Riksdagens skrivelse Nr 145.
5
Nr 145.
Godkänd av första kammaren den 4 maj 1929.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag till folkskoleseminarierna
jämte i ämnet väckta motioner, dels ock vissa utavKungl.
Maj:t i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln
gjorda framställningar angående anslag till småskoleseminarierna
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 73.)
Till Konungen.
l:o). I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har Eders
Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, med åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, punkten 179, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående
vissa anslag till folkskoleseminarierna, beräkna dels den i det ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna
till oförändrat belopp 1,804,000 kronor, dels en minskning av
den i samma anslag ingående posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,
nu 217,500 kronor, med 17,500 kronor till 200,000 kronor, dels
ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
ävensom av en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå
för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av 59,000 kronor.
Sedermera bar Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 15
februari 1929 dagtecknad proposition, nr 121, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,
föreslagit riksdagen att dels besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall
från och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas ävensom att efter ut
-
Inskränkningar
i folkskol
eseminarie
organisationen
jämte
fyra i ämnet
väckta
motioner.
6
Riksdagens skrivelse Nr 145.
gången av samma läsår folkskoleseminariet i Luleå skall vara anordnat såsom
ett enkelseminarium, dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna,
nu 1,804,000 kronor, med 34,000 kronor till 1,770,000 kronor, dels minska
den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående
posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier, nu 217,500 kronor,
med 17,500 kronor till 200,000 kronor, dels, vid bifall härtill, minska det
gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna, nu
2,021,500 kronor, med 51,500 kronor till 1,970,000 kronor, dels ock till
anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
ävensom av en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa
för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av''59,000 kronor.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande motioner,
nämligen
dels en motion (I: 254), däri hemställts, att riksdagen måtte dels besluta,
att folkskoleseminarierna i Strängnäs och Skara skola från och med läsåret
1929/1930 successivt nedläggas ävensom att efter utgången av samma läsår
folkskoleseminariet i Luleå skall vara anordnat som ett enkelseminarium,
dels ock i övrigt besluta i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj ds förslag;
dels två likalydande motioner (I: 259 och II: 401), vari hemställts, att
riksdagen måtte avslå Eders Kungl. Maj ds förslag i vad det avser nedläggande
av folkskoleseminariet i Strängnäs;
dels ock en motion (II: 398), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå
Eders Kungl. Majds i proposition nr 121 gjorda framställning om att efter
utgången av läsåret 1929/1930 förändra folkskoleseminariet i Luleå från ett
dubbelseminarium till ett enkelseminarium.
Riksdagen finner den föreliggande utredningen klart giva vid handen, att
den nuvarande seminarieorganisationen är avsevärt större än som kan anses
erforderligt med hänsyn till föreliggande och för en överskådlig framtid
beräkneligt behov. Berörda organisation inrymmer 25 avgångsklasser,
och de lokala anordningarna äro vidtagna med utgångspunkt från ett elevantal
av högst 30 i varje klass. Utbildningskapaciteten är alltså 750 lärare
årligen. Denna kapacitet är dock sedan flera år ej utnyttjad mer än till
något över hälften, och enligt skolöverstyrelsens uppskattning av det framtida
normala lärarbehovet skulle den icke komma att tagas i anspråk mer än till
ungefär tre fjärdedelar, i det att 575 lärare årligen skulle vara behövliga. Då
man betänker de betydande summor, staten nedlagt på anskaffande av ändamålsenliga
lokaler för dessa seminarier och de avsevärda kostnaderna för
seminariernas drift, framstår med skärpa det slöseri med statsmedel, som
ligger i att fortfarande uppehålla denna organisation i obeskuren omfattning.
Man kan visserligen invända, att de gjorda beräkningarna angående det
framtida konstanta lärarbehovet i mycket bygga på sannolikhetskalkyler,
7
Biksdagens skrivelse Nr 145.
och att det måhända kan komma att framdeles visa sig, att man räknat
för lågt. Riksdagen håller väl före, att någon fara för att så skulle bliva
fallet icke föreligger, utan att man snarare kan vänta, att genom kommunikationernas
utveckling och en ökad samverkan mellan närliggande kommuner
vid lösningen av skolorganisatoriska spörsmål en minskning av lärarantalet
skall möjliggöras i sådan utsträckning, att de uppgjorda kalkylerna
rörande lärarbehovet skola visa sig för höga. Men även om utvecklingen
tilläventyrs skulle gå i en motsatt riktning och lärarbehovet alltså komma att
något överstiga den av överstyrelsen angivna och till grund för Eders Kungl.
Maj:ts förslag liggande siffran, bör dock en sådan eventualitet icke avskräcka
från att anpassa seminarieorganisationen efter vad som nu kan bedömas
utgöra det normala årsbehovet, ty en i framtiden konstaterad lärarbrist kan
utan större svårigheter på ett effektivt och snabbt sätt fyllas genom tillfälligt
upprättade studentklasser.
Riksdagen delar alltså departementschefens uppfattning, att en definitiv
inskränkning av seminarieorganisationen bör vidtagas. Då det gäller frågan
om i vilken utsträckning en dylik beskärning skall äga rum, har departementschefen
i likhet med skolöverstyrelsen stannat vid att föreslå indragning
av två avgångsklasser, varigenom avgångsklassernas antal nedbringas
från 25 till 23. Departementschefen har därvid utgått från att elevantalet
per klass skulle normalt utgöra 25, vilken siffra överstyrelsen av pedagogiska
skäl ansett önskvärd.
Riksdagen kan för sin del icke finna tillräckliga skäl vara anförda för en
sänkning av klassnumerären från nuvarande 30 så långt som till 25. Någon
minskning av elevantalet i klasserna kan dock vara befogad, särskilt med
hänsyn till de praktiska undervisningsövningarna, och riksdagen anser, att
man lämpligen kan räkna med ett elevantal av omkring 28 per klass. Med
denna utgångspunkt blir det tydligen möjligt att ytterligare minska antalet
avgångsklasser utöver av Eders Kungl. Maj:t föreslagna 2. Riksdagen återkommer
till frågan längre fram i denna skrivelse.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle indragningsåtgärderna drabba seminariet
i Strängnäs och parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i Luleå.
Vad då först angår Strängnässeminariet, har riksdagen funnit de skäl, som
anförts för nedläggande av detta seminarium, bärande. I denna del av
landet ligga folkskoleseminarierna relativt tätt, varför några större olägenheter
genom seminariets indragning icke kunna sägas tillskyndas den ungdom,
som i berörda trakter önskar vinna utbildning för folkskollärarbanan.
De krav, som från Strängnäs stad och vissa lärare vid seminariet framförts
på ersättning för mistade skatteinkomster, respektive förluster vid fastighetsförsäljningar,
anser riksdagen, i likhet med departementschefen och på av
honom anförda grunder, icke böra vinna beaktande. Vad beträffar Strängnässeminariets
tomtfråga, förutsätter riksdagen, att härom en för båda parterna,
staten och Strängnäs stad, fördelaktig överenskommelse skall kunna träffas.
8
Riksdagens skrivelse Nr 145.
Såsom departementschefen framhållit, blir emellertid denna fråga icke
aktuell förrän år 1932, då seminariets avveckling kommer att vara slutförd,
varför något slutligt ståndpunkttagande i denna sak från riksdagens sida
icke nu är påkallat. Riksdagen ansluter sig alltså till Eders Kungl. Maj:ts
förslag i nu förevarande del, varav följer, att riksdagen ansett motionerna
I: 259 och II: 401 böra avslås.
Vidkommande åter förslaget att nedlägga parallellavdelningen i Luleå
måste riksdagen ställa sig betänksam mot att en sådan åtgärd nu vidtages.
Skolöverstyrelsen väckte denna tanke första gången år 1927 och hade då
trott sig finna, att produktionen av lärare från Norrlandsseminarierna översteg
behovet av lärare i denna del av Sverige. Det var uteslutande av detta
skäl, som överstyrelsen fann sig hava anledning att hemställa om parallellavdelningens
nedläggande. Sedermera verkställda undersökningar hava emellertid
visat, att någon arbetslöshet bland de nyutexaminerade lärarna i Norrland
praktiskt taget icke förefinnes, under det att det visat sig föreligga
avsevärda svårigheter att placera de från seminarierna i rikets sydliga delar
utgångna eleverna. Likväl har överstyrelsen vidhållit sitt förslag om parallellavdelningens
indragning. Riksdagen har icke kunnat finna, att för närvarande
några giltiga skäl föreligga för en dylik åtgärd. Norrland är ju i det hela
icke särskilt gynnat med bildningsinstitutioner, och redan på denna grund
synes det riksdagen, att man bör iakttaga varsamhet, när det gäller att beröva
denna landsända något av vad den i sådant hänseende redan åtnjuter. Men
man får också beakta, att Norrland synes vara statt i en mycket kraftig
materiell utveckling, bland annat karakteriserad genom en fortgående uppväxt
av nya samhällen, och till detta förhållande är det nödvändigt att
taga hänsyn vid prövning av den nu föreliggande frågan. Riksdagen kan
därför icke för sin del godtaga förslaget om nedläggande av ifrågavarande
parallellavdelning från och med läsåret 1929/1930, utan anser, att denna
fråga tills vidare bör hållas öppen. Härmed vill riksdagen icke hava sagt,
att riksdagen under alla förhållanden anser uteslutet, att ett nedläggande av
parallellavdelningen kan komma att befinnas påkallat och lämpligt. Måhända
kan emellertid i stället en indragning av seminariet i Härnösand ifrågasättas.
Spörsmålet om en minskning av antalet seminarier i Norrland
bör enligt riksdagens mening göras till föremål för förnyat övervägande i
samband med den utredning rörande ytterligare beskärningar av seminarieorganisationen,
som riksdagen anser önskvärd och varom riksdagen här nedan
skall närmare yttra sig. Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen
bifaller det i ovanberörda motion II: 398 gjorda yrkandet om avslag å Eders
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
I motionen I: 254 har yrkats, att riksdagen måtte besluta att nedlägga
ej allenast seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå utan
även seminariet i Skara. Motionären anser, att, även om beräkningarna
angående lärarbehovet ej äro för höga, ytterligare ett enkelseminarium,
9
Riksdagens skrivelse Nr 145.
utöver de av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta, kan indragas, varvid han
särskilt pekar på de tilltänkta kurserna för utbildning av småskollärarinnor
till folkskollärarinnor, vilka, om de komme till stånd, ju skulle ersätta ett
enkelseminarium. För ett nedläggande av Skaraseminariet talar enligt motionärens
mening därvarande lokalers bristfälliga beskaffenhet, som, därest seminariet
bibehålies, om några år måste framtvinga kostsamma nybyggnadsarbeten.
Riksdagen vill icke bestrida, att vissa skäl kunna anföras för ett nedläggande
av seminariet i Skara. De betänkligheter, som framförts häremot av
det skälet, att en sådan åtgärd skulle beröva den kvinnliga ungdomen i
Väst-Sverige utbildningsmöjligheter på folkskollärarbanan eller väsentligt
försvåra dessa, har riksdagen ej kunnat finna övertygande. Det synes nämligen
ej vara nöjaktigt utrett och klarlagt, att icke Göteborgsseminariet skulle
kunna omändras till ett samseminarium. Men då frågan om Skaraseminariets
nedläggande och därmed i samband stående frågor synas tarva närmare
övervägande, har riksdagen ansett sig icke kunna på grundval av enskild
motion nu fatta beslut härom.
Riksdagen har emellertid ovan såsom sin mening framhållit, att indragningsåtgärderna
icke synas böra stanna vid en beskärning av organisationen
allenast i den omfattning, Eders Kungl. Maj:t nu ifrågasatt. Under alla
förhållanden är det nödvändigt att möjligheterna till ytterligare begränsningar
bliva närmare utredda. Utan att nu vilja taga ståndpunkt i denna
fråga anser sig riksdagen böra fästa uppmärksamhet på, att särskilt södra
Sverige synes rikligt försett med seminarieanläggningar. I äldre tider med
ett mindre utvecklat kommunikationsväsende kunde en sådan förläggning
av seminarierna motiveras med hänsyn till önskvärdheten av att eleverna ej
skulle tvingas att underkasta sig några längre resor för att nå seminarieorten,
men numera föreligger ej samma behov av utbildningsverksamhetens
splittring på ett flertal orter. Vidare bör uppmärksammas, att ett par av de
i denna del av landet belägna seminarierna, nämligen i Landskrona och
Kalmar, hava bristfälliga lokaler, ett förhållande, som, om dessa seminarier
skola bibehållas, inom en ej alltför avlägsen framtid torde komma att
åsamka staten betydande utgifter för anskaffande av nya lokaler. Riksdagen
avser med dessa påpekanden att framhålla, att en blivande utredning rörande
ytterligare inskränkningar i seminarieorganisationen synes hava särskilda
skäl att —- utom det att frågorna om nedläggande av seminariet i Skara
och begränsning av seminarieutbildningen i Norrland göras till föremål för
förnyad prövning — jämväl beakta möjligheten av att genom indragning av
seminarierna i Landskrona och Kalmar koncentrera seminarieorganisationen i
södra Sverige till ett färre antal läroanstalter och därigenom nedbringa statens
utgifter för ifrågavarande utbildningsverksamhet. Såväl seminariet i Skara
som seminarierna i Landskrona och Kalmar äro avsedda för utbildning av
kvinnliga lärare. Riksdagen utgår naturligtvis från att, om nämnda seminarier
skulle nedläggas, sådana anordningar träffas, att den hittillsvarande
10
Riksdagens skrivelse Nr 145.
proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare upprätthålles. Givetvis
förbiser riksdagen icke, att även andra utvägar till beskärningar av seminarieorganisationen
än de nu angivna kunna tänkas och visa sig lika framkomliga;
härom får den blivande utredningen, som riksdagen förutsätter
kommer att bliva så grundlig och allsidig som möjligt, giva besked.
Av såväl skolöverstyrelsen som departementschefen har framhållits, hurusom
spörsmålet om folkskoleseminariernas organisation och frågan om småskollärarutbildningens
förstatligande äga ett mycket nära samband med varandra.
Enligt riksdagens mening är det i hög grad angeläget, att den blivande
utredningen rörande ytterligare inskränkningar med avseende å seminarierna
för folkskollärarutbildningen sker under hänsyntagande till en eventuell
statlig organisation av småskollärarutbildningen, så att dessa båda
frågor icke behandlas och prövas var för sig utan såsom — vad de i själva
verket äro — ett enda sammanhängande spörsmål om statens anordningar
för utbildning av lärare för folkundervisningsväsendet. Härigenom torde
det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna vinna den mest praktiska
och för staten minst kostsamma lösningen av berörda organisationsfrågor.
Riksdagen anser icke nödigt, att göra särskild framställning om föranstaltande
av den utredning rörande ytterligare seminarieinskränkningar, varom
ovan talats. Riksdagen utgår nämligen från att Eders Kungl. Maj:t skall
även därförutan ägna saken sin uppmärksamhet och vidtaga erforderliga
åtgärder samt därvid beakta de här av riksdagen framförda synpunkterna.
I fråga om beräkningen av anslagsbehovet, såvitt angår den i det ordinarie
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna,
kommer, med den ståndpunkt, riksdagen intagit till frågan
om parallellavdelningen i Luleå, besparingarna för budgetåret 1929/1930
att inskränkas till det för seminariet i Strängnäs beräknade beloppet av
5,800 kronor. Någon anledning att med hänsyn härtill frångå Eders Kungl.
Maj:ts förslag rörande beloppet av nämnda anslagspost för budgetåret 1929/
1930 — anslagsposten skulle sänkas från 1,804,000 kronor med 34,000
kronor till 1,770,000 kronor — torde icke föreligga, då reservationer finnas
till så stort belopp, att man med visshet kan förutsätta, att sistnämnda
summa jämte reservationerna skola vara tillräckliga för sitt ändamål. I
detta sammanhang vill riksdagen, med anledning av ett uttalande av departementschefen
angående upphävande, åtminstone i viss utsträckning, av den
hittills tillämpade vakanssättningen av lediga tjänster vid folkskoleseminarierna,
såsom sin mening framhålla, att, så länge ännu organisationsfrågan
är svävande, det icke torde vara tillrådligt att annat än i särskilda fall avvika
från det sålunda tillämpade systemet.
Slutligen får riksdagen, med avseende å seminarieutbildningens omfattning
under budgetåret 1929/1930, framhålla, att vad riksdagen i det föregående
anfört beträffande antalet elever per klass givetvis icke bör uppfattas så, att
11
Riksdagens skrivelse Nr 145.
ej, liksom hittills, erforderliga tillfälliga begränsningsåtgärder även i detta
hänseende vidtagas, i den mån sådana kunna anses behövliga för att anpassa
utexaminationen efter det beräknade lärarbehovet under läsåret 1933/
1934, samt vidare, att riksdagens ställning till frågan om parallellavdelningen
i Luleå icke innebär, att ej, om så befinnes erforderligt, den första klassen
i nämnda parallellavdelning må såsom en tillfällig begränsningsåtgärd indragas
under budgetåret 1929/1930.
Förslaget om sänkning av den i det gemensamma ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna ingående posten till stipendier för elever
vid folkskoleseminarier från dess nuvarande belopp, 217,500 kronor, med
17,500 kronor till 200,000 kronor grundar sig på av skolöverstyrelsen framlagda
beräkningar rörande elevantalet vid seminarierna, vilka beräkningar
uppgjorts under förutsättning, att seminarieorganisationen under budgetåret
1929/1930 erhölle den omfattning, som av departementschefen förordats.
Riksdagen bar i det föregående ställt sig avvisande mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag om indragning av parallellavdelningen i Luleå. Härav föranledes
dock ingen ändring i beräkningarna av stipendieanslaget, då det torde
få antagas, att på grund av nödvändigheten att under budgetåret 1929 1930
vidtaga tillfälliga begränsningsåtgärder elevantalet vid folkskoleseminarierna
i allt fall icke kommer att överstiga det i Eders Kungl. Maj:ts förslag förutsatta.
Ej heller i övrigt föranleda nämnda beräkningar någon erinran från
riksdagens sida.
Till studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
ävensom en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå utgår för innevarande
budgetår ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor. För enahanda
ändamål beräknas för budgetåret 1929/1930 ett belopp av i runt tal
69,000 kronor vara erforderligt. Med hänsyn till förefintliga reservationer
å anslaget anses dock denna summa kunna nedsättas till 59,000 kronor.
Beräkningarna äro uppgjorda under förutsättning, att seminarieverksamheten
under budgetåret 1929/1930 erhåller den omfattning, departementschefen
föreslagit, och i överensstämmelse med de grunder, efter vilka anslaget tidigare
brukat utgå.
Då ifrågavarande beräkningar icke påverkas av den förut berörda avvikelsen
från Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande indragningsåtgärder och då
riksdagen ej heller eljest bar något att erinra mot nämnda beräkningar,
har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj ds förslag i nu förevarande
del.
Under åberopande av vad ovan anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen
I) med bifall härutinnan till Eders Kungl. Maj ds förslag och en i ämnet
väckt motion (I: 254) beslutat, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall från
och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas,
II) med bifall till en i ämnet väckt motion (II: 398) avslagit Eders
Ordinarie
reservationsanslaget
till
statens småskoleseminarier
jämte
tre i ämnet
väckta motioner.
12 Riksdagens skrivelse Nr 145.
Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser folkskoleseminariets i Luleå anordnande
såsom ett enkelseminarium,
III) med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag i de delar, som under I)
och II) här ovan ej angivits,
dels minskat den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående posten: Folkskoleseminarierna, nu 1,804,000 kronor, med
34.000 kronor till 1,770,000 kronor,
dels minskat den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier, nu
217,500 kronor, med 17,500 kronor till 200,000 kronor,
dels minskat det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna,
nu 2,021,500 kronor, med 51,500 kronor till 1,970,000 kronor,
dels ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid
vissa folkskoleseminarier ävensom av en preparaudkurs vid folkskoleseminariet
i Luleå anvisat för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av
59.000 kronor.
2:o) I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln
(punkten 185 av det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att
öka det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu
140.000 kronor, med 10,000 kronor till 150,000 kronor.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, likalydande motioner (I: 134 och II: 124), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att, under förutsättning att vederbörande landsting utan ersättning till
statsverket överlämna till seminarierna hörande fast och lös egendom, från
och med början av läsåret 1929/1930 övertaga landstingsseminarierna i Linköping,
Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Skara, Kristinehamn, Falun,
Härnösand och Östersund;
att, under förutsättning att folkskoleseminariet i Strängnäs indrages, därstädes
upprätta ett småskoleseminarium med två avdelningar å tid, som
Eders Kungl. Maj:t bestämmer;
att nya elever icke höstterminen 1929 intagas vid seminarierna i Uppsala,
Malmköping, Kristianstad, Uddevalla, Borås, Örebro, Västerås och Bollnäs;
att seminarieverksamheten med utgången av vårterminen 1929 skall nedläggas
i Uppsala, Malmköping, Kristianstad, Uddevalla och Skellefteå samt
med utgången av vårterminen 1930 vid seminarierna i Kalmar, Göteborg,
Borås, Örebro, Västerås och Bollnäs;
att verksamheten vid de under avveckling stående seminarierna i Kalmar,
Göteborg, Borås, Västerås och Bollnäs under budgetåret 1929/1930 skall
tillgodoses ur det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till understöd åt små
-
13
Riksdagens skrivelse Nr 145.
skoleseminarier och vid seminarierna i Strängnäs (eventuellt), Linköping,
Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Skara, Kristinehamn, Falun, Härnösand,
Östersund, Lycksele, Murjek och Haparanda ur det nuvarande ordinarie
reservationsanslaget till statens småskoleseminarier;
att staten skall övertaga ansvaret för avlöningen åt de ordinarie lärare,
vilka på grund av vissa småskoleseminariers nedläggande redan mistat eller
komma att mista sina befattningar och överföras på landstingens övergångsstat,
ävensom för dessa lärares pensionering; samt
att för de lärare, vilka under budgetåret 1929/1930 kunna konnna att
överföras på indragningsstat, avlöningsbidrag till landstingen skall utgå ur
det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier.
Vidare har riksdagen i detta sammanhang till behandling förehaft eu inom
riksdagen väckt motion (II: 108), vari hemställts, bland annat, att riksdagen
måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj.t
måtte om möjligt för 1930 års riksdag framlägga förslag i frågan om statens
fullständiga övertagande av småskoleseminarieundervisningen.
Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att småskollärarutbildningen skulle
under budgetåret 1929/1930 till sin organisation bibehållas oförändrad. Med
utgångspunkt härifrån har beräkningen av anslagsbehovet skett.
Departementschefen har i statsrådsprotokollet berört frågan om statens
övertagande av småskollärarinneutbildningen i dess helhet samt redogjort
för de utredningar, som i detta ämne skett. Han framhåller, att frågan
är av en synnerligen omfattande och svårlöst beskaffenhet samt kräver ytterligare
utredning i olika hänseenden, såsom angående seminariernas antal
och förläggning m. in., innan den kan underställas riksdagen. Särskilt
svårlöst tedde sig, enligt departementschefens mening, spörsmålet om anskaffande
av lokaler, emedan flertalet landsting och städer vägrat att utan
ersättning överlåta sin för seminarieverksamheten avsedda egendom till statsverket.
Departementschefen anser dock önskligt att komma till ett snart
avgörande i saken.
Riksdagen inser till fullo de svårigheter, som äro förknippade med en lösning
av ovanberörda organisationsfråga. Men å andra sidan måste riksdagen
finna i hög grad angeläget, att ett avgörande, så snart sig göra låter,
träffas i denna fråga, beträffande vilken riksdagen begärde utredning år
1923. Riksdagen anser det emellertid icke tillrådligt, att, på sätt i motionerna
I: 134 och II: 124 yrkats, riksdagen nu skulle företaga ett dylikt
avgörande, utan att de olika spörsmål blivit närmare utredda, beträffande
vilka, enligt vad departementschefen framhållit, tvekan kan råda, och detta
så mycket mindre, som ett ytterligare övervägande av frågan synes kunna
leda till att, om ett statsövertagande befinnes böra komma till stånd, den
blivande småskoleseminarieorganisationen skulle genom ytterligare minskning
av antalet seminarier kunna ställa sig billigare än den av nämnda motionärer
ifrågasatta. I detta sammanhang vill riksdagen erinra om vad riks
-
Understöd å
småskoleseminarier
m. m.
14 Riksdagens skrivelse Nr 145.
dagen ovan under punkten 1 anfört rörande angelägenheten av att nu förevarande
organisationsfråga ställes i samband med eu utredning rörande
ytterligare begränsningar i folkskoleseminarieorganisationen. Vad riksdagen
därutinnan framhållit, utgör ännu ett skäl att icke nu taga ståndpunkt till
spörsmålet om småskoleseminariernas förstatligande. Vad lokalfrågan beträffar,
vill riksdagen framhålla, att den ställning, landstingen hittills intagit,
icke synes riksdagen böra utgöra något hinder för ett avgörande. Riksdagen
utgår nämligen från att ett statens övertagande av den del av småskollärarinneutbildning,
som hittills påvilat landstingen och vissa städer, icke
kommer att äga rum under annan förutsättning, än att landstingen och
berörda städer kostnadsfritt och med full äganderätt till staten överlämna
den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa egendom, varav staten
finner sig vara i behov. Riksdagen anser sig alltså icke kunna bifalla motionerna
I: 134 och II: 124 men vill, på sätt i motionen II: 108, såvitt nu är
i fråga, yrkats, hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
må, om möjligt till 1930 års riksdag, framlägga förslag i frågan, huruvida
och i vilken utsträckning staten bör övertaga de av landstingen och vissa
städer upprätthållna småskoleseminarierna.
Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen anser någon ändring
i fråga om principerna för småskoleseminarieorganisationen icke böra äga rum
under budgetåret 1929/1930. Riksdagen utgår allsa i detta hänseende fiåu
samma förutsättning som Eders Kungl. Maj:t. På grund härav och då
riksdagen icke funnit något att erinra mot de framlagda beräkningarna rörande
anslagsbehovet för de tre på ordinarie stat uppförda småskoleseminarierna
under budgetåret 1929/1930, har riksdagen bifallit det av Eders
Kungl. Maj:t framlagda förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen
dels anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag
ökat det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu
140,000 kronor, med 10,000 kronor till 150,000 kronor;
dels ock i anledning av ovanberörda motion (II: 108) anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t må, om möjligt till 1930 års riksdag, framlägga förslag i frågan,
huruvida och i vilken utsträckning staten bör övertaga de av landstingen
och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna.
t 3:o) I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde
huvudtiteln föreslagit riksdagen att dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier med oförändrat belopp, 320,000 kronor,
dels uppföra det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid
småskoleseminarier med oförändrat belopp, 72,000 kronor, dels ock (punkt
187 av det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för ovannämnda dag) ej mindre besluta, att tillfällig lö
-
15
Riksdagens skrivelse Nr 145.
neförbättring för lärare vid småskoleseminarier, som inrättats av landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, skall för budgetåret 1929/1930 utgå
med 3/4 av det belopp, som må tillkomma motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor och vid statens småskoleseminarier, än även för
sådant ändamål anvisa för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av
49,000 kronor.
Riksdagen har icke något att erinra mot Eders Ivungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag och får därför anmäla, att riksdagen
dels uppfört det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier
med oförändrat belopp, 320,000 kronor,
dels uppfört det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid
småskoleseminarier med oförändrat belopp, 72,000 kronor,
dels beslutat, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,
som inrättas av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall
för budgetåret 1929/1930 utgå med s/4 av det belopp, som må tillkomma
motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens
småskoleseminarier,
dels ock för sistberörda ändamål anvisat för budgetåret 1929/1930 ett
extra förslagsanslag av 49,000 kronor.
Stockholm den 4 maj 1929.
Med undersåtlig vördnad.