Statsutskottets utlåtande Nr 103.
1
Nr 103.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1930 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion
åt byråchefen J. Döss.
om ett personligt arvode
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad motion, nr 221,
hava herrar C. G. Ekman i Stockholm och P. A. Hansson i Stockholm hemställt,
att riksdagen — under uttalande av önskvärdheten av att utredning, på
sätt i motionen förordats, rörande vissa befattningshavares löneställning m. m.
kommer till stånd — beslutar tillerkänna byråchefen i generalpoststyrelsen
Johannes Döss, utöver lönen såsom byråchef, ett årligt »personligt arvode»
å 6,000 kronor, att tillsvidare utgå, räknat från den 1 januari 1930, så länge
Döss kvarstår i sin befattning såsom närmaste chef för postsparbanken och
postgirorörelsen och annorlunda ej rörande nämnda befattning blivit beslutat.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från generalpoststyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd. Ifrågavarande
yttranden äro såsom bilagor (Bil. 1 och 2) fogade vid detta utlåtande.
Utan underskattande av den insats för postsparbanks- och postgirorörelsens
utveckling, som utförts av nuvarande chefen å generalpoststyrelsens femte byrå,
byråchefen Döss, anser sig utskottet dock ej kunna tillstyrka förevarande motion,
vilken går ut på att Döss för framtiden skulle tillerkännas en undantagsställning
i lönehänseende.
Av såväl generalpoststyrelsen som lönenämnden hava belysts en sådan åtgärds
vanskligheter liksom ock de konsekvenser densamma kan föra med sig.
Såsom lönenämnden anfört, lärer exempelvis vid kommunikationsverken finnas
åtskilliga andra byråchefer, vilka i fråga örn arbetsbörda och ansvar väl
förtjäna att jämställas med postsparbanks- och postgirobyråns chef. I detta
avseende må ock erinras, att de affärsdrivande verkens styrelser i en nyligen
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 44 käft. (Nr 103.)
Utskottets
yttrande.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
gjord framställning erinrat örn behovet av en snar allmän omprövning av den
löneställning, som rättvisligen bör tillkomma byråcheferna i dessa verk.
Oberoende av sin sålunda intagna ståndpunkt finner dock utskottet — i
likhet med lönenämnden — skäl kunna anföras för att Döss som erkänsla för
det organisatoriska arbete, han under de gångna åren utfört såsom chef för
postsparbanks- och postgirobyrån, erhåller en särskild gottgörelse. I sådant
hänseende har visserligen Kungl. Maj:t genom beslut den 20 juni 1924 redan
tillerkänt honom en gratifikation av 3,000 kronor. Med tanke särskilt på, att
den omfattande nyorganisationen av postgirorörelsen så gott som helt ägt rum
efter tiden för nämnda beslut, kan dock utskottet finna en ytterligare ersättning
motiverad, och utskottet vill för sin del tillstyrka, att framställning härom
göres hos Kungl. Maj :t, som — efter närmare utredning örn vilket belopp som
må anses skäligt — torde äga att fatta beslut i ärendet. Erinras må, att Kungl.
Majit med stöd av avlöningsreglementets bestämmelser tidigare i vissa undantagsfall
även till andra tjänstemän medgivit liknande ersättningars utbetalande
som belöning för något mera värdefullt arbete, vilket ansetts falla utom
befattningshavarens vanliga tjänsteutövning.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av den av herrar Ekman i Stockholm
och Hansson i Stockholm väckta motionen II: 221, må
hos Kungl. Majit anhålla, att byråchefen i generalpoststyrelsen
J. Döss för utfört organisationsarbete inom styrelsens
postsparbanks- och postgirobyrå må tillerkännas en ytterligare
gottgörelse med belopp, som Kungl. Majit må äga fastställa.
Stockholm den 4 april 1930.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, E. J. G. Rosén, K. V. Rydén,
E. A. Lundell, C. 1. Asplund, K. E. Andersson i Eliantorp och A. Thelin.
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson
i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,
G. Strindlund, P C. Jonsson i Eskilstuna och F. V. Sandwall.
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
3
Bil. 1.
Till riksdagens statsutskott.
Sedan riksdagens statsutskott i skrivelse den 7 nästlidna februari anhållit,
att generalpoststyrelsen måtte anmodas avgiva yttrande över en inom andra
kammaren väckt motion, nr 221, örn personligt arvode åt byråchefen Johannes
Döss, har Kungl. Maj:t jämlikt ämbetsskrivelse från kommunikationsdepartementet
den 14 nästlidna februari anbefallt generalpoststyrelsen att avgiva och
till nämnda utskott senast den 10 innevarande mars överlämna sålunda begärt
yttrande.
Med anledning härav får generalpoststyrelsen anföra följande.
Enligt generalpoststyrelsens uppfattning lärer det icke kunna bestridas, att
avlöningen till byråcheferna i generalpoststyrelsen överhuvud taget är allt
för låg i förhållande till dem åvilande arbete och ansvar, och att därför byråchefernas
löneställning är i behov av en väsentlig förbättring. Detsamma gäller
givetvis även beträffande byråcheferna i statens övriga affärsdrivande
verk. Generaldirektörerna och cheferna för postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket hava också i dagarna ingått
till Kungl. Maj :t med en skrivelse i fråga örn förbättrad löneställning för
byråcheferna i nämnda verk. Under framhållande av att det missförhållande,
som nu råder i fråga örn löne ställningen för byråcheferna, vore av så allvarlig
beskaffenhet, att verkscheferna icke längre kunde underlåta att bringa denna
fråga under Kungl. Maj:ts prövning, hava de anhållit, att Kungl. Maj :t ville
snarast möjligt låta utreda frågan örn byråchefernas i de affärsdrivande verken
löneställning och anställningsform. Generalpoststyrelsen förutsädter, att
frågan i hela dess vidd oförtövat kommer att göras till föremål för ingående
behandling, så att densamma kan föreläggas nästa års riksdag. Enligt generalpoststyrelsens
mening bör emellertid hinder icke möta, att den motionsvis
framförda frågan innefattande reglering av avlöningen åt chefen för generalpoststyrelsens
femte byrå (postsparbanks- och postgirobyrån) redan nu upptages
till prövning och avgörande särskilt för sig. Det synes generalpoststyrelsen
ställt utom allt tvivel, att de arbetsuppgifter, som åvila chefen för femte
byrån, äro av så ansvarsfull beskaffenhet och att av innehavaren krävas sådana
egenskaper i olika hänseenden, att det icke kan anses rimligt, att han
avlönas med så lågt belopp, som nu är fallet. Otillräckligheten av hans löneförmåner
framträder ännu mera vid den jämförelse, som i detta fall ligger
nära till hands att göra med likställda befattningshavare i det enskilda förvärvslivet.
Generalpoststyrelsen finner sig därför utan tvekan böra tillstyrka
avlöningsförhöjning åt chefen för femte byrån.
Vid övervägande av frågan vilket belopp, som skäligen bör tillerkännas denne,
anser generalpoststyrelsen sig böra ifrågasätta, huruvida det av motionärerna
föreslagna årliga lönetillägget av 6,000 kronor utöver utgående byrachefslön
må vara riktigt avvägt med hänsyn till den avlöning, som utgår till generaldirektören
och chefen för postverket, ävensom till för närvarande gällande avlöningar
för generaldirektörer tillsatta genom fullmakt, exempelvis cheferna
för statskontoret och riksräkenskapsverket. Generalpoststyrelsen delar narn
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
ligen icke den av motionärerna uttalade uppfattningen, att skillnaden i lön mellan
verkets chef och chefen för femte byrån med den av motionärerna föreslagna
avlöningen kan anses tillräckligt stor. Generalpoststyrelsen ställer sig
också tveksam, huruvida det må vara riktigt, att, såsom följden skulle Wiva
av ett bifall till motionärernas förslag, ställa chefen för generalpoststyrelsens
femte byrå i avlöningshänseende högre än generaldirektörerna och cheferna för
statskontoret och riksräkenskapsverket. För sin del skulle styrelsen finna en
avlöningsförhöjning till chefen för generalpoststyrelsens femte byrå av 4,000
kronor per år, åtminstone under nuvarande förhållanden, vara riktigare avvägd.
Vad härefter vidkommer spörsmålet örn personlig ersättning åt nuvarande
innehavaren av byråchefsbefattningen, Johannes Döss, för det arbete han nedlagt
såväl vid den omorganisation av postsparbanken, som skedde från och
med år 1923, som även i och för införande av postgirorörelsen här i landet samt
densammas igångsättande och närmare ordnande, anser generalpoststyrelsen
sig icke böra underlåta att erinra därom, att Kungl. Maj:t, med stöd av § 40
i avlpningsreglementet den 19 juni 1919 för postverket m. fl. verk, medgivit,
att till byråchefen Döss finge såsom ersättning för organisationsarbete i samband
med postsparbankens inordnande i postverket utbetalas en gratifikation
å 3,000 kronor att utgå av postsparbanksmedel. Därest det anses, att byråchefen
Döss må tilldelas någon ytterligare ersättning, särskilt med hänsyn
till hans arbete i och för postgirorörelsens organisation — varemot generalpoststyrelsen
icke har något att erinra — bör enligt styrelsens mening dylik
ersättning med lämpligt belopp utgå såsom engångsersättning och icke, på
sätt av motionärerna föreslagits, inläggas i den årslön, byråchefen Döss äger
att såsom chef för femte byrån för framtiden uppbära.
I behandlingen av detta ärende hava förutom undertecknade samt byråcheferna
Kihlmark, Hasselrot och Lager deltagit postsparbanksfullmäktige K.
Eriksson, H. S. Tamm och A. Amnér, vilka instämde i styrelsens yttrande beträffande
ett lönetillägg av 4,000 kronor för år åt byråchefen Döss, varjämte
de ansågo riktigt, att åt honom beviljades en engångsersättning, som enligt deras
mening borde sättas till omkring 10,000 kronor. Stockholm den 10 mars
1930.
Jaques Pramberg.
Kungl. Generalpoststyrelsen:
ANDERS ÖRNE.
IG. Linden.
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
5
Bil. 2.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remissresolution den 14 februari 1930 har Kungl. Majit anbefallt
kommunikationsverkens lönenämnd att avgiva och senast den 10 mars 1930
till riksdagens statsutskott överlämna yttrande över en i skrivelse från statsutskottet
den 7 februari 1930 omförmäld, inom andra kammaren av herrar
C. G. Ekman och P. A. Hansson väckt motion, nr 221, angående personligt arvode
åt byråchefen Johannes Döss; och får lönenämnden i anledning av det sålunda
mottagna åläggandet anföra följande.
Uti ifrågavarande motion har hemställts, att riksdagen måtte — under uttalande
av önskvärdheten att utredning, på sätt i motionen förordas, rörande
den löneställning m. m., som bör tillkomma byråchefstjänsten å generalpoststyrelsens
V:e byrå (postsparbanks- och postgirobyrån), kommer till stånd
—• besluta tillerkänna den nuvarande innehavaren av nämnda byråchefsbefattning,
J. Döss, utöver lönen såsom byråchef, ett årligt »personligt arvode» av
6,000 kronor, att tillsvidare utgå, räknat från den 1 januari 1930, så länge
Döss kvarstår i sin befattning såsom närmaste chef för postsparbanken och
postgirorörelsen och annorlunda ej blivit rörande nämnda befattning beslutat.
Inledningsvis torde lönenämnden få framhålla, att därest den i motionen
gjorda hemställan örn särskilt lönetillägg till byråchefen Döss vinner godkännande
bemälde byråchef skulle erhålla en löneställning, som icke blott nådde
upp till utan till och med överstege den, som intages av flertalet verkschefer
inom den civila statsförvaltningen.
Genom det föreslagna lönetillägget av 6,000 kronor skulle Döss, som för
närvarande uppbär lön enligt 30 :e lönegraden och 32 :a löneklassen, omedelbart
komma i åtnjutande av en sammanlagd löneinkomst, frånsett dyrtidstilllägg,
av 17,460 kronor, vilket belopp i betraktande av att han den 1 oktober
1930 blir berättigad till uppflyttning i 33 :e löneklassen, då skulle ökas till
17,940 kronor. Då lön till generaldirektör, tillsatt genom fullmakt, för närvarande
utgår enligt lönegrad A 3 eller med ett belopp av 17,040 kronor, skulle
sålunda Döss’ sammanlagda inkomst av lön och tilläggsarvode å hans befattning
med 900 kronor överstiga de sådan verkschef tillkommande löneförmåner.
En jämförelse med mera framskjutna poster inom de affärsdrivande verken
giver vid handen, att bemälde byråchef skulle i lönehänseende bliva ungefär
jämställd med överdirektören och souschefen vid statens järnvägar (arvode
18,000 kronor) och gynnsammare ställd än överingenjör vid statens järnvägar
och överdirektör vid domänverket (arvode 17,000 kronor).
För sin del hyser lönenämnden redan av denna anledning starka betänkligheter
mot att, innan någon närmare utredning verkställts rörande den löneställning,
som för framtiden bör tillkomma chefen å generalpoststyrelsens V :e
byrå, tilldela den nuvarande innehavaren av nämnda chefsbefattning den avsevärda
löneförhöjning, varom här är fråga. Motionärerna hava visserligen
avsett, att den föreslagna särskilda löneförmånen skulle utgå allenast i avvaktan
på resultatet av en av dem ifrågasatt utredning av sagda art. Ett beslut
i enlighet med motionärernas hemställan måste dock, såvitt nämnden kan
bedöma, vara ägnat att föregripa en sådan utredning.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
Även ur andra synpunkter synes ett tillmötesgående av motionärernas framställning
giva anledning till erinran. Nämnden syftar härvid närmast på de
konsekvenser, som vid bifall till motionärernas förslag örn årligt personligt
lönetillägg åt byråchefen Döss kunna vara att befara nied avseende å befattningshavare
å byråchefs ställning inom andra grenar av statsförvaltningen.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört det pressande och
ansvarsfulla arbete, som är förenat med chefskapet över poststyrelsens postsparbanks-
och girobyrå. Örn det också torde förhålla sig så, att det egentliga
reorganisations- och nyorganisationsarbetet på byråns omfattande arbetsfält
numera kan betraktas såsom väsentligen avslutat, åtminstone vad postsparbanksrörelsen
angår, lärer ingen vilja bestrida riktigheten av vad motionärerna
i berörda hänseende uttalat.
Det^ synes emellertid lönenämnden vara uppenbart, att skäl liknande dem,
som sålunda kunna anföras för förbättrade löneförmåner åt byråchefen Döss,
skulle med fog kunna för enahanda syfte åberopas även till förmån för innehavare
av en del andra mera krävande byråchefstjänster inom statsförvaltningen.
Särskilt i fråga örn åtskilliga av de vid kommunikationsverken anställda
byråcheferna torde kunna sägas, att dessa med hänsyn till av dem buren
arbetsbörda med ty åtföljande ansvar väl kunna jämställas med chefen
för poststyrelsens postsparbanks- och postgirobyrå.
Det synes därför lönenämnden icke tillrådligt att, innan en ingående undersökning
verkställts rörande konsekvenserna av en sådan åtgärd, bereda bemälde
byråchef den undantagsställning i lönehänseende, som skulle följa av ett
bifall till den föreliggande motionen. Ett beslut i enlighet med motionärernas
yrkande skulle under nuvarande förhållanden sannolikt av andra befattningshavare
i byråchef sgraden uppfattas som ett underskattande av det arbete, dessa
sistnämnda utföra i statens tjänst.
^Lönenämnden har för sin del intet att erinra mot att den av motionärerna
påyrkade undersökningen rörande ifrågavarande befattnings rätta löneställning
och, i samband därmed, rörande den befogenhet, som bör tillkomma dess
innehavare, kommer till stånd. Därest en dylik undersökning befinnes böra
verkställas, synes det sålunda nämnden kunna ifrågasättas, huruvida densamma
bör begränsas att omfatta allenast den i motionen omhandlade byråchefstjänsten.
^ Lönenämnden håller nämligen före, att ett bättre avvägande av
löneförmånerna för byråcheferna i allmänhet inom den del av statsförvaltningen,
varmed lönenämnden närmast har att taga befattning, skulle icke blott
innebära ett rättvist erkännande åt den personliga insatsen i förvaltningsarbetet
utan även vara ägnat att underlätta rekryteringen av dessa viktiga befattningar,
öka tillgången på högt kvalificerade krafter och sålunda tjäna ett verkligt
statsintresse.
Örn ock sålunda nämnden, såsom av det anförda framgår, icke finner sig
kunna förorda bifall till motionärernas nu föreliggande förslag örn ett årligt
personligt arvode åt Döss utöver den honom såsom byråchef tillkommande lönen,
finner dock nämnden vägande skäl föreligga, att Döss för det förtjänstfulla
arbete, han nedlagt vid omorganiseringen av postsparbanksrörelsen och
nyorganiserandet av postgirorörelsen, erhåller särskild ersättning av statsmedel
i annan form än den av motionärerna åsyftade.
I sådant hänseende synes det nämnden ligga närmast till hands, att riksdagen
— i viss anslutning till vad 40 § av gällande avlöningsreglemente för
kommunikationsverken härutinnan stadgar — medgiver, att till Döss må utbetalas
en särskild gratifikation såsom erkänsla från statens sida för hans ifrågavarande
arbete.
Det lärer icke ankomma på lönenämnden att avgiva något förslag i fråga
örn det belopp, som härutinnan må anses skäligt. Nämnden torde emellertid få
Statsutskottets utlåtande Nr 103.
7
omförmäla, att Kungl. Maj:t genom ett den 14 maj 1926 fattat beslut medgivit,
att till en hos järnvägsstyrelsen anställd byråchef, vilken haft uppdraget
att planlägga och leda arbetet med elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg,
finge såsom särskild ersättning för hans ifrågavarande uppdrag utbetalas
en gratifikation av 12,000 kronor.
I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Englund, Eriksson, N. A. Nilsson, Wallin
och Wold. Undertecknad ordförande samt ledamoten Wallin hava under ärendets
behandling framhållit, att vid den förevarande motionens handläggning
torde förtjäna tagas under övervägande, huruvida icke en kombinerad lösning
kunde vinnas, gående dels å den väg motionärerna föreslagit, dels å den väg,
som av lönenämnden förordats, med i fråga örn båda lämpligen avvägda belopp.
Stockholm den 5 mars 1930.
DAVID BERGSTRÖM.
/ Alfred Carlsson.