Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1930 kl. 12 m.
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens styrelse
och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och hestånd. Sedan utskottet numera fullgjort
detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda
granskningen.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med
den 10 januari 1929, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges
i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande
års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelserna om
verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors
i orterna förvaltning under år 1928, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående
riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1929 ävensom de av
styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors
förvaltning under samma år lämnade redogörelser.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare
kännedom örn hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,
som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1929 har riksbanken erhållit
en vinst av 21 883 280 kronor 57 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvud-
och avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 8 sami. 4 höft. (Nr i—5.)
Flyttningsersättningar
till
personalinom
riksbanken.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr i.
i fullmäktiges nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen
överlämnade berättelse.
l:o.
Revisorerna hava under § 22 i sin berättelse angående riksbanken
(sid. 22—24) anföit följande:
»Jämlikt 27 § i gällande avlöningsreglemente äger tjänsteman, då han
utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats från en tjänstgöringsort
till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller då
han till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats
flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, erhålla
skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för
honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för
bostad å såväl den gamla som nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare
bestämmelser, vederbörande myndighet meddelar i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i dessa hänseenden gäller beträffande befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen. Enligt cirkulär den 27 augusti
1925 till riksbankens kontor hava riksbanksfullmäktige beslutat, att ifråga
om ersättning för flyttningskostnad skulle för befattningshavare i riksbanken
från och med den 1 september 1925 gälla vad i nämnda hänseende
stadgats i 6 § i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Kostnaderna för flyttningsersättningar jämlikt sålunda meddelade bestämmelser
hava för riksbanken under år 1928 belöpt sig till sammanlagt
29 283 kronor 81 öre, avseende sammanlagt 38 olika flyttningar.
Dessa kostnader fördela sig enligt vad revisorerna funnit på de i gällande
författning angivna huvudgrupper av utgifter på ungefär följande sätt, nämligen
resekostnader c:a 3 200 kronor, kostnader för inpackning och transport
å avflyttningsort samt för uppackning och transport å den nya stationeringsorten
c:a 14 600 kronor, kostnader för frakt av flyttsaker mellan
förläggningsorterna c:a 5 300 kronor samt slutligen hyresersättningar c:a
6 200 kronor.
Med hänsyn till den jämförelsevis betydande omfattningen av förenämnda
kostnader, särskilt i vad det gäller kostnader för flyttsaker in- och upppackning
samt deras| transport å såväl den gamla som nya förläggningsorten
ävensom för hyresersättningar, hava revisorerna ansett sig böra ingå
på närmare granskning av de i de särskilda fallen medgivna flyttningsersättningarna.
Revisorerna hava därvid funnit att ersättning i vad det gällt flyttsaker
in- och uppackning samt transport å avflyttningsorten och nya stationeringsorten
medgivits i den utsträckning vederbörande genom räkningar
kunnat styrka dylika utgifter. Någon närmare undersökning angående
skäligheten av dylika kostnader har, såvitt revisorerna kunnat finna, icke
förekommit.
Revisorerna vilja med anledning härav fästa uppmärksamheten på att
man hos andra statliga myndigheter, exempelvis arméförvaltningen, där anspråk
på flyttningsersättningar av naturliga skäl förekomma i än större
omfattning än inom riksbanken, sökt att genom en effektivare kontroll
åstadkomma en viss begränsning av kostnader av ifrågavarande slag. Så
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
3
lunda har man inom arméförvaltningen för varje år registrerat förekommande
olika slag av kostnader för befattningshavares förflyttningar dels
till och från Stockholm, dels ock till och från andra orter. I fråga örn
kostnader för flyttgodsets förpackning och transporter inom olika orter har
med ledning av en sålunda vunnen statistik fastställts viss maximitaxa per
100 kg. av flvttsakernas viktsmängd, vilken taxa sedermera, lagts till grund
för ersättningens bestämmande i de fall vederbörande myndighet funnit
den begärda ersättningen oskälig. En på detta sätt reglerad ersättning halfår
övrigt enligt vad revisorerna inhämtat vunnit stadfästelse genom ett
flertal regeringsrättsutslag.
Den under år 1928 inom arméförvaltningen tillämpade maximiersättningen
för flyttningskostnader av nu angivet slag har enligt uppgift utgjort högst
15 kr. pr 100 kg. av flyttsakernas vikt i fråga om förflyttning till och från
Stockholm samt en taxa av högst 13 kr. pr 100 kg. i fråga om förflyttning
till och från andra orter. Med en dylik beräkningsgrund skulle enligt
vad revisorerna funnit ej oväsentliga begränsningar av de i riksbanken år
1928 redovisade flyttningskostnaderna hava kunnat åstadkommas. Förhållandet
belyses av i nedanstående tablå angivna exempel:
Flyttsakernas |
Av |
|
Förflyttning |
viktsmängd, |
utbetald ersättning |
Falun—Jönköping ........ |
4 300 |
675: — |
Vänersborg—Luleå ........ |
5 490 |
905: — |
Karlstad — Uppsala ........ |
5 010 |
917: 80 |
Falun—Umeå ................. |
5 440 |
886:25 |
Jönköping—Karlskrona.. |
5 020 |
800: — |
Såsom synes hade för |
ovan angivna |
fem fall |
Ersättning
enl. av arméförvaltningen
tillämpad
maximitaxa
559: —
713:70
651:30
707: 20
652:60
Skillnad
116: —
191: 30
266:50
179: 05
147:40
Summa 900: 25
de av arméförvaltningen tillämpade grunderna för ersättningens bestämmande
en minskning av utgifterna med 900 kronor kunnat vinnas.
I fråga örn befattningshavare tillkommande hyresersättning stadgas i
gällande författningsbestämmelser, att dylik ersättning skall avse merutgift,
som på grund av förflyttningen uppstått därigenom, att befattningshavaren,
trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats vidkännas kostnad för
bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, dock högst för
tid uppgående till ett år. Hyresersättning har inom riksbanken under år
1928 utbetalts i ett tjugutal fall. Endast i ett av dessa fall har, såvitt
revisorerna kunnat finna, styrkts att vederbörande genom annonsering eller
annorledes sökt få sin bostadslägenhetåförutvarande stationeringsortenuthyrd.
A berörda förhållanden hava revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet.
:*
I en till utskottet överlämnad, en 16 januari 1930 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksbanken meddelat, att fullmäktige för nedbringande
av ifrågavarande flyttningskostnader till tjänstemännen vid såväl huvudkontoret
som avdelningskontoren utfärdat cirkulär av den lydelse vid skrivelsen
fogad bilaga utvisade. Under hänvisning till innehållet i berörda
cirkulär hava fullmäktige anfört, att fullmäktige givetvis komme att, med
Fullmäktige.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
Utskottet.
Riksbankens
bidrag till
vissa pensionsanstalter.
beaktande av vad revisorerna även i övrigt anfört, vid behandling av framställningar
om ersättning för kostnader av ifrågavarande slag tillse, att dylik
ersättning medgåves med belopp, som i varje särskilt fall prövades vara skäligt.
Det åberopade cirkuläret till riksbankens kontor är av följande innehåll:
»Riksdagens revisorer hava under § 22 i sin senast avgivna berättelse
angående riksbanken fäst uppmärksamheten å de belopp, som under år
1928 utbetalts i ersättning för flyttningskostnader till tjänstemän, vilka i
enlighet med gällande bestämmelser varit därtill berättigade. Vid granskning
av ifrågavarande ersättningar hava revisorerna särskilt fäst sig vid
kostnaderna för flyttsaker inpackning och transport å avflyttningsorten samt
för deras uppackning och transport å den nya tjänstgöringsorten.
Med anledning av vad sålunda förekommit få vi anmoda vederbörande
tjänstemän att för nedbringande av dylika kostnader, såvitt möjligt, infordra
skriftliga anbud å packning och transport av flyttsaker samt av
inkomna anbud antaga det förmånligaste för riksbanken. Vid framställning
örn ersättning för flyttningskostnad skola samtliga anfordrade anbud
bifogas.
Revisorerna hava vidare uppmärksammat de belopp, som utgått i hyresersättningar,
och därvid erinrat, att enligt gällande bestämmelser sådan
ersättning skall avse merutgift, som på grund av förflyttningen uppstått
därigenom att tjänsteman, trots styrkta försök att undvika dylik utgift, nödgats
vidkännas kostnad för bostad å såväl gamla som nya tjänstgöringsorten,
dock högst för tid uppgående till ett år.
I anledning härav få vi, med erinran örn berörda bestämmelser, anmoda
vederbörande tjänstemän att i förekommande fall vidtaga erforderliga åtgärder
för uthyrande av bostadslägenhet å förutvarande tjänstgöringsort
och anskaffande av sådan å den nya tjänstgöringsorten samt vid framställning
örn liyresersättning styrka, att så skett.»
Såsom framgår av utredningen i ärendet hava fullmäktige, med beaktande
av vad revisorerna anfört, vidtagit åtgärder för nedbringande av
här ifrågavarande flyttningskostnader. Vid sådant förhållande har utskottet
endast ansett sig böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen
omförmäla.
2:o.
Revisorerna hava vidare under § 23 i sin förenämnda berättelse anfört
följande (sid. 24—27):
»Riksbanken har under år 1928 liksom tidigare under en längre följd
av år till änke- och pupillkassan vid huvudkontoret, vilken kassa benämnes
bankostatens änke- och pupillkassa, samt till änke- och pupillkassan
vid avdelningskontoren och pappersbruket utbetalt bidrag med respektive
200 kronor och 18 000 kronor.
Årsbidraget till bankostatens änke- och pupillkassa har utgått alltsedan
år 1748, då denna kassa inrättades.
Till änke- och pupillkassan vid avdelningskontoren och pappersbruket
anvisades ursprungligen av 1850—1851 årens riksdag i och med denna
kassas bildande ett årligt bidrag å 600 riksdaler banko, att utgå tillsvidare
Hankoulskotlets utlåtande Nr ''i.
5
samt intill kassan vunnit tull stadga och säkerhet. Då kassans kapital
med 1862 års utgång ansågs hava nått en sådan omfattning (58 000 kronor)
att dess ränteavkastning vore fullt tillräcklig för pensionernas bestridande,
upphörde det årliga anslaget nämnda år.
Sedan det emellertid visat sig, att från och med år 1871 kassans inkomster
ej längre täckte utgifterna för pensioner, hemställde fullmäktige
hos bankoutskottet vid 1874 års riksdag om anvisande till kassan av ett
årligt belopp av 900 kronor. I avvaktan på utredning om möjligheten
för en sammanslagning av de båda kassorna samt en enhetlig reglering
av pensionerna anvisades dock ej något anslag till avdelningskontorens
pensionskassa förrän vid 1877 års riksdag. Frågan om kassornas sammanslagning
hade dessförinnan strandat på delägarnas i bankostatens pensionskassa
obenägenhet att underkasta sig önskvärd kontroll i fråga om
pensionsreglering.
För att uppbringa pensionerna från avdelningskontorens ock pappersbrukets
änke- och pupillkassa i nivå med pensionerna från bankostatens
kassa beviljades den förstnämnda kassan från och med år 1877 ett årligt
anslag å 4 550 kronor. Detta anslag utgick till år 1907, då anslagsbeloppet
höjdes till 6 000 kronor. Nya försök att sammanslå de båda kassorna
hade då gjorts men icke lett till något resultat.
Med skrivelse till bankoutskottet vid 1913 års riksdag framlade fullmäktige
en utredning angående avdelningskontorens och pappersbrukets pensionskassas
likviditet. Denna utredning grundade sig på kassans tillgångar
med utgången av år 1912, vilka tillgångar belöpte sig till i runt tal 422 000
kronor. Med en beräknad ränteavkastning å 4 procent skulle för att möta
kassan då åvilande pensionsförbindelser erfordras en kapitalförstärkning å
c:a 134 000 kronor samt för att jämväl kunna möta ytterligare krav genom
tillkomsten av nya delägare och genom ifrågasatt höjning av delaktighetsbeloppet
för verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor en kapitalförstärkning
å 228 000 kronor. Den kapitalbrist, som sålunda förelåg,
skulle enligt beräkning kunna täckas genom en förhöjning av det årliga
anslaget från riksbanken med 12 000 kronor. Fullmäktige hemställde fördenskull
att kassan skulle fr. o. m. år 1913 tilldelas ett till 18 000 kronor
förhöjt årligt anslag. Denna framställning bifölls av riksdagen och har
nämnda årsanslag alltsedan år 1913 utgått till kassan.
Utöver nu nämnda direkta anslag hava de båda kassorna alltifrån deras
stiftande ägt av riksbankens medel uppbära de lönebesparingar, som uppkommit
vid ledigblivna tjänsters upprätthållande genom förordnande under
vakanstiden. Dessa vakansbesparingar hava såsom framgår av nedanstående
tablåer under årens lopp uppgått till ej oväsentliga belopp.
Härjämte bör framhållas, att till vederbörande pensionstagare utbetalas
direkt av riksbankens medel pensionstillägg och dyrtidstillägg jämlikt av
riksdagen fastställda grunder. Ifrågavarande förmåner belöpa sig år 1928
i vad det gäller pensionstagare frän bankostatens kassa lill resp. 372
kronor 50 öre och 18 258 kronor samt i vad det gäller pensionstagare
från avdelningskontorens och pappersbrukets kassa till respektive 581
kronor 37 öre och 9 809 kronor.»
Med hänsyn till omfattningen av de statsmedel som enligt vad ovan påvisats
utgått för ifrågavarande pensionsverksamhet, hava revisorerna ansett
sig böra närmare undersöka förenämnda kassors ekonomiska ställning.
Fullmäktige.
Utskottet.
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 4.
I detta hänseende hava revisorerna meddelat vissa tablåer, upptagande inkomster
och utgifter under femårsperioden 1924—28 samt tillgångar vid
utgången av varje år under samma period.
Under hänvisning till dessa tablåer hava revisorerna vidare anfört följande:
»Såsom förestående sammanställningar giva vid handen, hava de båda
kassornas kapitaltillgångar numera uppbringats till sådan omfattning, att
ränteavkastningen å desamma endast till en mindre del tages i anspråk för
kassorna åvilande pensionsutbetalningar. Sålunda uppgingo ränteinkomsterna
år 1928 för bankostatens änke- och pupillkassa till c:a 96 800 kronor
under det att pensionerna endast omfattade ett sammanlagt belopp av c:a
41 800 kronor. Motsvarande siffror för änke- och pupillkassan vid avdelningskontoren
och Tumba pappersbruk utgjorde c:a 64 900 kronor och
22 600 kronor. Hade de båda kassornas ränteinkomster under år 1928
måst tagas i anspråk för bestridande av förutom de egentliga pensionerna
och kassans förvaltningskostnader jämväl pensionstillägg och dyrtidstillägg,
vilka enligt vad ovan angivits utbetalats direkt av riksbankens medel, skulle
kassorna ändock nämnda år kunnat av ränteinkomsterna avsätta ett överskott
å respektive 34 000 kronor och 29 400 kronor. Fonderingen år 1928
för de båda kassorna har nu omfattat medel å så betydande belopp som
respektive 87 700 kronor och 89 600 kronor.
Särskilt belysande för änke- och pupillkassans vid avdelningskontoren
och Tumba bruk nuvarande ekonomiska ställning är att nämnda kassa, vars
tillgångar vid 1928 års utgång utgjorde 1 335 000 kronor, år 1913, då förhöjning
av anslaget till densamma till nuvarande 18 000 kronor begärdes,
ansågs böra uppbringas till ett kapital å 650 000 kronor för att möta kassan
såväl då som framdeles åvilande pensionsutbetalningar.
Då ovanberörda båda pensionskassor numera synas vara i den ekonomiska
belägenhet, att de med egna medel kunna bestrida icke blott dem
nu åvilande pensioner och förvaltningskostnader utan även de pensionsförhöjningar,
som utgå av statsmedel i form av pensionstillägg och dyrtidstillägg,
bör enligt revisorernas mening något understödjande från statens
sida av ifrågavarande pensionering icke vidare ifrågakomma».
I sin ovanberörda skrivelse hava fullmäktige anfört, att fullmäktige ansett
nödigt att, innan fullmäktige inginge på en närmare prövning av förevarande
spörsmål, en fullständig utredning verkställdes rörande kassornas
nuvarande ställning samt deras förmåga att bära dem åliggande förbindelser;
och komme fullmäktige att senare under riksdagen, så snart nu pågående
utredning slutförts, avgiva yttande i detta ärende.
Såsom fullmäktige meddelat, komma fullmäktige att senare under riksdagen,
så snart igångsatt utredning rörande de ifrågavarande kassornas
ekonomiska ställning slutförts, avgiva yttrande i den av revisorerna väckta
frågan om indragning av riksbankens understöd till kassorna. Utskottet
har för avsikt, att sedan nämnda yttrande inkommit, avgiva särskilt utlåtande
i detta ärende; vilket utskottet velat härmed för riksdagen
anmäla.
Bankoutskottets utlåtande Nr 4. 7
3:o.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets
sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
4:o.
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1928 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,
att med avseende på riksbankens förvaltning under den tid, granskningen
omfattat, revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen
förekommit, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige
beviljas.
De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i
orterna förvaltning år 1928, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften i § 4 av den
för utskottet gällande instruktionen vill utskottet meddela, att med avseende
å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under den tid, granskningen
omfattat, utskottet ej funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin
del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels
för förvaltningen under år 1928 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för
de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1929 till och med den
9 januari innevarande år.
Stockholm den 7 februari 1930.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindley, Lindgren * Ström i Lidköping,
Johansson i Friggeråker, Bjurström, Forssell och Larsson i Örbyhus; samt
från andra kammaren: herrar Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Wikström,
Lovén, Höglund i Göteborg,* Leffler,* Edberg* och Wirsell*.
Ang. protokoll
och berättelser.
Ang. tillstyrkande
av ansvarsfrihet.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.