4
Riksdagens skrivelse Nr 308.
Nr 808.
Godkänd av första kammaren den 4 juni 1929.
Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts
proposition med förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar, m. m.
(Bankoutskottets utlåtande nr 58.)
Till Konungen.
I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr
214, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,
dels ock besluta, att från riksgäldskontoret skola till Svenska bostadskreditkassan
såsom dess grundfond överlämnas svenska statens fyra och en
halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 30,000,000 kronor med rätt för kassan att enligt bestämmelserna
i förordningen förfoga över obligationerna.
Riksdagen finner för sin del genom utredningen i detta ärende vara ådagalagt,
att behov föreligger av bostadskreditens ordnande på ifrågavarande
områden. Såsom departementschefen uttalat, kan det legitima behovet av
sekundärkredit för bostadshus i allmänhet — även för bostadskooperationens
fastigheter — icke anses för närvarande vara i skälig mån tillgodosett.
Särskilt trängande har behovet av ett ordnande av bostadsegnahemmens
kreditfråga visat sig vara. Det måste anses vara av stor social betydelse,
att frågan om tillgodoseendet av dessa kreditbehov, efter många års utredningsarbete,
snarast erhåller en tillfredsställande lösning. Visserligen hänför
sig, såsom departementschefen framhållit, utredningen till större delen
till förhållandena år 1912, medan någon mera detaljerad undersökning om
Riksdagens skrivelse Nr 308.
5
förhållandena därefter av kostnadshänsyn icke företagits. Men på sätt i
propositionen anförts lärer man med fog kunna antaga, att kreditgivningen
på ifrågavarande områden icke till sin allmänna läggning undergått någon
större förändring. Visserligen hava de kreditgivare, som meddela lån mot
fastighetshypotek, sedan år 1912 väsentligen ökat sina utlåningssiffror, och
nya sådana kreditgivare hava uppträtt, men det är alltjämt i huvudsak
primärkrediten, som tillgodoses i lämpliga former, och mot de ökade utlåningssiffrorna
svara höjda siffror såsom uttryck för kreditbehovet, väsentligen
som en följd av högre fastighetsvärden. Giltighet torde därför böra
tillerkännas departementschefens yttrande, att under tiden efter år 1912
icke tillkommit någon ny mera betydande kreditgivare — utom statens bostadslånefond
— som visat sig äga intresse för sekundärkredit i lämpliga
låneformer. Remissutlåtandena i detta ärende innehålla ock åtskilliga uttalanden
till stöd för antagandet, att förhållandena å bostadskreditens område
alltjämt äro otillfredsställande.
I detta sammanhang skulle möjligen en betänklighet mot upprättande av
ett nytt institut för fastighetskredit kunna anföras ur den synpunkten, att
bostadsbyggandet i städer och stadsliknande samhällen numera tagit en
omfattning, som låter förmoda att behovet av ett ökat bostadsbestånd snart
skall vara fyllt och övermättnad å bostadsmarknaden komma till synes,
samt att ett stimulerande av byggnadsverksamheten genom det nya institutets
tillkomst därför icke vore önskvärt vid närvarande tidpunkt. Det
bör då framhållas, att det föreliggande förslaget icke är anlagt på att särskilt
främja nybyggnadsverksamhet utan på att ordna kreditförhållandena för
fastigheter i allmänhet samt att, även om ett sådant främjande ändock i
någon mån skulle komma att äga rum genom det nya institutets tillkomst,
dess inflytande i sådant avseende icke synes böra överskattas.
Då det gäller frågan om det sätt, på vilket staten bör vara verksam för
ordnandet av bostadskreditens behov, synes, såsom ock departementschefen
funnit, någon direkt statlig långivning icke gärna kunna ifrågakomma i
detta sammanhang. Rörande spörsmålet, huruvida den ifrågasatta kreditorganisationen
bör utrustas med statlig grundfond eller om bostadskreditens
ordnande hellre bör äga rum helt på enskild väg, finner riksdagen lika med
departementschefen det icke vara välbetänkt, att — medan konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank, vilka
båda utgiva obligationer mot säkerhet av primärkredit i fastighet, hava
statliga grundfonder — den föreslagna nya kassan, vilken skulle bedriva
låneverksamhet mot säkerhet av något mindre värdefulla fastighetshypotek,
lämnas utan sådan fond.
Mot tanken att anordna en gemensam kreditorganisation för tillgodoseende
av så olika lånebehov som bostadsegnahemmens och bostadskooperationens
kredit samt sekundär kredit i allmänhet kunna onekligen vissa betänkligheter
anföras. Men, såsom i propositionen närmare utvecklats, lärer i betraktande
av det i någon mån vanskliga kreditunderlaget en sådan anord
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 308.
ning vara nödvändig för erhållande av en tillräckligt bred bas för
låneverksambeten. Ur kreditvärdighetens synpunkt lärer anordningen vara
väl försvarlig, då de särskilda kreditarter, varom fråga är, i stort sett torde
i detta hänseende vara ungefärligen likställda.
Departementschefens förslag att fördela det nya kreditinstitutet i en
central kassa närmast för medelsupplåningen och lokala föreningar för
utlåningen anser riksdagen med hänsyn till'' förhållandena i vårt land
och redan befintliga organisationer på närliggande verksamhetsområden
vara lämpligt.
Det föreliggande förslaget upptager, som nämnt, såsom ekonomiskt underlag
för det nya kreditinstitutet till väsentlig del föreningsmedlemmarnas
solidariska ansvarighet för sin förenings förbindelser och föreningarnas
motsvarande ansvarighet för kassans förbindelser. På sätt departementschefen
funnit lärer, med den ställning man intagit till frågorna om det
enskilda kapitalets intresserande och om direkt statlig långivning, någon
annan utväg att tillföra institutet nödigt underlag vid sidan av den statliga
grundfonden icke återstå än vad sålunda föreslagits, hur föga tilltalande
denna utväg än kan synas. Understrykas bör emellertid departementschefens
påpekande, att sedan kreditinstitutet nått ett någorlunda stort verksamhetsfält,
möjligen inträffande förluster, i den mån de mot förmodan ej
täckas av uppsamlade fonder, komma att fördelas på ett så stort antal
händer, att de särskilda föreningsmedlemmarnas andelar i förlusterna icke
böra bliva alltför kännbara.
På sätt framgår av det nu anförda anser riksdagen, att för tillgodoseende
av ifrågavarande slag av lånebehov ett nytt kreditinstitut bör komma till
stånd, grundat på solidarisk ansvarighet mellan låntagarna enligt det föreliggande
förslaget samt organiserat i en central obligationsutgivande kassa
och i lokala föreningar ävensom utrustat med en statlig grundfond att tagas
i anspråk efter det uppsamlade fonder och den solidariska ansvarigheten
först utnyttjats.
Rörande föreningarnas och kassans fondbildning genom låntagarna innehåller
det föreliggande förslaget i huvudsak följande (förordningen §§ 20
och 7). Varje förening avsätter såsom säkerhet för fullgörandet av sina
förbindelser en säkerhetsfond. Såsom bidrag till fonden erlägger envar låntagare
en avgift av två procent av erhållet lån. Inbetalningen av avgiften
må kunna fördelas på högst fem år, räknat från lånets beviljande. Avgifterna
till fonden må, efter medgivande av kassans styrelse, minskas eller
upphöra att utgå, då säkerhetsfonden överstiger tio procent av föreningens
skulder. Inbetalar låntagare i förtid sitt lån till fullo, må, där särskilda
skäl äro och kassans styrelse det medgiver, hans avgift till fonden helt eller
delvis återbetalas till honom. Så länge förenings verksamhet fortfar, må
dess säkerhetsfond icke komma föreningens medlemmar till godo på annat
sätt än sålunda sagts eller, vad angår fondens avkastning, i reglementet må
stadgas. Kassan åter skall avsätta en reservfond. Till denna lägges kassans
Riksdagens skrivelse Nr 308. 7
behållna årsvinst, och skall såsom bidrag till fonden förening för varje lån
från kassan årligen under tio år erlägga en tiondels procent av lånets ursprungliga
belopp. Bidraget må, efter bestämmande av kassans styrelse,
minskas eller upphöra att utgå, då reservfonden överstiger fem procent av
kassans skulder. Fondens avkastning lägges till fonden. Dock må avkastningen,
då fonden överstiger fem procent av kassans skulder, kunna användas
till bestridande av dess förvaltningskostnader eller, till den del avkastningen
ej är erforderlig för sådant ändamål, till beredande av annan lättnad
för föreningarna.
Riksdagen delar till fullo departementschefens till statsrådsprotokollet i
ärendet uttalade uppfattning om vikten av att en sådan fondbildning i det
nya kreditinstitutet äger rum, att den solidariska ansvarigheten icke behöver
tagas i anspråk medelst uttaxering. Det synes emellertid riksdagen, som
om den storlek å fonderna, vid vars uppnående dels fondavsättning skulle
kunna minskas eller upphöra, dels — för reservfondens del — fondavkastningen
få användas till bestridande av förvaltningsutgifter, i Eders Kungl.
Maj ds förslag är väl kraftigt tilltagen. Om man tänker sig, att kreditinstitutet
nått den största omslutning, som med en grundfond å 30 miljoner kronor
och relationstalet tio mellan obligationsstock och grundfond är tillåten, d. v. s.
en omslutning å 300 miljoner kronor, skulle det krävas en reservfond å 15
miljoner och säkerhetsfonder i föreningarna å tillhopa 30 miljoner, eller uppsamlade
fonder å 45 miljoner kronor, innan avsättning till respektive fonder
finge upphöra. Med andra ord, man strävar efter uppsamlade fonder, som vid
institutets fulla utveckling utgöra tillhopa 150 procent av grundfonden. Härtill
kommer så sistnämnda fond. Riksdagen är benägen att anse, att anspråken
på fondernas storlek utan olägenhet kunna begränsas sålunda, att då säkerhetsfond
överstiger sex procent av föreningens skulder, respektive reservfonden
överstiger tre procent av kassans skulder, låntagarnas bidrag till
vederbörlig fond må kunna minskas eller upphöra att utgå och — för reservfondens
del — fondavkastningen användas till andra ändamål än fondens
ökande. Dessa siffror innebära, att man eftersträvar uppsamlade fonder,
som vid institutets fulla utveckling utgöra: för kassans del 9 miljoner och
för föreningarnas del tillhopa 18 miljoner eller sammanlagt 27 miljoner
kronor. Detta belopp utgör 90 procent av grundfondens storlek. Utom att
uppsamlade fonder å tillhopa 9 procent av skulderna synas i förevarande
hänseende fullt betryggande, kan såsom grund för denna begränsning anföras,
att låntagarna med skäl kunna göra anspråk på att, när så är möjligt,
erhålla den lättnad, som fondbidragens upphörande medför, ävensom att
alltför stora fonder kunna medföra benägenhet för minskad sparsamhet vid
den betydande fondavkastningens disponerande.
I övrigt har riksdagen icke haft annan erinran att framställa mot de föreslagna
bestämmelserna om reserv- och säkerhetsfonder, än att i § 7 andra
stycket synts böra föreskrivas, att de tio år, varunder bidrag till reservfonden
skall erläggas, skola räknas från lånets beviljande. Detta överensstämmer
8
Riksdagens skrivelse Nr 308.
med vad i § 20 om säkerhetsfond stadgats och säkerligen också med avsikten
med förslaget i denna punkt.
Rörande den föreslagna storleken å grundfonden, 30 miljoner kronor (§ 2),
och det stadgade relationstalet mellan kassans obligationsstock och grundfonden
(§ 3) har riksdagen ingen invändning att göra. Riksdagen anser även
förslagets bestämmelser om den högsta gräns, till vilken fastighet må genom
kreditinstitutet belånas (§ 23), så ock om föreningarnas verksamhetsområden
(§ 17 andra stycket) vara lämpliga.
I fråga om förslagets detaljer i övrigt har riksdagen icke haft någon
erinran att framställa.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla,
att riksdagen
dels, med förklarande, att Eders Kungl. Maj:ts i förevarande proposition
nr 214 framlagda förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, för sin del antagit följande
Förslag
till
Förordning
om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.
Härigenom förordnas som följer:
Kap. I. Bostadskreditkassan.
Om kassans ändamål.
§ 1.
Svenska bostadskreditkassan har till ändamål att i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen,
driva lånerörelse genom att lämna lån åt bostadkreditföreningar, varom
i kap. II stadgas.
Om kassans fonder och obligationslån.
§ 2.
Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska statens fyra och en halv procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt be
-
Riksdagens skrivelse Nr 308.
9
lopp av minst trettio miljoner kronor. Grundfondsobligationerna fortfara
att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över
dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.
§ 3.
För sin lånerörelse utfärdar kassan räntebärande till innehavaren ställda
obligationer. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer
må icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.
§ 4.
Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans obligationer,
må av kassans styrelse, efter medgivande av fullmäktige i riksgäldskontoret,
kunna tillfälligtvis anlitas för fullgörande av kassans förbindelser,
därvid dock skall iakttagas, att grundfonden efter plan, som av
fullmäktige i riksgäldskontoret bestämmes, inom fem år skall återställas
till sin förutvarande storlek. Kassan vare skyldig gottgöra staten vad
staten till följd av kassans åtgärd nödgas utgiva i ränta å obligationerna.
§ 5.
De obligationer, som av kassan utfärdas, skola återbetalas genom årlig
amortering enligt plan, som angives i obligationsavtalet. Obligationerna
skola kunna senast tio år efter utgivandet av kassan uppsägas till inbetalning
inom den tid av högst ett år, som är i obligationsavtalet bestämd.
Hava grundfondsobligationer tagits i anspråk till belopp av nominellt
två miljoner kronor, må kassan icke utställa obligationer för ny långivning
med mindre Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret,
därtill lämnar tillstånd.
§ 6.
Såsom säkerhet för de obligationer, som av kassan utgivas, tjäna de
förbindelser, som föreningarna för erhållna lån utfärda till kassan, jämte
de till föreningarna för erhållna lån lämnade reverser med tillhörande
hypotek.
Såsom säkerhet för förenings lån hos kassan skola pantförskrivas de till
föreningen för erhållna lån lämnade reverser med hypotek.
Det åligger kassans styrelse att tillse, att föreskriven säkerhet är ställd
och hålles vid makt. De till föreningarna lämnade reverser med hypotek
skola ställas under offentlig vård.
§ 7.
Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond.
Såsom bidrag till reservfonden skall förening för varje lån, som från
kassan erhålles, årligen under tio år, räknat från lånets beviljande, erlägga
ett belopp, motsvarande en tiondels procent av lånets ursprungliga belopp.
10
Riksdagens skrivelse Nr 308.
Sådant bidrag må, efter bestämmande av kassans styrelse, minskas eller
upphöra att utgå, då reservfonden överstiger tre procent av kassans skulder.
Reservfondens avkastning lägges till fonden; dock må avkastningen,
då fonden överstiger tre procent av kassans skulder, kunna användas
till bestridande av dess förvaltningskostnader eller, till den del avkastningen
ej är erforderlig för sådant ändamål, till beredande av annan
lättnad för föreningarna.
§ 8.
Reservfonden skall placeras i statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks,
konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller Svenska skeppshypotekskassans
obligationer eller i obligationer, som till den säkerhet de erbjuda
kunna anses jämförliga med obligationer av något av nyss angivna slag,
eller ock mot säkerhet i fullgod fastighetsinteckning.
Om föreningarnas ansvarighet för kassans förbindelser.
§ 9.
Därest kassans förbindelser ej kunna infrias med anlitande av dess
egna tillgängliga medel, äger kassan infordra erforderliga tillskott från
föreningarna.
För kassans förbindelser svare föreningarna i förhållande till högsta
under räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna
lån. Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som
till följd av denna ansvarighet åligger föreningen, vare övriga föreningar
efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen.
Om lånerörelsen.
§ 10.
Av förening gjord framställning om lån från kassan prövas av dennas
styrelse. Lån till förening utlämnas i kassans obligationer till parikurs
eller ock kontant. I förra fallet åligger det kassan att vara föreningens
låntagare behjälplig för obligationernas försäljning på lämpligt sätt. Lämnas
lånet kontant, skall föreningen gälda den kapitalrabatt och de övriga
kostnader, som kassan vid sin upplåning kan hava fått vidkännas.
Lån till förening skall förräntas och amorteras genom kontant erlagd
annuitet enligt fastställd plan. Amorteringstiden må ej överstiga fyrtio
år. Sedan tio år förflutit från lånets mottagande, kan föreningen uppsäga
lånet till inbetalning efter ett år.
Förening äger att, utöver den årliga amorteringen, göra ytterligare inbetalning
å erhållet lån, antingen kontant eller i obligationer utfärdade
av kassan. Föreningen vare dock skyldig att därvid underkasta sig de
Riksdagens skrivelse Nr 30S.
11
villkor, som kassans styrelse finner nödigt föreskriva till förekommande
av förlust eller olägenhet för kassan.
Om förvaltningen m. m.
§ 11.
Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består
av det antal ledamöter, minst sju högst nio, som av ombudsstämman bestämmes,
och skola suppleanter finnas till lika antal som antalet ledamöter.
Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, två ledamöter och två
suppleanter för dem. Av dessa skall en ledamot, så ock suppleanten för
honom, äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
Fullmäktige i riksgäldskontoret utse, likaledes för en tid av tre år i
sänder, en ledamot samt suppleant för honom. Övriga ledamöter och suppleanter
väljas å ombudsstämman. Vald ledamot eller suppleant utses för
tiden till den ordinarie ombudsstämma, som hålles under tredje året efter
det, då valet förrättades.
En av de av Konungen utsedda ledamöterna förordnas av Konungen att
vara ordförande i styrelsen. Vice ordförande väljes inom styrelsen.
Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret
utsedda ledamöterna bestämmas av Konungen.
Styrelsen utser verkställande direktör samt tillsätter kassans övriga
tjänstemän. Beslut, varigenom verkställande direktör utsetts, vare ej gällande
med mindre det biträtts av en av Konungen utsedd styrelseledamot.
Styrelseledamöter, som genom att överträda denna förordning eller med
stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller
av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svare för skadan en för alla och
alla för en.
§ 12.
För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola
årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor och
en suppleant för honom utses av fullmäktige i riksgäldskontoret; de övriga
väljas å ombudsstämman. Av de sistnämnda skola en revisor och hans
suppleant vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen
godkänt sätt auktoriserad revisor.
Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, kassan
ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.
12 Riksdagens skrivelse Nr 308.
§ 13.
Ombud för föreningarna skola årligen före utgången av juni månad
samlas till ordinarie ombudsstämma i Stockholm å tid, som av kassans
styrelse bestämmes. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter i
kassans styrelse och revisorer ävensom suppleanter för dessa samt beslutar
angående ansvarsfrihet för styrelsen.
Extra ombudsstämma skall styrelsen utlysa, när revisorerna sådant påyrka
eller styrelsen finner omständigheterna därtill föranleda.
§ 14.
Kassans förvaltningskostnader skola, i den mån de icke bestridas på
sätt i § 7 är sagt, gäldas genom bidrag av föreningarna efter ty kassans
styrelse bestämmer.
§ 15.
Om kassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar
Konungen.
Vid likvidation av kassan må grundfondsobligationer tagas i anspråk
allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för kassans förbindelser.
Körande användningen av vad som vid likvidationen återstår av kassans
tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, bestämmer Konungen.
Kap. II. Bostadskreditföreningarna.
Om föreningarnas ändamål.
§ 16.
Bostadskreditföreningar hava till ändamål att, i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen,
tillhandahålla sina medlemmar lån mot säkerhet av inteckning i fastighet.
Om förenings bildande och verksamhetsområde.
§ 17.
Ansökan om tillstånd till bildande av förening göres hos Konungen.
Inom den del av riket, som Konungen för föreningen bestämmer, äger
förening utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra
samhällen, för vilka byggnadsstadgan för rikets städer och de för stad
meddelade bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och i brandstadgan äro
gällande, så ock i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller
tätare bebyggt område, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet.
Konungen meddelar föreskrift om det minimibelopp, för vilket förening,
Riksdagens skrivelse Nr 308. 13
innan den må börja sin verksamhet, skall hos kassan hava anmält sig till
erhållande av lån.
Om föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser.
§ 18.
Medlem av förening är den, som häftar för inteckningslån hos föreningen.
§ 19.
För förenings förbindelser svare dess medlemmar i förhållande till högsta
under räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen
erhållna lån. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet,
som till följd av denna ansvarighet åligger honom, vare föreningens övriga
medlemmar efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen.
Om säkerhetsfond.
§ 20.
Förening skall såsom säkerhet för fullgörandet av sina förbindelser avsätta
en säkerhetsfond.
Såsom bidrag till säkerhetsfonden skall envar låntagare erlägga en
särskild avgift, motsvarande två procent av erhållet lån. Inbetalningen
av avgiften må kunna fördelas på en tid av högst fem år, räknat från
lånets beviljande. Grunderna för avgifternas inbetalning, därom föreningens
styrelse beslutar, skola vara godkända av kassans styrelse.
Avgifterna till säkerhetsfonden må, efter medgivande av kassans styrelse,
minskas eller upphöra att utgå, då säkerhetsfonden överstiger sex
procent av föreningens skulder.
Inbetalar låntagare i förtid sitt lån till fullo, må, där särskilda skäl
äro och kassans styrelse det medgiver, hans avgift till säkerhetsfonden
helt eller delvis återbetalas till honom.
Så länge förenings verksamhet fortfar, må dess säkerhetsfond icke
komma föreningens medlemmar till godo på annat sätt än i näst föregående
stycke sägs eller, vad angår fondens avkastning, i reglementet må
stadgas.
§ 21.
I fråga om placering av förenings säkerhetsfond skall vad i § 8 stadgas
äga tillämpning.
Om lånerörelsen.
§ 22.
Förening må meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i bebyggd,
huvudsakligen för bostadsändamål anordnad fastighet, som är nöjaktigt
försäkrad mot brandskada.
14
Riksdagens skrivelse Nr 308.
För förenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse de
bestämmelser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, och
skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under
vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Därjämte skall
föreningen av låntagaren betinga sig de bidrag och avgifter, som jämlikt
stadganden i denna förordning eller i reglementet skola utgå till föreningen
eller från föreningen till kassan.
Lån må ej meddelas till lägre belopp än ettusen kronor.
§ 23.
Till minst det belopp, till vilket lån beviljas, skall finnas säkerhet av
inteckning eller inteckningar liggande inom tre fjärdedelar av fastighetens
vid föreningens värdering uppskattade värde. Inteckning skall jämväl
vara belägen inom fastighetens brandförsäkringsvärde och tre fjärdedelar
av dess vid taxering enligt kommunalskattelagen åsatta värde.
§ 24.
Lån må ej meddelas med mindre lån mot säkerhet av inteckning med
bättre förmånsrätt i samma fastighet prövas vara på betryggande sätt
ordnat. Det åligger föreningen att vid bedömandet härav iakttaga de närmare
föreskrifter, som meddelas av kassans styrelse.
Om förvaltningen m. m.
§ 25.
Förening förvaltas av en styrelse med säte å den ort Konungen bestämmer.
Kassans styrelse utser en av ledamöterna i föreningens styrelse
ävensom suppleant för honom. Till sådan ledamot och suppleant böra utses
personer med insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
Föreningens styrelse utser verkställande direktör. Sådant val vare ej
gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse.
För revision av föreningsstyrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
skola årligen utses revisorer jämte suppleanter. En av revisorerna
jämte suppleant för honom utses av kassans styrelse.
Ordinarie sammankomst med föreningens medlemmar skall årligen hållas.
Extra föreningssammankomst hålles i de fall, som i reglementet bestämmas.
Närmare bestämmelser om styrelse, revision och föreningssammankomster
meddelas i reglementet.
§ 26.
Varje förening utser till ombudsstämma, varom förmäles i § 13, ett ombud,
jämte en suppleant, för varje påbörjat femtal miljoner kronor av för
-
15
Riksdagens skrivelse Nr 308.
eningens sammanlagda oguldna lånebelopp hos kassan enligt kassans senast
fastställda bokslut, dock att förening ej må representeras av flera ombud
än fem.
§ 27.
Bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader skola av låntagarna
gäldas på sätt i reglementet närmare stadgas. Överskott, som må
uppstå å dylika bidrag, skall tillföras säkerhetsfonden.
§ 28.
Om föreningens trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar
Konungen.
Vid förenings likvidation skall vad som återstår av föreningens tillgångar,
efter det skulderna blivit guldna, överlämnas till kassan.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen förordnar.
I samband med fastställandet av reglemente för kassan och föreningarna
meddelar Konungen de närmare bestämmelser, som finnas erforderliga
med avseende å kassans och föreningarnas bildande, och äger Konungen
därvid bestämma, att interimsstyrelse för kassan och för förening skall
utgöras av personer, utsedda av offentlig myndighet, ävensom att revisorer
för kassan och för förening skola, för den första tiden av kassans eller
föreningens verksamhet, utses av sådan myndighet.
dels ock beslutit, att från riksgäldskontoret skola till Svenska bostadskreditkassan
såsom dess grundfond överlämnas svenska statens fyra och
en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av 30,000,000 kronor med rätt för kassan att enligt bestämmelserna
i förordningen förfoga över obligationerna.
Stockholm den 4 juni 1929.
Med undersåtlig vördnad.