Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1930 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse
för K. J. Alm från viss betalningsskyldighet.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 14 mars 1930 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 229, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen medgiva, att förre arrendatorn av kronoegendomen
3/* mantal Solvalla nr 5 jämte Vittensten, ett torp, i Faringe socken av
Stockholms län Karl Johan Alm må befrias från honom åliggande skyldighet
att gälda på nämnda fastigheter belöpande andel, 2,535 kronor
84 öre, i lån från statens avdikningslånefond till »Solvallamossens torrläggningsföretag».

Av berörda statsrådsprotokoll inhämtas, bland annat, följande.

I ett mellan domänstyrelsen, å ena, samt Alm, å andra sidan, upprättat
arrendekontrakt av den 7 januari 1921, varigenom Alm antagits till arrendator
av nu ifrågavarande kronoegendom, stadgades, bland annat, att i
fråga örn kostnaderna för vattenavledningsföretag, vari arrendatorn kunde
komma att deltaga, skulle arrendatorn äga den rätt till ersättning, som
omförmäles i förordningen den 6 juli 1849 örn deltagande i vattenavledningsföretag
för boställen och annan staten tillhörig jord, samt att arrendatorn
vore skyldig att utan rätt till gottgörelse av något slag från kronans
sida deltaga i dikningsföretag, varav egendomen vid tiden för kontraktets
upprättande berördes eller som på grund av stadgandena i gällande
vattenlag kunde under arrendetiden för egendomen ifrågakomma.

Under arrendetiden ingick Alm såsom delägare i dikningsföretaget
»Solvallamossens torrläggningsföretag». Genom beslut den 27 juni 1927
anvisade Kungl. Majit åt nämnda företag statsbidrag från statens avdikningsanslag
med 6,630 kronor samt lån från statens avdikningslånefond
med 24,920 kronor. I samband därmed medgav Kungl. Majit, att
Alm finge jämte övriga deltagare vinna delaktighet i odlingslånet med
skyldighet för Alm att gälda såväl de under återstående arrendetiden
belöpande annuiteter å lånet som ock vid arrendetidens slut den då ännu
oguldna återstoden av egendomens andel i samma lån.

Sedan Alm den 14 mars 1929 frånträtt arrendet av egendomen, har han
hos Kungl. Majit anhållit att hilva befriad från betalningsskyldighet
Bihang till riksdagens protokoll 19.10 10 sami. 15 höft. (Nr H — ''t5.J

1

Utskottet.

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

för den honom påförda andel i kostnaderna för Solvallamossens torrläggningsföretag.
I häröver avgivna utlåtanden hava länsstyrelsen i
Stockholms län, domänstyrelsen och statskontoret tillstyrkt bifall till
den sålunda gjorda framställningen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Då Solvallamossens torrläggningsföretag är att hänföra till dikningsföretag,
torde Alm jämlikt arrendekontraktets bestämmelser vara betalningsskyldig
för å ifrågavarande egendom belöpande andel i det företaget
från statens avdikningslånefond beviljade lånet, vilken andel uppgår
till 2,535 kronor 84 öre.

Emellertid har torrläggningsföretaget fullbordats först under år 1928,
varför Alm, som frånträtt arrendet den 14 mars 1929, icke under sin arrendetid
kunnat komma i åtnjutande av de fördelar i form av ökade skördar,
som företaget varit avsett att medföra. Tydligt torde vara, att tillkomsten
av den nu tillämpade bestämmelsen rörande skyldighet för arrendator
av kronoegendom att ensam svara för den andel av kostnaderna
för dikningsföretag, som må beröra egendomen, är att söka i antagandet
att arrendatorn skall under sin arrendetid hinna erhålla motsvarande
nytta av företaget. Så har i förevarande fall icke i någon mån
hlivit fallet. Anledningen till att Alm, som vid ifrågavarande företags
igångsättande haft jämförelsevis kort tid kvar på arrendet, över huvud
kommit att deltaga i företaget torde vara att tillskriva domänintendentens
tillstyrkan därtill. Under föreliggande förhållanden och då tillika
upplysts, att Alms ekonomiska ställning är mindre god, synes det icke
överensstämma med billighet att av Alm kräva fullgörande av hans
ifrågavarande åtagande. Jag finner mig alltså böra i likhet med de i
ärendet hörda myndigheterna förorda, att Alm befrias från den honom
i förevarande avseende åliggande betalningsskyldigheten.

Alms skuld till företaget torde, såsom domänstyrelsen föreslagit, böra
förskotteras ur domänfonden för att sedermera täckas genom den förhöjda
avkastning av egendomen, som genom avdikningsföretaget kan
påräknas. Till denna fråga, vari Kungl. Majit torde äga befogenhet att
besluta utan riksdagens hörande, torde jag få återkomma, sedan riksdagens
beslut rörande Alms betalningsskyldighet föreligger.

I anslutning till detta ärende vill jag tillika framhålla, att det synes
kunna ifrågasättas, huruvida över huvud nu gällande kontraktsbestämmelser
rörande det sätt, pa vilket kostnaderna för avdikningsföretag skola
av arrendator gäldas, kunna i varje fall anses överensstämma med billighet.
En utredning i detta ämne synes lämpligen böra komma till stånd.»

Då Alm frånträtt arrendet av nu ifrågavarande kronoegendom utan att
hava dragit någon nytta av det utförda dikningsföretaget, anser
jämväl utskottet billighetsskäl tala för att han befrias från ho -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

3

nom åliggande skyldighet att betala viss andel i lån från statens avdikningslånefond
till dikningsföretaget.

Med anledning av vad departementschefen antytt rörande en tilltänkt
utredning av frågan, huruvida över huvud nu gällande bestämmelser
rörande det sätt, på vilket kostnaderna för avdikningsföretag skola
av arrendator gäldas, kunna anses överensstämma med billighet,
får utskottet erinra, att riksdagen i skrivelse den 29 maj 1928 (nr 264)
anhållit örn vidtagande av åtgärder i syfte att reglerna för upplåtelser
under nyttjanderätt från kronans mark måtte i möjligaste mån avpassas
efter den allmänna arrendelagens bestämmelser och syftemål. Det
av departementschefen i nu förevarande ärende berörda spörsmålet synes
äga sammanhang med den av riksdagen sålunda begärda utredningen.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Stockholm den 3 april 1930.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 41.