Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1930 kl 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
ändrad arbetsfördelning mellan riksdagens justitieombudsman
och dess militieombudsman.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 241, har herr Schlyter hemställt,
att riksdagen måtte såsom vilande i grundlagsenlig ordning antaga en i
överensstämmelse med vad i motiveringen till motionen föreslås ändrad lydelse
av § 96 regeringsformen ävensom erforderliga redaktionella ändringar i grundlagarna
i övrigt, vartill författningstext skulle utarbetas av konstitutionsutskottet.
Enligt motiveringen avses en ändrad arbetsfördelning mellan justitieombudsmannen
och .militieombudsmannen: justitieombudsmannen skulle fortfarande
handlägga ärenden, som angå de civila domstolarna, fångvården samt
exekutions-, åklagare- och polisväsendet, under det att övriga ärenden, som
enligt gällande bestämmelser falla inom justitieombudsmannens kompetensområde,
skulle överflyttas till militieombudsmannen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Något förslag örn ändrad arbetsfördelning mellan justitie- och militieom- Utskottets
budsmannen har icke tidigare framställts. Däremot har vid två riksdagar, yttrande.
1926 och 1928, i motioner påyrkats militieombudsmannaämbetets indragning
och överflyttning av militieombudsmannens åligganden å justitieombudsmannen.
I sitt vid 1926 års riksdag avgivna utlåtande i ämnet, till vilket 1928
års konstitutionsutskott hänvisade, anförde utskottet följande:

»Det förslag, som legat till grund för militieombudsmannaämbetets inrättande,
framlades av Kungl. Majit vid 1914 års senare lagtima riksdag, varefter
vederbörande grundlagsbestämmelser definitivt genomfördes år 1915.

Det framhölls härvid, att de kontrollinstitutioner i fråga om den statliga förvaltningen,
som redan funnos, särskilt justitieombudsmannaämbetet, knappast
kunde anses tillräckliga för sitt ändamål. Sedan dessa institutioners tillkomst
hade nämligen den statsverksamhet, som utgjorde kontrollens föremål, i hög
grad utvecklats, och det vore därför behövligt att, örn en tillfredsställande
kontroll skulle kunna utövas över statsförvaltningen i dess helhet, antingen
förstärka de förefintliga kontrollmyndigheternas arbetskrafter eller ock upprätta
en ny kontrollmyndighet för vissa områden. Den lämpligaste utvägen
syntes härvid vara att anordna speciell kontroll för försvarsverkets vidkom Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 5 sami. 18 haft. (Nr 28.) 1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

mande. Försvarsväsendets ur olika synpunkter säregna ställning, bland annat
med hänsyn till den allmänna värnpliktens djupgående betydelse för den enskilde,
gjorde en kontroll på detta omåde påkallad. Till undanröjande av
misstro mot och missförstånd örn försvarsverket funnes intet bättre medel än
inrättande av en sakkunnig och opartisk myndighet med uppgift såväl att
självmant ägna förhållandena en ständig och noggrann uppmärksamhet som
ock att undersöka befogenheten av framställda klagomål och anmärkningar.
Förefintligheten av en särskild kontrollmyndighet på förevarande område
torde fortfarande vara av det värde, att i motionen anförda besparingssynpunkterna
i detta fall icke få vara utslagsgivande.»

Konstitutionsutskottets avstyrkande hemställan bifölls vid såväl 1926 som
1928 års riksdagar av båda kamrarna.

Vid behandlingen av nu förevarande motion har utskottet införskaffat yttranden
rörande densamma från justitie- och militieombudsmännen. Dessa yttranden,
vilka såsom bilagor bifogas utskottets betänkande, gå i viss mån i
skilda riktningar. Justitieombudsmannen finner, »att en förändring i den riktning,
som i motionen avses, otvivelaktigt skulle vara till fromma för justitieombudsmansämbetet
och sålunda är att förorda, såframt utskottet finner den
kunna genomföras utan olägenhet för militieombudsmansämbetet». Militieombudsmannen
uttalar, »att militieombudsmannens nuvarande arbetsbörda icke
lägger avgörande hinder i vägen för att nya arbetsuppgifter tillföras ämbetet».
I båda yttrandena framhålles att, därest motionen i huvudsak skulle tillstyrkas,
åtskilliga icke oväsentliga ändringar borde vidtagas i de i motionen föreslagna
normerna för arbetsfördelningen mellan justitia- och militieombudsmännen.

Ur synpunkten av en jämnare fördelning av arbetet mellan dessa riksdagens
båda ombudsmän synas vissa skäl tala för en reform i av motionären angiven
riktning. Att för närvarande justitieombudsmannens arbetsbörda är avsevärt
större än militieombudsmannens synes framgå av de i de bilagda yttrandena
givna redogörelserna. Att uteslutande på grund av detta förhållande genomföra
en förändring i arbetsfördelningen de båda ombudsmännen emellan finner
utskottet likväl icke tillrådligt. Enligt nu gällande bestämmelser äro de båda
ombudsmännens kompetensområden enhetliga samt klart och bestämt angivna;
de torde ock för allmänheten vara jämförelsevis väl kända. En förändring
torde emellertid medföra mindre klara och fasta kompetensgränser och därmed
en viss osäkerhet vid ärendenas fördelning.

Vid sådant förhållande och då utskottet vidhåller sin åren 1926 och 1928
uttalade åsikt om militieombudsmannens ställning, får utskottet hemställa,

a,tt förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 6 maj 1930.

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £8.

3

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström, Stendahl,
O. W. Hansson, K. J. Ekman*, Sundberg, Larsén, Isak Svensson, Gustafson i
Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Borg, Persson i Trången, Forssell, Andersson i
Igelboda, Karlsson i Vadstena, Alströmer* och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som ansett, att sista punkterna i utskottets motivering
(»En förändring---—- hemställa») bort erhålla följande lydelse: »En

förändring torde emellertid lätt medföra mindre klara och fasta kompetensgränser,
därest den skulle ske på sätt i motionen eller i de avgivna yttrandena
antydes. Därför synes med en reform böra anstå till dess frågan hunnit ytterligare
övervägas, varvid särskildt torde böra undersökas, huruvida ärendenas
fördelning mellan ombudsmännen bör bestämmas i grundlag eller i instruktion.
Likaså synes en undersökning erfordras, huruvida å ena sidan militieombudsmannaämbetet
över huvud nu mera kan anses behövligt och å den andra, huruvida
justitieombudsmannen utan att erhålla biträde av sin suppleant eller av
särskild biträdande ombudsman kan förbliva i stånd att personligen fullgöra
vad på en riksdagens ombudsman bör ankomma. Under sådana förhållanden får
utskottet hemställa ...»

2) av herrar Stendahl och Forssell mot motiveringen.

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

Bilagor.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

I skrivelse den 25 februari 1930 har Konstitutionsutskottet anhållit om mitt
yttrande över en av herr Schlyter inom riksdagens första kammare väckt
motion, nr 241, angående ändrad arbetsfördelning mellan riksdagens justitieombudsman
och dess militieombudsman. Med anledning därav får jag vördsamt
anföra följande:

I motionen har motionären under erinran örn att justitieombudsmannens arbetsbörda
under de senare åren i hög grad ökats ifrågasatt, örn icke lättnad
borde beredas justitieombudsmannen genom överflyttning av vissa till dennes
ämbetsförvaltning nu hörande ärenden till militieombudsmannen.

Beträffande ökningen av justitieombudsmannens arbetsbörda uppgives i motionen
att, medan antalet av justitieombudsmannen handlagda ärenden mot
tjänstemän år 1904 utgjorde 121, motsvarande antal år 1914 eller det sista
året, som de till militieombudsmannen sedermera överförda uppgifterna handhades
av justitieombudsmannen, utgjorde 307. Tio år senare eller år 1924
hade, trots militieombudsmansämbetets tillkomst, antalet ärenden hos justitieombudsmannen
ökats till 433. År 1927 hade ärendenas antal stigit till 476
för att året därpå ökas ytterligare till 520. Under år 1929 hade antalet ärenden
ökats i än snabbare tempo.

Beträffande arbetsbördan under sistnämnda år anföres i motionen vidare:

»Enligt justitieombudsmannens ämbetsberättelse till innevarande riksdag
har sammanlagda antalet under år 1929 hos justitieombudsmannen diarieförda
nya ärenden, däri inbegripna 32 av tryckfrihetskommitterade handlagda ärenden,
uppgått till 740. Antalet inkomna klagoskrifter har också under nämnda
år varit det största sedan justitieombudsmansämbetets tillkomst.

Vid 1929 års början voro — frånsett ett antal balanserade ärenden
av annan beskaffenhet — av förut inkomna klagomål eller eljest mot
tjänstemän anhängiggjorda ärenden fortfarande under handläggning

hos justitieombudsmannen ...................................... 46

Under år 1929 hava anhängiggjorts ärenden mot tjänstemän:
genom inkomna klagomål — däribland icke inberäknat ett antal

anonyma skrifter, vilka icke diarieförts — ett antal av ............ 517

samt på grund av anmärkningar, gjorda vid granskning av fångförteckningar
eller vid ämbetsresa eller annorledes, ett antal av...... 53

Summa balanserade och inkomna ärenden mot tjänstemän ........ 616.»

Den i motionen ifrågasatta omregleringen av riksdagens ombudsmäns verksamhetsområden
har föreslagits skola ske med hänsyn till ärendenas beskaffenhet.
Till belysning av beskaffenheten av de hos justitieombudsmannen under
år 1929 handlagda ärendena mot tjänstemän, såsom ovan berörts till antalet
616, uppgives i motionen, att, enligt vad motionären inhämtat, dessa
ärenden avsett klagomål och anmärkningar till nedannämnda antal rörande:

civila domstolsväsendet .......................... 148

fångvården .................................... 50

exekutionsväsendet .............................. 64

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

5

åklagare- och polisväsendet ...................... 165

övriga ärenden hos länsstyrelse.................... 32

ecklesiastikstatens ärenden ........................ 28

sjukvårdsärenden .............................. 49

ärenden hos centrala ämbetsverk.................... 24

övriga ärenden .................................. 56.

I motionen föreslås, att vid en eventuell omreglering av ombudsmännens verksamhetsområden
de av ovannämnda ärenden, som angå de civila domstolarna,
fångvården samt exekutions-, åklagare- och polisväsendet, fortfarande skola
tillhöra justitieombudsmannens ämbetsförvaltning, medan de övriga slagen av
ärenden överflyttas till militieombudsmannen.

Med anledning av remissen vill jag till en början vitsorda riktigheten av de i
motionen lämnade sifferuppgifterna, så vitt angår justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.
För frågans ytterligare belysande lämnas följande sammanställning
av under åren 1915—1929 diarieförda ärenden m. m.

I

II

III

IV

Diarieförda

ärenden

Handlagda
klagomål och
anmärkningar

I kol. II ingå-ende. från före-gående år balan-serade ärenden

Under året
inkomna kla-goskrifter

1915.......

.........603

537

42

291

1916.......

. . . . .... 737 1

746 1

103

333

1917.......

.........550

578

123

353

1918.......

.........520

580

174

320

1919.......

.........603

745

231

360

1920 .......

.........549

630

215

330

1921.......

.........611

558

86

381

1922 .......

.........626

565

60

426

1923 .......

.........576

498

53

386

1924 .......

.........559

433

48

355

1925 .......

.........652

508

54

394

1926 .......

......613

502

47

386

1927 .......

.........620

476

48

372

1928 .......

.........604

520

55

410

1929 .......

.........740

616

46

517

Antalet under innevarande år diarieförda nya ärenden uppgår denna dag till
222 mot 210 samma dag år 1929.

Såsom av den ovan lämnade sammanställningen framgår är det företrädesvis
antalet klagoskrifter, som vuxit. Beträffande anledningen härtill är det vanskligt
att yttra sig. Sannolikt hava emellertid bidragit dels den tilltagande
brottsligheten dels den fortgående utvidgningen av statens verksamhetsområden
och dels vidgad kunskap bland allmänheten om rätten att hos justitieombudsmannen
anföra klagomål mot statens tjänstmän för fel eller försummelser i
tjänsten.

I anledning av det växande antalet klagomål har en av mina företrädare i
ämbetet övervägt vidtagande av vissa åtgärder. Enligt vad för mig uppgivits
har nämligen justitieombudsmannen Nils Lilienberg förberett en framställning
om överflyttande av vissa slag av ärenden till militieombudsmannen och i sådant
syfte under år 1924 låtit verkställa undersökning rörande de hos justitie 1

150 ärenden voro av alldeles likartad beskaffenhet (Se justitieombudsmannens ämbetsberättelse
1918 sid. 432).

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

ombudsmannen handlagda ärendena. Ehuruväl denna undersökning, i vad
angår ärendenas uppdelning, ej är fullt jämförbar med motionen, torde den likväl
kunna tjäna till belysning av förevarande fråga. Jag får därför här nedan
lämna en sammanställning av resultatet av undersökningen, vilken avsåg under
åren 1921—1923 nyinkomna klagoskrifter.

Klagomål mot:

1921

1922

1923

domare............

80

112

92

fångvårdstjänstemän..........

6

10

3

över- och underexekutorer........

39

50

47

länsstyrelser med underlydande befattninghavare (utom exe-kutorsverksamheten)............

129

115

121

präster ...............

13

13

25

läkare ...........

13

16

7

järnvägs-, post-, telegraf- och tulltjänsteman.......

6

7

9

tjänstemän vid domän- och lantmäteristaterna samt fartygs-inspektionerna..............

10

3

6

centrala ämbetsverk.........

19

24

8

övriga klagomål.................

66

76

68

Den inträdande ökningen i antalet inkomna klagoskrifter har nödgat justitieombudsmannen
att i allt större omfattning ägna sin tid åt dessa ärendens behandling
med undanskjutande i viss mån av andra, ej så brådskande men väl
så viktiga arbetsuppgifter. Visserligen föranleder ej det stora flertalet av
klagoskrifter anställande av atal, men att härav draga den slutsatsen, att de
icke förorsaka justitieombudsmannen något egentligt arbete, är icke riktigt.
Av de under år 1929 handlagda klagomålen hava sålunda nära 45 procent varit
av den beskaffenhet, att de ansetts böra remitteras för yttrande till vederbörande
myndighet, mot vilken klagomål riktats. Sedan dylikt yttrande avgivits,
har i allmänhet klaganden beretts tillfälle att bemöta detsamma. Ej
sällan hava klagandens påminnelser föranlett infordrandet av nytt utlåtande
från myndigheten, vilket klaganden därefter bemött. På dylikt sätt uppstår
mången gång en skriftväxling av ansenligt omfång. Jämväl de fall, som avskrivas
utan remiss, medföra ofta betydande arbete för justitieombudsmannen.
Ej sällan föranleda dylika ärenden granskning av vidlyftiga rättegångsprotokoll;
Att dessa omfatta flera hundra sidor är ej ovanligt. Dessutom erfordras
i manga fall en tidsödande utredning av annan beskaffenhet såsom studium
av förarbeten till lagar och författningar, efterforskande och genomläsande av
förefintliga prejudikat m. m. Även örn justitieombudsmannen härvid kan påräkna
biträde av sin expedition, vilar dock det huvudsakliga och mest krävande
arbetet på honom själv.

Som redan är antytt, är antalet anställda åtal ej stort i förhållande till antalet
behandlade ärenden. Emellertid bör beaktas, att ett jämförelsevis stort
antal ärenden föranleda annan justitieombudsmannens åtgärd. Till denna
grupp hänföras sålunda först och främst alla de fall, i vilka till följd av
justitieombudsmannens ingripande rättelse av ett begånget fel vinnes utan åtal.
Vidare komma härunder de skrivelser, vari justitieombudsmannen med anledning
av inspektioner, klagomål eller andra under hans prövning komna ärenren
gör uttalanden, avsedda att kunna tjäna vederbörande mydighet till vägledning
i framdeles förekommande fall av liknande beskaffenhet. Utarbetandet
av en dylik skrivelse kräver merendels lika mycket arbete som utförandet
av ett åtal. Såsom av justitieombudsmannens ämbetsberättelser torde framgå,
ägnas nämligen ej sällan tvistiga rättsfrågor i denna ordning en utförlig behandling.

För ett rätt bedömande av justitieombudsmannens arbetsbörda må vidare

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

7

framhållas, att justitieombudsmannen, ändock att någon anmälan ej inkommit,
i ett ej ringa antal fall tager del av protokoll och andra handlingar i mål och
ärenden, vilka påkalla hans uppmärksamhet, samt att dessa icke diarieföras
och sålunda ej heller komma till synes i arbetsstatistiken, såframt justitieombudsmannen
vid prövningen finner någon anledning till ingripande från
hans sida icke föreligga. Slutligen vill jag erinra om det årligen återkommande,
tidsödande arbetet nied ämbetsberättelsens färdigställande.

Såsom jag redan framhållit, föranleder ökningen i antalet klagoskrifter med
nödvändighet, att justitieombudsmannens arbetskrafter i allt större omfattning
måste inriktas på förhindrande av uppkomsten av alltför stor arbetsbalans.
Hitintills har detta varit möjligt. Därest klagomålen skulle ytterligare
ökas, kan måhända icke undvikas, att arbetsbalansen växer och ärendenas
avgörande fördröjes. Jämväl är att befara, att en bland justitieombudsmannens
viktigaste arbetsuppgifter måste begränsas. För inspektionsresor
skulle då ej kunna anslås lika lång tid av året som tillförene. Detta vore
en stor olägenhet. Då nämligen redan nu som regel omkring tio år pläga förflyta
mellan varje gång en myndighet inspekteras av justitieombudsmannen,
bör tiden mellan inspektionerna icke lämpligen ytterligare förlängas.

En annan följd av ökningen i de löpande göromålen är, att justitieombudsmannen
endast i mera begränsad omfattning kan ägna sin tid åt den honom
enligt gällande instruktion åvilande skyldigheten att anmärka brister i lagar
och författningar samt avgiva förslag till deras förbättring. Detsamma gäller
justitieombudsmannens åliggande att hos Konungen göra anmälan, därest
justitieombudsmannen inom området för sin ämbetsutövning finner någon bestämmelse,
som det ankommer på Konungen att meddela, vara behövlig eller
någon ändring erfordras i förut meddelad sådan bestämmelse. Överhuvud
kan sägas, att i sist berörda hänseenden det ökade arbetet med behandlingen
av inkommande klagoskrifter redan utgör ett avsevärt hinder.

Av vad nu anförts, torde framgå, att en mera avsevärd ökning av justitieombudsmannens
befattning med klagoskrifter med all sannolikhet komme att
medföra väsentliga svårigheter för ämbetets behöriga utövande. Därför vill
jag i anledning av de i motionen omförmälda förslagen vid 1926 och 1928 års
riksdagar bestämt avråda från en sammanslagning av justitieombudsmans- och
militieombudsmansämbetena. Jag instämmer sålunda i vad Konstitutionsutskottet
i sitt utlåtande över den vid 1928 års riksdag i nämnda syfte framförda
motionen anfört därom, att militieombudsmannens arbetsbörda fortfarande torde
vara så pass betydande, att den icke lämpligen kan förenas med justitieombudsmannens
hos en ämbetsman. Det gäller icke blott att tillse, huruvida en utökning
av arbetskrafterna å justitieombudsmansexpeditionen möjligen skulle
kunna medgiva genomförandet av en dylik reform, utan man måste jämväl taga
i beaktande, huruvida icke justitieombudsmannen, på sätt nyss berörts, personligen
skulle erhålla en arbetsbörda, som icke medgåve ämbetets utövande
på det sätt, som därmed varit avsett. I propositionen örn militieombudsmansämbetets
inrättande framhölls såsom önskvärt, att justitieombudsmannen vid
fullgörandet av sin viktiga och grannlaga uppgift själv skulle kunna i största
möjliga omfattning genomtränga och behärska ärendena. Detta förutsätter
uppenbarligen, att institutionen icke bör utvecklas till att arbeta som ett ämbetsverk.
Justitieombudsmannen bär inför riksdagen personligen ansvaret för ämbetets
förvaltning och bör då icke hava en arbetsbörda, som omöjliggör för honom
att själv till fullo sätta sig in i de förekommande ärendena, innan han
däri fattar beslut.

Genom den i motionen föreslagna överflyttningen av vissa ärenden från justitieombudsmannen
till militieombudsmannen skulle otvivelaktigt beredas ett
bättre utrymme för en del viktigare arbetsuppgifter, som nu löpa fara att

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

undanträngas av det växande antalet klagoskrifter, och möjliggöras en jämnare
fördelning mellan de olika grenarna av justitieombudsmannens verksamhet.

De i motionen förordade grunderna för ärendenas fördelning mellan de båda
ombudsmännen synas vara i stort sett riktiga och lämpliga. I ett par avseenden
torde emellertid jämkningar kunna ifrågasättas. Enligt förslaget skulle
en del av de ärenden, som handläggas av länsstyrelserna och de under dem
lydande myndigheterna, överföras från justitieombudsmannens ämbetsförvaltning
till militieombudsmannens. Rörande länsstyrelsernas befattning med exekutions-,
åklagare- och polisväsendet skulle justitieombudsmannen alltjämt äga
befogenhet att utöva tillsyn, medan länsstyrelsernas verksamhet i övrigt skulle
falla under militieombudsmannens kontroll. Även örn denna uppdelning rent
teoretiskt sett förefaller tilltalande, torde densamma dock måhända i den praktiska
tillämpningen kunna komma att medföra vissa olägenheter. Sålunda torde
det knappast kunna undvikas, att gränsfall uppstå, i vilka tveksamhet kan
råda om vilkendera av ombudsmännen är behörig att ingripa. Vidare må erinras,
att det ej är ovanligt, att i en och samma klagoskrift framställas anmärkningar
mot en myndighet i olika avseenden. I sådana fall vore det mindre
lämpligt, örn vederbörande ombudsman ägde behörighet att upptaga allenast
vissa klagopunkter men nödgades hänvisa de övriga till den andre ombudsmannens
prövning. Till förebyggande av dylika konsekvenser har jag, efter
samråd med militieombudsmannen, funnit mig böra förorda den jämkningen av
de i motionen föreslagna grunderna för ärendenas fördelning, att alla ärenden
rörande länsstyrelserna och övriga till landsstaten hörande myndigheter alltjämt
må handläggas av justitieombudsmannen oavsett dessa ärendens beskaffenhet.
Då i enlighet härmed ärenden rörande landsstatens befattning med lösdrivare
och alkoholister skulle höra till justitieombudsmannens ämbetsförvaltning, synas
skäl föreligga att under denna hänföra jämväl frågor av dylik beskaffenhet,
som handläggas av annan myndighet. Med hänsyn därtill, att justitieombudsmannen
enligt förslaget skulle hava att handlägga ärenden rörande ägodelningsdomarna
och ägodelningsrätterna, kan slutligen ifrågasättas, huruvida ej hans
kompetensområde bör omfatta lantmäteriväsendet i dess helhet. Det förefaller
nämligen knappast lämpligt, att ett av en lantmätare vid en jorddelningsförrättning
begånget fel skulle påtalas av militieombudsmannen, under det att, örn
den felaktiga förrättningen fastsällts av ägodelningsdomaren, talan mot denne
skulle utföras av justitieombudsmannen. På nu anförda skäl får jag föreslå,
att ärendena fördelas mellan ombudsmännen sålunda, att justitieombudsmannen
äger att handlägga ärenden rörande de civila domstolarna, fångvården, behandlingen
av lösdrivare och alkoholister, exekutions-, åklagare-, polis- och lantmäteriväsendet
ävensom andra ärenden, vilka röra länsstyrelserna eller under dem
hörande myndigheter, samt att ärenden rörande krigsdomstolarna ävensom alla
ärenden rörande statens ämbets- och tjänstemän i övrigt hänföras under militieombudsmannens
ämbetsförvaltning.

I förevarande ärende har jag samrått med min närmaste företrädare i ämbetet,
vilken förklarat sig i allt väsentligt dela min här uttalade uppfattning.

Under åberopande av vad jag nu anfört får jag vördsamt avgiva det utlåtande,
att en förändring i den riktning, som i motionen avses, otvivelaktigt skulle
vara till fromma för justitieombudsmansämbetet och sålunda är att förorda, såframt
Utskottet finner den kunna genomföras utan olägenhet för militieombudsmansämbetet.

Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen den 17 mars 1930.

SEVE EKBERG.

Gösta Stenlund.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

9

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Sedan Konstitutionsutskottet anhållit om mitt yttrande över en av herr
Schlyter inom första kammaren väckt motion angående ändrad arbetsfördelning
mellan riksdagens justitieombudsman och dess militieombudsman, får jag med
anledning härav vördsamt anföra följande.

Under de första åren efter militieombudsmansämbetets inrättande var antalet
hos militieombudsmannen diarieförda ärenden högst betydande och översteg väsentligt
det antal ärenden, som under samma tid förekommo hos justitieombudsmannen,
och för övrigt även det antal ärenden, som för närvarande handlägges
av justitieombudsmannen. Sedermera har antalet hos militieombudsmannen
förekommande ärenden nedgått. Detta förhållande har, såsom motionären framhåller,
å vissa håll framkallat tanken på att helt överflytta militieombudsmannens
arbetsuppgifter till justitieombudsmannen. Motionären har emellertid icke
upptagit denna tanke utan i stället — med hänsyn till den särskilt under de
senaste åren framträdande ökningen i justitieombudsmannens arbetsbörda —
föreslagit överflyttning av vissa arbetsuppgifter från justitieombudsmannen till
militieombudsmannen. För bedömande av dessa båda i olika riktning framkomna
förslag torde frågan örn militieombudsmannens nuvarande arbetsbörda
vara av särskild betydelse; och skall jag därför yttra något om denna.

Under de fyra senaste åren — under vilken tid jag innehaft militieombudsmansämbetet
-— har antalet handlagda ärenden utgjort:

under 1926 ............... 304 ärenden

» 1927 ............... 279 »

» 1928 ............... 208 »

» 1929 ............... 226 »

Örn härifrån avgå vissa från myndighet inkomna ärenden m. fl., blir antalet
återstående ärenden:

under 1926 ............... 274 ärenden

» 1927 ............... 245 »

» 1928 ............... 188 »

» 1929 ............... 203 »

En viss nedgång i de diarieförda ärendenas antal är således för perioden i
dess helhet obestridlig. Emellertid vill jag på grund av egen erfarenhet såsom
min uppfattning framhålla, att antalet diarieförda ärenden icke utgör en fullt
tillförlitlig mätare på arbetsbördan. Till militieombudsmannens betydelsefullaste
ämbetsuppgifter hör den kontroll, som han utövar av eget initiativ,
särskilt vid eller i samband med inspektioner. Denna militieombudsmannens
verksamhet, som bland annat innefattar granskning av samtliga protokoll i
såväl krigsrättsmål som disciplinära bestraffningsärenden, tager avsevärd tid
i anspråk men ger sig ej uttryck i diarienummer i annan mån, än då anmärkningar
i särskilda fall framställas. Vidare förekommer i stor utsträckning, att
till militieombudsmannen göras muntliga framställningar från myndigheter och
enskilda, vilka framställningar ofta föranleda undersökningar och hänvändelser
av olika slag, utan att detta kommer till synes i några diarienummer. Slutligen
är det givet, att arbetsbördans omfattning mycket beror på ärendenas beskaf Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 18 Käft. (Nr 28.) 2

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

fenhet och att enstaka ärenden i fråga om det arbete, de föranleda, kunna uppväga
en mångfald andra. Såsom exempel härpå vill jag nämna två av mig
under förra året handlagda, i Högsta domstolen såsom första instans anhängiggjorda
åtal. I båda fallen krävdes omfattande undersökningar hos myndigheter,
förhör med ett stort antal personer samt författande av ett flertal mycket vidlyftiga
skrifter.

I den vid 1928 års riksdag väckta motionen samt i den offentliga diskussionen
har särskilt framhållits, att antalet av de utav militieombudsmannen anhängiggjorda
åtalen icke är stort, och har antalet åtal ofta tagits såsom mätare
på arbetsbördans omfattning. Man förbiser emellertid därvid, att flertalet
ärenden föranleda skriftväxling, vilken ibland kan bliva av större omfattning,
samt att undersökningar örn innehållet i och innebörden av vederbörliga författningar
ofta är besvärlig och tidsödande. Det må även framhållas, att till
militieombudsmannen ingivna framställningar ofta gå ut på att vinna rättelse
eller ersättning på grund av en oriktigt företagen åtgärd (t. ex. ändring i en
oriktigt bestämd tjänstgöring, ersättning för skada uppkommen genom någon
felaktig åtgärd). De framställningar av denna art, som finnas befogade och
utan åtal leda till önskvärt resultat, böra givetvis jämställas med de ärenden,
som leda till åtal. Vidare förekommer det i stor utsträckning, att militieombudsmannen
i framställningar till Kungl. Maj :t eller andra myndigheter hemställer
örn nya eller förändrade föreskrifter på något område eller örn förbättring
av någon bristfällig förläggning eller dylikt. (Av dessa framställningar
refereras endast ett mindre antal i ämbetsberättelserna.) Liksom för bedömande
av militieombudsmansinstitutionens värde hänsyn bör tagas till nu berörda yttringar
av militieombudsmannens verksamhet, ligger det i sakens natur, att
frågor av denna art föranleda ej ringa arbete, vilket för övrigt ej alltid kommer
till synes i handlingarna.

Även med beaktande av vad jag här anfört i fråga örn militieombudsmansämbetets
olika arbetsuppgifter och omfattningen av desamma vill jag på grund
av den erfarenhet, jag vunnit under den tid jag utövat ämbetet, såsom min
uppfattning uttala, att militieombudsmannens nuvarande arbetsbörda icke lägger
avgörande hinder i vägen för att nya arbetsuppgifter tillföras ämbetet.

Emellertid lärer man nog få räkna med att tillkomsten av nya omfattande
arbetsuppgifter kan medföra vissa konsekvenser för militieombudsmannens nuvarande
verksamhetsområde. Detta är på ett mycket naturligt sätt avgränsat
och enhetligt, vilket givetvis medför den fördelen, att militieombudsmannen
kan med särskild sakkunskap och noggrannhet utöva den kontrollerande verksamheten.
Därest nya betydande arbetsuppgifter överlämnas till militieombudsmannen,
kan följden härav bliva, att det arbetsområde, för vilket institutionen
inrättats, icke blir föremål för dess kontrollerande verksamhet i fullt samma
utsträckning, som för närvarande är fallet. Särskilt torde ej med visshet kunna
antagas, att granskning av krigsrättsprotokoll och protokoll i disciplinära bestraffningsärenden
samt överhuvud taget militieombudsmannens inspekterande
verksamhet, vilken är av delvis annan art än justitieombudsmannens, medhinnes
i hittillsvarande omfattning, örn betydande arbetsuppgifter tillkomma.

Beträffande frågan om de särskilda arbetsuppgifter, som enligt motionärens
förslag skulle överflyttas från justitieombudsmannen till militieombudsmannen,
anser jag mig böra framhålla följande.

Enligt förslaget skulle — i motsats till vad som för närvarande gäller ■—
vissa myndigheter och befattningshavare — låt vara i skilda hänseenden —
bliva underkastade såväl justitieombudsmannens som milititeombudsmannens
tillsyn. Detta skulle bliva fallet med länsstyrelserna och till landsstaten hö -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

11

rande myndigheter, vilka såvitt angår deras befattning med exekutions-, åklagar-
och polisväsendet skulle bliva underkastade justitieombudsmannens tillsyn
men i övrigt militieombudsmannens. Detta förefaller knappast lämpligt. De
olika grenarna av dessa myndigheters verksamhet äro nämligen i viss mån likartade
och kunna för övrigt knappast så strängt särskiljas. Jag får i detta avseende
särskilt hänvisa till länsstyrelsernas uppgifter enligt den sociala lagstiftningen
(fattigvårdslagen, alkoholistlagen, lösdrivarlagstiftningen etc.)
ävensom till länsstyrelsernas befattning med utfärdande, fastställande och övervakande
av föreskrifter av skilda slag. Bortsett från att det säkerligen skulle
möta svårigheter att avgöra, till vilken kategori frågor av denna art borde hänföras,
synes en uppdelning av dem på olika tillsynsmyndigheter knappast vara
lämplig. Och även om det beträffande särskilda genom klagomål uppkomna ärenden
skulle låta sig göra att verkställa en uppdelning enligt de skisserade grunderna,
skulle vid inspektioner säkerligen stora svårigheter yppa sig att avgöra
vad som skulle tillkomma justitieombudsmannen respektive militieombudsmannen
att granska.

Då i fråga örn tillsynen över länsstyrelserna och till landsstaten hörande myndigheter
det ojämförligt största antalet ärenden faller inom exekutions-, åklagar-
och polisväsendet, synes det med hänsyn till vad ovan anförts lämpligast,
att även övriga ärenden beträffande dessa myndigheter kvarbliva under justitieombudsmannens
handläggning. I så fall böra även de ärenden angående
behandlingen av lösdrivare och alkoholister, som kunna gälla andra myndigheter,
handläggas av justitieombudsmannen. Dylika ärenden förete för övrigt
utpräglad saklig likhet med ärenden angående den allmänna fångvården, vilka
ju fortfarande skulle tillhöra justitieombudsmannens handläggning.

Bland de ärenden, som enligt förslaget skulle överflyttas från justitieombudsmannen
till militieombudsmannen, befinna sig vidare även sådana ärenden,
som röra myndigheter och tjänstemän inom lantmäteriväsendet. Med hänsyn
till det nära samband, som förefinnes mellan de av dessa myndigheter och tjänstemän
handlagda frågor, å ena, samt de frågor, som handläggas av ägodelningsdomare
och ägodelningsrätt, å andra sidan, synes det mig ur saklig synpunkt
riktigast, att ärenden angående nämnda myndigheter och tjänstemän
handläggas av justitieombudsmannen, som ju har tillsyn över ägodelningsdomarna
och ägodelningsrätterna.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att — därest
förslaget örn överflyttning av vissa arbetsuppgifter från justitieombudsmannen
till militieombudsmannen anses böra genomföras — ovan utvecklade synpunkter
måtte beaktas, då det gäller att avgöra, vilka uppgifter böra överflyttas.

Stockholm i militieombudsmansexpeditionen den 22 mars 1930.

GUNNAR BENDZ.

Adolf von Post.