Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1930 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av ett statens skog södling sanslag ävensom två
i ämnet väckta motioner.

: rr ’ (l:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under punkt 127 i nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda förelagd riksdagen, för understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
av företag, som avse skogsodling eller annan åtgärd för
vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker med otillfredsställande
skogstillstånd, beräkna för budgetåret 1930/1931 ett belopp av 600,000
kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 21 februari 1930 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 134, under åberopande av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen att a)
godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder för
understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet inom område,
varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av företag, som avser skogsodling
eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker
med otillfredsställande skogstillstånd; samt b) till sådant understödjande
anvisa för budgetåret 1930/1931 under benämning statens skogsodlingsanslag
ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.

I anledning av ifrågavarande proposition har inom riksdagen väckts två till
utskottet hänvisade motioner nämligen nr I: 266 av herr Tamm och nr II: 419
av herr Lindberg. I motionen I: 266 har hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring i de i proposition 134 föreslagna grunderna för erhållande av
bidrag från statens skogsodlingsanslag, att bidraget skall utgå med 40 procent
av den beräknade kostnaden för företaget, dock med rätt för skogsvårdsstyrelsen
att, när särskilda skäl därtill föreligga, bevilja högre bidrag, dock ej
över 50 procent, samt att företag med mindre areal än 2 hektar ej skola vara
berättigade att erhålla bidrag. I motionen II: 419 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att den i Kungl. Maj:ts proposition nr 134 föreslagna kun Bihang

till riksdagens protokoll 1980. 10 sami. 30 haft. (Nr 74.) 1

Motioner.

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ? ]t.

Uppkomsten
av frågan
av skogsodlingsanslag.

Hittillsvarande

understödsverksamhct

för främjande
av
skogsväxt.

görelsen angående villkor för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag icke
skall gälla för Norrland jämte Kopparbergs oell Värmlands län.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

I tvänne likalydande motioner vid 1928 års riksdag (1:46 och 11:44) hemställdes,
att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag
angående statens medverkan till skogsodling av sådana kala, till skogsbörd
tjänliga marker, för vilka skogsodlingsskyldighet enligt gällande skogslagar
ej kunde åläggas markägaren. Därjämte hemställdes i en tredje vid samma
riksdag väckt motion (11:45), att riksdagen ville hos Kungl. Haj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta med hänsynstagande till vad i motionen anförts
verkställa utredning och för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag till
genomgripande åtgärder för den svenska skogsmarkens rationella utnyttjande
till skogsbörd.

Med anledning av nämnda motioner anhöll riksdagen i skrivelse den 1 juni
1928 nr 329 om verkställande av utredning rörande de åtgärder, som kunde
vara erforderliga för vinnande av det i motionerna avsedda syftet, samt om
framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning.

Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 oktober 1928 chefen
för jordbruksdepartementet tillkallat fem utredningsmän, nämligen landshövdingen
J. Nilsson, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare
hemmansägarna C. J. Johansson i Uppmälby och P. Persson i Trången, revisionssekreteraren
T. W. G. Sjöfors och länsjägmästaren W. Lothigius, att
inom sagda departement i anslutning till den av riksdagen i berörda skrivelse
gjorda framställning och i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden samma
dag närmare angivna grunder verkställa utredning samt avgiva förslag angående
statens medverkan, utöver vad för närvarande ägde rum, till vinnande
av skogsbörd å marker, vilka därtill vore tjänliga men vilka icke vore föremål
för rationellt utnyttjande, hava utredningsmännen, som antagit benämningen
1928 års skogsvårdskommitté, till fullgörande av sitt uppdrag den 1
november 1929 avgivit betänkande angående statens medverkan för vinnande
av ökad skogsproduktion å vissa marker (St. off. utr. 1929:27).

Ett av skogsvårdskommittén utarbetat förslag till kungörelse angående villkor
för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag är såsom bilaga fogat
vid detta utlåtande (Bil. A).

Den verksamhet, som hittills bedrivits med understöd av allmänna medel
för främjande av skogsväxt beträffande marker med otillfredsställande skogstillstånd
å de å enskilda skogar förekommande kala skogsmarker samt skogsmarker
med synnerligen glesa bestånd har huvudsakligen avsett arbeten av
tre olika slag, nämligen 1) skogsodling å kala eller därmed jämförliga marker,
2) rensnings- och röjningshuggningar å marker med hårt dimensionsavverkade
eller eljest glesa och oväxtliga bestånd samt 3) gallringar i överslutna bestånd.

Understöd till berörda ändamål har lämnats dels från vissa statsanslag, dels
av skogsvårdsavgifter och dels från särskilda av landsting och hushållningssällskap
beviljade anslag.

Jordbrulesutskottets utlåtande Nr 74.

Med avseende å beliovet av statsåtgärder för iståndsättande av marker med
otillfredsställande skogstillstånd har kommittén framhållit, att trots den betydande
verksamhet i detta syfte, som med understöd från det allmännas sida
sedan länge ägt runi, synnerligen omfattande arealer dylika marker i landet
alltjämt förefunnes. Kommittén har beräknat totalarealen av skogsmarker
med otillfredsställande skogstillstånd å nedanstående kategorier enskilda skogar
på följande sätt.

Kal skogs-mark

Skogsmark
med bestånd
av slutenhets-grad 0.3—0.4

Skogsmark
med över-huvudtaget
otillfredsstäl-lande skogs-tillstånd

Skogar under skogsvårdslagen...........

1,434,700

1,911,600

3,122,000

Skogar under lappmarks- och husbehovsskog9lagarna .

63,700

272,600

325,700

Skogar under skyddsskogslagen..........

7,300

77,400

81,500

Summa

1,505,700

2,201,000

3,529,200

Totala arealen skogsmark, sorn av ålder ligger kal å skogar under skogsvårdslagen,
utgör enligt kommitténs beräkningar 545,000 hektar.

Enligt kommitténs mening vore det tydligt, att, därest nian inom rimlig
tid ville ernå nöjaktig skogsproduktion å ifrågavarande marker, nyssangivna
verksamhet måste väsentligt utvidgas.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som i huvudsak ansluter sig till
1928 års skogsvårdskommittés förslag, avser att genom statens medverkan, i
mån av tillgång på medel — utöver vad nu äger rum — effektivt understödja
frivilliga åtgärder för vinnande av nöjaktig skogsproduktion å därtill tjänliga
skogsmarker, som ligga kala eller varå skogstillståndet eljest är otillfredsställande.
I sådant syfte föreslås anvisande av ett särskilt anslag med
benämning statens skogsodlingsanslag, varifrån understöd skulle kunna utlämnas
enligt vissa föreslagna grunder.

Departementschefen har såsom allmänna motiv för det framlagda förslaget
anfört följande.

»Såsom framgår av utredningen i ärendet, förefinnas å de enskilda skogarna i
landet mycket omfattande arealer såväl av ålder kala marker som marker, vilka
äro bevuxna med mycket glesa och mindervärdiga bestånd eller varå skogstillståndet
eljest är otillfredsställande. Från nationalekonomiska och sociala synpunkter
är det uppenbarligen synnerligen önskvärt, att dessa marker snarast
möjligt försättas i ändamålsenligt skogsproduktivt skick. En verksamhet i
detta syfte kommer sålunda att medföra en avsevärd ökning av landets skogskapital,
varigenom stegrade inkomster tillföras det allmänna samt rikare arbetstillfällen
skapas för befolkningen. En dylik åtgärd är jämväl av stor betydelse
för tillgodoseende av landets och särskilt trävaruindustriens virkesbehov
samt för utvecklingen av exporten av skogsprodukter. Iståndsättandet av
ifrågavarande marker drager emellertid i många fall så betydande kostnader,
att de enskilda markägarna ofta ej äro i stånd att ensamma bestrida dem. Där -

Behovet av
ytterligare
statsåtgärder.

Huvudprincipen
i
Kungl.
Maj:ts
förslag.

4

J ordbruksutskottets utlåtande Nr ?4.

Utskottet.

Understödsverksamhetens
omfattning.

jämte är att märka, att det huvudsakliga ekonomiska utbytet av de härför erforderliga
arbetena i regel erhålles först efter så lång tids förlopp, att den, som
utför dylikt arbete, ej kan räkna på att själv få tillgodogöra sig detta utbyte.
Med hänsyn härtill kan det ej förväntas, att ifrågavarande arbeten inom överskådlig
tid skola komma till utförande genom markägarnas eget föranstaltande.
Detta vinner stöd även därav, att det otillfredsställande skogstillståndet å dessa
marker merendels ägt bestånd sedan lång tid tillbaka, utan att något åtgjorts
från ägarnas sida för markernas produktivgörande. Ett förverkligande av
förenämnda önskemål torde därför ej kunna ske, med mindre staten på lämpligt
sätt därtill lämnar sin medverkan.

I fråga om formen för denna medverkan delar jag kommitténs uppfattning,
att statens ingripande i främsta rummet bör åsyfta ett utvecklande av markägarnas
självverksamhet för ändamålet. Endast härigenom kan arbetet för
anskaffande av tillfredsställande skogsväxt å ifrågavarande marker erhålla
önskvärd omfattning, utan att kostnaden därför bliver alltför betungande. Härtill
kommer, att en dylik verksamhet är ägnad att väcka och vidmakthålla ett
ökat skogsvårdsintresse hos markägarna och sålunda främja skogsskötselns utveckling
i landet. En nödvändig förutsättning för åstadkommande av en frivillig
verksamhet i förevarande syfte från markägarnas sida är emellertid, att
staten lämnar verksamheten ett effektivt ekonomiskt stöd. Jag finner mig
förty, lika med kommittén och det övervägande flertalet av de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna, böra principiellt tillstyrka, att staten i ökad
omfattning understödjer en dylik verksamhet.»

Genom sin ovanberörda skrivelse till Kungl. Majit den 1 juni 1928 (nr 329)
bär riksdagen principiellt uttalat sig för att staten bör i större omfattning än
för närvarande sker understödja åtgärder, som kunna bidraga till att marker
av här ifrågavarande beskaffenhet snarast möjligt försättas i ändamålsenligt
skogsproduktivt skick. Utskottet vill skänka sin anslutning till den i förevarande
proposition framförda riktiga synpunkten att denna statens medverkan
i främsta rummet bör åsyfta ett utvecklande av markägarnas självverksamhet
för ändamålet. Med avseende å förslagets närmare utformning
skall utskottet här nedan angiva sin ställning härtill. Utskottet anser sig
emellertid redan här böra uttala, att förslaget synes i huvudsak väl ägnat att
främja det därmed avsedda syftet.

Vid det närmare bestämmandet av den ifrågasatta understödsverksamhetens
omfattning har såsom allmän princip uppställts, att verksamheten borde begränsas
att avse allenast vissa typer skogsmarker, beträffande vilka med fog
kunde antagas, att de ej inom skälig tid komme att försättas i nöjaktigt skogsproduktivt
skick genom markägarens egen försorg. I fråga om dylika marker
skulle understöd kunna utgå till varje åtgärd -—• med undantag av skogsdikning
— som ur rationell skogsvårdssynpunkt kunde anses böra lämpligen vidtagas
för nämnda ändamål. Åt begreppet skogsmark har i detta sammanhang
ansetts böra givas samma innebörd som i 1923 års skogsvårdslag och sålunda i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

5

stort sett ansetts böra omfatta all mark, som ej användes till annat kulturändamål
än skogsproduktion, under förutsättning att marken ej vore otjänlig till
skogsbruk.

Vid urvalet av de typer skogsmark, som borde bliva föremål för understöd,
skulle sådant understöd i första rummet medgivas i fråga om mark, som läge
kal. Till kal mark har härvid hänförts ej allenast sådan mark, som vore
bevuxen endast med buskar eller eljest helt saknade trädvegetation, utan även
mark, varå visserligen träd förekomme men blott såsom enstaka individ. Kal
mark, som i enlighet härmed skulle bliva föremål för statsbidrag, omfattar enligt
gjorda beräkningar 350,000 hektar. Kätt till understöd skulle kunna under
viss förutsättning medgivas även i fråga örn vanhävdade skogsmarker, där
skogsbeståndet vore av synnerligen otillfredsställande slutenhet och tillika i
väsentlig mån saknade utvecklingsmöjligheter. Dylika skogsmarker hava beräknats
omfatta 050,000 hektar. Vad angår andra marker med otillfredsställande
skogstillstånd än berörda kala och vanhävdade marker skulle beträffande
dessa rätt till understöd i allmänhet ej äga rum. Dock skulle i fråga
örn rätt till understöd med förutnämnda kala och vanhävdade marker likställas
marker, bevuxna med s. k. stavaskogsbestånd, varmed avsåges i Norrland
och Dalarna förekommande skogsmarker bevuxna med överslutna, likåldriga
och förhållandevis gamla bestånd, vilkas tillväxt för huvudparten av träden
helt avslutats vid en mycket lag bröstdiameter och trädhöjd men vilka örn de
gjordes till föremål för röjningsgallring oftast ägde utvecklingsmöjligheter.
Stavaskogarnas ytinnehåll har beräknats uppgå till 200,000 hektar.

Såsom allmän regel skulle gälla att understöd ej finge utgå till åtgärd, som
någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag vore pliktig utföra. Från denna
regel har ansetts böra stadgas sådant undantag, att statsunderstöd må lämnas
till utförande av erforderliga återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts
för erhållande av nöjaktig föryngring å sådan vanhävdad mark med
gles och oväxtlig skog, som förut sagts, samt å mark, bevuxen med stavaskog.

Slutligen skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag ifrågavarande understödsverksamhet
för närvarande begränsas att avse skogarna under 1923 års skogsvårdslag.

Beträffande omfattningen av den föreslagna understödsverksamheten har i
motionen II: 419 — under hänvisning till en vid innevarande riksdag väckt,
till utskottet hänvisad motion II: 38 angående åtgärder för åvägabringande
av intensivare skogsvård i Norrland — framhållits, att ett bifall till Kungl.
Maj :ts föreliggande proposition skulle medföra svårigheter vid uppgörande av
den generalplan för skogsvården, som ifrågasatts i motion II: 38. Till förekommande
härav föreslås i motionen II: 419, att Norrland samt Kopparbergs
och Värmlands län böra undantagas från tillämpningen av det vid propositionen
fogade förslaget till kungörelse.

Körande det i motionen framställda förslaget att i fråga örn förevarande
understödsverksamhet undantaga Norrland jämte Kopparbergs och Värmlands
län kan utskottet icke dela motionärens uppfattning att ett bifall till Kungl.

Motion
II: 419.

Utskottet.

(i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Majlis förevarande framställning skulle vara ägnat att föregripa en eventuell
utredning rörande en intensivare skogsvård i Norrland. Utskottet håller sålunda
före att givetvis även skogsägare i berörda landsdelar böra komma i åtnjutande
av de fördelar, som ett bidrag från statens sida i förevarande avseende
kan erbjuda. Av anförda skäl anser sig sålunda utskottet böra avstyrka motionen
11:419.

Icke heller i övrigt bär utskottet funnit skäl till erinran mot Kungl. Majda
förslag i nu omhandlade avseenden.

Formen för Vad angår formen för här avsett statsunderstöd innebär förslaget att understödet.
stödet skulle helt utgå i form av bidrag utan återbetalningskyldighet.

Departementschefen har först redogjort för de förslag, som framkommit med
avseende å formen för statsunderstödet, därvid ifrågasatts lån, bidrag utan
återbetalningsskyldighet samt en kombination av nyssnämnda två former. Därefter
bar departementschefen framhållit, att det ej torde vara möjligt att exakt
beräkna räntabiliteten för de kostnader, som nedläggas å skogsodling av kal
skogsmark eller andra här avsedda åtgärder, samt vidare anfört följande.

»Med hänsyn härtill och då dessa åtgärder i allmänhet först efter mycket lång
tids förlopp giva någon avkastning av betydenhet, torde det ej kunna antagas,
att ägarna av ifrågavarande marker i någon större utsträckning äro villiga att
för bestridande av sagda kostnader upptaga lån, förenade med förräntnings- och
amorteringsskyldighet. Anordnande av en låneverksamhet i förevarande syfte
skulle därför, vare sig den tillämpas såsom ensam understödsform eller kombinerades
med en därefter avpassad bidragsverksamhet, säkerligen ej komma att
uppväcka något större intresse för iståndsättande av ifrågavarande marker.
A andra sidan skulle en dylik verksamhet med nödvändighet draga högst betydande
förvaltningskostnader, som i huvudsak måste bestridas av staten. Avsevärda
svårigheter skulle ock möta att bereda staten betryggande säkerhet för
utlämnade lån, då det ej torde kunna ifrågasättas att bereda dessa lån samma
förmånsrätt som statslån till odlings- eller avdikningsföretag. På grund härav
och under åberopande i övrigt av de skäl, som kommittén i förevarande avseende
anfört, tillstyrker jag, i likhet med kommittén och i anslutning till en
nästan enhällig mening bland de hörda myndigheterna och sammanslutningarna,
att här avsett statsunderstöd betämmes att helt utgå i form av bidrag utan
återbetalnings skyldighet.»

Utskottet. På av departementschefen anförda skäl ansluter sig utskottet till Kungl.
Marits förslag.

Huvud- Rörande huvudgrunderna för organisationen av ifrågavarande bidragsverkforUbidrags-
sam^et innefattar kommitténs förslag, till vilket Kungl. Maj :ts förevarande
verksam- framställning ansluter sig, att verksamhetens handhavande skulle uppdragas
’^enisation ^ skogsvårdsstyrelserna respektive skogssällskapet. Fördelningen av det ifrågasatta
anslaget skulle i likhet med vad som gäller i fråga örn statens skogsutdikningsanslag
principiellt verkställas med hänsyn till de vid varjj;: tillfälle inom

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

7

respektive bidragsbeviljande myndigheters verksamhetsområden gjorda ansökningar
om bidrag.

Enligt kommitténs förslag skulle skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet
äga att självständigt pröva och avgöra frågor örn beviljande av statsbidrag till
åtgärder, varom här vore fråga. De markägare, som önskade erhålla bidrag,
skulle hava att därom göra ansökan hos vederbörande skogsvårdsstyrelse eller,
vad anginge till skogssällskapet anslutna skogar, hos detta.

Förslaget upptager vidare bestämmelser därom, att de medel, som riksdagen
kunde komma att anvisa till ifrågavarande ändamål, skulle fördelas mellan de
bidragsbeviljande myndigheterna av Kungl. Majit efter hörande av centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund.

De medel, som Kungl. Majit för ändamålet tilldelat bidragsbeviljande myndighet,
skulle av statskontoret i viss ordning ställas till myndighetens förfogande.
Medlen skulle av myndigheten särskilt bokföras och redovisas, och
skulle därå upplupen ränta tillgodogöras samma medel. Härjämte innefattar
kommitténs förslag vissa regler med avseende å företagens planläggning, fastställande
av arbetsplan, upprättande av kontrakt och avgivande av redogörelse
för bidragsverksamheten.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

»På sätt kommittén föreslagit och de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna
utan meningsskiljaktighet tillstyrkt, torde handhavandet av
den ifrågasatta bidragsverksamheten böra uppdragas åt skogsvårdsstyrelserna
eller, vad angår till skogssällskapet anslutna skogar under skogsvårdslagen, åt
sällskapet. Vid fullgörande av detta uppdrag torde styrelserna och sällskapet
böra äga befogenhet att självständigt pröva och avgöra frågor om beviljande av
bidrag till företag, varom här är fråga.

Beträffande grunderna för fördelningen mellan skogsvårdsstyrelserna och
skogssällskapet av de medel, som må komma att anvisas för ifrågavarande ändamål,
samt sättet för dessa medels bokförande och redovisande hos styrelserna
och sällskapet, finner jag mig, i likhet med det övervägande flertalet av de
hörda myndigheterna och sammanslutningarna, böra tillstyrka kommitténs förslag
jämväl i denna del. Därest framdeles närmare kännedom kommer att vinnas
örn arealerna bidragsberättigade marker inom de särskilda skogsvårdsstyrelsemas
(respektive skogssällskapets) verksamhetsområden, torde emellertid,
på sätt kommittén förutsatt, frågan örn sagda medels fördelande med hänsyn
till dessa arealer böra upptagas till förnyad prövning.

Vad angår uppgörande av förslag till företag, varom här är fråga, synes
uppenbart, att ett nöjaktigt bedömande av frågan, huruvida statsbidrag bör
utgå till visst företag, ej kan ske, med mindre en plan över företaget upprättats,
innefattande jämväl uppgift å de kostnader, som företagets utförande beräknas
kräva. I likhet med kommittén och flertalet i ärendet hörda myndigheter och
sammanslutningar anser jag därför, att vederbörande bidragsbeviljande myndigheter
böra åläggas att föranstalta om uppgörande av dylika planer beträffande
alla företag, vartill bidrag sökts, förutsatt att gjord ansökning ej finnes

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

böra omedelbart avslås. En dylik bestämmelse kommer visserligen att hava till
följd, att bidragsverksamheten måste begränsas till sådana företag, där kostnaderna
för planläggningen stå i skäligt förhållande till kostnaderna för företagens
utförande, men synes denna omständighet ej böra föranleda uppgivande
av fordran på plans upprättande såsom villkor för bidrag. Jag vill härvid erinra,
att, då planläggningen av ifrågavarande företag i allmänhet ej torde draga
större kostnader, sagda begränsning ej lärer bliva av någon mera avsevärd
betydelse. Vidare är att märka, att de marker, med avseende varå bidrag må
utgå, i många fall äro så belägna, att planer rörande åtgärder för deras iståndsättande
lämpligen kunna i ett sammanhang uppgöras, varigenom kostnaderna
för planerna kunna avsevärt nedbringas. Det torde ock kunna förutsättas, att,
där markerna hava dylik belägenhet, de bidragsbeviljande myndigheterna komma
att tillse, att de för markernas produktivgörande erforderliga arbetena i
möjligaste män samtidigt planläggas och utföras. Slutligen må framhållas, att
i sådana fall, då av kostnadshänsyn plan rörande visst företag ej anses böra
upprättas och statsbidrag till företaget sålunda ej kan beviljas, vederbörande
skogsvårdsstyrelse är oförhindrad att utan sådan planläggning, varom nu är
fråga, av skogsvårdskassans medel lämna understöd till företaget på det sätt
och i den omfattning, som skogsvårdsstyreisen finner lämplig.

Beträffande den ordning, vari plan till här avsett företag bör upprättas,
torde det, på sätt kommittén föreslagit, böra ankomma å Kungl. Maj :t att härutinnan
meddela erforderliga bestämmelser. Vid avfattandet av dessa lärer
Kungl. Maj :t komma att tillse, att planerna i intet fall göras mera omfattande
och detaljerade än som för bidragsfrågans behöriga bedömande är nödigt.

I likhet med kommittén anser jag, att behörighet att upprätta ifrågavarande
planer bör tillkomma ej allenast skogsvårdsstyrelsernas och skogssällskapets
tjänstemän med högre skoglig utbildning utan även länsskogvaktare och med
dem likställd personal, sistnämnda befattningshavare dock under villkor, att
av dem upprättade planer granskas och godkännas av tjänsteman med högre
skoglig utbildning. De av Norrlands skogsvårdsförbund framförda betänkligheterna
mot tillerkännande åt länsskogvaktare av behörighet i förevarande
avseende synas ej grundade, därest länsskogvaktamas kompetens härutinnan
begränsas på sätt nyss angivits.

Vad härefter angår fastställande av arbetsplan och upprättande av kontrakt
rörande företag, som här avses, samt utövande av tillsyn därå, har kommitténs
förslag i dessa delar utformats i nära anslutning till vad i motsvarande avseende
gäller rörande företag, vartill bidrag utgår från statens skogsutdikningsanslag.
Tydligt är, att, därest avsevärda anslag av statsmedel ställas till skogsvårdsstyrelsernas
och skogssällskapets förfogande för iståndsättande av här avsedda
marker med otillfredsställande skogstillstånd, betryggande garantier måste krävas
för att de arbeten, vartill statsbidrag beviljas, behörigen utföras. Vad kommittén
i detta avseende föreslagit kan ej anses innefatta strängare föreskrifter,
än som skäligen måste fordras. Det torde sålunda vara uppenbart, att vid
beviljande av bidrag till ifrågavarande företag vederbörande myndighet bör
bestämma, inom vilken tid och på vilket sätt företaget skall utföras, eller,

J ordbrulcsutskottets utlåtande Nr 7-4.

9

med andra ord, fastställa arbetsplan för detta ävensom genom kontrakt med
bidragstagaren tillförbinda denne att fullgöra dessa bestämmelser och att bestrida.
vad som erfordras för företagets fullbordande utöver statsbidraget. Det
må härvid erinras, att, där erforderliga uppgifter om sätt och tid för företagets
utförande införts i det vid företagets planläggning upprättade förslaget,
hinder ej möter att fastställa detta såsom arbetsplan. Vidare må framhållas,
att, då tryckta formulär i allmänhet torde kunna användas för upprättande
av arbetsplan (resp. förslag till företag) och kontrakt samt arbetsplanen
lämpligen kan fogas såsom bilaga till kontraktet, uppgörandet av dessa handlingar
ej kan bliva i nämnvärd grad betungande för de bidragsbeviljande myndigheterna.
Jag finner mig förty böra tillstyrka kommitténs förslag i denna
del.

Att, såsom skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra del synes hava ifrågasatt,
medgiva bidragsbeviljande myndighet befogenhet att upprätta gemensamt
kontrakt rörande företag, som avse skilda fastigheter med olika ägare, kan jag
ej förorda. Däremot möter tydligen ej hinder att upprätta gemensamt kontrakt,
då fråga är om företag, som avser skilda fastigheter med samme ägare, eller
företag, som angår samfälld mark med flera delägare.

Beträffande slutligen frågan örn skyldighet för bidragsbeviljande myndighet
att i viss ordning avgiva redogörelse för ifrågavarande bidragsverksamhet finner
jag även härutinnan kommitténs förslag böra följas. Jag erinrar härvid,
att förslaget i denna del ansluter sig till vad i motsvarande avseende gäller rörande
statens verksamhet för understödjande av skogsdikning.»

Vad i förevarande avseende föreslagits föranleder ingen utskottets erinran.
Utskottet anser sig allenast böra med avseende å de i förslaget innefattade
kompetensvillkoren för behörighet att upprätta planer till företag av ifrågavarande
slag hänvisa till vad utskottet i sitt av riksdagen därutinnan godkända
utlåtande nr 2 punkt 48 i motsvarande avseende anfört beträffande
skogsutdikningsanslaget, varav framgår, att med uttrycket högre skoglig bildning
bör förstås jämväl sådan bildning, som vunnits av den, som genomgått
skogshögskolans forstmästarkurs.

Beträffande frågan, huru kostnaderna för verksamhetens handhavande skola
bestridas, innefattar Kungl. Maj:ts förslag att dessa kostnader skola bestridas
av staten men att kostnaden för hantlangning vid upprättande av plan till företag,
som här avses, ävensom viss del, förslagsvis 20 procent, av vederbörande
förrättningsman tillkommande arvode samt rese- och traktamentsersättning för
planens uppgörande skulle gäldas av vederbörande sakägare.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Då giltig anledning ej synes föreligga att ifråga örn gäldande av kostnaderna
för den föreslagna bidragsverksamhetens bandhavande fastställa andra grunder
än dem, som gälla i motsvarande avseende beträffande den statliga understödsverksamheten
för främjande av skogsdikning, ansluter jag mig till kommitténs
förslag i förevarande avseende. Enär detta innebär, att den bidragsbeviljande

Utskottet.

Kostnaderna
för bidragsverksamhetens

handhavande.

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

Utskottet.

Sättet för
statsbidra -gets utgåen
de och
bidragets
storlek.

myndigheten skall vara oförhindrad att av egna medel helt eller delvis gälda
de kostnader, som i normala fall skola bestridas av vederbörande sakägare,
förefinnes enligt förslaget, där i särskilda fall beredande av helt kostnadsfri
planläggning utgör en nödvändig förutsättning för väckande av vederbörande
markägares intresse för ifrågavarande verksamhet, möjlighet att taga vederbörlig
hänsyn till dessa fall. Att, såsom Sveriges skogsägareförbund synes
hava ifrågasatt, direkt förbjuda bidragsbeviljande myndighet att bestrida
även kostnad för erforderlig hantlangning vid planläggningen, synes ej påkallat.
Det kan med säkerhet antagas, att myndigheten ej kommer att gälda
sådan kostnad, om ej giltiga skäl därtill föreligga.

.Vidkommande den av skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län väckta frågan
örn stadgande av skyldighet för markägare att till vederbörande myndighet
utgiva ersättning för den kostnad, som myndigheten fått vidkännas för planläggning
av här avsett företag, därest företaget ej av honom utföres enligt fastställd
plan, torde sådan skyldighet visserligen följa av allmänna avtalsregler,
men lärer i tydlighetens intresse en uttrycklig föreskrift härom böra meddelas.
»

Mot förslaget i denna del har utskottet intet att erinra.

Beträffande formen för statsbidragets utgående innebär Kungl. Majis förslag,
att bidraget principiellt skall fastställas i penningar samt i viss ordning
tillhandahållas bidragstagaren mot det att denne förbinder sig att utföra det
företag, bidraget avser.

Med avseende å grunden för statsbidragets beräknande skulle i likhet med
vad som i motsvarande avseende gäller i fråga om statens skogsutdikningsanslag
statsbidraget fastställas att utgå med viss del av den godkända kostnaden
för företaget.

Körande sättet för fastställande av de kostnader, som böra läggas till grund
för statsbidragets beräknande, avses i förslaget att till dessa skulle väsentligen
hänföras erforderliga arbetskostnader för utförande av den skogsodlings- eller
skogsvårdsåtgärd, varom fråga vore, jämte nödiga utgifter för arbetsledning
samt, där fråga vore örn skogsodling, kostnader för skogsodlingsmaterial och
för slitage å erforderliga maskiner eller redskap. Härförutom borde, där den
bidragsbeviljande myndigheten funné nödigt att i samband ined nämnda åtgärds
utförande hägnad uppfördes för fredande av det område, varå åtgärden
vidtoges, kostnaden för uppförande av dylik hägnad inräknas i förevarande utgifter,
därvid dock skulle iakttagas att i kostnaden för hägnad ej inräknades
rotvärdet å hägnadsvirket, därest tillgång å sådant virke funnes å vederbörande
fastighet. Avsåge företaget röjning i skräpskog eller gallring i stavaskogsbestånd
eller eljest avverkning av skog, skulle det beräknade avsättningsvärdet
å det virke, som skulle avverkas, avdragas från summan av kostnaderna för
företaget. Allenast restbeloppet borde sålunda läggas till grund för bidragets
beräknande.

I anslutning till reglerna örn statsbidrag till skogsdikningsföretag har en

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 74-

11

generell maximigräns för bidragsandelen ansetts böra fastställas samt åt de
bidragsbeviljande myndigheterna överlämnas att inom denna gräns i varje särskilt
fall utmäta det bidrag, som skäligen funnes böra beviljas.

I fråga örn statsbidragets storlek innefattar Kungl. Majlis förslag, i enlighet
med vad kommittén föreslagit, att bidrag må kunna beviljas till högst
femtio procent av den av skogsvårdsstyrelsen eller skogssällskapet godkända
kostnaden för företaget. Kommittén har härvid erinrat, att enligt kungörelse
den 27 juni. 1927 (nr 270) angående statsbidrag till skogsutdikningsföretag
finge beviljas till högst 40 procent av den utav vederbörande myndighet
godkända kostnaden för torrläggningsarbetet, samt vidare anfört:

Vid bestämmande av bidraget till här avsedda åtgärder borde givetvis tillses,
å ena sidan, att bidraget erhölle sådan storlek, att det förmådde uppväcka ett
allmänt intresse bland vederbörande markägare för vidtagande av dylika åtgärder
samt, å andra sidan, att staten ej för ändamålet gjorde större uppoffring än
som verkligen vore behövligt. Med avseende å tillämpning av den förra synpunkten
i förevarande fall vore att märka, att det slutliga ekonomiska resultatet
av skogsodling, särskilt sådan å gammal kalmark, torde i regel inträda betydligt
senare än då fråga vöre örn skogsdikning samt att behovet att använda legd
arbetskraft vore större med avseende a den förra åtgärden än beträffande den
senare. Sistnämnda förhållande ägde, bland annat, samband därmed, att skogsodling
lämpligen kunde utföras allenast under kortare tid av året, under det
skogsdikning kunde verkställas under alla årstider, blott marken ej vore frusen.
Med hänsyn härtill och då kostnaden för skogsodling per hektar i stort sett torde
få anses motsvara kostnaden för skogsdikning samt utförande av skogsodling
med hjälp av statsbidrag borde medföra förpliktelse att vidmakthålla den skog,
som uppkommit genom odlingen, under viss tid, torde vägande skäl föreligga att
medgiva högre statsbidrag i fråga om skogsodling än beträffande skogsdikning.
_ o .

Vad anginge röjning i skräpskogar för erhållande av naturlig föryngring,
torde visserligen dylik röjning i regel lämna något bättre ekonomiskt utbyte
än skogsodling, men då även i detta fall statsbidraget borde förbindas med skyldighet
för markägaren att vidmakthålla den efter röjningen uppkomna plantskogen
samt det vore ett nationalekonomiskt intresse av synnerlig vikt, att
ifrågavarande röjningar skyndsamt komme till utförande, syntes statsbidrag
till dessa böra utgå efter samma grund som statsbidrag till skogsodling. Kommittén
ville härvid erinra, att i Västerbottens och Norrbottens län, där ifrågavarande
röjningar vore av särskild betydelse, skogsvårdsstyrelserna för närvarande
beviijade bidrag till dessa åtgärder med belopp, som avsevärt överstege
halva kostnaden för arbetenas utförande.

Beträffande slutligen gallringar i stavaskogsbestånd, vilka bestånd, såvitt
känt vore, förekomme allenast i Norrland och Dalarna, vore intresset för utförande
av dylika gallringar i allmänhet ännu så ringa, att ett verksamt bidrag
erfordrades, därest några mera omfattande åtgärder av denna art inom en näraliggande
framtid skulle komma till stånd. Det vore jämväl att märka, att gallringarna
med hänsyn till skogarnas läge och beskaffenhet ofta lämnade mindre
gynnsamt ekonomiskt resultatet än röjningarna i skräpskogarna. Av dessa skäl
ansåge kommittén, att även berörda gallringar i fråga örn statsbidrag borde likställas
med förenämnda skogsodlingsföretag.

Departementschefen har förklarat sig finna de skill, som kommittén anfört
till stöd för andelens fastställande till högst femtio procent av den godkända

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7Jf.

Motion
. I: 266

(i vad den
avser viss
begränsning
av statsbidraget.
)

Utskottet.

Allmänna
villkor föistatsbidrag.

kostnaden för företaget, vara övertygande samt vidare yttrat följande: »Särskilt
vill jag påpeka, att den av kommittén angivna skyldigheten för bidragstagaren
att vidmakthålla den plantskog, som uppdragits med hjälp av beviljat
statsbidrag, innefattar ett kännbart onus och utgör ett starkt motiv för bidragsandelens
bestämmande på sätt kommittén föreslagit. Därest ett verkligt
allmänt intresse för ifrågavarande markers produktivgörande skall genom
bidragsverksamheten väckas bland landets jordägare, torde därför bidrag
av nämnda storlek böra kunna beviljas för ändamålet. Skulle det visa
sig, att en tillräckligt omfattande verksamhet i förevarande syfte kan ernås
med lägre bidrag, hava enligt kommitténs förslag vederbörande myndigheter
i sin hand att bestämma bidragsandelen lägre än femtio procent.»

I motion I: 266 har, såsom förut berörts, föreslagits, bland annat, införande
av föreskrift att statsbidraget skall utgå med 40 procent av den beräknade
kostnaden för företaget, dock med rätt för skogsvårdsstyrelsen att, när särskilda
skäl därtill förelåge, bevilja högre bidrag, dock ej över 50 procent. Såsom
skäl härför har anförts att så högt bidrag som 50 procent av kostnaderna
ej krävdes för att få verksamheten i gång i mycket betydande omfattning
och att en begränsning av bidraget till lägre procent skulle medföra den fördelen
att flera skogsägare kunde få del av anslaget. Även örn 50 procents bidrag
stadgades allenast såsom maximibelopp komme nämligen enligt motionärens
mening förekomsten av en sådan bestämmelse att i praktiken medföra, att
alla bidragssökande erhölle ett bidrag å 50 procent.

Utskottet delar i förevarande avseende den uppfattning, som kommit till
uttryck i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen att en verksamhet av här ifrågavarande
art knappast kan tänkas erhålla önskvärd omfattning, därest icke
statsbidrag kan erhållas intill något högre belopp än i fråga örn skogsutdikning
eller såsom i propositionen ifrågasatts 50 procent av kostnaden. Gentemot
motionärens förslag i förevarande avseende må för övrigt framhållas,
att enligt propositionen vederbörande myndigheter skulle hava i sin hand att,
därest en tillräckligt omfattande verksamhet i förevarande syfte kunde ernås
med lägre bidrag, bestämma bidragsandelen lägre än till femtio procent. Utskottet
kan sålunda icke biträda motionen i nu förevarande del utan tillstyrker
Kungl. Majrts förslag.

Med avseende å statsbidrags beviljande innefattar Kungl. Maj:ts förslag
vissa villkor i ändamål att trygga en tillfredsställande användning av hithörande
medel eller att eljest skapa garantier för vinnande av det med bidragsverksamheten
avsedda syfte.

Den närmare innebörden av dessa villkor framgår av det vid detta utlåtande
fogade, av 1928 års skogsvårdskommitté utarbetade förslag till kungörelse,
varvid emellertid är att märka, att enligt Kungl. Maj:ts förslag aktiebolag
icke skall såsom kommitténs förslag innebär vara uteslutet från rätt
att erhålla statsbidrag från ifrågavarande anslag.

Utskottet skall här nedan något närmare beröra sistnämnda fråga ävensom
det villkor, vari motionsvis föreslagits förändring.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7h. 13

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle statsunderstöd lämnas allenast till sådana
åtgärder i förevarande syfte, som kunde anses ekonomiskt berättigade,
och sålunda av vederbörande myndighet kunna allenast beviljas under förutsättning,
att myndigheten funne nyttan av företaget minst motsvara kostnaden
därför.

Departementschefen har i sistberörda fråga anfört, bland annat, följande:

»I likhet med kommittén anser jag, att såsom förutsättning för rätt till bidrag
bör gälla, att nyttan av vederbörande företag minst skall motsvara kostnaden
därför. Jag erinrar härvid, att en liknande grundsats stadgats med
avseende å statsbidrag till skogsdikningsföretag. Att, såsom från visst håll
yrkats, beträffande företag, som här avses, skärpa kraven på dessas ekonomiska
bärighet och begränsa bidragsrätten till marker av viss högre bonitet
och med särskilt gynnsam belägenhet, finner jag ej påkallat. Ej heller synas
tillräckliga skäl föreligga, att genom särskilda föreskrifter från rätten till bidrag
undantaga företag av ringa omfattning, då det lämpligen torde kunna
överlämnas åt de bidragsbeviljande myndigheterna att i varje särskilt fall bedöma,
huruvida den för företaget erforderliga administrationskostnaden står
i skäligt förhållande till kostnaderna för företagets utförande, och med ledning
härav utvälja de företag, till vilka bidrag bör beviljas.

Vad angår frågan, huruvida vid uppgörande av planer till ifrågavarande
företag särskilda båtnadsuppskattningar böra verkställas, finner jag, med hänsyn
till vad centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund i detta avseende
anfört, någon skyldighet härutinnan ej böra stadgas för de bidragsbeviljande
myndigheterna. Däremot torde vara lämpligt, att i planerna införas uppgifter
örn vederbörande markers bonitet och belägenhet m. m., så att en jämförelse
mellan olika företag i fråga örn deras ekonomiska bärighet kan verkställas
av de bidragsbeviljande myndigheterna. Närmare föreskrifter härutinnan torde
böra meddelas av Kungl. Maj:ts i samband med utfärdande av bestämmelser
rörande ordningen för planernas upprättande.

Beträffande kommitténs förslag, att bidrag skall främst lämnas till företag,
sorni äro mest förtjänta av understöd, finner jag den däri uttalade principen
vara riktig och tillstyrker alltså, att densamma lägges till grund för bidrags
beviljande.»

Motionen I: 266 avser i förevarande avseende att från rätt att erhålla statsbidrag
från ifrågavarande anslag skulle undantagas företag med mindre areal
än två hektar. Som skäl härför har motionären dels åberopat att kostnaderna
för planläggning och arbetsledning vid skogsvårdsåtgärdernas genomförande
skulle bliva oproportionerligt höga i jämförelse med värdet av den skogsproduktion,
som kunde vinnas, dels anfört att vissa svårigheter skulle uppstå för skogsvårdsstyrelsema
vid prövningen, huruvida ett mindre företag skulle erhålla
bidrag eller ej.

Motion
I: 266

(i vad den
avser bestämmande
av viss
minimiareal
för erhållande
av statsbidrag.
)

För egen del finner utskottet i likhet med departementschefen icke tillräckliga
skäl föreligga att genom särskilda föreskrifter från rätten till bidrag
över huvud undantaga företag av ringa omfattning. Utskottet kan därför icke

Utskottet.

14

J ordbruksutsleottets utlåtande Nr 7-4.

biträda motionärens förslag om viss minimiareal såsom villkor för erhållande
av statsbidrag, särskilt som genom den prövning av föreliggande omständigheter
i det särskilda fallet, som enligt Kungl. Maj :ts förslag skall tillkomma
vederbörande bidragsbeviljande myndighet, garanti torde vinnas för att icke
bidrag utlämnas till ur motionärens synpunkter icke önskvärda företag. För
övrigt synes utskottet motionären väsentligt överdriva de svårigheter, som
kunna komma att uppstå vid den anslagsbeviljande myndighetens prövning i
förevarande avseende.

Fråga om Enligt kommitténs förslag skulle statsbidrag ej utgå till aktiebolag.

8Ull8aktie- avseende å spörsmålet, huruvida aktiebolagen böra uteslutas från den

bolag. ifrågasatta bidragsverksamheten, må erinras, att enligt kungörelsen den 27
juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag
bidrag från detta anslag ej må tilldelas aktiebolag. I det betänkande
angående anordnande av en statlig bidragsverksamhet för främjande av
skogsdikning (st. off. utredn. 1926:29), som avgavs den 26 november
1926 av särskilda inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga och
som ligger till grund för bestämmelserna i nämnda kungörelse, framhöllo
nämnda sakkunniga, att en omständighet, som i vissa fall kunde
finnas föranleda reduktion av bidragsbeloppet eller medföra, att bidrag
alldeles vägrades, vore äganderätten till marken. Ehuruväl skogsmarkernas
utdikning vore ett stort samhälleligt intresse, i vems ägo än
marken befunne sig, torde det icke vara lika nödvändigt att med statsunderstöd
bispringa alla markägare. De, vilka såsom aktiebolagen vore avsedda att
hava en utöver människors livslängd utsträckt fortvaro, borde såväl med hänsyn
till det mera stadigvarande och uthålliga intresse de kunde förväntas hava
av sina skogsmarkers utveckling och förbättring som ock på grund av sin i
regel mer solida ekonomi anses äga förutsättningar att i högre grad än andra
enskilda skogsägare av egna medel bekosta utdikningar på sina marker. Aktiebolagen
hade också merendels en sakkunnig skogsförvaltning, vilken icke i
samma mån som enskilda skogsägare i allmänhet tarvade fackmässigt biträde
vid utdikningsföretagens planläggande och vid de ekonomiska kalkylernas uppgörande.
Det syntes angeläget, att det understöd, som kunde beviljas, komme
i första hand de skogsägare till godo, som vore främst i behov därav.

I den proposition nr 156, vari framställning gjordes till 1927 års riksdag örn
anvisande av ett statens skogsutdikningsanslag, berörde föredragande departementschefen
frågan, huruvida vid beviljande av bidrag från anslaget hänsyn
borde tagas till sökandens ekonomiska ställning eller hans egenskap av fysisk
eller juridisk person, och framhöll därvid, att departementschefen med hänsyn
till de sakkunnigas nyssangivna uttalanden funne bidrag tillsvidare ej böra
utgå till aktiebolag. Beträffande övriga skogsägare borde det enligt departementschefens
mening ankomma å den bidragsbeviljande myndigheten, skogsvardsstyrelsen,
att för varje fall fritt pröva, i vad män nyssangivna omständigheter
borde inverka vid bidragstilldelningen.

I motiveringen till kommitténs förslag i denna del har uttalats, att i likhet

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

15

med vad som gällde i fråga örn bidrag från statens skogsutdikningsanslag statsbidrag
från det nu ifrågasatta anslaget ej borde utgå till aktiebolag. Det syntes
böra förutsättas, att aktiebolagen i allmänhet förfogade över tillräckliga
medel och erforderlig sakkunskap för att bedriva skötseln av dem tillhöriga
skogar efter rationella grunder, och att de sålunda för detta ändamål i regel
ej hade behov av statens hjälp.

Departementschefen har beträffande förevarande spörsmål anfört bland annat
följande.

»En grundprincip för ifrågavarande bidragsverksamhet är, såsom förut berörts,
att statens kostnader för iståndsättande av här avsedda marker ej böra göras
större än vad som verkligen är behövligt för vinnande av berörda syfte. Av
denna princip torde emellertid ej följa, att, på sätt kommittén föreslagit, aktiebolagen
helt uteslutas från rätten till statsbidrag. Huvudsyftet med anslaget
är, att skogsmark, rörande vilken kan förväntas att den, i händelse bidrag
ej lämnas, ej försättes i skogbärande skick, blir föremål för åtgärder i sådant
hänseende, oavsett vem som är ägare till marken. Såsom i yttrandena framhållits,
synes det visserligen kunna antagas, att de stora, på omfattande industriell
verksamhet grundade skogsbolagen i flertalet fall äga såväl tillräckliga
resurser för att utan statens bistånd sätta dem tillhöriga skogsmarker i nöjaktigt
produktivt skick som erforderligt intresse för uppgiftens genomförande,
men lärer ett dylikt antagande ej vara befogat beträffande det ej obetydliga
antal andra aktiebolag, som äro skogsägare. I många fall torde dessa senare
i fråga örn förutsättningar för iståndsättande av här avsedda marker vara att
väsentligen likställa med enskilda personer. Att uppdraga någon bestämd
gräns mellan de aktiebolag, som enligt det nu anförda äro i behov av bidrag i
förevarande syfte, och övriga aktiebolag är emellertid uppenbarligen ej praktiskt
möjligt. Vill man öppna möjlighet för den förra kategorien att erhålla
statens hjälp för berörda ändamål, torde ej annan utväg stå öppen än att principiellt
medgiva rätt till bidrag för alla aktiebolag samt överlämna åt de bidragsbeviljande
myndigheterna att i varje särskilt fall, då bidrag sökes av dylikt
bolag, pröva, huruvida sådana omständigheter äro för handen, att bidrag
bör utgå. Att anförtro denna uppgift åt nämnda myndigheter synes ej böra
möta betänklighet, då dessa, var för sitt verksamhetsområde, kunna förutsättas
äga god kännedom örn vederbörande aktiebolags bidragsbehov samt myndigheterna
vid utdelande av bidrag för skogsvårdsändamål i andra fall hava att utöva
en liknande diskretionär prövning. Jag vill i detta sammanhang erinra,
att åtgärder för produktivgörande av sådana skogsmarker, som här avses, i allmänhet
torde medföra mindre gynnsamt ekonomiskt resultat än torrläggning
av försumpade skogsmarker, vadan bidragsbehovet beträffande de förra åtgärderna
är större än i fråga örn de senare.

I anslutning till det nu anförda finner jag mig böra föreslå, att rätt till statsbidrag
principiellt medgives även aktiebolag, därvid jag förutsätter, att vid
tillämpningen av denna regel vederbörande myndigheter komma att tillse, att
bidrag beviljas aktiebolag allenast i sådana fall, då bidragsbehov verkligen kan
anses föreligga.»

Utskottet.

Vissa detaljfrågor.

Sättet föianvisande

av medel
till ifrågavarande

ändamå l
och erforderligt
anslags
beräknande.

16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7h.

Såsom i det föregående erinrats må statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag
icke tilldelas aktiebolag. I likhet med 1928 års skogsvårdskommitté
synas utskottet tillräckliga skäl knappast föreligga för att såsom Kungl. Maj :ts
förslag innebär beträffande det ifrågasatta skogsodlingsanslaget frångå denna
princip. De skäl, vilka på sätt ovan nämnts anfördes för att från rätt till bidrag
från statens skogsutdikningsanslag undantaga aktiebolag, synas utskottet i
stort sett äga giltighet även beträffande nu ifrågavarande anslag. I varje fall
anser utskottet att i avvaktan på närmare erfarenhet rörande efterfrågan på
bidrag från skogsodlingsanslaget understöd därifrån ej bör utgå till aktiebolag.
I övrigt bär utskottet icke funnit skäl till erinran mot de i Kungl.
Maj:ts förslag innefattade allmänna villkoren för statsbidrag.

Departementschefen har slutligen rörande de av kommittén framlagda förslag
till kungörelse angående villkor för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag
erinrat att däri upptagits föreskrifter i ett flertal detaljfrågor, avseende innehållet
i det kontrakt, som skall upprättas med vederbörande bidragstagare,
skyldighet att ställa säkerhet för kontraktets fullgörande, sättet för bidragets
utbetalning till bidragstagaren, rätt för den bidragsbeviljande myndigheten att
meddela tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan, förverkande av bidrag
och understöd, skyldighet för sådan myndighet att till förebyggande av
preskription i vissa fall erinra vederbörande gäldenär örn denne åliggande förpliktelse
att uppföra eller underhålla hägnad eller vidmakthålla plantskog
m. m. Mot här avsedda detaljföreskrifter i kommitténs förslag hade departementschefen
i huvudsak intet att erinra. Det borde emellertid enligt hans mening
böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut i förevarande
anslagsfråga, närmare pröva kommitténs förslag i denna del samt meddela
de bestämmelser, som utöver de av departementschefen i det föregående
tillstyrkta grunderna för ifrågavarande bidragsverksamhet kunde finnas erforderliga
i förevarande hänseenden samt i övrigt må påkallas för vinnande av det
med verksamheten avsedda ändamålet.

Medel för nu ifrågavarande ändamål skulle, såsom förut berörts, anvisas
från ett särskilt reservationsanslag, benämnt statens skogsodlingsanslag. Såsom
skäl härför har departementschefen framhållit, att de villkor, som skulle gälla
för statsbidrag till åtgärder för produktivgörande av ifrågavarande marker
med otillfredsställande skogstillstånd, väsentligen avvika från dem, som bestämts
för understöd från andra statsanslag till främjande av skogsvårdsåtgärder.
Departementschefen har utgått ifrån att detta anslag bör givas sådan
storlek, att de medel, som erfordras för bestridande av statens andel av
kostnaderna för den ifrågasatta bidragsverksamhetens handhavande samt för
beredande av understöd till vidmakthållande av plantskog och uppförande av
hägnad i vissa fall, jämväl kunna utgå från anslaget, ävensom att nyssberörda
medel böra beräknas till viss kvotdel av det belopp, som är avsett att utdelas
såsom statsbidrag, och fördelas mellan de bidragsbeviljande myndigheterna
efter enahanda grunder som sistnämnda belopp.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

17

Kostnaderna för de åtgärder, sora erfordras för iståndsättande av ifrågavarande
marker, har departementschefen nied ledning av i statsrådsprotokollet
meddelade närmare uppgifter approximativt beräknat till cirka 63 miljoner
kronor. Då högst 50 procent av dessa kostnader skulle utgå i statsbidrag, skulle
bidragssumman högst kunna uppgå till cirka 31.5 miljoner kronor.

Vad angår statens kostnader för bidragsverksamhetens handhavande samt
för understödjande av åtgärder för vidmakthållande av plantskogar, som uppdra
gits med hjälp av statsbidrag, har departementschefen funnit dessa kostnader
skäligen böra beräknas till 25 procent av bidragssumman eller till cirka 7.9
miljoner kronor. Statens totala utgifter för bidragsverksamheten skulle sålunda
belöpa sig till cirka 39.4 miljoner kronor.

Vidare har departementschefen anfört följande.

»Det måste anses synnerligen önskvärt, att de åtgärder för ökad skogsproduktion,
varom här är fråga, så skyndsamt som möjligt komma till utförande.
Med hänsyn till de begränsade möjligheterna att anskaffa lämpligt skogsodlingsmaterial
för de betydande arealer, som böra bliva föremål för sådan odling,
samt vikten att ifrågavarande arbeten planläggas och utföras med största
möjliga omsorg synes emellertid den tid av 15 år, som kommittén beräknat
för arbetenas utförande, vara väl kort. Sannolikt kommer i betraktande jämväl
av arbetenas omfattning att för ändamålet åtgå en avsevärt längre tidrymd.
Jag vill dock härvid erinra, att det uppenbarligen är synnerligen
vanskligt att verkställa ens en approximativ uppskattning i detta avseende, då
arbetenas utförande är beroende av det intresse, som vederbörande skogsägare
komma att visa för den ifrågasatta bidragsverksamheten.

Vad angår storleken av det anslag, som bör anvisas till ifrågavarande
ändamål för första verksamhetsåret, finner jag lika med kommittén, att det till
statsbidrag avsedda beloppet för detta år lämpligen bör sättas till 500,000
kronor samt att till täckande av statens kostnader för bidragsverksamhetens
handhavande för samma år bör ställas till förfogande ett belopp, motsvarande
20 procent av berörda bidragssumma, eller 100,000 kronor. På grund härav och
då statsunderstöd för vidmakthållande av plantskog ej erfordras under första
verksamhetsåret, torde anslagets totala belopp för detta år böra bestämmas till
600,000 kronor.

Då skogsvårdsstyrelsernas räkenskaper enligt gällande bestämmelser skola
avslutas för kalenderår, torde det bidragsbelopp, som må komma att tilldelas
skogsvårdsstyrelse för här avsett ändamål för visst budgetår, böra avses till
bidrag under det kalenderår, vars första hälft ingår i samma budgetår. Hinder
synes dock ej böra möta, att, därest någon del av bidragsbeloppet ej kunnat av
vederbörande skogsvårdsstyrelse disponeras före sagda kalenderårs utgång,
denna del må utdelas i bidrag under följande år, dock att hänsyn härtill givetvis
bör tagas vid fördelning av anslag, som må komma att anvisas till bidrag
under samma år. Det bör följaktligen åligga skogsvårdsstyrelse att vid äskande
av anslag för ifrågavarande ändamål uppgiva, huruvida och till vilket belopp
sålunda odisponerat överskott finnes. Vad nu föreslagits ifråga om
skogsvårdsstyrelse bör äga tillämpning jämväl beträffande skogssällskapet.»

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 30 haft. (Nr 744) 2

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7-4.

tskottet. Mot det föreslagna sättet för anvisande av medel till ifrågavarande ändamål
har utskottet intet att erinra liksom ej heller mot beräkningen av det erforderliga
anslagsbeloppet för budgetåret 1930/1931.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å motionerna I: 266 och 11:419

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkta grunder för understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet inom område, varå skogsvårdslagen
äger tillämpning, av företag, som avser skogsodling eller annan
åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa
marker med otillfredsställande skogstillstånd med av utskottet
här ovan föreslagen ändring; samt

b) till sådant understödjande anvisa för budgetåret 1930/
1931 under benämning statens skogsodlingsanslag ett extra
reservationsanslag av 600,000 kronor.

Stockholm den 12 maj 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gabrielsson, Carl E. Eriksson, Fritiof Gustafson,
Granath, August W. Johansson, Dalberg och Henriksson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Andersson
i Grimbo, Svensson i Grönvik, Olsson i Rödingsberg, friherre Lilliecreutz och
Andersson i Löbbo.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

19

Bilaga A.

1928 års skogsvårdskommittés förslag

till

kungörelse angående villkor för statsbidrag från statens skogsodlings anslag.

Kungl. Majit har — sedan riksdagen dels godkänt av Kungl. Majit gjord
framställning om vissa grunder för understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet av företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd
för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker med otillfredsställande
skogstillstånd, dels och till sådant understödjande anvisat anslag under
benämningen statens skogsodlingsanslag — funnit gott förordna, att följande
villkor skola lända till efterrättelse för bidrag från nämnda anslag:

Mom. 1. Från statens skogsodlingsanslag må anvisas statsbidrag till utförande
inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av företag, som
avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion
å följande marker med otillfredsställande skogstillstånd, nämligen:

Ilo) skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott
enstaka träd;

2:o) vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande
slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter;
samt

3:o) skogsmark, som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd.

Beträffande mark, som omförmäles under 2:o), må statsbidrag utgå allenast
under förutsättning, att avsättningsvärdet å det virke, som bör avverkas
å marken för erhållande av nöjaktig föryngring, understiger kostnaden för de
åtgärder, som för sådant ändamål böra utföras.

Statsbidrag må ej utgå till torrläggningsföretag, som avser böjande av alstringsförmågan
hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd, eller
till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag är pliktig vidtaga,
dock att statsbidrag må lämnas till utförande av erforderliga återväxtåtgärder
efter avverkning, som verkställts för erhållande av nöjaktig föryngring
å mark, varom förmäles under 2:o) eller 3:o).

Förutom statsbidrag, som nu sagts, må från statens skogsodlingsanslag jämväl
anvisas särskilt förvaltnings- och understödsbidrag efter ty i mom. 2 förmäles.

Mom. 2. På framställning av skogsvårdsstyrelse beslutar Kungl. Maj :t,
efter hörande av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, örn anvisande
till styrelsen från statens skogsodlingsanslag dels av medel att av styrelsen
utdelas såsom statsbidrag enligt bestämmelserna i denna kungörelse, dels ock
av särskilt förvaltnings- och understödsbidrag för bestridande av styrelsens
kostnader för handhavandet av sagda verksamhet ävensom för understödjande

20

Jordbruhsutslcottets utlåtande Nr 7-4.

enligt denna kungörelse av åtgärder för vidmakthållande av skog, som uppdragits
med hjälp av statsbidrag. Dylik framställning skall av styrelsen göras
före den 15 november och åtföljas av förteckning över sådana till styrelsen inkomna
ansökningar örn statsbidrag, som styrelsen funnit vara av beskaffenhet
att böra beviljas. Formulär till sagda förteckning fastställes av Kungl. Majit.

Medel, som anvisats till skogsvårdsstyrelse enligt första stycket, skola, mot
avlämnande av särskild av styrelsen utfärdad och av statskontoret godkänd
förbindelse att använda sagda medel enligt därom gällande föreskrifter, av statskontoret
ställas till styrelsens förfogande genom medlens insättande i riksbanken
för styrelsens räkning eller, där styrelsen har sitt säte å ort, varest riksbankskontor
ej finnes, efter rekvisition i mån av behov utanordnas till styrelsen. Medlen
skola av styrelsen särskilt bokföras och redovisas, och skall därå upplupen
ränta tillgodoföras samma medel.

I den i första stycket omförmälda framställning skall skogsvårdsstyrelsen
uppgiva, huruvida och till vilket belopp ej disponerad behållning förefinnes å
medel, som enligt samma stycke anvisats till styrelsen.

Mom. 3. Ansökan örn statsbidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse,
som, där ej styrelsen finner ansökningen omedelbart böra avslås, föranstaltar
örn upprättande av förslag till utförande av det företag, vartill statsbidrag
sökes. Dylikt förslag skall upprättas i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer.

I ansökan örn statsbidrag skola så fullständigt som möjligt angivas beskaffenheten
och omfattningen av det företag, vartill statsbidrag sökes. Ansökningen
skall tillika inehålla uppgift å den eller de fastigheter, som företaget
angår, samt vederbörande ägares namn och hemvist.

Mom. 3. Finner skogsvårdsstyrelsen, att företaget eller viss del därav angår
mark, som bör användas för vederbörande fastighets eller därmed sambrukad
fastighets behov såsom betesmark för ordnat betesbruk eller eljest för annat
ändamål än skogsproduktion, må statsbidrag ej lämnas till företaget eller sagda
del därav. Vid prövning av fråga, som i detta moment avses, äger skogsvårdsstyrelsen,
där sådant av förhållandena påkallas, inhämta utlåtande från i lanthushållning
sakkunnig person.

Mom. 5. Statsbidrag kan av skogsvårdsstyrelsen beviljas under förutsättning,
att styrelsen finner nyttan av företaget minst motsvara kostnaden därför.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillse, att statsbidrag främst lämnas till företag,
som äro mest förtjänta av understöd.

Mom. 6. Statsbidrag må icke utgå till sådant företag, vartill annat statsunderstöd
i form av bidrag eller lån eller bidrag från skogsvårdskassa förut
utgått eller utgår. Den omständigheten, att till upprättande av förslag till
företaget statsunderstöd eller bidrag från skogsvårdskassa utgått eller utgår,
utgör dock icke hinder för bidrags beviljande.

Mom. 7. Statsbidrag kan beviljas till högst femtio procent av den utav skogsvårdsstyrelsen
godkända kostnaden för företaget.

I sagda kostnad må, där skogsvårdsstyrelsen finner erforderligt, att det område,
som företaget avser, inhägnas eller att annan hägnadsåtgärd för områdets

Jordbruksutslcottets utlåtande Nr ?4.

21

fredande mot betesdjur vidtages, inräknas ersättning för åtgärdens utförande.
Har skogsvårdsstyrelsen vid prövning av fråga örn statsbidrag till företaget
ansett behov av hägnad för berörda ändamål ej föreligga, men finner styrelsen
senare dylikt behov vara för handen, åge styrelsen att av det i mom. 2 omförinälda
förvaltnings- och understödsbidrag bevilja ett särskilt understöd till hägnaden
uppförande, vilket understöd må uppgå till högst femtio procent av
den av styrelsen godkända kostnaden härför.

Statsbidrag må ej lämnas till annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt
innehar mark, varom i mom. 1 förmäles. Statsbidrag må ej utgå
till aktiebolag.

Mom. 8. Beträffande företag, vartill statsbidrag beviljas, fastställer skogsvårdsstyrelsen
arbetsplan.

Mom. 9. Med den, som mot åtnjutande av statsbidrag åtager sig arbete,
som i mom. 1 avses, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt,
och skall därvid iakttagas följande:

1) Genom kontraktet skall bidragstagaren förbinda sig

att inom bestämd tid fullborda i företaget ingående arbete i överensstämmelse
med den fastställda*arbetsplanen,

att därvid iakttaga de föreskrifter, som skogsvårdsstyrelsen utöver planen
meddelat,

att fullgöra de övriga åligganden, som enligt denna kungörelse åvila bidragstagaren,

att bestrida vad till fullbordande av sagda arbete må erfordras utöver beviljat
bidrag från förevarande anslag, samt

att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen.

2) I kontraktet skall, örn förhållandena därtill giva anledning, intagas föreskrift,
att bidragstagaren är pliktig att enligt styrelsens bestämmande inhägna
det område, som företaget avser, eller vidtaga annan hägnadsåtgärd, som
på ett betryggande sätt fredar området mot betesdjur, och att underhålla för
sådant ändamål uppförd hägnad, intill dess å området uppkommen skog nått
den utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog, att, örn fullgörande
av bidragstagarens skyldighet i något av nu angivna avseenden försummas,
skogsvårdsstyrelsen är berättigad att på den försumliges bekostnad
avhjälpa bristen, samt att, i fall företaget eller till följd därav uppkommen
skog genom dylik försummelse skadats av betesdjur, den försumlige är pliktig
att enligt skogsvårdsst5’relsens bestämmande vidtaga för skadans avhjälpande
erforderlig åtgärd.

3) I kontraktet skall därjämte föreskrivas, att skog, som uppdragits med
hjälp av statsbidraget, skall av bidragstagaren vidmakthållas, intill dess densamma
nått den utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog,
att för sådant ändamål behövlig åtgärd skall utföras enligt skogsvårdsstyrelsens
bestämmande samt att bidragstagaren vid utförande av dylik åtgärd, där
ej sådant fall är för handen, som avses under punkt 2) härovan eller åtgärden
eljest avser avhjälpande av skada, vartill bidragstagaren varit vållande, är berättigad
att kostnadsfritt från skogsvårdsstyrelsen erhålla dels erforderligt

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

skogsodlingsmaterial, levererat å i kontraktet bestämd plats, dels ock sakkunnigt
biträde vid arbetets utförande.

4) Härförutom skall i kontraktet stadgas, att det åligger bidragstagaren att
tillse, att, därest det område, som företaget angår, av bidragstagaren överlåtes
till annan, denne före överlåtelsen till skogsvårds styrelsen avgiver skriftlig
utfästelse att fullgöra bidragstagarens förpliktelser enligt punkt 3) samt,
därest bestämmelse jämlikt punkt 2) upptagits i kontraktet, jämväl enligt
sistnämnda punkt, ävensom att i sin ordning ej överlåta området till annan,
utan att denne till styrelsen gör enahanda åtagande, samt att, örn överlåtelse
av området sker i strid mot vad sålunda stadgats, överlåtaren är pliktig att till
skogsvårdsstyrelsen återgälda det statsbidrag, som lämnats till företaget, jämte
fem procent årlig ränta därå från tiden för bidragets lyftande till dess återbetalning
sker, dock högst under tio år.

Mom. 10. Kontraktet skall jämte avskrifter av den fastställda arbetsplanen
och därtill hörande handlingar förvaras hos skogsvårdsstyrelsen.

Mom. 11. För fullgörande av kontraktet ävensom, därest mot kontraktet
brytes, för återbärande av lyftad del av statsbidraget jämte därå upplupen
ränta skall, om ej skogsvårdsstyrelsen finner skäl att därifrån medgiva befrielse,
ställas säkerhet, som av skogsvårdsstyrelsen godkännes. Sådan säkerlietsförbindelse
skall upphöra att äga giltighet, så snart det i kontraktet avsedda
arbetet blivit av skogsvårdsstyrelsen godkänt, dock att säkerhetsförbindelsen
skall fortfara att gälla beträffande sådana bidragstagaren enligt kontraktet
åliggande förpliktelser, som avses i mom. 9 punkterna 2)—4). Säkerlietsförbindelsen
skall förvaras hos skogsvårdsstyrelsen.

Mom. 12. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att öva tillsyn därå, att arbete,
varom kontrakt blivit upprättat, utföres på ändamålsenligt sätt samt att meddela
slutligt godkännande av arbetet. Är fråga om skogsodling, skall skogsvårdsstyrelsen
med synnerlig omsorg tillse, att därvid användas skogsfrö och
plantor av kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet.

Mom. 13. Sedan kontrakt avslutats och säkerhetsförbindelse, där sådan
ifrågakommer, godkänts samt hos skogsvårdsstyrelsen styrkts, att det arbete,
vartill statsbidraget utgår, blivit påbörjat, må en första utbetalning ske till bidragstagaren
enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande.

Återstoden av statsbidraget får, likaledes enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande,
lyftas i den mån arbetets fortgång styrkes genom till styrelsen
ingivna bevis eller intyg, dock att städse en fjärdedel av bidraget skall innestå,
intill dess arbetet blivit vederbörligen avsynat och av skogsvårdsstyrelsen
godkänt.

Mom. 14. Meddelar skogsvårdsstyrelsen tillstånd till avvikelse från fastställd
arbetsplan och föranleder sådan avvikelse minskning av kostnaden för
företaget, åligger det styrelsen att såsom villkor för dylikt tillstånd föreskriva
motsvarande minskning av statsbidraget. Å skogsvårdsstyrelsen ankommer
jämväl att, då bidragstagare mot avstående av statsbidrag önskar befrielse från
villkor, som föreskrivits för bidragets tillgodonjutande, meddela för bidragets
indragande erforderliga föreskrifter.

J ordlrulcsutskottets utlåtande Nr 7 k. 23

I händelse avvikelse utan därtill erhållet tillstånd skett från den fastställda
arbetsplanen,

eller arbete, vartill statsbidrag utgår, icke blivit fullbordat inom bestämd
tid,

eller de föreskrifter skogsvårdsstyrelsen i övrigt meddelat beträffande sådant
arbetes utförande obehörigen åsidosatts,

ankommer det på skogsvårdsstyrelsen att inställa all vidare utbetalning av
statsbidraget samt återfordra vad därav uppburits att inom viss angiven tid
på en gång eller efter hand inbetalas till styrelsen. Å sålunda uppburna medel
skall gäldas fem procent årlig ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning
sker.

Vad i andra stycket stadgas äge tillämpning jämväl i det fall, att den, som
jämlikt upprättat kontrakt eller avgiven förbindelse är pliktig att uppföra eller
underhålla hägnad för fredande av område, med avseende varå statsbidrag utgått,
eller att vidmakthålla skog, som uppkommit genom åtgärd, vartill statsbidrag
beviljats, eftersätter sådan skyldighet; och ankommer å skogsvårdsstyrelsen
i dylikt fall att, därest skyldighet i förstnämnda hänseende eftersatts,
tillika återfordra särskilt understöd, som lämnats till hägnadens uppförande,
jämte fem procent årlig ränta därå från lyftningsdagen till dess återbetalning
sker, samt, i fall skyldighet i sistnämnda hänseende blivit åsidosatt, fordra ersättning
för skogsodlingsmaterial och biträde, som styrelsen tillhandahållit för
skyldighetens fullgörande.

Alla kostnader, som föranledas för skogsvårdsstyrelsen till följd av indragning
eller återbäring av statsbidrag eller av särskilt understöd eller till följd
av utkrävande av ersättning för skogsodlingsmaterial eller biträde, skola bestridas
eller gottgöras av bidragstagaren eller den, som betalningsskyldighet eljest
åligger.

Mom. 15. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att övervaka, att den, som jämlikt
upprättat kontrakt eller avgiven förbindelse är skyldig att uppföra eller
underhålla hägnad för fredande av område, med avseende varå statsbidrag utgått,
eller att vidmakthålla skog, som uppkommit genom åtgärd, vartill statsbidrag
beviljats, fullgör denna skyldighet ävensom att inom tio år från kontraktets
upprättande eller förbindelsens avgivande i laga ordning erinra gäldenär
örn sagda skyldighet, där denna vid nämnda tidpunkt fortfarande är
gällande.

Mom. 16. Varje skogsvårdsstyrelse, som förmedlar statsbidrag från ifrågavarande
anslag, skall årligen till Kungl. Maj :t avgiva redogörelse för verksamheten
under nästföregående år enligt föreskrifter, som meddelas av Kungl.
Maj :t.

Mom. 17. Vad enligt denna kungörelse gäller örn skogsvårdsstyrelse skall
äga tillämpning jämväl i fråga om skogssällskapet med iakttagande, att skogssällskapet
äger bevilja bidrag allenast till företag å skogar, vilka ägas av sällskapet
eller vilkas vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av
sällskapet, dock med undantag av skogar, varom i 2 § 1 mom. skogsvårdslagen
förmäles.