Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1930 kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
sådana ändringar i grundlagarna, att den samhällsomstörtande
propagandan må kunna stävjas eller
åtminstone försvåras.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 399, har herr Edberg hemställt,
»att riksdagen avlåter en skrivelse till Kungl. Maj :t, i vilken riksdagen anhåller,
att Kungl. Maj:t måtte igångsätta en utredning, syftande till sådana förändringar
i grundlagarna att den samhällsomstörtande propagandan måtte kunna
stävjas eller åtminstone försvåras och att Kungl. Maj :t därefter måtte för riksdagen
framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Det i förevarande motion berörda rättsområdet är för närvarande i huvudsak
reglerat i allmän lag, icke i grundlag. Sålunda meddelas i strafflagen bestämmelser
om straff för vissa handlingar av här ifrågavarande art; i kap. 8,
§§ 1—3 straffbelägges förräderi, stämpling till förräderi och försök att förleda
till förräderi, i kap. 10, § 14 uppmaning till brott och prisande av brottslig
handling. Enligt strafflagen kap. 2, § 19 kunna brott av angiven art medföra
den påföljd, att vederbörande icke må utöva allmän befattning eller rösträtt
vid politiska och kommunala val eller eljest i kommunala angelägenheter.
I grundlagarna finnas endast ett par bestämmelser, som stå i visst sammanhang
med de nämnda. I § 26 riksdagsordningen stadgas bland annat, att riksdagsmannabefattning
ej kan utövas av den, som på grund av ådömd straffpåföljd
icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, som icke vunnit
laga kraft, är dömd till sådan straffpåföljd. Det bör ock erinras, att enligt
§ 110 regeringsformen riksdagsman endast efter beslut med fem sjättedels
majoritet i vederbörande kammare kan ställas under tilltal eller berövas sin
frihet för sina gärningar eller yttranden i egenskap av riksdagsman.
Att härutöver i grundlagarna upptaga bestämmelser på angivna område finner
utskottet olämpligt. Frågan om eller i vad mån ändringar i anförda eller
andra i allmän lag givna bestämmelser kunna vara påkallade ligger utanför
utskottets befogenhet att pröva.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 6 haft. (Nr 13.) 1
Utskottets
yttrande.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
Då motionären i motiveringen till sitt förslag jämväl berör frågan örn en ökning
av den befogenhet, som tillkommer talmännen i riksdagens kamrar, vill
utskottet framhålla, att detta spörsmål visserligen synes förtjänt av beaktande
men torde böra upptagas i annat sammanhang än det nu föreliggande.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 6 mars 1930.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg*, David Bergström*,
2 hulin , Stendahl, G. IV. Hansson, Hellberg*, K. J. Ekman*, Vennerström*, Sundberg,
Engberg*, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken, Borg, Persson i
Trången , Pehrsson i Göteborg, Andersson i Igelboda, Lindmark och Björck i
Kristianstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) Av herr K. J. Ehman.
Den propaganda, mot vilken förevarande motion vänder sig, utgår ifrån en
revolutionär strävan att överändakasta den lagliga samhällsordningen och är,
såsom motionären påpekat, så mycket mer beklaglig, som den hämtar stöd och
hjälp utifrån och ställer sig i tjänst hos främmande intressen.
Vad som till förhindrande eller försvårande av denna propaganda bör åtgöras
faller väl till stor del utanför grundlagarnas område; men uppenbart
är, att även på detta område luckor finnas, varigenom samhällets reaktion mot
den landsfördärvliga propagandan ställes utan erforderligt stöd. Sålunda kan
påpekas, att vissa hithörande bestämmelser i grundlagarna, särskilt § 52 riksdagsordningen
samt § 1 p. 4 och § 3 tryckfrihetsförordningen, ej fullt täcka
behovet av samhällsskyddande bestämmelser under nu rådande förhållanden.
En något utvidgad rätt för talmännen i riksdagens kamrar att ingripa mot
talare, som även i andra avseenden, än dem grundlagarna nu angiva, missbruka
den riksdagsman tillförsäkrade yttrandefriheten; en effektiv begränsning
av rätten att fortfara med utgivandet av tidningar och periodiska skrifter,
sedan deras brottsliga karaktär och syftning konstaterats; införandet i § 3
tryckfrihetsförordningen av ansvarsbestämmelser för de nya former av brotts
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
3
liga uttalandea i tryck, som under senare tid vuxit fram m. m., torde vara
åtgärder, som utan vidare kunna betecknas såsom önskvärda eller till och med
nödvändiga. _ ,
Jämväl utanför grundlagsbestämmelsernas verkningsområde torde åtgärder
mot den samhällsupplösande propagandan vara befogade, särskilt till förhindrande
av barnens indragande i rörelsen; och skulle ändring av grundlagarnas
bestämmelser i den av motionären åsyftade riktning komma att genomföras,
lära åtgärder även i nyssnämnda och andra avseenden ej utebliva.
Givet är, att för vidtagande av åtgärder, särskilt inom det av grundlagarna
reglerade tillämplighetsområdet, en allsidig utredning, jämväl med beaktande
av vad uti andra civiliserade länder åtgjorts, är nödvändig, varvid lämpligen
torde böra beaktas, huruvida icke även åtgärder böra vidtagas för att göia
redan gällande bestämmelser mera effektiva än de hittills ofta visat sig vara.
I anledning härav hemställes,
att riksdagen med anledning av förevarande motion matte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville,
efter verkställd utredning, snarast möjligt för riksdagen framlägga
förslag till sådana i berörda motion påyrkade lagändringar,
att den samhällsfientliga propagandan må kunna stävjas
eller åtminstone väsentligen försvåras.
2) av herrar Pehrsson i Göteborg och Lindmark, som ansett, att utskottets
motivering bort hava följande lydelse:
»Det i förevarande motion-----egenskap av riksdagsman.
Utskottet har allvarligt beaktat de av motionären uttalade farhågorna inför
den illojala propaganda, som systematiskt bedrives för att undergräva och med
våld omstörta den lagliga samhällsordningen, i synnerhet som denna propaganda
hämtar direktiv och stöd utifrån och ställer sig i tjänst hos främmande
intressen. Statsmakterna kunna icke lämna denna verksamhet, ej minst i den
mån den pågår bland barn och ungdom, opåaktad.
En utredning angående medlen till effektivt värn mot denna samhallsfara
kan jämväl synas påkallad. Särskilt kunde en utredning örn de åtgärder mot
samhällsfientlig propaganda av olika art, som vidtagits i skilda civiliserade
land, och detta både inom och utom det västerländska kulturområdet, bliva av
stort värde. . o „ ..
Motionären föreslår emellertid, utan att närmare inga pa detaljiorsiag eller
lämna några riktlinjer, att denna utredning skulle »syfta till förändringar i
grundlagarna». Utskottet kan icke i det avseendet dela motionärens uppfatt
liing.
o .
Om nya lagbestämmelser behövas för att stävja eller åtminstone försvara
den samhällsomstörtande propagandan, torde de huvudsakligen falla inom allmän
lags område.
En effektivare tillämpning av gällande bestämmelser torde högst avsevärt
kunna motverka överklagade missförhållande. Men allt detta ligger helt utan
-
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13
för motionärens yrkande. Det som framför allt behöves, ett stärkande av den
allmänna medborgaranda, som kräver att gällande lag skall åtlydas, torde icke
genom någon utredning kunna framkallas.
Då motionären i motiveringen till sitt förslag berör frågan örn ökad befogenhet
tor talmannen i riksdagens kamrar gentemot riksdagsman, som missbrukar
honom tillhörande yttrandefrihet, vill utskottet framhålla, att detta spörsmål,
som fortjanar allt beaktande, torde, i den mån det för sin lösning förutsätter
lagändring, böra upptagas i annat sammanhang.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
300803