Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
1
Nr
2.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1930 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maid i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställningar
jämte i ämnet väckta motioner.
(Ira avd.)
Utskottet får härigenom avgiva utlåtande i anledning av följande av
Kungl. Majit i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda
framställningar.
l:o) Lantbruksiugenjörer och lantbruksstipeiidiater. Under punkt 3 har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att
a) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 juli 1930 äga tillämpning å statens lantbruksingenjörer;
b) bestämma antalet ordinarie lantbruksingenjörsbefattningar på följande
sätt:
Befattning Lönegrad
24 lantbruksingenjör!’.................................................................................... B 21;
c) godkänna i statsrådsprotokollet intaget förslag till stat för statens lantbruksingen
jörer, extra lantbruksingen jörer och lantbruksstipendiater;
d) besluta, att följande särskilda bestämmelser från och med den 1 juli
1930 skola lända till efterrättelse beträffande ordinarie lantbruksingen jörer:
utöver vad i 13 § 3 mom. i avlöningsreglementet stadgas, skall beträffande
lantbruksingenjör gälla, att han skall vara pliktig underkasta sig den utvidgning
eller reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven;
det åligger lantbruksingenjör, som åtnjuter tjänstledighet, ej mindre att,
Bihang lill riksdagens protokoll 1030. 10 sami. 2 hafi. (Nr 2.) I
Lantbruksingenjörer
och
lantbruksstipendiater.
[3.]
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Motion.
där sådant påkallas och där så enligt lantbrukstyrelsens beprövande utan
större svårighet kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig
expeditionslokal, än även att till vikarie avstå det arvode enligt taxa, som
belöper på av denne verkställda tjänstgöromål;
i stället för vad i 21 § i avlöningsreglementet sägs örn semester, skall
beträffande lantbruksingenjör gälla, att sådan tjänsteman må, i den mån det
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för
statsverket, kunna efter lantbruksstyrelsens beprövande medgivas tjänstfrihet
med bibehållen oavkortad avlöning under högst 35 dagar inom ett och
samma kalenderår;
i stället för vad i 36 § i avlöningsreglementet stadgas örn skyldighet för
tjänsteman att underkasta sig minskning i eller upphörande av vissa extra
inkomster, skall gälla, att lantbruksingenjör skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering av extra inkomster, som
kunna åtfölja lantbruksingenjörsbefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;
e) besluta att, där lantbruksingenjör enligt de vid utgången av juni månad
1930 gällande bestämmelserna ägt uppbära någon del av avlöningen ■—
såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott, vid
ingången av juli månad 1930 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas
ett belopp, motsvarande vad befattningshavaren skulle hava i den
befattning, han vid utgången av juni månad 1930 innehar, i förskott uppburit
för juli månad 1930, örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande;
f) medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må bestridas
från den i staten för lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater upptagna
anslagsposten för avlöningar till ordinarie lantbruksingenjörer;
g) förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva löneregleringen
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk lämnade medgivanden
må i tillämpliga delar gälla även beträffande lantbruksingenjörer;
h) besluta, att för lantbruksingenjör skola tillämpas det pensionsunderlag
och den pensionsavgift, som gälla för befattningshavare i 26:e lönegraden;
i) vid bifall härtill, med uteslutande ur riksstaten av det däri upptagna
ordinarie anslaget till lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater, under
samma benämning uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 207,000 kronor.
Kungl. Majtts förevarande förslag förutsätter ett nedbringande av lantbruksingenjörernas
inkomster enligt lantbruksingenjörstaxan med minst 1,000
kronor i distrikt med normal arbetsbörda.
(Statrådsprotokollet sid. 19—42.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion
nr 289 av herr Olsson i Österbo m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att statens lantbruksingenjörer måtte hänföras till 22:a lönegraden;
att den ifrågasatta taxesänkningen måtte begränsas till högst 600 kronor i
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
3
distrikt med normal arbetsbörda; samt att lantbruksingenjörerna i pensionshänseende
måtte hänföras till 28:e lönegraden.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
Nu gällande lönereglering för statens lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater
genomfördes vid 1910 års riksdag och grundades på ett av 1902
års löneregleringskommitté den 17 november 1909 framlagt förslag. Sedermera
hava vissa jämkningar beträffande avlöningen till stipendiater vidtagits
av 1914 års senare riksdag.
Ordinarie anslaget till lantbruksingenjörer och deras biträden fastställdes
vid 1919 års lagtima riksdag till 110,800 kronor. Sedermera har
ifråga örn anslaget endast vidtagits den förändringen att åt detsamma
vid 1922 års riksdag givits benämningen »Lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater».
Anslaget är fördelat på följande sätt:
Lön |
Tjänst-gör i ligg-penningar |
Orts- tillägg |
Arvode |
Summa |
|
1 lantbruksingenjör i Stockholms län ...... |
3,000 |
500 |
400 |
— |
3,900 |
1 lantbruksingenjör................................ |
O O O |
500 |
— |
— |
3,500 |
22 lantbruksingenjörer.............................. |
66,000 |
11,000 |
— |
— |
77,000 |
1 extra lantbruksingenjör ........... ............ |
— |
— |
— |
3,000 |
3,000 |
3 extra lantbruksingenjörer ................... lantbruksstipendiater med sammanlagd an-ställningstid av 96 månader, arvode av 150 |
9,000 |
9,000 |
|||
kronor per månad................................. |
— |
— |
— |
14,400 |
14.400 |
Summa kronor |
— |
— |
— |
110,800 |
Ortstillägget för lantbruksingenjuren i Stockholms län utgår endast
för så vitt lantbruksingenjörens stationsort är Stockholms stad. Ålderstillägg
till lönen utgå till ordinarie lantbruksingenjör efter fem respektive
tio års tjänstgöring med 500 kronor för varje gång. Dylik förmån
tillkommer däremot icke extra lantbruksingenjör och stipendiat. Ålderstilläggen
bestridas av nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till
ålderstillägg.
Förutom ovannämnda förmåner hava såväl ordinarie som extra lantbruksingenjörer
tillerkänts tillfällig löneförbättring, som för budgetåret
1929/1930 i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 14 juni 1929
(nr 183) utgår med följande belopp:
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Lön |
Tjänst-gö rings-penni rigal* |
Arvode |
I Summa |
|
1 lantbruksingenjör i Stockholms län .................. |
630 |
200 |
— |
850 |
1 lantbruksingenjör........................................... |
600 |
200 |
— |
800 |
22 lantbruksingenjörer......................................... |
13,200 |
4,400 |
— |
17,600 |
1 extra lantbruksingenjör .................................... |
— |
— |
750 |
750 |
3 extra lantbruksingenjörer ................................ |
— |
— |
2,250 |
2,250 |
Till stipendiat kan utgå tillfällig löneförbättring med 25 procent av
månadsarvodet.
Lantbruksingenjören i Stockholms län, vars stationsort för närvarande
är Stockholms stad, uppbär alltså, frånsett ålderstillägg, en sammanlagd
avlöning av 4,750 kronor. Annan lantbruksingenjör uppbär, likaledes
frånsett ålderstillägg, sammanlagt i avlöning 4,300 kronor. Extra lantbruksingenjör
åtnjuter i arvode 3,750 kronor. Arvodet till stipendiat
kan sammanlagt uppgå till 2,250 kronor, varav 450 kronor utgöra tillfällig
löneförbättring. Samtliga lantbruksingenjörer ävensom stipendiater
äga åtnjuta dyrtidstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för befattningshavare
vid s. k. oreglerade verk. Förutom ovan nämnda förmåner
äro lantbruksingenjörerna, såväl ordinarie som extra, ävensom
stipendiater berättigade att uppbära visst tillskott till dyrtidstillägg enligt
kungörelsen den 15 maj 1925 (nr 191).
Enligt 1910 års riksdags beslut är högsta pensionsunderlag för lantbruksingenjör
4,000 kronor. Med hänsyn till av riksdagen sedermera
beslutade pensionsförhöjningar (kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280) beräknas
dock högsta pensionsunderlaget numera till 4,656 kronor.
Bestämmelser rörande statens lantbruksingenjörers, extra lantbruks
ingenjörers och lantbruksstipendiaters tjänsteåligganden m. m. äro meddelade
i för nämnda tjänstemän den 26 januari 1923 utfärdad instruktion
(nr 30). För verkställt arbete utgår ersättning enligt förordningen den
31 december 1920 (nr 913) den s. k. lantbruksingenjörstaxan.
Av ett i statsrådsprotokollet närmare återgivet förslag, som utarbetats av
särskilda av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt av Kungl. Maj:t
den 5 juli 1929 lämnat bemyndigande tillkallade sakkunniga för utredning
rörande lantbruksingenjörernas lönefråga m. m., inhämtas bland annat följande.
Medeltalet av lantbruksingenjörernas inkomster och utgifter för förrättningar
under åren 1925—1928 på grundval av de utav dem själva lämnade
uppgifterna framginge av nedanstående tabell.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
5
Al*
Brutto inkomster kronor -
Omkostnader oell
övriga utgifter
i tjänsten
kronor
Behållen
inkomst
kronor
1925
1926
1927
1928
14,618
18,214
17,531
19,984
9,533
9,918
10,481
12,648
10,645
5,085
8,296
7,050
7,336
1925-1928
17,587
6,942
lie sakkunniga hade emellertid framhållit, att inkomsterna inom olika
distrikt varit synnerligen varierande under de i tabellen redovisade åren,
ävensom att vissa andra ojämnheter vid beräkningen förefunnes.
De sakkunniga hade vid tillämpning av nu gällande taxa oförändrad ansett
sig icke höra räkna med högre behållen inkomst av förrättningar för
en driftig lantbruksingenjör inom ett distrikt, där arbetsbördan Ange anses
vara normal, än ungefär 5,000 kronor örn året.
De sakkunniga hade vidare funnit lämpligt, att det nya lönesystemet
vunne tillämpning å lantbruksingenjörerna, vilka de sakkunniga
ansett böra hänföras till 21:a lönegraden. De sakkunniga hava härvid
framhållit, att genom en dylik lönegradsplacering skulle lantbruksingenjörerna
i allmänhet komma att erhålla en icke oväsentlig förbättring
i löneliänseende även örn man, såsom de sakkunniga föreslagit,
borttoge nu utgående tillskott till dyrtidstillägg på den ersättning,
som lantbruksingenjör uppbure för enligt taxa utförda förrättningar.
Oaktat denna inskränkning skulle nämligen lantbruksingenjör
å E-ort — genomsnittliga placeringen — kunna erhålla en förhöjning i
grundavlöningen med 305 kronor och i slutavlöningen med 408 kronor.
För den i Luleå stationerade lantbruksingenjören, för vilken ortsgrupperingen
vore av väsentlig betydelse och vilken jämväl ägde uppbära kallortstillägg,
skulle avlöningen enligt de sakkunnigas förslag ökas med
respektive 1,024 kronor och 1,169 kronor. Vid samtliga dessa beräkningar
hade dyrtidstillägg medtagits. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag
i nu ifrågavarande avseenden skulle medföra, att lantbruksingenjörer å
billigare orter skulle erhålla någon minskning och lantbruksingenjörer å
dyrare ort någon ökning av dem nu tillkommande avlöningsförmåner. I
samband med den föreslagna löneregleringen hade de sakkunniga förordat
(;n revision av lantbruksingenjörstaxan på så sätt, att lantbruksingenjörernas
inkomster av förrättningar komme att för framtiden nedgå med i medeltal
1,000 kronor för varje distrikt. Även efter en sådan revision hade de sakkunniga
räknat med en behållen inkomst av förrättningar av åtminstone 4,000
kronor örn året inom ett distrikt med normal arbetsbörda. Sammanlagda inkomsten
beräknades uppgå till omkring 12,000 kronor motsvarande ungefär den
inkomst, som tillförsäkrats annan i statens tjänst anställd personal med
särskilt kvalificerade arbetsuppgifter. I fråga örn pension hade de sablom
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Innebörden ar
Kungl. Majits
förslag.
niga förordat, att för lantbruksingenjör skulle tillämpas det pensionsunderlag,
som gällde för befattningshavare i 26:e lönegraden. Pensionsunderlaget
för lantbruksingenjörer utgjorde för närvarande 4,000 kronor samt med
förhöjningar 4,656 kronor, under det att pensionsunderlaget för befattningshavare
i 26:e lönegraden vore 5,724 kronor. De sakkunnigas förslag skulle
innebära en reell ökning av pensionsunderlaget med 1,068 kronor eller, örn
dyrtidstillägg inräknades, med 1,248 kronor. De sakkunniga hade i detta
sammanhang framhållit såsom sin uppfattning, att det framlagda förslaget
rörande pensionsunderlaget för lantbruksingenjörernas vidkommande måste
betraktas såsom en mycket betydande förmån, enär det innebure ett övertagande
från statens sida i väsentligt högre grad än som hittills varit fallet
av omsorgerna örn dessa befattningshavares utkomst efter uppnåendet av
pensionsåldern.
En tillämpning å lantbruksingenjörerna av det nya avlöningssystemet
skulle enligt de sakkunnigas mening tarva vissa särskilda bestämmelser i
fråga örn semester, tillhandahållande åt vikarie av nödig expeditionslokal
m. m. Vidare skulle meddelas de särskilda bestämmelser, som i allmänhet
föreskrivits vid befattningshavares övergång å det nya lönesystemet.
Vad beträffar frågan örn arvode åt extra lantbruksingenjör hade de sakkunniga,
som ansett sig jämväl beträffande extra lantbruksingenjörer böra
påyrka borttagandet av nu utgående tillskott till dyrtidstillägg, i anledning
härav funnit skäl tala för att det sålunda föreslagna arvodet något
ökades och för sin del föreslagit, att arvodet till extra lantbruksingenjör
bestämdes till 4,800 kronor. Därest arvodet sattes till detta belopp, skulle
extra lantbruksingenjör komma att erhålla en sammanlagd årsinkomst av
såväl arvode jämte dyrtidstillägg som ersättning för förrättningar enligt
taxa av omkring 8,500 kronor. Arvodet till lantbruksstipendiat hade de
sakkunniga föreslagit till 3,000 kronor för år.
De sakkunniga hade slutligen uppgjort en beräkning rörande de ökade kostnader
ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle åsamka statsverket.
Kungl. Maj:ts förslag, som helt ansluter sig till vad de sakkunniga föreslagit,
innefattar sålunda att med tillämpning å lantbruksingenjörerna av
avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen dessa befattningshavare
skulle placeras i lönegraden B 21, varvid emellertid den nu utgående förmånen
av tillskott till dyrtidstillägg på beräknad inkomst av taxa skulle
bortfalla. Vidare skulle i samband med löneregleringen genomföras sådan
revision av gällande lantbruks^ genjörstaxa, att inkomsten av förrättningar
för framtiden komme att nedgå med i medeltal 1,000 kronor för varje
distrikt. Med avseende å lantbruksingenjör pension skulle enligt förslaget
pensionsunderlaget och pensionsavgiften bestämmas i överensstämmelse med
vad som gäller för befattningshavare i lönegraden B 26. Arvodet till extra
lantbruksingenjör respektive lantbruksstipendiat har — med beräkning att
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 7
förmån av tillskott till dyrtidstillägg skulle borttagas jämväl i fråga om
dessa befattningshavare — upptagits till 4,800 kronor respektive 3,000
kronor.
I motionen har med avseende å lantbruksingenjörernas placering i lönegrad
och den tilltänkta revisionen av lantbruksingenjörstaxan upptagits ett
av lantbruksstyrelsen i ärendet framställt förslag, enligt vilket lantbruksingenjörerna
skulle placeras i lönegraden B 22 oell taxereduceringen begränsas
till omkring 600 kronor. Härjämte föreslås i motionen, att pensionsunderlaget
för lantbruksingenjörerna måtte bestämmas i enlighet med
vad som gäller för befattningshavare i lönegraden B 28.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»Tiden synes nu vara inne att till lösning upptaga frågan örn tillämpning
å lantbruksingenjörerna av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen,
varom förslag framlagts redan år 1923 av 1902 års löneregleringskommitté
och beträffande vilket spörsmål ett flertal framställningar
därefter blivit gjorda. Några mera vägande erinringar synas
knappast kunna göras gällande mot att tillämpa nämnda reglemente
även å lantbruksingenjörerna. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna
anser jag icke något hinder häremot föreligga däri, att
lantbruksingenjör utöver sin avlöning åtnjuter inkomst enligt taxa för
av honom utförda förrättningar. 1928 års lönekommitté, som har att utarbeta
förslag till dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna, har, såsom av de
av mig tillkallade sakkunnigas yttrande närmare framgår, icke haft någon
erinran mot genomförandet av en lönereglering för lantbruksingenjörerna
enligt de i avlöningsreglementet tillämpade grunderna. Jag anser mig
alltså böra förorda, att avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen
från och med den 1 juli 1930 vinner tillämpning jämväl å nu ifrågavarande
grupp av befattningshavare.
I fråga örn lantbruksingenjörs placering i lönegrad å avlöningsreglementets
allmänna löneplan föreligga olika förslag. Lantbruksstyrelsen
har sålunda gjort gällande, att lantbruksingenjör borde placeras i 22:a
lönegraden, medan övriga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt en placering
i 21:a lönegraden. Beträffande denna fråga vill jag till en början
framhålla, att jag ansluter mig till de sakkunnigas av ämbetsverken tillstyrkta
förslag, att nu utgående tillskott till dyrtidstillägg icke bör bibehållas.
De skäl, som anförts för borttagandet av ifrågavarande förmån,
synas mig vara fullt bärande. Beträffande det av de sakkunniga upptagna
spörsmålet örn en sänkning av nu gällande lantbruksingenjörstaxa
finner jag vägande skäl föreligga även för genomförandet av en
dylik sänkning. De inkomster, som lantbruksingenjörerna numera hava
liv förrättningar, synas mig vara så avsevärda, att en sänkning i viss
utsträckning är motiverad. Jag vill erinra om, att 1902 års lönereglerings
-
Motionen.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
kommitté i sitt år 1923 framlagda förslag räknat med en årsinkomst av
förrättningar för en driftig lantbruksingenjör, uppgående till 3,000 kronor.
De verkställda utredningarna hava givit vid handen, att inkomsterna
de senaste åren varit avsevärt högre, och de sakkunnigas beräkning av
den behållna årsinkomsten till ungefär 5,000 kronor i ett lantbruksingenjörsdistrikt,
där arbetsbördan får anses vara normal, synes mig icke vara
för hög. Vid sådant förhållande synas mig skäl tala för, att icke blott
förmånen av tillskott till dyrtidstillägg upphör, utan även en viss sänkning
av lantbruksingenjörstaxan kommer till stånd. Till sistnämnda
fråga återkommer jag emellertid här nedan. Lantbruksstyrelsen kar
gjort gällande, att en placering av lantbruksingenjör i 21 :a lönegraden
skulle innebära en obillighet gent emot de lantbruksingenjörer, vilka äro
stationerade å C-ort. En undersökning ger vid handen, att de å C-ort
placerade lantbruksingenjörerna samtliga hava en inkomst av förrättningar
enligt taxa, som icke oväsentligt överstiger medeltalet för landets
lantbruksingenjörer samt enligt de av lantbruksingenjörerna själva
lämnade uppgifterna för envar av dem uppgår till i medeltal något över
10,000 kronor örn året. I betraktande bland annat härav samt att en tilllämpning
av det nya avlöningsreglementet avser att innebära en utjämning
i inkomster för befattningshavare bosatta å i dyrhetsavseende olika
orter, synes den relativt ringa minskning — högst 187 kronor örn året —
i den sammanlagda avlöningen, därvid inräknats såväl dyrtidstillägg som
tillskott till dyrtidstillägg, som skulle drabba ifrågavarande lantbruksingenjörer,
vara utan betydelse för avgörandet av frågan örn lantbruksingenjörernas
placering å löneplanen. Erinras må jämväl örn, att förmånen
av tillskott till dyrtidstillägg är beronde av riksdagens beslut och
att med hänsyn till lantbruksingenjörernas nuvarande inkomster av förrättningar
det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke oberoende av en
löneregleringsfråga någon reduktion av tillskottet borde äga rum. För
min del ansluter jag mig till de sakkunnigas, av statskontoret och lönenämnden
tillstyrkta förslag om lantbruksingenjörernas placering i 21 :a
lönegraden, därvid jag vill framhålla, att lantbruksingenjörerna i förhållande
till andra jämförliga tjänstemannagrupper jämväl efter en lönereglering,
på sätt nu ifrågasatts, torde komma att intaga en god ställning,
även örn föreliggande ojämnhet i inkomstavseende de särskilda lantbruksingenjörerna
emellan vållar vissa olägenheter. — — — I anslutning
till de sakkunnigas förslag, mot vilket någon erinran icke framställts av
statskontoret och lönenämnden, får jag tillstyrka, att för extra lantbruksingenjör
upptages ett arvode av 4,800 kronor för år. Arvodet till lantbruksstipendiat
synes mig i överensstämmelse med de sakkunnigas och myndigheternas
förslag böra bestämmas till 250 kronor i månaden.
Vad slutligen angår frågan örn pensionsunderlaget för lantbruksingenjör,
delar jag uppfattningen, att detsamma bör fastställas till högre
belopp än som gäller för tjänsteman i 21 :a lönegraden. Framhållas må,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr X.
9
att redan nu gällande pensionsunderlag för lantbruksingenjör är högre
än det, som fastställts för tjänsteman i sistnämnda lönegrad. Hänsyn
bör även tagas till den del utav avlöningsförmånerna, som lantbruksingenjören
äger uppbära i form av ersättning enligt taxa. Jag finner
mig dock icke kunna tillstyrka de framställda yrkandena örn tillerkännandet
åt lantbruksingenjör av samma pensionsunderlag, som gäller för
befattningshavare i 28:e lönegraden, utan vill jag förorda det förslag
i nämnda hänseende, som framlagts av de sakkunniga och vilket tillstyrkts
av samtliga i ärendet hörda myndigheter.
Beträffande den av de sakkunniga föreslagna sänkningen av nu gällande
lantbruksingenjörstaxa hava olika meningar kommit till synes. Medan de
sakkunniga föreslagit en sänkning i taxan på sådant sätt, att densamma
skulle i ett lantbruksingenjörsdistrikt, där arbetsbördan linge anses vara
normal, medföra en reduktion i den behållna inkomsten av minst 1,000
kronor, har lantbruksstyrelsen ansett, att sänkningen borde i ett dylikt distrikt
begränsas till omkring 600 kronor. Föreningen statens lantbruksingenjörskår
har velat ytterligare begränsa sänkningen till omkring 400 kronor.
För egen del är jag, —--, av den uppfattningen, att en något
längre gående sänkning av lantbruksingenjörstaxan är motiverad. Jag
har icke kunnat Hnna annat än att de sakkunniga anfört bärande skäl
för den av dem ifrågasatta sänkningen av minst 1,000 kronor inom ett
normalt lantbruksingenjörsdistrikt. Lantbruksstyrelsen torde därför böra
erhålla i uppdrag att framlägga förslag till en dylik sänkning.»
Departementschefen har i fråga om taxesänkningen utgått från att i
första hand lösenavgifterna skulle sänkas. Vid uppgörandet av förslaget
torde enligt departementschefens mening vissa i statsrådsprotokollet anförda
synpunkter rörande vidtagandet av vissa förenklingar i taxan m. m. böra
underkastas närmare övervägande.
Enligt i statsrådsprotokollet meddelad uppgift uppgå kostnaderna för
avlöning åt lantbruksingenjör och lantbruksstipendiater, däri inbegripet
grundlön, tillskott till dyrtidstillägg, ålderstillägg, tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg, för närvarande till 222,650 kronor.
Enligt Kungl. Majtts förslag skulle avlöningen till de 24 ordinarie
lantbruksingenjörema beräknas till förslagsvis 162,585 kronor. För fyra
extra lantbruksingenjörer med arvoden å 4,800 kronor skulle upptagas ett
belopp av 19,200 kronor, samt till arvoden åt lantbruksstipendiater under
•96 månader efter 250 kronor per månad ett belopp av 24,000 kronor. Därjämte
borde i enlighet med de sakkunnigas förslag ett mindre belopp avses
för beredande av vissa särskilda förmåner åt nämnda arvodestagare. Detta
belopp syntes departementschefen kunna för statens avjämnande beräknas
till förslagsvis 1,215 kronor.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
I enlighet med ovanstående beräkning borde staten för statens lantbruksingenjörer,
extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater få följande
utseende:
Avlöningar till ordinarie lantbruksingenjörer, förslagsanslag kronor 162,585
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare:
Arvoden till 4 extra lantbruksingenjörer
å kronor 4,800 ............................................ kronor 19,200
Arvoden till lantbruksstipendiater med sammanlagd
anställningstid av 96 månader
å 250 kronor per månad........................... » 24,000
Vissa särskilda förmåner åt icke-ordinarie
befattningshavare, förslagsanslag ............ » 1,215 » 44,415
summa förslagsanslag kronor 207,000.
Förutom nämnda belopp, förslagsvis 207,000 kronor, måste i riksstaten
beräknas medel för dyrtidstillägg enligt de för s. k. reglerade verk gällande
grunderna med (17 procent x 207,000 kronor) i avjämnat tal 35,200 kronor.
Sammanlagt skulle alltså avlöningskostnaderna för ifrågavarande personal
efter genomförandet av den nu föreslagna löneregleringen komma att uppgå
till 242,200 kronor, vilket belopp med 19,550 kronor överstiger den kostnadssumma,
som beräknats med utgångspunkt från gällande stat.
Även utskottet anser sig böra giva sin anslutning till förslaget örn det
nya lönesystemets tillämpning å lantbruksingenjörerna. Med avseende å
dessa befattningshavares placering i lönegrad och pensionsunderlag liksom
även beträffande den ifrågasatta taxesänkningen ansluter sig utskottet belt
till vad departementschefen i ärendet anfört. Utskottet kan därför icke förorda
motionärernas förslag härutinnan. Då Kungl. Maj:ts framställning icke
heller i övrigt givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och nied avslag å motionen II: 289
a) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, skall från och
med den 1 juli 1930 äga tillämpning å statens lantbruksingenjörer
;
b) bestämma antalet ordinarie lantbruksingenjörsbefattningar
på följande sätt:
Befattning Lönegrad
24 lantbruksingenjörer................................................ B 21;
c) godkänna ovan intagna förslag till stat för statens
lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater
;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
11
d) besluta, att följande särskilda bestämmelser från
och med den 1 juli 1930 skola lända till efterrättelse
beträffande ordinarie lantbruksingenjör:
utöver vad i 13 § 3 mom. i avlöningsreglementet
stadgas, skall beträffande lantbruksingenjör gälla, att
han skall vara pliktig underkasta sig den utvidgning
eller reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda
föreskriven;
det åligger lantbruksingenjör, som åtnjuter tjänstledighet,
ej mindre att, där sådant påkallas och där så
enligt lantbruksstyrelsen beprövande utan större svårighet
kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie
nödig expeditionslokal, än även att till vikarie avstå det
arvode enligt taxa, som belöper på av denne verkställda
t jänstegöromål;
i stället för vad i 21 § i avlöningsreglementet sägs
örn semester, skall beträffande lantbruksingenjör gälla,
att sådan tjänsteman må, i den mån det kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad
för statsverket, kunna efter lantbruksstyrelsen beprövande
medgivas tjänstfrihet med bibehållen oavkortad
avlöning under högst 35 dagar inom ett och samma
kalenderår;
i stället för vad i 36 § i avlöningsreglementet stadgas
örn skyldighet för tjänsteman att underkasta sig minskning
i eller upphörande av vissa extra inkomster, skall
gälla, att lantbruksingenjör skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering
av extra inkomster, som kunna åtfölja lantbruksingenjörsbefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;
e) besluta att, där lantbruksingenjör enligt de vid
utgången av juni månad 1930 gällande bestämmelserna
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat
upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i
förskott, vid ingången av juli månad 1930 till honom
skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande
vad befattningshavaren skulle hava i den befattning,
han vid utgången av juni månad 1930 innehar,
i förskott uppburit för juli månad 1930, örn de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande;
f) medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning
må bestridas från den i staten för lantbruks
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
ingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater
upptagna anslagsposten för avlöningar till
ordinarie lantbruksingenjörer;
g) förklara, att övriga av riksdagen med avseende
å den definitiva löneregleringen för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk lämnade medgivanden
må i tillämpliga delar gälla även beträffande lantbruksingenjörer
;
h) besluta, att för lantbruksingenjör skola tillämpas
det pensionsunderlag och den pensionsavgift, som gälla
för befattningshavare i 26:e lönegraden;
i) vid bifall härtill, med uteslutande ur riksstaten av
det däri upptagna ordinarie anslaget till lantbruksingenjörer
och lantbruksstipendiater, under samma benämning
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 207,000
kronor.
hos lantbruks -Assistenter hos lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater.
ingenjör er och Under punkt 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att såsom bidrag till
lantbruks- avlönande i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna grunder av assistenter
sipen^iaer. kos lantbruksingenjör»- och lantbruksstipendiater för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra förslagsanslag av 66,500 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 42—56.)
I två inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner
nämligen 1:170 av herr Gustafsson, Karl, m. fl. samt 11:277 av herr
Borggren m. fl. har hemställts,
att riksdagen måtte besluta utöka antalet av de i statsverkspropositionen
föreslagna 24 förste assistenter hos lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater
med ytterligare 6 till 30,
att minimilönen till förste assistent måtte utgå med 450 kronor per månad,
varav lantbruksingenjören skall bidraga med 175 kronor och staten med 275
kronor per månad,
att ålderstillägg måtte utgå med respektive 30, 60, 90 och 120 kronor per
månad efter respektive 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring som förste assistent
och att ålderstillägg till övriga assistenter måtte utgå med respektive 20, 40,
60 och 80 kronor efter respektive 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring,
att den föreslagna minimilönen skall gälla för C-ort samt för ortsgrupperna
D, E, F och G utgå med respektive 10, 20, 30 och 40 kronors dyrortstillägg
per månad,
att minimilönen till övriga assistenter ej måtte utgå med mindre belopp
än 300 kronor per månad i enlighet med de grunder, som föreslås i statsverkspropositionen
för förste assistenter,
samt att såsom bidrag till avlönande i enlighet nied ovan angivna grunder
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
13
av assistenter hos lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 140,500 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
Genom Kungl. Majlis brev den 11 april 1919 hava bestämmelser meddelats
rörande användningen av de utav riksdagen beviljade anslagen
till bidrag för avlönande av assistenter bos lantbruksingenjörerna. Genom
nämnda bestämmelser, som i fråga örn allmänna grunder fortfarande
äga tillämpning, bemyndigade Kungl. Majit lantbruksstyrelsen att av de
anvisade anslagen tilldela vederbörande lantbruksingenjör statsbidrag för
anställande av tekniska biträden med benämning assistenter, under iakttagande
av att statsbidrag icke finge utgå för anställande samtidigt av
större antal än 30, att statsbidragsbelopp skulle rättas efter assistenternas
särskilda kvalifikationer och längden av deras anställningstid samt att
statsbidrag icke finge för någon assistent överstiga 200 kronor för månad.
Lantbruksstyrelsen skulle äga utfärda de närmare föreskrifter, som kunde
erfordras ifråga örn sökande och tillgodonjutande av dylikt statsbidrag.
Samtidigt förordnade Kungl. Majit, att rese- och traktamentsersättning
till ifrågavarande assistenter finge utgå enligt enahanda grunder, som
gällde för statens lantbruksstipendiater.
Sedermera hava genom särskilda Kungl. Majlis brev jämkningar i anslutning
till vissa av riksdagen fattade beslut vidtagits ifråga om antalet assistenter
och statsbidragets storlek. Enligt de för budgetåret 1929/1930 genom
Kungl. Majits brev den 6 juni 1929 fastställda bestämmelserna utgår numera
statsbidrag för högst 480 månaders sammanlagd anställningstid, dock
med iakttagande av att statsbidraget ej får för någon assistent överstiga
125 kronor för månad. Det i riksstaten för nämnda budgetår såsom bidrag
till avlönande av assistenter uppförda anslaget utgör 48,000 kronor.
Av ett i statsrådsprotokollet närmare återgivet, av de i föregående punkt
omförmälda sakkunniga uppgjort förslag inhämtas, bland annat följande.
De sakkunniga, som funnit det ur allmän synpunkt önskvärt, att fullt
kompetenta biträden stöde till lantbruksingenjörernas förfogande, hade ansett,
att detta knappast kunde vinnas med mindre staten även i fortsättningen
lämnade bidrag till assistenternas aAdönande. Att ålägga lantbruksingenjörerna
att bestrida hela avlöningskostnaden torde stöta på den svårigheten,
att lantbruksingenjörernas inkomst av assistenternas arbete på grund av taxans
avvägning ofta icke uppginge till det belopp, som i varje fall måste anses
såsom minimum i avlöningshänseende för assistent. Emellertid 1''örelåge
enligt de sakkunnigas mening skäl för vidtagande av en gradering av
assistenternas avlöning med hänsyn till deras kvalifikationer, varvid de
högre kvalificerade assistenterna torde böra benämnas förste assistenter.
Ett visst antal assistenter, förslagsvis 24, borde enligt de sakkunnigas
mening i första hand såsom förste assistenter beredas en förbättrad löneställning.
De sakkunniga ville vidare erinra örn, att behovet för lantbruksingenjörerna
av att äga vissa högre kvalificerade tjänstebiträden framhållits
vid flera tillfällen och att ett tillgodoseende härav skulle medföra att av
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
förste assistenten utförda undersökningar och beräkningar kunde tillerkännas
större värde. Risken för felaktigheter vid förrättningarnas utförande
skulle samtidigt minskas. Förste assistent syntes böra erhålla en
minimiavlöning av 300 kronor i månaden eller 3,600 kronor för år. Viss tids
anställning såsom förste assistent ansåge de sakkunniga böra medföra rätt till
avlöningsförhöjning i form av ålderstillägg, och hava de sakkunniga i
sådant hänseende föreslagit, att efter 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring ålderstillägg
skulle utgå å månadsavlöningen med respektive 20, 40, 60 och 80
kronor. Dylik assistent kunde följaktligen efter sammanlagt 12 års tjänstgöring
med förordnande av lantbruksstyrelsen erhålla en avlöning av
380 kronor i månaden eller 4,560 kronor för år. Förste assistenter hos de
lantbruksingenjörer, som vore stationerade å G-ort — i Stockholm, Östersund
och Luleå — borde därutöver äga uppbära särskilt tillägg till avlöningen
med 10 kronor i månaden. I de fall, då förste assistentens arbete
kunde anses böra föranleda högre gottgörelse, skulle det ankomma på
vederbörande lantbruksingenjör att lämna sådan.
Då lantbruksingenjörens bidrag till förste assistents avlöning knappast
borde göras beroende av det antal ålderstillägg, denne intjänat, hade de
sakkunniga ansett skäligt att, på sätt redan gällde ifråga örn åtskilliga
befattningshavaregrupper i allmän tjänst, till vilkas avlönande statsbidrag
utginge, staten iklädde sig kostnaderna för ålderstilläggen. De
sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att staten skulle lämna bidrag
till förste assistenternas månadsavlöning med 125 kronor till förste assistent
utan ålderstillägg, samt med respektive 145, 165, 185 och 205 kronor
för dylik assistent med respektive 1, 2, 3 och 4 ålderstillägg. Statens bidrag
skulle alltså börja med ett belopp av 125 kronor för månad eller
den summa, som för närvarande utgjorde maximum för statsbidraget.
Tillika borde staten betala den jämförelsevis obetydliga kostnaden för
det särskilda tillägget till avlöningar å G-ort. Lantbruksingenjörens bidrag
till avlöningen skulle i så fall bestämmas till 175 kronor i månaden.
Detta innebure, att lantbruksingenjören ålades att i större utsträckning
än hittills varit fallet bidraga till avlöningen, och förslaget grundades
på den uppfattningen, att man borde eftersträva, att lantbruksingenjören
icke skulle göra direkt förtjänst på sina biträdens arbete. Till av lantbruksstyrelsen
förordnad förste assistent skulle ersättningen utgå och
kostnaderna fördelas på följande sätt:
Förste assistent.
Utan ålders- |
Med 1 ålders- |
Med 2 ålders- |
Med 3 ålders- |
Med 4 ålders- |
|
Ersättning |
tillägg |
tillägg |
tillägg |
tillägg |
tillägg |
kr. i man. |
kr. i mån. |
kr. i mån. |
kr. i mån. |
kr. i mån. |
|
av staten ........... |
......... 125 |
145 |
165 |
185 |
205 |
av lantbruksingenjören 175 |
175 |
175 |
175 |
175 |
|
300 |
320 |
340 |
360 |
380 |
Alim. I Stockholm, Östersund och Luleå tillkomme ett belopp av 10 kronor i månaden
utav statsmedel.
Genom den föreslagna anordningen avsåge de sakkunniga att bereda
viss befordringsmöjlighet för assistenterna och att kompensera en med
längre tids tjänstgöring förenad ökad erfarenhet genom förmånen av
ålderstillägg. De sakkunniga utginge från att anställning såsom förste
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
15
assistent i regel ej borde erhållas, förrän vederbörande under feni är
genom tjänstgöring såsom assistent ådagalagt sin lämplighet.
Genom de sakkunnigas förslag beträffande assistenterna syntes nuvarande
brister i fråga örn arbetshjälpen åt lantbruksingenjörerna bliva
avhjälpta och dessa kunna erhålla bättre kvalificerade biträden vid sina
förrättningar, samtidigt som de dugligaste assistenterna komme i åtnjutande
av ersättning efter mera ensartade grunder än hittills. Ur allmän
synpunkt innebure detta icke blott att ett större mått av säkerhet
borde kunna vinnas i fråga örn utförandet av de förberedande undersökningarna
oell utredningarna vid de åt lantbruksingenjörerna anförtrodda
förrättningarna, utan även att det av lantbruksstyrelsen tidigare påpekade
behovet av ett ökat antal lantbruksingenjörer gjorde sig mindre
gällande.
Beträffande de sakkunnigas förslag har lantbruksstyrelsen anfört, bland
annat, följande.
Styrelsen ansåge sig icke hava något i sak att erinra mot vad de sakkunniga
föreslagit i fråga örn anställandet hos lantbruksingenjörerna av
förste assistenter. Däremot funne styrelsen det föreslagna antalet förste
assistenter otillräckligt och har fördenskull med avvikelse från den av de
sakkunniga föreslagna allmänna regeln att lantbruksingenjör skulle äga
möjlighet att hos sig anställa högst en förste assistent förordat, att två förste
assistenter skulle kunna anställas inom de mest arbetstyngda distrikten.
Till denna grupp borde enligt styrelsens mening hänföras de distrikt,
för vilka antalet förrättningar överstege medeltalet för samtliga distrikt.
Med utgångspunkt härifrån komme 12 distrikt att betecknas såsom särskilt
arbetstyngda och, då det syntes böra beredas möjlighet att å särskilt sådana
till sistnämnda kategori hörande distrikt, varest förekommande förrättningar
vore av mera krävande art, kunna förordna två förste assistenter,
borde det av de sakkunniga föreslagna antalet förste assistenter ökas
med 6 eller från 24 till 30. I samband därmed skulle anställningstiden för
övriga assistenter kunna i motsvarande grad minskas med 72 månader
eller från 242 till 170 månader. Den sammanlagda anställningstiden, sorn
föreslagits till 530 månader, skulle därigenom bliva oförändrad.
Kungl. Maj:ts förslag, som i stort sett ansluter sig till vad de ovan
nämnda sakkunniga föreslagit, innefattar att ifrågavarande assistenter
skulle — utan att erhålla ställning av statstjänstemän — genom att erhålla
förordnande av lantbruksstyrelsen tilldelas en mera tryggad ställning. I
samband härmed skulle en uppdelning ske av de nuvarande assistenterna i
två grupper benämnda förste assistenter och assistenter. Förslaget utgår ock
ifrån att i anslutning till vad som av de sakkunniga och lantbruksstyrelsen
föreslagits vissa minimifordringar med avseende å kompetens, varom för närvarande
icke tinnes några föreskrifter, fastställas. Vilka fordringar, som i
detta avseende borde uppställas, har ansetts böra underkastas ytterligare övervägande,
och bestämmelser härom sedermera meddelas av Kungl. Maj:t.
Beträffande anställningsformen skulle förste assistent anställas tillsvidare
under viss tid, en anställningsform, som innebure att vederbörande befattningshavare
ägde kvarsitta å sin tjänst, såvida icke särskilda omständig
-
Innebörden av
Kungl. Maj:t8
förslag.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Motionerna.
heter annorlunda föranledde. Övriga assistenter, för vilka statsbidrag utginge,
skulle erhålla förordnande tillsvidare för visst år.
Med avseende å assistenternas avlöningsförhållanden innefattar förslaget,
att förste assistent skulle erhålla en grundavlöning av 300 kronor i månaden —
vartill staten skall bidraga nied 125 kronor och vederbörande lantbruksingenjör
med 175 kronor — samt ålderstillägg av statsmedel efter 3, 6, 9
och 12 år med respektive 20, 40, 60 och 80 kronor i månaden. Förste assistenter
anställda å G-ort skulle därutöver av statsmedel erhålla ett ortstillägg
av 10 kronor i månaden. Till annan assistent än förste assistent skulle
statsbidrag böra utgå enligt hittills tillämpade grunder eller med i medeltal
100 kronor i månaden, dock med iakttagande av att statsbidraget ej linge
för någon assistent överstiga 125 kronor för månad.
I fråga örn antalet förste assistenter har detta i förslaget beräknats till
24. Vidare innebär förslaget, att det antal månader, under vilka statsbidrag
beräknas för assistenter, ökas från nuvarande 480 månader till 530. Beträffande
rese- och traktamentsersättning åt de hos lantbruksstipendiaterna
anställda assistenterna eller tekniska biträdena föreslås, att hos sådan lantbruksstipendiat,
som av Kungl. Majit tillerkänts behörighet att handlägga
förrättning, varom i 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. vattenlagen förmäles, och
som förordnats att i lantbruksingenjörs ställe utföra förrättning, anställt
tekniskt biträde, som av lantbruksstyrelsen godkänts, må, i den utsträckning
Kungl. Majit bestämmer, vid förrättningar åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
från det under nionde huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar enligt samma grunder,
som gälla för hos lantbruksingenjör anställt tekniskt biträde.
Kostnaderna för statsbidrag till avlönande av biträden åt lantbruksingenjörer
och lantbruksstipendiater för budgetåret 1930/1931 har i enlighet med
de sakkunnigas förslag beräknats till 66,500 kronor, vilket belopp upptagits
såsom förslagsanslag.
Enligt det i motionerna framställda förslaget skulle det av Kungl. Majit
föreslagna antalet förste assistenter ökas med 6 till 30, vidare skulle minimilönen
till förste assistent utgå med 450 kronor per månad, varav lantbruksingenjören
skall bidraga med 175 kronor och staten med 275 kronor per
månad. Ålderstillägg skulle utgå med respektive 30, 60, 90 och 120 kronor
per månad efter respektive 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring som förste assistent
och ålderstillägg till övriga assistenter med respektive 20, 40, 60 och 80
kronor efter respektive 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring. Den föreslagna
minimilönen skulle gälla för C-ort. För ortsgrupperna D, E, F och G skulle
denna utgå med respektive 10, 20, 30 och 40 kronors dyrortstillägg per
månad. För övriga assistenter skulle utgå en grundavlöning av 300 kronor
för månad i enlighet med de grunder, som av Kungl. Majit föreslagits för
förste assistenter.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 17
I enlighet härmed har det erforderliga anslaget i motionerna beräknats
till 140,500 kronor.
Utskottet har tidigare haft tillfälle framhålla vikten ur allmän synpunkt
av att lantbruksingenjörerna kunna för ifrågakommande arbeten förfoga
över medhjälpare med erforderlig kompetens och erfarenhet, och av utredningen
i ärendet att döma lärer detta syfte knappast kunna vinnas med
mindre staten jämväl i fortsättningen lämnar bidrag till avlönande av
assistenter åt ifrågavarande befattningshavare.
Utskottet har funnit Kungl. Maj:ts förslag i stort sett vara ägnat att
såväl bereda lantbruksingenjörerna tillgång till kompetent arbetshjälp som
tillförsäkra assistenterna skälig avlöning. Med hänsyn emellertid till angelägenheten
att i särskilt arbetstyngda distrikt med förrättningar av mera
krävande art möjliggöra anställande av två kvalificerade biträden vill utskottet
dock, i likhet med lantbruksstyrelsen och motionärerna, förorda att
antalet förste assistenter utökas från av Kungl. Maj:t föreslagna 24 till 30. Då
utskottet vidare anser det vara med billighet och rättvisa överensstämmande
att förste assistenter å de dyraste orterna erhålla något ökade avlöningsförmåner
ansluter sig utskottet till motionärernas förslag, att minimilönen bör gälla för
förste assistenter å C-ort samt att för dem, vilka äro stationerade å D-, E-, Feller
G-ort må utgå dyrortstillägg för månad räknat med respektive 10, 20,
30 och 40 kronor. I övrigt ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.
Ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag med av utskottet förordade
ändringar skulle enligt gjorda beräkningar tarva en ökning med omkring
9.500 kronor av det av Kungl. Majit för ändamålet äskade anslagsbeloppet
66.500 kronor. Anslaget torde därför böra uppföras med ett belopp av
76,000 kronor.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av Kungl. Majits förevarande
framställning samt motionerna 1:170 och 11:277
må såsom bidrag till avlönande i enlighet med här ovan
angivna grunder av assistenter hos lantbruksingenjörer
och lantbruksstipendiater för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra förslagsanslag av 76,000 kronor.
3:o) Utbildningskurser för kontrollassistcnter. Under punkt 25 har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till anordnande av utbildningskurser
för kontrollassistenter anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 14,000 kronor.
Till utbildningskurser för kontrollassistenter har riksdagen alltsedan 1911
anvisat medel. Medelsbehovet för vart och ett av de senaste tre budgetåren
har beräknats till 14,000 kronor. På grund av befintlig reservation
å anslaget har emellertid för budgetåret 1929/1930 för ändamålet anvisats
allenast 12,000 kronor i form av extra reservationsanslag.
Bihang till riksdagens protokoll 19Ö0. 10 saini. 2 hafi. (Nr 2.) 2
Utskottet.
Utbildningskurser
för
kontrollassistenter.
[25.]
Utskottet.
Utbildningskurser
för
ladugårdsförman
och
svinskötare.
[26.]
Utskottet.
Utbildningskurser
för
kvinnliga
ladugårdsskötare
i Norrland
och
Dalarna.
[27.]
Utskottet.
18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Med tillstyrkande av förevarande framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må till anordnande av utbildningskurser
för kontrollassistenter anvisa^ för budgetåret 1930/1931
ett extra reservationsanslag av 14,000 kronor.
4:o) Utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare. Under
punkt 26 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till anordnande av utbildningskurser
för ladugårdsförman och svinskötare anvisa för hudgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 34,000 kronor.
Riksdagen har under flera år anvisat anslag till anordnande av utbildningskurser
för ladugårdsförman samt från och med 1918 jämväl till dylika
kurser för svinskötare. Medelsbehovet för det senaste budgetåret har beräknats
till 34,000 kronor. På grund av förefintlig reservation anvisades
för samma budgetår såsom nytt anslag allenast 21,500 kronor.
Mot det föreslagna anslagsbeloppet, som enligt statsrådsprotokollet upptagits
enligt hittillsvarande beräkningsgrunder, har utskottet intet att erinra.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må till anordnande av utbildningskurser
för ladugårdsförman och svinskötare anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 34,000
kronor.
5:o) Utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och
Dalarna. Under punkt 27 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till
anordnande av utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland
och Dalarna anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 5,000 kronor.
Till anordnande av utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i
Norrland och Dalarna har riksdagen alltsedan 1918 anvisat anslag. Medelsbehovet
har under ett vart av de senaste budgetåren beräknats till 6,000
kronor. En reservation å anslaget av i runt tal 1,000 kronor har beräknats
förefinnas den 1 juli 1930.
Framställningen tillstyrkes av utskottet, som alltså hemställer,
att riksdagen må till anordnande av utbildningskurser
för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 5,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
19
6:o) Utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel. Under punkt 28
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till anordnande av utbildningskurser
i beteskultur och ängsskötsel anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 3,500 kronor.
Till anordnande av utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel har
riksdagen alltsedan 1919 anvisat medel. Medelsbehovet har under ett vart
av de senaste budgetåren beräknats till 3,500 kronor. Med hänsyn till påräknad
reservation har anslagsanvisningen för budgetåret 1928/1929 begränsats
till 3,200 kronor. Någon reservation å anslaget till den 1 juli
1930 beräknas icke komma att förefinnas.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till anordnande av utbildningskurser
i beteskultur och ängsskötsel anvisa för budgetåret 1930/
1931 ett extra reservationsanslag av 3,500 kronor.
7:o) Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
Under punkt 29 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att höja ordinarie
förslagsanslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
nu 160,000 kronor, med 40,000 kronor till 200,000 kronor.
Ordinarie förslagsanslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
uppfördes jämlikt beslut av 1929 års riksdag (se IX H. T.
p. 29) med 160,000 kronor.
För anslagets användning gäller kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 296)
med däri genom kungörelsen nr 255/1926 gjord ändring. Från anslaget
utgår understöd till obemedlade och mindre bemedlade elever vid lantmanna-,
lanthushålls- och lantbruksskolor, vid kvinnliga mejeriskolor, vid utbildningskurser
för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna samt
vid fast småbrukarkurs åt vissa särskilt antagna elever.
Understöden utgå med högst följande belopp, nämligen
vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid helårskurs vid
lantbruksskola i Norrland och Dalarna ävensom vid kvinnlig mejeriskola
med 120 kronor till obemedlad och 60 kronor till mindre bemedlad elev
för varje årskurs;
vid lantmannaskola, lanthushållsskola, utbildningskurs för kvinnliga ladugårdsskötare
i Norrland och Dalarna samt vid teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola
i sistnämnda landsdelar med 30 kronor till obemedlad och 15
kronor till mindre bemedlad elev för varje månad; ävensom
vid fast småbrukarkurs med särskilt antagna elever med 1 krona 50 öre
örn dagen för en var därtill berättigad under den tid kursen pågår.
Utbildningskurser
i bete#-kultur och
ängsskötsel.
[28.]
Utskottet.
Understöd åt
elever vid lägre
lantbruksundervisningsanstalter.
[29.]
Av den nu ifrågasatta anslagshöjningen, vilken grundar sig på ett av
lantbruksstyrelsen framställt förslag i ämnet, hänför sig 20,000 kronor till
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
redan föreliggande belastning av anslaget och 20,000 kronor föranledes av
förslag om genomförande av viss förändring med avseende å ifrågavarande
elevstipendier i överensstämmelse med vid 1929 års riksdag fattat beslut
beträffande motsvarande elevstipendier vid folkhögskolorna.
I sistnämnda avseende har i statsrådsprotokollet erinrats om följande.
Med anledning av motion i ärendet hade 1929 års riksdag (skr. nr 8 A
p. 202) beslutat, att de elever vid folkhögskolorna, som prövades vara i
behov av stipendier, skulle allt efter sina ekonomiska förhållanden fördelas
i tre behovsgrader, för vilka stipendierna skulle beräknas till högst respektive
45 kronor, 25 kronor och 15 kronor för elev och läsmånad i stället
för då gällande två behovsgrader med respektive 30 kronor och 15 kronor
[jfr kungörelsen den 16 maj 1929 (nr 115), som trätt i kraft den 1 juli 1929],
I sin motivering av nyssnämnda ändring av stipendiebeloppen genom
behovsgradernas ökning till tre hade riksdagen med anslutning till i förenämnda
motion framförda synpunkter anfört, att det här gällde en ungdom,
som för att bliva i tillfälle att åtnjuta en fortsatt utbildning ofta vore helt
beroende av den ekonomiska hjälp, som genom stipendierna kunde erhållas,
att statsfinansiella skäl icke numera kunde i samma grad som förut åberopas
till stöd för att hålla stipendierna nere samt slutligen att tre behovsgrader
möjliggjorde en bättre anpassning av stipendiernas storlek efter
elevernas skiftande ekonomiska ställning och sålunda ett mera ekonomiskt
handhavande av stipendiemedlen från de utdelande myndigheternas sida.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Spörsmålet huruvida och i vilken utsträckning stipendier av statsmedel
böra utgå till elever vid läroanstalter av olika slag har vid särskilda tillfällen
gjorts till föremål för utredning. Senast har 1927 års riksdag hos
Kungl. Majit hemställt örn utredning, huruvida och i vilken utsträckning
åtgärder kunde vidtagas till underlättande av vistelsen vid folkhögskola
eller därmed förenad lantmannaskola för utom skolkommunen boende elever.
I detta ärende avgåvo 1927 års skolsakkunniga den 20 december 1927 utredning
och förslag. I ärendet, som med hänsyn till erforderlig ytterligare
beredning ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, har föreslagits
en liknande indelning av behövande elever i tre behovsgrader, som i överensstämmelse
med vad ovan berörts genomfördes av 1929 års riksdag beträffande
elever vid folkhögskolor. Med den jämställdhet, som i åtskilliga
avseenden är rådande mellan de båda skolformerna, folkhögskolorna å ena
sidan samt lantmanna-, lanthushålls- m. fl. jordbruksundervisningsanstalter
å andra sidan, synes mig angeläget, att jämväl elevstipendierna vid sistnämnda
undervisningsanstalter utgå efter enahanda grunder som vid folkhögskolorna.
Detta synes mig så mycket betydelsefullare som, i enlighet
med vad jämväl lantbruksstyrelsen påpekat, de elever, som för sitt arbete
behöva jordbruksutbildning, ofta torde vara sämre ekonomiskt ställda än
de som gå att i folkhögskolan söka vidare undervisning. Viktigt synes tilllika
vara, att uppdelningen av eleverna mellan jordbruksskolorna och folk
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
21
högskolorna sker efter det särskilda utbildningsbehovet och att icke ekonomiskt
gynnsammare villkor i den ena skolan än i den andra skall bliva
avgörande för vilken skola som väljes. Under åberopande tillika av vad
1929 års riksdag i samband med omförmälda höjning av stipendierna åt
elever vid folkhögskolor anfört, tillstyrker jag sålunda lantbruksstyrelsens
framställning, och torde jag framdeles, i händelse av riksdagens bifall till
stipendiernas ökande, få underställa Kungl. Majit förslag till därav föranledda
erforderliga ändringar i ovanberörda kungörelse nr 296/1922.
Lantbruksstyrelsen har beräknat, att genomförandet av de ändrade grunderna
för stipendierna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna, utbildningskurserna
för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna samt vid
teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola i sistnämnda landsdelar skulle
åsamka statsverket en merkostnad av 20,000 kronor. Med inräknande härav
ävensom ytterligare 20,000 kronor, erforderliga med hänsyn till redan
föreliggande belastning av anslaget, skulle sammanlagda anslagsbehovet
uppgå till 200,000 kronor.»
Då utskottet delar den uppfattning, som kommit till uttryck i departementschefens
ovan återgivna yttrande, vill utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts
förevarande framställning. I överensstämmelse härmed hemställer utskottet,
att riksdagen må höja ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
nu 160,000 kronor, med 40,000 kronor till
200,000 kronor.
8:o) Stuteriväsendet. Under punkt 35 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att
1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet förordad stat
för stuteriöverstyrelsen, att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931,
2) från och med den 1 juli 1930, med uteslutande av den i ordinarie staten
för Flyinge hingstdepå och stuteri uppförda bokhållarbefattningen i
lönegraden B 16, å samma stat upptaga en bokhållarbefattning i lönegraden
B 17,
3) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
stater dels för Flyinge hingstdepå och stuteri dels ock för Strömsholms
hingstdepå, att tillämpas från och med budgetåret 1930/1931,
4) med uteslutande ur riksstaten av följande ordinarie anslag, nämligen
förslagsanslaget till stuteriöverstyrelsen, förslagsanslaget till avlöningar
till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri, förslagsanslaget till
avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och stuteri samt reservationsanslaget
till hästavelns befrämjande under benämning »Stuteriväsendet»
uppföra ett ordinarie förslagsanslag å 692,000 kronor,
5) besluta, att de särskilda bestämmelser, som enligt riksdagens beslut
från och med den 1 juli 1923 lända till efterrättelse beträffande de tjän
-
Vtskottet.
Stuteri
väsendet.
[35.]
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
steman vid stuteristaten, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila
statsförvaltningen äger tillämpning, icke skola gälla beträffande beridare
och bokhållare.
(Statsrådsprotokollet sid. 106—152.)
Till stuteriväsendet äro i riksstaten för hudgetåret 1929/1930 under nionde
huvudtiteln uppförda följande ordinarie anslag, nämligen:
stuteriöverstyrelsen, förslagsanslag ...................... kronor 33,600
avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri,
förslagsanslag .......................................... » 42,000
avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och stuteri,
förslagsanslag .......................................... » 70,000
hästavelns befrämjande, reservationsanslag, att direkt utgå
av totalisatormedel .................................... » 475,000
summa kronor 620,600.
Anslaget till hästavelns befrämjande innefattar följande poster:
Hingstdepåernas och stuteriets verksamhet .............. kronor 217,300
Hästpremieringen ........................................ » 226,500
Understöd åt hästavelsföreningar samt för stamboksföring
av hästar .............................................. » 30,000
kronor 473,800,
vilket sistnämnda belopp har avjämnats till 475,000 kronor, med vilken
summa jämväl inkomsterna av totalisatormedel upptagits på inkomstsidan.
Av totalisatormedel bestridas på sätt framgår av ovanstående för närvarande
endast de kostnader, som innefattas i anslaget till hästavelns
befrämjande.
För reservationsanslaget till hästavelns befrämjande, att direkt utgå av
totalisatormedel, angivas inkomster och utgifter för budgetåret 1928/1929
på följande sätt:
Inkomster:
behållning från budgetåret 1927/1928 ................ kronor 496,571:18
under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 influtna totalisatormedel
............................................ » 701,476:30
särskilda uppbördsmedel och omföringar.............. » 28,470:70
summa kronor 1,226,518: is.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 23
Utgifter:
hästpremieringarna .......•.............;........ • • • • kronor 207,717.62
understöd åt hästavelsföreningar samt för stamboks
töring
av hästar .................................. »__30,000^
summa kronor 237,717: 62.
Inkomster utöver utgifter .......................... kronor 988,800:56
summa kronor 1,226,518:18.
Å de före den 1 juli 1927 influtna totalisatormedlen återstode den 1 juli
1929 ett odisponerat belopp av 39,934 kronor 55 öre.
Kungl. Maj :ts förslag under förevarande punkt innebär till en början knanst
stuteriväsendets finansiering i dess helhet genom totalisatormedel. ring % dess
..... , helhet genom
Härom bar departementschefen anfört, bland annat, lönande. totdlisator
»I
betraktande av de stora belopp, vartill inkomsterna av totalisator- medel.
medel uppgått under budgetåret 1928/1929 och med hänsyn till de sannolikt
avsevärda medel av detta slag, vilka åtminstone under de närmast
kommande budgetåren torde komma att stå till förfogande, anser jag mig
böra förorda stuteriöverstyrelsens, av statskontoret biträdda förslag att
från och med budgetåret 1930/1931 totalisatormedel tagas i anspråk för
bestridande av samtliga utgifter för stuteriväsendet. Örn det förslag
jag i sådant hänseende kommer att framställa bifalles, torde dessa kostnader
för budgetåret 1930/1931 kunna beräknas uppgå till 692,000 kronor,
däri inbegripet 28,100 kronor till dyrtidstillägg, vilka hittills bestritts
från det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst. I nyssnämnda kostnader
kan emellertid förväntas viss ökning, därest på Kungl. Maj:ts
prövning beroende förslag örn viss ändring i grunderna för statens bidrag
till hästpremieringarna skulle helt eller delvis vinna bifall. Statens
inkomster av totalisatormedel hava under budgetåret 1928/1929, det
år då hittills största beloppet influtit, uppgått till omkring 700,000 kronor.
Tages hänsyn till de mindre ökningar av olika anslagsposter, som
framdeles kunna vara att emotse, torde, med den väntade stegrade belastningen,
totalisatormedel till minst sistnämnda belopp komma att bliva
behövliga för täckande av löpande årliga utgifter.»
Under beräkning att inkomsterna av totalisatormedel under innevarande
budgetår uppgå till samma belopp som under budgetåret 1928/1929,
eller omkring 700,000 kronor, bar stuteristyrelsen enligt statsrådsprotokollet
uppskattat sagda behållning den 30 juni 1930 till 1,200,000 kronor.
För allmänna budgetändamål bar departementschefen ansett, att av
behållningen å totalisatormedel icke borde, med hänsyn huvudsakligen
dels till att Kungl. Majit av den uppkomna behållningen redan anvisat
icke obetydliga belopp dels ock till vissa föreliggande ännu icke tillgodosedda
viktiga behov inom stuteriväsendets område, disponeras mera
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Staten för
stuteriöverstyt
elsen.
än 350,000 kronor, vartill skulle läggas en summa av 35,000 kronor som beräknats
till kapitalökning för lånefonden för inköp av ädla avelsston. Ur
budgetteknisk synpunkt borde med avseende å sistnämnda belopp så förfaras,
,att denna summa uppfördes såsom anslag å riksstaten samt att
den del av reserverade totalisatormedel, som vore avsedd att ingå i statsregleringen,
ökades med motsvarande belopp. I förslag till riksstat för
budgetåret 1930/1931 är också såsom inkomst bland i anspråk tagna kapitaltillgångar
upptagna totalisatormedel med 385,000 kronor.
Beträffande ordningen för upptagande i riksstaten av anslagen till
stuteriväsendet ansluter sig Kungl. Maj:ts förevarande framställning till
ett av statskontoret framställt förslag i ämnet. I enlighet härmed skulle
i riksstaten, i anslutning till vad hittills skett, uppföras en inkomsttitel,
totalisatormedel, beräknad till samma belopp som de väntade utgifterna
för stuteriväsendet; och skulle totalisatormedlen, vilkas överskott
för närvarande uppsamlades å reservationsanslaget till hästavelns
befrämjande, i stället, över ett för ändamålet uppfört förslagsanslag, tillföras
en fond, från vilken utgifterna i fråga direkt skulle bestridas. Samtidigt
härmed skulle de ordinarie förslagsanslagen till stuteriöverstyrelsen,
till avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri, till avlöningar
till övrig personal vid hingstdepåer och stuteri samt reservationsanslaget
till hästavelns befrämjande uteslutas ur riksstaten, varefter den
vid utgången av budgetåret 1929/1930 förefintliga behållningen å reservationsanslaget
till hästavelns befrämjande, efter avdrag av förenämnda
summa 385,000 kronor, skulle överföras till sagda fond. Det nya förslagsanslaget
avsåges att benämnas »stuteriväsendet». Särskild anmärkning
i riksstaten därom, att anslaget vore avsett att täckas av totalisatormedel,
ansåges icke erfordras.
I fråga örn staten för stuteriöverstyrelsen innebär Kungl. Maj:ts förslag
en ökning av 8,500 kronor. Härav avses 1,000 kronor till ökat arvode
åt ett extra biträde hos styrelsen. Den övriga ökningen är föranledd
av att styrelsens expenser ej vidare skulle utgå från nionde huvudtitelns
expensanslag samt dyrtidstillägg till befattningshavare hos styrelsen ej
skulle påföras samma huvudtitels dyrtidstilläggsanslag utan särskilda
belopp å respektive 3,000 och 4,500 kronor för ändamålet uppföras i stuteriöverstyrelsens
stat.
I enlighet härmed har departementschefen förordat, att för stuteriöverstyrelsen
måtte från och med budgetåret 1930/1931 tillämpas nedanstående
stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis beräknade
till ...................................................... kronor 27,700
Vikariatsersättningar, förslagsvis beräknade till .......... » 500
Arvoden å 1,200 kronor till två fullmäktige................ » 2,400
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
25
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., för -
slagsvis beräknade till .................................. kronor 4,000
Expenser .................................................. » 3,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis beräknat till .................. » 4,500
summa förslagsanslag kronor 42,100.
Beträffande posten till avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och
stuteri innefattar Kungl. Maj:ts förslag i huvudsak dels uppf lyftning av
bokhållarbefattningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri från lönegraden
B 16 till lönegraden B 17 dels beredande av semester åt beridare och
bokhållare vid hingstdepåerna och stuteriet dels upptagande av visst beräknat
belopp för dyrtidstillägg.
Departementschefen har härutinnan anfört, bland annat, följande.
»Förslaget rörande uppflyttning av bokhållarbefattningen vid Flyinge
hingstdepå och stuteri från lönegraden B 16 till lönegraden B 17 har tillstyrkts
av såväl lönenämnden som statskontoret. Även jag anser mig böra
biträda detsamma med hänsyn till det med tjänsten förenade ansvar samt
arbetets omfattning. Den härav följande utgiftsökningen, som belöper
sig till 300 kronor, liksom kostnaden för eventuell uppflyttning av t. f. beridaren
vid Flyinge i högre löneklass synes mig emellertid icke behöva föranleda
någon höjning i det ordinarie avlöningsanslaget, som har förslagsanslags
natur, så mycket mindre som på grund av förhållanden, som framgå av
vad stuteriöverstyrelsen i ärendet anfört, nu utgående utgifter från det
med 42,000 kronor uppförda anslaget endast belöpa sig till i runt tal 39,000
kronor.
Vad vidare angår stuteriöverstyrelsens förslag örn vissa ändrade bestämmelser
beträffande semester åt beridare och bokhållare vid stuteristaten
---ävensom i samband därmed uppförande i respektive stater av särskilda
anslagsbelopp till vikariatsersättningar, finner jag, i likhet med
lönenämnden, med vilken statskontoret förenat sig, att anledning icke
torde föreligga att längre förvägra beridare och bokhållare vid hingstdepåerna
och stuteriet den förmån av semester, som numera alltmänt tillkommer
de befattningshavare inom andra nyreglerade verk, med
vilka ifrågavarande befattningshavare hava anledning att jämföra
sig i löneavseende. I betraktande härav och med hänsyn till vad
i ärendet i övrigt anförts i detta avseende, tillstyrker jag ändring av
de i ovanberörda kungörelse den 6 juni 1925 (nr 272) meddelade bestämmelser
i enlighet med lönenämndens förslag. — — — På sätt
lönenämnden och statskontoret framhållit, torde de vikariatsersättningar,
som kunna komma att utgå vid ledighet för tjänstemännen, böra,
i överensstämmelse med vad som i motsvarande fall gäller vid ett flertal
andra verk, bestridas från anslagsposten för deras avlöning, utan att
någon höjning däri torde vara behövlig. De i staterna för Flyinge hingstdepå
och stuteri samt Strömsholms hingstdepå för närvarande upptagna
Avlöningar
till tjänstemän
vid
hingstdepåer
och stuteri.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Avlöningar
till övrig personal
vid
hingstdepåer
och stuteri.
posterna skulle sålunda upptagas med oförändrade belopp. I överensstämmelse
med vad jag föreslagit beträffande stuteriöverstyrelsens stat bör
emellertid i vardera av nu ifrågavarande stater uppföras en ny post till
dyrtidstillägg. I betraktande av beloppen av dessa utgifter under senare
budgetåren torde dessa poster böra bestämmas till förslagsvis 5,000 kronor
vid Flyinge och 2,000 kronor vid Strömsholm.
Hingstdepåernas och stuteriets ordinarie avlöningsstater skulle sålunda
erhålla följande utseende:
Stat för Flyinge hingstdepå och stuteri.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis beräknade
till ...................................................... kronor 24,400
Dyrtidstillägg, förslagsvis beräknade till .................. » 5,000
summa kronor 29,400.
Stat för Strömsholms hingstdepå.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis beräknade
till ......................................................kronor 17,700
Arvode till en veterinär .................................. » 2,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis beräknade till .................. » 2,000
summa kronor 21,700.
Övergångsavlöningsstaten för Strömsholms hingstdepå bör uppföras
oförändrad med 700 kronor.
Då anslaget till avlöningar vid hingstdepåerna och stuteriet för närvarande
är upptaget till 42,000 kronor, torde med hänsyn till de föreslagna
nya posterna för dyrtidstillägg kostnaderna för ifrågavarande avlöningar
böra beräknas till 49,000 kronor.»
Vidkommande övrig personal vid hingstdepåer och stuteri åtnjuter
denna personal enligt nu gällande, den 30 april 1927 fastställda avlöningsstater
följande löneförmåner:
Antal |
Begynnel- |
Åder st il lägg |
1 Slut- |
|||
Befattningshavare |
searvode |
efter 3 år |
efter 6 år |
efter 9 år |
arvode |
|
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
||
Fodermarskar .............................. |
3 |
1,560 |
120 |
240 |
360 |
1,920 |
Körmästare.................................... |
2 |
1,440 |
120 |
240 |
360 |
1,800 |
Stallbetjänter................................. |
45 |
1,050 |
90 |
180 |
270 |
1,320 |
Nattvakter.................................... |
2 |
1,050 |
90 |
180 |
270 |
1,320 |
Hushållerska................................. |
1 |
930 |
90 |
180 |
270 |
1,200 |
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
27
En av de båda fodermarskarna vid Flyinge liingstdepå och stuteri tjänstgör
jämväl som stoöverskötare och uppbär för skötseln av fölstona och
fölen, särskilt under och närmast efter fölningstiden, ett extra arvode av
20 kronor för varje levande föl, dock högst 600 kronor örn året.
Såväl vid Flyinge hingstdepå och stuteri som vid Strömsholms hingstdepå
finnes anställd en hovslagare, som dock icke åtnjuter fast arvode
utan erhåller betalning för utförda arbeten enligt av vederbörande depåchef
godkänd taxa.
Fodermarsk, körmästare, nattvakt, hovslagare och gift stallbetjänt tilldelas
i mån av tillgång bostad med planteringsland. Härjämte utgår till
dem bränsle enligt särskild bränslestat.
Den av Kungl. Maj:t i förevarande avseende äskade anslagsförhöjningen
hänför sig dels till ett av stuteriöverstyrelsen framställt förslag
till lönereglering för ifrågavarande personal avseende en höjning av den
för närvarande utgående kontanta avlöningen med för fodermarsk 450
kronor, för körmästare 420 kronor, för stallbetjänt och nattvakt 300 kronor
samt för hushållerskan 120 kronor, dels till dyrtidstilläggskostnadernas
överförande till detta anslag.
Departementschefen har i frågan anfört, bland annat, följande.
»Den i ärendet förebragta utredningen rörande ifrågavarande personals
avlöningsförmåner i förhållande till andra med samma personal
jämförbara befattningshavare synes mig ådagalägga skäligheten av den
sålunda föreslagna löneförbättringen. Jag anser därför, att en lönereglering
bör ske i enlighet med stuteriöverstyrelsens förslag, vilket tillstyrkts
av såväl lönenämnden som statskontoret. För regleringens genomförande
kräves enligt stuteriöverstyrelsens beräkningar en höjning
av förevarande anslag med 16,410 kronor. I överensstämmelse med vad
jag i det föregående anfört bör härtill komma kostnaderna för dyrtidstillägg,
vilka med hänsyn till de belopp, vartill dessa uppgått under senaste
åren, torde böra beräknas till förslagsvis 14,600 kronor. Anslaget
skulle sålunda komma att ökas från 70,000 kronor med 16,410 + 14,600
kronor till i avrundat tal 101,000 kronor. Efter riksdagens beslut i anslagsfrågan
torde jag ånyo få anmäla stuteriöverstyrelsens förslag till
avlöningsstater för ifrågavarande personal.»
I fråga örn anslaget till hästavelns befrämjande föreslår Kungl Majit
i det däri ingående beloppet till bestridande av kostnaderna för hingstdepåernas
och stuteriets verksamhet vidkommande Flyinge hingstdepå
och stuteri en höjning med 20,100 kronor, varav belöper 15,000 kronor på
furage, 1,800 kronor på beklädnad, 1,400 kronor på extra personal för ridning
och dressyr, 1,500 kronor på utskylder och 500 kronor på vissa kostnader
i samband med en hästskötarskola vid Flyinge. Samtidigt bar beträffande
Strömsholms liingstdepå företagits en sänkning i posten utskylder
och diverse utgifter med i runt tal 100 kronor. För lnistpremieringen
Anslaget till
hästavelns
befrämjande.
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
under 1930 har beräknats ett med 4,000 kronor förhöjt belopp, varjämte
för dyrtidstillägg åt hästpremieringsnämndsordförandena i anslaget inbegripits
2,000 kronor.
Departementschefen bar anfört huvudsakligen följande:
»I utgifterna för furage bar stuteriöverstyrelsen, under erinran att dessa
utgifter av styrelsen för innevarande budgetår beräknats till 90,000 kronor
men i nionde huvudtiteln till 1929 års riksdag blivit nedsatta till
85,000 kronor, föreslagit en böjning till 100,000 kronor. Ehuru denna ökning
må synas stor, anser jag mig dock, enär, såsom statskontoret ock understrukit,
den verkliga kostnaden under budgetåret 1928/1929 uppgått till
närmare 92,300 kronor och att skillnaden i antalet hästar under sistnämnda
budgetår och budgetåret 1930/1931 beräknats komma att uppgå till 23,
kunna biträda stuteriöverstyrelsens förslag i detta avseende.
För beklädnad har beträffande Flyinge upptagits ett med 1,800 kronor
till 7,400 kronor förhöjt belopp. Höjningen hänför sig dels till en med
stöd av vunnen erfarenhet om de verkliga kostnaderna beräknad ökning
med 25 kronor till 200 kronor för en var av den nuvarande personalen
dels ock till framställt förslag örn anställande av ytterligare fem extra
stallbetjänter, varav fyra för helt år och en för sex månader per år. Sistnämnda
förslag påkallar tillika en höjning i posten till extra personal för
ridning och dressyr vid Flyinge med 1,400 kronor till 5,400 kronor. För
posten utskylder och utgifter i övrigt har i fråga örn Flyinge beräknats
ett med 1,500 kronor till 18,195 kronor förhöjt belopp, till stöd varför åberopats,
att dessa utgifter för budgetåret 1928/1929 i verkligheten uppgått
till 23,684 kronor ävensom att från denna post skulle hädanefter även
bestridas driftkostnaderna för en med Kungl. Majrts tillstånd inköpt personautomobil.
Motsvarande post vid Strömsholms hingstdepå har för
jämnande av anslagets slutsumma minskats med 140 kronor till 11,865
kronor. Körande slutligen den föreslagna nya posten för hästskötarskolan
vid Flyinge avser densamma utgifter för inventarier, bränsle, renhållning
m. m. i lokalerna för eleverna vid skolan.
Mot de nu sist angivna höjningarna i utgiftsberäkningen har jag intet
att erinra. Särskilt vill jag vidkommande nämnda skola framhålla, att
den synes fylla ett verkligt behov. Ej heller mot övriga utgifts- och inkomstposter,
vilka upptagits med samma belopp som för innevarande budgetår,
synes vara att framställa anmärkning.»
Enligt vad departementschefen sålunda anfört skulle vid Flyinge
hingstdepå och stuteri utgifter och inkomster uppgå till 192,765 kronor
respektive 46,865 kronor. Vid Strömsholms hingstdepå skulle motsvarande
siffror utgöra 70,000 kronor respektive 16,500 kronor. Tillskott av statsmedel
skulle sålunda krävas med (145,900 + 53,500 =) 199,400 kronor.
Skulle besparing uppstå å någon av de i förestående utgiftsberäkning
upptagna posterna, har stuteriöverstyrelsen — utom vad angår poster av
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
29
seende avlöningsförmåner — ansetts böra äga använda sådan besparing
till täckande av brist å annan för avlöning ej avsedd post.
Utöver de i ovan intagna tablå angivna beloppen å tillskott av statsmedel
för hingstdepåerna och stuteriet tillhopa 199,400 kronor erfordrades
för budgetåret 1930/1931 enligt stuteriöverstyrelsens beräkning dels 8,000
kronor för rese- och traktamentspenningar och dels till hingst- och fölinköp
30,000 kronor, vadan sammanlagda medelsbehovet komme att uppgå
till (199,400 + 8,000 + 30,000 =) 237,400 kronor.
Statens kostnader för hästpremieringarna 1931 hava i anslutning till
de föreslagna höjningarna upptagits till (226,500 + 4,000 + 2,000 =)
232,500 kronor.
Till understöd åt hästavelsföreningar och för stamboksföring rörande
hästar har upptagits enahanda belopp som för budgetåret 1929/1930 eller
30,000 kronor.
I enlighet med vad nu anförts skulle för de under rubriken hästavelns
befrämjande hänförda behovsposterna beräknas följande belopp:
Hingstdepåernas och stuteriets verksamhet ............ kronor 237,400
Hästpremieringen ...................................... » 232,500
Understöd åt hästavelsföreningar och för stambokföring
av hästar ............................................ » 30,000
kronor 499,900.
De av departementschefen tillstyrkta anslagen äro:
Stuteriöverstyrelsen, förslagsanslag ...................... kronor 42,100
Avlöningar till tjänstemän vid hingstdepåer och stuteri,
förslagsanslag .......................................... » 49,000
Avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och stuteri,
förslagsanslag .......................................... » 101,000
Hästavelns befrämjande, reservationsanslag .............. » 499,900
summa för stuteriväsendet kronor 692,000.
I överensstämmelse med vad departementschefen här ovan anfört skulle
dessa anslagsbelopp nu sammanslås till ett anslag, vilket med 692,000 kronor
skulle uppföras såsom förslagsanslag under benämning »Stuteriväsendet».
Inkomsterna av totalisatormedel under budgetåret 1930/1931
skulle upptagas till samma belopp. Härutinnan hade chefen för finansdepartementet
framställt förslag.
Till vad ovan föreslagits med avseende å totalisatormedlens tagande i
anspråk jämväl för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt stuteriväsendets
personal hade hänsyn tagits vid beräkningen av det under
nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst.
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskott et.
I betraktande av de stora belopp, som under senare år influtit i form
av totalisatormedel, vill utskottet icke motsätta sig att på sätt Kungl.
Marits förslag innebär, samtliga utgifter för stuteriväsendet nu bestridas
av totalisatormedel. I likhet med departementschefen förutsätter utskottet
dock härvid att, därest genom nedgående inkomster av dylika medel
behov skulle uppstå att för bestridande av kostnaderna för stuteriväsendet
ånyo anlita skattemedel, en återgång sker till den förutvarande
ordningen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten
av att vid dispositionen av tillgängliga totalisatormedel i främsta rummet
hålles i sikte att hästavelns skäliga behov tillgodoses, i vilket avseende
utskottet icke kan undertrycka den meningen att, av vunnen erfarenhet
att döma, härför kunde och borde disponeras ett större belopp än
hittills varit fallet.
Beträffande förslaget i vad det avser anlitande av totalisatormedel i
viss utsträckning för statsregleringen för budgetåret 1930/1931 vill utskottet
erinra, att enligt riksdagens skrivelse den 27 februari 1923 (nr 31)
angående medgivande av vadhållning med totalisator införandet av
denna anordning var avsedd att bereda medel till understöd åt landets
hästavel. Då emellertid den förefintliga betydande behållningen av
totalisatormedel torde — även örn för budgetändamål därav tages i anspråk
det av Kungl. Maj:t därför avsedda beloppet — medgiva tillgodoseende
i större utsträckning än hittills skett av hästavelns intressen
och behov, har utskottet icke velat framställa någon erinran mot
Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.
Med avseende å den föreslagna höjningen i det för stuteriöverstyrelsen
upptagna beloppet i ändamål bland annat att möjliggöra en höjning med
1,000 kronor till 4,000 kronor av arvodet till ett hos styrelsen anställt
extra biträde, har utskottet, efter inhämtande av upplysning, att här
avses ett kvalificerat manligt biträde, icke funnit skäl till erinran mot
den ifrågasatta förhöjningen. Ej heller i övrigt föranleder Kungl.
Mnj:ts under förevarande punkt gjorda framställning någon utskottets
erinran. Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må
1) godkänna av departementschefen förordad, här
ovan intagen stat för stuteriöverstyrelsen, att tillämpas
från och med budgetåret 1930/1931,
2) från och med den 1 juli 1930, med uteslutande
av den i ordinarie staten för Flyinge hingstdepå och
stuteri uppförda bokhållarbefattningen i lönegraden
B 16, å samma stat upptaga en bokhållarbefattning i
lönegraden B 17,
3) godkänna av departementschefen förordade, bär
ovan intagna stater dels för Flyinge hingstdepå och
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
31
stuteri, dels ock för Strömsholms hingstdepå, att tilllämpas
från och med budgetåret 1930/1931,
4) med uteslutande ur riksstaten av följande ordinarie
anslag, nämligen förslagsanslaget till stuteriöverstyrelsen,
förslagsanslaget till avlöningar till tjänstemän
vid hingstdepåer och stuteri, förslagsanslaget till
avlöningar till övrig personal vid hingstdepåer och
stuteri samt reservationsanslaget till hästavelns befrämjande
under benämning »Stuteriväsendet» uppföra
ett ordinarie förslagsanslag å 692,000 kronor,
5) besluta, att de särskilda bestämmelser, som enligt
riksdagens beslut från och med den 1 juli 1923
lända till efterrättelse beträffande de tjänstemän vid
stuteristaten, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk
tillhörande den civila statsförvaltningen äger tillämpning,
icke skola gälla beträffande beridare och bokhållare.
9:o) Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln. I förslaget till riksstat
för budgetåret 1930/1931 har Kungl. Maj:t uppfört ordinarie reservationsanslaget
för befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln med
oförändrat belopp, 273,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1930/
1931 uppföra ordinarie reservationsanslaget för befrämjande
i allmänhet av nötboskapsaveln med oförändrat
belopp, 273,000 kronor.
10:o) Understöd åt kontrollföreningsverksamhet. Under punkt 36 har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att höja ordinarie reservationsanslaget
till understöd åt kontrollföreningsverksamhet, nu 80,000 kronor, med
10,000 kronor till 90,000 kronor.
Ifrågavarande anslag är jämlikt beslut av 1928 års riksdag (jmf. IX
H. T. p. 34) i riksstaten uppfört med 80,000 kronor.
Bestämmelser för användning av ifrågavarande anslag återfinnas i kungörelsen
den 8 juni 1923 (nr 246) med däri genom kungörelsen nr 91/1926
vidtagna ändringar. Enligt nämnda bestämmelser utgår av statsmedel
till hushållningssällskap dels organisationsbidrag vid kontrollförenings
bildande med högst 400 kronor för varje förening och dels understöd åt
vissa medlemmar i sådan förening med högst 1 krona 50 öre för varje
av medlem ägd ko.
Enligt statsrådsprotokollet visa anspråken på ifrågavarande anslag år
Befrämjande
i allmänhet
av nötboskaps
aveln.
Understöd åt
kontrollföreningsverksamhet.
[36.]
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Avelscentra
för nötboskap.
[37.]
Utskottet.
från år en fortgående stegring oell hava sålunda uppgått till, i avrundade
tal, för 1925 65,000 kronor, för 1927 98,000 kronor och för 1929 111,000
kronor. Med hänsyn till kontrollföreningsverksamhetens stora betydelse
för nöthoskapsaveln och angelägenheten av att det för verksamhetens
stödjande avsedda statsanslaget följer utvecklingen på området har departementschefen
ansett en anslagsökning med 10,000 kronor höra ske.
Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen må höja ordinarie reservationsanslaget
till understöd åt kontrollföreningsverksamhet, nu
80,000 kronor, med 10,000 kronor till 90,000 kronor.
ll:o) Avelscentra för nötboskap. Under punkt 37 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att a) för bestridande av kostnaderna för avelscentra
för nötboskap anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 21,700 kronor, h) medgiva, att den del av nämnda anslag, som beräknats
för upprätthållande av avelscentra av svensk röd och vit boskap,
må efter Kungl. Majits beprövande användas för anordnande på ändamålsenligt
sätt av viss kontroll över nämnda ras tillhöriga besättningar
av framstående avelsvärde.
I 1925 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 44, gjorde
Kungl. Majit framställning örn beviljande av medel för anordnande av
ny avelscentertävling beträffande fjällras och svensk ayrshireras. Tävlingen
skulle pågå under två år eller till den 31 oktober 1927. Avelscentra
skulle därefter uppehållas intill den 31 oktober 1932. Kostnaderna för
tiden 1 november 1925—31 oktober 1932 beräknades till 233,000 kronor,
därav 70,000 kronor skulle utgå av avkastningen från fonden för svenska
hornboskaps- och fåravelns förädling med 10,000 kronor årligen och
163,000 kronor anvisas såsom anslag, varav för budgetåret 1925/1926 16,500
kronor, för budgetåret 1926/1927 38,000 kronor och för ett vart av budgetåren
1927/1928 t. o. m. 1931/1932 21,700 kronor. Sedan riksdagen biträtt
förslaget, har Kungl. Majit den 21 augusti 1925 utfärdat kungörelse (nr
395) med föreskrifter i fråga örn bildande och upprätthållande av avelscentra
för nötboskap. För ändamålet har av riksdagen enligt nämnda
plan såsom extra reservationsanslag beviljats hittills erforderliga medel.
Det begärda medgivandet rörande användningen av den del av ifrågavarande
anslag, som beräknats för upprätthållande av avelscentra för
svensk röd och vit boskap, står i samband därmed att enligt statsrådsprotokollet
erfarenheten visat, att beträffande denna ras åtgärderna från
statens sida i förevarande avseende numera böra mera inriktas på åvägabringande
av en på bredare has lagd kontroll över största möjliga antal
kvalificerade besättningar av ifrågavarande ras.
Kungl. Majits förevarande framställning, i vad den avser anslags beviljande,
överensstämmer, såsom av den ovan lämnade redogörelsen fram
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
33
-går, med den av 1925 års riksdag utan erinran lämnade beräkningen av
medelsbehovet för tävlingarnas upprätthållande till och med budgetåret
1931/1932. På grund härav, då det av Kungl. Maj:t begärda medgivandet
i fråga örn användning av viss del av anslaget icke föranleder någon utskottets
erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) för bestridande av kostnaderna för avelscentra
för nötboskap anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 21,700 kronor,
b) medgiva, att den del av nämnda anslag, som
beräknats för upprätthållande av avelscentra av svensk
röd och vit boskap, må efter Kungl. Maj:ts beprövande
användas för anordnande på ändamålsenligt sätt av viss
kontroll över nämnda ras tillhöriga besättningar av
framstående avelsvärde.
12:o) Befrämjande i allmänhet av svinaveln. I förslaget till riksstat
för budgetåret 1930/1931 har Kungl. Maj:t uppfört ordinarie reservationsanslaget
för befrämjande i allmänhet av svinaveln med oförändrat belopp,
60,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1930/
1931 uppföra ordinarie reservationsanslaget för befrämjande
i allmänhet av svinaveln med oförändrat
belopp, 60,000 kronor.
13:o) Avkastningsbedömning rörande avelssvin. Under punkt 40 har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för anordnande av avkastningsbedömning
rörande avelssvin anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra
anslag av 33,000 kronor.
Sedan år 1920 har riksdagen anvisat anslag för anordnande av avkastningsbedömning
rörande avelssvin. Anslaget, som för budgetåret 1928/
1929 utgjorde 15,500 kronor, uppfördes för innevarande budgetår med ett
till 17,500 kronor förhöjt belopp.
För användningen av anslaget, vilket ställts till styrelsens för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet förfogande, har
Kungl. Majit den 22 oktober 1922 meddelat föreskrifter, vilkas innehåll
återgivits å sid. 105 i nionde huvudtiteln till 1923 års riksdag.
Ifrågavarande verksamhet ledes av nämnda styrelse samt har sedan
april 1923 bedrivits vid ett större, vid Åstorp i Skåne beläget svinstall.
Bihang till riksdagens protokoll 19,10. lil sami. 2 hafi. (Nr 2.) 3
Befrämjande
i allmänhet
av svinaveln.
Avkastningsbedömning
rörande avelssvin.
[40.]
34
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Till denna försöksstation levereras smågrisar från i södra och mellerstas
Sverige befintliga svinavelsstationer och med dem jämförliga avelsbesättningar.
Kungl. Haji. Det föreliggande förslaget avser en höjning av ifrågavarande anslag
dels med 2,000 kronor för tillgodogörande av verksamheten vid försöksstationen
vid Åstorp i väsentligt större utsträckning än som beräknades,
vid anslagets bestämmande för innevarande budgetår, dels ock med
15,000 kronor för inrättande av en försöksstation jämväl för mellersta
Sverige. Enligt de verkställda beräkningarna skulle årliga driftkostnaderna
för stationen vid Åstorp i dess utvidgade skick uppgå till 19,500
kronor och för den nya stationen till 15,000 kronor. Med hänsyn till de
besparingar i kostnaderna för frakter, resor m. m., som vore att förvänta,
då båda stationerna vore i verksamhet, har anslaget dock ansettskunna
begränsas till ett sammanlagt belopp av 33,000 kronor.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande:
»De betydelsefulla resultat, som vunnits genom den hittills bedrivna
avkastningsbedömningen beträffande avelssvin synes mig ock i hög
grad inbjuda till att understödja en fortsatt utveckling av denna verksamhet.
Ett särskilt skäl härtill synes mig vara dess betydelse för exporten
till utlandet, särskilt till England. Avkastningsbedömningen
har visat sig vara ett framgångsrikt medel att få fram en i kvalitativt
avseende lämplig exportvara. Med hänsyn till nu rådande förhållanden
är särskilt viktigt att försöka upphjälpa och stödja denna exports
ökning och möjliggöra betingandet av fördelaktigaste pris. Av utredningen
i ärendet framgår, att den mellansvenska svinuppfödningen
icke för närvarande i önskvärd omfattning kan komma i åtnjutande av
den fördel en försöksstation av förevarande slag erbjuder. Vid denna frågas
bedömande bör ej heller förbises, att avkastningsbedömningen börjat
tillskrivas ett väsentligt inflytande vid den statsunderstödda svinpremieringen,
en omständighet som, på sätt centralanstaltens styrelse antytt,
jämväl i sin män aktualiserat kravet på att svinaveln jämväl i landets
mellersta delar erhåller det stöd, som genom avkastningsbedömningen
hittills i främsta rummet kommit södra Sverige till del. Med den uppfattning
jag sålunda hyser rörande betydelsen av ifrågavarande försöksverksamhet,
anser jag mig nu böra tillstyrka, att medel begäras för upprättande
å lämplig plats i mellersta Sverige av en försöksstation för avkastningsbedömning
rörande avelssvin. Den härför beräknade kostnaden
eller 15,000 kronor har icke givit mig anledning till erinran.
Vad .angår den ifrågasatta höjningen i det för försöksstationen vid
Åstorp avsedda beloppet, håller jag, med den uppfattning jag i övrigt
hyser rörande avkastningsbedömningens värde, före, att nämnda station
bör sättas i tillfälle att fullt utnyttja de ytterligare ökade möjligheter,
som numera erbjuda sig. En omfattande och önskvärd utveckling av
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
35
verksamheten därstädes synes genom de träffade anordningarna stå att
vinna för jämförelsevis obetydlig kostnad. Jag förordar fördenskull den
för sådant ändamål föreslagna anslagsförhöjningen. I betraktande av
den beräknade besparingen å 1,500 kronor, som genom minskade kostnader
för frakter, resor m. m. kan vinnas, då båda stationerna äro i verksamhet,
bör anslaget upptagas med (17,500 + 2,000 + 15,000 — 1,500 =)
33,000 kronor.»
Då utskottet delar departementschefens uppfattning rörande betydel- utskottet.
sen ur angivna synpunkter av den föreslagna utvidgningen av ifrågavarande
verksamhet, anser sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts
förevarande framställning.
Utskottet hemställer fördenskull,
att riksdagen må för anordnande av avkastningsbedömning
rörande avelssvin anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 33,000 kronor.
14:o) Fåravelns befrämjande. I förslaget till riksstat för budgetåret Fåramins
1930/1931 har Kungl. Majit uppfört ordinarie reservationsanslaget tor iaravelns
befrämjande med oförändrat belopp, 24,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1930/
1931 uppföra ordinarie reservationsanslaget för fåravelns
befrämjande med oförändrat belopp, 24,000 kronor.
15:o) Getavelns befrämjande. Under punkt 41 har Kungl. Maj:t före- betamin*
slagit riksdagen att till getavelns befrämjande anvisa för budgetåret ^främjande.
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 8,000 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 166—173.)
Anslag för getavelns befrämjande har förut ej utgått.
Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag är föranlett av en av lantbruksstyrelsen
gjord framställning. Efter det styrelsen meddelat, att
under ett vart av åren 1910, 1919 och 1927 antalet getter och killingar i
landet utgjorde respektive 69,179, 133,150 och 65,734, har styrelsen anfört
följande:
Av dessa siffror framginge, att getaveln under de senare åren åtminstone
i kvantitativt hänseende gått tillbaka. Det torde också enligt lantbruksstyrelsens
förmenande kunna förutsättas, att getaveln jämväl i kvalitativt
hänseende blivit stillastående, och ett visst sammanhang däremellan
och den kvantitativa tillbakagången torde med skäl kunna förutsättas.
Det torde också vara ganska förklarligt, att en avel, för vilken det all -
36
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
manna icke visade något intresse, ginge tillbaka och att jämväl dess utövare
iörlorade intresset för densamma.
Av statskonsulentens skrivelse i ärendet framginge också, hurusom
bristande åtgärder för åstadkommande av dugliga avelsdjur stöde hindrande
i vägen för utvecklingen av aveln.
Den frågan uppställde sig då osökt: har getaveln någon betydelse, som
gör den värd stöd från det allmännas sida? Enligt lantbruksstyrelsens
förmenande hade geten med skäl förvärvat anseende som fattigmans och
obygdens ko. Örn också kanske med den på senare tider allt mera förbättrade
allmänna levnadsstandarden getens betydelse som fattigmans
ko inom Sverige blivit mindre, vore dock enligt lantbruksstyrelsens förmenande
förhållandena inom vissa icke obetydliga delar av landet sådana,
att dess betydelse som obygdens ko måste tillmätas icke ringa avseende.
Den förmåga hos geten att på ett ekonomiskt sätt omsätta dåliga, otillgängliga
beten och ofta jämförelsevis mindervärdigt foder till mjölk, som
kommit getaveln att inom bland annat Schweiz och Österrikes alptrakter
omfattas med ett betydande intresse, borde enligt lantbruksstyrelsens förmenande
göra den värdefull jämväl för sådana delar av vårt land, där
med nämnda trakter likartade förhållanden vore rådande. Styrelsen syftade
därvid framför allt på vissa delar av Norrland, såsom Jämtland och
Härjedalen, samt övriga trakter, som företedde med nämnda landskap
likartade förhållanden. Inom dessa orter hade också, såsom av ovannämnda
statistiska uppgifter framginge, getaveln allt jämt ett hemvist.
Av vad lantbruksstyrelsen inhämtat, lörefunnes också i dessa trakter intresse
för denna avel och förutsättningar för att, därest aveln omfattades
med något intresse jämväl från det allmännas sida, arbetet med dess höjande
skulle kunna komma i gång.
Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen, som örn avelns
jämförelsevis ringa omfattning och begränsning endast till vissa delar av
landet icke borde få stå hindrande i vägen för staten att stödja ifrågavarande
näringsgren. Det syntes styrelsen, som örn getaveln skulle i lika
hög grad som exempelvis linodlingen och biskötseln böra vara berättigad
till statens stöd.
Enligt de inom lantbruksstyrelsen gjorda beräkningarna skulle,
när verksamheten till getavelns främjande kommit i gång, de årliga
kostnaderna utgöra 8,000 kronor fördelade på följande sätt:
organisationsbidrag och årsunderstöd åt getavelstationer ... kronor 5,000
riksstamboken ...................................................... » 1,000
understöd till bockföreningar.................................................... » 2,000
kronor 8,000: —.
Departementschefen bär i frågan anfört följande:
»Av utredningen i ärendet framgår, att getskötseln inom vissa landsdelar,
företrädesvis i Norrland, har en icke obetydlig utbredning; och
torde vara att förvänta, att den där även under en avsevärd framtid
skall komma att bestå såsom en för berörda trakter jämförelsevis betydelsefull
näringsgren. Särskilt torde i vissa karga områden, där
stora svårigheter föreligga för annan kreatursskötsel, förutsättningar finnas
för ett utnyttjande av getskötseln. Det synes vara av vikt, att den
getavel, som sålunda blir bestående, tillföres ett ur avkastningssynpunkt
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
37
så värdefullt djurmaterial som möjligt. För närvarande torde detta i
ganska stor utsträckning vara mindre gott, och en bättring fördenskull
önskvärd. Jag anser därför lika med lantbruksstyrelsen lämpligt, att staten,
som ekonomiskt stödjer andra grenar av kusdjursaveln, lämnar sitt
stöd till vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en bättre kvalitet
å getstammen. I samband härmed synes även kunna bedrivas
upplysningsverksamhet rörande de områden, dit getskötseln företrädesvis
bör hänvisas, och örn skyddsåtgärder, som böra iakttagas till förhindrande
av skadegörelse å skog genom getter.
Vad angår själva avelsarbetet, har lantbruksstyrelsen, under framhållande
av att här främst gällde att bereda tillgång till handjur av tillfredsställande
beskaffenhet, föreslagit inrättande av statsunderstödda getavelsstationer
samt uppläggande på statens bekostnad av en riksstambok
för avelsgetter. För främjande av användningen av fullgoda avelsdjur
förordar styrelsen därjämte stödjande av bockföreningar genom organisationsbidrag
och bidrag till anskaffande av avelsbockar. De av lantbruksstyrelsen
sålunda föreslagna åtgärderna, mot vilka erinran i allmänhet
ej framställts i de i ärendet avgivna yttrandena, synas mig lämpligen böra
prövas. Ej heller har jag något att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag
i fråga örn storleken av de statsbidrag, som skulle utgå för ifrågavarande
ändamål. Uteslutet synes emellertid ej böra vara, att understöd gives även
för utstationerande på lämpligt sätt av avelsbockar.
Vad angår sättet för beredande av erforderliga statsmedel för den
ifrågasatta understödsverksamheten anser jag lika med lantbruksstyrelsen,
att ett särskilt anslag för ändamålet bör uppföras i riksstaten. Däremot
synes mig ej lämpligt, att anslaget, innan närmare erfarenhet vunnits
om resultatet av understödsverksamheten och det framtida medelsbehovet,
upptages såsom ett ordinarie anslag, utan torde detsamma böra erhålla
karaktär av ett extra reservationsanslag.
Anslagets belopp torde, i anslutning till vad lantbruksstyrelsen därutinnan
föreslagit, böra bestämmas till 8,000 kronor.
I händelse av riksdagens bifall till förevarande framställning torde det
böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i fråga
örn användningen av beviljat anslag.»
Utskottet vill icke förneka, att ett bistånd från statens sida för getavelns
främjande kan vara av betydelse beträffande vissa av de
norrländska länen, i vilka landsdelar getter förekomma i någon nämnvärd
omfattning. Utskottet, som därför icke anser sig böra göra någon
erinran mot det under förevarande punkt framställda förslaget i sådant
avseende, vill särskilt framhålla, att utplacering av goda avelsbockar på
härför lämpliga platser i förevarande fall torde vara ett av de lämpligaste
medlen för vinnande av det avsedda syftet.
Ut shot tet.
38
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Fjäderfäavelns
befrämjande.
[42.]
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må till getavelns befrämjande anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 8,000 kronor.
16:o) Fjäderfäavelns befrämjande. Under punkt 42 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att till fjäderfäavelns befrämjande anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 40,000 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 173—182.)
Till fjäderfäavelns befrämjande har riksdagen från och med 1904 årligen
anvisat anslag. Dessa hava växlat mellan 5,000 kronor under nämnda
år till 30,000 kronor för åren 1921 och 1922. För innevarande budgetår
är anslaget upptaget med 20,000 kronor.
Anslaget har av Kungl. Majit under vissa villkor ställts till Sveriges
allmänna fjäderfäavelsförenings förfogande.
Kungl. Majits förevarande framställning, som grundar sig på ett av
lantbruksstyrelsen med utlåtande den 21 oktober 1929 till Kungl. Majit
överlämnat förslag av föreningen i fråga till realiserande i viss omfattning
av utav föreningen uppgjort program till åtgärder för fjäderfäavelns
höjande, innefattar en höjning i det nuvarande anslaget till fjäderfäavelns
befrämjande med 20,000 kronor. Av denna höjning avses
10,000 kronor för att möjliggöra inrättande av ett fast sekretariat. I
övrigt skulle genom anslagsförhöjningen närmast tillgodoses behovet av
vidgad konsulentverksamhet och värpkontroll.
Av lantbruksstyrelsens ovanberörda utlåtande inhämtas, bland annat,
att antalet fjädei*fän beräknades under år 1927 uppgå till 6,852,414 höns,
2,418,387 kycklingar, 31,534 kalkoner, 101,712 gäss, 100,500 ankor, summa
9,504,547.
Landets nuvarande äggproduktion har lantbruksstyrelsen beräknat till
något över 600 miljoner ägg, motsvarande ett värde av cirka 60 miljoner
kronor. Då äggen utgjorde endast en del av fjäderfäavelns produkter,
måste fjäderfäaveln uppenbarligen tillmätas stor ekonomisk betydelse.
Redan denna betydelse syntes lantbruksstyrelsen tala för, att fjäderfäaveln
erhölle verksamt stöd från det allmännas sida. Såsom ytterligare
och vägande skäl komme härtill, att denna näring speciellt vore en småfolkets
näring och att möjligheten för dess utövare att själva taga hand
örn näringens utveckling och allmänna främjande vore synnerligen
ringa.
I sin framställning till Kungl. Majit har fjäderfäavelsföreningen
framlagt i statsrådsprotokollet återgivet statförslag för budgetåret 1930/
1931.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Det av fjäderfäavelsföreningen framlagda förslaget innebär en nyordning
för åstadkommande av bättre organiserad ledning för fjäderfäaveln och av
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
39
sättning av dess produkter. Av den i ärendet verkställda utredningen
framgår, vilken stor betydelse särskilt äggproduktionen efter hand erhållit
för lanthushållningen. Ej minst det mindre och minsta jordbruket torde
därav erhålla ett viktigt stöd. På grund av äggexportens uppsving har
förevarande produktionsgren emellertid börjat att spela en loll även ur
nationalekonomisk synpunkt. Ett kraftigare ingripande från statens sida för
fjäderfäavelns stödjande synes under dessa förhållanden väl motiverat, därvid
bör uppmärksammas ej endast själva avelsarbetet och äggproduktionen utan
även, för möjliggörande av bästa ekonomiska utbyte, ägghandelns ordnande
i överensstämmelse med nutida krav.
Vidkommande de särskilda posterna i statförslaget anser jag väl i överensstämmelse
med lantbruksstyrelsen, att undervisningsfrågan bör tillsvidare
i sin slutliga utformning anstå. Denna verksamhet synes mig emellertid
under tiden icke böra helt lämnas utan understöd. Genom densammas uppehållande
i viss utsträckning kommer även erfarenhet att vinnas rörande
bästa sättet för verksamhetens framtida anordnande. För möjliggörande av
kursers avhållande och för understödjande av mindre bemedlades deltagande
i desamma, vill jag tillstyrka, att till föreningens förfogande ställes ett belopp
av 1,500 kronor. Med hänsyn till betydelsen av en vidgad värpkontroll, ett
område som hittills synes hava varit mindre väl tillgodosett inom föreningens
verksamhet, varå jämväl jordbruksutskottet i sitt utlåtande beträffande
innevarande års anslag till föreningen hade sin uppmärksamhet fästad (jordbr,
utsk. uti. nr 2 p. 18), vill jag tillstyrka det av föreningen för ändamålet
begärda anslaget 6,000 kronor. Till styrelse- och kommittésammanträden
samt till oförutsedda utgifter hava upptagits de jämförelsevis höga beloppen
av respektive 2,500 och 1,500 kronor. Enär i den förra posten torde ingå
jämväl kostnader för utredningar rörande verksamheten samt på grund av
den nydaningsperiod, vari föreningen befinner sig, vill jag icke i dessa poster
föreslå annan ändring än att den förra posten synes kunna sänkas med 500
kronor. Vid bifall till vad jag sålunda ifrågasatt skulle det av föreningen
begärda anslagsbeloppet minskas med 1,000 kronor till 40,000 kronor.
De närmare villkoren för bidragets åtnjutande, däribland frågan örn det
större inflytande från det allmännas sida över föreningens verksamhet, som
må vara påkallad, torde jag framdeles få underställa Kungl. Majlis prövning.
Slutligen vill jag erinra örn vad i statsverkspropositionen till 1929 års
riksdag i samband nied frågan örn anslag till fjäderfäavelns befrämjande
anfördes rörande den bristande enighet, som uppstått mellan Sveriges allmänna
fjäderfäavelsföreni ng och det nybildade Sveriges fjäderfäodlares riksförbund.
Sedermera har sammanträde inför mig hållits mellan representanter
för de båda sammanslutningarna för åvägabringande av uppgörelse
40
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Biskötselns
befrämjande.
Allmänt
anslag till
hushållningssällskapen.
[52.]
Sekreterare
hos hushållningssällskapen.
[ 53. ]
och ett samgående dem emellan. Efter vad jag har mig bekant hava förhandlingar
därefter fortgått föreningarna inbördes, ehuru de ännu ej torde
hava lett till slntligt resultat.»
Utredningen i ärendet synes utskottet giva vid handen, att fjäderfäaveln
erhållit en allt större betydelse icke blott för den enskilde utan
jämväl ur nationalekonomisk synpunkt. Med hänsyn härtill och då den
med hjälp av statsmedel bedrivna verksamheten för denna avels främjande
uppenbarligen är i behov av ytterligare understöd från statens
sida för att kunna fylla utvecklingens krav, vill utskottet tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag. Därvid förutsätter emellertid utskottet, att ett
ordnat samarbete snarast möjligt kommer till stånd mellan Sveriges allmänna
fjäderfäavelsförening och det nybildade Sveriges fjäderfäodlares
riksförbund.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må till fjäderfäavelns befrämjande^
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av
40,000 kronor.
17:o) Biskötselns befrämjande. I förslaget till riksstat för budgetåret
1930/1931 har Kungl. Maj:t uppfört ordinarie reservationsanslaget för biskötselns
befrämjande med oförändrat belopp, 10,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1930/"
1931 uppföra ordinarie reservationsanslaget för biskötselns
befrämjande med oförändrat belopp, 10,000
kronor.
18:o) Allmänt anslag till hushållningssällskapen. I förslaget till riksstat
för budgetåret 1930 1931 har Kungl. Maj:t uppfört ordinarie anslaget
allmänt anslag till hushållningssällskapen med oförändrat belopp, 3,000,000
kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1930/1931
uppföra ordinarie anslaget allmänt anslag till hushållningssällskapen
med oförändrat belopp, 3,000,000
kronor.
19:o) Sekreterare hos hushållningssällskapen. Under punkt 53 har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att såsom statsbidrag för kalenderåret
1930 till avlönande av sekreterare hos hushållningssällskapen anvisa för
budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag av 172,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
41
Såsom statsbidrag till avlönande av sekreterare hos hushållningssällskapen
har riksdagen från och med budgetåret 1925/1926 (se IX h. t. 1925 p.
66) årligen anvisat ett extra förslagsanslag av 170,000 kronor. Det för
innevarande budgetår anvisade anslaget avser statsbidrag för kalenderåret
1929.
För anslagets användning äro bestämmelser meddelade i kungörelsen
den 30 maj 1924 (nr 164). Enligt denna kungörelse kan hushållningsällskap
till avlönande av en sekreterare erhålla statsbidrag med dels 5,700
kronor såsom grundlön dels ock det belopp, som må tillkomma honom
såsom ålderstillägg. Älderstilläggen äro tre, vart och ett å 500 kronor,
att under vissa villkor utgå efter respektive fem, tio och femton års
tjänstgöring.
Gällande organisation av hushållningssällskapen, vilken den 1 januari
1925 trädde i tillämpning, förutsätter årligt statsanslag till sällskapens
sekreterare.
Den föreslagna anslagshöjningen å 2,000 kronor är föranledd av nytillkommande
ålderstillägg.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må såsom statsbidrag för kalenderåret
1930 till avlönande av sekreterare hos hushållningssällskapen
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag
av 172,000 kronor.
20:o) Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.
Under punkt 54 har Kungl. Majd föreslagit riksdagen att höja ordinarie reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar,
nu 90,000 kronor, med 10,000 kronor till 100,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Vid anmälan av anslagsbehovet för ändamålet för innevarande budgetår
(se IX h. t. 1929 p. 53) erinrade jag, att ifrågavarande anslag avsåge att
möjliggöra för Kungl. Hajd att för olika ändamål, som folie antingen inom
befrämjandet i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar eller inom
lantbruksundervisningen, efter uppkommande behov och eget beprövande
anvisa medel. Emellertid ''åtginge större delen av anslaget att tillgodose
årligen återkommande krav. Det belopp, som bleve över för tillgodoseende
av andra med anslaget avsedda behov, vore sålunda jämförelsevis obetydligt.
Det syntes mig vara en angelägenhet av vikt, att anslaget i fråga uppfördes
med så stort belopp, att därigenom i något större utsträckning kunde tillgodoses
sådana mera behjärtansvärda ändamål, för vilka medel icke kunde
på annat sätt beredas. På grund härav tillstyrkte jag en förhöjning av
anslaget till 90,000 kronor. Kungl. Maj:ts i anslutning härtill avfattade
framställning till riksdagen bifölls.
Utskottet -
Befrämjande
i allmänhet
av jordbruk
och lantmannanärinqar.
[54.1
42
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Höjande av
det mindre
jordbruket.
[55.]
Utskottet.
Den av fjolårets riksdag beslutade höjningen av anslaget innebär givetvis
en viss lättnad nied avseende å anvisningarna från anslaget. De krav, som
ställas på anslaget, äro emellertid så stora, att jag, under åberopande i övrigt
vad av mig under ifrågavarande punkt anfördes i föregående års statsverksproposition,
anser mig böra tillstyrka ytterligare någon ökning av anslaget,
förslagsvis med 10,000 kronor.»
På av departementschefen anförda skäl finner sig utskottet böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må böja ordinarie reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar,
nu 90,000 kronor, med 10,000 kronor
till 100,000 kronor.
21:o) Höjande av det mindre jordbruket. Under punkt 55 har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att till åtgärder under kalenderåret 1930 för
höjande av det mindre jordbruket anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 325,000 kronor.
Under en lång följd av år har riksdagen anvisat medel till åtgärder för
höjande av det mindre jordbruket. För ändamålet har för vart och ett av
budgetåren 1927/1928—1929/1930 anvisats ett extra reservationsanslag av
325,000 kronor.
I samband med fråga örn framställning till 1929 års riksdag örn anslag
för åtgärder till höjande av det mindre jordbruket framhöll departementschefen,
hurusom de bidrag, som plägat av anslaget utgå till premiering av
mindre odlingsföretag, för framtiden syntes böra upphöra. Sedermera har 1929
års riksdag (R. skr. nr 50, punkt 23) uttalat, att tidpunkten syntes vara inne
för ett fullständigt genomförande av en avveckling av ifrågavarande post;
och förklarade riksdagen sig förutsätta, att vid beräkning av anslag för
budgetåret 1930/1931 något bidrag icke skulle upptagas till dylik premiering,
utan att i stället ökade medel borde beredas för övriga ändamål, vilka vore
avsedda att tillgodoses från anslaget.
I anslutning till riksdagens ovanberörda uttalande har Kungl. Majit genom
beslut den 4 oktober 1929 vidtagit sådan ändring i grunderna för bidrags
utgående, att däri bland åtgärder, som kunde bliva föremål för statsbidrag,
icke upptagits premiering av mindre odlingsföretag.
Kungl. Majits framställning föranleder ingen utskottets erinran. Utskottet
hemställer alltså,
att riksdagen må till åtgärder under kalenderåret
1930 för höjande av det mindre jordbruket anvisa för
budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av
325,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
43
22:o) Ordnad bokföring vid mindre jordbruk m. m. Under punkt 56 Ordnad, bakhår
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att såsom bidrag till åtgärder för ™*rd.
främjande av ordnad bokföring vid mindre jordbruk m. m. anvisa för bruk m. m.
budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 26,000 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 212—219.)
Såsom bidrag till åtgärder för främjande av ordnad bokföring vid mindre
jordbruk Ilar riksdagen årligen från och med 1912 anvisat anslag. Villkoren
för erhållande av dylika bidrag äro fastställda i kungörelsen den 31 december
1915 (nr 599) med däri genom kungörelsen nr 825/1920 gjord ändring. Statsbidrag
utgår för varje bokföringsbyrå med dels visst belopp till byråns
driftkostnad, dels visst belopp för varje upprättat bokslut för vissa jordegendomar
och dels visst belopp för varje upprättat räkenskapsutdrag efter
bokslut. Dessa räkenskapsutdrag bearbetas genom lantbruksstyrelsens försorg
till räntabilitetsberäkningar, och kostnaderna härför gäldas från ifrågavarande
anslag. Från och med budgetåret 1924/1925 har riksdagen härjämte
beviljat medel till åstadkommande medelst särskilda produktionskostnadsundersökningar
av material för en grundligare analys av jordbruksdriftens
räntabilitet.
För budgetåret 1929/1930 beräknades medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål till 30,000 kronor, varav till statsbidrag för byråkostnader och
bokslut 10,700 kronor, till räkenskapsutdrag 8,200 kronor, till bearbetning
och tryckning av dylika räkenskapsutdrag 6,100 kronor samt till produktionskostnadsundersökningar
5,000 kronor. Med hänsyn till en beräknad reservation
av 10,000 kronor anvisades för ändamålet ett belopp av 20,000 kronor.
Det i Kungl. Maj:ts förevarande framställning begärda anslaget inne- Kungl. Majit.
fattar i jämförelse med anslaget för innevarande budgetår endast den skillnaden,
att bland de undersökningar rörande bokföring vid mindre jordbruk,
som med anslaget avses, inbegripits ytterligare ett antal sådana egnahemsjordbruk,
för vilkas bildande lån erhållits från egnahemslånefonden. Den
härför beräknade kostnaden — vilken ansetts böra bestridas i samma ordning
som utgifterna för de för liknande ändamål nu utgående arbetena,
varav ifrågavarande nya undersökning endast utgör en utvidgning — har
för budgetåret 1930 1931 beräknats till 7,000 kronor.
Departementschefen har framhållit, att den ifrågasatta utvidgade undersökningen
syntes icke blott kunna vara till gagn för den enskilde egnahemsjordbrukaren
särskilt genom don vägledning för en rationell ekonomisk
drift, som på grundvalen av det insamlade materialet gjorda räntatabilitetsberäkningar
kunna lämna, utan jämväl erbjuda stort allmänt intresse
både såsom ett led i pågående utredning angående jordbrukets ekonomiska
läge i allmänhet som med hänsyn till den av staten understödda
egnahemsverksamheten.
Anslagsbehovet i vad rör de övriga jordbruk, som skulle ingå i förevarande
44
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Jordbruks
konsulenter.
[57.]
Motioner.
undersökning, liksom ock för produktionskostnadsberäkningar har för budgetåret
1930/1931 uppskattats till enahanda belopp som för innevarande budgetår
eller till sammanlagt 30,000 kronor. Det totala anslagsbehovet skulle
sålunda utgöra 37,000 kronor. Efter frånräknande av 700 kronor för ifrågasatt
utgivning genom lantbruksstyrelsens försorg av en särskild broschyr
med bokföringshandledning avsedd att kostnadsfritt utdelas till de bokförande
jordbrukarna har den reservation, som vid ingången av budgetåret
1930/1931 kunde beräknas vara tillgänglig, uppskattats till 11,000 kronor.
Då en dylik broschyr syntes departementschefen vara av stort värde, såsom
jämväl vitsordats av lantbruksstyrelsen, har han funnit intet vara att
erinra mot att berörda belopp 700 kronor får tagas i anspråk för ändamålet.
Den medelsanvisning, som skulle bliva erforderlig för budgetåret 1930/1931,
stannar sålunda vid (37,000 —11,000 =) 26,000 kronor.
Då Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke föranleder någon utskottets
erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom bidrag till åtgärder för främjande
av ordnad bokföring vid mindre jordbruk m. m.
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 26,000 kronor.
23:o) Jordbrukskonsulenter. Under punkt 57 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att såsom bidrag till avlönande under 1930 av högst 59
jordbrukskonsulenter anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag
av 297,000 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 219—223.)
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade lika lydande motioner, nämligen
1:171 av herr Gustafson, Fritiof, och 11:287 av herr Ros m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte bevilja 90,000 kronor att enligt i motionerna
angivna grunder utgå till hushållningssällskapen för anställande av assistenter
i sin verksamhet på grundförbättringarnas område.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
Såsom bidrag till avlönande av jordbruksbruliskonsulenter har riksdagen
från och med år 1908 årligen å extra stat beviljat anslag, vilkas belopp
småningom ökats. För budgetåret 1929/1930 anvisades för ändamålet ett
extra förslagsanslag av 281,000 kronor, avsett till avlönande under 1929 av
högst 56 jordbrukskonsulenter.
Enligt kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag
till avlönande av jordbrukskonsulenter med däri genom kungörelsen den
7 mars 1924 (nr 37) gjord ändring utgör konsulents grundlön 4,200 kronor,
vartill komma tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
45
års tjänstgöring. Härför erforderliga belopp utgå av statsmedel, under
villkor att hushållningssällskapen, eventuellt med bidrag av landstingen,
gälda samtliga övriga kostnader för konsulenterna.
Kungl. Majit har den 22 mars 1929 beviljat statsbidrag till avlönande
av 56 jordbrukskonsulenter.
I skrivelse till Kungl. Majit den 27 augusti 1929 har lantbruksstyrelsen
med inräknande av 7 nya ålderstillägg ansett den nuvarande belastningen
av anslaget för budgetåret 1930/1931 kräva ett belopp av 282,700 kronor.
Emellertid har lantbruksstyrelsen i samma skrivelse ånyo upptagit den av
styrelsen redan med avseende å anslagsäskandena till 1927, 1928 och 1929
års riksdagar framförda frågan örn sådan höjning av anslaget till jordbrukskonsulenter,
att hushållningssällskapen kunde beredas möjlighet att
tillgodose behovet av specialutbildade konsulenter för husdjursskötsel.
Styrelsens förslag avsåg ökandet av konsulenternas antal från 56 till 71,
därav 45 för tjänstgöring såsom egentliga jordbrukskonsulenter och 26 såsom
husdjurskonsulenter. På sätt framgår av 1927, 1928 och 1929 års
nionde huvudtitlar respektive punkterna 64, 53 och 56 föranledde frågan
icke någon framställning till riksdagen. På grund av inom riksdagen väckta
motioner, avseende höjning av förevarande anslag för möjliggörande av anställande
inom hushållningssällskapen av ett ökat antal jordbrukskonsulenter,
har spörsmålet senast 1929 varit föremål för riksdagens prövning.
I sitt utlåtande i ämnet, nr 2 punkt 25, yttrade jordbruksutskottet följande.
»Spörsmålet om en eventuell förändring beträffande ifrågavarande konsulentinstitution
sammanhänger givetvis med frågan örn ordnande över huvud
av den lägre lantbruksundervisningen, vilken sistnämnda fråga som bekant
är föremål för utredning av inom jordbruksdepartementet särskilt tillkallade
sakkunniga. Vidare vill utskottet erinra om den av 1928 års riksdag begärda
utredningen angående de åtgärder, sorn kunna vara erforderliga för
avhjälpande av de i vissa avseenden otillfredsställande förhållanden, som
för närvarande råda i fråga örn smörexporten, därvid även konsulentfrågan
berörts. Denna utredning har uppdragits åt inom jordbruksdepartementet
tillkallade sakkunniga för verkställande av den likaledes av 1928 års riksdag
begärda utredningen rörande jordbrukets ekonomiska läge m. m.
Med hänsyn till det vidare sammanhang, vari konsulentfrågan sålunda
måste betraktas, bör resultatet av berörda utredningar avvaktas, innan några
åtgärder i av motionärerna angiven riktning vidtagas. Utskottet kan därför
icke biträda motionerna.»
Nämnda motioner avslogos av riksdagen, som biföll Kungl. Majits förslag
örn anslagets upptagande med förutvarande belopp allenast med viss ökning
påkallad av tillkommande nya ålderstillägg.
Kungl. Majits förevarande framställning innefattar en höjning av ansia- Kungl. Maja.
get med 16,100 kronor, varav 12,600 kronor äro avsedda för att möjliggöra
anställande av ytterligare tre jordbrukskonsulenter oell 3,500 kronor hänföra
sig till nytillkommande ålderstillägg.
46
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Motionerna.
Utskottet.
Departementschefen har i ärendet anfört, bl. a., följande:
»Vid behandlingen i föregående års statsverksproposition av ifrågavarande
anslag anförde jag beträffande då föreliggande förslag om inrättande av
särskilda husdjurskonsulentbefattningar, att från hushållningssällskapens sida
redan upptagits ett betydelsefullt arbete för tillgodoseende av det viktiga
behov, som förelåge i förevarande avseende. Ett fortgående på denna väg
med omhändertagande tillsvidare genom sällskapen av utvecklingen syntes
mig lämpligt och ansåg jag, att den förhöjning med 100,000 kronor i allmänna
anslaget till hushållningssällskapen, som av mig föreslogs, i sin mån
kunde bidraga till understödjande av verksamheten.
Frågan synes mig fortfarande höra ses ur den synpunkt, som sålunda
uttalats. Hushållningssällskapen torde i överensstämmelse härmed tillsvidare
böra söka själva tillgodose utvecklingen. En särskild anledning till att ett
slutligt ställningstagande ej för närvarande hör ske förefinnes jämväl i de
ovan örn förmälda utredningarna, vilka ännu icke hunnit slutföras. För
att emellertid i någon mån ytterligare stödja en utveckling på antytt sätt
av konsulentverksamheten vill jag ifrågasätta, att medel beredas för att
möjliggöra anställandet av ytterligare tre konsulenter. Sagda medel torde
fördelas mellan de i ekonomiskt avseende svagast ställda av de tre hushållningssällskap,
vilka må vara i behov av ytterligare konsulent. Den härför
erforderliga anslagsökningen uppgår till (3 x 4,200 =) 12,600 kronor.
Med inräknande vidare av det belopp, 3,500 kronor, vartill lantbruksstyrelsen
uppskattat nytillkommande ålderstillägg, skulle sålunda för budgetåret
1930/1931 erfordras anslag av tillhopa (281,000 + 12,600 + 3,500 =) 297,100
kronor, vilken summa torde avrundas till 297,000 kronor.»
I motionerna framhålles, hurusom de hos hushållningssällskapen anställda
konsulenternas alltjämt ökade arbetsuppgifter, varibland uppgörande av planer
och förslag till utförande av täckdikningsarbeten, påkalla att genom
statens medverkan ökade möjligheter beredas sällskapen till anställande av
erforderliga arbetskrafter, och ifrågasättes såsom en lämplig åtgärd härutinnan
beviljande av ett särskilt anslag för anställande inom hushållningssällskapen
av assistenter för utförande under vederbörande konsulents ledning
av vid täckdikningsföretag förekommande nivellerings- och ritningsarheten.
Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet intet att erinra.
Beträffande de väckta motionerna vill utskottet gärna erkänna, att det i
vissa fall kan erbjuda svårigheter för hushållningssällskapen att med den
personal, som med till buds stående medel kan anställas, fullgöra de omfattande
och alltmer växande uppgifter av skilda slag, som falla inom ett hushållningssällskaps
verksamhetsområde. Börande sättet för undanröjande av berörda svårigheter
hava på sätt framgår av ett i statsrådsprotokollet återgivet yttrande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 47
av lantbruksstyrelsen olika meningar gjort sig gällande. Sålunda har liksom
i motionerna från jordbrukskonsulenthåll framförts önskemål örn anställande
med understöd av statsmedel av assistenter hos jordbrukskonsulenterna
i sådana orter, där arbetsbelastningen vore stor. Lantbruksstyrelsen, som
visserligen funnit en sådan åtgärd flerstädes kunna medföra vissa fördelar,
har dock ansett frågan örn anvisande av statsmedel för ökat antal konsulenter
på sätt styrelsen ifrågasatt av mycket större betydelse. Därjämte har
på sätt i motionerna ock erinrats lantbruksstyrelsen ifrågasatt, huruvida
frågan örn arbetshjälp åt jordbrukskonsulenterna, där sådan verkligen erfordrades,
icke tilläventyrs kunde lösas genom samarbete mellan hushållningssällskapen
och vissa lägre lantbruksundervisningsanstalter, ett spörsmål,
som enligt styrelsens förväntan bomme att bliva föremål för behandling
av de sakkunniga för utredning rörande omorganisation av den lägre
lantbruksundervisningen. Enligt vad utskottet inhämtat har från ovanberörda
sakkunniga för utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge m. m. (jordbruksutredningen)
framlagts vissa förslag berörande konsulentfrågan. Då
den i motionerna upptagna frågan givetvis måste betraktas med hänsyn till
det sätt, varpå hushållningssällskapens konsulentfråga slutligen kan komma
att lösas, torde resultatet av pågående utredningsarbeten på området böra
avvaktas, innan ett ställningstagande sker till det i motionerna framförda
spörsmålet. Utskottet kan därför icke biträda motionerna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning såsom bidrag till avlönande
under 1930 av högst 59 jordbrukskonsulenter anvisa för
budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag av 297,000
kronor;
2) att de väckta motionerna 1:171 och II: 287 icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd.
24:o) Vandringsrättare. Under punkt 58 har Kungl. Maj:t föreslagit vandring*-riksdagen att såsom bidrag till avlönande under kalenderåret 1930 av vand- rrggi*
ringsrättare anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 120,000
kronor.
Såsom bidrag till avlönande av vandringsrättare i Dalarna och Norrland
anvisade riksdagen första gången anslag å extra stat för 1912. Sedermera
beviljades anslag för anställande av vandringsrättare även i övriga delar
av landet. För vart och ett av kalenderåren 1927—1929 har beräknats bidrag
till envar av 76 vandringsrättare med 1,500 kronor eller tillhopa
114,000 kronor. Anslaget har i riksstaten för budgetåret 1929/1930 uppförts
med sistnämnda belopp.
48
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Kungl Maj:t. Den av Kungl. Majit nu ifrågasatta höjningen av anslaget från 114,000
kronor med 6,000 kronor till 120,000 kronor är avsedd att bereda medel för
anställande av ytterligare fyra vandringsrättare.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Under motsvarande punkt i nionde huvudtiteln till 1929 års riksdag uttalade
jag, att jag till fullo uppskattade betydelsen av ökad upplysningsverksamhet
bland jordbrukarna, ej minst de mindre bland dessa, och fann
en utökning av vandringsrättarnas antal väl ägnad att i sin mån främja
en dylik verksamhet men att jag med hänsyn till nödvändigheten av sparsamhet
med statsmedlen icke kunde tillstyrka en höjning av kostnaderna
för ifrågavarande ändamål.
Emellertid synes behovet av ett ökat antal vandringsrättare göra sig
med växande styrka gällande. I detta avseende vill jag erinra om betydelsen
under nuvarande läge på jordbrukets område av rationalisering
av jordbruksdriften till driftkostnadernas nedbringande samt att genom
kompetenta personer bringas upplysning härom likasom ledning för nödiga
åtgärders vidtagande. Härtill kommer det behov av vidgad upplysningsverksamhet,
som blivit en följd såväl av egnahems- och kolonisationsväsendet
som det alltmer omfattande arbetet för nyodling och betesförbättring.
Vad särskilt angår behovet av ökat antal vandringsrättare
inom fjällsocknarna i Västerbottens län vill jag instämma med hushållningssällskapet
därstädes rörande vikten av att befolkningen, vilken hittills
i stor utsträckning bedrivit ett mera primitivt jordbruk med utnyttjande
i väsentlig grad av utängsslåtter, efter det i samband med tillläggsavvittringen
verkställda utbytet av ströängsbruket mot användningen
av nära gårdarna liggande odlingsområden lämnas det stöd
och den undervisning, som är nödvändig för att sätta densamma in i de
nya förhållandena.
Jag finner mig fördenskull böra förorda en förhöjning av anslaget till
vandringsrättare. Sagda förhöjning synes dock tillsvidare kunna begränsas
till 6,000 kronor, motsvarande statsbidrag till ytterligare fyra
vandringsrättare. Anslaget skulle härigenom ökas till 120,000 kronor.»
utskottet. Då det torde föreligga goda skäl för en utökning av antalet vandringsrättare
på sätt Kungl. Maj:ts förslag innebär, biträder utskottet förslaget och
hemställer sålunda,
att riksdagen må såsom bidrag till avlönande under
kalenderåret 1930 av vandringsrättare anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 120,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
49
25:6) Utbildningskurser för vandringsrättare. Under punkt 59 har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för anordnande under 1931 av utbildningskurser
för vandringsrättare anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra
reservationsanslag av 6,500 kronor.
Till utbildningskurser för vandringsrättare bar sedan länge anvisats statsmedel.
För budgetåret 1929/1930 utgår för ändamålet ett extra reservationsanslag
av 1,000 kronor, avsett att jämte förefintlig reservation användas
till anordnande under kalenderåret 1930 av två kurser efter en beräknad
kostnad av 1,700 kronor för varje kurs.
För kurser av ifrågavarande slag har Kungl. Majit den 24 november
1922 meddelat bestämmelser. Vartannat år pläga tre och vartannat år två
kurser hållas.
Enligt förslaget skola under år 1931 tre kurser anordnas, och kostnaderna
härför hava enligt nyss angivna beräkning upptagits till 5,100 kronor. Då
emellertid vid anordnandet av 1930 års kurser beräknas uppstå en brist av
cirka 1,400 kronor, skulle anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 utgöra
6,500 kronor.
Utskottet biträder Kungl. Majits förslag och hemställer fördenskull,
att riksdagen må för anordnande under 1931 av utbildningskurser
för vandringsrättare anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 6,500
kronor.
26:o) Täckdikningsförman. Under punkt 60 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att såsom bidrag till avlönande under 1930 av täckdikningsförman
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 28,000 kronor.
Såsom bidrag till anställande hos hushållningssällskapen av täckdikningsförman
har alltsedan 1921 anvisats anslag. Under de senaste åren hava
anslagen avpassats så, att de skulle medgiva bidrag med sammanlagt 25,000
kronor årligen; och har anslaget för budgetåret 1929/1930 uppförts med
nämnda belopp.
Närmare bestämmelser för erhållande av statsbidrag hava av Kungl. Majit
meddelats i kungörelse den 28 oktober 1921 (nr 634), däri föreskrives, att
bidraget skall beräknas efter 2 kronor 50 öre för varje förrättningsdag
eller för förrättning erforderlig resdag inom Norrland och Dalarna samt 2
kronor för varje förrättnings- eller resdag inom landet i övrigt, dock att
bidraget ej för någon täckdikningsförman må överstiga hälften av förmannen
tillerkänt årsarvode och ej heller ett belopp av 300 kronor för år.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att Kungl. Majit den 3 augusti 1929
på grund av inkomna ansökningar och då till följd av förefintlig reservation
tillräckliga medel därför stått till förfogande för 1929 beviljat bidrag
Utbildningskurser
för
vandringsrättare.
[59.]
Utskottet.
Täckdiknings
förman.
[60.]
Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 10 samt. 2 hafi. (Nr 2.)
4
50
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Utbildningskurser
för förrättningsmän
vid täckdikning
sföretag
ävensom för
täckdikningsförmän.
[61.]
Utskottet.
Svenska mosskulturföreningen.
[67.]
till anställande hos hushållningssällskapen av 103 täckdikningsförman med
sammanlagt 28,087 kronor 50 öre.
Den ifrågasatta anslagsökningen å 3,000 kronor avser att möjliggöra utlämnande
under 1930 av bidrag i samma omfattning som under år 1929.
Kungl. Maj:ts framställning föranleder ingen utskottets erinran, och utskottet
hemställer alltså,
att riksdagen må såsom bidrag till avlönande under
1930 av täckdikningsförmän anvisa för budgetåret 1930/
1931 ett extra anslag av 28,000 kronor.
27:o) Utbildningskurser för förrättningsmän vid täckdikningsföretag
ävensom lör täckdikningsförmän. Under punkt 61 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att för anordnande av dels en kulturteknisk utbildningskurs
för personer, vilka prövas lämpliga såsom förrättningsmän vid uppgörande
av planer och kostnadsförslag till täckdikningsföretag, dels ock en
uthildningskurs för täckdikningsförmän anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 4,100 kronor.
Med hänsyn till å anslaget uppkommen behållning har under senare år
anslagsanvisning erfordrats allenast för budgetåret 1929/1930, då för ändamålet
uppförts ett extra reservationsanslag av 14,000 kronor. Härav beräknas
ett belopp av 9,900 kronor icke tagas i anspråk under budgetåret
1929/1930, varför ifrågavarande belopp skulle stå till förfogande för nästföljande
budgetår. Pä grund härav har medelsanvisningen för instundande
budgetår ansetts böra bestämmas till 4,100 kronor.
Utskottet, som biträder Kungl. Majits förslag, hemställer,
att riksdagen må för anordnande av dels en kulturteknisk
utbildningskurs för personer, vilka prövas lämpliga
såsom förrättningsmän vid uppgörande av planer och
kostnadsförslag till täckdikningsföretag, dels ock en utbildningskurs
för täckdikningsförmän anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 4,100
kronor.
28:o) Svenska mosskulturföreningen. Under punkt 67 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att till understöd åt svenska mosskulturföreningen anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 100,000 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 239—249.)
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
51
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner nämligen 1:65 av herr Gabrielsson och 11:170 av herr Hedlund
i Häste har hemställts, att riksdagen ville besluta att tilldela svenska
mosskulturföreningen ett anslag av 6,350 kronor utöver de av Kungl. Maj:t
föreslagna 100,000 kronor, eller sammanlagt 106,350 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
Riksdagen har från och med 1890 årligen å extra stat anvisat anslag till
understöd åt svenska mosskulturföreningen. För budgetåret 1929/1930 är
anslaget uppfört med 97,500 kronor.
Enligt statsrådsprotokollet har svenska mosskulturföreningen hemställt
örn ett med 19,000 kronor till 116,500 kronor förhöjt anslag för budgetåret
1930/1931, varvid föreningen räknat med en inkomst av försöksgården Flahult
å 19,000 kronor. Till stöd härför har åberopats ett av föreningen
uppgjort förslag till beräkning av inkomster och utgifter för samma budgetår.
Lantbruksstyrelsen har med beräkning av föreningens inkomster till
23,400 kronor, varav 21,000 kronor från berörda försöksgård, och utgifter
till 124,900 kronor tillstyrkt anvisande av ett anslag av 101,500 kronor.
Beträffande föreningens framställning och lantbruksstyrelsens däröver avgivna
utlåtande inhämtas i nedanstående avseenden följande.
Vid beräkningen av föreningens inkomster, vilka på sätt ovan nämnts av
densamma upptagits till 19,000 kronor, har lantbruksstyrelsen lagt till grund
medeltalet av inkomsterna för åren 1926—1928, vilket icke syntes styrelsen
orimligt. Föreningens förslag att upptaga utgifterna för räntor till ett med 700
kronor förhöjt belopp har icke givit lantbruksstyrelsen anledning till någon
erinran. För inventarier och litteratur har styrelsen tillstyrkt en förhöjning
med 600 kronor med hänsyn till den verkliga medelsåtgången under
budgetåret 1928/1929. Posten till avlöningar åt föreningens tjänstemän har
av föreningen upptagits till ett i jämförelse med beloppet för innevarande
budgetår från 56,850 kronor till 53,950 kronor nedsatt belopp. Denna post,
som lantbruksstyrelsen funnit vara beräknad i enlighet med gällande reglering,
har icke föranlett någon styrelsens erinran liksom ej heller det av föreningen
till dyrtidstillägg beräknade beloppet 13,400 kronor. För konstgödsel, vilket
behov hittills tillgodosetts genom gratisleveranser från konstgödningsfirmor,
har föreningen upptagit en ny post å 2,900 kronor i ändamål att därigenom
vid anskaffande av konstgödsel göra föreningen fri från det beroende, som
av den nuvarande ordningen bleve en följd. Lantbruksstyrelsen har uttalat,
att styrelsen — även örn styrelsen icke nu funne sig kunna förorda föreningens
förslag — ville framhålla såsom principiellt önskvärt, att, när så
lämpligen kunde ske, hela ''den statsunderstödda försöksverksamheten frigjordes
från behovet av att för fyllande av sitt konstgödselbehov vara
beroende av välvilligt tillmötesgående från utomstående intressen.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning innefattar en höjning av anslaget
för innevarande budgetår med 2,500 kronor. Härav avses 1,000
Motioner.
Kungl. Majit.
52
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Motionerna.
kronor för anskaffande av konstgödsel och 1,000 kronor för att tillgodose
ökat behov av biträdeshjälp vid institutionen i fråga. 500 kronor äro avsedda
till personligt lönetillägg till inspektoren vid Flahults försöksgård.
Departementschefen har anfört följande.
»För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter rörande
föreningens verksamhet, som framförts i lantbruksstyrelsens av statskontoret
biträdda yttrande. Såsom jag vid föredragning i statsrådet föregående år
av frågan örn anslag till mosskulturföreningen för nu innevarande budgetår
framhöll, är den verksamhet, som utövas av föreningen, av stor vägledande
betydelse för jordbruket. Jag fann det emellertid nödvändigt, att föreningen
sökte att inom ramen för nuvarande anslag genom förenklingar i arbetssätt
och såsom möjliga befunna omläggningar av äldre försök tillgodose nödig
utveckling av verksamheten. Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag rörande
anslag till föreningen utgått från en liknande uppfattning. Med viss
jämkning i styrelsens förslag vill jag ifrågasätta, att föreningen, utöver
ett belopp motsvarande innevarande års anslag, tilldelas följande tillägg.
I anslutning till lantbruksstyrelsens uttalande rörande det principiellt önskvärda
däri, att den statsunderstödda försöksverksamheten måtte frigöras från
sitt beroende av enskilda firmor för anskaffandet av konstgödsel, torde förslagsvis
1,000 kronor ställas till föreningens förfogande för att i viss mån, särskilt
vad angår Flahult, bereda föreningen bättre tillfälle att efter eget val
utfylla behovet av konstgödsel. För att möjliggöra anlitande i större utsträckning
av biträdeshjälp vid institutionen torde likaledes 1,000 kronor
beviljas föreningen. Vidare bör anslås 500 kronor, däri inbegripet dyrtidstillägg,
såsom personligt lönetillägg åt inspektoren vid Flahults försöksgård.
I enlighet härmed skulle för budgetåret 1930/1931 till föreningen anvisas
ett statsunderstöd av 100,000 kronor, innebärande i jämförelse med anslaget
för innevarande budgetår en höjning med 2,500 kronor. Härvid vill jag
tillika understryka, vad lantbruksstyrelsen anfört rörande lämpligheten av
att till förekommande av onödigt dubbelarbete vid det försöksarbete av likartat
slag, vilket av staten vid olika anstalter understödjes, mosskulturföreningen
ålägges att årligen underställa sina försöksplaner granskning av
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.»
Departementschefen har sålunda, utan att närmare ingå på de i föreningens,
av lantbruksstyrelsen granskade inkomst- och utgiftsförslag ingående olika
posterna, tillstyrkt en höjning av det nuvarande anslagsbeloppet med 2,500
kronor för tillgodoseende av de i departementschefens ovanberörda yttrande
särskilt angivna tre ändamålen.
Motionärernas förslag örn en höjning av det av Kungl. Majit föreslagna
beloppet med sammanlagt 6,350 kronor hänför sig dels till att inkomsten av
försöksgården Flahult i motionerna beräknats till allenast 20,000 kronor,
dels till att motionärerna i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag beräknat
ökningar av ränteutgifterna samt kostnaderna för inventarier och litteratur
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
53
med 700 kronor respektive 600 kronor dels till en beräknad höjning av utgifterna
för löner och dyrtidstillägg samt för inköp av konstgödsel med
650 kronor respektive 1,900 kronor.
Utskottet delar i huvudsak den mening, som kommit till uttryck i departementschefens
ovan återgivna yttrande. Med avseende å posten för inköp av
konstgödsel anser emellertid utskottet vägande skäl tala för att denna
såsom i motionerna ifrågasatts beräknas till 2,900 kronor. I enlighet
härmed tillstyrker utskottet, att anslaget till mosskulturföreningen för budgetåret
1930/1931 bestämmes till 101,900 kronor.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må med anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och de i ämnet väckta motionerna
I: 65 och II: 170 till understöd åt svenska mosskulturföreningen
anvisa för hudgetåret 1930/1931 ett
extra anslag av 101,900 kronor.
29:o) Försöksgård å myrjord i Jämtlands län. Under punkt 68 har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att a) såsom bidrag till driftkostnader vid svenska
mosskulturföreningens försöksgård å myr jord vid Gisselås i Jämtlands län anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 17,000 kronor, b) såsom
bidrag till gäldande av kostnader för byggnadsarbete å samma försöksgård
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 8,800 kronor.
Svenska mosskulturföreningen har alltsedan 1920 åtnjutit statsunderstöd
till en försöksgård å myrjord i Jämtland.
År 1921 anvisade riksdagen såsom räntefritt låneunderstöd för bestridande
av anläggningskostnaderna för ifrågavarande försöksgård, som förlädes till
Gisselås, 80,000 kronor, vilket lån jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9
december 1921 får åtnjutas, så länge föreningen innehar och efter angivna
bestämmelser brukar försöksgården.
Av 1923 års riksdag anvisades såsom räntebärande amorteringslån åt föreningen
för bestridande av utgifter för byggnader samt inköp av kreatur
vid försöksgården 40,000 kronor. Sedan emellertid försöksgårdens ekonomiska
ställning på sätt närmare omförmäles i 1927 års statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, punkt 74, visat sig ohållbar, har såsom ett led till
ekonomiens ordnande sistnämnda lån jämlikt riksdagens medgivande (skr.
nr 9 A p. 46) från och med den 1 juli 1927 förändrats till stående räntefritt
lån.
För täckande av driftkostnaderna vid försöksgården har riksdagen årligen
beviljat medel.
För berörda medgivande uppställdes villkor bland annat därom, att av
föreningen skulle avskrivas en försöksgårdens skuld till den av föreningen
innehavda s. k. Torestorpsfonden å 34,000 kronor. Efter denna avskrivning
och sedan ett i huvudtiteln omförmält dikningslån hos Jämtlands läns
Utskottet.
Försöksgård
å myrjord i
Jämtlands
län.
[68.]
54
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
hushållningssällskap under budgetåret 1927/1928 slutamorterats skulle återstoden
av försöksgårdens skuld — utöver de stående statslånen — sådan
den av föreningen uppgivits vara den 1 januari 1926 amorteras och förräntas
med en årlig summa av 4,500 kronor. Sedan det därefter visat sig, att
försöksgårdens skuldbörda efter sistnämnda dag ytterligare ökats, har Kungl.
Majit efter av föreningen gjord framställning och efter det riksdagen beretts
tillfälle yttra sig i frågan medgivit, att den plan för amortering av
försöksgårdens skulder, som riksdagen på sätt ovan nämts godkänt, finge
anses omfatta försöksgårdens skulder den 1 juli 1927 eller sammanlagt
42,568 kronor 13 öre. I sin skrivelse den 25 maj 1927 (nr 9 A p. 46)
framhöll riksdagen nödvändigheten av att föreningens skulder efter regleringen
av försöksgårdens ekonomiska förhållanden icke utan Kungl. Maj-.ts
medgivande ökades.
För vartdera av budgetåren 1927/1928 — 1929/1930 hava till driftkostnader
för försöksgården anvisats respektive 14,500, 14,500 och 17,000 kronor,
varvid i det årliga anslaget inräknats ovanherörda belopp av 4,500 kronor
till bestridande av ränta och amortering av lån.
Ktingl. Maj.t. Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser anvisande för budgetåret
1930/1931 av dels ett anslag å enahanda belopp som för innevarande budgetår
eller 17,000 kronor till driftkostnader, dels ock ett anslag av 8,800 kronor
såsom bidrag till gäldande av kostnader för verkställd omändring av en å
försöksgården befintlig byggnad till bostad åt föreståndaren.
Beträffande förslaget i sistnämnda del inhämtas av den i statsrådsprotokollet
förebragta utredningen bland annat följande.
Under sommaren 1925 hade föreståndaren därför på egen bekostnad låtit
utföra en del ändringar i byggnaden i fråga, så att han utan fara för sin
hälsa skulle kunna använda bostaden även under kalla vintrar. Kostnaden
för dessa omändringsarbeten hade uppgått till 1,759 kronor 23 öre.
Vintern 1925—1926 visade det sig emellertid nödvändigt att vidtaga ett
flertal ytterligare förbättringar, därest byggnaden skulle kunna motsvara
sitt ändamål. I samråd med en arkitekt i Östersund uppgjordes förslag
till dylika förbättringar, vilket förslag slutade å en kostnad av 3,290
kronor. Med inräknande av de av föreståndaren, på sätt ovan nämnts,
bestridda kostnaderna å 1,759 kronor 23 öre skulle sålunda totalkostnaden
för bostadens iståndsättande belöpa sig till i avjämnat tal 5,050 kronor.
På av föreståndaren år 1926 gjord framställning örn anslag för
ändamålet hade föreningens styrelse, på sätt föreståndaren alternativt
ifrågasatt, medgivit att, örn föreståndaren vore villig att på egen bekostnad
utföra de örn- och tiilbyggnadsarbeten, som vore nödvändiga för
att den provisoriska föreståndarbostaden skulle kunna användas tili föreståndarbostad
och vilka arbeten såsom nyss nämnts beräknats draga en
kostnad av 5,050 kronor, föreningen skulle, så snart försöksgårdens ekonomi
det tilläte och statsanslag för ändamålet kunde påräknas, ersätta
honom hans kostnader intill sistnämnda belopp. På grund av detta medgivande
hade föreståndaren verkställt ombyggnadsarbeten. Emellertid
hade utgifterna för omändringsarbetena uppgått till 10,097 kronor 78 öre,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
55
vilket belopp föreningen dock med hänsyn till vissa arbetens mera privata
beskaffenhet ansett skäligen böra sänkas till i runt tal 8,800 kronor.
Föreningens styrelse hade emellertid varit i tillfälle att, sedan arbetena
avslutats, bilda sig en uppfattning örn desammas behövlighet, och
hade efter en ingående granskning funnit starka billighetsskäl tala för,
att föreståndaren ersattes för sina kostnader upp till ett belopp av
8,812 kronor 13 öre.
För styrelsens uppfattning rörande ersättningen talade vidare och
icke minst den omständigheten, att föreståndaren, som alltid med levande
intresse ägnat sig åt försöksgårdens angelägenheter, vid flera tillfällen
gjort avsevärda ekonomiska uppoffringar för gårdens räkning,
så att föreningen redan på grund därav stöde i tacksamhetsskuld till
honom.
Lantbruksstyrelsen har i sitt i statsrådsprotokollet återgivna utlåtande,
mot vilket statskontoret Leke haft något att erinra, funnit det anmärkningsvärt,
att föreningen, som 19''26 åtagit sig en förbindelse av ovan anförd
ekonomisk räckvidd, icke tagit detta förhållande med i beräkningen
vid den utredning, som samma år gjordes och som legat till grund för
Kungl. Maj:ts proposition till 1927 års riksdag rörande ordnandet av föreningens
affärer vid Gisselås. Redan då torde nämligen klart hava framgått,
att föreningens medgivande för föreståndaren att för en kostnad av
intill 5,050 kronor ordna bostadsfrågan i realiteten för föreningen betydde
en skuldsättning till detta belopp.
Hade detta förhållande då tagits med i räkningen, torde med all sannolikhet
denna summa hava medräknats i den försöksgårdens skuld, som
enligt riksdagens medgivande skulle få amorteras genom årliga bidrag
av statsmedel. Med hänsyn härtill och då det torde få anses hava varit
en ur föreningens synpunkt nödvändig åtgärd att ordna bostadsfrågan
för föreståndaren, ansåge sig lantbruksstyrelsen emellertid trots föreningens
ovan anmärkta uraktlåtenhet nu böra hemställa, att sistnämnda
belopp måtte av statsmedel ställas till förfogande.
I fråga örn det belopp, varmed kostnaderna för ifrågavarande bostadsbyggnads
iordningställande överskridit beräknad och av föreningen
godkänd summa, ställde sig saken enligt lantbruksstyrelsens förmenande
något annorlunda. Av rent principiella skill ställde sig lantbruksstyrelsen
i hög grad tveksam, då det gällde att tillstyrka anvisande av medel
att gälda kostnader för arbete, vars verkliga behövlighet icke på förhand
prövats.
Lantbruksstyrelsen har stannat vid att tillstyrka anvisande av ett
extra anslag av 5,050 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
»Vad först angår mosskulturföreningens framställning örn särskilt anslag
för ersättande av kostnaderna för redan verkställd omändring av
en å försöksgården vid Gisselås befintlig byggnad till bostad åt föreståndaren,
synes det hava varit av behovet påkallat, att anordningar träffades,
så att föreståndaren kunde bo på platsen för verksamheten. Behovet
av en föreståndarbostad har jämväl redan 1922 vitsordats av lantbruksstyrelsen.
Ehuruväl det av principiella skäl ej synes i allmänhet
böra ifrågakomma att anvisa medel till ett arbete av förevarande art, vars
behövlighet och planläggning ej på förhand prövats av statsmakterna,
56
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
har jag på grund av nu föreliggande omständigheter ansett mig kunna
tillstyrka, att staten lämnar föreningen sitt stöd vid bestridande av ifrågavarande
kostnader. Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen,
synes bostaden icke hava anordnats större, än som motsvaras av behovet,
eller på i övrigt olämpligt sätt. På grund härav och med hänsyn till vad
föreningens styrelse anfört rörande föreståndarens verksamhet vid försöksgården
finner jag mig böra förorda styrelsens hemställan örn ett bidrag
till ändamålet å 8,800 kronor. Detta belopp torde böra uppföras så
som särskilt anslag för budgetåret 1930/1931.
Beträffande föreningens framställning örn anslag för budgetåret 1930/
1931 har jag ingen annan erinran mot den av lantbruksstyrelsen i sådant
avseende tillstyrkta inkomst- och utgiftsberäkningen än att, i anslutning
till vad statskontoret i sitt utlåtande över föreningens nyssberörda
framställning ifrågasatt och mosskulturföreningen i sitt förenämnda
yttrande hemställt, å inkomstsidan torde böra upptagas ett
belopp av 300 kronor såsom hyra för föreståndarbostaden vid försöksgården
ävensom att bland utgifterna beräknas motsvarande belopp för
ved. Denna förändring föranleder ingen rubbning i det anslagsbelopp,
vartill lantbruksstyrelsen kommit.»
Mot det till driftkostnader under budgetåret 1930/1931 begärda anslaget
å 17,000 kronor har utskottet intet att erinra.
Vad angår det av Kungl. Majit äskade anslaget såsom bidrag till kostnaderna
för de ovan berörda byggnadsarbetena anser sig utskottet för
egen del böra understryka vad lantbruksstyrelsen anfört rörande mosskulturföreningens
uraktlåtenhet att icke i det 1927 angivna totala skuldbeloppet
upptaga det belopp å 5,050 kronor, som föreningen på sätt ovan
nämnts redan då åtagit sig utbetala för i frågavarande byggnadsarbeten.
Med hänsyn emellertid till vissa i ärendet åberopade omständigheter har
utskottet icke velat motsätta sig anvisande av detta belopp. Beträffande
däremot det ytterligare belopp av 3,750 kronor för ifrågavarande byggnadsarbeten,
som innefattas i Kungl. Majtts förevarande framställning, hyser
utskottet på av lantbruksstyrelsen anförda skäl så starka principiella betänkligheter
mot beviljandet härav, att utskottet anser sig icke kunna förorda
Kungl. Maj-.ts förslag härutinnan.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) såsom bidrag till driftkostnader vid svenska
mosskulturföreningens försöksgård å myrjord vid
Gisselås i Jämtlands län anvisa för budgetåret 1930/
1931 ett extra anslag av 17,000 kronor,
b) såsom bidrag till gäldande av kostnader för
byggnadsarbete å samma försöksgård anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 5,050 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
57
30:o) Byggnadsarbeten vid statens centrala frökontrollanstalt. Under
punkt 71 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att a) av det av 1929 års
riksdag till uppförande av ny institutionsbyggnad för statens centrala
frökontrollanstalt beviljade anslaget av 383,000 kronor anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 83,000 kronor, b) för täckande
av brist i anslaget till uppförande av den nya institutionsbyggnaden
m. m. härutöver anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 35,000 kronor.
Med bifall till Kungl. Majits proposition, nr 95, samt två i anledning
därav väckta motioner, I: 239 oell II: 369, bär 1929 års riksdag dels till uppförande
av en ny institutionsbyggnad Aud statens centrala frökontrollanstalt
m. m. beviljat ett anslag av 383,000 kronor oell därav för budgetåret
1929/1930 anvisat ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor, dels ock
till bestridande av kostnaderna för anstaltens inflyttning i de nya lokalerna
ävensom för komplettering och nyanskaffning av inventarier och
instrument m. m. för samma budgetår anvisat ett extra reservationsanslag
aAT 25,000 kronor.
Den 10 maj 1929 bemyndigade Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att i samråd
med styrelsen för anstalten för en kostnad av högst 383,000 kronor dels
enligt de i propositionen angivna grunder verkställa nybyggnadsarbeten för
anstalten i huvudsaklig överensstämmelse med ett av arkitekten A. V. Fagerström
utarbetat, i november 1928 dagtecknat förslag, omfattande en i sten
uppförd institutionsbyggnad ävensom en byggnad av trä, inrymmande bostäder
för anstaltens föreståndare samt frökontrollanten, dels ombesörja rivning
av den nuvarande institutionsbyggnaden, dels ock gå i författning om
utförandet enligt angiven plan av vissa rörledningsarbeten, beräknade till
9,000 kronor, ingående under den beräknade totalkostnaden, 383,000 kronor.
Samtidigt ställde Kungl. Majit ovanberörda reservationsanslag å 300,000
kronor till byggnadsstyrelsens förfogande att användas för därmed avsett
ändamål.
Byggnadsarbeten
vid statens
centrala
frökontrollanstalt.
[71.]
Kungl. Majits förevarande framställning innefattar anvisande dels av Kungl. Maj:t.
återstoden eller 83,000 kronor a\r det av 1929 års riksdag beAuljade anslaget
till ifrågavarande byggnadsarbeten dels ock ett ytterligare anslag å 35,000
kronor för täckande av motsedd brist i anslaget.
Av deli väntade bristen å 35,000 kronor i anslaget till uppförande av
den nya institutionsbyggnaden avser ett belopp av 20,000 kronor kostnaderna
för byggnadens fasta inredning. Härom har byggnadsstyrelsen
anfört, bland annat, följande.
Vad den fasta inredningen i den nya institutionsbyggnaden beträffade,
hade därför i den ursprungliga kostnadsberäkningen, efter samråd med anstaltens
föreståndare och byggnadsföretagets arkitekt, upptagits ett belopp
av 10,000 kronor. Emellertid hade sedermera från anstaltens sida framställts
åtskilliga ytterligare önskemål beträffande denna inredning, vartill detaljerade
ritningar upprättats av arkitekten, och skulle härigenom, enligt vad
58
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
inkomna entreprenadanbud utvisade, den fasta inredningen i sin helhet
komma att betinga en kostnad av 26,000 kronor. För detta ändamål vore
emellertid icke möjligt att disponera medel utöver de ursprungligen avsedda
10.000 kronor av den för byggnadsföretaget i sin helhet beräknade totalsumman.
En merkostnad av 16,000 kronor skulle således uppstå, vartill
emellertid borde läggas ett belopp av 4,000 kronor för täckande av oförutsedda
utgifter m. m. för inredningen i fråga ävensom skälig ersättning åt
arkitekten för ritningsarbetet. *
Återstående kostnadsökning å 15,000 kronor vore, enligt vad byggnadsstyrelsen
uttalat, beroende på dels att marknadspriserna för erforderlig
rörlednings- och elektrisk materiel stigit med omkring 20 procent, sedan
den tidigare för riksdagen framlagda kostnadsberäkningen rörande byggnadsföretaget
upprättades, och dels att anstaltsstyrelsen framställt krav
på ökning av de till den fasta laboratorie-tekniska inredningen hörande
sanitetstekniska och elektriska anläggningarna. Byggnadsstyrelsen hade
visserligen, i avsikt att söka nedbringa kostnaderna, ifrågasatt viss begränsning
och förenkling av dessa anläggningar, men hade anstaltsstyrelsen
i sitt yttrande häröver förklarat, att inredningen i sådant fall ej
ltomme att motsvara de krav, som måste ställas med avseende å anstaltens
modernitet och arbetsbesparande anordningar, och att anstaltsstyrelsen
därför ansåge sig böra på det bestämdaste yrka, att inredningsarbetena
utan några inskränkningar utfördes på sätt anstaltsstyrelsen
föreslagit.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Återstoden av det av 1929 års riksdag beviljade anslaget för uppförande
av en ny institutionsbyggnad eller 83,000 kronor torde böra för budgetåret
1930/1931 anvisas såsom extra reservationsanslag.
De begärda nya anslagsbeloppen, tillhopa 35,000 kronor, avse ökade kostnader
för den fasta inredningen samt för värme- och vattenledningar, sanitär
inredning och elektriska installationer. Även örn vissa svårigheter måste
föreligga att på förhand beräkna kostnaderna för dylika arbeten särskilt vid
en institution av förevarande slag, synes dock den kostnadsökning å
35.000 kronor, som skulle uppkomma för sagda arbeten, anmärkningsvärd.
I ärendet har emellertid av de sakkunniga myndigheterna vitsordats, att de
förevarande arbetena äro nödvändiga för att frökontrollanstalten skall kunna
på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. På grund av dessa förhållanden
och med hänsyn till den framtida betydelsen av att från början få
till stånd anordningar, som möjliggöra ett rationellt tillgodogörande av
personalens arbetskraft och utförande på bästa sätt av det anstalten tillkommande
arbetet, anser jag mig böra tillstyrka anvisande av ett ytterligare
belopp av 35,000 kronor.»
Mot anvisande av återstoden av det av 1929 års riksdag beviljade anslaget
för uppförande av ny institutionsbyggnad, eller 83,000 kronor, har
utskottet intet att erinra.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
59
Beträffande det härutöver nu begärda byggnadsanslaget å 35,000 kronor
framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att Kungl. Majit bemyndigat
byggnadsstyrelsen att i samråd med styrelsen för centrala frökontrollanstalten
för en kostnad av högst det av riksdagen för ändamålet beviljade anslaget av
383,000 kronor och i huvudsaklig överensstämmelse med angivet byggnadsförslag
verkställa de ifrågavarande byggnadsarbetena för centrala frökontrollanstaltens
behov. Med hänsyn härtill måste utskottet finna det anmärkningsvärt,
att myndigheterna träffat anstalter vilka beräknas föranleda en avsevärd
ytterligare kostnad. Då det emellertid av vederbörande myndigheter
blivit vitsordat, att nu ifrågavarande belopp vore erforderligt för institutionsbyggnadens
behöriga iordningställande, anser sig utskottet icke böra motsätta
sig det begärda tilläggsanslaget. Med anledning av vad i ärendet
förekommit vill utskottet dock framhålla vikten av att åtgärder vidtagas
till förekommande av att på sätt i förevarande fall synes hava skett i en
godkänd byggnadsplan utan Kungl. Majits medgivande företagas ändringar,
som kunna antagas medföra högre kostnader än som vid byggnadsanslagets
beviljande förutsatts.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må
a) av det av 1929 års riksdag till uppförande av ny
institutionsbyggnad för statens centrala frökontrollanstalt
beviljade anslaget av 383,000 kronor anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 83,000
kronor;
b) för täckande av brist i anslaget till uppförande
av den nya institutionsbyggnaden m. m. härutöver anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 35,000 kronor.
31:o) Befordrande av inhemsk fröodling. Under punkt 75 har Kungl. Befordrande
Majit föreslagit riksdagen att höja ordinarie reservationsanslaget till be- aJr™M™gk
fordrande av inhemsk fröodling, nu 25,000 kronor, med 5,000 kronor till [75.]
30,000 kronor.
Ordinarie reservationsanslaget till befordrande av inhemsk fröodling,
för vilket anslag närmare redogörelse lämnats i 1928 års statsverksproposition,
nionde huvudtiteln punkt 69, är i riksstaten för innevarande
budgetår uppförd med 25,000 kronor. Medelsbebovet, som under de senare
åren i allmänhet beräknats till 22,000 kronor, bar, med hänsyn därtill att
från och med budgetåret 1928/1929 statsbidrag må utgå jämväl till utställning
av utsädesspannmål och utsädesfrö, från och med sistnämnda
budgetår beräknats till 26,000 kronor. Till följd av å anslaget uppkommen
behållning kunde emellertid anslagsanvisningen för innevarande
budgetår begränsas till berörda belopp, 25,000 kronor.
Den nu ifrågasatta höjningen av anslaget är närmast föranledd av
ökat behov för utlämnande av statsbidrag till anordnande av frörense
-
60
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
rier. Ökningen beräknas emellertid vara av allenast tillfällig natur. Så
snart tillräckligt antal frörenserier erhållit modern utrustning, skulle, såvitt
kunde bedömas, medelsbehovet ånyo kunna inskränkas till det för
budgetåret 1929/1930 beräknade beloppet av 26,000 kronor.
utskottet. Utskottet, som biträder Kungl. Majits förslag, hemställer,
att riksdagen må höja ordinarie reservationsanslaget
till befordrande av inhemsk fröodling, nu 25,000
kronor, med 5,000 kronor till 30,000 kronor.
Svenska betes- 32:o) Svenska betes- och vallföreningen. Under punkt 79 har Kungl.
föreningen. ^a-iföreslagit riksdagen att för uppehållande av svenska betes- och
[79.] vallföreningens verksamhet anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra
anslag av 78,800 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 289—295.)
MoUoner. j två inom riksdagen väckta till utskottet hänvisade likalydande motioner
nämligen I: 35 av herr von Stockenström och herr Andersson, Elof,
samt II: 124 av herr Hedlund i Häste har hemställts, att riksdagen på
extra stat under nionde huvudtiteln, i enlighet med kungl, lantbruksstyrelsens
tillstyrkande, ville bevilja svenska betes- och vallföreningen 1,700
kronor utöver det av Kungl. Majit i statsverkspropositionen föreslagna
beloppet 78,800 kronor, eller för budgetåret 1930/1931 tillsammans 80,500
kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
Sedan Kungl. Majit såsom bidrag till uppehållande av den 1916 bildade
svenska betes- och vallföreningen från och med 1919 anvisat medel från
anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar,
uppfördes för ändamålet på Kungl. Majits förslag (se IX H. T. 1925
p. 87) i riksstaten ett extra anslag. Anslaget, som för budgetåret 1926/
1927 upptogs till 49,400 kronor, har sedermera höjts, för budgetåret
1927/1928 till 56,000 kronor, för budgetåret 1928/1929 till 64,000 kronor och
för budgetåret 1929/1930 till 72,200 kronor.
Enligt statsrådsprotokollet har föreningen gjort framställning örn ett
till 85,000 kronor förhöjt anslag för budgetåret 1930/1931. I sitt i ärendet
avgivna utlåtande, mot vilket statskontoret icke framställt någon erinran,
har lantbruksstyrelsen tillstyrkt en höjning med 8,300 kronor eller
till 80,500 kronor. Med denna ökning avsågs till en början att bereda vardera
av de hos föreningen anställda två konsulenterna, som hade till uppgift
att utöva konsulterande verksamhet över hela landet, ett lönetillägg
å 1,000 kronor. För närvarande åtnjöte de en lön av 4,200 kronor
med tre ålderstillägg vart och ett 500 kronor efter respektive
5, 10 och 15 år. Vidare vore 2,500 kronor avsedda för att möjliggöra
anställande av en kvalificerad konsulent för bearbetande och
tillgodogörande av föreningens värdefulla försöksmaterial. Denna ökade
arbetshjälp föranleddes närmast därav, att den av föreningens konsulen
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
61
ter, som huvudsakligen handhaft föreningens försöksverksamhet, beviljats
partiell tjänstledighet för upprätthållande av viss undervisning i jordbrukslära
vid Ultuna lantbruksinstitut och att den del av lönen, som konsulenten
under ledigheten avstode, icke vore tillräcklig för avlönande av
vetenskapligt utbildad arbetskraft, som erfordrades för nämnda bearbetning.
Den beräknade anslagsförhöjningen hänförde sig med 1,800 kronor
till behovet att efter föreningens inflyttning i nya lokaler anställa en
vaktmästare. Denna avlöning hade beräknats i närmaste anslutning till
de löner, som utginge till vaktmästare vid svenska mosskulturföreningen.
Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.
På omkostnaderna för föreningens allmänna verksamhet, huvudsakligen
verksamheten i Norrland, belöpte av höjningen 1,500 kronor. Härutöver
har lantbruksstyrelsen tillstyrkt vissa mindre höjningar, vilka emellertid
nied hänsyn till den av styrelsen beräknade något förhöjda inkomstberäkningen
i jämförelse med för innevarande budgetår icke påkalla någon
ytterligare höjning i det för närvarande utgående statsbidraget.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som innebär en höjning i an- Kungl. Majit.
slaget för innevarande budgetår med 6,600 kronor, ansluter sig till vad
lantbruksstyrelsen, på sätt ovan nämnts, föreslagit endast med den skillnaden,
att den föreslagna fyllnadsavlöningen för konsulent Giöbels ställföreträdare
upptagits med allenast 800 kronor.
Departementschefen Ilar anfört följande.
»Med hänsyn till svenska betes- och vallföreningens betydelsefulla verksamhet
synes mig föreningen väl förtjänt av fortsatt understöd från statens
sida. Föreningens framställning i sådant avseende innebär en snabb ökning
i statens understöd och stora krav på statens bistånd. I anslaget till föreningen,
som av 1929 års riksdag höjdes med 8,200 kronor, ifrågasättes sålunda nu en
ytterligare höjning med 12,800 kronor eller till 85,000 kronor. Av denna
höjning hänför sig en icke ringa del till beräknade ökade driftkostnader till
följd av inflyttningen i den nya institutsbyggnaden. Den omständigheten
att staten medverkat vid beredande av medel för nämnda byggnad torde
icke, såsom föreningen i sin förevarande framställning synes hava förutsatt,
i och för sig böra medföra, att staten skall bära de av nybyggnaden föranledda
ökade driftkostnaderna. Innan föreningen skred till denna utvidgning,
hade densamma bort taga i beräkning de ökade kostnader, som därav
kunde komma att följa. Sådana förhållandena utvecklat sig och till förhindrande
av ett hämmande av föreningens verksamhet synes emellertid
statens ingripande påkallat. Jag finner mig böra tillstyrka, att bidrag till
bestridande av berörda kostnader utgå i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens
förslag. Även beträffande övriga poster kan jag ansluta mig till
samma förslag, dock att kostnaderna för fyllnadsavlöning till ställföreträdare
till konsulenten Giöbel icke synes böra beräknas högre jin förslagsvis 800
kronor eller ungefär en tredjedel av det utav lantbruksstyrelsen beräknade
beloppet, önskvärt synes i övrigt vara, att ifrågavarande anordning för
tjänstens bestridande örn möjligt snart avvecklas.
Motionerna.
Utskottet.
62 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
I enlighet härmed skulle anslaget ökas med 6,600 kronor till 78,800
kronor.»
I motionerna föreslås med utgångspunkt från att den ovanberörda fyllnadsavlöningen
bör bestämmas till 2,500 kronor ett med 1,700 kronor förhöjt anslag.
På sätt framgår av utredningen i ärendet har den av de hos betes- och
vallföreningen anställda konsulenterna, som huvudsakligen handhaft föreningens
försöksverksamhet, beviljats partiell tjänstledighet för upprätthållande
av viss undervisning vid lantbruksinstitutet vid Ultuna. För att möjliggöra
anställande under berörda ledighet av en person med erforderlig vetenskaplig
utbildning för bearbetning av de genom försöksverksamheten erhållna
resultaten har föreningen i sitt statförslag såsom fyllnadsavlöning
beräknat 2,500 kronor. Departementschefen har däremot ansett kostnaderna
för ifrågavarande fyllnadsavlöning icke böra beräknas högre än förslagsvis
800 kronor.
I de väckta motionerna har upptagits föreningens berörda, av lantbruksstyrelsen
och statskontoret utan erinran lämnade förslag. Därvid hava
motionärerna under uppgift att ifrågavarande konsulent under den partiella
ledigheten av sin avlöning uppbure 100 kronor för månad framhållit, att
den återstående delen av avlöningen — uppgående, efter avdrag för konsulentens
pensionsavgift, till 3,755 kronor för år räknat — icke medgåve
anställande av kompetent vikarie.
Det är givetvis en angelägenhet av vikt, att det värdefulla försöksmaterial,
som betes- och vallföreningen förvärvat genom sin till största delen
med statsmedel understödda verksamhet, bearbetas, enär det först därigenom
blir möjligt att för det praktiska jordbruket nyttiggöra de gjorda försöken.
Med hänsyn härtill och då enligt vad som blivit för utskottet upplyst
det icke torde vara möjligt att för ifrågavarande arbete förvärva person
med erforderliga vetenskapliga kvalifikationer, därest icke ett fyllnadsarvode
av 2,500 kronor kan beredas, anser sig utskottet icke böra motsätta sig, att
för det nu ifrågavarande särskilda ändamålet beräknas 2,500 kronor. Härvid
vill utskottet emellertid uttryckligen betona, att den anordning, som
föranlett behovet av det ökade anslagsbeloppet, endast får betraktas som
ett provisorium, som snarast möjligt bör avvecklas.
I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag icke givit anledning till erinran. Utskottet
tillstyrker sålunda, att anslaget till betes- och vallföreningen uppföres
med (78,800 + 1,700 =) 80,500 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och de i ämnet väckta motionerna
I: 35 och II: 124 för uppehållande av svenska betes- och
vallföreningens verksamhet anvisa för budgetåret 1930/
1931 ett extra anslag av 80,500 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
63
33:o) Jordbrukstekniska föreningen. Under punkt 80 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att till understöd åt jordbrukstekniska föreningen anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 10,000 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 295—299.)
I detta sammanhang har utskottet till behandling föreliaft två inom
riksdagen väckta likalydande motioner nämligen I: 200 av herr Gustafson,
Fritiof och II: 352 av herr Nordkvist, vari hemställts, att riksdagen måtte,
för möjliggörande genom jordbrukstekniska föreningen av undersökning
beträffande betesgräsets skörd och konservering, för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag å 12,000 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
Under de sista två budgetåren har Kungl. Majit av tillgängliga medel beviljat
jordbrukstekniska föreningen statsunderstöd, för budgetåret 1927/1928
med 6,000 kronor och för budgetåret 1928/1929 med 7,000 kronor. Bidragen
hava utgått till en del från anslaget till landsbygdens elektrifiering
och till en del från anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk
och lantmannanäringar.
I skrivelse till Kungl. Majit den 20 augusti 1929 har föreningens styrelse,
med bifogande av förslag till inkomst- och utgiftsstat för verksamhetsåret
juli 1930—juni 1931, hemställt örn ett statsbidrag å 15,000 kronor
för nämnda tid. Enligt föreningens framställning hade föreningen inriktat
sin verksamhet på utförande av undersökningar och utredningar över viktiga
frågor, som rörde jordbrukets mekaniska och elektriska hjälpmedel.
Såsom exempel härpå hade föreningen anfört undersökningar rörande arbetsvagnar
för jordbruket, standardisering av vissa ersättningsdelar till arbetsvagnar,
olika tillvägagångssätt vid sädens bärgning, spannmålens vinterförvaring
och torkning.
Av lantbruksstyrelsen i statsrådsprotokollet avgivna utlåtande över föreningens
berörda framställning inhämtas bland annat följande.
Jordbrukstekniska föreningen bildades 1927 såsom en fortsättning på och
påbyggnad av svenska motokulturföreningen. Stadgar för föreningen antogos
den 22 mars 1927. Dess syfte vore att främja tillverkning och användning
av maskinella och elektriska hjälpmedel inom jordbruket, för
vilket ändamål dess verksamhet vore uppdelad på tre sektioner, därav en
för undersökning rörande jordbrukets maskiner och redskap, en för jordbrukets
elektriska utrustning och en för standardisering av för jordbruket
behövliga industrifabrikat. För sin verksamhet hade föreningen åtnjutit
anslag såväl av enskilda företag och organisationer som av allmänna
medel.
Genom de stegrade kostnaderna för mänsklig arbetskraft hade jordbrukets
mekanisering blivit av allt större vikt. Jordbrukstekniska föreningen, som
tagit till sin uppgift att främja denna utveckling, hade genom sin under de
två gångna åren alltmer utvidgade verksamhet blivit av allt större betydelse
för landets jordbruk. Föreningen kunde dessutom i viss mån anses ersätta
en jordbruksteknisk avdelning vid centralanstalten för försöksväsendet på
Jordbruks
tekniska
föreningen.
[80.]
Motioner.
64
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Kungl. Majit.
Motionerna.
jordbruksområdet. Föreningens arbetsresultat, vilka framginge av dess
tryckta meddelanden, vittnade även örn, att föreningens verksamhet vore
lagd på rätt bog.
Lantbruksstyrelsen har under erinran örn en av föreningen hos Kungl.
Majit gjord framställning örn statsbidrag med 12,000 kronor till försök med
skörd och förvaring av betesgräs för föreningens verksamhet tillstyrkt ett
till 12,000 kronor begränsat anslag.
Statskontoret har under förutsättning att, därest anslag för ifrågavarande
ändamål uppfördes å riksstaten, några ytterligare anvisningar till jordbrukstekniska
föreningens allmänna verksamhet från andra anslag under nionde
huvudtiteln, icke komme att äga rum, icke haft något att erinra mot bifall
till föreningens föreliggande framställning i enlighet med lantbruksstyrelsen
förslag.
Kungl. Majlis förevarande framställning avser uppförande för budgetåret
1930/1931 av ett särskilt extra anslag å 10,000 kronor såsom understöd åt
ifrågavarande förenings verksamhet.
Departementschefen har först omnämnt, att jordbrukstekniska föreningens
av lantbruksstyrelsen omförmälda framställning örn statsbidrag för försök
med skörd och förvaring av betesgräs fortfarande är beroende på Kungl.
Majlis prövning. Därefter har departementschefen anfört följande.
»Såsom i förevarande ärende framhållits, har redan från tidpunkten för
föreningens bildande stöd från det allmännas sida kommit densamma till
del, i det att Kungl. Majit av tillgängliga medel anvisat bidrag till föreningen.
I likhet med lantbruksstyrelsen linner jag föreningens verksamhet
vara av den betydelse för jordbruket och utfinnandet av tekniska medel
för dettas ekonomiska bedrivande, att fortsatt understöd bör beviljas föreningen.
Såvitt nu angår budgetåret 1930/1931, vill jag fördenskull förorda,
att staten ställer ett belopp till förfogande. Beträffande storleken
härav anser jag emellertid, att detsamma för närvarande bör begränsas till
10,000 kronor, vilket innebär en icke oväsentlig höjning i förhållande
till vad tidigare, utgått. Med hänsyn till anslagsbeloppets storlek synes
lämpligt att, på sätt skett beträffande vissa andra föreningar med ändamål
att främja jordbruksnäringen, ett särskilt extra anslag uppföres å riksstaten.
»
I de väckta motionerna har i anslutning till jordbrukstekniska föreningens
ovan sist berörda framställning och lantbruksstyrelsens däröver
avgivna utlåtande hemställts örn anvisande för budgetåret 1930/1931 av ett
anslag av 12,000 kronor för möjliggörande genom föreningen av undersökning
beträffande betesgräsets skörd och konservering.
Av jordbrukstekniska föreningens ifrågavarande framställning, vilken
tillika med lantbruksstyrelsens däröver avgivna utlåtande finnes återgiven
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
65
i motionerna, framgår, att enligt föreningens mening frågan örn betesgräsets
konservering borde bliva föremål för undersökning i följande avseenden.
1. Fortsatt utredning av möjligheterna för artificiell torkning under beaktande
av vad som på detta område göres utomlands.
2. Experimentella undersökningar över anordningar för lufttorkning.
3. Undersökningar över lämpligt förfaringssätt vid ensilering.
4. Jämförande undersökningar över de mekaniska förlusterna och näringsämnesförlusterna
vid gräsets lufttorkning, ensilering och — så vitt
möjligt — även artificiel! torkning.
5. Utexperimenterande av lämplig maskin för gräsets hopsamling vid
skärningen.
Undersökningen beräknades komma att pågå under tre år och medföra
kostnader örn cirka 12,000 kronor för år. I enlighet härmed avsåge ock
föreningens hemställan beviljande för ett vart av dessa år av nämnda
belopp.
I lantbruksstyrelsen utlåtande har jämväl återgivits yttrande i frågan
av styrelsen för centralanstalten för jordbruksförsök. Centralanstalten har
vitsordat betydelsen av den föreslagna undersökningen och tillstyrkt, att
statsbidrag måtte anvisas för dess verkställande. Med hänsyn till betydelsen
av centralanstaltens medverkan, icke enbart genom dess husdjursavdelning
utan jämväl genom anstaltens övriga avdelningar, särskilt de kemiska
och bakteriologiska, ansåge nämnda styrelse, att beviljat statsbidrag borde
ställas till gemensam disposition av centralanstalten och jordbrukstekniska
föreningen, vilka skulle på lämpligt sätt besluta ifråga örn utredningens
planläggning och utförande, användningen av anvisade medel m. m.
Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till förevarande frågas stora betydelse
funnit densamma väl värd att närmare undersökas.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning innefattar uppförande såsom
understöd åt jordbrukstekniska föreningen, vilken hittills åtnjutit statsbidrag
från till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel, av ett särskilt extra anslag
av 10,000 kronor. Motionerna avse därutöver anvisande av ett anslag
av 12,000 kronor för möjliggörande genom nämnda förening av en särskild
undersökning rörande betesgräsets skörd och konservering.
Med hänsyn till jordbrukstekniska föreningens i ärendet vitsordade betydelsefulla
verksamhet för jordbruket och utfinnandet av tekniska medel
för dettas ekonomiska bedrivande synes föreningen förtjänt av fortsatt understöd
från statens sida. Då på grund av det av Kungl. Majit föreslagna beloppets
storlek, mot vilket utskottet i och för sig icke har någon erinran, anslaget skulle
komma att väl hårt belasta de till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel,
varifrån bidrag till föreningen hittills utgått, anser sig utskottet böra tillstyrka
Kungl. Maj-.ts förevarande framställning.
Beträffande det i motionerna framställda förslaget torde med den ständigt
fortgående utvecklingen på betes- och vallkulturens område och i betrakIlihang
lill riksdagens protokoll 1930. lii saini. 2 hafi. (Nr 2.) 5
Utskottet.
66
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
tande av betesgräsets stora fodervärde behovet av rationella metoder för
skörd och konservering av det betesgräs, som ej kan tillvaratagas genom
avbetning, komma att göra sig gällande. Med hänsyn härtill torde motionärernas
förslag vara förtjänt av uppmärksamhet. Då emellertid på sätt
framgår av ovanstående förevarande fråga genom den föreningens framställning,
som ligger till grund för motionerna, beroende på Kungl. Maj:ts
prövning, anser sig utskottet icke kunna biträda motionerna. Utskottet är
emellertid övertygat, att Kungl. Maj:t skall med hänsyn till förevarande
frågas otvivelaktigt stora betydelse finna någon utväg för möjliggörande
snarast möjligt av försök av ifrågavarande slag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning till understöd åt jordbrukstekniska
föreningen anvisa för budgetåret 1930/1931
ett extra anslag av 10,000 kronor,
2) att motionerna I: 200 och II: 352 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Sveriges pomologiska förening. Med tillstyrkan av bifall till
Maj:ts under punkt 81 gjorda framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må, liksom för innevarande budgetår,
till understöd åt Sveriges pomologiska förening för dess
verksamhet under kalenderåret 1930 anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 12,000 kronor.
wadling. 35:o) ^främjande av linodling. Med tillstyrkan av bifall till Kungl.
[83.] Majds under punkt 83 gjorda framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må, liksom för innevarande budgetår,
till åtgärder under 1930 för befrämjande av linodling
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 8,000 kronor.
bekämpande 36:0> °Sräsei18 bekämpande. Under punkt 86 har Kungl. Majd föreslagit
[86.] riksdagen att för bekämpande av ogräs anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 1,600 kronor.
På framställning av Kungl. Majit har riksdagen för anordnande genom
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet av uppvisningsfält
angående metoder för bekämpandet av ogräs från och med 1921 ställt
särskilda medel till Kungl. Majds förfogande.
För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett extra reservationsanslag
av 4,000 kronor.
Sveriges pomologiska
förening.
[81.]
34:o)
Kungl.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 67
Med hänsyn till en beräknad reservation å 2,400 kronor vid innevarande
budgetårs utgång har anslaget för budgetåret 1930/1981 föreslagits till
allenast 1,600 kronor.
Med tillstyrkan av bifall till Kungl. Majlis förevarande framställning
hemställer utskottet,
att riksdagen må för bekämpande av ogräs anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av
1,600 kronor.
37:o) Lantbruksmöte. Med tillstyrkan av bifall till Kungl. Majda
under punkt 88 gjorda framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må, liksom för innevarande budgetår,
för budgetåret 1930/1931 såsom extra reservationsanslag
anvisa
dels såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för allmänt svenskt lantbruksmöte ........ kronor 7,500,
dels ock till prisbelöningar vid sådant
möte................................................................ » 17,500
eller tillhopa ................................................ » 25,000.
38:o) Bidrag för deltagande i allmänna svenska lantbruksmötet och
allmänna trädgårdsutställningen i Stockholm 1930. Under punkt 89 har
Kungl. Majd föreslagit riksdagen att såsom bidrag till bestridande av kostnader
för vissa myndigheters och korporationers deltagande i allmänna
svenska lantbruksmötet och allmän svensk trädgårdsutställning i Stockholm
1930 anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av 35,000 kronor.
Under sommaren 1930 kommer att i Stockholm hållas det 23:dje allmänna
svenska lantbruksmötet samt i samband därmed en trädgårdsutställning.
Vidare anordnas hösten samma år, likaledes i Stockholm, en allmän svensk
trädgårdsutställning.
Till bestridande av kostnaderna för nämnda möte och trädgårdsutställning
hava särskilda anslag anvisats av riksdagen.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att för täckande av utgifterna för deltagande
i lantbruksmötet med därvid förekommande utställningar hava följande
ämbetsverk, institutioner och sammanslutningar, som erhållit inbjudan
i sådant avseende, hos Kungl. Majit gjort framställning örn anslag
med nedan angivna belopp, nämligen
lantbruksstyrelsen och statistiska centralbyrån gemensamt.... kronor 10,000
statens egnahemsstyrelse ................................................................ » 4,000
statens centrala frökontrollanstalt................................................ » 2,000
statens maskin- och redskapsprovningsanstalter ........................ » 8,000
Utskottet.
Lantbruks
möte.
[88.]
Bidrag till
deltagande i
allmänna
svenska lantbruksmötet
och allmänna
trädgårdsutställningen
Stockholm
1930.
[89.]
68
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
TJtskottet.
statens veterinärbakteriologiska anstalt........................................ kronor 2,000
svenska mosskulturföreningen ....................................................... » 3,000
Sveriges utsädesförening ............................................................... » 5,000
Svenska betes- och vallföreningen................................................ » 6,000
Sveriges allmänna linodlingsförening ........................................ » 2,000
Bidrag till kostnaderna för deltagande såväl vid lantbruksmötet
som i allmänna svenska trädgårdsutställningen
hava äskats av följande myndigheter och förening sålunda:
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet .... » 9,500
trädgårdsskolan vid Alnarp .......................................................... » 1,500
föreningen för dendrologi och parkvård .................................... » 1,250
summa kronor 54,250.
Av ovannämnda myndigheter har statens veterinärbakteriologiska anstalt
anhållit örn rätt att från anstaltens inkomstmedel bestrida omförmälda belopp
för deltagande i lantbruksmötet.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Jag finner det vara synnerligen lämpligt att, när nu, delvis med stöd
av allmänna medel, allmänna utställningar avseende jordbruket och dess
binäringar samt trädgårdsskötseln anordnas av den omfattning, varom
här är fråga, myndigheter och sammanslutningar, som hava till uppdrag
att i olika avseenden tillhandagå och stödja jordbruket och trädgårdsskötseln,
få tillfälle att lämna upplysning örn näringarnas nuvarande utveckling och
förhållanden jämväl i jämförelse med andra näringar. Detta torde vara av
så mycket större betydelse med hänsyn till den stora spridning, dessa upplysningar
komma att vinna. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att understöd
av statsmedel lämnas sökandena.
På grund av storleken av det belopp, som torde tarvas härför, synes —
även om, såsom fallet är med veterinärbakteriologiska anstalten, för
sökande tillgängliga medel i något fall kunna tagas i anspråk — ett
särskilt anslag för ändamålet böra upptagas i riksstaten. Enär en viss
jämkning lärer kunna ske i de begärda beloppen, torde sagda anslag kunna
begränsas till 35,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts prövning fördelas.
Skulle ytterligare en eller annan ansökning om bidrag inkomma till Kungl.
Maj:t, torde, i den mån understöd anses böra utgå, erforderliga medel kunna
beredas från anslag, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande och kunna tagas
i anspråk för dylikt ändamål.»
Jämväl utskottet anser det lämpligt, att de myndigheter och sammanslutningar,
som hava till uppgift att stödja jordbruk och trädgårdsskötsel,
erhålla bidrag för deltagande i här ifrågavarande utställning. På grund
härav och då det av Kungl. Majit äskade beloppet ej föranleder någon utskottets
erinran, hemställer utskottet,
69
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
att riksdagen må såsom bidrag till bestridande av
kostnader för vissa myndigheters och korporationers
deltagande i allmänna svenska lantbruksmötet och allmän
svensk trädgårdsutställning i Stockholm 1930 anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av
35.000 kronor.
39:o) Jordbrukarungdomens förbund. Med tillstyrkande av bifall till
Kungl. Majits under punkt 94 gjorda framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må, liksom för innevarande budgetår,
såsom statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund för
främjande av dess verksamhet under kalenderåret 1930
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag av
15.000 kronor.
40:o) Landsbygdens elektrifiering. Med tillstyrkan av bifall till Kungl.
Maj:ts under punkt 95 gjorda framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må, liksom för innevarande budgetår,
för främjande av en planmässig organisation och utveckling
av landsbygdens elektrifiering anvisa för
budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av
75.000 kronor.
41:o) Södra Sveriges fiskeriförening. Under punkt 108 har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att 1) till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening
anvisa för budgetåret 1930/1931 såsom extra anslag a) såsom bidrag
till föreningens upplysningsverksamhet 8,650 kronor, b) såsom bidrag till
föreningens fiskeribiologiska undersöknings-, försöks- och fiskodlingsverksamhet
17,350 kronor eller tillhopa 26,000; 2) för uppförande vid Aneboda
av en bostadsbyggnad åt föreståndaren för föreningens försöksverksamhet
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 17,000
kronor.
Till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening för dess fortlöpande verksamhet
har riksdagen för varje år från och med 1908 anvisat särskilt anslag.
För ett vart av budgetåren 1925/1930 har sålunda anvisats såsom extra anslag
dels såsom bidrag till föreningens upplysningsverksamhet 8,650 kronor,
dels ock såsom bidrag till föreningens fiskeribiologiska undersöknings-, försöks-
och fiskodlingsverksamhet 17,350 kronor eller tillhopa 26,000 kronor.
1 fråga om anslaget till föreningens verksamhet innebär Kungl. Majits
förevarande framställning ingen ändring.
Jordbrukar
ungdomens
förbund.
[94.]
Landsbygdens
elektrifiering.
[95.]
Södra
Sveriges
fis veriför
enina.
[108.]
70
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Skogshög
skolan.
[113.]
Beträffande det ifrågasatta anslaget till en bostadsbyggnad åt föreståndaren
för föreningens försöksverksamhet, varom föreningens styrelse hemställt
i en i statsrådsprotokollet omförmäld, av lantbruksstyrelsen tillstyrkt
framställning, har departementschefen anfört följande.
»Utredningen i ärendet torde giva vid handen, att föreståndaren för föreningens
huvudsakligen till Aneboda förlagda verksamhet bör beredas fast
bostad därstädes. Föreståndarbefattningens tillsättande synes icke böra få
bliva beroende av tillfälligheten, huruvida med nu förefintliga möjligheter
i trakten lämplig bostad skall kunna anskaffas åt honom. Med hänsyn till
det stora värdet för landets insjöfiske av föreningens verksamhet och då föreningen
knappast torde kunna på annat sätt erhålla nödiga medel för byggande
av bostad åt föreståndaren, anser jag, att staten här hör träda hjälpande
emellan. Jag förordar fördenskull, att statsanslag å det av föreningen begärda
beloppet, 17,000 kronor, lämnas föreningen för uppförande av en
bostadsbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med den inom byggnadsstyrelsen
uppgjorda ritningen. Såsom villkor för anslagets tillgodonjutande
torde böra föreskrivas, att föreningen ej utan Kungl. Maj:ts medgivande må
avyttra den fastighet, varå bostadsbyggnaden uppförts.»
Kungl. Maj:ts förslag föranleder ingen utskottets erinran. Utskottet hemställer
fördenskull,
att riksdagen må
1) till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening anvisa
för budgetåret 1930/1931 såsom extra anslag
a) såsom bidrag till föreningens upplysningsverksamhet
8,650 kronor,
b) såsom bidrag till föreningens fiskeribiologiska undersöknings-,
försöks- och fiskodlingsverksamhet 17,350
kronor eller tillhopa 26,000 kronor;
2) för uppförande vid Aneboda av en bostadsbyggnad
åt föreståndaren för föreningens försökverksamhet anvisa
för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 17,000 kronor.
42:o) Skogshögskolan. I förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931
har Kungl. Majit upptagit ordinarie förslagsanslaget till skogshögskolan
med oförändrat belopp, 221,800 kronor.
Under samma punkt, 113, har jämväl motiverats anvisande av särskilda
extra reservationsanslag å dels 37,900 kronor till diverse behov vid högskolan,
dels ock 37,400 kronor till byggnadsarbeten m. m. vid högskolan.
(Statsrådsprotokollet sid. 366—373.)
Till diverse behov vid skogshögskolan är för budgetåret 1929/1930 uppfört
ett extra reservationsanslag å 36,750 kronor, beräknat sålunda:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 71
Personligt ålderstillägg åt extra läraren, docenten G. Grönberg |
kronor |
600 |
|
Avlöning åt en lektor ........................................... |
» |
8,124 |
|
Två docentstipendier å 6,000 kronor................... |
» |
12,000 |
|
Avlöning åt assistenter.......................................... Docenten E. Melins vetenskapliga forskningar: |
» |
3,220 |
|
arvoden för assistentarbeten ............................ diverse förbrukningsartiklar och oförutsedda |
kronor 4,500 |
||
utgifter ............................................................ |
» 1,000 |
||
resor i samband med undersökningarna........ |
» 500 |
||
arvode till docenten Melin............................... |
» 3,000 |
» |
9,000 |
Avlönande av biträde åt vaktmästaren och maskinisten........ |
» |
800 |
|
Studieunderstöd för vetenskaplig forskning....... |
» |
1,000 |
|
Kurs i förvaltningskunskap................................... |
» |
700 |
|
Instrument m. m.................................................... |
» |
1,306 |
summa kronor 36,750.
I Kungl. Maj:ts förslag har ovanstående poster för budgetåret 1930/1931
upptagits med oförändrade belopp, med undantag därav att posten till
instrument m. m. å 1,306 kronor uteslutits såsom ett för föregående budgetår
beviljat engångsbelopp.
Därtill ingår i förslaget ett belopp av 2,500 kronor för att möjliggöra,
att rektorn kunde beredas lindring i den undervisningsskyldighet, som jämväl
under rektorstiden ålåge honom i egenskap av professor vid högskolan.
Härom bar departementschefen anfört följande:
»Det torde icke kunna begäras, att samma person skall samtidigt kunna
ombestyra en rektors omfattande och viktiga arbete samt en professors
lärarverksamhet och den forskning han därjämte har att bedriva inom sitt
vetenskapliga område. De medel till assistentbiträde åt rektor, som för
närvarande stå till förfogande, hava visat sig särskilt otillräckliga under
nuvarande innehavare av rektoratet, med hänsyn till den större undervisningsskyldighet
som i allmänhet åligger honom i förhållande till övriga
professorer vid högskolan. Därest förevarande framställning beviljas av
riksdagen, kommer jag att för Kungl. Majit föreslå de ändringar i för skogshögskolan
gällande stadgar, som kunna finnas behövliga.»
I enlighet med ovanstående har nu ifrågavarande anslag beräknats till
(36,750 — 1,306 + 2,500 —) 37,944 kronor eller i avrundat tal till 37,900
kronor.
I fråga örn det extra reservat ionssanslaget till byggnadsarbeten ni. m.
vid sko g silö g skolan har departementschefen anfört följande.
»Pä sätt vederbörande myndigheter förordat vill jag tillstyrka, att det i
samband med riksskogstaxeringen sammanbragta arkivmaterialet tillsvidare
förvaras i skogshögskolans byggnad för att lättare vara tillgängligt för de
personer, vilka kunna antagas i första hand önska för forskningar begagna
sig därav, ävensom att härför erforderligt arkivrum anordnas. Enär över
-
72
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
tygande motivering synes hava anförts rörande behovet av att för arbetets
lämpliga bedrivande vid högskolan äga tillgång jämväl till ifrågasatta ritsal
och fyra arbetsrum samt då dessa byggnadsarbeten lämpligen böra utföras i
samband med arkivrummet, torde det härutinnan framlagda förslaget böra
godkännas. Emot de framlagda kostnadsberäkningarna, slutande inbegripet
möbler m. m. å ett belopp av 37,400 kronor, har jag ej att framställa någon
erinran. Med avseende å nämnda beräkningar vill jag anmärka att, enligt
vad jag under band inhämtat, med den i professor Lindholms kostnadsberäkning
upptagna summan av 2,000 kronor för arbetsbord och annan
inredning avses andra anordningar än de, som ingå i den av högskolans rektor
föreslagna posten 1,000 kronor till ritbord och andra möbler i ritsalen. I
överensstämmelse med statskontorets förslag torde det nu ifrågavarande
medelsbeloppet böra i riksstaten uppföras såsom särskilt extra anslag med
reservationsanslags natur.»
utskottet. Kungl. Maj:ts förslag beträffande reservationsanslaget till diverse behov
vid skogsbögskolan innefattande inräknande däri av en ny post å 2,500
kronor för beredande av lindring i rektors undervisningsskyldighet föranleder
i betraktande av vad departementschefen i ärendet anfört ingen
utskottets erinran.
Med hänsyn jämväl till vad departementschefen anfört rörande behovet
och lämpligheten av de ifrågasatta byggnadsarbetena vid högskolan anser
utskottet dessa böra komma till utförande. Då utskottet icke heller har
något att erinra mot det härför äskade beloppet 37,400 kronor, tillstyrker
utskottet jämväl Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Med förmälan att utskottet under nästföljande punkter kommer att göra
hemställan beträffande ovanberörda båda extra reservationsanslag, hemställer
utskottet nu,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1930/1931
uppföra ordinarie förslagsanslaget till skogsbögskolan
med oförändrat belopp, 221,800 kronor.
Diverse behov 43:o) Diverse behov vid skogshögskolan. Under åberopande av vad
Vld skilån09'' utskottet anfört under nästföregående punkt och i enlighet med Kungl.
[114.] Majlis under punkt 114 gjorda framställning, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till diverse behov vid skogsbögskolan
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 37,900 kronor.
Byggnads- 44:o) Byggnadsarbeten m. m. vid skogshögskolan. Under åberopande
“vid^skogshög- av va(* utskottet anfort under punkt 3 och i enlighet med Kungl. Maj:ts
skolan. under punkt 115 gjorda framställning, får utskottet hemställa,
[115.]
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 73
att riksdagen ina till byggnadsarbeten m. m. vid
skogshögskolan anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 37,400 kronor.
45:o) Skogshushållning i allmänhet. Under punkt 121 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att höja ordinarie reservationsanslaget till skogshushållning
i allmänhet, nu 20,500 kronor, med 200 kronor till 20,700 kronor.
Ordinarie reservationsanslaget till skogshushållning i allmänhet — för
vilket anslag närmare redogörelse lämnats under punkten 137 i 1923 års
statsverksproposition, nionde huvudtiteln — är i riksstaten för innevarande
budgetår uppfört med 20,500 kronor.
Nämnda belopp har Kungl. Majit, jämlikt beslut den 5 juli 1929, disponerat
till följande ändamål:
den enskilda skogsundervisningen å Gotland
anordnande genom domänstyrelsens försorg av kolarskola
Svenska skogsvårdsföreningen..................................................
Norrlands skogsvårdsförbund
Svenska jägarförbundet...............................................................
kronor 800
» 1,700
» 13,000
» 3,500
» 1,500
summa kronor 20,500.
Enligt Kungl. Majits förevarande framställning skulle anslag i förevarande
ordning icke vidare utgå till den enskilda skogsundervisningen å Gotland.
På grund härav kunde anslaget minskas med 800 kronor. Å andra sidan
föreslås en höjning med 1,000 kronor till Svenska jägarförbundet, vilken
förhöjning avser att möjliggöra vidgad propaganda rörande betydelsen av
en ordnad jaktvård och vad därmed sammanhänger.
Då den gjorda anslagsberäkningen icke föranleder någon utskottets erinran,
hemställer utskottet,
att riksdagen må höja ordinarie reservationsanslaget
till skogshushållning i allmänhet, nu 20,500 kronor,
med 200 kronor till 20,700 kronor.
46:o) Bearbetning av material från riksskogstaxeringen. Under punkt
122 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för bearbetning av material
från riksskogstaxeringen anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 66,000 kronor.
För verkställande av en allmän taxering av de svenska skogarna i syfte
att utröna deras virkesmassa och den årliga virkestillväxten har av riksdagen
anvisats medel alltsedan 1923. Med det i riksstaten för innevarande
budgetår för ändamålet uppförda anslaget å 160,000 kronor avsågs att slutföra
den allmänna riksskogstaxeringen i återstående delar av landet samt
Skogshushittning
i allmänhet.
[121.]
Utskottet.
Bearbetning
av material
från riksskogstaxeringen.
[122.]
74
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Skogsvårdens
befrämjande.
[126.]
att efter de därvid tillämpade grunderna omtaxera de under 1911 försökstaxerade
skogarna i Värmlands län.
Den centrala ledningen av riksskogstaxeringen ävensom bearbetningen av
det vid taxeringen insamlade materialet har enligt särskilda Kungl. Majrts
beslut handhafts av en riksskogstaxeringsnämnd.
För bearbetningen av det insamlade malerialet har riksdagen anvisat för
ett vart av budgetåren 1924/1927 63,000 kronor samt för ett vart av budget
åren 1927/1930 66,000 kronor. Av ifrågavarande anslag avses 3,000 kronor
till publicerande av bearbetningens resultat. Vid anslagsberäkningen har
förutsatts, att lokal åt nämnden hyresfritt ställes till förfogande.
Bearbetningen av materialet har förutsatts skola bedrivas så snabbt, att
redogörelsen för resultaten av taxeringen skulle föreligga inom ett å ett och
ett halvt år efter de sista fältarbetenas avslutande.
Friligt utredningen i ärendet hade under 1929 taxerats de från föregående
år resterande två tredjedelarna av Älvsborgs län, hela Skaraborgs, Göteborgs
och Bohus samt Värmlands län. Då övriga delar av riket taxerats
under åren 1923—1928, vore riksskogstaxeringen i och med årets fältarbete
slutförd, varför ytterligare anslag till själva taxeringen ej erfordrades.
Med det nu äskade anslaget, vilket är upptaget till samma belopp som
innevarande budgetår, vore avsett att slutföra bearbetningen av ifrågavarande
material.
Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen må, liksom för innevarande budgetår,
för bearbetning av material från riksskogstaxeringen
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag
av 66,000 kronor.
47:o) Skogsvårdens befrämjande. Under punkt 126 har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa till skogsvårdens
befrämjande, att i mån av förefallande behov fördelas mellan vederbörande
skogsvårdsstyrelser, ett extra reservationsanslag av 830,000 kronor.
Till skogsvårdens befrämjande, att i mån av förefallande bebo''’ fördelas
mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser, har under senare år av riksdagen
anvisats anslag, nämligen för budgetåret 1927/1928 500,000 kronor, för
budgetåret 1928/1929 750,000 kronor samt för innevarande budgetår 800,000
kronor.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som grundar sig pä en av centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund i statsrådsprotokollet återgiven framställning,
innefattar en ökning i jämförelse med anslaget för innevarande
budgetår med 30,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
75
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Såsom centralrådet framhållit är, vad angår skogsvårdsstyrelserna i
de fyra nordligaste länen, att emotse en betydlig utvidgning av deras
verksamhet. Ett dylikt ökat arbete inträder genom överförande från den
1 maj 1930 under skogsvårdsstyrelsernas inseende av de förut under den
s. k. lappmarkslagen lydande ströhemmanen samt vidkommande skogsvårdsstyrelsen
i Jämtlands län ytterligare genom de betydande arealer
skogsmark, vilka tidigare i egenskap av skyddsskog stått under domänstyrelsens
uppsikt men genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 april 1928 förklarats
skola jämte viss annan mark behandlas såsom svårföryngrad
skog.
Denna vidgade verksamhet påkallar, att ökade medel ställas till vederbörande
skogsvårdsstyrelsers förfogande. Såsom av domänstyrelsen och
statskontoret berörts, kan ifrågasättas, huruvida icke nämnda ökade krav
kunna tillgodoses genom väntad stegring av skogsvårdsavgiftterna. Enligt
ovan anförda uppgifter torde ett belopp av ungefär 30,000 kronor
komma att för 1930 tillföras skogsvårdsstyrelserna utöver vad under närmast
föregående år influtit. Sagda beräkning har emellertid skett allenast
med stöd av approximativa uppgifter samt är sålunda i viss grad
osäker, varjämte må erinras, att beräkningen avser till samtliga skogs -vårdsstyrelser inflytande skogsvårdsavgifter, vadan den del av ökningen,
som faller på de fyra nordligaste länen, torde bliva jämförelsevis obetydlig.
Härtill kommer, att skogsvårdsavgifterna från de till styrelserna i nyssnämnda
fyra län överförda ströhemmanens skogar och förutvarande skyddsskogar
torde, åtminstone vad angår Jämtlands och Norrbottens län, uppgå
till jämförelsevis små belopp på grund av skogarnas dåliga läge och
beskaffenhet i övrigt. Med hänsyn härtill synes, örn till utgångspunkt
tages det av 1929 års riksdag fastställda beloppet för anslaget till skogsvårdens
befrämjande, centralrådets förevarande anslagsberäkning kunna
godkännas.»
Med hänsyn till de skäl, som anförts för den ifrågasatta anslagsförhöj- utskottet.
ningen, anser sig utskottet böra förorda Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må för budgetåret 1930/1931 anvisa till
skogsvårdens befrämjande, att i mån av förefallande
behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser,
ett extra reservationsanslag av 830,000 kronor.
48:o) Statens skogsutdikningsanslag. Under punkt 128 har Kungl. fe.ta<eBS äkogs.
Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret 1930/1931 under benämning utdikningsstatens
skogsutdikningsanslag anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000 [128.]
kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 401—404.)
76
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Motioner.
I detta sammanhang har utskottet till behandling iorehaft följande inom
riksdagen väckta motioner nämligen
A) I: 36 av herrar von Stockenström och Tamm likalydande med II: 74
av herrar Olsson i Blädinge och Svensson i Betingetorp, I: 97 av herr
Andersson, Henrik, m. fl. likalydande med II: 164 av herr Svensson i Grönvik
m. fl. samt 11:361 av herrar Sandberg och Wikström, i vilka samtliga
motioner hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1930/1931 under
benämning statens skogsutdikningsanslag anvisa ett extra reservationsanslag
av 700,000 kronor.
B) 11:281 av herr Jansson i Edsbäcken, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta följande:
1) Tillträde till dikningskurs kan vinnas dels av hos skogsvårdsstyrelse
eller skogssällskapet anställda personer med jägmästareutbildning och dels
av personer med forstmästareuthildning, vilka för dikningsarbeten anlitas
och till antagning vid dikningskurs förordas av skogsvårdsstyrelse eller
skogssällskapet.
2) Behörighet att handlägga syneförrättning rörande vissa företag enligt
vattenlagen må tillkomma: »— — —, jämväl hos skogsvårdsstyrelse eller
skogssällskapet anställd befattningshavare, som avlagt fullständig avgångsexamen
från skogshögskolans jägmästare- eller forstmästarekurs, eller från
skogsinstitutets motsvarande kurser, och som tillika genomgått särskild fortsättningskurs
vid skogshögskolan i till skogsutdikning hörande ämnen,
— — —.» (Jmf. nr 272/1927 Kungl. Maj:ts kungörelse.)
3) Vid sådan dikningsförrättning, där syn ej behöver hållas: »,— — —
förordnar skogsvårdsstyrelsen länsjägmästaren eller annan hos skogsvårdsstyrelsen
anställd befattningshavare, som avlagt fullständig avgångsexamen
från skogshögskolans jägmästare- eller forstmästarekurs, eller från skogsinstitutets
motsvarande kurser, att upprätta förslag till företaget.» (Jmf.
§ 3 i nr 273/1927 Kungl. Maj:ts cirkulär.)
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas
till motionerna.
Till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet inom
område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess
utnyttjande för skogsbörd, har av riksdagen (se 1927: prop. nr 156; K. skr.
nr 235) under benämning statens skogsutdikningsanslag anvisats ett extra
reservationsanslag, vilket för ett vart av budgetåren 1927/1930 uppförtsmed
respektive 200,000, 300,000 och 500,000 kronor.
För bidrag från ifrågavarande anslag lända till efterrättelse bestämmelserna
i kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag
från statens skogsutdikningsanslag med däri genom kungörelsen nr
365/1928 gjorda ändringar. Vidare har Kungl. Maj:t nämnda dag utfärdat
cirkulär (nr 273) till samtliga skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet med
vissa föreskrifter rörande tillämpningen av förstberörda kungörelse.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
11
I skrivelse den 16 september 1929 har centralrådet för skog svår dsstyrelsernas
förbund hemställt örn ifrågavarande anslags bestämmande för budgetåret
1930/1931 till 700,000 kronor, och har centralrådet till stöd därför
anfört i huvudsak följande.
För att utröna skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov i nu berörda avseende
under år 1931 hade centralrådet från samtliga dessa styrelser infordrat vissa
uppgifter, vilka av centralrådet sammanställts.
Av sammanställningen framginge, att under år 1929 till i början av
september månad samma år til! skogsvårdsstyrelserna inkommit omkring
1,600 ansökningar örn bidrag från statens skogsutdikningsanslag, för vilkas
tillgodoseende skulle erfordras statsbidrag enbart till torrläggningsarbeten
av eirka 545,000 kronor. Med bortseende från vad till skogssällskapet anslutna
skogar samtidigt kunde kräva skulle sålunda hittills kända ansökningar
under år 1929 inklusive förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna
kunna beräknas taga i anspråk en summa av sammanlagt 545,000 + 18/100 x
x 545,000 = 643,000 kronor. Det aktuella anslagsbehovet den 1 mars 1930,
före vilken datum skogsvårdsstyrelserna skulle hava till Kungl. Maj:t överlämnat
sina framställningar örn bidrag från statens skogsutdikningsanslag
för budgetåret 1929/1930, kunde emellertid uppskattas till en betydligt högre
summa. Sålunda torde ett avsevärt antal före år 1929 inkomna bidragsansökningar
då bliva föremål för anslagsiiskanden — centralrådet finge
erinra örn att skogsvårdsstyrelserna i fråga örn anslaget för budgetåret
1928/1929, 300,000 kronor, hade av centralrådet godkända äskanden örn
sammanlagt 485,412 kronor ■— varjämte anledning funnes förmoda, att ett
icke obetydligt antal dikningsansökningar skulle inkomma till skogsvårdsstyrelserna
efter den 1 september 1929. Det för sagda budgetår tillgängliga
anslaget av 500,000 kronor komme sålunda med största sannolikhet att
bliva otillräckligt för täckande av det belopp, som den 1 mars 1930 komme
att äskas, även örn skogsvårdsstyrelserna givetvis, med kännedom örn anslagets
storlek, i viss utsträckning komme att begränsa sina anspråk och
endast göra framställning örn bidrag till en del av inneliggande ansökningar.
Den del av det äskade beloppet, som ej täcktes av statens skogsutdikningsanslag
för budgetåret 1929/1930, komme till största delen, d. v. s. i den
utsträckning skogsvårdsstyrelserna ej själva förmådde tillgodose ansökningarna
med bidrag från skogsvårdskassan, att belasta anslaget för nästföljande
budgetår, eller 1930/1931.
Av sammanställningen framginge vidare, att skogsvårdsstyrelserna räknade
med, att under år 1930 skulle inkomma bidragsansökningar i sådan omfattning,
att de vid ett tillgodoseende skulle kräva en summa av cirka
660,000 kronor i statsbidrag, exklusive erforderliga förvaltningsbidrag till
skogsvårdsstyrelserna.
Vid beräkning av anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 borde, som
ovan framhållits, utom till dessa under 1930 inkommande ansökningar, hänsyn
även tagas till den, som centralrådet påvisat, betydande summa, varpå
de ansökningar belöpte, för vilka bidrag tidigare av skogsvårdsstyrelserna
äskats men vilka på grund av bristande medelstillgång ej då kunnat bliva
tillgodosedda, samt till det vid 1929 års slut hos skogsvårdsstyrelserna
balanserade antalet ansökningar, uppgående till inemot 2,000 stycken, som
vid sagda tidpunkt ännu ej blivit av skogsvårdsstyrelserna behandlade.
Med ledning härav torde det vid 1930 års slut föreliggande anslagsbehovet
kunna uppskattas till en summa, avsevärt överstigande en miljon kronor.
78
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Detta visade, att landets enskilda skogsägare i liög grad uppskattat, och
intresserat sig för den verksamhet, statens skogsutdikningsanslag hade till
ändamål att understödja, samt att det vore en lätt sak att hos dem vinna
gehör för en ytterligare utveckling av skogsvårdsstyrelsernas dikningsarbeten.
Det förliölle "sig nämligen så, att många skogsvårdsstyrelser med hänsyn till
anslagets begränsning ej ansett sig kunna göra en mera omfattande propaganda
för saken. Örn så skedde, skulle medelsbehovet mycket snabbt kunna
drivas i höjden och synnerligen betydande anslagsökningar utan svårigheter
kunna konsumeras.
Centralrådet hade med vad ovan anförts velat framhålla, att det föreliggande
behovet av medel till skogsvårdsstyrelsernas direkt statsunderstödda
dikningar vore betydande och avsevärt överstege vad för ändamålet av riksdagen
anvisats. Med hänsyn härtill ansåge sig centralrådet hava goda skäl
att åter anhålla örn en ökning av statens skogsutdikningsanslag.
Den organisation, skogsvårdsstyrelserna utgjorde, torde numera, sedan
ändamålsenliga former för ifrågavarande dikningsverksamhet utbildats, vara
i stånd att driva denna i en avsevärt större skala än vad hittills skett. Ehuru
till ifrågavarande ändamål anslagna medel måste anses komma till synnerligen
god och för landet fördelaktig användning, syntes det dock lämpligast,
att utvecklingen av ifrågavarande verksamhet ej försigginge i alltför snabbt
tempo, i synnerhet som tillgången på för detta ändamål specialutbildad
personal ännu vore knapp.
Med hänsyn härtill och till det förhållande, att statens skogsutdikningsanslag
så nyligen som vid 1929 års riksdag höjdes med 200,000 kronor till
500,000 kronor funne sig centralrådet ej böra begära ett belopp, som ungefärligen
skulle motsvara det sannolikt föreliggande medelsbehovet för år
1931. Centralrådet ville i stället begränsa sitt äskande till den summa,
som erfordrades för att intresset hos skogsägarna för skogsutdikningsarbeten
under kommande år matte kunna vidmakthållas och stärkas, vilket ej kunde
ske, örn en stor balans av äldre ansökningar för längre tid hnge hindra
nya ansökningars handläggning och bidragstilldelning. Om detta missförhållande
i nöjaktig grad skulle kunna undvikas, beräknade centralrådet, att
för budgetåret 1930/1931 till statens skogsutdikningsanslag måste anvisas
en summa av minst 700,000 kronor.
Enligt av skogssällskapet gjorda beräkningar skulle sällskapet vara i behov
av omkring 10,000 kronor eller samma belopp som beräknats för innevarande
budgetår.
Domänstyrelsen har tillstyrkt centralrådets ovanberörda förslag. Statskontoret
har ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke berörda anslag borde
för budgetåret 1930/1931 upptagas med samma belopp som för innevarande
budgetår eller i allt fall icke höjas med så betydande belopp som av centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund föreslagits.
Departementschefen har med hänsyn till statsekonomiska skäl och den
betydande verksamhet, som synes kunna bedrivas även med stöd av ett
anslag av nu utgående storlek, vilket utan återbetalningsskyldighet ställdes
till skogsägarnas förfogande, ansett, att anslaget bör bestämmas till oförändrat
belopp.
Beträffande dispositionen av anslaget har departementschefen understrukit
domänstyrelsens uttalande rörande vikten av att varsamhet iakttoges vid
79
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
anslagets utnyttjande samt att för upprättande av planer m. m. för dikningsföretagen
icke foges i anspråk större del av anslaget än som oundgängligen
krävdes.
Med hänsyn till det i motionen II: 281 väckta förslaget torde böra erinras
örn följande.
I det betänkande av särskilt tillkallade sakkunniga, som låg till grund
för Kungl. Majrts proposition nr 156 till 1927 års riksdag, ingingo de sakkunniga
på frågan, vilka personer, som borde äga behörighet dels att förrätta
syn rörande skogsutdikningsföretag dels ock att uppgöra förslag till sådana
företag, rörande vilka sådan syn ej skulle erfordras. De sakkunniga
framhöllo därvid, att behörighet i förstnämnda avseende borde tillerkännas
länsjägmästarna samt särskilda hos skogsvårdsstyrelserna anställda dikningsledare.
Kompetens såsom dikningsledare ansågo de sakkunniga böra tillkomma
allenast den som genomgått skogshögskolans jägmästar- eller forstmästarkurs
och därjämte förvärvat erforderlig praktisk erfarenhet vid skogsutdikningsföretag.
I det senare hänseendet borde enligt de sakkunnigas
mening under viss förutsättning behörighet tillkomma även personer nied
länsskogvaktare utbildning och allmänna kompetens.
Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition innefattade i förevarande avseende,
att den hos skogsvårdsstyrelserna anställda personalen med högre skoglig
utbildning i allmänhet skulle få anses kompetent att upprätta förslag i förevarande
avseende även för sådana fall, då företag skulle handläggas vid
syneförrättning enligt vattenlagen.
Departementschefen uttalade i propositionen härom:
Då, på sätt förut framhållits, ifrågavarande bidragsverksamhet borde handhavas
av skogsvårdsstyrelserna, vore det givetvis önskvärt, att hos dessa
anställd personal företrädesvis anlitades för uppgörande av förslag till skogsutdikningsföretag.
Enär de flesta dylika företag torde bliva av mindre
omfattning och av enkel natur, torde den hos styrelserna anställda personalen
med högre skoglig utbildning i allmänhet få anses kompetent att
upprätta förslag i förevarande avseende, och gällde detta även sådana fall,
då företag, som nyss sagts, skulle handläggas vid syneförrättning enligt
vattenlagen. Det torde dock vara önskvärt, såsom ock av de sakkunniga
föreslagits, att särskilda repetitionskurser i hithörande ämnen anordnades vid
skogshögskolan för nyssangivna personal och denna sålunda bereddes
ökad kompetens i förevarande avseende. Vad anginge företag, som vore av
mera invecklad beskaffenhet eller avsåge reglering av vattenståndet i större
vattendrag, sjöar eller andra vattensamlingar, torde emellertid berörda personal
i regel ej äga tillräcklig kompetens, utan torde vid uppgörande av
förslag till dylika företag såsom särskild förrättningsman böra förordnas
lantbruksingenjör eller annan sakkunnig person.
Även i fråga om företag, rörande vilka enligt det förut anförda syn ej
skulle erfordras, borde enligt departementschefens mening här avsedd behörighet
i allmänhet böra tillerkännas allenast skogsvårdsstyrelsernas befatt
-
80
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet.
ningshavare med högre skoglig utbildning. Detta hindrade givetvis ej, att
dessa vid dikningsförslagens uppgörande ägde anlita vederbörande länsskogvaktare
såsom biträden i fråga örn arbete, som lämpligen kunde anförtros
åt dem.
Slutligen uttalade departementschefen, att det borde ankomma på Kungl.
Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut rörande anslagsfrågan, meddela
närmare bestämmelser angående behörighet såväl att förrätta syn enligt
vattenlagen rörande skogsutdikningsföretag som ock att uppgöra förslag till
sådana företag, som ej skulle behöva handläggas vid dylik syn.
I sitt över propositionen avgivna utlåtande nr 65, vilket godkändes av
riksdagen, anförde jordbruksutskottet, att det givetvis vore en angelägenhet av
vikt, att jämväl planer för sådana företag, vilka vore avsedda att understödjas
från det i förevarande proposition äskade anslaget, upprättades av fullt kompetenta
personer samt med all den omsorg och insikt som saken krävde.
Utskottet vöre emellertid övertygat att med de av departementschefen angivna
grunderna i detta avseende frågan skulle kunna ordnas på ett praktiskt
och jämväl med hänsyn till statens intresse fullt betryggande sätt
Utskottet biträdde därför Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande del.
Genom kungörelse den 27 juli 1927 (nr 272) har Kungl. Majit förordnat
att till förrättningsman vid syneförrättning rörande sådant torrläggningsföretag
enligt 7 kap. vattenlagen, som uteslutande eller huvudsakligen avser
höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande
för skogsbörd, må kunna förordnas — förutom de tjänstemän och
personer, som enligt 10 kap. 32 § 1 mom. vattenlagen äga eller genom särskilda
beslut av Kungl. Majit tillagts behörighet i berörda avseende — jämväl
hos skogsvårdsstyrelse eller skogssällskapet anställd befattningshavare,
som avlagt fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller
skogshögskolans jägmästarkurs och som tillika genomgått särskild fortsättningskurs
vid skogshögskolan i till skogsutdikning hörande ämnen. I Kungl.
Majits ovanberörda cirkulär den 27 juni 1927 (nr 273) är med avseende å
företag, som prövas ej böra handläggas vid syneförrättning enligt 10 kap.
vattenlagen, föreskrivet, att skogsvårdsstyrelse skall förordna länsjägmästare!!
eller annan hos styrelsen anställd befattningshavare, som avlagt fullständig
avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarkurs,
att upprätta förslag till företaget.
Beträffande först frågan örn anslagsbeloppet för budgetåret 1930/1931 har
detta i Kungl. Maj:ts förslag uppförts med samma belopp som för innevarande
budgetår eller 500,000 kronor. I de här ovan först berörda motionerna
har i huvudsak på de av centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas
förbund anförda skäl hemställts örn anvisande av ett till 700,000 kronor
förhöjt anslag.
Vid framläggande förlidet år av Kungl. Maj:ts förslag till höjning av
ifrågavarande anslag för innevarande budgetår, vilket bifölls av riksdagen,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
81
uttalade departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att det
med hänsyn till ifrågavarande verksamhets synnerliga vikt ur nationalekonomisk,
social och enskild synpunkt syntes önskvärt, att anslaget ifråga
utmättes så att verksamhetens fortgång och utveckling kunde behörigen
tillgodoses, varvid departementschefen jämväl erinrade, att skogsutdikningen
icke blott gynnade produktionen utan jämväl bidroge att öka tillgången
på arbetstillfällen.
Vad centralrådet för skogs vårdsstyrelsernas förbund i sin i motionerna
åberopade framställning anfört synes utskottet ådagalägga behovet av en
ytterligare höjning i det av Kungl. Majit äskade beloppet. Den i motionerna
föreslagna höjningen är visserligen betydande men att döma av de
av centralrådet lämnade uppgifterna rörande bland annat storleken av den
summa, vartill under 1930 inkommande ansökningar beräknas uppgå, och
det vid 1929 års slut balanserade antalet ansökningar, som vid samma tidpunkt
ännu icke blivit av skogsvårdsstyrelserna behandlade, har utskottet
funnit någon berättigad invändning icke kunna göras mot att anslaget i
fråga såsom motionärernas förslag innebär bestämmes till 700,000 kronor.
Rörande härefter det i motionen II: 281 väckta förslaget avser detta sådan
ändring i ovanberörda bestämmelser i fråga örn vilka personer, som
äga behörighet såsom förrättningsmän vid skogsutdikningsföretag av ifrågavarande
slag, att sådan behörighet må efter vid skogshögskolan genomgången
fortsättningskurs i till skogsutdikning hörande ämnen tillkomma jämväl
hos skogsvårdsstyrelse eller skogssällskapet anställd befattningshavare med
avgångsexamen från skogshögskolans forstmästarkurs såväl beträffande syneförrättning
enligt 10 kap. vattenlagen som i fråga örn upprättande av förslag
till sådana skogsutdikningsföretag, som prövas ej böra handläggas vid
dylik syneförrättning.
Av den ovan lämnade redogörelsen rörande tillkomsten av gällande bestämmelser
i av motionären angivet avseende framgår, att de förenämnda
sakkunniga, på vars betänkande Kungl. Maj:ts förslag var grundat, uttryckligen
föreslagit, att behörighet att förrätta syn rörande skogsutdikningsföretag
skulle tillerkännas förutom länsjägmästaren särskilda hos skogsvårdsstyrelserna
anställda dikningsledare samt att kompetens såsom dikningsledare
borde tillkomma icke allenast den som genomgått skogshögskolans
jägmästarkurs utan även den som genomgått skogshögskolans forstmästarkurs.
I sitt yttrande till propositionen i ämnet till 1927 års riksdag
uttalade i anslutning härtill departementschefen, att den hos skogsvårdsstyrelserna
anställda personalen med högre skoglig utbildning i allmänhet
finge anses kompetent till förrättningsmän även för sådana fall, då dikningsföretag
skulle handläggas vid syneförrättning enligt vattenlagen.
Kungl. Maj:ts förslag innefattade med andra ord ett oförbehållsamt godkännande
av de sakkunnigas förslag i förevarande avseende. Riksdagen
ansåg på sätt i det föregående nämnts, att med de av departementschefen
sålunda angivna grunderna förevarande fråga skulle kunna ordnas på ett
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 10 sand. 2 hafi. (Nr 2.) ti
82 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
praktiskt och jämväl med hänsyn till statens intresse fullt betryggande sätt
och biträdde därför Kungl. Maj:ts förslag. Emellertid har genom de av
Kungl. Majit sedermera utfärdade bestämmelserna rörande förrättningsmännens
kompetens såsom i motion II: 281 framhållits behörighet i förevarande
avseende tillerkänts förutom länsjägmästare!! allenast hos skogsvårdsstyrelse
eller skogssällskapet anställd befattningshavare, som avlagt
fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans
jägmästarkurs och som tillika genomgått ovanberörda särskilda
fortsättningskurs vid skogshögskolan. Härigenom har enligt vad utskottet
har sig] bekant vissa skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet satts ur stånd
att anlita hos dem anställda personer med eljest erkänt stor skicklighet och
förfarenhet just på ifrågavarande område. Då riksdagens ovanberörda beslut
1927 uppenbarligen avsåg, att kompetens i förevarande avseende skulle
tillerkännas jämväl hos skogsvårdsstyrelse eller skogssällskapet anställd
person med avgångsexamen från skogshögskolans forstmästarkurs, synes utskottet
en hänvändelse i saken böra göras till Kungl. Majit för erhållande
av sådan ändring i gällande bestämmelser, som må påkallas för vinnande
av det i motionen avsedda syftet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
och motionerna 1:36 och 11:74, 1:97 och 11:164
samt II: 361 för budgetåret 1930/1931 under benämning
statens skogsutdikningsanslag anvisa ett extra reservationsanslag
av 700,000 kronor,
2) med anledning av motionen II: 281 i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla om sådan ändring i gällande bestämmelser
med avseende å fordringarna för behörighet
att handlägga skogsutdikningsförrättningar, som må påkallas
för vinnande av det i motionen avsedda syftet.
iSkogsvårds- 49:o) Skogsvårdsstyrelsernas förbund. Under punkt 129 har Kungl. Majit
StfurbundaS föraskgit riksdagen att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna under
[129.] kalenderåret 1930 för skogsvårdsstyrelsernas förbund anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 36,500 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 404—409.)
Såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för den sammanslutning,
benämnd skogsvårdsstyrelsernas förbund, vari nämnda styrelser äro förenade,
har å riksstaten uppförts anslag alltsedan budgetåret 1926/1927. För innevarande
budgetår är anslaget, vilket har natur av extra reservationsanslag,
upptaget med 20,000 kronor och avsett för kostnaderna under kalenderåret
1929. Stadgar för förbundet hava av Kungl. Majit fastställts den 14
augusti 1925.
83
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Kungl. Majlis förslag, som grundar sig på en av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund gjord, i statsrådsprotokollet återgiven framställning,
innebär en anslagsförhöjning av 16,500 kronor. Härav äro 7,500
kronor huvudsakligen avsedda för att möjliggöra förhyrande av egen lokal
och anställande av erforderlig kvalificerad sekreterarhjälp. I sistnämnda
avseende har centralrådet framhållit, att ifrågavarande sekreterargöromål
vöre av den omfattning och betydelse, att de borde utgöra huvudsysslan
för en skogligt utbildad, högt kvalificerad tjänsteman. Återstoden eller
0,000 kronor utgör ett engångsanslag till inredning av lokal samt möblering
av densamma.
Departementschefen har beträffande förevarande anslag anfört, bland annat,
följande.
»Ifrågavarande förbund har numera varit i verksamhet så lång tid, att
viss mera bestämd erfarenhet börjat vinnas rörande utvecklingen av dess
arbete och dettas omfattning. Med utgångspunkt härifrån har centralrådet
ansett tiden vara inne, att förbundet bibringas en fastare organisation, avvägd
efter den med åren alltmer ökade verksamheten. I anslutning härtill
föreslås ett bättre ordnande av lokalfrågan. Det av förbundet för ändamålet
begärda anslaget innebär en väsentlig ökning i vad nu utgår. Med
hänsyn till förbundets vidgade verksamhet synes förslaget dock kunna i
huvudsak godkännas. Även örn den föreslagna årliga ersättningen, 12,000
kronor, åt sekreteraren må synas hög, vill jag, på de av centralrådet till
stöd för densamma anförda skäl, ej motsätta mig dess upptagande till angivet
belopp.»
Då utskottet av den i ärendet förebragta utredningen övertygats örn att utskottet.
skogsvårdsstyrelsernas förbund för att kunna på önskvärt sätt fylla sin
viktiga uppgift är i behov av de ifrågasatta ökade anslagsmedlen anser sig
utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning. I anslutning
härtill hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom bidrag till bestridande av
kostnaderna under kalenderåret 1930 för skogsvårdsstyrelsernas
förbund anvisa för budgetåret 1930/1931
ett extra reservationsanslag av 36,500 kronor.
50:o) Utgifter för naturskyddsändamål. Under punkt 130 har Kungl, utgifter för
Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret 1930/1931 anvisa såsom särskilda
extra reservationsanslag a) till kostnader för nationalparker 3,000 kronor, [130 j
b) till vetenskapsakademiens förvaltning av naturskyddsärenden 6,800 kronor.
Allt sedan år 1921 (jmf. IX H. T. 1920 p. 123) hava i riksstaten å extra
stat under titel utgifter för naturskyddsändamål varit uppförda tvä reservationsanslag,
det ena avsett till bestridande av kostnader för nationalparker
och det andra till gäldande av resekostnader och övriga utgifter för veten
-
84
TJtskottet.
Lantmäteri
undervis
ninqen.
[133.]
Motioner.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
skapsakademiens förvaltning av naturskyddsärenden. För innevarande budgetår
är det förra anslaget upptaget till 3,000 kronor och det senare till
4,800 kronor.
Beträffande sistnämnda anslag innebär Kungl. Maj:ts förslag, som föranletts
av en av vetenskapsakademien gjord framställning i ämnet, en höjning
med 2,000 kronor. Departementschefen har härom anfört följande.
»Vad angår anslaget till vetenskapsakademiens förvaltning av naturskyddsärenden
har redan tidigare framhållits, hurusom med hänsyn till naturskyddsärendenas
stigande antal behovet av särskild sekreterarhjälp vid deras
handläggning gjorde sig alltmera kännbart. Under motsvarande punkt i
nionde huvudtiteln till 1929 års riksdag uttalade jag i anledning av en då
föreliggande liknande framställning, att vissa skäl talade för någon höjning
av ifrågavarande anslag men att jag av sparsamhetsskäl icke ansåg mig
för det dåvarande böra tillstyrka anslagets ökande. Med hänsyn emellertid
till vad vetenskapsakademiens naturskyddskommitté nu ytterligare anfört
örn behovet i förevarande avseende samt önskvärdheten av att sekreterarhjälp
må kunna anskaffas för beredande av bättre möjlighet att med oavbruten
uppmärksamhet följa förevarande ärenden, synes framställningen böra
så tillvida tillmötesgås, att anslaget i fråga höjes med 2,000 kronor.»
Utskottet, som icke anser sig böra göra någon invändning mot Kungl.
Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen må för budgetåret 1930/1931 anvisa
såsom särskilda extra reservationsanslag
a) till kostnader för nationalparker 3,000 kronor,
b) till vetenskapsakademiens förvaltning av naturskyddsärenden
6,800 kronor.
51:o) Lantmäteriundervisningen. Under punkt 133 har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att till lantmäteriundervisningens ordnande och bedrivande
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av
51,350 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 413—420.)
I två inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen 1:67 av herr Nilsson, Petrus, m. fl. och 11:82 av herr Ekman
m. fl., har hemställts,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, dels att förslag
till slutligt ordnande av lantmäteriundervisningen måtte föreläggas nästkommande
års riksdag, dels ock att Kungl. Majit ville, redan från och med
ingången av nästa läsår och efter övervägande i första hand av den utav
lantmäteristyrelsen framlagda undervisningsplanen, vidtaga den omläggning
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
85
av lantmäteriundervisningen, som utan ett föregripande av frågans slutliga
ordnande erfordras för att bereda lantmätarna den för deras verksamhet
erforderliga utbildningen; samt
att riksdagen ville för möjliggörande av erforderlig omläggning av lantmäteriundervisningen
höja det för undervisningen under budgetåret 1930/1931
föreslagna extra reservationsanslaget med ett belopp av 4,000 kronor, från
51,350 kronor till 55,350 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
Allt sedan 1910 har riksdagen ställt medel till Kungl. Maj:ts förfogande
att användas till lantmäteriundervisningens ordnande och bedrivande i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av lantmäteristyrelsen den 6 november
1909 framställt, i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 8 april
1910 (prop. nr 186/1910) närmare angivet förslag. För ett vart av budgetåren
1925—1929 har anslaget uppförts såsom extra reservationsanslag
med 49,500 kronor. För budgetåret 1929/1930 är anslaget upptaget med
ett belopp av 51,350 kronor.
I statsrådsprotokollet har departementschefen lämnat en redogörelse för
huvuddragen i ett av särskilda inom jordbruksdepartementet tillkallade
sakkunniga utarbetat förslag till ett slutligt ordnande av lantmäteriundervisningen
gående ut på inrättande för sådant ändamål av en fristående
anstalt i form av en lantmäterihögskola jämte över förslaget avgivna yttranden.
Kungl. Maj:ts förslag innebär uppförande i enlighet med av lantmäteri- Kungl. Majit.
styrelsen framställt förslag av samma belopp som för innevarande budgetår
eller 51,350 kronor för lantmäteriundervisningens ordnande och bedrivande.
Departementschefen har i fråga örn detta förslag anfört följande.
»Önskvärt synes vara, att den nuvarande lantmäteriundervisningen, vilkens
lärarpersonal sedan många år tillbaka avlönats från extra anslag, regleras
på ett fastare och rationellare sätt. Innan detta emellertid sker och staten
eventuellt binder sig vid en ordinarie lärarkår samt den avsevärda utgiftsökning,
som genomförandet av en ny ordning i varje fall lärer komma att
medföra, synas vissa frågor i den framlagda utredningen böra vinna ytterligare
belysning bland annat i anslutning till ifrågasatta undersökningar
inom områden, som beröra lantmäteriets verksamhet. Jag är sålunda icke
beredd att för närvarande taga slutlig ställning i ämnet.
Vad angår nästkommande års anslagsbehov, vilket, såsom lantmäteristyrelsen
framhållit, icke behöver påverkas av ett avgörande av frågan örn
lantmäteriundervisningens omorganisation, har styrelsen icke föreslagit
någon förändring i nu utgående anslags belopp. Då anledning till erinran
icke torde förefinnas mot anslagets beräknande, vill jag föreslå, att detsamma
uppföres oförändrat med 51,350 kronor.»
86
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Motionerna.,
Utskottet.
I de väckta motionerna framhålles, hurusom särskilt den förändrade jorddelningslagstiftningen
ställer lantmäteripersonalen inför vissa nya krävande
uppgifter, som i särskild grad påkalla en efter de nya förhållandena mera
anpassad lantmäteriundervisning. Den nuvarande lantmäteriundervisningens
provisoriska karaktär medförde också betydande olägenheter. Genom att
lärarbefattningarna mer eller mindre utgjordes av bisysslor sänktes sålunda
undervisningens kvalitet och äventyrades dess homogenitet. Vidare gjorde
sig bristen på erforderliga läroböcker ofördelaktigt gällande. Då emellertid
Kungl. Majit ännu icke tagit ståndpunkt till sättet för lantmäteriundervisningens
slutliga ordnande hava motionärerna begränsat sig till att föreslå
framställning till Kungl. Maj:t örn framläggande för 1931 års riksdag
av sådant förslag i ämnet. Samtidigt hava emellertid motionärerna ansett
sig böra ifrågasätta, att inom det nuvarande provisoriets ram omedelbart
vidtagas sådana ändringar, som utan att föregripa en slutlig lösning av
förevarande fråga likväl kunde undanröja åtskilliga nu förefintliga olägenheter.
Motionärerna hava sålunda särskilt ifrågasatt ökad undervisning i
ämnena jorddelningslära, skogslära, juridik och stadsplanelära, därvid emellertid
enligt motionärernas mening borde tillkomma Kungl. Maj:t att efter
lantmäteristyrelsens hörande bestämma, vilken utökning av de i nu gällande
undervisningsplan ingående ämnen, som borde äga rum, eller vilka nya
ämnen, som kunde böra uppföras å undervisningsplanen. Den kostnadsökning,
som skulle föranledas av en sådan omläggning av undervisningen
inom det nuvarande provisoriet, har i motionerna beräknats till 12,500
kronor. Då, även under förutsättning att omläggningen genomfördes från
och med nästa läsår enligt vad i motionerna anförts, i allt fall endast en
del av kostnadsstegringen komme att inträda under budgetåret 1930/1931
hava motionärerna stannat vid att föreslå en ökning i det nuvarande och
av Kungl. Majit föreslagna anslaget till lantmäteriundervisningen med 4,000
kronor för sistnämnda budgetår.
Såväl departementschefen som motionärerna hava framhållit önskvärdheten
av lantmäteriundervisningens definitiva ordnande på ett fastare och
rationellare sätt. Utskottet delar till fullo denna uppfattning. Enligt vad
utskottet inhämtat torde också förslag från Kungl. Majit till ifrågavarande
undervisnings slutliga ordnande med säkerhet vara att förvänta till 1931
års riksdag. Vid sådant förhållande synes utskottet icke av nöden att såsom
i motionerna föreslås nu göra en hänvändelse härom till Kungl. Majit.
Vad angår motionärernas förslag att inom det nuvarande provisoriets
ram omedelbart vidtaga vissa ändringar kan utskottet i betraktande av att
frågan örn lantmäteriundervisningens definitiva ordnande på sätt ovan
nämnts står så nära inför sin lösning icke finna tillräckligt vägande skäl
föreligga för vidtagande av en sådan åtgärd. Härtill kommer, att det i
varje fall för utskottet icke är möjligt bedöma i vad män det motionsvis
väckta förslaget kan leda till ett föregripande av frågans slutliga lösning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 87
Utskottet anser sig därför böra förorda, att det extra anslaget till lantmäteriundervisningen,
såsom Kungl. Maj:ts förslag innebär, upptages med
samma belopp som för innevarande budgetår eller 51,350 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förevarande
framställning och med avslag å motionerna
I: 67 och II: 82 till lantmäteriundervisningens ordnande
och bedrivande anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra
reservationsanslag av 51,350 kronor.
52:o) Byggnadsarbeten för lautmäteriundervisuingen. Under punkt 134
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för inredande i enlighet med av
byggnadsstyrelsen i skrivelse den 9 december 1929 framlagt, i statsrådsprotokollet
omförmält förslag i tekniska högskolans gamla byggnad vid
Drottninggatan av lokaler för lantmäteriundervisningen anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 182,000 kronor.
Jämlikt Kungl. Marits beslut den 26 mars 1926 har byggnadsstyrelsen
nied Stockholms stads fastighetsnämnd träffat avtal örn förhyrande för lantmäteriundervisningen
och statens reproduktionsanstalt av samtliga lokaler i
Östermalms gamla läroverksbyggnad för tiden till och med den 30 juni
1929, vilken tid sedermera förlängts till den 1 oktober 1931. Den 20
januari 1928 och den 13 maj 1929 har Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att i samråd med lantmäteristyrelsen verkställa utredning i
fråga örn lämpligaste sättet för beredande av lokaler för nämnda institutioner
för tiden efter den 1 oktober 1931.
Enligt av byggnadsstyrelsen verkställd utredning skulle lantmäteriundervisningens
lokalbehov kulina tillgodoses inom tekniska högskolans gamla
fastighet vid Drottninggatan, sedan högskolans fysiska institution och bibliotek
avflyttat därifrån till de nya lokalerna inom högskolekomplexet vid
Valhallavägen, vilket beräknades kunna ske till den 1 oktober 1930.
Genomfölandet av detta förslag till lantmäteriundervisningens förläggning
i byggnaden i fråga betingade emellertid vissa ombyggnadsarbeten. Väggar
måste sålunda borttagas och nya skiljeväggar uppsättas, toaletter borde anordnas
samt vinden över den en våning höga flygeln höjas och inredas,
varjämte den synnerligen bristfälliga värmeledningen borde iståndsättas och
förses med särskild värmecentral. En bostad om 2 rum och kök borde inredas.
De sålunda föreslagna ändringsarbetena m. m., som åskådliggjordes
å skrivelsen bilagda fyra ritningar, bomme enligt en jämväl bifogad beräkning
att draga en kostnad av 182,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Såsom ovan nämnts utgår avtalet med Stockholms stads fastighetsnämnd
örn förhyrande i gamla Ostermalmsläroverket av de lokaler, vari lantmäteriundervisningen
och statens reproduktionsanstalt för närvarande äro inrymda,
Byggnadsarbeten
för
lantmäteriundervisningen.
[134.]
Utskottet.
88 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
den 30 september 1931. Enär, enligt vad jag inhämtat, nämnda byggnad
då är avsedd att rivas, torde icke finnas någon utsikt att erhålla förnyelse
av avtalet i fråga. Vid sådant förhållande måste på annat sätt beredas
erforderliga lokaler för — bortsett från reproduktionsanstalten, varom i
detta sammanhang ej är fråga — lantmäteriundervisningen. — — —
Så vitt nu kan bedömas torde förhållandena av kostnadshänsyn vara sådana,
att ett utväljande av flygelbyggnaden vid gamla tekniska högskolan för
undervisningens ditförläggande lärer komma att, åtminstone under någon
tid framåt, vid de lokaler, som där nu skulle inredas eller framdeles tillbyggas,
binda undervisningen, vare sig den bibehålies i nuvarande form
eller på ett eller annat sätt omlägges. Då jag anser, att man icke
kan bortse från de med en nybyggnad förenade högre direkta kostnaderna,
är jag dock av den uppfattningen att nämnda flygelbyggnad bör,
sedan nödiga förändringar däri vidtagits, utnyttjas för ändamålet. För den
nuvarande undervisningen kunna, på sätt i ärendet utretts, där beredas
goda lokaler. Byggnadsstyrelsens uttalande giver jämväl vid handen, att
genom till- och ombyggnad sagda lokaler torde, där desamma ej finnas
böra tagas i bruk för annat ändamål, kunna på tillfredsställande sätt
framdeles utvidgas för att tillgodose jämväl det behov, som eventuellt
skulle påkallas vid en omläggning av undervisningen. Den av byggnadsstyrelsen
beräknade kostnaden för den ombyggnad, som skulle krävas vid
nuvarande anordning av lantmäteriundervisningen, har uppskattats till
182,000 kronor. Visserligen är detta ett betydande belopp för iordningställande
av lokalerna. Erinras må emellertid, att hyreskostnaden för de nuvarande
lokalerna, vilka ingalunda fylla tidsenliga krav, oberäknat uppvärmning uppgå
till 11,000 kronor eller sålunda ett belopp, överstigande räntan å ombyggnadskapitalet.
Jag anser mig sålunda böra biträda byggnadsstyrelsens förslag
till förläggningsfrågans lösning.»
Med hänsyn till att på sätt under nästföregående punkt anförts frågan
örn lantmäteriundervisningens slutliga ordnande torde stå inför sin
snara lösning är det givetvis ett viktigt önskemål att kunna i avvaktan
härpå tillgodose den nuvarande undervisningens lokalbehov utan att behöva
på sätt Kungl. Maj:ts förslag innebär tillgripa omfattande och
dyrbara byggnadsarbeten. Emellertid har departementschefen såsom
närmaste skäl för den föreslagna åtgärden åberopat, att den byggnad
(gamla Östermalmsläroverket), vari lantmäteriundervisningen och statens
reproduktionsanstalt jämlikt med Stockholms stads fastighetsnämnd
intill den 1 oktober 1931 gällande hyresavtal äro inrymda, är avsedd att
rivas. Av utredningen i ärendet framgår icke, att någon viss tidpunkt
bestämts för rivningens verkställande. Enligt vad utskottet erfarit lärer
heller icke vara uteslutet, att en förnyelse av berörda avtal på någon
kortare tid skulle kunna komma till stånd. Utskottet förutsätter därför,
att från Kungl. Maj:ts sida åtgärder komma att vidtagas för inledande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
89
med Stockholms stad av förhandlingar för åstadkommande av en godtagbar
uppgörelse i sådant syfte. Därest denna väg skulle visa sig
oframkomlig, synes utskottet möjligheten att bereda andra provisoriska
lokaler utan vidtagande av mera omfattande byggnadsarbeten böra undersökas.
Denna undersökning bör självfallet omfatta även möjligheten
av att i tekniska högskolans gamla byggnad vid Drottninggatan träffa
anstalter för att utan ombyggnadsarbeten bereda erforderliga provisoriska
lokaler åt lantmäteriundervisningen. Skulle det emellertid visa sig, att lokalfrågan
icke heller på nu antytt sätt låter sig lösas, torde Kungl. Majit
böra beredas möjlighet att såsom en sista utväg utföra de av Kungl. Majit
ifrågasatta byggnadsarbetena i tekniska högskolans gamla byggnad. Utskottet
vill därför tillstyrka, att det ifrågasatta beloppet 182,000 kronor
ställes till Kungl. Majits förfogande för att under ovan angiven förutsättning
användas för tillgodoseende av lantmäteriundervisningens lokalbehov
genom dess inrymmande på sätt Kungl. Majit föreslagit i tekniska
högskolans gamla byggnad eller på annat sätt, som Kungl. Majit kan
finna lämpligt.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Majits förevarande
framställning för beredande i enlighet
med av byggnadsstyrelsen i skrivelse den 9 december
1929 framlagt förslag i tekniska högskolans gamla
byggnad vid Drottninggatan eller på annat sätt, som
Kungl. Majit kan finna lämpligt, av lokaler för lantmäteriundervisningen
anvisa för budgetåret 1930/
1931 ett extra reservationsanslag av 182,000 kronor.
53:o) Kartarbeten m. m. I förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931
har Kungl. Majit under anslagstiteln rikets allmänna kartverk uppfört
ordinarie reservationsanslaget kartarbeten m. m. med oförändrat belopp,
223,700 kronor.
Under samma punkt, 145, har jämväl motiverats anvisande av särskilda
extra reservationsanslag å dels 42,400 kronor till diverse behov vid rikets
allmänna kartverk, dels ock 28,900 kronor till anläggning av ett astronomiskt-geodetiskt
observatorium å Lovön.
(Statsrådsprotokollet sid. 443 — 448.)
Utöver det ordinarie reservationsanslaget till kartarbeten m. m. finnes
för innevarande budgetår till diverse behov vid rikets allmänna kartverk
uppfört ett extra reservationsanslag å 34,200 kronor.
Inberäknat en inkomst genom inflytande kartförsäljningsmedel, uppskattad
till 38,000 kronor, finnes alltså för innevarande budgetår för kartarbeten
m. m. tillgängligt ett belopp av (223,700 -f 34,200 + 38,000 =)
295,900 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 2 höft. (Nr 2.)
Kartarbeten
m. m.
[145.]
7
90
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Utgifterna under anslaget till kartarbeten m. m. för budgetåret 1930/1931
skulle, enligt i statsrådsprotokollet framlagda beräkningar, uppgå till 306,100
kronor, fördelade på följande sätt:
Fältarbeten .............................................. kronor 211,500
Utgivnings- oell byråarbeten ............................ » 70,600
Övningsavdelningens ritkurs ............................ » 5,000
Ortsnamngranskning...................................... » 3,000
Tillsyn och vård av kartor m. m......................... » 500
Städning, uppvärmning och belysning .................. » 15,500
summa kronor 306,100.
Av detta belopp skulle täckas genom det ordinarie anslaget 223,700 kronor
och genom kartförsäljningsmedel 40,000 kronor eller tillhopa 263,700 kronor
Till täckande av nyssnämnda till 306,100 kronor beräknade utgifter erfordras
alltså ett tilläggsbelopp av 42,400 kronor, innefattande en höjning
i jämförelse med anslaget för innevarande budgetår med 8,200 kronor.
Denna höjning har beräknats sålunda. I posten fältarbeten har föreslagits
en höjning med 6,500 kronor och i posten utgivnings- och byråarbeten med
3,700 kronor. Härjämte har upptagits en ny post å 5,000 kronor för anordnande
på nyåret 1931 av en ritkurs för den s. k. övningsavdelningen.
Å andra sidan bortfaller en för innevarande budgetår upptagen post å 5,000
kronor till restitutionsapparat för bearbetning av flygfotografier, som avsåg
en engångsutgift, och tillkommer föreslagen höjning med 2,000 kronor av
inkomsten av kartförsäljningsmedel.
Beträffande det ifrågasatta extra reservationsanslaget till anläggning av
ett astronomiskt-geodetiskt observatorium å Lovön har departementschefen
anfört, bland annat, följande.
»Såsom kartverkschefen framhållit hava observationer redan upptagits
på vederbörligen upplåten plats på Lovön. Efter vad jag vid besök därstädes
haft tillfälle inhämta, pågå dessa under synnerligen provisoriska förhållanden,
innebärande betydande olägenheter såväl för den personal,
vilken handhar observationerna, som med avseende å de därvid använda
instrumenten. Tjänstgöringen är avsedd att pågå under växlande årstider
jämväl under natten, och personalen har icke tillgång till husrum annat
än i en gård på betydande avstånd från observatoriet. De dyrbara instrument,
som begagnas, kunna lätt taga skada genom det bristfälliga skydd,
som under observationerna kan beredas desamma, eller därigenom att vissa
av dem, som mellan observationerna förvaras nedpackade, varje gång de
skola brukas måste på nytt uppmonteras. Med hänsyn härtill anser jag
icke längre kunna anstå med sakens ordnande. Såsom ytterligare skäl
härtill kan framhållas, att här icke är fråga örn ett nytt behov. Tidigare
gjordes motsvarande observationer i en observationspaviljong uppförd i anslutning
till vetenskapsakademiens observatorium i Stockholm. Sagda paviljong
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
91
är ej längre användbar för ändamålet, och märkes i övrigt, att beslut numera
fattats örn Stockholmsobservatoriets förflyttning.»
Den av departementschefen gjorda beräkningen rörande utgifter under
budgetåret 1930/1931 för kartarbeten m. m. och diverse behov vid kartverket
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet anser sig jämväl böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag
örn anvisande av medel för anläggning av ett astronomiskt-geodetiskt observatorium
å Lovön.
Beträffande ovan angivna båda extra anslag kommer utskottet att göra
hemställan under nästföljande punkter.
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet nu,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1930/
1931 uppföra ordinarie reservationsanslaget kartarbeten
m. m. med oförändrat belopp, 223,700 kronor.
54:o) Diverse behov vid rikets allmänna kartverk. Under åberopande
av vad utskottet under nästföregående punkt anfört och i enlighet med
Kungl. Maj:ts under punkt 146 gjorda framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må för diverse behov vid rikets allmänna
kartverk anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 42,400 kronor.
55:o) Anläggning av ett astronomiskt-geodetiskt observatorium å
Lovön. Under åberopande av vad utskottet anfört under punkt 54 och i
enlighet med Kungl. Maj:ts under punkt 147 gjorda framställning hemställer
utskottet,
att riksdagen må för uppförande å Lovön av ett
astronomiskt-geodetiskt observatorium för rikets allmänna
kartverks behov anvisa för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 28,900 kronor.
56:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Under punkt
160 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att höja ordinarie reservationsanslaget
till kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
nu 85,000 kronor, med 65,000 kronor till 150,000 kronor.
Då genom utredningen i ärendet ådagalagts behovet av en höjning av
ifrågavarande anslag, hemställer utskottet,
att riksdagen må höja ordinarie reservationsanslaget
till kostnader för kommittéer och utredningar genom
sakkunniga, nu 85,000 kronor, med 65,000 kronor till
150,000 kronor.
Utskottet.
Diverse behov
vid rikets
allmänna
kartverk.
[146.]
Anläggning av
ett astronom
miskt-geodetiskt
observatorium
å
Lovön.
[147.]
Kommittéer
och utredningar
genom
sakkunniga.
[160.]
Utskottet.
92
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Extra
utgifter.
[161.]
Utskottet.
57:o) Extra utgifter. Under punkt 161 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att höja ordinarie reservationsanslaget till extra utgifter, nu 90,000
kronor, nied 10,000 kronor till 100,000 kronor.
(Statsrådsprotokollet sid. 464 och 465.)
Med hänsyn till den av departementschefen framhållna synnerliga önskvärdheten
av att ett något större belopp står till Kungl. Maj:ts förfogande
för disposition för de mångfaldiga ändamål, för vilka anslaget kommer
till användning, anser sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts framställning;
och utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må höja ordinarie reservationsanslaget
till extra utgifter, nu 90,000 kronor, med 10,000 kronor
till 100,000 kronor.
Stockholm den 6 mars 1930.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Nils August Nilsson, Elof B. Andersson,
Gabrielsson, Carl E. Eriksson, von Stockenström, Granath och Henriksson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Sköld, Hedlund i Häste, Carlström,
Andersson i Grimbo, Svensson i Grönvik, Vahlstedt och Månsson i Erlandsro
med undantag därav att vid behandling av punkterna:
1—7, 15—57 herr Pehrsson i Bramstorp deltagit i stället för herr Andersson i Grimbo,
28—47 herr Gustafson, Fritiof, i stället för herr Sederholm,
30 herr Weibull i stället för herr Månsson i Erlandsro,
33—47 herr Gottfrid Karlsson i stället för herr v. Stockenström,
33—57 herr Kropp i stället för herr Nils Aug. Nilsson.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
93
Reservationer:
Under punkt 8 (stuteriväsendet) av herr Sköld.
Under punkt 15 (getavelns befrämjande) av herr Sköld.
Under punkt 29 (försöksgård å myrjord i Jämtlands län) av herrar
Gabrielsson, Hedlund i Häste och Vahlstedt, som ansett, att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:
»Mot — — — erinra.
Vad angår det av Kungl. Majit äskade anslaget såsom bidrag till kostnaderna
för de ovan berörda byggnadsarbetena anser sig utskottet för egen
del böra understryka vad lantbruksstyrelsen anfört rörande mosskulturföreningens
uraktlåtenhet att icke i det 1927 angivna totala skuldbeloppet
upptaga det belopp å 5,050 kronor, som föreningen på sätt ovan nämnts
redan då åtagit sig utbetala för ifrågavarande byggnadsarbeten och vad
särskilt beträffar det ytterligare belopp av 3,750 kronor för samma byggnadsarbeten,
som innefattas i Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hyser
utskottet på av lantbruksstyrelsen anförda skäl starka principiella betänkligheter
mot beviljande härav. Med hänsyn emellertid till de av departementschefen
åberopade särskilda omständigheter i förevarande fall har utskottet
likväl icke velat motsätta sig anvisande av det av Kungl. Majit föreslagna
anslagsbeloppet 8,800 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) såsom — — — 17,000 kronor,
b) såsom bidrag till gäldande av kostnader för byggnadsarbete
å samma försöksgård anvisa för budgetåret
1930/1931 ett extra anslag av 8,800 kronor.»
Under punkt 32 (svenska betes- och vallföreningen) av herrar Sköld och
Pehrsson i Bramstorp.
Under punkt 33 (jordbrukstekniska föreningen) av herrar Johansson i
Uppmälby, Carlström, Svensson i Grönvik och Vahlstedt mot viss del av
utskottets motivering.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 10 sami. 2 haft. (Sr 2.). .....T” 8
94 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Under punkt 52 (byggnadsarbeten för lantmäteriundervisningen) av herrar
Sederholm, Eriksson, Carl E., Kropp, Sköld, Hedlund i Häste, Mansson i
Erlandsro och Pehrsson i Bramstorp, som ansett, att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:
»Med hänsyn till---erforderliga provisoriska lokaler åt lantmäteri
undervisningen.
Av sålunda anförda skäl kan utskottet icke biträda Kungl.
Maj:ts förslag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna riksdagens bifall.»
800981. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.