Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1930 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till
lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning
med mera och därav påkallade lagförslag.
Genom en den 19 februari 1930 till riksdagen avlämnad proposition, nr 86,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
l) Lag
om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning nied mera.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har Konungen förordnat örn ändring av området för stad, köping, som utgör
egen kommun, eller socken, eller meddelat beslut angående sträckningen av
gräns för förvaltningsområde, som nu sagts, och innebär förordnandet eller
beslutet överflyttande av del av fastighet från ett förvaltningsområde till annat
sådant område, skall delning av fastigheten verkställas i överensstämmelse
därmed.
Har Konungen förordnat, att fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser skall förås för samhälle a landet, och ligger en och samma
fastighet dels inom dels utom gränsen för samhället, skall fastigheten delas
efter nämnda gräns.
Därest av viss fastighet på ena sidan örn fastställd gräns faller allenast dess
andel med andra fastigheter i samfälld mark, skall dock delning av fastigheten
ej äga rum, savida icke dess andel i samfälligheten blir i laga ordning utbruten.
Med fastighet förstas i denna lag vad som enligt gällande bestämmelser
skall såsom särskild fastighet redovisas i fastighetsregister.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 17 käft. (Nr 21—22.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
2 §•
Delning av fastighet utav anledning, varom i 1 § sägs, skall, efter förordnande
av Konungens befallningshavande, verkställas av lantmätare genom avstyckning
enligt denna lag.
Skall delning ske av flera fastigheter, skola de avstyckningar, som därav
föranledas, verkställas såsom en förrättning; dock att, där fråga är örn delning
av fastigheter, som tillhört olika förvaltningsområden, särskild förrättning
skall äga rum för varje sådant område. Finner förrättningsmannen, att
avstyckningarna på grund av särskilda förhållanden icke utan olägenhet kunna
verkställas såsom en förrättning, må förrättningen uppdelas i den utsträckning
omständigheterna påkalla.
3 §.
Med avseende å förrättningen skola föreskrifterna i 2 kap. 5, 9 och 11 §§,
3 kap. 1, 2 och 4 §§ utom såvitt angår kallelse till byggnadsnämnd och 6—13
§§ samt, där ej nedan i 8 § är annorlunda stadgat, 6 kap. lagen örn delning
av jord å landet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
4 §.
Är förrättningsmannen av jäv hindrad företaga förrättningen, anmäle ofördröjligen
förhållandet hos Konungens befallningshavande.
5 §•
Örn tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst fjorton
dagar förut underrätta magistrat eller stadsstyrelse i stad ävensom municipalnämnd
eller kommunalnämnd i samhälle eller socken, som beröres av förrättningen.
6 §•
Finner förrättningsmannen, att för förrättningens behöriga handläggning erfordras
bestämmande av fastighetsgräns, skall sådan gränsbestämning av honom
verkställas med tillämpning av de bestämmelser, som skolat lända till
efterrättelse, därest gränsbestämningen verkställts på begäran av fastighetens
ägare; och vile emellertid frågan om delning av de fastigheter, som beröras av
gränsbestämningen, till dess denna blivit genom laga kraft ägande beslut
avgjord.
7 §.
Förrättningsmannen äger efter överläggning med jordägaren besluta, vilken
del av fastighet som skall avstyckas. Därest icke särskilda förhållanden annat
föranleda, bör den del avstyckas, vars ägovidd är minst eller vars avstyckande
förorsakar den minsta kostnaden.
Har fastighet delats genom sämjedelning, som kommit till stånd före den
1 januari 1928, skall särskilt för sig avstyckas envar vid sämjedelningen ut
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21,
3
lagd lott eller del därav. Därest icke samtliga delägare förklara sig nöjda med
sämjedelningen och därom upprätta förening, skall föreläggande meddelas delägare,
som önskar jämlikt 1 kap. 8 § lagen örn delning av jord å landet erhålla
skifte å fastigheten, att senast inom sex månader söka dylikt skifte; och vile
emellertid frågan örn delning av fastigheten. Sökes ej skifte inom sålunda utsatt
tid eller meddelas icke tillstånd därtill eller fullföljes icke sökt skifte, skall
frågan örn skifte anses vara förfallen.
8 §.
Förrättningsmannen åligger att upprätta karta i den omfattning, som erfordras
till utmärkande av gränserna för avstyckade områden jämte sådana
fasta punkter och mätningsuppgifter, att områdenas läge och gränser bliva fullt
bestämda. Skall avstyckat område redovisas i jordregistret, skola å kartan därjämte
utmärkas gränserna mellan sådana i området ingående ägoslag, som redovisas
i nämnda register. Förekomma inom avstyckat område tomter, som icke
äro att anse såsom rättsligen bestående, skola tomterna angivas å kartan under
de beteckningar, som åsatts dem i vederbörlig ordning.
Gemensamt undantag eller annan till två eller flera fastigheter hörande
samfällighet skall ock upptagas å kartan, dock endast i den mån så erfordras
till utvisande av gräns, som uppkommit vid förrättningen.
Finnes äldre karta, skall den, örn så lämpligen kan ske, användas vid förrättningen.
Ägomätning må äga rum endast i den mån sådan finnes oundgängligen
nödvändig för upprättande av karta på sätt i denna paragraf är
föreskrivet.
9 §•
Vid förrättningen skall upprättas tydlig beskrivning, däri varje nybildad
fastighet skall redovisas. I beskrivningen skall med hänvisning till
varje å karta upptaget område lämnas uppgift örn dettas areal ävensom örn de
andelar i samfälligheter, som tillagts avstyckad ägovidd. Hava å kartan
utmärkts gränserna mellan ägoslag, som redovisas i jordregistret, skall beskrivningen
innehålla uppgift örn arealen av dessa. Ingå i nybildad fastighet
tomter, som icke äro att anse såsom rättsligen bestående, skall beskrivningen
innehålla förteckning över dessa tomter.
Därest av viss fastighet på ena sidan om fastställd gräns faller allenast dess
andel med andra fastigheter i samfälld mark och fastigheten till följd därav
icke delats vid förrättningen, skall fastigheten ändock särskilt upptagas i beskrivningen
och uppgift däri tillika lämnas om dessa samfälligheter.
Beskrivningen skall, om så kan ske, tecknas å kartan.
10 §.
Förrättningsmannen skall å marken utstaka samt tydligt och varaktigt utmärka
vid förrättningen tillkomna gränser ävensom upprätta fullständig beskrivning
över gränserna och utsatta gränsmärken. Beskrivningen skall, örn
så kan ske, tecknas å kartan.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21
11 §•
Sedan vid förrättningen tillkomna gränser blivit utstakade och utmärkta samt
alla till förrättningen hörande frågor i övrigt blivit avgjorda, skall förrättningen
avslutas; och meddele förrättningsmannen underrättelse örn vad som skall
iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.
Inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad skall ett exemplar
av förrättningshandlingarna emot bevis, som bifogas konceptakten, tillställas
jordägaren eller, där flera sådana finnas, den som av dem därtill utses. Där
förrättningshandlingarna icke utgivas å sammanträde, må tillställandet ske
nied posten eller genom utmätningsmannen i orten.
12 §.
Den, som vill fullfölja talan mot förrättningen, har att inom trettio dagar
från dess avslutande till ägodelnings domaren ingiva sina till ägodelningsrätten
ställda besvär eller ock på eget äventyr insända dem med posten så tidigt,
att de före sagda tids utgång komma ägodelningsdomaren till handa.
13 §.
Med avseende å granskning och prövning av förrättningen skall vad i
21 kap. avdelningarna D och E lagen örn delning av jord å landet stadgas
beträffande avstyckning i tillämpliga delar lända till efterrättelse; dock skall
den fastställelseprövning, som enligt dessa bestämmelser ankommer å överlantmätaren,
fullgöras av ägodelningsdomaren.
14 §.
Innebär förordnande eller beslut, varom i 1 § sägs, överflyttning av del av
fastighet från ett domstolsområde till annat sådant område, skall förrättningen
prövas av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten i det domstolsområde,
fastigheten tillhört före indelningsändringen.
15 §.
Har fastställelse meddelats å förrättningen, skall konceptakten av ägodelningsdomaren
insändas till överlantmätaren eller, där avstyckning skett från
fastighet i stad eller samhälle å landet, för vilket föres fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser, till vederbörande registerförare.
16 §.
Vad i 21 kap. avdelningen G lagen om delning av jord å landet stadgas om
talan mot ägodelningsdomares eller ägodelningsrätts beslut skall, utom såvitt
angår byggnadsnämnds klagorätt och därmed förbunden underrättelseskyldighet,
i tillämpliga delar gälla örn ägodelningsdomares eller ägodelningsrätts beslut
enligt denna lag.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
5
17 §.
Förrättningsmannen vare skyldig att inom fyrtiofem dagar från den dag,
då beslut örn fastställelse av förrättningen meddelats, eller, i händelse talan
mot beslutet må föras, från den dag beslutet vunnit laga kraft eller däremot
förd talan ogillats, till envar av jordägarna utlämna i ett exemplar utdrag av
upprättad karta rörande honom tillhörig fastighet, som bildats vid förrättningen;
och teckne förrättningsmannen å utdraget avskrift av beviset örn fastställelsen.
Utdraget må tillställas jordägare med posten eller genom utmätningsmannen
i orten.
18 §.
Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum enligt denna lag, för avgäld
eller annat åliggande, varom förmäles i 5 kap. 16 § lagen örn fastighetsbildning
i stad eller 19 kap. 24 § lagen örn delning av jord å landet, skall i
fråga örn den avstyckade delens ansvar för sådant åliggande tillämpas vad
som skulle gällt för det fall, att avstyckning på ansökan av fastighetens ägare
skett innan förordnande eller beslut, som avses i 1 §, blivit meddelat.
19 §.
Konceptakt rörande förrättning enligt denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.
Berör förrättningen stad eller samhälle å landet, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall genom överlantmätarens
försorg avskrift av förrättningshandlingarna och kopia av upprättad
karta översändas till byggnadsnämnden.
Berör förrättningen två län, skall konceptakten förvaras å lantmäterikontoret
i det län, fastigheten före indelningsändringen tillhört, och skall överlantmätaren
till lantmäterikontoret i det andra länet överlämna avskrift av förrättningshandlingarna
och kopia av upprättad karta.
'' 20 §.
Vad i denna lag sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i
tillämpliga delar gälla i fråga örn avstyckning från sådan mark inom stad
eller samhälle å landet, som ej ingår i fastighetsindelning.
21 §.
Vad i denna lag är stadgat örn ägare avser jämväl den, som innehar fastighet
under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.
22 §.
Vad enligt denna lag ankommer å ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt
skall för Stockholm fullgöras av Överståthållarämbetet och för annan stad,
där magistrat finnes, av denna.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
23 §.
Kostnad för förrättning enligt denna lag eller för gränsbestämning i sammanhang
med sådan förrättning må icke åläggas fastighetens ägare eller innehavare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.
Har dessförinnan beslut örn indelningsändring eller örn sträckningen av
gräns för förvaltningsområde meddelats eller föreskrift utfärdats, att fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser skall föras för samhälle
å landet, skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning i den mån Konungen
förordnar.
2) Lag
om ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om
fastighetsbildning i stad.
Härigenom förordnas, att 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning
i stad skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
9 §.
I samband---magistratens prövning.
Vid fastighetsindelningens bestämmande skall såsom stadsäga anses område,
som vid mätningsförrättning utlagts såsom särskild fastighet eller som
eljest i ägarens hand må anses såsom särskild fastighet, så ock varje stadsägoområde
i övrigt; skolande förty, där område, varom nu är fråga, tillhör flera,
de där var för sig äga viss å marken bestämd ägovidd, eller där viss ägovidd
av dylikt område är särskilt intecknad eller eljest särskilt häftar för fordran
eller annan rättighet, varje sådan del anses såsom en stadsäga. Har fastighet
delats genom sämjedelning, som kommit till stånd efter ingången av år 1928,
skall dock fastigheten utan avseende å sämjedelningen upptagas såsom en
stadsäga.
Där flera — — — annan rättighet.
Områden hörande---å marken.
Områden, som---en stadsäga.
Har kronan — — — till järnväg.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
7
3) Lag
om tillägg till 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet.
Härigenom förordnas, att till 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 om delning av
jord å landet skall fogas ett tredje stycke av följande lydelse:
Har genom beslut örn ändring i rikets indelning eller örn sträckningen av
administrativ gräns delar av ett och samma skifteslag hänförts till olika förvaltningsområden,
skall, sedan fastighetsdelning enligt vad därom är särskilt
stadgat ägt rum i överensstämmelse med indelningsändringen eller gränsbestämningen,
vad som av skifteslaget ligger a vardera sidan örn gränsen utgöra
skifteslag för sig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.
Beträffande grunderna för de framlagda lagförslagen får utskottet, i den
män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionens innehåll.
För ordnande av fastighetsbeskattningen inrättades under 1500-talet kro- Fa stig het snans
jordebok. Denna upplades sockenvis, och upptogs däri varje skattebondes ocjt fastiggård
såsom en kameral enhet. Efter hand infördes i jordeboken även alla andra hetsregistrejordegendomar
på landet. Den i jordeboken redovisade indelningen i kamerala landet.
enheter eller jordeboksenheter kom att bliva grundläggande även för den rättsliga
fastighetsindelningen. När till tryggande av jordäganderätten och inteckningssäkerheten
lagfarts- och inteckningsböckerna upplades, gjordes salunda i
dessa i allmänhet ett upplägg för varje jordeboksenhet inom tingslaget med undantag
av dem, som voro under kronans omedelbara disposition. Och då sedermera,
för att möjliggöra uppläggande av nya, mera specialiserade fastighetsböcker,
jordregistret inrättades, upplades detta enligt därom i 1908 års jordregister
förordning meddelade bestämmelser särskilt för varje jordebokssocken,
och inom socknen gjordes ett upplägg för varje jordeboksenhet. På enhetens
upplägg redovisas i särskilda rum de fastigheter, vari enheten blivit uppdelad
genom verkställda jorddelningsförrättningar eller avsöndringar eller därmed
jämförliga åtgärder.
Städernas jord redovisas icke i jordeboken. I städernas fastighetsböcker har
i allmänhet gjorts ett upplägg för varje fastighet. Även i städerna skola nya gch fa8tig.
fastighetsböcker uppläggas, och till grund för dessa skall läggas ett fastighets- hetsregistreregister,
motsvarande jordregistret för landsbygden. Huru detta skall vara derna.
inrättat, därom stadgas i 7 kap. lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning
i stad och den samma dag utfärdade förordningen med närmare föresknf
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
ter örn fastighetsregister för stad. Fastighetsregistrets uppläggande föregås
av en särskild förrättning, som har till ändamål att åstadkomma en registerkarta
med vissa därtill hörande handlingar. På registerkartan skola utmärkas
bland annat dels fastigheterna, vilka äro av två slag, tomter och stadsägor,
dels ock alla områden, som icke ingå i fastighetsindelning. Även dessa senare
äro av två slag, nämligen dels områden, som äro samfällda för två eller flera
fastigheter, dels ock vägar, gator, torg och andra allmänna platser ävensom
sådana vattenområden, som icke veterligen höra till en eller flera fastigheter
enskilt. Vad som skall anses utgöra en rättsligen bestående tomt får i varje
särskilt fall avgöras med hänsyn till de regler för tomtbildning, som å olika
tider varit gällande. Då stadsägoma ofta bildats mera formlöst, vanligen genom
att visst område upplåtits och lagfarits utan föregående kartläggning,
skall med hänsyn till den ovisshet om fastighetsindelningen inom stadsägorna,
som sålunda är rådande, av förrättningsmannen upprättas ett förslag till fastighetsindelning,
som efter granskning av fastighetsbokföraren fastställes av magistraten.
Fastighetsindelningen sker efter de regler därför, som äro givna i
7 kap. 9 § fastighetsbildningslagen. Enligt dessa gäller bland annat, att, där
ett område tillhör flera, som var för sig äga viss å marken bestämd ägovidd,
varje sådan del skall anses såsom en stadsäga. Sämjevis verkställda delningar
bliva alltså legaliserade genom den å fastighetsindelningen meddelade fastställelsen.
Detta förhållande är av särskild betydelse för den nu ifrågavarande
lagstiftningen. Fastighetsregistret består av två avdelningar, tomtboken
och stadsägoboken. Förut berörda områ ien, som icke ingå i fastighetsindelning,
redovisas i särskilda förteckningar, vilka föras såsom bihang till fastighetsregistret.
^ Samhällen å landet äro köpingar och municipalsamhällen. Köpingarna äro i
Ställning T reSel egna kommuner, men en del äldre köpingar finnas, som tillhöra de lands„
afseende kommuner, vari de ligga. Municipalsamhället är en i vissa avseenden självständig
Registrering kommunal enhet inom en landskommun och uppkommer därigenom, att Kungl.
m. m. Maj :t förordnar att ordningsstadgan, brandstadgan, hälsovårdsstadgan eller
1 kap. fastighetsbildningslagen eller någon av dessa författningar skola i tilllämpliga
delar gälla för området. Före fastighetsbildningslagens tillkomst avsåg
dylikt förordnande byggnadsstadgans eller, efter stadsplanelagens tillkomst,
denna lags tillämpning inom visst område. Köpingarnas och municipalsamhällenas
jord finnes upptagen i jordeboken i den mån densamma icke därur
avförts i sammanhang med den pågående fastighetsregistreringen.
I avseende å sättet för fastighetsregistreringen råder ingen skillnad mellan
köpingar och municipalsamhällen. Här har man i stället att skilja mellan å
ena sidan samhällen, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, och å andra sidan övriga samhällen. Beträffande den förstnämnda
gruppen gäller enligt 1 § jordregisterförordningen, att det ankommer
på Konungens särskilda förordnande, huruvida jordregisterförordningen eller
de beträffande fastighetsregister för stad meddelade bestämmelser skola tilllämpas.
För samhällen i den senare gruppen skall alltid föras jordregister.
Ett förordnande att fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmel
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
9
ser skall föras för samhälle å landet medför bland annat dels att den i samhället
ingående jorden skall avföras ur jordeboken, dels ock att jorddelningslagen
och lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet icke vidare äro tillämpliga
inom samhället utan i stället 4, 5 och 6 kap. fastighetsbildningslagen.
Fastighetsregistreringen ansluter sig alltså i första hand till den bestående Behovet av
indelningen i städer och socknar. Med socken är i förevarande avseende att lik- ^f^stighe
ställa köping, som utgör egen kommun. Vid ändring i denna indelning på sådant
sätt, att del av fastighet överflyttas från ett förvaltningsområde till annat,
erfordras således, att fastigheten delas efter den nya gränsen mellan förvaltningsområdena,
enär eljest ordning och reda i fastighetsindelningen och
fastighetsredovisningen icke skulle kunna upprätthållas. Alldeles ofrånkomlig
är en sådan delning i fall, då indelningsändringen innebär överflyttande av
del av fastighet från ett domstolsområde till annat. Lika nödvändigt är att
fastighetsdelning kommer till stånd, då del av fastighet faller inom samhälle å
landet, beträffande vilket Konungen förordnat, att fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser skall föras för samhället.
Efter tillkomsten av lagen den 27 juli 1896 örn hemmansklyvning, ägostyck- Tidigare
ning och jordavsöndring plägade Kungl. Maj:t vid meddelande av beslut örn ^-r/fT-de
indelningsändringar i regel föreskriva, att avskiljandet av del av fastighet, al fastighet.
som överflyttades från ett förvaltningsområde till annat, skulle ske genom
ägostyckning eller jordavsöndring. Detta förfaringssätt hade emellertid en
stor svaghet däri, att avskiljandet icke kunde komma till stånd utan vederbörande
fastighetsägares medverkan. Frågan örn delning av fastighet vid
ändring i rikets indelning upptogs därför till behandling under förarbetena
till såväl jorddelningslagen som fastighetsbildningslagen. Även den kommitté,
åt vilken Kungl. Maj:t år 1913 uppdrog att utarbeta förslag till författningsbestämmelser
angående kommunala nybildningar m. m., och som avlämnade
sitt betänkande år 1917, hade sin uppmärksamhet riktad på frågan.
Sistnämnda kommitté ansag sig dock icke böra framlägga något eget förslag
till lagbestämmelser i ämnet, enär frågan redan tagits örn hand av kommitterade
för revision av jorddelningslagstiftningen, där enligt kommitténs mening
dessa bestämmelser hörde hemma.
Fastighetsregisterkommitténs år 1911 avlämnade betänkande innehöll bland Förarbetena
annat förslag till en särskild lag angående avskiljande av visst område från
hemman eller lägenhet i anledning av förändring i administrativ indelning, ningslagen.
Enligt denna skulle delningen ske genom ägostyckning eller avsöndring och
kunna genomföras även utan vederbörande jordägares medverkan. Det betänkande,
som avgavs av 191\ års fastighetsregisterkommission, innehöll ett lagförslag
av i huvudsak samma sakliga innehåll. 1916 års fastighetsregisterkommissixms
betänkande innehöll ej någon motsvarighet till berörda lagförslag.
Kommissionen ansåg sig nämligen ej böra till behandling upptaga frågan
om delning av fastighet av anledning, varom här är fråga, i vidare mån
än den hade samband med fastighetsregistreringen i städer och fastighetsre
-
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
gistersamhällen å landet samt uteslutandet ur jordeboken av däri ingående
delar av jordeboksenheter. I detta avseende anförde kommissionen:
För att ett uteslutande ur jordeboken skall kunna ske, torde emellertid, i den
mån hemman, hemmansdel eller lägenhet icke i sin helhet tillhör samhällets
område, böra fordras, att den inom samhället belägna delen av sådan fastighet
varder avskild från fastigheten i övrigt, d. v. s. bildar fastighet eller fastigheter
för sig. I den mån tomtindelning sträcker sig intill samhällets gräns
och omfattar fastighetsdel, varom nu är fråga, i dess helhet, har avskiljandet
ägt rum genom tomtindelningen. Och beträffande del av fastighet, som eljest
tillhör samhället, avskiljes sådan till särskild fastighet genom den fastighetsindelning,
som äger rum i sammanhang med samhällets upptagande i
fastighetsregistret, där uppläggandet sker enligt bestämmelserna för stad. I
fråga om gatumark och andra områden av beskaffenhet att skola redovisas i
bihang B eller C till registret åstadkommes väl icke vid registreringen något
avskiljande i egentlig mening, men registerkartan och registret lära i alla fall
lämna nöjaktig ledning för den mantalsfördelning eller, i fråga örn icke i
mantal satt jord, den med mantalsfördelningen jämförliga åtgärd, som måste
föregå områdenas uteslutande ur jordeboken.
I enlighet med denna uppfattning innehåller fastighetsbildningslagen i avseende
å den föreliggande frågan endast det i 7 kap. 17 § införda stadgande,
att, sedan fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser upplagts
för samhälle, fastighet eller område, som ingår i samhället, skall, där
så ej förut skett, uteslutas ur jordeboken, samt att registerföraren har att för
åtgärdens vidtagande göra anmälan hos Konungens befallningshavande.
Förarbetena SkiftesstadgeJcommitténs år 1911 avlämnade förslag till lag örn skifte av
‘SLjSSS; i«°eh6U under § 296 vissa bestämmelser angående delning av fastighet
vid ändring av gräns mellan förvaltningsområden. Enligt dessa skulle delningen
ske genom avstyckning enligt 23 kap. i lagförslaget, en förrättning närmast
jämförlig med ägostyckning. Uti skifteslagstiftningskommissionens år
1918 framlagda förslag till lag om delning av jord å landet m. m. upptogos
under 23 kap. 10 § bestämmelser i samma ämne, enligt vilka delning av jordeboksenhet
och därinom bildad fastighet skulle ske genom en mantalssättningsförrättning
av enahanda art, som avses i nedannämnda i anslutning till
fastighetsbildningslagen utfärdade 1917 och 1918 årens kungörelser; dock
skulle förrättningen fastställas av ägodelningsrätten. I jordstyckning skommissionens
betänkande av år 1920 upptogos dessa bestämmelser oförändrade
under 23 kap. 11 §. Den nästföregående 10 § innehöll vissa stadganden angående
utstakning och utmärkande av gräns för förvaltningsområde. Uti sitt
den 4 oktober 1922 avgivna utlåtande över jordstyckningskommissionens förslag
anmärkte lagrådet vid sistnämnda paragraf, att då gräns, varom däri vore
fråga, vore av rent administrativ natur, bestämmelserna därom såsom främmande
för jorddelningen borde utgå. Mot 23 kap. 11 § framställdes av lagrådet
ej någon erinran. Vid den inom justitiedepartementet verkställda överarbetningen
av lagförslaget blevo emellertid både 10 och 11 §§ uteslutna, och
därmed avfördes de däri berörda frågorna definitivt från jorddelningslagstiftningen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
11
Förut har nämnts, att enligt 7 kap. 17 § fastighetsbildningslagen del a v Mantalssättjordeboksenhet,
som ingår i samhälle, för vilket upplagts fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser, skall avföras ur jordaboken. De när -av åren 1917,
mare föreskrifter, som ansågos erforderliga för uteslutande ur jordeboken, 19\g^c^
meddelades i kungörelsen den 13 juli 1917 (nr 446) med bestämmelser för
vissa fall angående mantalssättning eller därmed jämförlig åtgärd i anledning
av ändring i administrativ indelning. Det visade sig emellertid snart, att denna
kungörelse behövde i visst avseende kompletteras, och skedde detta genom
kungörelsen den 26 juli 1918 (nr 623), innefattande visst tillägg till förstnämnda
kungörelse.
I det yttrande, som kammarkollegiet avgav över ett inom justitiedepartementet
utarbetat förslag till 1917 års kungörelse, framhöll kollegiet såsom angeläget,
att de ifrågasatta bestämmelserna, vilka av kollegiet tillstyrktes, komme
att gälla icke allenast i de fall, då i anledning av ändring i administrativ
indelning område skulle uteslutas ur jordeboken, utan jämväl övriga fall av
överflyttning av ett område från socken, stad, köping eller municipalsamhälle
till annat dylikt förvaltningsområde i och för genomförande av ändring i administrativ
indelning. Denna kammarkollegiets hemställan föranledde icke
ändring i det upprättade förslaget, dels emedan detta såsom anslutande sig till
fastighetsbildningslagen ansågs icke böra reglera förhållanden utom denna
lags tillämpningsområde, dels av den anledning att kollegiets önskan ansågs
kunna tillgodoses genom beslut från fall till fall, något som också efter utfärdandet
av 1917 års kungörelse skedde första gången redan den 3 augusti 1917
och därefter upprepade gånger till någon gång under år 1923.
Den 18 maj 1923 överlämnade lantmäteristyrelsen till Kungl. Majits prövning
ett förslag till ny kungörelse örn mantalssättning. I detta förslag, som
avsåg vissa förenklingar i förfaringssättet, föreslogs tillika med utgångspunkt
från kammarkollegiets förberörda hemställan, att den nya kungörelsen
skulle erhålla giltighet i alla de fall, då beslut av Kungl. Majit i indelningsärende
eller rörande rätta sträckningen av gräns för förvaltningsområde innebure
uppdelning av fastighet på olika förvaltningsområden. Över förslaget
hördes kammarkollegiet, som avgav utlåtande i plenum. Mot den princip, som
efter vad nyss nämnts kommit till uttryck i förslaget, hade fyra av kollegiets
ledamöter intet att erinra. Två ledamöter voro av avvikande mening och ansågo
sig icke kunna tillstyrka den ifrågasatta utvidgningen av de äldre kungörelsernas
tillämpningsområde av det skäl, att en sådan utsträckning, som
icke ägde stöd i civillag, ej tillhörde området för Konungens ekonomiska lagstiftning.
Den nya kungörelse i ämnet, som därefter utfärdades den 25 april
1924 (nr 101), avser liksom de äldre kungörelserna endast fall, då i anledning
av ändring i administrativ indelning område skall uteslutas ur jordeboken.
Den omsvängning i rättsuppfattningen, som inleddes med reservanternas i
kammarkollegiet ståndpunktstagande till frågan örn Kungl. Majits befogenhet
att förordna örn delning av fastighet i andra fall än som avses i 7 kap. 17 §
fastighetsbildningslagen, har sedermera allmänt trängt igenom, vilket föranlett,
att Kungl. Majit efter år 1923 frångått förut tillämpad praxis att vid beslut
om indelningsändringar mellan socknar förordna, att delning av fastighet
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
skulle ske genom mantalssättning. Detta åter har medfört, att åtskilliga förslag
till dylika indelningsändringar fått vila i avvaktan på lagstiftning i ämnet.
Mantalssättningen är en administrativ åtgärd, som verkställes av lantmätare
efter vederbörligt förordnande och fastställes av Konungens befallningshavande.
Lantmätarens huvudsakliga uppgift är att upprätta beskrivning, huru jordeboksenhets
och, där sådan enhet är uppdelad i flera fastigheter, sådan fastighets
samtliga ägor och till jordeboksenheten eller fastigheten hörande andelar i samfällda
ägor fördelats mellan de särskilda förvaltningsområdena, ävensom att -—
utom i visst fall, som här kan förbigås — efter verkställd uppskattning uträkna
mantal eller andelstal för de särskilda delarna. Karta behöver icke nödvändigt
upprättas, men i de flesta fall åtföljes beskrivningen av en översiktskarta.
I sammanhang med fastställelsen å mantalssättningsförrättningen meddelar
Konungens befallningshavande beslut i fråga örn sättet för redovisning i
jordeboken av de fastigheter, som beröras av indelningsändringen, och detta beslut
underställes kammarkollegiets prövning. Konungens befallningshavande
översänder omedelbart underrättelse örn jordeboksändringen till överlantmätaren,
som i jordregistret vidtager de registreringsåtgärder, vilka därav föranledas.
Enligt utskottets mening visar den i ärendet verkställda utredningen, att
ett oavvisligt behov förefinnes av lagbestämmelser örn delning av fastighet i
fall, varom här är fråga. Föreliggande lagförslag hänför sig visserligen icke
till jordeboksenheterna utan direkt till de fastigheter, som upptagas i jordregistret,
men några olägenheter härav torde ej vara att befara, då, såsom i propositionen
antytts, härav betingade kompletterande föreskrifter lämpligen
kunna utfärdas i administrativ ordning. Med hänsyn till jordeboksfrågans närvarande
läge finner utskottet en sådan anordning vara av omständigheterna påkallad.
Då de omfattande rubbningar i vederbörande fastigheters mantal, som
skett vid mantalssättningsförrättningarna, utan att egentligen hava någon
praktisk betydelse vållat åtskillig oreda och osäkerhet i fastighetsväsendet,
anser utskottet övergivandet av detta system vara riktigt. En påtaglig fördel
i jämförelse med mantalssättningsförfarandet är, att till grund för förrättningen
skall upprättas en tillförlitlig karta. En annan fördel är, att vid förrättningen
tillkomna gränser bliva i laga ordning bestämda. Även i övrigt
synes lagförslaget, som uppställts i nära överensstämmelse med 19 kap. lagen
örn delning av jord å landet, vara ägnat att lösa frågan på ett tillfredsställande
sätt.
Beträffande de båda andra i propositionen innefattade lagförslagen har utskottet
icke heller funnit anledning till någon erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 27 mars 1930.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
13
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder, Almkvist, Thorberg,
Österström*, Mellén och Norman;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar** Magnusson i Skövde,
Hage*, Ros*, Björnberg, Gardell i Gans, Hedvall och Osberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.