Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1930 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning ani ändrad lydelse av
56 § förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt
och skatt för gåva.
I en den 14 mars 1930 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 208, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 56 § förordningen den 19 november
1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.
Härigenom förordnas, att 56 § förordningen den 19 november 1914 örn
arvsskatt och skatt för gåva skall i nedan angiven del hava följande ändrade
lydelse:
56 $.
Från —--land.
Överenskommelse,---uppsägning.
Har Konungen jämlikt 10 kap. 5 § lagen örn arv eller 1 kap. 3 § lagen
örn testamente förordnat, att av egendom, som på grund av arv eller testamente
tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten utgå en
särskild avgift, skall sådan avgift uppbäras i den ordning, varom ovan
sägs, och skola även i övrigt bestämmelserna i denna förordning i tilllämpliga
delar gälla i fråga örn sådan avgift.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931.
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 17 höft. (Nr 22—M.)
1
Utskottet.
Departements
chefen.
Utskottets
yttrande.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll Ilar föredragande departementschefen
anfört följande:
»Med en den 9 januari 1930 dagtecknad proposition, nr 10, har Kungl.
Majit för riksdagen framlagt förslag till lag örn testamente med flera i
samband därmed stående lagar i huvudsaklig överensstämmelse med lagberedningens
den 30 september 1929 avgivna förslag i ämnet.
Enligt 1 kap. 3 § förslaget till lag örn testamente skall örn rätt för utländsk
medborgare att här i riket taga testamente gälla vad örn utlännings
rätt att taga arv är stadgat. Denna hänvisning avser de bestämmelser,
som givits i 10 kap. 5 § lagen örn arv. Där stadgas såsom huvudregel,
att utländsk medborgare må lika med svensk taga arv här i riket.
Men för medborgare i stat, där svensk ej äger taga arv lika med inlänning
eller ock måste å arvet vidkännas större avdrag än denne, skall motsvarande
inskränkning gälla här i riket, såvitt Konungen det förordnar.
Med stöd av sistnämnda föreskrift kan bliva förordnat, att från arv, som
här i riket tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten avdragas
en särskild avgift.
Den avgift, som utlänning sålunda kan få vidkännas, skall enligt förevarande
paragraf i arvsskatteförordningen uppbäras i samma ordning
som skatten å arv, och även i övrigt skola i sådant fall förordningens regler
i tillämpliga delar gälla. Därest förordnande meddelats örn särskild
avgift att utgå ur testamenterad egendom, som tillkommer utlänning,
bör tydligen sådan avgift uttagas i enahanda ordning. Stadgande härom
har upptagits i paragrafens tredje stycke.»
Förenämnda proposition nr 10 har numera av riksdagen bifallits. Mot
den föreslagna ändringen av 56 § arvsskatteförordningen har utskottet
icke något att erinra.
Utskottet hemställer,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 208, antaga ovan införda,
vid propositionen fogade förslag till förordning örn
ändrad lydelse av 56 § förordningen den 19 november
1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.
Stockholm den 6 maj 1930.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
3
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Boman, K. Oscar Ericson i
Oberga, Leander, Jönsson i Boa*, Bengtsson i Kullen, Nylander i Stockholm,
Björklund, Nilsson i Hörby, Åström, Forssberg, Emil Johansson, Olsson i Gävle,
Ericson i Boxholm, Ljunggren*, Heiding och Werner.
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.