Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ny lagstiftning om mått
och vikt.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 263,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Weibull hemställt, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning rörande ny
lagstiftning angående mått och vikt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet.
hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,-begärt yttrande av mynt- och justeringsverket. Det yttrande, som i anledning
härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar
utskottet till dess innehåll.

Med skrivelse den 26 juni 1918 ingav mynt- och justeringsverket till finans- Skrivelse från
departementet förslag till nya författningar angående mått och vikt, vilka för- ^sUringsslag
i flera avseenden inneburo en genomgripande förändring av den gällande verket den
lagstiftningen på området. Mera av formella grunder föreslogs därvid först en 26 Iuni 191S''
uppdelning av bestämmelserna i berörda hänseende på tre särskilda författningar,
av vilka en skulle beslutas av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt,
en utfärdas av Kungl. Majit och den tredje beslutas av mynt- och justeringsverket.
I samband med denna uppdelning föreslogs emellertid, att gränserna
för Kungl. Majits och myntverkets befogenhet skulle utvidgas. Därjämte inneburo
förslagen inom ramen för det område, som regleras av förenämnda förordning,
ett flertal sakliga ändringar, delvis av stor praktisk betydelse. Mest
framträdande i förslagen var emellertid den utvidgning, desamma innefattade,
till områden, som för närvarande icke finnas behandlade i svensk lagstiftning,
nämligen framför allt dels fastställande av definitioner å och storleken av måttenheter
för ett flertal olika slag av elektriska, dynamiska och optiska mätningar,
dels ock kontroll över mätapparater för leverans av gas, vatten och elektricitet.

Därjämte förordades samtliga — alltså även redan lagfästa — måttenheters sammanförande
till ett enhetligt system, baserat på vetenskapliga grunder (»meterton-sekund-systemet»).
I de delar, i vilka förslagen sålunda inneburo en nyreglering,
byggde de huvudsakligen på i Frankrike framlagda lagstiftningsförslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 20 haft. (Nr 25)

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Över mynt- och justeringsverkets berörda förslag inhämtades yttranden
från ett flertal myndigheter och enskilda sammanslutningar. I ett stort antal
av de i anledning härav inkomna yttrandena hemställdes, att förslagen måtte
underkastas en överarbetning av vetenskapsmän och teknici samt även av
representanter för handeln. Sedan myntverket — som i anledning av yttrandenas
innehåll självt verkställt en revision i vissa avseenden av de tidigare
förslagen — med åberopande av vad sålunda förekommit hemställt hos Kungl.
Majit örn att verket för överarbetning av förslagen måtte erhålla biträde av
sakkunniga personer, uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 24 februari 1922
åt myntverket att verkställa den överarbetning av ifrågavarande förslag, som
kunde föranledas av över desamma avgivna yttranden eller eljest ansåges erforderlig.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades samma dag sakkunniga
personer, med vilka verket skulle i ärendet överlägga.

Samtidigt med mynt- och justeringsverkets förslag förelåg ett på annan
väg framkommet författningsutkast, berörande viss del av de ämnen, som
behandlats av myntverket. Sedan vid internationell kongress år 1908 i London
för elektriska enheter och elektriska normalmått, vid vilken konferens Sverige
var representerat av professorn S. Arrhenius, fattats beslut bland annat örn
vissa vetenskapligt bestämda elektriska grundenheter och örn s. k. internationella
enheter, som skulle representera de förra enheterna och tillräckligt överensstämma
med dem för att kunna antagas som grund för elektriska mätningar
och för lagstiftning, ingavs nämligen av professor Arrhenius förslag, att Kungl.
Majit måtte uti kommande lag eller stadga angående elektriska anläggningar
intaga närmare angivna bestämmelser i enlighet med besluten på sagda samt
tidigare hållna elektriska kongresser. Över detta förslag inhämtades yttrande
från kommerskollegium, som den 6 april 1916 med förord överlämnade ett av
kollegii elektriska inspektörer upprättat förslag till lag örn elektriska måttenheter.
Efter det ytterligare utlåtanden i frågan inhämtats, överlämnades
handlingarna i ärendet till myntverket för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av förberörda överarbetningsuppdrag.

Sedan Kungl. Maj it genom beslut den 24 november 1922 förklarat, att myntverkets
berörda uppdrag skulle upphöra senast den 28 februari 1923, anmälde
myntverket i skrivelse den 26 februari 1923, att uppdraget icke kunnat slutföras,
varjämte myntverket överlämnade handlingarna i ärendet ävensom i
vissa avseenden reviderat korrekturexemplar av myntverkets tidigare förslag
samt yttrande i speciella punkter av de tillkallade sakkunniga.

Härefter igångsattes inom finansdepartementet med biträde av enligt Kungl.
Maj its bemyndigande tillkallad sakkunnig arbete i och för slutförande av överarbetningen
av myntverkets förslag samt beredning av omförmälda förslag till
lag örn elektriska måttenheter. Avsikten var därvid, att frågan skulle kunna
i hela sin vidd föreläggas 1924 års riksdag. Vid nämnda arbete visade sig emellertid
ytterligare utredning erforderlig i olika avseenden, framför allt angående

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

3

internationella förhållanden. Det utröntes därvid, att på ett antal punkter
enhetlighet icke rådde i uppfattningen mellan de större kulturländerna, utan att
åsikterna gingo isär örn den vetenskapliga grundval, varpå ett enhetligt system,
omfattande enheter för alla slags mätningar, borde uppbyggas. De franska
förslag, vilka lågo till grund för myntverkets ursprungliga förslag, hade visserligen,
ehuru först efter väsentliga ändringar, lett till lagstiftning i Frankrike,
men i övrigt hade det franska systemet endast i ett par mindre stater blivit
genomfört. På flera håll hade i stället anförts starka tvivel på att principerna
för den franska lagstiftningen i alla punkter vore sådana, att de kunde tänkas få
internationellt erkännande. Ej heller besluten på omförmälda konferens i London
hade mera allmänt lett till lagstiftning i olika länder.

Vid framläggande för 1924 års riksdag av förslag till förordning med vissa
bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått yttrade
chefen för finansdepartementet statsrådet K. J. Beskow rörande föreliggande
spörsmål bl. a. följande:

Mått- och viktlagstiftningens historia i vårt land visar, att man på detta
område tidigare ansett sig böra framgå med varsamhet och först sedan en nyhet
mera allmänt genomförts i utlandet införliva den med svensk rätt. Vid
nyss angivna förhållanden synes mig en liknande försiktighet vara att förorda
i fråga örn de väsentliga nyheter, som innehållas i myntverkets förslag. Liknande
synpunkter hava framförts i åtskilliga av de över myntverkets förslag
avgivna yttrandena. På många håll har därjämte yrkats en genomgående omarbetning
av förslagen, förbunden med prövning av den vetenskapliga grundvalen
för den franska lagstiftningen. Det praktiska behovet av ett lagfästande
av de nya måttenheterna lärer för övrigt icke vara så överhängande, att icke
med frågans avgörande kan anstå, till dess större klarhet vunnits örn dess internationella
läge och förutsättningarna i övrigt för dess lösning, något som torde
vara att vänta inom icke alltför lång tid. Yad särskilt angår den föreslagna kontrollen
över gas-, vatten- och elektricitetsmätare, skulle en dy lili kontroll icke
kunna anordnas utan sådana kostnader för ena eller andra parten, som näppeligen
för närvarande kunna anses betingade av läget och utvecklingen på området.

På nu anförda skäl har jag ansett, att med genomförande av myntverkets
förslag, i vad angår sådan utvidgning av lagstiftningen till nya områden, varom
nyss nämnts, bör tills vidare anstå. Vid sådant förhållande har jag funnit, att
jämväl den omfattande förändring av lagstiftningens uppdelning på författningar
av olika natur, som innehålles i myntverkets förslag, lämpligen bör uppskjutas,
liksom även den genomgående revisionen i sak av det redan för närvarande
reglerade området.

Vid 1922 års riksdag framlade Kungl. Majit en proposition, nr 175, i vilken
Kungl. Maj :t föreslog riksdagen förklara, att det må ankomma på Kungl. Maj :t
att bestämma, vilka slag av vågar må kunna justeras såsom lagliga vägningsredskap.
Till grund för propositionen låg mynt- och justerings verkets ovannämnda
förslag till nya författningar angående mått och vikt.

Riksdagen biföll propositionen.

1922 urs
riksdag.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1923 års
riksdag.

1924 års
riksdag.

Utskottet.

Vid 1923 års riksdag framlade Kungl. Majit en proposition, nr 169, i vilken
Kungl. Maj :t föreslog riksdagen förklara, att det må ankomma på Kungl. Maj :t
att bestämma de storheter, för vilka längdmått, målkärl och vikter må kunna
justeras såsom lagliga redskap för mätning och vägning.

Jämväl denna proposition blev av riksdagen bifallen.

Vid 1924 års riksdag framlades i proposition, nr 191, förslag, att riksdagen
måtte förklara,

a) att det må ankomma på Kungl. Majit att bestämma de storheter, för
vilka rammått må kunna justeras som lagliga redskap för mätning av ved i
travat mått, och b) att det må ankomma på Kungl. Majit att bestämma de
storheter, dock minst 1 kubikmeter, för vilka rymdmått må kunna justeras
som lagliga redskap för mätning av ved i stjälpt mått.

Även denna proposition blev av riksdagen bifallen.

Sedermera har mynt- och justeringsverket med skrivelse den 1 juli
1926 till finansdepartementet avlämnat förslag till lag örn mått och vikt
m. fl. författningar, vilket sistnämnda förslag utgör en överarbetning och
fullständi gande av 1918 års förslag.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att förslag till en genomgripande
revision av gällande bestämmelser om mått och vikt av mynt- och justeringsverket
framlagts för Kungl. Majit år 1918 och att förslaget därefter undergått
omarbetning men att ett genomförande av myntverkets förslag sedermera ansetts
böra tillsvidare anstå. Därjämte giver redogörelsen vid handen, att riksdagen
genom särskilda beslut åren 1922, 1923 och 1924 åt Kungl. Majit överlåtit
att bestämma dels vilka slags vågar må kunna justeras såsom lagliga vägningsredskap,
dels de storheter, för vilka längdmått, målkärl och vikter må
kunna justeras såsom lagliga redskap för mätning och vägning, dels ock de storheter,
för vilka rammått må kunna justeras såsom lagliga redskap för mätning
av ved i travat mått, och de storheter, dock minst 1 kubikmeter, för vilka rymdmått
må turnia, justeras som lagliga redskap för mätning av ved i stjälpt mått.

I motionen har såsom exempel på lagens ofullständighet anförts, att s. k.
toleransvågar, vilka begagnas bl. a. för erhållande av en möjligast exakt på förhand
bestämd vikt, äro av sådan konstruktion, att de icke enligt lagen äro
berättigade till godkännande.

Med anledning härav vill utskottet meddela följande. Ifrågavarande vågtyper
tillhöra den kategori för speciella ändamål avsedda redskap, vilka äro avsedda
att å fabriker eller lagerlokaler användas för uppvägning av en viss
bestämd vikt i och för paketering eller kontroll vägning. Vågarna äro i princip
konstruerade såsom skjutviktsvågar utan gradering å skjutviktsstången, kombinerade
med en pendelvåg, vars skala endast upptager ett nollstreck och

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

5

eventuellt på bägge sidor om detta delstreck, angivande tolerans över och under
den rätta vikten. Genom beslut den 31 januari 1930 har Kungl. Majit medgivit,
att vågar av ifrågavarande typer av visst fabrikat må justeras för att
användas såsom lagliga vägningsredskap; dock att vågarna icke må brukas i
allmänna, handeln utan endast i fabriker eller lagerlokaler eller å därmed jämförliga
ställen vid paketering eller för kontrollvägning eller annat liknande syfte.

I anledning av vad i mynt- och justeringsverkets utlåtande anförts därom,
att behov av nya målkärl för sprithanteringen örn 2 och 4 centiliter samt mätapparater
för bensinhandeln örn 15, 185, 190 och 195 liter föreligger vill utskottet
meddela, att enligt kungl, kungörelsen den 21 februari 1930, nr 34, angående
ändrad lydelse av § 20 mom. 1 förordningen örn mått och vikt för mätning
av våta varor numera må justeras jämväl målkärl å bl. a. nu nämnda rymder,
i följd varav, jämlikt mom. 2 av samma paragraf, jämväl mätapparater för sådana
rymder kunna godkännas till justering.

Ehuru utskottet delar uppfattningen att behov föreligger av en ny och tidsenlig
lagstiftning på området, anser dock utskottet icke lämpligt att nu hos
Kungl. Majit begära utredning i ärendet. Det bör nämligen kunna förväntas,
att ifrågavarande utredningsarbete återupptages utan framställning från riksdagens
sida, när klarhet vunnits örn frågans internationella läge och förutsättningarna
i övrigt för dess lösning.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 april 1930.

På andra lagutskottets vägnar i
K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Frändén, Thorberg, Österström, Hagman,* Granström,*
Tamm* och Norman-,

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage,* Bos,
Jeppsson* Johanson i Hallagården. Andersson i Rasjön och Hedvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Kungl. Mynt- ock justeringsverket.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Jämlikt Kungl. Maj:ts befallning den 31 januari 1930 får mynt- och justeringsverket
härmed vördsammast överlämna nedanstående yttrande rörande
av herr Weibull inom andra kammaren väckt motion nr 263 angående ny lagstiftning
örn mått och vikt.

Såsom i motionen finnes relaterat utkom i Sverige nu gällande förordning
örn mått och vikt den 9 oktober 1885 i samband med metersystemets obligatoriska
införande i landet. Därmed upphävdes den tidigare förordningen av
den 22 november 1878. 1885 års förordning innehåller till en början ett fastställande
av enheterna för längdmått, ytmått och rymdmått samt vikt. Då vid
denna tidpunkt ingen handel med varor, som icke kunde mätas med sådana
mått eller vägas, förefanns, upptogos givetvis inga andra enheter. Sedan denna
tid har emellertid en stor industriell utveckling skett och alldeles speciellt på
elektroteknikens område. Sålunda försäljes numera exempelvis elektrisk energi
efter kilowattår, kilowatt-timmar o. s. v. utan att i svensk lag finnes definierat,
vad som skall förstås med dessa myckenheter. Elektriska glödlampor försäljas
med uppgift örn ljusstyrka i s. k. normalljus, men icke heller denna enhet, varav
en mångfald olika finnas, är lagligen definierad. Stenkol och annat bränsle
försäljes efter sitt bränslevärde i kalorier, men även på denna enhet saknas
definition. Motorer försäljas med uppgift örn visst hästkraftantal o. s. v.

I ett flertal andra länder har man ansett nödigt att i lag definiera alla dessa
enheter. I vårt land har man i de flesta fall accepterat de definitioner, som undan
för undan fastställts vid vetenskapliga kongresser, men på flera områden har
icke internationellt ernåtts någon enighet. Så har exempelvis värmeenheten,
kalorien, icke blivit fastslagen i avseende på den temperatur, till vilken densamma
skall hänföras.

Även örn man icke kan säga, att bristen på lagligen definierade enheter hittills
vållat några svårare olägenheter, så föreligger emellertid uppenbarligen
en ofullständighet i förordningen, som mycket väl kan tänkas bliva av stor betydelse,
och i varje fall måste erkännas, att förordningen icke motsvarar nutida
förhållanden.

Art. 2 i 1885 års förordning innehåller allmänna bestämmelser angående justering
och omjustering av redskap för vägning och mätning. Särskilt har § 5
i denna artikel genom sin oklara formulering givit anledning till synnerligen
stora svårigheter och förorsakat missförhållanden, varpå det i motionen anförda
fallet rörande en bensinmätare i Malmö utgör ett talande exempel.

§ 7, innehållande föreskrifter rörande redskaps omjustering, har på grund
därav, att den icke är anpassad efter nutida förhållanden, likaledes givit anledning
till svåra missförhållanden, av vilka det mest framträdande torde vara,
att vågar, som en gång undergått justering, icke senare äro underkastade någon
obligatorisk kontroll. I motionen anföres, att mynt- och justeringsverket företagit
en utredning rörande tillståndet av i landet använda butiks vågar. Då
denna utredning, som verkställdes under år 1928, för nu föreliggande fråga
synes vara av stort värde, vill verket här nedan framlägga huvudresultaten av
densamma.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

7

Undersökningen, som utfördes uteslutande av verkets tjänstemän, planlädes
så, att inom ett flertal olika städer såsom Stockholm, Västerås, Uppsala,
Falun, Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Lund m. fl. utvaldes vissa affärsgator,
efter vilka samtliga därstädes befintliga vågar undersöktes. Likaså undersöktes
samtliga vågar i en del saluhallar o. s. v.

Då verket redan från början hade anledning förmoda, att vissa modernare
vågtyper på grund av sin mera komplicerade konstruktion skulle visa sig mera
ömtåliga i den dagliga driften än de äldre, enklare vågtyperna, gjordes noggranna
anteckningar örn vågarnas fabrikat, konstruktion, justeringsår m. m.
Det visade sig också härvid, att de äldre vågtyperna, de s. k. balans- och taffelvågarna,
avsevärt bättre motstodo de i allmänna handeln förekommande påfrestningarna
än de s. k. pendelvågarna och liknande. I siffror uttryckta voro
resultaten:

Balansvågar uppvisade en kassationsprocent av 18 %

Ta jfelvågar » » » » 25 %

Pendelvågar » » » » 54 %

Vågarna ansågos kasserade, då deras felvisning var större än den i lag tilllåtna.

Då mynt- och justeringsverket ansåg, att dessa förhållanden voro så otillfredsställande,
att de icke kunde få fortfara, har verket gått i författning örn
utarbetande av förslag till nya bestämmelser rörande vågar, och har verket
därvid samarbetat med en kommitté sammansatt av representanter för vågfabrikanter,
justerare och Sveriges köpmannaförbund. Arbetet har fortskridit
så långt, att bland alla parter full enighet är nådd rörande behovet av nya bestämmelser
ävensom beträffande deras allmänna innebörd. Det återstår sålunda
att närmare utforma förslaget i detalj, varefter det är verkets avsikt
att ingå med detsamma till Kungl. Maj:t.

Art. 3 innehåller bestämmelser rörande längdmått. § 8 har verket funnit
ofullständig så till vida, att endast mätstockar och mätskalor samt mätkedjor
och mätband kunna justeras, men däremot icke särskilt inom trävaruhanteringen
använda längdmätningsapparater, såsom klovar m. m. § 9 angiver
vilka mätstockar och mätskalor, som få justeras, men enligt verkets åsikt äro
bestämmelserna härom alltför snäva. Walunda kunna inga längre mätstockar
än 2 m. justeras, varför vissa industrier tvingas att använda ojusterade redskap
även när så icke borde vara lagligen tillåtet. Detta har fört bland annat till
den egendomliga konsekvensen, att exempelvis ett sågverk blivit ådömt böter
för innehav av ojusterad mätstock, graderad i engelska fot, men en virkeshandlande
frikänd för användning av ojusterad mätstock å 6 meter, enär den
sistnämnda icke kan justeras, under det att den förra är justerbar enligt kungörelsen
den 31 december 1911.

Art. 4, örn målkärl för torra varor samt om vedmått, har undergått talrika
förändringar och senast år 1925, då möjlighet gavs att justera även mätapparater,
varjämte särskild förordning angående vedmått utfärdades. Dithörande
paragrafer hava sedan dess i stort sett visat sig ändamålsenligt formulerade.

Art. 5, örn målkärl för våta varor, har däremot berett avsevärda svårigheter.
I den ursprungliga förordningens § 20 upptogos följande målkärl såsom justerbara,
nämligen 30, 20, 10, 5, 2 och 1 liter, 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centiliter.
Pä grund av behov, som uppstått huvudsakligen inom handeln mod spirituosa,
hava sedan undan för undan införts nya tillåtna målkärl, och nu gällande § 20

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(S. F. Nr 258/1925) upptager följande justeria rymder, 1 hektoliter, 50, 30,
25, 20, 10, 5, 2 och 1 liter, 5, 3 1/3, 3, 2, 1 2/s och 1 deciliter samt 5 och 2 y2 centiliter.
Mätapparater kunna justeras dessutom för samma myckenheter. Rörande
målkärl för mjölk finnes dessutom särskilt stadgat.

Efter senaste ändring av paragrafen, år 1925, hava emellertid nya behov av
målkärl tillkommit. Sålunda erfordras nu för sprithanteringen målkärl för 2
och 4 centiliter, varjämte bensinhandeln önskar justerbara mätapparater för
15 liter samt för 185, 190 och 195 liter, varom framställningar gjorts till Kungl.
Maj:t. Vidare hava apparater för kontinuerlig mätning av bensin tillkommit,
vilka icke äro justerbara enligt nuvarande bestämmelser.

Verket anser för sin del, att då inom en näring eller industri uppkommer ett
behov att himna med laga mått uppmäta en viss myckenhet, så böra också
för detta ändamål passande målkärl och mätapparater kunna justeras, men
detta innebär icke, att dylika mått böra få brukas i allmänna handeln. Verket
har sålunda ansett, att i § 20 endast böra upptagas sådana myckenheter, som
för den allmänna handeln äro av betydelse, varjämte paragrafen bör kompletteras
med en generell bestämmelse, att för användning endast för speciella ändamål
såsom vid handel med sprit- och maltdrycker, eldfarliga oljor och liknande
må justeras målkärl och mätapparater även för andra myckenheter, och har
verket föreslagit, att med hänsyn till de ofta snabbt växlande behoven bestämmanderätten
beträffande dessa senare mätkarl och mätapparater skulle tillkomma
mynt- och justeringsverket. Framställning härom till Kungl. Majit
gjordes av verket den 22 december 1928. Ärendet har ännu icke slutbehandlats
hos Kungl. Majit. Då mynt- och justeringsverket i samband med denna framställning,
som utgör svar å ett antal remisser, närmare framhållit de olägenheter,
som vidlåda den nuvarande ordningen för justeringsärendenas avgörande, bifogas
härmed en avskrift av densamma.

Art. 6, örn vikter, har på det hela taget icke berett några större svårigheter
för den industriella utvecklingen, dock har på senaste året vissa konstruktioner
framkommit, som icke äro förutsedda i förordningen, och örn vilkas godkännande
ansökan är inneliggande hos Kungl. Majit.

Art. 7 innehåller bestämmelser örn vågar. På detta område har under särskilt
det senaste decenniet den industriella utvecklingen varit oerhört livlig, varav
följden blivit, att § 21, som innehåller förteckning över de slag av vågar, som
få justeras för användning i allmänna handeln, måst ändras. Nu gällande lydelse
av denna paragraf återfinnes i kungl, förordningen den 18 juni 1925.
(S. F. Nr 258/1925.) Trots att denna paragraf så nyligen moderniserats, hava
dock under senaste tiden inkommit ett betydligt antal ansökningar örn godkännande
av i denna paragraf ej förefintliga nya vågtyper. I allmänhet måste
emellertid sägas, att dessa vågar äro av mindre betydelse och ofta olämpliga
för vanligt handelsbruk i öppna bodar m. m., men däremot för vissa speciella
ändamål av synnerligen stort värde. Hit höra de av motionären anförda s. k.
toleransvågarna.

Verket har för sin del ansett, att även beträffande vågar en differentiering
bör göras mellan vågar, tillåtna i allmänna handeln och sådana, som böra tilllåtas
endast för speciella ändamål. I likhet med vad ovan framhållits beträffande
målkärl anser verket, att godkännande av det senare slaget av vågar bör
för vinnande av större smidighet i anpassningen efter de industriella behoven
överlämnas till verket.

Art. 8 handlar örn riktigheten av mätnings- och vägningsredskap samt örn

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

9

sättet för deras justering. Denna artikel torde särskilt med avseende på de i
§ 35 upptagna känslighctsbestämmelserna för vågar vara i stort behov av en
omarbetning, i det att enligt verkets åsikt dessa bestämmelser i vissa fall synas
hinderliga för tekniken genom onödig stränghet och i andra fall genom allt för
stora tillåtna remedier möjliggöra justering av mer eller mindre underhaltiga
redskap, något som även motionären påvisat. Det synes dessutom verket en
olägenhet, att de svenska bestämmelserna i vissa fall äro lindrigare än de i Tyskland
gällande, enär därifrån sålunda till vårt land kunna exporteras vågar, som
inom det egna landets kasserats. I kuru stor utsträckning detta skett och sker
undandrager sig verkets bedömande, men verket har ingen anledning betvivla
riktigheten av de i motionen härom gjorda uttalandena.

Artiklarna 9, 10 och 11 hava i stort sett icke berett några svårigheter.

Såsom av det ovanstående framgår har verket funnit den nu gällande förordningen
om mått och vikt i ett flertal viktiga punkter ofullständig och otidsenlig
samt med hänsyn till de föråldrade bestämmelserna rörande mätningsoch
vägningsredskaps konstruktion m. m. hinderlig för den industriella utvecklingen.
De största hindren för denna senare ligga emellertid enligt verkets
förmenande uti den brist på smidighet i anpassning efter behoven, som karaktäriserar
den nuvarande lagstiftningen. Det är tydligt, att en industri, som
avser att bland sina tillverkningar upptaga exempelvis en ny vågtyp, vilken ej
finnes upptagen uti förordningen, kan bliva avsevärt hindrad genom den långa
omgång ett dylikt ärende måste genomlöpa hos myndigheterna. En framställning
hos Kungl. Majit resulterar i remiss till mynt- och justeringsverket, som
efter prövning av konstruktion m. m. har att avgiva yttrande till Kungl. Majit.
Ofta måste detta yttrande för att bereda rum för den nya konstruktionen till
följd av förordningens detaljerade tekniska bestämmelser, som icke äro anpassade
efter nutida fabrikationsförhållanden, gå ut på ändring av den nuvarande
förordningen. Dylika ändringar äro emellertid synnerligen betydelsefulla
frågor och taga därför för sin behandling en avsevärd tid och ofta år i
anspråk. Det ligger i öppen dag, att en industri icke kan vara betjänad med
att vänta så lång tid med avgörandet av frågan, huruvida tillverkningen av
ifrågavarande redskap skall upptagas eller ej, och i regel inträffar antingen att
vederbörande helt avstår från tillverkningen eller ock utan godkännande tillverkar
och försäljer dylika redskap. Härigenom utsläppas icke justerbara redskap
i marknaden och komma där till användning i ojusterat skick, vilket med
nuvarande lagstiftning synes kunna ske opåtalt.

Ku hava visserligen en del ärenden av denna natur avgjorts av Kungl. Majit
genom resolutioner, varvid ärendenas behandling gått betydligt snabbare, men
det torde vara klart, att ett anlitande av denna utväg i ett större antal fall
skapar oreda och svåröverskådlighet, och småningom blir det snart sagt omöjligt
för justerarna att kunna hålla reda på sådana undantagsbestämmelser,
som resolutionerna i regel innebära.

Mynt- och justeringsverket kan vid detta tillfälle icke underlåta att framhålla
justeringsverksamhetens stora betydelse för handel och industri. Hedan
i motionen har denna fråga belysts med en del talande exempel, och verket vill
därtill endast foga några kompletteringar. Det har bland handlande och andra
tyvärr utbrett sig don åsikten, att justeringen huvudsakligen varit en pålaga
fran statens sida till skydd för den köpande allmänheten, vilket givetvis har
sin grund uti do värjo år talrika bötesstraff, som ådömts innehavare av ojusterade
viktor m. m. Donna uppfattning örn justeringens innebörd är beklaglig,

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

enär enligt verkets erfarenhet justeringen är lika nödvändig och nyttig för att
skydda handlanden för förluster genom felaktiga redskap. Vid den förut relaterade
unders ökningen av handelsvågar konstaterade verket, att i det stora
övervägande antalet fall, då felaktiga vågar anträffats, dessa voro felaktiga
till säljarens nackdel. Det var sålunda ingalunda ovanligt att påträffa vågar
med större kapacitet, som vid 100 gr. belastning visade ett fel på 20 å 30 gram.
Yad detta betyder exempelvis i en delikatessaffär, där dyrbara varor utminuteras
hektogramvis så gott som oavbrutet, är lätt att beräkna. Det är även
tydligt, att en affär, som inser den ekonomiska betydelsen av väljusterade
redskap, kan hålla avsevärt billigare priser än konkurrenten och ändock erhålla
samma förtjänst, ty allmänheten, som köper en viss myckenhet, kontrollerar
sällan, örn hon på det ena stället till följd av vågens felaktighet erhåller större
kvantitet än på det andra. En välordnad justerings verksamhet, reglerad framförallt
genom en god och tidsenlig lagstiftning på området, är enligt verkets
åsikt lika nyttig och nödvändig för industrien som för handlanden och den köpande
allmänheten.

I motionen anföres, att knappast någon kulturstat har på ifrågavarande område
en så gammal lagstiftning som vårt land. Till belysande härav vill myntoch
justerings verket här nedan angiva data för gällande lagar i några europeiska
l änder:

Tyskland:

Lag örn mått och vikt den 30 maj 1908

Justeringsförordning den 8 november 1911 med talrika årliga ändringar.
Schweiz:

Lag örn mått och vikt den 24 juni 1909
Justeringsförordning den 12 januari 1912.

Norge:

Lag örn mått och vikt den 14 juli 1922.

Justeringsförordning den 15 december 1922.

Danmark:

Lag örn mått och vikt den 4 maj 1907
Justeringsförordning den 12 november 1909.

Finland:

Lag örn mått och vikt den 31 december 1921
Justeringsförordning den 29 april 1922.

England:

Lag örn mått och vikt den 15 augusti 1904
Justeringsförordning den 27 augusti 1907.

Frankrike:

Lag örn mått och vikt den 2 april 1919
Justeringsförordning den 26 juli 1919.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

11

Av föreliggande motion framgår, att mynt- och justeringsverket vid upprepade
tillfällen påtalat nödvändigheten av ny lagstiftning angående mått och
vikt, och får verket för sin del ånyo, med åberopande av vad ovan anförts, betona
vikten av att utredning i detta syfte snarast kommer till stånd. Då motionären
ifrågasatt, att för avhjälpande av de största svårigheterna under den tid
en utredning örn ny lagstiftning kommer att pågå, på mynt- och justeringsverket
överlåta avgörandet av sådana ärenden, vilka för speciella ändamål
kunna vara av betydelse, vill verket framhålla, att verket i ovan omnämnda
här bifogade underdåniga skrivelse av den 22 december 1928 till Kungl. Maj:t
gjort framställning i berörda syfte.

Stockholm den 14 februari 1930.

Alf Grabe.

Torsten Swensson.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Avskrift.

Till Konungen.

Sedan till mynt- och justerings verket för yttrande remitterats följande ansökningar
rörande nya lagliga mätnings- och vägningsredskap, nämligen angående
mätapparater för våta varor av ingenjören C. O. Wernström beträffande 2 och 4
centiliter, av A.-B. J. C. Ljungman och Irga Bolag beträffande 15 liter samt av
A.-B. J. C. Ljungman beträffande 185, 190 och 195 liter samt angående vikter
av Svenska Aktiebolaget Toledo, får verket, som anser, att dessa ansökningar
lämpligen böra behandlas i ett sammanhang, härmed i underdånighet anföra
följande:

Uti § 20 av Kungl. Maj :ts nådiga förordning örn mått och vikt den 9 oktober
1885 stadgades, att målkärl för våta varor må justeras på 30, 20, 10, 5, 2 och 1
liter; 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centiliter.

Åren 1914, 1915 och 1923 ändrades denna paragraf så att målkärl för 3 1/3,
3 och 1 2/3 deciliter samt för 25 liter fingo justeras (Sv. F. Kr 499, 1914, Kr 271,
1915 och Kr 75, 1923).

År 1925 ändrades denna paragraf ånyo, så att målkärl på 1 hektoliter, 50
liter och 2 1/2 centiliter ävenledes blevo justerbara, varjämte infördes bestämmelse
örn att mätapparater avsedda för alla justerbara myckenheter fingo justeras.
Örn mätapparater föreskrevs därjämte, att dessa skola vara av konstruktion
och form, som av mynt- och justerings verket godkänts, samt att desamma i
övrigt skola vara underkastade de bestämmelser, som mynt- och justeringsverket
meddelar.

Anledningen till att så täta förändringar av målkärlens tillåtna rymd måst
företagas har varit, att för speciella industriella- eller handelsändamål behov
uppstått att uppmäta olika rymder. Så hava målkärlen örn 31/3, 3 och 1 2/3
deciliter uppstått såsom följd av sprithandeln, där behov förefanns att uppmäta
1/3 och 1/6 liter samt 3 deciliter, och målkärlet örn 2 1/2 centiliter likaledes på
grund av restauran tern as utskänkning av spirituosa. 25, 50 och 100 liter hava
uppstått för tillgodoseende av behov vid uppmätning av eldfarliga oljor.

I de nu föreliggande ansökningarna hava 2 och 4 centiliter målkärlen sin
grund uti att Stockholms Bestaurantaktiebolag börjat utskänka spirituosa uti
dessa kvantiteter, varemot målkärlen örn 15 liter och 185—195 liter bero på
behov, som uppstått inom bensinhandeln.

Det synes mynt- och justeringsverket, att då inom en industri eller eljest uppstått
ett verkligt behov av att med laga kraft kunna uppmäta en viss myckenhet,
så böra ock härför avsedda målkärl kunna justeras. Blir så icke fallet,
lägges antingen en mycket stark hämsko på industrien, eller ock kommer förordningen
örn att mätning skall ske med lagligen justerade målkärl att åsidosättas.
Man tänke sig exempelvis bensindistribution uti 200 liters transportkarl,
där till följd av bensinens eldfarlighet endast får ifyllas 195 liter. För uppmätning
av denna kvantitet erfordras av laga målkärl ett å 100 liter, ett å 50, ett
å 20 och ett å 5 liter, såframt icke först 200 liter uppmätts uti 100 liters kärl
och därifrån avmätes 5 liter. I vilket fall som helst blir givetvis mätningen avsevärt
mera tidsödande, än örn en mätapparat med kärl örn 195 literfinge justeras.

Att förordningen örn mått och vikt åsidosättes till följd av att behövliga

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

13

rymdmått icke kunnat justeras inträffar så gott som dagligen, vilket synes dess
mera betänkligt, som icke ens efter åtal vid domstol detta tyckes kulina beivras.

Mynt- och justerings verket vill emellertid framhålla, att ovan gjorda uttalande
örn att för vissa handels- och industribehov behövliga målkärl böra kunna
lagligen justeras icke innebär, att dylika målkärl skulle vara tillåtna uti allmänna
handeln, i öppna bodar m. m. De för detta ändamål behövliga målkärlen
synas verket vara upptagna redan uti den ursprungliga förordningen av 1885
med tillägg av kärl för 100 liter, 50 och 25 liter. Däremot hava de genom ändringarna
av 1914, 1915 och 1925 tillkomna målkärlen örn 3 1/3, 3, 1 2/3 deciliter
samt 2 1/2 centiliter karaktär av för speciella ändamål behövliga målkärl.

Då nu utvecklingen med snabba steg tyckes fortskrida emot allt flera behövliga
justerbara målkärl, synes det verket mest rationellt att företaga en uppdelning
mellan sådana kärl, som få användas uti allmänna handeln, och sådana,
som få justeras för att användas endast för bestämda ändamål. De förra böra
vara till sin rymd uti förordningens § 20 uppräknade, under det att bestämmelser
örn de senare böra kunna göras smidigare än genom ändring av förordningen
för att möjliggöra en anpassning efter de industriella behoven.

Fastställandet av de storheter, för vilka redskap för vägning och mätning få
justeras, kunde ursprungligen ske först eften'' Riksdagens beslut. Genom bifall
till Kungl. Maj:ts propositioner nr 175, 1922, och nr 169, 1923, har riksdagen
emellertid medgivit, att det må ankomma på Eders Kungl. Majit att ensam
bestämma örn de storheter, för vilka vågar, längdmått, målkärl och vikter må
kunna justeras såsom lagliga redskap vid mätning och vägning.

Att så allt framgent bör vara fallet beträffande de redskap, som skola användas
uti allmänna handeln, synes verket uppenbart, men däremot vill verket ifrågasätta,
huruvida icke utfärdandet av bestämmelser rörande sådana mätningsoch
vägningsredskap, som endast avses för bestämda behov, lämpligen borde
överlåtas åt mynt- och justeringsverket.

Förordningen den 9 oktober 1885 angående mått och vikt innehåller i sin
ursprungliga avfattning detaljerade bestämmelser angående mätnings- och
vägningsredskaps form m. m. Genom det ökade behovet av lämpliga och tidsbesparande
redskap, hava ett stort antal dylika framkommit, vilka icke innefattades
i den ursprungliga förordningen, varjämte den konstruktiva utvecklingen
lett därhän, att den ursprungliga förordningens fordran på uppfyllande
av detaljbestämmelser rörande konstruktion och form icke kunnat uppehållas.
Efter ett flertal ändringar av förordningen och meddelande av ett stort antal
dispenser från förordningen för att tillgodose speciella behov fann Eders Kungl.
Majit slutligen lämpligt tilldela mynt- och justeringsverket befogenhet att till
justering godkänna vissa redskap och att i samband därmed utfärda de närmare
bestämmelser, som kunde bliva erforderliga. Så har verket erhållit befogenhet
att godkänna konstruktionen av mätapparater för torra och våta varor, ett
flertal olika slag av vågar, självmätande pumpar samt vissa vedmått.

Det synes verket, som om frågan om fastställandet av de storheter, för vilka
mätnings- och vägningsredskap få justeras, nu genom utvecklingen kommit i
samma läge som tidigare fastställandet av redskapens konstruktion. Allt tätare
inkomma ansökningar om nya målkärl m. m. och allt mera specialiserade
äro behoven.

Att nu återigen ändra förordningen genom att i § 20 införa ett antal nya justerbara
rymder finner verket synnerligen olämpligt ur flera synpunkter. Dels torde
de rymder, som nu äro ifrågasatta, icke behövas i form av målkärl, utan endast

14

Anira lagutskottets utlåtande Nr 25.

för mätapparater, dels anser verket det principiellt oriktigt att för bruk i allmänna
handeln godkänna ett så stort antal målkärl, som endast hava användning
på ett visst begränsat område, och dels skulle genom ett dylikt förfarande
verket tvingas att tillhandahålla samtliga justerare likare för en mängd nya
rymdmått, vilka han sällan eller aldrig komme i tillfälle att använda, något
som återigen skulle medföra ej oansenliga onödiga kostnader. Slutligen må ock
framhållas, att även örn § 20 ändrades för att nn tillgodose behovet, så kan med
visshet förutsägas att inom en nära framtid nya och berättigade krav på målkärl
eller mätapparater av andra rymder framkomma, som skulle orsaka nya
ändringar i paragrafen.

I detta sammanhang tillåter sig mynt- och justeringsverket framhålla, att
även för längdmätning behov av nya, för närvarande ej justerbara redskap
framkommit. Så användas exempelvis inom trävarurörelsen måttstockar örn 6
meters längd, som enligt nu gällande bestämmelser ej äro justerbara. Nyligen
har till och med genom en Svea Hovrätts dom en person fällts till ansvar för
användande av dylikt mått. Det är ju visserligen sant, att förekommande längder
hunna uppmätas genom användande av exempelvis 2 meters måttstockar,
som äro justerbara, men det förefaller verket meningslöst, att icke den för trävarurörelsen
så praktiska 6 meters måttstocken skall kunna justeras. Vidare
skulle den ur vissa synpunkter fördelaktiga form på kontrollvikter för undersökning
av vågars riktighet, varom Svenska Aktiebolaget Toledo gjort framställning,
kunna av verket för detta speciella ändamål godkännas, varemot en
ändring av förordningen angående formen å handelsvikter skulle hava till följd,
att dylika vikter finge användas i allmänna handeln, vilket icke synes verket
lämpligt.

Verket vill vidare erinra örn, att verket den 10 februari 1927 hemställt örn
sådan ändring av förordningen örn mått och vikt, att möjlighet till justering
gives även för längdmätningsapparat.

Enär dylika för speciella behov godkända mätnings- och vägningsredskap
dels kunna bliva av mera komplicerad konstruktion än den, som för allmänna
handelsredskap är påkallad, och dels på grund av sitt användningssätt kunna
bliva i hög grad utsatta för påfrestning, synes det verket lämpligt, att för dylika
redskap icke fixeras en bestämd omjusteringsperiod, utan att rättighet gives
åt verket att fastställa den tid, inom vilken omjustering skall ske. Denna tid
bör dock icke i något fall överstiga den tid, efter vilken allmänna mätnings- och
vägningsredskap av motsvarande art skola omjusteras.

I detta sammanhang finner verket ävenledes lämpligt framhålla, att den omjusteringsplikt,
som enligt nuvarande bestämmelser är föreskriven för målkärl,
i allmänhet icke är behövlig för målkärl av porslin eller glas, enär någon formförändring
icke behöver befaras utan att samtidigt målkärlet bliver obrukbart.

Beträffande verkställandet av justeringen å här ifrågavarande specialredskap
torde för undvikande av extra kostnader för likare m. m. samt med hänsyn till
dylika redskaps ofta komplicerade konstruktion böra föreskrivas, att sådan justering
skall verkställas av mynt- och justeringsverket eller av justerare, som därtill
av verket särskilt förordnas.

Med hänvisning till vad ovan anförts får mynt- och justeringsverket i underdånighet
hemställa, att §§ 5, 6, 7, 8, 20, 33 och 39 i förordningen örn mått och
vikt den 9 oktober 1885 (nr 62) samt § 2 i kungörelsen den 31 december 1914
(nr 503) angående användande av andra än metriska mått vid virkeshandel
och trävarurörelse måtte erhålla följande ändrade lydelser:

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

15

Förordningen, den 9 oktober 1885 (nr 62)

§ 5-

3. Justering ......................................................uppdrag.

Justering och stämpling av allmänna mätnings- och vägningsredskap verkställes
av därtill lagligen förordnad justerare med biträde av medhjälpare,
som under hans tillsyn arbetar, eller av mynt- och justeringsverket.

§

Mätnings- och vägningsredskap .............................. meddelas.

Dock må mynt- och justeringsverket utöver vad i denna förordning eller genom
särskilda förordningar i ämnet är stadgat äga befogenhet att, örn för tillgodoseende
av speciella behov inom handel eller eljest så anses erforderligt, till
justering eller stämpling godkänna mätnings- och vägningsredskap av annan
form, indelning och konstruktion eller av annat material samt inrättade för
andra myckenheter, än vad i nämnda förordningar är stadgat; och skall verket
likaledes äga fastställa remedier och avgifter för justering och stämpling av
dylika redskap i närmaste anslutning till gällande bestämmelser härutinnan.
För på detta sätt godkända redskap för speciella ändamål må mynt- och justeringsverket
jämväl fastställa den tid, efter vilken omjustering skall ske; denna
må dock ej överstiga den tid, som enligt § 7 är fastställd för mätnings- och vägningsredskap
av motsvarande art. Justering eller stämpling av i denna punkt
avsedda redskap skall verkställas vid mynt- och justeringsverket eller av den
justerare, som därtill av verket erhållit särskilt uppdrag.

§

2. Mått och vikter ................................................... vart tredje år.

Målkärl, helt förfärdigade av glas eller porslin, ävensom vikter, som understiga
ett decigram, äro ej underkastade den omjustering, varom i denna punkt är
sagt; börande dock ............................................................ kasseras.

§ 8.

De längdmått................................................ mätband.

För längdmätning må jämväl justeras särskild mätapparat. Sådan apparat
skall vara av form, indelning och konstruktion, som mynt- och justeringsverket
godkänt, samt i övrigt vara underkastad de bestämmelser, som mynt- och
justeringsverket meddelar.

§ 20.

1. Allmänna målkärl för våta varor må justeras på 100, 50, 30, 25, 20, 10,

5, 2 och 1 liter; 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centihter ........................ ämne,

2. Oförändrad.

§ 33.

4:o andra målkärl av metall samt målkärl av porslin eller glas:
på 2 hektoliter och därunder

till och med 5 liter ................................. 0,005

» 2 och 1 liter .......................................... 0,008

» 5 och 2 deciliter .................................... 0,01

» 1 deciliter och därunder ........................... 0,02

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

§ 39.

Stämpling av mätnings- och vägningsredskap, som vid justering godkännes,
sker medelst anbringande av

dels kronomärke, föreställande en kunglig krona

dels årtal

dels ock å allmänna mätnings- och vägningsredskap justeringsdistriktets unnimer,
eller, då justering verkställes hos mynt- och justerings ver ket, tecknet MJY
samt å precisionsredskap en sexuddig stjärna, eller då justering verkställes av
justerare, som därtill av verket erhållit uppdrag, justeringsdistriktets nummer
och en femuddig stjärna.

För speciella behov godkända mätnings- och vägningsredskap stämplas på
motsvarande sätt.

Kungörelsen den 31 december 1914 angående användande av andra än metriska
mått vid virkeshandel och trävarurörelse. (Kr 503)

§ 2.

De längdmått .......................................... mätband.

För längdmätning må jämväl justeras särskild mätapparat. Sådan apparat
skall vara av form, indelning och konstruktion, som mynt- och justeringsverket
godkänt, samt i övrigt vara underkastad de bestämmelser, som mynt- och justeringsverket
meddelar. Stockholm den 22 december 1928.

Alf Grabe.

Torsten Swensson.

Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1930