Riksdagens skrivelse Nr 238.
9
Nr 238.
Godkänd av första kammaren den 30 maj 1929.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1929.
Riksdagms skrivelse till Konungm i anledning av väckt motion
angåmde beredande av viss ytterligare avskedsersättning
åt förutvarande poliskotistaplar vid flottans varv.
(Statsutskottets utlåtande nr 116.)
Till KONUNGEN.
Uti en inom riksdagen väckt motion (II: 317) har hemställts, att riksdagen
må tillerkänna i motionen avsedda f. d. befattningshavare en ytterligare avskedsersättning
med ett belopp, utgörande 50 procent av vad som förut tilldelats
dem.
Till stöd för framställningen har i motionen anförts följande:
»I 1925 års försvarsbeslut ingick även att poliskonstaplar vid flottans varvskulle
avskedas.
Kepresentanter för ifrågavarande konstaplar hava anfört bland annat följande:
''Poliskonstapel
vid flottan är i rang jämnställd med underofficer av 2 graden.
Underofficer är anställd medelst fullmakt, poliskonstapel medelst förordnande.
På grund av dessa olika anställningsformer hava vi icke erhållit samma
förmåner som underofficerare, utan till och med blivit ställda efter underbefäl
av manskap. Vi hava samtliga varit fast anställda vid försvarsverket och för
flera år sedan varit underbefäl. Då vi sedan fortsatt såsom civilmilitärer
vid samma verk och varit ordinarie poliskonstaplar cirka 10 år och däröver,
torde vi hava gjort oss förtjänta av samma förmåner som underofficer, vilken
innehaft sin fullmakt ett par år, eller måhända kortare tid.
Försvarsrevisionen yttrade i sitt betänkande, att särskild hänsyn borde tagas
till sådana befattningshavare, som inriktat sig på längre sikt och vilkas anställning
vore av mera fast natur, därvid särskilt nämndes flottans poliskår.
Vi torde näppeligen kunna anse oss hava blivit behandlade med någon särskild
hänsyn, då vi ej erhållit samma förmåner som underofficerare utan blivit inrangerade
hland varvets månadslönare. Det är dock en avsevärd skillnad på
anställningsformen, vad beträffar polisen och varvets månadslönare, då polisen
är uppförd på av riksdagen fastställd stat.
Månadslönare däremot kan varvschefen anställa och avskeda efter behov.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1-t sand. Nr 232—238. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 238.
Motivet för minskningen av poliskåren var den, att kostnaderna för bevakningstjänsten
skulle nedbringas. För bevakningstjänsten utom varvet vid
Stockholms station erfordrades tre poliskonstaplar. Numera fullgöres denna
tjänst, åtminstone tidvis, av fem korpraler. Alltså ställer sig denna bevakning
minst lika dyrbar med militär som med polis. Tillvägagångssättet att
avskeda en ordinarie befattningshavare, som dessutom är familjeförsörjare, från
den tjänst han innehaft i många år och besätta platsen med annan, ogift person,
torde vara stridande mot vanlig praxis och allmän folkmening.
Som vi samtliga uppnått sådan hög levnadsålder, att vi ej kunna erhålla
anställning vid annan poliskår eller annat vare sig statligt eller kommunalt
verk samt då vår tjänst hindrat oss att utbilda oss i något särskilt yrke, är
ställningen för oss mycket svår.’
Bifogade uttalanden från en del statsmyndigheter giva även vid handen, att
det anses berättigat med ersättning utöver den som lämnats.
Den omständigheten, att ifrågavarande befattningshavare, då de icke kunna
erhålla anställning vid polisväsendet, samt att de icke hava annat yrke och
sålunda hava ringa förutsättning att erhålla annan anställning, synes motivera,
att de beredas någon ytterligare ersättning från staten.»
Vid motionen hava fogats utdrag av yttranden i ärendet från varvschefen
vid flottans station i Stockholm och poliskommissarien vid samma station av
följande lydelse.
Varvschefen vid
flottans station i Stockholm.
»Erfarenheten från den hittills gångna tiden efter polispersonalens minskande
synes också giva vid handen, att bevakningen blivit sämre och i vissa
fall varit otillfredsställande. Alltför stora intressen av såväl ekonomisk som
militär natur stå emellertid här på spel för att det kan anses vara klokt att
vedervåga dem för en ringa och ganska tvivelaktigt besparing. Jra grund
härav och jämväl med anledning av den gjorda framställningen synes vara
skäl att taga i allvarligt övervägande, huruvida icke en återgång åtminstone
i någon utsträckning till den gamla organisationen borde komma till stand.
Skulle åter någon återgång till det gamla icke kunna ifrågakomma, torde det
vara rimligt, att de fem f. d. poliskonstaplar, som i ovan berörda yttrande
från chefen för ekipagedepartementet därtill ifrågasättas, beredas någon ytterligare
ersättning. Den omständigheten att sökandena fortsatt sin anställning
vid annan del av krigsmakten och i civilmilitär tjänst synes mig, i likhet
med vad sökandena framhållit, ej ägnad att helt utesluta dem från rätt
till jämförelse med personal, som under fortsatt anställning i militär tjänst
avancerat till underofficerare.»
Poliskommissarien vid
flottans station i Stockholm.
»Den ringa engångsersättningen utgör helt naturligt en synnerligen liten ersättning
för mistad anställning, särskilt med hänsyn till att de sökande, pa
grund av uppnådd levnadsålder, numera icke kunna skaffa sig likartade anställningar
på annat håll. Den gjorda framställningen synes mig därför vara
synnerligen behjärtansvärd.
Riksdagens skrivelse Nr 238.
11
En rationell lösning av föreliggande spörsmål skulle givetvis vara, att nuvarande
militära bevakning av stationen utom varvet ock delvis inom varvet
utbyttes mot polisbevakning och att sökandena till erforderligt antal ånyo anställdes
vid poliskåren. En dylik lösning skulle minska nuvarande kostnader
för samma bevakning, samtidigt med att bevakningen bleve effektivare och
de nu klagande f. d. poliskonstaplarna troligen bleve nöjda med förhållandena.
Då emellertid en sådan lösning av formella skäl troligen icke låter sig göra,
hemställes att sökandena i annan form erhålla den ytterligare kompensation
som föreliggande omständigheter kunna möjliggöra.»
Då riksdagen måste finna det vara ur principiell synpunkt olämpligt, att ytterligare
gottgörelse i form av avskedsersättning lämnas omförmälda f. d. befattningshavare,
kan riksdagen icke bifalla den i motionen gjorda framställningen.
Emellertid har det synts riksdagen önskvärt, att ovan berörda förslag, som
framlagts av varvschefen vid flottans station i Stockholm och poliskommissarien
vid samma station, tages under näTmare övervägande av Eders Kungl.
Maj:t. Därest det därvid skulle visa sig ändamålsenligt, att dessa förslag i
en eller annan form genomföras, synas här ifrågavarande f. d. befattningshavare
kunna erhålla förnyad anställning. Utredning härom synes böra ske genom
Eders Kungl. Majrts försorg.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t måtte verkställa utredning rörande ändamålsenligheten av att helt eller
delvis utbyta den nuvarande militärbevakningen av flottans stationer mot polisbevakning
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må
giva anledning.
Stockholm den 30 maj 1929.
Med undersåtlig vördnad.