Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

7

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1930 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till
lag om tjurbesiktning stvång jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 21 februari 1930 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 188, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om tjurbesiktningstvång.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Här förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant påkalla,
äger Kungl. Majit på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande
landsting förordna, att tjurbesikningstvång skall införas inom
hushållningssällskapets område eller del därav.

2 §.

Inom område, där tjurbesiktningstvång införts, må icke tjur, med
"mindre den med hänsyn till nötboskapsavelns ståndpunkt inom orten
prövats vara lämplig för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller
mot ersättning användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än
■ tjurens ägare, och ej heller, därest tjuren äges av två eller flera personer
samfällt, till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dem enskilt.

Angående prövning, som nyss nämnts, meddelas närmare bestämmelser
av Kungl. Majit.

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Motioner.

3 §.

I förordnande om införande av tjurbesiktningstvång skall tillika utsättas
viss dag för förordnandets ikraftträdande; och må denna dag ej
sättas tidigare än två år från det förordnandet gavs.

4 $.

Förseelse mot denna lag straffes med böter från och med tio till och
med tvåhundra kronor.

Därest någon under tid, då han är ställd under åtal för sådan förseelse,
fortsätter densamma, skall han för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits fällas till de böter, som äro stadgade för förseelsen.

5 %.

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans husfolk eller
i hans arbete antagen person, ansvare husbonden likasom förseelsen vore
begången av honom själv.

6 §.

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres
vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

7 §.

Förordnande örn införande av tjurbesiktningstvång skall tillika med erinran
örn påföljden för förseelse mot bestämmelserna i denna lag genom
länsstyrelsens försorg på statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna
och i tidning inom orten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

I en inom andra kammaren i anledning av Kungl. Maj:ts ovanberörda
proposition av herr Johanson i Hallagården m. fl. väckt till jordbruks»
utskottet hänvisad motion, nr 494, har hemställts, att riksdagen måtte avslå
ifrågavarande proposition.

Vidare har i en inom andra kammaren likaledes i anledning av Kungl,
Maj:ts ovanberörda proposition av herr Lilliecreutz m. fl. väckt till utskottet
hänvisad motion, nr 510, hemställts, att riksdagen måtte besluta
örn sådan ändring av i Kungl. Majlis proposition nr 188 intagna förslag

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 9

till lag om tjurbesiktningstvång, att ur lagens § 1 orden »och vederbörande
landsting» utgå.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört såsom stöd för motionerna,
hänvisas till desamma.

Departementschefen bar i ärendet anfört följande.

»Jag har ovan erinrat örn de åtgärder, som av staten hittills vidtagits
för nötboskapsavelns befrämjande. Vad genom dem vunnits torde otvivelaktigt
hava varit av synnerlig betydelse för en rationell utveckling
av landets nötboskapsavel. Ytterligare åtgärder synas emellertid vara
påkallade, örn vår nötboskapsavel skall kunna på önskvärt sätt vidare utvecklas
och lämna jordbruket det viktiga stöd, som däri måste sökas. Ett
av de väsentligaste hindren för uppnåendet av än gynnsammare resultat
på ifrågavarande område torde vara den omfattande användningen för
avelsändamål av mindervärdiga eller därtill olämpliga tjurar. Särskilt
har härigenom uppstått avsevärt men för den med allmänna medel understödda
tjurföreningsverksamheten. Såsom från flera håll påtalats, utövas
nämligen i många trakter av ägare till mindervärdiga tjurar konkurrens
med tjurföreningarna, i det att sådana tjurar mot lägre avgifter än föreningarnas
tjurar upplåtas till betäckning även av andra än ägarna tillhöriga
hondjur. Många tjurföreningar hava på grund av dylik konkurrens
haft att kämpa med stora svårigheter, vilka jämväl vållat föreningars
upphörande.

Man torde knappast kunna förvänta, att rättelse i berörda missförhållande
likasom insikt i övrigt rörande betydelsen av att för avelsändamål
begagnas allenast fullgoda tjurar skall kunna vinnas enbart på upplysningens
väg. Ett värdefullt medel i förevarande syfte synes vara att
finna i tjurbesiktningstvång. De upprepade framställningarna i ämnet
och det stora antalet tillstyrkande yttranden, som avgivits rörande nu
ifrågavarande förslag till beredande av möjlighet till införande därav,
synas mig ock giva vid handen, att det förefinnes en utbredd uppfattning
rörande betydelsen av en dylik anordning samt att tiden för ett
ingripande från det allmänna nu synes vara inne. Genom tjurbesiktningstvång
torde även ernås möjlighet att utvinna ett bättre resultat
av de betydande uppoffringar, som från statens sida göras för nötboskapsavelns
befrämjande.

Givet är emellertid, att nian vid genomförandet av bestämmelser i förevarande
avseende måste framgå med försiktighet. Tjurbesiktningstvång
torde sålunda icke lämpligen kunna införas inom hela landet utan bör
komma i fråga allenast inom trakter, där nötkreatursskötselns allmänna
utveckling och de lokala förhållandena i övrigt motivera detsamma.
Därest, i likhet med vad fallet är beträffande hingstbesiktningstvång
och galtbesiktningstvång samt jämväl i förevarande ärende ifrågasatts,
införandet av tjurbesiktningstvång göres beroende av framställning från

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 26 höft. (Nr 68—69.)

2

10 J oi-dbruksutskottets utlåtande Nr 69.

hushållningssällskap och landsting samt medgives kunna införas även allenast
i viss del av hushållningssällskaps område ävensom åt Kungl.
Majit förbehållas bestämmanderätten rörande dylikt tvångs genomförande,
synes tillfyllestgörande garanti vinnas för att anordningen kommer
till tillämpning endast i fall, där så befinnes lämpligt och önskvärt och
där den uppbäres av den allmänna meningen. Mot det föreslagna besiktningstvånget
har invänts, att detsamma skulle komma att verka betungande
för de mindre djurägarna, vilka icke hava tillfälle att hålla sig
med egna tjurar. Vid en försiktig tillämpning av anordningen och dennas
anpassande i nödig utsträckning efter det i orten förefintliga tjurbeståndets
beskaffenhet — till vilken fråga jag nedan återkommer — synes
ej heller för ifrågavarande djurägare behöva uppkomma större olägenhet.

I anslutning till vad ovan anförts har jag inom jordbruksdepartementet
låtit utarbeta förslag till lag örn tjurbesiktningstvång, vilket i huvudsak
ansluter sig till det av lantbruksstyrelsen upprättade lagförslaget
samt lagarna örn hingstbesiktningstvång och galtbesiktningstvång.
Berörda förslag torde allenast i nedan angivna avseenden kräva närmare
motivering.

Därest, sedan jämlikt 1 § förordnande meddelats örn tjurbesiktningstvångs
införande inom visst område, ändrade förhållanden skulle inträda,
så att besiktningstvångets bibehållande inom området icke längre vore betingat
av omständigheterna, äger givetvis Kungl. Majit att efter framställning
från vederbörande förordna örn besiktningstvångets upphörande
helt eller delvis.

I föreliggande förslag har — i likhet med vad som i motsvarande hänseende
gäller enligt lagarna örn hingstbesiktningstvång och galtbesiktningstvång
— införts bestämmelse örn att tjur, som äges av två eller flera
personer samfällt, icke må, därest ej angivna förutsättningar föreligga,
användas till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dessa personer
enskilt. Sagda bestämmelse synes erforderlig för att förhindra, att
flera personer inom samma trakt söka genom sammanslutning kringgå
lagen.

Därest tjur en gång prövats vara lämplig för betäckningsändamål, torde
sedermera ytterligare besiktningar ej vara erforderliga.

Vid bedömande av, huruvida tjur må anses lämplig för betäckningsändamål,
skall enligt föreskrift i 2 § hänsyn tagas till nötboskapsavelns
ståndpunkt inom orten. Denna bestämmelse innebär, att ej allenast premieringsbara
tjurar kunna godkännas för avel utan med hänsyn till lokala
förhållanden även tjurar, som beträffande ras och härstamning ej
uppfylla fordringarna för premiering men dock kunna anses för ändamålet
användbara. Särskilt under första tiden av lagens tillämpning torde
bliva nödvändigt, att å vissa orter kraven på tjurs godkännande ej ställas
alltför höga. I den mån nötboskapsaveln utvecklas och tillgången på

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

11

goda tjurar ökas, vilket torde bliva en. följd av lagens genomförande,
synas dock fordringarna kunna skärpas. Med hänsyn till olikheterna i
nötboskapsavelns tillstånd och förhållandena i övrigt inom skilda delar
av landet torde godkännandet av tjur för avel höra begränsas att avse
tjurens användning inom visst område.

Vid utarbetandet av de närmare bestämmelser angående prövningen av
tjurs lämplighet för betäckningsändamål, som enligt 2 § skola utfärdas av
Kungl. Majit, lära nyss angivna synpunkter likasom de av Malmöhus läns
hushållningssällskap i samma ämne framförda bliva beaktade. I berörda
bestämmelser böra jämväl upptagas stadganden angående vem det bör tillkomma
att besiktiga och godkänna tjur för betäckning och andra erforderliga
detaljföreskrifter. Vad angår frågan, i vilken ordning tillstånd
till tjurs användning för avel må meddelas, bör givetvis premieringsnämnd
äga befogenhet att meddela dylikt tillstånd. Prövning av tjurs
lämplighet för avel torde kunna företagas i samband med premiering av
nötboskap. Emellertid synes, på sätt jämväl framhållits i ärendet, vara
erforderligt, att godkännande även må kunna lämnas under mera enkla
och smidiga former. Behörighet att meddela dylikt godkännande synes
därför lämpligen böra tillkomma jämväl ordförande i premieringsnämnd
ensam och av hushållningssällskapet anställd husdjurskonsulent, som är
ledamot av premieringsnämnden.

Några särskilda kostnader för besiktning av tjur torde, i den mån godkännande
sker i samband med premiering, ej behöva uppkomma. Kostnaderna
för besiktning, som ej företages i samband med annan åtgärd för
nötboskapsavelns befrämjande, synas icke böra bestridas av statsmedel.
I anslutning till lantbruksstyrelsens förslag synes lämpligt, att vederbörande
hushållningssällskap eller landsting eller dessa korporationer i förening
åtaga sig dylika kostnader. Sådant åtagande synes böra föreligga,
innan framställning hos Kungl. Majit göres örn införande av tjurbesiktningstvång.
Därest besiktningarna ordnas på ett planmässigt sätt, torde
hushållningssällskapens och landstingens utgifter för ändamålet ej komma
att uppgå till några mera avsevärda belopp.

På sätt lantbruksstyrelsen föreslagit bör förordnande örn införande av
tjurbesiktningstvång icke träda i kraft tidigare än två år från det dylikt
förordnande meddelats.

Departementschefen uppläser härefter ovan omförmälda, inom jordbruksdepartementet
upprättade förslag till lag örn tjurbesiktningstvång
samt hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.»

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas i övrigt till berörda statsrådsprotokoll.

Av utredningen i ärendet torde oförtydbart framgå, att mindervärdiga
tjurar i ganska stor omfattning komma till användning. Uppenbarligen

Utskottet.

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69,

utgör detta ett icke ringa hinder för nötboskapsavelns utveckling och förminskar
avsevärt effektiviteten av de åtgärder, som såväl från det allmännas
som enskildas sida vidtagas till näringens stödjande. Även utskottet håller
före, att effektiv rättelse härutinnan icke kan vinnas enhart på upplysningens
väg. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att de företeelser,
varom här är fråga, i viss omfattning skulle komma att kvarstå, även örn
de största uppoffringar gjordes för att sprida upplysning.

Med hänsyn till de betydande värden, det här gäller, torde det därför
vara nödvändigt att anlita även andra medel. Det här föreslagna —•
möjliggörandet av besiktningstvång i fråga örn tjurar avsedda för avel
— torde i detta hänseende vara av stor betydelse. Då förhållandena i
vissa delar av vårt land ej torde medgiva införande av dylikt tvång, har
lagförslaget — i likhet med gällande lagar örn hingstbesiktningstvång och
galtbesiktningstvång — givits fakultativ karaktär, och häri synes, på sätt
departementschefen framhållit, ligga tillfyllestgörande garanti för att nödig
hänsyn kommer att tagas till de lokala förhållandena och att lagen ej skall
komma att införas å trakter, där kravet härpå ej uppbäres av den allmänna
meningen. Härigenom förminskas ock betydelsen av de invändningar mot
lagen, som rikta sig mot att den skulle komma att innebära ett alltför
betungande intrång i den enskildes handlingsfrihet.

Mot avfattningen av det i propositionen framlagda lagförslaget, som står
i nära överensstämmelse med förenämnda lagar örn hingstbesiktningstvång
och galtbesiktningstvång, har utskottet ej funnit anledning till erinran.
Vad särskilt angår det i motionen II: 510 framförda förslaget, att hushållningssällskap
ensamt skulle kunna göra framställning örn införande av
lagen, så hyser utskottet, såsom nyss antytts, den meningen, att en stark
garanti bör Annas för att framställning örn lagens införande uppbäres av
en allmän opinion; med denna uppfattning Anner utskottet givetvis önskvärt,
att vid ett sådant införande jämväl landstingets majoritet står bakom
saken.

Utskottet, som sålunda biträder Kungl. Maj:ts förslag i oförändrat skick
får avstyrka båda de i ärendet väckta motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med avslag å motionerna II: 494 och
II: 510 må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 6 maj 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 13

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Elof B. Andersson, Gabrielsson, Carl E. Eriksson, Granath,
August W. Johansson och friherre Lagerfelt samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström, Uddenberg,
Svensson i Grönvik, Björk i Tryde, Lindgren, friherre Lilliecreutz och Pehrsson i
Bramstorp.

Reservation

av herrar Johansson i Uppmälby, Carlström och Pehrsson i Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 26 hafi. (Nr 68 69.)

3