Riksdagens skrivelse Kr 163.
1
Nr 163.
Godkänd av första kammaren den 14 maj 1929.
Godkänd av andra kammaren den 14 maj 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion angaende beredande av särskild ei''sättning åt
visst indelt manskap.
(Statsutskottets utlåtande nr 89.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion II: 310 har hemställts, att riksdagen
ville medgiva, att i motionen angivet indelt manskap, som på grund
av vissa omständigheter i samband med den nja härorganisationens genomforande
icke kunnat beredas fortsatt ständig tjänstgöring, måtte för den
tid, de icke varit inkallade, beredas särskild ersättning efter de grunder,
som arméförvaltningens civila departement i utlåtande den 20 november
1928 föreslagit.
Till stöd för framställningen anföres i motionen följande:
_ >>Vid indragningen av de i 1925 års försvarsbeslut bestämda truppforbanden
blev den indelta personalen, som ännu kvarstod i tjänst vid
dessa, för redovisning överförd till kvarvarande truppförband, varest de
ha att fullgöra dem årligen åliggande minsta tjänstgöring. De hava alltså
icke på grund av försvarsbeslutet meddelats avsked, endast transporterats
till andra truppförband, vartill de givetvis liksom andra personalkategorier
aro skyldiga jämlikt riksdagens beslut år 1927 angående förflyttning till
andra truppförband.
Vissa av dessa till de kvarvarande truppförbanden transporterade indelta
hade . emellertid vid sina förutvarande truppförband varit beordrade till
ständig tjänstgöring under längre eller kortare tid, men kunde de icke alla
erhålla dylik tjänstgöring vid de nya truppförbanden, enär det för respektive
truppförband bestämda antalet tjänstgöringsdagar icke medgåve kommendenng
till ständig tjänstgöring av alla de indelta, vilka tidigare varit
inkommenderade till dylik tjänstgöring endera vid det nu egna truppförbandet
eller det, de tidigare tillhört. Dessa måste alltså söka sin huvudsakliga
utkomst på den civila arbetsmarknaden.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 14 saml. Nr 163_168.
1024 29
2
Biksdageiis skrivelse Nr 163.
Då de emellertid på grund av den nya härordningens genomförande
ansågo sig lia blivit tillskyndade ekonomisk förlust, ha de i ett flertal fall
i till Kungl. Maj:t gjorda framställningar hemställt om att fa komma i
åtnjutande av endera sådan avskedsersättning, som tillerkänts fast anställda
furirer m. fl. eller ock förhöjd pension, då de erhålla avsked. Av Kungl.
Maj:t hava dessa framställningar remitterats till arméförvaltningens civila
departement för avgivande av utlåtande, huruvida åt de sökande borde
utverkas pension eller annat underhåll utöver vad som eljest tillkomma
dem på grund av innehavd anställning vid armén.
Med anledning härav har civila departementet verkställt utredning beträffande
hela armén berörande i tjänst kvarstående indelt manskap, som
under de senare åren varit inbeordrat till ständig tjänstgöring, men på
grund av den nya härordningen med därav följande inskränkning i antalet
tj änstgöriugsdagar för indelt manskap icke vidare kan påräkna inkallelse
till dylik tjänstgöring. Resultatet av denna utredning visar att vid
tiden för utredningens verkställande inom hela armén fanns 18 man bland
det indelta manskapet, som på antytt sätt berörts av den nya harorganisationens
genomförande. En av departementet upprättad tablå visar, att
av dessa 18 voro (den 1 januari 1928) 3 under 50 år, 11 i åldern mellan
50 60 år, 3 mellan 60—70 år och en över 70 år. Till ständig tjänst
hava dessa varit inbeordrade: i 7 fall mellan 6—10 år, 9 fall mellan
10—15 år och i två fall över 20 ar.
Civila departementet erinrade i sitt avgivna yttrande om den vid 192 1
års riksdag i andra kammaren väckta motionen nr 209, vari hemställdes
om vissa förmåner för indelt personal, som på ovan angivet sätt blevo
lidande på grund av den nya härordningens genomförande, samt också om
behandlingen i riksdagen av nämnda motion, varav framgått, att riksdagen
förutsatte, att omförmälda indelta skulle bibehållas i tjänstgöring, något
som dock icke blivit fallet beträffande ovan angivna 18 indelta, enär antalet
tjänstgöringsdagar för indelt manskap, som tilldelats vissa i den
nya härorganisationen ingående truppförband, visat sig icke forsta för
inbeordrande till ständig tjänstgöring av här ifrågavarande manskap.
Civila departementet ansåg, att de ovan berörda 18 indelta soldaterna
borde hållas skadeslösa för de ekonomiska förluster, som förorsakats desamma
till följd av de inträdda förändringarna i arméns organisation, och
syntes det departementet som om bästa och riktigaste sattet for ernående
av full rättvisa i här påpekade förhållanden vore att dels bereda ifrågavarande
manskap tillfälle att snarast möjligt återinträda i tjänstgöring, i
den mån detta med hänsyn till manskapets tjänstbarhet lat sig gora, dels
ock med skäliga belopp gottgöra manskapet de förluster, som asamkats
detsamma genom att det icke inkallats till tjänstgöring under vissa tidsperioder
av år 1928 och eventuellt 1929. En dylik lösning av fragan
ansåg sig departementet så mycket hellre böra förorda, som statsutskottet,
enligt vad som framgår av dess utlåtande nr 41/1927 över ovanberorda
3
Riksdagens skrivelse Nr 163.
motion, icke syntes hava ifragasatt annat, än att här ifrågavarande manskap
skulle få fortsätta att tjänstgöra som vanligt jämväl efter den nya
härorganisationens genomförande. Någon risk för att ifrågavarande manskap
vid eventuell inkommendering till ständig tjänstgöring icke skulle
kunna beredas lämplig sysselsättning skulle enligt civila departementet
icke föreligga, enär bristen på handräckningsmanskap oupphörligen gjorde
sig påmind.
Vad anginge den ersättning, som enligt ovan syntes böra tillerkännas
häi ifiagavarande manskap såsom kompensation för den minskning i inkomster,
det fått vidkännas till följd av att det icke varit inkallat till
tjänstgöring under vissa tidsperioder efter 1 januari 1928, föreslog civila
departementet, att ersättningen för denna tid måtte få utbetalas i form av
giatifikationer, vilkas storlek förslagsvis borde uppgå till för månad räknat
4 av den kontanta avlöning (lön, dagavlöning, dagavlöningstillägg jämte
dyrtidstillägg), manskapet uppburit i medeltal för månad under första halvåret
1927. Kostnaderna härav beräknades av departementet till omkring
13,000 kronor och ansågos kunna bestridas av lantförsvarets anslag till
extra utgifter.
Genom beslut den 7 december 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att
utöver förut bestämt antal tjänstgöringsdagar för indelt manskap ytterligare
ett visst antal må disponeras för att ovanberörda manskap må kunna iukallas
till tjänstgöring. Vad beträffade den gjorda framställningen om
beredande av särskild ersättning åt manskapet för den tid, det icke varit
inkallat, föranledde denna icke någon Kungl. Maj.ts åtgärd.
De av försvarsbeslutets genomförande berörda indelta soldater, vilka icke
kunde i en följd beredas fortsatt ständig tjänstgöring, hava därigenom ånyo
kunnat inkallas, men hava de däremot icke erhållit någon ersättning för
den tid de icke varit inkommenderade. Sådan synes de dock böra tillerkännas,
ty givetvis hava de tillskyndats svårigheter, då de under längre eller
kortare tid icke — på grund av regementsindragningarna — varit inbeoidiade
till tjänstgöring. Statsutskottet synes ju också i dess förut berörda
utlåtande nr 41/1927 ha förutsatt, att något uppehåll i deras inkallelse
icke skulle komma att ske, och då det berörda manskapet givetvis
ansett sig kunna bygga på, vad som däri uttalats och som kommit till
deias kännedom, sa hava de icke haft anledning att i förväg skaffa sig
arbete på den civila arbetsmarknaden, något som för övrigt under alla
förhållanden är för dem värre än för flertalet andra arbetssökande dels
enär de äro komna till hög ålder och dels också emedan de äro bundna
4id sina torp och därför i åtminstone första hand söka arbete i närheten
av dessa.
Då riksdagen icke torde hava avsett, att här ifrågavarande personal
skulle på sätt som ovan relaterats erhålla uppehåll i sin ständiga tjänstgöring,
få vi härmed föreslå, att riksdagen må besluta, — — — —.»
4
Riksdagens skrivelse Nr 163.
Riksdagen har ansett sig böra medgiva, att indelt manskap, på, sätt
av arméförvaltningens civila departement föreslagits, beredes ersättning i
det i motionen avsedda hänseende, och att ersättningen må utgå från
lantförsvarets avlöningsanslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande
motion II: 310 medgivit, att i motionen angivet indelt manskap, som i
samband med den nya härorganisationens genomförande icke kunnat beredas
fortsatt ständig tjänstgöring, må för den tid, de icke varit inkallade,
från lantförsvarets avlöningsanslag beredas särskild ersättning efter
de grunder, som arméförvaltningens civila departement i utlåtande den 20
november 1928 föreslagit.
Stockholm den 14 maj 1929.
Med undersåtlig vördnad.