Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1930 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner angående
ändrade grunder för beskattningen av automobiltrafiken.
lill bevillningsutskottets behandling hava hänvisats följande tre inom
andra kammaren väckta motioner, avseende ändrade bestämmelser i fråga
örn beskattningen av automo biltrafiken, nämligen
1) motionen nr 25 av herr Andersson i Rasjön m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Majit anhålla örn utredning och
förslag till nästkommande års riksdag örn sådana ändrade grunder för beskattningen
av motortrafiken, att fordonsskatten kraftigt reduceras och skatterna
å förbrukningsartiklarna gummiringar och motorbränsle höjas i motsvarande
grad.»
2) motionen nr 53 av herr Andersson i Dunker m. fl., i vilken föreslagits,
»att riksdagen måtte besluta följande ändring av Kungl. Majits förordning
den 3 juni 1927 (nr 188) örn ändrad lydelse av 5 § i förordningen
örn automobilskatt:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
a) — — — lika---
b) — — — lika — — —
c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med fem kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med fyrahundra kilogram, dock minst med fyrtio kronor; samt
d) — — — lika —--»
3) motionen nr 54 av herr Andersson i Dunker m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta följande ändring av Kungl. Majits förordning
den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit:
1 §.
För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, ävensom för motorsprit,
skall i den ordning nedan stadgas erläggas särskild skatt av 8 öre
för liter.
I denna — — — såsom motorsprit.
Bihang till riksdagens protokoll 19:10 7 sami. 5 haft. (Nr ti.)
l
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Utskottet.
Gällande
bestämmelser
angående
automob ilbeskattning.
1929 års
bevillningsutskott.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, dock att skatten å
motorsprit skall under tiden från och med den 1 juli 1930 till den 1 juli
1933 utgå med 2 öre för liter och från och med den 1 juli 1933 till den 1
juli 1934 med 5 öre för liter.
Genom förordningen — — — av tull.
Den, som — — — förmäles.»
Beträffande de till stöd för motionärernas yrkanden anförda skälen, i
den mån desamma ej nedan beröras, får utskottet hänvisa till motionerna.
Skatt å automobiltrafiken utgår enligt förordningarna den 2 juni 1922
örn automobilskatt samt örn särskild skatt å automobilgummiringar ävensom
enligt förordningen den 3 maj 1929 örn särskild skatt å bensin oell
motorsprit. Automobiltrafiken beskattas enligt nämnda förordningar genom
årlig avgift å innehavet av automobiler samt genom avgifter å de för
dessas framdrivande nödvändiga förbrukningsartiklarna, gummiringar och
bensin.
Den egentliga automobilskatten — skatten å fordonen — utgår för motorcykel
utan bivagn med 10 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger
75 kilogram, och eljest med 15 kronor, för motorcykel med bivagn
med 25 kronor samt för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk
med 10 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med 400 kilogram, dock minst med 75 kronor, allt för
år räknat. Skatteplikten inträder med det kalenderkvartal, under vilket
automobilen första gången införes i automobilregistret, samt upphör med
utgången av det kalenderkvartal, under vilket automobilen avförts ur registret
utan att hava blivit i annat sådant införd. Skatten å automobilgummiringar
utgår för ringar av mjuk kautschuk, som till riket införas
eller där tillverkas, med 2 kronor per kilogram. Bensinskatten utgår enligt
omförmälda förordning den 3 maj 1929 med 6 öre för liter. Sistnämnda
förordning träder, i vad den avser skatt å motorsprit, i kraft först den 1
juli 1933, men skall skatten å motorsprit under tiden från och med sistnämnda
dag till den 1 juli 1934 utgå med allenast 3 öre för liter.
Vid 1929 års riksdag föreslogs i en inom första kammaren väckt motion,
nr 88, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
örn utredning rörande sådan omläggning av skatten å motorfordon,
att denna skatt i görligaste mån bringades i överensstämmelse med den
princip, varpå nuvarande skattesystem ifråga örn motortrafik vilar. Bevillningsutskottet
hemställde i sitt betänkande nr 6, att sistnämnda motion
icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.
Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat
följande:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
3
Med automobilbeskattningen avsåges att av ägarna till motorfordonen uttaga
den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsakade, och att i anslutning
därtill skatten skulle beräknas i förhållande till den vägförstöring,
varje fordon kunde antagas utöva. Såsom i motionen framhållits bröte
fordonsskatten så till vida mot grundprincipen för skattesystemet, att hänsyn
väl toges till fordonens vägförstörande förmåga men däremot icke till
den ytterligare faktor, som vore bestämmande för själva vägslitningen, nämligen
den tillryggalagda vägsträckan. Då emellertid statsmakterna godtogo
sistnämnda beskattningsform, hade detta skett under framhållande, att det
måste anses rimligt, att automobilägaren såsom sådan finge sig ålagt att i
skatteväg särskilt bidraga icke allenast till vägarnas underhåll utan jämväl
till erhållande av för automobiltrafik lämpade och väl byggda vägar. Det
sålunda anförda skälet för fordonsskattens införande syntes utskottet med full
giltighet kunna åberopas jämväl för dess bibehållande och detta i än högre
grad sedan skatt införts å bensin samt skatten å gummiringar höjts från
1 krona 50 öre till 2 kronor per kilogram. Därest fordonsskatten hölles
inom måttliga gränser, syntes berättigade anmärkningar knappast kunna
göras mot densamma.
Fördelningen av intäkterna av automobilbeskattningen från och med år
1924 till och med budgetåret 1928/1929 på de särskilda beskattningsföremålen
framgår av nedanstående, på uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
grundade tablå:
T i d |
Influtna automobilskattemedel |
|||
Fordonsskatt |
Ringskatt |
Bensinskatt |
Summa |
|
1924 .................... |
5,330,874 |
2,868,221 |
5,026,292 |
13,225,387 |
1925 ..................... |
7,029,938 |
3,509,036 |
9,160,726 |
19,699,700 |
1926 .................... |
8,405,787 |
3,321,021 |
9,868,182 |
21,594,990 |
■/i—37el927 ......... |
9,276,896 |
2,110,959 |
4,690,031 |
16,077,886 |
1927/1928............... |
12,454,087 |
5,761,340 |
14,805,391 |
33,020,818 |
1928/1929............... |
14,716,572 |
6,670,977 |
18,447,989 |
39,835,538 |
Enligt från riksräkenskapsverket inhämtad upplysning hava automobilskattemedlen
under sista halvåret 1929 uppgått till ett sammanlagt belopp
av 16,166,279 kronor.
De förevarande motionerna avse överflyttande av skattebördan i viss utsträckning
från fordonen till de för deras framdrivande nödvändiga förbrukningsartiklarna,
nämligen gummiringar och bränsle. Till stöd för den föreslagna
omläggningen av beskattningen hava motionärerna särskilt framhållit,
att genom tillkomsten av den av nästföregående års riksdag beslutade
obligatoriska trafikförsäkringen de avgifter, som drabbade innehavet av
automobil, blivit oskäligt höga samt att härigenom olägenheterna av den
förhållandevis höga fordonsskatten skärpts.
Skattebeloppens
fördelning
å fordon,
ringar
och bensin.
Motionerna.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Grunder na för
premieberäkning
vid
trafikförsäkringen.
Utskottets
yttrande.
Motionärernas förslag skilja sig därutinnan, att i den av herr Andersson
i Rasjön m. fl. väckta motionen, som utmynnar i en hemställan örn utredning,
förordats höjning av såväl ringskatten som skatten å bränslet, medan
av övriga motionärer föreslagits höjning allenast av skatten å bränslet.
Med hänsyn till motionärernas ovan angivna motivering för sina förslag
har utskottet ansett lämpligt inhämta upplysning angående de för närvarande
tillämpade huvudprinciperna för premieberäkningen vid trafikförsäkringen,
och får utskottet i sådant hänseende meddela bland annat följande.
Enligt av svenska automobiltarifföreningen antagna bestämmelser äro motorfordon
i försäkringshänseende indelade i vissa huvudgrupper, vilken indelning
i enlighet med försäkringens natur skett med avseende å det med användningen
av de olika slagen av fordon beräknade större eller mindre riskmomentet.
Sålunda hava exempelvis personautomobiler för privat bruk och
personautomobiler i yrkesmässig trafik hänförts till olika tariffgrupper
med högre premier för sistnämnda slag av automobiler. En följd av den
angivna indelningsgrunden har blivit, att i vissa fall lättare automobiler
kommit att belastas med högre premier än tyngre automobiler. Såsom exempel
kan anföras, att lätta lastautomobiler hänförts till en huvudgrupp för sig
med högre premier än de som fastställts för tunga lastautomobiler. Inom
de särskilda huvudgrupperna förekommer icke någon gradering av premierna
för trafikförsäkringen i förhållande till automobilernas vikt eller värde eller
med hänsyn till deras större eller mindre användning, och har icke annan
hänsyn tagits till det i det särskilda fallet med automobils användning förenade
riskmomentet än att viss premienedsättning, s. k. bonus, medgives efter
skadefritt år samt att beträffande en del huvudgrupper viss differentiering
ägt rum ur lokal synpunkt genom uppdelning av riket i särskilda tariffområden
med olika premier allt eftersom en automobil är att hänföra till det
ena eller andra av dessa områden. I regel har uppdelningen härvid skett på
det sätt, att automobiler hemmahörande i Stockholm eller Göteborg med
omnejder hänförts till en grupp, automobiler hemmahörande i Malmöhus
län till en grupp samt övriga automobiler till en grupp.
De skäl 1929 års bevillningsutskott anfört till förmån för bibehållande
av de huvudgrunder, efter vilka skatten å automobiltrafiken utgår, äga
enligt utskottets mening fortfarande full giltighet. Beträffande åter frågan
om skattebördans fördelning mellan de särskilda beskattningsföremålen —
fordonen, gummiringarna och bränslet — kunna givetvis olika meningar
göra sig gällande. Närmast med hänsyn till dea omfattning, i vilken
automobiler utnyttjas i trafik, föreligga bland automobilägarna olikartade
intressen i fråga örn skattebördans fördelning å nämnda beskatt
ningsföremål. För personer, som i jämförelsevis ringa utsträckning utnyttja
sina automobiler i trafik, skulle ett överflyttande av skatt från
fordonen till förbrukningsartiklarna givetvis innebära en fördel. En dy
-
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
lik överflyttning skulle däremot strida mot de intressen, som förefinnas
hos ägare av i yrkesmässig trafik eller eljest i intensiv drift begagnade
automobiler. Enligt här ovan meddelade statistiska uppgifter belöpte sig
skatten å gummiringar och bensin under budgetåret 1928/1929 till sammanlagt
25,118,966 kronor, motsvarande omkring 63 procent av den sammanlagda
automobilskatten. Med hänsyn tagen till de principer, som varit
ledande för ifrågavarande skattesystem, vill det synas, som om skattebördan
vore i stort sett väl avvägd å de särskilda beskattningsföremålen.
Motionärerna hava erinrat, att lagen örn trafikförsäkring å motorfordon
medfört en väsentlig höjning av de avgifter, som drabba innehavet
av automobil, och att härigenom olägenheterna av fordonsskatten skärpts.
Enär det torde kunna antagas, att många av de automobiler, som utnyttjas
i jämförelsevis ringa utsträckning, icke tidigare varit försäkrade för
skada till följd av trafik samt vid premieberäkningen endast ringa hänsyn
tagits till fordonens större eller mindre användning, är det obestridligt,
att i ett stort antal fall avgifterna för innehavet kommit att bliva
avsevärda i förhållande till den fördel ägarna hava av sina automobiler.
Då emellertid försäkringsavgiften har att tillgodose ett helt annat intresse
än skatten, synes nu nämnda konsekvens knappast böra föranleda
ändrad avvägning av skattebördan, och detta desto mindre som tillräckliga
erfarenheter ännu icke kunnat vinnas rörande verkningarna av den
obligatoriska försäkringsplikten.
På grund av vad sålunda anförts och då utskottet förutsätter, att
Kungl. Majit, som enligt 9 § i trafikförsäkringslagen äger befogenhet att
fastställa maximibelopp för enligt lagen utgående premier och härigenom
kan reglerande inverka på premiesättningen, har sin uppmärksamhet riktad
på ifrågavarande spörsmål, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka
riksdagen att biträda något av de föreliggande förslagen.
Utskottet hemställer således,
att förevarande motioner II: 25 av herr Andersson
i Rasjön m. fl., angående ändrade grunder för beskattningen
av motortrafiken, 11:53 av herr Andersson
i Dunker m. fl., örn sänkning av skatten för vissa
automobiler, och II: 54 av herr Andersson i Dunker
m. fl., örn höjning av skatten å bensin och motorsprit,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 februari 1930.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bihang lill riksdagens protokoll 19:10. 7 sami. 5 haft. (Nr 6.1
2
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Örne, Boman*, K. Oscar
Ericson i Oberga, Leander, Björnsson, Månsson i Furuvik*, Jönsson i Boa, Johansson
i Arkösund, Hamrin, Lövgren i Nyborg, Björklund*, Nilsson i Hörby, Åström,
Wijkström, Lithander, Heiding och Anderson i Linköping.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
1) av herrar Bergman, Leander och Hamrin, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:
»De skäl 1929 års bevillningsutskott anfört till fömån för bibehållande
av de grunder, efter vilka skatten å automobiltrafiken utgår, äga enligt
utskottets mening fortfarande full giltighet. Beträffande åter frågan
om skattebördans fördelning mellan de särskilda beskattningsföremålen
— fordonen, gummiringarna och bränslet — kunna givetvis olika meningar
göra sig gällande. Då en reform av automobilbeskattningen ägde
ruin så nyligen som år 1927, synas emellertid ökade erfarenheter böra vinnas
rörande skattens verkningar, innan åtgärder vidtagas för en jämkning
av skattebördan mellan fordonen och förbrukningsartiklarna. För
den sålunda uttalade uppfattningen har utskottet ansett sig jämväl kunna
åberopa det skälet, att undersökningar lära pågå i och för möjliggörande
av att även andra ämnen än bensin och motorsprit skola komma
till användning för automobildrift. Därest dessa undersökningar komme
att leda till avsedda resultat, skulle man sannolikt nödgas fullständigt
omlägga grunderna för automobilbeskattningen.
Motionärerna hava erinrat, att lagen örn trafikförsäkring å motorfordon
medfört en väsentlig höjning av de avgifter, som drabba innehavet
av automobil, och att härigenom olägenheterna av fordonsskatten skärpts.
Den sålunda framställda erinran kan icke frånkännas ett visst fog, eftersom
det torde kunna antagas, att många av de automobiler, som utnyttjas
i jämförelsevis ringa utsträckning, icke tidigare varit försäkrade för
skada till följd av trafik. Emellertid har hittills icke tillräcklig erfarenhet
kunnat vinnas rörande de verkningar den obligatoriska försäkringsplikten
medfört.
På grund av det anförda och då utskottet förutsätter, att Kungl. Majit
med uppmärksamhet följer föreliggande spörsmål samt, i den män ändrade
bestämmelser rörande beskattningen påkallas, framlägger erforderliga
förslag, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka riksdagen att
biträda något av de föreliggande förslagen»; samt
2) av herr Heiding.
300764. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.