6
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension ät förra skolföreståndarinnan
Anna Sandström.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande
handläggning hänvisad motion nr 190 har herr Bergman jämte fem av kammarens
övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen må medgiva, att f. d. föreståndarinnan
för Anna Sandströms skola och Anna Sandströms högre lärarinneseminarium
i Stockholm fröken Anna Sandström må från och med
den 1 juli 1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 4 068 kronor».
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Utskottet tillåter sig erinra, att frågan om pension åt förra skolföreståndarinnan
Anna Sandström var föremål för behandling av 1929 års riksdag
i anledning av då motionsvis framställt förslag.
I sitt utlåtande i ärendet (nr 24, punkten 106) omnämnde bankoutskottet,
att åtskilliga representanter för skilda områden av undervisningsväsendet i
en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ingiven skrift
gjort framställning örn beredande av pension åt Anna Sandström såsom
erkännande för av henne dels i egenskap av grundarinna av och föreståndarinna
för Anna Sandströms högre lärarinneseminarium och dels såsom
skriftställarinna på skolväsendets område utövad banbrytande pedagogisk
verksamhet.
I avgivet utlåtande över nämnda framställning hade skolöverstyrelsen uttalat,
att även överstyrelsen funne det framstående arbete, som Anna Sandström
nedlagt på det pedagogiska området, vara av synnerligen stor betydelse
för en god och sund utveckling av de pedagogiska förhållandena i
vårt land och att överstyrelsen på grund härav ansåge henne väl förtjänt
av erkännande från statens sida.
Skolöverstyrelsens i utlåtandet framställda förslag gick ut på, att Anna
Sandström skulle från och med den 1 juli 1929 tillerkännas pension av statsmedel
till så stort belopp, att densamma tillika med den tilläggspension, som
hon kunde uppbära från lärarinnornas pensionsanstalt, och den del av
henne från svenska lärarinnornas pensionsförening tillkommande pension,
som grundades på statsbidrag och för dettas erhållande erlagda minimi
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
7
avgifter, uppginge till ett belopp av 4 600 kronor för år, samt att å sammanlagda
beloppet av nämnda pensioner skulle utgå pensionsförhöjning enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).
Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, hade därvid till en början
anfört, att statskontoret givetvis icke kunde uttala något eget omdöme, huruvida
det kunde anses vara på sin plats att i detta fall bereda personligt understöd
på grund av den förtjänstfulla verksamhet, som Anna Sandström såsom
skolföreståndarinna, lärarinna och författarinna på det pedagogiska området
under lång tid utövat. Av innehållet i den gjorda framställningen
ävensom av vad skolöverstyrelsen anfört syntes framgå, att här förelåge ett
ganska enastående fall och att alltså bifall till framställningen knappast
skulle innebära någon fara för vittgående eller betänkliga konsekvenser.
Statskontoret funne sig därför icke hava anledning att motsätta sig, att åtgärd
vidtoges i det syfte, som med framställningen avsåges.
I fråga om storleken av eventuell pension till Anna Sandström förordade
statskontoret på närmare angivna skäl ett belopp av 4 068 kronor årligen.
Vid tiden för utskottets behandling av ärendet år 1929 var ifrågavarande
framställning ännu beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Under hänvisning till sålunda angivna förhållanden yttrade utskottet för
egen del i förberörda utlåtande följande:
»Det föreliggande förslaget är av den art, att det undandrager sig bedömande
efter de grunder, vilka vanligen pläga tillämpas vid beviljande av
pension eller därmed jämförligt understöd. Anna Sandström har nämligen
icke innehaft anställning i statens tjänst, utan förslaget örn pension åt
henne grundar sig på en önskan att i sådan form giva uttryck av erkännande
för av henne utövad framstående verksamhet på undervisningsväsendets
område. Frågan, huruvida denna verksamhet är av beskaffenhet
att motivera ett dylikt erkännande från statens sida, synes utskottet emellertid
böra i första hand bedömas av Kungl. Majit. På grund härav har
utskottet ansett sig icke böra tillstyrka, att riksdagen skulle, innan Kungl.
Maj:t tagit ställning till frågan, ingå på prövning av densamma. Vid
sådant förhållande finner sig utskottet böra avstyrka bifall till de väckta
motionerna.»
Utskottet hemställde, att de väckta motionerna icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda. Denna hemställan blev av riksdagen bifallen.
Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Majit genom beslut den 31 Utskottet.
januari 1930 funnit den hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjorda
framställningen örn pension åt Anna Sandström icke föranleda någon Kungl.1
Majits åtgärd.
Såsom utskottet tidigare i liknande fall framhållit, bör uppenbarligen
varsamhet iakttagas, när det gäller att åt personer, vilka icke haft statsanställning,
bereda pension såsom uttryck av erkännande för förtjänstfull
verksamhet utom statens tjänst. Med hänsyn härtill och i betraktande järn
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
väl av den ställning, Kungl. Maj:t numera intagit i frågan, har utskottet —
som icke känt sig övertygat att tillräckliga skäl i detta fall föreligga för
beredande av statspension — funnit sig böra avstyrka bifall till motionärernas
framställning.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion I: 190 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 februari 1930.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindley, Lindgren, Johansson
i Friggeråker*, Abrahamsson, Bjurström, Berling och Forssell*;
från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Wikström*, Lovén*, C,alsson
i Solberga, Olsson i Torsby, Andersson i Falkenberg* och Hammarlund*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Bjurström och Wikström, vilka hemställt örn bifall till den i
ämnet väckta motionen.