12

Bankoutskottets utlåtande Nr 35

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om årliga understöd
ät fyra genom misstag under tjänstutövning av barnmorska
skadade barn.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 62 av
herr Wagnsson jämte tre av kammarens övriga ledamöter och den andra
inom andra kammaren under nr 108 av herr Werner jämte fjorton av kammarens
övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela
barnen Majken Lisbeth Öhrström, Emis Sibrit Lönn, Greta Ingeborg Johansson
och Kurt Helge Vivian Pettersson ett årligt understöd motsvarande det de
tillerkänts genom utslag av Aspelands och Handhörds häradsrätt av den 8
mars 1926, eller, därest detta icke kan vinna riksdagens bifall, de ersättningsbelopp
riksdagen i varje särskilt fall kan finna skäligt».

Såsom stöd för det väckta förslaget har i motionerna anförts, bland annat,
följande:

»År 1923 skedde i Virserums församling, Kalmar län, under tjänsteutövning
av barnmorskan Anna Nilsson, en ödesdiger förväxling av salpetersyra
och lapislösning vid föreskriven indrypning i ögonen (obligatorisk Credéprofylax)
på fyra nyfödda barn, nämligen den 30 juli å flickan Majken
Lisbeth, dotter till kontoristen Gösta Bernhard Öhrström; den 9 augusti å
flickan Emis Sibrit Linnéa, dotter till fabrikören Johan Emil Konrad Lönn,
den 10 augusti å gossen Kurt LIelge Vivian, son till bildhuggaren Josef
Pettersson, samt den 16 augusti å flickan Greta Ingeborg, dotter till hemmansägaren
Klas August Johansson, samtliga från Virserum. Följderna
av denna förväxling blevo omfattande frätskador, förorsakande vanställdhet
och hel eller delvis blindhet för dessa barn. Angående graden av
barnens invaliditet har riksförsäkringsanstalten, genom utlåtande av den
2 januari 1925, fastställt denna sålunda: För Kurt Pettersson 100 %, Majken
Öhrström 80 %, Greta Johansson 25 % och Emis Lönn 15 %.

Efter rättegång mot den direkt ansvariga barnmorskan ådömdes denna
av Aspelands och Handbörds häradsrätt, vilken dom sedermera fastställdes
av Göta hovrätt, avsevärda böter samt en årlig ersättningsskyldighet åt
vartdera barnet med följande belopp:

För tiden intill
5 år 5—10 år 10—15 år samt därefter

Majken Öhrström ...... 300 kr. 500 kr. 800 kr. 1 500 kr.

Emis Lönn ........... 45 » 75 » 120 » 225 »

Greta Johansson........ 75 » 125 » 200 » 375 »

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

13

För tiden intill
5 är 5—8 år 8—12 år 12—15 år samt därefter

samt lill Kurt Pettersson 300 kr. 500 kr. 300 kr. 1 200 kr. 1 500 kr.

Dessa ådömda ersättningar ha emellertid aldrig kommit barnen eller
deras målsmän tillgodo, och inga utsikter torde heller finnas för att de
någonsin framdeles skola kunna erhålla något från den ersättningsskyldigas
sida, då denna såväl vid tiden för olyckan som allt fortfarande är
i saknad av tillgångar för att gälda skadestånden, vilket framgår av bifogade
medellöshetsbevis, och hon dessutom blev skild ifrån sin tjänst.

Klart är ju, att en sådan olycka sorn den att oförskyllt få gå blind genom
livet är så stor, att den ej kan ersättas med penningar, men barnens framtid
blir ju dock ljusare och tryggare, örn det på något sätt ekonomiskt
är sörjt för dem genom statens medverkan, varför vi velat bringa saken
inför riksdagen. Ty samtliga barnens målsmän äro, enligt bifogade taxeringsuppgifter,
i en sådan ekonomisk ställning, att de tydligen ej hava
möjlighet att kosta på dessa sina barn speciell yrkesutbildning utöver den
samhället ger, och därigenom i någon mån kunna neutralisera olyckans
verkningar för framtiden. Delta så mycket mera som de fått vidkännas,
efter deras förhållanden, stora ekonomiska uppoffringar dels för specialvård
åt barnen (i fallet Pettersson, enligt vid rätten företedd räkning, 1 136
kr. och i fallet Öhrström 1 246 kr.) jämte rättegångskostnader m. m., och
de under de sju år, som gått, icke erhållit något som helst ekonomiskt
vederlag.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen nr 62
i första kammaren jämte därvid fogade bilagor.

Över ifrågavarande motioner har utskottet i grundlagsenlig ordning införskaffat
utlåtanden av medicinalstyrelsen och statskontoret.

Medicinal styrelsen har anfört följande:

Jämlikt i styrelsens cirkulär den 21 september 1920 meddelade minnesregler
för barnmorska skulle lill förhindrande av förväxling salpetersyra
förvaras i ljus flaska och lapislösning i mörk flaska, i vartdera fallet försedd
med tydlig etikett. Förvarades flaskorna åter i träkapslar, skulle även
dessa vara försedda med tydlig etikett. Ehuruväl dessa föreskrifter synts
utgöra tillräcklig garanti för undvikande av förväxling mellan ifrågavarande
båda vätskor, har styrelsen emellertid genom cirkulärskrivelse till
samtliga banmorskor i riket den 8 september 1928 (M. F. nr 84) meddelat
nya bestämmelser angående desinfektion av nyfödda barns ögon. Då genom
dessa senare bestämmelser en förväxling av vätskorna vid behandling
med dem av nyfödda barn torde få anses utesluten, torde även uppkomsten
av ögonskador av den anledning, varom i ärendet är fråga, för framtiden
få anses vara otänkbar. På grund härav och med hänsyn till det med
förevarande motioner förbundna synnerligen behjärtansvärda syftemålet
har styrelsen för sin del icke något att erinra mot att motionerna vinna
riksdagens bifall.

Statskontorets utlåtande är av följande innehåll:

Det kan ju icke förnekas, att det är en synnerligen svår olycka, sorn
drabbat ifrågavarande barn, särskilt de två, vilka nästan helt förlorat syn -

14

Bankoutskottels utlåtande Nr 35.

Utskottet.

förmågan, samt alt olyckans följder i viss mån kunna lindras genom
ekonomiskt understöd. Då den barnmorska, som genom ovarsamhet vållat
olyckan och därför dömts alt utgiva skadestånd, icke nu är och sannolikt
icke heller någonsin blir i stånd att i detta avseende uppfylla sina förpliktelser,
måste den kommun, hos vilken barnmorskan var anställd, anses
vara närmast ansvarig för att i den omfattning, som är möjlig, mildra
verkningarna av olyckan. Att staten skulle, såsom i motionerna föreslagits,
åtaga sig att utgiva de skadeståndsbelopp, som ålagts en i statens tjänst
icke anställd befattningshavare, finner statskontoret betänkligt; men ämbetsverket
föreställer sig att, sedan genom utredning — förslagsvis under samverkan
mellan vederbörande familjer, kommunen, pensionsstyrelsen och
representanter för blindundervisningen — utrönts, vilka åtgärder lämpligen
böra vidtagas för ifrågavarande barns uppfostran och utbildning, staten
icke vill undandraga sig att, även ekonomiskt, medverka till möjliggörande
av sådana åtgärder. Enligt statskontorets mening böra förevarande motioner
alltså icke föranleda annan åtgärd från riksdagens sida än en anhållan
hos Kungl. Maj:t örn föranstaltande av en sådan utredning, som
ovan antytts.

De omständigheter, som i förevarande ärende blivit påvisade, innefatta
enligt utskottets mening starka skäl för ett ingripande från det allmännas
sida i syfte att mildra verkningarna av den olycka, som drabbat ifrågavarande
barn. Utskottet finner dock mindre lämpligt, att detta sker enbart
genom beviljande av ett penningunderstöd utan garantier för att de medel,
som för ändamålet anvisas, bliva använda på bästa sätt. Ett stöd från det
allmännas sida torde i detta fall böra anordnas på sådant sätt, att det säkert
kommer barnen tillgodo i form av en efter vars och ens tillstånd lämpad
uppfostran och utbildning, vilken sätter dem i stånd att i möjligaste mån
själva reda sig i livet. Ej heller kan utskottet tillstyrka att, såsom vid bifall
till motionen skulle bliva fallet, staten ensam skulle påtaga sig att utgiva
skadeståndsbelopp, vilka ådömts en i statens tjänst icke anställd befattningshavare.
Såsom en rimlig fordran synes böra uppställas, att de kommunala
myndigheterna och i första hand landstinget, som varit huvudman
för ifrågavarande distriktsbarnmorska, härvidlag lämna sin medverkan.

Med utgångspunkt från vad nu anförts och i anslutning till vad statskontoret
ifrågasatt anser sig utskottet böra tillstyrka, att genom Kungl.
Maj:ts försorg åvägabringas en utredning i samverkan mellan vederbörande
familjer, landstinget och primärkommunen, pensionsstyrelsen samt representanter
för blindundervisningen rörande de åtgärder, vilka lämpligen böra
vidtagas för barnens uppfostran och utbildning samt i fråga örn de bidrag
från det allmännas sida, vilka kunna påkallas för möjliggörande av dessa
åtgärder. Denna utredning torde böra bedrivas på sådant sätt, att landstinget
kan, såvitt möjligt, taga ställning till frågan redan innevarande år.
Förslag i ämnet torde därefter böra framläggas för riksdagen.

Med hänsyn till den avsevärda tid, som förflutit efter det ifrågavarande
olyckor inträffade, och till de ekonomiska uppoffringar, som barnens måls -

Bankoutskottets utlåtande AV 35.

15

män fått vidkännas, har det synts utskottet skäligt att vederbörande, i avvaktan
på den tillstyrkta utredningen, tillerkännas något understöd i form
av gratifikationer. Dessa torde lämpligen kunna bestämmas till 1 000 kronor
för vardera av Majken Lisbeth Öhrström och Kurt Helge Vivian Pettersson
samt till 500 kronor för vardera av Eillis Sibrit Linnéa Lönn och
Greta Ingeborg Johansson. Beloppen torde böra utgå av statsmedel samt
bestridas från allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner 1: 62
och II: 108, må

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte, på sätt här ovan angivits, låta verkställa utredning
rörande de åtgärder, vilka lämpligen böra vidtagas för
ifrågavarande barns uppfostran och utbildning, samt angående
de bidrag från det allmännas sida, vilka kunna erfordras
för möjliggörande av dylika åtgärder; samt

b) medgiva, att ifrågavarande barn må från allmänna indragningsstaten
tillerkännas gratifikationer med följande belopp,
nämligen 1 000 kronor för vardera av Majken Lisbeth
Öhrström och Kurt Helge Vivian Pettersson samt 500 kronor
för vardera av Einis Sibrit Linnéa Lönn och Greta Ingeborg
Johansson.

Stockholm den 28 april 1930.

På bankoutskoltets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. K. Svenssån, Pettersson i Olovstorp, Lindien,
Lindgren, Ström i Lidköping, Andersson i Hedsta, Bjurström och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Svensson i Betingetorp,
Wikström, Lovén, Ugberg, Höglund i Göteborg och Svedman.