Andra lagutskottets utlåtande Nr 38,

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1930 kl. 1 e. m-.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
upphävande av förbud mot skatteköp i vissa fall dels ock en i
ämnet väckt motion.

Genom en den 21 mars 1930 till riksdagen avlämnad proposition, nr 246,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att för sin del besluta
upphävande av det genom kungörelsen den 17 oktober 1919 (nr 660)
utfärdade, tills vidare gällande förbudet mot skatteköp i vissa fall.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
en i anledning av densamma av herr Hage inom andra kammaren väckt
motion, nr 526, vari hemställts, att riksdagen, vid ett eventuellt beslut örn
upphävande av det genom kungörelsen den 17 oktober 1919 (nr 660) utfärdade,
tills vidare gällande förbudet mot skatteköp i vissa fall, måtte undantaga
sådana hemman och lägenheter — främst de, som innehavas av bolag
eller andra icke individuella rättssubjekt — där givandet av rätten att
skatteköpa måste anses icke stå i överensstämmelse med den ursprungliga
grundtanken i åborätts- och skatteköpsinstitutet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det av Kungl. Majit framlagda
förslaget, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen; och får
utskottet i fråga örn vad motionären anfört till stöd för sitt yrkande hänvisa
till motionen.

Den verkställda utredningen får anses giva vid handen, att skäl icke
längre föreligga att i full utsträckning upprätthålla det ifrågavarande
provisoriska förbudet mot skatteköp.

De krav, som före 1919 framställdes örn skatteköpsförbudets utfärdande,
hade sin grund bland annat i farhågor, att betydande kronodomäner skulle
överföras i bolags ägor. Den nu slutförda undersökningen utvisar, att bolag
innehava rätt till skatteköp beträffande 6 hemman med ett taxeringsvärde
av tillhopa 10,900 kronor och 122 lägenheter med ett taxeringsvärde av tillhopa
134,100 kronor. Även örn således frågan örn bolags rätt till skatteköp
är av mindre betydelse än man ursprungligen antagit, synes det emellertid
utskottet principiellt riktigast, att förbudet mot skatteköp alltjämt

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 3t höft. (Nr 38.) 1

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

upprätthålles beträffande bolag och med dem likställda rättsägare. Utskottet
håller för övrigt antagligt, att bolagen skola finna det med sina
intressen förenligt att, i de fall där det låter sig göra, avyttra åborätten
till arrendatorer och andra enskilda personer och att ifrågavarande hemman
och lägenheter således skola komma i den jordbruksidkare befolkningens
ägo.

På grund av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

att riksdagen, med anledning av förevarande proposition
och den i ämnet väckta motionen, måtte för sin
del besluta att upphäva det genom kungörelsen den 17
oktober 1919 (nr 660) utfärdade, tillsvidare gällande
förbudet mot skatteköp utom såvitt angår sådana
hemman och lägenheter, som innehavas av bolag och
övriga juridiska personer.

Stockholm den 20 maj 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Lindet•* Frändén och Mellén*, fröken Hesselgren*
samt herrar Hagman*, Granström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage*, Ros, Johanson i Hallagården,
Andersson i Rasjön*, Johansson i Sollefteå, Petersson i Lerbäcksbyn och Björnberg*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

3

Reservation

av herrar Mellén, Ros och Petersson i Lerbäcksbyn, vilka anfört följande: »Såsom

utskottet anfört framgår av den nu verkställda undersökningen,
att bolag med åborätt innehava — bortsett från 3 hemmansdelar
och 42 lägenheter, å vilka lagfart meddelats och vilka förty i den mån
tjuguårig hävd inträder komma att omföras från krono till skatte —
6 hemmansdelar om tillhopa något mer än Va mantal och taxeringsvärden
av sammanlagt 10,900 kronor samt 122 lägenheter med taxeringsvärden
örn tillhopa 134,100 kronor. Av den sammanställning över de av bolag
innehavda fastigheterna, som omnämnes å sid. 20 i propositionen, inhämtas
bland annat, att av ifrågavarande 122 lägenheter 2 med taxeringsvärden
örn tillhopa 15,000 kronor enligt gällande bestämmelser icke må
skatteköpas annat än mot erläggande av en skatteköpeskilling, motsvarande
fastighetens vid värdering i särskild ordning uppskattade verkliga
värde. Vidare utgöras 22 av dessa lägenheter av fisken, med vilka rätt
till grunden ej är förenad, med taxeringsvärden å tillhopa 35,000 kronor.
Återstående 98 lägenheter med taxeringsvärden å tillhopa 84,100 kronor,
fördelade på ett stort antal bolag, äro sådana ä marken bestående fastigheter,
vilka, därest det år 1919 meddelade tillfälliga skatteköpsförbudet
upphäves, skulle få skatteköpas mot erläggande av de obetydliga i förhållande
till lägenheternas forna ränta bestämda skatteköpeskillingarna.

Emellertid har genom den i propositionen lämnade utredningen, mot
vilken utskottet icke gjort någon erinran, på ett enligt vår uppfattning
fullt bindande sätt uppvisats, att kronan under tiden för åborättens bestånd
saknar varje möjlighet att utnyttja åbofastigheten, bortsett från
en under nutida förhållanden betydelselös rätt lill ek och s. k. storvirksträd.
Ej heller har åbon att efter grundskatternas avskrivning utgöra
något som helst vederlag för sina från fastigheten åtnjutna förmåner.
På grund härav och då, i enlighet med vad jämväl framgår av utredningen,
kronan i fråga om av bolag under åborätt innehavda fastigheter
lärer sakna möjlighet att komma i besittning av fastigheten, synes det
oss vara uppenbart, att kronan genom att medgiva bolag skatteköpsrätt
icke lider någon som helst förlust.

Vad en enskild åbo vinner genom skatteköp är huvudsakligen möjligheten
att efter vunnen lagfart kunna använda fastigheten till underlag
för fastighetskredit, vilket är av särskild betydelse för fastighetens ändamålsenliga
bebyggande och även är ägnat att underlätta försäljning.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Härtill kommer, att i och med skatteköpet de vanliga arvsreglerna bliva
tillämpliga å fastigheten.

Ur nu nämnda synpunkter har ett bolag icke någon större nytta av skatteköp.
Däremot är ett för framtiden bestående förhud för bolag att skatteköpa
med åborätt innehavda fastigheter ägnat att, låt vara i ganska
obetydlig omfattning, motverka de strävanden, som på senare tid gjorts
i syfte att reda upp från äldre tid bestående invecklade rättsförhållanden
beträffande fast egendom genom att införa en exakt fastighetsredovisning.
Att för all framtid bibehålla ett litet antal fastigheter, till vilka
kronan har en innehållslös äganderätt men andra rättighetsinnehavare
en praktiskt taget obegränsad rätt till avkastningen, synes oss vara föga
rationellt.

Utskottet säger sig hålla för antagligt, att bolagen skola finna det
med sina intressen förenligt att avyttra åborätten till arrendatorer och
andra enskilda personer i de fall där det låter sig göra och att ifrågavarande
hemman och lägenheter således skola komma i den jordbruksidkande
befolkningens ägo. Hur utskottet kunnat komma till ett dylikt
antagande hava vi svårt att förstå. Förhållandet är nämligen i det stora
flertalet fall det, att de av bolagen under åborätt innehavda fastigheterna
äro belägna intill eller ligga i samfällighet med andra, bolagen med
äganderätt tillhöriga fastigheter. Påpekas må för övrigt, att såvitt av
den förut omnämnda sammanställningen framgår, allenast 17 åbolägenheter
under bolag äro upplåtna till särskild brukare.

Utskottet säger sig vidare hava funnit det principiellt riktigast, att
förbudet mot skatteköp alltjämt upprätthålles beträffande bolag oell
med dem likställda rättsägare utan att utskottet emellertid aktat nödigt
angiva vilka principer, som utskottet härutinnan asyftat. Då, såsom vi
förut framhållit, rätt för bolagen att skatteköpa icke för kronan medför
någon förlust och å andra sidan för bolagen ej medför någon ekonomisk
förmån, men förbudet mot skatteköp i angivna fall däremot förhindrar
fastigheternas redovisning i fastighetsböckerna, kunna vi ej
finna annat än att de principiella skälen tala för att Kungl. Maj:ts proposition
oförändrad bifalles.

Vi hemställa förty,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
och med avslag å motionen II: 526 av herr
Hage, för sin del besluta upphävande av det genom
kungörelsen den 17 oktober 1919 (nr 660) utfärdade,
tills vidare gällande förbudet mot skatteköp i vissa
fall.»

301790. stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.