6
Eiksdagens skrivelse Nr Ilo.
Nr 110.
Godkänd av första kammaren den 24 april 1929.
Godkänd av andra kammaren den 24 april 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om anslag till restaurering av Ore församlings
kyrka.
(Statsutskottets utlåtande nr 57.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 38) har hemställts, att riksdagen
för sin del måtte medgiva, att av inflytande eller redan influtna men
icke disponerade skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdestället i Ore församling
må under de villkor, Eders Kungl. Maj it kan finna skäl föreskriva,
utgå ett anslag av högst 48,000 kronor för restaurering av Ore församlings
kyrka i enlighet med de ritningar, som blivit i vederbörlig ordning fastställda.
Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts följande:
Vid 1927 års riksdag framlämnades av herr O. Johansson i Edsbyn en
motion med begäran om anslag ur kyrkofonden till restaurering av Ovanåkers
församlings kyrka, vilken motion vann riksdagens beaktande.
Ungefär enahanda motiv som föranledde riksdagen sagda år att tillmötesgå
nämnda begäran föreligga även beträffande en erforderlig restaurering av Ore
församlings kyrka i Västerås stift. Denna kyrka befinner sig, såsom framgår
av bilagda utlåtanden av arkitekt W. Segerstedt,1) i ett synnerligen
starkt behov av reparation, vilket kanske bäst åskådliggöres av det faktum, att
församlingen under de senaste tio åren vintertiden (ungefär 6 månader
av året) nödgats hålla sina gudstjänster i andra lokaler än kyrkan, skolhus o. d.
Att församlingslivet härav lider ett väsentligt avbräck ligger i öppen
dag. Svårigheterna för församlingen att genom vanlig uttaxering avhjälpa
bristerna äro avsevärda, enär befolkningen uteslutande utgöres av småbrukare
och arrendatorer, som till väsentlig del äro hänvisade till ett hårt och esomoftast
föga givande skogsarbete för sin utkomst. Större delen av socknens skogar
befinner sig i bolagens ägo. Att knapphet och torftighet under sådana förhållanden
sätta sin prägel på hela bygden säger sig självt. Och även om den kommunala
utdebiteringen ej befinner sig bland landets allra högsta (åren 1926,
1927 och 1928 utgick kommunalskatten efter respektive kronor 7:70, 7: 3i och
7:40 per inkomsthundra), hava församlingsborna i denna karga bygd ej mäktat
bära mera. Eattigvårds- och skolväsen, vägbyggnader in. m. hava krävt sin
tribut i första hand. Inga fonder finnas disponibla, och skuldsättningen för den
borgerliga kommunen är betydande.
Nu har socknen en gång — såsom framgår av bilagda handlingar1): utdrag
ur »Ecklesiastik boställsutredning utav Kungl. Kammarkollegium genom dess
*) I avseende å dessa bilagor får riksdagen hänvisa till motionen.
882 29
Riksdagens skrivelse Nr 110.
7
sekreterare Bovin» — av egna tillgångar avsatt nödig mark och skog till prästboställe,
varav avkastningen efter 1910 års prästlöneregleringslagar levererats
till kyrkofonden till rätt avsevärda belopp: åren 1919—1928 hava till fonden
efter avdrag av domänstyrelsens administrationskostnader influtit ej mindre
än ^ 143,091:06 kronor. Därav hava visserligen till prästerskapets avlöning
aterburits 83,534:40 kronor, men med fråndrag- härav återstår ändock
för kyrkofonden ett överskott av 59,556:66 kronor, som sålunda inhöstats
av socknens egen egendom. (Något tvivel om äganderätten till prästboställets
skogsmark behöver ej hysas, då i ett precis jämförligt fall Älvdalens
socknemän tillerkänts även juridisk rätt till liknande egendom.) Att Ore
församling under dylika förhållanden anser det rätt och billigt, att åtminstone
någon del av den till kyrkofonden inlevererade nettoinkomsten av skogsmedlen
restitueras till kyrkan för avhjälpande av dess nödläge, må ej
väcka förvåning.
Enligt de av arkitekt W. Segerstedt uppgjorda, av kungl. byggnadsstyrelsen
godkända ritningar och förslag skulle kostnaden för bemälda restaurering uppgå
till ett belopp av 48,000 kronor, vilket således skulle erfordras för att sätta
kyrkan i ett tillfredsställande skick.
Sammandrag över inkomster och utgifter för Ore kyrkoherdeboställe åren
1919—1928 ävensom uppgift å till pastoratet restituerade skogsförsäljningsmedel
äro överlämnade till vederbörande utskott.
Riksdagen vill erinra om att i det i motionen åberopade fallet angående
Ovanåkers församlings kyrka riksdagen uttalade, att mot bifall till den
då föreliggande motionen otvivelaktigt principiella betänkligheter måste resa
sig. Å andra sidan fann riksdagen emellertid, att vissa billiglietsskäl kunde
anföras till stöd för motionärens yrkande. Då ärendet syntes riksdagen
tarva ytterligare utredning, hemställde riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t om
verkställande av sådan utredning samt framläggande för riksdagen av förslag
i ämnet. Något dylikt förslag har dock ännu icke förelagts riksdagen.
Jämväl i nu förevarande fall synes riksdagen ur billigketssynpunkt skäl
kunna anföras för bifall till motionärens hemställan. Ärendet är dock av
sådan beskaffenhet, att det förefaller riksdagen vanskligt att taga ställning
till frågan på grundval av den utredning, som i motionen förebragts. I
likhet med vad som skedde i förenämnda fall angående Ovanåkers kyrka,
anser riksdagen lämpligast, att saken blir föremål för närmare undersökning
från vederbörande myndigheters sida, och vill därför i anledning av motionen
hos Eders Kungl. Maj:t begära utredning i ämnet ävensom framläggande
för riksdagen av det förslag, vartill berörda utredning må föranleda.
Riksdagen får alltså i anledning av ovannämnda motion (II: 38) anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, huruvida av inflytande
eller redan influtna men icke disponerade skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället
i Ore församling må utgå anslag till restaurering av Ore församlings
kyrka, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning
må föranleda.
Stockholm den 24 april 1929.
Med undersåtlig vördnad.