Statsutskottets utlåtande Nr 132.

1

tfr 132.

A.nkom till riksdagens kansli den 2 maj 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under fjärde huvudtiteln, punkt 27,
gjorda framställning ifråga örn anslaget till arméns
mathållning.

(Ira avd.)

Uti den till riksdagen avlidna, den 3 januari 1930 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931
har Kungl. Majit under fjärde huvudtiteln (punkt 27 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag)
föreslagit riksdagen att öka ordinarie förslagsanslaget till mathållning, nu

6,494,000 kronor, med 415,000 kronor till 6,909,000 kronor.

Utredningen i ärendet förekommer i statsrådsprotokollet sid. 193—199.

För budgetåret 1929/1930 uppskattade arméförvaltningen medelsbehovet
under ordinarie förslagsanslaget till mathållning efter ett belopp för man
och dag av 92 öre, varav 80 öre beräknades motsvara kostnaden för proviant
å förläggningsorten samt återstående 12 öre avsågos för bestridande av
övriga mathållningskostnader, nämligen merkostnader för proviant utom förläggningsorten,
under transporter och vissa övningar samt för sjukföda, utgifter
för de centrala magasinens drift m. m. ävensom av arméförvaltningens
intendentsdepartement direkt bestridda utgifter.

I 1929 års statsverksproposition upptogs mathållningsanslaget med tilllämpning
av nämnda beräkningsgrund till 6,856,000 kronor. Denna summa
reducerades emellertid av riksdagen med dels 322,000 kronor i anledning
av den utav riksdagen vidtagna sänkningen beträffande antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga, tillhörande ersättningsreserven, dels 40,000 kronor
med hänsyn därtill, att vissa utgifter för underhåll och drift av lastbilar
avsågos att överflyttas från förevarande anslag till anslaget för anskaffning,
underhåll och drift av motorfordon. Ordinarie mathållningsanslaget upptogs
alltså i riksstaten för innevarande budgetår med 6,494,000 kronor.

Arméförvaltningen har nu i fråga örn medelsbehovet under detta anslag
för budgetåret 1930/1931 ävensom beträffande vissa därmed sammanhängande
spörsmål anfört följande.

Av den undersökning rörande kostnaderna under mathållningsanslaget för
budgetåret 1928/1929, som inom intendentsdepartementet verkställts, framginge,
att kostnaderna för proviant å förläggningsorten i medeltal för man

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 56 käft. (Nr 132.)

Beräkningen
av mathållningsanslaget.

958 30

2

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

oell dag uppgått till 80.5 öre samt att »övriga kostnader» belöpt sig till i
medeltal 14.6 öre för man och dag, eller tillhopa 95. l öre för man och dag.

Yad kostnaden för proviant å förläggningsorten eller, med andra ord,
normalportionspriset under budgetåret 1930/1931 beträffade, torde det —
med hänsyn till den stabilitet i fråga örn livsmedelsprisen, som för närvarande
syntes råda •— vara att förvänta, att nämnda kostnad fortfarande
komme att hålla sig vid ungefär samma belopp, som beräknats för innevarande
budgetår. Arméförvaltningen ansåge sig på grund härav böra föreslå,
att normalportionspriset beräknades efter ett belopp av 80 öre per man och
tjänstgöringsdag.

Såsom nyss anförts, hade »övriga kostnader» under budgetåret 1928/1929
uppgått tili 14.6 öre för man och dag. Under de två närmast föregående
budgetåren, 1926/1927 och 1927/1928, hade motsvarande kostnader belöpt
sig till respektive 22.5 och 14.2 öre. Ifrågavarande kostnader hade sålunda
under de senaste två åren kunnat icke oväsentligt minskas. Intendentsdepartementet
komme givetvis att alltjämt med oavlåtlig uppmärksamhet
övervaka, att här berörda slag av kostnader begränsades så långt rådande
förhållanden medgåve, men ansåge för närvarande icke vara tillrådligt att
för budgetåret 1930/1931 räkna med lägre belopp än det, vartill kostnaderna
i fråga beräknats för budgetåret 1929/1930, eller 12 öre för man och dag.

Kostnaderna för arméns mathållning — med undantag av vad som belöpte
sig på den i det följande berörda civila personalen i arméns matinrättningar
— borde alltså för nästa budgetår beräknas till (80 + 12 =) 92
öre för man och tjänstgöringsdag.

I skrivelse den 30 april 1929 (nr 4 A) hade riksdagen under punkt 63
uttalat sin förväntan, att under de senaste åren utförda försök med utbyte
av militär handräckningspersonal mot civil personal för arbetet i truppförbandens
matinrättningar jämte prövning av s. k. individuell utspisning
fullföljdes i vidgad omfattning. Genom kungl, brev den 14 juni och den 16
augusti 1929 hade nu också medgivits, dels att de under budgetåret 1928/1929
eller tidigare påbörjade försöken i sagda hänseende vid Livgrenadj ärr egert)
entet, Jämtlands fältjägarregemente, Upplands regemente, Västernorrlands
regemente, Norrlands artilleriregemente, Smålands arméartilleriregemente,
Bodens artilleriregemente, Skånska kavalleriregementet, Norrlands dragonregemente,
Göta ingenjörkår och arméns underofficersskola skulle fortgå
jämväl under budgetåret 1929 1930, dels ock att motsvarande försök skulle
under sagda budgetår igångsättas vid Karlsborgs artilleriregemente och Norrlands
trängkår.

Då emellertid försöken med utbyte av militär handräckningspersonal mot
civil personal i matinrättningarna jämte prövning av s. k. individuell utspisning
redan pågått vid vissa truppförband under en tid av 1 ä l*/2 år och
därutöver, syntes här en sammanfattande redogörelse för hittills vunna erfarenheter
vara på sin plats.

Vad först beträffade anställandet av civil personal i arméns matinrättningar,
ansåge sig intendentsdepartementet hava grundad anledning till det uttalandet,
att användningen, på sätt skett, av fackkunnig kvinnlig personal i stället
för militär personal visat sig synnerligen ändamålsenlig. En rationellare
hushållning och ett omsorgsfullare tillvaratagande av livsmedlen hade härmed
kunnat åstadkommas, varigenom möjlighet skapats till ett bättre utnyttjande
av för mathållningen anslagna medel än annars varit fallet. Vissa
mera dyrbara anrättningar hade kunnat utbytas mot billigare, vilka oaktat
det lägre priset fyllde ganska högt ställda anspråk i fråga örn näringsvärde,
beskaffenhet och portionsstorlek. Där betingelser härför i övrigt förelegat,

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

3

hade man i större utsträckning än tidigare kunnat verkställa konservering
av frukt och bär m. m. vid vederbörande truppförbands kokinrättning, varigenom
sådana i utspisningshänseende lämpliga artiklar som fruktmos, sylt,
saft och dylikt kunnat erhållas till avsevärt lägre pris än vid köp i färdigberett
tillstånd. Genom den stadga, som tack vara tillgången på särskild,
fackkunnig personal vunnits i fråga om arbetet inom matinrättningarna, hade
en långt bättre ordning kunnat uppnås än vid användandet av för ändamålet
i regel mindre vill skickad militär handräckningspersonal, vilkens värde för
ifrågavarande arbete dessutom förminskades, genom att densamma på grund
av rådande förhållanden esomoftast måste ombytas. Efter verkställd sundhetsinspektion
vid ett av de truppförband, där ifrågavarande försök påginge,
hade också vederbörande fördelningsläkare gjort det uttalandet, att genom
införande av kvinnlig personal synnerligen stora hygieniska fördelar vunnits
med avseende på diskning, renhållning och dylikt. En annan fördel, som stöde
att vinna, läge däruti, att arbetet för den underofficer, som tjänstgjorde
såsom köksföreståndare, kunde, i och med att köksföreståndarinna funnes
anställd, huvudsakligen inskränkas till handhavandet av truppförbandets
proviantuppbörd, varigenom han jämväl borde kunna användas för andra,
mathållningen ej berörande göromål.

Vad som däremot kunde tala emot en allmän övergång till anställande
av civil personal i matinrättningarna vore den ökade kostnad, som personalens
avlöning m. m. givetvis föranledde.

Vad därefter beträffade det individuella utspisningssystemet, erbjöde detta
icke blott ökad trevnad för den enskilde mannen utan jämväl påtagliga fördelar
ur ekonomiska och andra synpunkter. De värnpliktiga hade visat sig
i hög grad uppskatta rätten att efter eget val få intaga sina platser i matsalen
och där ägna den tid till måltidens intagande, som passade var och
en bäst. Vid måltiderna överbliven mat kunde fullständigare tillvaratagas
för att, liksom vid god hushållning skedde i enskilda hem, användas en
följande måltid i stället för att föras bort såsom avfall. Erkänt vore ock,
att systemet —- rätt tillämpat — gåve truppförbandscheferna möjlighet att
bättre än vid äldre utspisningssystem anpassa tiderna för utspisningen med
hänsyn till övningarnas krav i särskilda fall. Av ej ringa betydelse torde
jämväl få anses vara, att det individuella utspisningssystemet, såsom det
tillämpats under försöken, lättade truppbefälets tjänstgöring, i det att bland
annat dagunderofficerarna kunde befrias från dem annars tillkommande åliggande
att föra truppen till och från måltiderna samt under dessa uppehålla
sig i matsalen. Från ett och annat håll, dock ej från truppförband, vid
vilka försök pågått, hade visserligen en viss misstro mot det individuella
utspisningssystemet försports, i det man velat göra gällande, att genom dess
tillämpning truppförbandsclief berövades sådana disciplinerande medel som
uppställning och kontrollerande av truppen före måltiderna samt marsch till
och från matsalen under iakttagande av vederbörlig ordning. Avenså skulle
fara föreligga, att det bleve svårare att övervaka, att den enskilde mannen
inom matsalen iakttoge vad som hörde till städat bordsskick och dylikt.
Gentemot den förstnämnda meningen torde dock kunna framhållas, att det
individuella utspisningssystemet, som ju egentligen avsåge en förrättning
inom matsalen, icke i och för sig borde utgöra hinder för truppförbandschef,
som så lunne önskvärt eller nödvändigt, att bibehålla såväl uppställning
av truppen i samband med måltiderna som ock marsch under befäl
till matsalen, men i så fall torde för undvikande av köbildning utanför matsalen
bliva nödvändigt att reglera tiden för underavdelningarnas uppställning
och avmarsch till matsalen, så att dessa inträffade vid denna med
några minuters mellanrum. Däremot torde fordran på samtidig avmarsch

4

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

från matsalen icke kunna upprätthållas, utan att idén i systemet delvis förrycktes.

Såsom franninge av det nu anförda, kunde erfarenheterna av de hittills
gjorda försöken med användande av kvinnlig personal i arméns matinrättningar
jämte s. k. individuell utspisning betecknas såsom på det hela taget
mycket goda. Enligt intendentsdepartementets mening borde därför de
prövade anordningarna för framtiden äga bestånd vid de truppförband, där
resultaten visat sig så gynnsamma. Alla skäl syntes också tala för, att det
nya systemet infördes och tillämpades vid allt flera truppförband, i mån
som insikten örn den individuella utspisningens fördelar vunne ökad utbredning
samt erforderliga medel för ändamålet kunde ställas till förfogande.

Kostnaderna för de ifrågavarande försöken hade hittills bestritts dels
genom medel, som av Kungl. Majit anvisats att utgå från lantförsvarets anslag
till extra utgifter, dels även från den del av mathållningsanslaget, det
s. k. proviantanslaget, som stöde till vederbörande truppförbandschefers förfogande
för bestridande av kostnaderna för mathållningen å respektive förläggningsorter.
Örn emellertid det nya utspisningssystemet fortfarande skulle
tillämpas vid de truppförband, där så nu skedde, och systemet alltså givas
en mera permanent karaktär, syntes anslaget till extra utgifter icke böra
disponeras för ändamålet. Skulle så även försöken under nästkommande
budgetår, i anslutning till riksdagens uttalande, fullföljas i vidgad omfattning,
så torde än mindre kostnaderna härför kunna bestridas på ovan angivet
sätt, utan borde i stället särskilda medel anvisas för ändamålet.

Beträffande omfattningen av medel, som sålunda nu borde äskas, tilläte
sig arméförvaltningen anföra följande.

Under de nu vid 12 truppförband jämte arméns underofficersskola pågående
försöken utgjordes den civila personal, som anställts vid vart och ett
av dessa truppförband, av:

en köksföreståndarinna,

en biträdande köksföreståndarinna (dock endast vid de större regementena)
samt

7—25 köks- och servisbiträden, beroende på antalet portionstagare vid
truppförbandet under olika perioder av året.

Denna personal åtnjöte, förutom manskapsportion jämte fria arbetskläder
och tvätt, dels månadsarvode, dels även fri bostad med bränsle och lyse eller
däremot svarande kontant ersättning. Arvodet och bostadsersättningen utginge
med följande belopp per månad:

Arvode Bostadsersättning
kronor kronor

Köksföreståndarinna ................................................... 100—125 40—60

Köks- eller servisbiträde............................................. 45 20—30

Vid de truppförband, där i stället för den ordinarie kokerskan biträdande
köksföreståndarinna funnes anställd, utginge till denna, utöver för kokerska
anvisad lön jämte dyrtidstillägg, ett så stort arvode, att de sammanlagda
kontanta löneförmånerna utgjorde 90 kronor per månad; i genomsnitt uppginge
tilläggsarvodet till 15 kronor per månad. Såsom bostad hade biträdande
köksföreståndarinna anvisats den för kokerskan avsedda bostaden.
A här berörda belopp utginge ej dyrtidstillägg.

Under nästkommande budgetår ansåge intendentsdepartementet lämpligt,
att försöken och tillämpningen av det nya utspisningssystemet utsträcktes
till att omfatta 20 truppförband samt arméns underofficersskola. Att införa
systemet vid ett ännu större antal truppförband syntes nu knappast böra
ifrågasättas — även örn detta från truppförbandens sida befunnes aldrig så

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

o

önskvärt — dels på grund av den för närvarande begränsade tillgången på
specialutbildade köksföreståndarinnor, dels även på grund av nödvändigheten
för intendentsdepartementet att under det första året av systemets införande
vid ett truppförband utöva tillsyn genom departementets konsulent över
anordningarnas riktiga och ändamålsenliga genomförande.

De årliga bruttokostnaderna för det nya systemets tillämpning vid de truppförband,
där systemet hittills genomförts, jämte ytterligare 8 truppförband,
som därom gjort framställning, sammanlagt 20 truppförband samt arméns
underofficersskola, kunde beräknas sålunda:

Arvoden:

21 köksföreståndarinnor (21 X 12 X

115 !) =) .......................................... kronor 28,980: —

14 biträdande köksföreståndarinnor

(14 X 12 X 152)=) ........................ » 2,520: —

270 köks- och servisbiträden (270 X 12

X 45 =) ...........................................*_145,800: — kronor 177,300: —

Bostcidsersättning:

8 köksföreståndarinnor3) (8 X 12 X

50 b =) ......................................... kronor 4,800: —

270 köks- och servisbiträden (270 X 12

X 25 b =) ...................................... 8 81,000: — » 85,800: -

Summa kontanta avlöningsförmåner kronor 263,100: —

Härtill komme kostnaderna för fri kost, arbetskläder och tvätt för ovanberörda
köksföreståndarinnor samt köks- och servisbiträden, (21 + 270 =)
291 personer, vilka kostnader, beräknade efter l.oi kronor per person och
dag, utgjorde (291 X 365 X l.oi =) 107,277 kronor 15 öre. Sammanlagt skulle
alltså kostnaderna för den civila personalens avlöning och underhåll uppgå
till (263,100+ 107,277.15=) 370,377 kronor 15 öre eller, i avrundat tal,

370,000 kronor,

För utrönande av de verkliga kostnaderna för det nya utspisningssystemets
tillämpning i avsedd omfattning måste emellertid nyssnämnda bruttosumma
minskas med vissa belopp, motsvarande de besparingar, som systemet
förde med sig.

Å ena sidan vore att märka, att det arbete i matinrättningarna, som avsåges
att utföras av ovanberörda 270 kvinnliga köks- och servisbiträden,
under andra förhållanden måste verkställas av värnpliktigt handräckningsmanskap.
Härav följde, att i samband med systemets genomförande en
minskning borde kunna ske i det antal tjänstgöringsdagar, som skulle fullgöras
av ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga. Ifrågavarande arbete
hade beräknats motsvara omkring 115,000 tjänstgöringsdagar. Då varje sådan
värnpliktstjänstgöringsdag för statsverket innebure en kostnad för avlöning,
underhåll, utrustning och sjukvård m. m. av c:a 2.2 2 kronor, kunde följaktligen
den besparing å de för värnpliktiga härför avsedda anslag, som ernåddes
genom anställandet av berörda köks- och servisbiträden, beräknas
uppgå till (115,000 X 2.22 =) 255,300 kronor.

'') Genomsnittligt per månad.

b I gällande stat upptagen kokerskeavlöning beräknades dessutom utgå till biträdande
köksföreståndarinna.

3) Övriga beräknades kunna beredas inkvartering in natura.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

. Såsom i det föregående anförts, hade det nya utspisningssystemet visat
sig medföra en rationellare hushållning och ett bättre tillvaratagande av
livsmedlen. De besparingar, som på så sätt gjorts å mathållningsanslaget,
hade under de hittillsvarande försöken per utspisad portion uppgått till ett
värde av cirka 4 %, i gynnsamma fall ända till 5 %. av normalportionspriset.
V ld ett genomsnittligt portionspris av 80 öre bleve en kostnadsminskning
örn 4 % liktydig med ett belopp av 3.2 öre per portion. Örn nu systemet
tillämpades vid de ifrågasatta 20 truppförbanden jämte arméns underofficersskola,
representerande under budgetåret 1930/1931 omkring 3,300,000 tjänstgöringsdagar,
så skulle den besparing å mathållningsanslaget, som här vunnes
genom ett mera rationellt arbete i matinrättningarna, kunna uppskattas till
(3,300,000 X 0.03 2 =) 105,600 kronor.

Fråndroges nu de här berörda tvenne besparingsposterna från de tidigare
nämnda årliga bruttokostnaderna för systemets genomförande, så komme
denna räkneoperation [370,000 — (255,300 + 105,600)] att giva ett slutresultat
av 9,100 kronor eller i runt tal 9,000 kronor, vilket belopp alltså utvisade
den årliga kostnadsökning för statsverket, som den ifrågavarande utspisningsreformen
skulle medföra, tillämpad vid åsyftade 20 truppförband saint
arméns underofficersskola, d. v. s. vid närmare hälften av hela armén.
Intendentsdepartementet ansåge, att nämnda belopp måste betraktas såsom
mycket ringa i förhållande till de väsentliga fördelar, som därmed skulle
vinnas.

Vad anninge frågan örn den ökning eller minskning av olika statsanslag,
som utspisningsreformens genomförande i avsedd utsträckning måste föranleda,
. finge arméförvaltningen framhålla, att möjligheterna att åstadkomma
besparingar vid matin rättningarna vore väsentligt olika vid skilda truppförband,
beroende på olikheter med avseende å personalstyrkor, lokala förhållanden,
permitteringarnas omfattning m. m. Till följd härav syntes det
mindre lämpligt, att, såsom i regel skedde under nu pågående försök, kostnaderna
för den civila personalens avlöning bestredes av det till Vederbörande
truppförband schef s förfogande stående proviantanslaget. Vissa
orättvisor med avseende å anslagstillgångarna kunde nämligen därmed icke
helt undvikas. Fast hellre borde, för åstadkommande av relativ likställighet
truppförbanden emellan på området i fråga, i det föregående nämnda kostnader
för den civila personalens avlöning och underhåll bestridas från den
del av mathållningsanslaget, såsom rubricerats såsom »övriga kostnader» och
stöde under intendentsdepartementets förvaltning.

Örn så skulle kunna ske, måste emellertid anslaget i fråga ökas med ett
belopp, motsvarande nämnda personalkostnader, varifrån dragits den beräknade
besparing, som skulle vinnas inom samma anslags ram genom förbättrad
hushållning. I enlighet med den ovan gjorda beräkningen borde
alltså mathållningsanslaget höjas med (370,000 — 105,600 =) 264,400 kronor.

Genom att antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven kunde reduceras
i och med anställandet av kvinnliga biträden i matinrättningarna, uppstode
självfallet en möjlighet att minska alla de statsanslag, som avsåges
för de värnpliktigas avlöning, utrustning, underhåll och sjukvård m. m.
Sammanlagt uppginge ifrågavarande anslagsminskningar i överensstämmelse
med här förut angiven beräkning, grundad på en reduktion med 115,000
tjänstgöringsdagar, till 255,300 kronor.

I detta sammanhang borde vidare framhållas, att för utspisning,ssystem et.s
genomförande erfordrades vissa medel för engångskostnader, avseende förändringar
inom de till matinrättningarna hörande lokalerna, viss materialanskaffning
m. m. För behövliga byggnadsändringar, belöpande sig till

2,000 a 3,000 kronor per truppförband, syntes dock kostnaderna, liksom under

Statsutskottets utlåtande Nr 132. I

hittillsvarande försök, kunna bestridas från lantförsvarets anslag till extra
utgifter. Inventarieanskaffning, tryckning av måltidskort och dylikt beräknades
kunna bestridas av under intendents- och civila departementens förvaltning
stående ordinarie anslag.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Av vad arméförvaltningen i ämnet anfört synes framgå, att de vid vissa
truppförband pågående försöken med utbyte av militär liandräckningspersonal
mot kvinnlig personal i matinrättningarna jämte s. k. individuel! utspisning
givit gynnsamma resultat. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att det ifrågavarande
nya systemet under nästa budgetår tillämpas i den vidgade omfattning,
som av arméförvaltningen föreslagits. Den av arméförvaltningen
framlagda beräkningen av med systemets tillämpning förenade kostnader for
arvoden, bostadsersättning och naturaförmåner åt den civila personalen givei
mig icke anledning till någon erinran; och torde, på sätt ämbetsverket angivit,
medel under förevarande anslag få tagas i anspråk för bestridandet
av dessa kostnader. Jag vill i detta sammanhang erinra örn att, enligt vad
den verkställda utredningen giver vid handen, den uppkommande merkostnaden
för avlöning och underhåll av civil personal i det allra närmaste uppväges
av utgiftsminskningar dels genom portionsprisets förbilligande, dels
ock till följd av att behovet av militär handräckningspersonal reduceras.

Vidkommande medelsbehovet under ordinarie matliållningsanslaget för
nästkommande budgetår har arméförvaltningen föreslagit, att till grund föi
uppskattandet härav skulle läggas ett belopp av 92 öre för man och dag
samt att den sålunda beräknade summan skulle, med anledning av det nya
utspisningssystemets införande, ökas med 264,400 kronor. Jag finner mig
böra biträda detta förslag. I enlighet härmed och då, såsom förut nämnts,
antalet manskapstjänstgöringsdagar för ifrågavarande budgetår beräknats till
7,222,000, torde anslaget böra upptagas med (7,222,000 X 0.92 + 264,400=)
i avrundat tal 6,909,000 kronor.»

För det fast anställda manskapet har departementschefen för budgetåret
1930/1931 upptagit ett antal tjänstgöringsdagar av 2,424,000.......

Beträffande beräkningen av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga
under nämnda budgetår har departementschefen (sid. 161 —164 av åberopade
statsrådsprotokollet) anfört följande:

»För budgetåret 1930/1931 torde, i enlighet med arméförvaltningens förslag,
antalet tjänstgöringsdagar för till linjetjänst uttagna värnpliktiga böra beräknas
till 3,728,000. I kostnadsberäkningarna för 1925 års härordning upptogs
motsvarande antal tjänstgöringsdagar till 3,466,000. Den nu beräknade ökningen
utöver sistnämnda dagantal är betingad av att antalet studenter och
med dem i värnpliktshänseende likställda befunnits vara avsevärt större, än
som förutsattes vid uppgörandet av 1925 års beräkningar.

Vidkommande härefter antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga, uttagna
till ersättningsreserven, upptogs detsamma i 1929 års statsvcrksproposition

Antalet
tjänstgöringsdagar
för fast
anställt
manskap och
värnpliktiga.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

för budgetåret 1929/1930 till, i avrundat tal, 1,300,000. Ifrågavarande tjänstgöringsdagsberäkning
grundades på en inom generalstaben verkställd utredning,
enligt vilken för handräckningsändamål under nämnda budgetår skulle erfordras
utöver det till 155,000 uppskattade antalet tjänstgöringsdagar för
sådana till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka, på grund av att de befunnits
mindre väl lämpade för fortsatt utbildning med vapen, jämlikt § 110
inskrivningsförordningen toges i anspråk för liandräckningstjänst — ett
antal tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga av
1,311,478.

Med avseende å den sålunda uppgjorda tjänstgöringsdagsberäkningen anförde
riksdagen i skrivelse den 30 april 1929 (nr 4 A), att densamma syntes
riksdagen vara alltför hög. Enligt de beräkningar, som verkställts av första
särskilda utskottet vid 1925 års riksdag, borde antalet handräckningsdagar,
som skulle fullgöras av till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga, upptagas
till omkring 875,000. Utöver angivna antal tjänstgöringsdagar borde man
enligt riksdagens mening för budgetåret 1929,1930 icke behöva räkna med
högre antal dylika tjänstgöringsdagar än 75,000, varigenom sammanlagda
antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven borde kunna begränsas till
950,000. Sistnämnda dagantal Indes alltså av riksdagen till grund för beräkningarna
av medelsbehovet för budgetåret 1929/1930.

Chefen för generalstaben har nu i skrivelse till Kungl. Majit den 27
augusti 1929 beträffande antalet tjänstgöringsdagar under budgetåret 1930,1931
för ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga anfört i huvudsak följande.

Enligt föreliggande rapporter rörande handräckningstjänsten under budgetåret
1928/1929. — d. v. s. ett ar, under vilket i sin helhet organisationens
omfattning varit i överensstämmelse med den nya härordningen — utgjorde
det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar, vilka under nämnda budgetår
fullgjorts av såväl till ersättningsreserven som till linjetjänst uttagna värnpliktiga,
1,329,987 eller i runt tal 1,330,000.

Vid sidan av ovan nämnda rapporter rörande handräckningstjänsten under
budgetaret .1928/1929 förelåge även vissa från truppförbandscheferna infordrade
uppgifter angående behovet av tjänstgöringsdagar under innevarande
budgetår för. ersättningsreserven i depåtjänst, för att de till linjetjänst uttagna
värnpliktiga — med undantag av i inskrivningsförordningen § 110 omförmälda
skulle kunna helt befrias från handräckningstjänst. Med stöd
av dessa uppgifter skulle hela behovet av tjänstgöringsdagar för handräckningstjänst
under ovan angiven förutsättning kunna beräknas till 1,693,830,
varvid 155,000 dagar avsetts fullgöras av i inskrivningsförordningen 8 110
omförmälda värnpliktiga.

Antalet dagar, som truppförbandscheferna ansett erforderliga för liandräckningstjänstens
bestridande under innevarande budgetår, överskrede sålunda
betydligt det antal handräckningsdagar, som enligt rapporterna tagits
1 anspråk under budgetåret 1928/1929. Anledningen härtill torde kunna
sökas i att truppförbandscheferna under sistnämnda budgetår sett sig nödsakade
att åsidosätta handräckningskrav, för vilkas tillgodoseende till linjetjänst.
uttagna värnpliktiga till men för utbildningen eljest måst tagas i anspråk.
På vissa håll hade sålunda inträffat, att materialvården måst eftersättas i
hven ur ekonomisk synpunkt skadlig utsträckning. Vidare borde framhållas,
att brist på handräckningspersonal vid truppförbanden avsevärt för -

Statsutskottets utlåtande AV 132.

9

svårade hela utbildningsarbetet oell för övrigt sträckte sina verkningar
längre, i det att personalen lätt finge en känsla av, att dess arbete icke
kunde leda till avsett resultat. Till dessa förhållanden måste hänsyn tagas
vid uppgörandet av beräkningarna rörande det antal tjänstgöringsdagar, som
under budgetåret 1930/1931 borde fullgöras av till ersättningsreserven uttagna
värnpliktiga.

Därest såsom utgångspunkt för nämnda beräkningar lades det antal liandräckningsdagar,
1,330,000, som enligt ovan nämnda rapporter tagits i anspråk
under budgetåret 1928/1929, borde från detta antal främst dragas antalet
tjänstgöringsdagar för sådana till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka befunnits
mindre väl lämpade för fortsatt utbildning med vapen, men dock
användbara för annan tjänstgöring. Detta antal ansåge chefen för generalstaben
sig även innevarande år böra beräkna till 155,000 tjänstgöringsdagar.

Genom generalorder nr 1083/1929 hade en tjänstgöringstid av endast 60
dagar blivit fastställd för till tjänstgöring i depåtjänst uttagna värnpliktiga.
Med den verkställda sänkningen av tjänstgöringstiden komme årligen ett
större antal värnpliktiga av ifrågavarande kategori att inkallas till tjänstgöring.
Därigenom ökades den för på- och avrustning av de värnpliktiga
erforderliga tiden, ävensom den tid, som oundgängligen krävdes för att insätta
dem i tillkommande åligganden. Den härav förorsakade ökningen i
antalet tjänstgöringsdagar, som icke kunde tillgodogöras handräckningstjansten,
kunde enligt verkställda beräkningar uppskattas till 35,000. På grund
härav syntes såsom följd av den minskade tjänstgöringstiden för till tjänstgöring
i depåtjänst uttagna värnpliktiga nu angivet dagantal böra tilläggas
det, som ovan beräknats skola fullgöras av till ersättningsreserven i dess
helhet uttagna värnpliktiga.

Med tillämpning av ovan anförda beräkningsgrunder skulle det för nästkommande
budgetår erforderliga antalet tjänstgöringsdagar för till ersättningsreserven
uttagna värnpliktiga kunna uppskattas till (1,330,000 — 155,000
+ 35,000=) 1,210,000.

Då, såsom i det föregående framhållits, det i jämförelse med truppförbandschefernas
behovsuppgifter låga utgångsvärdet för ifrågavarande beräkningar
torde hava uppstått endast genom undanskjutande av vissa nödvändiga
handräckningskrav, syntes emellertid ovan angivna 1,210,000 tjänstgöringsdagar
böra i varje fall ökas ungefärligen till det antal dagar, som chefen
för generalstaben föreslagit böra fullgöras av till ersättningsreserven uttagna
värnpliktiga under budgetåret 1929/1930, eller till 1,300,000 tjänstgöringsdagar.

Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga äro enligt bestämmelserna i
1925 års värnpliktslag skyldiga att under fredstid tjänstgöra i sammanlagt
140 dagar. I den omfattning sådant finnes kunna ske, äger emellertid
Konungen medgiva dylika värnpliktiga avkortning av den sålunda föreskrivna
tjänstgöringstiden. Till förekommande av, att det antal tjänstgöringsdagar
överskredes, som lagts till grund för anslagsberäkningarna, har tjänstgöringstiden
för flertalet av ifrågavarande värnpliktiga begränsats till 60 dagar.

Såsom jag nästlidet år vid framläggande av förslag till beräkning av antalet
tjänstgöringsdagar för budgetåret 1929/1930 framhöll, måste den i
1925 års värnpliktslag fastställda utbildningstiden för olika kategorier av
värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, anses hava avvägts med utgångspunkt

10

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

Utskottets

yttrande.

från den grundförutsättningen, att handräckningstjänsten skulle bestridas av
värnpliktiga ur ersättningsreserven ävensom av sådana, till linjetjänst uttagna
värnpliktiga, som efter inryckningen befunnes på grund av kroppsbeskaffenliet
eller eljest mindre väl lämpade för fortsatt utbildning med vapen, samt
att sålunda tjänstgöringstiden för det fullt vapenföra värnpliktiga linjemanskapet
skulle helt kunna utnyttjas för militärutbildning i egentlig bemärkelse.

Av vad chefen för generalstaben i sin nyss omförmälda skrivelse anfört
torde framgå, att det av riksdagen för innevarande budgetår beräknade antalet
tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven är alldeles för lågt. En avsevärd
ökning av detta dagantal är alltså för framtiden oundgängligen erforderlig,
därest utbildningstiden för de fullt vapenföra, till linjetjänst uttagna
värnpliktiga skall kunna utnyttjas på ett verkligt effektivt sätt.

För budgetåret 1930/1931 har chefen för generalstaben uppskattat behovet
av tjänstgöringsdagar, att fullgöras av ersättningsreserven, till 1,300,000 samt
därvid räknat med en ökning av det totala antalet effektiva handräckningsdagar
med 90,000 utöver det, som faktiskt disponerats under budgetåret
1928/1929. Ur olika synpunkter vore det utan tvivel önskvärt, att handräckningsbehovet
kunde tillgodoses i något vidgad omfattning. Sålunda har
t. ex., enligt vad arméförvaltningen i sin framställning rörande medelsbehovet
under ordinarie byggnadsanslaget påvisat, under de senaste åren allt större
svårigheter uppstått vid truppförbanden att erhålla handräckningspersonal
för kasernvården, varigenom utförandet av vanliga underhålls- och reparationsarbeten
med truppförbandens egna arbetskrafter icke kunnat ske i samma
utsträckning som förut. På grund av nödvändigheten att begränsa statsutgifterna
finner jag mig dock icke nu böra ifrågasätta en dylik ökning.

Tidigare har jag i samband med behandling av frågan örn medelsbehovet
under ordinarie avlöningsanslaget förordat anställande av s. k. förrådsmän
vid truppförbandens huvudförråd, och jag kommer vidare att i det följande
avgiva förslag örn utbyte av militär handräckningspersonal mot civil personal
i matinrättningarna vid en del av arméns truppförband. Enligt av arméförvaltningen
verkställda beräkningar skulle, vid bifall till dessa förslag,
antalet handräckningsdagar för militär personal kunna minskas med 140,000.

På grund av vad nu anförts anser jag mig för nästkommande budgetår
kunna räkna med ett antal tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven av
allenast (1,300,000 — 90,000 — 140,000 =) 1,070,000.»

Med hänsyn till den sänkning i livsmedelspriserna, som ägt rum, sedan
arméförvaltningen hösten 1929 avgav sitt av departementschefen tillstyrkta
förslag rörande beräkningen av normalportionspriset för budgetåret 1930/1931,
har utskottet ansett sig kunna räkna med en nedsättning i detta pris till
78 öre, vartill skulle komma för »övriga kostnader» 12 öre. Mathållningsanslaget
bör alltså beräknas efter en kostnad av (78 + 12 =) 90 öre per man
och tjänstgöringsdag.

I avseende å försöken med det nya utspisningssystemet vid truppförbanden
samt i samband därmed utbyte av militär handräckningspersonal mot

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

11

civil personal Ilar utskottet, som funnit önskvärt, att detta utspisningssystem
snarast genomföres vid samtliga truppförband och formationer av armén,
ansett, att detsamma under nästkommande budgetår bör utsträckas att omfatta
26 truppförband jämte arméns underofficersskola och infanteriskjutskolan.
Detta innebär, att, utöver vid av Kungl. Majit beräknade 20 truppförband
jämte underofficersskolan, detta system under budgetåret 1930/1931
genomföres vid ytterligare 6 truppförband, vartill kommer infanteriskjutskolan,
vilken icke ingår i den av arméförvaltningen och departementschefen
framlagda beräkningen. Yid sistnämnda skola torde dock utspisningssystemet
kunna vinna tillämpning först under våren 1931, varemot vid de 6
truppförbanden möjlighet synes förefinnas att införa detsamma redan under
hösten 1930.

Utskottet har i anslutning härtill under hand från arméförvaltningens
intendentsdepartement inhämtat uppgifter, i vad män nämnda beräkningsgrunder
kunna komma att föranleda jämkning i de av arméförvaltningen
och departementschefen framlagda anslagskalkylerna. De erhållna uppgifterna
innefattas i bilaga vid detta utlåtande.

I fråga örn antalet tjänstgöringsdagar har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot den av departementschefen framlagda beräkningen beträffande
fast anställt manskap, 2,424,000 dagar, samt för till linjetjänst uttagna
värnpliktiga, 3,728,000 dagar. Erinras må emellertid, att i 1925 års härordning
upptagits ett antal tjänstgöringsdagar för sistnämnda värnpliktiga av
endast 3,466,000. Deli av departementschefen föreslagna höjningen till 3,728,000
dagar är föranledd av den inträdda ökningen av antalet värnpliktiga studenter
och likställda.

Yad åter beträffar ersättningsreserven, vill utskottet framhålla, att riksdagen
vid beräkningen av tjänstgöringsdagarna budgetåret 1929/1930 för
dessa värnpliktiga utgått från ett antal av 950,000. Genom delvis redan vidtagna
och av utskottet nu föreslagna anordningar med anställandet av civil
personal i stället för värnpliktig handräckningspersonal vid matinrättningarna
ävensom genom anställandet av s. k. förrådsmän vid truppförbandens huvudförråd,
en åtgärd som utskottet anser ändamålsenlig, bör emellertid det beräknade
antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven kunna minskas
med 100,000 till 850,000.

Med utgångspunkt från ovan angivna beräkningar bör hela antalet tjänstgöringsdagar
för budgetåret 1930/1931 upptagas på följande sätt:

Fast anställt manskap ................................................ 2,424,000 dagar

Värnpliktiga i linjetjänst ............................................. 3,728,000 »

Värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven ............ 850,000 »

Summa 7,002,000 dagar.

Efter en dagskostnad av 90 öre per man erfordras ett belopp av 6,301,800
kronor. Härtill bör i enlighet med de inom intendentsdepartementet verkställda
underhandsberäkningarna ytterligare en summa av 308,440 kronor
avses för åtgärder rörande tillämpningen av det nya utspisningssystemet

12

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

jämte utbyte av militär handräckningspersonal mot civil personal vid 26
truppförband jämte arméns underofficersskola oell infanteriskjutskolan. Sammanlagt
torde alltså under mathållningsanslaget böra beräknas ett belopp
av (6,301,800 + 308,440=) 6,610,240 kronor eller i avjämnat tal 6,610,000
kronor.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må öka ordinarie förslagsanslaget till mathållning,
nu 6,494,000 kronor, med 116,000 kronor till 6,610,000
kronor.

Stockholm den 2 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Olsson, J. Nilsson i Malmö, G. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i
Kompersmåla, E. A. Lundell, C. I. Asplund, G. G. V. Hammarskjöld, C. A. Carlsson
i Gävle och T). A. Petrén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-FrÖsterud, P. M. Olsson
i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. Pson Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,
0. Nilsson i Örebro, A. Danielsson och J. E. Andersson i Övanmyra.

Reservation

av herrar Widell, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Hammarskjöld, Wiklund,
Nilsson i Bonarp, Olsson i Blädinge och Holmgren, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Med hänsyn----vid detta utlåtande.

I fråga örn antalet tjänstgöringsdagar för fast anställt manskap och värnpliktiga
har utskottet icke funnit anledning till erinran mot de av departementschefen
framlagda beräkningarna i annan mån än som det nya utspisningssystemets
införande vid ytterligare 6 truppförband samt infanteriskjutskolan
kan föranleda.

I anslutning till den inom intendentsdepartementet uptpgjorda beräkningen
synes mathållningsanslaget böra för budgetåret 1930/1931 upptagas med ett
belopp av 6,795,000 kronor. Av detta belopp motsvara 308,440 kronor den
kostnadsökning, som föranledes av det nya utspisningssystemets tillämpning
vid 26 truppförband jämte arméns underofficersskola och infanteriskjutskolan.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må öka ordinarie förslagsanslaget till mathållning,
nu 6,494,000 kronor, med 301,000 kronor till 6,795,000
kronor.»

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

13

Kungl. Arméförvaltningen»
Intendentsdepartement.
Underhållsbyrån.

Bil.

Beräkning av anslaget till arméns mathållning
för budgetåret 1930—1931, under förutsättning

dels att anslaget skall utgå med ett belopp av (78 + 12—) 90 öre per
man och tjänstgöringsdag jämte vissa kostnader för civil personal i arméns
matinrättningar, . .

dels ock att försöken med och tillämpningen av det nya utspisnmgssystemet
samt utbyte av militär handräckningspersonal mot civil personal utsträckas
till att omfatta 26 truppförband, Arméns underofficersskola samt
Infanteriskjutskolan,

dels slutligen att nyssnämnda försök m. m. komma att införas först under
tiden oktober—december 1930 vid de 6 truppförband, för vilka civil personal
i matinrättningarna icke beräknats i årets statsverksproposition, samt fran
den 1. mars 1931 vid Infanteriskjutskolan.

A. Tjänstgöringsdagarna.

Antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreservén tilldelade värnpliktiga
har genom tillämpningen av det nya utspisningssystemet vid 20 truppförband
samt Arméns underofficersskola i årets statsverksproposition beräknats
kunna minskas med 115,000 tjänstgöringsdagar. Genom att införa systemet
och därmed kvinnlig personal i matinrättningarna vid ytterligare 6 truppförband
samt Infanteriskjutskolan å ovan angivna tider beräknas tjänstgöringsdagarna
för ersättningsreserven kunna minskas med ytterligare 15,000.
— Sammanlagda antalet värnpliktstjänstgöringsdagar skulle alltså bliva
(7,222,000 — 15,000 =) 7,207,000.

B. Mathållningsanslagets ökning på grund av det nya
utspisningssystemet.

1) Bruttokostnaderna för det nya systemets tillämpning vid ytterligare 6
truppförband samt Infanteriskjutskolan utöver vid i årets statsverksproposition
beräknade 20 truppförband och Arméns underofficersskola kunna beräknas
sålunda:

a) För 20 truppförband samt Arméns underofficersskola:

Arvoden och hostadsersättning enligt statsverkspropositionen
.......................... kronor 263,100: —

Na turajör maner (fri kost, arbetskläder
och tvätt), efter 99 öre per person
och dag (291 X 365 X 0.9 9 =)........

105,152: 85 kronor 368,252: 85

14

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

b) För ytterligare 6 truppförband samt infanteriskjutskolan:

Arvoden :

7 köksföreståndarinnor,
sammanlagt 52 anställningsmånader a

kronor 115: — ...... kronor 5,980: —

3 biträdande köksföreståndarinnor,
sammanlagt
24 anställningsmånader
ä kronor
15: — .................. » 360: —

köks- och servisbiträden,
sammanlagt 490 tjänstgöringsmånader
ä kronor
45: — ................. » 22,050: —

kronor 28,390: —

13 ostadsersättning:

3 köksföreståndarinnor,
sammanlagt 24 anställningsm
ånader

ä kronor 50: — ......... kronor 1,200: —

köks- och servisbiträden,
sammanlagt 490 tjänstgöringsmånader
ä kro nor

25:- ........................»_12,250: — kr()nor 13)450: _

Naturaförmåner: (fri kost, arbetskläder
och tvätt) efter 99 öre per person
och dag (52 + 24 + 490) = 566 x 30 =

- 16,980 X 0.9 9 ■ ................................- kronor 16,810: 20 kronor 58;65Q: 2Q

Summa kronor 426,903: 05,

eller i avrundat tal 427,000: — kronor.

2) De besparingar å under punkt 1 ovan nämnda bruttokostnader inom
anslagets ram, med vilka kostnadsökningen bör minskas, kunna beräknas
sålunda:

a) För 20 truppförband samt Arméns underofficersskola

(0.04 x 0.78 X 3,300,000=) .......................................... kronor 102,960: —

För ytterligare 6 truppförband samt Infanteriskjutskolan:
omkring 500,000 tiänstgöringsdagar (0.04 x
X 0.78 x 500,000 =) .................................................. , 15,600: -

Summa kronor 118,560: —

3) Mathållningsanslaget behöver sålunda ökas med (427,000 — 118,560=)
308,440 kronor.

C. Mathållningsanslaget torde böra utgå med (7,207,000 x 0.9 o +
+ 308,440 =) 6,794,740 kronor eller i avrundat tal 6,795,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

15

D. Kostnadsökning för statsverket.

Kostnadsö&mw# å mathållningsanslaget.......................... kronor 308,440: —

Frångår kostnader för 130,000 tjänstgöringsdagar för

ersättningsreserven ä kronor 2: 20 ........... ........................... » 286,000: —

Kostnadsökning kronor 22,440: —

E. Beräknade kostnader å anslaget till extra utgifter
(engångskostnader).

1) Av i årets statsverksproposition föreslaget antal
truppförband är utspisningssystemet infört vid 13. För
återstående 7 truppförband torde till diverse byggnadsarbeten
i medeltal erfordras 2,500 kronor per truppförband kronor 17,500: —

2) För systemets införande vid ytterligare 6 truppför band

torde erfordras till byggnadsarbeten 2,500 kronor
och till anskaffning av serveringsdiskar, kantiner, transportvagnar
samt anskaffning och flyttning av maskinell utrustning
m. m. minst 10,000 kronor, allt för varje truppförband
(6 X 12,250 =) .............................................................. » 73,500: —

3) För systemets införande vid infanteriskjutskolan

torde till anskaffning av kantiner, transportvagnar, maskinell
utrustning m. m. erfordras........................................... 8_5,000: —

Summa kronor 96,000: —

Stockholm den 25 april 1930.

Karl Knutsson-Hall.