4
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1930 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Majus proposition angående
beredande av älderdomsunderstöd ät s. k.
lådbrevbärare vid postverket.
I en till riksdagen avlåten, den 9 januari 1930 dagtecknad proposition nr 13,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
s. k. lådbrevbärare vid postverket må efter avgång från sin anställning tilldelas
älderdomsunderstöd enligt de grunder, som gälla beträffande dylikt
understöd åt vissa poststationsföreståndare samt åt lantbrevbärare.
Genom beslut den 22 mars 1912 har Kungl. Majit bemyndigat generalpoststyrelsen
att å platser, där styrelsen prövade sådant till gagn för den korresponderande
allmänheten lämpligen böra ske, föranstalta örn postutdelning till
adressater genom postens nedläggande i brevlådor, som av korrespondenterna
anbringades å av vederbörande postmyndigheter närmare anvisade ställen,
ävensom att för besörjande av sådan postutdelning använda jämväl personer
utom postverket.
Med stöd av det sålunda lämnade bemyndigandet har dylik postutdelning
— i posttjänsten i allmänhet benämnd lådbrevbäring — anordnats på ett stort
antal platser i landet. Den är för närvarande den vanligaste formen för postens
beställande i förstads-, villa- och municipalsamhällen samt förekommer jämväl
i mindre köpingar och i övrigt inom tättbefolkade områden å landsbygden. I
vissa fall besörjes lådbrevbäringen av tjänstemannapersonal, men oftast anlitas
därtill personer utom postverket, anställda medelst kontrakt. Det arbete, som
lådbrevbärarna utföra, är närmast av samma art som det, vilket utföres av den
fast anställda brevbärarpersonalen.
I fråga örn anställningsförhållanden äro de kontraktsanställda lådbrevbärarna
närmast jämförliga med lantbrevbärarna. Arbetstiden för lådbrevbärarna varierar
givetvis allt efter storleken av och befolkningstätheten i respektive utdelningsområden
men uppgår i regel till eller närmar sig full dagstjänst. Postutdelning
å lådbrevbäringslinjerna försiggår i allmänhet minst en gång varje
söckendag och i vissa fall jämväl å sön- och helgdagar.
Hos Kungl. Majit har generalpoststyrelsen gjort framställning örn rätt att
åt lådbrevbärare bevilja älderdomsunderstöd enligt grunder, motsvarande dem,
som gälla beträffande lantbrevbärare och sådana poststationsföreståndare, som
äro anställda medelst personligt kontrakt.
Enligt nämnda bestämmelser, vilka utfärdats efter riksdagens hörande,
kunna lantbrevbärare — vilka dock i många fall icke äro sysselsatta i postver
-
270 30
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
5
kets tjänst mera än vissa söckendagar — vid avgång från tjänsten av generalpoststyrelsen
beviljas ålderdomsunderstöd för sin återstående livstid. Stadganden
rörande tilldelandet av sådant understöd hava ursprungligen meddelats
genom Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 20 juni 1913, vari föreskrivits
att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt
anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort
minst 25 år, må, därest den avgångne befinnes vara i behov av understöd,
till honom utbetalas årligt ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst
vad som motsvarar två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått
från postverket. Sedermera har genom brev den 28 juni 1918 förordnats att,
utan hinder av föreskrifterna i brevet den 20 juni 1913, poststationsföreståndare
och lantbrevbärare med kortare tjänstetid än 25 år må undantagsvis och särskilt
när vederbörande därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare
eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap vid postverket,
kunna tilldelas understöd i enlighet med i 1913 års brev stadgade grunder.
Här ifrågavarande understöd utgå från det å postverkets stat för driftkostnader
upptagna anslaget till livräntor och understöd.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Även jag finner lådbrevbärarnas arbets- och anställningsförhållanden vara
sådana, att de — under förutsättning av tillräcklig anställningstid — skäligen
böra, i likhet med lantbrevbärare, tillerkännas ålderdomsunderstöd efter avgång
från anställning hos postverket. Särskilt skulle det i sådana fall, då en lantbrevbäringslinje
förändras till lådbrevbäringslinje och lantbrevbäraren i samband
därmed antages till lådbrevbärare, vara uppenbart obilligt att frånkänna
honom den rätt till understöd, som han genom fortsatt utövande av lantbrevbärarsysslan
kunnat förvärva. Då jag icke har något att erinra mot utformningen
av generalpoststyrelsens förslag, vill jag därför tillstyrka, att lådbrevbärare
berättigas till ålderdomsunderstöd enligt de grunder, som gälla beträffande
dylik förmån åt lantbrevbärare samt medelst personligt kontrakt
anställda poststationsföreståndare. Enär emellertid bestämmelserna örn sistnämnda
understöd utfärdats efter riksdagens hörande, lärer även nu förevarande
spörsmål få underställas riksdagen.
På sätt generalpoststyrelsen förutsatt, torde prövningen av frågor örn understöd
åt lådbrevbärare böra verkställas av styrelsen. Även nu ifrågavarande
understöd torde böra bestridas från det å postverkets driftkostnadsstat upptagna
anslaget till livräntor och understöd.»
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet, som delar den av departementschefen i ämnet uttalade uppfattningen,
har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och får
alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 7 februari 1930.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar G. E. Svensson, Lindley, Lindgren*), Ström i
Lidköping, Bjurström, Forssell och Larsson i Örbyhus;
från andra kammaren: herrar Borggren, Bäcklund, Svensson i Betingetorp,
Wikström, Lovén, Leffler*), Edberg och Wirsell*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.