10

Riksdagens skrivelse Nr 202.

Nr 202.

Godkänd av första kammaren den 24 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avstående i vissa fall av mark
från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till sådan mark.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 66.)

Till KONUNGEN.

I en till riksdagen den 25 januari 1929 avlåten proposition, nr 25, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att för tiden
intill den 1 juli 1930

dels medgiva att, då för ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande
lag om expropriation annan än kronan kan förpliktas avstå fastighet eller
upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt därtill, erfordras, att kronan tillhörig
mark tages i anspråk, Kungl. Maj:t må äga, utan riksdagens hörande i varje
särskilt fall, förordna om avstående av marken eller upplåtande av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till densamma;

dels ock besluta:

1 :o) att för mark eller särskild rätt, som sålunda avstås eller upplåtes,
lösen eller ersättning skall med nedan angivna undantag utgå efter ty i lagen
om expropriation är föreskrivet och till beloppet bestämmas, då jordområde,
som skall avstås eller vartill särskild rätt skall upplåtas, är obebyggt och
understiger fem hektar samt Kungl. Maj:t finner skäligt sådant medgiva,
av tre gode män, av vilka länsstyrelsen i länet och sökanden, var för sig,
utse en och domaren i orten den tredje, samt i annat fall av sådan nämnd,
som omförmäles i berörda lag;

2:o) att i fråga om mark, som är avsedd att användas för framdragande
av elektrisk ledning, utom vad under l:o) stadgas jämväl föreskrifterna i
lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
skola lända till efterrättelse;

|3:o) att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild person eller bolag
tillstånd att inom riket anlägga järnväg, Kungl. Maj :t ock må, där så prövas
lämpligt och utan avseende därå, om för järnvägens anläggning statsbidrag
åtnjutes eller icke, ej mindre medgiva, att mark, som står under kronans

Riksdagens skrivelse Nr SOS.

11

omedelbara disposition eller tillhör någon av de under bruk och bergverk för
nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade
mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,
avstås utan annan ersättning till kronan, än att, därest och i den mån
å marken växande skog ingår i överlåtelsen och Kungl. Maj :t icke finner skäl
annorlunda medgiva, ersättning för sådan skog skall utgå efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, än även tillåta vederbörande att kostnadsfritt för anläggningen
begagna sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter,
som kunna vara disponibla;

4:o) att jämväl i övrigt, då fråga allenast är om begagnande av mark för
ändamål som förut nämnts, utan att marken avstås, det må ankomma på
Kungl. Maj:t att, där omständigheterna därtill föranleda, medgiva undantag
från den under l:o) angivna regel; samt

5:o) att vad sålunda stadgats icke har avseende å de i 1 kap. 14 och 18 §§
av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad berörda fall.

Då på grund av automobiltrafikens kraftiga utveckling vägarna numera
erhållit en ur kommunikationssynpunkt med järnvägarna jämförbar allmän
betydelse, synes riksdagen kunna ifrågasättas, om icke kronan tillhörig mark,
som erfordras för allmän väganläggning, skulle kunna, på sätt enligt punkt 3
här ovan är fallet beträffande mark, som avstås för järnvägsanläggning, upplåtas
utan avgift i annan mån än som i berörda moment angives, därvid riksdagen
givetvis förutsätter, att i fråga om utarrenderad mark, såsom nu sker,
arrendatorn kan genom vederbörande vägstyrelse tillförsäkras ersättning för
intrång och skada till följd av markens avstående.

Riksdagen har vidare icke kunnat undgå fästa sin uppmärksamhet vid det
omständliga och tidsspillande förfarande, som för närvarande är förbundet
med handläggningen av ärenden rörande upplåtelser från kronojord av mark
för ovan angivna och andra allmänna ändamål (ändamålsupplåtelser). I betraktande
av det icke obetydliga antal, som dessa ärenden representera, och då
Öet som regel rör sig om mera obetydliga värden, synas riksdagens åtgärder böra
övervägas för vinnande i förevarande avseende av ett enklare förfaringssätt.

I detta sammanhang tillåter sig riksdagen ock framhålla önskvärdheten av
att ett övervägande sker rörande möjligheten att ernå ett enklare förfarande
jämväl beträffande upplåtelser från jord av ecklesiastik natur.

Under uttalande av det anförda får riksdagen, som icke har något att erinra
mot det av Eders Kungl. Maj:t för ytterligare ett år begärda medgivande
eller mot framställningen i övrigt, anmäla, att förevarande proposition av
riksdagen bifallits.

Stockholm den 24 maj 1929.

Med undersåtlig vördnad.