;Statsutskottets utlåtande Nr 109.
1
Nr 109.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
elektrifiering av statsbanan Järna— Norrköping—Malmö
jämte vissa till densamma anslutande
statsbanelinjer ävensom en i ämnet väckt motion.
(4:e avel.)
I en till riksdagen den 7 mars 1930 avlåten proposition, nr 239, vilken hänvisats
till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande
av förberedande åtgärder i och för elektrifiering av statsbanelinjerna Järna—
Norrköping—Malmö, Katrineholm—Åby, örebro—Hallsberg—Mjölby, Falköping—Nässjö,
Arlöv—Lomma och Malmö—Trälleberg må av trafikmedel tagas
i anspråk erforderligt belopp.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herr H. Laurin väckt motion, nr 514, däri hemställts,
att riksdagen ville uttala sig för att sträckan Stockholm—Uppsala, eventuellt
Stockholm—Krylbo, elektrifieras i ett sammanhang med de i propositionen nr
239 föreslagna bandelarna.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
För den första elektrifieringen å statsbanorna valdes — efter tidigare verkställda
försök på bandelarna Stockholm—Järva och Tomteboda—Värtan —
den starkt trafikerade bandelen Kiruna—Riksgränsen, och arbetena härå påbörjades
år 1910. Sedermera har hela malmbanan från Riksgränsen till Svartön
elektrifierats.
Efter verkställd utredning av frågan örn fortsatt elektrifiering av statsbanenätet
igångsattes elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg, vilken slutfördes
i huvudsak under år 1926. I maj 1926 kunde tågen börja framföras med
elektrisk kraft å hela sträckan Stockholm—Göteborg. Från och med den 15
maj 1927 infördes den av elektrifieringen möjliggjorda och för dess rationella
utnyttjande avpassade »elektriska tidtabellen», innebärande väsentligt förkortade
gångtider; tidsvinsten utgjorde sålunda i runda tal vid gång över hela sträckan
för snälltågen 2, för persontågen och för godstågen mellan 10 och 12
timmar.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 48 haft. {Nr 109—110.)
7GG 30
2
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
Kostnaderna för elektrifieringen av Göteborgslinjen kava uppgått till sammanlagt
43,830,107 kronor. Äv dessa utgifter hava 34,000,000 kronor bestritts
med av 1920, 1924 och 1925 års riksdagar beviljade anslag av lånemedel,
medan 9,330,107 kronor utgått av statens järnvägars förnyelsefond. Beträffande
ett i totalkostnaden ingående belopp av 6,707,023 kronor 16 öre för ändring
av telegrafverkets svagströmsledningar är ännu beroende på Kungl. Maj:ts
prövning, huruvida och i vad mån denna kostnad skall slutligen påföras elektrifieringsföretaget
eller drabba telegrafverket.
I sin i oktober 1929 avgivna berättelse rörande granskning av statens järnvägars
räkenskaper och förvaltning under år 1928 hava statens järnvägars överrevisorer
redogjort för en av dem verkställd ingående utredning rörande det
ekonomiska resultatet av elektrifieringen av linjen
Stockhol m—G ö t e b o r g.
Ur berättelsen inhämtas, att överrevisorerna uppskattat av elektrifieringen
föranledda kostnadsökningar och kostnadsminskningar i jämförelse med förhållandena
vid ångdrift på följande sätt:
Personaluppsättning |
Kostnads- ökning Kr. |
Kostnads- minskning Kr. |
maskinavdelningen........................................................ |
— |
1.440.000 |
trafikavdelninge n.......................................................... |
— |
140,000 |
Bullande materielens underhåll.......................................... |
— |
460,000 |
Diverse utgifter vid maskinavdelningen ....................... |
— |
165,000 |
Bränslekontot ..................................................................... |
— |
80,000 |
Underhåll och förnyelse av strömöverföringsanordningar |
680,000 |
— |
Förnyelse av rullande materiel.......................................... Kostnader för kapitalinvestering |
60,000 |
— |
Elektriska lokomotiv ................................................. |
150,000 |
— |
Övriga anläggningar...................................................... |
1,280,000 |
— |
Summa 2,170,000 |
2,285,000 |
|
Total årlig kostnadsminskning vid elektrifiering................ |
..... Kr. 115,000. |
Såsom sammanfattande omdöme om resultatet av Göteborgslinjens
elektrifiering hava överrevisorerna yttrat:
»Ehuruväl ett uttömmande och slutgiltigt omdöme örn den ekonomiska innebörden
av elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg åtminstone
för närvarande icke är möjligt att giva, hava överrevisorerna likväl med stöd
redan av den hittillsvarande erfarenheten kommit till den övertygelsen, att elektrifieringen
icke blott fullt förräntar de i densamma nedlagda penningmedlen
utan även därutöver medför vinster och — örn än icke alltid i penningar uttryckbara
—- förmåner av sådan storleksordning och art, att företagets genomförande
måste ur såväl statens järnvägars som hela landets synpunkt anses hava
varit en ekonomiskt väl motiverad åtgärd.
Det må härvid tilläggas, att de ekonomiska fördelar, som den elektriska
driften erbjuder i jämförelse med ångdrift, göra sig allt starkare gällande i
samma mån som trafiken tillväxer.
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
3
Överrevisorerna vilja i detta sammanhang icke underlåta att uttrycka sitt erkännande
av det synnerligen förtjänstfulla sätt, på vilket detta omfattande oell
med avsevärda tekniska svårigheter förknippade företag planlagts och bringats
till fullbordan.»
Överrevisorerna hava även berört frågan örn försatt elektrifiering
av statsba nelin jer. Att elektrifieringen av Göteborgslinjen
medfört tillfredsställande resultat i ekonomiskt hänseende innebär visserligen,
yttra överrevisorerna, icke någon säker borgen för att så skulle bliva fallet även
med andra statsbanesträckor. En närmare undersökning härutinnan har emellertid
synts överrevisorerna påkallad.
Med särskild skrivelse den 21 januari 1930 har järnvägsstyrelsen framlagt
preliminär utredning jämte förslag i fråga örn fortsatt elektrifiering
av vissa statsbanesträckor.
Ehuru fullständiga förslag och beräkningar ännu icke utarbetats, förklarar
sig styrelsen vara i tillfälle att redan nu framlägga utredningen i fråga, framförd
så långt, att bedömanden i varje fall för principbeslut kunna bliva möjliga
att fatta med stöd av densamma. Den huvudlinje, som styrelsen anser böra
närmast ifrågakomma att elektrifieras, är Järna—Norrköping—Malmö. Vid
elektrifiering av denna hava även de anslutande linjerna Katrineholm—Åby,
Örebro—Hallsbergs—Mjölby, Falköping—Nässjö, Arlöv—Lomma och Malmö
—Trälleberg, här i fortsättningen gemensamt benämnda Malmölinjerna, ansetts
böra elektrifieras. Anledning till att elektrifieringsplanen omfattar icke endast
huvudlinjen till Malmö utan även vissa anslutande bandelar, är enligt styrelsen
att man endast på så sätt kan i önskvärd utsträckning fullända och rationalisera
tågplanen samt därmed tillgodogöra sig rullande materiel och personal för
genomförande av de besparingar i personal- och materialkostnader, som elektrifieringen
möjliggör. Skulle anslutande banor alltjämt drivas med ånglok,
finge man icke nödiga förutsättningar för en verkligt god tågplan och tidtabell.
Vid föreningsstationerna med de ångdrivna linjerna måste lokomotivstationer
bibehållas. Man finge i många fall korta körsträckor för loken och liten effektiv
tjänst för såväl materiel som personal.
Beträffande elektrifieringen av nämnda bandelar hava detaljerade såväl tekniska
som ekonomiska utredningar genom järnvägsstyrelsens försorg utförts.
Vid dessa utredningar avsågs först att ej medtaga linjerna Örebro—Hallsberg
—Mjölby, Arlöv—Lomma och Malmö—Trälleberg. Det visade sig emellertid,
framhåller styrelsen, under arbetets gång av trafiktekniska och ekonomiska skäl
påkallat att vid elektrifieringsplanens genomförande även medtaga dessa bandelar
för att helt och hållet befria stationerna Hallsberg och Mjölby från ånglokomotiv
och ytterligare reducera behovet av sådana lokomotiv i Malmö.
Angående huvudgrunderna för elektrifieringens genomförande
samt beträffande de därmed förenade anläggningskostnaderna
har styrelsen anfört följande:
Enligt nu föreliggande plan skulle ström inmatas till sagda bannät från de
redan befintliga omformarestationerna i Södertälje, Sköldinge, Hallsberg och
Alingsås, sedan nödiga anordningar i dem utförts. Härutöver skulle endast två
4
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
nya omformarestationer behöva byggas, en i Nässjö och en i Hässleholm. Kontaktledningar
skulle framdragas över en banlängd av 856 kilometer och en sammanlagd
spårlängd av ej mindre än 1,570 kilometer. Högspänningsledning för
tillförande av ström särskilt för belysning på stationer och andra platser utefter
ifrågavarande linjer skulle utföras. Berörda anläggningar beräknas draga föl
-
jande kostnader:
Omformarestationer.............................. kronor 3,700,000
Kontaktledningar ................................. » 23,460,000
Matningsanläggningar........................... » 8,290,000
Högspänningsledning för belysning ... » 2,500,000
Diverse................................................... » 550,000
Summa kronor 38,500,000
Vidare skulle samtliga befintliga luftledningar för belysning å stationerna
och statens järnvägars svagströmsledningar utefter banan enligt förslaget förläggas
som kabelledningar samt en del ändringar vidtagas på bananläggningen.
Dessutom måste telegrafverkets ledningar utflyttas eller förändras. Dessa
ändringsarbeten beräknas draga följande kostnader:
Ändring av belysningsledningar ......... kronor 1,220,000
Ändring av bananläggningen............... » 1,000,000
Ändring av svagströmsledningar:
statens järnvägars ........................... » 6,880,000
telegrafverkets (enligt uppgift från
telegrafverket) .............................. » 3,840,000
Summa kronor 12,940,000
Att omläggningen av telegrafverkets svagströmsledningar ej beräknas medföra
högre kostnad än nyss angivna beror därpå, att nämnda ledningar genom
verkets försorg till stor del redan äro omlagda till kabelledningar. Vid dylikt
förhållande och då resterande omläggning till stor del innebär en förnyelse och
modernisering, synes under inga förhållanden förestående kostnad för ändring
av telegrafverkets ledningar kunna få helt belasta elektrifieringens anläggningskonto.
Med hänsyn till förhållanden, som styrelsen i tidigare skrivelser till
Kungl. Maj :t anfört, anser styrelsen, att hela ifrågavarande anläggningskostnad
bör bäras av telegrafverket.
För den elektriska driften erfordras viss ny rullande materiel, nämligen:
63 elektriska linjelokomotiv för person- och godstågstjänst av den nu för Stockholm—Göteborg
använda typen litt. D, 21 elektriska växlingslokomotiv av den
redan använda typen litt. U, 12 motorvagnar för lokaltrafik samt 8 elektriska
ackumulatorlokomotiv för växlingstjänst och revisionsarbeten. Totalkostnaden
härför utgör 17,600,000 kronor, som fördela sig sålunda
63 lokomotiv litt. D ä kronor 200,000... kronor 12,600,000
21 » » U » » 135,000... » 2,835,000
12 motorvagnar » » 120,000... » 1,440,000
8 ackumulatorlokomotiv ..................... » 725,000
Summa kronor 17,600,000
I samband med elektrifieringen måste slutligen en hel del vagnar, särskilt
personvagnar, utrustas med elektrisk värmeledning och böra vissa stationer
förses med stationära anordningar för elektrisk uppvärmning. Kostnaden härför
uppgår till 2,800,000 kronor.
Från dessa bruttokostnader bör emellertid, framhåller järnvägsstyrelsen, ske
avdrag för vissa kostnader, nämligen för anskaffande av ny rul
-
i
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
o
lande materiel och för modernisering och utvidgning av stationära anläggningar
och ledningar, vilka, därest ångdrift bibehålies, oundgängligen krävas omedelbart
eller under den närmaste framtiden men vilka vid införande av elektrisk
drift bliva obehövliga.
En sammanställning av de av järnvägsstyrelsen lämnade uppgifterna angående
kostnaden för Malmölinjernas elektrifiering giver följande resultat:
Brutto- kostnad |
Avgår på |
Netto- kostnad |
|
Kronor |
|||
Kostnader, hänförliga till statens järnvägar. |
|||
Overföringsanläggning.................................... |
38,500,000 |
— |
38,500,000 |
Bullande materiel .. ...................................... D:o person- och godsvagnar ...... |
17,600,000 |
14,000,000 1,700,000 |
j. 1,900,000 |
Ändring av belysningsanläggningar................. |
1,220,000 |
— |
1,220,000 |
» » bananläggningen........................... |
1,000,000 |
— |
1,000,000 |
» » statens järnvägars svagströmsledn. |
6,880,000 |
— |
6,880,000 |
Elektrisk värmeledning................................... |
2,800,000 |
— |
. 2,800,000 |
Lokstation och huvudverkstad ........................ |
— |
700,000 |
— 700,000 |
Summa |
68,000,000 |
16,400,000 |
51,600,000 |
Kostnad, liänförlig till telegrafverket .................. |
3,840.000 |
3,840,000 |
|
Totalkostnad |
71,840,000 |
16,400,000 |
55,440,000 |
Härefter har järnvägsstyrelsen upptagit till undersökning frågan, på vad
sätt Malmölinjernas elektrifiering inverkar på de årliga kostnaderna
för drift, underhåll, förnyelse och ränta. Med ledning av den
erfarenhet i berörda hänseenden, som vunnits från den elektrifierade linjen
Stockholm—Göteborg, förklarar sig styrelsen vara i tillfälle att genomföra
relativt rättvisande beräkningar. Närmast har styrelsen redogjort för omfattningen
av de besparingar, vilka genom elektrifieringen synts böra
vinnas och vilka styrelsen beräknar sålunda:
Minskat personalbehov vid maskinavdelningen, 560 man ä
3,500 kronor ........................................................................... kronor 1,960,000
Minskat personalbehov vid trafikavdelningen, cirka 40 man
ä 4,100 kronor...................... » 164,000
Stenkol .................................''.................................................... * 2,892,000
Lokunderhåll, i jämförelse med ånglok per lokkilometer
(8,400,000) 9 öre lägre kostnad (enligt vunnen erfarenhet) » 756,000
Lokstallar, kol- och vattenstationer, smörjmateriel m. m.,
besparing 3 öre per lokkilometer ..................................... » 252,000
6
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
Belysniogsstrum, direkt beräkningsbar utgiftsminskning genom
anordnande av särskild överföringsledning på toppen
av kontaktledningsstolparna ................................................ kronor 180,000
Minskad kostnad för godsvagnar och presenningar samt
vagn- och presenningshyror................................................... » 40,000
Summa anförda kostnadsminskning kronor 6,244,000
Utöver de sålunda beräknade kostnadsminskningarna uppkomma emellertid,
fortsätter styrelsen, andra sådana minskningar, vilka svårligen kunna siffermässigt
beräknas.
Det årliga värdet av de indirekta fördelar, som vinnas genom elektrifieringen,
uppskattas till ett belopp av i runt tal 1,000,000 kronor.
Gent emot nu antydda besparingar och fördelar måste givetvis ställas vissa
av elektrifieringen betingade årskostnader. Beträffande
dessa kostnader, vilka kunna sammanfattas i två poster, räntekostnad och kostnad
för strömtillförsel, har järnvägsstyrelsen anfört följande:
Den på statens järnvägar belöpande nettokostnaden för ifrågavarande anläggningar
har beräknats till 51.6 miljoner kronor. Räntekostnaden härför,
beräknad efter en räntefot av 4.65 procent, utgör 2,400,000 kronor. Skulle, i
strid mot styrelsens uppfattning, anses, att hänsyn bör tagas till även den kostnadsdel,
som hänför sig till telegrafverkets ledningar, så stiger räntekostnaden
till 2,578,000 kronor.
Kostnaden för strömtillförsel har, efter förberedande undersökningar hos
vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftaktiebolaget som tänkta leverantörer
av den elektriska energien, beräknats till 3,339,000 kronor, varav 2,149,000
kronor ^för leverans av elektrisk energi och 1,190,000 kronor för skötsel och
underhåll, inklusive avsättning till förnyelsefond, av omformarestationer och
ledningar.
Någon ökad kostnad för förnyelse av elektriska lokomotiv har ej ansetts böra
upptagas, enär kostnaden för de elektriska lokomotiven så avsevärt understiger
kostnaden för ersatta ånglokomotiv, att förnyelsekostnaden, även örn högre förnyelseprocent
beräknas för de elektriska lokomotiven, ej kan beräknas överstiga
motsvarande kostnad för ånglokomotiv.
Nytillkommande årliga kostnader beräknas sålunda till ett belopp av
5,739,000 kronor, eller, örn den på telegrafverkets ledningar belöpande räntekostnaden
även medräknas, 5,917,000 kronor.
Slutresultaten av de ekonomiska beräkningar, för
vilka här redogjorts, framgå av följande sammanställning:
Direkta besparingar .......................................... kronor 6,244,000
Kostnadsökning för statens järnvägars del...... » 5,739,000
Direkt vinst kronor 505,000
Kostnadsökning, därest även den på telegrafverket
belöpande kostnaden medräknas ...... kronor 5,917,000
Direkt vinst kronor 327,000
Värdet av indirekta fördelar ........................... kronor 1,000,000
Med hänsyn till storleken av den personal, som genom elektrifieringen berak
nas bliva obehövlig, har järnvägsstyrelsen ansett det vara av intresse att
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
7
klarlägga möjligheterna att utan alltför stora svårigheter avveckla personalöverskottet.
I denna del innehåller styrelsens framställning följande:
På
grund av den sedan åratal tillhaka inställda rekryteringen har personalens
medelålder stigit avsevärt och antalet tjänstehavare i åldersklasserna närmast
pensionsåldern är i starkt stigande. Under åren 1931—35 beräknas sålunda
ungefär 800 man vid maskinavdelningen komma att avgå med pension
eller på grund av dödsfall, varav ungefär 350 lokförare. Även örn det nu ej
alltid låter sig göra att vid uppstående vakanser å de linjer, som ej beröras av
förevarande elektrifiering, återbesätta desamma med personal, som blivit övertalig,
så torde dock i stort sett några större svårigheter ej behöva uppstå. I varje
fall äro svårigheterna övergående och skäligen ej av beskaffenhet att böra inverka
på ett beslut örn elektrifiering. Vid huvudverkstäderna torde förhållandena
vara ungefär enahanda, i det att där ungefär 30 man örn året beräknas
komma att avgå under de närmaste 5 åren. Vid trafikavdelningen beräknas
i runt tal 1,000 man komma att avgå under åren 1931—35. Örn trafikökningen
fortgår, såsom genomsnittligen under senaste tid, bliva givetvis svårigheterna
med personalöverskottets avveckling än mindre.
Slutligen torde böra framhållas, att — liksom var fallet å linjen Stockholm—
Göteborg —• åtminstone någon del av den erforderliga ledningspersonalen å
Malmölinjerna torde kunna rekryteras bland personal, som blir övertalig vid
maskinavdelningen, överflyttning till banavdelningen och trafikavdelningen
torde även kunna ifrågakomma.
Med avseende å arbetsplanen för elektrifieringsföretaget
upplyser järnvägsstyrelsen, att en av styrelsen skisserad plan för arbetenas
utförande omfattar en arbetstid av omkring 3 år, vartill skulle komma
cirka 6 månader för efterarbeten. Under förutsättning att arbetet kunde få
igångsättas den 1 juli 1931 skulle huvudlinjen Järna—Norrköping—Malmö—
Trälleberg jämte bilinjen Katrineholm—Åby kunna i sin helhet öppnas för elektrisk
drift i början av år 1934, och sedan skulle linjen Nässjö—Falköping
och linjen Mjölby—Hallsberg—Örebro kunna öppnas för sådan drift under
loppet av året.
Arbetsplanen för kontaktledningsarbetet förutsätter enligt styrelsen en
arbetsstyrka intill omkring 650 man. Härutöver skulle erfordras omkring 80
man under 8 månader för kabelarbetet och 120 man under 18 månader för byggnaden
och montaget av omformarestationerna.
Samtliga lokomotiv och motorvagnar beräknas kunna vara levererade den
1 juli 1934, men redan den 1 januari samma år beräknas erforderliga lokomotiv
levererade för upptagande av trafiken på huvudlinjen.
Avslutningsvis har järnvägsstyrelsen i sin förevarande skrivelse framhållit,
att de ekonomiska förutsättningarna för det stora och betydelsefulla elektrifieringsföretaget
synas vara så noggrant klarlagda, att det med säkerhet kan
sägas av dem framgå, att elektrifieringen kommer att medföra direkta besparingar,
vilka väl uppväga de ränte- och andra kostnader, som genom densamma
uppkomma. Det kan därför enligt stj^relsen redan sägas, att de betydande indirekta
fördelar i förkortad rese- och godsbefordringstid m. m.. som trafikanterna
i och med elektrifieringen erhålla, och den avsevärda inkomstökning,
vilken som följd härav kommer att tillföras järnvägarna, få beräknas vinnas
utan någon statens kostnad.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
Styrelsen förklarar sig sålunda, därtill också föranledd av de goda erfarenheterna
från de redan vid statsbanorna utförda elektrifieringarna, beredd att
uttala sig för och tillstyrka den bär ifrågasatta ytterligare elektrifieringens
företagande. Styrelsen inser dock, att vid det stora ärendets slutliga prövning
hänsyn jämväl äro att taga till statsekonomiska och andra förhållanden, liggande
utanför de järnvägstekniska och järnvägsekonomiska synfälten. Styrelsen
har därför och i betraktande av frågans omfattning och vidd ej ansett det
vara lämpligt att redan nu framkomma med ett direkt förslag till elektrifieringens
företagande med äskande av begynnelseanslag därför, utan styrelsen
har, med förebringande av huvudresultaten av sina gjorda utredningar,
velat i princip underställa statsmakterna frågan örn det, särskilt med hänsyn
till den för våra förhållanden mycket stora kapitalkonsumtion, som elektrifieringen
förutsätter, kan vara lämpligt att skrida till ett realiserande av planen
för densamma. Skulle denna fråga komma att besvaras med ja, har styrelsen
förklarat sig kunna i god tid, för sakens vidare behandling vid 1931 års riksdag,
inkomma med mera detaljerad arbets- och finansplan samt anslagsäskande.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
chefen för generalstaben och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Vattenfallsstyrelsen har till bedömande upptagit frågan örn möjligheterna
för tillgodoseende av de anspråk på energileverans, vilk g i samband med den
föreslagna elektrifieringen komma att ställas på styrelsen, samt örn de kapitalutlägg,
som härför erfordras. I dessa avseenden har styrelsen sammanfattningsvis
uttalat, att realiserandet av planerna på den ifrågasatta järnvägselektrifieringen
för vattenfallsstyrelsens vidkommande medförde endast en förskjutning
på relativt kort tid av tidpunkten för investering av kapital, som
förr eller senare måste tillföras vattenkraftsaffären.
Telegrafstyrelsen har beträffande storleken av de kostnader, som böra beräknas
för omändring av telegrafverkets svagströmsledningar utmed järnvägslinjerna,
erinrat, att järnvägsstyrelsens förslag upptoge även elektrifieringen av
linjen Arlöv—Lomma, och att kostnaden för ändring av telegrafverkets ledningar
å denna sträcka icke inginge i beloppet 3,840,000 kronor. Telegrafstyrelsen
beräknade kostnaden för ändring av telegrafverkets ledningar å sträckan
Arlöv—Lomma till 270,300 kronor, vadan totalkostnaden alltså bleve 4,110,300
kronor. Då i telegrafstyrelsens beräkrtingar för omändring av telegrafverkets
ledningar med anledning av elektrifieringen icke upptagits några som helst
kostnader för arbeten, som innebure modernisering av telegrafverkets anläggningar,
och telegrafverket icke heller genom omändringen erhölle några fördelar,
vore telegrafstyrelsen av den bestämda åsikten att ifrågavarande, uteslutande
av elektrifieringen förorsakade kostnader, 4,110,300 kronor, helt och
hållet skulle belasta elektrifieringens anläggningskonto.
Chefen för generalstaben har framlagt vissa synpunkter och framställt en
del krav huvudsakligen med avseende på det tekniska genomförandet av elektrifieringen,
bland annat i fråga örn sättet för tillförsel av elektrisk kraft för
tågdriften.
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
9
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava bland annat framhållit, att det vore
av stor nationalekonomisk betydelse att genom fortsatt elektrifiering av statens
järnvägar i allt större omfattning'' utnyttja de vattenkraftstillgångar, som finnas
inom vårt land, och därigenom i motsvarande mån frigöra landet från behovet
av import av kolbränsle. Det nu av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget
måste därför tilldraga sig det största intresse. Förslagets genomförande skulle
emellertid medföra mycket betydande kostnader, varför det slutliga avgörandet
givetvis måste föregås av ingående överväganden med beaktande av alla på
frågan inverkande omständigheter.
Ehuru det föreliggande förslagets genomförande skulle medföra en högst
betydande ökning av statens upplåningsbehov under de närmaste åren, ansåge
sig fullmäktige dock böra tillstyrka, att förslaget lades till grund för en framställning
till riksdagen. Det syntes jämväl fullmäktige önskvärt, att elektrifieringsplanen
förelädes den nu församlade riksdagen i och för en principiell prövning.
Departementschefen har anfört följande:
»I årets statsverksproposition hava några medel icke beräknats till åtgärder
för elektrifiering av ifrågavarande järnvägslinjer. Enligt vad järnvägsstyrelsen
meddelat, har styrelsen tidigare haft för avsikt att till Kungl. Maj:ts prövning
framlägga förevarande ärende först hösten 1930 i och för en eventuell behandling
av frågan vid 1931 års riksdag. Att styrelsen redan nu bragt ärendet
under omprövning har enligt vad styrelsen upplyst sin orsak dels i de av statens
järnvägars överrevisorer gjorda uttalandena beträffande resultaten av
Göteborgslinjens elektrifiering, därvid även spörsmålet örn fortsatt elektrifiering
av statsbanelinjer bragts på tal, dels ock däruti, att den stegring av trafiken,
som tog sin början hösten 1928 och som åtminstone genomsnittligt taget
synes alltjämt fortgå, aktualiserat problemet, på vad sätt denna växande trafik
lämpligen bör avvecklas. De alternativa utvägar, som härvidlag föreligga, äro
å ena sidan fortsatt elektrifiering och å andra sidan ökad kapacitet i ångdrift, i
vilket senare fall man emellertid, såsom av utredningen framgår, tämligen snart
måste skrida såväl till ökad kapitalinvestering av jämförelsevis betslande mått,
särskilt för anskaffning av nya lokomotiv, som ock till nyrekrytering av
maskinpersonal.
Med hänsyn till det samband, som spörsmålet örn fortsatt elektrifiering på
sätt nu antytts äger med andra inom kort aktuella och ekonomiskt betydelsefulla
frågor beträffande statsbaneaffären, synes det vara av vikt att statsmakterna
snarast möjligt taga ståndpunkt till berörda spörsmål. En elektrifiering
av Malmölinjerna bör, örn den skall vidtagas, av naturliga skäl helst komma
till stånd före den tidpunkt, då eljest en kostsam utökning och modernisering
av lokomotiv- och vagnparken samt en omfattande nyrekrytering av personal
blir nödvändig; att uppskjuta genomförandet till efter nämnda tidpunkt kan
lätt innebära ekonomiska vanskligheter. Jag finner därför angeläget, att frågan
bringas under omprövning redan vid innevarande års riksdag. Den av järnvägsstyrelsen
utarbetade, i dess huvuddrag framlagda planen för åtgärdens
genomförande samt de av styrelsen förebragta utredningarna rörande företagets
ekonomiska förutsättningar synas mig, jämte den av överrevisorerna framlagda
undersökningen beträffande resultaten av Göteborgslinjens elektrifiering, innebära
fullt tillräcklig grundval för ett allsidigt principiellt bedömande av frågan.
Enligt järnvägsstyrelsens kalkyler skulle elektrifieringen, även om hänsyn
10
Statsutskottets utlåtande Nr 109
tages endast till faktorer vilka kunna siffermässigt fastställas, medföra en icke
obetydlig direkt vinst. Härtill skulle vidare komma åtskilliga i siffror visserligen
svårberäkneliga men i sak betydelsefulla indirekta fördelar såväl för
järnvägsföretaget som för landet i dess helhet.
Den direkta vinsten har av styrelsen beräknats till ett belopp av 505,000
kronor årligen eller, örn kostnaderna för omändring av telegrafverkets svagströmsledningar
även skulle påföras statens järnvägar, 327,000 kronor årligen.
Med anledning av vad telegrafstyrelsen anfört rörande kostnaden föf omändring
av dylika ledningar utmed linjen Arlöv—Lomma torde vinsten i det senare fallet
böra beräknas reducerad till omkring 314,000 kronor. Frågan, huruvida och i
vad mån utgifterna för omändring av telegrafverkets svagströmsledningar böra
bäras av statens järnvägar, kan emellertid för närvarande icke lämpligen avgöras.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har spörsmålet örn täckande
av motsvarande kostnader för elektrifieringen av Göteborgslinjen ännu
icke blivit av Kungl. Majit avgjort.
Givetvis är det förenat med svårigheter att beträffande samtliga de på järnvägsstyrelsens
förevarande beräkningar inverkande faktorerna fälla ett fullt
säkert omdöme. Med avseende å de omständigheter, som härvidlag torde böra
tillmätas den största betydelsen, nämligen stenkolsprisets storlek, möjliga personalbesparingar
samt räntekostnader, synes styrelsen hava utgått från siffror,
som med hänsyn till rådande förhållanden torde kunna sägas vara på den säkra
sidan. Jämväl i övrigt förefalla järnvägsstyrelsens beräkningar att vara utförda
med tillbörlig försiktighet. Måhända kan ett tillgodoseende av de utav
chefen för generalstaben framförda önskemålen beträffande sättet för tillförseln
av elektrisk energi föranleda någon ökning i den av styrelsen beräknade
anläggningskostnaden. Icke heller denna kostnadsökning lärer dock kunna
bliva av sådan storlek, att den kan avsevärt påverka de gjorda beräkningarna örn
företagets ekonomi.
I detta sammanhang bör för övrigt betonas, att den beräknade vinsten och
fördelarna av företaget komma att avsevärt stegras i den mån trafiken växer.
Erfarenheterna från Göteborgslinjen hava nämligen visat, att det vid elektrisk
drift — i motsats till vad fallet är vid ångdrift — föreligger möjlighet att
upptaga en kraftig trafikökning utan nämnvärd stegring i driftkostnaderna.
Ku berörda omständighet synes vara av icke ringa vikt för frågans bedömande,
särskilt örn hänsyn tages till den inverkan, som de nyligen beslutade taxenedsättningarna
kunna väntas få på trafikens omfattning.
Värdet av de indirekta fördelar, som genom elektrifieringen beräknats kunna
vinnas men som icke äro möjliga att kalkylationsmässigt fastställa på tillförlitligt
sätt, bär av järnvägsstyrelsen uppskattats till ett belopp av omkring
1,000,000 kronor. Även om det här rör sig endast örn en mycket approximativ
uppskattning, synas dock erfarenheterna rörande utfallet av Göteborgslinjens
elektrifiering tala för, att ifrågavarande fördelar, särskilt de rent trafiktekniska,
äro av stor järnvägsekonomisk betydelse. Bland dessa fördelar är särskilt att
framhålla den betydande förkortning av tågens körtid, som genom elektrifieringen
åvägabringas, med därav följande möjligheter till ökning i trafik och
trafikinkomster, samt de avsevärt ökade resurserna att möta tillfälliga eller mera
permanenta trafikstegringar. Icke minst med tanke på samfärdseln mellan de
tätbefolkade provinser, som beröras, liksom på Sveriges förbindelser med kontinenten
äro dessa omständigheter beträffande Malmölinjerna av vikt. Beaktas
bör ock att, enligt vad erfarenheten vid Göteborgslinjen bekräftat, elektrifieringen
medför en avgjord förbättring av driftsäkerheten i jämförelse med förhållandena
vid ångdrift.
I detta sammanhang böra ej heller förbises vare sig den fördel av elektrifieringen,
som ligger i att beroendet av utländskt lokomotivbränsle minskas, med
Statsxitskottets utlåtande Nr 109.
11
den inverkan detta förhållande kail hava beträffande landets handelsbalans,
eller de förmåner de förbättrade transportmöjligheterna bereda för handeln och
näringslivet i allmänhet.
I betraktande av vad jag nu anfört finner jag för mili del de av järnvägsstyrelsen
framlagda beräkningarna samt gjorda uttalandena i övrigt giva ett
gott stöd för sannolikheten av att en elektrifiering av Malmölinjerna kommer
att bliva för statsbaneaffären fördelaktig samt för landet i dess helhet till avsevärt
gagn. Stort avseende måste naturligen härvidlag fästas vid de erfarenheter,
vilka vunnits av Göteborgsl in jens elektrifiering. Rörande detta företags utfall
i ekonomiskt hänseende torde tidigare delade meningar hava rått, men den av
statens järnvägars överrevisorer numera verkställda ingående utredningen i
ämnet synes mig hava ådagalagt, att elektrifieringens genomförande måste
anses hava inneburit en ur skilda synpunkter lycklig åtgärd.
På sålunda anförda skäl är jag beredd att nu tillstyrka elektrifiering av
Malmölinjerna. Såsom av utredningen framgår, skulle detta företag visserligen
kräva ett kapitalutlägg av betydande mått, men med hänsyn till vad förut anförts
rörande företagets räntabilitet och de med detsamma förenade allmänna
fördelarna lärer ett dylikt kapitalutlägg få anses motiverat. Räntelagets utveckling
torde också få betraktas såsom gynnsam för kapitalanskaffningen.
Den ytterligare utredning, som kan erfordras rörande vissa detaljfrågor,
lär böra verkställas inom sådan tid, att ett fullständigt förslag jämte finansieringsplan
kan föreläggas 1931 års riksdag, då anslag för ändamålet torde böra
äskas å budgeten. Vid den fortsatta beredningen av frågan böra av chefen för
generalstaben i ärendet framställda önskemål i möjligaste mån vinna beaktande.
Därest riksdagen biträder den uppfattning i frågan, som jag bär gjort gällande.
och statsmakterna alltså i princip uttala sig för elektrifieringens genomförande,
är det önskvärt, att detaljutredningar och andra förberedande åtgärder
i och för elektrifieringen vidtagas redan före den tidpunkt, då beslut örn ansl
agan nvi anin g kan fattas. För detta ändamål torde erforderligt belopp av
trafikmedel böra få användas. Härtill synes riksdagens medgivande böra inhämtas.
»
Till grund för den nu preliminärt framlagda planen för införande av elektrisk
drift å södra stambanan och vissa därmed sammanhängande järnvägslinjer
hava kunnat läggas erfarenheterna från den redan elektrifierade stambanelinjen
Stockholm—Göteborg. Enligt de erfarenheter, som därvid vunnits, lärer befogad
anledning finnas lill antagande, att en elektrifiering av jämväl de nu
avsedda linjerna skall ställa sig såväl drifttekniskt som ekonomiskt tillfredsställande.
För ett beslut i ärendet utan uppskov talar bland annat önskvärdheten att
kunna undvika en kostsam utökning och modernisering av nuvarande ånglokomotiv-
och vagnuppsättning ävensom en eljest erforderlig nyrekrytering av
personal, allt åtgärder, som tillsvidare undanskjutits i avvaktan på en eventuellt
fortsatt elektrifiering.
Utskottet vill sålunda för sin del tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag
örn förberedande åtgärders vidtagande för en elektrifiering av statsbanelinjen
Järna—Norrköping—Malmö jämte övriga i propositionen angivna bansträckor.
Att riksdagen i anledning av en väckt enskild motion nu skulle uttala
sig för en omedelbar ytterligare utsträckning av denna redan i och för sig
mycket omfattande elektrifieringsplan jämväl till linjen Stockholm—Uppsala,
eventuellt Stockholm—Krylbo, kail utskottet däremot ej finna tillrådligt.
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 109.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majlis förevarande proposition oell med
avstyrkande av den i ämnet väckta motionen får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till förevarande proposition, må
medgiva, att för vidtagande av förberedande åtgärder i och för
elektrifiering av statsbanelinjerna Järna—Norrköping—Malmö,
Katrineholm—Åby, Örebro—Hallsberg—Mjölby, Falköping—
Nässjö, Arlöv—Lomma och Malmö—Trälleberg må av trafikmedel
tagas i anspråk erforderligt belopp;
b) att herr Laurins i ämnet väckta motion (II: 514) ej må av
riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, E. J. G. Rosén, N. J.
M. Svensson i Kompersmåla, K. V. Rydén, E. A. Lundell, Oscar Olsson och J. G.
Walles;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson
i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i
Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp och G. Strindlund.