Statsutskottets utlåtande Nr 125.

9

Nr 125.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion om efterskänkande av viss del utan
byggmästaren E. Hj. Hadings stärbhusdelägare åliggande betalningsskyldighet
till kronan. (l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr A. Wikström väckt motion, nr 195,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen ville för sin del besluta, att den byggmästare K. Hj. Harlings sterbhusdelägare
åliggande betalningsskyldighet till kronan på grund av icke fullgjort
byggnadskontrakt av den 8 augusti 1917 jämte ränta den 13 februari
1930 uppgående till 11,839 kronor 43 öre må till hälften efterskänkas.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Byggmästaren Knut Hjalmar Harling slöt den 8 augusti 1917 med Kungl.
Majit och kronan kontrakt rörande utförande för Kungl. Majlis och kronans
räkning av vissa byggnadsarbeten i Boden mot en viss entreprenadsumma,
därav Harling av kronan bekom dels såsom förskott 20,000 kr., dels efter arbetenas
påbörjande i särskilda poster tillhopa 95,300 kr. I brev till kronan av
den 2 maj 1918 förklarade Harling, att han i brist på nödigt rörelsekapital
vore ur stånd att fullborda byggnadsarbetena i fråga och överlät, enligt en
den 22 augusti 1918 med kronan ingången överenskommelse, å kronan samtliga
av honom enligt kontraktet utförda arbeten och anskaffade materialier
emot en ersättning, i enlighet med verkställd värdering, av 103,024 kronor
35 öre under förklaring från Harlings sida, att likvid härför till honom erlagts
genom beloppet å 95,300 kronor och genom avräkning av 7,724 kronor 35 öre
å förenämnda till honom såsom förskott utbetalda belopp av 20,000 kronor.
Den 22 augusti 1918 skulle alltså Harling varit skyldig att till kronan återbära
12,275 kronor 65 öre. Den 21 november 1918 avbetalade Harling 1,000 kronor.
Den 10 mars 1919 krävdes Harling å beloppet samt, sedan Harling i augusti
1928 avlidit, den 13 februari 1929 hans sterbhusdelägare. För Harlings skuld
tecknade distriktslantmätaren G. A. Snellman i Skellefteå och bergmästaren
O. I. Asplund i Luleå, enligt en i maj 1919 undertecknad till kronan utgiven
handling, en för båda och båda för en, borgen såsom för egen skuld, tills full
betalning skedde.

Sedan kronan alltså i sista ögonblicket bevakat sin talan och förhindrat
preskription, instämde kronan till Stockholms rådhusrätt Harlings sterbhusdelägare
samt borgensmännen med yrkande att utfå 11,275 kronor 65 öre jämte
på visst sätt beräknad ränta, och genom den 18 september 1929 meddelad dom
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 63 haji. (Nr 124—125.)

2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 125.

förpliktade nämnda domstol svarandena att utbetala yrkade belopp ävensom
ränta efter 5 procent om året från stämningsdagen, till dess betalning skedde.
Denna dom har överklagats till hovrätten, men större utsikter till ändring torde
icke vara för handen.

Såväl Hadings sterbhusdelägare som borgensmännen hava under cirka tio
års tid levat i den uppfattningen, att ifrågavarande sak för länge sedan reglerats,
och för sterbhusdelägarna kom det hela som en synnerligen obehaglig
överraskning. Tillgångarna i Hadings sterbhus uppgingo till cirka 20,000 kronor,
men då änkan och barnen i övrigt sitta i små omständigheter, ha sterbhusdelägarna,
med hänsyn till de verkligen mildrande omständigheterna i målet
och den hårdhet, som onekligen skulle ligga däri, att efter tio år vid väsentligen
förändrat penningvärde sterbhusdelägarna skulle nödgas utbetala en så
pass stor summa, i november 1929 hos Kungl. Maj :t sökt befrielse från gäldande
av ifrågavarande skuld till hela dess belopp eller, örn detta ej befunnes lämpligt,
åtminstone till halva beloppet. I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement
av den 6 sistlidne december har Kungl. Majit förklarat
förevarande ansökning icke böra föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Sterbhuset har visserligen nu lyckats försälja sin fastighet i Skeleftehamn
inom Skellefteå socken, varvid lösgjorts ungefär 10,000 kronor av sterbhusets
tillgångar, alltså motsvarande största delen av dess skuld till kronan enligt
Stockholms rådhusrätts ännu ej laga kraftvunna utslag. Då för dessa tiotusen
kronor finnes säkerhet uti inteckningar jämte underborgen, torde någon
risk för borgensmännen å Harlings skuld till kronan ej längre föreligga. Men
ett utkrävande från sterbhuset av hela denna skuld, 11,275 kronor 65 öre jämte
5 procent ränta från den 13 februari 1929, för helt år 563 kronor 78 öre eller
tillsammans 11,839 kronor 43 öre, stalie äventyra den existensmöjlighet för den
åldriga änkan och hennes barn, som skulle bliva säkerställd, örn sterbhuset
finge disponera, vad av nämnda tiotusen kronor överstiger hälften av sterbhusets
skuld inklusive ett års ränta, för inlösen av den tomt vid Huddinge järnvägsstation,
å vilken deras lilla järnaffär är belägen, och som betingar ett pris
av niotusen kronor.»

uiskolieis Utskottet anser sig böra framhålla, att det i motionen åberopade byggnadsyiirande.
kontraktet mellan kronan och Harling avslutats den 8 augusti 1917, men att betalningsskyldigheten
fastställts först genom Stockholms rådhusrätts dom den 18
september 1929. Redan den omständigheten, att penningvärdet fallit avsevärt
under tiden mellan byggnadsarbetenas igångsättande och domens meddelande,
synes utskottet vara ett skäl för kronan att i någon mån eftergiva på sin fordran
mot Harlings efterlevande. Då härtill kommer, att den av motionären gjorda
utredningen giver vid handen, att ömmande förhållanden föreligga, i det att
existensmöjligheterna för Harlings änka och barn skulle kunna äventyras,
därest kronan av dem utkrävde sin fordran fullt ut, har utskottet velat tillstyrka
motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen med bifall till herr Wikströms förevarande
motion (11:195) må för sin del medgiva, att det byggmästaren

Statsutskottets utlåtande Nr 125.

11

K. Hj. Harlings sterbhusdelägare genom Stockholms rådhusrätts
dom den 18 september 1929 till utgivande till kronan
ådömda belopp å 11,275 kronor 65 öre jämte ränta må till
hälften efterskänkas.

Stockholm den 28 april 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 124.