Riksdagens skrivelse Nr 307.

1

Nr 307.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1929.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen
av inkomsten av statens järnvägar jämte vissa
i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 149 )

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1929/1930 har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden nämnda dag (Inkomsterna. Statens
produktiva fonder), föreslagit riksdagen att å riksstaten för nämnda,
budgetår upptaga inkomsttiteln »statens affärsverksamhet (överskott)», i vad
angår statens järnvägar, på följande sätt:

Statens järnvägar .................................................................... 37,000,000 kronor.

I fråga om Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag bar i en inom riksdagen
väckt motion (I: 75) hemställts, det riksdagen måtte besluta att böja
den i propositionen under rubrik »Inkomster av statens produktiva fonder»
upptagna inkomstberäkningen för statens järnvägar, 37 miljoner kronor, till
40.5 miljoner kronor.

Vidare har i vissa motioner (1:142 och 11:249) föreslagits, bland annat,
att riksdagen ville beträffande användningen av de inkomster, som tillföras
staten från malmbrytningen i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags gruvor
i Norrbottens län besluta att för budgetåret 1929/1930 bevilja ett anslag av
en miljon kronor att användas till täckande av de förluster, som kunna
uppstå för statens järnvägar genom en ytterligare nedsättning av fraktsatserna
från övre Norrland för träkol och andra för sydligare landsdelars
industri nödvändiga råvaror, vilka eljest icke kunna finna ekonomisk användning.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. Ib sand. Nr 307—308.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 307.

I riksdagens år 1928 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 hava revisorerna
under § 64, med hänsyn bland annat till de ringa avsättningsmöjligheterna
för träkol med därav följande begränsade tillgång på skogsarbete
i vissa trakter av Norrland, till behandling upptagit frågan om användande
av ved i stället för stenkol som lokbränsle, vilket också vore av betydelse
för skogarnas rationella skötsel.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, synes numera ovisst,
om den nya taxan för statens järnvägar kan träda i tillämpning vid den av departementschefen
tidigare angivna tidpunkten den 1 januari 1930. Med hänsyn
till betydelsen för näringslivet av att de i utsikt ställda taxelindringarna
snarast må kunna genomföras, synes riksdagen önskligt, att de i ärendet
erforderliga utredningarna bedrivas med skyndsamhet, så att ytterligare dröjsmål
med de nya trafikavgifternas genomförande i möjligaste mån kan undvikas.
I övrigt vill riksdagen endast erinra om sitt i skrivelse denna dag,
nr 287, anmälda beslut om viss nedskrivning av statens järnvägars lånekapital.
Genom detta beslut skulle, enligt vad järnvägsstyrelsen själv ställt
i utsikt, öppnas möjlighet till de ifrågasatta taxenedsättningarnas genomförande
utan eftersättande av skäliga förräntningskrav på denna statens
affärsgren.

I förenämnda motioner 1:142 och 11:249 har hemställts om anslags beviljande
för täckning av de förluster, som kunna uppstå för statens järnvägar
genom en ytterligare nedsättning av fraktsatserna från övre Norrland
för träkol och andra för sydligare landsdelars industri nödvändiga
råvaror, vilka eljest icke kunna finna ekonomisk användning.

Icke minst ur norrländsk skogsvårdssynpunkt måste det — såsom också
statsrevisorerna antytt — vara av vikt, att avfallsvirket efter timmerdrivningarna
och gallringsvirket från ungskogarna tillvaratagas. I samband
därmed måste ock framstå som önskligt, att träkolsavsättningen från Norrland,
enkannerligen dess övre delar, kan underlättas genom billiga järnvägsfrakter.
Utan att kunna bifalla motionärens förslag om en särskild statssubvention
för detta ändamål vill dock riksdagen förutsätta, att de motionsvis
anförda synpunkterna, vilka i första hand synas avse träkolsfrakterna,
skola beaktas vid de nya transportavgifternas avvägning. Det torde ock få
förväntas, att järnvägsstyrelsen allt framgent skall finna angeläget att därutöver
i största möjliga utsträckning söka tillmötesgå de mera avlägsna
produktionsorternas behov av särskilda fraktnedsättningar.

Beträffande till sist det inkomstbelopp, som bör från statens järnvägar
upptagas i riksstaten för 1929/1930, skulle detta enligt tidigare beräkningar
vid oförändrad taxa böra antagas uppgå till 40.5 miljoner kronor. Vid
genomförande av taxesänkningarna vid tidigare angiven tidpunkt den 1
januari 1930 bör detta belopp, enligt vad i statsverkspropositionen angivits,

3

Riksdagens skrivelse Nr 307.

minskas med 3.5 miljoner kronor till 37 miljoner kronor. Då emellertid
ytterligare uppskov med den nya taxans ikraftträdande synes vara att förutse
samt också med tagen hänsyn till att enligt inhämtade uppgifter statsbanornas
trafikinkomster på sista tiden börjat visa någon tendens till ökning,
har riksdagen ansett ifrågavarande inkomstpost för nästkommande
budgetår kunna upptagas till 40 miljoner kronor.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,
att riksdagen i riksstaten för budgetåret 1929/1930 under statens affärsverksamhet
(överskott) upptagit inkomsten från statens järnvägar till ett belopp
av 40,000,000 kronor.

Stockholm den 5 juni 1929.

Med undersåtlig vördnad.