Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1930 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
vissa mindre förändringar i riksdagens arbetsformer.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 204, har herr Julin, Teodor,
hemställt, att riksdagen ville vidtaga de ändringar i vederbörliga stadganden,
varigenom i motionen föreslagna ändringar av riksdagens arbetsformer skulle
bliva genomförda.
Den i motionen givna framställningen är i huvudsak följande:
»1) Koncentration av debatterna i plenum är ett stort och viktigt önskemål.
Redan nu har ju praxis för dessa debatter utbildat en form, som just syftar
till koncentration. Debatt öppnas allenast, då någon har missnöje att anmäla
mot vederbörande utskotts ståndpunkt i en fråga. Reservant eller, där sådan
ej finnes, avvisad förslagsställare inleder debatten. Utskottet skickar fram en
försvarstalare, vanligen sin ordförande. Först efter dessa huvudtalare gå andra
talare upp, och då huvudtalarna böra hava anfört huvudsynpunkterna på frågan
väntar man, att de följande talarna endast skola uppehålla sig vid vissa
avgränsade detaljer. Så sker också vanligtvis, men ej alltid. Den ordning jag
här tecknat grundar sig ej på någon bestämmelse och ofta nog ej ens på någon
överenskommelse mellan de medverkande. Därför brytes också emellanåt den
goda ordningen. En andra-hands-talare anser sig ofta för säkerhets skull böra
förbereda ett stort tal, i vilket hela den då föreliggande frågan lägges upp,
för den händelse att de väntade första-hands-talama mot förmodan ej skulle
uppträda, och det är inte alltid så lätt att förvandla ett planerat stort tal till
ett lämpligt litet, även örn detta skulle vara aldrig så lämpligt ur debattens
och kanske till och med sakens synpunkt.
Funnes en bestämd ordning för första-hands-talamas framträdande fastställd,
skulle detta säkerligen verka så, att många andra-hands-talare aldrig uppträdde.
Att insnöra debatter i någon slags tvångströja vore emellertid olyckligt, men
man kunde komma ett gott stycke på väg till en bättre ordning genom att utrusta
en viss talesman med sådan befogenhet, att hans ingripande i debatten
ej kunde befaras utebliva. Jag syftar på möjligheten att tilldela en av utskottsmajoriteten
inom sig utsedd talare med samma rätt att ingripa i kammardebatterna,
som nu är tillerkänd ledamot av statsrådet. Denne utskottsmajoritetens
Bihang till riksdagens protokoll 1980. 5 sami. l4 höft. (Nr 22—24.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
talesman kunde få titeln referent, och han skulle som sådan angivas i vederbörande
utskottsutlåtande. Det skulle åligga referent att vara beredd att omedelbart
i kamrarna (en referent för varje kammare skulle givetvis utses) lämna
de upplysningar och göra de inlägg, som oppositionen mot utskottsmajoritetens
mening kunde komma att kräva, och göra detta just med tanke på att
därigenom förhindra, att debatterna onödigtvis förlängdes. Vad här föreslås
torde vara prövat och befunnet fördelaktigt i ett flertal länder.
2) Kungl. Maj:ts propositioner i riksdagen skola av någon bland statsråden
tillställas båda riksdagens kamrar (R. O. 54). Motion i riksdagen skall skriftligen
(i 2 exemplar) avlämnas till vederbörande kammares protokoll, d. v. s. avlämnas
vid plenum. (R. O. 55, O. St. 17 och A. O. 11.)
överlämnande av proposition och motion sker som bekant genom en slags
ceremoni. Vederbörande har att invänta, att föredragningslistan för pågående
plenum är genomgången, och att då begära ordet och anmäla sitt ärende, varefter
talmannen låter hos talaren avhämta de handlingar denne har att avlämna.
Ceremonien har givetvis sitt värde genom den offentlighet densamma
skänker åt överlämnandet, men är som ceremonier i allmänhet något hinderlig
för arbetet. Å andra sidan kan även offentligheten i fråga missbrukas. Man
vågar väl säga, att så i viss mån sker i första kammaren, där ceremonien anses
berättiga till att väckt motion direkt remitteras till utskott utan att bliva
uppförd å föredragningslista, vilket medför, att endast det fåtal kammarledamöter,
som lyckats höra vad talaren-motionären vid tillfället eventuellt anfört,
får kännedom örn motionens tillvaro.
När proposition skall överlämnas, begagna sig statsråden numera av sin
rätt enligt R. O. 53 på så sätt, att de, utan att invänta att föredragningslistan
är genomgången eller ens att invänta att pågående handläggning av visst ärende
är slutfört, begära ordet och anmäla propositionen. Detta praktiska tillvägagångssätt
medför emellertid en praktisk olägenhet, därför att protokollet
så slaviskt följer vad som passerar i kammaren, att man, för att finna protokollsuppgiften
örn propositions avlämnande, kan få leta igenom ett långt
diskussionsprotokoll för ett helt annat ärende. Rättelse häruti skulle enklast
ske genom att protokollsföringen ändras så, att, där ej särskilda skäl för annat
äro, ärenden, uppförda å föredragningslista för dagen, i protokollet återfinnas
i listans obrutna ordning och andra händelser i kamrarna före, respektive
efter dessa ärenden. Därigenom skulle också den tryckta föredragningslistan
kunna ersätta den mycket saknade innehållsförteckningen till kamrarnas protokollshäften.
Vad angår ceremonien vid avlämnande av motioner synes den böra helt avskaffas
och ersättas med skyldighet för motionär att å plenum anmäla och
avlämna sina motionshandlingar till sekreteraren samt skyldighet för sekreteraren
att omedelbart låta förse motionen med nummer och meddela motionären
detta samt, efter det föredragningslistan genomgåtts, tillkännagiva nummerserien
för alla under ifrågavarande plenum avlämnade motioner. Remiss
av motioner till utskott skulle sedan ske i den ordning, som nu är vanlig i
andra kammaren.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
3
3) Den tryckta föredragningslistans användbarhet som innehållsförteckning
till kammarprotokollet skulle i hög grad ökas, örn den trycktes i samma sidstorlek
som övrigt riksdagstryck och med trycket så placerat på papperet, att
detta lämpade sig att vikas som omslag kring protokollshäftet. För att listan
ej skulle undsticka sig bland papperen på pulpeterna borde den tryckas a rätt
stort papper, vars överskjutande vita delar sedan kunde avlägsnas av den,
som önskade använda listan till innehållsförteckningen för kammarprotokollet.
»
Då föreliggande motion blivit hänvisad till konstitutionsutskottet, måste antagas,
att de av motionären önskade bestämmelserna varit avsedda att införas
i grundlag eller reglementariska föreskrifter för riksdagen. Emellertid gäller
flertalet av dessa bestämmelser detaljer, som efter utskottets tanke böra ordnas
av vardera kammaren för sig genom dess ordningsstadga, resp. arbetsordning
och förty icke skola av konstitutionsutskottet prövas.
Vad angar motionärens förslag örn utskottsreferenter, anser utskottet dels
denna fråga böra ses i ett vidare sammanhang, dels en anordning med dylika
referenter ofrånkomligen medföra vissa ytterligare anordningar med minoritetsreferenter
liksom ock vissa konsekvenser exempelvis i avseende å motionärs
rätt att i särskild ordning erhålla ordet.
På dessa skäl och under hänvisning till det förslag örn utredning angående
riksdagens arbetsformer, som utskottet i sitt memorial nr 21 framlagt, får utskottet
hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 7 april 1930.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, David Bergström, Thulin, Stendahl,
G. W. Hansson, K. J. Ekman*, Vennerström, Sundberg, Thorén, Gustafson i
Kasenberg, Persson i Trången, Pehrsson i Göteborg, Andersson i Igelboda*, Karlsson
i Vadstena, Olsson i Mora, Fast, Holmström, Norling i Lesjöfors och Björck i
Kristianstad.
*1 Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottets
yttrande.