Riksdagens skrivelse Nr 275.
1
Nr 275.
Godkänd av första kammaren den 3 juni 1929.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående viss omorganisation av vägväsendet
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 114 och memorial nr 152.)
Till KONUNGEN.
Uti en till riksdagen den 1 februari 1929 avlåten proposition, nr 53, har Eders
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen att
med godkännande av den av departementschefen förordade ändrade organisationen
av vägväsendet, att tillämpas från och med den 1 juli 1930, besluta, att från
och med nämnda dag skola i länen vara anställda vägingenjörer och biträdande
ingenjörer med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivits.
I sammanhang med behandlingen av förevarande proposition har riksdagen
förehaft till behandling åtskilliga inom riksdagen i ämnet väckta motioner, nämligen
dels
en motion (1:224) däri hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag till omorganisation av vägväsendet, att
vägingenjörerna bliva länsstyrelsernas tjänstemän;
dels en motion (II: 367), i vilken yrkats, att, för den händelse Eders Kungl.
Maj:ts proposition, nr 53, med förslag om viss omorganisation av vägväsendet
vunne riksdagens bifall, arvodena till vägingenjörerna ej måtte fastställas till
högre belopp än 12,040 kronor för G-ort, 11,770 kronor för F-ort. 11,500 kronor
för E-ort, 11,230 kronor för D-ort och 10,960 kronor för C-ort jämte dyrtidstillägg
såsom för nyreglerade verk, samt att anslaget till avlöningar
m. m. för vägingenjörerna minskades med 46,000 kronor;
dels en motion (11:372), däri hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta
sådan ändring av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 53, att dels vägBihang
till riksdagens protokoll 1929. H samt. Nr 275—276.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 275.
distrikt erhålla rätt att föreslå lämplig förrättningsman för uppgörande av
förslag till plan och kostnadsberäkningar, dels att tillsättande av biträdande
vägingenjör må anstå tillsvidare med rätt för Eders Kungl. Maj:t att efter
prövning i varje särskilt fall och efter förslag av vederbörande länsstyrelse
förordna om sådan tjänstemans tillsättande;
dels en motion (II: 377), i vilken yrkats, att Eders Kungl. Maj ds proposition
nr 53 måtte antagas med de förändringar, som i motionen angivits;
dels ock en motion (II: 380), däri hemställts, att riksdagen måtte avslå Eders
Kungl. Maj ds proposition nr 53 angående viss omorganisation av vägväsendet;
och att en ny och allsidig utredning beträffande vägväsendets omorganisation
verkställes, varvid hänsyn i främsta rummet må tagas till frågan om förändrad
organisation av vägdistrikten.
Den omdaning av den statliga lokala vägorganisationen, vartill nu förslag
av Eders Kungl. Majd framlagts, är så gott som helt avsedd att genomföras
efter de riktlinjer, som uppdrogos av 1928 års riksdag. I stället för de nuvarande
distriktstjänstemännen och vägkonsulenterna skulle hos länsstyrelserna
anställas vägingenjörer, vilka äro avsedda att bliva helt statsavlönade. Huvudsyftet
härmed är att trygga en opartisk handläggning av vägärendena, enkannerligen
de ekonomiskt synnerligen betydelsefulla spörsmålen om lämpligaste
användningen av de stora statliga anslagsbelopp, som från automobilskattemedlen
och i övrigt årligen utgå till vägväsendets befrämjande. Det förutsätt.
es sålunda upphörande av hittillsvarande avlöningssystem, enligt vilket ifrågavarande
tjänstemän för sin utkomst i större eller mindre utsträckning varit
i ett ur skilda synpunkter olämpligt beroende av de uppdrag att planlägga eller
leda de statsunderstödda vägarbeten, de kunnat förskaffa sig från vägdistrikten.
I anslutning till den i svensk väglagstiftning hävdvunna grundsatsen att
vägärendenas handläggning i allmänhet bör vara en länsstyrelsernas angelägenhet,
har vidare, dock med vissa i det följande angivna undantag, föreslagits
en allmän decentralisation till länsstyrelserna av statsbidragsfrågorna, vilkas
avgörande för närvarande är underkastat en synnerligen betungande omgång.
Såsom av propositionen inhämtas, är förslaget ej avsett att träda i kraft
förrän den 1 juli 1930. Någon inverkan på anslagen för nästkommande budgetår
skulle alltså de föreslagna ändringarna ej utöva. I stort sett avses allenast
ett fastställande av de huvudsakliga formerna för den nya organisationen.
Riksdagen vill för sin del i det väsentliga ansluta sig till det framlagda förslaget,
varigenom — i fråga om det lokala vägväsendet — enligt riksdagens
mening skulle förverkligas det av 1928 års riksdag starkt framhållna kravet
på tillgång inom länen av fackligt utbildade tjänstemän, som utan obehöriga
sidohänsyn och med auktoritet kunna tillgodose statens intresse av teknisk sakkunskap
i den lokala ledningen av vägväsendet.
Riksdagen anser alltså, att inom vart och ett av rikets län, med undantag
för Gotlands län, bör anställas eu vägingenjör.
Årsarvodet för envar av de 23 vägingenjörer, som alltså för närvarande äro
Riksdagens skrivelse Nr 275.
3
avsedda att anställas, har av Eders Kungl. Maj :t föreslagits till omkring 14,000
kronor å dyraste ort; detsamma skulle utgöra å (Kort 14,040 kronor, å F-ort
13,770 kronor, å E-ort 13,500 kronor, å D-ort 13,230 kronor och å C-ort 12,960
kronor. Härtill skulle komma dyrtidstillägg såsom för nyreglerade verk. Av
vikt måste visserligen vara att avlöningsförmånerna å ifrågavarande ansvarsfulla
befattningar ej tilltagas alltför snävt. Förbises bör ej heller att en anställningsform
på förordnande för en tid av högst sex år utan någon pensionsrätt
ställer sig oförmånligare än motsvarande anställning å ordinarie stat.
Även med beaktande härav kan riksdagen likväl ej godkänna avlöningsförmånernas
tillmätande efter de föreslagna grunderna. Ifrågavarande nya befattningshavare
skulle komma att i lönehänseende intaga en ställning ej oväsentligt
förmånligare än exempelvis byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(B 30) samt också i allmänhet överstigande vad som normalt förutsättes
skola utgå till landssekreterare och landskamrerare, något som riksdagen
måste finna lönetekniskt och även organisatoriskt mindre lämpligt. Erinras
må, att å de affärsdrivande verkens stater finnas en hel del tekniska befattningshavare
i ansvarsfull ställning, vilkas avlöning utmätts efter 27 lönegraden.
Med beaktande jämväl av de synpunkter, som i detta avseende motionsvis
anförts, har riksdagen för sin del ansett, att vägingenjörerna för närvarande
böra erhålla sitt arvode tillmätt enligt 30 löneklassen. Man lärer hava
befogad anledning antaga, att även vid en dylik löneberäkning fullt kompetenta
innehavare av befattningarna skola kunna erhållas. Storleken av de avlöningsbelopp,
som härvid komma att utgå, framgå av nedanstående tabell:
Kungl. Maj:ts förslag Riksdagens beslut
Arvode inberäknat |
Arvode in beräknat |
|||
Arvode |
dyrtidstillägg |
Arvode |
dvrtidstilläpg |
|
(17 %) |
(17 %) |
|||
C-ort ..... |
.... 12,960 |
14,592 |
9,540 |
11,160 |
G-ort..... |
.... 14.040 |
15,672 |
10,500 |
12,132 |
Vägingenjörerna föreslås att förordnas för en tid av sex år av Eders Kungl.
Maj:t efter gemensamt förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vederbörande
länsstyrelse. Riksdagen godkänner denna anordning. Enligt propositionen
skall vägingenjören vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman
med stationsort i vederbörande residensstad och med tjänstgöring hos
länsstyrelsen. Med tvekan har riksdagen ansett sig böra godtaga Eders
Kungl. Maj:ts förslag i denna del, varvid dock förutsättes, dels att länsstyrelsen
skall, i överensstämmelse med vad 1927 års sakkunniga föreslagit, äga
bestämma över vägingenjörens tjänstgöring samt att länsstyrelsen skall, på
sätt i 1928 års proposition i ämnet uttalades, äga i det dagliga arbetet förfoga
över vägingenjören såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman, dels ock att
anordningen underkastas förnyad prövning i samband med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omorganisation.
Enligt det i propositionen framlagda organisationsförslaget skola därjämte
inom vissa län anställas biträdande ingenjörer. Dessa skola, mot åtnjutande
av lön enligt lönegrad 20, förordnas tillsvidare av väg- och vattenbyggnads
-
4
Riksdagens skrivelse Nr £75.
styrelsen efter förslag av vägingenjören. Riksdagen har intet att erinra mot
lönens avvägning men anser, att förslag å biträdande ingenjör bör avgivas av
länsstyrelsen efter vägingenjörens hörande.
I propositionen har räknats med ett behov av sammanlagt 20 biträdande ingenjörer,
varvid förutsatts, att i de södra delarna av landet biträdande ingenjör
skulle finnas endast inom de största länen. Enligt riksdagens mening måste
ifrågavarande siffra anses högt tilltagen. Det kan visserligen hållas för sannolikt,
att inom de nordliga länen anställande av en biträdande ingenjörskraft
erfordras redan i samband med nya vägorganisationens ikraftträdande. Beträffande
övriga län anser dock riksdagen förtjänt av ytterligare övervägande,
huruvida inrättande av biträdande ingenjörsbefattningar kan vara behövligt,
samt om ej behovet av hjälparbetskrafter kan lämpligare och med mindre kostnader
tillgodoses genom biträden med en ej fullt så hög teknisk kompetens.
Riksdagen har därför ansett, att i förevarande ordning ett godkännande av organisationen,
såvitt angår biträdande vägingenjörernas antal, ej bör beslutas
utan att avgörande härutinnan bör träffas först efter den ytterligare utredning
angående behovet, som Eders Kungl. Maj:t vill förelägga riksdagen 1930.
I avseende å vägingenjörernas och biträdande ingenjörernas arbetsuppgifter
förutsattes, att de i första hand skola biträda länsstyrelserna vid den tekniska
och ekonomiska kontrollen å vägprojektering, vägbyggnad och vägunderhåll
inom länet. Enligt riksdagens mening måste dock för ifrågavarande arbetskrafters
effektiva utnyttjande samt också för deras upprätthållande av kontakten
med det mera praktiska vägarbetet vara av vikt att de i möjligaste mån
också användas för vägundersökningar och renstakningar ävensom — därest
förhållandena så medgiva — arbetsledning inom vägdistrikten, allt mot arvode
som skall tillfalla statsverket. Riksdagen förutsätter, att ifrågavarande angelägenhet
ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid utfärdande av blivande föreskrifter
rörande vägingenjörernas arbete.
Genom ett bifall till Eders Kungl. Maj :ts förslag om en allmän decentralisering
av vägeirendena — häri inbegripet även anslagsfrågorna — till länsstyrelserna
skulle förverkligas de starkt framträdande och enligt riksdagens
mening fullt berättigade kraven på dessa ärendens handläggning med mindre
omgång och tidsutdräkt samt för vägdistrikten mindre betungande skriftväxling
än för närvarande är fallet. Enligt propositionen skulle dock vissa ärenden
angående statsbidrag alltjämt förbehållas Eders Kungl. Maj:ts prövning.
Så skulle bliva fallet med ärenden angående bidrag av automobilskattemedel
över 3/4 ävensom ärenden angående brobyggnader, varförutom överhuvud frågor
om statsbidrag skulle förbehållas Eders Kungl. Maj:ts prövning, intill dess
flerårsplaner färdigställts. Riksdagen godkänner den föreslagna decentralisationen
med sålunda angivna undantag, men ifrågasätter, huruvida ej under
Eders Kungl. Majrts prövning böra hänföras jämväl frågorna om statsanslag
till större vägföretag, avseende för den allmänna trafiken mera viktiga genomfartsvägar.
Propositionen har lämnat å sido en omorganisation av den centrala tekniska
uppsikten å vägväsendet och ansluter sig härutinnan till riksdagens sistlidet
Riksdagens skrivelse Nr 275.
5
år uttalade mening, att denna omorganisation borde anstå i avvaktan på erfarenhet
om den nya lokala organisationen och dess återverkningar på den
centrala styrelsen.
Riksdagen, som anser att en fast och ändamålsenlig anordning av den centrala
ledningen av vägväsendet är så maktpåliggande, att dess genomförande
ej bör uppskjutas längre än som är nödigt, förutsätter, att frågan härom — med
beaktande av de särskilda synpunkter som riksdagen 1928 framhållit — av
Eders Kungl. Maj :t beredes och förelägges riksdagen, så snart de ovan angivna
betingelserna äro för handen.
Då, såsom departementschefen framhållit, den nya lokala vägorganisationen
väsentligen är föranledd av en alltjämt tilltagande automobiltrafik samt med
hänsyn tagen till att arvodena till de nuvarande vägkonsulenterna bestridas av
automobilskattemedlen, bör visserligen någon del av kostnaderna för ifrågavarande
organisation lämpligen bestridas från sagda medel. Enligt propositionen
skulle såväl avlöningarna till vägingenjörer och biträdande ingenjörer som
ock deras resekostnader utgå av automobilskattemedlen. I anslutning till ett
motionsvis väckt förslag har riksdagen ansett skäligt, att automobilskattemedlens
användning för hithörande statsutgifters bestridande inskränkes till vägingenjörernas
och de biträdande vägingenjörernas avlöningar, varvid alltså omkostnaderna
för deras resor skulle på vanligt sätt bestridas av allmänna statsmedel.
I avseende å hithörande anslags uppställning i riksstaten anser riksdagen,
i likhet med riksräkenskapsverket, lämpligast att för bestridande av
resekostnads- och traktamentsersättningarna liksom ock erforderliga expenser
ej anlitas femte huvudtitelns härför uppförda allmänna anslag, utan att i stället
för ifrågavarande ändamål uppföras specialanslag under den lokala vägorganisationen.
I motionen 11:380 har yrkats avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition
under begäran samtidigt om utredning om en mera tidsenlig vägdistriktsindelning.
Riksdagen finner, lika med motionärerna, att en förenklad och mera
ändamålsenlig organisation av vägdistrikten är av behovet påkallad, och förutsätter,
att Eders Kungl. Maj:t ville snarast ägna denna fråga uppmärksamhet,
men anser ej att frågan bör inverka på förevarande ärendes avgörande.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,
att riksdagen, med fastställande av den av riksdagen här ovan angivna organisationen
av vägväsendet, att tillämpas från och med den 1 juli 1930, beslutat,
att från och med nämnda dag skola i länen vara anställda vägingenjörer med
avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som i det föregående angivits.
Stockholm den 3 juni 1929.
Med undersåtlig vördnad.