Riksdagens skrivelse Nr 217.
5
Nr 217.
Godkänd av första kammaren den 28 maj 1929.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar
rörande pensioner eller understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer.
(Bankoutskottets utlåtande nr 26 och memorial nr 41.)
Till Konungen.
Riksdagen får härmed anmäla sina beslut i anledning av nedannämnda
framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa
i statens tjänst anställda personer.
A. Vissa allmänna frågor rörande understöd åt
efterlevande efter statsanställda in. in.
l:o.
Innan riksdagen ingår på prövning av föreliggande särskilda framställningar
om pensioner eller understöd, anser sig riksdagen till en början böra
behandla vissa av chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 4 januari 1929 vid anmälan av frågan om
regleringen av utgifterna för budgetåret 1929/1930 under riksstatens elfte
huvudtitel inledningsvis berörda spörsmål rörande understöd åt efterlevande
efter vissa statsanställda.
Åven riksdagen har funnit det vara förenat med stora svårigheter att uppställa
generella regler för ifrågavarande understödsverksamhet, vilken grundar
6
Riksdagens skrivelse Nr 217.
sig på en skälighetsprövning och vid vilken alltså hänsyn måste tagas till
förhållandena i varje särskilt fall. Så länge någon ordnad, på avgifter
baserad familjepensionering för icke-ordinarie anställningshavare i statens
tjänst ännu ej åvägabragts, lärer emellertid denna av billighetsskäl påkallade
understödsverksamhet böra fortgå, och man torde alltså tillsvidare
vara hänvisad att fortfarande därvid tillämpa en diskretionär prövning av
omständigheterna i de särskilda fallen. Detta hindrar likväl icke, att vissa
begränsande normer — vilka dock endast i stora drag låta sig fixeras —
kunna och böra tillämpas, liksom ock sådana normer hittills iakttagits vid
ifrågavarande verksamhet. Det bör emellertid betonas, att berörda begränsningar
böra avvägas främst ur synpunkten av de förpliktelser, vilka staten
såsom arbetsgivare kan anses skäligen böra ikläda sig, och vid prövningen
av understödsfrågorna bör alltså icke åt behovssynpunkterna såsom sådana
givas utslagsgivande verkan. Iakttages ej en dylik begränsning, överflyttas
understödsverksamheten lätt på områden, för vilka samhällets allmänna
vårdorgan äro avsedda och där alltså en hjälp från det allmännas sida bör
lämnas i annan form än genom statspension.
Åven om riksdagen alltså anser enhetliga grunder för statens ifrågavarande
understödsverksamhet svårligen kunna fastställas, delar riksdagen
den uppfattning, som av statskontoret — som framlagt utredning i ärendet —
ävensom av departementschefen uttalats om lämpligheten av att genomföra
en anordning, varigenom prövningen av understödsärendena uppdrages
åt Eders Kungl. Maj:t att utövas inom vissa av riksdagen angivna
gränser. Riksdagen förutsätter, att härvid endast avses understöd till efterlevande
efter personal i arbetarställning eller med sådan personal i förevarande
hänseende närmast jämförliga anställningshavare, d. v. s. sådana
understöd, som under senare år plägat utgå till änkor med normalbelopp av
384 kronor årligen eller, i vissa särskilda fall, obetydligt högre belopp,
vanligen 444 kronor för år. I de mera sällsynta fall, där större understödsbelopp
kunna ifrågasättas, torde riksdagens medverkan alltjämt böra påkallas.
På sätt av utredningen framgår, har något förslag icke nu framlagts beträffande
det bemyndigande för Eders Kungl. Maj:t, som skulle erfordras för
genomförande av den nyss omförmälda anordningen. Vid sådant förhållande
och då departementschefen ansett ytterligare utredning i ämnet vara erforderlig
före framläggandet av sådant förslag, saknar riksdagen anledning att
för närvarande ingå på behandling av frågan om de gränser, vilka det i
samband med ett dylikt bemyndigande må finnas lämpligt att uppdraga.
De synpunkter, som av statskontoret och järnvägsstyrelsen i ärendet anförts,
torde emellertid åtminstone delvis kunna tjäna till vägledning vid den
prövning, som, därest den tilltänkta anordningen genomföres, skulle komma
att verkställas av Eders Kungl. Maj:t.
I anslutning till det anförda vill riksdagen uttala sin förväntan, att efter
de ytterligare överväganden i ämnet, vilka kunna anses erforderliga, för
Riksdagens skrivelse Nr 217. 7
1930 års riksdag framlägges förslag rörande en omläggning i angiven riktning.
Berörda omläggning förutsätter, att prövningen av ifrågavarande understödsärenden
skulle centraliseras till ett enda statsdepartement, nämligen
finansdepartementet. Häremot finner riksdagen intet vara att erinra. Emellertid
synes det riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke i samband därmed
lämpligen borde tagas ytterligare ett steg med avseende å sättet för pensionsärendenas
behandling. För närvarande handläggas frågor om framställning
till riksdagen i pensionsärenden — liksom dylika ärenden i allmänhet,
med undantag av pensionslagsfrågor beträffande allmänna civilförvaltningen
— inom de särskilda departementen. Intet av dessa departement,
med undantag möjligen beträffande försvarsdepartementet, bar emellertid
att handlägga pensionsfrågor i sådan utsträckning, att önskvärd erfarenhet
rörande detta speciella ämnesområde kan förutsättas under alla förhållanden
vara företrädd inom departementet. Denna omständighet har icke kunnat
undgå att emellanåt medföra bristande enhetlighet vid pensionsärendenas
handläggning. Visserligen verkställes den förberedande behandlingen av
dessa spörsmål i regel inom statskontoret, som närmast torde representera
sakkunskapen på området i fråga, men med den betydande omfattning, som
pensionsärendena numera tagit, kan denna statskontorets förberedande behandling
— även om den i allmänhet är av största värde för frågornas avgörande
-— av naturliga skäl icke alltid ensamt erbjuda tillräckliga garantier
för önskvärd enhetlighet och samlad överblick beträffande de fall, som
för varje år skola föreläggas riksdagen. Enligt riksdagens erfarenhet hava
nu berörda omständigheter stundom medfört ojämnheter även i frågor av
principiell betydelse.
Ur nu antydda synpunkter skulle enligt riksdagens mening en sådan omorganisation
vara önskvärd, att beredningen av pensionsfrågor, vilka föreläggas
riksdagen, bleve centraliserad till ett departement, varvid naturligen
finansdepartementet närmast borde ifrågakomma. Därest vid de närmare
överväganden, som förevarande spörsmål efter riksdagens uppfattning förtjänar,
en sådan omläggning finnes böra vidtagas, lärer även böra tagas
under omprövning, huruvida icke i samband därmed jämväl övriga på Eders
Kungl. Maj:ts prövning ankommande pensionsfrågor — måhända med vissa
undantag, främst beträffande sådana militära pensionsärenden, vilkas avgörande
enligt gällande bestämmelser tillkommer Eders Kungl. Maj:t utan riksdagens
hörande — borde överflyttas till finansdepartementet. Särskilt synes
kunna ifrågasättas en överflyttning till sistnämnda departement av ärenden
angående statens pensionsanstalt, vilka ärenden nu beredas inom ecklesiastikdepartementet
men beträffande vilka det, med det omfång anstaltens verksamhet
numera erhållit, icke minst ur statsekonomisk synpunkt lärer vara av
betydelse att säkerställa en möjligast sakkunnig och jämväl på sambandet med
andra pensionsfrågor inriktad handläggning inom Eders Kungl. Maj:ts kansli.
8
Riksdagens skrivelse Nr 217.
Den omläggning, som här ifrågasatts, torde förutsätta vissa ändringar av
personalorganisationen inom Eders Kungl. Maj:ts kansli, vid vilkas genomförande
måhända någon utgiftsökning hlir ofrånkomlig. Även om detta skulle
bliva fallet, torde enligt riksdagens mening en dylik omläggning likväl kunna
anses påkallad. Pensionsväsendets huvudtitel är numera av den storleksordning,
och de åtgärder, vilka beträffande denna huvudtitel under senare
år vidtagits samt under den närmaste framtiden ytterligare torde bliva erforderliga,
synas även ur statsfinansiella synpunkter vara av den betydelse,
att det måste anses mindre välbetänkt att längre bibehålla en organisation,
som icke erbjuder tillfredsställande garantier för en tillräckligt enhetlig
behandling av hithörande ärenden.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t måtte taga under övervägande här ovan berörda frågor samt för riksdagen
framlägga de förslag, till vilka detta övervägande må föranleda.
It. Pensioner eller understöd att utgå från
allmänna indragningsstaten.
I. Ang. utrikesdepartementet.
2:o.
I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929 dagtecknad proposition nr
192 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, i
punkten 51 föreslagit riksdagen medgiva, att före detta förste vaktmästaren
Lars Erik Larsons änka Ida Gustava Larson må från och med den 1 mars
1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett
årligt understöd av 384 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
II. Ang. försvarsdepartementet.
3:o.
I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1929 dagtecknad proposition nr
113 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkt 1 föreslagit
riksdagen medgiva, att föreståndaren vid generalstabens stall Gustaf
Engelbrekt Härdelins änka Johanna Augusta Härdelin, född Lindblom,
Beträffande punkten 4 av prop. nr 192, se riksdagens skrivelse nr 215, punkten 24.
Riksdagens skrivelse Nr 217.
9
må från och med den 1 september 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 468 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har vunnit riksdagens
bifall.
4:o.
Uti punkten 2 av berörda proposition nr 113 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael
Johanssons änka Ester Henrietta Johansson, född Ahlqvist, och makarnas
minderåriga barn Sem Boije, Sem Bertil Ingemar, Ester Britt-Marie och
Mary Margareta må från och med den 1 juni 1928 å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan med 444 kronor, att utgå så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med
96 kronor, att utgå till och med det kalenderår, varunder barnet uppnår
18 års ålder.
Av utredningen i ärendet framgår, att bokhållaren Johansson endast under
en jämförelsevis kort tid — åtta år — varit anställd i statens tjänst
samt att hans efterlevande änka är relativt ung. Med hänsyn härtill har
riksdagen icke ansett sig kunna medgiva, att pension av statsmedel beviljas
änkan. Däremot har riksdagen i betraktande av de i ärendet åberopade
ömmande omständigheterna medgivit, att understöd beviljas i form av
uppfostringsbidrag åt makarna Johanssons minderåriga barn. Dessa understöd
hava ansetts böra bestämmas till 168 kronor årligen för vart och ett
av barnen, att utgå till och med utgången av det kalenderår, under vilket
barnet uppnår 18 års ålder.
På grund av det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att vart och
ett av avlidne bokhållaren vid flygstyrelsen Sem Artur Natanael Johanssons
och hans efterlämnade änkas, Ester Henrietta Johanssons, född Ahlqvist,
minderåriga barn Sem Boije, Sem Bertil Ingemar, Ester Britt-Marie och
Mary Margareta må från och med den 1 juni 1928 till och med utgången
av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 168 kronor.
5:o.
Eders Kungl. Maj:t har uti punkten 3 av förevarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att sadelmakeriförmannen vid Västerbottens regementes
intendenturverkstäder Emil Alfred Nilssons änka Hilma Augusta Nilsson,
född Johansson, må från och med den 1 juli 1928, så länge hon förblir
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 384 kronor.
10
Riksdagens skrivelse Nr 217.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Majits
förslag, anmäler, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
6:o.
Eders Kungl. Maj:t har i punkten 4 av förevarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att kusken vid fästningsbyggnadens i Boden stall Lars
August Johanssons änka Emma Kristina Johansson, född Hedlund, må från
och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna har riksdagen
funnit skäl föreligga att bevilja en pension av statsmedel till änkan Johansson,
och denna pension har såsom i propositionen föreslagits fastställts till
384 kronor.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
7:o.
Eders Kungl. Maj:t föreslår i punkten 5 av förevarande proposition nr 113
riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Göta artilleriregementes intendenturverkstäder
August Andersson Sundqvists änka Sabina Josefina Sundqvist,
född Bengtsson, må från och med den 1 december 1927, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
8:o.
I punkten 6 av förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att tygarbetaren vid Stockholms tygstation Amandus
Nymans änka Anna Kristina Nyman, född Eriksdotter, må från och med
den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förslag har icke föranlett erinran från riksdagens
sida, varför riksdagen anmäler, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning.
9:o.
Under punkten 7 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
arbetarna vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan Erik Lindbergs, Erik
Gustaf Nilssons, Anton Valfrid Johanssons och Göran Erikssons änkor Fredrika
Josefina Lindberg, född Lundquist, Anna Charlotta Nilsson, född Svens
-
Riksdagens skrivelse Nr 217.
11
son, Augusta Karolina Johansson, född Eriksson, och Matilda Lovisa Eriksson,
född Eriksson, må, Fredrika Josefina Lindberg från och med den 1 juli
1928, Anna Charlotta Nilsson från och med den 1 november 1928, Augusta
Karolina Johansson från och med den 1 oktober 1928 och Matilda Lovisa
Eriksson från och med den 1 november 1928, envar så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 384 kronor.
Under åberopande att riksdagen tidigare i åtskilliga likartade fall beviljat
understöd åt änkor efter anställningshavare vid Carl Gustafs stads
gevärsfaktori, har riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning av riksdagen bifallits.
10:o.
Eders Kungl. Maj:t har i punkten 8 föreslagit riksdagen medgiva, att
arbetaren vid ammunitionsfabriken Tore Marcus Wallqvists änka, Hilda
Ingeborg Wallqvist, född Wänn, må från och med den 1 juni 1928, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har vunnit riksdagens
bifall.
ll:o.
I punkten 9 av förevarande proposition nr 113 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att korpralen vid flottan Johan August Florentin
Thorssons änka Adelina Fredrika Thorsson, född Adolfsdotter, må från
och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
12:o.
Under punkten 10 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,
att daglönaren vid flottans varv i Stockholm Jöns Johanssons änka Johanna
Johansson, född Håkansson, må från och med den 1 augusti 1928, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förslag har icke givit riksdagen anledning till erinran,
varför riksdagen anmäler, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning
av riksdagen bifallits.
12
Riksdagens skrivelse Nr 217.
13:o.
Uti punkten 11 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
daglönaren vid flottans station i Karlskrona Sven Johan Hanssons änka Anna
Fredrika Hansson, född Ström, må från och med den 1 maj 1928, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
anmäler, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
14:o.
Eders Kungl. Maj:t har i punkten 12 av förevarande proposition nr 113
föreslagit riksdagen medgiva,
att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i Karlskrona,
nämligen Wilhelm Teodor Ry landers änka Anna Charlotta
Rylander, född Mårtensson, Sven August Anderssons änka Augusta
Matilda Andersson, född Niklasdotter, Conrad Arthur Wittus Anderssons
änka Annette Carolina Andersson, född Vinberg, Sven Vilhelm Pihls änka
Brita Sofia Pihl, född Karlsdotter, Axel Viktor Magnussons änka Hanna
Amanda Magnusson, född Jönsson, Sven Peter Augustinssons änka Anna
Kristina Augustinsson, född Karlsson, Bror Karl Svenssons änka Elisabet
Charlotta Svensson, född Strömberg, Gustaf Hjalmar Sandströms änka
Botilda Maria Sandström, född Akesdotter, och Adolf Viktor Almqvists änka
Karolina Almqvist, född Månsson, må från och med den 1 januari 1929
komma i åtnjutande av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten till
belopp av 384 kronor för envar, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd; samt
att avlidne daglönaren vid flottans varv i Karskrona Karl Albert Karlssons
och hans änka Annie Charlotta Elisabet Karlssons minderårige son
Sven Albert må från och med den 1 januari 1929 till och med utgången
av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande
av understöd å allmänna indragningsstaten till belopp av 168 kronor årligen.
På grund av den i ärendet förebragta utredningen och under hänvisning
till åtskilliga likartade fall, där riksdagen beviljat understöd åt efterlevande
efter daglönare vid marinen, har riksdagen funnit sig höra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning av riksdagen bifallits.
15:o.
I punkten 13 av samma proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne 2:a klass sjömannen vid flottan Erik Erland
Riksdagens skrivelse Nr 217.
13
Serranders och hans likaledes avlidna trolovade Sonja Emilia Vilhelmina
Nilssons minderåriga dotter Rut Sonja må från och med den 1 maj 1927
till och med det kalenderår, varunder hon uppnår 15 års ålder, å allmänna
indragningsstaten uppbära årligt understöd med 180 kronor, dock utan rätt
att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
Jämväl riksdagen har funnit omständigheterna i förevarande fall vara
sådana, att understöd av statsmedel bör utgå, och har riksdagen icke funnit
anledning till erinran mot vad Eders Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
16:o.
Uti punkten 14 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
skrädderiföreståndaren vid förutvarande Smålands artilleriregementes intendenturverkstäder
Axel Jonas Skoogs änka Alma Olivia Skoog, född Johansson,
må från och med den 1 juli 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384
kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har vunnit riksdagens
bifall.
17:o.
Eders Kungl. Maj:t har under punkten 15 av förevarande proposition nr 113
föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Per Alrik Norgrens änka Hilma Sofia Norgren, född Carlbom,
må från och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.
Då riksdagen icke haft något att erinra mot förevarande förslag, får
riksdagen anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning av
riksdagen bifallits.
18:o.
Under punkten 16 av samma proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne värnpliktige Karl Johan Gustaf Vilhelm
Johanssons fader sadelmakaren Carl Johan Leonard Johansson må från
och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 360 kronor, dock utan rätt att
därå åtnjuta dyrtidstillägg.
Såsom framgår av utredningen i ärendet, har riksdagen tidigare vid flera
tillfällen beviljat årliga understöd åt föräldrar till värnpliktiga, som av
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 217.
lidit till följd av skada i tjänsten, då de efterlevande föräldrarna utan att
hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av den avlidnes arbete
dock ansetts hava haft ett ekonomiskt stöd av denne. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till vad i ärendet i övrigt förekommit har riksdagen
funnit sig böra ansluta sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag om ett
årligt understöd till värnpliktige Johanssons fader av 360 kronor.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
19:o.
Eders Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 17 av propositionen nr 113
föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne korpralen vid flottan Erik Walter
Hanssons föräldrar, portvakten Johan Henning Hansson och hans hustru
Karolina Sofia Hansson må — gemensamt och efter enderas död den efterlevande
— från och med den 1 november 1927 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 360 kronor,
dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
I likhet med departementschefen har riksdagen ansett, att omständigheterna
i förevarande fall äro sådana, att något understöd bör beredas korpralen
Hanssons föräldrar, vilka synas hava varit väsentligen beroende av den
hjälp, den avlidne sonen kunnat lämna dem. Beträffande understödsbeloppet
har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot vad Eders Kungl. Maj:t
föreslagit.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
20:o.
I en inom riksdagen väckt motion (I: 27) har bland annat föreslagits, det
riksdagen ville medgiva, att vardera av varvsförmannen Carl Henrik Thörnbergs
änka Gertrud Fredrika Thörnberg, född Petersson, och daglönaren
Anders Johan Johanssons änka Anna Maria Johansson, född Jöhansdotter,
må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp av 384 kronor.
Såsom i motionen erinrats, förelågo vid 1928 års riksdag förslag om
beviljande av understöd till änkorna Thörnberg och Johansson. Då nämnda
änkors män avlidit respektive åren 1909 och 1914, avstyrkte riksdagens
vederbörande utskott motionerna under hänvisning till den principiella ståndpunkt,
utskottet ansett sig böra intaga till framställningar om beredande
av pension åt änkor efter befattningshavare, vilka avlidit för en avsevärd
tid sedan. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Riksdagens skrivelse Nr 217.
15
1928 års riksdag tillerkände emellertid understöd åt vissa andra änkor,
oaktat deras män avlidit redan för lång tid sedan. På grund härav och
jämväl i betraktande av vad statskontoret i avgiven utredning rörande
riktlinjerna för beviljande av understöd åt efterlevande efter vissa statsanställda
anfört beträffande nu berörda spörsmål, har riksdagen vid behandlingen
av ärenden rörande änkepensioner ansett den av 1928 års
bankoutskott intagna principiella ståndpunkten icke böra under alla förhållanden
upprätthållas, även om, såsom statskontoret anfört, man i regel
torde böra utgå från att änkepensionering icke bör ifrågakomma, då
mannen avlidit för en jämförelsevis lång tid sedan. Riksdagen har sålunda,
utan hinder av att fråga om änkepensionering väckts först sedan
lång tid förflutit efter mannens frånfälle, funnit sig böra ingå på en
prövning av nu föreliggande framställningar med hänsyn till övriga omständigheter
i varje särskilt fall. Vid denna prövning har riksdagen,
i anslutning till vad statskontoret betonat, ansett sig böra fästa särskilt
avseende vid frågan, huruvida vederbörande änka är i åtnjutande av
understöd från kommun. I de fall, där detta är förhållandet, har riksdagen
ansett sig icke böra medgiva understöd av statsmedel. Beviljande
av sådant understöd skulle endast innebära ett överflyttande av understödsverksamheten
från kommunen till staten.
Vad nu angår det i föreliggande motion framställda förslaget om understöd
å allmänna indragningsstaten åt änkan Thörnberg bar riksdagen, enär
mannen Thörnberg avlidit redan år 1909, byst tvekan, huruvida sådant
understöd borde tillerkännas änkan. Med hänsyn till mannens osedvanligt
långa tjänstetid bos staten och då änkan vid mannens frånfälle uppnått
en ålder av något över 50 år, har riksdagen emellertid icke ansett sig böra
motsätta sig det i motionen framställda förslaget.
Vad angår förslaget om beredande av understöd åt änkan Johansson har
riksdagen icke funnit anledning till erinran mot detsamma.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion medgivit, att vardera av förmannen Carl Henrik
Thörnbergs änka Gertrud Fredrika Thörnberg, född Petersson, och daglönaren
Anders Johan Johanssons änka Anna Maria Johansson, född Johansdotter,
må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
21:o.
I en inom riksdagen väckt motion (1:28) har hland annat hemställts,
det riksdagen ville medgiva, att vardera av kronotimmermannen Anders
Svenssons änka Helena Svensson, född Olsdotter, och korpralen Edvard
16
Riksdagens skrivelse Nr 217.
Oskar Mattssons änka Matilda Charlotta Mattsson, född Jonasson, må från
och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
av 384 kronor per år.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot vad i motionen
föreslagits beträffande pension åt ifrågavarande änkor.
Riksdagen anmäler, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
medgivit, att vardera av daglönaren Anders Svenssons änka Helena Svensson,
född Olsdotter, och korpralen Edvard Oskar Mattssons änka Matilda
Charlotta Mattsson, född Jonasson, må från och med den 1 januari 1929
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384
kronor.
22:o.
I en inom riksdagen väckt motion (1:29) har bland annat hemställts,
att riksdagen ville besluta tillerkänna daglönaren vid flottans varv i
Karlskrona Carl Magnus Runo Wiréens änka, Elin Wiréen, från och
med den 1 januari 1929 ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur
allmänna indragningsstaten, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.
Riksdagen vill erinra, att jämväl vid 1928 års riksdag motion förelåg om
beredande av understöd åt bland andra änkan Wiréen. Denna motion
avslogs emellertid av riksdagen, vars ståndpunkt föranleddes av att ifrågavarande
daglönare avlidit redan år 1915.
Vid den prövning, riksdagen från under punkten 20 i det föregående
angivna utgångspunkter ägnat den nu föreliggande framställningen, har
riksdagen funnit sig böra bifalla densamma. Mannen Wiréen avled visserligen
för en jämförelsevis lång tid sedan, men änkan hade vid mannens
frånfälle redan uppnått en ålder av 61 år.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att daglönaren Carl Magnus Runo Wiréens
änka Elin Wiréen, född Olsson, må från och med den 1 januari 1929 under
sin återstående livstid, så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384
kronor.
23:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 12) har bland annat hemställts, att
riksdagen måtte bevilja två änkor efter daglönare vid Karlskrona varv, nämligen
Hulda Maria Jaensson, född Sandell, och Ebba Karolina Möllergren,
född Lindstedt, båda i Karlskrona, årliga understöd till belopp av 384 kro
-
Riksdagens skrivelse Nr 217.
17
nor för vardera att utgå från 1 januari 1929 under deras återstående livstid,
så länge understödstagaren förbliver i sitt nuvarande änkestånd.
Vid prövning av nu förevarande motion har riksdagen funnit skäl föreligga
att medgiva årliga understöd åt ovan omförmälda två änkor.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
medgivit, att vardera av daglönarna Johan Viktor Jaenssons änka Hulda Maria
Jaensson, född Sandell, och Johan Emil Andreasson Möllergrens änka Ebba
Karolina Möllergren, född Lindstedt, må från och med den 1 januari 1929
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
24:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 44) har hemställts, »att riksdagen
måtte tillerkänna avlidne skräddarmästaren vid Skånska husarregementets
intendenturverkstäder Olof Svenssons änka ett årligt understöd av 384 kronor
att utgå från den 1 januari 1929 under hennes återstående livstid».
I betraktande av de omständigheter, som åberopats i motionen, vill riksdagen
medgiva, att ett årligt understöd av statsmedel beredes änkan Svensson,
och har detta understöd såsom i motionen föreslagits bestämts till 384 kronor
att utgå från och med den 1 januari 1929.
På grund av det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen, i anledning av
förevarande motion, medgivit, att förre skräddarmästaren vid Skånska husarregementets
intendenturverkstäder Olof Svenssons änka Selma Svensson,
född Larsson, må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
25:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 49) har hemställts, att riksdagen
måtte bevilja skomakaren vid Svea livgardes intendenturverkstäder Fredrik
Magnus Nilssons änka Ulrika Vilhelmina Nilsson, född Karling, »pension
med belopp motsvarande vad tidigare beviljats till änkor efter f. d. arbetare
i statens tjänst».
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
medgivit, att förre skomakaren vid Svea livgardes intendenturverkstäder
Fredrik Magnus Nilssons änka Ulrika Vilhelmina Nilsson, född Karling,
må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
26:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 82) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att tilldela förre eldaren vid Kungl. Hälsinge regemente Carl
Erikssons efterlämnade änka, Maria Eriksson, ett årligt understöd från allBihang
till riksdagens protokoll 1929. Ib samt. Nr 216—217. 2
18
Riksdagens skrivelse Nr 217.
männa indragningsstaten å 384 kronor att utgå fr. o. m. den 1 februari
1928 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd».
Riksdagen har ansett skäl föreligga att i här förevarande fall medgiva
ett årligt understöd av allmänna medel, och har detta understöd såsom i
motionen föreslagits ansetts böra fastställas till 384 kronor. Beträffande den
tidpunkt, från vilken understödet bör utgå, vill riksdagen erinra, att hittills
i liknande fall plägat tillämpas den principen, att understöd åt änka,
beviljat av riksdagen på grund av motionsvis gjord framställning, utgår
från och med ingången av det år, framställningen gjorts, oberoende av den
tidpunkt, då mannens dödsfall inträffat. I överensstämmelse härmed har det
nu ifrågavarande understödet ansetts böra utgå från och med den 1 januari 1929.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att förre eldaren vid Hälsinge regemente
Carl Erikssons änka Maria Eriksson, född Eriksson, må från och med den
1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.
III. Ang. socialdepartementet.
27 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition
nr 60 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten 7
föreslagit riksdagen medgiva, att Amalia Kristina Jansson, född Nordström,
änka efter skötaren vid Uppsala hospital Karl Adolf Jansson, må, räknat
från och med den 1 februari 1928, under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har på de i propositionen
anförda skälen av riksdagen bifallits.
28:o.
I punkten 8 av förevarande proposition nr 60 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att Elna Larsson, född Mårtensson, änka efter
svinskötaren vid Lunds hospital Sven Larsson, må, räknat från och med
den 1 juni 1928, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 420 kronor.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att änkan Larsson
tillerkännes något understöd av statsmedel samt att detta understöd med
hänsyn till den långa tid, varunder änkan själv varit anställd i statens
Riksdagens skrivelse Nr 217.
19
tjänst, fastställes till något högre belopp än som i allmänhet plägat beviljas
änkor efter lägre befattningshavare vid statens sinnessjukvårdsanstalter.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
IV. Ang. kommunikationsdepartementet.
29:o.
Eders Kungl. Maj:t har i punkten 3 1 av en till riksdagen avlåten, den 1
februari 1929 dagteeknad proposition nr 51 föreslagit riksdagen medgiva,
att maskinisten Axel Gotthard Glans’ änka Anna Lovisa Glans, född Gillström,
må räknat från och med den 1 oktober 1928 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta pension
å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 300 kronor för år räknat.
Under åberopande av vad departementschefen anfört har riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
V. Ang. ecklesiastikdepartementet.
30:o.
I en till riksdagen den 25 januari 1929 dagteeknad proposition nr 27 bar
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, under punkten 122
föreslagit riksdagen medgiva, att förre ämnesläraren vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda Johan Wilhelm Eugén Holmertz’ änka Hilma
Margareta Susanna Holmertz, född Johansson, må från och med den 1 september
1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 444 kronor, samt att nämnda makars son Per Johan Fritz Benedietus
må från och med samma dag till och med det kalenderår, varunder
han uppnår 18 års ålder, likaledes från allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 144 kronor.
Riksdagen bar icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj ds
förslag och anmäler alltså, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
31:o.
I en till riksdagen avlåten, den 8 februari 1929 dagteeknad proposition
nr 72 bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
1 Beträflande punkterna 1 och 2 av propositionen nr 51, se punkterna 36 och 37 i denna
skrivelse.
2 Beträilande punkterna 1 —11 av propositionen nr 27, se riksdagens skrivelse nr 215,
punkterna 66—76.
20
Riksdagens skrivelse Nr 217.
riksdagen medgiva, att förre timmermannen Sven Anderssons änka Maria
Helena Andersson, född Petersdotter, må från och med den 1 augusti 1928
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änke
stånd,
från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 600
kronor.
Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta fall har riksdagen
funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag och anmäler alltså, att
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition av riksdagen bifallits.
32:o.
I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929 dagtecknad proposition nr
172 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att filosofie magistern John Elis Högbergs änka Dorotea Sophie
Martha Högberg, född Schultze, och makarnas tre minderåriga barn Karl
Ludvig Rolf, Karin Maria Gisela och Ernst Robert Börje må, räknat från
och med den 1 oktober 1928, åtnjuta årliga understöd från allmänna indragningsstaten,
änkan Högberg till belopp av 720 kronor att utgå under
hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
samt vart och ett av barnen till belopp av 180 kronor att utgå intill
utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnått 18 års ålder.
Riksdagen får anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 172 icke av riksdagen bifallits.
VI. Ang. jordbruksdepartementet.
33:o.
I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition nr
202, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen
l:o) medgiva, att avlidne f. d. stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå
Per Alfred Linds änka Selma Augusta Lind, född Bodin, må komma i
åtnjutande av pension med 384 kronor om året, att utgå från och med den
1 september 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd;
2:o) förklara, att pensionen må utgå i första rummet av det årliga överskott,
som kan uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen
vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade
pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer
guldits, samt, i den mån detta överskott icke förslår för ändamålet, från
allmänna indragningsstaten.
Med hänsyn till de omständigheter, som anförts i ärendet, har riksdagen
Riksdagens skrivelse Nr 217.
21
icke velat motsätta sig Eders Kungl. Maj:ts förslag, varför riksdagen anmäler,
att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
34:o.
Uti punkten 21 av propositionen nr 202 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Per
Kristensson Bergqvists änka Else Bergqvist, född Jönsson, må, räknat från
och med den 1 februari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av 240 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har vunnit riksdagens
bifall.
YII. Ang. handelsdepartementet.
35:o.
I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1929 dagtecknad proposition nr
17 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, i punkten 22 föreslagit
riksdagen medgiva, att framlidne torvingenjören friherre Melcher Otto
Falkenbergs änka friherrinnan Ellen Sofia Falkenberg, född Spilhammar,
och makarnas minderårige son Nils Melcher Otto må från och med den 1
augusti 1928 å allmänna indragningsstaten åtnjuta årligt understöd änkan,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med 900 kronor och
sonen till och med det år, varunder han uppnår 18 års ålder, med 300
kronor.
Såsom framgår av utredningen i ärendet, hade torvingenjören Falkenberg
såsom innehavare av en å extra stat uppförd befattning icke haft möjlighet
att genom inträde i någon av staten understödd kassa för familjepensionering
sörja för sina efterlevandes uppehälle. Med hänsyn härtill och till
övriga i ärendet åberopade omständigheter har det synts billigt, att änkan
Falkenberg och hennes minderårige son beredas understöd av statsmedel. De
av statskontoret i avgivet utlåtande i sådant avseende föreslagna understödsbeloppen
hava synts riksdagen vara väl avvägda.
På grund av det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
1 Beträffande punkten 3 av prop. nr 202, se riksdagens skrivelse nr 215, punkten 6.
2 Beträffande punkten 1 av prop. nr 17, se riksdagens skrivelse nr 215, punkten 86.
22
Riksdagens skrivelse Nr 217.
C. Pensioner eller understöd att utgå av affärsdrivande
verks medel.
I. Trafikmedel.
36:o.
I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition nr
51 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva, att till förre förste bokhållaren Axel Henrik
Gottfriedz’ änka Albertina Josefina Gottfriedz, född Bergendahl, må av
trafikmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av 552 kronor, att utgå
räknat från och med den 1 januari 1929 i enlighet med de grunder, som i
§§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa
stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.
Biksdagen vill erinra, att riksdagen tidigare under omständigheter, liknande
de nu föreliggande, beviljat pension åt änkor efter ordinarie befattningshavare
vid statens järnvägar. Åven i dessa fall har det gällt änkor efter
befattningshavare, vilka övergått i statens järnvägars tjänst i samband
med statens övertagande av enskild järnväg och vilka saknat möjlighet
att bereda pensionsrätt för hustrun vare sig hos de enskilda järnvägarnas
pensionskassa eller genom inträde i statens järnvägars änke- och pupillkassa,
enär äktenskapet ingåtts efter det mannen fyllt 50 år. Vid sådant förhållande
har riksdagen funnit sig böra bifalla den nu förevarande framställningen
om pension till änkan Gottfriedz. Det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
pensionsbeloppet å 552 kronor har — i anslutning till vad som tidigare
tillämpats — avpassats i viss relation till det belopp, som skulle hava
tillkommit vederbörande, därest mannen vid avskedstagandet varit delägare
i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Biksdagen har därför icke funnit
anledning till erinran mot beloppet och anmäler, att Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning av riksdagen bifallits.
37:o.
I punkten 21 av nyssnämnda proposition nr 51 har Eders Kungl. Maj:t vidare
föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkstadsarbetaren Gustaf Konrad
Isidor Lindqvists änka Klara Lovisa Lindqvist, född Andersdotter, må
räknat från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor.
1 Beträffande punkten 3 av prop. nr 51, se punkten 29 i denna skrivelse.
Riksdagens skrivelse Nr 217.
23
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag och anmäler alltså, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
vunnit riksdagens bifall.
38:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 4) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att till änkan Anna Nilsson, född Sjöström, skall ur trafikmedel
utgå ett årligt understöd av fyrahundrafyrtiofyra (444: —) kronor, så
länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter».
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
medgivit, att e. o. verkstadsmästaren Nils Petter Nilssons änka Anna Nilsson,
född Sjöström, må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.
39:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 15) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja envar av i Göteborg bosatta änkorna Emma Charlotta Jonsson,
född Ander sdotter, Matilda Vilhelmina Bengtsson, född Petterson, Emma
Andersson, född Bjurström, Betty Olsson, född Andersdotter, och Albertina
Jansson, född Larsson, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå från
och med den 1 januari 1929 under deras återstående livstid, så länge de
förbliva i sitt nuvarande änkestånd».
De omständigheter, som i förevarande fall åberopats, göra det enligt riksdagens
mening billigt, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande
änkor. Understöden, vilka böra utgå av trafikmedel, hava ansetts på sätt
i motionen föreslagits böra bestämmas till 384 kronor årligen för envar av
änkorna samt utgå från och med ingången av år 1929.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att envar av verkstadsarbetarna August
Jonssons änka Emma Charlotta Jonsson, född Andersdotter, Jakob Leopold
Bengtssons änka Matilda Vilhelmina Bengtsson, född Peterson, Anders
Gustaf Anderssons änka Emma Andersson, född Bjurström, Per Olssons
änka Betty Olsson, född Andersdotter, samt Anton Janssons änka Albertina
Jansson, född Larsson, må från och med den 1 januari 1929 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
40:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 16) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja en var i Alvesta bosatta änkorna Eva Lindgren, född Magnusson,
och Anna Sofia Jonasson, född Svensson, ett årligt understöd av
24
Riksdagens skrivelse Nr 217.
trehundraåttiofyra (384) kronor, att utgå under deras återstående livstid, så
länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd.»
Enligt riksdagens mening äro jämväl i nu förevarande fall omständigheterna
sådana, att årliga understöd å 384 kronor böra beviljas.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av förevarande motion, medgivit, att vardera av förra e. o. vagn- och
stallkarlarna Sven Magnus Lindgrens änka Eva Lindgren, född Magnusson,
och Frans Gustaf Jonassons änka Anna Sofia Jonasson, född Svensson, må
från och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt
understöd av 384 kronor.
41:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 18) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja ett var av avlidne filaren vid statens järnvägar Frans Herman
Svenssons barn sonen Folke och döttrarna Birgit Viola, Gerd Maria och
Lisa Adele ett årligt understöd av 100 kronor, att utgå från och med den
1 januari 1929».
Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, har riksdagen
ansett sig böra medgiva att, oaktat Svensson endast under jämförelsevis
kort tid, 8 år, varit anställd i statens tjänst, understöd tillerkännes hans
efterlevande i form av uppfostringsbidrag till makarnas minderåriga barn.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att vart och ett av avlidne verkstadsarbetaren Frans
Herman Svenssons och hans änka Berta Kristina Svenssons, född Olsson,
minderåriga barn Folke, Britt Viola, Gerd Maria och Lisa Adele må från
och med den 1 januari 1929 till och med utgången av det kalenderår, under
vilket barnet uppnår 18 års ålder, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 96 kronor.
42:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 36) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta tillerkänna stationskarlsänkan Anna Maria Karlsson från
Nässjö ett årligt understöd av 384 kronor, att utgå från och med den 1
januari 1929 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd».
Med hänsyn till e. o. stationskarlen Karlssons långvariga anställning i
statens järnvägars tjänst och övriga i ärendet föreliggande omständigheter
har riksdagen funnit billigt, att understöd av statsmedel beviljas Karlssons
efterlämnade änka, och har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot
vad i motionen i sådant avseende föreslagits.
25
Riksdagens skrivelse Nr 217.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen, i anledning av förevarande mo
tion,
medgivit, att e. o. stationskarlen Carl Johan Karlssons änka Anna
Maria Karlsson, född Källström, må från och med den 1 januari 1929
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änke
stånd,
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
43:o.
I en inom riksdagen väckt motion (11:43) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja änkan efter avlidne omlastaren vid statens järnvägar Axel
Johansson-Ry dberg, Ida Karolina, född Johansdotter Thor, ett årligt understöd
av 384 kronor, att utgå så länge hon befinner sig i sitt nuvarande
änkestånd».
Av utredningen i ärendet framgår, att Rydbergs anställning i statens järnvägars
tjänst endast uppgått till omkring 12 år samt att hans efterlevande
änka icke på grund av sjuklighet är arbetsoförmögen. Vid sådana förhållanden
har understöd åt änkan icke synts böra ifrågakomma. Icke heller har
riksdagen funnit vad i motionen anförts rörande orsaken till mannens död
kunna — med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande
framhållit — läggas till grund för beviljande av dylikt understöd. I betraktande
av här föreliggande ömmande omständigheter har emellertid riksdagen
icke velat motsätta sig, att, såsom järnvägsstyrelsen och statskontoret i jämväl
avgivna utlåtanden föreslagit, änkan Rydbergs minderårige son Gert Karl
Gunnar beredes årligt understöd i form av uppfostringsbidrag till belopp av 120
kronor, att utga av trafikmedel intill utgången av det kalenderår, varunder
han uppnår 18 års ålder.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att avlidne omlastaren Axel Johansson-Rydbergs
och hans änka Ida Karolina Rydbergs, född Johansdotter Thor,
minderårige son Gert Karl Gunnar må från och med den 1 januari 1929
till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18
års ålder, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 120 kronor.
44:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 45) har hemställts, »att riksdagen
måtte tillerkänna avlidne lokreparatören Olof Svenssons efterlevande änka
ett årligt understöd av 384 kronor att utgå från den 1 januari 1929 under
hennes återstående livstid».
Med hänsyn till de omständigheter, som nu i förevarande fall åberopats,
har riksdagen funnit sig böra medgiva, att änkan Svensson tillerkännes
något understöd av statsmedel. Detta understöd har emellertid, då änkan
icke är helt medellös, ansetts icke böra fastställas till högre belopp än 324
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. U sand. Nr 216—217.
3
26
Riksdagens skrivelse Nr 217.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen, i anledning av förevarande mo
tion,
medgivit, att e. o. lokreparatören Olof Svenssons änka Johanna Maria
Svensson, född Möller, må från och med den 1 januari 1929 under sin åter
stående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 324 kronor.
45:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 47) har hemställts, »att riksdagen
måtte medgiva, att änkan efter avlidne e. o. vagn- och stallkarlen A. W.
Tornberg, Alma Tornberg, Katrineholm, må från och med innevarande
års början under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, få uppbära en årlig pension av 384 kronor».
Riksdagen har ansett sig böra medgiva, att ett årligt understöd beredes
änkan Tornberg till belopp, som i motionen föreslagits. Understödet har
ansetts böra utgå från ingången av år 1929 och bestridas av trafikmedel.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
medgivit, att e. o. vagn- och stallkarlen Anders Wilhelm Tornbergs änka
Alma Antonia Tornberg, född Lövgren, må från och med den 1 januari 1929
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
46:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 80) har hemställts, »att riksdagen
måtte medgiva, att förre e. o. stationskarlen vid statens järnvägar i Töreboda
Per Johan Källmans änka, Anna-Lisa Källman, född Johansson, må från
och med den 1 januari 1929, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
uppbära en årlig pension av 384 kronor».
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
medgivit, att förre e. o. stationskarlen Per Johan Källmans änka Anna-Lisa
Källman, född Johansson, må från och med den 1 januari 1929 under sin
återstående, livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
47:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 156) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja avlidne banarbetaren Johan Roséns änka Anna Matilda Rosén
i Svartöstaden, Luleå, ett årligt understöd att utgå under hennes återstående
livstid».
De omständigheter, som i motionen åberopats, göra det enligt riksdagens
mening billigt, att staten i förevarande fall träder hjälpande emellan. Detta
har synts böra ske genom beviljande åt änkan Rosén av ett understöd under
27
Riksdagens skrivelse Nr 217.
hennes återstående livstid till belopp av 384 kronor årligen. Understödet,
vilket har ansetts böra utgå från och med den 1 januari 1929, har anvisats
av trafikmedel.
Åberopande det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen, i anledning av
förevarande motion, medgivit, att banarbetaren Johan Roséns änka Anna
Matilda Rosén, född Strandberg, må från och med den 1 januari 1929 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
48:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 157) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja verkstadsarbetaren August Julius Eklunds änka, Anna Helena
Eklund, född Berg, i Skurholmsstaden, Luleå, ett årligt understöd att utgå
från 1 januari i år och så länge hon är i livet».
Då skäl synts föreligga för beviljande av understöd i förevarande fall,
bär riksdagen medgivit, att änkan Eklund tilldelas ett ärligt uuderstödsbelopp
av 384 kronor, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari 1929.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att förre verkstadsarbetaren August Julius Eklunds änka
Anna Helena Eklund, född Berg, må från och med den 1 januari 1929 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
49:o.
I eu inom riksdagen väckt motion (II: 165) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att till änkan Eva Lotta Wallin må utgå ett årligt understöd
av 444 kronor».
Med hänsyn till vad i motionen framhållits har riksdagen funnit sig böra
medgiva, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas änkan Wallin.
Understödet har, i enlighet med vad som i liknande fall plägat ske, ansetts
böra bestämmas till 384 kronor.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att e. o. förste reparatören Erik Oskar
Wallins änka Eva Lotta Wallin, född Strömberg, må från och med den 1
januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.
50:o.
I en inom riksdagen väckt motion (11:170) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att tilldela kontoristen J. A. T. Ströms båda minderåriga barn
Maj Gunvor Anna, född den 6 april 1922, och Lars Gunnar, född den 14
februari 1924, en årlig pension av 150 kronor vardera».
28
Riksdagens skrivelse Nr 217.
Med hänsyn till de omständigheter, som i förevarande fall åberopats,
har riksdagen funnit sig böra medgiva, att Ströms minderåriga barn tillerkännas
något understöd av statsmedel. Vad beträffar storleken av ifrågavarande
understöd har riksdagen ansett desamma böra fastställas till 120
kronor för vartdera barnet, att utgå från och med den 1 januari 1929 till
och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder.
På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att vartdera av avlidne kontoristen Johan
August Ture Ströms och hans änka Margareta Kristina Ströms, född Olsson,
minderåriga barn Maj Gunvor Anna och Lars Gunnar må från och med
den 1 januari 1929 till och med utgången av det kalenderår, under vilket
barnet uppnår 18 års ålder, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av
120 kronor.
51:o.
I eu inom riksdagen väckt motion (II: 259) har bland annat hemställts,
att riksdagen måtte bevilja följande änkor efter befattningshavare vid
statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader, nämligen:
Nyström, Hilda Maria, Svartöstaden, Neder-Luleå, Norrbotten,
Jonsson, Margareta, Ljuså, Norrbotten,
Andersson, Sofia Vilhelmina, Bergviken, Luleå, Norrbotten,
Isaksson, Selma, Lakaträsk, Norrbotten,
Palmgren, Karolina, Boden, Norrbotten,
Nilsson, Emma, Bergviken, Luleå, Norrbotten,
Jonsson, Märta Brita, Neder-Luleå, Norrbotten,
Bergström, Alma Lovisa, Luleå, Norrbotten,
Ek, Ingrid, Hököpinge församling, Malmöhus län, och
Israelsson, Juvina Albertina, Östersund, Jämtland,
ett årligt understöd eller pension, att utgå från och med den 1 januari
1929 under deras återstående livstid, så länge de förbli i sitt nuvarande
änkestånd och med det belopp, som riksdagen med hänsyn till förhållandena
kan finna skäligt för respektive änkor.
I fråga om förenämnda i motionen omfönnälda änkor tala enligt riksdagens
mening billighetsskä! för beviljande av understöd av statsmedel.
Samtliga äro nämligen änkor efter befattningshavare, vilka under en
jämförelsevis lång tid tjänat staten, och äro antingen på grund av
hög ålder eller av styrkt sjukdom oförmögna till arbete, med vilket de
kunna försörja sig. Av handlingarna att döma synas de även vara i sådana
ekonomiska omständigheter, att behov av understöd måste anses föreligga.
Under sådana förhållanden har riksdagen funnit sig böra medgiva, att årliga
understöd av trafikmedel beredas ifrågavarande änkor. Understöden hava
synts, i enlighet med vad i åtskilliga liknande fall beviljats, böra bestämmas
till 384 kronor årligen samt utgå av tralikmedel från och med den 1
januari 1929.
29
Riksdagens skrivelse Nr 217.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av förevarande motion, medgivit, att en var av banarbetaren
Viktor Karlsson Nyströms änka Hilda Maria Nyström, född Åberg, e. o.
vagn- och stallkarlen Anders Gustaf Jonssons änka Margareta Jonsson, född
Jonsdotter, e. o. bromsaren Samuel Christian Edvard Anderssons änka Sofia
Vilhelmina Andersson, född Lindström, e. o. vagn- och stallkarlen Isak
Olof Isakssons änka Selma Isaksson, född Petersson, filaren Karl Johan
Palmgrens änka Karolina Palmgren, född Larsson, maskinuppsättaren
Benjamin Nilssons änka Emma Alida Nilsson, född Bäckman, e. o. vagnoch
stallkarlen Per Jonssons änka Marta Brita Jonsson, född Linde, e. o.
vagnreparatören Erik Valfrid Bergströms änka Anna Lovisa Bergström,
född Linder, verkstadsarbetaren Jöns Jönsson Eks änka Ingrid Ek, född
Jönsson, och e. o. stallkarlen Israel Israelssons änka Juvina Albertina
Israelsson, född Vikström, må från och med den 1 januari 1929 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
II. Telegrafverkets medel.
52 :o.
I en inom riksdagen väckt motion (I: 20) har bland annat hemställts,
att riksdagen "måtte bevilja änkan Anna Maria Hed ett årligt understöd av
500 kronor från och med den 1 januari 1929, att utgå till henne, så länge
hon lever ogift.
Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna har riksdagen funnit
billighetsskäl tala för, att änkan Hed beredes något understöd av statsmedel.
Beträffande understödets storlek har riksdagen funnit anledning saknas att
bevilja högre belopp än 384 kronor årligen.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning av
förevarande motion, medgivit, att linjearbetaren Anders Gustaf Heds änka
Anna Maria Hed, född Eriksson, må från och med den 1 januari 1929
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.
53:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 174) har hemställts, »att riksdagen
ville besluta, att förutvarande föreståndaren för Vinga telegraf- och signalstation
Anton Petrus Hanssons efterlämnade änka Anna Elin Hansson, född
Pettersson, måtte tillerkännas en årlig pension av kronor 960».
Även riksdagen är av den uppfattningen, att änkan Hansson bör tillerkännas
understöd av statsmedel. Vad beträffar storleken av detta underBihang
till riksdagens protokoll 1929. 14 saml. Nr 216—217.
4
30
Riksdagens skrivelse Nr 217.
stöd har emellertid det i motionen föreslagna och av hörda myndigheter
tillstyrkta beloppet av 960 kronor ansetts vara väl högt i jämförelse med
de belopp, som plägat av riksdagen beviljas till efterlevande efter befattningshavare
i tjänsteställning, motsvarande den Hansson innehaft. Riksdagen
vill erinra, att då riksdagen under de senare åren tillerkänt understöd åt
efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst, vilka icke kunnat förvärva
familjepensionsrätt i av staten understödd kassa, dessa understöd fastställts
till lägre belopp än de pensioner, som skulle utgått med tillämpning
av de för vederbörande kassa gällande bestämmelserna. Den sålunda verkställda
reduceringen har motiverats därmed, att befattningshavaren icke haft
att erlägga några avgifter för familjepensionering. På grund härav har
riksdagen ansett sig icke kunna i nu förevarande fall medgiva högre belopp
än 720 kronor.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
medgivit, att förre föreståndaren för Vinga telegraf- och signalstation Anton
Petrus’ Hanssons änka Anna Elin Hansson, född Pettersson, må från och
med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av telegrafverkets medel uppbära en årlig
pension av 720 kronor.
Stockholm den 28 maj 1929.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.