Statsutskottets utlåtande Nr 120.
21
Nr 120.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag
till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker m. m. jämte en i ämnet väckt
motion.
(3 :e avd.)
Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 bär Kungl.
Maj:t under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet,
(punkt 97 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
socialärenden nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, till särskild polisverksamhet för
uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret 1930/1931
beräkna ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av
135,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930
dagtecknad proposition, nr 54, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden sagda dag, föreslagit riksdagen att till särskild polisverksamhet
för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
av 135,000 kronor.
Från och med budgetåret 1923/1924 har riksdagen på förslag av Kungl.
Maj :t under femte huvudtiteln anvisat extra anslag till särskild polis för uppdagande
av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Alltsedan budgetperioden
1925/1926 har anslaget i riksstaten uppförts med 150,000 kronor samt från och
med perioden 1927/1928 för varje gång anvisats att utgå av statsverkets fond
av rusdrycksmedel.
Rörande tillkomsten av och ändamålet med ifrågavarande anslag lämnade
föredragande departementschefen vid anslagsfrågans behandling i 1924 års
statsverksproposition en utförlig redogörelse (femte huvudtiteln, punkt 93),
vartill torde få hänvisas. Här må allenast erinras om följande.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
En avsevärd del av anslaget har brukat ställas till överståthållarämbetets
förfogande nied bemyndigande för ämbetet att till Stockholms stad utbetala
bidrag till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig införsel av
spritdrycker m. m. med viss andel, under senare år tre fjärdedelar, av sammanlagda
kostnaden för nämnda ändamål under vederbörande tidsperiod, dock
med en maximibegränsning, som för varje budgetår från och med 1925/1926
bestämts till 75,000 kronor. Återstoden bestrides av Stockholms stad. Medel,
som sålunda av staten och staden anvisas, användas till bestridande av kostnaderna
för upprätthållande av en vid Stockholms poliskår för ändamålet inrättad
avdelning, vars medlemmar utöva polisverksamhet jämväl inom Stockholms län.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 28 september 1923 har den i Stockholm sålunda
inrättade spritpolisen, som står under befäl av tredje polisintendenten, till
uppgift att inom Stockholms stad och län dels under samarbete med tullpersonalen
bedriva spaning för uppdagande av olovlig införsel och därmed sammanhängande
olovlig försäljning av spritdrycker samt i övrigt fullgöra de
åligganden, som jämlikt bestämmelserna i lagen den 8 juni 1923 örn straff för
olovlig varuinförsel kunna ankomma å densamma, dels lämna tullverket allt
det biträde, som påkallas för fullgörande av dess personal tillkommande åligganden
beträffande olovlig spritinförsel, dels och fullgöra den tjänstgöring i
övrigt, som tredje polisintendenten i Stockholm prövar för ifrågavarande ändamål
nyttig.
Förutom till nyss angivna ändamål hava för varje budgetperiod medel inom
det beviljade anslaget beräknats för att, efter framställning från vederbörande
länsstyrelser, användas till vidtagande i andra delar av landet av åtgärder till
spritsmugglingens bekämpande samt, i viss mån, till stävjande av olaga rusdryckshantering
i andra former.
Vid anmälan till 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt
89) av behovet av anslag till särskild polis för uppdagande av olovlig införsel
av spritdrycker m. m. för budgetåret 1929/1930 redogjorde departementschefen,
bland annat, för ett av kontrollstyrelsen i ärendet den 15 september 1928 avgivet
utlåtande. Däri hade styrelsen med hänsyn till att länsstyrelserna begärt
medel för ifrågavarande ändamål till belopp, som sammanlagt översteg det
tillgängliga anslaget, förordat viss höjning av anslaget för budgetåret
1929/1930. Samtidigt hade emellertid kontrollstyrelsen framhållit lämpligheten
av att verkställa en utredning för utrönande, huruvida icke genom ett ökat
samarbete mellan myndigheterna i de särskilda länen större allsidighet och
effektivitet i avseende å uppdagande av den olovliga införseln av spritdrycker
m. m. skulle kunna vinnas, på samma gång som totalkostnaden därför nedbringades.
I anledning av dessa uttalanden anförde departementschefen, att en
sådan utredning syntes honom böra vidtagas. Med hänsyn till ifrågavarande
spaningsarbetes natur syntes i många fall åsyftade resultat kunna vinnas genom
att grundliga undersökningar tid efter annan verkställdes inom vederbörande
områden. För utförande av dylika undersökningar syntes ett systematiskt
samarbete böra bedrivas mellan myndigheterna inom närliggande län,
så att samma personal under olika tider kunde användas inom skilda län. Med
Statsutshottets utlåtande Nr 120.
23
en sådan organisation skulle sannolikt permanenta övervakningsanordningar
i en del fall bliva överflödiga och ej obetydliga kostnadsbesparingar kunna
ernås. Det ville förefalla, yttrade departementschefen vidare, som örn med en
omläggning av spaningsarbetet enligt sålunda antydda riktlinjer någon ökning
av anslaget för budgetåret 1929/1930 icke skulle bliva erforderlig. Därest
medel till förevarande ändamål komme att beviljas för sistnämnda tid, ämnade
departementschefen därför hos Kungl. Maj :t hemställa örn omedelbart igångsättande
av den sålunda förordade utredningen, sa att resultatet av densamma
kunde tjäna såsom underlag vid bedömande av storleken av de belopp, vilka
borde ställas till vederbörande länsstyrelsers förfogande för samma tid.
I 1929 års statsverksproposition föreslog därefter Kungl. Majit på departementschefens
hemställan riksdagen att till särskild polis för uppdagande av
olovlig införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra
anslag, att utgå av statsverkets fond för rusdrycksmedel, av 150,000 kronor.
Detta förslag bifölls av riksdagen.
Genom beslut den 26 april 1929 anbefallde Kungl. Majit länsstyrelserna i
de län, där behov av delaktighet i berörda, för budgetåret 1929/1930 beviljade
anslag kunde anses föreligga, att därom ävensom angående det erforderliga
beloppets storlek lämna meddelande till kontrollstyrelsen. Tillika uppdrog
Kungl. Maj :t åt kontrollstyrelsen att, efter samråd med de länsstyrelser, från
vilka dylikt meddelande inginge, dels skyndsamt verkställa undersökning i de
hänseenden, som angivits i kontrollstyrelsens utlåtande och det av departementschefen
gjorda, nyss återgivna uttalandet, dels inkomma med det förslag,
vartill utredningen kunde finnas föranleda, ävensom med förslag rörande användningen
av det för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1929/1930 inom
berörda anslag tillgängliga beloppet av högst 75,000 kronor.
Sedan med anledning härav länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs,
Västernorrlands och Västerbottens län i särskilda skrivelser till kontrollstreisen
meddelat, att för vederbörande läns vidkommande behov av delaktighet
med visst belopp uti anslaget förelåge, överlämnade kontrollstyrelsen med skrivelse
den 15 juni 1929 handlingarna i ärendet till Kungl. Majit samt avgav
förslag rörande användningen av omförmälda belopp å högst 75,000 kronor.
Då länsstyrelserna sammanlagt begärt omkring 101,400 kronor, hade viss reduktion
måst vidtagas i deras äskanden.
Efter hörande av generaltullstyrelsen bemyndigade härefter Kungl. Majit
genom beslut den 3 augusti 1929 länsstyrelserna i följande län att under budgetåret
1929/1930 för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker och
annan olaga rusdryckshantenng mot redovisningsskyldighet av berörda anslag
använda högst följande belopp, nämligen Södermanlands län 4,800 kronor,
Östergötlands län 4,800 kronor, Malmöhus län 18,000 kronor, Hallands län
2,400 kronor, Göteborgs och Bohus län 18,000 kronor, Värmlands län 4,000
kronor, Gävleborgs län 10,000 kronor samt Västernorrlands län 13,000 kronor
eller sålunda sammanlagt 75,000 kronor. Länsstyrelserna i Uppsala och
Västerbottens län erhöllo däremot icke del av anslaget.
24
Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
Tidigare hade Kungl. Majit genom beslut den 10 maj 1929 förordnat angående
användningen av andra hälften av nämnda anslag. Därvid hade Kungl.
Maj .t bemyndigat Överståthållarämbetet att från anslaget -— under förutsättning
av Stockholms stadsfullmäktiges beslut att för senare halvåret 1929 och
för första halvåret 1930 för enahanda ändamål bevilja medel till Stockholms
stads andel i kostnaderna — utbetala bidrag med tre gånger så stort belopp
som det, vartill stadens egna kostnader för nämnda ändamål under berörda tider
uppginge, dock högst med 37,500 kronor för vartdera halvåret räknat.
I sin förenämnda skrivelse den 15 juni 1929 hade kontrollstyrelsen jämväl
hemställt, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande ett definitivt
ordnande av organisationen för bekämpande av den olovliga införseln av
spritdrycker m. m. av den syftning, som i skrivelsen närmare angivits.
I anledning härav uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 27 juni 1929 åt
generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att efter samråd med Överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs,
Västernorrlands och Västerbottens län, med beaktande av vad uti kontrollstyrelsens
sistnämnda skrivelse i ämnet anförts, verkställa en allsidig utredning
rörande ett definitivt ordnande av organisationen för bekämpande av
den olovliga införseln av spritdrycker m. m. och därmed sammanhängande
spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse för utredningen
ävensom med de förslag i skilda hänseenden, till vilka densamma syntes böra
föranleda.
I skrivelse den 27 november 1929 hava därefter generaltullstyrelsen och
kontrollstyrelsen framlagt den sålunda anbefallda utredningen. Styrelserna
som i skrivelsen upplyst ej mindre att de beträffande den s. k. spritpolisens
organisation införskaffat vissa uppgifter från vederbörande länsstyrelser, än
även att, efter förberedande överläggningar, sammanträden hållits mellan ämbetsverken
dels den 23 september 1929, varvid jämväl närvarit överståthållaren
och polismästaren i Stockholm ävensom kustbevakningsinspektören, dels
ock den 27 november 1929, varvid representanter för länsstyrelserna i nämnda
län varit tillstädes hava med skrivelsen överlämnat de från länsstyrelserna
införskaffade uppgifterna ävensom ett vid sammanträdet den 27 november
1929 fört protokoll.
I fråga örn det närmare innehållet av den utredning, som av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen framlagts i skrivelsen den 27 november 1929 torde
få hänvisas till sid. 5—9 i statsrådsprotokollet.
Här må emellertid erinras, att ämbetsverken såsom sin bestämda mening uttalat,
att det under nuvarande förhållanden icke vore tillfyllest med den allmänna
tillsyn för förhindrande av spritsmuggling m. m., som det ålåge tull-, polisoch
lotspersonal att utöva, samt att, vad gällde frågan huruvida och i vad mån
den nuvarande spritpolisens uppgifter skulle kunna överflyttas å tullpersonalen,
utan att därigenom effektiviteten i arbetet för spritsmugglingens bekämpande
Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
25
minskades, de kommit till den uppfattningen, att en del av spritpolisens arbete
skulle kunna övertagas av tulltjänstemän med viss polisutbildning.
Styrelserna hava emellertid framhållit, att ett överflyttande på polisutbildade
tulltjänsteman av vissa uppgifter, som för närvarande utfördes av särskilt
anställda spritpoliser, enligt styrelsernas mening kunde ske endast försöksvis
och efter hand. Erfarenhet måste nämligen först vinnas örn de lämpligaste anordningarna
i organisationshänseende. Vidare måste viss tid förgå, innan
tullpersonal i erforderlig omfattning kunde hava bibragts avsedd polisutbildning
samt därefter fått tillfälle att sätta sig in i de nya arbetsuppgifterna.
. Vad särskilt anginge spritpolisen i Stockholm, vore en avveckling därav för
närvarande icke tillrådlig; snarare vore viss utvidgning av dess verksamhetsområde
påkallad.
Med hänsyn härtill hava styrelserna givit uttryck åt den uppfattningen, att
den bestående organisationen av spritpolisen endast långsamt och allenast i viss
omfattning kan avvecklas.
Enligt den av styrelserna framlagda planen för spritpolisens verksamhet inom
olika delar av riket skulle till uppehållande av nämnda verksamhet för nästa
budgetår erfordras ett anslag av i avrundat tal 131,000 kronor, därvid för verksamheten
inom Stockholms stad och län alltjämt beräknats ett belopp av 75,000
kronor. Vid fördelningen av det anslag, vilket borde av riksdagen för ändamålet
begäras, syntes enligt styrelserna kunna bestämmas, att polisverksamheten
finge i särskilda fall, då anledning därtill förelåge, utsträckas till län, gränsande
till dem, till vilka verksamhet med anlitande av ifrågavarande anslag
enligt styrelserna skulle vara inskränkt.
Under hänvisning till vad i skrivelsen anförts hava generaltullstyrelsen och
kontrollstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till
uppehållande av särskild polisverksamhet för uppdagande av olaga rusdryckshantering
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 131,000 kronor,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Under förutsättning att nämnda anslag komme att beviljas hava ämbetsverken
vidare hemställt, att Kungl. Majit måtte i sammanhang med fördelning av
anslaget å de olika länsstyrelserna
dels förklara, att ifrågavarande polisverksamhet finge i särskilda fall, då
anledning därtill förelåge, utsträckas till angränsande län,
dels ock föreskriva, att envar länsstyrelse skulle till generaltullstyrelsen och
kontrollstyrelsen meddela uppgift, vilken tjänsteman som skulle utöva närmaste
ledningen av polisverksamheten; att i förordnande eller instruktion, som utfärdades
för polisman med uppdrag att ombesörja polisverksamhet av förevarande
slag, skulle intagas, att verksamheten skulle bedrivas under samverkan med
vederbörande tullmyndigheter; samt att länsstyrelserna skulle till generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen insända avskrifter av dylika förordnanden och
instruktioner.
över generaltullstyrelsens och kontrollstyrelsens förevarande förslag hava
infordrade utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet efter hörande av polis
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
mästaren i Stockholm och länsstyrelserna i de län, med vilka styrelserna haft
att i ärendet samråda. Samtliga nämnda myndigheter hava därvid tillstyrkt
förslaget eller i varje fall icke haft något väsentligt att erinra mot detsamma.
Från flera länsstyrelser har uttryckligen vitsordats, att med hänsyn till arten
av det arbete, som erfordrades för uppspårande av spritsmuggling, deltagande
av polisutbildad personal ej kunde undvaras utan försämring av resultatet.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Bekämpandet av spritsmugglingen kräver alltjämt omfattande åtgärder.
Beträffande organisationen av spaningsverksamheten bör tydligen vara avgörande,
på vilken väg den största effektiviteten kan uppnås utan oskälig kostnad.
Av stor betydelse är därvid, att åtgärderna kunna vidtagas i så god tid,
att olovlig införsel örn möjligt hindras att komma i gång. Uppmärksamheten
bör alltså vara riktad även på trakter, där smuggling i större omfattning nu
icke förekommer men kan befaras uppträda, i den mån effektiv ökning av
skyddsåtgärderna inom nuvarande smugglingsområden kommer till stånd.
Den i ärendet förebragta utredningen synes mig, med nu angivna utgångspunkter,
giva vid handen, att behov av särskild verksamhet genom polisutbildad
personal för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker m. m. alltjämt
föreligger och att denna verksamhet även i fortsättningen bör genom särskilt
anslag understödjas av statsmakterna. Rörande organisationen av verksamheten
kan jag i allt väsentligt ansluta mig till det av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
framlagda förslaget. Sålunda finner jag det lämpligt, att i den
mån de polisuppgifter, som för närvarande fullgöras av den s. k. spritpolisen,
utan olägenhet kunna överflyttas på tullpersonal, som för ändamålet erhållit
viss polisutbildning, detta också sker. Av i förslaget angivna skäl torde emellertid
en överflyttning av arbetsuppgifter från spritpolisen till den polisutbildade
tullpersonalen tills vidare kunna verkställas allenast försöksvis och efter
hand. En följd härav lärer bliva, att en omedelbar avveckling av den nuvarande
spritpolisorganisationen endast i begränsad omfattning kan komma till
stånd. Vad angår nästa budgetår torde därför sagda organisation böra bibehållas
utom beträffande vissa län, där verksamheten ansetts kunna redan nu
övertagas av tullpersonal. Enär det vitsordats, att noggrann orts- och personkännedom
är av stor betydelse för ett gott resultat av verksamheten, lärer
organisationen såsom för närvarande böra väsentligen vara ansluten till länsindelningen,
men uti densamma bör även inrymmas den möjlighet beträffande
verksamhetens utsträckande till angränsande län, som ämbetsverken föreslagit.
I vad mån beträffande den lokala organisationen en förändring må vara lämplig,
synes böra i annat sammanhang bliva föremål för bedömande.
Enligt förslaget skulle för budgetåret 1930/1931 erfordras ett extra anslag
av 131,000 kronor till uppehållande av särskild polisverksamhet för uppdagande
av olaga rusdryckshantering. Förslaget grundar sig, såsom nämnt, på en
detaljberäkning avseende såväl Stockholms stad som de län, för vilka en särskild
spritpolis i fortsättningen ansetts erforderlig. Denna beräkning synes
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
27
mig i sina huvuddrag riktig. Då definitiv ståndpunkt till behovet av medel
under nästa budgetår för de särskilda länen icke nu kan tagas och det alltså
är önskvärt, att någon marginal finnes å anslaget, får jag emellertid förorda, att
detsamma upptages med ett till 135,000 kronor avrundat belopp. Av detta belopp
lärer enligt vad styrelserna förutsatt ett belopp av högst 75,000 kronor
böra enligt oförändrade grunder användas såsom statsbidrag till den särskilda
polisavdelningen vid Stockholms poliskår. I likhet med de förslagsställande
ämbetsverken förutsätter jag, att kostnaderna för avlöning och reseersättning till
tullverkets polisutbildade personal bestridas från anslag under sjunde huvudtiteln.
I förslaget har vidare hemställts att, för den händelse anslag för ändamalet
beviljades, Kungl. Majit måtte i samband med anslagets fördelning meddela
vissa närmare angivna, kompletterande föreskrifter. Mot vad i sadant hänseende
ifrågasatts har jag, även i de delar som jag ej redan behandlat, icke
någon erinran att framställa. Det torde emellertid böra ankomma pa Kungl.
Maj :t att i sinom tid i administrativ ordning meddela erforderliga bestämmelser
i ämnet. Det synes icke vara lämpligt att vid anslagets beviljande knyta villkor,
innebärande inskränkning i möjligheten att använda detsamma för verksamhet
inom de delar av riket, där spritpolis visar sig särskilt behövlig.
Anslaget torde, på sätt fallet varit med motsvarande anslag under de senaste
budgetåren och i överensstämmelse med ämbetsverkens förslag, böra anvisas
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Beteckningen å anslaget synes
lämpligen kunna bliva den, som provisoriskt använts i statsverkspropositionen.»
I samband med Kungl. Majits förevarande propositioner har utskottet till
behandling förehaft en inom första kammaren av herr C. E. Svensson väckt
motion, nr 232, vari hemställts, att det belopp å 135,000 kronor, som enligt
Kungl. Maj :ts proposition nr 54 skall utgå ur statsverkets fond av rusdrycksmedel,
anslås till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel
av spritdrycker, lönnbränning m. m.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Genom proposition nr 54 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel med 135,000 kronor. Enligt
vad som inhämtats av propositionen sid. 5 har det ifrågavarande anslaget kommit
till användning uteslutande eller väsentligen till förhindrande av olovlig
införsel av spritdrycker eller olovlig hantering med olovligt införda spritdrycker;
i Östergötlands, Värmlands och Gävleborgs län har anslaget därjämte
anlitats för uppdagande av lönnbränning.
Ifrågavarande proposition innebär det första steget till en så småningom
skeende överflyttning på tullverket av vissa av de uppgifter, som för närvarande
åligga den medelst detta anslag organiserade spritpolisen i vissa län. »Rörande
organisationen av verksamheten», anför departementschefen, »kan jag i
28
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
allt väsentligt ansluta mig till det av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
framlagda förslaget. Sålunda finner jag det lämpligt, att, i den mån de polisuppgifter,
som för närvarande fullgöras av den s. k. spritpolisen, utan olägenhet
kunna överflyttas å tullpersonalen, som för ändamålet erhållit viss polisutbildning,
detta också sker. Av i förslaget angivna skäl torde emellertid en överflyttning
av arbetsuppgifter från spritpolisen till den polisutbildade tullpersonalen
tillsvidare kunna verkställas allenast försöksvis och efter hand.» Till
grund för statsrådets uttalande föreligga tvenne utlåtanden, avgivna dels av
kontrollstyrelsen den 15 juni 1929 och dels av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
gemensamt den 27 november 1929. I sitt den 15 juni 1929 avgivna
utlåtande anför kontrollstyrelsen, att det syntes kontrollstyrelsen vara möjligt,
att man med en sådan anordning, som av kontrollstyrelsen ifrågasatts, skulle
kunna undgå en ökning av de till spritsmugglingens bekämpande hittills
lämnade anslagen. Skulle det visa sig vara en framkomlig väg att till tullverket
överflytta den nuvarande spritpolisens organisation, kunde det nu under
femte huvudtiteln utgående anslaget till spritpolisen väsentligen minskas.
Att helt och hållet indraga detta anslag ansåg kontrollstyrelsen icke tillrådligt.
Anslaget vore avsett såväl för spritsmugglingens bekämpande som för
uppdagande av annan olovlig alkoholhantering. I den mån anställandet av
särskild polis för uppdagande av dylik olovlig alkoholhantering skulle visa sig
erforderligt, borde ett anslag, fast betydligt mindre än det nuvarande, finnas
tillgängligt för ändamålet, att av Kungl. Maj :t disponeras, där så erfordrades.
Emellertid synes det på vissa håll råda tveksamhet, huruvida det ifrågavarande
anslaget får användas till bekämpande av olovlig införsel och i samband
därmed stående olovlig försäljning av rusdrycker. I ett av justitiekanslersämbetet
avgivet, den 30 sistlidne januari dagtecknat, utlåtande i ett mål,
som är beroende på regeringsrättens prövning, har ämbetet uttalat, att det icke
vore uteslutet, att genom ett förordnande åt spritpolisen i Västernorrlands län
och i instruktionen för polismännen uppdragits en vidsträcktare verksamhet
än den, som varit avsedd med det av riksdagen beviljade anslaget, av vilket
polisverksamheten skulle bekostas. Ämbetet fortsätter därefter:
5Anslaget är beviljat ''till särskild polis för uppdagande av olovlig införsel
av spritdrycker m. m.’ I statsverkspropositionerna til såväl 1928 som 1929
års riksdagar (1928 femte huvudtiteln punkt 88 och 1929 femte huvudtiteln
punkt 89) hänvisas rörande tillkomsten av och ändamålet med ifrågavarande
anslag till anslagsfrågans behandling i 1924 års statsverksproposition (femte
huvudtiteln punkt 93), varifrån ytterligare gjorts hänvisning till proposition
nr 36 till 1923 års riksdag. Av innehållet i sistnämnda proposition vill emellertid
synas, att den särskilda polispersonalen avsetts till spaning för uppdagande
av olovlig införsel och därmed sammanhängande olovlig försäljning av
spritdrycker. Meningen torde huvudsakligen hava varit att söka uppdaga dels
spritsmuggling, dels ock de ytterligare åtgärder, som vidtoges med insmugglad
sprit. Justitiekanslersämbetet tillåter sig i detta sammanhang åberopa jämväl
innehållet i nådigt brev den 28 september 1923 till Överståthållarämbetet an
-
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
29
gående närmare bestämmelser rörande särskild polisstyrka i Stockholm för
uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m.
En verksamhet sådan som den nyss antydda lärer med nu gällande lagstiftning
huvudsakligen beröra lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin (här nedan kallad spritsmugglingslagen).
I den mån insmugglad sprit olovligen försåldes, bleve emellertid
även fråga örn tillämpning av nådiga förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker (här nedan kallad försäljningsförordningen).
Måhända avser ovannämnda av länsstyrelsen givna förordnande och instruktion
icke spaning efter brott mot annan författning än de båda nyss omförmälda.
Det synes dock möjligt att tolka det åt polismännen givna uppdrag så,
att detsamma avser jämväl spaning efter olovlig brännvinstillverkning.
Eör den händelse Eders Kungl. Maj:t godtager den här ovan uttalade uppfattningen
örn spritpolisens uppgift, torde därför lämpligen § 1 böra ändras
sålunda: polispersonalen — införseln och därmed sammanhängande olovlig
försäljning av spritdrycker inom länet.’
Med hänsyn till den uppfattning åt vilken justitiekanslersämbetet synes
hava givit uttryck, torde det vara erforderligt, att ändamålet med anslaget så
förtydligas, att tvekan icke kan komma att råda beträffande de olika ändamål,
för vilka anslaget är avsett. Det enklaste sättet för att åstadkomma ett förtydligande
synes vara att till rubriken på anslaget fogas ordet ''lönnbränning’,
så att denna rubrik skulle komma att lyda: ''till särskilda polisverksamhet för
uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m.’»
I likhet med departementschefen har utskottet funnit den i ärendet förebragta
utredningen giva vid handen, att behov av särskild verksamhet genom
polisutbildad personal för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker
m. m. alltjämt föreligger samt att denna verksamhet fortfarande bör genom
särskilt anslag understödjas av statsmakterna. I fråga örn organisationen
av verksamheten har utskottet ock funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts,
på generaltullstyrelsens och kontrollstyrelsens utlåtande i ärendet grundade
förslag härutinnan. Storleken av det för ändamålet äskade anslaget har ej
heller givit utskottet anledning till erinran.
Med anledning av det motionsvis framställda yrkandet i fråga örn anslagets
rubrik vill utskottet hava uttalat, att enligt utskottets mening anslaget även
med sin hittillsvarande rubricering må tagas i anspråk jämväl för uppdagande
av lönnbränning. Då emellertid tveksamhet härutinnan uppstått, har utskottet
ansett, att full klarhet i detta hänseende bör åstadkommas genom ett
förtydligande av omslagets rubrik, på sätt motionären föreslagit.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herr Svenssons ovanberörda motion, I: 232, till
särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel
Utskottets
yttrande.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
av spritdrycker, lönnbränning m. m.
anvisa ett extra anslag, att utgå av
drycksmedel, av 135,000 kronor.
Stockholm den 25 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
för budgetåret 1930/1931
statsverkets fond av rus
-
Närvarande: se under utlåtande nr 116.