24
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Nr 130.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående medgivande
att med Danmark träffa överenskommelse beträffande
isbrytningen i Öresund samt vissa angränsande farvatten
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition,
nr 238, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att med Danmark må slutas överenskommelse örn samarbete
beträffande isbrytning i Öresund samt vissa angränsande farvatten i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag, som innefattas i en vid
nämnda statsrådsprotokoll fogad bilaga.
Förslaget är jämväl såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I det uppdrag, som lämnades isbrytarsakkunniga, tillsatta jämlikt
Kungl. Maj :ts den 22 mars 1929 givna bemyndigande, ingick — vid sidan
av deras huvuduppgift, nämligen att utreda frågan örn erforderlig förstärkning
av landets isbrytarmateriel — även att överväga förutsättningarna
för ett framtida ordnande av internationellt samarbete beträffande
isbrytningen i Öresund.
I anledning härav hemställde isbrytarsakkunniga i en den 20 september
1929 till chefen för handelsdepartementet avlåten skrivelse örn upptagande
av förhandlingar i angivet syfte mellan Sverige och Danmark.
I framställningen anförde de sakkunniga bland annat följande:
Såvitt de sakkunniga för det dåvarande kunde överblicka frågan, borde
densamma naturligast så ordnas, att verksamhetens praktiska bedrivande
skedde genom Sveriges och Danmarks gemensamma försorg med den
materiel av olika slag, som stöde till dessa länders förfogande, vare sig
den av dessa stater ägdes eller av dem förhyrdes. I anslutning härtill
borde sådana förfoganden träffas, att Sverige och Danmark av andra
av verksamhetens utförande intresserade bereddes ekonomiskt bidrag till
kostnaderna, beräknat efter normer, som i särskild överenskommelse
mellan de olika staterna fastställdes.
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
25
Erfarenheterna av issvårigheternas gestaltning i de farvatten, varom
här är fråga, gåve vid handen, att man hade att räkna med att samarbete
vid isbrytarverksamheten i fall, då sådant överhuvud taget ifrågakomme,
i stor utsträckning komme att påkalla gemensam ledning för verksamheten.
Organisationen av denna gemensamma ledning liksom frågan
örn ledningens förläggning måste vid de åsyftade förhandlingarna
bliva föremål för noggranna överväganden. Beträffande en dylik gemensam
lednings förläggning kunde flera orter ifrågakomma, exempelvis
Köpenhamn, Malmö, eventuellt Halmstad. De sakkunniga hade funnit,
att då de faktiska förhållandena påkallade samarbete av den intima
art, att en gemensam central ledning vore ändamålsenlig eller nödvändig,
många skäl talade för att denna förlädes till Köpenhamn. Med nödvändigheten
eller lämpligheten av en sådan anordning borde man sålunda
från svensk sida räkna.
Sedan därefter beslut fattats örn upptagande av förhandlingar mellan
svenska och danska regeringarna för åvägabringande av samarbete beträffande
isbrytningen i Öresund och angränsande farvatten i Östersjön
och Kattegatt samt Kungl. Majit genom beslut den 16 november 1929
utsett ovannämnda isbrytarsakkunniga att vara Sveriges ombud, hava
under sistlidne november månad i Stockholm förhandlingar förts mellan
de svenska och danska regeringarnas utsedda delegerade.
Som resultat av förhandlingarna hava de svenska ombuden med skrivelse
den 25 november 1929 överlämnat det vid förhandlingarna förda
protokollet, innefattande förslag till överenskommelse mellan Sverige
och Danmark i det föreliggande ämnet. Tillika hava överlämnats vid förhandlingarna
utarbetade förslag till igenkänningstecken för isbrytare,
signaltabell för ishrytningsverksamheten samt vissa anvisningar för upprätthållande
av förbindelserna mellan fartyg och flygplan vid isflygspaningarna.
För egen del hava de svenska ombuden bland annat anfört
följande.
Den i förslaget åsyftade gemensamma isbrytningstjänsten förutsättes
skola träda i verksamhet först då isförhållandena nått en sådan svårighetsgrad,
att ett ändamålsenligt bedrivande av ishrytningsverksamheten
i de farvatten, varom här är fråga, påkallar ett samarbete med Danmark.
Förslaget örn att förlägga den gemensamma ledningen till Köpenhamn,
ehuru även andra orter kunde ifrågakomma, grundar sig i huvudsak
på följande skäl. Köpenhamn har sålunda ansetts sitta inne med de
största resurserna i tekniskt avseende m. m. Givetvis skulle exempelvis
i Malmö beträffande lokaler, telegraf och telefon m. m. kunna åstadkommas
viss motsvarighet till vad som i sådant avseende redan finnes eller
avses skola komma till stånd i Köpenhamn. Detta skulle emellertid
uppenbarligen föranleda särskilda kostnader, som i frågans läge icke
kunnat undgå att helt drabba Sverige. En förläggning till annan ort i
närheten av verksamhetsfältet än Köpenhamn skulle vidare medföra förflyttning
av båda representationerna i den gemensamma ledningen, under
det att ledningens förläggning i Köpenhamn besparar åtminstone
den ena representationen dylik förflyttning. Det är givetvis också till
26
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
stor fördel för verksamhetens praktiska bedrivande, att åtminstone den
ena parten står i möjligast obehindrad kontakt med sin regering, då
detta kan ske utan någon nämnvärd försämring av den andra partens
möjligheter i detta hänseende, vartill kommer, att därigenom undgås att
bryta åtskilliga redan befintliga eller eljest tillämpade praktiska organisationsdetaljer
av värde för de båda parterna. Slutligen är det av
naturliga skäl även av stor betydelse för ledningen att hava samma förläggningsort
som åtminstone en av de flygbaser, vilka avses skola anordnas.
Som framgår av den föreslagna överenskommelsen avses att med det
tilltänkta samarbetet med Danmark i fråga örn isbrytning _i första band
tillgodose svenska och danska intressen i trafiken i nu ifrågavarande
farvatten. Självfallet bar den i förekommande fall åvägabragta isbrytnings
verksamheten i nämnda farvatten stor betydelse även för andra
länder och deras fartyg. Frågan örn det lämpligaste sättet att erhålla
dessa länders medverkan i den ena eller den andra formen vid verksamhetens
bedrivande bar varit föremål för förberedande överläggningar
mellan den svenska och den danska delegationen, men har frågans vidare
dryftande ansetts böra få bero på närmare överväganden inom de respektive
delegationerna.
Till följd av remiss har kommerskollegium den 30 november 1929 avgivit
utlåtande i ämnet, varvid kollegium tillstyrkt, att erforderliga åtgärder
vidtoges för att en överenskommelse på grundval av förslaget snarast
möjligt måtte komma till stånd.
Infordrade utlåtanden hava ytterligare i ärendet avgivits av marinförvaltningen,
flygstyrelsen, chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen, statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt, lotsstyrelsen och isbrytarnämnden. Ifrågavarande
myndigheter hava endast i vissa enstaka hänseenden haft
några erinringar att framställa mot förslaget. Beträffande det närmare
innehållet av dessa utlåtanden torde få hänvisas till sid. 3 och 4 i statsrådsprotokollet.
Erinras må till sist, hurusom isbrytarsakkunniga i sitt den 5 februari
1930 avgivna betänkande med förslag örn åtgärder till förstärkning av
landets isbrytarberedskap även berört frågan örn behövligheten av ett internationellt
samarbete, varvid de sakkunniga anfört bland annat
följande:
Det vid den senaste isspärren etablerade samarbetet från svensk sida
med Danmark har med avseende å bekämpandet av issvårigheterna visat
sig medföra så avsevärda fördelar icke blott direkt för vart och ett av
ifrågavarande båda länder utan även för den genomgående internationella
trafiken i dess helhet, att de sakkunniga för sin del funnit sig böra
icke blott förorda planerande av motsvarande samarbete för framtida
likartade tillfällen utan även föreslå åtgärder för att lägga detta samarbete
på en bredare basis, omfattande samtliga de länder vid Östersjön,
som äro intresserade av den möjligast obehindrade fortgången under
alla förhållanden av sjöfarten inom det område, som närmast ägnar sig
för ett sålunda iscensatt gemensamt arbete för issvårigheternas övervin
-
Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
27
ilande. Detta samarbete bör ej endast avse det direkta bekämpandet av
issvårigheterna utan jämväl reglering av det ekonomiska underlaget för
verksamheten härför.
Isbrytarsakkunniga hava redan enligt dem lämnade uppdrag verkställt
undersökningar beträffande förutsättningarna för ordnande för framtiden
av nu antytt internationellt samarbete, och har nyligen
— — — lämnats redogörelse för resultatet av dessa undersökningar.
De sakkuniga hava anledning antaga, att ett fortgående
på den inslagna vägen och ett fullföljande av undersökningarna enligt
riktlinjer, som hittills vunna resultat direkt utvisa, skola leda till vinnande
av det syfte, som med det internationella samarbetet avses, nämligen
å ena sidan största möjliga effektivitet av det flera staters intressen
berörande isbrytningsarbetet och å andra sidan en rättvis fördelning
å dessa intressen av de med ifrågavarande arbete förbundna kostnaderna.
Med hänsyn till omfattningen av de ishrytarresurser, som enligt vad
erfarenheten givit vid handen äro erforderliga för vinnande av verkligt
effektiva resultat vid assisteringsarbetet under sådana issvårigheter i här
ifrågavarande farvatten, som det internationella samarbetet skulle avse,
hava isbrytarsakkunniga funnit det blivande slutresultatet av fortsatta
undersökningar rörande åvägabringande av dylikt samarbete på möjligast
bred basis icke kunna inverka på frågan örn förstärkningen av den
till svenska statens förfogande stående isbrytarmaterielen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Föreliggande förslag till överenskommelse örn isbrytningen i Öresund
jämte vissa angränsande farvatten, vilket förslag torde få såsom bilaga A
fogas vid dagens protokoll, har närmast tillkommit med hänsyn
till erfarenheterna från vintern 1929, som med all skärpa gåvo vid
handen vikten av att en tillfredsställande isbrytarberedskap finnes därstädes
för tryggandet ej endast av trafiken på därvarande hamnar utan
än mera och främst av den genomgående sjötrafiken på Östersjön. Det
må i detta avseende nu endast erinras, hurusom isspärren vid infartslederna
till Östersjön var av sådan styrka att Östersjöhamnarna hotades
av total avspärrning; trots insättning av förstärkta isbrytarkrafter kunde
fartygen endast med de största svårigheter bryta sig igenom de sammanpackade
isarna. Redan då inleddes ett provisoriskt samarbete mellan
Sverige och Danmark med en gemensam ishrytarledning i Köpenhamn,
vilket samarbete visade sig vara mycket gagneligt. Härvid ådagalades
dock också behövligheten av mera allmängiltiga och fasta normer för
verksamheten, allt i syfte att åstadkomma en planmässig användning av
tillgänglig isbrytarmateriel och en lämplig gemensam organisation för
issignal- och övrigt underrättelseväsen m. m.
Förslaget har vid förhandlingar i Stockholm gemensamt utarbetats av
svenska och danska delegerade, i vilket avseende isbrytarsakkunniga varit
utsedda som svenska ombud; detsamma har tillstyrkts till godkännande
av kommerskollegium, isbrytarnämnden m. fl. myndigheter. Förslaget
är byggt på principen att vid isbrytningstjänstens utförande svenska och
28
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
danska intressen skola tillgodoses i såvitt möjligt lika mån. Skyldigheten
att tillhandahålla erforderlig materiel har likaledes hestämts med utgångspunkt
från jämställdhet med vissa regler örn ersättningsskyldighet
i fall av avvikelser härifrån.
Den gemensamma isbrytningstjänsten förutsättes, såsom delegerade
framhållit, träda i verksamhet först då sådant påkallas med hänsyn till
isarnas svårighetsgrad.
Det lärer från svensk sida böra hälsas med tillfredsställelse örn ett avtal
av ifrågavarande slag mellan Sverige och Danmark kan träffas. De
båda ländernas belägenhet på var sin sida örn Öresund utgör ett särskilt
starkt motiv för en dylik överenskommelses slutande just dem emellan.
Efter anskaffning av ännu en svensk statsishrytare skulle Sverige stå än
bättre rustat att då situationen så krävde fullgöra sin anpart i isbrytningsarbetet.
Från dansk sida har man redan gått i författning örn byggande
av ett nytt statligt isbrytarfartyg, betydligt kraftigare än de båda
isbrytare, danska staten hittills förfogat över.
Ifrågavarande överenskommelse torde böra betraktas som ett första steg
till ett internationellt samarbete för tryggandet av vintersjöfartens behöriga
upprätthållande i Sundet och angränsande farvatten, ett samarbete,
vars fullföljande och utvidgande framstår som desto mera önskvärt
med hänsyn till härvarande stora genomgångstrafik på ett flertal
staters Östersjöhamnar; i första hand föres tanken härvid till Finland,
som redan i föregående års iskampanj vid Sundet lämnade en värdefull
hjälp genom insättning av en av sina kraftigaste och modernaste isbrytare.
I detta avseende lärer man emellertid hava att avvakta vidare undersökningar
örn möjligheterna till organiserande av ett dylikt utsträckt
internationellt samarbete.
För egen del anser jag förslaget vara för Sveriges del i stort sett godtagbart.
Med hänsyn till de ekonomiska förpliktelser i fråga örn tillhandahållande
av viss materiel m. m. överenskommelsen innebär, torde
frågan böra underställas riksdagen. I den mån kostnader, som icke kunna
täckas av det på riksstaten upptagna anslaget till statsisbrytarens drift
och underhåll, må uppkomma såsom en följd av förevarande överenskommelse
— något som ju helt blir beroende av väderleksförhållandena
— lär för dessas täckande få tills vidare anlitas samma utväg som under
1929 års iskampanj.
I de avgivna yttrandena hava påyrkats några smärre tillägg till eller
ändringar i den föreslagna överenskommelsen. Sålunda har järnvägsstyrelsen
framhållit — förutom önskvärdheten av visst hänsynstagande till ångfärjetrafiken
över Öresund -— även lämpligheten av ett tillägg till art.
VIII rörande utverkande av medgivande hos härgningsholagen av reduktion
i eventuellt uppkommande anspråk på bärgarlön vid assistans åt isbrytare.
Telegrafstyrelsen och lotsstyrelsen hava vidare ifrågasatt en annan
formulering av bestämmelsen i art. III rörande ömsesidig skyldighet
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
29
för regeringarna att »inordna under isbrytningsledningen organ, som erfordras
för upprätthållande av en effektiv isunderrättelsetjänst». De
mindre jämkningar i överenskommelsen, vartill de sålunda gjorda erinringarna
kunna giva anledning, torde böra bliva föremål för fortsatta
rådplägningar mellan vederbörande svenska och danska myndigheter.»
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
till behandling förehaft en inom andra kammaren av herr R. Lundquist
i Rotebro väckt motion, nr 523, vari hemställts, att riksdagen ville bifalla
Kungl. Maj:ts proposition med den ändringen, att den gemensamma ledningen
för den svensk-danska isbrytningstjänsten skulle hava sitt säte i
Malmö.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
I likhet med departementschefen har utskottet funnit det föreliggande
förslaget örn överenskommelse med Danmark i fråga örn samarbete beträffande
isbrytning i Öresund och vissa angränsande farvatten vara av
beskaffenhet att i stort sett kunna för Sveriges del godtagas. Utskottet
förutsätter emellertid, att Art. I i förslaget så förtydligas, att vid inträdande
issvårigheter isbrytningstjänsten fullgöres på sådant sätt, att, så
långt naturförhållandena det medgiva, båda ländernas intressen beträffande
sjöfartens upprätthållande i lika mån tillgodoses. Vad beträffar
det motionsvis väckta yrkandet örn förläggning till Malmö av den gemensamma
ledningen för den svensk-danska isbrytartjänsten, vill utskottet,
under erinran örn att i Malmö icke finnes någon statsmyndighet,
som lämpligen kan övertaga denna ledning, framhålla, att övervägande
skäl synas tala för att densamma förlägges till Köpenhamn. Utskottet
kan sålunda icke biträda motionärens yrkande.
Under hänvisning till det anförda får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Lundquists i Rotebro ovanberörda
motion (II: 523), må medgiva, att med Danmark
må slutas överenskommelse örn samarbete beträffande
isbrytning i Öresund samt vissa angränsande farvatten
i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,
som innefattas i en vid statsrådsprotokollet över
handelsärenden den 14 mars 1930 fogad bilaga.
Stockholm den 28 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Utskottets
yttrande.
Närvarande: se under utlåtandet nr 129.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Bilaga.
Protokoll vid förhandlingar mellan ombud för kungl, svenska regeringen
och ombud för kungl, danska regeringen för åvägabringande av
samarbete mellan Sverige och Danmark beträffande isbrytning i Öresund
samt vissa angränsande farvatten.
Stockholm i november 1929.
Kungl, svenska regeringen och kungl, danska regeringen:
hava i insikt örn, att Sverige och Danmark redan på grund av sitt geografiska
läge naturligen bliva hänvisade till att i förening taga ledningen
av uppgiften att vid issvårigbeter av betydelse för infartsvägarna till Östersjön
med till buds stående medel sörja för upprätthållande av sjöfarten
i Öresund samt vissa angränsande farvatten, beslutat upptaga förhandlingar
för att söka närmare reglera ett samarbete i detta syfte, och
hava för detta ändamål till sina ombud utsett:
Kungl, svenska regeringen:
vice häradshövdingen E. F. Wehtje, kommerserådet C. E. Landberg, direktören
J. W. R. Lilliestråle, sjökaptenen O. A. Nordborg, direktören O.
E. Nylander och kommendören N. E. F. Selander;
Kungl, danska regeringen:
chefen för Sjöfartskontoret i Ministeriet för Sjöfart og Fiskeri, kontorschefen
Emil Krogh, navigationsdirektören, kommendören V. Lorck,
och förste fartygsinspektören vid Statens Skibstilsyn, befälhavaren å
Stats-Isbrytaren »Isbjörn», kaptenen F. Grue;
vilka ombud efter förhandlingar den 20—25 november 1929 beslutat
förelägga sina respektive regeringar följande förslag till överenskommelse.
Art. I.
Med beaktande av de intressen, som för Sverige och Danmark sammanhänga
med att sjöfarten även vintertid på bästa möjliga sätt upprätthålles
på infartsvägarna till Östersjön, förklara den svenska och den danska
regeringen sin avsikt vara att vid inträdande issvårigheter gemensamt
upprätta isbrytningstjänst på de naturliga sjövägarna till och från
Östersjön samt i vissa angränsande farvatten.
Det geografiska området för denna isbrytningstjänst skall i allmänhet
anses begränsat i norr av den linje, där issvårigbeter i Kattegatt eller Skagerack
i förekommande fall begynna, och i Östersjön av longitud Ost 16°.
Områdets södra gräns i Östersjön bestämmes genom det avtal, som må
komma att träffas mellan de nämnda regeringarna och det Tyska rikets
regering.
Det förutsättes, att området för isbrytningstjänsten skall kunna för
visst fall utvidgas antingen genom särskild överenskommelse mellan den
svenska och den danska regeringen eller på det sätt som, då föreliggande
omständigheter därtill föranleda, bestämmes genom beslut av den gemensamma
svensk-danska isbrytningsledningen.
Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
31
Art. II.
Isbrytningstjänstens uppgift skall vara att bispringa, oavsett nationaliteten,
fartyg, vars last enligt skeppshandlingarna helt eller i någon
mera betydande omfattning är destinerad till eller hämtats från svensk
eller dansk hamn, och i övrigt fartyg av svensk eller dansk nationalitet.
Barlastat fartyg på ingående till eller kommande från svensk eller dansk
hamn kan, oavsett nationaliteten, påräkna bistånd av isbrytningstjänsten,
såvitt isförhållandena medgiva.
Fartyg, destinerat till svensk eller dansk hamn eller på utgående från
sådan hamn, förutsättes bliva hjälpt fram till eller ut från hamnen genom
medverkan av till buds stående kommunal eller enskild isbrytare.
Den ovan angivna uppgiften för isbrytningstjänsten skall i varje fall
anses omfatta vad humanitära eller liknande hänsyn kunna påkalla.
Det förutsättes, att vid isbrytningstjänstens utförande svenska och
danska intressen tillgodoses i såvitt möjligt lika män.
Isbrytningstjänstens uppgift kan utsträckas till bispringande av även
annat fartyg än här förut nämnts under dess genomsegling av det i Art.
I nämnda området på sådana villkor, som av de båda regeringarna må
komma att fastställas, eventuellt efter förhandling med regeringen i land,
som kan hava intresse av att fartyget erhåller bistånd.
Art. lil.
Vid fullföljandet av de i Art. II berörda uppgifterna skall isbrytningsledningen
anvisa till buds stående isbrytarmateriel dess verksamhetsfält
och i den utsträckning, vartill omständigheterna vid varje särskilt
tillfälle föranleda, bereda fartygstrafiken den bästa möjliga vägledning
för navigeringen genom det i Art. I angivna området, ävensom
i samband härmed underrätta fartygen, när isförhållandena antaga
sådan karaktär, att fartyg, som äro mindre väl utrustade för fart i svårare
is, redan i den allmänna trafikens intresse skola kvarstanna i hamn
eller på annan skyddad plats.
Vardera av de båda regeringarna skall i anledning härav på lämpligt
sätt inordna under isbrytningsledningen organ, som erfordras för upprätthållandet
av en effektiv isunderrättelsetjänst, samt tillika ställa till
ledningens förfogande erforderliga organ för genomförandet av nödvändig
isflygspaning. Intill dess annorlunda bestämts, utföres i förekommande
fall isflygspaningen genom svensk försorg i norra Kattegatt och
Skagerack räknat från en linje Morup Tånge till Gjerrilds fyr och i Östersjön
ost örn en linje Trälleberg till Arkona fyr samt genom dansk försorg
i det mellanliggande distriktet. Då isförhållandena göra det önskvärt och
möjligt, att isflygspaningen inom det danska distriktet förstärkes, är
man från svensk sida beredd föranstalta örn att viss del av de svenska
flygförbanden förlägges till Halmstad eller annan lämplig plats inom
nämnda distrikt.
Art. IV.
Isbrytningstjänsten skall vidare föranstalta örn oundgängligen erforderlig
proviantering medelst flygplan av fartyg inom de distrikt, som
närmare bestämts i Art. III.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Beträffande motsvarande proviantering samt kolning och dylikt av
fartyg från isbrytare skola de båda regeringarna eller, då omständigheterna
så påfordra, isbrytningsledningen utfärda sinsemellan överensstämmande
instruktioner, gällande de under den gemensamma isbrytningstjänsten
lydande isbrytarna.
Isbrytningsledningen skall, när anledning därtill föreligger, låta sig angeläget
vara att söka verka för tillämpning i största möjliga utsträckning
av ensartade grunder beträffande kommunala isbrytares ersättning för
lämnat bistånd åt fartyg utanför sådana isbrytares naturliga verksamhetsområde.
Art. V.
De båda regeringarna förklara sig skola för fullgörande av i Art.
II—IV berörda uppgifter eftersträva att vid varje tidpunkt ställa till
förfogande för isbrytningstjänsten erforderlig isbrytar- och flygmateriel
m. m., och bör detta ske i någorlunda lika omfattning och på sådant sätt,
att ekonomisk uppgörelse mellan regeringarna i anledning av isbrytningstjänsten
i regel skall kunna undgås.
Vid isbrytningstjänstens upphörande skall ledningen för varje gång
undersöka, huruvida, i trots av de i första stycket angivna grunderna för
de båda ländernas deltagande i den gemensamma isbrytningstjänsten, det
må anses föreligga anledning till ekonomisk uppgörelse mellan regeringarna,
samt i sådant fall avgiva förslag till sådan uppgörelse.
Art. VI.
Minskad effektivitet genom haveri eller dylikt å den för isbrytningstjänsten
använda materielen skall icke föranleda någon principiell rubbning
i grunderna för det gemensamma fullföljandet av i Art. II—IV berörda
uppgifter. Detsamma gäller därest olyckshändelse eller sjukdom
drabbar i isbrytningstjänsten anställd personal.
Art. VII.
De båda regeringarna skola fastställa ensartade kännetecken för isbrytare,
ingående i den gemensamma isbrytningstjänsten, såväl som ensartade
signaler för förbindelse mellan isbrytarna och andra fartyg samt anvisningar
för upprätthållande av förbindelse mellan flygplan och fartyg.
Art. VIII.
De båda regeringarna skola i syfte att därmed främja isbrytningstjänsten,
vardera för sitt vidkommande, föranstalta örn:
l:o) att förenkla klareringsförhållandena för de under ledningen lydande
isbrytarna samt att befria isbrytarna från allmänna hamnavgifter
och övriga sjöfartsavgifter;
2:o) att så långt möjligt underlätta för isbrytarna att erhålla nödvändiga
förråd av bunkerkol och olja, samt att, därest dylika förnödenheter
levereras från staten tillhörigt lager, förnödenheterna levereras till
självkostnadspris;
3:o) att, i händelse av haveri å ishrytarmateriel m. m., förskaffa ledningen
bästa möjliga stöd genom företrädesrätt för isbrytarna till reparation
på statliga varv eller på annat effektivt sätt;
33
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
4:o) att främja underrättelseväsendet för ledningen genom att bereda
företrädesrätt vid befordran av telegram till och från densamma;
5:o) att underlätta isbrytarnas navigering och fullgörandet av ledningens
uppgifter beträffande vintertrafikens vägledning genom särskilda
åtgärder i detta syfte, häri inbegripet träffande av lampliga anordningar
för isbrytarnas erhållande av lots.
Art. IX.
De båda regeringarna äro ense därom, att bärgarlön må kunna utkrävas
vid de tillfällen, då hjälp av isbrytare, lydande under ledningen, lamnas
ett fartyg under sådana omständigheter, att hjälpen uppenbarligen
har karaktär av bärgning. I förekommande fall skall beslut härutinnan
meddelas av vederbörande regering sedan den gemensamma lsbrytnmgsledningen
avgivit yttrande och förslag i frågan. _
Bärgning må emellertid företagas med av ledningen disponerade isbrytare
allenast då förhandenvarande förhållanden praktiskt taget omöjliggöra
bärgning med annan hjälp.
Art. X.
Den gemensamma ledningen för den svensk-danska isbrytningstjänsten
har sitt säte i Köpenhamn. Den danska regeringen tillhandahåller lokaler
för densamma i anslutning till sjöfartsministeriet samt erforderlig
underordnad biträdespersonal. Envar av regeringarna insätter i ledningen
kvalificerad personal i erforderlig omfattning.
Den danska regeringen upprättar i ledningens lokaler en särskild telegrafstation
och radiotelefonstation för upprätthållande av trådlös förbin-,
delse med isbrytarna m. fl. och för utsändning medelst radio av anvisningar
och dylikt för fartygstrafiken.
Art. XI.
Den gemensamma ledningen för isbrytningstjänsten träder i verksamhet
på den tidpunkt, som vid uppkommande issvårigheter närmare bestämmes
genom överenskommelse direkt mellan vederbörande myndigheter
i de båda länderna.
Den gemensamma ledningen vidtager erforderliga åtgärder exter nara
inbördes samråd, dock att ledaren för vartdera landets representation
i sista hand bär ansvaret för de åtgärder, som vidtagas beträffande den
materiel, som av vederbörande regering ställts till förfogande. Det är
härvid förutsatt, att envar av regeringarna förbehåller sig att fullgöra
sådana särskilda förpliktelser och uppgifter beträffande isbrytarnas användning,
som må påvila eller komma att påvila vederbörande regering
med hänsyn till lagstiftning eller varom regeringen eljest fattar särskilt
beslut.
Art. XII.
Den gemensamma ledningen må träda i förbindelse med främmande
offentliga institutioner beträffande utväxling av upplysningar till främjande
av isunderrättelsetjänsten eller isbrytningstjänsten i dess helhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 55 haft. (Nr 129—131.) 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Art. XIII.
Alla erforderliga närmare överenskommelser berörande den svenskdanska
isbrytningst jönsten träffas direkt mellan vederbörande myndigheter
i de båda länderna. Så länge den bestämmelse gäller, enligt vilken
den gemensamma ledningens säte är Köpenhamn, ombestyr det danska
Sjöfartsministeriet ledningens åtgärder av löpande karaktär, då ledningen
icke är i verksamhet, och förvarar ledningens gemensamma arkiv.
Art. XIV.
Bestämmelserna i denna överenskommelse skola icke i något avseende
inskränka på skyldigheten för svenskt eller danskt fartyg (isbrytarfartyg)
att bispringa nödställt fartyg i enlighet med härutinnan gällande lagstiftning
eller konvention, som den ena eller båda regeringarna må hava
ratificerat eller komma att ratificera.
Art. XV.
Denna överenskommelse kan genom noteväxling mellan de båda regeringarna
när som helst bringas att upphöra, dock att pågående isbrytningsverksamhet
och därtill hörande avvecklingsarbete icke därigenom
må avbrytas.
Utfärdat i Stockholm i två exemplar den 25 november 1929.
E. Wehtje. Emil Krogh.
C. E. Landberg. y. Lorch.
E. Selander.
Fred. Grue.