Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1930 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare
statsunderstöd till Hornborgasjöns sjösänkningsf
öretag.
(lia avd.)
I en till riksdagen den 28 februari 1930 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 191, bar Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen medgiva, att till Hornborgasjöns sänkningsföretag
må anvisas statsbidrag från statens avdikningsanslag med 350,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
Den 31 december 1903 beviljade Kungl. Majit under de i kungörelsen
den 14 juni 1901 stadgade villkor lån från odlingslånefonden med 257,000
kronor till ett företag, avseende sänkning av Hornborgasjön i Skaraborgs
län i och för torrläggning av mark hörande till sjön angränsande fastigheter.
Odlingslånet blev sedermera, efter det flera sökande kommit till,
höjt med 15,000 kronor, men reducerades åter i anledning av ändring med
avseende å vissa broar, så att detsamma slutligen utgjorde 269,930 kronor,
fördelade i två lån, det ena å 255,040 kronor och det andra å 14,890 kronor.
Enligt upprättade amorteringsplaner skall det större lånet, å vilket
för närvarande återstå oguldna 111,675 kronor 48 öre, vara till fullo inbetalat
år 1937 och det mindre lånet, å vilket för närvarande återstå
oguldna 10,437 kronor 6 öre, år 1944.
Ifrågavarande sjösänkningsföretag planlades vid en i enlighet med bestämmelserna
uti 1879 års dikningslag handlagd, den 30 september 1902
avslutad laga syneförrättning. Av det planerade företaget beräknades
båtnad vinnas för 1,565 hektar åker och för omkring 400 hektar äng, varjämte
beräknades att båtnad skulle vinnas för annan mark, landvinningar
häri inberäknade, till en areal av 1,725 hektar. Den sammanlagda
arealen mark, som beräknades erhålla båtnad av företaget, uppgick sålunda
till cirka 3,700 hektar. Denna mark hör till icke mindre än omkring
200 fastigheter. Förslaget innebar en upprensning, rötning och
utvidgning av avloppet från sjön samt vidare upptagande av ett huvudavlopp
genom sjön och biavlopp till detta. Kostnaderna beräknades till
355,766 kronor, inbegripet jordersättningar och förrättningskostnader.
bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. IS höft. (Nr 52—55.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
Sammanlagda värdet å båtnaden beräknades till omkring 600,000 kronor.
Sedermera verkställdes av förrättningsmannen lantbruksingenjören G.
Sjöberg år 1921 ny uppskattning av båtnaden, vilken därvid beräknades
till något över 700,000 kronor. Närvarande lantbruksingenjören i länet
Sven Hallin har efter verkställd undersökning förklarat sig anse, att den
upprättade kalkylen angående båtnaden var försiktigt uppgjord. Av
den beräknade båtnaden belöpa 72.35 procent å fastigheter, vilkas ägare
erhållit odlingslån, samt 4.02 procent å i allmän ägo varande jord. Ägare
av fastigheter, å vilka belöpa 15.87 procent av båtnaden, hava i enlighet
med då gällande bestämmelser avsagt sig båtnaden av företaget. Från
dessa delägare har förty jord utbrutits (s. k. vinstjord).
Företaget igångsattes år 1903. Olika svårigheter uppstodo emellertid
vid arbetenas utförande. Till att börja med avsågs, att arbetena skulle
utföras på entreprenad. Antagna entreprenörer visade sig emellertid
mindre lämpliga och måste förty efter längre eller kortare tid avskedas.
Härigenom försenades och fördyrades arbetet, vartill jämväl bidrogo
upprepade arbetsinställelser och blockader. Arbetet utfördes slutligen av
sjösänkningsföretagets styrelse under ledning av anställd arbetschef. Arbetet
synes i huvudsak hava fullbordats år 1912. Slutligen godkänt av
lantbruksstyrelsen blev detsamma emellertid först år 1919.
Enligt en av ledamoten i styrelsen för sjösänkningsföretaget domänintendenten
B. Ekberg för åren 1898—1928 upprättad sammanställning ur
företagets räkenskaper hava kostnaderna för själva företaget, däri inberäknade
förrättningskostnaderna, uppgått till 470,669 kronor 53 öre. Desamma
hava således överstigit de beräknade kostnaderna med ungefär
100,000 kronor, vilket torde vara beroende dels på förut berörda arbetssvårigheter
och dels på förhöjda arbetspriser. De med anledning
av företaget uppkomna kostnaderna för delägarna stanna emellertid
icke vid ovannämnda belopp å 470,669 kronor 53 öre. Därtill komma,
såsom av Ekbergs sammanställning framgår, dels lantmäterikostnädér,
dels rättegångskostnader och dels räntekostnader uppgående enligt
sammanställningen till respektive 24,023 kronor 13 öre, 69,345 kronor
59 öre och 486,185 kronor 59 öre. För anledningarna till uppkomsten av
dessa stora ytterligare kostnader, vilka till största delen föranletts av
en av vissa vattenverksägare, vilkas intressen berörts av ifrågavarande
sjösänkningsförétag, anhängiggjord rättegång mot intressenterna i sjösänkningsföretaget,
har närmare redogörelse lämnats i statsrådsprotokollet.
Enligt statsrådsprotokollet syntes det icke uteslutet, att ännu en mycket
avsevärd tid — kanske bortåt tio år — kunde komma att förflyta,
innan rättsliga avgöranden förelåge beträffande samtliga mellanhavandén
mellan sjösänkningsföretaget och vättenverksägarna. Härigenom
komme uppenbarligen betydande olägenheter att uppstå för båda partérna.
Innan sådana avgöranden förelåge, vore det ju nämligen icke
möjligt ätt överhuvudtaget med någon större grad av tillförlitlighet
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 3
bilda sig ett omdöme örn den nytta, företaget kunde komma att slutligen
medföra för delägarna i företaget, oell örn de ekonomiska uppoffringar,
dessa komme att få ytterligare göra för vinnande av denna nytta.
Härtill komme, att under det nuvarande ovisshetstillståndet man icke
kunde begära, att delägarna skulle lägga ned kostnader — som kanske
sedan bleve utan varje värde — för underhållande av de till företaget
hörande avloppen eller för verkställande av sådana arbeten inom deras
egna marker, som erfordrades för att de skulle komma i åtnjutande av
beräknad båtnad. Jämväl för vattenverksägarna vore ju ett bibehållande
av nuvarande förhållanden till nackdel. Den skada, som de gjort
gällande uppkomme för dem, komme ju i den mån den förelåge att alltjämt
fortfara. Rent nationalekonomiskt sett vore det ju tydligen också
till skada, att det nuvarande tillståndet finge fortfara.
Efter en redogörelse för nuvarande beskaffenheten av till företaget
hörande avlopp har lämnats följande uppgifter angående företagets nuvarande
ekonomiska ställning. Såsom framginge av en genom styrelsens
för företaget försorg upprättad sammanställning, vilken hänförde sig
till den 31 december 1929, uppgingo vid nämnda tid företagets skulder
— häri inberäknades icke kvarvarande skuld å odlingslånen, för vilka
de enskilda delägarna hade att svara var för sig — till, efter avdrag av
några mindre tillgångar, ett belopp av 498,668 kronor 44 öre. Häremot
svarade en tillgång bestående av jord, som utbrutits från de delägare,
vilka avsagt sig båtnaden. En del av denna jord har försålts, men den
väsentligaste delen vore ännu kvar i företagets ägo. Värdet av den
kvarvarande jorden hade av styrelsen beräknats till ungefär 111,500 kronor.
Skulderna utgjordes väsentligen av lån hos olika bankinrättningar,
nämligen hos Skaraborgs läns sparbank omkring 95,000 kronor, hos Aktiebolaget
jordbrukarebanken omkring 100,000 kronor och hos Aktiebolaget
svenska handelsbanken något över 300,000 kronor. Å lånet hos
sparbanken betalades ränta efter 51h procent och å de övriga lånen efter
6 V2 procent. Till säkerhet för lånen hade borgen tecknats av flera utav
delägarna i företaget, varjämte för lånet hos handelsbanken även lämnats
realsäkerhet.
Därefter har berörts vissa hos Kungl. Majit gjorda framställningar örn
ytterligare statsunderstöd.
Frågan örn ingripande från statens sida till hjälp för företaget har
också varit föremål för riksdagens behandling såväl 1928 som 1929. Vid
1928 års riksdag väcktes sålunda i riksdagens båda kamrar motioner
örn ett räntefritt lån till företaget å 350,000 kronor. I anledning av dessa
motioner avgav jordbruksutskottet utlåtande den 8 maj 1928 (nr 59). Häri
anförde utskottet bland annat följande:
Utskottet förbisåge givetvis icke det allvarliga läge, vari en ej obetydlig
del av befolkningen uti ifrågavarande bygd skulle råka i händelse
av ett föreningens ekonomiska sammanbrott, och kunde därför icke undgå
räkna med möjligheten av ett statens ytterligare understödjande av
företaget. I detta sammanhang ville utskottet erinra, att sänkningstor
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
eningen hittills icke erhållit något statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
På grund av rådande oklarhet rörande vissa på bedömandet av
förevarande fråga inverkande förhållanden ansåg sig utskottet icke kunna
tillstyrka något ytterligare statsunderstöd. Med hänsyn till denna
frågas otvivelaktigt allvarliga beskaffenhet torde emellertid åtgärder
böra vidtagas för åvägabringande av den klarhet rörande på spörsmålet
inverkande förhållanden, som utskottet ansåge ofrånkomlig för ett närmare
ställningstagande till detsamma.
Under åberopande av vad utskottet i sitt berörda utlåtande anfört hemställde
utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt verkställa den närmare utredning,
som påkallades för ett fullständigt klarläggande av de förhållanden
med avseende å Hornborgasjöns sänkningsföretag, vilka kunde
anses vara av avgörande betydelse för ett ställningstagande till frågan
örn ytterligare statsunderstöd till nämnda företag, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Utskottets
utlåtande blev av riksdagen godkänt; och avläts den 19 maj 1928
skrivelse till Kungl. Majit i enlighet med utskottets hemställan.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade därefter chefen för
jordbruksdepartementet vattenrättsdomaren greve H. A. Hamilton och
f. d. lantbruksingenjören A. V. Nordin att biträda vid verkställandet av
den av riksdagen ifrågasatta utredningen, därvid tillika borde undersökas
möjligheterna av en uppgörelse i den pågående rättegången mellan
sänkningsföretaget och ägarna av vattenverk vid Flian.
Vid 1929 års riksdag väcktes åter motioner angående bidrag från statens
sida åt sänkningsföretaget i form av ett räntefritt lån å 350,000 kronor.
Efter det jordbruksutskottet återgivit vad utskottet anfört vid 1928
års riksdag, anförde utskottet vidare:
»Såsom i motionerna anförts har den med anledning av 1928 års riksdags
skrivelse i ämnet igångsatta utredningen ännu icke hunnit slutföras.
Av upplysningar, som utredningsmännen på anmodan lämnat inför
utskottet beträffande ifrågavarande företag, har utskottet styrkts i
sin uppfattning, att ett snart ingripande från statens sida torde vara
ofrånkomligt för att förhindra företagets ekonomiska sammanbrott med
därav följande ödesdigra verkningar för en hel jordbruksbygd. De erhållna
upplysningarna hava emellertid vidare givit vid handen, att av
utredningen ännu icke framgått sådana resultat, att därpå kan grundas
ett dylikt ingripande. Utskottet anser sig vid sådant förhållande icke
kunna nu föreslå någon åtgärd i av motionärerna angiven riktning. Det
måste emellertid vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att under den
fortsatta utredningen ingen möjlighet lämnas oprövad, som kan vara
ägnad att föra förevarande fråga fram till en snar godtagbar lösning.
I varje fall torde Kungl. Majit icke underlåta att till nästkommande
riksdag framlägga förslag till åtgärder i syfte att lätta det ekonomiska
trycket på företaget i fråga. Det torde ock kunna förutsättas, att vederbörande
kreditgivare skola finna med sin fördel bäst förenligt att i avvaktan
härpå icke vidtaga några åtgärder, som kunna vara ägnade att
medföra en ytterligare försämring av företagets ekonomiska läge.»
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 5
Under hänvisning till vad sålunda framhållits hemställde utskottet,
att de väckta motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,
vilken hemställan av riksdagen godkändes.
Uti en den 4 februari 1930 dagtecknad skrivelse hava de tillkallade
utredningsmännen överlämnat redogörelse för föreliggande förhållanden
beträffande sänkningsföretaget. De hava härvid redogjort dels för
själva sjösänkningsföretaget och vad därmed sammanhänger, dels för
rättegångarna mellan sjösänkningsföretaget och en del vattenverksägare
vid Flian, dels för sjösänkningsföretagets nuvarande ekonomiska ställning
och dels för av utredningsmännen vidtagna åtgärder, varjämte de
avgivit yttrande örn och i vad mån samt pa vad sätt för närvarande
statsunderstöd syntes böra kunna ifrågakomma.
Efter redogörelsen för företagets nuvarande ekonomiska ställning hava
utredningsmännen anfört bland annat följande:
»Såsom av vad ovan anförts framgår är företagets ekonomiska ställning
mycket bekymmersam. Endast räntorna å banklånen uppgå årligen till
över 30,000 kronor, vartill givetvis måste komma en del ytterligare kostnader
årligen för handhavandet av företagets angelägenheter ävensom
för, därest rättegången mot vattenverksägarna kommer att fortsättas,
dennas behöriga skötsel. Då under nuvarande förhållanden endast en förhållandevis
obetydlig inkomst (kanske cirka 2,000 kronor årligen) torde kunna
erhållas från den utbrutna, företaget tillhöriga jorden, skulle således
endast för att hålla företaget flytande erfordras en årlig utdebitering å
delägarna av över 30,000 kronor. Skulle man därjämte — vilket man ju
måste sträva efter — årligen nedamortera skulden, får ju den arliga utdebiteringen
ytterligare ej oväsentligt höjas. Det torde emellertid knappast
låta sig göra att genom sådan utdebitering av delägarna utfå erforderligt
belopp. Såsom redan förut framhållits befinna sig många utav
delägarna i en svag ekonomisk ställning. De kunna faktiskt icke anskaffa
ytterligare medel. Att gå tvångsvis fram genom utmätningar eller dylikt
skulle ej heller löna sig. De fastigheter, vilka äro bidragsskyldiga
till företaget, äro nämligen praktiskt taget osäljbara, vilket ju också är
naturligt, då en köpare icke i någon mån kan bedöma vilka ekonomiska
förpliktelser han skulle komma att ikläda sig i sammanhang med förvärvet
av en sådan fastighet. Det vilar så att säga en död hand över hela
trakten. Att under nu nämnda förhållanden ett ingripande från statens
sida för att bringa ordning uti de föreliggande förhållandena och för
bringande av hjälp åt delägarna i deras betryckta läge är val befogat
synes oss icke kunna vara föremål för tvekan. Man torde också med fog
kunna göra gällande, att delägarna, även örn styrelsen icke alltid handlat
så välbetänkt som önskvärt varit, dock om man ser saken i stort kommit
i sin nuvarande svåra ställning på grund av förhållanden, över vilka
de icke kunnat råda och för vilka de icke kunna göras ansvariga.»
Vidkommande härefter av utredningsmännen vidtagna åtgärder så
framhålla de att, då det efter studerandet av till saken hörande handlingar
var för dem klart att, innan samtliga förhållanden mellan företaget
och vattenverksägarna vid Flian blivit slutligt ordnade, det knappast
vore möjligt att bedöma företagets slutliga ställning eller slutgiltigt av
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
göra i vad mån och på vad sätt bistånd borde eller kunde lämnas från
statens sida, de i första hand ansåge sig böra inrikta sina strävanden
på att söka åstadkomma en godvillig uppgörelse mellan företaget och
vattenverksägarna, en uppgörelse, som skulle omfatta samtliga olika
föreliggande förhållanden.
Av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen framgår att utredningsmännens
ansträngningar att nå en sådan förlikning icke lett till något
positivt resultat.
Utredningsmännen hava slutligen, såsom ovan omnämnts, framlagt förslag
angående understöd från statens sida åt sjösänkningsföretaget. I
detta avseende anföra de bland annat följande:
Då, såsom av ovan lämnad redogörelse framgår, en avsevärd tid måste
beräknas komma att ännu åtgå, innan alla Hornborgasjöns sänkningsföretag
berörande rättsförhållanden kunna bliva avgjorda, kan uppenbarligen
icke nu, såsom önskvärt varit, framläggas något förslag angående
slutgiltigt ordnande av företagets ekonomiska förhållanden. Då
emellertid företagets ekonomiska ställning är ytterligt bekymmersam,
har det synts oss, att man bör taga under övervägande, huruvida icke
redan nu — även örn mera interimistiskt — hjälp bör från statens sida
beredas delägarna i företaget. Att skäl för statens trädande emellan överhuvudtaget
föreligga synes oss knappast kunna vara föremål för tvekan.
Delägarna hava nämligen, såsom vi förut framhållit, kommit i sin betryckta
belägenhet till väsentlig del utan eget förvållande. Till ej
oväsentlig del måste deras ogynnsamma ställning anses vara beroende
på felaktigt förfarande från en statens tjänsteman. Att märka är vidare
att företaget icke, såsom numera ju så gott som undantagslöst förekommer,
erhållit något statsbidrag utan återbäringsskyldighet till företagets
utförande. Förr eller senare synes sålunda ett ingripande från statens
sida böra ske. Kraftiga skäl synas då tala för, att detsamma bör ske
snarast möjligt; och synes man härvid icke böra låta den omständigheten,
att man icke nu kan överblicka samtliga ekonomiska förhållanden
för företaget verka hindrande. Utan ett snart ingripande från statens
sida torde högst menliga följder, berörande bela den ifrågavarande trakten,
vara att befara. Det synes nämligen knappast vara möjligt för styrelsen
att längre hålla företagets affärer flytande. Följden härav skulle
bliva en mångfald exekutiva försäljningar, vilka dock efter all sannolikhet
torde komma att lämna ett mycket nedslående resultat, och därefter
med all sannolikhet vidare en mängd konkurser. Örn man således anser,
att ett omedelbart ingripande från statens sida för bringande av hjälp
åt företaget är betingat av föreliggande förhållanden, så återstår frågan
i vilken form denna hjälp bör ske.---Vi förmena således för vår del
att, därest hjälp anses böra beredas företaget, denna hjälp bör ske genom
ett direkt bidrag från statens sida. Detta bidrag torde skäligen kunna erhållas
ur statens avdikningsanslag. Vad angår storleken av detta bidrag
så synes detsamma skäligen kunna bestämmas till 350,000 kronor. Genom
erhållande av ett sådant belopp skulle företagets nuvarande skuldbörda
kunna så väsentligt nedbringas, att man synes kunna antaga att delägarna
själva bliva i stånd att förränta och jämväl så småningom avamortera
företagets återstående skuld. Ett annat skäl, varför bidraget
skäligen synes kunna bestämmas till ovan angivet belopp, är att enligt
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 7,
nu gällande bestämmelser för erhållande av bidrag från statens avdikningsanslag
ungefärligen ett belopp av denna storlek bort kunna utgå till delägarna
i företaget. Emellertid bör det framhållas att, efter det företagets
mellanhavanden med vattenverksägarna blivit slutligen klarlagda,
för delägarna åter kunna uppkomma ekonomiska svårigheter och att därför
åter ett ingripande från statens sida kan bliva erforderligt. Det synes
oss emellertid icke uteslutet att vid denna tid, då tidigare erhaUna
odlingslån kunna antagas vara åtminstone till största delen inbetalade,
saken kan ordnas på sådant sätt, att de delägare, som darom gora framställning,
erhålla nya lån ur statens avdikningslånefond.
Yttranden har i ärendet avgivits av länsstyrelsen i Skaraborgs län,
lantbruksstyrelsen och statskontoret.
Departementschefen har anfört följande:
»Av utredningen i ärendet synes oförtydbart framgå, att för närvarande
endast jämförelsevis ringa båtnad vinnes av det utförda sjösänkningsföretaget.
Komma vissa ännu erforderliga arbeten till stånd — särskilt
upptagandet av nödiga avlopp i sjön — tolde däremot avsevärd båtnad
kunna uppnås för delägarna i företaget, vilket hitintills endast vallat
dem besvikelse oell penninguppoffringar utan motsvarande nytta. Det
ekonomiska läge, vari företaget befinner sig, är emellertid sådant att, även
örn framtiden skulle bereda delägarna möjlighet till större utbyte av företaget,
delägarna dock icke torde kunna fullgöra de förpliktelser de genom
företaget iklätt sig. Därest icke i em eller annan form snar hjälp bringas,
torde allvarliga ekonomiska svårigheter komma att uppstå för delägarna,
något som vidare synes kunna medföra ett ekonomiskt sammanbrott för
hela ifrågavarande trakt. Faran härför torde vara så mycket större, som
genom den ovissa ekonomiska belägenhet, vari de i företaget deltagande
fastigheterna befinna sig, dessa knappast kunna bliva föremål för försäljning
och, örn sådan skulle komma till stånd, lära de därvid betingade
priserna väsentligt understiga vad som under normala förhållanden vöre
skäligt Utredningsmännen i ärendet hava betecknat situationen så, att
över trakten vilar så att säga en »död hand». I enlighet med den av utredningsmännen
uttalade uppfattningen torde, även örn kanske styrelsen
för företaget icke alltid iakttagit den omtanke, som vederbort, delägarna
i företaget i stort sett kommit i sin nuvarande nödställda belägenhet utan
eget förvållande. Jag anser därför, att starka skäl föreligga för ett ingripande
från statens sida för bringande av hjälp. Såsom ett ytterligare
skäl för lämnande av bidrag åt företaget må anföras den omständigheten,
att företaget icke tidigare kommit i åtnjutande av något statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet.
Naturligen hade det varit önskvärt att nu på en gång alla företaget berörande
förhållanden kunnat slutligen ordnas, men då det, oaktat upprepade
försök, icke lyckats att träffa någon uppgörelse med vattenverksägarna,
anser jag med hänsyn till den allvarliga fara för ett ekonomiskt
sammanbrott, som föreligger, därest icke snar hjälp bringas, att sagda om
-
JJtakottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
ständighet icke bör utgöra hinder för ett omedelbart ingripande från
statens sida. Samtliga i ärendet hörda myndigheter hava jämväl uttalat
sig härför. Vid en resa, som jag under hösten 1929 företog till trakten,
fick även jag ett starkt intryck av företagets bekymmersamma ställning
och de svårigheter, som därigenom kunde komma att drabba delägarna.
Vid ett sammanträde, som samtidigt anordnats med de rörande sjösänkningsföretaget
tvistande parterna, framträdde påtagligt i de krav, som
framställdes från vattenverksägares sida gent emot företaget, svårigheten
att åvägabringa förlikning mellan parterna.
Angående det sätt, varpå hjälp bör bringas åt företaget, delar jag den
av utredningsmännen härutinnan uttalade uppfattningen samt anser det
av dem föreslagna beloppet av 350,000 kronor, som skall användas till betalande
av företagets löpande gäld, vara med hänsyn till föreliggande förhållanden
väl avvägt. På grund av den bestämda skillnad, som föreligger
emellan de förbindelser, som åligga företaget till följd av arbetskostnader
och andra utgifter för företagets utförande, samt de kostnader, som må
komma att drabba företaget i förhållande till vattenverksägarna vid Fliaån,
torde hinder ej böra möta att i det förra hänseendet sålunda bringa
företaget stöd. Ärendet i vad det avser nämnda vattenverksägare får bliva
beroende av framtiden, och är att hoppas att, bland annat genom ifrågavarande
bidrag, ställningen då skall vara sådan att företaget ej skall tarva
ytterligare hjälp från det allmänna, i vart fall icke i form av bidrag utan
återbetalningsskyldighet.
Bidragsbeloppet vill jag föreslå skola utgå av statens avdikningsanslag,
vilket i andra liknande fall tagits i användning. Visserligen är anslaget
hårt anlitat, men har, såsom framgår av årets statsverksproposition, nionde
huvudtiteln punkt 104, i anslaget begärts en avsevärd ökning, uppgående
till 1,200,000 kronor. I övrigt torde framdeles vid fastställandet
av anslagets belopp nödig hänsyn tagas till ifrågavarande utgift.»
På sätt statsrådsprotokollet ger vid handen hava av de i ärendet omförmälda
särskilda utredningsmännen gjorts upprepade försök till förlikning
mellan intressenterna i förevarande sjösänkningsföretag och de
ovanberörda vattenverksägarna, vilka försök emellertid strandat på vissa
vattenverksägares motstånd mot uppgjorda förslag i sådant avseende.
Vidare har i ärendet framhållits, att ännu en mycket avsevärd tid kan
komma att förflyta, innan rättsliga avgöranden föreligga beträffande
samtliga mellanhavanden mellan sjösänkningsföretaget och vattenverksägarna.
Utskottet måste givetvis finna det beklagligt att på grund av
dessa omständigheter något förslag till slutligt ordnande av ifrågavarande
företags ekonomiska förhållanden icke kunnat nu framläggas.
Inför den enligt utredningen i ärendet förhandenvarande risken av ett
sjösänkningsföretagets ekonomiska sammanbrott med därav följande
ödesdigra verkningar för en hel jordbruksbygd anser utskottet emellertid,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 9
att ett statsingripande icke längre torde kunna undanskjutas. På grund
härav och i anslutning till utskottets förlidet år gjorda, av riksdagen
godkända uttalande angående framläggande för innevarande års
riksdag av förslag till åtgärder i syfte att lätta det ekonomiska
trycket på företaget i fråga anser sig utskottet böra tillstyrka, att medel för
sådant ändamål nu beredas. Med avseende å det föreslagna beloppet —
enligt utredningen ungefärligen motsvarande vad som enligt nu gällande
bestämmelser för erhållande av bidrag från statens avdikningsanslag bort
kunna utgå till delägarna i företaget — har utskottet intet att erinra liksom
ej heller mot att detsamma får såsom förslaget innebär utgå av
statens avdikningsanslag. Utskottet finner sig böra uttala, att vissa skäl
synas föreligga för den av departementschefen uttryckta förhoppningen
att bland annat genom ifrågavarande bidrag företagets framtida ställning
skall bliva sådan, att företaget ej skall tarva ytterligare hjälp från
det allmänna, i varje fall icke i form av bidrag utan åter betalningsskyldighet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att till Hornborgasjöns
sänkningsföretag må anvisas statsbidrag från statens
avdikningsanslag med 350,000 kronor.
Stockholm den 8 april 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 50.