4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Framställning
till
Kungl.
Maj:t Yran
styrelsen
för landskommunernas
förbund
rörande
ändring i
gällande
bestämmelser
örn
hemortsrätt.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1930 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i fattigvårdslagens
hemortsrättsbestämmelser.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 14,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ericson i Boxholm hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära skyndsam
utredning och förslag till sådan ändring rörande hemortsrättsbestämmelserna
i gällande fattigvårdslag, att samtliga de kommuner, där den understödsbehövande
har haft hemortsrätt, må, under vissa förhållanden, vidkännas
underhållsplikt.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.

Frågan örn ändring i gällande bestämmelser om hemortsrätt har bragts under
Kungl. Majits prövning genom en framställning från styrelsen för landskommunernas
förbund den 12 januari 1928. I sin skrivelse har styrelsen påpekat
vissa missförhållanden, som enligt styrelsens mening uppkommit genom
nuvarande hemortsrättsbestämmelser. För avhjälpande av dessa missförhållanden
har styrelsen framhållit vissa åtgärder, som förslagsvis skulle kunna
ifrågasättas. Baroni har styrelsen anfört följande:

Man skulle kunna tänka sig ändringar i gällande lagstiftning i det syftet,
att dels hemortsrätten icke göres beroende enbart av mantalsskrivning utan ock
av viss tids, exempelvis ett års, vistelse inom kommunen, dels att möjligheten
för den kommun, vars intresse beröres av en viss mantalsskrivning, att därutinnan
bevaka sin rätt underlättas. För sådant ändamål lärer ett stadgande
kunna införas av innehåll, att mantalsskrivningsförrättare förelägges att, då
en person mantalsskrives såsom nyinflyttad i en kommun, inom viss tid avsända
underrättelse till fattigvårdsstyrelsen i utflyttningskommunen om att
mantalsskrivning skett. Örn sådan underrättelse icke kommer fattigvårdsstyrelsen
i utflyttningskommunen till handa, har denna anledning att undersöka
förhållandet och eventuellt anföra besvär över den underlåtna mantalsskrivningen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

För de fall, som icke kunna nås av lagstiftning i antydd riktning, böra enligt
styrelsens mening åtgärder av statsmakterna vidtagas i syfte att i görligaste
mån mildra lagstiftningens ogynnsamma verkningar. I sådant hänseende
torde bestämmelser böra stadgas, att vederbörande hemortskommun måtte
på lämpligt sätt tillerkännas ersättning dels i de fall, då hemortsrätten grundas
å en mantalsskrivning, vilken föranletts av mindre än exempelvis ett års eller
åtminstone sex månaders vistelse, dels ock i de fall, då hemortsrätten bibehållits
i en kommun på den grund, att mantalsskrivning underlåtits i en annan
kommun, varest personen i fråga rätteligen bort mantalsskrivas.

Över berörda framställning har Kungl. Maj :t infordrat yttranden från samtliga
länsstyrelser, varjämte svenska stadsförbundet beretts tillfälle att yttra
sig. Den 7 januari 1980 hade samtliga yttranden inkommit till Kungl. Maj:t.
Förslaget om ändrade hemortsrättsbestämmelser hade i allmänhet avstyrkts
i de inkomna yttrandena. Däremot förordades i ett stort antal yttranden en
allmän revision av gällande mantalsskrivningsförordning.

Utskottet anser sig böra här återgiva det yttrande, som i ärendet avgivits av
länsstyrelsen i Jämtlands län. Länsstyrelsen anför följande i skrivelse den 31
december 1929:

Bestämmelserna i 7 kapitlet av gällande fattigvårdslag örn hemortsrätt tillhöra
de grundläggande stadgandena i fattigvårdslagen. Innan dessa stadganden
av statsmakterna slutligen utformades, företogs en mycket ingående
utredning. Därvid stannade man emellertid för två grundläggande synpunkter,
den ena att primärkommunen i huvudsak skulle bibehållas såsom fattigvårdssamhälle
och den andra att det vore önskvärt, att antalet fattigvårdsprocesser
inskränktes, så att fattigvårdsstyrelserna i möjligaste mån komme att
inrikta sitt arbete på positiva uppgifter i stället för att som förut alltför mycket
syssla med processinlagor.

De av förbundet nu framställda förslagen skulle sannolikt medföra en väsentlig
omgestaltning i nämnda avseenden. Medelst ett delgivningsförfarande
vid mantalsskrivningen torde man åstadkomma, att fattigvårdsstyrelserna stimuleras
till ett ökat antal processer. Genom en ersättning »på lämpligt sätt»
— möjligen åsyftas här ersättning av statsmedel — skulle man^under sistnämnda
förutsättning på en betydelsefull punkt bryta med fattigvårdssamliällenas
nuvarande organisation eller, om syftet är att ersättning skall utgå från
en annan kommun till mantalsskrivningskommunen, föranleda processer därom.
Framställningen från förbundet lärer således hava en mycket längre gående
innebörd än förbundet sannolikt tänkt sig.

Å andra sidan kan det icke förnekas, att enligt Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavandes
erfarenhet antalet besvär i mantalsskrivningsärenden under senare
år påtagligt ökats, och det ligger nära till hands att antaga, att anledningen
härtill är, att kommunerna vilja befria sig från understödsskyldighet till
personer, vilka anses med orätt hava blivit mantalsskrivna i den klagande kommunen.

En närmare utredning angående mantalsskrivnings- och fattigvårdsprocessernas
utveckling i riket i allmänhet under senare år torde böra verkställas av
kammarrätten.

Frågan om fattigvårdsutgifternas lämpliga fördelning lärer tillhöra de ämnen,
vilka det ankommer på skatteutjämningskommittén att utreda, frågan örn
ändringar av själva fattigvårdens organ de s. k. organisationssakkunniga.

Under sådana förhållanden får Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavande
i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Majit i första hand upp -

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

draga åt kammarrätten att verkställa erforderlig utredning i nyssnämnda hänseende.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, har frågan örn ändrade
hemortsrättsbestämmelser bragts under Kungl. Maj :ts prövning genom en
framställning i ämnet från styrelsen för landskommunernas förbund. Sedan
infordrade yttranden i ärendet numera inkommit till Kungl. Maj :t, är detsamma
föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Då det alltså bör kunna förväntas, att
detta synnerligen invecklade och svårlösta spörsmål blir föremål för ett allsidigt
övervägande från Kungl. Maj:ts sida, synes utskottet icke lämpligt, att,
såsom i motionen yrkas, riksdagen hemställer hos Kungl. Majit om utredning
i visst hänseende.

Utskottet tillåter sig fördenskull föreslå,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 13 februari 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder, Sigfrid Hansson,
Fränden*, Österström, Hagman* och Granström*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Jeppsson*, Björnberg,
Gardell i Gans, Aronson, Hedvall och Hansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300507