Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1930 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner dels nied
förslag till lag om nissa ändringar i lagen den 12 maj
1897 (nr 27) för Sveriges riksbank, dels ock med
förslag till lag, innefattande tillägg till 12 § i samma
lag, m. m.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition nr 223,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897
(nr 27) för Sveriges riksbank.

Vidare har Kungl. Maj :t i en den 4 april 1930 dagtecknad proposition nr
274, som jämväl hänvisats till bankoutskottet, med åberopande av sistnämnda
proposition bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslagit
riksdagen att dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag, innefattande
tillägg till 12 § lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank,
dels ock besluta, att riksbanken skall äga förvärva aktier i banken för
internationell betalningsutjämning intill ett belopp av nominellt tjugu miljoner
schweiziska francs.

Det vid förstnämnda proposition fogade lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges

riksbank.

Härigenom förordnas, att 6, 7, 8 och 12 §§ lagen den 12 maj 1897 för
Sveriges riksbank skola, 6, 7 och 12 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. S7 käft. (Nr 39.)

1

2

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 39.

6 §.

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla
summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad som i 8 § sägs, samt
därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio miljoner kronor.

Örn —--utgivits.

7 §\

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens metalliska
kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna —--börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt
försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 8 § inräknas i metalliska
kassan;

d) växlar---riket;

e) bos — — — räkning;

f) medel,---och b).

8 §.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt,
dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld dels ock, intill ett
belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska kassan, på utrikes
ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat guldmynt
och omyntat guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio miljoner
kronor.

12 §.

Riksbanken äger att

a) köpa ----säljbara;

b) genom annat avtal övertaga såväl svenska som utländska, lätt säljbara
statspapper;

c) förmedla köp och försäljning av svenska statspapper ävensom allmänna
hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Det i propositionen nr 274 innefattade lagförslaget har följande innehåll:

Förslag

till

lag, innefattande tillägg till 12 § lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att till 12 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges
riksbank skall fogas ett stycke av följande lydelse:

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 39.

3

Riksbanken äger jämväl förvärva aktier i banken för internationell betalningsutjämning
(Banque des Réglements Internationaux) intill belopp, som
bestämmes av Konungen och riksdagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Det i propositionen nr 223 framlagda förslaget — vilket grundar sig på en av
fullmäktige i riksbanken den 6 mars 1930 gjord framställning —• berör huvudsakligen
bestämmelserna örn grunderna för riksbankens sedelutgivningsrätt,
innefattade i lagens 6, 7 och 8 §§. Därjämte hava föreslagits vissa ändringar
i lagens 12 §.

Genom lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 fastställdes riksbankens
sedelutgivningsrätt till ett belopp, som med en kontingent av högst
etthundra miljoner kronor översteg summan av följande kassatillgångar (primär
sedeltäckning):

a) metallisk kassa, d. v. s. riksbankens guldbehållning inom landet,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån samt

c) riksbankens hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i löpande
räkning innestående medel.

För sedelutgivning, som icke motsvarades av dessa kassatillgångar, erfordrades
täckning av vissa andra tillgångar (supplementär sedeltäckning).

Den metalliska kassan fick ej bibehållas vid lägre belopp än tjugufem miljoner
kronor. Örn den av kassatillgångar icke täckta sedelutgivningen översteg
ett belopp av sextio miljoner kronor, erfordrades viss förhöjning av minimibeloppet.

Den sålunda bestämda sedelutgivningsrätten visade sig emellertid så gott
som omedelbart vara för snävt tilltagen. Genom lag den 3 maj 1901 genomfördes
därför den utvidgning av densamma, att riksbanken medgavs rätt att
utöver kassatillgångarna utgiva sedlar förutom till nämnda belopp av etthundra
miljoner kronor jämväl till det belopp, varmed den metalliska kassan
översteg fyrtio miljoner kronor.

Under förutsättning att den metalliska kassan ej understeg fyrtio miljoner
kronor, kan innebörden av dessa bestämmelser med andra ord uttryckas såsålunda,
att sedelutgivningsrätten fastställdes till ett belopp motsvarande summan
av:

a) den metalliska kassans dubbla belopp, ökat med sextio miljoner kronor,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån samt

c) riksbankens hos bank eller bankir på utrikes ort i löpande räkning innestående
medel efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning.

Enligt sistnämnda lag fick den metalliska kassan ej bibehållas vid lägre
belopp än fyrtio miljoner kronor.

Dessa regler för riksbankens sedelutgivningsrätt gällde till den 12 augusti
1913, då bestämmelserna i lagen den 4 juni 1913 trädde i kraft. Dessa äro i

Proposition
nr 233.

Riksbankens

sedelutgiv ningsrätt.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr S9.

huvudsak ännu gällande. De förändringar, som år 1913 genomfördes, inneburo,
att den kontingent, varmed sedelutgivningsrätten fick överstiga dubbla
beloppet av den metalliska kassan, höjdes från sextio miljoner kronor till etthundratjugufem
miljoner kronor eller med sextiofem miljoner kronor. Sedelutgivningsrätten
ökades emellertid ej med detta belopp, enär det samtidigt bestämdes,
att riksbankens utländska guldbehållning och tillgodohavande å löpande
räkning i utlandet icke längre skulle utgöra primär utan endast supplementär
täckning. Då dessa tillgångar under åren 1904—1912 i allmänhet hållit sig mellan
25 och 35 miljoner kronor, blev ökningen i sedelutgivningsrätten genom 1913
års lagändring 30—40 miljoner kronor.

Den metalliska kassans minimibelopp fixerades till sjuttiofem miljoner kronor.

De år 1913 i riksbankslagen införda bestämmelserna örn riksbankens sedelutgivningsrätt
hava sedermera undergått följande ändringar.

Genom lag den 31 augusti 1914 har den supplementära sedeltäckningen utökats
med medel utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
vilka själva kunna tjäna som dylik täckning.

Genom lag den 25 maj 1915 har öppnats möjlighet att under vissa förutsättningar
bereda riksbanken en sedelutgivning av ytterligare etthundratjugufem
miljoner kronor.

Utöver denna i riksbankslagen medgivna sedelutgivningsrätt har riksbanken
under viss del av åren 1918—1919 haft rättighet till en tredje kontingent
å etthundratjugufem miljoner kronor. Bestämmelserna härom hava dock icke
införts i riksbankslagen.

Nu gällande bestämmelser för riksbankens sedelutgivningsrätt framgå av
följande paragrafer i riksbankslagen.

6 §. Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av
dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 § sågs,
samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor.

Örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken
att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem
miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske
kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som
på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.
(Lag den 25 maj 1915, nr 134.)

7 §. Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens
metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras å utländsk
börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande, mot sjöfara
försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex månader
till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik
räkning;

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

5

f) medel, utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer, som
omförmälas under a) och b). (Lag den 31 augusti 1914, nr 176.)

8 §. Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken tillhörigt
och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt omyntat
guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än sjuttiofem
miljoner kronor. (Lag den 4 juni 1913, nr 107.)

I sin omförmälda framställning hava fullmäktige meddelat följande tabell
till belysande av storleken av den metalliska kassan, sedelutgivningsrätten,
sedelcirkulationen samt sedelreserven åren 1913 samt 1925—1929:

1913

1925

1926

1927

1928

1929

Metallisk kassa (gnid inom landet)
i medeltal, miljoner kronor...........

102

233

228

224

233

237

Sedelutgivningsrätt

i medeltal, miljoner kronor...........

329

591

581

574

591

599

Sedelcirkulation

i medeltal, miljoner kronor...........

210

487

482

482

485

508

Sedelreserv

i medeltal, miljoner kronor...........

119

104

99

92

106

91

lägst, > > ...........

93

38

24

20

36

28

Gnidkassa i förhållande till

1) sedelntgivningsrätt

i medeltal %................

31

39

39

39

39

40

2) sedelcirkulation

i medeltal %................

49

48

47

47

48

47

lägst % ................

43

42

41

41

42

42

Sedelreserv i förhållande till sedelutgivningsrätt
i medeltal %.................

36

18

17

16

18

15

lägst %..................

28,4

6,4

4,2

3,3

6,1

4,7

Sedelreserv i förhållande till sedelcirkulation
„ i medeltal %..................

57

21

21

19

22

18

lägst % ..................

39,6

6,8

4,4

3,4

6,4

4,9

I anslutning till denna tabell hava fullmäktige anfört följande:

»Såsom framgår av tabellen, har sedelcirkulationen från 1913 till 1929 ökats
från 210 till 508 miljoner kronor eller med 142 procent, ökningen av betalningsmedlen
beror på flera orsaker däribland betydligt högre prisnivå, större
nationalinkomst och överhuvud en stegrad livaktighet inom näringslivet. För
att möta anspråken på omsättningsmedel har riksbanken under åren 1913—
1929 ökat sin metalliska kassa med 135 miljoner kronor eller med 132 procent.
Denna ökning har emellertid icke varit så stor, att sedelreserven kunnat bibehållas
ens vid sin absoluta storlek. Den har under perioden i fråga sjunkit
från 119 till 91 miljoner kronor och har relativt sett undergått en ännu betydligare
reducering. I förhållande till sedelutgivningsrätten har den sålunda
minskats från 36 till 15 procent och i förhållande till sedelcirkulationen från
57 till 18 procent. Under åren 1925—1929 har sedelreserven lägst utgjort en
så ringa andel av sedelcirkulationen som 6.8, 4.4, 3.4, 6.4 och 4.9 procent respektive.

Det prisfall, som ägt rum under perioden 1925—1929, har, såsom framgår
av tabellen, icke föranlett en minskning i behovet av sedlar, övriga faktorer,
som bestämma sedelcirkulationens storlek, hava icke blott uppvägt prisfallets

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 89.

inverkan i detta avseende utan även åstadkommit en ökning av cirkulationen.
Möjligheten av ett ytterligare prisfall synes därför icke utgöra ett skäl mot
den utvidgning av riksbankens sedelutgivningsrätt, som visat sig behövlig
och som fullmäktige härmed vilja föreslå.»

Fullmäktige hava sålunda ansett en vidgad sedelutgivningsrätt vara av behovet
påkallad. Efter ingående behandling av frågan om de olika vägar, som
härför stöde till buds, hava fullmäktige uttalat, att en höjning av kontingenten
syntes utgöra den lämpligaste vägen. Vid övervägande av frågan, med vilket
belopp den nuvarande kontingenten, etthundratjugufem miljoner kronor, borde
ökas, hava fullmäktige utgått ifrån, dels att sedelutgivningsrätten med hänsyn
jämväl till de säsongmässiga stegringarna icke borde avsevärt understiga ett
belopp av sjuhundra miljoner kronor, dels även att den nuvarande metalliska
kassan borde kunna successivt i någon mån minskas. Örn densamma beräknades
komma att bibehållas vid omkring tvåhundratjugufem miljoner kronor,
skulle detta i jämförelse med år 1913, då den varit ungefär etthundra miljoner
kronor, innebära en ökning med cirka 125 procent, ökades den nuvarande kontingenten
i samma proportion, skulle den uppgå till cirka tvåhundrasjuttiofem
miljoner kronor. Fullmäktige ansåge dock, att kontingenten för närvarande
kunde bestämmas till ett något lägre belopp eller till tvåhundrafemtio miljoner
kronor.

Enligt nuvarande bestämmelser får riksbanken tillhörigt guld i utlandet
icke inräknas i underlaget för sedelutgivningen, varemot sådant guld inräknas
i den supplementära täckningen.

Av praktiska hänsyn hava fullmäktige ifrågasatt en viss mildring av denna
bestämmelse. Fullmäktige hava ansett det böra medgivas, ätt en viss del av
riksbanken tillhörigt, utom landet befintligt guld finge utgöra primär sedeltäckning
och således inräknas i den metalliska kassan. Enligt fullmäktiges
mening syntes det under nuvarande förhållande vara tillräckligt, att nämnda
del bestämdes till femton hundradelar av den metalliska kassans totala belopp.
Skulle erfarenheten giva vid handen, att denna gräns vore för snäv, syntes
denna fråga ånyo böra upptagas till prövning.

I detta sammanhang hava fullmäktige föreslagit höjning av det för guldkassan
fastställda minimum. Fullmäktige hava därvid erinrat, att det, samtidigt
med att kontingenten år 1913 höjts till etthundratjugufem miljoner kronor,
föreskrivits, att den metalliska kassan icke finge bibehållas vid ett lägre
belopp än sjuttiofem miljoner kronor. Förut gällande minimum hade varit
fyrtio miljoner kronor. Bestämmelsen om ett minimum för den metalliska kassan
hade varit av särskild betydelse under tider, då riksbanken kunnat utgiva
sedlar jämväl mot underlag av fordringar hos utländska banker eller bankirer.
Vid nuvarande bestämmelse, att endast guld finge berättiga till sedelutgivning,
bleve stadgandet örn ett minimum för den metalliska kassan av vikt endast vid
en stadigvarande betydande minskning av sedelcirkulationen, örn kontingenten
fastställdes till tvåhundrafemtio miljoner kronor, syntes lämpligen kunna
föreskrivas, att den inom landet befintliga guldkassan icke finge bibehållas
vid lägre belopp än etthundrafemtio miljoner kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 89.

7

I 12 § riksbankslagen stadgas bland annat, att riksbanken äger att •— förutom
köpa och sälja svenska obligationer samt sådana å utländsk börs noterade
utländska statspapper, som äro lätt säljbara (mom. a) — genom annat avtal
övertaga såväl svenska statens obligationer som utländska, lätt säljbara statspapper
(mom. b) ävensom förmedla köp och försäljning av svenska statens oell
allmänna hypoteksbankens obligationer (mom. c).

Fullmäktige hava nu funnit önskvärt, att berörda stadganden erhölle en sådan
avfattning, att därav franninge, att riksbanken ägde att genom annat
avtal övertaga samt förmedla köp och försäljning av icke blott svenska statens
obligationer utan jämväl skattkammarväxlar utfärdade av riksgäldskontoret.
Detta syntes lämpligen böra ske genom att i mom. b) orden »statens obligationer»
uteslötes och i mom. c) ordet »statens» ersattes av ordet »statspapper».

Departementschefen har i propositionen nr 223 för egen del yttrat följande:

»Enligt gällande bestämmelser äger riksbanken utgiva sedlar till belopp,
motsvarande dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, samt därutöver
ett belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. Såsom metallisk kassa skall
räknas allt riksbanken tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt
guldmynt samt omyntat guld. Däremot är det icke medgivet att i underlaget
för sedelutgivningen inräkna riksbanken tillhörigt guld i utlandet. Den
metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än sjuttiofem miljoner kronor.

I dessa bestämmelser, vilka kvarstå oförändrade sedan tiden före kriget,
föreslå nu bankofullmäktige vissa jämkningar, varigenom riksbankens sedelutgivningsrätt
skulle vidgas utan att samtidigt bankens guldkassa behöver i
motsvarande mån ökas. Detta syfte hava fullmäktige tänkt sig vinna sålunda,
att, å ena sidan, det belopp, med vilket sedelutgivningsrätten må överstiga guldkassans
dubbla summa, skulle höjas till tvåhundrafemtio miljoner kronor, och,
å andra sidan, i den metalliska kassan skulle få inräknas jämväl riksbanken
tillhörigt, utom landet befintligt guldmynt och omyntat guld intill ett belopp,
motsvarande femton procent av hela den metalliska kassan, detta dock, vad angår
guld under transport, under förutsättning att guldet är på betryggande sätt försäkrat.
I sammanhang härmed hava bankofullmäktige föreslagit, att det för
guldkassan fastställda minimum höjes till etthundrafemtio miljoner kronor. Nu
angivna bestämmelser beröra 6, 7 och 8 §§ riksbankslagen.

_ De skäl, som bankofullmäktige anfört till stöd för förevarande framställning,
finner jag övertygande. Den föreslagna ökningen av den sedelmängd, för vilken
guldtäckning icke erfordras, innebär väsentligen en anpassning efter det
stegrade behov av omloppsmedel, som de senare årens expansion på det ekonomiska
området fört med sig. Därigenom skulle riksbanken befrias från tvånget
att hålla en onödigt stor guldkassa, vilket, bland annat, innebär den fördelen,
att motsvarande ränteförlust undvikes. Även förslaget att i viss utsträckning
medgiva, att utom riket befintligt guld får tjäna som sedeltäckning, synes
mig välbetänkt, då på sådant sätt möjlighet beredes att bekvämligt möta''tillfälliga
stegringar i cirkulationen. Icke heller finner jag anledning motsätta
mig den ifrågasatta höjningen av guldkassans minimibelopp. Jag tillstyrker
alltså, att de av fullmäktige föreslagna ändringarna i 6, 7 och 8 §§ riksbankslagen,
med vissa jämkningar av redaktionell natur, föreläggas riksdagen.

Vid sidan av nu berörda ändringar i fråga örn sedelutgivningsrätten föreslå
bankofullmäktige vissa jämkningar i 12 § riksbankslagen, gående ut på möjlighet
för riksbanken att övertaga samt förmedla köp och försäljning av icke
blott svenska statens obligationer utan jämväl skattkammarväxlar, utfärdade

Ändringar i

12 f.

Departe mentschefen.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 89.

Proposition
nr 374.

av riksgäldskontoret. En dylik utvidgning av riksbankens verksamhetsområde
synes mig visserligen kunna vara föremål för någon tvekan. Jag har likväl ej
ansett mig böra avråda från framläggande av förslag jämväl i denna del. I
12 § under c) synes den jämkningen böra vidtagas, att konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer upptagas jämte allmänna hypoteksbanken.»

Det i propositionen nr 274 framlagda förslaget grundar sig på en av fullmäktige
i riksbanken den 27 mars 1930 gjord framställning, avseende rätt för riksbanken
att förvärva aktier i en på grundval av överenskommelse mellan åtskilliga
främmande makter bildad internationell bank.

Mellan Tyskland och de forna allierade makterna har den 20 januari 1930
undertecknats en överenskommelse, som ersätter förut gällande avtal beträffande
de tyska skadeståndsbetalningarna. Den nya överenskommelsen grundar
sig i huvudsak på ett förslag (den s. k. Young-planen), som den 7 juni 1929
avlämnats av en för ändamålet tillsatt kommitté.

I enlighet med denna överenskommelse har under form av ett aktiebolag
bildats en internationell bank (Banque des Réglements Internationaux), som
enligt stadgarna skall hava till föremål för sin verksamhet att befordra samarbetet
mellan centralbankerna, att skapa nya möjligheter för internationella
finansaffärer samt att efter avtal med de intresserade regeringarna uppträda
som förvaltare (mandataire, trustee) eller ombud vid de internationella betalningarna.

Så länge nämnda överenskommelse, även denna i allmänhet benämnd Youngplanen,
är gällande, skall banken dessutom mottaga, förvalta och fördela de av
Tyskland erlagda annuiteterna, övervaka och vara behjälplig med kommersialiseringen
och mobiliseringen av vissa delar av desamma samt efter överenskommelse
med de intresserade regeringarna utföra alla uppgifter, som stå i samband
med de tyska skadeståndsbetalningarna och de därmed förknippade internationella
kapitalöverföringarna.

Enligt stadgarna skola riktlinjerna för bankens verksamhet stå i överensstämmelse
med vederbörande länders centralbankspolitik, och av banken ifrågasatta
affärer i de särskilda länderna få icke utföras, örn landets centralbank
inlägger förbud däremot.

Banken skall hava sitt säte i Basel.

Bankens aktiekapital skall utgöra femhundra miljoner schweiziska guldfrancs,
fördelat i tvåhundratusen aktier å tvåtusenfemhundra francs.

Teckningen av aktiekapitalet är garanterad av centralbankerna i Belgien,
England, Frankrike, Tyskland, Italien och Japan samt av bankinstitut i New
York och Chicago. Banken kan börja sin verksamhet, när minst etthundratolvtusen
aktier tecknats. Inom två år efter det banken börjat sin verksamhet skall
den återstående delen av aktiekapitalet utbjudas till teckning. Denna del kan
erbjudas centralbankerna eller andra banker i sådana länder, som icke deltagit
i den ursprungliga teckningen. Varje land äger därvid teckna högst 8,000
aktier eller 20 miljoner schweiziska francs. Vid teckningen skola endast 25
procent av det tecknade beloppet inbetalas. Styrelsen kan emellertid fordra
inbetalning av återstående belopp i en eller flera poster efter en uppsägnings -

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

f)

tid av tre månader. Aktierna kunna överlåtas, men styrelsen kan utan angivande
av skäl vägra godkännande därav. Utan vederbörande centralbanks
medgivande får styrelsen icke godkänna dylik överlåtelse. Alla aktier åtnjuta
samma rätt i bankens tillgångar och vinster. Aktieägares ansvar är begränsat
till aktiens nominella belopp. Aktieinnehav berättigar i och för sig icke till
rösträtt vid eller deltagande i bankens generalförsamling. Nämnda rättigheter
tillkomma endast centralbanken i det land, där aktier tecknats.

Beträffande bankens styrelse gälla i huvudsak följande bestämmelser. Styrelsen
skall bestå dels av cheferna för de centralbanker, som utgöra bankens
stiftare, eller deras ersättare, dels av sju representanter för finans, industri och
handel, vilka utses av nämnda centralbankschefer, vilka därvid var och en utse
en sin landsman, dels, så länge Tysklands betalningsskyldighet fortfar, av ytterligare
en fransk och en tysk representant, dels slutligen av högst nio personer,
tillhörande sådana länder, som icke deltagit i bankens stiftande. Dessa ledamöter
utses av styrelsen bland de personer, som föreslagits av centralbankscheferna
i sistnämnda länder. Varje centralbankschef kan föreslå fyra personer,
bland dem sig själv. Av de föreslagna skola två representera finans och två
industri eller handel.

Sedan viss avsättning skett till den s. k. lagliga reservfonden, äro aktieägarna
berättigade till 6 procent ackumulativ utdelning samt under viss förutsättning
till ytterligare utdelning.

Efter redogörelse för riksbanksfullmäktiges framställning i ämnet har departementschefen
för egen del i förevarande proposition anfört följande:

»Såsom fullmäktige i riksbanken framhållit, synes riksbanken icke böra
undandraga sig att i den omfattning, som efter närmare prövning finnes lämplig,
teckna aktier i Banken för internationell betalningsutjåmning (Banque des
Regements Internationaux). Beträffande de skäl, som tala för aktieteckning,
tillåter jag mig hänvisa till fullmäktiges framställning. Enligt gällande riksbankslag
är riksbanken förhindrad att förvärva aktier. Fråga uppstår då,
huruvida för möjliggörande av aktieteckningen ändring bör vidtagas i riksbankslagen.
Med hänsyn till att det ifrågasatta aktieförvärvet är avsett att
utgöra ett undantagsfall hava bankofullmäktige förordat, att Kungl. Majit
och riksdagen skulle medgiva, att riksbanken utan hinder av bestämmelserna
i riksbankslagen äger att förvärva aktier i den internationella banken. På
grund av bestämmelsen i § 72 regeringsformen synes det emellertid icke kunna
undgås att för ändamålet vidtaga ändring i riksbankslagen. Jag har förty
låtit inom finansdepartementet upprätta förslag till lag, innefattande tillägg
till 12 § riksbankslagen, varigenom riksbanken skulle tillerkännas rätt att förvärva
aktier i banken intill belopp, som bestämmes av Konungen och riksdagen.

Det belopp, intill vilket riksbanken skulle äga förvärva aktier i den internationella
banken, torde böra bestämmas till tjugu miljoner schweiziska francs,
motsvarande vad enligt bankens stadgar högst må sammanlagt tecknas av centralbanken
och andra banker i land, som icke deltagit i den ursprungliga aktieteckningen.
I vilken mån det avsedda bemyndigandet sedermera bör tagas
i anspråk torde få ankomma på bankofullmäktige att avgöra.»

Beträffande utredningen i övrigt i förevarande ärenden får utskottet hänvisa
till propositionerna.

Bihang till rikadagens protokoll 1930. 8 sami. 27 haft. (Nr 39.)

2

10

Bankoutskotiets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

I likhet med fullmäktige i riksbanken samt departementschefen finner utskottet
numera föreliggande förhållanden påkalla ändring i gällande regler
beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt i syfte att möjliggöra en utvidgning
av denna rätt utan nu föreskriven motsvarande ökning av
riksbankens metalliska kassa. Fullmäktiges av departementschefen tillstyrkta
förslag i fråga örn höjning av den s. k. kontingentens belopp synes utskottet
val avvägt. Jämväl den föreslagna rätten att i viss utsträckning såsom sedeltäckning
begagna riksbanken tillhörigt, utom riket befintligt guld torde få
anses väl motiverad. Likaledes tillstyrker utskottet den ifrågasatta höjningen
av guldkassans minimibelopp.

övriga i propositionen nr 223 avsedda lagändringar åsyfta huvudsakligen
att stadga rätt för riksbanken att öveTtaga samt förmedla köp och försäljning
av icke blott svenska statens obligationer utan jämväl skattkammarväxlar, utfärdade
av riksgäldskontoret. Då utskottet funnit ett sådant stadgande vara
påkallat, har utskottet ansett sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag jämväl i
denna del.

Vad angår det i propositionen nr 274 framlagda förslaget, vilket åsyftar att
skapa möjlighet för riksbanken att förvärva aktier i den enligt den s. k. Youngplanen
upprättade internationella banken, finner utskottet önskvärt att Sverige
tillvaratager det tillfälle till ett närmare deltagande i det betydelsefulla samarbetet
mellan skilda länders centralbanker, som härigenom skulle öppnas. Vad i
förevarande hänseende föreslagits i propositionen har utskottet ansett sig böra
biträda. Uppmärksammas bör i detta sammanhang, att vårt land genom aktieteckning
skulle erhålla möjlighet att bliva representerat i bankens styrelse
samt att därvid fullmäktig i riksbanken lärer kunna ifrågakomma såsom styrelseledamot.
I 30 § riksbankslagen stadgas emellertid förbud för fullmäktig
att vara ledamot i styrelse för annan bank än sparbank eller postsparbanken.
Med hänsyn till vad nyss anförts har utskottet ansett sig böra föreslå sådan
ändring i detta lagrum, att möjlighet beredes för fullmäktig att vara ledamot
av internationella bankens styrelse.

De ändringar i riksbankslagen, som sålunda tillstyrkts, torde lämpligen böra
sammanföras i en lag. Utskottet framställer i det följande förslag härutinnan.

Mot Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn det belopp, intill vilket riksbanken
skulle äga förvärva aktier i internationella banken, har utskottet icke haft
något att erinra.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande propositioner
nr 223 och 274, må

I) med förklarande, att Kungl. Maj :ts i nämnda propositioner
framlagda lagförslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, för sin del antaga följande

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

11

Förslag

till

lag om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27)
för Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 6, 7, 8, 12 och 30 §§ lagen den 12
maj 1897 för Sveriges riksbank skola erhålla den ändrade lydelse,
som av det följande framgår:

.6 §.

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så
beräknad som i 8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio
miljoner kronor.

Örn---—- utgivits.

7 §.

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga
bankens metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar
sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna —- — — börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på
betryggande sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som
icke enligt 8 § inräknas i metalliska kassan;

d) växlar ----riket;

e) hos — --räkning;

f) medel, — --och b).

8§.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken
tillhörigt, dels inom landet befintligt guldmynt samt
omyntat guld dels ock, intill ett belopp motsvarande femton
hundradelar av bela metalliska kassan, på utrikes ort nedsatt
eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guldmynt och omyntat guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio
miljoner kronor.

12 §.

Riksbanken äger att

a) köpa — ---säljbara;

b) genom annat avtal övertaga såväl svenska som utländska,
lätt säljbara statspapper;

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

c) förmedla köp och försäljning av svenska statspapper
ävensom allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer.

Riksbanken äger jämväl förvärva aktier i banken för internationell
betalningsutjämning (Banque des Réglements Internationaux)
intill belopp, som bestämmes av Konungen och
riksdagen.

30 §.

Fullmäktig — ----talan.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan inhemsk
bank än sparbank eller postsparbanken och ej heller i annan
utländsk bank än banken för internationell betalningsutjämning
(Banque des Réglements Internationaux).

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

II) besluta, att riksbanken skall äga förvärva aktier i banken
för internationell betalningsutjämning intill ett belopp av
nominellt tjugu miljoner schweiziska francs.

Stockholm den 2 maj 1930.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svansson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson
i Olovstorp, Lindley*, Lindgren, Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker
och Abrahamsson* ;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren*, Bäcklund*, Wikström,
Lovén, Ryberg*, Carlsson i Solberga och Leffler.

* Ej''närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301381