Riksdagens skrivelse Nr 144.
1
Nr 144.
Godkänd av första kammaren den 4 maj 1929.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående åtgärder för beredande av en tryggare
rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor
och lärare vid mindre folkskolor jämte en i ämnet väckt
motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 64.)
Till Konungen.
I en till riksdagen avlåten, den 25 januari 1929 dagtecknad proposition,
nr 30, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden samma dag, föreslagit riksdagen,
att riksdagen måtte förklara sig intet hava att erinra mot att till beredande
av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och
lärare vid mindre folkskolor föreskrifter av Eders Kungl. Maj;t utfärdas i
huvudsaklig enlighet med vad departementschefen i samma statsrådsprotokoll
förordat.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (I: 218), däruti hemställts, att riksdagen i sitt svar å
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 30 måtte, samtidigt som den i övrigt
skänker sitt gillande åt Eders Kungl. Maj:ts förslag, förklara, att den anser
de ifrågasatta ändrade föreskrifterna böra innehålla bestämmelse därom,
att, då genom en ifrågasatt omorganisation av skolväsendet biträdande
lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, som i sammanlagt
minst två år inom skoldistriktet tjänstgjort såsom lärare vid småskola,
biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola och därunder
tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande vandel,
skulle behöva entledigas utan möjlighet att, på sätt i propositionen föreslås,
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 14 sand. Nr 144—145. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 144.
erhålla annan anställning inom distriktet, frågan om omorganisationens genomförande
skall hänskjutas till skolöverstyrelsen, vilken, efter vederbörande
domkapitels hörande, har att avgöra, huruvida omorganisation må genomföras
eller icke.
Motionärerna hava till stöd för sitt förslag anfört följande:
Under förarbetena för Kungl. Maj:ts proposition nr 30 angående åtgärder
för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor
och lärare vid mindre folkskolor har frågan varit uppe, huruvida i
det fall, då eu omorganisation av skolväsendet medförde avskedande av en
lärare, omorganisationen borde anstå, till dess vederbörande lärare uppnått pensionsåldern
eller av annan anledning avgått från tjänsten. I sin skrivelse
i ärendet framhöll 1926 års riksdag, att detta spörsmål förtjänade komma
under allsidig prövning. Meningarna bland de hörda myndigheterna ha
också varit i hög grad delade, även om tydlig övervikt funnits för den uppfattning,
som kan utläsas ur skolöverstyrelsens yttrande, nämligen att skolans
intressen icke få ställas tillbaka för lärarnas.
Även om man helt och fullt erkänner riktigheten i eu sådan princip,
torde dock frågan vara, om icke någon jämkning i eller uppmjukning av
denna mot ifrågavarande tanke helt avvisande ståndpunkt skulle kunna
företagas, utan att skolans intressen därigenom bleve lidande. Det har vid
studiet av den kungl. propositionen väckt vår uppmärksamhet, att domkapitlet
i Västerås i sitt yttrande framkommit med ett förslag, som knappast
synes ha rönt tillbörligt beaktande under det senaste skedet av frågans
förberedande handläggning. Domkapitlet anser (sid. 10 i propositionen), att
för det fall, då vid omorganisation anställning icke kan beredas vederbörande
lärare inom distriktet, avgörande i frågan icke bör ske med mindre den
underställes skolöverstyrelsens, eventuellt domkapitlets, särskilda prövning.
Åtskilliga folkskolinspektörer hava givit uttryck åt en liknande uppfattning.
För vår del hava vi efter ett försök att genomtänka hela detta ömtåliga
och invecklade problem kommit till den uppfattningen, att den av domkapitlet
i Västerås förordade utvägen anvisar en möjlighet att lösa frågan
med största möjliga hänsynsfullhet mot de anställda, samtidigt som skolans
intressen fullt ut tillvaratagas. Ur de anställdas synpunkt måste det ju
alltid framstå såsom synnerligen hårt, om eu lärare, som oförvitligt och
plikttroget tjänstgjort kanske årtionden på en plats, plötsligt ställes på bar
backe, därför att utvecklingen nödvändiggjort en förändring i skolväsendet.
Å andra sidan kan naturligtvis icke förnekas, att fall kunna förekomma,
då sådant måste ske. Om i ett sådant fall frågan bleve prövad av en
opartisk och auktoritativ högre myndighet, synes man häri ha en stark
garanti för att ett bedömande kommer att äga rum, därvid skäliga hänsyn
tagas till både lärarnas och det allmännas intressen.
Vi anse oss därför böra motionsvis föreslå, att det av domkapitlet i Västerås
framförda förslaget kommer till förverkligande, då nu skollagsstiftningen
på detta område skall förändras.
Frågan vilken myndighet som skall verkställa den ifragasatta prövningen
kan naturligtvis besvaras olika. Domkapitlet i Västerås hänvisar i första
hand till skolöverstyrelsen, »eventuellt domkapitlet». Goda skäl kunna anföras
för båda alternativen. Domkapitlen sitta inne med kännedom om de
lokala förhållandena. Skolöverstyrelsen har större överblick över det hela.
Med hänsyn till önskvärdheten av att tillämpningen kommer att äga rum
3
Riksdagens skrivelse Nr 144.
efter någorlunda likartade principer över det hela, synas de starkaste skälen
tala för att frågan prövas av skolöverstyrelsen efter domkapitlets hörande. I
så fall kommer frågan att prövas både med erforderligt hänsynstagande till
de lokala förhållandena och med önskvärd hänsyn till att man i olika delar
av landet ej tillämpar alltför olika principer.
Riksdagen finner starka billighetsskäl tala för att åtgärder vidtagas till beredande
av en tryggare rättslig ställning för här ifrågavarande lärare, och
det i sådant hänseende av Eders Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget synes
riksdagen i stort sett erbjuda en lycklig lösning av frågan. Riksdagen har
endast i nedan angivna avseenden funnit sig böra uttala sig för vissa jämkningar
i förslaget.
Den ledande principen för Eders Kungl. Maj:ts förslag är, att skolväsendets
bästa måste gå i första rummet och att därför de åtgärder, som vidtagas för att
giva omförmälda lärare en säkrare ställning, icke få inverka hindrande eller
fördröjande på önskvärda förbättringar i skolväsendets organisation. I
överensstämmelse härmed skulle i det fall, att någon ledig lärartjänst vid
småskola eller mindre folkskola eller någon ledig biträdande lärartjänst vid
folkskola icke står till buds inom vederbörande skoldistrikt, innehavaren av
den till indragning ifrågasatta lärartjänsten stå inför den ofrånkomliga nödvändigheten
att förlora sin anställning. Det är på denna punkt motionen
avser en uppmjukning av förslaget så till vida, att i dylika fall frågan om
genomförande av den omorganisation, som föranleder tjänstens indragning,
skulle hänskjutas till högre myndighets prövning. Syftet härmed skulle
tydligtvis vara att få till stånd ett mera auktoritativt och på en mera omfattande
och djupare insikt och erfarenhet i hithörande ting grundat övervägande
av frågan, huruvida hänsynen till skolväsendets tillstånd måste
kräva en i och för sig så hårdhänt åtgärd som lärarens avskedande.
Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning om att föreliggande
spörsmål bör i första rummet betraktas ur synpunkten av vad skolans bästa
kräver, måste dock finna syftet med motionärernas förslag behj ärtans värt,
då detta lämnar större garantier för att här ifrågavarande, synnerligen ömtåliga
och svårbedömda fall bliva underkastade en omsorgsfull och allsidig
prövning. Riksdagen vill därför ansluta sig till förslaget om frågans hänskjutande
till högre myndighet under de i motionen angivna förhållandena.
I motionen har framhållits, att man såsom denna högre myndighet
kan tänka sig antingen vederbörande domkapitel eller skolöverstyrelsen, och
enligt motionen kunna goda skäl anföras för båda alternativen. I motionen
förordas dock, att avgörandet skall läggas i skolöverstyrelsens händer med
hänsyn till önskvärdheten av att tillämpningen kommer att äga rum efter
någorlunda likartade principer över det hela. Enligt riksdagens mening
bör i detta fall — liksom, enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag, i det fall av
förprövning av eventuell omorganisation, varom förmäles i propositionen
— hänskjutandet ske till domkapitlet, som enligt folkskolestadgan är den
4
Riksdagens skrivelse Nr 144.
myndighet, vilken i första hand har att pröva organisationsfrågor. Att
införa skolöverstyrelsen såsom den första instansen i dessa ärenden vore
att bryta den enhetlighet, som eljest gäller beträffande ordningen för skolorganisatoriska
frågors behandling. Möjlighet att få nu berörda ärenden
bedömda efter samma principer föreligger för skoldistrikten eller deras
enskilda medlemmar alltid, likaväl som när det gäller vanliga organisationsspörsmål,
genom anlitande av besvärsinstitutet. Dock anser riksdagen, att de
föreslagna bestämmelserna i båda de nu angivna fallen böra kompletteras
med stadgandet att, om domkapitlet finner sig icke kunna biträda folkskolinspektörens
uppfattning, ärendet skall underställas skolöverstyrelsens prövning.
Härigenom bringas berörda bestämmelser i överensstämmelse med
folkskolestadgans föreskrifter angående ordningen för fastställande av skolreglementen,
§ 10 mom. 3, där motsvarande stadgande finnes, uppenbarligen
föranlett därav att folkskolinspektören icke anses behörig att anföra
besvär över domkapitlets beslut i organisationsfrågor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen, i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda motion (1:218), förklara sig
intet hava att erinra mot att till beredande av eu tryggare rättslig ställning
åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor föreskrifter
av Eders Kungl. Maj:t utfärdas i huvudsaklig enlighet med vad
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25
januari 1929 förordat, dock med iakttagande av de jämkningar och tillägg,
som av riksdagen här ovan angivits.
Stockholm den 4 maj 1929.
Med undersåtlig vördnad.