Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari kl. 10 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
fortsatt giltighet för förordningen örn utgörande av en
särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel
till riket av pärlor m. fl. lyxvaror.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren av fru Nordgren väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 56, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta,
att förordningen av den 17 maj 1923 (nr 113) örn särskild stämpelavgift
i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror,
med 1929 års ändring, måtte förlänas fortsatt giltighet till den 30 juni
1931».
Med anledning av en i ämnet avgiven proposition antog 1919 års riksdag Utskottet,
ett på bevillningsutskottets föranstaltande utarbetat förslag till förordning Gällande beona.
en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till st^^elser
riket av pärlor m. fl. lyxvaror. Förordningen trädde i kraft den 1 sep- tillkomst.
ber 1919 och gällde intill utgången av år 1920. Sedermera förlängdes
förordningens giltighetstid med ett år i sänder till utgången av år 1923,
beträffande 1921 på förslag av Kungl. Majit men i fråga örn de två senare
åren i enlighet med förslag, som framkommit inom riksdagen. År 1923
antog riksdagen ett av Kungl. Majit framlagt förslag till ny förordning i
ämnet.
Rörande denna förordnings innehåll må följande redogörelse lämnas.
Stämpelavgiften avser, med vissa undantag, köp, byte och införsel till
riket av äkta pärlor och ädla stenar, av föremål, i vilka sådana pärlor
och stenar äro infattade, samt av smycken utav guld, silver eller platina.
Avgift utgöres för varje föremål, vars värde överstiger 300 kronor, och
utgår som regel med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger 350
kronor, och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare påbörjat belopp
av 50 kronor. Stämpelbeläggningen ombesörjes av överlåtaren. Den,
som driver handel med föremål, örn vilka nu är fråga, skall föra särskild
försäljningsbok, vari stämpeln insättes. Eljest anbringas vid överlåtelse
stämpeln å avriikningsnota, som skall upprättas av överlåtaren. Vid inllihang
till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 7 höft. (Nr 8.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
försel åsättes stämpeln faktura, konossement, frakthandling eller tullräkning
genom vederbörande tullmyndighets försorg. Tillsyn över efterlevnaden
av ifrågavarande förordning tillkommer Överståthållarämbetet
eller länsstyrelse samt utövas genom tillsyningsman, vilka åtnjuta arvoden
ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Tryckning och försäljning
av stämplarna ombesörjes av postverket.
Den år 1923 av riksdagen antagna författningen, vilken utfärdades den
17 maj samma år, trädde i kraft den 1 januari 1924 och gällde till sistnämnda
års slut. Giltighetstiden för den nya förordningen har sedermera
på förslag av Kungl. Majit och enligt beslut av riksdagen förlängts, senast
år 1929 för tiden till och med den 30 juni 1930. — År 1929 beslöt riksdagen
tillika, på förslag av Kungl. Majit, en mindre ändring av den i 19 §
tredje stycket av förordningen intagna föreskriften rörande författningens
tillhandahållande å postanstalter.
Då 1929 års bevillningsutskott tillstyrkte Kungl. Majits i proposition nr
23 framlagda förslag örn bibehållande av förevarande stämpelskatt under
budgetåret 1929/1930, anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 2 bland annat följande:
»Då stämpelskatt vid förvärv eller import av pärlor och vissa andra
slag av lyxvaror år 1919 inlördes, avsågs med skatten att bereda statsverket
en välbehövlig inkomstökning genom att taga i anspråk den skattekrait,
som komme till uttryck genom förvärv av vissa slag av utpräglade
lyxvaror. Man utgick ifrån att inköp av sådana lyxföremål, som
skatten skulle omfatta, betecknade en skattekraft, vilkens särskilda utnyttjande
kunde anses berättigat. Emellertid gjordes redan då mot det
förslag till lagstiftning i ämnet, som sedan antogs av riksdagen, den anmärkningen,
att kontrollen över stämpelpliktens fullgörande icke kunde
bliva effektiv. I sådant hänseende framhölls, dels att skattskyldighetens
fullgörande, då skattepliktiga varor medfördes från utlandet, måste bliva
fullständigt beroende av de resandes pliktkänsla, dels ock att underhandsförsäljning
av de skattepliktiga artiklarna syntes vara oåtkomlig för
kontroll. Anmärkningar av nu angiven innebörd hava framförts även
mot de förslag till fortsatt uttagande av lyxstämpeln, som sedermera
varje år förelagts riksdagen. Då den vunna erfarenheten visat, att stämpelavgiften
ifråga icke tillför statsverket någon större inkomst, och det
numera får anses uppenbart, att beskattningen i själva verket knappast
kan komma att fylla någon statsfinansiell uppgift, torde man icke kunna
undgå att skänka ökat beaktande åt ovanberörda, ur skatteteknisk synpunkt
anförda skäl. Vid nu angivna förhållanden har inom bevillningsutskottet
vid behandlingen av den föreliggande propositionen ifrågasatts,
huruvida icke tiden nu vore inne att uppgiva det genom den ifrågavarande
beskattningen gjorda försöket att beskatta ett visst slag av lyx
konsumtion.
Bevillningsutskottet har emellertid ansett de sålunda åberopade skälen
icke böra vara avgörande, då det gäller ett av Kungl. Majit framlagt förslag
örn bibehållande av en lyxbeskattning, örn vilkens principiella berättigande
ingen meningsskiljaktighet torde råda.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
3
På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1930 (bilaga
till 1930 års stastverksproposition: inkomsterna) har chefen för finansdepartementet,
under anförande att han delade de synpunkter, som innefattades
i ovan återgivna uttalande av 1929 års bevillningsutskott, anmält,
att han icke hade för avsikt att tillstyrka framställning till riksdagen
örn fortsatt giltighet av förordningen örn ifrågavarande stämpelskatt.
Förslag härom har emellertid väckts i den nu föreliggande motionen.
Beträffande vad motionären anfört till stöd för sitt förslag får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt vad utskottet inhämtat kan inkomsten av ifrågavarande stämpelavgift
för åren 1924, 1925, 1926, 1927, 1928 och 1929 beräknas hava utgjort
respektive omkring 67,000, 63,000, 75,000, 72,000, 63,000 och 80,000 kronor.
Arvodena till de tillsyningsmän, vilka utöva kontroll över stämpelavgiftens
behöriga utgörande, belöpa sig till omkring 10,800 kronor örn året. Härtill
kommer resekostnads- och traktamentsersättning, som, såvitt kunnat utrönas,
i det hela torde uppgå till jämförelsevis ringa belopp.
Av här ovan lämnade uppgifter rörande utfallet av stämpelskatten framgår,
att det med densamma avsedda syftet att bereda statsverket en välbehövlig
inkomstökning icke i högre grad vunnits. Såsom 1929 års bevillningsutskott
framhållit, får det också anses uppenbart, att beskattningen
knappast kan komma att fylla någon statsfinansiell uppgift. Härtill kommer
att stämpelskatten, som endast drabbar ett visst slag av lyxkonsumtion, är
behäftad med väsentliga olägenheter. Trots de i förhållande till skatteintäkten
mycket avsevärda kontrollkostnader, som äro förenade med denna
beskattning, är kontrollen säkerligen icke effektiv och det torde sannolikt
icke''heller vara möjligt att för en rimlig kostnad åstadkomma en tillfredsställande
kontroll. Svårigheten att övervaka skattens utgörande lärer även
hava medfört, att man, till men för de lojala affärsmännen i branschen, vid
inköp och försäljningar i icke ringa utsträckning använt mindre nogräknade
mellanhänder och därigenom undandragit sig beskattningen. På nu anförda
skäl och i anslutning till den uppfattning, varåt 1929 års bevillningsutskott
och riksdag givit uttryck, har utskottet, i likhet med chefen för finansdepartementet,
ansett, att förlängd giltighet icke bör givas åt den nu till
utgången av juni månad 1930 gällande förordningen i ämnet.
Utskottet hemställer därför,
att motionen 11:56 av fru Nordgren, om fortsatt
giltighet av förordningen örn utgörande av en särskild
Chefen för
finansdepartementet.
Motionen.
Statistik.
Utskottets
yttrande.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 februari 1930.
På bevillningsutskottets vägnar.
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar .Iohan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Örne, K. Oscar Ericson i
Oberga. Leander, .Iönsson i Slätåker, Björnsson, Johansson i Arkösund, Hamrin,
Lövgren i Nyborg, Nilsson i Hörby, Åström, Wijkström, Olsson i Gävle, Lithander,
Johansson i Krogstorp, Heiding, Anderson i Linköping och Werner.
Reservationer:
1) av herrar Bärg, Bergman, Leander, Hamrin, Nilsson i Hörby, Aström,
Olsson i Gävle, Heiding och Werner, vilka ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort hava följande lydelse:
»Örn ifrågavarande lyxbeskattnings principiella berättigande torde, såsom
1929 års bevillningsutskott anförde, någon meningsskiljaktighet icke råda.
Visserligen möter denna beskattning vissa svårigheter ur kontrollsynpunkt,
men de skäl, som ur denna synpunkt anförts, har utskottet icke kunnat
tillmäta sådan betydelse, att man därför nu bör avstå från att vidare utnyttja
ifrågavarande skattekälla, som tagits i anspråk allt sedan år 1919.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 56 av
fru Nordgren, besluta, att förordningen den 17 maj 1923
(nr 113) örn utgörande av en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor
med flera lyxvaror skall, 19 § med ändrad lydelse enligt
förordning den 5 april 1929 (nr 52), äga fortsatt tillämpning
till och med den 30 juni 1931.»
samt
2) av herrar Björnsson och Lövgren i Nyborg,
900 7 68, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930,