BanTcoutslcottets utlåtande Nr -48.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 12.30 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader jämte i ämnet väckta
motioner.
I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr 202,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
l:o) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader
Frans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren därstädes
Anders Reijlitg må, därest han till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i samband
därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,
från och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel uppbära årlig pension
med 1,624 kronor, att utgå enligt av föredragande departementschefen i
nämnda statsrådsprotokoll förordade grunder.
2:o) förklara, att nämnda befattningshavare må, utan hinder av föreskrifterna
i § 16 av gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa för
pensionering av icke ordinarie personal, efter entledigandet kvarstå såsom delägare
i kassan med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid
uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med belopp, som med tillämpning
av de utav departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade grunderna
för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit vederbörande, örn han
intill nämnda ålder kvarstått i tjänst; samt
3:o) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,
nämligen underingenjörerna Fritz Efraim Thenberg, Bernhard Henrik
Elias Boberg, Viktor Emanuel Engvall och John Sigurd Natanael Thoursie
samt kontoristerna John Ivar Ahlquist, Magnus Henriksson och Gustav Adolf
Förare må, under i mom. l:o) här förut angiven förutsättning, av trafikmedel
uppbära avskedsersättning med belopp, motsvarande en månads arbetsförtjänst
för varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års anställning samt två
månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock med
iakttagande dels att ersättning icke må utgå med högre belopp än för under
Bihang
till riksdagens protokoll 1980. 8 sami. 80 käft. (Nr 43.) 1
2
BankoutsTcotteis utlåtande Nr 43.
ingenjör 12,000 kronor och för kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffande
ersättningen skola i övrigt gälla av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade grunder.
Den vid statens järnvägsbjrggnader sysselsatta tjänstemannapersonalen, vilken
icke innehar ordinarie anställning, är med hänsyn till anställningsförhållandena
uppdelad på tre kategorier, nämligen fast anställd personal, extra personal
och tillfällig personal.
De fast anställda, vilka utgöra det övervägande antalet, äro anställda
med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader och åtnjuta avlöning m. m.
enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie personalen vid statens
järnvägar i motsvarande befattningar; de äro delaktiga i statens järnvägars
pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal och i sådan egenskap
berättigade till en på egna avgifter och statsbidrag grundad tjänstepension.
Rätt till pension — till storleken beroende av antal tjänstår och anledningen till
avgången ur tjänst — inträder bland annat vid uppnådd pensionsålder med förutsättning
av minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medför
som regel förlust av pensionsrätt från kassan; de av vederbörande tjänsteman
— och i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna
tillgodoräknas emellertid tjänstemannen för beredande av pension enligt
lagen örn allmän pensionsförsäkring.
Den extra personalen är anställd med en ömsesidig uppsägningstid
av en månad och åtnjuter avlöning m. m. enligt i huvudsak samma grunder
som den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar men är icke berättigad
till pension. I
I skrivelse den 28 november 1928 anförde järnvägsstyrelsen, att statens järnvägsbyggnaders
verksamhet, såvitt då kunde bedömas, komme att inom ett
fåtal år helt och hållet upphöra eller åtminstone i mycket väsentlig grad inskränkas.
Tjänstemannapersonalen komme på grund av nämnda omständigheter
att successivt inom de närmaste åren bliva till väsentlig del obehövlig. Med
hänsyn härtill och under framhållande bland annat av svårigheterna för entledigad
personal att erhålla ny anställning i öppna arbetsmarknaden fann styrelsen
billigheten kräva, att de tjänstemän, som vid entledigandet innehade ett
visst större antal tjänstår och uppnått en högre ålder, vid avgången tillerkändes
förtidspension.
I sådant avseende framlade styrelsen tre alternativa förslag, av vilka styrelsen
förordade det med alternativ I betecknade förslaget.
Förtidspensionering enligt detta alternativ, vilken beräknats komma att omfatta
34 tjänstemän, skulle innebära, att tjänsteman, som vid avgångstillfället
kunde räkna minst 20 tjänstår och därjämte uppnått en levnadsålder av minst
45 år, redan vid avgången skulle tillerkännas den pension — i detta sammanhang
kallad full pension — han skulle erhållit, därest han kvarstått i tjänst
intill dess han uppnått i gällande pensionsreglemente fastställd ordinarie pensionsålder.
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
3
Beträffande kostnaderna för de av styrelsen framlagda alternativa förslagen
anförde styrelsen, att enligt verkställda försäkringstekniska beräkningar,
därvid det av 1926 års pensionsutredning med yttrande den 29 juni 1927 avgivna
förslaget till ny penisonslag för kommunikationsverken m. m. förutsatts
vara i kraft, de merkostnader, som verket komme att åsamkas genom förtidspensioneringen,
kapitaliserade per den 1 januari 1930, skulle ställa sig på följande
sätt:
Alt. I Alt. II Alt. III
kronor . . . 765,000 546,300 643,900
Fördelades kostnaderna på det antal år, under vilket förtidspensioneringen
beräknades pågå eller ungefär 20 år, utgjorde årskostnaden i medeltal:
Alt. I Alt. II Alt. III
kronor . . . 56,300 40,200 47,300
Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag remitterades till statskontoret, som
i utlåtande den 26 januari 1929 yttrade sig över detsamma. Ämbetsverket
erinrade därvid till en början örn den förmån i form av förtidspension, som i
samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet tillerkänts övertaliga
civila löntagare vid armén och marinen. Enligt de därutinnan fastställda
reglerna hade förtidspension utgått till löntagare, som vid avgången uppnått
en levnadsålder av 50 år och tillika hade en sammanlagd anställningstid av 15
eller, beträffande vissa anställningshavare, 20 år. De avvikelser från dessa
villkor, som järnvägsstyrelsens förslag innefattade, fann sig statskontoret på
anförda skäl kunna tillstyrka. Likaledes tillstyrkte statskontoret vad järnvägsstyrelsen
förordat beträffande grunderna för förtidspensionens bestämmande.
Skulle emellertid någon modifikation härutinnan anses nödig, fann
statskontoret denna lämpligen böra åstadkommas på följande sätt. Enligt reglementet
för pensionskassan skildes mellan statspension och avgiftspension; och
för sådana delägare, om vilka nu vore fråga, utgjorde statspensionen 2/3 av det
för vederbörande gällande pensionsunderlaget, medan återstoden utgjorde avgiftspension.
Med hänsyn till anledningen till entledigandet av ifrågavarande
personal ville det synas billigt, att en var tillgodoräknades den tid, som återstode
till uppnådd pensionsålder, och alltså vid entledigandet erhölle i pension
så mycket av 2/3 av pensionsunderlaget, som motsvarade intjänta år jämte sålunda
tillgodoräknade år. Efter entledigandet borde tjänstemannen kvarstå i
kassan med rätt att vid uppnådd pensionsålder tillträda avgiftspension.
Med anledning av en utav vissa personalsammanslutningar hos Kungl. Maj:t
gjord, till statskontoret jämväl remitterad framställning om vidtagande av åtgärder
för att sådana övertaliga tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna, vilka
icke enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle erhålla förtidspension, måtte komma
i åtnjutande av avskedsersättning i likhet med vad som ägt rum beträffande
viss övertalig personal vid försvarsväsendet, upptog statskontoret i förevarande
utlåtande även sistnämnda fråga till behandling. Ämbetsverket erinrade därvid,
att i samband med försvarsväsendets omorganisation löntagare, som icke
fyllde villkoren för erhållande av förtidspension men som uppnått 25 års ålder
4
Bankoutskottets utlåtande Nr bs.
och innehade minst 4 tjänstår, erhållit avskedsersättning med belopp, motsvarande
en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statstjänst intill
15 år samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver,
dock att avskedsersättning icke utgått med högre belopp än vissa för
olika befattningshavargrupper fastställda maximisummor, högst 10,000 kronor
och lägst 6,000 kronor för manliga löntagare. Under hänvisning härtill fann
statskontoret billighetsskäl tala för att åtminstone de fast anställda tjänstemän,
som vid entledigandet från statens järnvägsbyggnader räknade minst 10 år i
statens tjänst och uppnått en levnadsålder av minst 30 år men icke bleve berättigade
till förtidspension, erhölle avskedsersättning av trafikmedel enligt liknande
beräkningsgrunder.
Till följd av remiss avgav järnvägsstyrelsen förnyat utlåtande i ärendet den
6 februari 1929. I fråga örn grunderna för förtidspension förklarade sig styrelsen
därvid godtaga den av statskontoret ifrågasatta modifikationen i styrelsens
förslag, för den händelse sådan modifikation av något skäl ansåges nödig.
Styrelsen tillstyrkte även, att avskedsersättning måtte tilldelas sådana till förtidspension
ej berättigade tjänstemän, vilka vid entledigandet uppnått minst
30 levnadsår och hade minst 10 års anställningstid i statens tjänst. Styrelsen
fann på anförda skäl denna förmån böra tilldelas icke endast den fast anställda
personalen utan jämväl personal med extra anställning. Beträffande grunderna
för avskedsersättning samt den ekonomiska innebörden av förslaget härom
anförde styrelsen huvudsakligen följande:
Enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående bland annat avskedsersättning
åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen, vore
den personal, som avsåges i kungörelsen, uppdelad i tre grupper. För den lägsta
gruppen, III, omfattande huvudsakligen daglönare, eldare m. fl., vore fastställt
ett maximibelopp för avskedsersättningen av 6,000 kronor för manliga löntagare,
för grupp II, omfattande förmän, verkstadsföreståndare m. fl., utgjorde
maximibeloppet 6,800 kronor för manliga löntagare och för den högsta
gruppen, I, omfattande verkmästare och mästare ävensom med dessa jämställda
löntagare, vore maximibeloppet fixerat till 10,000 kronor. Av de tjänstemän vid
järnvägsbyggnaderna, som ifrågasattes till avskedsersättning, kunde icke några
räknas till grupp lil. Till grupp II ansåge styrelsen böra hänföras schaktmästare,
förrådsmästare, utsättare, reparatör, maskinist samt kontorist. Till
grupp I skulle hänföras ritare och kontorsskrivare. Emellertid funnes vid
statens, järnvägsbyggnader bland dem, som kunde ifrågakomma till avskedsersättning,
även ett antal tjänstemän i högre lönegrupper än som motsvarades
a,v nyssnämnda grupp I, nämligen underingenjör, biträdande ingenjör och sektionsingenjör.
Det syntes därför rimligt, att för dessa sistnämnda tjänstemän
maximibeloppet sattes proportionsvis högre än det för grupp I i kungörelsen
fastställda. Styrelsen ville ifrågasätta, att följande maximibelopp måtte tilllämpas,
nämligen för underingenjör 12,000 kronor, biträdande ingenjör 14,000
kronor och sektionsingenjör 16,000 kronor.
Vid approximativ uppskattning av den personal, som under åren till och med
1932 skulle komma att entledigas under förutsättning att efter denna tid byggnadsarbetena
skulle komma att bedrivas endast å inlandsbanan, hade befunnits,
. att av den fast anställda personal, som icke vore berättigad till förtidspension,
skulle entledigas tillsammans 31 tjänstemän. Av de extra tjänstemännen
skulle entledigas tillsammans 15 tjänstemän. Med tillämpning av ifråga
-
Bankoutskottets utlåtande Nr h3.
5
satta maximibelopp skulle kostnaderna för avskedsersättningar komma att under
olika år uppgå till approximativt följande belopp i avrundade tal:
x, |
Fast anställda |
Extra |
Summa |
tjänstemän |
tjänstemän |
||
1930 . |
........ 42,000 |
12,000 |
54,000 |
1931 . |
........ 88,000 |
32,000 |
120,000 |
1932 . |
........ 85,000 |
30,000 |
115,000 |
1933 . |
........ 50,000 |
8,000 |
58,000 |
1934 . |
........10,000 |
3,000 |
13,000 |
Summa kronor 275,000 |
85,000 |
360,000 |
Ärendet föredrogs i statsrådet den 26 april 1929. Därvid fann Kungl. Maj:t
vad i ärendet förekommit ej föranleda vidare yttrande än att, då det icke lämpligen
borde ifrågakomma att för nu ifrågavarande pensionsfrågors lösning
meddela generella bestämmelser utan dessa borde behandlas från fall till fall,
varvid i huvudsak järnvägsstyrelsens förenämnda förslag med av statskontoret
ifrågasatt modifikation syntes kunna läggas till grund, järnvägsstyrelsen hade
att i god tid före 1929 års utgång till Kungl. Majit inkomma med de särskilda
framställningar örn förtidspensionering av befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,
vartill styrelsen i överensstämmelse härmed eller eljest kunde
finna anledning. Tillika föreskrevs, att det skulle ankomma på järnvägsstyrelsen
att i avvaktan å prövningen av de framställningar, som styrelsen sålunda
kunde komma att göra, örn möjligt bereda fortsatt anställning åt därav berörd
personal samt att beträffande övrig övertalig personal vid statens järnvägsbyggnader
verka för att — där ej fortsatt anställning vid statens järnvägar
kunde beredas — densamma såvitt möjligt kunde vinna utkomst i andra statens
verk eller annorledes. I
I skrivelse den 27 september 1929 har järnvägsstyrelsen framlagt nytt förslag
iämnet, omfattande tjänstemän, som beräknades avgå före den 1 juli 1931.
Under framhållande, att styrelsen fortfarande funne synnerligen starka billighetsskäl
tala för att nu omhandlade tjänstemän vid sitt ofrivilliga entledigande
erhölle förtidspension respektive avskedsersättning i överensstämmelse
med vad styrelsen tidigare förordat, har styrelsen i sådant avseende framlagt
förslag i två vid skrivelsen fogade tablåer, betecknade tablå 1 och tablå 2. I
tablå 1 hava upptagits 27 tjänstemän, vilka föreslagits till förtidspension, och
tablå 2 upptager 40 tjänstemän, vilka skulle tillerkännas avskedsersättning.
Tablåerna angiva vederbörandes levnadsålder och anställningsdata m. m. samt
storleken av de pensions- respektive ersättningsbelopp, som enligt olika alternativa
förslag skulle tilldelas vederbörande.
Innebörden av de olika alternativen framgår av vad departementschefen yttrat
beträffande de i propositionen avsedda särskilda pensioneringsfallen, vilket
i det följande återgives.
Vidkommande tablå 1, avseende förtidspensioner, samt grunderna för beräkning
av de däri upptagna beloppen har styrelsen anfört huvudsakligen följande
:
6
Bankoutskottets utlåtande Nr -43.
Tablån upptoge fyra alternativa belopp, A1 och A2 samt B1 och B2, vilka
skilde sig från varandra i följande hänseenden.
Under det att med B betecknade pensionsbelopp hänförde sig till styrelsens
tidigare jämväl av statskontoret förordade förslag, alternativ I, nämligen att
till sådan pension berättigad tjänsteman redan vid entledigandet erhölle full
pension, så utgjorde de med A betecknade beloppen de pensioner, som skulle
utgå vid tillämpning av den modifikation av alternativ I, som statskontoret
ansett sig böra giva anvisning på.
Skillnaden åter mellan de med indextalen 1 och 2 betecknade pensionsbeloppen
framginge av följande:
Enligt gällande pensionsreglemente för bland andra fast anställda tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader inträdde rätten till full pension först vid
uppnådda 35 tjänstår; vid tjänstetid kortare än 35 år toges endast med i räkningen
hela tjänstår, och pensionen minskades efter vissa bestämda procenttal
med så ogynnsam verkan, att tjänsteman med t. ex. 30 års anställning endast
erhölle 75 % av fulla pensionsbeloppet. Enligt 1926 års pensionsutrednings
förslag åter skulle full pension erhållas efter 30 år och minskning i pensionsbeloppet
vid kortare tjänstetid ske med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed
antalet tjänstår understege 30. Vidare vore att märka, att enligt gällande
pensionsreglemente tjänsteman icke finge räkna avgiftspension för längre tid
tillbaka än från den 1 januari 1918, då reglementet trätt i kraft, under det att
1926 års pensionsutredning i övergångsbestämmelserna föreslagit, att tjänsteman
skulle få jämväl tillgodoräkna sig halva antalet tjänstår, som tjänstemannen
intjänat efter det han fyllt 30 år och intill dess avgiftsplikt för honom
inträtt. I sin framställning den 28 november 1928 hade styrelsen angivit, att
vid de approximativa beräkningarna beträffande kostnaderna för förtidspensioneringen
förutsatts, att det av 1926 års pensionsutredning avgivna förslaget
till pensionslag för kommunikationsverken skulle hava trätt i kraft. Ehuruväl
detta ännu icke ägt rum, men det torde kunna antagas, att detta förslag
eller i alla fall något liknande bleve genomfört under närmaste framtid, hade
styrelsen ansett, att även i det nu avgivna förslaget alternativt borde räknas
med de pensionsbelopp, som skulle framkommit, om nämnda förslag redan varit
gällande. Av nu ifrågavarande indextal hänförde sig således 1 till nu gällande
pensionsreglemente och 2 till 1926 års pensionsutrednings förslag.
Vidkommande frågan, efter vilket av de i tablån upptagna alternativa förslagen
förtidspensionernas belopp borde beräknas, ville styrelsen för sin del
fortfarande förorda, att det måtte ske enligt alternativ B, som ju överensstämde
med styrelsens tidigare förslag ävensom att det med B2 betecknade alternativet
måtte komma till användning före alternativet B1. Skulle det däremot
icke anses möjligt genomföra alternativ B utan något av alternativen A1 eller
A2 måste tillgripas, ville styrelsen i valet mellan de båda senare förorda alternativ
A2.
De i tablå 2 upptagna avskedsersättningarna äro beräknade enligt de regler,
som av styrelsen förordades i skrivelsen den 6 februari 1929.
Med avseende å kostnaderna för styrelsens nu föreliggande förslag har i
förevarande skrivelse anförts bland annat följande:
Enär den förtidspensionering, som styrelsen nu i första hand ifrågasatte,
skulle ske under liknande förutsättningar, varmed styrelsen år 1928 räknat för
alternativet I, hade styrelsen icke ansett erforderligt att nu verkställa förnyade
kalkyler. Då den nu omhandlade förtidspensioneringen skulle avse omkring
/* av det antal tjänstemän, som 1928 års pensioneringsförslag omfattade, syn
-
B arik out slottets utlåtande Nr 43.
7
tes förtidspensioneringen enligt alternativet B2 komma att förorsaka statsverket
en merkostnad, som, kapitaliserad vid 1930 års ingång, kunde beräknas
uppgå till omkring 550,000 kronor, motsvarande i medeltal per år under den
tid förtidspensioner skulle utgå. ungefär 40,000 kronor.
Engångskostnaden för tilldelande av av skeds er sättning till vissa av de tjänstemän,
som syntes komma att entledigas före. den 1 juli 1931, skulle, såsom
framginge av tablå 2, sammanlagt uppgå till i runt tal 290,000 kronor.
På grund av det anförda har styrelsen hemställt bland annat, att i tablåerna
1 och 2 upptagna tjänstemän måtte komma i åtnjutande av förtidspension enligt
det med B2 betecknade förslaget, respektive avskedsersättning, allt med belopp,
som jämväl angivits i tablåerna.
Inom styrelsen har skiljaktig mening uttalats av en ledamot, som uttalat sig
för att alternativet A2 måtte läggas till grund för pensioneringen.
Till följd av remiss har statskontoret avgivit förnyat utlåtande den 8 november
1929 och därvid anfört bland annat följande:
I fråga örn grunderna för förtidspension förelåge mellan A-alternativen och
B-alternativen den reella skillnaden, att.enligt de senare understöd motsvarande
avgiftspension utginge redan fran tidpunkten för entledigandet, enligt de
förra från dagen för uppnåendet av föreskriven pensionsålder.
Statskontoret hade nu vid förnyat övervägande av frågan funnit alternativ
A fylla skäliga krav på understöd från statens sida. Sagda alternativ syntes
också närmast motsvara den pensionering, sorn genom särskilda beslut av riksdagen
beretts befattningshavare i statens tjänst, vilka icke varit berättigade till
pension. Vad anginge den fördelaktigare tjänstårsberäkning, som tillämpats i
de med A2 och B2 betecknade alternativen, ville statskontoret framhålla, att
sagda tjänstårsberäkning icke syntes böra tillämpas, då ännu icke motsvarande
förmån funnes medgiven i reglementet för pensionskassan. Statskontoret ansåge
alltså, att alternativ A1 borde komma i tillämpning.
Beträffande den av järnvägsstyrelsen föreslagna avskedsersättmngen finge
statskontoret, som icke funnit anledning till anmärkning mot de beräkningsgrunder
järnvägsstyrelsen föreslagit, hemställa, att styrelsen erhölle bemyndigande
att med tillämpning av nyssnämnda grunder bestämma den ersättning,
som skulle tillkomma envar av ifrågavarande befattningshavare.
Med anledning av att efter avgivandet av järnvägsstyrelsens förslag den 27
september 1929 vissa förändringar med avseende å personaluppsättningen vid
statens järnvägsbyggnader inträtt eller planerats hava från styrelsen i januari
månad 1930 överlämnats nya uppgifter, motsvarande de i förenämnda tablåer
1 och 2 innefattade, beträffande de tjänstemän, vilka beräknats bliva entledigade
under tiden till den 1 juli 1931. Enligt dessa uppgifter skulle till förtidspension
ifrågakomma sammanlagt 17 tjänstemän, medan det i skrivelsen
den 27 september 1929 avsedda antalet uppgick till 27. Avskedsersättning
skulle enligt de senaste uppgifterna tillerkännas 22 tjänstemän i stället
för, såsom i förslaget av den 27 september 1929 avsags, 40 befattningshavare.
På grund av dessa ändringar skulle engångskostnaden för avskedsersättningarna
reduceras från det förut beräknade beloppet av 290,000 kronor
till omkring 162,000 kronor. Vad förtidspensionerna angår, skulle kostnaderna
för desamma, med tillämpning av samma beräkningsgrunder som kommit
8
Bankoutskottets utlåtande Nr i3.
till användning i järnvägsstyrelsens skrivelse den 27 september 1929, kunna
approximativt uppskattas till omkring 350,000 kronor.
Departementschefen bär för egen del beträffande förevarande spörsmål yttrat
följande:
»Vid bedömande av förevarande ärende har jag icke kunnat undgå att hysa
tvekan, huruvida det skäligen borde ifrågakomma att vidtaga omfattande åtgärder
i fonn av förtidspension och avskedsersättning för beredande av ekonomiskt
stöd åt befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader, vilka i anledning
av jämvägsbyggnadsverksamhetens minskade omfattning måste entledigas.
Under senare år hava dylika åtgärder till bispringande av före pensionsåldern
entledigade statstjänare vidtagits dels i samband med 1925 års omorganisation,
av försvarsväsendet, dels ock i anledning av den indragning av personalen
vid kontrollen över sockerbeskattningen, som föranleddes av 1929 års
riksdags beslut örn. denna beskattnings upphörande. I dessa fall gällde det
emellertid genomgripande ändringar av organisatorisk art, med vilka befattningshavarna
tidigare icke haft anledning att räkna. Vad den för järnvägsby&grmdema^anställda
personalen angår, ligger det däremot i sakens natur, att
dess antal måste växla med omfattningen av byggnadsföretagen samt att den
i man av. arbetenas upphörande icke längre blir erforderlig, vadan tjänstemännen
vid järnvägsbyggnaderna åtminstone icke i allmänhet haft anledning att
räkna med fortsatt anställning intill uppnådd pensionsålder.
Det var med dessa principiella utgångspunkter, som jag tillstyrkte Kungl.
Majit att fatta det förut omförmälda beslutet den 26 april 1929. Innebörden
av detta beslut var, att det icke syntes böra ifrågakomma att meddela allmänna
bestämmelser beträffande förtidspensionering a.v personal vid järnvägsbyggnaderna,
men att det dock av billighetsskäl kunde befinnas påkallat att vidtaga
åtgärd för sadan pensionering i vissa fall, där vederbörande tjänstemän måste
entledigas utan att kunna vinna utkomst genom annan anställning. Då jag
alltså förutsatte möjligheten av en förtidspensionering i särskilda fall, skedde
detta med hänsyn till att åtskilliga av befattningshavarna uppnått relativt hög
levnadsålder samt att de fast anställda bland dessa åtnjuta en på avgiftsplikt
grundad pensionsrätt i en av staten inrättad pensionskassa.
När det gäller att taga ståndpunkt till nu föreliggande förslag, synes i första
hand böra beaktas, att omständigheterna för närvarande i avsevärd mån avvika
från dem, som vid framläggandet av järnvägsstyrelsens förslag den 28 november
1928 voro för handen. Å ena sidan är att märka, att antalet befattningshavare
vid järnvägsbyggnaderna nu är icke oväsentligt mindre än vid nämnda
tidpunkt. Totalantalet tjänstemän utgjorde i slutet av år 1928 123 men uppgår
för närvarande till endast 91! A andra sidan torde grundad anledning finnas
till antagande, att förhållandena komma att utveckla sig på sådant sätt, att
under den närmaste framtiden vid järnvägsbyggnaderna kommer att erfordras
ett större antal befattningshavare än vad järnvägsstyrelsen år 1928 förutsatte.
Styrelsen räknade da med att, efter avslutandet av nu pågående arbeten å statsbanan
Hällnäs Stensele samt a inlandsbanan söderifrån till Arvidsjaur, sistnämnda
banas fortsättning mellan Arvidsjaur och Jokkmokk skulle komma att
bedrivas i jämförelsevis långsam takt. Emellertid har innevarande års riksdag,
som till inlandsbanebygget beviljat ett anslag för nästkommande budgetår
av 2,500,000 kronor eller alltså 500,000 kronor utöver vad i statsverksproposi- 1
1 I detta antal ingå icke sådana statens järnvägsbyggnader formellt tillhörande tjänstemän, vilka
tor närvarande tjänstgöra vid de trafikerade statsbanorna och beräknas sannolikt bliva dit överflyttade.
Bankoutslcottets utlåtande Nr 43.
9
tionen äskades, i samband därmed förutsatt, att för kommande år skulle avses
ett anslag av 4,000,000 kronor årligen för fortsättning av detta byggnadsföretag,
under det att järnvägsstyrelsen i sina beräkningar hade utgått från ett
årsbelopp av 3,000,000 kronor. Redan av denna anledning torde behovet av
särskilda stödåtgärder för järnvägsbyggnadernas personal bliva mindre än vad
styrelsen tänkt sig.
Vid bedömande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt anställning i statens
tjänst torde vidare böra beaktas, att frågan örn elektrifiering av statsbanan
Järna—Malmö samt vissa angränsande bandelar för närvarande är aktuell
på grund av ett utav järnvägsstyrelsen framlagt förslag i syfte att erhålla
principbeslut härutinnan. Framställning i detta ämne torde få föreläggas innevarande
års riksdag. Därest statsmakterna biträda förslaget örn elektrifiering
och detta företag, såsom järnvägsstyrelsen förutsatt, igångsättes år
1931, torde möjlighet föreligga att under ett antal år framåt vid dessa arbeten
sysselsätta åtskilliga tjänstemän, framför allt sådana tillhörande det lägre
arbetsbefälet.
I detta sammanhang må ytterligare erinras, att enligt den plan för utbyggande
av vissa vattenfall, som framlagts i innevarande års statsverksproposition
och som numera godtagits av riksdagen, en omfattande byggnadsverksamhet
under den närmaste framtiden kommer att bedrivas vid statens vattenfallsverk.
Det vill synas som örn, åtminstone därest arbetena komma att bedrivas
i mera forcerad takt, befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna även här
borde kunna, låt vara i mindre omfattning, vinna sysselsättning. Jag förutsätter,
att eventuella möjligheter i detta hänseende beaktas.
Beträffande den jämvägsbyggnadspersonal, som kan komma att entledigas
utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet nied vad
nyss antytts kan vinnas, lärer vidare möjlighet icke saknas att i vissa fall
verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar. Jag utgår ifrån,
att järnvägsstyrelsen skall låta sig angeläget vara att vidtaga sådana överflyttningar,
då så utan olägenhet kan ske. Såväl ut statens synpunkt som
med avseende fästat vid befattningshavarnas intressen synes ett noggrant tillvaratagande
av i detta hänseende föreliggande möjligheter vara befogat och
riktigt.
Jämväl med beaktande av vad nu framhållits måste dock sannolikt entledigande
i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kan beredas.
I dylika fall synes mig något stöd från statens sida böra lämnas, där omständigheterna
skäligen kunna föranleda därtill.
Enligt vad jag inhämtat, har järnvägsstyrelsen numera verkställt uppsägning
till den 1 maj 1930 av vissa befattningshavare, som till denna tidpunkt beräknats
bliva överflödiga, nämligen tillhopa 13 personer, av vilka 10 äro fast anställda
och 3 extra befattningshavare. Enligt vad som kommit till min kännedom
lärer man emellertid kunna räkna med att en av dessa tjänstemän överflyttas
till den trafikerade banan samt att en annan befattningshavare kan
tillsvidare beredas fortsatt anställning vid järnvägsbyggnaderna. Vidare har
en tjänsteman övergått till enskild tjänst, ehuru han för närvarande formellt
endast åtnjuter tjänstledighet från anställningen vid järnvägsbyggnaderna, och
torde alltså här ej böra medtagas. Huruvida samtliga de återstående 10 befattningshavarna
komma att entledigas utan att kunna vinna annan anställning
i statstjänst, kan icke för närvarande med visshet bedömas. Då så likväl torde
kunna bliva fallet, synes frågan om ekonomiskt stöd åt dessa befattningshavare
böra underställas prövning av den nu församlade riksdagen.
Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle 3 av ifrågavarande befattningshavare
vara berättigade till förtidspension, medan de övriga 7 tjänstemännen
skulle erhålla avskedsersättning. Jag meddelar här beträffande dessa tjänste
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr -4S.
män visa av de uppgifter, som innefattas i järnvägsstyrelsens förenämnda
tablåer 1 och 2:
1. Till förtidspension ifrågasatta tjänstemän.
Lön |
Pensionsbelopp |
||||||
Befattning och namn |
Födelse- data |
Antal tjänstår vid ent- ledigande |
vid ent- ledi- gande, |
Alt. A (statskontorets modifikation) |
Alt. B |
||
räknat för A-ort |
A1 (nuv. regi.) |
A2 (1926 års |
B1 (nuv. regi.) |
B2 (1926 års |
|||
Schaktmästare: |
|||||||
F. M. Melin........ |
I8/s 74 |
29 «/u |
4,026 |
1,624 |
1,624 |
2,010 |
2,316 |
M. Andersson........ |
28/* 75 |
30 8/u |
4,026 |
1,624 |
1,624 |
2,030 |
2,352 |
Förrådsmästare: |
|||||||
A. Reilitz......... |
7A 83 |
23 8/i2 |
4,026 |
1,624 |
1,624 |
2,193 |
2,436 |
2. Till avskedsersättning ifrågasatta tjänstemän.
Befattning och namn |
Födelsedata |
Antal tjänstår |
Avskeds- ersättningsbelopp |
Underingenjörer: |
|||
F. E. Thenberg............ |
28/s 86 |
18 |
12,000: — |
B. H. E. Boberg........... |
10A> 87 |
13 |
9,535: 50 |
V. E. Engvall............ |
26/9 88 |
13 |
9,454: 25 |
J. S. N. Thoursie........... |
e/7 88 |
13 |
9,587:50 |
Kontorister: |
|||
J. I. Ahlquist............. |
n/9 93 |
17 |
6,800:- |
M. Henriksson............ |
81/i 83 |
16 |
5,291:25 |
G. A. Förare ............ |
®/s 96 |
15 |
4,143: 75 |
Vad angår grunderna för förtidspension, har järnvägsstyrelsen härutinnan
framlagt två huvudalternativ, A och B. Alternativet B ansluter sig
till styrelsens i skrivelsen den 28 november 1928 framlagda, av statskontoret
i dess första utlåtande biträdda förslag och innebär, att vederbörande skulle
tillerkännas det pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit honom, därest han
kvarstått i tjänst till uppnådd pensionsålder. Alternativ A däremot innefattar
den modifikation, som av statskontoret alternativt ifrågasatts och som går ut
på, att vederbörande vid avgången endast skulle bekomma den del av berörda
Bankoutskottets utlåtande Nr 4-3.
11
pensionsbelopp, som motsvarar statspension, medan den avgiftspension motsvarande
delen skulle utgå först vid pensionsålderns inträde. För vartdera huvudalternativet
hava med tillämpning av olika grunder för tjänst- och avgiftsårsberäkning
uträknats två olika belopp, av vilka det med indextalet 1 betecknade
hänför sig till reglerna i gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa
för icke ordinarie personal, medan det med indextalet. 2 betecknade grundas
på 1926 års pensionsutrednings förslag, enligt vilket full pension skulle
utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri ske med 1I120 för varje full fjärdedel
av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, samt såsom avgiftsår tillgodoräknas
halva det antal tjänstår, som intjänats från 30 års ålder intill dess avgiftsplikt
inträtt.
För min del finner jag billigt, att ifrågavarande tjänstemän, av vilka den
yngste är nära 47 år gammal och de båda övriga överskridit 55 års ålder samt
vilka alla hava ett betydande antal tjänstår, vid avgången erhålla förtidspension.
Det synes skäligt ,att för dennas bestämmande, såsom av myndigheterna samstämmande
tillstyrkts, tillgodoräknas tiden intill pensionsålderns inträde. Ehuru
med hänsyn till anledningen till entledigandet och till svårigheterna för vederbörande
att finna ny anställning vissa skäl kunna anföras för järnvägsstyrelsens
förslag att även avgiftspension skulle utgå redan vid entledigandet,°har
jag dock funnit mig böra tillstyrka den av statskontoret på denna punkt ifrågasatta
modifikationen. Förtidspensionen skulle alltså till en början utgöra för
en var av ifrågavarande tjänstemän 1,624 kronor; efter uppnådd pensionsålder
skulle ytterligare tillkomma respektive 692, 728 och 812 kronor årligen. _Vad
grunderna för tjänstårsberäkningen beträffar, kan det måhända synas principiellt
riktigast att härvidlag följa de för pensionering av statens järnvägars
icke-ordinarie personal för närvarande gällande föreskrifterna. Då emellertid
dessa äro jämförelsevis ogynnsamma för tjänstemännen och man lärer kunna utgå
från att bestämmelser, i huvudsak grundade på 1926 års pensionsutrednings
förslag — vilket på denna punkt i väsentliga delar ansluter sig till vad som
redan gäller för ordinarie personal vid kommunikationsverken —- snart nog
komma att fastställas, finner jag övervägande skäl tala för bifall till järnvägsstyrelsens
förslag, mot vilket för övrigt statskontoret i sitt första utlåtande
icke framställt invändning. Jag vill alltså, i likhet med reservanten inom järnvägsstyrelsen,
tillstyrka det av järnvägsstyrelsen såsom A2 betecknade alternativet.
Vad statskontoret till stöd för alternativet A1 yttrat därom, att de enligt
detta alternativ uträknade beloppen närmast överensstämde med den pensionering,
som genom särskilda beslut av riksdagen beretts befattningshavare, jilka
icke varit berättigade till pension, synes mig icke vara avgörande för frågans
bedömande, enär Set ju här gäller befattningshavare, vilka innehava en på avgiftsplikt
grundad pensionsrätt.
Det av mig förordade alternativet förutsätter, att vederbörande befattningshavare
efter entledigandet kvarstår såsom delägare i pensionskassan och erlägga
pensionsavgifter. Då detta strider mot bestämmelserna i reglementets § 16,
lärer riksdagens medgivande härutinnan böra inhämtas.
Förtidspension torde böra utbetalas i samma ordning som gäller beträffande
reglementsenliga pensioner samt givetvis även i avseende å tilläggsförmåner
likställas med dessa. I nära anslutning till vad som stadgats beträffande
förtidspension för övertaliga löntagare vid försvarsväsendet torde böra föreskrivas,
att örn den, som vid avgången tillerkänts förtidspension, sedermera
beredes annan anställning i statstjänst, vilken prövas vara i väsentlig mån likvärdig
med den förut innehavda, sådan pension icke vidare skall utgå, dock att
vederbörande icke skall vara skyldig återbetala redan uppburet belopp.^ Samina
förhållande bör gälla, därest vederbörande lämnas tillfälle att erhålla sådan
anställning, som nyss nämnts, men vägrar antaga densamma.
12
Bankoutskoitets utlåtande Nr bS.
Kostnaderna för förtidspensioneringen torde böra bestridas av statens järnvägars
medel, dock att den avgiftspension motsvarande del, som utgår först
efter uppnådd pensionsålder, lärer böra bestridas av pensionskassans medel.
Vidkommande härefter frågan örn av skedsersättning åt vissa befattningshavare,
synes det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga
skäl i detta fall föreligga för beredande av sådan förmån. Jag har dock med
hänsyn till vad myndigheterna i ärendet anfört funnit mig böra förorda även
det i denna del framlagda förslaget. De av järnvägsstyrelsen ifrågasatta och
av statskontoret tillstyrkta grunderna för sådan ersättning hava icke givit mig
anledning till erinran.
Avskedsersättning torde böra utgå av statens järnvägars medel samt utbetalas
på en gång vid tjänstemannens avgång från tjänsten, i den mån ersättningen
ej överstiger en tredjedel av det för vederbörande angivna högsta ersättningsbeloppet.
Överskjutande ersättningsbelopp intill en tredjedel av nyssnämnda
maximum bör utbetalas ett år efter avgången och återstående belopp två år
efter avgången, dock att uppskov med utbetalning av belopp understigande 100
kronor icke bör äga rum. I fråga örn ersättningsrättens upphörande vid erhållande
eller avböjande av annan statstjänst bör gälla vad som föreslagits beträffande
upphörande av förtidspension.
Med anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga örn jämkning av de
föreslagna pensions- och ersättningsbeloppen med hänsyn bland annat till detaljgranskning
av vederbörandes tjänstetider vill jag omnämna, att dylik
granskning på min anmodan ägt rum inom järnvägsstyrelsen beträffande de
befattningshavare, som nu äro i fråga. Vidkommande avskedsersättningen kan
dock någon jämkning i de förut angivna beloppen bliva erforderlig med hänsyn
till de grunder för dyrtidstillägg, som gälla vid avgången. Beträffande dessa
ersättningar lärer dock, såsom statskontoret framhållit, endast beräkningsgrunderna
behöva fastställas av riksdagen.
Därest särskilda bestämmelser utöver vad här angivits befinnas erforderliga
rörande förhållanden, som äga sammanhang med de avsedda åtgärderna, torde
sådana bestämmelser böra meddelas av Kungl. Maj:t.
_Av vad jag i det föregående yttrat torde framgå, att jag med hänsyn till av
mig antydda förhållanden ansett det rimligen kunna påräknas att entledigande
i mera avsevärd omfattning av tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna icke skall
behöva förekomma under omständigheter, som påkalla beredande av förtidspension
eller avskedsersättning. Därest det skulle visa sig, att sådan åtgärd i vissa
fall utöver de här behandlade blir erforderlig, torde frågan härom få underställas
prövning av ett kommande. års riksdag. Jag utgår från, att Kungl. Majit,
därest riksdagen däremot ej uttalar erinran, i avvaktan på sådan prövning är
oförhindrad att, i fall av behov, av trafikmedel tillerkänna vederbörande tillfälligt
understöd med belopp, som finnes skäligt.» I
I propositionen har vidare omnämnts, att framställning hos Kungl. Majit
gjorts jämväl om särskild ersättning åt arbetarpersonal
vid statens järnvägsbyggnader.
Järnvägsstyrelsen, som yttrat sig i detta ärende den 15 januari 1930, har
funnit billigt, att arbetare, vilka uppnått en levnadsålder av minst 40 år och
förvärvat en tjänstetid av minst 20 ar, i den mån de på grund av verksamhetens
inskränkning entledigas utan att vara berättigade till pension, beredas
ekonomiskt bistånd. I sadant syfte har styrelsen, i viss anslutning till de
enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och
arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks bygg
-
Bankoutskottets utlåtande Nr b3.
13
nadsavdelning gällande reglerna, sådana dessa av styrelsen tillämpats, framlagt
förslag rörande förtidspension och avskedsersättning enligt vissa av styrelsen
angivna grunder.
Enligt inom styrelsen verkställda beräkningar, vilka betecknats såsom i hög
grad approximativa, skulle kostnaderna för den ifrågasatta förtidspensioneringen
uppgå till 7,600 kronor årligen, medan engångskostnaden för avskedsersättningar
uppskattats till 457,000 kronor.
I fråga om grunderna för de avsedda förmånerna har inom styrelsen avvikande
mening anförts av en ledamot, som föreslagit viss jämkning i de av styrelsen
förordade reglerna för förtidspension och avskedsersättning. Kostnaderna
för reservantens förslag hava uppskattats för förtidspensioner till sammanlagt
96,900 kronor för det första tillämpningsåret samt för avskedsersättningar
till ett engångsbelopp av 275,000 kronor.
I ärendet har statskontoret anfört, bland annat, att för beviljande av förtidspension
och avskedsersättning åt arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader
enligt ämbetsverkets mening icke förelåge lika starka skäl som de, vilka
föranlett riksdagens medgivande beträffande dylik förmån åt övertaliga löntagare
vid armén och marinen. Arbetare vid armén och marinen hade haft anledning
påräkna att få kvarstå i tjänst så länge de vöre tjänstedugliga, under
det att nu ifrågavarande arbetare måste hava haft kännedom örn att deras anställning
endast kunde avse den tid, staten byggde nya järnvägar. Beträffande
det av statskontoret tillstyrkta förslaget örn förtidspension och avskedsersättning
åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader vöre att märka, att detta
förslag avsåge befattningshavare, vilka erhållit jämförelsevis fast anställning
och vore anslutna till en genom statens medverkan inrättad pensionskassa.
Statskontoret hade icke kunnat undgå att finna det i viss mån tveksamt, huruvida
tillräckliga skäl förelåge att bereda arbetarpersonalen pension och avskedsersättning,
men då järnvägsstyrelsens förslag innebure att dylika förmåner
skulle utgå först då vederbörande uppnått jämförelsevis hög ålder och
intjänat ett ganska stort antal tjänstår, ville statskontoret icke motsätta sig
förslaget.
Med avseende å grunderna för ifrågavarande förmåner har statskontoret anslutit
sig till det förslag, som framlagts av reservanten inom järnvägsstyrelsen.
Departementschefen yttrar i denna fråga:
»I likhet med statskontoret finner jag tveksämt, huruvida tillräckliga skäl
föreligga för beredande av förtidspension och avskedsersättning åt arbetarpersonal
vid statens järnvägsbyggnader. Emellertid synes det åtminstone för
närvarande icke vara erforderligt att taga ställning till denna fråga. Med avseende
å arbetarpersonalen torde nämligen i än högre grad än beträffande
tjänstemannapersonalen vid järnvägsbyggnaderna gälla vad jag i det föregående
anfört rörande ökade möjligheter till fortsatt anställning i statens tjänst
på grund av numera föreliggande eller förutsebara ändrade förhållanden i jämförelse
med dem, som lågo till grund för järnvägsstyrelsens förslag. Till följd
av den numera förutsatta ökade byggnadstakten å inlandsbanans norra del
torde ett ej oväsentligt större antal arbetare, än vad järnvägsstyrelsen tänkt sig,
kunna sysselsättas vid detta företag. Vid de planerade elektrifieringsarbetena
å förut omnämnda statsbanelinjer torde vidare ett avsevärt antal arbetare kun
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr -43.
Motioner.
na vinna anställning; järnvägsstyrelsen har härutinnan räknat nied en arbetsstyrka
av 650-—850 man. Även vid vattenfallsverkets byggnadsarbeten torde
anställning i någon utsträckning kunna vinnas. Under sådana förhållanden lärer
man knappast hava anledning utgå från att mera fast anställda järnvägsbyggnadsarbetare
i någon större omfattning behöva entledigas under förhållanden,
som skäligen kunna påkalla beredande av förtidspension eller avskedsersattning.
Anledning synes därför icke föreligga att nu upptaga denna fråga
till närmare omprövning.»
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom riksdagen
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 317 av herr Johansson, Johan Peter, samt inom andra kammaren nr
517 av herr Hage, med instämmande i motionens syfte av herr Anderson i Råstock,
samt nr 524 av herr Eriksson i Stockholm.
I motionerna I: 317 och II: 517, vilka äro likalydande, har hemställts, »att
riksdagen måtte
1) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader
Frans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren därstädes Anders
Reijlitz må, därest de till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i samband därmed
vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst, från
och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel uppbära årlig pension,
Melin med 2,316 kronor, Andersson med 2,352 kronor och Reijlitz med 2,436
kronor, samt
2) uttala att riksdagen förväntar, att fortsatt arbete i statens tjänst så vitt
möjligt beredes övertaliga tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.»
Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat följande:
»För de tjänstehavare vid försvarsväsendet, vilka avses i riksdagens beslut
år 1925 (svensk författningssamling nr 10 år 1926) finnas i motsats till järnvägsbyggnadstjänstemännen
inga bestämmelser fastställda, utan hava deras
lönevillkor bestämts fran fall till fall, vilket tyder pa mera lösliga anställningsformer.
Enligt sagda beslut skulle emellertid övertaliga verkmästare vid armén
och marinen, för vilken man kan räkna med en högsta lön i medeltal å
A-ort av 4,260 kronor, tilldelas en förtidspension av 2,250 kronor. De nu till
förtidspension ifrågasatta järnvägsbyggnadstjänstemännen hava en lön å A-ort
av 4,026 kronor. Skulle dessa proportionsvis erhålla lika stor del av lönen i
förtidspension som nämnda verkmästare, så finge man räkna med ett belopp
av 2,126: 40 kr. Järnvägsstyrelsen har emellertid i sitt alternativ B2 för dem
förordat ett högsta pensionsbelopp av 2,436 kr., dock med skyldighet att fortfarande
erlägga pensionsavgifter med i genomsnitt 140 kr. per år. Värdet av
redan erlagda pensionsavgifter uppgår enligt gällande pensionsreglemente för
tiden 1918—1929 till 30 % av avgiftspensionsunderlaget (812 kr.) eller 243: 60
kr. per ar. Med tillägg av detta belopp samt förenämnda årliga pensionsavgift
till den för sagda verkmästare fastställda pensionen kommer man till ett
belopp av 2,510: kr., alitsa en summa, som överstiger den av jämvägssty
relsen
förordade pensionen. Man kan följaktligen icke säga att vid jämförelse
med de civila befattningshavarna vid armén och marinen järnvägsstyrelsens
Förslag är för högt tilltaget. Även med ett antagande av detta förslag bli
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
15
järnvägsbyggnadstjänstemännen sämre ställda än ifrågavarande befattningshavare
vid försvarsväsendet. Jag finner därför, att järnvägsstyrelsens förslag
bör antagas framför det av Kungl. Maj :t förordade, så mycket mer som de ekonomiska
konsekvenserna med hänsyn till det ringa antal tjänstemän, som enligt
propositionen kunna komma i fråga till förtidspensionering, för staten bliva
mycket ringa.
Vad kommunikationsministern anfört örn beredande av fortsatt anställning
åt de övertaliga jämvägsbyggnadstjänstemännen vid andra statens byggnadsföretag
eller vid statens trafikerade järnvägar vill jag ytterligare understryka.
Självfallet är det för såväl staten som tjänstemännen bäst, örn dessa senare
och deras i statstjänsten förvärvade erfarenheter i största möjliga utsträckning
kunna bibehållas och tillvaratagas genom fortsatt statligt arbete. För tjänstemännen
är detta av särskild vikt, då de genom sin speciella utbildning och
framskridna ålder torde hava svårare än andra att på egen hand förskaffa sig
arbete i privat eller statlig tjänst. Härvidlag liksom vid bedömandet av frågan
örn förtidspension och avskedsersättning synes mig statens handlande såsom
arbetsgivare böra utmärkas av omsorg örn de underlydandes bästa. Den
nu förefintliga järnvägsbyggnadsstammen har i icke ringa mån fått vara kommunikationernas
pionjärer i öde trakter och mången gång fått leva under svåra
förhållanden, vad som nu göres för dem är ett tecken på uppskattningen av
deras gärning.»
I motionen II: 524 hemställes, »att riksdagen i anledning av Kungl. Majlis
propsition nr 202 måtte medgiva, att till envar vid statens järnvägsbyggnader
anställd förman eller arbetare, vilka till följd av inskränkning i den statliga
jämvägsbyggnadsverksamheten entledigas från sin anställning utan att i samband
därmed vinna annan i väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,
och som varit vid statens arbeten anställda under minst 10 år, och uppnått en
levnadsålder av 30 år, därest de vid avgången icke äro berättigade till pension
enligt kungl, kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) må av trafikmedel
utbetalas avskedsersättning med belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst
för varje helt års anställning intill 15 års anställning samt två månaders
arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock att ersättning
icke må utgå med högre belopp än 6,800 kronor».
Till stöd för detta förslag har anförts bland annat följande:
»Det torde icke råda någon meningsskiljaktighet rörande den uppfattning,
som av departementschefen uttalats, nämligen att de ökade arbetstillfällen,
som uppkomma såväl genom riksdagens redan fattade beslut örn ett något
raskare utbyggande av inlandsbanan, som ock vid de planerade elektrificeringsarbetena,
i första hand böra reserveras för de vid statens järnvägsbyggnader
anställda arbetarna. Men även örn så sker synes dock detta förhållande
icke upphäva behovet av att åtgärder redan nu vidtagas för beredande av
särskild ersättning åt den personal, som icke i fortsättningen kan beredas
arbete. Givetvis inverkar dock den ökade möjligheten till arbete på omfattningen
av den hjälp, som kan komma i fråga, och på den kostnad för statsverket
som på grund härav uppkommer. Därest antalet personer som måste
entledigas blir ringa, så bli också kostnaderna för statsverket av den särskilda
ersättningen icke betungande.
Genom kungl, kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) har rätt till pension
tillförsäkrats förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. För rätt att komma i åtnjutande
16
Bankoutskottets utlåtande Nr -43.
Utskottet.
av pension erfordras att hava varit anställd vid statens arbetsföretag under
minst 25 år och att hava uppnått 55 levnadsår. För personal som uppfyller
dessa fordringar och som icke längre erhåller arbete är sålunda frågan örn
rätt till pension ordnad. Från personalhåll har visserligen framhållits, att
järnvägsstyrelsen infört vissa kontrollföreskrifter som tidigare icke ifrågasatts
och som icke hava stöd i den av riksdagen antagna författningen. Därest
så skulle vara förhållandet, torde dock genom en hänvändelse till Kungl. Maj :t
rättelse kunna erhållas och erfordras därför icke nu i detta hänseende några åtgärder
från riksdagens sida.
Beträffande åter de arbetare, som icke uppnått 55 års ålder eller som icke
innehaft anställning vid statens arbetsföretag under minst 25 år, synes det
vara erforderligt att vidtaga åtgärder för beredande av särskild ersättning,
därest åt dem fortsatt arbete ej kan beredas. Det synes vara rimligt att avskedad
arbetare beredes avskedsersättning efter samma grunder och under samma
förutsättningar, som komma att beslutas beträffande tjänstemännen.»
Beträffande motiveringen i övrigt för de motionsvis gjorda yrkandena får
utskottet hänvisa till motionerna.
Vidkommande först frågan örn behovet av särskilda förmåner åt övertaliga
tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader lärer, såsom departementschefen
framhållit, vid bedömandet av järnvägsstyrelsens framställning i ämnet böra
beaktas, att omständigheterna för närvarande i väsentlig mån avvika från dem,
som förelågo vid framläggandet av styrelsens förslag år 1928. Till en början
torde sålunda — med hänsyn till den ståndpunkt, som av innevarande års riksdag
intagits till frågan om inlandsbanebyggets fortsättande — under ett antal
år framåt komma att erfordras flera tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna än
vad järnvägsstyrelsen tänkt sig. Vidare torde vissa möjligheter föreligga att
bereda en del befattningshavare, vilka bliva överflödiga vid järnvägsbyggnaderna,
annan arbetsanställning i statens tjänst. Härutinnan synes man kunna
räkna med att på grund av statsmakternas beslut i fråga örn elektrifiering av
statsbanan Järna—Malmö samt vissa angränsande bandelar ävensom beträffande
utbyggnad av vattenfall vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
kunna bliva sysselsatta vid dessa arbetsföretag. Ytterligare lärer det kunna
förväntas, att överflyttningar till statens trafikerade järnvägar i åtskilliga
fall skola kunna äga rum. Vad departementschefen yttrat i fråga örn nu berörda
utvägar till beredande av fortsatt anställning i statens tjänst för ifrågavarande
tjänstemän finner utskottet vara värt allt beaktande, och utskottet vill
— i anslutning till vad härutinnan anförts i motionerna I: 317 och II: 517 —
för sin del kraftigt understryka vikten av att de möjligheter, som i omförmälda
hänseenden föreligga, bliva av vederbörande myndigheter noggrant tillvaratagna.
Därest så sker, vill det — i betraktande av att antalet tjänstemän vid
statens järnvägsbyggnader för närvarande utgör endast omkring 90 — synas,
som örn mera omfattande åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i
anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens inskränkning knappast skulle
bliva behövliga.
Med hänsyn till möjligheten av att, även med beaktande av nyssberörda omständigheter,
entlediganden i vissa fall kunna bliva erforderliga utan att annan
B arik out skottets utlåtande Nr 43.
17
statsanställning kan beredas, har i propositionen framlagts förslag om understöd
från statens sida åt vissa tjänstemän. Förslaget avser ett antal befattningshavare,
vilka redan av järnvägsstyrelsen blivit uppsagda från sina anställningar.
Av dessa tjänstemän skulle 3 erhålla förtidspension, medan de
övriga, till antalet 7, skulle beredas avskedsersättning.
Utskottet finner med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt att.
örn entledigande äger rum, förtidspension tillerkännes nyss avsedda tre
tjänstemän, vilka alla uppnått jämförelsevis hög levnadsålder och innehava
ett avsevärt antal tjänstår. Beträffande grunderna för pensionsförmånernas
bestämmande har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag vara väl avvägt. Utskottet
kan alltså icke biträda det i motionerna I: 317 och II: 517 framställda
yrkandet beträffande pensionernas belopp. Här torde böra framhållas, att
skillnaden mellan Kungl. Maj:ts förslag och motionärernas yrkande endast består
däri, att enligt det förra förslaget mot avgiftspension svarande belopp skulle
utgå först vid uppnådd pensionsålder, medan enligt motionärernas förslag såväl
stats- som avgiftspension omedelbart vid entledigandet skulle beredas. I
fråga om den slutliga pensionsförmånens storlek sammanfalla alltså de båda
förslagen.
Beträffande frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare har
inom utskottet rått någon tvekan, huruvida tillräckliga skäl i detta fall kunna
anses föreligga för beredande av sådan förmån. Med hänsyn till vad i ärendet
anförts och i betraktande av statsmakternas beslut i fråga örn motsvarande understöd
åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet vill utskottet emellertid
förorda, att dylik ersättning jämväl i här föreliggande fall beviljas, därest
entledigande kommer att äga rum. Mot Kungl. Maj:ts förslag beträffande
grunderna för ersättningen har utskottet icke haft något att erinra.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har i propositionen förutsatts,
att därest i vissa fall, utöver de nu avsedda, beslut örn förtidspension eller
avskedsersättning skulle bliva erforderligt, fråga härom skulle underställas
prövning av en kommande riksdag samt att Kungl. Maj:t skulle vara oförhindrad
att i avvaktan på sådan prövning vid behov bevilja tillfälligt understöd
med skäligt belopp. Mot vad härutinnan anförts finner utskottet icke
anledning till erinran.
Vidkommande härefter den i propositionen berörda och i motionen 11:524
upptagna frågan örn särskild ersättning jämväl åt arbetare vid statens järnvägsbyggnader,
delar utskottet departementschefens mening, att det icke för
närvarande synes erforderligt att taga ställning till denna fråga. Såsom departementschefen
framhållit, torde med avseende å arbetarna i än högre grad
än beträffande tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna gälla vad i det föregående
anförts rörande möjligheter till fortsatt anställning i statens tjänst.
Utskottet vill i detta sammanhang betona angelägenheten av att berörda möjligheter
i görligaste mån utnyttjas. Därest det emellertid skulle visa sig. att
entledigande av mera fast anställda järnvägsbyggnadsarbetare skulle behöva
ske under förhållanden, vilka skäligen kunna påkalla särskilda åtgärder för
understöd från statens sida i anslutning till vad som tillstyrkts beträffande
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 80 håff, (Nr 43.)
2
18
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 43.
vissa tjänstemän, torde frågan härom längre fram få upptagas till prövning.
I ärendets nuvarande läge saknar utskottet anledning att ingå på bedömande
av de olika utvägar, som i berörda avseende ifrågasatts. Utskottet avstyrker
alltså åtgärd från riksdagens sida i anledning av nyssnämnda motion. I
detta sammanhang har utskottet emellertid velat framhålla, att — därest behov
av åtgärder av nyss antydd art skulle inträda — Kungl. Maj :t torde vara
oförhindrad att, där sådant prövas erforderligt, i avvaktan på framställning
till riksdagen bevilja tillfälligt understöd med belopp, som må finnas skäligt.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å det i motionerna I: 317 och II:
517 under 1) framställda yrkandet, i vad det skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag, må
a) medgiva, att envar av schaktmästama vid statens järnvägsbyggnader
Frans Martin Melin och Martin Andersson samt
förrådsmästaren därstädes Anders Reilitz må, därest han till
följd av inskränkning i den statliga jämvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i samband
därmed vinna annan, i väsentlig män likvärdig anställning i
statens tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet av
trafikmedel uppbära årlig pension med 1,624 kronor, att utgå
enligt av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 7 mars 1930 förordade
grunder;
b) förklara, att nämnda befattningshavare må, utan hinder
av föreskrifterna i § 16 av gällande reglemente för statens
järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal, efter entledigandet kvarstå såsom delägare i kassan
med rätt att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid
uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med belopp, som
med tillämpning av de utav departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll
förordade grunderna för beräkning av avgiftsår
skulle hava tillkommit vederbörande, örn han intill nämnda ålder
kvarstått i tjänst; samt
c) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid
statens järnvägsbyggnader, nämligen underingenjörema Fritz
Efraim Thenberg, Bernhard Henrik Elias Boberg, Viktor Emanuel
Engvall och John Sigurd Natanael Thoursie samt kontoristerna
John Ivar Ahlquist, Magnus Henriksson och Gustav
Adolf Förare må, under i mom. a) här förut angiven förutsättning,
av trafikmedel uppbära avskedsersättning med belopp,
motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt års
anställning i statens tjänst intill 15 års anställning samt två
månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därut
-
Bankoutskottets utlåtande Nr i3.
19
över, dock med iakttagande dels att ersättning icke må utgå
med högre belopp än för underingenjör 12,000 kronor och för
kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffande ersättningen
skola i övrigt gälla av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
förordade grunder;
II) att den i berörda motioner I: 317 och II: 517 under 2)
gjorda framställningen må anses besvarad genom vad utskottet
här ovan anfört; samt
III) att den i ämnet väckta motionen II: 524 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 maj 1930.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
fran första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson
i Olovstorp, Lindgren, Ström i Lidköping, Berling, Bodin* och Larsson i
Örbyhus;
fran andra kammaren: herrar Winhler, Borggren, Svensson i Betingetorp,
Wikström, Lovén, Leffler, Paulsen och Edberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Winkler, som yrkat avslag å förslaget örn avskedsersättning åt
vissa tjänstemän och i följd härav ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Vidkommande först----båda förslagen.
Beträffande frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare har
utskottet icke ansett tillräckliga skäl i detta fall föreligga för beredande av
sådan förmån. Utskottet avstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag i
denna del.
Såsom av---skäligt belopp. Mot vad sålunda anförts finner utskottet
icke anledning till erinran, såvitt avser befattningshavare, vilka under de
i propositionen tillämpade förutsättningarna skulle kunna ifrågakomma till
förtidspension.
Vidkommande härefter----- finnas skäligt.
20
Banhoutslcottets utlåtande Nr J^S.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
I) att riksdagen, i anledning'' av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å det i motionerna 1:317 och
11:517 under 1) framställda yrkandet, i vad det skiljer sig
från Kungl. Maj:ts förslag, må
a) medgiva, att--— förordade grunder; samt
b) förklara, att--— kvarstått i tjänst; ävensom
II) att den — — — ovan anfört; samt
III) att den---åtgärd föranleda.»; samt
2) av herrar Ström i Lidköping och Lovén, som velat biträda det i motionerna
I: 317 och II: 517 under 1) framställda yrkandet och i anslutning härtill
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Vidkommande först---beredas avskedsersättning.
Även utskottet — ---antal tjänstår. Beträffande grunderna för pen
sionsförmånernas
bestämmande har utskottet ansett sig böra tillstyrka det i
motionerna 1:317 och 11:517 framställda yrkandet i fråga örn pensionernas
belopp.
Beträffande frågan---finnas skäligt.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
I) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med bifall till det i motionerna 1:317 och
11:517 under 1) framställda yrkandet, må
a) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader
Frans Martin Melin och Martin Andersson
samt förrådsmästaren därstädes Anders Reijlitz må, därest
han till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning utan att i samband
därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig anställning
i statens tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet
av trafikmedel uppbära årlig pension, Melin med 2,316
kronor, Andersson med 2,352 kronor och Reijlitz med 2,436
kronor, att utgå enligt av föredragande departementschefen i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden. för den 7
mars 1930 förordade grunder; samt
b) medgiva, att envar--(== mom. c) i utskottets förslag)
--förordade grunder;
II) att den---ovan anfört; samt
III) att den---åtgärd föranleda.»
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
301490