Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående den av 1928 års
riksdag begärda utredningen rörande ändringar i lagen
om allmän pensionsförsäkring.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 344,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Stockholm m. fl.
yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, dels att den
av 1928 års riksdag beslutade pensionsutredningen måtte så påskyndas, att
förslag i ärendet kan föreläggas 1931 års riksdag, dels ock att därvid frågan
örn höjning av tilläggspensionen, inkomstgränsen, som utgör villkor för erhållande
av tilläggspension, frågan örn avskaffande av de allmänna ombuden, ändring
av sättet för tillsättande av pensionsnämndernas ordförande, liksom ock
frågan örn åtgärders vidtagande i syfte att nedbringa kostnaderna för pensionsförsäkringsväsendets
administration måtte tagas under allvarligt övervägande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juli 1928 tillsattes en kommitté med uppdrag
att verkställa en fullständig utredning rörande revision av lagen den 30
juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring. Vid kommitténs tillsättande anförde
chefen för socialdepartementet statsrådet Pettersson följande:

Sedan flera år tillbaka har frågan örn revision av den gällande lagen örn allmän
pensionsförsäkring varit föremål för uppmärksamhet, och för närvarande
föreligger ett flertal framställningar i detta syfte. I vissa av dessa framställningar
har påyrkats en fullständig omgestaltning av den nu bestående pensionsförsäkringen,
under det att andra förslag avse mer eller mindre betydelsefulla
förändringar inom den bestående pensionsförsäkringens ram.

I skrivelse den 18 maj 1920, nr 202, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville
låta föranstalta om verkställande skyndsammast möjligt av utredning, huruvida
och i vad mån en enhetlig organisation av den svenska socialförsäkringens
olika grenar kunde och borde genomföras i syfte att åstadkomma förenkling av
förvaltningen och nedbringande av kostnaderna för denna ävensom största möjliga
effektivitet av försäkringen. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. Sard. Skaft. (Nr 6.) 1

Tillsättandet
av 1928
års pensionsförsäkringskommittc.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr G.

elen 11 oktober 1920 åt en kommitté att utarbeta en plan för en, så långt det
kunde befinnas lämpligt, enhetlig organisation av den svenska olycksfalls-,
pensions- oell sjukförsäkringen. Till denna kommitté överlämnades även vissa
andra frågor, som tidigare liänskjutits till pensionsstyrelsen för utredning.
Kommittén blev emellertid upplöst utan att hava slutfört sitt uppdrag.

Den 19 februari 1925 avlämnade statens bes parm g skommitté betänkande
nied utredning oell förslag angående socialförsäkringens organisation. Däri
behandlades såväl olycksfalls- och sjukförsäkringarna som pensionsförsäkringen.
I betänkandet föreslogs beträffande sistnämnda gren av socialförsäkringen
ett flertal betydelsefulla förändringar. Bland de viktigaste av dessa var
förslaget att i högre grad lägga huvudvikten i försäkringen på avgiftspensioneringen
och därigenom minska pensionstilläggens betydelse. Med hänsyn härtill
föreslogs en avsevärd höjning av pensionsavgifterna och förordades vissa
bestämmelser, ägnade att medföra lägre pensionstillägg. Genom den betydande
höjningen i pensionsavgifterna skulle de försäkrade på dyrare orter — där de
högre inkomstklasserna företrädesvis vore att finna — erhålla en pension, som
åtminstone i regel anslöte sig till de högre levnadskostnaderna. Örn en förhöjning
av avgifterna komme till stånd, borde enligt kommitténs mening en fullständig
omläggning ske_ av uppbördssystemet. Tillika borde i viss utsträckning
försäkringsböcker införas. I syfte att förbättra pensionen för kvinnor,
som vore eller varit gifta, hemställde kommittén, att avgift skulle påföras man
och hustru vardera för hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst. Vidare
borde_ändring ske beträffande kommunernas bidrag till kostnaderna för pensionstillägg
och understöd på det sätt, att primärkommunerna skulle svara för
en tredjedel av nämnda kostnader och samtidigt landstingen befrias från skyldighet
att gälda någon del av nämnda utgifter. Vidare föreslogos bestämmelser
angående en mera individuell och effektiv behandling av pensionsförsäkringsärendena
samt angående samverkan mellan å ena sidan pensionsförsäkringens
organ och å andra sidan sjukkassor och fattigvårdsmyndigheter. Därjämte
ifrågasattes viktiga organisatoriska förändringar såväl i fråga örn pensionsstyrelsen
som beträffande de lokala pensionsförsäkringsorganen. I samband
därmed uttalades, att. möjlighet borde finnas att tvångsvis förena smärre
kommuner till större pensionsdistrikt. — Sedan yttranden över besparingskommitténs
betänkande inhämtats från myndigheter och enskilda sammanslutningar,
utarbetades pa grundval av detsamma förslag till omorganisation av
olycksfalls- och sjukförsäkringarna, vilka förslag som bekant icke vunno riksdagens
bifall. De i betänkandet föreslagna ändringarna beträffande pensionsförsäkringen
hava däremot icke upptagits till fortsatt behandling.

Frågan örn en genomgripande omgestaltning av pensionsförsäkringen har
nu ater upptagits av riksdagen, som i skrivelse den 16 maj 1928, nr 206, hemställt,
att Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning snarast möjligt rörande
revision av lagen örn allmän pensionsförsäkring och för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Såsom utredningens
huvuduppgift har riksdagen framhållit att, i ljuset av den samlade erfarenhet,
som vunnits under de år pensionsförsäkringen varit i kraft, undersöka, i vilka
avseenden pensionsförsäkringslagen borde underkastas ändringar för att såväl
ur landets som individens synpunkt på bästa möjliga sätt tillgodose berörda
lagstiftnmgssyfte. Därvid syntes uppmärksamhet särskilt böra ägnas
a t bland annat frågan rörande storleken av de pensioner, som med hänsyn till
olika orters växlande levnadsomkostnader kunde anses såsom erforderliga för
en nödtorftig försörjning samt åt det likaledes betydelsefulla spörsmålet, i vad
man möjlighet kunde anses föreligga för att under pensionsförsäkringens form
® Pa ann_at sätt säkerställa dessa pensionsbelopp. I samband därmed förordades
en ingående prövning av fragan, huruvida folkpensioneringen borde

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

o

uppbyggas efter gängse försäkringstekniska principer nied åtföljande fondering
av avgifterna eller huruvida något annat system helt eller delvis borde
ersätta detta. En annan grupp av frågor, varåt uppmärksamhet borde ägnas,
vore de organisatoriska problemen och då i främsta rummet de, som avsåge den
lokala kontrollen.

Efter att hava erinrat, att ett flertal beröringspunkter förefunnes mellan
de olika socialförsäkringsgrenarna och särskilt mellan pensions- och sjukförsäkringarna,
har riksdagen framhållit, att utredningen på grund därav sannolikt
komme att giva vid handen, att vissa spörsmål rörande pensionsförsäkringens
utformning icke kunde definitivt lösas, förrän sjukförsäkringsfrågan
erhållit en slutgiltig lösning. Det förhållandet, att så ännu icke skett, hade
dock icke ansetts utgöra tillräckligt skäl för ett ytterligare uppskov av den
förordade utredningen, vilken syntes, i den mån detta vore möjligt, böra utföras
under hänsynstagande till de övriga grenarna av socialförsäkringen. Därvid
syntes såvitt möjligt böra tillses, att å ena sidan behovet av ett effektivt
samarbete mellan socialförsäkringens olika grenar tillgodosåges och å andra
sidan en klar avgränsning erhölles mellan socialförsäkringens olika områden
och i görligaste mån även mellan socialförsäkringen å ena sidan och övrig försäkringsverksamhet
å den andra.

Utom de förhållanden, som sålunda berörts och som enligt riksdagens uppfattning
vore av den art, att de gjorde en ingående revision av pensionsförsäkringen
erforderlig, tillkomme även vissa frågor, som syntes böra omfattas av
den föreslagna utredningen. Bland nämnda spörsmål märktes frågan angående
viss utvidgning av området för den så kallade fria inkomsten, det enligt
riksdagens uppfattning behjärtansvärda kravet på ändring i grunderna för
fördelningen av avgiftspensionerna mellan äkta makar samt spörsmålet örn
utvidgning av kretsen av invalider, som borde komma i åtnjutande av de genom
1921 års lagändring förbättrade villkoren.

Bland de framställningar, som avse partiella reformer inom den nuvarande
pensionsförsäkringens ram, märkes främst pensionsstyrelgens skrivelse den
21 januari 1924 med förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om påföring,
uppbörd och redovisning av pensionsavgifter. I den del förslaget avsåg
föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna
och avlämnande av restlängd över sådana avgifter ledde detsamma år
1925 till lagstiftning. Över förslaget i övrigt hava yttranden inhämtats från
åtskilliga myndigheter, men förslaget har i denna del icke upptagits till slutlig
prövning. I visst samband med nämnda förslag står en av föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän den 31 augusti 1927 gjord framställning
om ändringar i pensionsförsäkringslagen avseende prövningsnämnds
befattning med åsättande av tilläggsavgift. Över framställningen avgavs
yttrande av pensionsstyrelsen.

Frågan om uppbörd av tilläggsavgifter har även berörts i en skrivelse från
riksräkenskapsverket den 5 februari 1926, däri ämbetsverket hemställt örn
sådan ändring i 15 § pensionsförsäkringslagen, att den där stadgade tiden för
erläggande av tilläggsavgift måtte utsträckas till åtta månader efter utgången
av det år, under vilket avgiften blivit påförd. Tillika har riksräkenskapsverket
framhållit önskvärdheten av att försäkringsböcker infördes. Jämväl över
denna skrivelse avgavs utlåtande av pensionsstyrelsen.

En utvidgning av pensionsförsäkringen i syfte att bereda understöd åt obcmedlade
eller mindre bemedlade personer, vilka hava omyndiga barn att försörja,
har föreslagits i två av 1924 års riksdag avlåtna skrivelser. I skrivelse
den 6 maj 1924, nr 134, anhöll sålunda riksdagen, att Kungl. Majit täcktes
låta verkställa utredning, huruvida icke pensionstillägg för barn kunde i en
eller annan form utgå även till änka efter enligt pensionsförsäkringslagen

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

pensionsberättigad man, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Vidare hemställde riksdagen i skrivelse
den 31 maj 1924, nr 245, örn utredning, på vad sätt och efter vilka grunder
understöd utan fattigvårds karaktär kunde beredas änkor, vilka vore i behov
därav för sina barns uppfostran, samt örn framläggande för riksdagen av de
förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning. Sedan yttrande över
riksdagens skrivelser avgivits av pensionsstyrelsen, anbefallde Kungl. Majit
genom beslut den 15 januari 1926 styrelsen att verkställa utredning rörande
möjligheten att i samband med ifrågasatta ändringar av avgiftspensionsförsäkringen
bereda understöd åt obemedlade eller mindre bemedlade personer,
vilka hade minderåriga barn att försörja, vid vilken utredning såväl understödslinjen
som försäkringslinjen borde komma under övervägande, ävensom
att inkomma med omförmälda utredning jämte de förslag, till vilka densamma
kunde föranleda. Detta uppdrag har icke slutligen fullgjorts.

Besparingskommittén har i sitt förenämnda betänkande bland annat föreslagit
borttagande av den för vissa tjänsteinnehavare gällande friheten från skyldighet
att erlägga pensionsavgift till den allmänna pensionsförsäkringen. På
grundval av betänkandet i denna del har inom socialdepartementet utarbetats
en promemoria rörande olika möjligheter för ordnande av förhållandet mellan
pensionsförsäkringen och tjänstepensioneringen. Över denna promemoria inhämtades
yttranden från åtskilliga tjänstemannaorganisationer och pensionskassor.
I samband härmed bör beaktas en av styrelsen för Sveriges kommunalanställdes
pensionskassa — understödsförening — den 28 mars 1925 gjord
framställning örn sådan ändring av lagen örn allmän pensionsförsäkring, att
möjlighet öppnades för i kassan försäkrade kommunaltjänstemän att erhålla
befrielse från avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen, över vilken framställning
yttrande avgivits av pensionsstyrelsen.

Spörsmålet örn den av pensionsstyrelsen bedrivna sjukvårdande verksami .ten
har behandlats av skattebetalarnas förening, som i skrivelse den 24 november
1926 hemställt, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn en fullt opartisk och
allsidig undersökning av nämnda verksamhet, över framställningen avgav
pensionsstyrelsen utlåtande.

Nyssnämnda förening har även i skrivelse den 14 december 1926 anhållit,
att Kungl. Maj :t ville, snarast möjligt och i varje fall före en eventuell reformering
av den allmänna pensionsförsäkringen, föranstalta örn utredning rörande
möjligheten att så ändra de tekniska grunderna för nämnda försäkring, att
omfattningen av den därmed förbundna fonderingen i väsentlig mån inskränktes.
Jämväl över berörda framställning har pensionsstyrelsen hörts. Vidare har
styrelsen för svenska livförsäkringsbolags direktörsförening i skrivelse den 12
oktober 1927 •— med instämmande i nyssnämnda framställning -— hemställt,
att Kungl. Maj :t ville föranstalta om grundlig och allsidig förnyad utredning
rörande den allmänna pensionsförsäkringen med särskilt beaktande av fondbildningsf
rågan.

Med skrivelse den 31 december 1926 har kvinnoföreningarnas arbetsutskott
såsom företrädare för ett flertal kvinnoföreningar överlämnat ett stort antal
resolutioner, i vilka yrkats sådan ändring i pensionsförsäkringslagen, att samma
beräkningsgrunder bleve gällande för mäns och för kvinnors avgiftspensioner
samt att tilläggsavgift för äkta makar komme att grundas på hälften av den
gemensamma inkomsten och påföras man och hustru med lika belopp.

I anledning av två inom riksdagen väckta motioner, i vilka hemställts örn
utredning, i den ena, huruvida och i vilken omfattning understöd från donationer,
välgörenhetsfonder och dylikt, som stöde under kommunal myndighets förvaltning
och av sådan utdelades, icke måtte medräknas som inkomst vid bestämmandet
av pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen, och

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

5

i den andra, i vilken omfattning gratialer eller pensioner i naturaprodukter eller
kontanter till arbetare från arbetsgivare icke måtte medräknas som inkomst vid
bestämmandet av pensionstillägg, har riksdagen i skrivelse den 18 mars 1927,
nr 83, anhållit, att Kungl. Maj :t, under förutsättning att en revision av allmän
omfattning av pensionsförsäkringen komme till stånd, måtte i samband
därmed låta de frågor, som berördes i motionerna, bliva föremål för en allsidig
utredning ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Vid behandling inom pensionsstyrelsen den 19 januari 1928 av fråga om viss
ändring beträffande den av styrelsen bedrivna, på frivilliga avgifter grundade
försäkringen hava två ledamöter av styrelsen i avgiven reservation uttalat, att
en utredning syntes böra komma till stånd rörande de med denna försäkring
förenade förmåner, som ansetts bereda nämnda försäkring en särskilt gynnad
ställning framför den av enskilda försäkringsanstalter drivna rörelsen. Härvid
avsågs det förhållandet, att statsbidrag utginge å varje avgift, som erlades till
den frivilliga försäkringen intill visst belopp, att förvaltningen av försäkringen
bestredes uteslutande av statsmedel samt att ur denna försäkring utgående
pension räknades såsom inkomst vid beräkning av pensionstillägg endast i den
mån pensionsbeloppet överstege 300 kronor. Vid den sålunda ifrågasatta utredningen
borde även spörsmålet om användandet av överskottsmedlen å den
frivilliga försäkringen upptagas till prövning. I utlåtande den 17 februari
1928 har försäkring sinspektionen anslutit sig till nämnda reservation och alltså
förordat, att en utredning av omförmälda spörsmål snarast möjligt företoges.
Under åberopande av nämnda reservation har även svenska livförsäkringsbolag^''direktör
sf öreni n g i skrivelse den 16 februari 1928 hemställt, att Kungl.
Majit måtte oberoende av en blivande revision av pensionsförsäkringen i dess
helhet redan nu föranstalta örn en fullständig utredning beträffande den av
pen.donsstyrelsen bedrivna frivilliga försäkringen. Till detta uttalande har
svenska försäkringsföreningens sakkunnigenämnd i uttalande den 17 februari
1928 anslutit sig.

Slutligen må erinras, att föreningen Norden i en den 10 oktober 1922 inkommen
skrivelse hemställt om övervägande, huruvida inom de grenar av socialförsäkringen,
som avsåge underhåll vid ålderdom och invaliditet, kunde
genomföras likställighet mellan undersåtar i Sverige, Norge och Danmark. I
utlåtande över nämnda framställning underströk pensionsstyrelsen önskvärdheten
av att en utredning komme till stånd rörande ömsesidighet på socialförsäkringens
område mellan Sverige och vissa andra länder, särskilt sådana, där
— såsom exempelvis i våra närmaste grannländer ■— ett stort antal svenska
medborgare vore mera fast bosatta.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att från olika håll föreslagits utredning
antingen rörande den allmänna pensionsförsäkringen i dess helhet eller
beträffande särskilda till densamma rörande frågor. Dessa framställningar
synas mig giva vid handen, att med en dylik utredning icke längre bör anstå.
Den erfarenhet, som vunnits sedan den nu gällande pensionsförsäkringen trädde
i kraft, giver vid handen, att nämnda försäkring trots de ändringar däri,
som vid olika tillfällen genomförts, är behäftad med vissa brister. Dessa
brister torde icke kunna undanröjas utan en föregående fullständig utredning
rörande pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Även de med försäkringen
förenade, växande kostnaderna för det allmänna synas motivera en undersökning
beträffande försäkringens grunder och de med densamma förenade organisatoriska
problemen.

Huvudsyftet med den sålunda förordade utredningen synes, såsom riksdagen
framhållit, böra vara att med den erfarenhet, som vunnits under pensions -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

försäkringens tillämpning, undersöka, i vilka avseenden nu gällande lag i ämnet
bör underkastas ändringar för att kunna på bästa möjliga sätt tillgodose
denna lagstiftnings syfte.

Härvid måste beaktas ej blott den enskildes intresse att erhålla effektiv
hjälp vid ålderdom eller invaliditet utan även samhällets intresse att de bördor,
som i detta syfte påläggas det allmänna, stå i rimligt förhållande till de resultat,
som ernås. Ett tillgodoseende av förstnämnda intresse torde förutsätta
undersökning, huruvida pensionsbeloppen böra göras beroende av levnadskostnaderna
å olika orter. Med hänsyn till samhällets intresse är det nödvändigt,
att ställning tages till frågan, huruvida huvudvikten vid försäkringen skall
läggas på bidrag från de försäkrade eller från det allmänna. I detta hänseende
bör särskilt beaktas önskvärdheten av att det allmännas understöd såvitt
möjligt får karaktären av hjälp till självhjälp. Ett avgörande härutinnan
torde ej kunna träffas utan en undersökning rörande folkpensioneringens verkan
i psykologiskt avseende och framför allt dess betydelse för de enskildas intresse
att själva sörja för sin ålderdom. Härmed sammanhänger i viss mån
frågan, huruvida den gällande pensionsförsäkringen öppnar möjligheter för
mindre nogräknade element att genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt
tillskansa sig oberättigade fördelar.

Undersökas bör även spörsmålet huruvida skyldighet bör åläggas arbetsgivare
att i någon form bidraga till försäkring av hos deni anställda personer.
Tillika bör utredas, örn och efter vilka grunder det allmännas kostnader böra
fördelas mellan staten och kommunerna, därvid alltid måste förutsättas, att
primärkommunerna i icke allt för ringa grad göras direkt intresserade i försäkringens
handhavande.

Riksdagen har även förordat prövning, huruvida pensioneringen bör uppbyggas
efter gängse försäkringstekniska grunder med åtföljande fondering av avgifterna
eller huruvida något annat system helt eller delvis bör komma till
användning. Jämväl denna viktiga fråga synes böra bliva föremål för undersökning.

En utredning angående pensionsförsäkringen bör naturligen omfatta även
dithörande betydelsefulla organisatoriska problem. Jag avser då icke blott frågan
örn pensionsstyrelsens organisation — särskilt spörsmålen örn handläggningen
av pensionsärendena, bokföringen av pensionsavgifter samt lämpligaste
formen för fondförvaltningens ordnande — utan framför allt frågan örn de
lokala pensionsorganen. Ur såväl samhällets som de enskildas intresse torde
det vara nödvändigt, att de lokala organen erhålla en sammansättning, som
möjliggör en på ingående kännedom örn de sökandes förhållanden grundad
handläggning av pensionsärendena och en effektiv kontroll att försäkringen
icke missbrukas. Sannolikt är, att ett tillfredsställande resultat i detta hänseende
icke kan vinnas utan en väsentlig utvidgning av pensionsdistrikten. I
samband med dessa frågor bör även beaktas önskvärdheten av att pensionsansökningarna
kunna avgöras med mindre tidsutdräkt samt att en lämpligare besvärsordning
än den nuvarande införes. Det bör även undersökas, huruvida de
lokala pensionsorganen böra erhålla sådan organisation, att de kunna tjänstgöra
såsom organ jämväl för andra grenar av socialförsäkringen och eventuellt
även för statens direkta hjälpverksamhet. Samtidigt bör utredning verkställas
rörande andra former för samverkan mellan pensionsförsäkring och fattigvård.

Den nu förordnade utredningen bör icke utgöra något hinder för upptagande
till behandling av frågan örn en reform i den ena eller andra riktningen av vår
nuvarande sociala sjukförsäkring. På vilka principer en sådan reform än må
grundas, måste sambandet mellan nämnda verksamhet och pensionsförsäkringen
i nu förevarande utredning särskilt beaktas. På sätt riksdagen framhål -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

7

lif,, böra således tillgodoses å eini sidan behovet av effektivt samarbete mellan
socialförsäkringens olika grenar och å andra sidan önskemålet att erhålla en
klar avgränsning såväl mellan dessa grenar inbördes som i möjligaste mån
mellan socialförsäkringen och annan försäkringsverksamhet.

Redan vid pensionsförsäkringslagens antagande uttalades, att det föreslagna
debiterings- och uppbördssystemet med ganska stor sannolikhet kunde förutses
komma att i tillämpningen visa brister och ofullständigheter. Detta antagande
har i viss mån besannats, och det synes uppenbart, att åtskilliga ändringar
måste vidtagas beträffande påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter.
Därest en höjning kommer att ske av nämnda avgifter blir en omläggning^
av uppbördsväsendet än mera påkallad. Tydligen kan emellertid
denna fråga icke lösas utan samband med spörsmålet örn en reform av uppbörden
av skatter och andra allmänna avgifter. Jag erinrar därom att Kungl.
Maj:t den 23 maj 1924 uppdragit åt särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet
verkställa utredning angående åtgärder till åvägabringande av
en rationell skatteuppbörd. De sakkunniga hava meddelat, att deras betänkande
arnt oges kunna avlämnas under år 1928. Vid den nu föreslagna pensionsutredningen
bör behörig hänsyn tagas till de bestämmelser om uppbördsväsendet,
som salunda kunna komma att framläggas.

Vad angår de mera speciella frågorna inom pensionsförsäkringen torde lösningen
av desamma i viss mån bliva beroende av de grunder, på vilka folkpensioneringen
kommer att byggas. Vid utredningen böra givetvis de uppslag
komma under övervägande, som enligt vad jag tidigare berört framkommit från
olika hall. Jag vill här endast erinra örn några av dessa.

Med frågan örn pensionstilläggens storlek sammanhänger nära problemet om
fastställande av den inkomst, som skall läggas till grund vid beräknande av
pensionstillägg. Rörande detta ämne föreligga flera ändringsförslag. Särskilt
bör i detta hänseende utredning verkställas, om och i vilken utsträckning
vid pensionstilläggs bestämmande hänsyn bör tagas till pensioner och
understöd av olika slag.

Ett annat spörsmål, som bör beaktas, är frågan örn fördelningen mellan äkta
makar av dem tillkommande avgiftspensioner. Undersökas bör även, liuruvida,
utöver vad nu äger rum, understöd i en eller annan form kan beredas
obemedlade eller mindre bemedlade personer med försörjningsplikt mot minderåriga
barn.

^Särskild uppmärksamhet bär ägnas åt frågan örn pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet. Härvid bör — efter utredning rörande resultatet av
denna verksamhet i såväl medicinskt som ekonomiskt hänseende — undersökas
huruvida verksamheten bör i sin nuvarande form bibehållas eller några förändringar
beträffande densamma kunna anses påkallade. Tillika bör ett klarläggande
ske av förhållandet mellan denna verksamhet och den allmänna sjukvarden
och särskilt tillses, att densamma begränsas till sådana områden, där
vårdbehovet ej bör på annat sätt tillgodoses.

Beaktas bör slutligen den av pensionsstyreisen bedrivna, på frivilliga avgifter
grundade forsäkringen. I denna del synes utredningen böra avse såväl
trugan örn denna forsaknngsgrens bibehållande som spörsmålet örn försäkringens
lämpligaste anordnande. Jag avser härvid särskilt frågorna örn statsbidrag,
örn kostnaderna för förvaltningen och örn den frivilliga pensionens inverkan
vid bestämmande av pensionstillägg. De förändringar, som nyligen
vidtagits beträffande denna försäkring, torde få anses provisoriska oell böra
icke ia hindra en allsidig undersökning beträffande dithörande frågor

Den utredning lag salunda förordar synes böra anförtros åt en särskild
kommitté. Med hänsyn till fragans vikt och arbetets omfattning torde inom
denna bora inrymmas representanter för olika politiska och sociala åskåd

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

ningar. Tillika torde företrädare böra finnas för kvinnornas särskilda önskemål
liksom för medicinsk sakkunskap. Vid nu angivna förhållande^synes antalet
medlemmar i kommittén kunna bestämmas till tolv. I den man det befinnes
lämpligt bör för utredningens underlättande ock koncentration detaljarbetet
överlämnas åt en eller flera subkommittéer. Utredningen bör ske under
samverkan med pensionsstyrelsen och kommittén erhålla tillgång till det material
och den erfarenhet, som samlats inom styrelsen. Arbetet bör så bedrivas,
att kommitténs betänkande må kunna avgivas senast under förra hälften av
år 1930. Hos kommittén synas lämpligen böra anställas två sekreterare, den
ene med försäkriugsteknisk erfarenhet.

Utskottet förutsätter, att ifrågavarande utredningsarbete kommer att bedrivas
med all den skyndsamhet, som förhållandena medgiva. Som utredningen
enligt givna direktiv skall omfatta pensionsförsäkringsfrågan i hela
dess vidd, synes ej lämpligt, att nu anhålla, att vissa frågor skola, såsom motionärerna
föreslå, tagas under allvarligt övervägande.

Utskottet tillåter sig därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 11 februari 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder, Almkvist, Sigfrid
Hansson, Frändén, Österström* och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i k a linar. Hage, Jeppsson*, Johanson
i Hallagården*, Andersson i Rasjön*, Johansson i Sollefteå, Petersson i Lerbäcksbyn*
och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300471