RIKSDAGENS REVISORERS
BERÄTTELSE
OM DEN ÅR 1928 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING
AV
S TA TS VERKE TS
JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING
FÖR TIDEN 1 JULI 1927—30 JUNI 1928
DEL I
REVISORERNAS UTTALANDEN
STOCKHOLM 1928
1SAAC MARCIIS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
Ill
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Översikt av statsverkets finansiella ställning (len 30 juni 1928 ■ 2
Andra huvudtiteln...................
Justitiedepartementet.................
Angående anstånd med avsked för befattningshavare, som åtnjuta
sportelinkomst eller ersättning härför......
Statsverkets kostnader för fri rättegång.........
Fångvårdsanstalterna...............
Fjärde huvudtiteln...................
Försvarsdepartementet................
Arméförvaltningens inköp av konservöppnare.......
Lantförsvarets anslag till flyttningsersättning. ■ ■ • • • •
Lantförsvarets anslag till understöd åt vissa värnpliktigas familjer
Skidförrådet vid Norrbottens regemente.........
Infanteriskjutskolan å Rosersberg.......• • ;
Förutvarande Kronprinsens husarregementes etablissement i
Malmö........ • • ; ‘
Sjöförsvarets anslag till understöd åt vissa värnpliktigas tamiljei
Kostnaderna för uppförande av tennisbana å Skeppsholmen
Kostnader och underhållsarbeten för övningsfartyget »af Chap
man».
...................
Kostnaden för pontonkranen »Derrick».........
Repslagarbanan å flottans varv i Karlskrona.......
4
4
4
6
12
15
15
15
17
19
21
22
23
23
24
24
32
34
Femte huvudtiteln...................
Socialdepartementet.................
Nödhjälpsarbeten å Gullbergs kronopark........
Väganläggning Harsprånget—Jokkmokk......•
Ejratalsvägen..................
Nödhjälpsarbeten på Folkströmmens kronopark......
Angående ett lån från pension sförsäkringsfonden till föreningen
Floda kolonier u. p. a. . . ............
Jordbruksdriften vid rikets hospital..........
Piteå hospital............... • • •
Renhållningsavgifterna för kronans fastigheter i Stockholm .
Ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna i läns
styrelsernasT
lokaler............ ■■ • •
Landsfiskalerna och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltmng
36
36
36
40
42
45
50
53
56
57
58
60
- TV -
Sid.
Sjätte huvudtiteln.....................
Kommunikationsdepartementet.............87
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper......87
Utgifter för renhållning m. m. av vissa av kronan för den
allmänna trafiken eller till Stockholms stad upplåtna områden 88
Sjunde huvudtiteln.....................
Finansdepartementet...................
Bokföring av vissa utgifter för rese- och traktamentsersättning 91
Tullverkets kustbevakning..............92
Tullkammaren i Sölvesborg.......... 99
Tullkammaren i Karlshamn.............99
Tullförvaltningen i Malmö.............99
Tullkammaren i Luleå...............100
Tullkammaren i Storlien..............100
Tullkammaren i Mon...............102
Gränsbevakningen mot Norge............102
Tullverkets bostadshus i Riksgränsen.........106
Stämpelavgifter för vissa nya fondpapper........106
Kostnader för tryckning av vissa komittébetänkanden . . . 108
Kontrollen å medel, som tillställas kommunerna genom statsmyndigheter
..................in
Angående tillämpningen av gällande bestämmelser om tjänstledighet
och semester...............[12
Åttonde huvudtiteln......................
Ecklesiastikdepartementet...............133
Dramatiska teatern................133
Skolöverstyrelsens föredragningslistor och protokoll . . . . 134
Vissa läroverkslärares tjänstgöringsförhållanden m. m. . . . 135
Lidingö samrealskola...............136
Sölvesborgs kommunala mellanskola ..........137
Osby högre samskola...............137
Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.....138
Angående vissa utbildningskurser i hembygdsundervisning . . 146
Nomadskolväsendet................148
S. k. folkhögskolekurser i Härjedalen.........157
Tekniska läroverket i Malmö............158
Kiruna praktiska ungdomsskola...........160
Nionde huvudtiteln...................162
Jordbruksdepartementet................162
Angående ändringar i gällande villkor rörande kolonatupplåtelser
å kronoparker i Norrland och Dalarna m. m. . . . 162
Angående kostnader för utredning rörande svårföryngrad skog 166
Lantmäterikontoret i Luleå.............170
Tionde huvudtiteln...................172
Handelsdepartementet.................172
Tidssignalering med s. k. tidkula från vissa navigationsskolor 172
Elfte huvudtiteln....................174
Pensionsväsendet..................174
Prästerskapets änke- och pupillkassa..........174
Statens affärsverksamhet.................177
Postverket.....• . . . ............177
Postkontoret i Trollhättan.............177
Postkontoren i Kiruna och Åsele...........178
Postexpeditionen i Jokkmokk . . . ........ • .179
Telegrafverket ........... . . . . . . . . 180
Medelsredovisningen vid telegrafverkets linjeexpedition i Härnösand
.......- . . . -i- ........iso
Statens järnvägar...... . .. . ........184
Haparanda järnvägsstation.............184
Slipersfaktoriet i Piteå...............185
Angående ved som lokbränsle vid statens järnvägar .... 188
Statens vattenfallsverk................190
Anläggningarna vid Harsprånget...........190
Ombyggnad för vattenfallsstyrelsen m. ..........192
Särskilt uttalande beträffande de af färsdrivande verken m. m. . . . 195
Kristidskommissionernas avveckling.............202
Av revisorerna avlagda besök, vilka ej föranlett något uttalande eller
någon erinran från revisorernas sida...........205
Ii — Itev.-berätteise ang. statsverket för år 1928. I.
Rättelser.
Å sid. 59, rad 5 uppifrån står: enligt k. brev den 19/4 1912.
skall vara: enligt länsstyrelsens beslut.
» 17 uppifrån står: enligt k. brev den 71 1912.
skall vara: enligt k. brev den la/i 1912.
»
Riksdagens revisorer, vilka nedannämnda dag fullbordat den granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 samt, beträffande vissa verk,
kalenderåret 1927, som jämlikt § 72 riksdagsordningen och § 1 av instruktionen
för riksdagens revisorer tagit sin början den 17 sistlidne september,
få härmed avgiva berättelse över den sålunda verkställda granskningen.
1 — Rev.-berätteUe ang. statsverket för är 1928.
I.
— 2 —
Översikt
av statsverkets finansiella ställning den 30 juni 1928.
Beträffande statsverkets finansiella ställning den 30 juni 1928 få revisorerna
meddela följande.
Enligt den på sid. 2 del I av 1927 års revisorers berättelse om den av
dem verkställda granskningen av statsverkets jämte därtill hörande fonderstillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 intagna
översikten utgjorde det sammanlagda värdet vid 1918 års slut av statsverkets
i rikshuvudboken icke bokförda fastigheter och lösören samt sådana
kontanta medel och utestående fordringar, som ej ingå i
nämnda huvndbok .................................................................... 614,671,051: 41.
Om härtill läggas behållningarna den 30 juni 1928 enligt
det tryckta utdraget ur rikshuvudboken,
sid. 9 ................................................ 3,096,065,861: 14
minskade med skulderna vid samma
tidpunkt 1,890,327,539:31 1,205,738,321:83,
visar sig, att värdet av samtliga tillgångar den 30 juni
1928 utgjorde netto ............................................................... 1,820,409,373: 2 4,
i vilken summa icke ingå riksbankens tillgångar samt
värdet dels å riksdagens hus och lösören dels ock å staten
tillhöriga malmfält och gruvor samt aktier i Mertainens
gruvaktiebolag.
Då enligt senaste revisionsberättelse statsverkets nettotillgångar
den 30 juni 1927 uppgingo till 1,794,187,692:17,
har alltså den 30 juni 1928 uppstått en kapitalökning av 26,221,681: 07.
Denna kapitalökning har huvudsakligen uppkommit genom ökade behållningar
å fonden för statsskuldens amortering, vissa av statens affärs- och
utlåningsfonder, såsom post- och telegrafverkens fonder, fonden för bibanor
inom vissa delar av riket, statens avdikningslånefond samt egnahemslånefonden.
Till kapitalökningen har jämväl bidragit de tillgångsökningar, som
uppstått å statsverkets fond av rusdrycksmedel, fonden för låneunderstöd
samt fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år
1922. Vad angår fonden för statsskuldens amortering har ökningen av behållningen
å sagda fond sin orsak i, förutom influtna räntor, den avsättning
till fonden, som ägt rum enligt riksdagens beslut, framför allt från
statsverkets inkomster av rusdrycksmedel. Även den ä statsverkets fond av
rusdrycksmedel samt fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan
av år 1922 uppkomna kapitalökningen bär föranletts av utav riksdagen
beslutade avsättningar till dessa fonder.
Beträffande förenämnda affärs- och utlåningsfonder samt fonden för låneunderstöd
hava tillgångsökningarna å dessa fonder i stort sett uppkommit
genom de anslag, riksdagen beviljat för kapitalinvestering i sagda fonder.
Då emellertid dessa anslag till övervägande del anvisats att utgå av lånemedel,
motvägas sagda ökningar i betydande män av den ytterligare upplåning,
som måst ske för täckandet av nämnda anslag. Till kapitalökningen
har slutligen även medverkat den återbetalning av lånemedel, för vilken
anslag beviljats av riksdagen.
Att statens kapitalökning den 30 juni 1928 icke blivit större än fallet är
beror huvudsakligen därpå, att behållningarna å statsmedelsfonden och
statens järnvägars fond betydligt nedgått. Vad angår statsmedelsfonden
har visserligen den i denna fond ingående statsverkets kassafond tillförts
ett ansenligt överskott från statsregleringen för budgetåret 1927/1928, men
å andra sidan hava behållningarna å de uti ifrågavarande fond jämväl ingående
reservationsanslagen å statsbudgeten minskats med ett sagda överskott
betydligt överstigande belopp, beroende därpå att dessa behållningar
dels i synnerligen stor utsträckning tagits i anspråk för respektive anslagsändamål
dels ock med ett avsevärt belopp fått bidraga till finansieringen
av riksstaten för nämnda budgetår.
Vad slutligen beträffar kapitalminskningen å statens järnvägars fond, har
densamma sin grund i den avskrivning av vissa fondens fordringar hos
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för malmtransporter, vilken verkställts
på grund av det år 1927 mellan svenska staten samt nämnda bolag m. fl.
träffade avtal.
— 4
Angående
anstånd med
avsked för
befattningshavare
som
åtnjuta sportelinkomst
eller
ersättning
härför.
ANDRA HUVUDTITELN.
Justitiedepartementet.
§ l.
Da den från och med år 1910 gällande avlöningsstaten för hovrätterna
fastställdes av Kungl. Maj:t, förklarades tillika att de förutvarande innehavare
av befattningar i hovrätterna — frånsett notariebefattningarna —
vilka, oaktat därtill berättigade, icke före viss dag anmälde, att de ville
underkasta sig den nya staten med därvid fästade villkor och bestämmelser
och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle bibehållas vid dem
dittills tillkommande avlöningsförmåner.
Vidare bestämdes i samband med ifrågavarande lönereglering, att i stället
för sportler, som i och med löneregleringen komme att indragas, skulle till
tjänsteinnehavare, som ej ingått på nya lönestaten och ej lagligen kunde
därtill förbindas, utgå gottgörelse, beräknad efter medeltalet av den inkomst,
tjänsteinnehavaren kunde anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler
under den senast förflutna tid, så vitt möjligt ej understigande fem år,
därför denna inkomst kunde utrönas.
Bland de tjänstemän, som förklarade sig icke vilja inga på den nya lönestaten
var aktuarien i Svea hovrätt G. Liliequist.
Enligt brev den 8 april 1910 fastställde Kungl. Maj:t ersättningen till
Liliequist för mistad sportelinkomst till 2,890 kronor 66 öre att utgå årligen
så länge Liliequist kvarstode i sin befattning såsoni aktuarie.
Genom Kungl. Maj:ts berörda beslut erhöll emellertid Liliequist ersättning
allenast för de sportler, som han i sammanhang med löneregleringen förlorade.
Bland dessa sportler ingick icke provisionen å försålda stämplar.
Då till följd av ändrad lagstiftning denna provision sedermera kom att
bortfalla, erhöll Liliequist — efter riksdagens medgivande — enligt kungl.
brev den 26 januari 1917 gottgörelse härför med ett årligt belopp av 2,451
kronor 51 öre så länge han kvarstode i sin befattning såsom aktuarie.
Liliequists avlöningsförmåner såsom aktuarie i Svea hovrätt hava utgjort
till den 6 december 1925, då Liliequist uppnådde pensionsåldern:
Enligt (lön ................................................ kronor 2,000: —
1876 års J tjänstgöringspenningar ............ » 1,200: —
stat. [ ålderstillägg (enl. kbru/10 1907) » 1,000:— kronor 4,200: —
Ersättning för mistad sportelinkomst
enl. kbr 8; , 1.910 .................................... kronor 2,896:6 6
Ersättning för mistad stämpelprovision
enl. kbr _6/j 1917 .................................... kronor 2,451: 51 kronor 5,348:17
Tillfällig löneförbättring fr. o. m. år 1919 till den 6
december 1925, utgörande för år........................................ » 850: —
Summa kronor 10,398: i 7
samt härutöver dyrtidstillägg.
Efter den 6 december 1925 hava Liliequists löneförmåner
utgjort
Avlöning enligt 1870 års stat ................................................ kronor 4,200: —
Ersättning för mistad sportelinkomst .................................... » 5,348: it
Summa kronor 9,548: 17
samt härutöver dyrtidstillägg.
Slutavlöningen för aktuarie vid Svea hovrätt enligt 1910
års stat utgjorde ................................................... |
................ kronor |
6,000: — |
tillfällig löneförbättring fr. o. m. år 1919 ........... |
................. » |
900: — |
jämte dyrtidstilläg |
Summa kronor |
6,900: — |
samt enligt den år 1921 fastställda lönestaten .. |
................. kronor |
8,124: — |
samt härutöver dyrtidstillägg.
I anledning av en av Liliequist gjord underdånig framställning medgav
Kungl. Maj:t den 27 oktober 1922 Liliequist rätt att mot avstående av
samtliga honom enligt stat eller riksdagens särskilda beslut tillkommande
avlöningsförmåner, övergå till den fr. o. m. år 1922 gällande nya lönestaten.
Liliequist, som emellertid icke övergick på den nya lönestaten,
anhöll sedermera i underdånig skrivelse den 16 november 1922 att få övergå
på den nya lönestaten fr. o. m. den 1 januari 1923 under förutsättning att
han i form av personligt löne- och dyrtidstillägg erhöll gottgörelse för den
minskning i inkomster, som genom övergång å ny stat skulle drabba honom.
Nämnda ansökning blev emellertid av Kungl. Maj:t avslagen genom beslut
den 30 december 1922.
Å Liliequist, som åtnjuter avlöning enligt den vid 1876 års riksdag fastställda
staten, äro icke tillämpliga bestämmelserna i lagen den 11 oktober
1.907 angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension utan gälla i detta
avseende för honom bestämmelserna i kungörelsen den 19 maj 1876 angående
villkoren för åtnjutande av de från och med 1877 års början fastställda
nya löneförmåner för bland annat rikets samtliga hovrätter. Enligt
denna kungörelse skall tjänsteman, då han uppnått 65 levnadsår och minst
35 tjänsteår, vara förpliktad att från tjänsten avgå, Kungl. Maj:t eller hovrätten,
där det tillkommer denna att avskedet utfärda, dock obetaget att
låta detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
vara villig att i densamma kvarstå.
— 6 —
Revisorernas
uttalande.
Statsverkets
kostnader för
fri rättegång.
Liliequist, som är lödd den 6 december 1860, antogs 27 februari 1888
till e. o. notarie i Svea hovrätt och utnämndes den 17 december 1897 till
ordinarie aktuarie i samma hovrätt. Liliequist var således skyldig att avgå
från tjänsten i december 1925. Med stöd av nämnda bestämmelser i kungörelsen
den 19 maj 1876 har emellertid Svea hovrätt medgivit Liliequist
rätt att kvarstå i sin befattning till den 6 december 1928, då han uppnådde
68 år.
Revisorerna vilja icke bestrida, att i särskilda fall med hänsyn till befattningshavarens
enskilda intressen billighetsskäl kunna föreligga av den art,
att anledning kan finnas att tillmötesgå befattningshavarens önskan att få
kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder. Den omständigheten, att
Liliequist, sedan genom 1910 års lönereglering den av honom innehavda
befattningen med hänseende till de med densamma förbundna inkomsterna
kom i en ogynnsammare ställning än förut, kvarstod å den för honom vida
fördelaktigare lönestaten av år 1876 synes emellertid snarare tala mot än
för ett medgivande av rätt att kvarstå utöver pensionsåldern. I varje fall
synes dylikt medgivande icke hava bort lämnas med annan förutsättning
än att Liliequist erbjudit sig att av sin sportelinkomst avstå så mycket, att
den behållna inkomsten av tjänsten komme att motsvara allenast de med
densamma enligt nu gällande lönestat förenade löneförmånerna.
Det förefaller revisorerna, som om särskilt med hänsyn till kommande
löneregleringar för befattningshavare, vilka åtnjuta sportelinkomster, sådana
ändringar i gällande bestämmelser borde vidtagas, att frågor om anstånd
med avsked för tjänstemän, som kvarstå å gammal stat och därvid bibehålla
sportler eller tillerkänts ersättning därför, alltid skola underställas
Kung]. Maj:ts prövning.
§ 2.
Genom lagen den 19 juni 1919 har i svensk lagstiftning införts bestämmelser
om rätt för part att i brottmål och vissa civilmål erhålla fri rättegång
såväl i underrätt som överrätt. Förutsättningen för erhållande av
denna förmån vid underrätt är, att vederbörande icke äger tillgång till
gäldandet av de med rättegången förenade kostnaderna eller efter deras utgivande
skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgörande
av honom åliggande underhållningsskyldighet. I brottmål, där brottet är
sådant att det hör under allmänt åtal eller först efter angivelse må åtalas
av allmän åklagare, kan målsägaren beviljas denna förmån endast, därest
åklagaren anhängiggjort talan i målet. Förmånen av fri rättegång innefattar,
att part är befriad från erläggande av stämpelavgift i målet och att
av allmänna medel gäldas expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning
och sådant rättens beslut, av vilket motparten skall erhålla del, samt
för inkallelse av och ersättning till sådana av parten åberopade vittnen,
I
vilkas hörande rätten prövar för målets utredning erforderligt, ävensom ersättning
till tjänsteman för särskild förrättning eller förskjuten kostnad.
Där så anses erforderligt, kan dessutom lämplig person förordnas att mot
ersättning av allmänna medel biträda parten i rättegången.
Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller dess ordförande efter av
part gjord ansökan, som kan göras muntligen eller skriftligen och skall
vara åtföljd av skriftlig på heder och samvete avgiven uppgift om sökandens
förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet.
Beträffande förordnande av rättegångsbiträde är stadgat, att
detsamma utses av rätten eller dess ordförande, samt att därtill bör utses,
för den händelse målets beskaffenhet så fordrar, person, som avlagt för utövande
av domareämbete föreskrivna kunskapsprov, med företräde för sådan,
som yrkesmässigt utövar advokatverksamhet. Mot beslut, varigenom fri
rättegång beviljats, må talan ej föras i annan mån än att, då rättens ordförande
lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång, parten kan hos rätten
påkalla ny prövning av frågan.
Jämväl i överrätt kan förmånen av fri rättegång erhållas av part, som
vid underrätt åtnjutit fri rättegång, såframt ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden
ändrats därhän, att han prövas kunna gälda kostnaderna
för rättegången. Part kan även eljest i överrätt komma i åtnjutande av
fri rättegång under samma förutsättningar, som uppställts för åtnjutandet
av förmånen vid underrätt.
I fråga om verkställighet av dom eller utslag gäller, att part, som åtnjutit
fri rättegång, är befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet
att förskjuta kostnad för förrättningen. Dylik kostnad gäldas i så fall av
allmänna medel, i den män kostnaden ej kan av tappande parten uttagas.
Lagen om fri rättegång innehåller även föreskrift om att part, som åtnjutit
denna förmån, kan, där han efter rättegångens avslutande befinnes
kunna utan intrång i de medel, som äro nödiga för hans eget uppehälle och
för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet, gälda rättegångskostnad,
som utbetalts av allmänna medel, på yrkande av kronans
ombudsman i den ort, där parten har sitt hemvist, förpliktas ersätta statsverket
sådan kostnad, såframt motparten ej i utslaget ålagts dylik ersättningsskyldighet,
Talan härom får dock ej väckas senare än fem år efter
rättegångens avslutande.
Vittnesersättning, som vid fri rättegång skall gäldas av allmänna medel,
utgår efter samma grunder och i den ordning, som stadgas angående ersättning
av allmänna medel till vittnen i brottmål. Rättegångsbiträde äger
efter rättens prövning åtnjuta skäligt arvode för det arbete, biträdet nedlagt
i rättegången för dess förberedande och utförande. Ävensom gottgörelse
för nödvändiga utgifter och tidsspillan.
Genom förordningen den 19 december 1919 om vad iakttagas skall vid
tillämpning av lagen om fri rättegång har därjämte föreskrivits, att de
uppgifter, som av part lämnats till styrkande av behovet av fri rättegång,
— 8 —
skola bestyrkas av någon av följande personer, nämligen vederbörande kyrkoherde,
häradsskrivare, lands- och stadsfiskal, kronouppbördskassör samt ordförande
i kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse. Vid de särskilda domstolarna
skall dessutom enligt nämnda förordning föras särskild bok över
de personer, som åtnjuta fri rättegång, ävensom rörande samtliga de kostnader
i rättegången, som skola utbetalas av allmänna medel. Till bestridande
av dessa kostnader erhålla vederbörande domhavande lämpliga förskott.
Dessa medel förvaltas och utbetalningar ombesörjas vid häradsrätterna av
förste notarierna, vilka skola föra kassajournal över mottagna medel och
verkställda utbetalningar.
Vidare torde böra uppmärksammas, att Kungl. Maj:t med stöd av särskild
bestämmelse i lagen om fri rättegång förordnat, att undersåte i ett
flertal främmande stater, vilka tillerkänt svensk undersåte motsvarande förmän,
skola vara likställda med svensk medborgare ifråga om rätt att erhålla
fri rättegång.
Beträffande statsverkets kostnader för den fria rättegången är att märka,
att de sakkunniga, vilka avgåvo det betänkande, som låg till grund för
den av 1919 års lagtima riksdag antagna lagen om fri rättegång, framhållit,
att de kostnader, som komma att tillskyndas statsverket till följd av
den fria rättegångens genomförande, icke läte sig på förhand med bestämdhet
beräknas, men att de med ledning av statistiska uppgifter ansett sig
kunna göra vissa beräkningar rörande dessa kostnader, varvid det kommit
till den slutsatsen, att man med någon grad av visshet syntes kunna utgå
ifrån, att statsverkets totalomkostnader för de mål, vari fri rättegång
beviljats under ett år, icke skulle komma att överstiga 150,000 kronor. Av
detta belopp skulle emellertid med ledning av den utredning, de sakkunniga
förebragt, minst hälften kunna antagas komma att återinflyta till statsverket
därigenom, att tappande parter förpliktades att återgälda kostnaderna.
De sålunda gjorda beräkningarna ledde till det resultat, att
statsverkets kostnader för genomförande av lagen om fri rättegång kunde
antagas icke komma att överstiga 75,000 kronor om året. 1 enlighet med
denna beräkning föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för ifrågavarande
ändamål öka anslaget under andra huvudtiteln till ersättning åt domare,
vittnen och parter med nämnda belopp. Detta förslag godkändes av 1919
ars lagtima riksdag. Genom ovannämnda förordning den 19 december 1919
har vidare föreskrivits, att de belopp, som återgäldas till statsverket, skola
uppdebiteras såsom inkomst å anslaget.
I statsverkspropositionen till 1926 års riksdag har Kungl. Maj:t sedermera
föreslagit, att de för fri rättegång avsedda utgifterna skola redovisas å ett
särskilt riksstatsanslag, vilket, med hänsyn till att dessa utgifter under
budgetåret 1923/1924 enligt eu av riksräkenskapsverket gjord beräkning
efter avdrag av influtna uppbördsmedel uppgått till 265,132 kronor 41 öre i
riksstaten upptogs med 260,000 kronor. Detta anslag har under budgetåret
1927/1928 bibehållits oförändrat. På grund av att anslaget i betydlig grad
överskridits, kar eu ökning av detsamma skett till 300,000 kronor för
budgetåret 1928/1929. Under de två budgetår, som tilländagått, sedan
anslaget upptogs under särskild rubrik i riksstaten, hava utgifterna å detsamma
uppgått till belopp, som närmare framgå av nedanstående sammanställning:
Budgetår
Anvisat belopp Nettoutgift Brist
1926/1927 .................... 260,000:— 445,884:57 185,884:5 7
1927/1928 .................... 260,000:— 515,579: 5 8 255,579:5 8.
För att i någon mån kunna bedöma i vad mån ersättning beretts statsverket
för av detsamma i enlighet med lagen om fri rättegång förskotterade
kostnader, vilka skola gäldas av den tappande parten eller ersättas av den,
som erhållit fri rättegång, torde det vara av intresse att meddela beloppen
av de uppbördsmedel som under nämnda två budgetår influtit. För budgetåret
1926/1927 ha dessa uppbördsmedel uppgått till 51,928 kronor 1 öre samt
för budgetåret 1927/1928 till 58,561 kronor 12 öre. Uppmärksammas må dock,
att dessa belopp icke i sin helhet utgöras av medel, som på ovan angivet
sätt inlevererats till statsverket. Härav framgår alltså, att, oaktat statsverkets
utgifter för fri rättegång uppgått till belopp, som flera gånger
överstiga de ursprungligen beräknade, de återburna ersättningarna aldrig
uppgått till den av de sakkunniga förutsatta summan av 75,000 kronor
för år.
För budgetåret 1927/1928 fördela sig å de särskilda utbetalningsmyndigheterna
bruttoutgifter och uppbördsmedel på följande sätt:
Kungl. Statskontoret ................ |
Brutto- utgifter kr. 76,057: 85 |
Uppbörds- medel kr. |
|||
Överståthållarämbetet: kansliet |
3,884: 55 |
5,673: 51 |
|||
Länsstyrelsen |
i |
Stockholms |
län ..................... |
37,647:18 |
3,462: so |
» |
» |
Uppsala |
» ..................... |
10,059:18 |
1,825: 13 |
» |
» |
Södermanlands |
» ..................... |
17,599: 38 |
850: 71 |
» |
» |
Östergötlands |
» ..................... |
8,878: 15 |
— |
» |
» |
Jönköpings |
» ..................... |
12,805: 31 |
1,305: 20 |
» |
» |
Kronobergs |
» ..................... |
4,462: 99 |
793: 18 |
» |
» |
Kalmar |
» ..................... |
12,530:13 |
1,457: 2 8 |
» |
» |
Gotlands |
» .................... |
6,269:48 |
1,256: 60 |
» |
» |
Blekinge |
» ..................... |
15,836: 78 |
2,850: — |
» |
» |
Kristianstads |
» ..................... |
23,447: 43 |
3,764: 8 6 |
» |
» |
Malmöhus |
» .................... |
45,154:18 |
5,128: 0 7 |
» |
» |
Hallands |
» ..................... |
7,918: 58 |
968: 35 |
» |
» |
Göteborgs och Bohus lön |
48,291: os |
4,450: 51 |
|
» |
» |
Älvsborgs |
län ..................... |
33,226:93 |
2,771: os |
- 10 —
Brutto- |
Uppbörds- |
||||
utgifter |
iiiedel |
||||
kr. |
kr. |
||||
Länsstyrelsen |
i |
Skaraborgs |
län ............... |
.......... 16,935: 7 8 |
3,131: 5 7 |
» |
» |
Värmlands |
» ............... |
......... 28,404: 9 2 |
3,154: 71 |
» |
» |
Örebro |
» ............... |
......... 13,010: 79 |
1,163: 8 5 |
» |
» |
Västmanlands |
» ............... |
......... 14,772:5 9 |
1,194: 23 |
» |
» |
Kopparbergs |
» ............... |
......... 28,208:48 |
3,836: 52 |
» |
» |
Gävleborgs |
» .............. |
......... 28,367:41 |
2,377: 16 |
» |
» |
Västernorr lands » ............... |
......... 41,024: oi |
2,867: 8 5 |
|
» |
» |
Jämtlands |
» ............... |
......... 9,307: 6 2 |
— |
» |
» |
Västerbottens |
» ............... |
......... 19,057:9 1 |
1,400: 6 6 |
» |
» |
Norrbottens |
» ................ |
......... 10,982: Öl |
2,877: 3 2. |
I fråga om tillämpningen av bestämmelserna om fri rättegång torde det
vara av intresse att något närmare undersöka i vilka slag av mål denna
förmån i allmänhet medgivits. En granskning av de 810 mål, där särskilt
rättegångsbiträde av Stockholms rådhusrätt under tiden 1 december 1926—30
november 1927 förordnats åt endera parten, giver vid handen, att dessa mål
kunna indelas i följande grupper:
Hemskillnad och äktenskapsskillnad ........................ 437
Arv ................................................................................ 18
Barnuppfostringsbidrag, faderskap m. m................ 172
Krav och skadestånd................................................... 130
Bristande redovisning ................................................ 7
Ärekränkning................................................................ 6
Falsk angivelse ........................................................... 2
Förseelser mot motorfordonsförordningen................ 7
Smärre brottmål........................................................... 14
Konkursförbrytelser .................................................... 6
Övriga mål .................................................................... 11
810.
I stort sett samma proportion synes förefinnas mellan de olika slagen av
mål vid övriga underdomstolar, allenast med den förändringen, att antalet
hemskillnads- och äktenskapsskillnadsmål där varit proportionsvis mindre,
och antalet mål om barnuppfostringsbidrag, faderskap m. m. samt mål om
krav och skadestånd proportionsvis större.
Vid häradsrätterna hava i jämförelsevis stor utsträckning till rättegångsbiträden
förordnats landsfiskaler. Revisorerna hava uppmärksammat fall,
då ersättningen till landsfiskal uppgått till inemot 2,000 kronor under ett år.
Som ett exempel på till vilka belopp ersättning av allmänna medel vid
fri rättegång kan uppgå, vilja revisorerna meddela, att i ett av allmän
åklagare väckt mål rörande ansvar för mordbrand utbetalts ersättning till
den tilltalades rättegångsbiträde med 5,000 kronor, vartill komma kostnaderna
för vittnesersättningar, delgivningar, lösen m. m.
11
Vid de gjordii undersökningarna rörande tillämpningen av bestämmelserna 1
om fri rättegång och beträffande de kostnader, som införande i värt land
av denna förmån medfört, hava revisorerna i första hand fäst sig vid, att
de ursprungligen uppgjorda beräkningarna ifråga om omfattningen av den
fria rättegången visat sig vara i hög grad otillförlitliga. Såsom redan framhållits,
hava nämligen statsverkets nettoutgifter för detta ändamål, vilka
beräknats till 75,000 kronor för år, i själva verket kommit att uppgå till
belopp, som för budgetåret 1927/1928 med mer än 6 gånger överstiga denna
summa. Tidigare har även omnämnts, att de ersättningar, som enligt nyssnämnda
beräkningar skola inbetalas av tappande parter eller av dem, vilka
efter tillerkännandet av fri rättegång erhållit möjlighet att till statsverket
återgälda utgifterna för rättegången, icke under något ar uppgått till de
belopp, som vid lagens genomförande förutsatts. Sammanlagt belöpa sig de
inflytande ersättningarna under de två senaste budgetåren till icke fullt 11
procent av bruttoutgifterna mot från början beräknade 50 procent.
Det är alltså uppenbart, att den fria rättegången kommit till användning
i större utsträckning än som ursprungligen beräknats. Revisorerna vilja
framhålla, att de jämförelsevis rikliga ersättningar, som mångenstädes tillerkännas
rättegångsbiträden vid fri rättegång, torde kunna antagas hava
medverkat till en ökning av rättegångarnas antal. Möjligen inverkar även
härpå den omständigheten, att såväl kärande som svarande pa allmän bekostnad
erhålla rättegångsbiträde i en och samma process.
I detta sammanhang torde jämväl böra uppmärksammas, att till rättegångsbiträden
förordnats personer, som varit anställda vid de fem i veiksamhet
varande offentliga rättshjälpsanstalterna, och att det knappast kan
anses fullt tydligt, i vilka fall av allmänna medel understöd bör utgå i form
av ersättning för fri rättegång eller såsom direkt understöd till dessa rättshjälpsanstalter.
Såsom ett allmänt omdöme rörande ersättningsbeloppen till rättegångsbiträdena,
vilja revisorerna framhålla, att ersättningarna i åtskilliga fall
synas hava varit alltför höga med hänsyn till den sak, varom rättegången
rört sig.
I mycket stor utsträckning har kärande i mål rörande barnuppfostringsbidrag
biträtts icke endast av den jämlikt lagen om barn utom äktenskap
särskilt förordnade barnavårdsmannen utan jämväl av ett av rätten förordnat
biträde, vilket tillerkänts ersättning av allmänna medel.
I fråga om redovisningen i länsräkenskaperna av kostnaderna för fri
rättegång hava revisorerna uppmärksammat, att i ett par län kostnader föi
fri rättegång utbetalts direkt av vederbörande länsstyrelse och icke, såsom
författningsenligt skolat äga rum, genom förste notarierna vid häradsrätterna
eller tjänsteman vid rådhusrätterna. Härigenom har överskådligheten av
redovisningen av de för fri rättegång disponerade medlen i hög grad minskats.
Till detta resultat har även bidragit den omständigheten, att vissa länsstyrelser
åt personer, som vid underrätterna skola handhava förvaltningen
av för fri rättegång avsedda medel, utbetalt förskottsmedel till dylika ersätt
-
— 12 —
Fångva rdsanstalterna.
ningar direkt från anslaget till kostnader, som enligt lagen om fri rättegång
skola gäldas av allmänna medel, och icke, såsom vederbort, under förskottstitel
för att, sedan redovisning skett, omföras till nämnda anslag.
Revisorerna vilja emellertid erinra om att i statsrådsprotokollet till 1928
års statsverksproposition vederbörande departementschef under anslaget till
fri rättegång omförmält, att inom justitiedepartementet utredning igångsatts
för att utröna, huruvida icke statsverkets kostnader för ifrågavarande ändamål
skulle kunna genom ändrade grunder för åtnjutande av fri rättegång
eller eljest nedbringas. Med hänsyn till detta uttalande hava revisorerna
ansett sig böra nu inskränka sig till att för riksdagen omförmäla sina i
denna sak gjorda iakttagelser.
§ 3.
Nettokostnaderna för fångvården i riket utgjorde för budgetåret 1927/1928
4,302,406 kronor 65 öre.
Revisorerna hava inhämtat uppgifter, avseende tiden den 1 januari 1915
— 1 januari 1928 rörande sammanlagda antalet fångar vid fångvårdsanstalteraa
samt den vid anstalterna anställda vaktpersonalen. Uppgifterna återfinnas
i nedanstående tablå:
Tablå I.
År och dag |
Få j 1 ; Män i '' |
n g a n ta 1 Kvin- L summa nor |
j .. Upp-synings-män och |
Över-konstap-lar och |
Pers Vakt-konstap-lar och |
o n a Första vakt- fruar |
1 Yrakt- fruar |
Ko- kers- kor |
i Summa; i i |
|||
1 |
jan. |
1915... |
2,106 |
152 |
2,258 |
10 |
49 |
357 |
2 |
45 |
14 |
477 j |
1 |
» |
1916... |
2,109 |
167 |
2,276 |
10 |
48 |
355 |
2 |
44 |
13 |
472 |
1 |
1917... |
2,084 |
159 |
2,243 |
JO |
51 |
360 |
2 |
46 |
13 |
482 |
|
1 |
» |
1918... |
2,562 |
194 |
2,756 |
11 |
53 |
387 |
2 |
44 |
13 |
510 i |
] |
» |
1919... |
3,770 |
226 |
3,996 |
12 |
61 |
485 |
4 |
52 |
13 |
627 |
1 |
» |
1920... |
2,223 |
170 |
2,393 |
16 |
T> |
484 |
4 |
50 |
13 |
644 i |
1 |
» |
1921... |
1,869 |
135 |
2,004 |
18 |
72 |
475 |
4 |
47 |
13 |
629 : |
1 |
» |
1922... |
1,867 |
125 |
1,992 |
17 |
78 |
471 |
4 |
47 |
13 |
630 |
1 |
okt. 1922... |
1,580 |
100 |
1,680 |
18 |
75 |
453 |
4 |
47 |
10 |
607 |
|
1 |
]an. |
1923... |
1,669 |
84 |
1,753 |
18 |
75 |
453 |
4 |
47 |
10 |
607 |
1 |
» |
1924... |
1,580 |
78 |
1,658 |
18 |
79 |
452 |
4 |
46 |
13 |
612 |
1 |
» |
1925.. |
1,554 |
77 |
1,631 |
18 |
79 | |
417 |
4 |
45 |
8 |
571 |
1 |
» |
1926... |
1,684 |
85 |
1,769 |
ls |
79 |
417 |
4 |
45 |
! 8 |
571 |
1 |
» |
1927... |
t» OO |
H8 |
1,935 |
18 |
79 j |
427 |
4 |
47 |
8 |
583 |
1 |
» |
1928... |
1,846 |
101 |
1,947 |
18 |
79 | |
437 |
6 ; |
47 |
6 I |
593 |
Revisorerna hava jämväl införskaffat uppgifter angående antalet befattningshavare
vid de särskilda fångvårdsanstalterna den 1 oktober 1928 samt
medeltalet och högsta antalet fångar vid en var av dessa anstalter år 1927.
Uppgifterna hava sammanställts i följande tablå:
— 13
Tahl& II.
V a n g v i |
! i, i* d s a » s t a 11 |( |
I] Antalet befattningshavare .rdinarie ordinarie Sttmma |
Medeltalet |
Högsta an-talet fångar |
|
: Uentralfängelset |
å Långholmen......... |
| 1 128 20 | |
148 |
503 |
543 |
d:o |
i Malmö ...............! |
41 1 '' |
42 |
162 |
203 |
d:o |
å Härianda ............ |
45 1 |
46 j |
141 |
175 |
d:o |
i Mariestad ............1 |
05 2 |
37 | |
87 |
101 |
d.o |
i Härnösand............ |
35 4 |
31» |
113 |
132 |
d:o |
i Växjö.................. |
11» 4 |
23 |
82 |
101 |
• Straffängelset |
i Uppsala............... |
12 2 |
14 |
53 |
62 |
d:o |
i Linköping ............ |
11 3 |
14 |
68 i |
81 |
d:o |
i Jönköping............ |
10 3 |
13 |
27 i |
59 |
d:o |
i Kalmar ............. |
7 — |
7 |
17 |
33 |
d:o |
i Karlskrona ......... |
ii |
ii |
18 |
29 |
d:o |
i Kristianstad ......... |
14 1 |
15 |
64 |
76 |
d:o |
i Vänersborg ......... |
12 2 |
14 |
63 |
00 04 |
d:o |
i Karlstad............... |
16 6 |
22 |
62 |
76 |
d:o |
i Örebro .............. |
14 1 |
15 |
64 |
83 |
8 1 |
i» |
50 |
65 |
||
d:o |
i Falun.................. |
It - |
9 |
41 |
56 |
d:o |
i Gävle.................. |
14 j 3 |
17 |
85 |
113 |
Kronohäktet |
i Norrtälje ............ |
2 1 |
3 |
3 |
7 |
d:o |
i Nyköping ............ |
6 — |
6 |
19 |
30 |
d:o |
i Norrköping ......... |
9 1 i |
10 |
10 |
26 |
d:o |
i Västervik ............ |
12 I 4 |
16 |
44 |
47 |
d:o |
i Visby.................. |
2 ; 1 |
3 |
3 |
8 |
d:o |
i Karlshamn............ |
2 1 |
3 |
3 |
8 |
d:<> |
i Ängelholm ........... |
2 l |
3 |
l 1 |
5 |
d:o |
i Ystad.................. |
4 | 1 |
5 |
18 |
29 |
d:o |
i Halmstad ............ |
4 j — |
4 |
7 |
15 |
d:o |
i Varberg............... |
2 1 |
3 |
2 |
8 |
d:o |
i Uddevalla............ |
5 — |
5 |
7 |
17 |
d:o |
i Hudiksvall ......... |
5 j 1 |
6 |
16 |
32 |
d:o |
i Sundsvall ............ |
7 j i |
8 |
16 |
38 |
d:o |
i Östersund............ |
6 1 |
7 |
14 |
22 |
d:o |
i Umeå.................. |
8 l — |
8 |
23 |
32 |
d:o |
i Luleå.................. |
6 1 |
7 |
20 |
45 |
d:o |
i Haparanda............ |
1 2 |
3 |
3 |
10 |
! Fångkolonien |
i Singeshult............ |
3 | 2 |
5 |
23 |
26 |
1 Avser antalet bevakningspersonal och arbetsledare. (Befattningshavare tillhörande 1—10
lönegraderna.)
— 14
Kevieorernas
uttalande.
Av 1922 års revisorer verkställdes en undersökning rörande möjligheterna
att begränsa personalen vid fångvårdsanstalterna. Av nämnda undersökning
framgick, bland annat, att fångantalet, som den 1 januari 191>
utgjort 2,2«)8, den 1 oktober 1922 nedgått till 1,680, under det att vaktpersonalen
under samma tid ökats från 477 till 607. I samband med berörda
undersökning hade fångvårdsstyrelsen i en till revisorerna ingiven promemoria
anfört bland annat, att den möjlighet att begränsa vaktpersonalen
vid fångvårdsanstalterna, som syntes föreligga på grund av minskningen
i antalet fångar, beskurits dels genom tillämpningen vid anstalterna
av åttatimmar slagen, dels genom den rätt till utsträckt semester,
som genom 1921 års avlöningsreglemente tillerkänts personalen, dels ock
genom den vidgade yrkesdriften vid fängelserna, som nödvändiggjort anställandet
av allt flera arbetsledare. Styrelsen erinrade vidare om att under
de senare åren åtskilliga anstalter indragits eller föreslagits till indragning
samt att andra anstalter delvis utrymts eller på annat sätt reducerats.
Revisorerna uttalade för sin del, att de av fångvårdsstyrelsen åberopade
omständigheterna, som enligt styrelsens mening begränsade möjligheterna
till en personalindragning, måhända förhindrade en indragningav
vaktpersonalen, som fullt motsvarade sänkningen av antalet fångar.
Det syntes likväl revisorerna, som om minskningen i fångantalet under
den avsedda tiden varit så stor, att, oaktat de av styrelsen förebragta skä
len, en ytterligare reducering av personalen borde kunnat äga rum antingen
genom ett fortsättande på den redan inslagna vägen med indragning
av vissa anstalter eller ock genom andra åtgärder.
Med hänsyn till de avsevärda utgifterna för fångvårdsväsendet vilja
revisorerna framhålla angelägenheten av att frågan om kostnadernas
nedbringande på ovan angivna vägar eller annorledes ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Vad särskilt angår kronohäktena, där befattningshavarnas
antal är i förhållande till fångantalet mycket stort, synes det revisorerna
i hög grad påkallat, att personalkostnaderna genom åtgärder, som må
befinnas för ändamålet lämpliga och möjliga, väsentligt begränsas.
15 -
''FJÄRDE HUVUDTITELN.
J^örsvarsdepartementet.
§ 4.
Vid sin granskning av arméförvaltningens räkenskaper hava revisorerna
uppmärksammat följande. I anledning av ifrågasatt inköp av konservöppnare
har av intendentsdepartementets underhållsbyrå upprättats
ett memorial av följande lydelse:
Memorial.
Sedan prov med svenska konservöppnare utförts, varvid otillfredsställande
resultat erhållits, inköptes enligt departementets beslut den 24 augusti
1926, diar.nr 4467, från J. H. Walter, Stockholm, 100 stycken patenterade
konservöppnarapparater av det amerikanska märket »Blue Streak»
för att prövas vid följande truppförband, nämligen I. 1, I. 2, I. 3, I. 8,
I. 10, I. 15 (15 apparater vid varje truppförband) samt A. 1 (10 apparater).
Proven skulle utföras även under 1926 års fälttjänstövningar, varvid apparaterna
skulle medföras å kokvagnarna. Enligt till departementet inkomna
yttranden rörande dessa försök, över vilka yttranden här bifogas
ett sammandrag, har apparaten befunnits vara ändamålsenlig, lämplig,
praktisk och hållbar, varjämte den ansetts böra ingå i kokvagnarnas ordinarie
utrustning. Det har dock uttalats det önskemålet, att fästanordningen
borde förändras så, att konservöppnarapparaten kunde fastsättas
å ett vagnshjul.
Apparaten har nu upptagits uti de förslag till nya fältutrustnmgslistor,
som äro under utarbetning, att medföras uti kokvagnens isoleringslåda
nr 4.
Från leverantören, J. II. Walter, föreligger nu hos departementet en
offert å leverans av ytterligare 1,000 stycken apparater till samma pris
som vid föregående leverans, nämligen 60 kronor per styck; och har å
dessa apparater den ovan angivna förändringen vidtagits.
Leverantören, som är ensam försäljare för Europa av den patenterade
apparaten, uppgiver sig hava av förutvarande chefen för underhållsbyrån
fått utfästelse att erhålla leveransen ifråga, därest det bleve bestämt, att
en konservöppnare skulle komma att ingå i kokvagnarnas utrustning.
Ifrågavarande uppgift har bestyrkts av nämnda chef.
Därest nu varje kokvagn, varje par kokkärror och varje kokbil skulle
förses med en konservöppnarapparat, erfordras härför i runt tal 1,000
stycken. Frånräknas de förut anskaffade apparaterna, uppgår det nu
föreliggande behovet till omkring 900 apparater. Kostnaderna härför
skulle utgöra omkring 54,000 kronor. Därest en reducering av priset icke
kan ernås, synes anskaffningen tills vidare böra begränsas till att fylla
Arméförvaltningens
inköp
av konservöppnare.
- 16 —
behovet för utrustning av de kokvagnar o. s. v., som kunna komma till
användning på en gäng under större fälttjänstövningar m. m. Detta behov
torde kunna beräknas enligt följande:
för |
inf. |
reg:e |
15 |
st.............. |
.......... per |
reg:e = |
330 |
st. |
» |
kav. |
» |
5 |
» ............. |
.......... » |
» = |
20 |
» |
» |
art. |
» |
12 |
» .............. |
.......... » |
» :- |
84 |
» |
» |
art. |
kår |
5 |
» .............. |
......... » |
kår = |
10 |
» |
» |
ing. |
» |
3 |
» .............. |
......... » |
» — |
12 |
» |
» |
trängkår |
5 |
» .............. |
......... » |
» :- |
20 |
» |
|
» |
int. komp. |
2 |
» .............. |
......... » |
komp. = |
6 |
» |
|
Summa |
482 |
st. |
eller i runt tal 500 stycken. Härför erfordras således en anskaffning av
400 apparater för en sammanlagd kostnad av omkring 24,000 kronor.
Innan beslut om inköp fattas, torde emellertid först böra utredas, dels
huruvida icke möjligheter förefinnas för en sänkning av priset på den
offererade apparaten, dels huruvida icke eu likvärdig eller jämförbar konservöppnarapparat
av svensk tillverkning numera står att erhålla i marknaden.
Det hemställes nu vördsamt, att departementet behagade uppdraga åt
underhållsbyrån att under hand verkställa sistberörda utredningar.
Bliver detta departementets beslut, torde målet lämnas åter till föredraganden
för att framdeles ånyo förekomma. Stockholm den 13 december
1927.
Karl Knutsson Hall.
V. P. M.
Sedan leverantören förklarat sig villig sänka priset å apparaterna till
50 kronor per styck under förutsättning att hela partiet finge levereras,
hemställes, att departementet behagade besluta om inköp av detsamma för
en kostnad av 50,000 kronor.
Stockholm den 23 december 1927.
H. Söderbom.
Vid föredragning av nämnda memorial den 23 december 1927 beslöt intendentsdepartementet
att med stöd av § 35 mom. 1 e) av gällande upphandlingsförordning
antaga Walters offert å leverans av 1,000 konservöppnarapparater
till ett pris av 50 kronor per styck.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava under år 1922 vid armén verkställts
prov med en av sergeanten vid I. 5 Kindell konstruerad konservöppnare
(modell Kindell 1). Dessa prov synas emellertid icke hava utfallit
tillfredsställande, varför under år 1923 ytterligare prov utfördes med eu
förbättrad modell av förutnämnda konservbrytare (modell Kindell II).
17
Med hänsyn till det synnerligen höga pris, ifrågavarande konservöppnare
betingat, synes det revisorerna, att intcndentsdepartementet bort
mera ingående än vad handlingarna i ärendet utvisa undersöka möjlig
heterna att anskaffa en för ändamålet lämplig apparat till mindre kost
nåd, innan departementet skridit till ett avgörande i saken. I varje fall
synes det icke hava varit nödvändigt att omedelbart företaga anskaffning
av dessa dyrbara apparater i så betydande omfattning, som nu skett.
Särskilt anmärkningsvärd förefaller uppgiften att förevarande chefen
för departementets underhållsbyrå lämnat viss försäljare utfästelse att
erhålla berörda leverans. Det torde få antagas, att en dylik utfästelse kan
hava inverkat på det beslut, som departementet sedermera fattat.
§ 5.
Av riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1927/1928
hava revisorerna funnit, att å lantförsvarets förslagsanslag till flyttningskostnader,
vilket i riksstaten upptagits med 200,000 kronor, efter avdrag
av influtna uppbördsmedel, redovisats utgifter å tillhopa 677,234 kronor
19 öre. Med hänsyn till det betydande överskridande, som ägt rum beträffande
detta anslag, hava revisorerna funnit sig böra närmare undersöka
■orsakerna härtill.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1927/1928 anförde arméförvaltningen
beträffande medelsbehovet under lantförsvarets anslag till flyttningsersättningar,
ait enligt arméförvaltningens huvudbok för budgetåret
1925/1926 utgifterna under detta anslag belöpte sig till 250,130 kronor 49 öre
samt inkomsterna till 9,880 kronor 46 öre, varför en brist å 10,250 kronor
3 öre uppkommit å anslaget. Med hänsyn härtill och då under budgetåret
1927/1928 på grund av övergången till den nya härordningen omflyttningar
av personal vid armén med därav följande krav å nu medgiven flyttningsorsättning
kunde förväntas komma att ske i jämförelsevis stor utsträckning
och övergångsbestämmelserna dessutom innebure, att nämnda förmån
skulle utgå i vissa fall, då den hittills icke ifrågakommit, ansåge
arméförvaltningen, ehuru anslaget till flyttningsersättningar enligt hiirordningsbeslutet
beräknats till förslagsvis 160,000 kronor för år, sig icke
kunna föreslå, att detsamma för budgetåret 1927/1928 beräknades till lägre
belopp än förslagsvis 200,000 kronor.
Mot den av arméförvaltningen verkställda uppskattningen av medelsbehovet
under nämnda anslag hade Kungl. Maj:t icke något att erinra
-och föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att minska ordinarie förslagsanslaget
till flyttningsersättningar vid lantförsvaret från 230,000 kronor med 30,000
kronor till 200,000 kronor. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag men
uttalade samtidigt, att riksdagen förutsatte, att såväl Kungl. Maj:t som
vederbörande myndigheter skulle tillse, att de i anledning av den nya härordningens
genomförande erforderliga personalförflyttningarna måtte ske
på sådant sätt, att icke onödiga kostnader uppkomme.
■2 — Rev.-beråttelse ang. statsverket för år 1928. I.
Itevisorerna.*
uttalande.
Lantförsvarets
anslag till
flyttningsersättning.
— 18
Revisorernas
uttalande.
Eu sammanställning av utgifterna under lantförsvarets anslag till flyttningsersättningar
för de senaste fem budgetåren innefattas i följande
tabell.
Budgetår Anslag Utgifter
1923/1924 ...................................... 230,000 231,386:4 1
1924/1925 ........................................ 230,000 221,776:3;
1925/1926 ........................................ 230,000 240,250:03
1926/1927 ....................................... 230,000 342,215:4 2
1927/1928 ........................................ 200,000 677,234:19
Den huvudsakliga orsaken till att anslaget under de senaste två budgetåren
i så betydande grad överskridits är givetvis att söka i de omfattande
förflyttningar av personal, som ägt rum i och för det slutliga genomförandet
av 1925 års härordning. Härtill kommer att förmånen av flyttningsersättning
numera medgivits i vissa fall, då den hittills icke ifrågakommit,
exempelvis för beställningshavare, å vilka bestämmelserna angående
passagesystem för vissa i Boden förlagda truppförband äga tillämpning.
Vidare torde vid beräkningen av anslagsbeloppet hänsyn knappast hava
tagits till det jämförelsevis betydande belopp, som erfordras för beredande
åt flyttande beställningshavare av dem författningsenligt medgiven ersättning
för merutgift för bostadslösa. Enbart dessa kostnader hava,
enligt vad revisorerna inhämtat, under budgetåret 1927/1928 uppgått till i
runt tal 60,000 kronor.
Även om det torde vara att förvänta, att, sedan i samband med härordningens
genomförande uppkommande särskilda kostnader icke längre
belasta anslaget, utgifterna å detsamma komma att väsentligt nedgå, förefaller
det dock revisorerna, som om det belopp, vartill anslaget beräknats
efter härordningens genomförande eller 160,000 kronor, icke kommer att för
framtiden bliva till fyllest. Vid uppgörandet av nämnda beräkning synes
man nämligen icke hava förutsatt, att personalöverflyttningar och kommenderingar
skulle ske i den omfattning, som faktiskt äger rum. Härtill kommer
att, såsom ovan framhållits, grunderna för flyttningsersättningens
utgående förändrats i så måtto, att ökade krav ställas på ifrågavarande
anslag. Bevisorerna anse på grund härav önskvärt, att en omräkning av
anslaget sker, så att för framtiden beloppet kommer att stå i bättre överensstämmelse
med de verkliga utgifterna å anslaget. Härvid förutsätta
revisorerna, att uppmärksamhet jämväl ägnas frågan om sådana anordningar
med avseende å personalförflyttningar och kommenderingar, att
utgifterna å anslaget i möjligaste mån nedbringas.
§ 6.
Av riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåren 1926/1927
och 1927/1928 hava revisorerna funnit, att å lantförsvarets förslagsanslag
till understöd åt vissa värnpliktigas familjer, vilket i riksstaten för vartdera
av nämnda budgetår upptagits till 75,000 kronor, redovisats utgifter
med respektive 236,999 kronor 60 öre och 223,179 kronor 55 öre. Revisorerna
hava funnit sig böra närmare undersöka orsakerna till dessa betydande
anslagsöverskridanden.
Enligt § 1 i kungl. förordningen den 1 juni 1912 (nr 84) om understöd
i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd) kunna, under
den tid, värnpliktig fullgör honom enligt gällande författningar åliggande
värnpliktstjänstgöring i fredstid, hans hustru och barn erhålla understöd
av statsmedel, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.
Jämlikt § 2 av samma förordning, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen
den 17 september 1914, utgår i förekommande fall understöd för
varje dag, den värnpliktige äger räkna sig till godo som tjänstgöringsdag,
in- och utryckningsdagarna inräknade, med följande belopp, nämligen:
till arbetsför hustru och ett barn ..................................................
» » » » två eller flera barn ..............................
» mindre arbetsför hustru..............................................................
» » » » och ett barn......................................
» » » » » två eller flera barn..................
» ett barn om fadern är änkling eller frånskild ..................
» två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild
75 öre
100 »
75 »
100 »
125 »
75 »
100 *
Härvid skall iakttagas att utom äktenskap födda barn äro berättigade
till understöd i likhet med inom äktenskap födda samt till arbetsför
hustru utan barn intet understöd utgår.
Med anledning av den under kristiden uppkomna stegringen i levnadskostnaderna
hava enligt riksdagens beslut från och med år 1917 utbetalats
tillägg till förenämnda understöd med följande belopp för dag räknat,
nämligen:
till arbetsför hustru och ett barn ............................................................ 60 öre
» » » » två eller flera barn ........................................ 75 »
» mindre arbetsför hustru ....................................................................... 60 »
» » » » och ett barn ................................................ 75 »
» » » » » två eller flera barn............................ 95 »
» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild............................... 60 »
» två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild............ 75 »
Lantförsvarets
anslag till
understöd åt
vissa värnpliktigas
familjer.
Enligt § 3 i förenämnda förordning, sådan denna paragraf lyder jämlikt
kungörelsen den 19 maj 1916, skall värnpliktig själv bidraga till det hans
— 20
hustru eller barn tillkommande understödet med en femtedel av det till
honom utgående penningbidraget (värnpliktigs avlöning).
Kungl. Maj:ts befallningshavande (i Stockholm överståthållareämbetet)
äga besluta, huruvida och till vad belopp för varje tjänstgöringsdag understödet
skall utgå och till vem detsamma skall utbetalas. Det åligger vidare
samma myndighet att omedelbart efter beslutets fattande meddela
dess innehåll till vederbörande chef eller befälhavare, som därefter skall
låta utbetala detsamma till den person, vilken äger uppbära understödet.
Med ledning av det beräknade antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga
och med en beräkningsgrund av 4 öre för tjänstgöringsdag för värnpliktiga
utom studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda upptogs
anslaget till understöd åt vissa värnpliktigas familjer i riksstaten för
budgetåret 1925/1926 till 310,000 kronor, varav beräknades för ordinarie
understöd 175,000 kronor och för tillfällig understödsförhöjning 135,000
kronor.
På grund därav, att enligt bestämmelserna i den nya värnpliktslagen
familjeförsörjare endast i begränsad omfattning komme att fullgöra värnpliktstjänstgöring
i fredstid, uppskattades medelsbehovet under förevarande
anslag i de för 1925 års riksdag framlagda beräkningarna av lantförsvarets
kostnader efter genomförd omorganisation till allenast 25,000
kronor. Detta belopp beräknades med utgångspunkt från antalet tjänstgöringsdagar
under sådana repetitionsövningar, som icke infalla i omedelbar
följd efter första tjänstgöringen.
För budgetåret 19261927 har anslaget — med hänsyn därtill, att antalet
till fristående repetitionsövningar inryckande värnpliktiga under sistnämnda
budgetår beräknats bliva högst avsevärt större än efter den nya
härordningens genomförande —, såsom förut nämnts, upptagits till 75,000
kronor. Vad beträffar medelsbehovet för budgetåret 1927/1928 anfördes i
statsverkspropositionen till 1927 års riksdag, att det visserligen vore att
förvänta, att under nämnda budgetår utgiftsbelastningen å anslaget komme
att bliva betydligt mindre än under det då löpande budgetåret. Då
emellertid, såvitt man då kunde bedöma, den i riksstaten för budgetåret
1926/1927 upptagna anslagssumman komme att överskridas, fann sig vederbörande
departementschef icke böra ifrågasätta någon sänkning av anslagets
belopp för budgetåret 1927/1928. Jämväl för budgetåret 1928/1929 är
anslaget uppfört med 75,000 kronor.
För att något närmare belysa utgifterna å ifrågavarande anslag vilja
revisorerna meddela följande uppgifter angående utbetalta familjeunder
stöd vid vissa truppförband under budgetåret 1927/1928.
Kronobergs regemente ......................
Hallands regemente ..........................
Norra Skånska infanteriregementet
Södra Skånska infanteriregementet
3,370: 3 5
3,302: ro
5,609: so
8,713: 8 5
— 21
Vendes artilleriregemente.................................... 3,642: 9 5
Jönköpings-Kalmar regemente............................ 1,763: 20
Smålands artilleriregemente............................... 3,921:4 5
Skaraborgs regemente ........................................ 3,948: 60
Bohusläns regemente............................................ 6,669: 7 0
Svea Livgarde....................................................... 5,676: 35
Göta Livgarde........................................................ 7,392: so
Dalregementet........................................................ 6,092: 35
Hälsinge regemente ............................................ 10,271: 8 5
Västerbottens regemente .................................... 2,932: 95
Jämtlands fältjägarregemente............................ 5,242: —
Västernorrlands regemente ................................ 6,544: so
Norrbottens regemente ........................................ 5,161: 10
Vad angår den osäkerhet, som för närvarande synes vidlåda förevarande
anslagsberäkningar, har denna uppenbarligen sin grund i svårigheten att
beräkna antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga familjeförsörjare. Då
det ligger stor vikt uppå att vid riksstatsanslagens beräkning ernå största
möjliga tillförlitlighet, hava revisorerna velat framhålla angelägenheten
av, att grunderna för ifrågavarande anslags uppskattande underkastas
omarbetning för ernående av bättre överensstämmelse mellan beräknade
och verkliga kostnader.
Det har förefallit revisorerna, som jämväl tagit del av vissa länsstyrelsers
beslut angående understöd åt värnpliktigas familjer, som om vid
avgörande av frågan huruvida behov av understöd föreligger olika principer
följas av de olika länsstyrelserna. Detta förhållande kan i viss mån
vara orsaken till att, såsom av ovanstående sammanställning framgår, vid
truppförband av ungefär samma storlek, beloppen av utbetalta understöd
variera högst betydligt. Revisorerna anse det önskvärt, att åtgärder vidtagas
för ernående av en någorlunda enhetlig tillämpning av förevarande
bestämmelser.
§ 7.
Revisorerna hava avlagt besök vid Norrbottens regementes kasernetablissement
i Boden.
Vid besöket lade revisorerna märke till att utrymmet i skidförrådet vid
regementet var otillräckligt. Enligt vad revisorerna erfarit uppgår regementets
hela förråd av skidor för närvarande till över 7,000 par, vartill
kommer skidstavar och övrigt tillbehör. Det nuvarande skidförrådet har
plats för högst 5,000 par skidor, varav följer, att skidmaterielen måste
förrutom i förrådet förvaras å flera vitt skilda platser inom etablissementet
såsom i logement, källare och vindskontor, varhelst över huvud taget
disponibelt utrymme kan beredas.
Det förefaller revisorerna som om risk föreligger, att i skidförrådet för -
Bevisorernas
uttalande.
Skidförrådet
vid Norrbottens
regemente.
— 22 —
Infanteriskjutskolan
å
Rosereberg.
Revisorernas
uttalande.
varad materiel under nuvarande förhållanden kan taga skada, varjämte
de otillräckliga lokalutrymmena medföra stora olägenheter vid in- och
utlämnandet av skidorna.
§ 8.
Revisorerna hava avlagt besök vid infanteriskjutskolan å Rosersberg.
Skolan förfogar icke över all den mark, som är erforderlig för undervisningens
bedrivande. För utförande av skjutningar, särskilt sådana av
mera omfattande natur, är skolan därför i hög grad beroende av såväl
arrendatorn av Rosersbergs kungsgård ocli honom underlydande arrendatorer
som ett flertal mindre markägare, vilket föranlett utbetalande av
relativt stora ersättningsbelopp för skada under skjutningar in. in. Beträffande
dessa ersättningar under kalenderåren 1922—1927 vilja revisorerna
hänvisa till nedanstående tablå.
Kalen- derår |
Arrenda-torn av |
Markskador -. ■ |
Utrymningar |
Undanförande av |
Summa kr. |
||||
Arrendato-j |
Själv- ägare |
Arrendato-rer under |
Själrägare (Hyres- gäster) |
''År ren dato-rer under |
Själv- ägare |
||||
19^2 |
1,440: — |
745: — i |
120 |
— |
519: 50 |
769: — |
1,658: 5 0 |
1,629: 7 5 |
6,881: 7 5 |
1923 |
2,090: — |
810: — j |
198 |
— |
648: 5 0 |
918: — |
776: 75 |
1,209: 25 |
6,650: 5 0 |
1924 |
1,440: — |
675: — { |
91 |
— |
669: 50 |
925: o l |
841: 25 |
920: so |
5,562: 2 6 |
1925 |
1 ,440: — |
635: — i |
65 |
— |
625: — |
712: — |
800: 50 |
313: 75 |
4,591: 25 |
1926 |
2,040: — |
745: — |
264 |
— |
1,931: — |
3,573: — |
1,838: — |
1,279: so |
11,670: 60 |
1927 |
2,000: — |
845: — | |
30 |
— |
1,093: — |
2,610: 75 |
1,758: 75 |
1,146:- |
9,483: 6 0 |
10.450: — |
4,455: — j |
768: — |
5,486: 50 |
9,507: 76 |
7,673: 75 |
6,498: 7 5 |
• 44,839: 7 6 |
För till skolan upplåtna lokaler och mark erlägges till Roserbergs slottsförvaltning
en årlig avgift av 4,000 kronor. Arrendatorn av Rosersbergs
kungsgård er lägger i arrende till slottsförvaltningen 3,075 kronor för år.
Av nyss angivna sammanställning framgår att de utbetalda ersättningsbeloppen
visa en tendens till stegring beroende på att nya vapen och tekniska
hjälpmedel tillkommit, vilkas användning fordra ökade säkerhetsåtgärder.
Revisorerna hava icke kunnat undgå att finna nu berörda förhållanden
mindre tillfredsställande. Väl hava revisorerna sig bekant, att frågan om
beredande av ökat markområde för skolans räkning är föremål för uppmärksamhet
från myndigheternas sida och att vissa åtgärder ifrågasatts
till deras avhjälpande. Revisorerna anse sig dock, utan att närmare ingå
på spörsmålet om vilka anordningar, som i detta hänseende kunna vara
de lämpligaste, böra framhålla önskvärdheten av att på grundval av de
hittills gjorda erfarenheterna skolans markfråga föres till en snar lösning.
* 9-
Revisorerna hava avlagt besök vid förutvarande Kronprinsens husarregementes
etablissement i Malmö.
Etablissementet stod efter avvecklingsorganisationens upphörande först
under chefens för Södra arméfördelningen vård och förvaltning. Genom
kungl. brev den G oktober 1928 har emellertid förordnats, att etablissementet
med undantag av en förrådsbyggnad, som kommer att överflyttas till
Hälsingborg, från och med den 1 november 1928 skall stå under byggnadsstyrelsens
vård och förvaltning. Enligt ett av 1928 års riksdag gjort uttalande
borde etablissementet tagas i anspråk för länsstyrelsen i Malmö,
vars förläggning dit skulle medföra en ur olika synpunkter gynnsam lösning
av såväl länsstyrelsens lokalfråga som ock spörsmålet om kasernbyggnadens
framtida disposition. Genom kungl. brev den 6 juli 1928 har
Kungl. Maj:t anbefallt byggnadsstyrelsen att i samråd med länsstyrelsen
i Malmöhus län verkställa utredning rörande användning av husarkasernen
i Malmö, vilken utredning jämväl skall innefatta beräkning av kostnaderna
för husarkasernens iordningställande till lokaler för länsstyrelsen,
ävensom till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill sagda utredning
kan föranleda.
Från och med den 1 juli 1928 hava influtna hyresinkomster för tjänstebostäder
m. m. i etablissementet i män av behov använts till täckande av
underhållskostnaderna för etablissementet i fråga. Hyresinkomsterna upp
gingo, enligt vad revisorerna inhämtat, till i runt tal 1,100 kronor för
månad.
Besöket har icke föranlett något särskilt uttalande från revisorernas
sida.
§ 10.
I anslutning till de uppgifter, som revisorerna meddelat rörande lantförsvarets
anslag till understöd åt vissa värnpliktigas familjer och grunderna
för dess beräkning hava revisorerna ansett sig böra meddela följande
sammanställning av de under sjöförsvarets anslag till understöd åt
vissa värnpliktigas familjer redovisade kostnader under de senaste fem
budgetåren.
Budgetår |
Anvisat anslag |
Utgifter |
1923/1924 ................... |
........................ 20,000 |
37,762: 3 7 |
1924 1925 ................... |
........................ 20,000 |
38,024: 4 4 |
1925/1926 ................... |
........................ 20,000 |
32,378: so |
1926/1927 ................... |
........................ 5,000 |
26,174: 6 5 |
1927/1928 ................... |
........................ 5,000 |
22,539: 95 |
Då i fråga om anslagsberäkningen och dess överensstämmande med verkliga
kostnaden i stort sett föreligga samma missförhållanden i fråga om
Förutvarande
Kronprinsens
husarregementes
etablissement
i
Malmö.
Sjöförsvarets
anslag till
understöd åt
vissa värnpliktigas
familjer.
— 24 —
Kostnaderna
för uppförande
a? en tennisbana
å Skeppsholmen.
Kevisorernas
uttalande.
Kostnader och
underhållsarbeten
för
övningsfartyget
af
Oh ap man.
sjöförsvarets anslag till understöd åt vissa värnpliktigas familjer som beträffande
motsvarande anslag för lan t för svaret, hava revisorerna velat
bär allenast hänvisa till vad de under § 6 i sistnämnda avseende anfört.
§ 11.
Vid sin granskning av räkenskaperna för flottans station i Stoekholnj.
liava revisorerna uppmärksammat, att medel utbetalts för uppförande av
eu på Skeppsholmen belägen tennisbana. Enligt vad revisorerna inhämtat
hava utgifterna för detta ändamål för budgetåren 1926/1927 och 1927/1928
uppgått till sammanlagt 9,526 kronor 69 öre och bestritts av förskottsmedel
samt bokförts å titeln T. 2: Förskott samt förskott mot ersättning.
Influtna avgifter för begagnande av tennisbanan hava uppgått till sammanlagt
1,744 kronor samt tillgodoförts ovannämnda förskottstitel.
Uppförandet av tennisbanan har beslutats av varvschefen vid flottans
varv i Stockholm och har denne jämväl beslutat utbetalning av samtliga
ovan nämnda utgifter. Däremot liar medgivande till disposition av det
för tennisbanan erforderliga markområdet lämnats av stationsbefälhavalen
i Stockholm. Enligt vad varvschefen på förfrågan meddelat revisorerna
hava inkomsterna för tennisbanans begagnande beräknats uppgå till
cirka 3,000 kronor för år, men hade under budgetåret 1927/1928 på grund av
ogynnsamma väderleksförhållanden kommit att väsentligt understiga
detta belopp.
Val v schefens åtgärd, att, ehuru medel för ändamålet icke anvisats eller
eljest stått till förfogande, besluta uppförandet av ifrågavarande tennisbana
och härför förskottsvis disponera statsmedel, finna revisorerna anmärkningsvärd.
§ 12.
Revisorerna hava vid besök i flottans varv i Karlskrona besett övningsiartyget
»af Chapman».
Med anledning av en utav marinförvaltuingen i skrivelse den 24 oktober
1923 gjord framställning i ämnet bemyndigade Kungl. Maj:t genom
beslut den 12 november 1923 marinförvaltningen att i enlighet med ett
mellan ämbetsverket och rederiaktiebolaget Transatlantic träffat preliminärt
avtal för kronans räkning inköpa nämnda bolag tillhöriga fartyget
G. D. Kennedy samt ställde för detta ändamål till marinförvaltningens
förfogande ett belopp av 128,500 kronor, att utgå från det i 1923/1924 års
] iksstat uppförda anslaget till oförutsedda utgifter. Härjämte förklarade
Kungl. Maj:t sig vilja framdeles taga under övervägande, huruvida nämnda
anslag skulle för sålunda använt belopp tillgodoföras ersättning från
den under ämbetsverkets förvaltning stående fonden för krigsfartygs
byggande. I sin förenämnda skrivelse den 24 oktober 1923 anförde marinförvaltningen
bland annat följande.
25
Bland, övningsfartygen lör skeppsgossar vore det endast Najaden och
.1 arramas, som numera fyllde rimliga krav pa dylika lartyg. A Najaden
och Jarramas kunde emellertid plats icke beredas för flera an 188 skeppsgossar.
Gällande stat för skeppsgossekåren upptoge GOD skeppsgossar, fördelade
på tre årskurser, av vilka emellertid den äldsta karlskrevs i april
månad och icke övades å skeppsgossefartygen. Antalet skeppsgossar i de
båda yngsta kurserna torde tillsammans kunna beräknas till något över
400. Vid sådant förhållande syntes det vara ofrånkomligt, att åtgärder
vidtoges för att såvitt möjligt bereda de skeppsgossar, som ej finge plats
på Najaden och Jarramas, tillfälle till utbildning å segelfartyg, som lämpade
sig för ändamålet i fråga. Härvid vore att märka, att även med av
försvar srevisionen föreslagen reducering av skeppsgossekarens stat skulle
det sammanlagda antalet skeppsgossar uppgå till 500. Å skeppet G. D.
Kennedy beräknades plats kunde beredas för omkring 200 skeppsgossar.
Skeppsgossebriggen Gladan befunne sig på grund av sin ålder i ett sådant
tillstånd, att en genomgripande reparation erfordrades, om fartyget
skulle bliva något så när användbart. 1 allt fall torde avsevärda olägenheter
vid Gladans användning såsom övningsfartyg komma att kvarsta
även efter en kostsam reparation. Rörande Gladans sanitära beskaffenhet
hänvisade marinförvaltningen till förutvarande avdelningschefens för
skeppsgosseavdelningen den 15 september 192.3 avgivna generalrapport.
Förslag angående ombyggnad av Gladan hade även väckts men av marinförvaltningen
icke funnits ändamålsenliga.
Kostnaden för byggandet vid Karlskrona varv av ett nytt skeppsgossefartyg
av Jarramas’ typ beräknades till omkring 350,000 kronor. Denna
summa hade synts ämbetsverket för hög för att kunna upptagas bland
beräkningarna över marinförvaltningens anslagskrav för budgetåret
1924/1925.
TJnder sådana omständigheter hade marinförvaltningen emellertid ansett
sig böra i arbetsplanen för innevarande budgetår tillsvidare reservera
ett betydande belopp för Gladans reparation. Arbetena därmed hade likväl
ännu icke igångsatts i avvaktan på resultatet av förda underhandlingar
rörande inköp för flottans räkning av ett för ändamålet lämpligt
fartyg. ....
Marinförvaltningen hade i detta ärende samrått med chefen lör marinstaben
och högste befälhavaren över kustflottan. Under åberopande av
vad tidigare i ärendet blivit anfört finge marinförvaltningen såsom myndigheternas
gemensamma uppfattning intala, att ett antagande av det
preliminära avtalet rörande inköp av skolskeppet G. D. Kennedy syntes
innebära avsevärda fördelar för statsverket, vadan myndigheterna sålunda
tillstyrkte inköp av fartyget i enlighet med detta avtal.
Köpesumman för fartyget utgjorde 128,500 kronor. För dess användning
såsom övningsfartyg erfordrades emellertid åtskilliga kompletterings-
och ändringsarbeten. Inredande av ett nytt trossdäck och upptagande
av nya ventiler, vilka arbeten ovillkorligen maste utföras, beräknades
draga en kostnad av omkring 40,000 kronor. För fartygets övertagande
erfordrades följaktligen ett disponibelt belopp av 168,500 kronor.
Detta syntes marinförvaltningen böra i första hand täckas av för försäljningen
enligt kungl. brev den 25 augusti 1922 av pansarbåtarna Thordön
och Tirfing inflytande medel, 98,110 kronor, samt till återstående del av de
medel, som väntades inflyta vid den försäljning av vissa fartyg, som kunde
komma att äga rum jämlikt kungl. brev den 12 oktober 1923. Därest sistnämnda
medel icke skulle visa sig härtill förslå, torde medel fa för ända
-
— 26 —
målet disponeras av den anvisning-, som under anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll stode till marinförvaltningens disposition.
Enligt nyssnämnda båda brev skulle inflytande försäljningsmedel tillföras
fonden för krigsfartygs byggande,, vadan ett bifall till ämbetsverkets
nu framställda förslag skulle innebära en ändring i vad sålunda föreskrivits.
Kostnaden för övriga efter inköpet erforderliga arbeten å fartyget kunde
bestridas av till ämbetsverkets förfogande stående medel från anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll, i första hand från det för Gladans reparation
reserverade beloppet,
I eu till 1924 års riksdag avlåten proposition (nr 52) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva att av fonden för krigsfartygs byggande måtte
få användas dels ett belopp av 128,500 kronor för beredande av ersättning
till förslagsanslaget till oförutsedda utgifter för bestridande jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 12 november 1923 av kostnaderna för inköp av
segelfartyget G. I). Kennedy, dels ock ett belopp av 40,000 kronor för utförandet
av vissa ändringsarbeten å samma fartyg.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag, men anförde samtidigt följande
(skrivelse nr 194):
Av den i statsrådsprotokollet lämnade utredningen framgår att, utöver
kostnaderna för inköpet av ifrågavarande segelfartyg, 128,500 kronor, och
nu äskade 40,000 kronor till fartygets inredning, skulle tagas i anspråk
ytterligare medel för sistnämnda ändamål från flottans underhålIsanslag
eller andra till marinförvaltningens disposition stående medel. Enligt vad
en av riksdagens vederbörande utskott från marinförvaltningen införskaffad
uppgift utvisar, skulle det belopp, varmed till marinförvaltningens förfogande
stående medel beräknades behöva bidraga till kostnaderna för
fartygets iståndsättande och inredning, uppgå till icke mindre än i det
närmaste 215,000 kronor. Härigenom skulle totalkostnaderna för inköpet
ov segelfartyget G. D. Kennedy, samt detsammas anordnande till skolskepp
för skeppsgossar uppgå till närmare 385,000 kronor.
Det bär icke kunnät undgå att väcka riksdagens uppmärksamhet, att
de kostnader, förvärvet av delta fartyg medfört, blivit synnerligen höga,
och det synes riksdagen vara anmärkningsvärt, att av de utav marinförvaltningen
verkställda utredningarna i samband med fartygets inköp icke
framgått, att kostnaderna för dess iståndsättande och inredning skulle
komma att uppgå till så betydande belopp. Därest så skett, lärer det icke
hava varit uteslutet att detta inverkat på bedömandet av frågan om ändamålsenligheten
av fartygets inköp, med hänsyn till härav föranledda kostnader.
Då emellertid inköp av fartyget nu skett, lärer det vara nödvändigt, att
detsamma iordningställes för sitt avsedda ändamål. Riksdagen förutsätter
dock, att från Eders Kungl. Maj:ts sida noga övervakas, att medel icke
härför tagas i anspråk i större omfattning än som kan anses vara av behovet
oundgängligen erforderligt.
Enligt från varvschefen vid flottans station i Karlskrona införskaffade
uppgifter hava kostnaderna för å ifrågavarande fartyg, numera benämnt
»af Chapman» verkställda ändrings- och kompletteringsarbeten samt un
derhållsarbeten under budgetåren 1923—1928 uppgått till icke mindre än
786,414 kronor 98 öre enligt följande specifikation.
A. Ändrings- och kompletteringsarbeten, anbefallda av inarinförvaltningen.
1. Fartygets ändring till övningsskepp för skeppsgossar enligt marinförvaltningens
skrivelse 31 december 1923.
Ändring av mäss om bb till penteri för officerare ................ kr.
Ändring av penteri och stewartshytter om bb till två officershytter
jämte ändring av aktersta officershytten bb (en del
gammal inredning har härvid använts) ................................ »
Anordnande av nedgångs- och maskinkapp akter om 3:e och
4:e styrmanshytterna; nedgångskapp kring förl. lastluckan
samt nedgångskapp jämte skylight över mellersta lastluckan
ävensom nedgångsluckor över ballasttrumman
jämte lejdare ................................................................................ »
Inredande av aktre hytterna stb. och bb. i förliga däckshuset
till underofficershytter ................................................... »
Inredning av förliga elevskansen till mäss för u. o. (möbleringen
av u. o. mässen lånad från andra fartyg)................ »
Ändring av hytterna för om förl. elevskansen till kök och
inredande av kabyssen till manskapskök inkl. matlina
samt dessutom anordnande av spygattrör stb. och bb., plåtdäck
m. m..................................................................................... »
Anordnande av W. C. för u. o. och manskap och förlängning
av backen samt dessutom anordnande av 2 st. pissoirer,
inredning av 2 st. arrester, 1 st. rum för bensinförråd,
1 st. färgskåp, ändring av lampskåpet, flyttning av pollare
på backen, diverse reparationer av backsdäcket, uppsättning
av gammal diskho under backen och anordnande
av avlopp från densamma m. m............................................. »
Upptagande av 85 st. däcksventiler............................................ »
Inläggande av furudäck samt plåtdäck i tvättrum förut m. m. »
Uppsättning av skott och garnering under däck ................... »
Ändring i officerskällare................................................................ »
Inredande av 5 st. u. o.-hytter om stb. samt dessutom 1 st.
u. o.-hytt för väbel (gamla möbler hava härvid använts
i stor utsträckning) .................................................................... »
Inredande av apotek........................................................................ »
» » isoleringshytt ....................................................... »
» » sjukhytt.................................................................... »
(Vid inredning av sjukhytt och isoleringshytt hava gamla
sängar använts.)
Anordnande av W. C. med pumpanordning mellan isoleringsoch
sjukhytten. W. C. med pumpanordning och bottenventiler
har tagits från utrangerad vedettbåt .................... »
452: 3 0
752:os
9,504: 12
65: l 9
1,142: 13
5,965: 6 8
20,075: 6 7
3,616: 4 6
35,587: 51
10,014: 6 0
475: 08
3,475: 7 8
539:14
272: 6 4
1,029: 02
384: 11
— 28 —
Inredning av mäss för 6 u. o. 3 gr. samt dessutom anordnande
av penteri för u. o. 3 gr. (gamla möbler hava
använts) ....................................................................................... kr.
Inredande av mäss för 48 man stamanställda samt inredning
å trossbottnen för 200 skeppsgossar ............................ »
Anordnande av tvättrum för u. o. 3 gr., manskap och skepps -
gossar ............................................................................................ »
Garnering av fartygssidan ............................................................ »
Anbringande av 73 st. sidoventiler............................................ »
Anordnandet i vattenrummet av tankar och ledningar samt
insättning av färskvattencistern med ledning (gamla vattencisterner
och gammal färskvattenpump ha använts) .... »
Anordnande av tvär- och långskeppsskott och inredning av
proviant- och förrådsrum samt källare; dessutom inläggning
av nytt däck mellan spt. 85—108, förlängning av
kättinglåren m. in. ................................................................... »
Borttagande av dåvarande ballast och densammas ersättande
med järntackor och anordnande av segelkoj över ballasten
förut samt dessutom uppförande av provisorisk ballast
-
kista i maskinrummet................................................................ »
Insättning av spolvattencistern med ledningar........................ »
Utförande av ventilationsanordningar (gamla ventilations
huvar
ha härvid använts) ........................................................ »
Anskaffning av båtar, överförande av »Gladans» joll, utbytande
av befintlig gigg mot »Gladans», höjande av trallen
i bägge livbåtarna m. m........................................................ »
Målningsarbeten ........................................................................... »
Anskaffning av vissa inventarier m. m. (gamla inventarier
hava använts i stor utsträckning) ........................................ »
Rengöring av hålskepp m. m. och reparation av cementering
och garnering samt dessutom i hålskeppet rosthackning,
mönjemålning och delvis cementslamning samt reparation
av gammal cementering ............................................................ »
Rosthackning och målning i vattenlinjen ................................ »
Tillverkning av stormastens svåra stång, storbramstång och
kryssbramstång, reparation av gamla waterbommar, övrig
översyn och reparation av rundbult, block m. m............. »
2. Utförda ändringsarbeten å övningsskeppet enligt
marinförvaltningens skrivelse 25 april 1924.
Anordning för ankarnas fällande och uppläggning................ »
Uppställning av 2 st. »knektar» vid varje mast för löpande
godsets skärande samt fastsättning av »levanger» för fotblock
såväl vid masterna som bordvarts under nagelbänkarna
....................................................................................... »
971: 17
13,627: 2 9-
8,128: 4S
4,295: 7s
8,730: 3»
22,399: 32
24,452: n
29,735: 37
3,655: 16
1,994: 8 7
3,223: 75.
8,827: 8 9
2,655: 4 3
9,469:0 2
4,555: 2 6
13,811: 95
2,751: o i
1,076: 91
— 29 —
översyn och delvis omändring av kb. Skulds motorbåt, båtens
placering i skrån stb. å förliga däckshusets tak samt
tillverkning av hanfötter för densammas ombordtagning kr.
Anordning av slasktrummor bordvarts akter om klosetterna »
Anordnande av kassaskåp och blankettskåp ............................ »
3. Installation av ankarspel smotor enligt marinförvaltningens
skrivelse 13 maj 1924.................................................... »
1,095: »s
336:07
126:7 6
3,159: o i
4. Reparations- och ändringsarbeten, som i övrigt blivit
utförda vid fartygets förändring till övningsskepp.
Översyn och reparation av skrovet ............................................ »
» » » » samtliga däck ................................ »
» » » » inredning ........................................ »
» av utrustning: timmermansdetaljen............................ »
» » » : maskindetaljen .................................... »
Inredning för om kollisionsskottet ............................................ »
Tillverkning av V. T.-skott i hålskepp å spt 35 1/2 och 77 1/i »
Nedflyttning av radiomotorn i maskinrummet samt anordning
av oljecisterner med rörledningar ................................ »
Borttagning av motorrummet och regnklädersgarderoben i
aktra däckshuset samt ändring och delvis nyinredning av
4 st. officershytter........................................................................ »
Ändring av fartygschefens inredning ........................................ »
översyn av slussventiler i kollisionsskottet ............................ »
Inmontering av nytt länssystem, varvid gammal länspump
använts ........................................................................................ *
Ändrad inredning av elevmäss i aktra däckshuset ................ »
Ändring av fallrep samt tillverkning av nytt fallrep om bh.
(delvis ändring från torpedkryssaren Clas Ugglas fallrep) »
Inredning av nytt marketenteri.................................................... »
Kostnad för arbetsritningarnas utförande ................................ »
5) Anskaffande av motorbarkass och barkass m. m. enligt
marinförvaltningens skrivelse 9 jan. 1925; häri ingå även
anordningar för ombordtagning och stuvning av samma båtar »
6) Anordnande av värmeledning samt elektrisk belysningsanläggning
m. fl. arbeten enligt marinförvaltningens skrivelse
12 dec. 1924.
Anordnande av värmeledning .................................................... »
Elektrisk belysningsanläggning.................................................... »
Omstuvning av ballasten, ändring av skott vid manskapsköket,
flyttning av spisen, uppsättning av provisoriskt bord,
anordnande av klosetter och badrum m. m. i aktra däckshuset,
borttagande av den i sekondens hytt inbyggda klosetten
samt anordnande av dnbbelhytt för u. o................. »
3,142: 23
3,253: 0 4
88: 8 3
10,392: 8 5
8,933: 48
2,126: 44
15,404: 03
1,528: 61
1,824: 0 2
833:82
147:27
2,632: 45
174: 22
1,151: 4 2
888: 0 7
7,418: 8 9
13,200: —
40,461: 5 9
23,160: 63
13,685: 7 5
Summa kr. 412,878: 04.
— 30 —
B. Kostnaderna för fartygets underhåll (reparationer samt översyns- och
kompletteringsarbeten), för vilka några specificerade kostnadsuppgifter icke
kunna lämnas i större omfattning än som följer:
1) för budgetåret 1923f1924:
Reparation av segel och hyttinredning, vardera 3,000 kronor |
kr. |
6,000 |
; - |
D:o och tillverkning av kapell........................................ |
» |
1,000 |
|
D:o och översyn av riggen samt diverse komplette- |
|||
rings- och utrustningsarbeten.................................................... |
» |
7,949 |
: 96 |
Diverse underhållsarbeten ........................................................... |
» |
1,300 |
: 34 |
Summa för 1923/1924 |
kr. |
16,250 |
30. |
2) för budgetåret 1924/1925: |
|||
Underhåll av artilleriinventarier ................................................ |
kr. |
170 |
_ |
Ny båtbom och anordning för längornas hissande ............... |
» |
1,035 |
83 |
Kättingskoter................................................................................... |
» |
3,000 |
_ |
Nya halsar och skoter .................................................................... |
» |
2,200 |
_ |
Nya segel med sjöredning och beslagsband............................... |
» |
24,000 |
_. |
översyn av hyttinredning, kojer, flaggor, signaler m. m..... |
» |
6,000 |
— |
Översyn av riggen in. fl. kompletterings- och utrustnings- |
|||
arbeten........................................................................................... |
» |
16,710 |
73 |
Komplettering och underhåll i övrigt av radiomateriel........ |
» |
1,032 |
67 |
Underhålls-, översyns- och kompletteringsarbeten i övrigt ... |
» |
78,127 |
95 |
Summa för 1924/1925 |
kr. |
132,277 |
20. |
3) för budgetåret 1925/1926: |
|||
Underhåll av artilleriinventarier ............................................... |
kr. |
1,155 |
— |
Reparation och översyn av segel och beslagsband.................... |
» |
4,000 |
__ |
Reparation och översyn av hyttinredning, kojer, flaggor och |
|||
signaler m. m. ........................................................................... |
» |
8,000 |
_ |
Kättingskoter.................................................................................... |
» |
3,000 |
— |
Översyn av riggen in. fl. utrustningsarbeten............................ |
» |
14,705: |
98 |
Komplettering m. in. av radiomaterielen ................................ |
» |
429 |
06 |
Övriga underhållsarbeten................................................................ |
» |
57,522 |
62 |
Summa för 1925/1926 |
kr. |
88,812: |
66. |
4) för budgetåret 1926 1927: |
|||
Underhåll av artilleriinventarier ................................................ |
kr. |
560- |
_ |
Reparation och översyn av segel och beslagsband m. m. |
|||
(3,500 kronor) samt d:o d:o av hyttinredning, kojer, flaggor |
|||
och singnaler m. m. (6,000 kronor) ........................................ |
» |
9,500 |
— |
1 st. ståltross, 10 cm. .................................................................... |
» |
500 |
_ |
2 » kablar av manilla ................................................................ |
» |
2,400 |
_ |
Översyn av riggen m. fl. kompletterings- och utrustnings- |
|||
arbeten ............................................................................................ |
» |
10,169: |
96 |
Komplettering m. m. av radiomaterielen ................................ |
» |
242: |
94 |
Övriga underhållsarbeten................................................................ |
» |
57,635: |
83 |
Summa för 1926/1927 |
kr. |
81,008: |
73. |
- 31 -
5) för budgetåret 1927/1928:-
Underhåll av artilleriinventarier ................................................ Reparation och översyn av segel in. m. (3,700 kronor) samt |
kr. |
235: |
|
hyttinredning, kojer, flaggor och signaler in. in. (6,000 kronor) |
» |
9,700: |
|
kronor)........................................................................................... översyn av riggen m. fl. kompletterings- och utrustnings- |
» |
1,400: |
|
ar beten........................................................................................... |
» |
11,405: |
5 2 |
Komplettering m .m. av radiomaterielen.................................. |
» |
561: |
5 6 |
Övriga underhållsarbeten................................................................ |
» |
29,114: |
49 |
Inredning av operationsrum ........................................................ |
» |
2,771: |
48 |
Summa för 1927/1928 |
kr. |
55,188: |
05. |
Förestående kostnader utgöra i sammandrag sålunda: |
|||
A) Ändringsarbeten, anbefallda av marinförvaltningen |
kr. |
412,878: 04 |
B) Underhållskostnader:
1) för budgetåret 1923/1924
2)
3)
4)
5)
1924/1925
1925/1926
1926/1927
1927/1928
......... kr. 16,250: 30
......... » 132,277:2 0
......... » 88,812: 6 6
......... » 81,008: 7 3
......... » 55,188:0 5 »
Summa summarum kr.
373,536: 9 4
786,414: 9 8.
Värdet av utlånade inventarier jämte värdet av inventarier, som varit
utlånade men sedermera påförts respektive uppbörd i fartyget, utgör sammanlagt
omkring 218,016 kronor 95 öre.
Även om övningsfartyget »af Cliapman» är av större värde och äger vidsträcktare
användbarhet än ett övningsfartyg av den typ, som tidigare
förekommit vid flottan, äro dock de kostnader, som inköpet samt de vidtagna
ändringsarbetena å »af Chapman» sedermera dragit, så väsentligt
mycket större än de kostnader, som marinförvaltningen i samband med inköpet
av nämnda fartyg beräknade för nybyggnad vid Karlskrona varv
av ett övningsfartyg av den äldre typen, att det med fog kan göras gällande,
att det varit för statsverket ekonomiskt fördelaktigare att föranstalta
om nybyggnad av ett övningsfartyg. Att kostnaderna för fartyget
blivit så mycket högre än ursprungligen beräknats måste giva anledning
antaga, att marinförvaltningens undersökningar rörande fartygets användbarhet
och de förändringar, som erfordrades å detsamma, varit synnerligen
bristfälliga. Revisorerna vilja erinra om det ovan återgivna uttalandet
av 1924 års riksdag, av vilket framgår, att riksdagen fann det
då beräknade beloppet, 385,000 kronor, allt för högt. Nu har kostnadssumman
kommit upp i omkring 914,914 kronor 98 öre, vartill dessutom kommer
det till omkring 218,000 kronor upptagna värdet av äldre inventarier, som
lånats till användning å fartyget. Visserligen äro i kostnadssumman in
-
llevisorernas.
uttalande.
— 32 —
Kostnaden lör
p ontonkranen
»Derrick».
räknade underhållskostnader under fyra år, men i dessa kostnader, vilka
upptagits till ett så högt belopp som omkring 373,000 kronor, synes, av
redogörelsen att döma, ingå åtskilligt, som i själva verket är att hänföra
till ändrings- och kompletteringsarbeten. I varje fall äro de hittills kända
kostnaderna för fartyget så betydande, att revisorerna med beaktande av
1924 års riksdags uttalande i ämnet måste finna vederbörande myndigheters
åtgärder i denna sak vara synnerligen anmärkningsvärda.
Då det icke synes vara uteslutet att allt fortfarande högst betydande utgifter
äro erforderliga för förändrings- och kompletteringsanordningar å
fartyget, hava revisorerna funnit önskvärt, att marinförvaltningen mätte
åläggas att föranstalta om en ingående undersökning rörande dessa kostnader,
så att icke även i framtiden utan riksdagens särskilda prövning aii ■
slaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader kommer att i större
utsträckning belastas med ändrings- och kompletteringsarbeten för detta
övningsfartyg.
§ 13.
I skrivelse till marinförvaltningen den 12 juli 1924 anhöll varvscliefen
vid flottans station i Karlskrona — med förmälan att en pontonkran komme
att försäljas å Göteborgs auktionskammare den 16 juli 1924 samt att
kranen enligt beskrivning och besiktningsinstrument syntes lämpa sig förvärvets
behov — om bemyndigande att få avgiva anbud å nämnda pontonkran
samt om anbudet antoges inköpa kranen. Det i skrivelsen åberopade
besiktningsinstrumentet hade avgivits av mariningenjören av l:a
graden E. Löfvén och var av följande lydelse.
»Kranen är avsedd för 5 tons last med enkel och 15 tons med treskuren
lina. Vikter upp till 17 ton hava lyfts med kranen. Kranen föreföll att
hava varit illa underhållen den senaste tiden, men tycktes obetydligt sliten.
Auktionen äger rum den 16 dennes klockan 12 i Göteborg och torde
ett bud till 20,000 kronor vara lönande.»
Genom skrivelse till varvschefen vid flottans station i Karlskrona den
14 juli 1924 meddelade marinförvaltningen, att ämbetsverket icke hade
något att erinra mot att varvschefen avgav anbud å omförmälda pontonkran
samt att om anbudet antogs, inköpa kranen intill det belopp varvschefen
kunde finna fördelaktigt med hänsyn såväl till medelstillgång som
till pontonkranens uppskattade värde. Med anledning härav inropades
pontonkranen för flottans varv i Karlskrona till ett pris av 22,700 kronor.
Sedan pontonkranen, benämnd »Derrick», inkommit till Karlskrona varv,
besiktigades densamma den 25 augusti 1924. Besiktningsinstrumentet var
av följande lydelse.
Jämlikt varvschefens resolution den 21 juli 1924 få vi härmed vördsamt
avgiva rapport över verkställd besiktning av pontonkranen »Derrick».
Bordläggningen synes var god, men kan en närmare undersökning härav
först utföras i samband med dockning.
— 33 -
Spant och bottenstockar äro goda.
Garneringen är delvis dålig särskilt i matarvattentankarna, så att eu del
garneringsplankor behöva utbytas.
Däcket är i stort sett gott, endast några mindre skador behöva avhjälpas.
Luckorna i däcket behöva omändras sä att öppningarna förses med luckkarmar.
Vid nuvarande luckor tränger regnvatten ned och röter däcksbalkarna
vid luckorna, varjämte smuts från däcket spolas ned i matarvattentankarna.
Pontonen bör vidare kompletteras med pollare etc. i stället för ett par
spräckta sådana.
Kranstrukturen. De skarvstycken som sammanhålla kranbenens delar
äro några av ek och några av furu. De av furu äro delvis ruttna och
böra utbytas mot sådana av ek.
Svänghjulet vid bomfoten är delvis ruttet och behöver repareras. Ny
stödbock för bommen behöver tillverkas.
I övrigt synes kranstrukturen vara i gott tillstånd.
Maskinhuset. Taket fordrar översyn, då det i sitt nuvarande tillstånd
ej är tätt. En del fönster trasiga.
Maskinhuset bör förses med en kolbox för att möjliggöra att maskinrummet
hålles rent.
Ångpannan. Ångpannan befinner sig i gott tillstånd. Mantelplåtens
minsta tjocklek är 6.c millimeter. Tubernas övre infästningar äro delvis
något frätta, beroende på att regnvatten inkommit genom skorstenen.
Skorstenen måste nytillverkas och förses med spjäll. Infästningen i pannan
av uthlåsningsröret och matarledningen bör förändras då den nuvarande
infästningen med endast gängning i plåten är otillförlitlig. Enklast
ernås detta medels kontramuttrar på insidan av manteln. Ångpannan
och ångrör behöver isoleras. Maskineriet är i ett mycket gott tillstånd.
Huvudmaskinerna behöva hlott rengöras grundligt, varjämte en
kolvring och 2 bussningar i pistonståndsglandrarna behöva ersättas.
Ångmatarpumpen måste uppläggas fullständigt.
De båda wirar som användas för lyftning av lasten och manövrering av
gripskopan behöva ersättas med nya. Kullager och tappar för linskivor
etc böra överses.
Slutligen erfordras en del målningsarbeten.
Karlskrona den 25 augusti 1924.
S. A. Wallin. A. Döl 1 ing.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava kostnader, som
blivit en följd av erinringarna i besiktningsrapporten
uppgått till sammanlagt .................................................... kronor 85,122: 17
varav för maskindetaljen ........................ kronor 1,880: 13
och för skeppardetaljen ........................... » 4,092: 14
Kostnaderna för övriga underhålls- och kompletteringsarbeten
intill utgången av budgetåret 1927—1928 hava
uppgått till ........................................................................ _> 17,585: 5 4
Summa kronor 102,707: 71
3 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. I.
— 34 —
Revisorernas
uttalande.
1 en av varvschefen till revisorerna avgiven skrivelse har framhållits,
att för kranens iståndsättande erfordrats betydligt mera omfattande reparationsarbeten
än som vid den företagna besiktningen kunnat utrönas.
Efter kranens dockning hade det visat sig nödvändigt att med nytt ersätta
en del rutten bordläggning i sidor, gavlar och botten, ruttna däcksplankor,
däcksbalkar, spanttimmer, bottenstockar, ramträ m. m.
Revisorerna hava icke kunnat undgå att finna kostnaderna för ifrågavarande
pontonkran synnerligen höga. Enligt vad revisorerna från sakkunnigt
håll inhämtat skulle en ny pontonkran av den beskaffenhet och
med den kapacitet, varom här är fråga, betingat en kostnad av, högt beräknat,
allenast 75,000 kronor. Anmärkningsvärt är, att någon grundlig
undersökning rörande pontonkranens tillstånd icke företagits, innan den
inköptes för varvets räkning. Det torde få antagas, att, om de upplysningar
redan då förelegat, som sedermera framkommit rörande pontonkranens
beskaffenhet, vederbörande myndigheter icke skulle hava inköpt kranen,
även om inköpspriset varit att anse såsom billigt.
I det hela måste revisorerna anse att vederbörande myndigheter i fråga
om handläggning av förevarande sak ådagalagt en anmärkningsvärd brist
på omtanke.
§ 14.
Revisorerna hava avlagt besök vid repslagarbanan å flottans varv i
Karlskrona. Beträffande bokföringen av repslagarbanans inkomster och
Karlskrona, utgifter samt kalkylerandet av prisen har marinförvaltningen bland annat
i skrivelse till varvschefen den 5 juni 1926 lämnat vissa föreskrifter. Skrivelsen
är av följande lydelse:
Repslagarbanan
å
flottans varv
Kung], marinförvaltningen vill härigenom anmoda eder att för driften
vid repslagarbanan från och med den 1 juli innevarande år upplägga eu
särskild titel, benämnd S 178: »Repslagarverkstaden i Karlskrona», å vilken
titel verkstadens samtliga inkomster och utgifter skola bokföras.
Såsom inkomster skola upptagas alla influtna ersättningar för å verkstaden
tillverkade varor.
Såsom utgifter skola upptagas alla kostnader för verkstadens underhåll
— utom underhåll av byggnader — och drift, såsom avlöningar, materialier
för tillverkningen, maskiner och redskap m. m., transporter samt
övriga utgifter, som kunna hänföras till driftkostnader.
Vid verkstaden tillverkade varor inlevereras till materialförrådet. Ersättning
härför beredes verkstadens titel omföringsvis från materialförrådets
titel enligt vederbörligen fastställda priser.
Dessa priser fastställas av eder för ett år i sänder men kunna, om så
skulle visa sig erforderligt, under året höjas eller sänkas. Vid kalkylerandet
av priserna iakttages, att inkomsterna å verkstadens titel ej blott skola
balansera de löpande utgifterna utan jämväl kunna bestrida kostnaderna
för eventuella förbättringar och efter kungl. marinförvaltningens prövning
även utvidgningar av verkstaden. (Kursiverat av revisorerna.)
Utlämningspriserna fritt materialförrådet fastställas av eder i vanlig
ordning.
— 35 —
Enligt vad revisorerna inhämtat var självkostnadspriset för vid verkstaden
tillverkat tågvirke av olika slag under budgetåren 1926/1927 och
1927/1928 respektive 226,606 kronor 79 öre och 189,621 kronor 31 öre. Efter
de priser, som debiterats vid utlämning av tågvirke från allmänna materialförrådet,
utgjorde värdet av nämnda tillverkning respektive 287,526
kronor 84 öre och 240,625 kronor 53 öre. Verkstadens vinst kom härigenom
att uppgå till respektive 60,920 kronor 5 öre och 51,004 kronor 22 öre. För
verkstadens räkning hava under år 1928 anskaffats maskiner till ett sammanlagt
värde av 32,979 kronor 28 öre. Vidare hava kostnaderna för ändringsarbeten
å verkstaden under de senaste åren uppgått till sammanlagt
5,900 kronor. Kostnaderna för inköp av maskiner samt vidtagna ändringsarbeten
å verkstaden hava bestritts av den vinst, som uppkommit å verkstadens
tillverkning.
Det tillvägagångssätt, som av marinförvaltningen anvisats för priskalkyleringen,
har medfört att avsevärda nyanskaffningar för repslagarbanans
räkning kunnat ske utan att frågan härom behövt underställas
riksdagen. Med en mera allmän tillämpning av en dylik metod skulle
uppenbarligen utan möjlighet till kontroll eller närmare prövning från
riksdagens sida myndigheter, som bedriva tillverkning av förnödenheter
för statens räkning, kunna i stor utsträckning vidtaga dispositioner, vilka
medföra betydelsefulla ekonomiska konsekvenser för statsverket, då ju de
kalkylerade priserna i det hela mer eller mindre bliva beroende av vederbörandes
godtyckliga bestämmande. Frågan har ur principiell synpunkt
synts revisorerna så viktig, att de ansett sig böra fästa riksdagens uppmärksamhet
på vad i denna sak förekommit.
Revisorernas
uttalande.
— 36 —
Nödhjälpsarbeten
å GulJbergs
kronopark.
FEMTE HUVUDTITELN.
Socialdeparte in eu te t.
§ 15.
Å Gullbergs kronopark i Östergötlands län ha under senaste åren pågått
vissa nödhjälpsarbeten. Det största arbetet har utgjorts av en järnväg
för virkes framförande till den söder om kronoparken vid Motala
ström belägna, domänverket tillhöriga Sjöbacka ångsåg. Därjämte har
anlagts vissa vägar, varjämte igångsatts en del torrläggningsarbeten.
Ifrågavarande kronopark är belägen norr om Motala ström ej långt från
Roxen. Den har en utsträckning av cirka 13 kilometer i ost-västlig riktning
och 7 kilometer i nord-sydlig riktning. Skogs- och hagmarken uppgår
till cirka 5,500 hektar. Skogsmarks- och virkesvärdet utgör enligt uppgift
till årets taxering omkring 1,000,000 kronor.
Revisorerna hava avlagt besök å kronoparken.
Nödhjälpsarbetena på kronoparken igångsattes i februari 1923 och ha
alltsedan dess pågått med en arbetsstyrka växlande mellan 100—200 man.
Arbetslöshetskommissionens intill augusti 1928 nedlagda kostnader belöpa
sig till 1,300,000 kronor, och domänstyrelsens utgifter under samma tid
uppgå till cirka 250,000 kronor. Av nämnda båda kostnadsbelopp faller
huvudparten på ifrågavarande järnvägsanläggning, vilken börjar i kronoparkens
norra del vid Hyttsjöbron och löper i sydvästlig huvudriktning
till Motala ström (Norrbysjön). Inräknat ett cirka 8 kilometer långt sidospår
till Rådslå har den en längd av omkring 25 kilometer. Häri ingår
emellertid en redan tidigare befintlig bansträcka om cirka 5 kilometer
från kronoparkens södra del över slätmark söder om kronoparken ned till
Motala ström. Järnvägen har en spårvidd av O.600 meter. Rörande barn
företagets närmare tillkomst hava revisorerna i övrigt inhämtat följande.
Under hösten 1922 beslöts igångsättning av nödhjälpsarbeten å Gullbergs
kronopark. Det första arbete, som härvid lämpligen ansågs böra ifrågakomma,
var en fortsättning av ifrågavarande järnvägsanläggning norrut i
kronoparken. Enligt kontrakt mellan domänstyrelsen och arbetslöshetskommissionen
av den 17 februari 1923 åtog sig kommissionen arbetets utförande.
Till grund för kontraktet låg ett uppgjort kostnadsförslag, vilket
för den cirka 20 kilometer långa nya järnvägsbyggnaden slutade på
ett belopp av 305,589 kronor, oberäknat rullande materiel. Snart nog visade
det sig emellertid att även den sydligaste, tidigare anlagda spårsträckan
var i behov av omläggning genom stoppning och grusning samt in
-
- 37
läggning1 av nya sliprar in. in. Kostnaderna härför beräknades till 10,000
kronor. Kontrakt om detta arbetes utförande avslutades den 20 augusti
1923.
Sedan därefter omfattande arbeten å järnvägen igångsatts, var på sommaren
1924 deras avbrytande på tal från kommissionens sida. Å den sydligaste
sträckan Motala ström—Prostendal, vilken sträcka är cirka en mil
lång och innefattar jämväl den redan anlagda linjen närmast Motala
ström, var terrasseringsarbetet då i huvudsak avslutat. En del fyllning
och någon bergsprängning återstod dock liksom ock en hel del dikning
samt all grusning och rälslaggning ävensom anläggning av vissa trummor
å äldre delen och en del sådana å den nyare. Vederbörande jägmästare
framhöll emellertid angelägenheten av att åtminstone denna
sträcka fullbordades, så att man erhölle något resultat av de igångsatta
arbetena. Då den gamla linjen låge uppbruten på långa sträckor vore
man eljest ur virkesutforslingssynpunkt avsevärt sämre lottad än när arbetena
påbörjades. Även å andra sträckor av järnvägen vore så stora arbeten
utförda att dessa knappast kunde lämnas ofullbordade.
Järnvägsföretaget har sedermera fortsatts. Först år 1926 har järnvägen
fullt kunnat tagas i bruk.
Efter det under sommaren 1925 fråga uppkommit om anskaffande av
ytterligare arbetslöshetsarbeten å kronoparken, har den 6 november 1925
kontrakt avslutats mellan kommissionen och domänstyrelsen om anläggning
av 23 lastplatser utmed järnvägen för en beräknad arbetskostnad av
cirka 45,000 kronor. Dessa lastplatser hava av revirförvaltaren ansetts
nödvändiga för att kronoparken skall få verkligt gagn av järnvägen. Där
de i kärr och mossar gående vintervägarna, efter vilka virke vore avsett
att framforslas till spårvägen, skure denna, låge nämligen spårvägsbanken,
enligt vad jägmästaren framhöll, till följd av verkställda utfyllningar
avsevärt högre än vintervägarna; man kunde icke utan oskäliga kostnader
lasta virket på sådana ställen. Vintervägarna måste därför ledas fram till
platser, lämpliga för lastning, där spåret icke låge för högt i förhållande
till omgivande mark. På sådana ställen måste skogen avverkas, stubbar
och stenar borttagas, varjämte marken måste avjämnas i och för erhållande
av utrymme för virkets uppläggning vid spårvägen samt undvikande
av onödigt höga lastningskostnader. Arbetena å dessa platser pågå för
närvarande.
Kostnaderna för järnvägen, oberäknat lastplatserna, men inräknat
iståndsättningen av den äldre sträckan närmast Motala ström, hava uppgått
till cirka 800,000 kronor, varav 650,000 kronor falla på arbetslöshetskommissionen
och 150,000 kronor på domänstyrelsen. I arbetslöner hava
av kommissionen utbetalats 350,000 kronor. I nämnda kostnadsbelopp ingå
emellertid icke kostnaderna för de avsevärda kvantiteter trävirke, som använts
i form av sliprar, timmer i rustbäddar över mossar o. s. v. Ensamt
till sliprar har åtgått över 1,200 kubikmeter virke. Enligt vad revirför
-
— 38 —
valtaren upplyst har han vid slipersa vverkningen tillvägagått på sådant
sätt, att trädens grövre och värdefullare del tagits till sågtimmer, som
framforslats och försågats vid Sjöbacka sågverk, under det att trädens
mindre värdefulla toppdelar utkörts till klingsåg i närheten av järnvägslinjen,
varest försågning till sliprar ägt rum.
Lokomotiv och viss annan rullande materiel fanns redan tidigare anskaffad
för den äldre delen av järnvägen. Denna materiel har under de
gångna åren i stor utsträckning använts vid järnvägsanläggningen och
för arhetslöshetskommissionens övriga arbeten å kronoparken. Hänsyn
till dess förslitning har ej tagits vid beräkningen av förutnämnda kostnadshelopp.
Rörande nyttan av järnvägen har revirförvaltaren i en den 5 december
1928 dagtecknad skrivelse anfört följande:
När under hösten 1922 begärdes att nödhjälpsarheten skulle igångsättas
å domänfondens skogar, beslöts, att såsom första arbete inom Gullbergs revir
skulle ifrågavarande järnvägsanläggning utföras. Anledningen härtill
var, att vintrarna här i orten i regel äro hlida och snöfattiga, varför
utforslingen av timmer till revirets såg vid Sjöbacka samt av props, pappersved
och ved till Göta kanal varit alltför ojämn. Såsom en följd härav
kunde ej en årlig jämn sysselsättning beredas sågverkets arbetspersonal,
vilket fördyrade sågningsarbetet och inkomsterna från reviret blevo givetvis
i hög grad beroende av tillgång eller brist på vinterföre. Transportvägarnas
längd växlade mellan 8 och 20 kilometer och under år med dåliga
vintrar måste till stor ''del sommarkörning på hjuldon äga rum med
20 procent fördyrade körkostnader. Följande antal kubikfot sågtimmer
har under olika år tillförts sågen från kronoparken:
1911 |
1912 |
1913 |
1914 |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
1919 |
2,597 |
67,777 |
24,120 |
76,851 |
142,417 |
142,865 |
100,724 |
10,976 |
52,336 |
1920 |
1921 |
1922 |
1923 |
1924 |
1925 |
1926 |
1927 |
1928 |
118,274 100,174 103,322 126,845 92,539 40,858 131,514 131,279 158,947
Timmer transporterades första gången på den nyanlagda järnvägen
år 1925, dock detta år endast på en kortare, då färdigbyggd sträcka. Först
år 1926 togs järnvägen i bruk till full omfattning. Medeltalet av transportkostnaderna
för åren 1925—1927, under vilka år den nyanlagda järnvägen
använts, understiger med 8 öre per kubikfot timmer''1924 års kostnader
för timrets transport till sågen. Den normala timmeravverkningen
per år från Gullbergs kronopark har beräknats till i runt tal 125,000 kubikfot.
År 1928 har denna avsevärt överskridits till följd av en stark stormfällning
efter den ordinarie timmerfällningens slut, då man måste taga
vara på vindfällena och även lyckades få fram det därav upphuggna timret
till sågen genom användande av järnvägen. Ojämnheten i tidigare
framforslingsmöjligheter beträffande props, pappersved och ved till
Göta kanal framgår därav, att, sedan domänfonden förvärvat nuvarande
Gullbergs kronopark under ett år minst kunnat framforslas allenast 112
kubikmeter props, pappersved och ved och mest 8,110 kubikmeter av samma
virkesslag. Normalt beräknas cirka 5,000 kubikmeter dylikt virke per
år böra utforslas från Gullbergs kronopark till Göta kanal. Genom an
-
— 39 —
vändande av järnvägen minskas transportkostnaden med 40 öre per kubikmeter.
Den årliga besparing i kostnader för virkestransporten, som genom
järnvägsanläggningen vore att vinna, skulle alltså enligt revirförvaltarens
beräkning kunna uppskattas till ungefärligen 12,000 kronor eller 10,000
kronor å timmerforslingen till sågen samt 2,000 kronor å nedforslingen av
props, pappersved och ved till Göta kanal. Vid nämnda beräkning synes
visserligen hänsyn tagits till kolkostnad och övriga direkta utgifter för
driften å järnvägen men ej till kostnader för amortering av rullande materiel
eller järnvägens underhåll. Ej minst underhållskostnaden av ifrågavarande
2.5 mil långa järnvägslinje torde bliva betydande. För underhållet
erfordras påkörning av grus, lyftning, stoppning och annan justering,
ombyte av sliprar och räls, frihållande av järnvägsbanken från växtlighet
m. m.
Återstoden av ovannämnda kostnadsbelopp å 1,200,000 kronor har i huvudsak
nedlagts på vägarbeten. Dessa, som alltjämt pågå, sträcka sig
över en våglängd av sammanlagt nära 2 mil. Dagsverkskostnaderna för
desamma hava intill början av december 1928 utgjort cirka 220,000 kronor.
Den bristfälliga planläggningen av ifrågavarande järnvägsanläggning
är påtaglig. I stället för en beräknad kostnad av cirka 300,000 kronor —
ett belopp, som i och för sig var så avsevärt, att tvekan kunde hysas om
företagets ekonomiska berättigande — hava i verkligheten utgifterna
uppgått till 800,000 kronor. I denna summa ingår ej värdet av använt
virke och ej heller kostnaderna för rullande materiel. Ej heller ha häri
inräknats utgifterna för de 23 lastplatser, vilkas anläggning nödvändiggjorts
av järnvägen och varå arbetena för närvarande pågå.
Huvudanledningen till företagets igångsättning lärer vara att söka i att
en fortsättning av den redan tidigare förefintliga kortare spårvägslinjen
över den öppna terrängen närmast Motala ström ansågs önsklig. Under de
fortsatta arbetenas gång visade sig emellertid sistnämnda linje så bristfällig,
att densamma på långa sträckor måste omläggas . Därest detta
förhållande beaktats redan före det fortsatta järnvägsarhetets igångsättning
samt om över huvud de förberedande kalkylerna uppgjorts med den
omsorg som med hänsyn till företagets omfattning varit tillbörlig, torde
anläggningen aldrig hava kommit till stånd.
Att jämväl ur arbetslöshetssynpunkt banföretagets lämplighet kan
ifrågasättas, belyses bäst av den tvekan, som under sommaren 1924 — sedan
omfattande arheten utförts — gjorde sig gällande om lämpligheten av
dess fullbordan.
Även de utförda vägarbetena å kronoparken, i huvudsak s. k. revirvägar
för framforsling av virke, hava dragit mycket höga kostnader i jämförelse
med vad som är fallet då dylika arbeten utföras på vanligt sätt i
Revisorernas
uttalande.
— 40 —
VäganläggningHarsprånget—
Jokkmokk.
revirförvaltningens regi. Ensamt utgifterna för nödhjälpsarbetarnas löner
uppgå till över 10 kronor för löpmeter.
Sammanlagt har under de senaste åren för transportväsendets förbättring
å Gullbergs kronopark nedlagts cirka 1Va miljon kronor, ett belopp,
som vida överstiger skogsområdets hela uppskattade värde. Huvudsyftet
med arbetena har visserligen varit att lindra arbetslösheten. Även med
beaktande av detta förhållande kan dock enligt revisorernas mening dem
skedda kapitalförbrukningen knappast anses ekonomiskt försvarlig.
§ 16.
I samband med sin resa i Lappland togo revisorerna i betraktande en
av statens arbetslöslietskommission utförd väganläggning mellan Harsprånget
och Jokkmokk.
Rörande ifrågavarande väganläggning föreligger ett mellan statens arbetslöshetskommission
(Norrlands statsarbeten) och Jokkmokks lappmarks
tingslags vägbållningsdistrikt den 16 januari 1922 upprättat kontrakt, enligt
vilket statsarbetena åtogo sig anläggandet av en 4 meter bred och 38,545
meter lång väg mellan ovannämnda platser, inklusive en 3 meter bred
bängbro över Lilla Lule älv och anordningar för landsvägstrafik å Inlandsbanans
bro över Stora Lule älv, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med ett enligt förordnande av länsstyrelsen uppgjort tekniskt kostnadsförslag.
Kostnaderna för anläggningen beräknades till 480,000 kronor, vilket
belopp skulle fördelas sålunda (posterna angivna i avrundade belopp):
Arbetslöshetskommissionen .............. kronor 240,000: —
Vägdistriktet ........................................ » 115,000: —
Statens järnvägar ................................ » 125,000: —
Summa kronor 480,000: —
Statens järnvägars bidrag ansågs motiverat på grund av väganläggningens
nytta vid arbetena å den jämsides med vägen planerade järnvägslinjen
Porjus—Jokkmokk. Vägdistriktets bidrag var bestämt med utgångspunkt
från att distriktet skulle behöva tillskjuta allenast högst en
tredjedel av den beräknade totalkostnad, som återstod, sedan statens järnvägars
bidrag frånräknats.
Efter det arbetena igångsatts i december 1921, visade det sig snart nog
att kostnadsförslaget icke var tillfredsställande uppgjort. Massberäkningarna
voro felaktiga; särskilt åtgick betydligt större jordfyllningsmassor
i de djupa myrarna mellan Haikakberget och Vaikijaure. A-priserna
för terrassering till färdig väg voro på långa sträckor för lågt beräknade
med hänsyn till den svåra terrängen, särskilt mellan Harsprånget och Haikakbäcken.
Alldeles för liten hänsyn var också tagen till de dyrbara transportkostnaderna
och förläggningsförhållandena i dessa trakter. Enligt
verkställda överslagsberäkningar borde det ursprungliga kostnadsför
-
— 41
slaget linva väsentligt ökats, för att det skulle ansluta sig till de verkliga
förhållandena. Anledningen till dessa felräkningar har uppgivits vara dels
den, att undersökningsförrättaren var anmodad att forcera arbetet — han
utförde det ock på mycket kort tid — dels även att en allmän önskan på
orten förelåg, att vägbyggnaden skulle komma till stånd, varigenom undersöka
ingsförrättaren ofrivilligt torde liava påverkats att nagot för sangviniskt
beräkna vissa kostnader. Vintern 1921—1922 var också ovanligt
snörik, vilket i hög grad fördyrade skogsröjningen, bro- och trumbyggnadsarbetena.
Sommaren och hösten 1923 voro ovanligt regnrika, vilket
här som på många andra platser mycket fördyrade terrasserings- och
hårdgörningsarbetena. Av vederbörande arbetschef har vidare framhållits,
att hänsyn till arbetslöshetens omfattning och variationer förorsakade
att många arbeten måste bedrivas i oekonomisk tidsföljd och stundom även
på oekonomiskt sätt. Täta ombyten av arbetslösa, särskilt i fråga om vissa
yngre arbetare från malmfälten förorsakade ävenledes stora kostnadsökningar.
Antalet vid företaget sysselsatta arbetslösa hava utgjort högst 608 och
i medeltal 312. Arbetet avsynades den 21 oktober 1923.
Totalkostnaderna för anläggningen liava uppgått till 1,430,000 kronor.
Till detta belopp böra dock läggas utgifterna för kompletteringsarbeten
cirka 60,000 kronor, varav 40,600 kronor anvisats från ett vid 1924 års riksdag
beviljat anslag till färdigställning av vissa arbetslöshetsföretag,
igångsatta av Norrlands statsarbeten; återstoden har bestritts av vägdistriktet
enligt åtagande.
På ett ställe i närheten av Jokkmokk, där vägen passerar fram genom
en myr, hade, enligt vad revisorerna iakttogo, uppkommit svåra sättningar,
för vilkas avhjälpande pågingo fyllningsarbeten.
Ifrågavarande väg löper så gott som helt jämsides med järnvägslinjen
Porjus—Jokkmokk. I avseende å väganläggningens behövlighet må ock
erinras att Jokkmokk redan tidigare äger landsvägsförbindelse (numera
postdiligensförbindelse) österut till Murjek vid järnvägen Boden—Narvik
och dessutom sydost ut till Älvsby vid norra stambanan. Väganläggningens
betydelse som en ny sammanhängande landsvägsled från Porjus
över Jokkmokk söderut är dock obestridlig; Porjus och övriga platser utmed
den nya vägen ha genom densamma kommit i förbindelse med vägsystemet
inom sydliga delar av Norrbotten. Behövligheten av en materialväg
för transporterna till järnvägsbygget Porjus—Jokkmokk utgjorde
tvivelsutan också ett starkt motiv för vägarbetets påbörjande.
Vid fx-ågans bedömande får man ej heller lämna obeaktat, att arbetet
igångsattes under en tid av svårartad arbetslöshet, vilket förhållande gjorde
den snara tillkomsten av ett större nödhjälpsarbete inom orten synnerligen
angeläget.
Den bristfälliga planläggningen av ifrågavarande arbetslöshetsföretag
Revisorernas
uttalande
— 42 —
är dock anmärkningsvärd; i stället för det kalkylerade beloppet, 480,000
kronor, hava totalkostnaderna i verkligheten stigit till cirka 1,500,000 kronor
eller tre gånger så mycket. På grund av det ingångna kontraktets
mindre lämpliga avfattning har staten så gott som helt nödgats ikläda
sig denna högst betydande merkostnad.
§ 17.
Ejrataisvägen. Under sin resa till södra Sverige togo revisorerna i betraktande ett av
statens arbetslöshetskommission på sista tiden utfört vägarbete å Osby
kronopark i Kristianstads län, den s. k. Ejrataisvägen.
Körande ifrågavarande väganläggning föreligger ett mellan kommissionen
och domänstyrelsen den 4 februari 1927 upprättat kontrakt, enligt vilket
kommissionen åtog sig att i egen regi utföra arbetena utan att domänstyrelsen
drabbades av några kostnader för arbetares avlöning, förplägnad
eller resor, varemot det ålåg domänstyrelsen att ombesörja körslor,
tillhandahålla stenkross för makadamslagning samt erforderliga sprängämnen
m. m.
Kostnaderna för den 2,640 meter långa väganläggningen, utförd med
makadamiserad vägbana och 4 meters normalbredd, beräknades enligt ett i
november 1926 uppgjort kostnadsförslag till 40,719 kronor 50 öre eller cirka
15 kronor 40 öre per meter. Erforderliga vändplatser beräknades kosta
1,500 kronor. De största kostnadsposterna voro schaktning och bankfyllnad.
15,750 kronor samt makadamisering: 11,088 kronor. I kostnadsberäkningarna
ingingo inga utgifter för administration eller sociala kostnader.
I kontraktet angavs sammanlagda kostnaden till 46,000 kronor.1
I verkligheten hava kostnaderna för väganläggningen uppgått till cirka
70,000 kronor eller nära 27 kronor per meter, enligt följande sammanställning:
-
Arbetslöshetskommissionen.
Arbetskostnad................................................................................ kronor 45,300: —-
Sociala kostnader, vari ingå utgifter för arbetarnas resor,
sjukvård, förläggningskostnad m. m................................. » 13,500:
Domänstyrelsen.
Körslor, sprängämnen m. m..................................................... » 10,000: —
kronor 68,800: —
Rörande dessa kostnaders fördelning på olika tekniska poster föreligger
ingen utredning.
Vägen är utförd efter i stort sett samma standard som de allmänna
1 I en den 22 januari 1927 uppgjord promemoria, som synes legat tillgrund för domänstyrelsens
ståndpunkttagande till frågan, angavs den beräknade totalkostnaden till 50,000
kronor, varav 43,000 kronor beräknades falla pa arbetslöshetskommissionen och 7,000 kronor
på domänverket.
— 43
vägarna. Terrasseringsarbetena å densamma äro betydande, ivevisorerna
lade sålunda märke till att eu större ås genomschaktats, något som genom
en omsorgsfullare renstakning kunnat undvikas. Vågbanan liade därstädes
framdragits med en lutning av cirka 7.5 meter på 100 meter; därest å
denna plats vägen — i enlighet med vad som ursprungligen avsetts — erhållit
den större lutningen 10:100 hade tvivelsutan kostnadsbesparing
kunnat vinnas.
Arbetet påbörjades den 16 februari 1921 med 8 man, vilket antal under
eftervintern stegrades till 40. Efter det under våren och sommaren cirka
40—45 man varit sysselsatta vid väganläggningen, sjönk sedermera arbetarantalet.
Vid årsskiftet 1927/1928 uppgick antalet nödhjälpsarbetare till
cirka 15 och därefter i februari och mars till allenast cirka 5, i april till
10 och den 30 juni 1928, då arbetet avslutades, till cirka 15.
Vägen genomlöper södra delen av det omkring 7 kilometer från Osby
belägna blocket I å nämnda kronopark. Det av vägen sålunda beiörda
skogsområdet begränsas i norr av den nya landsvägen Visseltofta Osby
och sträcker sig cirka 2.5 kilometer i sydlig huvudriktning med en medelbredd
av 700—900 meter. Den nya väganläggningen är icke avsedd som
utfartsväg från bebyggd plats. Dess södra slutpunkt är belägen mitt i
skogen i områdets södra del. Från det i sydkanten av området belägna
torpet Ejratal finnes redan tidigare utfartsväg till ovannämnda landsväg.
Dessutom har sedan gammalt en skogsväg, användbar till körslor, gått
fram genom området i nord-sydlig riktning, varjämte området i sin norra
del genomlöpes av den gamla landsvägen till Osby.
Den del av blocket, för vilken den nya väganläggningen kan väntas
bliva till nytta, utgöres av omkring 160 hektar skogsmark, i huvudsak barrskog
i ofta trasiga och luckiga bestånd. Nuvarande virkesförråd beräknas
uppgå till 11,500 kubikmeter, övervägande skog i yngre åldersklasser; därav
utgöres en del av cirka 40-årig efter kultur med tyskt frö uppkommen
tall av sämre typ. Från domänstyrelsen har emellertid uppgivits att värdet
av rotstående skogen efter nuvarande förhållanden genom väganläggningen
skulle ökas med cirka 2 kronor per kubikmeter, motsvarande med
hänsyn till nuvarande virkeskapitalet ett belopp av cirka 23,000 kronor.
Ejratalsvägen vore även till nytta ur förvaltningssynpunkt och med hänsyn
till möjligheten över huvud av en intensivare mark- och beståndsvård.
Såvitt av handlingarna framgår, synes vägen ej bliva till någon mera
nämndvärd nytta för angränsande, enskilda tillhöriga skogar.
Av de taxeringsvärden, som vid innevarande års fastighetstaxering
åsatts Osby kronopark, kan enligt inhämtad uppgift cirka 35,000 kronor
anses belöpa å ifrågavarande skogsområde.
Det skogsområde, som beröres av här avsedda väganläggning, är till
omfattningen tämligen begränsat och upptages till övervägande del av
yngre skog, delvis av sämre beskaffenhet. Gentemot domänstyrelsens rän
-
Kevisorernas
uttaland e.
44 —
tabilitetssiffror för vägen kan också anmärkas att några större avverkningar
under den närmaste framtiden icke torde vara att påräkna därifrån;
under nu gällande skogsindelningsperiod fram till år 1942 äro avverkningarna
sålunda avsedda att i huvudsak inskränkas till fällning
av en del undermålig skog samt i övrigt vissa beståndsvårdande huggningar
och gallringar.
De vägar, som redan förut funnos inom skogsområdet eller leda från
detta, öppna också möjlighet till skogsvård samt virkestransporter på ett
relativt tillfredsställande sätt. Det förtjänar nämnas att i det skogsindelningsförslag,
som av domänstyrelsen fastställdes den 11 februari 1924,
uttryckligen framhållits att inga nya vägar erfordrades.
Att under sådana förhållanden utföra en större väganläggning genom
området för eu så hög kostnad som nära 27 kronor per längdmeter måste
anses såsom misshushållning. Uppmärksammas må att till kapitalutgiften,
cirka 70,000 kronor, måste läggas underhållskostnaderna. Arbetena
med hårdgörningen av vägbanan syntes icke vid revisorernas besök vara
fullt avslutade. I varje fall torde anläggningen kräva ett omfattande underhåll
i form av påkörning av makadam m. in., innan densamma kan anses
fullt färdigställd. Känt är att s. k. allmänna vägar i dessa trakter
kunna åstadkommas för cirka 10 kronor per längdmeter.1 För skogsvägar
torde kostnaden ställa sig väsentligt lägre även om dessa — såsom numera
under vissa förhållanden torde vara ändamålsenligt — givas sådan
stabilitet, att de kunna användas även för trafik med lastbilar.
I avseende å det tekniska utförandet må också antecknas att vederbörande
jägmästare anfört betänkligheter mot att väganläggningen gåves
en alltför vid omfattning. Av nämnda tjänsteman ifrågasattes sålunda,
huruvida icke vägbredden borde begränsas till 3 meter, varigenom kunde
beräknas en kostnadsminskning av cirka 1Ö-—12 procent, varjämte också
från hans sida uttalades tvekan om lämpligheten av den dyrbara makadamiseringen
av anläggningen med hänsyn till att vägen åtminstone för
den närmaste framtiden huvudsakligen komme att befaras med hästskjuts.
Man får visserligen ej glömma att vägarbetet delvis tillkommit av sociala
skäl. Härvid har framför allt förekomsten av stora skärningsarbeten,
lämpliga att utföras vintertid, betraktats som fördelaktigt. Det förtjänar
dock antecknas att mellan domänstyrelsen och arbetslöshetskommissionen
jämväl kontrakterats om utförande av dikningsarbeten inom reviret,
vilka arbeten ock erbjudit arbetstillfällen under vintermånaderna.
Påfallande är det i stort sett ringa antal arbetslösa, som sysselsatts vid
vägen under själva vintermånaderna. Ej heller ur denna synpunkt lärer
alltså arbetet kunna sägas hava medfört någon nytta, som tillnärmelsevis
svarar mot kapitalutgiften.
1 Sålunda har 1926 — 1927 anlagts en 4 meters allmän väg från Stavsjö till Angelstads
järnvägsstation för en kostnad av kronor 11:04 per meter.
— 45
§ 18.
På Folkströmmens kronoparlc inom Östergötlands och Örebro län bär
under de senaste åren utförts en del vägarbeten av arbetslöshetskommissionen.
I samband därmed har också anlagts en lastplats vid Trollellodsj
anhalt vid den utmed kronoparkens västra gräns löpande Pålsboda—Finspångs—Norrköpings
järnväg. Rörande dessa arbeten föreligga avslutade
kontrakt mellan domänstyrelsen oeli arbetslöshetskommissionen av den
22 april och den 9 september 1926 samt den 15 november 1928. De utförda
arbetenas natur och kostnaderna för desamma framgå av närstående tablå.
Ifrågavarande kronopark innefattar 1,581 hektar skogsproduktiv mark
samt 999 hektar impediment, till stor del mossmark. Virket från kronoparken
avsättes dels till Skönnarbo och Hjortkvarns stationer samt den mellan
dessa stationer belägna Trolleflods hållplats, dels ock till den i närheten
av kronoparken befintliga sågen vid Lyrsände och det närbelägna
Grytgöls bruk. Rörande avverknings- och avsättningsförhållanden m. in.
hava revisorerna i övrigt från domänstyrelsen erhållit följande uppgifter.
Virkesförrådet å den produktiva skogsmarken är uppskattat till 178,000
kubikmeter eller 113 kubikmeter per hektar. Tillväxten å skogen utgör
enligt vid skogsindelningsförrättningen 1924/1925 gjord beräkning 5,125
kubikmeter per år, en kvantitet som kommer att ökas i den mån bestånden
hinna genomgås med gallringar.
Med hänsyn till dels åldersklassernas fördelning, dels ock beståndens delvis
ännu ogallrade beskaffenhet har överjägmästaren beräknat, att under
närmaste tio år skulle uttagas omkring 5,000 kubikmeter årligen. Härav
skulle — utöver ris, grenar och i taxeringen ej ingående torrskog — till husbehovsved
åtgå omkring 200 kubikmeter årligen till kronoparkens och arrendatorernas
behov, samt till avsalu kunna beräknas en årlig virkeskvantitet
av 4,800 kubikfamnar. Approximativt har överjägmästaren beräknat,
att av avsaluvirket skulle utfalla årligen
timmer ................................................................ 1,300 kbm.
pappersved av tall och gran samt ved 2,000 »
träkol (600 vagnskuberade läster.................... 1,500 »
tillsammans 4,800 kbm.
Hittillsvarande avsättning har varit anlagd på framkörning av skogsprodukter
till Skönnarbo och Hjortkvarns stationer samt till Grytgöls
bruk och sågen vid Lyrsände. Efter vägnätets fullbordande räknas hädanefter
på avsättning, dels till Grytgöls bruk, dit föreslagna vägen öster
om Folkströms bruk (IV) skulle underlätta transporterna, dels till förenämnda
såg (i södra delen av sjön Lyren), dit- timret flottas i sjön Lyren,
till vilken vägar nu skulle leda från samtliga blocken, dels ock huvudsakligast
till Trolleflods anhalt samt beträffande sydligaste delen av kronoparken
allt fortfarande till Skönnarbo.
Medelavståndet å de äldre vägarna till Skönnarbo och Hjortkvarns stationer
utgör från kronoparken i sin helhet omkring 9 kilometer, under det
att medelavståndet till Trolleflods anhalt och, vad beträffar den sydligaste
N ö
Folkströmmens
kronopark.
- 46
delen av kronoparken, till Skönnarbo icke utgör mer än omkring 5 kilometer.
Körvägen skulle alltså i genomsnitt minskas omkring 4 kilometer.
Tablå utvisande domänstyrelsens och arbetslöshetskommissionens kostnader för
kontrakterade arbeten å Folkströmmens kronopark.
Arbete |
I kon-trakten Kr. |
Meter |
Domän- styrel- sen Kr. |
Arbetslöshets- kommissionen |
Total- . Kr. |
|
Löner till arbetare Kr. |
Administra-tion å arbets-platsen jämte Kr. |
|||||
Väg Trolleflod—Lyrsboholm ......... |
66,000 |
6,600 |
27,000 |
90,000 |
11,900 |
128,900[ |
» Strömfallet—Björnmossen ...... |
8,000 |
1,000 |
3,000 |
9,200 |
1,200 |
13,400 |
» VI....................................... |
11,000 |
1,800 |
3,500 |
9,500 |
1,250 |
14,250 i |
» VIII................................... |
9,000 |
1,250 |
2,500 |
8,700 |
1,150 |
12,350 | |
Lastplats vid Trolleflod ............... |
13,000 |
— |
10,000 |
14,500 |
1,900 |
26,400 | |
Dikningar ................................. |
21,700 |
— |
4,000 |
20,000 |
2,600 |
26,600 ; |
Summa kr. |
128,700 |
— |
50,000 |
151,900 |
20,000 |
221,900 5 |
Sociala kostnader j |
1 70,000 |
|||||
Summa verkliga kostnader |
291,900 |
I nämnda belopp ingår ej värdet av det virke, som använts för arbetena.
Vid beräkning av den på grund av nya vägnätet minskade utdrivningskostnaden
bör hänsyn tagas icke blott till drivningsvägarnas längd
utan även till deras beskaffenhet, d. v. s. i första hand mot-lutförhållandena.
Det nya vägnätet är härutinnan vida fördelaktigare än det gamla.
Enligt gällande drivningspriser i trakten utgör den minskade körningskostnaden
enligt överjägmästarens beräkning per verklig kubikmeter fast
mått mellan nuvarande medelutkörsväg om 9 och blivande om 5 kilometer
för
timmer................................................................ kronor 1: 15
ved- och massa ved............................................ » 1: 25
träkol ................................................................ » 0:40
Därest allt saluvirke utköres till järnväg, skulle minskningen i drivningskostnad
för årsavverkningen utgöra (1,300 X 1.15 4- 2,000 X I.25 +
1,500 X O.40) = 4,595 kronor, från vilken summa bör avdragas blivande
ökade årliga underhållskostnader för vägarna. Härvid är att märka att
av de nytillkommande vägarna endast den 6,600 meter långa vägen nr 1
kräver egentligt underhåll. Övriga vägar, om vilkas utförande förslag
väckts, skulle bli fasta basvägar och ej kräva nämnvärt underhåll utöver
vad som enligt körningsackord åligger körare att verkställa. Dessutom
minskas underhållskostnaden på de gamla vägarna, vilka framdeles
endast i ringa utsträckning skulle användas, exempelvis vägen norrut till
Hjortkvarn, å vilken kronan -underhåller omkring 2,000 meter. Likaså
1 Förläggningskostnader, ortstillägg, resor, sjukvård samt den på arbetsplatsen belöpande
delen av kommissionens centrala förvaltning.
47 —
minskas kostnaden för upptrampning av basvägar under milda men snörika
vintrar. Med hänsyn till den nytta arrendatorerna komma att få av
de nya vägarna torde de kunna åläggas någon grusningsskyldigliet. överjägmästaren
har beräknat, att den totala ökningen i årliga underhållskostnaden,
därest samtliga föreslagna vägar byggas och ordentligt grusas,
icke skulle behöva komma att överstiga 300 kronor.
Ytterligare ett avdrag å drivningskostnaden bör göras, nämligen för den
fraktfördyring, som är en följd av att större delen av utlastningen beräknas
ske vid anhalt och ej vid station.'' För närvarande utlastas huvudparten
av virket vid Skönnarbo, återstoden vid Hjortkvarn. Fraktfördyring
skulle sålunda uppstå för det från Trolleflod söderut gående virke, som
med gamla .vägsystemet utlastats vid Skönnarbo, samt för det norrut gående
virket, som förut utlastats från Hjortkvarn, överjägmästaren har
beräknat, att en dylik fraktfördyring vid järnvägstransport skulle ungefärligen
motsvara 400 kronor. Det är emellertid att märka, att vissa sortiment,
såsom tändsticksvirke och pappersved, oftast betalas med samma
priser vid. så pass närbelägna stationer, som här är fallet.
Enligt ovan angivna siffror skulle minskningen i utdrivningskostnader
sålunda komma att utgöra 4,600—300—400 = 3,900 kronor, utgörande domänfondens
årsvinst.
Enligt det år 1924/1925 upprättade, av domänstyrelsen sedermera fastställda
skogsindelningsförslaget jämte hushållningsplan har emellertid
den årliga virkesavkastningen för de närmaste 20 åren beräknats till allenast
sammanlagt omkring 2,700 kubikmeter. På grund av den ringa tillgången
på gammal skog kan dock endast cirka 1,400 kubikmeter uttagas
som huvudavverkning i form av trakthuggning och beståndsvårdande
huggningar i äldre stånd. Återstoden, cirka 1,300 kubikmeter, utgör vad
som vid föravverkningar beräknas utfalla från gallringar i yngre skog.
Avverkningarnas ärliga fördelning på kronoparkens tre block framgår av
följande tabell.
Huvudavverkning Föravverkning Summa kbm.
Block I (nordöstra) ........................... 720 460 1,180
» II (södra)................................... 340 499 839
» III (närmast Trolleflod) ........... 324 291 615
1,384 1,250 ^634
I den beskrivning, som åtföljer 1924/1925 års skogsindelningsförslag
anser sig vederbörande inventeringsförrrättare kunna konstatera, att
några nya väganläggningar å kronoparken icke erfordras. Block II (det
södra) ligger på ett medelavstånd av 5 kilometer från Skönnerbo station
och dess södra gräns 2.5 kilometer från samma station; avsättningsförhållandena
från detta block uppgivas ganska goda. Medelavståndet från
block 111 till Trolleflods anhalt är omkring 3 kilometer; detta blocks avsättningsförhållanden
betecknas som goda. Från norra delen av block nr I
längst i nordost kunna skogsprodukterna med fördel utdrivas till Trolleflods
anhalt, dit kortaste avståndet är 5 kilometer. Medelavståndet från
detta block till Skönnarbo station är 7 kilometer.
48 —
Revisorernas
uttalande.
Enligt uppgifterna till 1928 års fastighetstaxering utgör kronoparkens
skogsmarks- och virkesvärde 325,000 kronor.
Revisorerna hava avlagt besök på kronoparken och färdades därvid fram
på, bland annat, den i närheten mot kronoparkens norra gräns mellan
Lyrsbo och Trolleflods anhalt utförda vägen nr 1. Denna har en vägbredd
av 3.c meter och är i övrigt utförd som en allmän väg med betydande
terrasserings- och sprängningsarbeten. Vägen är framdragen genom oländig
terräng, där bristen på lämpligt vägbyggnadsmaterial, enligt vad som
uppgivits, ställvis varit kännbar. Omkring V4 av vägen går sålunda över
mossar, varest fyllningsjorden fått tagas på rätt långa avstånd. Folkströmsån
korsas vid dess inlopp i sjön Lyren av en bro. Denna, som är
66 meter lång, har, efter vad från arbetslöshetskommissionen upplysts, utförts
av trä. En dylik konstruktion torde visserligen — såsom från arbetslöshetskommissionen
ock framhållits — få anses såsom den billigast tänkbara
i detta fall, men arbetets förekomst är belysande för vägföretagets
omfattning. Längre fram mot Lyrsboholm måste vägen passera över vissa
försumpade områden, vilkas vattenstånd röna inflytande av Folkströmsån.
Ett par smärre broar med 4.o meter fri genomgångsöppning hava här måst
anläggas i stället för tidigare beräknade trummor.
Enligt vad som vitsordats vid den åren 1924/1925 verkställda skogsindelningsförrättningen
kunde virkesavsättningen från Folkströmmens kronopark
med dåvarande vägförbindelser försiggå på ett relativt tillfredsställande
sätt. Uttryckligen framhölls då att anläggning av nya vägar å
kronoparken icke var erforderlig. Det oaktat har under senaste åren för
vägväsendets förbättring å kronoparken nedlagts ett kapital av cirka
300,000 kronor, ett belopp som nära nog uppgår till skogsområdets hela
uppskattade värde. ,
Av de utförda anläggningarna är det framför allt den i närheten av
kronoparkens norra gräns till Trolleflods anhalt utförda nya vägen nr 1,
som tilldragit sig revisorernas uppmärksamhet. Anmärkningsvärt är, att
när ifrågavarande vägarbete i februari 1926 igångsattes, detta skedde en
dast efter en preliminär undersökning och utan någon utarbetad teknisk
plan. Ensamt detta företag har krävt en kostnad av 128,000 kronor eller
över 18 kronor för meter. Inräknat å arbetet fallande s. k. sociala kostnader
torde utgifterna för vägen närma sig 25 kronor för meter. Även
kostnaderna för övriga vägarbeten äro mycket höga, i all synnerhet om
man tager i betraktande att fråga allenast varit om s. k. basvägar för
skogskörslor.
Som huvudmotiv för de vidtagna vägförbättringarna har åberopats
önskvärdheten av en ökad konkurrens om virket. Härför erforderliga för
bättringar av transportväsendet hade dock, enligt revisorernas mening,
även såsom nödhjälpsarbeten bort kunna åstadkommas för betydligt
mindre kostnader, därest de planlagts med tillbörlig omsikt och ekonomisk
— 49 —
varsamhot. Medelavståndet från det södra blocket till Skönnarbo station
är allenast 5 kilometer. Utöver den transportväg som redan finnes till
stationen kunde visserligen tänkas anläggning av en ytterligare revirväg
från blockets allra sydligaste del. En dylik väg ingick också bland de
ursprungligen planerade nödhjälpsarbetena, men tanken på dess utförande
synes numera fått förfalla, sannolikt på grund av de betydande
kapitalutgifter övriga utförda anläggningar visat sig draga och nödvändigheten
att vidtaga begränsningar i den tidigare tänkta planen. Medelavståndet
från det närmast Trolleflods anhalt belägna block III och nämnda
anhalt är allenast 3 kilometer och från det nordostliga block I till samma
anhalt 5 kilometer. Det är alltså här fråga om jämförelsevis helt korta
avstånd; att märka är att utdrivningen av virke i dessa trakter i allmänhet
sker på vinterföret.
Framhållas må att virkestillgången inom kronoparken är så begränsad
att densamma ej kan bära några större kapitalutlägg för själva virkesforslingen.
Av vederbörande överjägmästare bar visserligen gjorts gällande
att man skulle kunna räkna med en årlig virkeskvantitet för avsalu
av cirka 4,800 kubikmeter. Gentemot den sålunda anförda siffran kan invändas
att den betydligt överstiger vad som angivits vid senast företagna
virkesuppskattning, då den årliga totala virkesavkastningen för de närmaste
20 åren beräknades till allenast cirka 2,700 kubikmeter. Den i överjägmästarens
beräkning angivna avståndsförkortningen av i medeltal 4
kilometer är också byggd på ett förslag om flera vägars utförande på
kronoparken än som i verkligheten anlagts. I detta förslag ha, som redan
ovan antytts, vissa inskränkningar sedermera befunnits böra vidtagas.
Under sådana förhållanden vill det förefalla som om det av överjägmästaren
angivna beloppet å väntade besparingar av det nya vägnätet, cirka
4,000 kronor för år, skulle tåla vid en avsevärd reduktion. Såsom etr
allmänt omdöme torde kunna sägas, att värdet av de utförda anläggningarna
torde bliva jämförelsevis ringa i förhållande till kapitalutläggen.
Eevisorerna hava i det föregående haft anledning fästa uppmärksamheten
på ett antal nödhjälpsarbeten, vilka alla kännetecknas av bristfällig
planläggning med därav följande överskridanden av de beräknade kostnaderna.
Vad angår väganläggningarna på kronoparkerna måste också sägas
att rent tekniska synpunkter i alltför hög grad där fått göra sig gällande,
varigenom dessa anläggningar kommit att draga onödigt höga utgifter
och mindre väl anpassats efter det föreliggande behovet. Framhållas
må att ett företags karaktär av nödhjälpsarbete ej frikallar från
att iakttaga omtanke och ekonomisk varsamhet vid dess planläggning och
utförande.
Allmänt
uttalande.
4 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. I.
Angående ett
lån från
pensionsförsäkringsfonden
till
föreningen
Floda kolonier
u. p. a.
— 50 —
§ 19.
Revisorerna liava besökt de föreningen Floda kolonier u. p. a. tillhöriga
anstaltsbyggnaderna i Vemdalen i Härjedalen.
I syfte att söka genom sysselsättning vid jordbruksarbete, särskilt myrodlingsarbete,
omhändertaga alkoholskadade personer, företrädesvis fri
givna fångar och lösdrivare, och om möjligt återbörda dem åt samhället
såsom hederliga självförsörjare bildades år 1906 sällskapet för kristlig
social nykterhetsverksamhet. Enligt planen för sällskapets verksamhet
skulle klientelet sammanföras i särskilda kolonier under sällskapets ledning.
År 1913 ombildades sällskapet. Under namn av föreningen Floda
kolonier u. p. a. fortsattes arbetet efter i huvudsak samma linjer som
tidigare.
Dylika kolonier anordnades i Vemdalen, den s. k. Flodakolonien, samt i
Hästveda och Salbohed. Kolonien i Hästveda nedlades år 1918. Kolonien
i Salbohed övertogs sistnämnda år av staten såsom provisorisk stat.sanstalt.
Kolonien i Vemdalen blev av Kungl. Maj:t erkänd som allmän alkoholistanstalt
och åtnjöt dels under åren 1911—1914 bidrag till anordnande
av anstalten med sammanlagt 19,450 kronor, dels ock från och med år 1911
till dess verksamheten vid densamma nedlades driftkostnadsbidrag. Verksamheten
vid Flodakolonien upphörde 1922, då personal och klientel överflyttades
till Snöån. Därifrån flyttade anstalten inom kort tid till Älvgården.
Med 1926 års ingång övertogs sistnämnda anstalt av den för
ändamålet bildade föreningen hemmet Älvgården. Därmed hade Flodakoloniernas
anstaltsverksamhet inom den organiserade alkoholistvården
nedlagts.
Den 19 maj 1917 utlämnades ur pensionsförsäkringsfonden, jämlikt beslut
av fullmäktige för nämnda fond, till föreningen ett lån å 20,000 kronor
på sex månaders ömsesidig uppsägning och mot säkerhet av inteckningar
å samma belopp med bästa förmånsrätt i föreningens fastighet Floda nr 1
i Vemdalens socken. Med hänsyn till lånets ändamål sattes räntan till
41/, procent, vilken räntefot var lägre än den, som vid samma tid normalt
kunnat betingas för liknande lån i den allmänna marknaden.
Av skuldförbindelsen för detta lån framgår bland annat, att, om ränta
icke erlägges å de föreskrivna förfallodagarna den 30 juni och den 30 december
varje år, åligger det föreningen att erlägga 6 procent årlig ränta
å det till betalning förfallna beloppet från förfallodagen till dess betalning
sker. Om räntebetalningarna icke fullgöras på ovannämnda förfallodagar,
skall dessutom lånet, därest pensionsstyrelsen sådant påfordrar,
anses genast vara till betalning förfallet.
Å lånets kapitalbelopp hava inga avbetalningar gjorts i vidare mån än
att detsamma den 12 januari 1927 nedbragts med 3,750 kronor till 16,250
kronor därigenom att pensionsförsäkringsfonden utbekommit brandstodsersättning
för en å fastigheten nedbrunnen byggnad.
— 51 —
Föreningen resterar numera för upplupen ränta och övertidsränta för
tiden från och med den 1 januari 1926 till den 1 oktober 1928 med tillhopa
2,088 kronor 29 öre, vartill kommer skuld för en av pensionsförsäkringsfonden
utlagd brandförsäkringspremie å 30 kronor 26 öre. Fondens sammanlagda
fordran på föreningen utgjorde alltså vid sistnämnda tidpunkt
18,368 kronor 55 öre. Denna fordran kommer att ytterligare nedbringas
med cirka 300 kronor i det, enligt vad från pensionsstyrelsen upplysts,
expropriationsmedel å cirka 300 kronor komma att till fonden inbetalas
som avbetalning å föreningens skuld.
Enligt vad som från pensionsstyrelsen meddelats lära av föreningens
ledning upprepade försök gjorts att åter bringa verksamheten i gång eller
att finna användning för ifrågavarande fastighet till något annat socialt
ändamål. Ehuru föreningen upphört att betala sina räntor, hade man till
en början ställt sig avvaktande för att giva föreningen tid att söka realisera
dessa planer. Med föreningsstyrelsens medgivande hade även från
pensionsstyrelsens sida tidigare gjorts försök att under hand få fastigheten
försåld. Då det emellertid visat sig, att dessa försök icke lett till
åsyftat resultat och att pensionsstyrelsen på denna väg icke hade utsikt
att kunna täcka fondens fordran, hade pensionsstyrelsen sett sig nödsakad
att för täckande av nämnda fordran begära utmätning av den intecknade
fastigheten; och komme densamma att i sinom tid genom länsstyrelsen i
Östersund försäljas å exekutiv auktion.
Från pensionsstyrelsen har vidare meddelats, att då lånet år 1917 utlämnades,
föreningens ovannämnda fastighet icke torde varit åsatt taxeringsvärde.
Däremot hade byggnaderna vid nämnda tidpunkt varit brandförsäkrade
för 55,000 kronor. Taxeringsvärde hade sedermera åsatts fastigheten
med 14,000 kronor, vilket värde därefter successivt sänkts till 10,000
kronor och för år 1927 till 8,000 kronor. Även sistnämnda värde förmodas
bliva ytterligare sänkt. Nuvarande brandförsäkringssumman, för vilken
pensionsstyrelsen tills vidare betalade premien, utgjorde 11,000 kronor.
Vid revisorernas besök befunno sig samtliga till kolonien hörande byggnader
i synnerligen bristfälligt skick. Den uppodlade marken syntes vanhävdad.
Då Flodakolonien vid den tid, nyssnämnda lån utlämnades, åtnjöt driftsbidrag
av staten och då var erkänd som allmän alkoholistanstalt, hava
revisorerna icke någon anmärkning att framställa mot lånets utlämnande.
Med hänsyn till lånets ändamål synes icke heller något vara att erinra
mot att räntan å detta lån satts jämförelsevis lågt.
Som emellertid föreningens ifrågavarande verksamhet numera upphört
och med hänsyn jämväl till andra i det föregående berörda omständigheter
bör enligt revisorernas mening statens engagemang i föreliggande fall
snarast avvecklas, även om statsverket därvid kan komma att tillskyndas
Revisorernas
uttalande.
— 52
Stockholms hospital ■
Uppsala hospital och asyl
Nyköpings hospital ......
Strängnäs hospital.........
Vadstena hospital och asyl
Växjö hospital ............
Västerviks hospital ......
Korsberga lantbrukskoloni
.....................
Lunds hospital och asyl
Hälsingborgs hospital
Göteborgs hospital • ••
Vänersborgs hospital och
asyl ......................
Kristinehamns hospital
Säters hospital ...........
Härnösands hospital.....
Östersunds hospital .....
Piteå hospital och asyl..
Jordbruks fastighetens taxerings värde kronor -
1 34,700
105,600
43,100
126,400
58,900
217,400
63,800
118,300
129,000
1 58,900
40,500
9,600
Antal i trädgårds-
och
jordbruksarbete
år 1928
fast anställd
personal
Antal i träd
gårds- och
jordbruksarbete
sysselsatta
patienter
(medeltal
för år)
15
1
12
10
10
18
7
13
12
11
1
sommar 24
vinter 10
6
32
11
■m ■a
£ 1
.O bo
>Ö ''Ö
u :aS
© £
sommar 7 10
vinter 3 1
21
10
! 10
11.8
sommar 22
vinter 11
20
32.2
7 å 8
16
13
Anm.
1 jordbruksfastighet finnes
icke
2 varav en tillika är chaufför
1 jordbruksvärde 33,800 kr.
skogsvärde 900 kr.
1 jordbruksfastighet finnes
icke
1 därav eu befattning som
befallningsman t. v. obesatt
1
arrenderad fastighet; årliga
kontanta arrendet 2,250
kr.; efter avdrag för avgälder
för torp och lägenheter
1,570 kr.
1 varav en befattning som
föreståndare i ladugård
skall indragas
1 jordbruk har endast till
fälligtvis
drivits å ett område
avsett till park
2 ha endast deltagit i rent
trädgårdsarbete; medtagas
arbeten med nyanläggning
och underhåll av
parkområden, kommer
siffran upp i cirka 40
patienter
1 jordbruksvärde 23,700 kr.
skogsvärde 35,200 kr.
1stadsäga; av hela hospitalsområdet
har 3.Sb hektar
använts för jordbruksoch
trädgårdsändamål
— 53 —
förlust. Åtgärder för en avveckling hava ock, såsom av det förut sagda
framgår, numera inletts, varför revisorerna allenast velat för riksdagen
omförmäla vad i ärendet förekommit.
§ 20.
Vid rikets samtliga hospital hedrives trädgårdsskötsel och vid de flesta
av dem jämväl jordbruk. Denna trädgårds- och jordbruksdrift avser i
första hand att bereda de patienter, som före intagandet å hospital varit
vana vid arbete av ifrågavarande slag liksom ock andra å sådan vårdanstalt
intagna, som med fördel kunna deltaga däri, tillfälle till sund och
nyttig sysselsättning i det fria. Med patienternas i allmänhet ringa ar
betsförhet måste emellertid arbetet ledas och i stor utsträckning utföras
av för ändamålet anställd personal.
Revisorerna hava införskaffat uppgifter angående de särskilda, här
ifrågakommande jordbruksfastigheternas taxeringsvärden samt den för
trädgårds- och jordbruksdriften fast anställda personalen ävensom antalet
däri deltagande patienter.
Uppgifterna i fråga hava sammanställts i vidstående tablå.
Avlöningarna till fast anställd personal och extra arbetshjälp vid trädgårds-
och jordbruksskötseln hava under åren 1924—1927 betingat följande
utgifter:
Avlöning till fast Avlöning till extra Summa
anställd personal arbetshjälp
1924 ............................ 345,366 51,881 397,247
1925 ........................... 342,437 59,229 401,666
1926 ............................ 365,098 63,365 428,463
1927 ............................ 358,944 71,190 430,134
Av kontrollantens av hospitalens ekonomiska förvaltning redogörelse
över hospitalens drift under åren 1924—1927 framgår, att trädgårds- och
jordbruksrörelsen i dess helhet för vart och ett av sagda år kunnat uppvisa
en om ock i förhållande till omslutningen relativt obetydlig vinst. Sålunda
belöpte sig den uppgivna nettovinsten år 1924 till 51,618 kronor,
år 1925 till 104,841 kronor, år 1926 till 75,987 kronor och år 1927 till 39,819
kronor. Det är emellertid att märka, att bland utgifterna särskilda kostnader
för av patienterna utfört arbete icke upptagits och att ej heller
någon avskrivning skett å värdet av till jordbruket hörande byggnader.
Nettovinstens nedgång åren 1926 och 1927 uppgives hava förorsakats huvudsakligen
av de sjunkande fläskprisen.
Av ovannämnda redogörelse framgår vidare att förlust å driften förekommit
år 1924 vid Vänersborgs hospital och Växjö hospital, år 1925 vid
Piteå hospital och år 1927 vid Korsberga lantbrukskoloni och Säters hospital.
Vid Strängnäs hospital har trädgårds- och jordbruksrörelsen under
vart och ett av åren 1924—1927 gått med förlust.
Jordbruksdriften
vid rikets
hospital.
— 54 -
Jordbruksdriften vid sistnämnda hospital är förlagd å det till hospitalet
upplåtna området biskopsbostället Sundby nr 1 i Strängnäs socken.
Sagda område omfattar cirka 206 hektar, varav omkring 78 hektar utgöra
odlad mark, omkring 106 hektar beteshagar och skogsmark samt omkring
22 hektar byggnadspiats.
Hospitalet, som tidigare haft mycket bristfälliga och olämpligt belägna
lantbruksbyggnader, har under de senare åren erhållit nya sådana. Genom
beslut den 24 juli 1924 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att låta uppföra ny byggnad för stall och vagnslider jämte magasin samt
bemyndigade styrelsen att för ändamålet använda högst 22,000 kronor av
den i omkostnadsstaten för statens hospital och asyler för budgetåret 1924/
192Ö uppförda utgiftsposten »större reparationer m. in.». Vid beräkningen
av kostnaden hade hänsyn tagits till att virke från hospitalets skog därvid
skulle tagas i användning. Genom beslut den 22 maj 1925 uppdrog Kungl.
Maj:t åt styrelsen att låta uppföra en loge (lada med tröskloge) vid hospitalet;
och bemyndigades styrelsen att för detta ändamål använda högst
17,000 kronor av nämnda utgiftspost. För uppförande av vissa andra lantbruksbyggnader
ladugard, svinstall, maskin- och slakthus m. m. _
äskade Kungl. Maj:t av 1926 års riksdag ett extra reservationsanslag av
87,200 kronor, varvid beräknades för ladugården 43,000 kronor och för svinstallet
29,000 kronor. Vid beräknandet av kostnaden för ändamålet togs
hänsyn till att hospitalet ägde tillgång till virke till ett värde av omkring
8,250 kronor, som kunde disponeras för berörda byggnader. Vid anmälan
av sitt beslut i anledning av propositionen yttrade riksdagen, att genom
förenklingar i byggnadssättet och då virke från hospitalets skog i viss
utsträckning stode till förfogande samt vid hospitalet tillgängliga arbetskrafter
torde kunna biträda vid byggnadsarbetet, det syntes riksdagen, att
kostnaderna kunde begränsas till 75,000 kronor. I detta sammanhang uttalade
riksdagen, att med den erfarenhet, som hittills vunnits, upplåtelse av
jordbruk till hospitalen syntes böra hädanefter äga rum endast i de fall,
då synnerliga skäl därtill kunde anföras.
Bland handlingar, som förelegat i ovanberörda byggnadsfråga, hava
revisorerna uppmärksammat ett av sysslomannen vid hospitalet den 31
oktober 1923 avgivet tjänstememorial. Rörande förräntningen av de byggnader,
som då ifrågasatts till utförande, anföres i memorialet bland annat
följande: Ladugård med lador och loge, betingande en kostnad av 61,000
kronor, skulle giva statsverket en årlig inkomst av omkring 19,000 kronor.
Svinstall för en kostnad av 28,300 kronor beräknades tillgodoföra anstalten
en årlig inkomst av 15,000 kronor. Kostnaden för föreslagna åbyggnader
beräknades alltså av sysslomannen med dåvarande prislägen giva statsverket
»en direkt synlig vinst av 34,000 kronor för år och därutöver sedermera
framkommande vinster i form av ökad avkastning av jordbruket och
minskade kostnader för dess inventarieanskaffning och underhåll».
Ovannämnda nybyggnader togos i bruk, stall och vagnslider den 9 april
55
1925, logen den 30 juli 1926, svinhuset den 17 mars 1927, slakthuset och
maskinhuset september 1927 samt ladugården år 1928.
Förlusten å trädgårds- och jordbruksrörelsen vid Strängnäs hospital
utgjorde lör år 1924 12.510 kronor, lör år 1925 528 kronor, för år 1926 9,613
kronor och för år 1927 2,148 kronor. Beträffande förlusten under år 1924
anförde sysslomannen i den ekonomiska översikten för hospitalet bland
annat följande: »Under året har ytterligare ett skift av omkring 11 hektars
storlek blivit uppröjt, täckdikat, kultiverat och rågsått samt betydande
förbättringsarbeten gjorts å annan jord, varjämte köksträdgården i huvudsak
ordnats. Betydande kostnader hava därigenom uppkommit, av
vilka avkastning först under år 1925 är att förvänta.» Jämväl hänvisades
till bristfälligheten hos lokalerna för svinuppfödningen. Som orsak till
det dåliga resultatet av trädgårds- och jordbruksrörelsen vid hospitalet
år 1926 har sysslomannen anfört: »Anledningen till det försämrade driftresultatet
är väsentligen, att på grund av den osedvanligt torra sommaren
avkastningen av stråfoder och rotfrukter — särskilt potatis — blivit under
den normala. Ett betydande täekdikningsarbete, omfattande torrläggning
av ett vattensjukt område om cirka 20 tunnland, har dragit en materialkostnad
av 1,986 kronor 96 öre jämte en betydande arbetskostnad. Samma
områdes ytterligare kultivering genom röjning och grundligt trädesbruk
har betingat ytterligare kostnader, som dock först under år 1927 kunna
komma att giva avkastning. Böjning och hägnad med s. k. gunnebostängsel
av en beteshage om cirka 12 tunnland representerar också en
betydande engångskostnad, vars förräntning dock synes bliva god. Det
är emellertid att förvänta, att sedan under innevarande år lantbruksbyggnaderna
fullbordats, och full kreatursbesättning kan å egendomen
hållas, avkastningens värde skall överstiga driftkostnaderna.» Beträffande
det ogynnsamma resultatet av ifrågavarande rörelse vid hospitalet
under år 1927 har sysslomannen anfört, att det betydande prisfall å fläsk,
som under året ägt rum, varit anledningen till den förlust, som då uppstått.
För hospitalets räkning har nyligen efter av 1928 års riksdag lämnat
medgivande för en köpeskilling av 27,500 kronor inköpts egendomen Tynäs
i Strängnäs socken. Denna fastighet utgöres av hemmansdelarna Tynäs
nr 1 och 2 och omfattar en areal av omkring 20.5 hektar. Fastigheten
inköptes huvudsakligen av den anledningen, att det på grund av egendomens
belägenhet invid hospitalets område skulle för hospitalet kunna
medföra betydande olägenheter, att Tynäs kvarbleve i enskild ägo. Av
utredningen i nämnda ärende framgår emellertid därjämte, att ett förvärv
för hospitalets räkning av de till egendomen hörande lantbruksbyggnaderna,
vilka enligt uppgift av sysslomannen voro i gott stånd, skulle
vara till nytta för det vid hospitalet bedrivna jordbruket. Genom beslut
den 24 maj 1928 har Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens därom uttalade
mening anbefallt medicinalstyrelsen att vidtaga åtgärder i syfte att
fastigheten måtte bliva utarrenderad.
— 56 —
Revisorernas
uttalande.
Piteå hospital.
Såsom ovan framhållits är den redovisade vinsten av trädgårds- och
jordbruksdriften vid hospitalen i förhållande till omslutningen obetydlig.
Att det ekonomiska resultatet av ifrågavarande rörelse är ogynnsamt
framstår så mycket tydligare vid beaktande av att någon nedskrivning
å värdet av till jordbruket hörande byggnader icke skett och att ersättning
för det av patienterna utförda arbetet ej belastat utgifterna.
Revisorerna underskatta ingalunda betydelsen av att hospitalens patienter
beredas sysselsättning i trädgårds- och jordbruksarbete. Att märka
är dock att, såsom av ovan intagna tablå framgår, antalet av i sådant
arbete deltagande hospitalspatienter är i förhållande till sammanlagda
patientantalet helt obetydligt. Ifrågasättas kan om icke jordbruksdriften
borde koncentreras till ett mindre antal hospital, dit de för arbete av
berörda slag lämpade patienterna i sådant fall kunde sammanföras, dock
under behörigt hänsynstagande till att de anhörigas möjligheter att besöka
de sjuka icke över hövan försvårades. En sådan anordning skulle
givetvis ock medföra eu minskning av den för jordbruks- och trädgårdsrörelsen
erforderliga personalen. Då enligt vad erfarenheten givit vid
handen tradgårdsrörelsen vid ifrågavarande anstalter torde lämnat ett
bättre ekonomiskt resultat än jordbruksdriften, synes jämväl böra ägnas
uppmärksamhet åt frågan, huruvida icke den förra skulle kunna ensamt
eller i större utsträckning än hittills övertaga uppgiften att bereda hospitalsklientelet
tillgång till sunt och nyttigt utearbete.
I varje fall synes erfarenheten visa, att ytterligare upplåtelser av jordbruk
eller utvidgning av de nu befintliga jordbruken därstädes icke bör
ifragakomma annat än, på sätt riksdagen betonat, i de fall, då synnerliga
skäl därtill kunna anföras. Därvid torde böra beaktas vikten av att kalkylerna
för räntabiliteten uppgöras efter affärsmässiga principer.
§ 21.
Revisorerna hava avlagt besök vid Piteå hospital och asyl.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition medgav 1927 års riksdag, att
utvidgning av Pitea hospital och asyl m. m. finge, i huvudsaklig överensstämmelse
med av vederbörande departementschef förordade förslag
utföras för eu beräknad kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor
samt anvisade för nämnda ändamål för budgetåret 1927/1928 ett extra
reservationsanslag'' av 100,000 kronor. För budgetåret 1928/1929 anvisade
riksdagen till hospitalsbyggnader ett extra reservationsanslag av 3,500,000
kronor. Häri ingick ett beräknat belopp av 1,000,000 kronor för utvidgning
av Piteå hospital och asyl m. m.
Ifrågavarande arbeten omfattade påbyggnad av en ny våning över hela
anstaltens huvudbyggnad jämte vissa huvudsakligen därmed sammanhängande
ändringar inom huvudbyggnadens nuvarande sjukvårds- och administrationslokaler.
Därutöver ingick i förslaget verkställande av om- ocn
påbyggnad av den i huvudkomplexet ingående ekonomibyggnaden även
- 57
som uppförande av ett nytt ångpannehus, fristående och beläget norr om
huvudkomplexet; till detta hus skulle maskin- och tvättavdelningarna flyttas,
varigenom bland annat köksavdelningen skulle erhålla ökat utrymme.
Förslaget innefattade vidare utförande av ny värmeanläggning, ombyggnad
av vattenledningsverket samt anläggande av ny huvudavloppsledning
m. m. ävensom omläggning och utvidgning av nuvarande kraft- och belysningsanläggningar.
Slutligen upptog förslaget uppförande av tre nya
bostadshus, avsedda ett för läkare, ett för kvinnliga och ett för ogifta manliga
befattningshavare samt belägna det förstnämnda söderut och de två
sistnämnda i sydvästlig riktning, allt från huvudkomplexet räknat.
De två nya bostadshusen för ogift personal äro numera uppförda och
avsynade. Å huvudbyggnaden pågår upplyftande av yttertaket och påmurningen
av tredje våningen å hela komplexet. I vissa delar äro även
mellanväggar uppsatta och bjälklaget över nya våningen upplagt och
formsatt. I befintliga våningar har ändringsarbete även påbörjats. Pannhuset
är uppmurat och yttertak pålagt. Läkarebostaden är uppförd, yttertak
pålagt och innerväggar uppsatta.
Besöket har ej föranlett särskilt uttalande från revisorernas sida.
§ 22.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 22 januari 1898 och den 4 oktober 1901
skall i överensstämmelse med i nämnda brev närmare angivna grunder för
kronan tillhöriga fastigheter i Stockholm till Stockholms stad såsom ersättning
för stadens bestyr med renhållning av gator och allmänna platser
utgå bidrag i form av dels en fast avgift dels ock, i händelse av brist, en
tilläggsavgift.
Vid de utredningar, som inom kronans fastighetskommission av år 1925
verkställts rörande bland annat de särskilda avgifter eller ersättningar av
olika slag, vilka av kronan utgivas till Stockholms stad, upptogs även
frågan om renhållningsavgifterna för kronans fastigheter inom staden. På
grund av vad därvid förekommit ingick kommissionen till statsrådet och
chefen för finansdepartementet den 15 februari 1927 med en skrivelse, av
vilken framgår, att enligt kommissionens mening kronan påförts renhållningsavgifter
enligt ett felaktigt beräkningssätt. Sålunda hade jämväl de
fastigheter, som vore underkastade kommunal skattskyldighet, påförts tillläggsavgift,
vilket innebure en dubbel beskattning, enär i kommunalskatten
inginge även debitering för renhållningsändamål. Vidare hade avgift
påförts fastigheter, som ej tillhörde kronan eller som av kronan upplåtits
till staden. Jämväl i andra hänseenden vore beräkningarna felaktiga. Allt
detta hade medfört att kronan fått erlägga högst avsevärda belopp för
mycket. Kommissionen hemställde därför om åtgärders vidtagande i syfte
att dels få en ändring i saken för framtiden, dels bekomma åter vad kronan
Renhållningsavgifterna
för kronans
fastigheter i
Stockholm.
— 58 —
under närmast föregående 1 O-årsperiod er lagt för mycket i renhållningsavgifter.
Med anledning av kommissionens framställning fann Kungl. Maj:t genom
beslut den 23 september 1927 gott dels anbefalla överståthållarämbetet att
till avbrytande av preskription behörigen delgiva Stockholms stad kronans
fastighetskommissions av år 1925 förutnämnda skrivelse av den 15 februari
1927 jämte tillkännagivande, att kronan mot staden framställde krav om
återfående av vad kronan i tilläggsavgifter för renhållning under åren
1917—1926 för mycket erlagt med belopp, som för det närvarande av
kommissionen uppskattats till sammanlagt 367,639 kronor, dels ock uppdraga
åt kommissionen att upptaga underhandlingar med staden om reglering
av kronans och stadens mellanhavanden beträffande bidrag till gaturenhållningen
från kronans fastigheter.
Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut har överståthållarämbetet hos
staden framställt det anbefallda kravet beträffande förfluten tid, varjämte
mellan kommissionen och staden pågå underhandlingar om reglering av de
ifrågavarande mellanhavandena.
Emellertid har staden innevarande år debiterat renhållningsavgifter för
kronans fastigheter för år 1927 enligt samma beräkningsgrunder som förut,
d. v. s. de beräkningsgrunder, som Kungl. Maj:t genom sitt omförmälda
beslut den 23 september 1927 förklarat att kronan icke längre ville
godtaga.
Icke desto mindre har överståthållarämbetet enligt vad revisorerna inhämtat
år 1928 likviderat den av staden utställda räkningen till hela dess
belopp eller 27,027 kronor 30 öre.
Revisorernas
uttalande.
Med hänsyn till vad som förekommit borde enligt revisorernas mening
överståthållarämbetet icke hava godkänt ifrågavarande räkning. I varje
fall hade ämbetet icke bort utanordna mera än vad som enligt det av
Kungl. Maj:t godtagna beräkningssättet ostridigt skolat tillkomma staden.
Därest överståthållarämbetet funnit tveksamt vilket belopp skolat utbetalats
hade frågan härom bort med hänsyn till föreliggande omständigheter underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
Överståthållarämbetet synes genom den anmärkta åtgärden icke hava tillbörligen
bevakat kronans rätt och intresse.
§ 23.
Ersättning för
eldning ocli
skötsel av
värmeledningarna
i
länsstyrelsernas
lokaler.
Vid sin granskning av länsstyrelsernas räkenskaper hava revisorerna uppmärksammat,
hurusom ersättning för eldning och skötsel av värmeledning
i länsstyrelsernas och därmed sammanhängande lokaler utgår efter mycket
växlande grunder.
Till belysande av detta förhållande vilja revisorerna meddela följande
uppgifter angående berörda kostnader vid vissa länsstyrelser.
— 59 —
Ersättning |
||||
Ersättning |
per månad under |
|||
eldning pågår |
||||
kr. |
kr. |
|||
Länsstyrelsen i |
||||
Uppsala ........... |
540 |
— |
Enligt länsstyrelsens beslut. |
|
Nyköping........... |
400 |
— |
» |
» » |
Jönköping ....... |
1,100 |
— |
» |
» » |
Kalmar............... |
1,200 |
— |
» |
k. brev den 19/4 1912. |
Visby ............... |
650 |
— |
» |
» » » "Vis 1925. |
Karlskrona........ |
400 |
— |
» |
» » » 2,/2 1928. |
Malmö ............... |
1,440 |
— |
länsstyrelsens beslut. |
|
Halmstad........... |
540 |
— |
» |
k. brev den 9/i2 1927. |
Göteborg ........... |
675 |
— |
» |
länsstyrelsens beslut. |
Vänersborg ...... |
350 |
— |
» |
k. brev den u/i 1917. |
Mariestad............ |
300 |
50 |
» |
länsstyrelsens beslut. |
Karlstad ........... |
— |
150 |
» |
k. brev den ls/7 1923. |
Västerås ........... |
1,200 |
— |
» |
länsstyrelsens beslut. |
Falun ............... |
50 |
» |
k. brev den 10/i2 1915. |
|
Gävle ............... |
700 |
» |
||
Härnösand ....... |
600 |
— |
» |
k. brev den 9/t 1912. |
Östersund............ |
— |
1150—200 |
» |
» » » 26/5 1922. |
Umeå ............... |
700 |
— |
» |
länsstyrelsens beslut. |
Luleå ............... |
— |
140 |
» |
» » |
Nämnda ersättningsbelopp gäldas i vad desamma avse kostnad för uppvärmning
av länsstyrelsens tjänstelokaler samt statsverket åliggande andel i
kostnaderna för uppvärmning av landshövdingen anvisad bostadslägenhet
av femte huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
I de fall, då länets lantmäterikontor är inrymt i länsstyrelsen tillhöriga
lokaler, utgår den på lantmäterikontoret belöpande andelen av ifrågavarande
kostnad från nionde huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.
Vid vissa länsstyrelser utgå å de uppräknade beloppen dels dyrtidstillägg
dels ock tillfällig löneförbättring och därå belöpande dyrtidstillägg; vid
andra länsstyrelser åter hava några förmåner av sistberörda slag icke förekommit.
Det utbetalda dyrtidstillägget och den tillfälliga löneförbättringen
hava avförts å femte huvudtitelns allmänna anslag till tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg.
I några fall har vederbörande länsstyrelse bestämt viss förhöjning utöver
det av Kungl. Maj:t fastställda beloppet att utgå från femte huvudtitelns
anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
1 200 kronor för månad, då eldningen sker med ved.
150 » » » » bränslet utgöres av kol.
Revisorernas
uttalande.
Landsfiskalerna
och deras
exekutionsbiträdens
medclslörvaltning.
Landsfiskals
tjänstemedel.
— 60 —
Därjämte har i ett par fall utöver den kontanta gottgörelsen särskild
ersättning utgått i form av fritt bränsle.
Av det anförda framgår, att ifrågavarande ersättningar fastställts i vissa
fall av Kungl. Maj:t, i andra fall åter av vederbörande länsstyrelse. Vid
beräknandet av ersättningens storlek hava även olika grunder tillämpats.
Det synes revisorerna förtjänt övervägas om ej fastställandet av dessa
ersättningar kan ske efter något mera enhetliga normer. Därjämte torde
böra undersökas, huruvida icke åt länsstyrelsernas ordinarie vaktmästarpersonal
kan i större omfattning än hittills anförtros bestyret med värmeledningarnas
eldning och skötsel, även om härför skulle behöva utgå någon
mindre gottgörelse utöver ordinarie avlöningen. Självklart måste då skälig
hänsyn tagas till annan nuvarande innehavare av sysslan. Slutligen vilja
revisorerna ifrågasätta, huruvida anslagen för tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg lämpligen böra tagas i anspråk för utgifter, varom
här är fråga.
§ 24.
Under de senaste åren har tid efter annan inträffat, att landsfiskaler och
dem underlydande exekutionsbiträden förskingrat medel, för vilka de varit
redovisningsskyldiga. Oegentligheterna hava till sitt antal varit så många
och beloppen så betydande, att revisorerna icke kunnat undgå att ägna
nämnda förhållanden sin uppmärksamhet.
Revisorerna vilja först lämna en översikt över de bestämmelser, som meddelats
rörande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning.
I
I sin tjänst omhänderhava landsfiskalerna följande medel:
A. Medel, som redovisas i månadsräkningen.
I. Kronoutskylder och avgifter, som debiteras i samband med kronouppbörden,
enligt för indrivning mottagna restlängder;
II. Bötesmedel enligt saköreslängder och förteckningar över påförda vämpliktsböter
ävensom likvider för å auktion försålt gods, som beslagtagits
eller förklarats förbrutet;
III. Vissa andra medel enligt order från länsstyrelsen;
B. Utsökning smedel.
I. I utsökningsmål enligt utsökningslagen;
II. Medel, som kunna erläggas i handräckningsärenden enligt lagen om
avbetalningsköp;
III. Underhållsbidrag, som uttagas genom införsel i lön o. dyl.;
C. Medel, som indrivas enligt restlängder.
I. Kommunalutskylder;
II. Pensionsavgifter (Grundavgifter);
— 61 —
III. Prästlönemedel;
IV. Vägskatt;
V. Avgifter till vissa enskilda försäkringsbolag, arméns pensionskassa samt
arméns änke- och pupillkassa.
D. Handräckningsmedel.
I. Kronoutskylder, påförda personer utom distriktet;
II. Kommunalutskylder och andra sådana avgifter, som omförmälas under
C. här ovan och påförts personer utom distriktet;
III. Böter från annan ort;
IV. Diverse andra medel (ex. pensioner och gratialistmedel från Vadstena
krigsmanshuskassa; arvsmedel från utrikesdepartementet, vittnesersättningar
m. m.).
Angående sättet för landsfiskals redovisning av i tjänsten mottagna medel
gälla bland annat följande föreskrifter:
Medel, som av honom mottagas för utbetalning, skola överlämnas till vederbörande
så snart ske kan.
Medel, som upptagas i månadsr åkning en, skola redovisas på följande sätt;
Influtna kronoutskylder skola månatligen å tredje söckendagen före månadens
utgång insättas i vederbörande riksbanks kontor för länsstyrelsens räkning
å statsverkets giroräkning under titeln »deponerade kronouppbördsm.
fl. medel».
Influtna bötesmedel m. m., som tillfalla kronan eller skola ingå till länsstyrelsen,
skola på samma tid insättas i riksbanken, under det att bötesmedel,
som tillfalla enskilda, skola skyndsamt tillställas vederbörande.
Andra influtna medel skola på samma tid insättas i riksbanken.
Beträffande utsökning smedel gäller, att dessa skola redovisas sist inom
fjorton dagar från det desamma influtit.
Restlängdsmedel (som omförmälas under C) skola redovisas i enlighet med
föreskrifter i restindrivningsförordningen, där bland annat stadgas
att kommunalutskylder, pensionsavgifter, vägskatt och avgifter till prästerskapet
skola snarast möjligt slutredovisas, dock att intill dess slutlig redovisning
avgivits, det åligger landsfiskalen att till vederbörande sökande dels
tredje söckendagen före varje månads utgång, såframt beloppet av influtna,
i ärendet innestående medel uppgår till minst 100 kronor, ävensom därförut
under månaden, så snart beloppet av innestående medel i ärendet uppgår
till 500 kronor, överlämna desamma, dels ock senast inom tre eller, där i
och för indrivningen handräckning blivit sökt, inom sex månader efter det
landsfiskalen mottagit restlängden, avgiva redovisning för samtliga dittills
influtna medel och därvid överlämna förteckning över de personer, från vilka
likvid då ännu icke influtit;
Beträffande handräckningsmedel, om vilkas uttagande framställning göres
av annan utmätningsman, gäller:
Redovisning
av landsfiskals
tjänstemedel.
— 62 —
att kronoutskylder och andra likställda medel skola till handräckningssökanden
slutredovisas senast inom två månader efter det landsfiskalen emottagit
framställning om handräckning samt att, intill dess sådan redovisning kan
ske, redovisning för dittills influtna medel skall i mitten av varje månad
till sökanden överlämnas,
att influtna bötesmedel skola på enahanda sätt redovisas,
att kommunalutskylder och andra sådana medel, som uppbäras och redovisas
lika med kommunalutskylder, samt avgifter till prästerskapet skola
slutredovisas senast inom två månader efter det handräekningsbegäran mottagits
men att, intill dess sådan redovisning avgivits, landsfiskalen skall i
mitten av varje månad till handräckningssökanden överlämna redovisning
för dittills influtna, i ärendet innestående medel, så framt beloppet av desamma
uppgår till minst 100 kronor,
samt att vissa andra handräckningsmedel böra redovisas omedelbart efter
det de influtit.
Redovisningen av kontanta medel skulle före den 1 juli 1926 i allmänhet
ske medelst postanvisning, då postkvittot finge användas såsom verifikation
till utgiften.
Jämlikt kungörelsen 10 juli 1899 ägde ej landsfiskal i egenskap av utmätningsman
i eget namn i bankinrättning insätta tjänstemedel.
Genom kungörelsen 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen
i länen stadgades emellertid föreskrift för landsfiskal att å
tjänsteräkning i riksbanken eller i bankinrättning, för vilken Konungen
fastställt reglemente, insätta i tjänsten uppburna medel, vilka han icke hade
skyldighet att omedelbart efter mottagandet redovisa eller i riksbanken för
länsstyrelsens räkning insätta.
Beträffande landsfiskals redovisning av kontanta medel gäller numera
kungörelsen 29 januari 1926 (nr 40) angående skyldighet för utmätningsman
med flera att anlita postgirorörelsen:
I nämnda kungörelse stadgas
att landsfiskal från och med den 1 juli 1926 bar skyldighet att å tjänstepostgirokonto
insätta de medel, som han i kraft av sitt uppdrag mottager
och som icke tillkomma honom själv, att insättningen skall ske senast första
söckendagen efter den dag, då medlen influtit, dock att insättningsskyldighet
icke äger rum förrän minst 100 kronor kunna insättas, och ej heller ifråga
om medel, som erfordras för omedelbar utbetalning annorledes än över postgiro,
samt att utbetalning, som skall av landsfiskal verkställas med medel,
vilka insatts å tjänstepostgirokonto, bör, där ej annat följer av lag eller
författning eller meddelad order, ske över postgiro.
Numera är sålunda föreskrivet, att samtliga medel, som landsfiskal mottager
i tjänsten, skola under angivna omständigheter insättas å hans tjänstepostgirokonto,
att alla redovisningar av influtna skatter, böter och andra
allmänna medel, skola ske över postgiro samt att levereringar till riksbanken
av medel, som upptagas i månadsräkningen, skola verkställas över postgiro.
Ytterligare föreskrifter härom äro meddelade i § 15 av uppbördsreglementet,
— (!3 —
i § 9 i kungörelsen angående medelsförvaltningen i länen, i § 8 mom. 2 i
restindrivningsförordningen samt i §§ 9 och 11 i kungörelsen angående
indrivning och redovisning av böter.
Redovisning av utsökningsmedel må, då de genast kunna utbetalas, fortfarande
under assurans eller medelst postanvisning avsändas till sökanden.
(§ 15 i kungörelsen om landsfiskals och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål
m. m.). Däremot skall insättning av dessa medel ske å postgiro, då hinder
för deras omedelbara utbetalning föreligger.
Beträffande kontrollen över landsfiskalernas förvaltning av ovan omförmälda
medel funnos före år 1926 föreskrifter meddelade i bland annat
följande författningar, nämligen i
1) Kungörelsen 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen
i länen, enligt vilken landsfiskal skulle i enlighet med fastställda
formulär föra kassajournal, månadsräkning och redogörelse för bevillningsavgifter
av utlänningar för vissa offentliga föreställningar, varjämte i samma
kungörelse meddelades närmare bestämmelser rörande kassajournalens och
månadsräkningarnas avslutande samt angående de uppgifter, som skulle
bifogas desamma;
2) Landsfogdeinstruktionen av den 14 december 1917 (§ 11), i vilken stadgades
om landsfogdens skyldighet att verkställa inventering hos landsfiskalerna
inom länet;
3 Förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, enligt
vilken det ålåg kommunalnämnd, att, samtidigt med överlämnande till
landfiskal av restlängd över vid uppbördsstämma oguldna kommunalutskylder,
till länsstyrelsen insända skriftlig uppgift å restlängdens slutsumma;
4) Landsfiskalsinstruktionen den 14 december 1917, vari föreskrevs, att
landsfiskal i avseende å redovisning av de medel, han i tjänsten omhänderhade,
skulle ställa sig till noggrann efterrättelse vad därom vore stadgat i
utsökningslagen, uppbördsreglementet och förordningen om indrivning och
redovisning av böter samt dithörande författningar; att han skulle föra
dagbok i dels utsökningsmål m. m. och dels mål, som avsåges i lagen om
införsel i avlöning, pension eller livränta m. m. ävensom, på sätt länsstyrelsen
kunde finna gott stadga, särskild dagbok med tillhörande längder
och redovisningshandlingar för ärenden rörande utmätning av krono- och
kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. samt allmän dagbok för övriga
ärenden, samt att han skulle föra kassajournal och bötesliggare, upprätta
månadsräkning och redogörelse för bevillningsavgifter av utlänningar för
vissa offentliga föreställningar, hålla postbok och föra koncept till utgående
skrivelser;
5) Utsökningslagen (§ 9) samt kungörelsen den 14 december 1917 om
landsfiskals och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål m. m. (§ 3) rörande
landsfiskals skyldighet att efter varannan månads förlopp inom fjorton dagar
till länsstyrelsen insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under de
Kontrollen
över landsliskals
medelsförvaltning.
— 64 —
Bestämmelser
rörande landsfiskals
exekutionsbiträden.
två sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit före
nämnda månader avslutade;
6) Utsökningslagen (§ 10), enligt vilken länsstyrelsen hade att noga tillse,
huru landsfiskal förrättade vad honom enligt samma lag ålåge eller eljest
i tjänsten betrott blivit.
Ännu gälla i huvudsak samma föreskrifter, dock att enligt kungörelsen
den 29 januari 1926 angående skyldighet för utmätningsmän med flera att
anlita postgirorörelsen, landsfiskal skall — såsom redan nämnts — å ett
tjänstepostgirokonto insätta tjänstemedel, varjämte honom underlydande
exekutionsbiträden skola till detta konto girera alla av dem indrivna medel
och andra sådana, som skola till landsfiskalen redovisas.
Vidare har i restindrivningsförordningen och förordningen angående indrivning
och redovisning av böter genom stadganden den 29 januari 1926
föreskrivits, att landsfiskal vid mottagande av skatter, böter och andra i
dessa förordningar omförmälda medel skall utfärda s. k. indrivningskvitto
enligt fastställt formulär, av vilket kopia skall förvaras hos landsfiskalen.
Genom kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående
exekutionsbiträden har stadgats, att exekutionsbiträde från och med
den 1 mars 1926 skall vid avgivande av redovisning till landsfiskal avlämna
enligt fastställt formulär avfattad redovisningsräkning, varav exekutionshiträdet
behåller kopia. Dessa redovisningsräkningar utgöra verifikationer
till landsfiskalens kassajournal och övriga redovisningshandlingar.
Slutligen må nämnas, att uppbördsreglementet genom kungörelse den 29
januari 1926 ändrats i överensstämmelse med nu berörda föreskrifter, varjämte
genom kungörelse den 14 maj 1926 stadgats, att balanslängd å oredovisade
kronouppbördsmedel skall avlämnas vid månadsräkningarna för
augusti och december.
Landsfiskalsinstruktionen har genom ändringar den 18 december 1925,
som trätt i kraft den 1 januari 1926, erhållit överensstämmelse med förutnämnda
föreskrifter.
Dessutom har genom cirkulärskrivelse från länsstyrelserna föreskrivits,
att i det summariska utdrag ur kassajournalen, som varje månad skall insändas,
kassabehållningen till nästa månad skall sålunda specificeras, att
därav framgår, dels huru mycket landsfiskalen har innestående å sitt tjänstepostgirokonto
samt dels storleken av inneliggande kontanta medel. Därest
landsfiskal själv uttager medel från kontot eller därifrån girerar belopp till
eget privatkonto, anmäles förhållandet av postgirokontoret till vederbörande
länsstyrelse.
De medel, som handhavas av fjärdingsmän och andra exekutionsbiträden
äro med vissa undantag av samma art som de av landsfiskal omhänderhavda
medel.
Beträffande exekutionsbiträdenas skyldighet att avgiva redovisningar för
från landsfiskalen mottagna uppdrag gällde intill 1926 i stort sett endast
de föreskrifter, som landsfiskalen på grund av de för Honom gällande
bestämmelser eller av andra skäl efter eget gottfinnande själv meddelade.
Landsfiskalen måste visserligen anses skyldig övervaka, att exekutionsbi
trädena fullgjorde dem anbefallda uppdrag, enär han var ansvarig för de
medel, som av dem omliänderhades, men det fanns därom icke tydlig föreskrift.
Brast exekutionsbiträdet i redovisning eller gjorde han sig skyldig
till annan försummelse, riskerade landsfiskalen att därför fällas till ansvar
och ådömas betalningsskyldighet för exekutionsbiträdets förskingring av
allmänna medel.
1 nämnda hänseende har emellertid viss ändring inträtt.
Genom olika författningar, som under åren 1925 och 1926 utfärdats, hava
exekutionsbiträdens skyldigheter närmare reglerats, i samband varmed det
direkta ansvar, som dittills åvilat landsfiskalerna för av exekutionsbiträdena
uppburna medel, överflyttats på exekutionsbiträdena.
Härom gälla följande föreskrifter:
1) I kungörelsen den 18 december- 1925 med vissa bestämmelser angående
exekutionsbiträden stadgas bland annat, att exekutionsbiträde skall minst
två gånger i månaden å tider, som vederbörande landsfiskal bestämmer,
redovisa de medel, som av honom indrivits, ävensom avgiva redovisning
för sådana indrivningsposter, beträffande vilka, då redovisning sker, vederbörlig
utredning föreligger om att hinder för indrivning mött. Sådana
redovisningar skola utskrivas i tvä exemplar enligt fastställt formulär,
varav det ena skall insändas till landsfiskalen och det andra förvaras hos
exekutionsbiträdet. Därest i order angående indrivningsärende viss tid bestämts
för dess slutredovisning, skall redovisning ske mellan nämnda redovisningstider.
Uppdrag att avfordra någon penningar eller tillställa någon
penningar eller avfordra någon värdehandlingar skola redovisas i samma
ordning. Därjämte åligger det exekutionsbiträdet att enligt formulär föra
dagbok samt kassabok över indrivna, mottagna och utbetalda medel. Kassaboken
skall avslutas för varje månad och behållningen överföras till nästa
månad;
2) I kungörelsen den 29 januari L926 angående skyldighet för utmätningsmän
m. fl. att anlita postgirorörelsen bestämmes, att exekutionsbiträde skall
ä tjänstepostgirokonto insätta de medel, som han i kraft av sitt uppdrag
mottager och som icke tillkomma honom själv. I övrigt skola gälla samma
föreskrifter som för landsfiskal, dock att exekutionsbiträde icke må förfoga
över medel, som innestå å hans tjänstepostgirokonto, annorledes än genom
girering till vederbörande landsfiskals tjänstepostgirokonto;
3) I restindrivningsförordningen och förordningen angående indrivning
och redovisning av böter föreskrives, att exekutionsbiträde skall å mottagna
ntskylder och böter utfärda s. k. indrivningskvitto av enahanda beskaffenhet,
som det vilket skall av landsfiskal utfärdas;
4) I § 14 i polisreglementet den 26 september 1925 för riket, bestämmes
att polisman, på vilken sådan liandräckningsverksamhet ankommer, som
•5 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. I.
— 66 —
avses i 1 § 2 mom. andra stycket i lagen om polisväsendet i riket, skall
vara pliktig att för de i tjänsten omhänderhavda medlen ställa uppbördsborgen
eller annan godkänd säkerhet, vilken bestämmelse dock icke gäller
för fjärdingsman, som tillsatts före polislagens ikraftträdande, och för viss
exekutionsbetjänt i stad.
Enligt nyssnämnda kungörelse den 18 december 1925 med vissa bestämmelser
angående exekutionsbiträden samt enligt landsfiskalsinstruktionen
åligger det därjämte landsfiskal att övervaka att exekutionsbiträde behörigen
fullgör sina åligganden. Inventering hos exekutionsbiträde skall ske minst
en gång om året å förut icke tillkännagiven tid. Därvid skall landsfiskalen
granska dagbok, kassabok och inneliggande handlingar samt jämföra kassaboken
med exekutionsbiträdets exemplar av redovisningsräkningarna.
över vad vid inventering förekommit skall föras protokoll. Därest vid
inventering funnits anledning till anmärkning mot exekutionsbiträdet, skall
protokollet sist å åttonde dagen därefter insändas till länsstyrelsen.
En av revisorerna med ledning av inventeringsinstrument, domstols utslag
och infordrade uppgifter verkställd utredning angående av landsfiskaler
och dem underlydande fjärdingsmän och exekutionsbiträden under tiden
efter den 1 januari 1918 gjorda förskingringar utvisar följande:
Av landsfiskaler förskingrade medel:
Å krono- |
Å kom- |
För- |
|||
debetsedel |
munaldebet- |
Övriga |
skingrade |
Summa för |
|
uppförda |
sedel upp- |
medel |
medel, till- |
län |
|
medel |
förda medel |
hopa |
|||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Stockholms lön |
'' |
||||
1 landsfiskal.................. |
2,964: It |
15,130: 88 |
14,723: 97 |
32,818: 96 |
|
1 d:o ........................... |
53,] 56: 8 7 |
569: 96 |
53,726: 88 |
||
1 d:o ........................... |
63: 2 0 |
2,090: 71 |
7,102: 61 |
9,256: 64 |
|
1 d:o ........................... |
1,518: 0 2 |
24,522: so |
3,728: 68 |
29,770: 05 |
|
1 d:o ........................... |
17,091: 59 |
74,293: 93 |
11,123: 98 |
102,509: 50 |
|
1 d:o ........................... |
— |
9,019: 50 |
— |
9.019: 50 |
|
1 poliskominissarie (för- |
|||||
ordnad att på eget an- |
|||||
svar i landsfiskals ställe |
|||||
vara utmätningsman) ... |
235: — |
121,558: 57 |
242: 50 |
122,036: 0 7 |
359,137: 55 |
Uppsala lön |
|||||
1 landsfiskal.................. |
64: 31 |
869: 67 |
23: oo |
957: 88 |
957: 88 |
Södermanlands län |
|||||
1 landsfiskal................. |
(i, 135: 24 |
2,412: 53 |
4,698: 39 |
13,246: 16 |
|
1 d:o ........................... |
4,065: 8 7 |
29,493: 76 |
1,406: 55 |
34,966: 18 |
|
1 d:o ........................... |
7,294: 05 |
7,452: 46 |
19,140: 58 |
33,887: 09 |
|
1 d:o ........................... |
728:45 |
284: 30 |
3,251: 5 7 |
4,264: 3 2 |
86,363: 7 5 |
Kronobergs län |
|||||
1 landsfiskal.................. |
3,504: 49 |
10.318: 08 |
1,084. 91 |
14,907: 4 8 |
14,907: 4 8 | |
Alvsborgs lön |
|||||
1 landsfiskal.................. |
690: 58 |
6,697: 61 |
12,858: 73 |
20,246: 92 |
|
1 d:o ........................... |
— |
919: 42 |
1,187: 16 |
2,106: 58 |
|
1 d:o ........................... |
19: 75 |
573: 82 |
494:34 |
1,088: 41 |
23,441: 91 |
Skaraborgs län |
1 |
||||
1 landsfiskal................. |
5,369: 36 |
8,337: 31 |
5,148: 50 |
18,855: 17 |
|
1 d:o ........................... |
3,310: 73 |
2,678: 7 6 |
700: — |
6,689: 4 9 |
|
1 d:o ........................... |
1,123: — |
4,347: 12 |
296: 33 |
5,766: 45 |
31,311: 11 j |
Värmlands län |
|||||
1 landsfiskal.................. |
1,238: 92 |
8,031: 25 |
3,931: 74 |
13,201: 91 |
13,201: 91 |
Västmanlands län |
|||||
1 landsfiskal................. |
2,722: so |
22,806: 35 |
4,017: 89 |
29,547: 10 |
29,547: 10 |
Kopparbergs län |
I |
||||
1 landsfiskal.................. |
47,396: 15 |
6,052: 94 |
440: — |
55,889: 09 |
i |
1 d:o ........................... |
3,493: 51 |
11,734: 69 |
7,216: 5 7 |
22,444: 77 |
/ 6,333: 8 6 ; |
Gävleborgs län |
|||||
1 landsfiskal.................. |
2,776: 33 |
28,784: 06 |
2,361: 40 |
33,921: 7 9 |
|
1 d:o ........................... |
18,217: »2 |
12,273: IS |
22,262: 68 |
52,753: 78 |
86,675: 5 7 i |
Västernorrlands lön |
1 |
||||
1 landsfiskal ................. |
— |
— |
- |
— |
S: _ |
Västerbottens län |
|||||
1 landsfiskal.................. |
15,524: 62 |
40,116: 88 |
14,366: 26 |
70,007: 76 |
|
1 d:o ........................... |
268: 3 7 |
41,325: so |
1,732: 20 |
43,326: 8 7 |
|
1 d:o ........................... |
4,364: 48 |
26,056: 10 |
517: 73 |
30,938: 31 |
144,272: 44 |
Norrbottens län |
|||||
1 landsfiskal............... • |
1,351: os |
7,765: 21 |
.- |
9,116: 29 |
|
1 d:o ........................... |
214: 47 |
3,850: 91 |
4,537: 29 |
8,602: 6 7 |
17,718:90 1 |
Summa kronor |
204,903: 99 |
530.368: 56 |
148,596:9 7 |
883,869: 52 |
883,869: 62 ! |
* Det förskingrade beloppet ännu ej fastslaget.
— 68 —
Av fjärdingsman och exekutionsbiträden förskingrade medel.
Å kronodebet-sedel uppförda |
A kommunal-debetsedel |
Övriga medel. |
i Förskingrade |
Summa |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. J |
, ^ Kr. |
|
Stockholms lån. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
2,585: 64 |
||||
biträde)........................ |
3,772: 48 |
258: 4 2 |
6,616: 4 9 |
||
1 d:o............................. |
1,611:87 |
1,921: 41 |
471: 76 |
4,005: 04 |
|
1 d:o.............................. |
2,177: so |
5.504: 98 |
— |
7,682: 78 |
|
1 d:o.............................. |
— |
— |
* |
18,304:31 ! |
|
Södermanlands län. 1 fjärdingsman (exekutions-biträde)........................ |
1,183:01 |
6,754: 08 |
511: 94 |
8,448: 98 |
|
1 d:o.............................. |
328: 18 |
1,077: 59 |
— |
1,405: 77 |
9,854: 75 ! |
Österqötlands län. 1 fjärdingsman (exekutions-biträde)........................ |
1,100: 0 4 |
1,230: 64 |
579: 2 8 |
2,909; 81 |
2,909: 81 ; |
Jönköpings län. 1 fjärdingsman (exekutions-biträde)....................... |
2,577: 81 |
2,451: 19 |
5.029: — |
5,029: — j |
|
Kalmar lån. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
|||||
biträde)........................ |
— |
2,717: 94 |
_ |
2,717: 94 |
|
1 d:o.............................. |
40: 18 |
5,793: 55 |
8,551: 67 ; |
||
Blekinge län. 1 fjärdingsman (exekutions-biträde)....................... |
1,650: 19 |
2.097: 7 7 |
890: 5 6 |
4,638: 52 |
4,638: 52 | |
Malmöhus län. |
|||||
> 1 fjärdingsman (exekutions- |
1,230: 16 |
||||
biträde)........................ |
423: 4 2 |
*- |
1,653: 5 8 |
||
; 1 d:o.............................. |
195: 08 |
7,364: 51 |
361: 02 |
7,920: 56 |
9,574: 14 |
Göteborgs och Bohus län. 1 fjärdingsman (exekutions-i biträde) ..................... |
2,937: 96 |
2,583: 67 |
5,521: 63 |
||
1 d:o.............................. |
1,971: so |
2,576: 73 |
— |
4,548: 58 |
|
1 d:o ............................. |
— |
1,762: 48 |
— |
1,762: 48 |
|
1 d:o ............................. |
1,085: 48 |
3,708: 72 |
— |
4,794: 15 |
16,626: 7 9 |
Älvslwrgs län. \ 1 fjärdingsman (exekutions-biträde) ..................... |
488: 90 |
435: 20 |
14: 38 |
938: 48 |
1 l |
j 1 d:o.............................. |
4,645: 08 |
256: 14 |
607: 96 |
5,509: 18 |
! |
509: 51 |
81: 98 |
9: 5 7 |
601: Öl |
||
! 1 d:o.............................. |
_ |
— |
— |
* |
7,04H; 6 7 |
Det förskingrade beloppet ännu ej fastslaget.
1 |
Å kronodebet-scdel uppförda Kr. |
Å kommunal-dcbetsedel Kr. |
Övriga medel. Kr. |
Förskingrade Kr. |
Summa Kr. |
Skaraborgs lön. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
|||||
biträde) ..................... |
14: — |
1,182: 38 |
— |
1,196: 38 |
|
1 d:o.............................. |
— |
1,000: — |
- |
1,000: — |
2,196: 88 | |
Örebro län. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
|||||
2,690: 36 |
1,821: 08 |
440: — |
4,951: 4 4 |
||
1 d.o............................. |
443: 13 |
1,705: 7 2 |
259: o l |
2,408: 40 |
7,359: 90 |
Västmanlands län. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
|||||
biträde)........................ |
9,526: 52 |
81: 75 |
9,60H; 2 7 |
9,608: 2 7 j |
|
Kopparbergs län- |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
|||||
7,031: a 2 |
28,611: 79 |
— |
35,643: 73 |
||
17,059:2 2 |
8,207: 0 8 |
— |
25,266: 85 |
l |
|
1 d:o--............................ |
1,114:43 |
1,987: 64 |
214: - |
3,316: 0 7 |
64,226: 63 ; |
Gävleborgs län. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
l |
||||
biträde) ..................... |
9,678: 41 |
39,245: 4 7 |
2,032: 73 |
50,956: Öl |
|
680: 3 5 |
994: 28 |
945: 2 9 |
2,619: 92 |
||
213: 33 |
1,447: 31 |
1,213: 35 |
2,873: 99 |
1 |
|
1 d:o.............................. |
920: 94 |
3,417: 93 |
2,073: 41 |
6,412: 2S |
62,862: so | |
Västernorrlands län. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
|||||
biträde) ..................... |
— |
4,832: 36 |
20: — |
4,852: 3 0 |
l |
986: 64 |
22,926; 72 |
345: — |
24,258: 3 6 |
||
1 d:o.............................. |
126: r,6 |
4,804; 15 |
— |
4,930: 81 |
|
1 d:o.............................. |
— |
35,429:4 4 |
— |
35,429: 44 |
|
1 d:o.............................. |
— |
10,025: so |
— |
10,025: 86 |
|
1,035; 08 |
3,995: 9 9 |
— |
5,031: 0 7 |
||
1 d:o.............................. |
- |
9,813: 0 7 |
— |
9,813: 6 7 |
94,341: 5 7 |
Västerbottens län. |
|||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
|||||
biträde) ..................... |
1,137: 20 |
2,063: 50 |
3,200: 85 |
3,200: 85 : |
|
Norrbottens län. |
1 |
||||
1 fjärdingsman (exekutions- |
j |
||||
biträde) ..................... |
5,595: os |
| 1,447:54 |
— |
7,042: 62 |
|
1 d:o.............................. |
3,605: 22 |
1 13,605:2 2 |
— |
17,210: 44 |
24,253: o 6 |
Summa kronor |
77,843: 88 |
! 261,413:2 0 |
11,329: 98 |
1 350,587:12 |
350,587: 12 |
— 70 —
Sammandrag.
Å krono-debetsedel |
Å kommunal-debetsedel |
— |
||
1 |
uppförda medel |
uppförda medel |
Övriga medel |
Summa |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Stockholms lan ........................... |
81,404: 7 6 |
258,385: 17 |
37,651: 93 |
377,441: 86 [ |
Uppsala län................................. |
04: 31 |
869: 6 7 |
23: 90 |
957: 88 j |
Södermanlands län........................ |
19,734: so |
47,474: 6 7 |
29,009: 03 |
96,218: so |
; Östergötlands län ....................... |
1,100: Öl |
1,230: 54 |
579: 2 3 |
2,909: si ! |
j Jönköpings län ........................... |
2,577: si |
2,451: 19 |
— |
5,029: — i |
! Kronobergs län ........................... |
3,504: 4 9 |
10,318: 08 |
1,084: 91 |
14,907: 48 I |
| Kalmar län ................................. |
40: is |
8,511:49 |
— |
8,551: 67 ! |
Blekinge län .............................. |
1,050:19 |
2,097: 7 7 |
890: 56 |
4,638: 52 |
Malmöhus län.............................. |
Hl8: 4 5 |
8,594: 6 7 |
361: 02 |
9,574: 14 ! |
Göteborgs och Bohus län............... |
5,996: 19 |
10,631: 60 |
— |
16,626: 79 |
Älvsborgs län .............................. |
6,353: 8 2 |
8,904: 12 |
15,172: 64 |
30,490: 58 |
Skaraborgs län ........................... |
9,817: 09 |
17,545:5 7 |
6,144: 88 |
33,507: 4 9 |
! Värmlands län ........................... |
1,238: 9 2 |
8,031: 2 5 |
3,931: 7 4 |
13,201: 91 |
Örebro län ................................. |
3,133: 4 9 |
3,526: so |
699: 61 |
7,359: 90 |
'' Västmanlands län ........................ |
2,722: sc |
32,332: 87 |
4,099: 6 4 |
39,155: 3 7 |
! Kopparbergs län...........................j |
76,095: 23 1 |
56,594: o 9 i |
/ ,870: ö7 |
140,560: 4 9 |
1 Gävleborgs län ........................ |
32,487: 2 8 ■ |
86,162: 23 |
30,888: 86 |
149,538: 37 |
Västernorrlands län ..................... |
2,148:38 |
91,828: 19 |
365: — |
94,341: 5 7 |
Västerbottens län ........................j |
21,294: 7 3 j |
109,562:8 7 |
16,616:19 |
147,473: 29 |
Norrbottens lön........................... |
10,765: 85 | |
26,668: 88 j |
4,537: 29 |
41,972: 02 |
Summa kronor |
282,747: 87 ! |
791,781: 82 1 |
159,926: 95 ■ |
1,234,456: 64 : |
Enligt lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa
fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera med
däri genom lag den 6 juni 1925 vidtagen ändring är statsverket under
vissa angivna förutsättningar ersättningsskyldigt för, bland annat av landsfiskal
och dennes exekutionsbiträde förskingrade tjänstemedel.
I enlighet härmed ersättas sålunda, bland annat kommunalutskylder, landstingsskatt,
vägskatt, kommuner eller enskilda tillkommande bötesandelar,
arvsmedel, gratialistmedel, under det att utskylder till kronan avskrivas,
därest desamma ej genom utdelning i vederbörandes konkurs eller på annat
sätt ersättas.
Av de av landsfiskaler och deras exekutionsbiträden enligt ovan intagna
förteckning förskingrade medlen liava hittills av statsverket anvisats följande
belopp att utgå från nedannämnda anslag och titlar, nämligen
71
11. h. t. Extra utgifter............................................................ |
kronor |
100: — |
IV. h. t. » » ............................................................ |
» |
2,247: 8 7 |
V. h.t. 1926/1927: D 10: Täckande av vissa av läns- |
||
styrelsen i Gävleborgs län |
||
gjorda förskott |
» |
31,130: - |
V. h. t. Extra utgifter............................................................ |
» |
20,411: so |
Oförutsedda utgifter ................................................................ |
» |
212,443: 6 4 |
Förskottstitel ............................................................................ |
» |
109,213: 82. |
Summa |
kronor |
375,547: is. |
Revisorerna, som ansett sig böra närmare granska de vid inventeringarna
upprättade protokollen, hava därvid iakttagit följande:
I Stockholms län har inventeringsförrättaren vid inventeringar, som
under åren 1918 — 1924 verkställts hos en landsfiskal, icke haft några anmärkningar
att göra beträffande landsfiskalens medelsförvaltning. Med ledning
av de vid inventeringsprotokollen för åren 1921—1924 fogade utdragen
av de till ifrågavarande landsfiskal för indrivning och redovisning överlämnade
kommunala restlängderna har upprättats nedanstående sammanställning
över de kommunala medel som vid de olika inventeringstillfällena
återstode oredovisade (beroende på åtgärd).
Inventering |
Restlängdens |
Redovisat |
Oredovisat belopp (beroende på åtgärd) |
Längderna in- |
år |
slutsumma |
belopp |
komna åren |
|
1921 e/ls)................ |
.... 999,516:67 |
721,217: 40 |
278,299: 2 7 |
Framgår ej av |
1922 (*»/«,)................ |
.... 733,179:07 |
397,096: so |
335,803: ie |
1918-1922 |
1923 (3/12) ................ |
.... 824,219: 07 |
541,567: 62 |
265,853: i o |
1918—1923 |
1924 (19/1S)................ |
.... 888,638:54 |
635,412: 24 |
251,585: 12 |
1918—1924 |
Vid inventering den 28 juli 1925 i anledning av landsfiskalens avvikande
från tjänsten uppdagades att av honom förskingrats, bland annat, kommunala
restlängdsmedel till ett belopp av 70,291 kronor 10 öre.
Av häradsrättens protokoll i målet beträffande ifrågavarande landsfiskal
framgår, att de av honom omhänderhavda medel, vilka utom tjänstemedel
även utgjorts av andra medel, varit placerade i olika banker, samt att han
vid inventeringarna, varom han alltid hlivit underrättad några dagar i förväg,
genom överflyttning av medel till tjänsträkningen bragt denna i överensstämmelse
med sina räkenskaper.
Vid granskning av inventeringsinstrumenten i ett annat fall inom samma
län hava revisorerna iakttagit följande:
Inventeringarna hava förrättats under vart och ett av åren 1923 1927
hos en poliskommissarie, som förordnats att på eget ansvar i lansfiskals
ställe vara utmätningsman. Inventeringsprotokollet för år 1923 utvisar
bland annat, att å de kommunala restlängderna, som inkommit under åren
] 920—1923 och vilkas sammanlagda slutsumma uppgick till 1,375,892 kronor
— 72 —
35 öre, redovisats 763,361 kronor 87 öre, medan ett belopp av 611,870 kronor
80 öre återstod oredovisat.1 Motsvarande uppgifter i inventeringsprotokollet
for år 1924 utgöra respektive 1,455,466 kronor 86 öre, 1,050,792 kronor
33 öre och 399 735 kronor 16 öre samt för 1925 1,308,931 kronor 27 öre,
973,450 kronor 70 öre och 323,666 kronor 20 öre. Inventeringsprotokollet
för år 1926 innehåller icke några uppgifter i nu nämnt hänseende. Inventeringarna
under åren 1923 1925 hade icke givit anledning till anmärk
ning.
I inventeringsprotokollet för år 1926 har däremot antecknats, att
granskningen av tjänstediarier och kommunala restlängder med tillhörande
räkenskapshandlingar givit anledning till följande erinringar, nämligen
att beträffande ett antal äld re års kommunala restlängder redovisning
annu icke avgivits för ett större antal utskyldsbelopp, ehuru vidare åtgärder
för resterande medels utfående i de flesta fall syntes vara utsiktslösa, sedan
tiden för besluts meddelande om införsel i avlöning utgått,
att utmätningsmannen uraktlåtit att i ett flertal fall månadsvis avgiva
redovisning över under månaden influtna kommunala medel, ehuru i äreudet
innestått högre belopp än 100 kronor,
att i åtskilliga fall vid redovisning av influtna kommunalutskylder till
viss kommun tidigare överlämnats avrundade belopp,
samt att anteckningar saknades i alla kommunala restlängder om de åtgärder,
som vidtagits för medlens uttagande.
Vid en år 1927 i anledning av utmätningsmannens timade död företagen
inventeringsförrättning uppdagades att bland annat förskingrats ett belopp
av 88,021 kronor 1 öre, utgörande av honom emottagen likvid för av liandräckningsmyndigheter
å annan ort indrivna kommunalutskylder samt 30,017
kronor 99 öre, utgörande kommunalrestlängdsmedel. Angående tillvägagångssättet
vid tillgreppet innehåller inventeringsprotokollet för nämnda År
härom följande upplysningar:
Tillgreppen hade i samtliga fall dolts genom förfalskningar dels på sådant
sätt att utmätningsmannen upprättat listor över restantiebelopp, vilka angivits
avse fattiga och okända personer, vilka listor därefter av honom försetts
med falska kvitton av vederbörande kommunala myndigheter, dels på
det sätt att han i åtskilliga fall underlåtit att i restlängderna och kassajournalen
anteckna influtna kontanta medel, vilka inlevererats såväl från
andra uppbördsmyndigheter som ock från de honom underställda polismännen.
höre införandet av skyldigheten att över postgiro inleverera medel hade
ifrågavarande utmätningsman företrädesvis tillgripit sådana medel, som till
honom inlevererats kontant från handräckningsmyndigheter å annan ort.
hjfter postgirots införande hade denna utväg att åtkomma medel blivit för
honom omöjliggjord.
Han hade då för att i fortsättningen åtkomma och tillgripa tjänstemedel
begagnat en annan utväg.
bulligt uppgift av de honom underlydande polismännen, vilken uppgift
syntes vinna stöd av omständigheterna, hade han nämligen anmodat dem
1 Beroende på åtgärd.
73
att i fråga om restantier, vilka uppdebiterats innan bestämmelserna om användande
av postgiro trätt i kraft, fortfarande redovisa på sätt tidigare skett
eller alltså utan anlitande av postgiro överlämna medlen kontant till honom.
Härigenom hade han även efter postgirots införande från polismännen fått
icke obetydliga belopp kontanta medel i sin hand. Dessa hade han i åtskilliga
fall och till icke obetydliga belopp uraktlåtit att kassaföra och ej
heller därå lämnat föreskrivna indrivningskvitton till polismännen.
Av de inventeringsprotokoll, som upprättats vid inventeringar hos eu
landsfiskal i Södermanlands län, framgår följande:
Vid inventering den 4 juli 1919 anmärktes att i ett flertal fall i restlängderna
saknades anteckning om tiden, då influtna medel erlagts. Ej heller
hade, da införsel till gäldande av utskylder ägt ram, anteckning härom
gjorts i införseldagboken.
Granskningen av kassajournalen gav vid handen, att inneliggande kassa
skulle utgöra 2,729 kronor 38 öre. Emellertid framgick av förda diarier
och anteckningar i inkomna längder, att influtna tjänstemedel till belopp
av 3,132 kronor 50 öre skulle hos landsfiskalen inneligga såsom oredovisade.
Vid inventeringarna under åren 1920—1922 gjordes ej några anmärkningar.
Inventeringen den 19 juli 1923 gav vid handen följande:
De kommunala restlängdernas slutsumma uppgick till 174,780 kronor 28
öre. Av detta belopp voro 87,703 kronor 23 öre oredovisade (beroende på
åtgärd). I särskild till länsstyrelsen avgiven förklaring uppgav landsfiskalen,
att anledningen till att sä stora belopp av restlängderna ännu icke redovisats
vore beroende därpå, att de å längderna upptagna personerna under
långa tider saknat arbete.
Vid av landskamreraren efter särskilt förordnande den 24 oktober 1923
verkställd förnyad undersökning å ifrågavarande landsfiskalskontor anmärktes,
att enligt företedda handlingar skulle hos landsfiskalen finnas influtna*
ej redovisade medel till belopp av 1,116 kronor 4 öre, under det att kassajournalen
för dagen utvisade en behållning av 1,093 kronor 33 öre.
För redovisning av vad som skulle innestå företeddes en för landsfiskalskontoret
av viss bank utfärdad sparbanksbok, utvisande ett tillgodohavande
av 700 kronor, varjämte 400 kronor uppräknades kontant.
Det anmärktes därvid, att nämnda 700 kronor insatts å spar kasseräkning
först samma dag, förrättningen ägt rum, under det att något belopp förut
icke funnits innestående sedan augusti månad.
Då vid samma förrättning kvitton efterfrågades till styrkande av verkställda
utbetalningar, hade framlagts en mängd postkvitton, vilka dock befunnits
i fullständig oordning. Genom undersökning av några bland dem
hade likväl blivit adagalagt, att utbetalningarna åtminstone icke alltid verkställts
samtidigt med beloppens avförande i räkenskapen.
Vid inventering den 26 och 27 november 1923 anmärktes bland annat,
att handräckningsärenden ej redovisades med erforderlig skyndsamhet av
74
fjärdingsmannen i viss kommun samt att indrivningar av resterande kommunala
utskylder i en annan kommun vore eftersatta.
I anledning av landsfiskalens frånfälle verkställdes inventering den 9 maj
1924. Därvid anmärktes följande:
Vid dödsfallet borde, enligt förda anteckningar och inhämtade upplysningar,
innestå hos landsfiskalen:
Den avlidnes efterlämnade tillgångar i tjänsten utgjorde 666 kronor 94 öre.
I tjänstekassan alltså brist å 28,961 kronor 71 öre.
Kassajournalen gav vid handen en behållning vid dödsfallet av allenast
1,036 kronor 3 öre.
Vid granskning av de från Skaraborgs län infordrade inventeringsprotokollen
har uppmärksammats, att vid nedannämnda inventeringstillfällen
hos en landsfiskal i länet gjorts bland annat följande erinringar.
Inventering den 17 februari 1921:
Indrivna resterande krono- in. fl. allmänna medel insattes av landssfikalen
i riksbanken emot gällande bestämmelser endast vid månadsräkningarnas
avslutande.
Beträffande indrivningen av kommunala restlängsmedel skulle ordentligare
och mera fullständiga anteckningar föras angående handräckningars
sökande, medels inbetalning och leverering till uppbördsmannen;
Kassa journalen visade vid nämnda tillfälle en innestående behållning av
1,610 kronor 12 öre. Av ett överslag, grundat på anteckningar i diarier,
restlängder och handlingar, framginge att 1,345 kronor 29 öre skulle innestå
till redovisning.
Inventering den 27 juni 1922:
Vid kontrollen över influtna och levererade krono ut skulder under samma
år framgick av skedda sammanräkningar, att leverering skett i enlighet med
de poster, som i restlängden antecknats såsom influtna. Det bemärktes att
resterna från 1920 och något tidigare år voro jämförelsevis många, ehuru
posterna ej stora. Anmärkningsvärt syntes att indrivningen av kronoresterna
skedde med betydligt större tidsutdräkt än i andra jämförliga distrikt. Dagen
för influtna poster skulle antecknas i därför avsedd kolumn. Det hade skett
endast ofullständigt, varför ingående kontroll svårligen läte sig göra.
Beträffande bötesredogörelsen skulle erforderlig anteckning göras i räkenskapen
om dag då och till vem remiss skedde för verkställighet.
Bekommet förskott, 800 kronor, till utgifters bestridande hade visserligen
1) kronorestlängdsmedel........
2) kommunalrestlängdsmedel
3) s. k. handräckningsmedel
4) böter .....................................
5) automobilskattemedel.........
kronor 2,614: so
» 21,934: —
» 4,890: 8 5
» 30: —
159: —
Summa kronor 29,628: 6 5.
antecknats i kassajournalen, men däri infördes icke utbetalda eller ersatta
förskjutna räkningar.
Sedan föregående inventeringstillfälle den 17 februari 1921 slutbehandlade
kommunala rostlängder granskades med hänsyn till avgivna redovisningar.
Remisser till vederbörande uppbördsmän av indrivna rester å längder under
handläggning översägos och kontrollerades i den man det på grund av bristen
av ordentliga anteckningar, varom anmärkning skett vid föregående årets
inventering, läte sig göra. Några restlängder kunde icke igenfinnas och
måste upptagas i balans till nästkommande inventering för granskning.
Redovisning av åtskilliga restlängder med influtna medel syntes onödigt
hava fördröjts, enär samma längder vore i det skick, att slutredovisning kunnat
lämnas. Antalet oredovisade restlängder ökades, såsom framginge av balanserna.
Enligt hos länsstyrelsen förd rest förteckning vid 1921 ars utgång över
skogsmedel för statsverkets (domänfondens) räkning utestodo köpeskillingar
för av landsfiskalen vid auktion 15 december 1921 försålt virke från vissa
kronoparker, tillsammans 4,438 kronor, vilket belopp förfallit till betalning
den 1 nästlidna april med skyldighet enligt kungörelsen för köpare att å
då ogulden köpeskilling erlägga ränta efter den räntesats, som domänstyrelsen
komme att bestämma. Av summan hade influtit 4,273 kronor och resterade
ännu 165 kronor. Emellertid fanns intet som helst belopp uppdebiterat
i kassajournalen, och av uppbördsförteckningen framgick ej, när respektive
belopp erlagts till landsfiskalen. Till förklaring att medlen icke
införts i kassajournalen hade landsfiskalen framhållit, att han tänkt fä in
alla skogsmedel och därefter införa dem pa en gång. Häremot hade av inventeringsförrättaren
framhållits att journalen skulle föras specifikt i löpande
följd dag för dag, då journalen eljest bleve oriktig.
En vid inventeringen 1921 framförd erinran att, jämlikt bestämmelsen i
kungörelsen 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen
i länen, även å annan tid än i samband med månadsräknings avslutande
insätta influtna kronorester i riksbanken hade icke efterkommits.
Sedan landsfiskalen upplyst, att tjänstekassan fördes i räkning hos viss
bank, hade inventeringsförrättaren per telefon av kamreraren vid banken
erhållit upplysning att å räkningen innestode 7,505 kronor 51 öre, varav 6,000
kronor insatts samma dag som inventeringen förrättades. På fråga till
landsfiskalen, vilka medel denna dag influtit till så stort belopp som 6,000
kronor, uppgav landsfiskalen, att han haft dessa å annan särskild räkning.
Då det ytterligare efterfrågades, vilken räkningen vore och var den begagnats,
därifrån medlen kunde överflyttas, ändrade landsfiskalen uppgift och
förmenade, att han innehaft och disponerat beloppet kontant. Tillfrågad
om han ej erhållit meddelande, att inventering vore att förvänta, lämnade
han nekande svar. Det antecknades i protokollet, att landsfiskalens fru med
tåglägenhet kl. 8.2 5 på morgonen samma dag avrest till den stad, där ifrågavarande
bank var belägen, och återvänt till hemmet med tåg kl. 2.50 e. m.
— 76 —
Insättningen å 6,000 kronor liade skett vid 11-tiden på f. in, medelst check,
dragen å annan bank, och hade checken icke utställts av landsfiskalen, utan
av annan person. Landsfiskalens fru hade icke verkställt insättningen.
Inventering den 8 juni 1923:
Vid granskningen av längderna och medelsremisserna beträffande kommunalutskylderna
uppmärksammades, att redovisning syntes obehörigen länge
förhållits vederbörande uppbördsman. Beträffande ett antal ärenden, som ställts
på redovisning den 6 i samma månad, vore ej längderna tillgängliga, enär
desamma utsänts till vederbörande för godkännande och kvittering. Ifrågavarande
ärenden blevo av sådan anledning balansförda. Det framhölls av
inventeringsförrättaren, att det finge anses olämpligt att — efter det meddelande
om förestående inventering ingått — utskicka längder, som behövde
vara tillgängliga vid inventeringen för att kunna tillfredsställande granska
redovisningen och utröna huruvida oskälig tidsutdräkt med medelsredogörelsen
kunde föreligga.
Vid ett på grund av anteckningar i diarier och restlängder beräknat överslag
framgick, att ett belopp av 1,608 kronor 68 öre skulle innestå till redovisning.
Kassajournalen visade för dagen en behållning av 1,494 kronor
50 öre, varav samma dag införd propriebalans 182 kronor 94 öre. Till det
redan antecknade propriebalansbeloppet skulle landsfiskalen uppdebitera ytterligare
114 kronor 18 öre, enahanda balans. Någon förklaring till balansen
framkom ej, men vore enligt inventeringsförrättarens förmenande att söka i
en ej tillräckligt noggrann medelsanteckning jämte bristande kontrollöversikt
enligt kassajournal och handlingar.
Å nu ifrågavarande inventeringsprotokoll fanns antecknat följande:
»Förutom förordnande för landsfogden att verkställa förnyad inventering
ingen annan åtgärd än avskrift till landsfiskalen för kännedom. Mariestad
i landskontoret den 14 juni 1923.
På länsstyrelsens vägnar:
John Lindström. Einar Johnson.»
Inventering den 7 januari 1924:
Restlängden för den 31 december 1923 å krono- m. fl. allmänna medel,
upptagande bland annat oredovisade kronoutskylder till ett belopp av 4,436
kronor 37 öre och olycksf al Isförsäkringsavgifter till 1,687 kronor 50 öre,
saknade i därför avsedd kolumn anteckningar om vidtagna indrivningsåtgärder.
Sådana anteckningar hade ej heller influtit i den restlängd, som
bifogats månadsräkningen för december, vadan erforderlig kontroll från länsstyrelsens
sida å de restförda beloppen icke läte sig genomföra. Med hänsyn
därtill att de ännu resterande utskylderna — i förhållande till balansen vid
årsskiftet 1922,1923 och i jämförelse med vad räkenskapen för ett angränsande
distrikt utvisade — belöpte sig till ett anmärkningsvärt högt belopp
och orsaken tillskrevs svårigheten att uttaga utskylderna, särskilt på grund
av de inom vissa socknar rådande svåra arbetsförhållandena, efterfrågades
vilka åtgärder vidtagits för befordrande av indrivningen. Härom upplyste
landsfiskalen, att denna skötts helt av respektive fjärdingsman, utan att
landsfiskalen i något fall vidtagit utmätning eller annan utsökningsåtgärd
än att i tre fall en arbetsgivare erhållit besked om meddelad införsel i avlöning,
men liade arbetsgivaren icke respekterat beslutet. Någon åtgärd mot
<|en tredskande arbetsgivaren liade icke vidtagits av landsfiskalen. Landsfiskalen
meddelade även, att fjärdiugsmännen icke verkställt några utmätningar,
enär inga protokoll därom kommit landsfiskalen tillhanda.
1 restlängden över böter vid årsskiftet hade inga anteckningar skett om
vidtagna åtgärder.
Bekommet förskott till utgifters bestridande, 800 kronor, skulle upptagas
till redovisning i kassajournalen, vilket hittills icke skett.
Vid granskning av dagboken rörande utmätning för krono- och komrnunalutskylder,
allmänna avgifter m. m. anmärktes, att ett synnerligen stoit
antal ärenden icke vore slutförda, och att en del ärenden utan antecknat
särskilt skäl legat nära ett år under handläggning.
De enligt diarier och handlingar antecknade medlen, som skulle redovisas,
utgjorde tillsammans 1,852 kronor 65 öre. Kassa journalens ställning för
dagen visade en behållning av 1,463 kronor 96 öre. Skillnaden mellan den
beräknade behållningen 1,852 kronor 65 öre och kassajournalens upptagna
behållning 1,463 kronor 96 öre, eller 388 kronor 69 öre, syntes bero huvudsakligen
därpå att förskottsmedlen icke bokförts i journalen samt därjämte
bristande anteckningar av influtna medel. För kassajournalens bringande
till överensstämmelse med den beräknade behållningen antecknades i jouinalen
såsom propriebalans ett belopp av 388 kronor 69 öre.
På framställning av landsfogden hade Konungens Befallningshavande i
skrivelse den 27 december 1924 förordnat landsfogden att under återstoden
av samma och nästa år, så ofta omständigheterna därtill föranledde, förrätta
undersökning, huru bebemälde landsfiskal förrättade sin tjänst.
I anledning härav förrättades inventering den 7 januari 1925, varvid
följande antecknades:
Då förrättningen skulle företagas, förklarade landsfiskalen, att han gjort
sig skyldig till förskingring av i tjänsten anförtrodda medel. Han hade
enligt egen uppgift börjat tillgripa tjänstemedel, troligen redan år 1921,
samt alltjämt fortsatt därmed, men huvudsakligen under år 1924 hade tillgrepp
i större omfattning skett. Tillgreppen hade dolts genom uraktlåtenhet
att verkställa anteckning i böcker och räkenskaper, varpå redovisningar om
influtna medel grundade sig, vadan dessa redovisningar varit oriktiga och
missvisande.
Under inventeringen utröntes att landsfiskalen förskingrat kronouppbörds-
m. fl. medel enligt månadsräkning till belopp av 4,168 kronor 91 öre,
kommunala restlängdsmedel till ett belopp av 6,747 kronor 71 öre samt
övriga medel till ett belopp av 7,938 kronor 55 öre.
Vid de inventeringar, som under åren 1918—1922 förrättats hos en lands -
— 78 —
iiskal i Västmanlands län, hava enligt inventeringsprotokollen, av vilka det
för år 1922 är daterat den 16 december, några anledningar till anmärkningar
icke förekommit.
Sedan inventering den 24 februari 1923 efter länsstyrelsens förordnande
verkställts hos samma landsfiskal, hade därvid framkommit följande.
Tjänstekassan befanns innehålla, dels 11,996 kronor kontant, dels tre postremissväxlar
å respektive 537 kronor 12 öre, 375 kronor 73 öre och 5,000
kronor, dels ock en check å 4,950, tillhopa 22,858 kronor 85 öre. På tillfrågan
uppgav vederbörande landsfiskal att ifrågavarande summa utgjorde
tjänstemedel, dock ville han göra gällande, att om ett överskott uppstode,
detta utgjorde hans privata medel, vilka icke vore frånskilda tjänstekassan.
Vid granskning av kassa journalen i förening med kommunaldiariet och
kommunalrestlängderna från och med år 1918 gjordes följande anmärkningar.
Inkomst- och utgiftsposter hade i kassajournalen införts utan angivande
av dag, då beloppen inkommit eller avförts.
Medel, som av en fjärdingsman enligt uppvisade kvitton översänts medelst
postanvisning till landsfiskalen, hade icke återfunnits i kassajournalen.
För övrigt konstaterades i flera fall att medel, som inkommit till landsfiskalen
och av honom utbetalts, icke införts i kassa journalen.
Medel, som under olika tider influtit, hade uppdebiterats i klump den
månad, då redovisning för medlen verkställts.
Medlen hade avförts ur kassajournalen flera månader före den månad, då
medlen i verkligheten redovisats.
I två särskilda fall hade landsfiskalen redovisat kommunaldebetsedlar med
hindersbevis trots att vederbörande fjärdingsman redovisat ärendena med
kontanter.
Landsfiskalen anhöll nu få antecknat till protokollet, att i tjänstekassan
funnes en brist på 21,600 kronor. De medel, han förut uppgivit vara
tjänstemedel, vore upplånade för att under den tid, inventeringsförrättningen
påginge, täcka kassabristen.
Landsfiskalen hemställde att återfå penningarna för att återställa dem
till långivarna, av vilka eu vore landsfiskal i länet.
Denne sistnämnde, som under förrättningen infunnit sig, meddelade, att
den summa, han på uppdrag av länets landsfiskaler överlämnat till nu ifrågavarande
landsfiskal, icke vore upplånad för att omedelbart återställas samt
att förut omförmälda check å 4,950 kronor vore samme landsfiskals egendom,
enär den utgjorde likvid för ett honom beviljat lån.
Av inventeringen framgick att landsfiskalen uppburit men icke redovisat,
bland annat kommunala restlängdsmedel till belopp av 19,302 kronor 84 öre.
De medel, som landsfiskalen vid förrättningens början uppgivit vara
tjänstemedel, insattes å statsverkets giroräkning.
I övrigt gjordes vid inventeringen bland annat följande anmärkningar.
I kommunaldiariet saknades i ett flertal fall anteckning om verkställd
79 —
åtgärd. Där anteckning härom gjorts, vore ofta datum ej antecknad, da
redovisningen verkställts. I en del fal 1 utvisade diariet, att redovisning av
medel verkställts flera månader tidigare än vad som i verkligheten varit
fallet.
Beträffande ett i dagboken i utsökningsmäl upptaget ärende hade antecknats
att detsamma den 9 december 1921 inkommit. Den 6 februari 1922
hade utmätningsförsök gjorts hos gäldenären, varvid konstaterats att utmätningsbara
tillgångar saknades. Den 25 februari 1922 hade sökanden återfått
handlingarna.
Emellertid återfanns bland diverse handlingar dels ett av landsfiskalen
upprättat protokoll, daterat den 21 september 1922, över verkställd utmätning,
utvisande, att landsfiskalen utmätt lös egendom till ett värde av
2,090 kronor hos gäldenären för uttagande icke allenast av fordran, varom
här vore fråga, utan även av fordran rörande två andra ärenden, dels ock
ett tidningsurklipp, utvisande att landsfiskalen utsatt exekutiv auktion att.
hållas hos gäldenären, därvid enligt blyertsanteckuingar influtit 1,141 kronor
38 öre. Av denna summa hade han endast redovisat 305 kronor till den
ene av sökandena i ovan omförmälda två ärenden.
Av de från Gävleborgs län infordrade inventeringsprotokollen inhämtas,
att inventeringar förrättats å nedan angivna tider hos landsfiskalen i visst
distrikt, varvid följande förekommit:
Inventering den 21 juni 1923:
Med ledning av diarier och längder fastställdes det belopp, för vilket
landsfiskalen vore redovisningsskyldig till 4,375 kronor 70 öre. Kassajournalen
utvisade emellertid en behållning av 4,382 kronor 10 öre.
I övrigt förekom ingen annan anmärkning än att anteckningarna i utsökningsdiariet
vore dels ofullständiga, dels verkställda med blyertspenna.
Inventering den 14 november 1923:
I skrivelse den 30 oktober 1923 hade Konungens befallningsliavande i
länet på förekommen anledning förordnat landsfogden att snarast möjligt
förrätta inventering hos ifrågavarande landsfiskal. På grund av dennes
tjänstledighet hade förrättningen icke förr kunnat ske.
Krono- to. fl. utskylder befunnos vid inventeringen utestå till väsentliga
belopp. Som förklaring härtill uppgav landsfiskalen rådande arbetslöshet.
I protokollet antecknades:
»Mot expeditionen fanns icke något att erinra, utan förmärktes, det landsfiskalen
bemödat sig om att därvid iakttaga ordning och reda.
Förrättningen gav icke anledning till någon särskild hemställan.»
Inventering den 29 januari 1924:
Uti skrivelse den 29 januari 1924 hade Konungens befallningsliavande i
länet på förekommen anledning förordnat landsfogden att skyndsammast
— 80 —
verkställa inventering hos landsfiskalen, och skulle jämväl landskamreraren
å tjänstens vägnar närvara vid nämnda förrättning.
Med ledning av företedda handlingar beräknades att ett belopp av 1,770
kronor 72 öre skulle vara hos landsfiskalen innestående.
Enligt företedda kvitterade räkningar å utgifter för statsverkets behov
hade utbetalts ett belopp av 2,165 kronor 76 öre, vadan landsfiskalen skulle
hava ett tillgodohavande å 395 kronor 4 öre.
Under förrättningens gång utröntes emellertid, att de av landsfiskaler i
tjänsten emottagna medlen blivit på ett slarvigt och delvis ofullständigt sätt
i handlingarna införda. Landsfiskalen förklarade sig icke kunna, enär
tvenne redovisningar från fjärdingsmän på oförklarligt sätt förlagts eller
förkommit, utan biträde av fjärdingsmannen exakt angiva de poster, som
möjligen icke beliörigen antecknats.
I anledning härav förständigades landsfiskalen att snarast möjligt och
senast före den 3 nästinstundande februari efter från fjärdingsmännen inhämtade
upplysningar till riksbanken inleverera alla influtna medel, som
redovisades i månadsräkningarna, varefter ny inventering skulle företagas.
Inventering den 8 februari 1924:
Antecknades att landsfiskalen till riksbanken inlevererat ett belopp av
6,059 kronor 60 öre i krono- m. fl. utskylder samt att han hos Konungens
befallningshavande anhållit om tjänstledighet under 3 månader från och
med den 9 februari.
Någon annan anmärkning förekom icke, än att balans- (rest-) längden å
krono- m. fl. utskylder till större delen var ofullständig, i det endast slutsummorna
voro i densamma uppförda.
Inventering den 30 september 1924:
Landsfiskalens redovisningsskyldighet utgjorde 830 kronor 76 öre. Kassajournalen
utvisade en behållning av 900 kronor 13 öre. I övrigt förekom
ingen anmärkning.
Inventering den 27 oktober 1925:
Förekom ingen anmärkning.
Inventering den 5 september 1926:
Konstaterades att landsfiskalen vore redovisningsskyldig för 1,309 kronor
17 öre. Enligt företedda kvitterade räkningar å utgifter för statsverkets
räkning hade utbetalts ett belopp av 1,416 kronor 75 öre, vadan landsfiskalen
alltså skulle hava ett tillgodohavande å 107 kronor 58 öre.
Kassajournalen utvisade en behållning av 1,196 kronor 24 öre. Som förklaring
meddelades att de verkställda utbetalningarna icke införts i kassajournalen.
Inventering den 8 februari 1927:
Konungens befallningshavande i länet hade i skrivelse den 28 januari
1927, med överlämnande av balanslängd per 31 december 1926 över krono
-
— 81 —
utskylder i landsfiskalsdistriktet ävensom från vederbörande domarekansli
infordrad uppgift angående konkurser, som enligt balanslängden skulle
utgöra hinder för verkställighet, anmodat landsfogden att skyndsamt företaga
inventering hos landsfiskalen, till vilken förrättning vederbörande
fjärdingsmän skulle inkallas.
Balanslängden genomgicks post för post och landsfiskalen fick därvid avgiva
förklaring beträffande de skattskyldige (16 stycken), för vilka i längden
antecknats »konkurs» och vilkas konkurser ännu icke påginge.
Han uppgav därvid, att de i längden upptagna beloppen av olika anledningar
inkommit först efter det balanslängden rättats. Beträffande ett fall
uppgav han, att handlingarna i nämnda konkurs överlämnats till rättens
ombudsman, varför något i saken icke kunnat åtgöras. I ett annat fall
förklarade han, att han vid upprättande av balanslängden antecknat »konkurs»
på grund av förväxling med annan person, som faktiskt varit i konkurs.
Kassainventeringen lämnade till resultat, att landsfiskalen vore redovisningsskyldig
för 601 kronor 11 öre. Kassajournalen utvisade däremot en
behållning av 592 kronor 63 öre.
Enligt landsfogdens i protokollet uttalade åsikt vore orsaken till de oegentligheter,
som vid förrättningen kommit i dagen, förnämligast att söka i
landsfiskalens bristande noggrannhet i förening med bristande insikt om
sättet att få utskylder avkortade.
Inventering den 21 oktober 1927.
Ingen anmärkning förekom.
Inventering den 15, 16 och 17 februari 1928.
I skrivelse den 7 februari 1928 hade Konungens befallningshavande i länet
under förmälan, att det vid verkställd granskning av inkommen balanslängd
över krono- m. fl. utskylder befunnits, att restindrivningen icke bedrivits med
nödig kraft och snabbhet, i det att landsfiskalen beträffande ett flertal äldre
restbelopp icke under året vidtagit några indrivningsåtgärder eller åtgärder
för avskrivning och avkortning av resterna och gjorda efterforskningar syntes
hava givit stöd för antagandet, att i balanslängden upptagna poster guldits
till exekutionsbiträde, anmodat landsfogden att skyndsamt verkställa extra
inventering. Vid berörda skrivelse var fogad en särskild P. M., upptagande
68 st. utskyldsposter, som upptagits i ovan omförmälda balanslängd och synts
tarva en närmare förklaring.
Enligt de i handräckningsdiariet gjorda anteckningarna skulle icke några
handräckningsmedel vara hos landsfiskalen innestående. Sedan den 30 sistlidna
januari vore några ärenden icke i diariet införda.
Beträffande restlängderna å oguldna kommunalutskylder företeddes balanslängder
för åren 1922 och 1923, för åren därefter originallängder. På grund
av det skick, vari dessa längder befunne sig och svårigheten att anträffa
nödiga verifikationer, huvudsakligen på grund av otydliga och ofullständiga
6 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1928. I.
— 82 —
anteckningar, ansåg sig landsfogden icke vara i stånd att verkställa en ingående
och fullständig revision av dessa längder. Landsfiskalen förklarade
sig beredd att hos länsstyrelsen anhålla om tjänstledighet under tiden 20
februari—2 mars 1928, under vilken tid vikarien skulle sysselsätta sig med
att bringa ordning i nu nämnda förhållanden.
Restlängderna å oguldna pensionsavgifter genomgingos och befunnos vara
i samma skick som ovan omförmälda längder å kommunalutskylderna. Hela
sidor saknade anteckningar om verkställda åtgärder.
Härefter granskades balanslängden å krono- m. fl. utskylder, varvid landsfiskalen
avgav förklaring över i ovan omförmälda P. M. angivna poster.
Beträffande en stor del av posterna i längden, uppgav landsfiskalen, att
dessa troligen inbetalts till en av fjärdingsmännen i distriktet, vilken sedermera
avlidit. I andra fall hade utskylderna icke kunnat uttagas, enär tillgångar
till deras gäldande saknades.
Vid granskningen av bötesliggaren förekom icke något annat att anmärka,
än att verkställandet av bötesbesluten kunnat ske betydligt snabbare. Sålunda
funnos böter från år 1924 ännu utestående.
Inventering den 1 och 2 mars 1928:
Handräckningsdiariet befann sig i ungefär samma skick som vid föregående
tillfälle.
De upprättade balanslängderna över kommunalutskylder utvisade, att
belopp ännu voro oredovisade för åren från och med 1920.
Det antecknades, dels att utöver här ovan omförmälda extra inventeringar
hos nu ifrågavarande landsfiskal, extra inventering förrättats hos honom
även år 1921, då han varit tjänstförrättande landsfiskal i annat distrikt,
dels ock att i anledning av de vid nämnda inventering gjorda anmärkningar
beträffande indrivning och redovisning av allmänna medel landsfiskalen av
länsstyrelsen den 7 februari 1921 tilldelats varning för försummelse i tjänsten.
I anledning av de anmärkningar, som framkom vid inventeringen den 1
och 2 mars 1928, kallades landsfiskalen att den 17 mars 1928 inställa sig
inför länsstyrelsen.
Tillfrågad angående anledningen till det vårdslösa och liknöjda sätt, varpå
han själv bedrivit honom i tjänsten åliggande indrivning av allmänna medel
och den långsamhet, varmed han redovisat influtna belopp, samt den bristande
tillsyn, han utövat över fjärdingsmännens indrivningsåtgärder, uppgav han
bland annat att han råkat i ekonomiska svårigheter och att hans egna affärer
därigenom tagit alltför mycken tid från hans tjänst. Dessa ekonomiska
svårigheter innebure emellertid ej, att hans ekonomi vore undergrävd.
Länsstyrelsen beslöt att för den försummelse i tjänsten, landsfiskalen låtit
komma sig till last, suspendera honom från tjänst och lön på tre månader.
Under landsfiskalens tjänstledighet under augusti månad år 1928, då vikarien
skulle verkställa indrivning av en utskyldspost å 4,466 kronor 43 öre,
uppdagades, att den ordinarie landsfiskalen redan uppburit detta belopp samt
— 83 —
förskingrat detsamma. Vid därefter företagen närmare undersökning utröntes,
att han utom ovannämnda belopp förskingrat även andra medel med
omkring 48,000 kronor, vilka förskingringar han dolt genom att icke införa
influtna medel i kassabok och restlängd.
En sammanfattning av vad inventeringsprotokoll och andra handlingar
giva vid handen rörande tillvägagångssättet vid förskingringarna må här
lämnas.
För döljande av tillgreppen hava vederbörande använt sig av oriktiga
diarieanteckningar och falsk bokföring. Inkomna ärenden hava ej införts i
dagboken, och influtna medel hava icke upptagits i kassajournal, liggare
och de särskilda månadsräkningar, däri medlen eljest skolat redovisas. Där
det brottsliga förfarandet sträckt sig över en längre tidrymd, hava tillgripna
medel ersatts genom senare influtna, varvid samtidigt vederbörliga anteckningar
skett i avseende å de först tillgripna och så undan för undan.
I en del fall har landsfiskal, som disponerat över, utom tjänstemedel även
andra medel, haft olika räkningar i bank och vid inventering verkställt
överflyttning från den ena räkningen till den andra.
Vidare har förekommit att vederbörande falskeligen noterat medlen såsom
utbetalda till annan, ehuru den förskingrande själv tillgodogjort sig desamma.
De infordrade inventeringsprotokollen giva ytterligare vid handen, att
vederbörande landsfiskal, sedan de å restlängden uppförda beloppen av honom
indrivits, redovisat desamma på sådant sätt, att han företett hindersbevis
angående fattigdom m. m. I åtminstone ett fall har konstaterats, att förfalskning
av dylika bevis ägt rum.
De enligt ovan intagna uppgift av f järdingsmän begångna förskingringarna
synas hava tillgått på ungefär samma sätt som beträffande landsfiskalerna.
De indrivna medlen hava sålunda icke antecknats å vederbörande restlängd
eller i kassaboken för att i vanlig ordning redovisas till landsfiskalen, utan
av fjärdingsmannen tillgripits. Senare influtna medel hava använts till
täckande av tidigare gjorda tillgrepp. En del av de förskingrade medlen
hava redovisats med hindersbevis. Vid landsfiskalens granskning av de till
fjärdingsmannen överlämnade restlängderna har fjärdingsmannen därjämte
beträffande vissa poster, vilka i själva verket blivit i sin helhet guldna,
uppgivit, att allenast avbetalning å posterna verkställts, varför de olika beloppen
ej kunnat i sin helhet redovisas.
Detta synes särskilt hava varit fallet i fråga om de kommunala restlängderna,
beträffande vilka i många fall ej fastställts någon bestämd tid, inom
vilken de skulle varit slutredovisade.
Revisorerna hava genom den föregående redogörelsen velat giva en sammanfattande
framställning av och närmare belysa de synnerligen svåra
missförhållanden, som framträtt inom här berörda del av fögderiförvaltningen.
Av redogörelsen framgår att under de sista tio åren icke mindre
än 31 landsfiskaler och 43 fjärdingsmän blivit beträdda med förskingrings
-
Revisorernas
uttalande.
— 84 —
brott, avseende, såvitt hittills kunnat fastställas, en så betydande summa
som 1,234,456 kronor. I flertalet fall hava förskingringarna pågått under
en längre följd av år utan att upptäckas vid verkställda inventeringsförrättningar.
Det är enligt revisorernas mening en angelägenhet av högsta vikt att
statsmakterna snarast möjligt vidtaga åtgärder, ägnade att förhindra ett
upprepande av dylika oegentligheter. Saken synes desto mera allvarlig som
den berör en kår av funktionärer, vilken har en del av statens rättsvårdande
uppgifter på sin lott och på vilken därför de största fordringar i
fråga om redbarhet böra kunna ställas.
Medgivas må att det icke är någon lätt sak att komma till rätta med
denna fråga. Stor vikt ligger otvivelaktigt i själva rekryteringen av kåren,
så att de tillsättande myndigheterna lägga sig vinn om att till ifrågavarande
uppdrag utse endast sådana, vilkas personliga kvalifikationer fylla
måttet. En sådan prövning blir dock alltid mer eller mindre beroende av
subjektiva omdömen. Huvudvikten kommer därför att ligga på beskaffenheten
av den kontroll, som utövas å dessa befattningshavares förvaltning.
Men att utfinna ett kontrollsystem, som under alla förhållanden fungerar
effektivt, är förbundet med stora svårigheter, särskilt i betraktande av att
det här gäller en mycket omfattande uppbördsverksamhet, som dessutom
avser medel av flera olika slag, för vilka vederbörande har att redovisa på
skilda håll och i olika ordning.
Behovet av en bättre kontroll synes emellertid klart ådagalagt. De kontrollföreskrifter
i avseende å landsfiskalers och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning, som infördes i samband med 1917 års fögderiförvaltningsreform
hava enligt vad ovanstående utredning visat icke varit tillräckliga
att förebygga tillgrepp av de medel, som vederbörande i tjänsten omhänderhava.
Senare hava visserligen vissa nya kontrollföreskrifter meddelats,
innefattande huvudsakligen föreskrifter om användande av postgiro, redovisningsräkningar
mellan utmätningsmannen och exekutionsbiträdena samt
särskilda indrivningskvitton. Men ej heller detta har varit tillfyllest. Särskilt
torde beträffande möjligheten att kontrollera indrivningen och redovisningen
av kommunalutskylder de nuvarande bestämmelserna vara otillfredsställande.
De av revisorerna meddelade uppgifterna angående av landsfiskaler
och deras exekutionsbiträden förskingrade medel utvisa även, att de förskingrade
tjänstemedlen till större delen utgjorts av kommunalutskylder.
De nu gällande kontrollbestämmelserna i fråga om kommunalutskylder inskränka
sig i huvudsak till föreskriften om årliga inventeringar genom
landsfogden (§ 11 i landsfogdeinstruktionen), då granskning skall äga rum
på grundval av hos utmätningsman tillgängliga handlingar. Då inventeringsförrättaren
icke på förhand haft tillgång till restlängderna, står honom
något fullständigt och tillförlitligt kontrollmaterial ej till buds. Han bär
allenast att tillgå det material, landsfiskalen ställer till hans förfogande,
— 85
varför falsarier, som dolts genom oriktiga anteckningar icke kunna upptäckas
annat än genom en tillfällighet.
För att uppnå en mera betryggande kontroll i nu nämnda hänseende
torde kunna ifrågasättas, huruvida icke bestämmelsen i § 2 av restindrivningsförordningen,
varest uppbördsman av kommunalutskylder ålägges att,
då framställning om indrivning av sådana medel sker hos utmätningsman
på landet, till länsstyrelsen lämna skriftlig uppgift om restlängdernas summa,
borde utbytas mot föreskrift, att avskrift av restlängden skall överlämnas
till länsstyrelsen. Utmätningsman, som nu översänder redovisning av
influtna utskylder jämte hindersbevis direkt till den kommunala uppbördsmyndigheten,
skulle i stället vara skyldig översända redovisningsförteckningen
till länsstyrelsen, där anteckning om influtna belopp eller redovisning
genom hindersbevis skulle äga rum i länsstyrelsens exemplar av restlängden.
Vid förteckningen borde i sådant fall såsom verifikation fogas
dels girobesked rörande den kontanta redovisningen och dels hindersbevis,
som åberopas. Denna förteckning jämte hindersbevis skulle av länsstyrelsen,
sedan anteckning om uppgifterna på angivet sätt ägt rum, tillställas vederbörande
kommunala uppbördsmyndighet. Genom en sådan anordning torde
vinnas att länsstyrelsen beredes möjlighet att, liksom beträffande kronoutskylder,
hos vederbörande efterhöra orsaken till att utskylder icke redovisats
inom stadgad tid eller med andra ord länsstyrelsen skulle härigenom bliva
ett verkligt kontrollorgan jämväl beträffande indrivningen och redovisningen
av kommunalutskylderna. Inventeringsförfarandet beträffande dessa utskylder
skulle vidare bliva mera verksamt, då länsstyrelsens kontrolluppgifter
skulle kunna jämföras med utmätningsmannens anteckningar.
Åven i andra hänseenden än ovan berörts synes det nuvarande inventeringsförfarandet
lida av bristfälligheter. Revisorerna hava särskilt lagt
märke till att i ett flertal fall de årliga inventeringarna förrättats vid samma
tidpunkt av året samt att vederbörande landsfiskaler i vissa fall erhållit
underrättelse ett par dagar i förväg om den förestående inventeringen.
Härigenom har möjliggjorts för landsfiskalen att till täckande av gjorda
förskingringar överflytta medel från de olika räkningar, varöver han disponerat,
till sin egen tjänsteräkning eller ock upplåna vad som för tillfället
erfordrats. Det torde vara uppenbart, att en inventerings värde vid ett
dylikt förfaringssätt högst väsentligt förringas. En förutsättning för att
inventeringen hos en utmätningsman skall bliva av åsyftad betydelse måste
även vara att inventeringen sker efter viss uppgjord plan. Av de inventeringsprotokoll,
revisorerna haft tillfälle att taga del av, framgår emellertid,
att i flera fall så ingalunda varit fallet. Det synes därför revisorerna
nödvändigt, att detaljerade och tydliga föreskrifter meddelas, huru inventering
hos landsfiskal och annan utmätningsman skall äga rum.
I regel förrättas inventeringarna av vederbörande landsfogde. Denne är
emellertid ofta av andra göromål hindrad att, såsom önskligt vore, följa
landsfiskalernas månatliga redovisningar till länsstyrelserna och jämväl i
— 86 —
övrigt handläggningen av uppbörds- och redovisningsväsendet hos länsstyrelsen.
Även härutinnan är en ändring erforderlig, så att inventeringarna
komma att handhavas av personer, vilka varit i tillfälle att taga närmare
kännedom om det sätt, varpå landsfiskalen fullgjort sin berörda redovisningsskyldighet.
Det har väckt revisorernas uppmärksamhet, att vederbörande länsstyrelser
icke alltid i sådana fall, då vid inventering särskilda erinringar blivit framställda
beträffande medelsförvaltningen, vidtagit effektiva åtgärder för vinnande
av rättelse rörande anmärkta förhållanden eller låtit mera ingående
undersöka landsfiskalens förvaltning. Ej heller synas extra inventeringar
hava anbefallts i den utsträckning, som varit påkallad med hänsyn till vid
tidigare inventeringstillfällen yppade missförhållanden och gjorda anmärkningar
i fråga om redovisning och förvaltning.
En fråga, som även synes vara förtjänt att övervägas, är, om ej i likhet
med vad som i det nya polisreglementet är stadgat i fråga om fjärdingsmän,
skyldighet borde åläggas landsfiskaler att ställa säkerhet för omhänderhavda
medel. Genom en sådan anordning skulle statsverket, som har
att gentemot kommuner och enskilda hära det ekonomiska ansvaret för medlens
förvaltning, skyddas mot förluster. Men därjämte torde skyldigheten
att prestera en dylik säkerhet medverka till att ifrågavarande poster i regel
komme att besättas med personer, utmärkta för samvetsgrannhet, ordning
och reda i ekonomiska frågor.
Emellertid får vid övervägandet av denna fråga å andra sidan icke förbises
de konsekvenser med avseende å övriga redogörare av allmänna medel,
som nyssberörda anordning möjligen kan föra med sig.
I det föregående hava revisorerna berört allenast några av de punkter,
där en ändring av den nuvarande ordningen är trängande. Det föreliggande
spörsmålet tarvar emellertid en ingående utredning, som utan dröjsmål bör
komma till stånd. På grund härav hava revisorerna velat påkalla riksdagens
särskilda uppmärksamhet å denna fråga.
87 —
SJÄTTE HUVUDTITELN.
Kommunikationsdepartementet.
§ 25.
Vid granskningen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper för
budgetåret 1927/1928 liava revisorerna uppmärksammat följande.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
räkenskaper.
a)
Genom anordning den 6 december 1927 har styrelsen utanordnat till vägstyrelsen
i Flundre härads väghållningsdistrikt 4,400 kronor i avräkning
å beviljat bidrag till omläggning vid Sylte bro av vägen Trollhättan—
Lilla Edet.
Å det anordningen bilagda reversalet finnes en med skrivmaskin gjord
anteckning* av följande lydelse:
»Ovanstående belopp Kronor Fyrahundra (400: —) hava vi denna dag
emottagit, vilket härmed erkännes. Lilla Edet den 10 december 1927.
För Flundre härads vägstyrelse
enligt uppdrag.»
Revisorerna vilja fästa uppmärksamheten på att berörda med maskin- Revisorernas
skrift gjorda påteckning gäller ett belopp av allenast 400 kronor och sak- °ttalandenar
underskrift samt att alltså vederbörligt kvitto icke föreligger i räkenskapen.
b)
Den 2 maj 1928 har styrelsen till vägstyrelsen inom Arbrå och Järvsö
tingslags väghållningsdistrikt utanordnat 14,055 kronor 78 öre, utgörande
distriktets underhållsbidrag av 1927/1928 års automobilskattemedel.
A anordningen bilagt reversal finnes med maskinskrift följande påteckning:
»Härmed
erkännes bekommen check å ovanstående summa (14,055: 78)
utgörande bidrag från bilskattemedlen till vägunderhåll. Arbrå den 4
maj 1928.
Vägstyrelsens ordförande.»
Påteckningen är icke försedd med namnunderskrift. Även i detta fall Revisorernas
saknas alltså vederbörligt kvitto. uttalande.
Revisorernas
uttalande.
Utgifter för
renhållning
m. m. av vissa
av kronan för
den allmänna
trafiken eller
till Stockholms
stad upplåtna
områden.
- 88 —
c)
Hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade tillförordnade distriktsingenjören
Sven Stenberg anhållit om, bland annat, rese- och traktamentsersättning
för av honom den 21 och den 26 oktober 1927 företagna resor i
och för undersökning för väganläggning från Skogstorps mejeri till vägen
Boise—Glommens hamn inom Faurås härad och Hallandst län. Vid granskning
av den häröver avgivna räkningen hade vederbörande revisor i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen erinrat, hurusom förrättningsmannen beträffande
den senare av de båda resorna underlåtit att beräkna ersättning för
järnvägsbiljett för hemresa från Falkenberg till Ängelholm och hemställt,
att den Stenberg tillkommande ersättningen måtte höjas med ett helopp,
motsvarande priset å dylik biljett. Denna hemställan blev av styrelsen
bifallen genom anordning den 7 maj 1928.
Då av reseräkningen framgår, att Stenberg vid resans början löst och
jämväl tillgodoräknat sig ersättning för tur- och returbiljett från Ängelholm
till Falkenberg, har anledning saknats att tillerkänna Stenberg
högre ersättning än av honom själv begärts.
§ 26.
Jämlikt 1925 års riksdags skrivelse nr 264 inledde kronans fastighetskommission
av år 1925 underhandlingar med representanter för Stockholms
stad om stadens övertagande av, förutom underhåll och belysning
även renhållning av områdena kring riksdagshuset jämte den hälft av
Norrbro, vars renhållning ålåge riksdagshusfastigheten. Underhandlingarna
ledde till ett avtal, enligt vilket staden övertog samtliga de ifrågavarande
kostnaderna — undantagandes renhållning och skötsel av den
för allmänheten ej tillgängliga s. k. puckeln i Norrström —, varjämte för
renhållningen av Drottninggatans förlängning mellan riksdags- och riksbankshusen
staden betingade sig en formell avgift av 600 kronor årligen.
I det Stockholms stadskoliegii utlåtande (nr 149 år 1926), varmed stadskollegiet
till stadsfullmäktige överlämnade förslag till berörda avtal, anförde
kollegiet följande:
Vid de förhandlingar i hithörande frågor, som numera ägt rum mellan
kronans fastighetskommission och stadens förliandlingsdelegerade, hava
stadens delegerade efter framställning från fastighetskommissionen funnit
sig höra medgiva, att staden övertager kostnaderna för här ifrågavarande
prestationer i huvudsakligen samma omfattning som i fråga om andra
kronan tillhöriga öppna platser inom staden. Staden skall sålunda utan
någon särskild ersättning från kronans sida bestrida underhåll, renhållning
och belysning av de öppna platserna framför och på sidorna av riksdagshuset,
underhållet och belysningen av Drottninggatans förlängning
mellan de båda byggnaderna, renhållning och belysning av den s. k. Stallbron
samt renhållning av de på riksdagshustomterna inkommande delarna
89
av Norrbro. Underhållet av Stallbron skall fortfarande påvila dess ägare.
I fråga om renhållningen av Drottninggatans förlängning hava stadens
delegerade, oaktat denna gatudel icke i formell mening är att anse såsom
gata, av principiella skäi ansett sig böra fasthålla vid kravet på någon
ersättning från fastighetsägarens sida. I avtalet har härom införts den
bestämmelsen, att staden mot en årlig ersättning av 600 kronor bekostar
och ombesörjer, förutom underhåll och renhållning av den s. k. puckeln
i Norrström, renhållning av Drottninggatans förlängning mellan riksbanken
och riksdagshuset.
Avtalet godkändes därefter av stadsfullmäktige.
Stadsfullmäktige ansågo alltså i berörda fall, att staden skäligen borde
svara för renhållningen av sådana kronan tillhöriga områden inom Stockholms
stad, vilka kronan medgåve må hållas öppna för allmänheten, ävensom
de intilliggande gatudelar, vilkas renhållning ålåge kronans ifrågavarande
fastighet. Staden har också tidigare åtagit sig motsvarande prestationer
beträffande Humlegården och de densamma angränsande gatorna.
Av de till kungl. slottet i Stockholm hörande områdena äro stora delar
upplåtna för allmänheten. Till slottet hör sålunda all den mark, som är
utlagd såsom gata eller öppen plats från Mynttorget runt slottet och upp
till Storkyrkan och finansdepartementets hus. Underhåll och belysning
av dessa områden bekostas helt och hållet av staden, varemot renhållningen
delvis bekostas av kronan. För kronans räkning fullgör nämligen
aktiebolaget Sleipner mot en ersättning av 1 krona 86 öre per kvadratmeter
renhållningen av följande områden:
den närmast kungl. slottet varande delen av gatan till 7.13
meters bredd jämte Lejonbackarna, yttre borggården,
terrassen mot Mynttorget samt planen framför Oxen
stjernska
huset tillsammans .................................................... kvm. 15,385
Prästgatan framför Oxenstjernska huset till gatans halva
bredd .......................................................................................... » 57
tvenne inom den å s. k. f. d. Indebetouska husets tomtområde
för kungl. hovhållningens räkning uppförda nybyggnad
belägna gårdar tillsammans ............................ » 232.12
Summa kvm. 15,674.12
Enligt senaste entreprenadkontrakt utbetalades till sagda bolag för
ifrågavarande renhållning ett belopp av omkring 29,150 kronor för år.
Utgifterna för denna renhållning av kungl. slottets områden utbetalas
av överståthållarämbetet från det under VI. huvudtiteln uppförda anslaget
till lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm.
På sätt erinrades i innevarande års riksdags skrivelse nr 359 debiteras
kronan alltjämt avgifter för i enhållningen av de Kungsträdgården angränsande
gatorna; kronan debiteras jämväl för renhållningen av exem
-
— 90 —
Kevisorernas
uttalande.
pelvis sådana av kronan till staden eller för den allmänna trafiken utan
någon som helst ersättning upplåtna områden som Nobelparken, kronans
för den allmänna trafiken öppenhållna mark vid centralstationen och å
Riddarholmen, ävensom för gatorna invid den av kronan till Stockholms
stad och län utan ersättning för sjukhuset Eira upplåtna tomten å Kungsholmen.
Det synes revisorerna att kronan skäligen borde kunna fordra, att, då
kronan medgiver, att av det kronan tillhöriga slottsområdet vissa delar
utan ersättning få disponeras som gata eller eljest hållas öppna för allmänheten,
staden i gengäld bekostar alla utgifter för ej blott underhåll
och belysning utan även renhållning av samma områden. Stöd för rimligheten
i denna åsikt torde vara att hämta jämväl i stadskollegiets här ovan
återgivna uttalanden i fråga om områdena kring riksdagshuset samt
Norrbro.
Vidare torde det få anses vara en rimlig begäran från kronans sida, att
i sådana fall, som de nu senast omförmälda (Kungsträdgården angränsande
gator m. fl.) staden icke debiterar kronan några renhållnings- eller
andra därmed jämförliga avgifter. Kronans tillmötesgående gentemot
staden — att utan någon som helst ersättning upplåta ifrågavarande områden
till staden (respektive, beträffande Eira, staden och länet) eller
ock för den allmänna trafiken — lärer göra det befogat att påkalla, att
staden å sin sida påtager sig alla utgifter för renhållning m. m. beträffande
sådana områden och gatudelar.
Det synes revisorerna önskligt, att åtgärder från kronans sida vidtagas
i syfte att Stockholms stad måtte åtaga sig att svara för ej blott alla kostnader
för områdenas underhåll utan även samtliga utgifter för deras renhållning,
belysning eller annat dylikt.
— 91
SJUNDE HUVUDTITELN,
Finansdepartementet.
§ 27.
Vid sin granskning'' av länens räkenskaper hava revisorerna beträffande Bokföringen av
bokföringen av utgifterna för rese- och traktamentsersättning uppmärksammat
bland annat följande. traktaments
Rese-
och traktamentsersättning till ledamöter och personal vid vatten- ersättning,
domstolarna skall, i den mån densamma ej förskjutes av part, utgå från
andra huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar (jfr prop.
nr 129/1918, sid. 12). Länsstyrelsen i Västerbottens län har emellertid avfört
dylik ersättning från andra huvudtitelns anslag till vattendomstolarna.
Resekostnadsersättning till nämndemän för vissa av deras tjänstgöring
vid häradsrätterna föranledda resor skall bestridas från andra huvudtitelns
anslag till rese- och traktamentspenningar (jfr prop. nr 1:2) 1926
sid. 111). Länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Värmlands samt Norrbottens län hava utbetalat sådan ersättning
från andra huvudtitelns anslag till ersättning åt domare, vittnen och
parter.
För inställelse vid ting, där landsfiskal har att å tjänstens vägnar uppvakta,
skall resekostnadsersättning utgå enligt kungörelsen den 26 juni
1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och
åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter från
femte huvudtitelns anslag till vissa ersättningar åt befattningshavare vid
polis- och åklagarväsendet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har emellertid
avfört dylik kostnad å andra huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.
Till allmänt ombud för övervakande av sparbanks förvaltning utgående
rese- och traktamentsersättning skall bestridas från sjunde huvudtitelns
anslag för tillsyn av sparbankerna (jfr prop. 1: 7/1924 sid. 122). Länsstyrelserna
i Kalmar, Malmöhus och Norrbottens län hava emellertid utbetalat
nämnda ersättning från sjunde huvudtitelns anslag till rese- och
traktamentspenningar.
Granskningen av statsräkenskaperna avser, förutom annat, att kontrol- Revisorernas
lera att utgifterna bokförts i enlighet med riksstat, utfärdade författningar
och specialstater. Vid riksräkenskapsverkets inrättande framhölls,
— 92
Tullverkets
kust
bevakning.
att en detta verk tillkommande särskild uppgift vore att öva kontroll över
anslagsbelastningen och att utgifter bokfördes under vederbörligt anslag.
Uttryckligt stadgande härom föreligger ock i verkets instruktion. Med
hänsyn till de felaktigheter, som revisorerna vid sin granskning uppmärksammat
i fråga om vissa utgifters bokföring, hava de icke kunnat komma
till annan uppfattning än att kontrollen i nämnda hänseende ej är i allo
tillfredsställande.
§ 28.
Revisorerna hava avlagt besök å tullverkets kustbevakningsångare Triton
ävensom besiktigat vissa till kustbevakningen hörande motorbåtar.
Kustbevakningen, vars uppgift är att å rikets kuster förhindra och upptäcka
olovlig varuinförsel och andra brott mot tullförfattningarna ävensom
överträdelser av övriga författningar, vilkas efterlevnad det åligger
tullverket att övervaka, bestrides av utmed rikets kuster förlagd kustbevakningspersonal,
vilken, fördelad i posteringar, verkställer patrullering
dels till sjöss, dels ock till lands.
Kusten är uppdelad i 22 kustbevakningsdistrikt. Åttonde distriktet sträcker
sig från skäret Björn till och med Landsort. I detta distrikt ingår
alltså såsom bevakningsmedel Stockholms skärgård.
För patrullering till sjöss begagnas ångfartyg, tulljakter av koster-,
kryssar- och andra typer, samtliga utrustade med motor, ävensom halvdäckade
och öppna motorbåtar samt roddbåtar. För patrullering till lands
användas automobiler, motorcyklar och cyklar.
De ovanberörda ångfartygen äro Gripen och Triton, av vilka den förra
anskaffats år 1900, den senare inköpts i England år 1928 för ett pris av
40,030 kronor. Triton är byggd av järn år 1912, har en längd av 38.i meter
och bredd av 6.86 meter samt är försedd med en trippelångmaskin med en
maskinstyrka av 500 hästkrafter. Farten i knop är 10.2. Ångaren har efter
inköpet försetts med varmvattens- och värmeledningar. Triton användes
för utsjöbevakning i södra Kvarken.
De tullverket tillhöriga för kustbevakning avsedda motorbåtarna äro
till antalet 22, av vilka åtta äro s. k. motorkryssare, anskaffade sju år
1924 och en år 1922, samt fem racerbåtar, av vilka en anskaffats år 1922,
tre år 1923 och en år 1927. Farten i knop har uppgivits vara för motorkryssarna
lägst 9.r> och högst 13.5 samt för racerbåtarna respektive 17, 18,
20, 21 och 32. Samtliga de för tullbevakning avsedda motorbåtarna utom
en äro försedda med bensinmotorer. De för hamnbevakningen avsedda
motorbåtarna äro till antalet nio och hava en fart i knop av lägst 5.5 och
högst 9.
Av samtliga motorbåtar äro sex motorkryssare, fyra racerbåtar och fem
för hamnbevakning avsedda motorbåtar förlagda i Stockholms kustdistrikt.
Samtliga ovannämnda motorbåtar utom två äro byggda av trä.
93 -
För kustbevakningsändamål finnas vidare tio automobiler, varav två i
Stockholms kustdistrikt, samt fem motorcyklar.
I de för tullverket för budgetåret 1927/1928 fastställda utgiftsstater finnas
upptagna, bland annat, följande utgiftsposter, nämligen till underhåll
och drift av fortskaffningsmateriel förslagsvis 350,000 kronor, till legor
för fortskaffningsmateriel förslagsvis 180,000 kronor och till särskilda åtgärder
för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. förslagsvis 100,000
kronor. De verkliga utgifterna å nämnda anslagsposter utgjorde under
nämnda budgetår respektive 337,616 kronor, 184,606 kronor och 93,248
kronor.
Utgifterna för underhåll under budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 av
här ifrågavarande fortskaffningsmateriel framgå av nedanstående tablå.
Båtar ............. |
................ kronor |
1926 — 1927 132,540: 86 |
1927 — 1928 145,462: 42 |
Automobiler . |
............... » |
6,243: »3 |
7,034: 29 |
Motorcyklar . |
............... » |
3,118: 22 |
4,560: 30 |
Velocipeder |
................ » |
8: — |
140:23 |
Summa kronor |
141,910: 6i |
157,197: 24 |
Kostnaderna för båtmaterielens underhåll hava såsom av tablån framgår
varit synnerligen höga. Enligt uppgifter, som av revisorerna inhämtats,
hava särskilt utgifterna för underhåll av de för kustbevakningen
avsedda motorbåtarna varit ansenliga.
Beträffande vissa av ifrågavarande motorbåtar hava de årliga kostnaderna
för underhåll belöpt sig till anmärkningsvärt höga belopp. Sålunda
hava revisorerna funnit, att nämnda kostnader för motokryssaren
T. V. 1 utgjort för budgetåret 1926/1927 9,301 kronor och för budgetåret
1927/1928 10,815 kronor. För motorkryssaren T. V. 3 äro motsvarande siffror
12,351, respektive 9,043. För motorkryssaren T. V. 12 hava ifrågavarande
kostnader uppgått till 4,797 kronor och 4,414 kronor. Motorkryssaren
T. V. 25 har under budgetåret 1926/1927 dragit en underhållskostnad
av 7,016 kronor och under budgetåret 1927/1928 15,125 kronor. För racerbåten
T. V. 42 belöpte sig motsvarande utgifter till 5,876 kronor respektive
6,058 kronor.
Revisorerna hava beträffande motorkryssarna T. V. 4 och T. V. 25 införskaffat
specificerade uppgifter i fråga om underhållet och samtliga kostnader
härför, avseende tiden från anskaffningsåret.
T. V. 4 var tidigare en engelsk u-båtsjagare, enligt uppgift byggd i
Bayonne 1918. Beslut om inköp för tullverkets räkning fattades den 27
december 1923. Inköpspriset var 12,000 kronor. Efter ankomsten till Stockholm
förlädes båten den 26 maj 1924 till flottans varv, där den sliptogs
och iordningställdes för en kostnad av 14,614 kronor 43 öre. Båten avgick
från varvet den 5 augusti 1924, då den insattes i bevakningstjänst. Den
18 december 1924 sprang en kamaxel å styrbords motor, varför båten upp
-
— 94 —
lades för vintern vid Skalmsunds varv å Yxlan. Emedan motorerna under
den tid båten varit i gång arbetat otillfredsställande, ersattes nu ett stort
antal förslitna delar och för att erhålla reservdelar inköptes ett par begagnade
motorer av samma typ för 3,000 kronor. Kostnaderna för arbetena
å Skalmsunds varv uppgingo till 12,324 kronor 83 öre. Härtill kom
en ytterligare kostnad av 1,790 kronor för installation av värmeledning.
Båten lämnade varvet den 16 november 1925. Den 31 december 1925 togs
båten ånyo upp på slip å Skalmsunds varv, emedan den vid gång back
mot ett isflak fått aktern intryckt. Våren 1926 utrustades båten ånyo
för en kostnad av 1,865 kronor 43 öre. Den avgick härefter den 13 maj
1926 till Gunnarstenarna utanför Nynäshamn, där den genom en bensingasexplosion
antändes, nedbrann och sjönk.
Sammanlagda kostnaden för underhåll m. m. av T. V. 4 uppgick såsom
av det sagda framgår till 33,594 kronor 69 öre.
Motorkryssaren T. V. 25 inköptes den 27 mars 1924 för 5,500 kronor. Den
var då försedd med eu 50 hästkrafters motor och gjorde en fart av 10 knop.
För att bringa upp farten till inemot 15 knop inköptes och inmonterades en
ny motor för 3,000 kronor. Båtens fart i knop är numera enligt uppgift
13.5. I samband med inmonteringen av motorn utfördes en del ombyggnadsarbeten,
bland vilka framhållits isolering av skans och salong, påläggning
av korkmatta på däcket, uppsättning av ny styrhytt, ny ratt och
roderledning, två stycken nya bensintankar, fullständig in- och utvändig
elektrisk belysning med strålkastare och signalhorn, nytt avgasrör, målning
av båten, förstärkning av kölen samt ny propelleraxel och propellerhylsa.
Nyssnämnda arbeten utfördes för en kostnad av 12,969 kronor.
Under arbetets gång tillstötte ytterligare vissa oförutsedda arbeten, vilka
utfördes för en kostnad av 3,098 kronor.
Under år 1925 utfördes följande underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten
å T. V. 25:s skrov och motor: fastskruvning av plåtförhydning,
ny hjärtstock till rodret och ny rodertapp, ny fläns och krysskil till
kvadranten, förstärkning av skäddans fastsättning, roder och skädda galvaniserade,
kölen reparerad och förstärkt, kölskenan skarvad, plåtning av
pentry, utbyte av färskvattenstanken mot större sådan, reparation av durkar,
nya fotlister å fördäck m. in., slingerskydd till kojer i salong och
skans, ribbtrall i kojerna, justering av belysningsledningar och armatur,
ny generator med fastsättning och drivanordningar, nya kablar m. m„
skylightet till salongen justerat, skott mellan styrhytt och motorrum reparerat,
motorrenovering och målning ävensom diverse andra reparationsoch
underhållsarbeten. Dessa arbeten utfördes vid Fittja motorbåtsvarv
för en kostnad av 5,601 kronor. Vid andra varv och verkstäder utfördes
samma år följande reparationsarbeten å samma båt: reparation av roder,
propeller och propellerhylsa, nya pinnbultar till avgasröret, reparation av
plåtningen, reparation av ett oljerör, reparation av lager och oljerör, reparation
av bensintank och cylinderblock, reparation av kylvattenpumpen
— 95
och nytt kugghjul till densamma, reparation av roderstocken, bottenmålning
in. in. samt utbyte av trasigt cylinderblock mot annat block.
År 1926 verkställdes följande underhålls- och reparationsarbeten: befintlig
plåtförhydning av galvaniserad plåt ersatt med förhydning av kopparplåt,
propelleraxeln undersökt, ny propeller påmonterad och propellerstödlagret
omgjutet med vitmetall, ny zink anbragt på rodret, roderledningen
översedd och justerad, relingsstöttorna översedda och fastsatta, skador
av fukt i salongen reparerade, nytt fönsterglas insatt i styrhytten, främre
hylsboxen fastsatt till tvärskepps lagda förstärkningar av ek, bultade till
närmaste bottenstock, belysningsledningar och armatur översedda och
justerade, fasta durkar i skans, salong, pentry och W. C. utrivna, motorrenovering
och målning ävensom diverse andra reparations- och underhållsarbeten.
Därjämte anordnades byrå med lådor akterut i salongen,
utdragslådor anordnades under kojerna och lösa durkar inlades i hela
båten. Dessa arbeten utfördes vid Fittja motorbåtsvarv för en kostnad
av 5,293 kronor 36 öre. Dessutom verkställdes följande reparationer vid
andra varv och verkstäder: reparation av backslaget efter varmgång, rengöring
och sotning av motorn, utbyte av skadad propeller mot reservpropeller
(två gånger), tätning och fastsättning av propellerhylsans främre
packbox, reparation av läcka på avgasröret och på ett cylinderblock samt
reparation av skador å köl och skädda, uppkomna vid grundkänning.
Under år 1927 verkställdes, bland annat, följande underhålls- och reparationsarbeten
å ifrågavarande båt; reparation av skadad bordläggning
mot ny, ersättning av läckande bultar med nya, impregnering av bordläggningen
med linolja och terpentin samt mönjefärg, reparation av förstäv
och stävskena och plåtning av bordläggningen framför propellerstödlagret,
rostbankning, rengöring och mönjning av bottenstockar, spant
och skott av järn, utbyte av upprostad propelleraxel mot ny axel av rostfritt
stål, anskaffning och fastsättning av ny propeller, ändring av rodret
och galvanisering av detsamma, ersättning av befintliga bensintankar med
nya tankar av kopparplåt, monterade midskepps i låda av galvaniserad
plåt och med dagtank och reservtank i motorrummet, inläggning av avgasrör
av koppar i stället för befintligt järnrör, översyn av roderledningen,
utbyte av skadade kryssfanerskivor i salongen, motorrenovering och målning
ävensom diverse andra reparations- och underhållsarbeten. Dessa
arbeten utfördes för en kostnad av 9,832 kronor 95 öre. Därjämte verkställdes
följande ombyggnadsarbeten: ombyggnad av kölen med stödlager
för propelleraxeln och ny propellerhylsa, ändring av räckverket på backen,
nedgångsluckan till skansen ombyggd, däckslucka anordnad över bensintankarna,
salongen förlängd och inredd för värmeledningspanna, belysningssystemet
ommonterat efter 2-poligt system, länspump inmonterad
akterut, lådor för livbälten och rengöringsmateriel anordnade på salongstaket,
betingar uppsatta akterut, kraftiga ankarklys och beslag förut,
kollår tillverkad och uppsatt akterut. Ombyggnadsarbetena drogo en kost
-
— 96 —
nåd av 4,212 kronor 69 öre. Samtliga ovannämnda under år 1927 utförda
arbeten verkställdes av Fittja motorbåtsvarv. Slutligen inmonterades år
1927 varmvattenvärmeledning, vilket drog en kostnad av 1,000 kronor.
För år 1928 hava revisorerna icke inhämtat specificerade uppgifter av
berörda slag. Enligt vad kustbevakningsinspektionen meddelat, hava
samtliga ifrågavarande kostnader för T. V. 25 under budgetåren 1924/1928
utgjort tillhopa 52,373 kronor 40 öre.
Enligt ett mellan generaltullstyrelsen och varvsägaren Josef Jansson,
Fittja, år 1926 ingånget kontrakt har varvsägaren förbundit sig att å sitt
varv, dels till förvaring emottaga tullverkets båtmateriel med tillhörande
inventarier och reservmateriel, dels ock att å berörda materiel utföra de
arbeten, som kunna bliva honom av beställaren anförtrodda. Dessa arbeten
skola enligt kontraktet utföras å »bok och räkning», varvid ersättning
beräknas efter använd arbetstid till ett pris av 2 kronor 25 öre per
arbetstimme. Skulle antalet arbetstimmar, för kalenderår räknat, överstiga
15,000, skall ersättning för överskjutande tid beräknas efter två kronor
för arbetstimme. Alla arbeten och leveranser må »såväl under arbetenas
fortgång som avslutande» vara underkastade kontroll och besiktning
av därtill av generaltullstyrelsen utsedd kontrollant. För utövande
av kontrollen äger kontrollanten tillträde till varvets område och åligger
det varvsägaren att ombesörja att kontrollanten äger tillträde även till
de firmor, vilka fungera som leverantörer till generaltullstyrelsen. För
att kunna bestyrka riktigheten av för beställda arbeten debiterade kostnader
äger kontrollanten granska såväl de böcker eller övriga handlingar.,
vari arbetstimmarna finnas bokförda, som leverantörernas till generaltullstyrelsen
ingivna fakturor. Kontraktet upphör att gälla en månad efter
av endera parten skriftligen gjord uppsägning.
Å de för kustbevakning avsedda motorbåtarna hava allt som oftast eldsvådor
av större eller mindre omfattning uppstått. I fyra fall ha sedan
år 1925 eldsvåda medfört totalförlust av båtarna. Dessa voro T. V. 32, T. V.
4, T. V. 41 och T. V. 11. Av de sålunda nedbrunna båtarna tillhörde tre
Stockholms kustdistrikt.
Beträffande uppkomsten av nämnda eldsvådor hava revisorerna inhämtat
bland annat följande.
T. V. 32 nedbrann den 22 januari 1925. Enligt rapport avgiven av båtens
befälhavare, exploderade ett primuskök, varvid en bensintank antagligen
skadades och den därvid i båten fritt utströmmande bensinen antändes
och övertände båten.
T. V. 4 nedbrann den 13 maj 1926. På grund av de uppgifter, som vid
förhör och sjöförklaring avlämnats av personalen, har anledningen till
eldsvådan antagits vara den, att å ett bensinrör från de akterut liggande
tankarna på grund av båtens vibrationer uppstått en läcka, varifrån bensin
utströmmat och förgasats i mässen och salongen akterut. Den således
97
bildade explosiva gasblandningen bär antänts av elden i värmeledningspannan
och exploderat.
T. V. 41 nedbrann den 18 november 192(5. Enligt de uppgifter, som lämnats
av båtens personal vid förhör och sjöförklaring, är den antagliga
anledningen till eldsvådan den, att vid påfyllning av bensin i den längst
akterut belägna tanken den i tanken befintliga gasen strömmat ut i båten
och sökt sig väg in i salongen, där den antänts av en brinnande fotogen
kamin och exploderat samt antänt båten.
T. V. 11 nedbrann den 15 juni 1928. Vid förhör och sjöförklaring kar
personalen uppgivit, att s. k. baktändning uppstått vid motorns igångsättning,
vilken medfört explosion i motor rummet och så gott som omedelbar
övertändning av båten.
Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut, senast den 29 juli 1927, medgivit
generaltullstyrelsen rätt att avvika från föreskrifterna i gällande
upphandlingsförordning vid förfogande över erforderlig del av det av
riksdagen i tullverkets utgiftsstater anvisade anslaget till särskilda åtgärder
för bekämpande av olovlig varuinförsel m. m. för upphandling
under hand av trafikmateriel för kustbevakningen. I den av generaltullstyrelsen
avlåtna skrivelse, som låg till grund för Kungl. Maj:ts ovannämnda
beslut, anförde styrelsen, bland annat, att, därest förvärv av berörda
materiel skedde med strängt iakttagande av bestämmelserna i ovannämnda
förordning, i åtskilliga fall en för tullverkets intressen menlig
omgång icke kunde undvikas samt att, då med dylikt förfarande noggranna
uppgifter om tullverkets nyanskaffning av trafikmateriel komme
till allmän kännedom, fara förelåge för att det avsedda syftet med nyanskaffningen
stundom kunde helt eller delvis omintetgöras.
Genom beslut den 4 december 1925 har Kungl. Maj :t vidare bemyndigat
generaltullstyrelsen att i sådana fall, då underhålls- och reparationsarbeten
å tullverket tillhörig fortskaffningsmateriel funnes icke kunna utan
avsevärd olägenhet utföras med iakttagande av bestämmelserna i upphandlingsförordningen,
föranstalta om arbetenas verkställande i den ordning,
som i varje särskilt fall prövades lämplig.
Revisorerna hava infordrat uppgifter å antalet beslag eller annan åtgärd,
som till förhindrande av försök till olovlig varuinförsel gjorts av
kustbevakningspersonalen i Stockholms kustdistrikt under tiden 1 januari
1927—30 september 1928 ävensom angående de varumängder, som därvid
beslagtagits. Av nämnda uppgifter framgår, att år 1927 vid 47 beslag omhändertagits
sammanlagt 589.09 liter rusdrycker, 4.i kilogram tobak och 5
farkoster. Under tiden januari—september 1928 hava vid 22 beslag omhändertagits
sammanlagt 975.24 liter rusdrycker, två farkoster och två emballage.
Enligt revisorernas mening hava kostnaderna för underhåll av kustbevakningens
motorbåtsmateriel varit anmärkningsvärt höga. Revisorerna
Revisorernas
uttalande.
7 — Rev.-berättetse ang. statsverket för år 1928. I.
— 98
vilja framhålla, att det beträffande vissa av nämnda båtar kunnat konstateras,
att kostnaderna för underhåll och reparationer under några få år
uppgått till belopp, som mångdubbelt överstigit anskaffningskostnaderna.
Sålunda har T. V. 4, vilken i inköp betingat ett pris av 12,000 kronor, under
två och ett halvt år dragit en kostnad för reparationer och underhåll
av mer än 33,000 kronor eller således i det närmaste tre gånger båtens inköpspris.
T. V. 25, vilken i mars 1924 inköpts för ett pris av 5,500 kronor,
har därefter betingat i utgifter för reparationer och underhåll sammanlagt
cirka 52,300 kronor eller således mer än nio gånger inköpspriset.
Revisorerna kunna svårligen värja sig för det intrycket, att vederbörande
i sina åtgärder icke iakttagit tillbörlig omtanke och varsamhet. Å andra
sidan förbise revisorerna icke, att den båtmateriel, varom här är fråga,
är utsatt för en högre grad av förslitning och svårare påfrestningar än dy
lik materiel i allmänhet, och att tullverket i sin kamp mot smugglingen
varit ställt inför nödvändigheten att handla snabbt och utan dröjsmål anskaffa
båtar, vilka sedermera på grund av under årens lopp vunna erfarenheter
måst undergå vissa omändringar. Men även med hänsyn tagen
till dessa förhållanden hava revisorerna kommit till den uppfattningen,
att, med iakttagande av större omtanke vid anskaffningen och större försiktighet
vid materielens handhavande, då forcering av tjänstehänsyn icke
varit nödvändig, underhålls- och reparationskostnaderna kunnat väsentligt
nedbringas.
Revisorerna anse sig på ovan anförda skäl hava anledning framhålla
vikten av att större sparsamhet iakttages med avseende å båtmaterielen.
ävensom att materielen handhaves så, att den icke i onödan förslites eller
på annat sätt förfares. De gång efter annan inträffade eldsolyckorna å
båtarna utgöra en särskild anledning att mana till aktsamhet vid båtarnas
skötsel. En möjlighet till nedbringande av kostnaderna för underhåll
och dessutom en utväg att undvika eldsolyckor skulle måhända erbjuda
sig, därest de ömtåliga bensinmotorerna, i den mån detta utan olägenhet
kunde ske, ersattes av de mera slitstarka råoljemotorerna, vid vilkas användning
eldfaran lärer vara praktiskt taget utesluten. Sådana utbyten
torde dock icke böra förekomma i andra fall, än då ombyte av motor även
av andra skäl är påkallat. Vidare torde för framtiden betydande underhålls-
och reparationskostnader kunna besparas, om vid blivande nybyggnader
av båtar för kustbevakningen järn i stället för trä kommer till användning
såsom byggnadsmateriel.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava ovanberörda dispenser från gällande
upphandlingsförordnings föreskrifter i stor utsträckning utnyttjats.
Ehuru det i särskilda fall kan med hänsyn till kustbevakningens uppgifter
vara av vikt, att vederbörande äro befriade från ett strängt iakttagande
av nämnda förordnings bestämmelser, anse dock revisorerna, att upphandling
under hand av trafikmateriel för kustbevakningen eller föranstaltande
av underhålls- och reparationsarbetens verkställande i annan
99 —
ordning än som i sagda förordning föreskrives icke utan tvingande skäl
synas böra ifrågakomma.
Slutligen må framhållas, att det för uppnående av största möjliga effekt
av kustbevakningens arbete torde vara lämpligt att vederbörande polismyndigheter
och kustbevakningen åvägabragte ett intimare samarbete
med varandra.
§ 29.
Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Sölvesborg.
Sölvesborgs tullkammardistrikt sträcker sig från gränsen mellan Kristianstads
och Blekinge län till gränsen mellan Ysane och Mörrums socknar.
Hamnområdet sträcker sig från själva staden till den cirka två kilometer
söder därom belägna uthamnen. Lastning och lossning av tullgods
äga vid själva staden rum å kajen, som utgör packhusområde och invid
vilken tullhuset är beläget.
Tullbehandlingsarbetets omfattning är tämligen obetydlig. Enligt generaltullstyrelsens
berättelse om tullverkets förvaltning år 1927 utgjorde
sammanlagda antalet varuposter sistnämnda år 2,225, av vilka 225 erfordrade
enkel tullbehandling, 278 medelsvår tullbehandling och 1,722
mera krävande tullbehandling. Sammanlagda antalet varuposter under år
1926 utgjorde 1,755. Den totala uppbörden uppgick under budgetåret.
1926/1927 till 72,842 kronor 98 öre och under budgetåret 1927/1928 till 110,666
kronor 31 öre.
Ordningen vid tullkammaren var vid revisorernas besök i vissa avseenden
mindre tillfredsställande.
I övrigt har besöket icke föranlett särskilt uttalande från revisorernas
sida.
§ 30.
Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Karlshamn.
Karlshamns tullkammardistrikt sträcker sig från gränsen mellan Ysane
och Mörrums socknar till gränsen mellan Bräkne och Medelstads härad.
Hamnområdet omfattar större delen av Karlshamnsfjärden, men tullkammarens
bevakningsområde är begränsat till dess inre del intill cirka 600
å 700 meter från Mieåns mynning. Packhusområdet omfattar samtliga nu
färdigbyggda kajer å ömse sidor av nämnda å. Totala uppbörden utgjorde
år 1927 671,239 kronor. Ersättningen till Karlshamns stad för mistad tolag
utgjorde för budgetåret 1927/1928 26,479 kronor. Tullkammaren är placerad
i klass 2.
Besöket har ej föranlett särskilt uttalande från revisorernas sida.
§ 31.
Revisorerna hava besökt tullförvaltningen i Malmö.
Tullhuset, som är beläget längst in vid inre hamnen och således i västra
Tullkammaren
i Sölvesborg.
Revisorernas
uttalande.
Tullkammaren
i Karlshamn.
Tullförvaltningen
i
Malmö.
— 100 —
Revisorernas
uttalande.
Tullkammaren
i Luleå.
Revisorernas
uttalande.
Tullkammaren
i Storlien.
ändpunkten av stadens hamnkajer, ombyggdes i samband med den år
1923 genomförda omorganisationen av tullverket. På olika ställen av det
vidsträckta hamnområdet äro anordnade fyra provisoriska tullbehandlingslokaler,
vilka emellertid befinna sig på ett avsevärt avstånd från tullhusbyggnaden.
Belägenheten av ifrågavarande tullokaler förorsakar givetvis en splittring
av såväl tullbehandlings- som tullbevakningspersonalen och medför
större personalbehov än om tullbehandlingen ägde rum inom med hänsyn
till fartygens lossningsplatser centralt belägna packhuslokaler. Jämväl
för allmänheten medför uppenbarligen tullhusets avlägsna läge från tullbehandlingslokalerna
och det långa avståndet mellan dessa avsevärda
olägenheter.
Nyss anmärkta missförhållanden hava givit revisorerna anledning framhålla
angelägenheten av att åtgärder snarast möjligt vidtagas i syfte att
en centralisering av rörelsen vid ifrågavarande tullhamn må komma till
stånd.
§ 32.
Revisorerna hava besökt tullkammarens i Luleå nya lokaler.
De förutvarande tullokalerna voro belägna vid norra hamnen, där sedan
lång tid tillbaka ingen eller synnerligen ringa, tullen berörande sjötrafik
förekommit, då nämligen så gott som all sådan trafik koncentrerades till
södra hamnen och Svartön.
År 1926 inflyttade tullkammarexpeditionen i nya av staden iordningställda
lokaler om 10 rum i hamnförvaltningsbyggnaderna vid södra hamnen.
Erforderliga packhuslokaler hava ännu icke uppförts vid södra
hamnen. Förslag i sådant avseende föreligger emellertid för närvarande.
Enligt nämnda förslag skulle ett tullpackhus uppföras invid den s. k.
hamnpiren av gasbetong och förses med uppvärmningsanordningar för
vintertrafikens gods av mera ömtålig beskaffenhet.
Den för åren 1923—30 juni 1928 Luleå stad tillkommande tolagsersättningen
har sammanlagt uppgått till i runt tal 115,000 kronor eller således
i medeltal för år omkring 23,000 kronor.
Med hänsyn till de olägenheter, som vållas därav, att packhuslokalerna
ligga på långt avstånd från tullkammarexpeditionens nya lokaler vilja
revisorerna uttala den förväntan, att erforderliga packhuslokaler utan
större tidsutdräkt uppföras på lämplig plats i tullkammarexpeditionens
närhet.
§ 33.
Vid granskning av tullverkets förvaltning för budgetåret 1927/1928 hava
revisorerna uppmärksammat, bland annat, en avsevärd nedgång av tull
-
101
inkomsterna vid tullkammaren i Storlien. Med anledning härav hava revisorerna
ansett sig böra verkställa en närmare undersökning angående
rörelsen vid nämnda tullkammare.
Storliens tullkammare är placerad i klass 3. Den vid tullkammaren
anställda ordinarie personalen utgöres av en tullförvaltare, en kammarskrivare
och två tulluppsyningsmän. Därjämte hava, åtminstone under
de senare åren, en extra tullkontorist och en extra tullvakt tidvis varit
inkallade till tjänstgöring vid tullkammaren.
Den vid tullkammaren redovisade uppbörden och den i räkenskapen avriörda
kostnaden hava under budgetåren 1924/1928 belöpt sig till belopp,
som i nedanstående tablå angivas.
Budgetår |
Uppbörd för varor |
Avlöningar |
Kost T 7 Dyrtidstillägg |
n a d e r Övriga kostnader |
c Summa kostnader |
1924/1925.................. |
24.017: 72 |
4,146: — |
3,153: 17 |
31,316: «9 |
|
1925/1926.................. |
..... 73,312: is |
19,876: 21 |
3,707: — |
1,953: 85 |
25,537: o 6 |
1926/1927.................. |
...... 34,235:7 8 |
20,331: 6 6 |
3,431: — |
1,231: — |
■ ''24,993: 6 6 |
1927/1928.................. |
...... 20,321:72 |
19,958: 47 |
3,250: — |
4,699: so |
27,908: it 8 |
1926 års revisorer förordade, med hänsyn till den redan då jämförelsevis
ringa omfattningen av arbetet vid ifrågavarande tullkammare, en undersökning,
huruvida å platsen fortfarande erfordrades tullförvaltning med
tjänstemän i tullförvaltar- och kammarskrivargraderna. I häröver avgiven
förklaring anförde generaltullstyrelsen, hland annat, att de vid gränstullkamrarna
förekommande göromålen enligt styrelsens mening vore av en
så säregen och ofta grannlaga beskaffenhet samt ställde sådana krav på
tjänstemännens skicklighet och omdömesförmåga, att en indragning av
någon bland ifrågavarande tjänster eller utbyte av sådan tjänst mot befattning,
å vars innehavare ställdes lägre kompetenskrav, icke gärna
kunde åvägabringas.
Revisorerna vilja icke bestrida, att beskaffenheten av de vid gränstullkamrarna
förekommande göromålen kan ställa särskilda krav på den vid
sådana tullkamrar anställda personalen och, särskilt om rörelsen därjämte
har stor omfattning, erfordra större och mera kvalificerad personal än vid
andra i övrigt jämförliga tullkamrar. Vid ifrågavarande tullkammare är
emellertid rörelsen numera obetydlig; uppbörden för inkommande varor
har år för år avsevärt sjunkit och täcker för budgetåret 1927/1928 ej ens
kostnaden för avlöningar och dyrtidstillägg åt tullkammarens personal.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes antalet av sagda personal
kunna utan olägenhet minskas och tullkammaren nedflyttas till klass 4
eller eventuellt omorganiseras till tullstation. Revisorerna anse, att åtgärder
i detta syfte snarast möjligt höra vidtagas.
Revisorernas
uttal ande.
— 102 —
Tallkammaren
i Mon.
Revisorernas
uttalande.
Gränsbevakningen
mot
Korge.
$ 34.
Mons tullkammare är placerad i klass 3. Den vid tullkammaren anställda
ordinarie personalen utgöres av en tullförvaltare, en kammarskrivare
och tre tulluppsyningsmän. Dessutom tjänstgör vid tullkammaren en
e. o. kammarskrivare, varjämte en extra tullvakt tidvis brukat inkallas
till tjänstgöring.
Den vid tullkammaren redovisade uppbörden och den i räkenskapen avförda
kostnaden hava under hudgetåren 1924/1928 belöpt sig till belopp,
som i nedanstående tablå angivas.
Budgetår |
1 Uppbörd för |
Kostnader |
|||
inkommande ! |
Avlöningar |
Dyrtidstillägg |
Övriga kostnader |
Summa kostnader |
|
1924/1925........................ |
i 47,325: 6 6 j |
22,332: 9 5 |
4,521: — |
7,167: 94 |
34,021: 8 9 |
1925/1926........................ |
29,175:32 |
22,862: 09 |
4,530: — |
4,714: 9 2 |
32,107: Öl |
1926/1927........................ |
23,571:05 |
22,848: 93 |
4,157: — |
3,639: 81 |
30,645: 74 |
1927/1928........................ |
19,204:6 7 1 |
23,163: 8 3 |
4,293: — |
4,330: 05 |
31,786: 8 8 |
Av 1926 års revisorer ifrågasattes, huruvida med anledning av tullkammarens
redan då låga tulluppbörd och jämförelsevis ringa arbetsbörda å
platsen förefunnes''verkligt behov av personal i såväl tullförvaltar- som
kammarskrivargraderna.
Av ovanstående tablå framgår, att uppbörden för inkommande varor
vid ifrågavarande tullkammare år för år avsevärt sjunkit och under de
senaste tre budgetåren ej ens täckt de i räkenskapen avförda kostnaderna
vid tullkammaren. På grund av nu angivna förhållanden och under hänvisning
i övrigt till vad revisorerna under § 33 beträffande tullkammaren
i Storlien anfört rörande arbetet vid tullförvaltningar av denna typ vilja
revisorerna såsom sin mening framhålla, att åtgärder snarast möjligt böra
vidtagas i syfte att personalen vid tullkammaren i Mon minskas och tullkammaren
nedflyttas till klass 4 eller eventuellt omorganiseras till tulistation.
§ 35.
Revisorerna hava införskaffat uppgifter rörande tullbevakningen utefter
hela riksgränsen mot Norge. Nämnda gränsbevakning var tidigare indelad
i fyra distrikt. Från och med den 1 maj 1928 är nämnda gräns indelad
i sex distrikt, nämligen Kiruna gränsdistrikt, Skellefteå gränsdistrikt,
Östersunds gränsdistrikt, Storliens gränsdistrikt, Dalslands,
Värmlands och Dalarnes gränsdistrikt samt Strömstads gränsdistrikt.
Chefskapet för Dalslands, Värmlands och Dalames gränsdistrikt utövas
av föreståndaren för gränstullkammaren i Karlstad och chefskapet för
103
Övriga gränsdistrikt av föreståndaren för tullkammaren i den ort, efter
vilken gränsdistriktet benämndes.
Uppbörden vid och kostnaden för gränsbevakningen vid gränsen mot
Norge under budgetåret 1927/1928 framgå av nedanstående tablå.
År 1925 väcktes från norsk sida förslag om inrättande av direkta telefonförbindelser
mellan vissa svenska och norska gränstullstationer. Med
anledning härav har telefonledning anordnats mellan stationerna Håve
och Tyslingmoveien vid Bohusländska gränsen. För nedbringande av kostnaderna
utförde norska telegrafverket enligt erbjudande även den svenska
sträckan av ledningen. Ledningen är ej anknuten till de svenska
eller norska telefonnäten i övrigt. År 1926 begärde generaltullstyrelscr
genom utrikesdepartementet upplysning om huru de norska myndigheterna
ställde sig till ett förslag om att låta genom norska telegrafverkets försorg
uppsätta ledningar mellan tio svenska tullstationer inom Dalslands,
Värmlands och Dalarnes gränsbevakningsdistrikt samt motsvarande norska
tullstationer. Med anledning härav har norska finans- och tolldeparte
mentet enligt till generaltullstyrelsen under januari 1927 ingången skrivelse
meddelat, att anslag till norska delen av linjen Högen—Kornsjö
skulle uppföras i budgetförslaget för finansåret 1927/1928 samt att departementet
skulle föreslå beviljande av anslag till linjen Vassbotten—
Holtec. Departementet ansåg sig ej kunna fatta ståndpunkt till frågan
om byggande av flera linjer, förrän vederbörliga kostnadsförslag utarbetats.
Frågan om inrättandet av de övriga linjerna har enligt uppgift ännu
icke slutbehandlats av finans- och tolldepartementet. Enligt vad från generaltullstyrelsen
upplysts har numera från vederbörande gränsbevakningschef
förslag om anordnande av telefonförbindelse mellan Hån och
Örje inkommit till styrelsen.
Såsom av ovanstående tablå framgår hava kostnaderna för gränsbevakningen
vid gränsen mot Norge under budgetåret 1927/1928 uppgått till
442,533 kronor 56 öre, under det att uppbörden för inkommande varor utgjort
allenast 24,781 kronor 13 öre. Vid åtskilliga posteringar och gränstullstationer
har någon uppbörd icke alls förekommit.
Det torde vara uppenbart, att bevakningen av vår långa landgräns mot
Norge måste betinga relativt dryga utgifter. Revisorerna vilja dock med
hänsyn till de mycket avsevärda kostnader, som, enligt vad ovan visats,
nämnda bevakning medför, förorda, att en ingående undersökning verkställes
rörande möjligheterna att nedbringa ifrågavarande kostnader
samt att därvid särskilt uppmärksammas, i vad mån berörda syftemål genom
vidgat samarbete mellan den svenska och norska bevakningspersonalen
må kunna vinnas.
Kevisorernas
uttalande.
— 104 —
Tullplatser
Uppbörd för
inkommande varor
budgetåret
1927/1928
Väng.
Hån
Rommenäs
Högsäter ...
Hovilsrud .....
Mitandersfors
Vitkärn ........
....
Första gränsbevakningsdistriklet.
Gränstullstationen i Saltbacken ............................
Posteringen och gränstullstationen i Svinesund .......
» i Svartlejan........................................
» i Långnäs ........................................
och gränstullstationen i Hälle .............
* » » » Boråsgården ...............
» » » Krokstrand ................
» i Sandviken....................................................
» och gränstullstationen i Håve .........................
» i S. Vammen................................................
» och gränstullstationen i Vassbotteu...................
Andra gränsbevakningsdistriktet.
Posteringen Loviseholm och gränstullstationen i Norane.......
» och gränstullstationen i Högen........................
» » » » Jakobsrud ...................
Nössemark och gränstullstationen i Stommen ....
» Trankil » » » Grunnerud .
» och gränstullstationen i Fonke.........................
Fogelvik och gränstullstationen
» Töcksmark
» Östervallskog » »
Skillingmark » »
» Köla.........................................
» och gränstullstationen i Eda........
» Helgeboda och gränstullstationen i
» Bogen . » » »
» Lekvattnet
» Östmark .......................................................................
och gränstullstationen i Röjdåfors ....................................
» Bjurberget och gränstullstationen i Falltorp ..................
» S. Finnskogen > » » Posåsen ochMedskogen
» N. Finnskogen » » » Långflon..................
och gränstullstationen i Rörbäcksnäs .................................
» Transtrand och gränstullstationen i Grundforsen..................
i Storbron .....................................................................
och gränstullstationen i Svenska Lördalen...........................
Idre och gränstullstationen i Flötningen ...........................
och gränstullstationen i Storsätern ....................................
Tredje gränsbevakningsdistriktet.
Posteringen och gränstullstationen i Mai magen .........
* » * » Skalstugan .........
» * » » Melen ...............
» i Äng .............................................
» Hotagen och gränstullstationen i Valsjön
» och gränstullstationen i Gäddede............
» i Vågen .............................................
och gränstullstationen i Tärna...............
i Jäckvik.............................................
» Joesjö .............................................
» Klimpfjäll ..........................................
Posteringen i Abisko
Fjärde gränsbevakningsdistriktet.
452:5 G
834: 38
796: 2 7
1,654: 83
679: 05
210: 88
0: 83
3,507: so
35: 75
659: 4 8
77: 80
128: 0 9
117: 10
3,473: 04
178: 32
1,762: 86
1,335: 9 8
130: 25
13: 25
299:14
561: 60
2,537:19
128: 9 2
672: 89
383: 22
62: 4 4
118: 12
35: So
869: 51
852: 69
494: 09
473: 96
455: oi
788: 19
Summa kronor
24,781: 13
Kostnaden för skrivmateriel och dylikt, som är relativt obetydlig, har ej upptagits. —
har sammanlagda kostnaden uppgått för 1 gränsbevakningsdistriktet till kronor 2.502; s.:
105
K |
o s t n a d e |
r |
Summa |
||||
Avlöning och dyr-tidstillugg till |
Avlöning och dyr-tidstillägg till icke |
Itese- och trakta-mentskostnader |
Kostnader för |
Underhållskost-nader för tull-byggnader |
kostnader budgetåret 1927/1928 |
||
300 |
_ 1 |
52: 5 0 |
i 352: bo ! |
||||
11,952 |
— |
105 |
— |
— |
147: 50 |
— |
12,204: so ! |
8,297 |
50 |
570 |
24 |
— |
234: — |
— |
9,101: 74 i |
3,833 |
_ |
141 |
93 |
290: 2 5 |
38: 50 |
— |
4,303: 68 |
17,713 |
— |
161 |
36 |
879: 7 3 |
354: 50 |
— |
19,111:69 |
8,251 |
— |
81 |
84 |
— |
171: — |
— |
8,503: 84 ] |
7,847 |
02 |
784: 03 |
— |
143: — |
— |
8,774: 05 i |
|
4,022 |
— |
— |
— |
— |
4,022: — | |
||
6,977 |
— |
1,405 |
87 |
22: — |
695: 3 5 |
339: 8 9 |
9,440:11 |
4,067 |
438 |
95 |
— |
— |
— |
4,505: 95 1 |
|
6,026 |
- |
780: 19 |
37: 10 |
— |
— |
6,843: 29 ! |
|
8,224 |
411 |
89: 80 |
8,724: 80 i |
||||
12,340 |
— |
543 |
— |
— |
680: 8 0 |
— |
13,563: so |
8,428 |
— |
570 |
— |
— |
137: so |
— |
9,135: 80 ! |
16,961 |
— |
1,794 |
— |
125: 9 0 |
374: so |
_ |
19,255: 4 0 j |
8,326 |
— |
824 |
— |
— |
181: 45 |
— |
9,331: 4 6 |
11,274 |
— |
764 |
— |
166: 60 |
307: Bo |
33: 50 |
12,545: 60 |
11,065 |
1,456 |
— |
48: — |
214: 30 |
— |
12,783: 3 0 ! |
|
12,309 |
4,362 |
— |
1,246:4 5 |
344: 45 |
— |
18,261: 90 |
|
11,623 |
539 |
— |
23: so |
140: — |
— |
12,325: 90 |
|
11,622 |
— |
3,299 |
— |
_ |
387: 3 5 |
— |
15,308: 35 |
2,459 |
— |
267 |
— |
— |
— |
2,726: — |
|
15,254 |
— |
2,903 |
— |
178: 45 |
279: so |
— |
18,615: 25 |
7,287 |
— |
503 |
— |
6:- |
189: so |
— |
7,985: 50 |
8,324 |
285 |
— |
51: — |
100: — |
— |
8,760: — |
|
i 7,808 |
— |
804 |
— |
81: 90 |
147: 4 0 |
— |
8,841: 30 |
! 3,971 |
— |
3,019 |
— |
186: 50 |
— |
— |
7,176: 50 |
8,194 |
— |
870 |
— |
— |
172: 50 |
— |
9,236: BO |
8,575 |
— |
431 |
— |
— |
87: SO |
— |
9,093: 50 |
20,833 |
— |
2,311 |
— |
2,543: 34 |
457: 15 |
38: 7 5 |
26,183: 24 |
15,412 |
— |
602 |
— |
— |
391: 50 |
— |
16,405: 50 |
8,040 |
— |
482 |
— |
156: 90 |
70: — |
— |
8,748: 90 |
8,226 |
— |
343 |
— |
7: 50 |
— |
— |
8,576: 50 |
4,596 |
— |
250 |
— |
— |
_ |
— |
4,846: — |
4,263 |
— |
339 |
— |
34: BO |
22: 60 |
1,006: 95 |
5,666: 0 5 |
10,112 |
— |
730 |
— |
1,450: 37 |
186: 75 |
— |
12,479: 12 |
4,911 7 |
— |
266 |
— |
163: 55 |
86: 10 |
— |
5,426: 6 5 ! |
6,743: 59 |
183: 3 5 |
917: 70 |
7,844: 6 4 |
||||
3,934 |
: SO |
416 |
— |
159: — |
169: 45 |
55: 2 7 |
4,734: 52 |
3,969 |
— |
82: 40 |
8: — |
— |
4,059: 4 0 |
||
] 3,584 |
: 30 |
— |
313: 60 |
— |
— |
3,897: 9 0 |
|
4,567 |
: 50 |
50: 10 |
134: 10 |
— |
4,751: 70 |
||
9,007 |
1,313: 29 |
1,727: 60 |
144: 95 |
— |
12,192: 84 |
||
3,145: 71 |
685 |
143: 50 |
— |
— |
3,974: 21 |
||
! 5,487 |
: 12 |
2,056: 03 |
156: 2 5 |
— |
— |
7,699: 4 0 |
|
1 3,198: — |
220: 70 |
— |
— |
3,418: 70 |
|||
2.326: — |
982: 83 |
226: 40 |
62: 45 |
— |
3,597: 6S |
||
| |
2,544:41 |
674: 10 |
— |
— |
3,218: 61 |
||
3,978: 50 |
_ |
— |
— |
3,978: 50 |
|||
375,388: 54 |
45,712: 47 |
11,453: 59 |
7,586: 90 |
2,392: 06 |
442,533: 56 |
Driftskostnaden för fortskaffningsmateriel har ej kunnat specificeras för varje tullplats, men
2 gränsbevakningsdistriktet till kronor 1,971: 05, 3 gränsbevakningsdistriktet till kronor 540: 13
— 106 —
Tullverkets
bostadshus i
Riksgränsen.
Revisorernas
uttalande.
Stämpelavgifter
för vissa
nya fondpapper.
§ 36.
Revisorerna hava uppmärksammat, att i Riksgränsen tinnes ett tullverket
tillhörigt bostadshus, vilket en längre tid stått oanvänt.
Ifrågavarande bostadshus, uppfört år 1902 genom järnvägsstyrelsens
försorg och övertaget av tullverket år 1903, är byggt av till nedre hälften
rest och till övre liggande virke på stenfot om 0.5 meters höjd, under tak
av asfaltpapp, är 23.3 meter långt, 11 meter brett och 6 meter högt till taklisten
samt innehåller källare, bottenvåning och vind. Huset är försett
med vatten- och avloppsledning samt elektrisk belysning. Centralvärme
finnes ej.
Tomten, å vilken huset är beläget, är kronojord, som förvaltas av järnvägsstyrelsen.
Taxeringsvärde har enligt uppgift icke åsatts huset under de senaste
fem åren eller alltsedan den 5 november 1923, då tullkammaren i Riksgränsen
förflyttades till Kiruna.
Byggnaden har från dess uppförande till sistnämnda tidpunkt använts
till bostad för nämnda tullkammares personal och har därefter stått oanvänd.
Vid tiden för tullkammarens förflyttning ifrågasattes även en
flyttning av huset till Kiruna, för att i detsamma skulle kunna beredas
bostäder åt tullpersonalen därstädes, men, sedan järnvägsstyrelsen meddelat,
att en dylik åtgärd genom dess försorg skulle draga en kostnad av
60,000 kronor, och byggnadsstyrelsen, som i ärendet tillsports, ansett, att
denna kostnad sannolikt skulle komma att överskridas med minst 10,000
kronor, fick planen å husets flyttning förfalla, då enligt sakkunnigs utlåtande
en för tullverkets behov erforderlig nybyggnad i Kiruna skulle betinga
ett pris av cirka 55,000 kronor.
Underhandlingar angående försäljning eller annan upplåtelse av byggnaden
i Riksgränsen hava förts med svenska turistföreningen samt statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt, men hava hittills icke givit definitivt
resultat. Nämnda anstalt har emellertid begärt, att huset måtte
reserveras för dess räkning i avvaktan på beslut i anledning av en till
Kungl. Maj:t av anstalten ingiven framställning om förvärvande av detsamma.
Då ifrågavarande byggnad icke vidare torde komma till användning
för tullverkets räkning och redan fem år stått oanvänd, vilja revisorerna
framhålla angelägenheten av att byggnaden snarast möjligt försäljes, uthyres
eller på annat sätt nyttiggöres.
§ 37.
Enligt förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skall inländskt aktiebrev vid utgivandet förses med stämpel av 10 öre
för varje fulla 10 kronor (1 krona för 100 kronor), varå aktie lyder. För
107
inländsk obligation är motsvarande avgift 60 öre för 100 kronor. Stämplingen
av aktiebrev och obligationer sker genom generalpoststyrelsens
försorg.
Vidare skall enligt förordningen den 6 november 1908 angående särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper dylik avgift erläggas vid
köp av aktier med 60 öre för 100 kronor och vid köp av obligationer med
10 öre för 100 kronor. Stämplarna åsättas avräkningsnotan. Fondhand
lare har att kvartalsvis till bank- och fondinspektionen för kontroll insända
små blankettböcker jämte kvarliggande exemplar av avräkningsnotorna
med därå anbringade hälft av beläggningsstämpeln.
Förenämnda stadganden innefatta närmast bestämmelser om stämpelavgifter
å aktier och obligationer och andra hittills i allmänna handeln
vanligen förekommande fondpapper såsom exempelvis lottbrev i solidariskt
bankbolag. Som bekant har emellertid på senaste tiden av ett svenskt
affärsföretag emitterats en ny form av dylika papper, s. k. participating
debentures, d. v. s. skuldförbindelser, berättigande till ränta med samma
procentsats, vartill utdelningen å vederbörande bolags aktier utgår. I det
fall det här gäller har det emitterande bolaget i förbindelserna vidare utfäst
sig att under alla förhållanden gälda en minimiränta av fem procent,
en utfästelse som åtminstone formellt ställer innehavare av förbindelserna
gynnsammare än vanliga aktieägarna. Ifrågavarande fondpapper noteras
å Stockholms fondbörs.
Statsrådet och chefen för finansdepartementet bär i en till sakkunniga
för utredning av frågan om aktiebolags beskattning den 3 november 1928
avlåten skrivelse fäst deras uppmärksamhet på den ej sakligt motiverade
skillnad, som i allmänt beskattningshänseende kunde uppkomma mellan
ifrågavarande nya typ av fondpapper och vanliga aktier. Därvid har
framhållits, hurusom ifrågavarande skuldebrev finge anses bereda sina
innehavare en ställning, som, med bortseende från saknaden av rösträtt,
i övrigt reellt sett föga skilde sig från aktieägarens.
Även beträffande stämpelavgifts erläggande intaga emellertid dessa
nya värdehandlingar en särställning. Vid ovannämnda nyemission har
visserligen vederbörande bolag ansett sig pliktigt erlägga obligationsstämpel,
såvitt angår den del av förbindelserna, som försålts i Sverige. Någon
aktiestämpelavgift har däremot icke kunnat uttagas.
Icke ens skyldigheten att erlägga obligationsstämpel vid emission av
dylika skuldebrev synes dock författningsenligt klar. Av intresse i detta
avseende är ett regeringsrättens utslag av den 25 april 1928, varigenom
förutnämnda affärsföretag frikallats från avgiftsskyldighet beträffande
en tidigare emission av skuldebrev av i viss mån likartad beskaffenhet.
I detta tidigare fall gällde det tryckta skuldförbindelser lydande på 100,
1,000 och 5,000 kronor. För varje skuldförbindelse skulle finnas i viss bank
i Stockholm deponerade aktier i ett annat företag till nominellt belopp,
motsvarande det å förbindelsen angivna; den arliga räntan a förbindelsen
108 —
fteviBorerna.s
uttalande.
Koatnader för
tryckning av
vissa kommittébetänkanden.
skulle utgå med belopp, som för varje år motsvarade utdelningen å de
som säkerhet för förbindelsen liggande aktier. Dessa tidigare förbindelser
skilja sig dock bland annat i så måtto från vanliga obligationer att
de var för sig kunna uppsägas till betalning efter viss kortare tid samt
att vid deras emitterande något bestämt totalt lånebelopp ej angivits.
Meningen med deras utfärdande har uppenbarligen — enligt vad statskontoret
framhållit — varit att underlätta möjligheten för en placering
indirekt hos utländska kunder av aktier, med möjlighet för nämnda kunder
att åtnjuta alla de förmåner, som åtföljer vanligt innehav av aktier
utom rösträtts utövande på bolagsstämma.
I avseende å fondstämpels utgörande för ifrågavarande participating
debentures synes ej ännu någon fullt enhetlig praxis hava utvecklat sig.
Av somliga fondhandlare pläga, enligt vad revisorerna inhämtat, avräkningsnotorna
förses med stämpel som vid försäljning av obligationer. Men
det har också gjorts gällande, att dylik skyldighet icke för närvarande
förefinnes.
Med det ovan sagda hava revisorerna velat fästa uppmärksamheten på
den oklarhet, som råder beträffande stämpelavgifts utgörande för ifrågavarande
nya typ av fondpapper. I gällande lagstiftning har tydligen
denna ekonomiska företeelse icke förutsetts. Ej minst ur statsfinansiell
synpunkt har frågan uppenbarligen betydelse.
Samma skäl som förefinnas för, att dessa nya fondpapper i allmänt beskattningshänseende
betraktas som aktier, lära kunna åberopas för dylik
likställighet beträffande uttagande av emissions- och omsättningsstämpel.
Som spekulationsobjekt synas de ungefärligen jämställas med de börsnoterade
aktierna. I likhet med vanliga aktiebrev medföra de rätt till
högre vinst vid gynnsamma konjunkturer, ett förhållande, som vid aktieomsättningsstämpels
införande åberopades som skäl för att denna borde
sättas högre än motsvarande stämpel på obligationer.
För ett närmare ståndpunkttagande till frågan lärer dock tarvas ett
mera ingående övervägande av densamma. Ett dylikt övervägande måste
överhuvud framstå som angeläget med hänsyn till nuvarande författningsbestämmelsers
oklarhet med därav följande svårigheter i tillämpnings-
och kontrollavseende.
§ 38.
I § 6 av kungörelsen den 26 september 1921 (nr 578) med vissa bestäm
melser angående tryckning för statens räkning har Kungl. Maj:t förordnat,
att det skall åligga statskontoret samt, såvitt angår lantförsvaret och
sjöförsvaret, respektive armé- och marinförvaltningarna att av de under
vederbörande huvudtitlar uppförda förslagsanslagen för kommittéer och
utredningar genom sakkunniga gälda kommittéernas räkningar å tryckning,
dock med undantag för de på riksgäldskontoret ankommande kost
-
nader, som belöpa ä papper till de för riksdagen avsedda exemplaren av
vederbörande betänkande samt dessas tryckning.
Före år 1918 bestredos kostnaderna för kommittéer och utredningar genom
sakkunniga förskottsvis, och anmäldes de utgivna förskotten sedermera
för riksdagen till ersättande, vilket skedde genom anvisande av anslag
till täckande av vissa förskott. I samband med den vid 1918 års riksdag
beslutade avvecklingen av förskottsväsendet uppfördes emellertid för
gäldande av ifrågavarande kostnader särskilda anslag under vederbörande
huvudtitlar. Dessa anslag erliöllo till en början beteckningen förslagsanslag,
men från och med budgetåret 1923/1924 förändrades i anslutning
till vissa åtgärder för kommittékostnadernas nedbringande anslagsbeteckningen
till reservationsanslag. Vid föredragning i statsrådet av
frågan härom anförde, enligt vad som framgår av det 1923 års statsverksproposition
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden rörande
för flera huvudtitlar gemensamma utgiftsfrågor (sid. 12), föredragande
departementschefen följande:
»Då jag den 24 november 1922 hade att för Kungl. Maj:t anmäla frågan
om kommittékostnadernas nedbringande, yttrade jag, att jag kommit till
den bestämda uppfattningen, att den hittills tillämpade anordningen att
för kommittéutredningar anvisa förslagsanslag, som kunna överskridas,
icke borde bibehållas. I stället borde, efter min uppfattning, till Kungl.
Maj:ts förfogande ställas en skäligt tillmätt men begränsad anslagssumma
för utredningsändamål.
Vid närmare övervägande av frågan om den lämpligaste formen för
kommittéanslagens upptagande i statförslaget för nästkommande budgetår
hava huvudsakligen tvenne alternativ kommit i betraktande.
Enligt det ena förslaget skulle å riksstaten uppföras ett för samtliga
huvudtitlar gemensamt kommittéanslag, medan enligt det andra alternativet
skulle anvisas ett anslag för varje departementshuvudtitel.
För min del finner jag det senare förslaget vara att föredraga. Då anslagen
i fråga lämpligen böra givas natur av reservationsanslag, skulle
med all sannolikhet en uppdelning av anslagsmedlen på de särskilda departementen
lända till största besparingen i medelsanvändningen. Varje departement
skulle nämligen hava omedelbart intresse av att anvisningarna
å dess kommittéanslag så begränsades, att för framtiden besparingar stode
till buds för större utredningar och för oförutsedda behov. Ett liknande
intresse skulle däremot ej med samma styrka göra sig gällande, om allenast
ett för samtliga departement gemensamt anslag anvisades. Svårigheter
att rätt avväga fördelningen av ett allmänt anslag torde sannolikt
även uppkomma.»
Detta departementschefens uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.
Av det anförda torde alltså framgå, att syftet med den år 1923 vidtagna
omläggningen var, att utgifterna för kommittéer och utredningar genom
— no —
sakkunniga icke må överstiga vad riksdagen för sådant ändamål ställt till
förfogande, samt att från de för berörda ändamål anvisade anslagen skola
bestridas alla utgifter för de kommitté- och sakkunnigutredningar, för vilkas
kostnader icke särskilda medel av riksdagen beviljats.
Genom beslut den 11 maj och 14 juni 1928 har emellertid Kungl. Maj:t
anbefallt statskontoret att utan hinder av förenämnda stadgande i kungörelsen
den 26 september 1921 — med undantag för de på riksgäldskontoret
ankommande pappers- och tryckningskostnaderna — från femte
respektive nionde huvudtitelns allmänna förslagsanslag till tryckningskostnader
bestrida utgifterna för tryckningen av följande betänkanden:
ett av 1926 års sinnessjuksakkunniga avgivet betänkande med förslag
till lag om sinnessjuka och om undersökning angående sinnesbeskaffenhet
m. m.,
ett av professorn D. A. Petrén avgivet betänkande med förslag rörande
ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla),
ett av dåvarande landskamreraren K. A. Gislén avgivet betänkande med
förslag till kungörelse angående anställande av kommissionärer hos statsdepartement
och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter.
ett av f. d. landshövdingen J. Widén avgivet betänkande med förslag till
renbeteslag jämte därmed sammanhängande författningar,
ett av landshövdingen K. H. L. Hammarskjöld avgivet betänkande med
förslag angående revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse
på landet och i stad m. m.,
ett av bostadskreditsakkunniga avgivet betänkande angående ordnandet
av viss bostadskredit,
ett av 1926 års arbetslöshetssakkunniga avgivet betänkande och förslag
angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten,
ett av 1924 års landsstatslönesakkunniga avgivet betänkande med för
slag angående omorganisation av överståthållarämbetet,
ett av tandvårdssakkunniga avgivet betänkande angående ordnande av
folktandvård (allmännelig tandvård),
huvudbetänkande av sakkunniga för utredning av frågan om ytterligare
åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo (1925 års
kolonisationssakkunniga), samt
betänkande av sakkunniga för utredning rörande lämpligaste sättet för
ordnande av den högre lantbruksundervisningen (högre lantbruksundervisningssakkunniga).
Enligt vad statskontorets räkenskaper giva vid handen hava för tryck
ning av vissa av dessa betänkanden under revisionsåret utanordnats från
femte huvudtitelns anslag till tryckningskostnader 5,738 kronor 84 öre och
från motsvarande anslag under nionde huvudtiteln 7,889 kronor 57 öre.
I detta sammanhang må nämnas, att, enligt vad den av riksräkenskapsverket
avgivna budgetredovisningen för budgetåret 1927/1928 utvisar, å
det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till kommittéer och utred
-
— in
ningar genom sakkunniga för nämnda budgetår uppstått en brist av 3,887
kronor 34 öre.
A nu angivna förhållanden hava revisorerna velat fästa riksdagens
uppmärksamhet.
§ 3!>.
I länsstyrelsernas åligganden ingår bland annat att till kommunerna
utbetala medel av skilda slag såsom statsbidrag och dyrtidstillägg till
avlönande av folkskollärare, statsbidrag till anordnande av undervisning
i slöjd, bidrag från kyrkofonden till avlönande av prästerskapet, skatteutjämningsmedel
m. m. Sammanlagt torde för närvarande av länsstyrelserna
till kommunerna utbetalas dylika medel med omkring 100 miljoner
kronor för budgetår. Vid sin granskning av länsstyrelsernas räkenskaper
hava revisorerna uppmärksammat, att några konti, vari de sålunda utbetalda
medlen äro sammanförda för varje kommun, icke finnas upplagda
i räkenskaperna, varför exakta uppgifter i berörda hänseende icke torde
kunna lämnas vare sig av länsstyrelserna eller riksräkenskapsverket utan
ett tidsödande arbete. Med hänsyn till de betydande belopp, som kommunerna
erhålla från länsstyrelserna, måste det ur statens synpunkt vara
av särskilt intresse, att betryggande säkerhet förefinnes för att berörda
medel verkligen komma kommunerna till godo och icke obehörigen disponeras.
Även torde det vara av grundläggande betydelse för den kommunala
revisionen att erhålla tillförlitliga uppgifter om de medel, som i
sådant avseende utbetalats. Revisorerna finna det därför nödvändigt, att
åtgärder vidtagas, som bereda statsverket och kommunerna möjlighet till
kontroll i förevarande hänseende. Detta gäller för övrigt icke blott medel,
som länsstyrelserna utbetala till kommunerna, utan samtliga medel,
vilka statsmyndighet eller statstjänstemän å tjänstens vägnar översända,
t. ex. handräckningsmedel som tillställas kommun av landsfiskal.
En utväg att vinna en dylik kontroll vore måhända, att föreskrift meddelades
därom, att statsmyndigheterna vid utbetalningar av medel till
kommunala myndigheter skola insätta medlen å postgirokonto för kommunerna.
Såsom en följd härav skulle kommunerna vara skyldiga att
öppna sådana konti. Då den sålunda företagna insättningen av medlen
endast vore avsedd såsom ett kontrollmoment, borde givetvis något hinder
för kommunerna att sedermera göra medlen räntebärande på annat
sätt än att låta dem kvarstå å sådant konto icke förefinnas. Det synes
revisorerna önskvärt att en närmare undersökning företages, huruvida det
nu antydda förfarandet kan vara ändamålsenligt och i övrigt lämpligt.
Vid en dylik undersökning torde emellertid även andra sätt för ernående
av den åsyftade kontrollen böra övervägas.
Kontrollen å
medel, som
tillställas
kommunerna
genom statsmyndigheter.
112 —
Angående
tillämpningen
av gällande
bestämmelser
om tjänstledighet
och
semester.
Gällande
bestämmelser
angående
tjänstledighet
och semester.
Bestämmelser
angående
tjänstledighet.
§ 40.
Revisorerna hava ansett det vara av intresse att närmare undersöka,
huru gällande bestämmelser rörande tjänstledighet, särskilt ledighet för
sjukdom, och semester för statens tjänstemän tillämpas inom olika verk.
Undersökningen har med hänsyn till den tid, som för densamma stått
revisorerna till huds, inskränkts att omfatta endast vissa av kommunikationsverken
samt ett antal till den civila statsförvaltningens olika grenar
hörande verk. Innan revisorerna ingå på en redogörelse för den sålunda
verkställda utredningen, vilja revisorerna i korthet erinra om innebörden
av de bestämmelser, som gälla beträffande tjänstledighet och semester
för befattningshavare vid nu ifrågavarande verk.
Dessa bestämmelser äro vad beträffar ordinarie befattningshavare intagna
i de avlöningsreglementen, som utfärdats den 19 juni 1919 (nr 343)
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk samt den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
och vilka i de avseenden, varom nu är fråga, erhållit sin
gällande lydelse genom särskilda kungörelser år 1925 (respektive nr 213
och nr 270). Motsvarande föreskrifter ifråga om extra ordinarie befattningshavare
återfinnas i särskilda kungörelser med avlöningsbestämmelser
för nämnda personal. Dessa datera sig jämväl från år 1925 (nr 360
för kommunikationsverken och nr 356 för den civila statsförvaltningen).
De för kommunikationsverken och för den civila statsförvaltningen i nu
förevarande hänseenden gällande bestämmelserna överensstämma i allt
väsentligt.
Vad först angår ordinarie befattningshavare föreskrives i nämnda avlö
ningsreglementen, att tjänsteman äger uppbära oavkortad lön icke blott
under tid, då han tjänstgjort å egen eller annan befattning inom verket,
utan även för den tid, under vilken han åtnjutit semester eller viss annan
ledighet eller vilken han använt för bedrivande av vissa studier för verkets
räkning. Därjämte stadgas bland annat att, därest tjänsteman av
beliörigen styrkt sjukdom, som icke har samband med olycksfall i tjän
sten, hindras att tjänstgöra, han äger åtnjuta oavkortad lön under högst
så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika
med semester eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar.
För tid därutöver skall tjänstemannen, så framt för särskilt fall ej annorlunda
medgives, å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag — även benämnt
A-avdrag — till belopp för dag räknat, som framgår av i vederbörande
avlöningsreglemente intagen tabell. Detta avdrag utgår med ett
med löneltlasserna stigande belopp. Det belöper sig exempelvis för löneklass
1 till 60 öre, för löneklass 10 till 1 krona 50 öre, för löneklass 20 till
— 113 —
3 kronor 50 öro samt för löneklass 33 till 9 kronor 50 öre. Vad sålunda
stadgats äger ej tillämpning å sjukdom, som står i samband med havandeskap
eller barnsbörd.
Särskilda bestämmelser gälla för sådana fall, då tjänsteman skadats till
följd av olycksfall i tjänsten eller förbjudits att tjänstgöra till förekommande
av smiitofara. I regel utgår härvid lönen oavkortad.
Beträffande den avlöning, som skall utgå vid ledighet av annan anledning
än som ovan nämnts, meddelas föreskrifter i särskilda kungörelser
med tilläggsbestämmelser till respektive avlöningsreglemente. Dessa bestämmelser
äro utfärdade vad angår avlöningsreglementet för befattningshavare
vid kommunikationsverken den 30 juni 1920 (nr 529), vari
sedermera i här avsedda delar vissa ändringar vidtagits genom kungörelse
den 20 juli 1925 (nr 361), samt vad angår avlöningsreglementet för
befattningshavare vid civila statsförvaltningen den 26 juni 1925 (nr 357).
I berörda tilläggsbestämmelser stadgas såsom regel, att tjänsteman, som
beviljats ledighet av annan anledning än som för ovan omlörmälda fall
(d. v. s. semester, vissa studier, sjukdom, olycksfall i tjänsten och förekommande
av smittofara) angives i vederbörande avlöningsreglemente,
skall i löneavseende för sådan tid vidkännas visst med hänsyn till arten
av ledigheten i fråga bestämt avdrag å avlöningen. Det lägsta avdraget
— det s. k. A-avdraget — skall sålunda tillämpas bland annat vid tjänstledighet
för vissa offentliga uppdrag och vid viss ledighet för vårdande
•av svag hälsa. Det något högre s. k. B-avdraget tillämpas hland annat i
vissa andra fall vid ledighet för svag hälsas vårdande ävensom vid kortare
ledighet för enskild angelägenhet av särskilt ömmande beskaffenhet. Vid
ledighet på grund av andra i tilläggsbestämmelserna angivna orsaker —
däribland kvinnlig befattningshavares ledighet för havandeskap intill tre
månader — skola avdragen beräknas efter ytterligare förhöjda belopp,
det s. k. C-avdraget. Slutligen stadgas i tilläggsbestämmelserna angående
de fall, då befattningshavare skall avstå samtliga löneförmåner (D-avdrag).
Vad därefter angår de bestämmelser, som gälla i fråga om tjänstledig
het för extra ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken och
den civila statsförvaltningen, föreskrives i ovan omförmälda kungörelser
i huvudsak, att tjänsteman, som av behörigen styrkt sjukdom, som icke
står i samband med olycksfall i tjänsten, hindras att tjänstgöra, äger att
under en tid av sex månader under ett och samma kalenderår åtnjuta lön
efter avdrag av ett belopp lika med det för ordinarie tjänsteman inom
motsvarande löneklass bestämda tjänstledighetsavdraget (A-avdrag).
Extra ordinarie tjänsteman må dock efter sex års extra ordinarie anställning
och efter uppnådd levnadsålder av 40 år under sjukdom åtnjuta oavkortad
lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten
för sjukdom tillika med semester icke överstiger 30 dagar. I övriga
fall av sjukledighet bestämmer verkets styrelse om tjänstemannen skall
8 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1928. I.
— 114 —
Bestämmelser
angående
semester.
Utredningens
omfattning.
avstå någon del av lönen utöver nyss nämnda tjänstledighetsavdrag. Såsom
regel gäller, att kvinnlig extra ordinarie befattningshavare skall under
sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, avstå
hela lönen.
För sådana fall, då extra ordinarie tjänsteman skadats till följd av
olycksfall i tjänsten eller förbjudits att tjänstgöra till förekommande av
smittofara, gäller i allt väsentligt samma bestämmelser som för ordinarie
tjänsteman.
Vid ledighet för vissa offentliga uppdrag äger extra ordinarie tjänsteman
uppbära lön, minskad med ovan omförmälda tjänstledighetsavdrag.
Vidare må för enskild angelägenhet av särskilt ömmande beskaffenhet
eller där eljest synnerliga skäl föreligga verkets styrelse kunna tilldela
extra ordinarie tjänsteman ledighet under begränsad kort tid mot avstående
av halva lönen. I övrigt gäller, att extra ordinarie tjänsteman
vid tjänstledighet, dock ej under semester, skall avstå samtliga löneförmåner.
Ordinarie tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göro
målens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:
Intill det år, |
Från och med det |
|
under vilket |
år, under vilket |
|
tjänstemannen |
tjänstemannen |
|
iänstemän tillhörande |
fyller 40 år |
fyller 40 år |
1—10 lönegraderna ...... |
....... 20 dagar |
30 dagar |
11—23 » |
....... 25 » |
35 » |
24—28 » |
....... 35 » |
45 » |
29—30 » |
....... 45 » |
45 > |
Extra ordinarie tjänsteman må årligen, när det kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, kunna komma i åtnjutande av semester
under 8 dagar, intill dess tjänstemannen varit anställd 2 år i extra ordinarie
tjänst, samt därefter under 16 dagar; dock må tjänsteman, som antingen
innehar högre extra ordinarie befattning än som motsvarar 16:e
lönegraden eller ock i lägre extra ordinarie befattning efter minst sex
års tjänst uppnått en levnadsålder av 40 år, erhålla semester under 24
dagar.
Slutligen må nämnas, att till följd av särskilda övergångsbestämmelser
vissa befattningshavare bibehållits vid före avlöningsreglementenas
ikraftträdande tillerkänd högre semestertid.
Ehuru det givetvis skulle hava varit av stort intresse att erhålla en allsidig
belysning av tillämpningen av samtliga de i samband med avlöningsbestämmelserna
givna föreskrifterna angående tjänstledighet och semester
hava revisorerna med hänsyn till den betydande omfattning, eu
dylik utredning skulle erhålla — även om utredningen inskränktes till ett
115 —
relativt ringa antal befattningshavare — endast ansett sig böra granska
tillämpningen av dessa föreskrifter i vissa avseenden. Det har härvid
synts revisorerna önskvärt att särskilt erhålla kännedom om — förutom
omfattningen överhuvud taget av samtliga ledigheter, fördelade på semester,
tjänstledighet på grund av sjukdom och tjänstledighet av annan
anledning — i vilken utsträckning sjukledighet åtnjutits med oavkortad
lön och med A-avdrag. Därjämte har bland annat synts höra undersökas
förekomsten av sjukdomsfall av kortare varaktighet samt semestrarnas
förläggning och uppdelning. I fråga om tjänstledighet av annan anledning
än sjukdom har däremot undersökningen icke synts höra sträckas
längre än att avse förekomsten i allmänhet av dylik ledighet utan hänsyn
tagen till de avdrag å avlöningen, som blivit tillämpade i de olika fallen.
Uppgifter i nu nämnda avseenden hava av revisorerna infordrats från
befattningshavare vid följande verk och myndigheter, nämligen Svea hovrätt,
fångvårdsstyrelsen, utrikesdepartementet, arméförvaltningen, marinförvaitningen,
pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholm, Östergötlands,
Malmöhus’, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens
län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kammarkollegium,
generaltullstyrelsen, kungl. biblioteket, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
rikets allmänna kartverk, kommerskollegium, lotsstyrelsen,
postverket (vad angår lokalförvaltningen dock endast beträffande kontorsbiträden,
kanslibiträden, postexpeditörer och förste postexpeditörer) samt
telegrafverket (vad angår lokalförvaltningen dock endast beträffande kontorsbiträden,
kanslibiträden, kassörer, kansliskrivare, telegrafexpeditörer,
vaktföreståndare, förste kassörer, förste telegrafexpeditörer och förste
vaktföreståndare). Uppgifterna skulle avse kalenderåret 1927 och skulle
enligt särskilt formulär lämnas för samtliga under hela detta år anställda
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, såväl manliga som kvinnliga,
för vilka en normal daglig arbetstid av minst 7 timmar å tjänsterummet
varit i vederbörlig ordning fastställd. För varje tjänsteman skulle uppgivas
data för tjänstledighets- och semestertidernas början och slut. Därjämte
skulle uppgift angående civilstånd lämnas för kvinnliga befattningshavare.
Uppgifter inkommo till ett antal av 3,777. Från undersökningen uteslötos
emellertid befattningshavare i chefs- eller därmed jämförlig ställning
samt befattningshavare, som icke innehaft anställning under hela året
ävensom befattningshavare, som åtnjutit ledighet under hela året för
mera permanent tjänstgöring i annat, av utredningen ej berört verk. Sedan
jämväl å äldre stat kvarstående befattningshavare uteslutits, omfattade
materialet endast ordinarie tjänstemän inom l:a—30:e lönegraderna
samt extra ordinarie tjänstemän inom l:a—20 :e lönegraderna enligt gäl
lande löneplaner. De av utredningen berörda befattningshavarna fördela
sig på följande sätt:
Materialets
bearbetning.
— 116
Verk, tillhörande Manliga tjänstemän Ordinarie ................ 570 Extra ordinarie........ 154 |
Kommunika- tionsverk 284 28 |
Summa 854 182 |
|
Summa |
724 |
312 |
1,036 |
Kvinnliga tjänstemän |
|||
Ordinarie ................ |
302 |
1,688 |
1,990 |
Extra ordinarie...... |
258 |
429 |
687 |
Summa |
560 |
2,117 |
2,677 |
Samtliga redovisade |
|||
tjänstemän................ |
1,284 |
2,429 |
3,713 |
Därav: |
|||
Ordinarie ................ |
872 |
1,972 |
2,844 |
Extra ordinarie........ |
412 |
457 |
869 |
Av de i utredningen ingående befattningshavarna tillhörde alltså nära.
två tredjedelar kommunikationsverken, och av dessa befattningshavare
utgjordes huvudparten av kvinnliga befattningshavare vid postverkets
och telegrafverkets lokalförvaltningar. Bland dessa ingå de stora grupperna
postexpeditörer och telegrafexpeditörer. Under det att det övervägande
antalet av de redovisade kvinnliga tjänstemännen hör till kommunikationsverken,
äro de manliga starkast företrädda inom de till den
civila statsförvaltningen hörande verken. Det framgår jämväl av de
lämnade uppgifterna, att av samtliga ifrågavarande tjänstemän 72 procent
voro kvinnor och 77 procent ordinarie.
Av de kvinnliga tjänstemännen voro 574 eller 21 procent gifta, varav
92 voro anställda vid civila statsförvaltningen och 482 vid kommunikationsverken.
Av de gifta kvinnorna voro 442 ordinarie och 132 extra ordinarie.
Det torde böra anmärkas, att i ovanstående sammanställning såsom ordinarie
tjänstemän upptagits dels befattningshavare å extra stat, dels ock
befattningshavare, som under året befordrats till ordinarie. Under rubriken
gifta hava jämväl upptagits befattningshavare, som ingått äktenskap
under året.
Ehuru det insamlade materialet endast avser en del av statens samtliga
tjänstemän, synes resultatet av detsamma dock kunna anses giva ett representativt
uttryck för tjänstgöringsförhållandena inom statsförvaltningen
i dess helhet — särskilt vad angår egentlig byråpersonal i högre
och lägre löneställning. Samtliga viktigare befattningsgrupper äro —
såsom torde framgå av nedan intagna tabellsammanställningar — berörda
av utredningen. Att märka är emellertid, att då utredningen endast omfattar
ett år, det icke är uteslutet, att tillfälliga omständigheter kunnat
inverka på resultatet. Särskilt torde detta böra beaktas beträffande de
— 117 -
uppgifter, som i det följande komma att lämnas om verk med relativt ringa
antal befattningshavare. Med hänsyn till den vikt, som vid utredningen
lagts på vissa stora grupper av personal, huvudsakligen kvinnlig sådan,
vid post- och telegrafverken, har givetvis resultatet i fråga om de kvinn
liga befattningshavarna i allmänhet starkt påverkats av förhållandena
vid dessa verk.
Vid bearbetningen av de insamlade uppgifterna hava särskilda sammanställningar
uppgjorts för manliga och för kvinnliga befattningshavare,
varjämte beträffande de sistnämnda skilts mellan gifta och ogif a,
Särskilda uppgifter meddelas därjämte för ordinarie och extra ordinarie
befattningshavare. Befattningshavarna äro vidare fördelade med hänsyn
till ålder och lönegrader. I sistnämnda avseende är att märka, att befattningshavare,
som befordrats under året, hänförts till den lönegrad, till
vilken han befordrats, samt att ordinarie postexpeditör i ll:e och förste
postexpeditör i 12:e lönegraderna hänförts till dessa lönegrader, oavsett
det förhållandet, att de åtnjuta avlöning enligt 12:e respektive 13:e lönegraderna.
Revisorerna övergå nu till att redogöra för sina iakttagelser vid granskningen
av de inkomna uppgifterna.
I vad mån samtliga av utredningen berörda befattningshavare under år
1927 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom — vari icke inräknats
ledigheter på grund av olycksfall i tjänsten — framgår av en å sid. 126—129
intagen tabell. Vad först angår den omfattning, i vilken dylik ledighet
överhuvud taget förekommit under året, utvisar tabellen, att av samtliga
manliga tjänstemän, uppgående till 1,036, ett antal av 407 eller 39
procent varit sjuklediga en eller flera gånger. Motsvarande siffra för
samtliga kvinnliga tjänstemän utgör 65 procent (gifta 70 procent och
ogifta 63 procent).
Sjukdomsfrekvensen, mätt i antalet sjukdomsfall i medeltal på varje
tjänsteman, utgjorde för manliga tjänstemän 0.7 och för kvinnliga tjänstemän
1.3. Siffran för gifta kvinnliga tjänstemän var något högre än för
samtliga kvinnliga tjänstemän. Någon nämndvärd skillnad mellan ordinarie
och extra ordinarie befattningshavare framträder ej av uppgifterna.
Det genomsnittliga antalet sjukdomsfall var sålunda i runt tal dubbelt
tå stort för kvinnliga som för manliga tjänstemän.
Givetvis förekomma för de olika verken vissa avvikelser från ovan angivna
siffror för samtliga i utredningen ingående verk. Det genomsnittliga
antalet sjukdomsfall för manliga och kvinnliga tjänstemän utgjorde
sålunda vid generaltullstyrelsen respektive l.o och 3.i, vid pensionsstyrelsen
respektive 1.4 och 2.3, vid kommerskollegium respektive 1.2 och 2.8 samt vid
rikets allmänna kartverk respektive 1.2 och 7. Sistnämnda höga siffra beror
på särskilda omständigheter. Av verkets 8 kvinnliga tjänstemän --samtliga ordinarie ogifta — hava 7 uppgivits varit sjuklediga under sam
-
Sjukledig
heter.
— 118 —
manlagt icke mindre än 56 perioder. Det stora antalet perioder sammanhänger
emellertid i viss mån därmed, att ifrågavarande tjänstemän även
vid relativt långa sjukledigheter i regel upptagits såsom varande i tjänst
under sön- och helgdagar. Detta redovisningssätt har i vissa fall vid kortare
ledigheter tillämpats även beträffande verkets manliga tjänstemän.
Å andra sidan förekom en lägre sjukdomsfrekvens vid t. ex. skolöverstyrelsen,
nämligen för manliga tjänstemän 0.6 och för kvinnliga tjänstemän
0.7, vilket beror därpå, att vid detta verk icke förekommit några sär
skilt korta sjukledigheter.
Antalet sjukdomsfall var beträffande kvinnliga tjänstemän vid samtliga
nu nämnda verk genomgående högre för gifta än ogifta.
Antalet sjukledighetsdagar i medeltal -på varje tjänsteman utgjorde
för manliga tjänstemän ............................................ 12.i
därav ordinarie.................................................... 12.3
extra ordinarie ................................................ 11.2
för kvinnliga tjänstemän........................................... 24.6
därav ordinarie.................................................... 26.8
gifta.......................................................... 25.2
ogifta ........................................... 27.3
därav extra ordinarie ........................................ 18.o
gifta..................................................... 25.0
ogifta ........................................................ 16.4
I genomsnitt var alltså varje kvinnlig befattningshavare ledig på grund
av sjukdom under dubbelt så lång tid som varje manlig befattningshavare.
Såsom framgår av tabellen utvisar för manliga ordinarie tjänstemän
åldersgruppen 61 år och däröver det största antalet sjukledighetsdagar
för varje tjänsteman,1 under det att för de kvinnliga tjänstemännen åldersgruppen
51—60 företer den ojämförligt högsta siffran för genomsnittligt
antal sjukledighetsdagar. Den högsta sjukledighetstiden framträder
vad beträffar manliga tjänstemän för befattningshavare i mellangraderna
—23:e lönegraderna för ordinarie och 13:e—20:e lönegraderna för
extra ordinarie). För kvinnliga tjänstemän föreligger — om man bortser
från grupper med endast några få befattningshavare — icke någon
skarpt framträdande skiljaktighet de olika lönegraderna emellan; dock
vill det synas som om befattningshavare i relativt hög tjänsteställning
(11 :e och 12:e lönegraderna) i allmänhet haft ett jämförelsevis stort antal
sjukledighetsdagar.
Vad angår de särskilda verken torde till en början böra framhållas, att
ovanstående uppgifter angående det genomsnittliga antalet sjukledighetsdagar
i fråga om kvinnliga tjänstemän i hög grad påverkats av förhållandena
vid telegrafverket, vilket ingår i utredningen med det största an
1
I motsvarande gruppen manliga extra ordinarie tjänstemän funnos endast 2 befattningshavare
redovisade.
— 119 —
talet kvinnliga befattningshavare. Dessas sammanlagda sjukledigheter
uppgingo nämligen till 33,747 dagar mot 65,752 dagar för samtliga i utredningen
ingående kvinnliga befattningshavare. Medeltalssiffrorna för
telegrafverkets tjänstemän stiillde sig dock något lägre än för samtliga.
I avseende härå bör emellertid beaktas att, såsom nedan skall visas, ledigheter
för enskilda angelägenheter förekommit i stor utsträckning för befattningshavare
— särskilt gifta ordinarie kvinnliga — vid nämnda verk.
Lägre antal sjukledighetsdagar i medeltal på varje befattningshavare
redovisas därjämte bland annat för följande befattningshavaregrupper v
postverkets manliga tjänstemän (9."), pensionsstyrelsens kvinnliga tjänste
män (15.4), väsentligen beroende på ringa sjukledighet för ogifta, kommerskollegii
manliga tjänstemän (5.4) och rikets allmänna kartverks manliga
tjänstemän (7.t). Längre genomsnittlig sjukledighetstid än den ovan för
samtliga redovisade tjänstemän angivna förekom bland annat beträffande
postverkets kvinnliga tjänstemän (30.5, därav gifta 28.5, ogifta 31.2, särskilt
höga siffror för ordinarie kontor sb iträden och ogifta ordinarie postexpeditörer
och förste postexpeditörer), generaltullstyrelsens kvinnliga
tjänstemän (33.8, därav gifta 54.i och ogifta 27.3), pensionsstyrelsens manliga
tjänstemän (20.6), skolöverstyrelsens manliga (20.2) och kvinnliga
tjänstemän (27.6) samt rikets allmänna kartverks kvinnliga tjänstemän
(75.5).
Beträffande sjukdomsfallens genomsnittliga varaktighet utvisar tabellen
icke någon större skiljaktighet mellan manliga och kvinnliga befattningshavare,
i det att antalet sjukledighetsdagar i medeltal på varje sjukdomsfall
utgjorde för de förra 17.2 och för de senare 18.3. Beträffande de
kvinnliga tjänstemännen är att märka, att de extra ordinarie utvisa en betydligt
lägre siffra än de ordinarie, nämligen 12.7 mot 20.4. För manliga
tjänstemän synes sjukledigheternas längd i stort sett stiga med ålder och
lönegrad, en tendens, som icke lika starkt framträder i fråga om de kvinnliga
tjänstemännen.
Sjukdomsfallens genomsnittliga längd är emellertid i väsentlig mån
beroende på förekomsten av kortare ledigheter. Av tabellen framgår, att
av det totala antalet sjukdomsfall under år 1927 — uppgående till 4,327 —
icke mindre än 1,522 utgjorde sjukdomsfall omfattande högst 3 dagar eller
den period, för vilken i regel sjukdom ej behöver styrkas genom läkarin
tyg. Ifrågavarande kortare ledigheter utgjorde av samtliga sjukdomsfall
föi
-
manliga tjänstemän .................................................... 41 %
kvinnliga tjänstemän................................................... 34 %
därav: ordinarie kvinnliga ........................... 28 %
extra ordinarie kvinnliga ............................ 49 %
Särskilt framträdande är sålunda det stora antalet sjukdomsfall av kort
varaktighet bland de extra ordinarie kvinnliga tjänstemännen. Såsom
— 120 —
ovan framhållits voro sjukdomsfallen för manliga tjänstemän, genomsnittligt
sett, av något kortare varaktighet än för de kvinnliga. Bortser man
emellertid från ledigheter under högst 3 dagar, vilka för de manliga befattningshavarna
varit relativt många, framgår, att de manligas sjukdomsfall
i övrigt haft en längre varaktighet än de kvinnligas.
Sjukdomsfallens genomsnittliga varaktighet varierar givetvis avsevärt
vid de olika verken. Postverkets kvinnliga tjänstemän utvisa sålunda ett
icke obetydligt högre antal sjukledighetsdagar i medeltal på varje sjukdomsfall,
nämligen 28.2 mot 18.3 för samtliga verk, under det att motsvarande
siffra utgjorde för generaltullstyrelsen 10.8, för pensionsstyrelsen 6.7
och för kommerskollegium 5.5. För de manliga befattningshavarna vid
sistnämnda verk inskränkte sig den genomsnittliga varaktigheten av varje
sjukledighet till 4.5 dagar. Särskilt långa sjukledigheter hava däremot
förekommit vid skolöverstyrelsen, för vars manliga och kvinnliga tjänstemän
det redovisade genomsnittliga dagantalet på varje sjukdomsfall uppgick
till respektive 36.i och 41.4.
Såsom ovan framhållits är berörda genomsnitt i väsentlig grad beroende
på förekomsten av korta ledigheter. Det visar sig också, att ledigheter under
högst 3 dagar i mycket ringa omfattning förekommit vid postverket, i
det desamma utgjorde för kvinnliga tjänstemän endast 9 procent av samtliga
sjukdomsfall. Ett stort antal dylika korta ledigheter förekommo däremot
vid generaltullstyrelsen, pensionsstyrelsen och kommerskollegium, där desamma
för de kvinnliga tjänstemännen uppgingo till ett antal, motsvaran
de respektive 70, 76 och 77 procent av samtliga sjukdomsfall. Å andra sidan
redovisades beträffande skolöverstyrelsen icke något enda sjukdomsfall
med så kort varaktighet som 1—3 dagar. Enligt vad revisorerna inhämtat
skall vid sistnämnda verk för erhållande av ledighet på grund av
sjukdom under mer än en dag i allmänhet sjukdomen styrkas med läkarintyg.
Såsom ovan erinrats äger ordinarie tjänsteman vid ledighet på grund av
styrkt sjukdom åtnjuta oavkortade löneförmåner under högst så lång tid
av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester
icke överstiger 45 dagar. Den utsträckning, i vilken dylik ledighet,
här även benämnd sjuksemester, förekommit för olika kategorier, sammanhänger
givetvis i första hand med förekomsten av sjukledigheter i allmänhet.
Då emellertid sjuksemesterns längd är beroende av semesterns längd
— befattningshavare med 45 dagars semester sakna sålunda rätt till avdragsfri
sjukledighet — måste självfallet nämnda sjukledighet även vid
lika sjukdomsfrekvens ställa sig högre för befattningshavare med kortare
semestertid än för befattningshavare med längre sådan. Semesterns längd
är bestämd av i första hand tjänstemannens lönegrad ocli i andra hand av
hans ålder. Under sådana förhållanden är det att förvänta, att den förmån,
som sjukledighet med oavkortad lön innebär, skall i medeltal för
varje befattningshavare utvisa högre siffror för tjänstemän i lägre löne
-
— 121 —
ställning än för sådana i högre, och särskilt höga siffror måste till följd
av det relativt stora antalet sjuklediglietsdagar framträda beträffande de
kvinnliga tjänstemännen. Tabellen giver ock vid handen, att antalet
sjuksemesterdagar i medeltal för varje ordinarie manlig tjänsteman utgjorde
3 mot 7.5 för varje ordinarie kvinnlig tjänsteman (gift 8.5, ogift 7.2)
samt att berörda antal var störst i de lägsta lönegraderna för att succesivt
minskas för varje högre lönegrad.
För ernående av ett mer exakt uttryck för den utsträckning, i vilken
mån avdragsfri sjukledighet förekommit, hava beräkningar verkställts,
dels angående huru många befattningshavare av olika grupper, som åtnjutit
dylik ledighet, dels ock i vad mån för samma befattningshavare
faktiskt tillgängliga sjuksemesterdagar blivit tagna i anspråk. För sistnämnda
beräkning har antalet befattningshavare i respektive grupp multiplicerats
med 45 och det därvid erhållna dagantalet för högsta möjliga
sammanlagda avdragsfria ledighet minskats med av ifrågavarande tjänstemän
uttagna semesterdagar. Skillnaden utvisar det totala antal dagar,
under vilka sjukledighet kunnat erhållas utan avdrag å lönen. Sistnämnda
dagantal har därefter jämförts med det antal sjuksemesterdagar, som
faktiskt förekommit. Ifrågavarande beräkningar giva följande resultat.1
Ordinarie tjänstemän |
Antal tjänstemän, % |
Antal uttagna sjuk-semesterdagar i % % |
Manliga |
||
Lönegrader 1—10 ......................................... |
39 |
22 |
» 11-23 ......................................... |
45 |
26 |
Kvinnliga |
||
Samtliga...................................................... |
64 |
48 |
Gifta ........................................................ |
70 |
49 |
Ogifta......................................................... |
62 |
48 |
Lönegrader 4—7 |
||
Gifta ......................................................... |
77 |
52 |
Ogifta......................................................... |
59 |
40 |
Lönegrader 11—12 |
||
Gifta ........................................................ |
68 |
53 |
Ogifta......................................................... |
64 |
55 |
Antalet sjuksemesterdagar i medeltal på varje sjukledig tjänsteman utgjorde
7.6 för manliga ordinarie och 11.5 för kvinnliga ordinarie tjänstemän.
Av ovanstående uppgifter framgår, att den avdragsfria sjukledigheten
tagits i anspråk i väsentligt större utsträckning av kvinnliga än av man
1
Vid beräkningarna har hänsyn icke tagits till det förhållandet, att ett mindre antal
under hela året lediga befattningshavare icke ägt åtnjuta någon kostna''dsfri ledighet.
— 122 —
liga tjänstemän, samt att densamma i särskilt hög grad utnyttjats av gifta
kvinnliga tjänstemän.
De insamlade uppgifterna giva vid handen, att då annan sjukledighet än
sådan, som beviljats med oavkortad lön, förekommit, lönen i det ojämförligt
största antalet fall utgått med A-avdrag. Såsom ovan visats uppgår
detta avdrag vid lägre löneklasser till ett relativt obetydligt belopp.
Skiljaktigheterna mellan de olika verken är i fråga om sjuksemester
föga framträdande. Såväl högre som lägre siffror — alltefter sjukdomsfrekvensen
i allmänhet — än de för samtliga verk gällande förekomma,
men differenserna äro jämförelsevis obetydliga. Regel synes vara inom
varje verk, att det högsta antalet sjuksemesterdagar förekommit för gifta
kvinnor.
Det har av vissa skäl ansetts vara av intresse att få konstaterat, huru
många tjänstemän, som åtnjutit sjuksemester i omedelbart samband med
semester. Det visar sig då, att av de 854 manliga ordinarie tjänstemän,
som beröras av utredningen, ett 30-tal erhållit sin semester förlängd genom
kostnadsfri sjukledighet samt att de flesta av sistnämnda tjänstemän
tillhörde 11—23 lönegraderna (5.2 procent av samtliga i gruppen). Av de
1,990 ordinarie kvinnliga befattningshavarna hade ett antal av 132 på
samma sätt uttagit sjuksemester i omedelbart samband med semester och
av dessa tillhörde de flesta 11—12 lönegraderna (7.6 procent av samtliga i
gruppen).
Till ytterligare belysning av förekomsten av sjukledigheter inom olika
personalgrupper meddelas å sid. 123 uppgifter beträffande vissa större
kategorier befattningshavare, varvid någon åtskillnad icke gjorts i fråga
om gifta och ogifta kvinnor.
Jämväl nu förevarande sammanställning giver otvetydigt vid handen,
att de ordinarie tjänstemännen varit sjuklediga längre tid än de extra ordinarie
samt att av de förstnämnda tjänstemännen de kvinnliga utvisa
längre sjukledigheter än de manliga. Beträffande de extra ordinarie
kvinnliga tjänstemännen torde böra framhållas den relativt låga sjukledigheten
för befattningshavare i de lägsta lönegraderna.
De befattningshavargrupper, som enligt vad det tillgängliga materialet
utvisar särskilt varit utslagsgivande för nu påvisade höga sjuldedighetstal
för de ordinarie kvinnliga tjänstemännen, äro vad beträffar 4—7 lönegraderna
kontorsbiträden och kanslibiträden vid postverket och vad angår
H—12 lönegraderna postexpeditörer och förste postexpeditörer vid samma
verk. Den förra gruppen, omfattande 222 tjänstemän med sammanlagt 7,098
sjukledighetsdagar, utvisar ren genomsnittlig sjukledighetstid av 32 dagar.
För den senare gruppen utgjorde motsvarande siffror respektive 296, 9,095
och 30.7. Den relativt ringa sjukledigheten för extra ordinarie kvinnliga
tjänstemän i 1—3 lönegraderna är väsentligen beroende därpå, att 102
extra ordinarie . skrivbiträden i pensionsstyrelsen sammanlagt åtnjutit
— 123 —
Lönegrader |
Samtliga tjänste-män |
Samtliga sjukledighets- dagar |
Sjukledighets-dagar i medeltal |
Manliga tjänstemän |
|||
Ordinarie |
|||
1—10................................................ |
139 |
1,392 |
10.o |
11-23................................................ |
427 |
6,025 |
14.1 |
24—28................................................ |
192 |
2,311 |
12.0 |
29—30................................................ |
96 |
747 |
7.8 |
Extra ordinarie....................................... |
182 |
2,046 |
11.2 |
Kvinnliga tjänstemän |
|||
Ordinarie |
|||
4—7 ................................................ |
716 |
19,576 |
27.3 |
11—12................................................ |
1,034 |
29,312 |
28.3 |
Extra ordinarie |
|||
1 3 ................................................ |
130 |
1,723 |
13.3 |
4-7 ................................................ |
281 |
5,213 |
18.6 |
11 12................................................ |
267 |
5,423 |
20.3 |
sjukledighet under endast 1,253 dagar eller 12.3 dagar i medeltal på varje
befåt in ingshavar e.
Sjukledighetsdagarnas fördelning på årets olika månader har jämväl
gjorts till föremål för undersökning. Av denna undersökning framgår,
att för samtliga befattningshavare månaderna januari och februari genomgående
utmärkts av ett relativt stort antal sjukledighetsdagar, under
det att sjukledigheterna i övrigt fördelat sig tämligen jämnt på årets
övriga månader, dock med rätt höga tal för de egentliga sommarmånaderna
juli och augusti, ett förhållande, som starkare framträder för kvinnliga
än manliga tjänstemän. Beträffande extra ordinarie manliga tjänstemän
är emellertid att märka, att av deras samtliga sjukledighetsdagar en
relativt ringa del (12.i procent av samtliga sjukledighetsdagar för gruppen)
falla på sistnämnda månader, under det att för kvinnliga extra ordinarie
tjänstemän sjukledigheterna i större utsträckning (20.2 procent av samtliga
sjukledighetsdagar) koncentreras på samma tid. Kommunikationsverken
utvisa högre relativa tal för dessa månader än de till den civila statsförvaltningen
hörande verken.
Av de infordrade uppgifterna framgår, att tjänstledigheter av annan
anledning än sjukdom under år 1927 förekommit för samtliga redovisade
3,713 tjänstemän med tillsammans 37,043 dagar, motsvarande 10 dagar i
medeltal för varje tjänsteman. I nämnda dagantal ingår i främsta rummet
tjänstledighet för offentliga uppdrag och för enskilda angelägenheter.
Tjänstledigheter
av
annan anledning
än
sjukdom.
- 124 -
Semester.
Däri ingå även ledighet i samband med havandeskap eller barnsbörd samt
på grund av olycksfall i tjänsten. Ledigheterna fördela sig på följande sätt:
Manliga tjänstemän Ordinarie ............................ Extra ordinarie................. |
Samtliga tjänstledig- hetsdagar 6,601 2,352 |
I medeltal 7.7 12.9 |
8,953 |
8.6 |
|
Kvinnliga tjänstemän Ordinarie |
||
Gifta .............................. |
13,910 |
31.5 |
Ogifta ............................. |
5,108 |
3.3 |
Extra ordinarie |
||
Gifta .............................. |
5,730 |
43.4 |
Ogifta ............................. |
3,342 |
6.o |
28,090 |
10.5 |
37,043 |
lO.o |
Oaktat tjänstledighet för offentligt uppdrag nästan uteslutande förekommit
för manliga tjänstemän, var dessas genomsnittliga ledighet av nu
ifrågavarande slag lägre än de kvinnligas.
Detta förhållande är i väsentlig mån att tillskriva det stora antal
långa ledigheter, som för enskilda angelägenheter beviljats gifta ordinarie
kvinnliga tjänstemän, främst vid telegrafverkets lokalförvaltning. Det
sammanlagda antalet redovisade ledighetsdagar för denna förvaltning
uppgick till 20,226, motsvarande i medeltal för varje tjänsteman 14.6 dagar.
Enligt av revisorerna särskilt infordrade uppgifter angående beviljade
tjänstledigheter för befattningshavare vid fögderiförvaltningen inom ovan
omförmälda sju län uppgick den av annan anledning än sjukdom under
år 1927 åtnjutna tjänstledigheten för nämnda personal till 31.8 dagar i
medeltal på varje tjänsteman. Största antalet tjänstledighetsdagar, 63.3
i medeltal på varje befattningshavare, utvisade fögderiförvaltningen inom
Värmlands län. De långa ledigheter, varom här är fråga, hava väsentligen
beviljats för fullgörande av offentliga uppdrag eller för enskilda
angelägenheter och torde sammanhänga med rådande säregna tjänstgöringsförhållanden
inom nämnda förvaltningar.
Den totala semestermängden för samtliga tjänstemän inom olika åldrar
och lönegrader framgår av den å sid. 126—129 intagna tabellen. I det följande
komma därjämte uppgifter att lämnas angående den genomsnittliga
semestertiden för olika befattningshavargrupper.
Revisorerna hava låtit sammanställa de inkomna uppgifterna i syfte
att ernå kännedom om semesterns fördelning på årets olika månader.
Denna undersökning utvisar, att semestrarna i övervägande grad eller till
46 procent vid samtliga verk varit förlagda till de egentliga sommarmånaderna
juli och augusti. Den jämnaste fördelningen av semestrarna
över hela året förelåg vid post- och telegrafverkens lokalförvaltningar.
— 125
Medräknas ej dessa, visar det sig, att icke mindre än 56 procent av den totala
semestermängden i övrigt var förlagd till juli och augusti. Mer än
hälften av samtliga semesterdagar uttogos under nämnda månader vid
bland annat följande verk:
arméförvaltningen
marinförvaltningen
pensionsstyrelsen
skolöverstyrelsen.....
kommerskollegium
general poststyrelsen
telegrafstyrelsen .....
De infordrade uppgifterna giva vid handen, att uppdelning av semester
i flera perioder förekommit i stor utsträckning, i det att av samtliga 3,713
redovisade tjänstemän endast omkring två tredjedelar uttagit semester i
en följd. Av övriga tjänstemän hade 663 uttagit semester i 2 perioder,
462 tjänstemän i 3—5 perioder, 127 tjänstemän i 6—10 perioder och 14
tjänstemän i 11 eller flera perioder. Särskilt stor semesteruppdelning förekom
vid rikets allmänna kartverk, där varje tjänsteman i medeltal uppdelat
sin semester i icke mindre än 6 perioder. Detta höga tal sammanhänger
— förutom med ett stort antal små semesterperioder — därmed att i
vissa fall sön- och helgdagar icke inräknats i semester.
En sammanfattning av samtliga de ledigheter, som under år 1927 förekommit
i medeltal på varje i utredningen berörd befattningshavare, ter sig
på följande sätt:
I medeltal på varje tjänsteman |
Tjänstledighet |
Semester |
Summa dagar |
|
på grund av |
av annan |
|||
Manliga, samtliga.............................. |
12.1 |
8.6 |
29.8 |
50.5 |
Ordinarie .................................... |
12.3 |
7.7 |
32.2 |
52.2 |
Extra ordinarie.............................. |
11.2 |
12.9 |
18.4 |
42.5 |
Kvinnliga, samtliga ........................... |
24.6 |
10.5 |
25.3 |
60.9 |
Ordinarie ................................... |
26.8 |
9.6 |
29.5 |
65.9 |
Giita.......................................... |
25.2 |
31.5 |
27.7 |
84.4 |
Ogifta ....................................... |
27.3 |
3.3 |
29.9 |
60.5 |
Extra ordinarie.............................. |
18.0 |
13.2 |
15.4 |
46.6 |
Gifta..................................... |
25.o |
43.4 |
15.1 |
83.5 |
Ogifta ....................................... |
16.4 |
6.0 |
15.5 |
37.9 |
Den sammanlagda ledighetstiden var sålunda längst för gifta kvinnor
och högre för kvinnliga tjänstemän än för manliga.
63 X
60 X
66 X
61 X
67 X
53 X
63 X
Sammanfattning
av
ledigheterna.
— 126 —
Tabell rörande sjukledigheter och semestrar under år 1927 för
1 |
1 2 |
« |
4 |
6 |
6 |
Tjänstemän |
1 j Samtliga |
Sjuklediga tjänste- män |
Samtliga sjukdoms- fall |
Sjukdoms-fall om-fattande |
Samtliga sjukledig- hetsdagar |
I. Manliga. |
|||||
A. Ordinarie. |
|||||
Ålder: T. o. m. 20 år..................... |
i |
— |
— |
— |
_ |
21 —30 år........................... |
64 |
23 |
45 |
16 |
522 |
31—40 » ........................... |
265 |
121 |
210 |
93 |
2,339 |
41—50 » ........................... |
272 |
104 |
192 |
78 |
4,009 |
51—60 » ......................... |
178 |
66 |
122 |
49 |
2,355 |
61 år och däröver ............... |
74 |
27 |
51 |
18 |
1,250 |
854 |
341 |
620 |
254 |
10,475 |
|
Lönegrader: 1—10........................ |
139 |
55 |
79 |
17 |
1,392 |
11—23........................ |
427 |
201 |
404 |
189 |
6,025 |
24—28........................ |
192 |
63 |
98 |
37 |
2,311 |
29—30........................ |
96 |
22 |
39 |
11 |
747 |
854 |
341 |
620 |
254 |
10,475 |
|
B. Extra ordinarie. |
|||||
Ålder: T. o. m. 20 år ..................... |
1 |
— |
— |
— |
|
21-30 år........................... |
65 |
21 |
31 |
15 |
372 |
31—40 » ........................... |
88 |
32 |
60 |
24 |
1,124 |
41 — 50 » ........................... |
21 |
12 |
17 |
8 |
545 |
51—60 » ........................... |
5 |
1 |
1 |
— |
5 |
61 år och däröver............... |
2 |
— |
— |
— |
— 1 |
182 |
66 |
109 |
47 |
2,046 |
|
Lönegrader: 1—12........................ |
43 |
14 |
21 |
9 |
287 i |
13—20........................ |
139 |
52 |
88 |
38 |
1,759 | |
182 |
66 |
109 |
47 |
2,046 |
|
Samtliga manliga tjänstemän |
1,036 |
407 |
729 |
301 |
12,521 | |
II. Kvinnliga. |
|||||
A. Ordinarie. |
|||||
1. Gilta. |
|||||
Ålder: T. o. m. 20 år..................... |
— |
— |
— |
_ |
_ |
21—30 år........................... |
108 |
70 |
138 |
33 |
1,963 |
31—40 » ........................... |
214 |
155 |
328 |
107 |
5,594 |
41—50 » ........................... |
95 |
67 |
137 |
30 ; |
2,746 |
51—60 » ........................... |
23 |
17 |
47 |
15 j |
824 |
61 år och däröver............... |
2 |
2 |
2 |
- 1 |
23 1 |
442 |
311 |
652 |
185 |
11,150 |
|
Lönegrader: 1— 3........................ |
4 |
4 |
r is 7 |
13 1 2 / |
369 |
4— 6........................ |
93 |
74 |
166 |
64 |
2,741 |
7 ........................ |
75 |
57 |
115 |
42 |
1,832 |
8—10........................ |
8 |
3 |
5 |
2 |
76 |
11—12........................ |
127 |
87 |
172 |
24 |
3,778 |
13-30........................ |
135 |
86 |
169 |
38 |
2,354 |
442 | |
311 | |
652 |
185 |
11,150 |
— 127 —
samtliga av utredningen berörda tjänstemän.
7 |
H |
9 |
1 0 |
ii |
ia |
13 |
14 |
Sjukledig-hetsdagar |
Tjänste-man, som |
Tjänstemän semester |
Semester- dagar |
Sjukdoms-fall i |
Sjuklediglietsdagar i j |
Sjuk-semesterdagar |
|
varje tjänste- man |
varje sjukdoms- fall |
||||||
16 |
O.o |
O.o |
0.0 |
||||
315 |
23 |
i |
1,452 |
0.7 |
8.2 |
11.6 |
4.9 |
982 |
109 |
10 |
7,247 |
0.8 |
8.8 |
11.1 |
3.7 |
695 |
73 |
8 |
9,614 |
0.7 |
14.7 |
20. o |
2.6 |
427 |
44 |
10 |
6,454 |
0.7 |
13.2 |
19.8 |
2.4 |
167 |
17 |
— |
2,719 |
0.7 |
16.9 |
24.5 |
2.3 |
2,586 |
266 |
29 |
27,502 |
0 7 |
12 3 |
16.9 |
3.0 |
601 |
54 |
_ |
3,484 |
0.6 |
lO.o |
17.6 |
4.8 |
1,700 |
193 |
22 |
12,554 |
0.9 |
14.1 |
14.9 |
4.o |
198 |
14 |
6 |
7,515 |
0.5 |
12.0 |
23.« |
1.0 |
87 |
5 |
1 |
3,949 |
0.4 |
7.8 |
19.2 |
0.9 |
2,586 |
266 |
29 |
27,602 |
0.7 |
12.3 |
16.» |
3.0 |
O.o |
O.o |
_ |
O.o |
||||
10 |
2 |
— |
969 |
0.5 |
5.7 |
12.0 |
0.2 |
109 |
11 |
1 |
1,695 |
0.7 |
12.8 |
18.7 |
1.2 |
31 |
7 |
1 |
523 |
0.8 |
26.o |
32.1 |
1.5 |
5 |
1 |
— |
94 |
0.2 |
1.0 |
5.0 |
1.0 |
— |
— |
— |
60 |
O.o |
O.o |
— |
O.o |
155 |
21 |
2 |
3,341 |
0.6 |
112 |
18.8 |
0.9 |
25 |
1 |
673 |
0.5 |
6.7 |
13.7 |
0.6 |
|
130 |
20 |
2 |
2,668 |
0.6 |
12.7 |
20.o |
0.9 |
155 |
21 |
2 |
3,341 |
0.6 |
11.2 |
18.8 |
0.9 |
2,741 |
287 |
31 |
30,843 |
0.7 |
12.1 |
17.2 |
2.6 |
974 |
70 |
5 |
2,551 |
1.3 |
18.2 |
14.2 |
9.o |
1,939 |
155 |
11 |
5,665 |
1.5 |
26.1 |
17.1 |
9,1 |
615 |
67 |
10 |
3,206 |
1.4 |
28.9 |
20. o |
6.6 |
211 |
16 |
3 |
770 |
2.0 |
35.8 |
17.5 |
9.2 |
20 |
2 |
— |
70 |
1.0 |
11.5 |
11.5 |
lO.o |
3,759 |
310 |
29 |
12,262 |
1.6 |
252 |
17.1 |
8.5 |
51 |
4 |
1 |
105 |
6.3 |
92.3 |
14.8 |
12.8 |
946 |
73 |
3 |
2,418 |
l.s |
29.5 |
16.5 |
10.2 |
625 |
57 |
2 |
2,120 |
1.5 |
24.4 |
15.9 |
8.3 |
30 |
3 |
23 |
215 |
0.6 |
9.5 |
15.2 |
3.8 |
1,017 |
87 |
— |
3,794 |
1.4 |
29.7 |
22.0 |
8.0 |
1,090 |
86 |
— |
3,610 |
1.3 |
17.4 |
13.9 |
8.1 |
3,759 |
310 |
29 |
| 12,262 |
1.5 |
252 |
17.1 |
8.5 |
— 128
1 2 3 4 5 6
II. Kvinnliga (forts.). A. Ordinarie. 2: Ogifta. Ålder: T. o. m. 20 år..................... 21-30 år........................... 31—40 » ........................... 41—50 » ........................ 51—60 » ........................... 61 år och däröver.............. |
3 277 538 474 237 19 |
2 161 346 300 166 12 |
3 332 711 552 345 25 |
2 121 244 128 62 |
13 5,383 14,308 11,599 10,321 581 |
1,548 |
987 |
1,968 |
557 |
42,205 |
|
Lönegrader: 1— 3........................ |
7 |
6 |
15 |
11 |
87 |
4— 6....................... |
262 |
180 |
424 |
190 |
7,885 |
7 ........................ |
286 |
164 |
324 |
126 |
7,118 |
8—10........................ |
52 |
22 |
31 |
7 |
470 |
11—12........................ |
907 |
592 |
1,141 |
221 |
25,534 |
13—30........................ |
34 |
23 |
33 |
2 |
1,111 |
1,548 |
987 |
1,968 |
557 |
42,205 |
|
Summa ordinarie........................... |
1,990 |
1,298 |
2,620 |
742 |
53,355 |
B. Extra ordinarie 1. Gifta. |
|||||
Ålder: T. o. m. 20 år.................... |
— |
— |
— |
— |
_ |
21—30 år........................... |
104 |
73 |
203 |
94 |
2,852 |
31—40 » ......................... |
16 |
13 |
32 |
15 |
254 |
41—50 » ........................... |
7 |
3 |
8 |
3 |
81 |
51 60 » .......................... |
2 |
1 |
3 |
— |
54 |
61 år och därutöver............ |
3 |
2 |
5 |
1 |
53 |
132 |
92 |
251 |
113 |
3,294 |
|
Lönegrader: 1 — 3....................... |
16 |
16 |
52 |
41 |
367 |
4- 6....................... |
24 |
18 |
42 |
10 |
902 |
7 ........................ |
23 |
13 |
32 |
9 |
344 |
8—10 ....................... |
— |
— |
— |
— |
— |
11 — 12........................ |
68 |
45 |
125 |
53 |
1,681 |
13—20........................ |
1 |
— |
— |
— |
— |
132 |
92 |
251 |
113 |
3,294 |
|
2. Ogifta. |
|||||
Ålder: T. o. m. 20 år................... |
10 |
8 |
19 |
10 |
169 |
21-30 år........................... |
452 |
275 |
595 |
306 |
7,219 |
31—40 > ........................... |
66 |
43 |
86 |
41 |
1,003 |
41—50 » ........................... |
15 |
7 |
15 |
5 |
161 |
51—60 » ........................... |
8 |
3 |
4 |
i |
437 |
61 år och däröver............... |
4 |
3 |
8 |
3 |
114 |
555 |
339 |
727 |
366 |
9,103 |
|
Lönegrader: 1— 3........................ |
114 |
88 |
238 |
188 |
1,356 |
4— 6........................ |
169 |
100 |
213 |
86 |
2,918 |
7 ........................ |
65 |
35 |
55 |
12 |
1,049 |
8—10........................ |
2 |
— |
— |
— |
_ |
11—12........................ |
199 |
112 |
216 |
76 |
3,742 |
13—20........................ |
6 |
4 |
5 |
4 |
38 |
555 |
339 |
727 |
366 |
9.103 |
|
Summa extra ordinarie.................. |
687 |
431 |
978 |
479 |
12,397 |
Samtliga kvinnliga tjänstemän......... |
2,677 |
1,729 |
3,598 |
1,221 |
65,752 |
Därav gifta.................................... |
574 |
403 |
903 |
298 |
14,444 |
» ogifta ................................ |
2,103 |
1,326 |
2,695 |
923 |
51,308 |
129
7 |
« |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
u |
8 |
1 |
71 |
1.0 |
4.3 |
4.3 |
2.7 |
|
2,017 |
153 |
18 |
6,683 |
1.2 |
19.4 |
16.2 |
7.3 |
4,519 |
339 |
25 |
14,932 |
1.3 |
26.6 |
20.1 |
8.4 |
2,823 |
295 |
29 |
16,142 |
1.2 |
24.5 |
21.0 |
6.0 |
1,673 |
159 |
30 |
7,860 |
1.5 |
43.5 |
29.9 |
7.1 |
117 |
12 |
1 |
660 |
1.3 |
30.« |
23.2 |
6.2 |
11,157 |
959 |
103 |
46,348 |
1.8 |
27.8 |
21.4 |
7.2 |
63 |
6 |
_ |
171 |
2.1 |
12.4 |
5.8 |
9.0 |
2,057 |
167 |
18 |
6,714 |
1.6 |
30.1 |
18.6 |
7.9 |
1,760 |
159 |
12 |
8,354 |
1.1 |
24.9 |
22.0 |
6.2 |
214 |
22 |
— |
1,606 |
0.6 |
9.0 |
15.2 |
4.1 |
6,871 |
583 |
69 |
28,353 1,150 |
1.3 |
28.2 |
22.4 |
7.6 |
192 |
22 |
4 |
1.0 |
32.7 |
33.7 |
5.6 |
|
11,157 |
959 |
103 |
46,348 |
1.8 |
27.3 |
21.4 |
7.2 |
14,916 |
1,269 |
132 |
58,610 |
1.8 |
26.8 |
20.4 |
7.6 |
— |
— |
1 |
1,435 |
2.0 |
27.4 |
14.0 |
O.o |
— |
— |
— |
288 |
2.0 |
15.9 |
7.9 |
O.o |
6 |
1 |
— |
152 |
i.i |
11.6 |
10.1 |
0.9 |
5 |
1 |
1 |
48 |
1.5 |
27.0 |
18.0 |
2.6 |
6 |
1 |
— |
65 |
1.7 |
17.7 |
10.6 |
2.0 |
17 |
3 |
2 |
1,988 |
it |
25.0 |
13.1 |
Öl |
— |
— |
— |
283 |
3.3 |
22.9 |
7.1 |
O.o |
6 |
1 |
1 |
405 |
1.8 |
37.6 |
21.5 |
0.3 |
— |
— |
— |
392 |
1.4 |
15.0 |
10.8 |
O.o |
11 |
2 |
1 |
900 |
1.8 |
24.7 |
13.4 |
0.2 |
— |
— |
— |
8 |
O.o |
O.o |
— |
O.o |
17 |
3 |
2 |
1,988 |
1.0 |
25.0 |
13.1 |
O.i |
8 |
1 |
_ |
118 |
1.9 |
16.9 |
8.9 |
0.8 |
6 |
1 |
3 |
6,718 |
1.3 |
16.0 |
12.1 |
O.o |
— |
— |
— |
1,153 |
1.3 |
15.2 |
11.7 |
O.o |
12 |
2 |
— |
333 |
1.0 |
10.7 |
10.7 |
0.8 |
12 |
2 |
1 |
157 |
0.5 |
54.6 |
109.3 |
1.5 |
11 |
2 |
— |
99 |
2.0 |
28.5 |
14.3 |
2.8 |
49 |
8 |
4 |
8,578 |
1.8 |
16.4 |
12.5 |
Öl |
— |
— |
1 |
1,688 |
2.1 |
11.9 |
5.7 |
O.o |
37 |
6 |
2 |
2,531 |
1,3 |
17.3 |
13.7 |
0.2 |
— |
— |
— |
1,053 |
0.8 |
16.1 |
19.1 |
O.o |
— |
— |
— |
46 |
O.o |
O.o |
— |
O.o |
12 |
2 |
1 |
3,147 |
1.1 |
18.8 |
17.8 |
O.l |
— |
— |
— |
113 |
0.8 |
6.3 |
7.6 |
O.o |
49 |
8 |
4 |
8,578 |
1.8 |
16.4 |
12.5 |
Öl |
66 |
11 |
6 |
10,566 |
1.4 |
18.0 |
12. J |
Öl |
14,982 |
1,280 |
138 |
69,176 |
1.8 |
24.6 |
18.8 |
5.6 |
3,776 |
313 |
31 |
14,250 |
1.6 |
25.2 |
16.0 |
6.6 |
11,206 |
967 |
107 |
54,926 |
1.8 |
24.4 |
19.0 |
5.8 |
9 — Rcv.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. I.
— 130
.Revisorernas
uttalande.
Vad först beträffar av befattningshavarna på grund av sjukdom åtnjuten
tjänstledighet har den av revisorerna verkställda utredningen ådagalagt,
att dylik ledighet under år 1927 förekommit i synnerligen olika utsträckning
för olika befattningshavargrupper. Väsentliga skiljaktigheter göra
sig sålunda gällande — såväl vad angår sjukdomsfrekvensen eller antalet
sjukdomsfall per befattningshavare som sjukledigheternas varaktighet —
mellan ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, mellan manliga
och kvinnliga befattningshavare samt mellan gifta och ogifta kvinnliga
befattningshavare, i det att en större sjukledighet förekommit för ordinarie
än för extra ordinarie och för kvinnliga än för manliga befattningshavare
ävensom för gifta än för ogifta kvinnor. Den höga sjukledighet, som
framträtt i fråga om kvinnliga i förhållande till manliga befattningshavare,
är ett faktum, som tidigare konstaterats i officiella utredningar,
bland annat av 1921 års lönekommitté i dess år 1923 avgivna betänkande
angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden
m. m. Den av revisorerna nu verkställda utredningen,
som likväl endast avsett ett år och därtill omfattat ett jämförelsevis ringa
observationsmaterial, utvisar dock en väsentligt mindre sjukledighet för
de manliga befattningshavarnas del än den av berörda kommitté verkställda
utredningen, vilken avsåg åren 1919, 1920 och 1921. Nu berörda
skillnad mellan manliga och kvinnliga tjänstemän i fråga om sjukledigheternas
längd torde i viss mån hava sin förklaring i olika hög fysisk
och psykisk motståndskraft och måhända även i vederbörandes större eller
mindre lämplighet för tjänstgöring av ifrågavarande slag. Någon liknande
förklaring till att, oavsett kön, ordinarie befattningshavare, på sätt
utredningen utvisat, måst åtnjuta längre sjukledighet än extra ordinarie
synes däremot icke kunna givas. Likaså måste man ställa sig spörjande
angående anledningen till att gifta kvinnor varit mer sjuklediga än ogifta.
Fråga är emellertid, om icke de ordinaries mera fasta anställningsform
ävensom de gifta kvinnornas ställning beträffande hemmet och vad därmed
sammanhänger medverkat till att skapa en mindre uthållighet i tjänsten
och en större benägenhet att giva efter för sjukdomssymptom. Därtill
kommer, att, såvitt kan bedömas av utredningen, de gifta kvinnorna i
särskilt stor utsträckning kommit i åtnjutande av tjänstledighet för enskilda
angelägenheter. Den stora omfattning, i vilken sålunda ledigheter
förekommit för berörda kategori befattningshavare, måste givetvis i regel
anses innebära vissa olägenheter med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
inom statsförvaltningen, vilka olägenheter säkerligen komma att
stegras i samma mån som ökningen av antalet gifta kvinnliga befattningshavare
fortgår. För telegrafverkets del torde dock i detta fall föreligga
särskilda förhållanden, i det att i detta verk anställda gifta kvinnliga
befattningshavare i viss utsträckning beviljats tjänstledighet för enskilda
angelägenheter för att bereda plats för under kristiden anställd extra ordi
-
— 131
narie personal, vilken eljest under numera ändrade förhållanden måst
avskedas.
Utan att vilja närmare ingå på de synnerligen ömtåliga och svåra spörsmål,
varom här är fråga, vilja revisorerna framhålla att resultatet av den
verkställda utredningen synes vara värt beaktande vid den allmänna revision
av nu gällande avlöningsreglementen, som enligt beslut av Kungl.
Maj:t den 20 juni 1928 skall verkställas.
Revisorerna hava ansett sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt frågan
om utnyttjandet av den kostnadsfria sjukledighet, som enligt avlöningsreglementet
tillkommer befattningshavare, vars semester understiger
45 dagar. Utredningen i denna del ger vid handen, att den kostnadsfria
sjukledigheten i stor utsträckning utnyttjats särskilt av de kvinnliga
befattningshavarna och främst av de gifta kvinnorna. De lägre siffrorna
för de manliga tjänstemännen torde endast i viss mån kunna förklaras
därav att dessa tjänstemän i regel komma i åtnjutande av en längre semester
än de kvinnliga och därför äga större möjlighet till erforderlig
fysisk omvårdnad utan anlitande av sjukledighet. Tillämpningen av nu
gällande bestämmelser om ifrågavarande sjuksemester synes revisorerna
giva anledning till att berörda bestämmelser underkastas omprövning vid
den blivande revisionen av avlöningsreglementena i syfte att förhindra,
att missbruk av den angivna förmånen kunna göra sig gällande.
Den verkställda utredningen utvisar, att mer än en tredjedel av samtliga
sjukdomsfall varit av kortare varaktighet än högst tre dagar. Det
är sålunda ett ganska stort anial sjukledigheter av kortare varaktighet,
som förekommit inom statsförvaltningen. Den omfattning, i vilken dylika
ledigheter förekommit, är ingalunda av underordnad betydelse. Att av
dylika förfall förorsakade avbrott i tjänstgöringen äro till men för arbetets
behöriga gång, säger sig självt. Otvivelaktigt är, att frekvensen av
de korta ledigheterna ökats därigenom, att sjukdom, som ej sträcker sig
utöver tre dagar, i regel ej behöver styrkas genom läkarintyg, vartill kommer,
att, såsom ovan nämnts, befattningshavarna i allmänhet äga rätt att
inom vissa gränser erhålla sjukledighet utan att därför avstå någon avlöning.
Revisorerna vilja för sin del icke yttra sig om, huruvida någon
ändring i gällande praxis beträffande styrkandet av sjukdom vid kortare
sjukdomsfall bör vidtagas men vilja under alla förhållanden framhålla,
att en skärpning av kontrollen av dylika ledigheter inom de olika verken
bör ske till förhindrande av missbruk.
Vad beträffar tillämpningen vid de särskilda verken av bestämmelserna
om sjukledighet och semester, hava revisorerna iakttagit, att åtskilliga
befattningshavare vid rikets allmänna kartverk vid sjukledighet — även
om densamma varit av relativt lång varaktighet — samt under semester
icke behövt inräkna förekommande sön- och helgdagar i sjukledigheten
eller semestern och i följd härav fått åtnjuta sjuksemester och semester
under längre tid än som författningsenligt bort tillkomma dem. Denna
— 132 -
tolkning av avlöningsreglementet, som, såvitt revisorerna hava sig bekant,
icke tillämpas annorstädes inom statsförvaltningen, är givetvis icke
riktig och det måste enligt revisorernas mening anses synnerligen anmärk
ningsvärt, att ett sådant förfarande kunnat komma ifråga.
Kevisorerna hava vidare funnit, att vissa befattningshavare vid
grafverket och postverket, som varit sjuklediga under hela år 1927, kommit
i åtnjutande av full avlöning under 45 dagar, varvid den kostnadsfria
ledigheten i vissa fall uttagits såsom semester, i andra fall såsom sjukledighet
och i ytterligare andra fall dels såsom semester och dels såsom
sjukledighet. Det torde enligt revisorernas mening kunna ifrågasättas,
huruvida i dylika fall en sådan förmån akäligen bör få åtnjutas, även om
ledigheten, såsom i dessa fall synes hava förekommit, beviljats efter hand
under året genom särskilda beslut.
— 133 —
ÅTTONDE HUVUDTITELN.
Ecklesiastikdepartementet.
§ 41.
Av dramatiska teaterns förvaltningsberättelse för spelåret 1927/1928 inhämtas,
att inkomsterna av verksamheten vid teatern under sagda spelår
uppgått till sammanlagt 635,529 kronor 97 öre, under det att utgifterna
belöpt sig till sammanlagt 1,102,635 kronor 12 öre. Under spelåret har
således en förlust av 467,105 kronor 15 öre uppkommit. Efter vissa av
Kungl. Maj:t anbefallda avskrivningar utvisa räkenskaperna för nämnda
spelår en förlust av 480,156 kronor 38 öre. Den uppkomna bristen har
täckts huvudsakligen genom lotterimedel. Verksamhetens bedrivande har
således under nämnda spelår liksom förut under en lång följd av år varit
möjlig endast tack vare tillskott av dylika medel. Enligt nämnda berättelse
utgör sammanlagda beloppet av de av Kungl. Maj:t vid olika tillfällen från
och med år 1911 för sagda verksamhet anvisade lotterimedel, vilka uppburits
av dramatiska teaterns aktiebolag till och med den 30 juni 1928, 2,701,022
kronor 59 öre.
En jämförelsevis mycket stor del av utgifterna under spelåret 1927/1928
utgöra kostnader för kostymer 67,187 kronor 41 öre, och dekorationer, 97,096
kronor 25 öre. Motsvarande utgifter belöpte sig under spelåret 1926/1927
till 51,912 kronor 94 öre, respektive 82,527 kronor 55 öre. En icke oväsentlig
stegring av dessa redan under spelåret 1926/1927 påfallande höga kostnader
har således ägt rum. Revisorerna anse, att härutinnan större sparsamhet
bort iakttagas.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava under spelåret 1927/1928 6 skådespelare
avgått under det att 9 skådespelare nyengagerats. För spelåret
1928/1929 har antalet avgångna skådespelare inskränkt sig till 3, nämligen
en som avlidit samt chefen för teatern och ytterligare en skådespelare, under
det att 8 nyengagerats. Chefen för teatern har meddelat, att förre teaterchefen,
vars mandattid utgick den 1 juli 1928, icke velat föregripa sin efterträdares
åtgärder beträffande engagemang och att nuvarande teaterchefen
så sent utnämnts till chef (den 23 mars 1928), att uppsägningarna icke kunde
göras av honom. Uppsägningstiden för spelåret 1928/1929 hade nämligen
utgått den 31 december 1927. Teaterchefen har jämväl uppgivit, att en av
de för sistnämnda spelår engagerade kvinnliga skådespelarna tidigare varit
engagerad vid teatern och för att komma i åtnjutande av pension från de
Dramatiska
teatern.
Revisorernas
uttalande.
— 134 —
Skolöverstyrelsens
föredragningslistor
och
protokoll.
kungl. teatrarnas pensionsinrättning borde vara engagerad ytterligare två år
inklusive det nu löpande.!
Revisorerna hava uppmärksammat, att åtskilliga vid teatern anställda
skådespelare under spelåret 1927/1928 medverkat vid blott ett fåtal föreställningar.
Den omfattning, vari nämnda skådespelare under sagda spelår tagits
i anspråk, framgår av följande tablå:
Antal |
Antal |
||
roller |
föreställningar |
||
1 |
skådespelare ................. |
.............. 2 |
16 |
1 |
» .................. |
.............. 3 |
21 |
1 |
» .................. |
.............. 3 |
24 |
1 |
skådespelerska .............. |
.............. 3 |
20 |
1 |
» .............. |
.............. 1 |
32 |
1 |
» .............. |
.............. 3 |
46 |
1 |
» .............. |
.............. 3 |
27 |
1 |
» .............. |
.............. 3 |
36 |
Det torde kunna ifrågasättas, om ej nyengagemang för spelåren 1927/1928
och 1928/1929 ägt rum i större utsträckning än som med hänsyn till verksamhetens
bedrivande varit nödvändigt. Det ombyte av teaterchef, som den
1 juli 1928 ägt rum, hade enligt revisorernas mening ej bort förhindra, att
sådana anstalter vidtagits, att engagemangsfrågorna blivit på ett mera tillfredsställande
sätt ordnade. Revisorerna vilja ock framhålla, att det förefaller
anmärkningsvärt, att engagemang av skådespelare skett i syfte att
hereda den engagerade pension. De otillfredsställande förhållandena i avseende
å engagemangen äro uppenbarligen ägnade att bidraga till ett dåligt
ekonomiskt resultat av teaterns verksamhet.
Med anledning av vad sålunda och i övrigt iakttagits rörande teaterns
verksamhet vilja revisorerna slutligen framhålla angelägenheten av att de
ekonomiska synpunkterna måtte i allmänhet tillmätas större vikt vid teaterns
förvaltning än hittills synes hava skett.
§ 42.
Enligt § 37 i den för skolöverstyrelsen gällande instruktion skall över
ärenden, som föredragas i överstyrelsen, genom vederbörande föredragande
upprättas en lista, därå skall antecknas vilka som deltagit i ärendets handläggning;
och skall vid varje ärende medelst en kort anteckning angivas
det beslut, som blivit fattat. Revisorerna hava vid genomgående av överstyrelsens
föredragningslistor för kalenderåret 1927 och en del av år 1928
lagt märke till, att i vissa fall å listorna saknas anteckningar såväl rörande
vilka som deltagit i ärendenas handläggning som ock angående de fattade
besluten.
Revisorerna hava ock uppmärksammat, att de hos överstyrelsen förda
protokoll i ett antal fall icke, såvitt revisorerna kunnat finna, varit för
-
135 —
sedda med vederbörlig anteckning därom att justering av protokollen blivit
verkställd.
Då de sålunda anmärkta förhållandena icke överensstämma med god ordning
hava revisorerna velat fästa vederbörandes uppmärksamhet därå.
§ 43.
Enligt 1905 års läroverksstadga ålåg det lektor, som tillika vore domkapitelsledamot,
att vid det läroverk han tillhörde varje vecka lämna undervisning
18 till 20 timmar, lektor, som ej vore domkapitelsledamot och adjunkt,
vars huvudsakliga tjänstgöring vore förlagd till realskolans sjätte klass och
gymnasiet, 20—22 timmar och övriga adjunkter 24—28 timmar. Motsvarande
bestämmelser i den nya läroverksstadgan av år 1928 äro av i huvudsak
samma innehåll.
Genom kungörelse den 22 juli 1918 föreskrevs, bland annat, att befattningshavare
ej finge åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala
eller andra läroanstalter, så framt ej, vad anginge lektor och adjunkt vederbörande
rektor efter av läroverksöverstyrelsen (skolöverstyrelsen) angivna
riktlinjer på därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
undervisning ej kunde anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
läroverket, funne uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.
På grund av det sålunda erhållna bemyndigandet har överstyrelsen den
13 september 1918 föreskrivit, bland annat, att medgivande att bestrida undervisning
av ovan angivna art finge lämnas av rektor, för såvitt densamma
med hänsyn till sin omfattning och till ifrågavarande lärares tjänstgöring
vid eget läroverk icke kunde anses hinderlig för den sistnämnda. Visade sig
uppdraget inverka menligt på lärartjänstgöringen, skulle medgivandet av
rektor återkallas, över mottagna anmälningar om önskemål att åtaga sig
tjänstgöring vid främmande läroanstalter skulle rektor föra särskild liggare,
och skulle utdrag av denna till överstyrelsen insändas varje höst- och vårtermin.
För att utröna, huru bestämmelserna angående lärares tjänstgöring vid
andra läroanstalter tillämpas, hava revisorerna infordrat uppgifter angående
omfattningen av lärarnas vid läroverken i Stockholm och Göteborg undervisning
vid andra läroanstalter läsåret 1927/1928 och höstterminen 1928.
Revisorerna hava därvid funnit, att tillstånd för vederbörande lärare att
med egen tjänst förena annan lärarebefattning i stor utsträckning meddelats.
I allmänhet har i dessa fall undervisningen vid annan läroanstalt inskränkt
sig till ett jämförelsevis ringa antal undervisningstimmar. I vissa fall åter har
antalet sådana undervisningstimmar synts revisorna avsevärt. Detta gäller
särskilt vissa läroverk i Göteborg. Så hava vid Göteborgs västra realskola
fem adjunkter under läsåret 1927/1928 haft femton och en adjukt tolv
veckotimmars undervisning vid enskilda läroanstalter. För läsåret 1928/
1929 har vid samma läroanstalt tillstånd lämnats tre adjunkter att femton
Vissa läroverkslärares
tjänstgörings
förhållanden
m. m.
— 136 —
Revisorernas
nttalande.
Lidingö
samrealskoia.
Revisorernas
uttalande.
timmar meddela undervisning vid sistnämnda slag av läroanstalter. Vid
högre latinläroverket i Göteborg hava under höstterminen 1927 nio och under
höstterminen 1928 åtta lektorer och adjunkter haft mer än tio undervisningstimmar
vid annan läroanstalt. Vad åter läroverken i Stockholm
beträffar hava under läsåret 1927—1928 i fem och höstterminen 1928 i två
fall förekommit, att den medgivna undervisningen vid andra läroanstalter
uppgått till mer än tio timmar.
Den enligt läroverksstadgans bestämmelser vederbörande lärare åliggande
undervisningsskyldigheten måste anses hava avpassats så, att densamma i
regel skulle motsvara en normal arbetsprestation på samma gång vederbörande
lärare fingo tid övrig att på annat sätt än genom lektionsgivning fylla
sina uppgifter som lärare. En alltför omfattande undervisning vid andra
läroanstalter kan därför menligt inverka på resultatet av undervisningen vid
det egna läroverket. Med hänsyn till de iakttagelser revisorerna gjort i avseende
å förevarande fråga, vilja revisorerna såsom sin mening uttala, att i
vissa fall det lämnade tillståndet till tjänstgöring vid annan läroanstalt givits
en för vidsträckt omfattning.
§ 44.
Vid granskning av Lidingö samrealskolas räkenskaper för tiden 1 januari—30
juni 1928 hava revisorerna funnit, att vid utgången av sagda
tid i skolans kassa innestod ett kontant belopp av 2,419 kronor, vilket belopp
utgjordes av behållningar i ljus- och vedkassan, biblioteks- och materialkassan,
premie- och fattigkassan samt byggnadsfonden vid skolan. Av
skolans rektor har upplysts, att ifrågavarande belopp — i den mån detsamma
icke blivit för vederbörligt ändamål förbrukat — under september månad
1928 insatts å sparkasseräkning i enskild bank.
Uti punkt 5 i kungörelsen den 7 december 1906 (nr 110) angående bestämmelser
rörande sättet för uppgörande av de allmänna läroverkens räkenskaper
m. m. har Kungl. Maj:t förordnat, att i den mån sådant utan väsentlig
olägenhet kan äga rum, läroverkens medel skola, om de icke på annat sätt
göras fruktbärande, insättas i bankinrättning på depositions-, upp- och avskrivnings-
eller annan räkning för att uttagas efter behov.
Av räkenskaperna framgår, dels att nu ifrågavarande belopp bokförts såsom
influtet i skolans kassa den 2 maj 1928, dels ock att under tiden mellan
nämnda dag och räkenskapsårets utgång icke förekommit någon utbetalning
för ovan omförmälda kassor eller fond. Då alltså något behov att för förestående
utgifters bestridande disponera omhandlade belopp icke synes hava
förelegat, hade, enligt revisorernas mening, beloppet bort, jämlikt förenämnda
stadgande, för skolans räkning insättas i bankinrättning omedelbart efter
det detsamma influtit.
— 137 —
§ 45.
Revisorerna hava avlagt besök vid Sölvesborgs kommunala mellanskola.
Denna upprättades år 1920 på grundvalen av förutvarande Sölvesborgs
samskola. Samma år förklarade Kungl. Maj:t läroanstalten erkänd såsom
kommunal mellanskola.
Skolan är avsedd att från och med den 1 juli 1930 successivt omorganiseras
till en fyrklassig statens samrealskola. Enligt beslut av stadsfullmäktige i
Sölvesborg har staden förklarat sig villig åtaga sig av riksdagen föreskrivna
villkor för skolans övertagande av staten, innefattande bland annat, att staden
skall tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning.
Skolans nuvarande lokaler syntes revisorerna i vissa avseenden bristfälliga
och oändamålsenliga. Särskilt vilja revisorerna framhålla, att den i tredje
våningen belägna hörsalen, till vilken en trång trappa leder upp, saknar reservutgångar,
vilket i händelse av eldsvåda i skolbyggnaden givetvis kan
medföra stora risker.
i
Enligt vad revisorerna inhämtat hava stadsfullmäktige, med tanke på att
staden på grund av statens övertagande av den kommunala mellanskolan
därstädes säkerligen komme att bliva ålagd att anskaffa nya skollokaler istället
för de nuvarande, beslutit att för detta ändamålet reservera vissa till fullmäktiges
disposition stående donationsmedel, utgörande i runt tal 132,000
kronor.
Då stadens myndigheter således hava sin uppmärksamhet fäst på de nuvarande
skollokalernas olämplighet och vidtagit åtgärder i syfte att tillgodose behovet
av nya, ändamålsenligare lokaler, hava revisorerna allenast ansett sig
höra för riksdagen omförmäla ovanberörda förhållanden.
§ 46.
Revisorerna hava avlagt besök vid Osby högre samskola.
Denna skola är en privat läroanstalt. Den började sin verksamhet höstterminen
1906. Sedan 1908 har den stått under skolöverstyrelsens inseende
och har haft realskolexamensrätt sedan 1910. Skolan åtnjuter statsanslag
av 4,800 kronor för år. Därjämte utgår av statsmedel tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt lärarpersonalen efter samma grunder som vid
andra privatläroverk. Skolan åtnjuter dessutom kommunala anslag å tillsammans
4,800 kronor.
Vid skolan finnes dels en realskolavdelning med fyra klasser, ledande fram
till realexamen, dels ock en gymnasieavdelning omfattande endast en ring.
Inträde i klass 1 vinnes utan prövning av den, som genomgått folkskola
anordnad enligt litt. A i gällande undervisningsplan. I gymnasiet vinner
den inträde, som avlagt realskolexamen eller vid prövning ådagalagt motsvarande
kunskaper. Elevernas antal är innevarande hösttermin 113.
Sölvesborgs
kommunala
mellanskola.
Kevisorernas
uttalande.
Osby högre
samskola.
— 138 —
Statsbidrag till
avlöning åt
lärare vid
folkskolor.
Då skolan började sin verksamhet avsågs att tillgodose ortens och den
kringliggande bygdens behov av ett läroverk, men sedan 1918 har denna
uppgift kombinerats med internatrörelse. Internatet har 46 elever. Vid
revisorernas besök pågingo arbeten för uppförande av en ny, rymligare och
mera tidsenlig internatsbyggnad.
Besöket har icke föranlett särskilt uttalande från revisorernas sida.
§ 47.
Den största utgiftsposten i riksstaten utgöra kostnaderna för statsbidrag
till avlöning åt lärare vid folkskolor. Budgetåret 1927/1928 belöpte sig
nettoutgifterna å det för ifrågavarande ändamål anvisade förslagsanslaget
till omkring 48 x/3 miljoner kronor, motsvarande mer än 1/3 av samtliga
nettoutgifter under åttonde huvudtiteln. Med hänsyn till den betydelsefulla
roll, detta anslag sålunda spelar i statsfinansiellt hänseende, hava revisorerna
ansett det vara av intresse att undersöka, vilken utveckling omförmälda
utgifter företett under de sista tio åren, ävensom ägna någon uppmärksamhet
åt de faktorer, som påverka anslagets storlek.
Nedanstående tablå utvisar anslagets ställning under tiden 1 januari
1919—30 juni 1928.
— 139 —
Tablå I. Iliksstntsanslng till avlöning åt lärare vid tolk- och småskolor under
tiden den 1 Januari 1919—den 90 juni 1928, uppriittad på grundval av
statskontorets oeh riksräkenskapsverkets budgetredovisningar.
Anvisat |
Nettoutgift kr. |
Nettomer-utgift, som |
Nettobehåll-ning, som till- |
|
År 1919:1 Lönetillskott åt lärare vid folk- o. |
riksstat kr. |
ersatts av |
förts kassa-fonden |
|
40,135,000: — |
37,900,566: 02 |
|||
Avlöningsbidrag till sjukvikarier för |
483,000: - |
244,420: 31 |
_ |
_ |
Säger |
40,618,000: — |
38,144,986: 93 |
— |
2,473,013: 07 |
År 1920: Statsbidrag till avlöning åt lärare |
41,343,000: — |
40,155,941:17 |
1,187,058: 88 |
|
År 1921: Statsbidrag till avlöning åt lärare |
42,156,000: — |
45,499,969: 89 |
3,343,969:8 9 |
|
År 1922: Statsbidrag till avlöning åt lärare |
39,500,000: — |
48,545,913: 90 |
9,045,913: 9 o |
|
Budgetperioden ’/i—s% 1923: Statsbidrag- till avlöning åt lärare |
21,500,000: — |
23,375,927: 64 |
1,875,927: 64 |
|
Budgetåret 1923/1924: |
||||
Avlöning åt lärare vid folkskolor... |
43,300,000: — |
45,532,956: 85 |
2,232,956: 85 |
— |
Budgetåret 1924/1925: |
||||
Avlöning åt lärare vid folkskolor. .. |
46,600,000: — |
46,757,918: 83 |
157,918: 88 |
— |
Budgetåret 1925/1926: |
||||
Avlöning åt lärare vid folkskolor... |
47,750,000: — |
47,544,313: 8 9 |
— |
205,686:11 |
Budgetåret 1926/1927: |
||||
Avlöning åt lärare vid folkskolor-.. |
47,850,000: - |
47,992,995: 07 |
142,995: 0 7 |
— |
Budgetåret 1927/1928: |
||||
Avlöning åt lärare vid folkskolor-. - |
48,350,000: — |
48,454,534: 58 |
104,534: 58 |
— |
Budgetåret 1928/1929: |
||||
Avlöning åt lärare vid folkskolor-•• |
48,500,000: — |
— |
— |
— |
1 Detta år voro utgifterna fördelade på två anslag, som från och med år 1920 sammanfördes
till ett anslag under den alltjämt gällande beteckningen.
— 140 —
För budgetåret 1928/1929 är anslaget i riksstaten upptaget till 48,500,000
kronor.
Det visar sig alltså att utgifterna å ifrågavarande anslag under de sista
tio åren vuxit med icke mindre än omkring 10 miljoner kronor.
Utgifternas fortskridande tillväxt under de sista tio åren, då några ändringar
i fråga om lärarnas avlöningsförhållanden icke vidtagits, har sin
orsak dels i främsta rummet i en ökning år för år av antalet lärartjänster,
dels ock, ehuru till en mindre del, i den successiva uppflyttningen av lärare
till högre lönegrader.
Nedanstående tablå utvisar antalet lärarbefattningar för hela riket under
åren 1919—1927.
Tablå II. Antal lärarbefattningar vid folkskolorna.1)
1 |
2 |
8 |
4 |
6 |
6 |
7 |
8 |
9 |
j Vid slu-j tet av |
Å n t a 1 |
1 ä r a r |
) e f a t |
t n i n g a r |
||||
Ordinarie folk-skollärare |
Extraordi-narie folk- |
Biträdande |
Småskollärare |
Lärare vid |
Summa |
|||
år |
manliga |
kvinnliga |
skollärare |
folkskola |
ordinarie |
extraordinarie |
folkskolor |
|
1919 |
6,748 |
4,237 |
523 |
1,127 |
2 8,867 |
8 |
2,763 |
24,265 |
1920 |
6,957 |
4,447 |
552 |
1,130 |
8,975 |
248 |
2,524 |
24,833 |
1921 |
7,147 |
4,650 |
564 |
1,098 |
9,130 |
185 |
2,610 |
25,384 |
1922 |
7,292 |
4.861 |
550 |
1,091 |
9,258 |
168 |
2,564 |
25,784 |
1923 |
7,349 |
5,032 |
510 |
1,075 |
9,432 |
157 |
2,507 |
26,062 |
1924 |
7,430 |
5,166 |
528 |
1,048 |
9,487 |
137 |
2,501 |
26,297 |
1925 |
7,486 |
5,317 |
511 |
1.027 |
9,530 |
145 |
2,491 |
26,507 |
1926 |
7,545 |
5,437 |
491 |
991 |
9,551 |
174 |
2,480 |
26,669 |
1927 |
7,609 |
5,542 |
566 |
909 |
9,572 |
201 |
2,448 |
2 s§ 1 s 09 |
Ökning |
av antalet lärare 192C |
— 27 |
2,014 |
|||||
>'' |
» » |
avdelningar » |
1,981 |
|||||
Differens |
= 83 |
Av tablån framgår, att den totala ökningen av antalet lärartjänster från
år 1919 till år 1927 utgjort 2,582, motsvarande omkring 10 %. Ökning har
dock icke förekommit inom alla grupper av lärare: antalet biträdande lärare
vid folkskola har tvärtom minskats med 218 och antalet lärare vid mindre
folkskolor med 315, varjämte minskning även ägt rum av antalet e. o.
småskollärare. Tillväxten av lärare har proportionsvis varit starkast i fråga
om de kvinnliga folkskollärarna, där den utgör omkring 30 %, under det 1 2 3
1 Nomadskolorna äro icke här medtagna.
2 Häri ingå även extra ordinarie småskollärare.
3 Jfr not 2.
— 141 —
att antalet manliga folkskollärare ökats med omkring 12 % och antalet
småskollärare med omkring 8 %.
Vilka äro då orsakerna till ökningen av lärarantalet? Det antagandet
ligger nära till hands, att denna framkallats av en stegring av antalet skolbarn.
Undersöker man huru härmed förhåller sig, finner man emellertid,
att så icke är fallet utan att antalet barn tvärtom minskats. Förhållandet
belyses närmare i nedanstående tablå.
Tablå III. Antal skolbarn i folkskolorna vid slutet av vårterminerna 1919—1927.
i |
■> |
8 |
|
Å r |
A n |
tal folkskolbarn |
|
I folk- och småskolor |
I mindre folkskolor |
Summa |
|
1919............... |
637,281 |
69,560 |
706,841 |
1920............... |
647,027 |
61,794 |
708,821 |
1921.............. |
648,850 |
58,670 |
707,520 |
1922............... |
648,837 |
56,617 |
705,454 |
1923............... |
643,433 |
57,034 |
700,467 |
1924 ............. |
632,702 |
53,105 |
685,807 |
1925............... |
626,734 |
53,515 |
680,249 |
1926............... |
616,208 |
48,824 |
665,032 |
!l927............... |
611,134 |
49,562 |
660,696 |
Som synes har antalet barn från år 1919 till år 1927 nedgått med 46,145,
motsvarande en minskning av omkring 6‘/2 %. År 1919 utgjorde medeltalet
barn för varje lärartjänst 29.13, under det att år 1927 medeltalet barn
per lärare var 24.61.
Då alltså ökningen av lärarnas antal icke beror på någon ökning av
barnantalet utan detta i stället nedgått, måste lärarkårens tillväxt vara föranledd
av skolorganisatoriska åtgärder, varigenom antalet skolor eller läraravdelningar
vuxit. Det är ju ock ett känt förhållande, att under de sista
tio åren pågått ett intensivt arbete på skolväsendets förbättring. Särskilt har
detta arbete varit inriktat på att i allt större utsträckning införa heltidsläsning
i landsbygdens skolor. En övergång från halv- till heltidsläsning
kräver visserligen icke alltid inrättandet av nya lärartjänster. Där t. ex.
den halvtidsläsande skolan är anordnad enligt den s. k. C.l-formen med en
lärare för folkskolestadiet och en för småskolestadiet och skolan omändras
till B.2-skola, d. v. s. en skola, där lärjungarna på folkskolestadiet undervisas
tillsammans av en lärare och motsvarande anordning förekommer å
småskolestadiet, orsakar omorganisationen ingen ökning av antalet lärarkrafter.
Ej heller där en C.2-skola omorganiseras till en B.3-skola, ty i
bägge fallen behöves endast en lärarkraft. Men ofta påkallar övergången
till heltidsläsning nya lärartjänsters inrättande, t. ex. där en C.2-skola ändras
— 142 —
Tablå IV. Fördelning av läraravdelningarna efter det skolstadium, som de omfattat
vårterminerna 1920 och 1927.
Antal läraravdelningar |
||
Läraravdelningens omfattning |
I Vårterminen 1920 |
Vårterminen 1927 |
A. Heltidsläsande folkskolor. |
||
1 årsklass av småskolestadiet ............................................. |
3,799 |
3,877 |
2 (eller 3) årsklasser av småskolestadiet ................................. |
4,197 |
5,045 |
Hela småskolestadiet och 1 eller 2 årsklasser av folkskolestadiet |
376 |
328 |
Hela små- och folkskolestadiet ............................................ |
152 |
476 ! |
1 årsklass av folkskolestadiet ................................................ |
5,237 |
5,644 |
2 eller 3 årsklasser av folkskolestadiet.................................... |
2,671 |
3,616 |
Hela folkskolestadiet ......................................... .............. |
2,233 |
2,792 |
Folkskolans högre avdelning................................................... |
156 |
191 |
Hjälpklasser ....................................................................... |
— |
271 |
Summa |
18,821 |
22,240 |
B. Halvtidsläsande folkskolor. 1. Fasta. |
||
Småskolestadiet ................................................................. |
804 |
605 |
Folkskolestadiet ............................................................... |
11,281 |
813 \ |
Små- och folkskolestadiet...................................................... |
1,030 |
508 |
2. Flyttande. |
253 |
78 |
45 26 |
6 25 |
|
Små- och folkskolestadiet..................................................... |
||
Summa |
3,439 |
2,035 |
C. Mindre folkskolor. 1. Heltidsläsande. |
||
Små- och folkskolestadiet..................................................... |
747 |
1,380 |
Folkskolestadiet ................................................. |
72 |
|
2. Halvtidsläsande. |
||
Fasta ................................................... |
1,132 |
591 |
Flyttande .................................................. |
573 2,524 |
433 2,440 |
Summa |
||
Hela antalet läraravdelningar |
24,784 |
— 84 26,715 |
+ 1,930 |
— 143 —
till en B.2-skola (2 lärarkrafter) eller en C.l-skola till en B.l-skola (3 eller
4 lärarkrafter) o. s. v. Ett annat led i arbetet på skolväsendets förbättring
är den fortgående avvecklingen av de särskilt i Norrland talrikt förekommande
mindre folkskolorna, i vilka en lärarkraft med småskolekompetens
undervisar såväl folk- som småskolestadiets lärjungar. Även i dessa fall
kan övergången till en högre skolform medföra ökning av lärarantalet.
Vidare kan en dylik ökning äga rum även om ej skolformen ändras t. ex.
i en A-skola (1 lärarkraft för varje klass) genom klassernas uppdelning i
paralella vdelningar.
Föregående tablå IV ger en föreställning om den utveckling folkskolväsendet
undergått sedan vårterminen 1920.
Man ser av tablån, hurusom de högre skolformerna sedan år 1920 undergått
en mycket stark utveckling. Antalet läraravdelningar i heltidsläsande
skolor hava ökats med 3,419, varav på A-skolorna (varje läraravdelning
omfattar endast en årsklass) kommo 485 avdelningar och på B. 1 och B. 2-skolorna 1,793 avdelningar. Däremot hava de svagare skolformerna minskat
i antal, de halvtidsläsande folkskolorna med 1,404 avdelningar och de mindre
folkskolorna med 84 avdelningar.
Denna utveckling av folkskoleväsendet hänför sig i övervägande grad till
de egentliga landsbygdsskolorna. Enligt av revisorerna införskaffade uppgifter
utgjorde vårterminen 1921 antalet lärare i samtliga rikets städer
5,854 och vårterminen 1927 6,043; ökningen utgjorde där alltså endast 189
eller omkring 3 %, under det att motsvarande ökning för hela riket för
samma tid uppgick till omkring 5l/2 %• Vid en undersökning, avseende de
18 största städerna, visar det sig, att lärarantalet från år 1921 till år 1927
sjunkit med 14, motsvarande en minskning av omkring 0.4 %. Samtidigt
har emellertid även barnantalet sjunkit och detta i en avsevärt starkare
proportion, nämligen med nära 6 %, en omständighet, som är av intresse i
betraktande av att inom dessa städers folkskoleväsende skolorna under hela
den ifrågavarande tiden i stort sett haft en oförändrad organisation, så till
vida att de såsom regel varit anordnade såsom A-skolor. Nu berörda förhållanden
i avseende å lärar- och barnantal i sistnämda städer belysas närmare
i följande tablå:
— 144 —
Tablå V. Lärare- och barnantal 1 rikets större städer vårterminerna 1921 och 1927.
1 |
2 |
3 |
4 |
B |
2 |
8 |
10 |
|||
Antal lärarbefattn |
i n g a r |
|||||||||
Ordinarie |
Extra |
Småskollärare |
Lärare |
Antal |
||||||
Städer |
folkskollärare |
ordinarie |
de lärare |
Extra |
mindre |
folkskole- |
||||
Man- |
Kvinn- |
folkskol- |
vid |
Ordi- |
ordi- |
folk- |
barn |
|||
liga |
liga |
lärare |
folkskola |
narie |
narie |
skola |
||||
Stockholm |
v. t. 21 |
213 |
774 |
72 |
3 |
31 |
i |
1.094 |
32,055 |
|
v. t. 27 |
215 |
785 |
60 |
— |
27 |
— |
i |
1,088 |
29,668 |
|
Göteborg ■ • |
v. t. 21 |
168 |
186 |
17 |
22 |
227 |
5 |
i |
626 |
19,757 |
v. t. 27 |
207 |
208 |
20 |
42 |
247 |
4 |
i |
732 |
21,238 |
|
Malmö...... |
v. t. 21 |
99 |
109 |
16 |
70 |
151 |
4 |
_ |
449 |
13,537 |
v. t. 27 |
103 |
106 |
5 |
51 |
135 |
1 |
— |
401 |
11,094 |
|
Norrköping.. |
v. t. 21 |
46 |
52 |
7 |
— |
70 |
1 |
i |
177 |
5,378 |
v. t. 27 |
46 |
49 |
8 |
— |
69 |
1 |
— |
173 |
4,955 |
|
Hälsingborg |
v. t. 21 |
50 |
49 |
9 |
6 |
64 |
— |
— |
178 |
4,898 |
v. t. 27 |
55 |
55 |
9 |
6 |
61 |
1 |
— |
187 |
4,759 |
|
Gävle....... |
v. t. 21 |
24 |
52 |
1 |
2 |
50 |
5 |
i |
135 |
3,870 |
v. t- 27 |
23 |
49 |
3 |
2 |
50 |
— |
i |
128 |
3,563 |
|
Örebro ...... |
v. t. 21 |
28 |
27 |
5 |
— |
38 |
5 |
— |
103 |
3,354 |
v. t. 27 |
30 |
28 |
4 |
— |
39 |
1 |
— |
102 |
3,028 |
|
Borås......... |
v. t. 21 |
18 |
64 |
13 |
1 |
24 |
1 |
— |
121 |
3,269 |
v. t. 27 |
22 |
62 |
— |
2 |
23 |
— |
— |
109 |
3,122 |
|
Eskilstuna . |
v. t. 21 |
33 |
36 |
16 |
— |
39 |
1 |
_ |
125 |
3,532 |
v. t. 27 |
37 |
38 |
— |
1 |
36 |
— |
— |
112 |
3,017 |
|
Uppsala...... |
v. t. 21 |
18 |
30 |
9 |
1 |
14 |
— |
— |
72 |
2,002 |
v. t. 27 |
20 |
36 |
5 |
1 |
7 |
2 |
— |
71 |
1,809 |
|
Jönköping .. |
v. t. 21 |
29 |
30 |
7 |
— |
41 |
— |
_ |
107 |
3,034 |
v. t. 27 |
31 |
33 |
1 |
— |
34 |
1 |
— |
100 |
2,765 |
|
Linköping... |
v. t. 21 |
25 |
23 |
9 |
— |
34 |
1 |
_ |
92 |
2,386 |
v. t. 27 |
25 |
23 |
4 |
— |
31 |
— |
— |
83 |
2,132 |
|
Västerås...... |
v. t. 21 |
29 |
32 |
9 |
— |
43 |
_ |
_ |
113 |
3,478 |
v. t. 27 |
37 |
34 |
2 |
— |
42 |
— |
— |
115 |
3,327 |
|
Karlskrona.. |
v. t. 21 |
29 |
23 |
7 |
5 |
29 |
2 |
_ |
95 |
2,966 |
v. t. 27 |
28 |
25 |
7 |
1 |
30 |
— |
— |
91 |
2,474 |
|
Lund........ |
v. t. 21 |
19 |
19 |
i |
1 |
24 |
2 |
_ |
66 |
1,858 |
v. t. 27 |
17 |
19 |
2 |
— |
22 |
— |
— |
60 |
1,617 |
|
Karlstad..... |
v. t. 21 |
18 |
19 |
3 |
— |
24 |
_ |
64 |
1,709 |
|
v. t. 27 |
17 |
16 |
3 |
— |
23 |
— |
— |
59 |
1,578 |
|
Kalmar ...... |
v. t. 21 |
19 |
12 |
1 |
— |
23 |
_ |
_ |
55 |
1,580 |
v. t. 27 |
17 |
13 |
2 |
2 |
18 |
— |
— |
52 |
1,323 |
|
Landskrona |
v. t. 21 |
21 |
23 |
5 |
— |
28 |
_ |
_ |
77 |
2,218 |
v. t. 27 |
22 |
22 |
4 |
— |
24 |
— |
— |
72 |
1 966 1 |
Anm. Städerna äro ordnade etter folkmängden sl/i2 1927.
Undersöker man, huru i omförmälda 18 städer medeltalet barn per läraravdelning
ställt sig under vårterminen 1921 respektive vårterminen 1927 i
klasserna 1—7 i skolor av A-form, med bortseende alltså från skolor av
lägre form, folkskolans högre avdelning och hjälpklassavdelningar, finner
— 145 —
man, att i samtliga städer med undantag av Borås, Jönköping, Linköping
och Karlstad sagda medeltal nedgått. Nedanstående tablå innehåller siffrorna
för varje särskild stad.
Tablå VI. Antal barn och läraravdelningar i rikets större städer vårterminen
1921 och vårterminen 1927.1
Städer |
A n Barn |
t a 1 Avdelningar |
Medeltal |
|
Stockholm ....................................... |
v. t. 1921 |
30,446 |
988 |
30.8 |
v. t. 1927 |
26,003 |
893 |
29.1 |
|
Göteborg.......................................... |
v. t. 1921 |
17,515 |
553 |
31.7 |
v. t. 1927 |
18,235 |
623 |
29.8 |
|
Malmö............................................. |
v. t. 1921 |
12,603 |
411 |
30.7 |
v. t. 1927 |
10,693 |
370 |
28.9 |
|
Norrköping .................................... |
v. t. 1921 |
4,885 |
156 |
31.8 |
v. t. 1927 |
4,488 |
150 |
29.9 |
|
j Hälsingborg .................................... |
v. t. 1921 |
4,504 |
154 |
29.2 |
v. t. 1927 |
4,383 |
162 |
27.0 |
|
Gävle ............................................ |
v. t. 1921 |
3,496 |
116 |
30.1 |
v. t. 1927 |
3,225 |
in |
29.1 |
|
i Örebro ............................................ |
v. t. 1921 |
3,233 |
96 |
33.7 |
v. t. 1927 |
2,954 |
96 |
30.8 |
|
Borås ............................................. |
v. t. 1921 |
2,843 |
99 |
28.7 |
v. t. 1927 |
2,739 |
88 |
31.1 |
|
j Eskilstuna ...................................... |
v. t. 1921 |
3,113 |
no |
28.8 |
v. t. 1927 |
2,578 |
94 |
27 .4 |
|
Uppsala ........................................ |
v. t. 1921 |
1,925 |
67 |
28.7 |
i |
v. t. 1927 |
1,736 |
65 |
26.7 |
| Jönköping....................................... |
v. t. 1921 |
2,823 |
98 |
28. s |
v. t. 1927 |
2,630 |
91 |
28.9 |
|
Einköping ....................................... |
v. t. 1921 |
2,116 |
78 |
27.1 |
v. t. 1927 |
1,898 |
69 |
27.5 |
|
Västerås.......................................... |
v. t. 1921 |
3,153 |
98 |
32.2 |
v. t. 1927 |
3,009 |
99 |
30.4 |
|
Karlskrona....................................... |
v. t. 1921 |
2,883 |
88 |
32.8 |
v. t. 1927 |
2,408 |
86 |
28.0 |
|
'' Lund ............................................. |
v. t. 1921 |
1,759 |
60 |
29.3 |
v. t. 1927 |
1,525 |
54 |
28.2 |
|
Karlstad................................... ..... |
v. t. 1921 |
1,599 |
56 |
28.5 |
v. t. 1927 |
1,468 |
50 |
29.4 |
|
Kalmar ......................................... |
v. t. 1921 |
1,523 |
51 |
29.9 |
1 |
v. t. 1927 |
1,186 |
45 |
26.4 |
Landskrona .........••.......................... |
v. t. 1921 |
1,918 |
65 |
29.5 |
v. t. 1927 |
1,828 |
63 |
29*0 |
1 Endast klasserna 1—7 i skolor av A-form iiro här medtagna.
10 —- Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. I.
— 146 —
Revisorernas
uttalande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har den betydande årliga
stegringen av utgifterna för statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor
framför allt betingats av den fortgående förbättringen av landsbygdens
folkskoleväsende. Även för de närmast kommande åren lärer en sådan stegring,
om ock måhända i något långsammare takt, vara nödvändig. Enligt
revisorernas mening har denna utveckling av folkskoleväsendet varit till
stort gagn för vårt folk och de fortsatta strävandena i samma riktning synas
revisorerna förtjänta av statsmakternas stöd. Med hänsyn till de betydande
kostnader, statsverket och kommunerna hava att vidkännas för
ifrågavarande ändamål, synes det emellertid vara önskvärt, att de myndigheter,
som hava att pröva frågor om organisatoriska förändringar av skolväsendet
och om inrättande av nya lärartjänster, jämväl noga beakta dessa
frågors ekonomiska innebörd, givetvis under allt behörigt hänsynstagande
till vad undervisningens bästa kräver. Särskilt synes det vara av vikt att
man vid strävandena att skapa ett välordnat skolväsende beaktar de möjligheter
till kostnadsbesparingar, som, enligt vad verkställda utredningar
och vunnen erfarenhet visat, erbjudas genom anordnande av skolskjutsar
och genom samverkan mellan de skilda skoldistrikten. På dessa vägar torde
såväl skolanläggningar som lärarkrafter kunna utnyttjas långt bättre än
som nu sker och samtidigt barnen beredas undervisning i bättre skolformer.
I de större och medelstora städerna har barnantalet efter år 1920 i allmänhet
sjunkit. Som följd härav har också antalet läraravdelningar och
därmed statens kostnader för dessa städers skolväsen minskats. I regel har
emellertid icke minskningen i antalet läraravdelningar hållit jämn takt med
nedgången i barnantalet, vilket förhållande dock i vissa fall kan sammanhänga
med att avgången hland de ordinarie lärarna icke varit så stor, att
den möjliggjort en dylik anpassning.
Utan att vilja taga ståndpunkt vare sig till frågan, huruvida barnantalet
utan men för undervisningen kan hållas i medeltal högre än för närvarande
eller till frågan om vad som med hänsyn till lärarkårernas befordringsförhållanden
kan vara skäligt hava revisorerna i detta sammanhang velat erinra
därom, att bestämmelsen i § 19 av gällande folkskolstadga, enligt vilken
lärartjänst, då den blir ledig, i regel omedelbart eller inom viss angiven
kortare tidsrymd skall ledigförklaras, synes kunna motverka en smidig anpassning
av antalet lärarkrafter efter växlande behov.
§ 48.
Ang. vissa ut- Genom beslut den 5 november 1924 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöver
bildningskur-
, .
ser i hem- styrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med ett av särskilda sakkunbygdsunder-
niga i betänkande den 25 november 1921 rörande folkskolväsendet i de finskvsnmg.
talande delarna av Norrbottens län framlagt förslag anordna två utbildningskurser
i liembygdsuudervisning för lärare vid skolor inom Nedertorneå,
Haparanda stads, Karl Gustafs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö,
Pajala och Muonionalusta, Junosuando, Karesuando, Jukkasjärvi och
147
Vittangi samt Gällivare skoldistrikt. För ändamålet anvisades ett belopp
av 25,000 kronor att utgå från förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar. Medlen
skulle tillhandahållas skolöverstyrelsen. Sedermera hava genom särskilda
beslut medel för enahanda iindamål ställts till förfogande för åren 1926, 1927
oeh 1928.
Under vart och ett av åren 1925—1928 hava två dylika kurser anordnats.
År 1925 voro kurserna förlagda den ena till övertorneå under tiden 17 juni
—8 juli och den andra till Gällivare under tiden 9—29 juli. 1926 års kurser
höllos den ena i Övertorneå från och med den 17 juni till och med den
8 juli och den andra i Gällivare under tiden 6—26 augusti. År 1927 höllos
båda kurserna i Övertorneå, den ena under tiden 13 —juni—4 juli och den
andra under tiden 20 juni—11 juli. Jämväl 1928 års kurser voro förlagda
till Övertorneå. Den ena kursen pågick från och med den 14 juni till och
med den 4 juli, den andra kursen från och med den 21 juni till och med
den 11 juli.
Enligt uppdrag av skolöverstyrelsen har den närmare ledningen av kurserna
handhafts av folkskolinspektören i Tornedalens inspektionsområde H.
R. Sahlström, Övertorneå. Som arvode för anordnandet av kurserna har
Sahlström åtnjutit för 1925 års kurser 100 kronor för kurs samt för var
och en av de åren 1926, 1927 och 1928 anordnade kurserna 200 kronor.
Som föreläsare och lektionsgivare vid nämnda kurser hava tjänstgjort,
bland andra, Sahlström och fru Edit Davidson-Sahlström.
Sahlströms ifrågavarande tjänstgöring och härför åtnjuten ersättning framgå
av nedanstående tablå I. I
Tablå I.
. |
Föreläsningar |
Demonstra- tionslektioner |
Exkursioner (timantal) |
Arvode |
1925................................................ |
50 |
14 |
34 |
1,800 |
1926................................................ |
42 |
19 7 |
40 31 31 |
2,000 2,000 1,800 |
1927................................................ |
33 33 |
|||
1928 ................................................ |
I förestående tablå har emellertid icke upptagits för diskussioner och filmförevisningar
använd tid.
Edit Davidson-Sahlströms tjänstgöring och härför åtnjutet arvode vid ifrågavarande
kurser framgår av nedanstående tablå II, i vilken dock icke upptagits
arbete vid kurserna i samband med av andra lärare ledda demonstrationslektioner
och diskussioner. För detta arbete har enligt uppgift beräknats
åtgå en tid av i medeltal 18 timmar per kurs.
Enligt vad revisorerna inhämtat har folkskolinspektör SahlBtröm under
den tid, kurserna pågått, icke åtnjutit ledighet vid sin inspektörsbefattning.
— 148 —
Revisorernas
uttalande.
Nomadskol
väsendet.
Laimovikens
ock Jukkasjärvi
nomadskolor.
Tablå II.
Föreläsningar |
Demonstra-tionslektioner |
Talteknik (timantal) |
Arvode |
|
1925................................................ |
4 |
2 |
104 å 9: 38 |
1,200 2,000 2,000 2,000 |
1926............................................... |
18 |
6 |
96 a 11: 14 96 a 16: 30 96 å 16: 40 |
|
1927............................................. |
10 |
1 |
||
1928................................................ |
8 |
3 |
Det förefaller revisorerna som om arvodena åt folkskolinspektör Sahlström
och Edit Davidson-Sahlström för deras vid frågavarande kurser utförda
arbete utgått med oskäligt stora belopp. Det vill ock synas, som om berörda
ersättning icke på lämpligt sätt avvägts efter arbetets omfattning vid de
särskilda kurserna. Sålunda har exempelvis folkskolinspektör Sahlström vid
1925 års kurser åtnjutit ett arvode av 1,800 kronor för 50 föreläsningar,
14 demonstrationslektioner och 34 exkursionstimmar, under det att han vid
de år 1928 hållna kurserna uppburit arvode med samma belopp, ehuru hans
arbete vid sistnämnda kurser utgjorts av allenast 33 föreläsningar och 31
exkursionstimmar. Vid 1926 års kurser uppbar folkskolinspektör Sahlström
i arvode 2,000 kronor för 42 föreläsningar, 19 demonstrationslektioner och
40 exkursionstimmar, under det att han vid 1927 års kurser, för vilka han
likaledes åtnjöt ett arvode av 2,000 kronor, höll 33 föreläsningar och 7
demonstrationslektioner samt under 31 timmar medverkade vid exkursioner.
Edit Davidson-Sahlström har vid 1925 års kurser undervisat i talteknik mot
en ersättning, beräknad efter 9 kronor 33 öre för timme, under det att
ersättningen till henne för undervisning i samma ämne vid 1926, 1927 och
1928 års kurser beräknats efter 11 kronor 14 öre, respektive 16 kronor 30
öre och 16 kronor 40 öre för timme.
Det synes revisorerna nödvändigt, att vid kommande kurser av detta slag
arvodesfrågan underkastas noggrann omprövning, så att arvodesbeloppen på
ett skäligt sätt anpassas efter det utförda arbetet.
§ 49.
Revisorerna hava besökt Laimovikens och Jukkasjärvi nomadskolor.
Laimovikens nomadskola är en s. k. visteskola (ungefärligen motsvarande
folkskolans småskolstadium), i vilken barn av lappar från Laimovikens,
Pålnovikens, Tsåkesjaure och Latteluokta lappboplatser erhålla undervisning
tiden 25 juli—30 september varje år.
Som skollokal användes en för ändamålet uppförd torvkåta med öppen
eldstad och rökhål. Undervisningen handhaves av en lärarinna.
Av skolans elever äro de, som icke ha sitt hem i Laimoviken, under skoltiden
inackorderade i ett särskilt skolinternat. Detta är anordnat i en hushållskåta
av samma typ som skolkåtan och förestås av en lapsk hushållerska.
149
Hushållskåtan är försedd med nödiga sängkläder och husgeråd. Barnen bo
och hespisas på lapskt sätt.
Till skolanläggningen hör dessutom en timrad bod för förvaring av skolans
och hushållets tillhörigheter samt en mindre ladugårdskåta för en ko, som
hyres av skolhushållet för sommaren.
Antalet skolbarn var innevarande år 15, av vilka 10 voro inackorderade
i skolliushållet.
Jukkasjärvi nomadskola är en kombinerad by- och visteskola, i vilken
barn av lappar från Jukkasjärvi nomadskoldistrikt, omfattande Talma,
Rautasvuoma och Kalasvuoma lappbyar i Jukkasjärvi socken, erhålla undervisning
under tiden 1 december—15 april varje läsår.
Skolan har egna, för skoländamål särskilt uppförda lokaler, belägna å det
staten tillhöriga så kallade lappskolbordet, till vilket utom skoltomten i
Jukkasjärvi by höra skogs- och slåtterskiften å byalagets utmark.
De till skolanläggningen hörande byggnaderna utgöras av tvenne skolhus,
en bryggstuga, tre uthusbyggnader samt fem s. k. hushållskåtor, använda
som hostad åt eleverna under skoltiden.
Av skolhusen innehåller det ena, som är större och nyare, en rymlig
skolsal med avklädningsrum, tre rum jämte kök, avsedda till lärarbostad,
samt en trappa upp stor vind. Det andra skolhuset, som är mindre och
äldre, innehåller en skolsal med förstuga och materialrum, två slöjdrum,
ett rum och kök, använda som lärarbostad, samt vind. Bryggstugan innehåller
två mindre skolsalar jämte obetydlig vind. Av uthusen inrymma
två, som till storleken äro obetydliga, matbod, vedbod och avträden, medan
det tredje, som är avsevärt större, jämte visthusbod innehåller stall och
ladugård. Sistnämnda byggnad har tidigare såsom naturaförmån nyttjats
av dåvarande lappfolkskolläraren på platsen. De fem hushållskåtorna äro
uppförda av trä, nedtill timrade i fyrkant, upptill försedda med dubbla
brädväggar med sågspånsfyllning samt beklädnad av takspån. Kåtorna
hava i mitten en eldstadsmur av tegel, försedd med två öppna spisar och
järnspis.
Undervisningen handhaves av en lärare och tre lärarinnor. Under skoltiden
äro samtliga elever inackorderade i hushållskåtorna, varvid i varje
kåta en särskild hushållerska av lapsk härstamning tjänstgör som husmor.
Barnen bo och utspisas äveD här på lapskt vis.
Till skolan hörde under senaste läsåret 76 barn.
Enligt uppgifter i det av 1919 års lappkommitté den 31 maj 1923 avgivna Antalet^ lappar
betänkandet var antalet lappar i Sverige den 31 december 1920 följande:
Norrbottens län...
Västerbottens län
Jämtlands »
Övriga »
4,947 personer
2,032 »
973 »
177 »
Summa 8,129 personer.
- 150 —
Antalet barn
i nomadskolorna.
Av dessa lappar utgjordes 5,774 eller 71 procent av fjällappar och 2,355
eller 29 procent av skogslappar.
Av lapparna voro följande att betrakta som renskötande lappar (till jämförelse
angives inom parentes även antalet icke renskötande lappar):
Norrbottens län ..
Västerbottens län
Jämtlands »
Övriga »
2,118
362
295
Summa 2,775
(2,829) personer
(1,670) »
(678) »
(177)
(5,354) personer.
Det framgår sålunda, att av lapparna i sin helhel endast en mindre del
(34.2 procent) är renskötande, medan större delen (65.8 procent) är icke renskötande.
Till väsentlig del äro de icke renskötande lapparna bönder eller
lägenbetsinnebavare av den vanliga lappmarksjordbrukarens typ.
Bland de renskötande lapparna var följande antal renskötande fjällappar
(till jämförelse meddelas inom parentes antalet renskötande skogslappar):
Norrbottens län................................ 1,690 (428) personer
Västerbottens län............................ 306 (56) »
Jämtlands . » ............................ 295 (—) »
Summa 2,291 (484) personer.
Eburu ovan angivna siffror uttrycka förhållandena för omkring åtta år
sedan, lära de i det stora hela vara tillämpliga på det nuvarande läget.
Jämlikt bestämmelse i § 1 av gällande stadga angående nomadundervisningen
i riket (svensk författningssamling 511/1925) skola barn av nomadlappar
undervisas i för dem särskilt avsedda skolor, kallade nomadskolor.
Barn av andra lappar undervisas i allmänhet med den övriga befolkningens
barn, dock kunna de, då vederbörande skolråd härom gör framställning och
sådant enligt beprövande av nomadskolinspektören befinnes önskvärt och
lämpligt, få undervisas i nomadskola. Där synnerliga skäl föreligga kan
jämväl barn av annan än lapp på vederbörande skolråds framställning och
efter nomadskolinspektörens bestämmande undantagsvis intagas i nomadskola.
Med nomadlapp förstås i nomadskolstadgan lapp, som själv eller genom
medlemmar av sitt hushåll driver fjällrenskötsel eller som biträder i sådan
renskötsel, d. v. s. renskötande fjällapp. De renskötande skogslapparna åter,
vilka i regel jämte renarna hava ett större eller mindre jordbruk och till
sitt levnadssätt äro av mera bofast natur, räknas till »andra lappar».
Antalet barn av nomadlappar i skolåldern (8—14 år) var läsåret 1927/1928
följande. Siffrorna hänföra sig till de olika nomadskoldistrikten, vilka till
antalet äro åtta.
151
Norrbottens län
Lannavaara
Jukkasjärvi
Gällivare
Jokkmokks
Arjeplogs
Västerbottens län
Jämtlands län
t, Karesuando församling, |
59 |
barn |
|||
, Vittangi |
» |
39 |
» |
||
, Jukkasjärvi |
» |
91 |
» |
||
, Gällivare |
» |
66 |
» |
||
, Jokkmokks |
» |
54 |
» |
||
, Arjeplogs |
» |
25 |
» |
334 |
barn |
ikt, hela länet . .. |
36 |
» |
|||
hela länet ........ |
52 |
» |
Summa 422 barn.
Av dessa siffror erhåller man emellertid icke en riktig föreställning om
det antal barn, som under angiven tid verkligen åtnjutit undervisning i
nomadskolorna. Dels har en del av de äldre skolbarnen i skolåldern redan
avslutat sin skolgång och avgått från skolan före ifrågavarande läsår, dels
har skolgången för vissa av de yngsta barnen uppskjutits. Dessutom har
jämte nomadbarnen även ett antal barn av »andra lappar» undervisats i
nomadskolorna. Antalet barn, som verkligen åtnjutit undervisning i nomadskolorna
läsåret 1927/1928, framgår av nedanstående översikt. (Barnen ha
utom på nomadskoldistrikt fördelats på nomadskolans bägge huvudformer,
visteskolan, ungefärligen motsvarande folkskolans småskolstadium, och byskolan,
motsvarande folkskolans folkskolstadium.)
Byskoloi |
Visteskolor |
Summa |
||||||
Norrbottens län |
||||||||
Karesuando nomadskoldistrikt.... |
.... 13 |
21 |
34 |
barn |
||||
Lannavaara » |
.... 21 |
32 |
53 |
» |
||||
Jukkasjärvi » |
... 31 |
45 |
76 |
» |
||||
Gällivare » |
..... 26 |
27 |
53 |
» |
||||
Jokkmokks » |
.... 22 |
22 |
44 |
» |
||||
Arjeplogs » |
..... 13 |
126 |
22 |
169 |
35 |
» |
295 |
barn |
Västerbottens län |
||||||||
Västerbottens nomadskoldistrikt |
11 |
17 |
28 |
» |
||||
Jämtlands län |
||||||||
Jämtlands nomadskoldistrikt ...... |
32 |
48 |
80 |
» |
||||
Summa |
169 |
234 |
403 |
barn. |
— 152 —
Nomadskolor-nas organisa- |
Antalet nomadskolor |
i landet framgår av |
nedanstående översikt: |
||
tion. |
Norrbottens län .......... |
Byskolor ......................... 6 |
Visteskolor med vinterkurs 7 |
Visteskolor med sommarkurs 14 |
Summ;t 27 |
Västerbottens » .......... |
.......................... 1 |
1 |
2 |
4 |
|
Jämtlands » .......... |
.......................... 1 |
5 |
5 |
11 |
|
Summa 8 |
13 |
21 |
42 |
Nomadskolväsendet är territoriellt så organiserat, att inom varje nomadskoldistrikt
finnes en byskola, vilken bildar centrum för distriktet, och en
eller flera visteskolor, som utgöra underlaget för denna. Nomadbarnen
börja sin skolgång i visteskolorna, där de ha att under en tidrymd av minst
tre år genomgå tre årsklasser (1—3). Visteskolan framträder i två bestämt
skilda typer, dels sommarskolan, förlagd till lapparnas boplatser i fjällen
och i funktion under deras sommarvistelse där, dels vinterskolan, förlagd
till lapparnas vinterbetesmarker, vanligen i direkt anslutning till respektive
byskola, och med undervisning under lapparnas vinteruppehåll i skogslandet.
Varje barn på visteskolstadiet bar att årligen genomgå dels en sommarkurs
i sommarskolan, dels en vinterkurs i vinterskolan. Sedan barnen nöjaktigt
genomgått visteskolan, övergå de till byskolan, belägen i en by inom lapparnas
vinterbetesområden och med undervisning uteslutande på vintern. I
byskolan ha barnen likaledes att under minst tre år genomgå tre årsklasser
(4—6), varefter de avsluta sin skolgång.
Såsom skollokaler användas för byskolan ävensom för visteskolans vinterkurs
merendels vanliga hus, för visteskolans sommarkurs åter kåtor av å
respektive boplatser vanlig typ. Med hänsyn till lapparnas bosättningsförhållanden
måste i regel under skoltiden för eleverna ordnas internat. Dessa
äro beträffande byskolorna samt visteskolornas vinterkurs anordnade dels i
vanliga hus (Arjeplogs, Västerbottens och Jämtlands distrikt), dels i en särskilt
konstruerad typ av hushållskåtor (huvudsakligen Karesuando, Lannavaara,
Jukkasjärvi, Gällivare och Jokkmokks distrikt); visteskolornas sommarkurs
åter har genomgående inhysts i hushållskåtor av å respektive lappboplatser
gängse konstruktion.
I de fall, da nomadskolans lokaler utgöras av kåtor, ägas de vanligen av
staten. Däremot äger nomadskolväsendet blott i mindre utsträckning de
hus, i vilka byskolans och visteskolans vinterkurs’ lokaler till väsentlig del
äro inrymda. I regel har i dessa fall till skollokal respektive hushållslokal
hyrts en bondgård.
Av nedanstående tablå framgår i vilken utsträckning för nomadskolväsendet
läsåret 1927/1928 använda byggnader ägdes av statsverket eller förhyrdes:
-
153 -
Summa
»Statens Hyrda anläggningar
för distriktet |
|||||
Norrbottens län |
|||||
Karesuando byskola |
Karesuando |
distrikt |
— |
1 |
— |
Saivomuotka visteskola, |
» |
» |
1 |
— |
2 |
Lannavaara byskola och visteskola, Lannavaara |
» |
— |
1 |
— |
|
övre Soppero visteskola, |
» |
» |
— |
1 |
2 |
Jukkasjärvi byskola och visteskola, Jukkasjärvi |
» |
1 |
— |
1 |
|
Killingi » » » |
, Gällivare |
» |
— |
1 |
1 |
Vaikijaur » » » |
, Jokkmokks |
» |
1 |
1 |
|
Arjeplogs » » » |
, Arjeplogs |
» |
1 |
— |
1 |
Västerbottens län |
|||||
Skarvsjö byskola och visteskola, |
Västerbottens |
» |
— |
1 |
1 |
Jämtlands län |
|||||
Änge byskola, |
Jämtlands |
» |
—- |
1 |
— |
Håkafots visteskola, |
» |
» |
1 |
— |
— |
Jänsmässholmens visteskola, |
» |
» |
— |
1 |
— |
Nyhems » , |
» |
» |
1 |
— |
|
Storvallens » , |
» |
» |
— |
i |
— |
Fjällsjöns » , |
» |
» |
1 |
— |
6 |
Summa |
6 |
9 |
15 |
Med avseende å Västerbottens distrikt är frågan om nybyggnad för därvarande
nomadskola under utredning. Beträffande Jänsmässholmens visteskola
i Jämtlands distrikt gäller, att densamma är inrymd i ett staten tillhörigt
hus, vilket dock uppförts för annat ändamål (lappkolonat) och som
skollokal endast upplåtits tillsvidare. Änge byskola i samma distrikt är inrymd
i lokaler, som kostnadsfritt upplåtits av föreningen Svenska missionssällskapet,
vilken även planerar en större nybyggnad för nomadskolans räkning
därstädes. För Lannavaara nomadskola hyras lokaler av sällskapet
Lapska missionens vänner, och förslag har framlagts om inköp av dessa
lokaler för statens räkning.
Förslag till förflyttning och nybyggnad av Arjeplogs nomadskola föreligger.
Med avseende å övriga skolor uppgives lokalfrågan för Karesuando
nomadskola vara särskilt brännande.
Jämlikt den stat för lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål,
vilken fastställts av Kungl. Maj:t, fördelar sig anslaget till nomadskolväsendet
för budgetåret 1927/1928 på följande sätt. De mindre undertitlarna
i staten hava här sammanställts i vissa naturliga, större grupper.
Kostnaderna
för nomadundemsningen.
154 —
A. Nomadskolinspektören.
Avlöningsförmåner och ersättning för ex
penser.
............................................................... 8,900
Resekostnads- och traktamentsersättning .... 4,500
Blanketter för rekvisitioner m. m................. 500 13,900
B. Norrbottens län.
I. Stipendier åt lapsktalande elever vid folkskole
seminariet
i Luleå............................................... 1,200
II. Nomadskolor:
löner, arvoden och resekostnader för
lärare vid nomadskolorna................ 45,300
kostnader för undervisningsmateriel
och skolinventarier........................... 6,850
kostnader för skollokaler och skolhushåll
................................................ 60,000 112,150
III. Gratialor.................................................................... 1,200
IV. Arbetsstugorna i Norrbottens län........................ 1,000 115,550
C. Västerbottens län.
I. Stipendier åt lapsktalande elever vid folkskol
seminariet
i Umeå............................................... 800
II. Nomadskolor:
löner, arvoden och resekostnader för lärare
vid nomadskolorna........................... 7,350
kostnader för undervisningsmateriel
och skolinventarier............................ 800
kostnader för skollokaler och skolhushåll
............................................ 12,150 20,300
Hl. (initial........................................................................ 300 21,400
D. Jämtlands län.
Nomadskolor:
löner, arvoden och resekostnader för lärare vid
nomadskolorna ..................................... 19,850
kostnader för undervisningsmateriel och
skolinventarier........................................ 1,500
kostnader för skollokaler och skolhushåll
18,000 39,350
Summa kronor 190,200. I
I staten under rubrikerna stipendier och arbetsstugor upptagna tillhopa
3,000 kronor avse icke direkt nomadskolundervisningen. Det nomadskolundervisningen
direkt vidkommande totalbeloppet i staten utgör sålunda
187,200 kronor.
Anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål, för budgetåret
1927/1928 är 200,000 kronor. I staten äro emellertid icke upptagna
vissa ofta återkommande, men icke närmare beräkningsbara utgifter för
reparationer m. m. för nomadskolornas räkning, för vilket ändamål den
förefintliga marginalen på 9,800 kronor lämnats.
Enligt budgetredovisningen äro de på budgetåret 1927/1928 bokförda utgifterna
för lappmarks ecklesiastik verk, folkbildningsändamål, följande:
Statskontoret .......
Norrbottens län
Västerbottens »
Jämtlands »
kronor
........... »
Summa kronor
2,286: 6 2
144,699: 22
19,281: 17
44,163: 2 6
210,430: 2 7.
Budgetredovisningens siffror angiva emellertid icke de utgifter, som i
verkligheten belöpa sig på förvaltningen under budgetåret 1927/1928. Dels
äro nämligen på denna period förda belopp, som i verkligheten avse närmast
föregående budgetår, dels äro vissa verkliga utgifter för budgetåret
antingen bokförda på det närmast följande budgetåret 1928/1929 eller hittills
icke redovisade.
De verkliga utgifterna för nomadskolväsendet under budgetåret 1927/1928
hava beräknats understiga det nomadskolväsendet direkt vidkommande totalbeloppet
i staten med 9,067 kronor 65 öre och uppgå således till 178,132
kronor 35 öre. Skillnaden hänför sig i huvudsak till vissa anslag för bostadsersättning,
resekostnader, vikarieersättning m. m. för lärare, vilka blott
delvis behövt tagas i anspråk.
Till ovan angivna utgifter komma ytterligare dels dyrtidstillägg å löner
och arvoden till nomadskolinspektör samt lärare vid nomadskolorna, dels
pensioner ävensom dyrtidstillägg å dessa till förutvarande lärare vid nomadskolorna.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava dyrtidstillägg för nomadskolväsendet
avseende budgetåret 1927/1928 utgått med följande belopp:
A. |
Nomadskolinspektören. Dyrtidstillägg ...................................................... |
............... kronor 2,967: — |
B. |
Norrbottens län. Dyrtidstillägg till lärare vid nomadskolorna |
............... » 12,531: — |
C. |
Västerbottens län. Dyrtidstillägg till lärare vid nomadskolorna |
............ » 1,826: — |
I). |
Jämtlands län. Dyrtidstillägg till lärare vid nomadskolorna.. |
.............. » 6,288: — |
Summa kronor 23,612: —. |
— 156 —
De gamla
lappskolkorden.
Enligt revisorerna tillhandahållna uppgifter hava följande pensioner utbetalats
till förutvarande lärare vid nomadskolväsendet samt dessas familjerbudgetåret
1927/1928.
Norrbottens län.
Pensioner ................................................................. kronor 7,629: —
Pensionsförhöjningar ........................................................ » 1,093: so
Dyrtidstillägg å pensioner................................................ » 1,929: —
Summa kronor 10,651: so.
För Västerbottens och Jämtlands län hava några pensioner icke utgått.
Sammanläggas och fördelas de verkliga ordinarie utgifterna, kostnaderna
för dyrtidstillägg samt kostnaderna för pensioner, erhålles följande totalkostnad
för nomadskolväsendet för barn och år budgetåret 1927/1928.
Totalkostnader |
Antal |
Totalkostnad |
||
för år |
barn |
för barn och år |
||
Norrbottens |
län ... |
................................. 141,530: 11 |
295 |
479:76 |
Västerbottens |
» |
................................. 20,973: |
28 |
749: — |
Jämtlands |
» |
................................ 49,892: 7 o |
80 |
623:66 |
Summa kronor 212,395: 8 5 |
403 |
527: 03. |
Den höga siffran för Västerbottens län har sin grund dels däri, att utgifterna
för löner, lokaler, åskådningsmateriel etc. här slås ut på ett mycket
ringa antal barn, dels ock däruti, att vissa betydande engångsutgifter gjorts
under budgetåret beträffande detta län. Liknande orsaker föreligga, ehuru
i mindre utpräglad grad, beträffande siffran för Jämtlands län. Därjämte
må framhållas, att den årliga undervisningstiden genomsnittligt är längre
i Västerbottens och Jämtlands län än i Norrbottens län.
Enligt det förslag, som låg till grund för Kungl. Maj:ts till 1913 års
riksdag avlåtna framställning angående omorganisation av nomadskolväsendet
(prop. nr 97) borde den till de då existerande s. k. lappfolkskolorna i Arjeplog,
Gällivare och Jukkasjärvi hörande boställsjorden, då skolorna såsom
förslaget avsåg indrogos för att ersättas av skolor av annan typ, försäljas
och de därför influtna medlen disponeras för den föreslagna nya skolordningens
genomförande. Domkapitlet i Luleå, som i ärendet hörts, anslöt
sig till tanken på att de dåvarande lappskolborden borde försäljas eller tagas
i anspråk för annat ändamål under framhållande, att därest försäljning
ägde rum, köpeskillingen lämpligen borde komma anslaget till lappmarks
ecklesiastikverk till godo för att användas till uppförande av skollokaler
för de nya lappfolkskolorna i den mån sådant kunde erfordras. Föredragande
departementschefen anslöt sig jämväl till det framförda förslaget om
lappskolbordens försäljning, men ansåg dock, att något beslut i sådan riktning
icke syntes böra fattas, innan fullständig utredning förelåge om de
ifrågavarande hemmanens värde m. m. Enligt vad revisorerna inhämtat
pågå för närvarande utredningar härom.
ir>7
Statens kostnader för nomadskolväsendet äro, såsom av det ovan sagda
framgår, avsevärda. Under det att för det allmänna folkskolväsendet statens
genomsnittskostnad per barn och är, enligt vad revisorerna inhämtat, kan
uppskattas till något mer än 100 kronor, utgör för nomadskolväsendet motsvarande
kostnad mer än fem gånger så mycket. Det ligger emellertid i
sakens natur, att — då enligt de principer, som av statsmakterna godtagits
i fråga om den nomadiserande befolkningens barn, undervisningen för dem
skall ordnas så att den icke drager barnen bort från det för dem naturliga
och för deras utkomst nödvändiga nomadlivet, utan fastmera bör giva dem
de bästa möjliga förutsättningar härför — statens utgifter för ifrågavarande
ändamål måste på grund av de särskilda anordningar, som erfordras för
att tillgodose angivna syfte, bliva proportionsvis högre än statens utgifter
för folkundervisningen i allmänhet. Revisorerna vilja emellertid uttala eu
förhoppning, att det genom ett riktigt utnyttjande av vunna erfarenheter
om det lämpliga ordnandet av denna undervisning skall visa sig möjligt
att hålla kostnaderna för densamma inom skäliga gränser.
Åtskilliga nomadskolor hava icke egna för skoländamål uppförda lokaler.
Utan att närmare ingå på frågan, huruvida och i vilken utsträckning behov
av nya byggnader för nomadskolväsendet eller ombyggnad av nu befintliga
sådana föreligger, hava dock revisorerna, enär det ankommer på statsverket
att sörja för att nomadskolväsendet förfogar över nödiga lokaler, velat framhålla,
att en utväg att anskaffa sådana, utan att åtminstone i någon mera
avsevärd utsträckning särskilda anslag härför behöva ställas till förfogande,
synes erbjuda sig genom försäljning av de ovannämnda lappskolborden och
försäljningsmedlens användande för berörda skolbyggnadsändamål.
§ 50.
Under sin resa i Norrland hava revisorerna avlagt besök i Hede, varest
de s. k. folkhögskolekurserna i Härjedalen för året voro förlagda.
Med anledning av två inom riksdagen väckta motioner anvisade 1926
års riksdag ett extra anslag av 3,000 kronor för budgetåret 1926/1927 för
anordnande av s. k. folkhögskolekurser i Härjedalen. Av vissa skäl kom
anslaget icke att tagas i anspråk för ändamålet. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet beviljade riksdagen för samma ändamål enahanda
belopp för budgetåret 1927/1928. För innevarande budgetår utgör det av
riksdagen beviljade statsunderstödet 3,500 kronor.
Ifrågavarande kurser äro] avsedda att bereda ungdom från Härjedalen
möjlighet till årlig folkhögskoleundervisning under en tid av åtta veckor.
Till understödjande av den år 1927 anordnade kursen hade bidrag lämnats
av Jämtlands läns landsting med 2,000 kronor, varjämte vissa kommuner
i Härjedalen och enskilda föreningar lämnat bidrag med respektive 840
kronor och 60 kronor. Sammanlagda anslagsbeloppen för 1927 års kurs
utgjorde således 5,900 kronor.
Som skollokal hade för 1927 års kurs förhyrts en byggnad i Vemdalens
Kevisoierna*
uttalanden.
S. k. folkliögskclekurser
i
Härjedalen.
— 158 —
Revisorernas
uttalande.
Tekniska läroverket
i
Malmö.
kyrkoby. 1928 års kurs var förlagd till tingshuset i Hede. Undervisningen
vid 1927 års kurs pågick under tiden 1 september—26 oktober 1927. Lärarpersonalen
bar vid båda kurserna i sin helhet utgjorts av lärarkrafter från
Jämtlands läns folkhögskola i Birka. Vinterkursen vid sistnämnda skola,
som plägat börja den 15 oktober, blev på grund härav uppskjuten och avkortad
en halv månad. Elevantalet utgjorde vid 1927 års kurs 24 och vid
1928 års kurs 30.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava ifrågavarande kurser från skilda
håll och särskilt inom Härjedalen omfattats med stort intresse. Att märka
är emellertid, att Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott år 1928
vid avgivande av yttrande över gjord framställning om anslag för år 1929
åt sagda kurser uttalat sig för, att bildningsarbetet vid desamma måtte
ledas in i mera praktiska former, som gåve bättre valuta för de beviljade
anslagskraven än nu, i vilket sammanhang utskottet erinrade om ett av
utskottet vid 1927 års landsting avgivet förslag, att anslaget lämpligen
kunde givas i form av stipendier till ungdomar från Härjedalen för genomgående
av kurs vid Birka folkhögskola.
Beträffande lärarpersonalens vid folkhögskolan i Birka deltagande i undervisningen
vid ifrågavarande kurser har i nämnda folkhögskolas berättelse
för arbetsåret 1927/1928 anmärkts, att avkortningen av vinterkursen vid
folkhögskolan medfört en kännbar minskning i arbetsresultatet vid densamma.
Med hänsyn till vad som från folkhögskolan i Birka anmärkts rörande
olägenheten av den skedda avkortningen av nämnda skolas vinterkurs anse
sig revisorerna böra framhålla önskvärdheten av att, därest ifrågavarande
kurser skola i sin nuvarande form bibehållas jämväl i fortsättningen,
sådana åtgärder vidtagas med avseende å tiden för ifrågavarande kursers
anordnande, att en dylik avkortning icke behöver ifrågakomma.
Revisorerna hava uppmärksammat, att en och samma person tjänstgjort
såsom vice ordförande i kursstyrelsen och såsom kassör vid kursen. Då de
revisorer, som hava att granska den ekonomiska förvaltningen av till kursen
anslagna medel, utses av kursstyrelsen, måste det anses olämpligt, att
ledamot av styrelsen tillika innehar uppdraget att vara kassör.
§ 51.
Revisorerna hava avlagt besök vid tekniska läroverket i Malmö.
Tekniska elementarskolan i Malmö, Sveriges äldsta läroanstalt av detta
slag, började sin verksamhet år 1853. Under åren 1919/1922 omorganiserades
läroanstalten, varvid den gamla tekniska elementarskolan, som var uppdelad
på tre] linjer, successivt ersattes av maskinfackskola, husbyggnadsfackskola,
kemisk fackskola och tekniskt gymnasium under gemensamt namn
av tekniska läroverket i Malmö. Maskinfackskolan och tekniska gymnasiet
— 159 —
började verksamheten i augusti 1919, husbyggnadsfackskolan 1920 oeli kemiska
fackskolan 1921.
Skolans lokaler äro förlagda till en huvudbyggnad vid Kungsgatan, och
eu vid Löjtnantsgatan belägen flygelbyggnad, den senare inrymmande smedja,
mekanisk verkstad, kemiska laboratorier, mineralsamlingar och en lärosal
samt vaktmästarbostäder.
Revisorerna nppmärksammade i en källarvåning en drag- och tryckprovningsmaskin,
avsedd för undervisningen i hållfasthetslära och maskinlära.
Maskinen inköptes för läroverkets räkning år 1921 för 15,460 kronor.
Medlen utgingo ur den i skolans av Kungl. Maj:t fastställda stat upptagna
posten: »Böcker, samlingar och undervisningsmateriel». Enligt vad revisorerna
inhämtat har maskinen använts, förutom vid undervisningen, jämväl
för att mot ersättning utföra provning av material, som av enskilda
inlämnats till läroanstalten. Tillstånd till maskinens användande för sistberörda
ändamål har enligt uppgift av rektor givits av läroverkets lokala
styrelse vid maskinens anskaffande. Beslutet härom har emellertid icke
blivit protokollfört. Vid maskinens användning till materialprovning för
utomstående har arbetet utförts av lärare vid skolan med biträde av dess
laboratorievaktmästare.
Bruttoinkomsten av ifrågavarande verksamhet har enligt upplysning av
skolans rektor utgjort år 1923 cirka 600 kronor och år 1924 cirka 1,000
kronor. För tiden 1 januari—5 juni 1925 har någon uppgift om till vilket
belopp inkomsten av verksamheten belöpt sig icke kunnat erhållas. För
tiden från och med början av år 1923 till den 6 juni 1925 har, såvitt revisorerna
kunnat utröna, läroanstalten icke uppburit någon del av inkomsten
utan har densamma tillfallit vederbörande lärare och dennes medhjälpare.
Den 5 juni 1925 beslöt styrelsen, att bruttoinkomsten skulle så länge densamma
för var och en av de lärare, vilka utförde provningarna, icke överstege
2,000 kronor, fördelas sålunda, att läraren, som utförde provningen,
skulle äga uppbära 75 procent av nämnda inkomst men hava skyldighet att
vidkännas kostnaderna för skälig ersättning till vaktmästaren för dennes
arbete vid provningarna, varemot läroverket skulle uppbära återstående 25
procent. Den 3 juni 1927 beslöt styrelsen vidare, att bruttoinkomsten för
år för var och en av de lärare, som utförde provningar, skulle fördelas
mellan läraren och läroverket på följande sätt: Av den del av bruttoinkomsten,
som icke överstege 2,000 kronor, skulle läraren erhålla 75 procent,
läroverket 25 procent, av den del av bruttoinkomsten, som överstege 2,000
kronor men icke 3,000 kronor, skulle läraren erhålla 65 procent, läroverket
35 procent, av den del av bruttoinkomsten, som överstege 3,000 kronor men
ej 4,000 kronor, skulle läraren erhålla 60 procent, läroverket 40 procent,
av den del av bruttoinkomsten, som överstege 4,000 kronor men icke 5,000
kronor, skulle läraren uppbära 55 procent och läroverket 45 procent.
För tiden den 6 juni—den 31 december 1925 samt för åren 1926 och
1927 har bruttoinkomsten i enlighet med berörda bestämmelser fördelats
— 160 —
sålunda, att skolan erhållit för nämnda del av år 1925 151 kronor, för år
1926 546 kronor och för år 1927 454 kronor 75 öre eller således tillhopa
1,151 kronor 75 öre, under det att vederbörande lärare för samma tider
uppburit 453 kronor respektive 1,638 kronor och 1,364 kronor 25 öre eller
således tillhopa 3,455 kronor 25 öre. Enligt uppgift har ersättningen till
skolans laboratorievaktmästare uppgått till cirka 10 procent av bruttoinkomsten.
Skolans rektor har uppgivit, att läroanstaltens styrelse, innan densamma
den 5 juni 1925 fattade beslut angående grunderna för fördelning av ifrågavarande
medel, genom rektors försorg inhämtat uppgift om motsvarande
medels fördelning vid Chalmers tekniska institut i Göteborg, varvid från sistnämnda
läroanstalt meddelades, att inflytande medel för därstädes utförda prov
så fördelades, att den provande ingenjören erhölle 25 procent, kontrollanten
10 procent och läroanstalten 65 procent.
Revisorernas Ehuru ifrågavarande maskin inköpts för läroverkets räkning för att där
uttalande, begagnas vid undervisningen, hava revisorerna — givetvis under förutsättning
att ingen olägenhet för undervisningen därav förorsakas — för sin
del intet att erinra mot att denna maskin mot skälig ersättning användes
för att betjäna allmänheten. Revisorerna finna det emellertid anmärkningsvärt,
att styrelsens beslut om medgivande till maskinens användning för
berörda ändamål icke protokollförts. Den fördelning av inkomsterna av
maskinen, som av läroverkets styrelse beslutits, förefaller vidare revisorerna
vara ur läroverkets synpunkt otillfredsställande, dä blott en mindre del ansetts
böra komma läroanstalten till godo. Revisorerna förutsätta, att därutinnan
snarast möjligt sådan rättelse åvägabringas, att läroverkets intressen
böra bliva i tillbörlig grad tillgodosedda.
Såsom förut nämnts har av de medel, som influtit genom maskinens användande
under åren 1923 och 1924 samt tiden 1 januari—5 juni 1925,
icke någon del kommit läroanstalten tillgodo. Det synes revisorerna anmärkningsvärt,
att vederbörande rektor och skolans styrelse icke vidtagit
åtgärder för att i detta fall tillvarataga läroanstaltens rätt och bästa. Revisorerna
vilja framhålla, att sådana åtgärder böra utan dröjsmål komma
till stånd.
§ 52.
Kiruna prak- Revisorerna hava avlagt besök vid Kiruna praktiska ungdomsskola,
tiska ungdoms- j^r 1905 inrättades av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag Kiruna högre
folkskola. Skolan har sedan dess steg för steg ombildats och bestod höstterminen
1910 — vårterminen 1921 av tre avdelningar: en teoretisk avdelning
för både gossar och flickor och två praktiska avdelningar, en för
gossar (verkstadsskola) och en för flickor (husmodersskola).
Den teoretiska avdelningen övertogs den 1 juli 1921 av Jukkasjärvi kommun
och ombildades till kommunal mellanskola, medan de båda praktiska
— 161 —
avdelningarna fortfarande ägas av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och
kallas Kiruna praktiska ungdomsskola.
Skolans inkomster under läsåret 1926/1927 utgjorde 198,169 kronor 95
öre, varav statsunderstöd 50,779 kronor 35 öre och säljbar produktion 70,613
kronor 97 öre. Återstående inkomster utgjordes av den insats, som skolans
ägare hade att bestrida.
I den manliga avdelningen inriktas undervisningen huvudsakligen på
lärjungarnas praktiska och teoretiska utbildning för snickeriarbetaryrket,
metallarbetaryrket och skrädderiarbetaryrket. Verkstadsskolavdelningen omfattar
fyra årsklasser. Den kvinnliga avdelningen avser att under en tvåårig
kurs bibringa från folkskolan avgångna flickor företrädesvis praktisk
utbildning i sådana sysslor, som förekomma i ett enkelt hem. Dessutom
har sedan höstterminen 1921 anordnats yrkeskurser i husligt arbete, som
hava till ändamål att giva de elever, som genomgått husmodersskolans båda
första klasser eller på annat sätt skaffat sig motsvarande kunskaper, en
mera fullständig utbildning i sömnad, vävning, hushållsgöromål eller barnavård.
Besöket har icke föranlett särskilt uttalande från revisorernas sida.
Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. K
11
— 162 —
Angående
ändringar i
gällande villkor
rörande
kolonatupplåtelser
å
kronoparker i
Norrland och
Dalarna m. m.
NIONDE HUVUDTITELN.
Jordbruksdepartementet.
§ 53.
Revisorerna hava avlagt besök vid Böle, Ede, Sims j Ölandets, Granbergets,
Aronsjökullarnas och Mörtingselbergets kolonisationsföretag.
Anordnandet av kolonisationslörsök beslöts första gången vid 1918 års
riksdag. Enligt uppgift av vederbörande kolonisationsnämnder finnas för
närvarande utlagda
inom Gävleborgs län 25 kolonat, samtliga mindre statsbyggen, vilka alla
uppgivas vara upplåtna,
inom Jämtlands län 44 kolonat, av vilka 23 icke äro upplåtna, efter vad
som uppgivits, enär dessa kolonat ansetts olämpliga. Av de 21 upplåtna
kolonaten äro 6 mindre statsbyggen och övriga 15 mindre självbyggen.
inom Västerbottens län 330 kolonat, varav dock 72 äro såsom mindre
lämpliga slopade eller eljest icke upplåtna, 71 lediga samt 187 upplåtna.
Av de upplåtna äro 67 mindre statsbyggen, 31 mindre självbyggen samt
89 större självbyggen,
inom Norrbottens län 257 kolonat, varav dock 48 icke äro upplåtna. Härtill
komma cirka 40 tidigare slopade kolonat. Av de upplåtna äro 130
mindre statsbyggen, 27 mindre självbyggen och 52 större självbyggen.
Inom Kopparbergs län finnas enligt uppgift 4 kolonat.
Av förestående uppgifter framgår, att i Norrland och Dalarna 446 kolonat
för närvarande äro upplåtna. Å de upplåtna kolonaten hava tillhopa
cirka 615 hektar nyodlats. De fastställda köpeskillingsbeloppen för hus
och jord hava beräknats uppgå till sammanlagt cirka 2.3 miljoner kronor
för berörda, nu upplåtna kolonat.
För samtliga de av riksdagen beslutade kolonisationsförsöken jämte en
vid 1921 års riksdag medgiven omföring till kolonat av vissa krononybyggen
å Abmobergets kronopark i Västerbottens län har riksdagen anvisat
anslag å sammanlagt 6,405,500 kronor.
Vid 1928 års riksdag väcktes en motion (I: 76), vari hemställdes, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
antingen genom kolonisationsnämnderna i Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län eller ock på annat sätt verkställa undersökning
och värdering av kolonat, som från och med år 1918 upplåtits å
kronoparkerna i Norrland och Dalarna, ävensom upprätta förslag till ändring
av kontrakten med kolonisterna m. m. i anslutning till vad i motive
-
163 —
ringen till motionen framhållits samt till 1929 års riksdag framlägga förslag
i ärendet.
I motiveringen framhöll motionären, bland annat, följande.
Vid riksdagens första beslut om kolonisation å de norrländska krono
parkerna eiter nya grunder voro högkonjunktur och synnerligen onormala
förhållanden rådande i landet. Då gällde det att erhålla tillräcklig
arbetskraft å de avlägset liggande kronoparkerna, lör att vederbörande
skogslörvaltning på ett rationellt sätt skulle kunna tillvarataga naturtillgångarna
i skogstrakterna. Villkoren blevo också rätt generösa — staten
skulle sålunda själv uppiöra byggnaderna å kolonaten — och man förväntade
ett stort uppsving i den norrländska kolonisationen. Högkonjunkturen
hade emellertid elterträtts av lågkonjunktur, och gallringsvirket, som
vid tiden lör upplåtelse av kolonaten stått högt i pris, hade nu knappast
något rotvärde. Domänstyrelsen utförde heller icke för närvarande några
nämnvärda kulturarbeten på skogarna i lappmarken, och kolonisterna voro
därför nästan utan arbetsförtjänst. Kolonisterna skulle nu, sedan frihetsåren
gått till ända, börja erlägga lega lör sina kolonat, men då de saknade
tillfällen till arbetsförtjänst, hade de i stor utsträckning anhållit om uppskov
därmed eller ock förklarat sig därtill oförmögna. Under förutsättning,
att domänstyrelsen i större utsträckning anordnade kulturarbeten
å kronoparkerna, kunde en väsentlig förbättring härutinnan ernås. För
att emellertid kolonisterna skulle kunna fullgöra sina genom kontrakten
åtagna skyldigheter vore andra åtgärder erforderliga. Värdena å de av
staten uppförda byggnaderna måste nedskrivas till verkliga belopp, och
borde man överväga, huruvida icke de lån, med vars tillhjälp nybyggare
själva uppfört sina byggnader, delvis kunde avskrivas. Marken, som vid
upplåtelsen åsatts visst värde oavsett dess beskaffenhet, borde värderas
efter olika godhetsgrader, och hänsyn torde böra tagas till kolonatens belägenhet.
En undersökning å samtliga kolonat borde verkställas av opartiska
personer. Därvid skulle man bestämma det värde å av staten uppförda
åbyggnader, efter vilket kolonisten skulle erlägga lega, samt fixera
den lösensumma, som borde betalas vid förvärv av kolonaten. Vidare skulle
odlingsmarken åsättas det verkliga värdet, ävensom tillses, att kolonat,
som vore utlagda på oduglig mark, bleve nedlagda. Slutligen borde kontrakten
med kolonisterna ändras därhän, att kolonist, som det önskade,
bleve löst från kolonatet. Staten skulle heller icke vid första arrendeperiodens
slut kunna åläggas inlösa kolonat till det kristidsvärde, som en
kolonist eventuellt beräknat hava nedlagt å detsamma. Efter dessa åtgärder
skulle man sedan hava rätt fordra, att den åsatta legan under arrendetiden
betalades. Eftergifter i den vägen torde nämligen medföra synnerligen
ledsamma konsekvenser.
Jordbruksutskottet anförde i utlåtande nr 66 i huvudsak följande. Att
den norrländska försökskolonisationen i vissa avseenden lett till mindre
gynnsamt resultat berodde i väsentlig grad därpå, att verksamheten igångsattes
under kristiden och att numera avsevärt förändrade förhållanden
vore rådande, framför allt i fråga om möjligheterna till arbetsförtjänst.
Värdena å jord och byggnader måste ock, i den mån de grundade sig på
kristidens priser, nu anses för höga. Då dessa värden inverkade på legans
— 164 —
storlek, betungades kolonisterna härigenom ytterligare. En undersökning
av dessa förhallanden i ändamål att åstadkomma skälig reglering vore
därför i hög grad påkallad. I samband med den sålunda förordade utredningen
torde jämväl böra undersökas behovet av åtgärder till skäligt nedbringande
av kolonisternas låneutgifter. Likaså torde synnerlig uppmärksamhet
böra fästas vid angelägenheten av att bereda arbetsförtjänst åt
kolonisterna genom anordnande av arbeten å kronoparkerna.
Med bifall till vad utskottet hemställt anhöll riksdagen i skrivelse den
29 maj 1928, nr 263, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa undersökning
rörande skäligheten av de värden, som ligga till grund för de årliga avgäl
derna och köpeskillingarna vid kolonatupplåtelser, samt för riksdagen
framlägga förslag till de åtgärder, vartill undersökningen kunde giva anledning.
Den 29 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t statens egnahemsstyrelse att
verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen samt att inkomma
därmed ävensom med förslag i ämnet. Det skulle därvid åligga veder
börande kolcnisationsnämnder, en var så vitt anginge nämndens verksamhetsområde,
att vid utredningen biträda egnahemsstyrelsen.
Nämnda utredning har numera verkställts. Denna utredning innehåller
i huvudsak följande.
Egnahemsstyrelsen säger sig hava genom de av styrelsen företagna besöken
på kolonatområden samt av de från kolonisationsnämnderna inkomna
yttrandena fått det samlade intrycket, att kolonisterna i allmänhet näppeligen
äro i stånd att uppfylla de dem enligt kontrakten åliggande ekonomiska
skyldigheterna. Detta gäller huvudsakligen kolonisterna inom Norroch
Västerbottens län, men då det helt övervägande antalet kolonat finnes
inom dessa län, har omdömet mycket vidsträckt giltighet.
Visserligen hava förhållandena på kolonatområdena under senaste tid
i viss mån stabiliserats. Sålunda hava ett antal olämpliga kolonat nedlagts;
och en del mindre lämpliga kolonister hava ersatts med mera dugliga.
Givet är också, att i den mån tiden framskridit kulturarbeten i
växande omfattning nedlagts på kolonaten. Trots detta måste dock sägas,
att flertalet kolonat ännu icke äga någon nämnvärd ekonomisk bärkraft
samt att kolonisterna i allmänhet hava så knappa existensmöjligheter, att
de för närvarande icke mäkta erlägga föreskriven lega för kolonaten.
Egnahemsstyrelsen konstaterar vidare, att odlingsarbeten å kolonaten
ännu icke givit sådant resultat, att man annat än i undantagsfall kan tala
om jordbruksdrift i egentlig mening å kolonaten.
I regel uppgår odlingen till endast 1 å 2 hektar per kolonat, och vad som
odlats befinner sig i många fall — ej sällan på grund av dålig torrläggning
samt brist på gödning och kalk — i sådant skick, att växtodlingen lämnar
ringa lön för mödan. Med dylik omfattning och art beträffande odlingen
samt med de få kreatur, som i allmänhet finnas — 1 å 2 kor — är det givet,
att jordbruket å kolonaten ännu i regel är mycket svagt och ej i stånd
att förse kolonisten och hans familj med erforderliga livsmedel. Någon
kontantinkomst av kolonatens jordbruk kan det icke annat än i vissa undantagsfall
ännu vara fråga om.
Under nyss angivna förhållande är det uppenbart, att kolonisterna för
sin existens äro i hög grad beroende av kontanta iörtjänster vid arbete
utom kolonaten. Vid kolonisationslöretagens igångsättande räknades
också med, att den erforderliga arbetsförtjänsten skulle erhållas huvudsakligen
genom skogsarbete på den omgivande kronoparken. Emellertid har
enligt vad som för egnahemsstyrelsen från kolonisthåll uppgivits bruttoinkomsten
på skogsarbete för vinterhalvåret stannat vid i allmänhet 400
ä 500 kronor, och under sommarhalvåret knappast vid hälften av nämnda
belopp. Frågan om beredande av ytterligare skogsarbete åt kolonisterna
har emellertid numera av Kungl. Maj:t liänskjutits till domänstyrelsen för
utredning.
Egnahemsstyrelsen erinrar vidare därom, att kolonaten tillkommit under
en tid med höga priser, vilket medfört, att de kolonister, som själva
utfört byggnadsarbeten och som anskaffat inventarier under högkonjunkturen,
lidit av det därefter inträffade prisfallet.
Trots de avsevärda svårigheter, som alltså föreligga för flertalet kolonister
att erhålla utkomst av jordbruk och skogsarbete förmenar egnahemsstyrelsen,
att det allmänna läget å kolonaten ej torde böra betraktas
såsom hopplöst. För att resultatet av kolonisationsförsöken skola bliva det
beräknade måste dock enligt styrelsens mening ytterligare lättnader beredas
kolonisterna. I första rummet böra kolonisterna under ytterligare
fem år erhålla frihet från erläggande av lega för kolonaten. Byggnadsvärdena
å redan utlagda kolonat, för närvarande 5,000 kronor för statsbyggen
och i regel 4,500 kronor för självbyggen, böra nedsättas till 3,500
kronor för båda slagen av kolonat, med rätt för vederbörande kolonisationsnämnd
att, där särskilda skäl därtill föranleda, ytterligare nedsätta
sagda värde, dock icke under 3,000 kronor. I vissa undantagsfall torde
Kungl. Maj:t böra äga rätt att medgiva än ytterligare sänkning av byggnadsvärdet,
dock lägst till 2,000 kronor. Vidare ifrågasätter egnahemsstyrelsen,
huruvida icke utöver nuvarande odlingsbidrag å 500 kronor
ytterligare odlingsbidrag borde komma samtliga kolonister till del samt
utgå med 250 kronor, i den mån en hektar nyodlas. För dessa ytterligare
odlingsbidrag beräknar styrelsen åtgå cirka 130,000 kronor.
I fråga om förbättring och komplettering av det äldre, genom statens
försorg anlagda dikessystemet på kolonaten torde vidare enligt styrelsens
förslag vederbörande kolonisationsnämnder — såsom hittills i viss omfattning
skett — böra efter föreliggande omständigheter taga initiativ samt
i mån av behov härför begära anslag i samband med nämndernas äskande
av anslag för verksamhetens uppehållande i övrigt. Vidare torde, liksom
hittills skett, sådana kolonat, som på grund av otjänlig jord visa sig vara
odugliga, böra vid ledighet eller då så eljest låter sig göra nedläggas.
Därest kolonisterna erhålla de ovan föreslagna ytterligare förmånerna,
förmenar styrelsen, att de därefter utan vidare statlig hjälp själva böra
kunna genomföra respektive företag.
Egnahemsstyrelsen betonar, att vad sålunda av styrelsen ifrågasatts avser
att reglera förhållandena å redan utlagda kolonat, men uttalar styrelsen,
att det icke syntes påkallat, att ifrågasätta motsvarande jämkningar
i gällande grunder för den fortsatta kolonatverksamheten. I sammanhang
härmed framhåller styrelsen, att nya upplåtelser icke vore ifrågasatta och
att man icke torde hava anledning räkna med, att förslag härom komme att
framställas under de närmaste åren.
166 —
Rerisorern&ä
uttalande.
Ang&ende
kostnader för
utredning
rörande svår
föryngrad
skog.
De iakttagelser revisorerna gjorde vid sina besök å ovannämnda kolonisationsföretag,
sammanfalla i huvudsak med de omdömen, egnahemsstyrelsen
uttalat rörande tillståndet å de för närvarande upplåtna kolonaten i
allmänhet. Enligt revisorernas mening har den hittills vunna erfarenheten
visat, att ett fullföljande av ifrågavarande verksamhet efter nuvarande
grunder knappast kan annat än i undantagsfall förväntas giva ett
någorlunda tillfredsställande resultat. Det synes under sådana förhållanden
icke tillrådligt, att nya upplåtelser enligt sagda grunder äga rum.
I likhet med egnahemsstyrelsen äro revisorerna av den meningen, att
kolonisterna å de nu upplåtna kolonaten i allmänhet icke äro i stånd att
fullgöra sina förpliktelser enligt kontrakten. Revisorerna linna det med
hänsyn härtill oundgängligen nödvändigt, att lindringar i villkoren för
de hittills beslutade kolcnatupplåtelserna snarast komma till stånd. Det
synes därvid böra tagas under övervägande, huruvida en större nedskrivning
av byggnadsvärdena än som av egnahemsstyrelsen ifrågasatts borde
äga rum. Frågan om lindringar i berörda villkor är emellertid såsom
nyss nämnts under vederbörlig utredning, varför revisorerna icke ansett
sig böra närmare ingå på denna fråga.
Enligt vad som upplysts, uppgå kolonisationsnämndernas förvaltningskostnader
för varje upplåtet kolonat till omkring 100 kronor för år. Denna
kostnad finna revisorerna alltiör hög och vilja med anledning härav framhålla
angelägenheten av att åtgärder vidtagas i syfte att förbilliga sagda
nämnders administration.
§ 54.
Jämlikt 18 § av skogsvårdslagen må Konungen, på framställning av
skogsvårdsstyrelse och efter förutgången syn och undersökning, förordna
att skog i havsbandet och andra utsatta trakter må såsom svårföryngrad
vara underkastad särbestämmelser i fråga om avverkning m. m.
Sedan Kungl. Maj:t tidigare den 28 september 1923 — efter hemställan
från skogsvårdsstyrelsen inom länet — förordnat att visst kustområde
inom Stockholms län skulle förberedelsevis avskiljas som svårföryngrad,
inkom skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra landstingsområde med
framställning rörande svårföryngrad skog inom detta landstingsområde.
I utlåtande häröver framhöll domänstyrelsen, att svårföryngrade skogar
borde avsättas efter rätt betydande sträckor av rikets östra kust, särskilt
norr om Kalmar län och möjligen även efter västra kusten; en definitiv
iastställelse av dylik skogsgräns borde helst ske i ett sammanhang och
efter enhetliga grunder.
Även skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och
Östergötlands läns landstingsområden gjorde i särskilda skrivelser framställning
om avsättning av svårföryngrade marker, medan däremot
skogsvårdsstyrelserna i Kalmar läns södra, Blekinge, Kristianstads,
— 167 —
Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och
Västernorrlunds landstingsområden ansågo förordnande om svårtöryngrad
skog icke erforderligt.
Genom brev till domänstyrelsen den 4 juli 1924 uppdrog Kungl. Maj:t
åt överjägmästaren A. H. Holmgren och avdelningsföreståndaren bos
Sveriges utsädesförening, filosofie doktorn N. O. V. Sylvén att verkställa
undersökning, huruvida utmed kustlänen inom Götaland och Svealand
ävensom kuststräckorna inom Gävleborgs och Västernorrlands län viss
skog borde anses som svårföryngrad med rätt för Holmgren och Sylvén att
åtnjuta dels ersättning för avstådda avlöningsförmåner dels ock resekostnad
och traktamentsersättning, dock att för färder med motorbåt, anskaffad
genom domänstyrelsens försorg, resekostnadsersättning icke skulle
utgå. Samtliga ifrågavarande utgifter skulle av styrelsen förskottsvis bestridas
av statens domäners driftkostnadsmedel. Domänstyrelsen anbefalldes
ock att samtidigt med att förslag rörande svårföryngrad skog inom
ifrågavarande områden avgåves, göra anmälan om vad som förskotterats
samt avgiva förslag om arvode åt omförmälda personer.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 juni 1925 har utredningen utsträckts
att avse jämväl den övriga norrlandskusten, nämligen Västerbottens och
Norrbottens läns landstingsområden. I denna del skulle undersökningen
utföras av Holmgren, som av domänstyrelsen tidigare anvisats att utföra
utredningen i vad denna avsåg ostkusten från och med Östergötlands län
och vidare norrut.
Den 29 januari 1926 har Kungl. Maj:t medgivit att till Holmgren och
Sylvén finge som ersättning för utarbetande av förslag angående svårföryngrade
skogar inom kustlänen i Götaland och Svealand utbetalas till
vardera 600 kronor eller tillhopa 1,200 kronor, att av domänstyrelsen förskottsvis
bestridas av statens domäners driftkostnadsmedel.
I skrivelse den 30 mars 1927 har domänstyrelsen anmält, att Holmgren
slutfört ifrågavarande undersökningar i återstående läns — Gävleborgs,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens — kusttrakter samt tillstyrkt,
att Holmgren härför måtte erhålla begärd ersättning med 700 kronor.
Tillika hemställde styrelsen, att täckning måtte beredas domänfonden
för samtliga förskotterade kostnader för ifrågavarande utredningar,
nämligen:
Ersättning för avstådda löneförmåner
år 1924
N. Sylvén ......
A. Holmgren..
år 1925
A. Holmgren
..... kronor 433:33
..... » 869:23
» 2,750: 91 4,053:4 7
— 168 —
Resekostnads- och traktamentsersättning
år 1924
N. Sylvén ...........................................................
A. Holmgren.......................................................
år 1925
N. Sylvén ..........................................................
A. Holmgren......................................................
kronor 2,146: 4 o
» 2,082: i o
» 71: 65
» 4.149: 25
Övriga kostnader
Kostnad för motorbåt (hyra, lots, olja, bensin, sjökort m. m.) kr.
Kartor och annan materiel .................................................................
Hantlangning ..................................................................................
8,449: 40
5,290: 29
741: 39
361: —
Arvode för utarbetande av förslag
beträffande Götaland och Svealand jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 29 januari 1926 (till N. Sylvén
kronor 600: — och till A. Holmgren kronor
600: —) ................................................................... kronor 1,200: —
beträffande de norrländska kustlänen till Holmgren » 700: — j qqq._
Summa kronor 20,795: 5 5
Av nämnda summa belöpte
på Stockholms ............... |
läns landstingsområde |
2,696 |
kronor |
32 |
öre |
||
» |
Uppsala .................... |
y> |
» |
830 |
» |
59 |
» |
» |
Södermanlands ........ |
» |
» |
903 |
» |
46 |
» |
» |
Östergötlands ............ |
» |
» |
719 |
» |
62 |
» |
» |
Kalmar läns norra |
» |
758 |
» |
51 |
» |
|
» |
» » södra |
» |
448 |
» |
28 |
» |
|
» |
Blekinge ................... |
» |
» |
470 |
» |
58 |
> |
» |
Kristianstads ............ |
» |
406 |
» |
9 |
» |
|
» |
Malmöhus ................ |
» |
» |
261 |
» |
20 |
» |
» |
Hallands.................... |
» |
» |
293 |
» |
25 |
> |
» |
Göteborgs och Bohus |
» |
» |
921 |
» |
23 |
|
» |
Gävleborgs ................ |
» |
» |
3,675 |
» |
90 |
y> |
» |
Västernorrlands........ |
» |
» |
3,368 |
» |
21 |
» |
» |
Västerbottens............ |
» |
» |
2,636 |
» |
20 |
» |
» |
Norrbottens............... |
» |
2,406 |
» |
11 |
» |
|
tillhopa 20,795 |
kronor |
55 |
öre |
||||
I ett |
den 29 november 1927 avgivet |
utlåtande har statskontoret hemsti |
att ifrågavarande belopp 20,795 kronor 55 öre måtte slutligen gäldas med
anlitande av de till statskontoret inflytande skogsvårdsavgifterna. Statskontoret
har därvid åberopat ett tidigare den 7 i samma månad avgivet
utlåtande angående gäldande av vissa kostnader för revision av skydds
-
169 —
skogsområdena i Kopparbergs, Väster norr lan ds och Jämtlands län. Däri
hade statskontoret hänvisat till propositionen nr 208 till 1912 års riksdag
(sid. 17 och 18), varav 1''ramginge, att den andel av 10 procent av skogsvårdsavgifterna,
som årligen redovisades till statskontoret för att av
Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser
i riket, beräknats motsvara vad som belöpte å det å kronans
skogar avverkade virket, varför staten ansetts böra äga en friare
dispositionsrätt över denna del.
Den 27 januari 1928 meddelade Kungl. Maj:t beslut angående fördelning
mellan rikets skogsvårdsstyrelser av bland annat de vid 1926 års utgång
hos statskontoret redovisade skogsvårdsavgifterna, varvid i tilldelningen
till skogsvårdsstyrelserna inom ovannämnda landstingsområden inberäknades
belopp, motsvarande kostnaden för ovanberörda undersökning rörande
svårföryngrad skog. 1 samband därmed föreskrev Kungl. Maj:t,
att envar av skogsvårdsstyrelserna skulle av de för skogsvårdsstyrelserna
tillgängliga medel till domänstyrelsen inbetala nyssnämnda belopp.
På grundval av sålunda utförda utredningar, och sedan de skogsvårdsstyrelser,
som tidigare motsatt sig tanken på områdes avskiljande som
svårföryngrat, uppgivit detta motstånd, har Kungl. Maj:t fastställt gränser
för svårföryngrad skog den 29 januari 1926 för Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus samt
den 30 maj 1926 för Stockholms län. För Hallands samt Göteborgs och Bohus
län har dylik gräns ej ansetts erforderlig.
Likaledes har Kungl. Maj:t den 30 december 1927 fastställt gräns för
svårföryngrad skog för Norrbottens län. Jämväl för de övriga tre norrländska
kustlänen har domänstyrelsen framlagt förslag till dylik gräns.
Vederbörande skogsvårdsstyrelser hava emellertid i avgivna yttranden rest
invändningar mot förslaget. Sålunda har skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens
län visserligen förordat, att visst område inom länet måtte förklaras
som svårföryngrat men samtidigt avstyrkt det av domänstyrelsen —
på grundval av den utförda utredningen — framlagda förslaget. Och
skogsvårdsstyrelserna inom Gävleborgs och Västernorrlands län hava var
för sig framhållit, att skäl ej förelåge för skogsområdes avskiljande på
detta sätt. I anledning härav har ärendet i vad det avser ifrågavarande
tre län i mars 1928 återremitterats till domänstyrelsen, som dock ännu icke
avgivit förnyat utlåtande i ärendet.
Med den ovan lämnade redogörelsen hava revisorerna allenast velat fästa
uppmärksamheten på de betydande utgifterna för ifrågavarande utredningar
rörande svårföryngrad skog utmed rikets kuster. Ensamt undersökningarna
inom Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län hava
dragit en kostnad av icke mindre än 9,680 kronor 31 öre, varav 3,675 kronor
90 öre för Gävleborgs län och 3,368 kronor 21 öre för Västernorrlands län.
Revisorernas
uttalande.
- 170
Lantm&terikontoret
i
Luleå.
§ 55.
Revisorerna hava avlagt besök vid lantmäterikontoret i Luleå.
Ifrågavarande kontor är inrymt i bottenvåningens norra del i landsstatshuset
i Luleå och disponerar där en lokal med en golvyta om 188.4
kvadratmeter.
I skrivelse den 15 oktober 1927 hemställde lantmäteristyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med lantmäteristyrelsen
skyndsamt låta utarbeta förslag till nybyggnad i Luleå för kontoret.
Lantmäteristyrelsen hänvisade därvid till att för ett tillfredsställande
ordnande av kontorets kartmaterial erfordrades ett förvaringsutrymme,
avsevärt större än det nuvarande, och att den lokal kontoret nu disponerade
jämväl saknade utrymme för beredande av ostörd arbetsplats för
å kontoret tjänstgörande personal, varav behovet med ikraftträdandet av
den nya jorddelningslagen komme att ökas.
Enligt av vedbörande överlantmätare verkställd beräkning skulle följande
tjänsterum erfordras i blivande lantmäterikontor, nämligen ett för
överlantmätaren, två lör assistenterna, ett för arkivbiträden, ett ritrurn,
två för utredningars verkställande dels av personalen vid kontoret, dels
av andra tjänstemän ävensom ett lunchrum. Såsom arkiv skulle ett utrymme,
motsvarande ovannämnda åtta rum, behöva tagas i anspråk, varjämte
erforderligt reservutrymme borde beräknas.
Byggnadsstyrelsen har, efter erhållen remiss av lantmäteristyelsens
framställning, i den 22 september 1928 avgivet utlåtande över densamma
vitsordat, att lantmäterikontoret är i oavvisligt behov av utvidgade och i
övrigt förbättrade tjänstelokaler.
Byggnadsstyrelsen har till en början sökt finna möjlighet att genom utbyggande
av landsstatshuset bereda det erforderliga utrymmet. I denna
avsikt utarbetade förslag hava emellertid bestämt avstyrkts från såväl
länsstyrelsens i Luleå som överlantmätarens sida, enär en tillbyggnad till
landsstatshuset icke kunde bereda lantmäterikontoret för en längre tid
framåt tillräckliga och ändamålsenliga lokaler utan måste betraktas såsom
ett provisorium, som endast för en kortare tid undansköte kravet på
nybyggnad. Från länsstyrelsens sida har jämväl framhållits, att en dylik
tillbyggnad komme att synnerligt försvåra möjligheten att på ett nöjaktigt
sätt tillgodose det krav på ökade lokaler för länsstyrelsens behov,
som snart nog torde vara att vänta. Länsstyrelsen har även framhållit,
att en tillbyggnad komme att draga avsevärda kostnader utan att lantmälerikontorets
byggnadsfråga dock kunde anses fullt tillfredsställande löst.
Även enligt byggnadsstyrelsens mening vore en utflyttning av lantmäterikontoret
från landsstatshuset till en för kontoret från början särskilt
avpassad byggnad att föredraga av skäl, bland andra, att därigenom skulle
lösas såväl lantmäterikontorets som länsstyrelsens lokalfrågor. Byggnads
-
171
styrelsens yttrande utmynnar i en framställning att för ändamålet erforderliga
medel, 230,000 kronor, måtte äskas hos riksdagen.
Revisorerna kunde vid sitt besök konstatera, att lantmäterikontorets nuvarande
lokaler i landsstätshuset äro oändamålsenliga och otillräckliga. På
grund av det ringa utrymmet i arkivlokalerna måste i viss omfattning användas
skåp av tre meters höjd, vilket orsakade stora olägenheter vid
handlingarnas framtagande och inläggande. Vad beträffar utrymmet i
själva skåpen var även detta synnerligen trångt, varav skada givetvis kan
tillskyndas kartmaterialet.
Såsom av det ovan sagda framgår är föreliggande fråga under vederbörlig
utredning. På grund härav hava revisorerna, som förutsätta, att
byggnadsplanerna under ärendets fortsatta beredning underkastas sorgfällig
prövning jämväl från sparsamhetssynpunkt, icke ansett sig böra nu
göra något uttalande om på vad sätt bättre lokalförhållanden böra beredas
utan allenast velat framhålla, att en lösning av sagda fråga bör åvägabringas.
tieriäoreriias
uttalande.
— 172 —
Tidssi^nalering
med s. k.
lidkula från
YiBsa navigationsskolor.
TIONDE HUVUDTITELN.
Handelsdepartementet.
§ 56.
År 1849 anförde direktionen för navigationsskolan i Stockholm i skrivelse
till Kungl. Maj:t, att skolans hus, genom sitt läge på en betydlig
höjd, vore ett särdeles lämpligt ställe för tidssignalers givande i huvudstaden,
vilket ändamål även varit avsett då byggnaden uppfördes på en plats
som vore synlig nästan omkring hela horisonten; att genom en sådan
signalering såväl inhemska som utländska fartygs befälhavai-e, vilka besökte
Stockholm, bleve i tillfälle att dagligen kontrollera sina kronometrars
gång, utan att behöva föra dem i land, därvid ej sällan betydliga olägenheter
kunde uppkomma; att i synnerhet denna sistnämnda fördel befunnits
av sådan vikt, att de flesta större handelsstäder, åtminstone i England
och dess kolonier, vore försedda med anstalter för så beskaffad tidssignalering;
samt att en s. k. tidkula, inrättad något så när i likhet med den, varmed
tidssignalerna gåves på observatorium i Greenwich, vore uppförd på
härvarande navigationsskolebyggnads plattform och numera så färdig att
tidssignaler därmed skulle när som helst kunna taga sin början; i anledning
varav direktionen i underdånighet anhöll, att — då bestyret med
denna signalering icke inskränkte sig allenast till själva kulans hissande
och nedsläppning, utan fastmer och huvudsakligen vore beroende av de
därmed förenade astronomiska observationers noggranna förrättande, varigenom
dagliga gången bestämdes på det pendelur, enligt vilket signalerna
skulle givas, vilket arbete vore lika maktpåliggande, antingen signaleringen
skedde blott en dag eller alla dagar i veckan, och vartill dessutom
erfordrades mindre vanliga kunskaper, ävensom erfarenhet; men direktionen
icke på grund av det för navigationsskolorna i riket utfärdade nådiga
reglemente kunnat anse bestyret med tidkulans skötande såsom en
skolans ordinarie lärare ovillkorligt åliggande, med hans tjänstebefattning
förenad skyldighet och borgerskapets äldste i Stockholm, uppå direktionens
förfrågan i ämnet, förklarat sig icke vilja medgiva något anslag å
stadens stat för berörda ändamål — Kungl. Maj:t täcktes av allmänna medel
i nåder anvisa ett lämpligt arvode för omförmälda signalerings bestyr.
I anledning av nämnda skrivelse anvisades enligt kungl. brev den 16 februari
1849 från handels- och sjöfartsfonden tills vidare ett årligt arvode
av 400 riksdaler banko till ordinarie läraren vid Stockholms navigationsskola
för tidssignalering med s. k. tidkula från skolan en gång dagligen.
— 173 -
I kungl. brev den 8 juli 1864 bestämdes att — utan minskning i nyssnämnda
ersättning — tidssignaleringen skulle äga rum endast tre gånger
i veckan.
I anledning av framställningar under år 1893 från ett antal fartygsbefälhavare
och urfabrikanter anhöll direktionen för Stockholms navigationsskola,
att den s. k. tidkulan, i likhet med vad som ägde rum i Göteborg
och Malmö, måtte fällas varje dag, ävensom att arvodet för bestyret med
tidkulan måtte höjas till 1,000 kronor för år. Genom Kungl. Maj.:ts beslut
den 25 augusti 1893 bifölls direktionens nämnda framställning.
Vid Göteborgs navigationsskola utgick enligt kungl. brev den 11 september
1863 till ordinarie läraren vid skolan för bestyret med tidssignalering
med s. k. tidkula från navigationsskolan tre gånger i veckan ett årligt arvode
av 600 kronor från handels- och sjöfartsfonden.
I samband med att signaleringen skulle äga rum en gång dagligen höjdes
arvodet enligt kungl. brev den 9 mars 1883 till 1,000 kronor för år.
För tidssignalering dagligen med s. k. tidkula från Malmö navigationsskola
utgick till föreståndaren vid skolan enligt kungl. brev den 23 maj
1884 ett årligt arvode av 1,000 kronor från handels- och sjöfartsfonden.
Från och med den 1 januari 1914 åtnjuta jämlikt kungl. brev den 20
mars 1914 envar av föreståndarna vid navigationsskolorna i Stockholm,
Göteborg och Malmö för bestyret med daglig tidssignalering med s. k. tidkula
ett årligt arvode av 1,200 kronor från handels- och sjöfartsfonden.
Ifrågavarande tidssignalering torde tidigare hava varit av verklig betydelse
särskilt för sjöfarten. Revisorerna vilja emellertid ifrågasätta,
huruvida, sedan numera tidssignalering sker genom radioutsändning, tillräcklig
anledning föreligger för statsverket att fortfarande bekosta ifrågavarande
anordning.
Revisorernas
uttalande.
Prästerskapets
änke- och
pupillkassa.
— 174 —
ELFTE HUVUDTITELN.
Pensionsväsendet.
§ 57.
Vid sin granskning av prästerskapets änke- och pupillkassa för ecklesiastikåret
1923/1924 uppmärksammade riksdagens hösten 1924 församlade
revisorer, hurusom bolagsstämmo- och revisionskostnaderna för nämnda
ecklesiastikår uppgått till sammanlagt 21,329 kronor 57 öre. Beträffande
kostnaderna för bolagsstämmorna erinrades vidare om, att de av kassans
delägare för nämnda ecklesiastikår utsedda revisorerna i sin den 16 sep
tember 1924 avgivna revisionsberättelse anfört följande.
»Med beklagande hava revisorerna funnit, att den sammanlagda kostnaden
för bolagsstämmorna under tiden 1 maj 1913—30 april 1924 uppgått till
det betydande beloppet av 109,002 kronor 64 öre. Givetvis beror detta till
avsevärd del på det mångåriga reglementsarbetet, men det måste sättas
starkt i fråga, om icke stämmans arbetsformer kunde i väsentlig grad förenklas
och därigenom kostnaden betydligt nedbringas. Klart är, att denna
kostnad i icke ringa mån haft inverkan på de från kassan utgående pensionsbeloppen.
»
I anledning härav anförde 1924 års revisorer följande.
»Med hänsyn särskilt till de jämförelsevis små pensionsbelopp, som
prästerskapets änke- och pupillkassa är i stånd att utbetala till sina pensionärer,
finna revisorerna det vara av den största betydelse, att pensionsbeloppen
icke lida minskning genom alltför höga administrationskostnader.
Revisorerna anse på grund härav i likhet med kassans egna revisorer,
att sådana förändringar böra vidtagas i det för kassan gällande
reglemente, som möjliggöra en avsevärd minskning av kostnaden för
stämmorna.»
Vid sin granskning av kassans räkenskaper hava riksdagens revisorer
nu uppmärksammat, att bolagsstämmo- och revisionskostnaderna efter
den 30 april 1924 uppgått till följande belopp:
Ecklesiastikåret 1924 1925 ............. kronor 47,802:9 7
» 1925/1926 » 29,982:2 8
» 1926 1927 » 24,206:5 9
Summa kronor 101,991: 84
Under ecklesiastikåret 1927/1928 hava fullmäktige icke hållit någon
stämma. Kostnaderna under nämnda år för kassans omorganisation och
— 175 —
revision hava uppgått till 13,897 kronor 83 öre. Sammanlagda förvaltningskostnaderna
hava under året uppgått till 98,970 kronor 65 öre.
Nytt reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa har utfärdats
av Kungl. Maj:t den 17 september 1926.
Utbetalda pensioner under ecklestikåret 1927/1928 utgjorde
.................................................................................... kronor 1,013,230:2 1
Dessutom har under sistnämnda år av statsmedel utbetalts
dyrtidstillägg med................................................ » 504,553: —
och pensionstillägg med.................................................. » 7,175: o 9
Summa statsmedel kronor 511,728: ost
Vidare hava revisorerna uppmärksammat, att kassans förutvarande
kamrer, vilken vid avgången från tjänsten åtnjöt en slutlön av 10,500 kronor
jämte dyrtidstillägg, av fullmäktige tillerkänts en pension av 8,250
kronor, varå dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927/1928 utgått med
21 procent, vadan sammanlagda pensionsförmånerna uppgått till 9,982 kronor
50 öre.
För jämförelses skull hava revisorerna velat meddela följande uppgifter
rörande pensionsförmånerna till vissa pensionerade befattningshavare
j statens tjänst under tiden 1 maj 1927—30 april 1928:
Kamrer (B 24; i denna lönegrad är placerad kam- |
Pension kronor |
Dyrtids- tillägg kronor |
Summa kronor |
rerare hos civilstatens änke- och pupillkassa) |
5,076 |
912 |
5,988 |
Byråchef (B 30) .............................................................. |
6,996 |
912 |
7,908 |
Överdirektör (A 2............................................................ |
7,896 |
912 |
8,808 |
Generaldirektör (A 3) .................................................... |
8,496 |
912 |
9,408 |
Högsta emeritilön för kyrkoherde jämte därå belöpande dyrtidstillägg
utgjorde under ecklesiastikåret 1927/1928 sammanlagt 6,069 kronor.
Kassans förvaltningskostnader synas revisorerna synnerligen höga, särskilt
om man tar i betraktande storleken av de utbetalda pensionsbeloppen
till delägares änkor och barn. Enligt revisorernas mening är det angeläget,
att åtgärder för nedbringande av berörda förvaltningskostnader snarast
möjligt vidtagas. Kevisorerna vilja erinra om att sakkunniga angående
beredande av förbättrad pensionering från kassan i utlåtande den 14 november
1925 (Statens offentliga utredningar 1925:36) såsom en utväg till
vinnande av besparingar i förvaltningsutgifterna ifrågasatt möjligheten
att till gemensam förvaltning sammanföra kassan med annan pensionsininrättning
och förordat en undersökning härom. Utan att taga ställning
till spörsmålet huruvida en dylik omorganisation kan visa sig vara det
lämpliga medlet att nedskära de omtalade dryga förvaltningsutgifterna,
vilja revisorerna dock understryka vikten av att en allsidig utredning före
-
Revisorernas
uttalande.
— 176 —
tages såväl rörande denna som andra utvägar att nå eu dylik utgiftsbegränsuing.
Vad särskilt angår de kassans förutvarande kamrer tillerkända pensionsförmånerna,
vilka överstiga motsvarande förmåner för generaldirektör,
synas de alltför högt tillmätta, om man tar i betraktande arten och
beskaffenheten av den tjänst, han innehaft. Det vill synas revisorerna,
som om den ställning kassan intager och det understöd av statsmedel i
iorm av dyrtidstillägg m. m., som tillerkänts kassans pensionärer, hort
föranleda fullmäktige till större försiktighet vid användningen av kassans
medel. En särskild anledning att iakttaga sträng sparsamhet med
dessa medel utgör även det förhållandet, att de av kassan utbetalta pensionerna
till änkor och barn efter delägare i kassan äro synnerligen
knappa.
— 177
Statens affärsverksamhet.
Postverket.
$ 58.
Revisorerna hava besökt postkontoret i Trollhättan.
Ifrågavarande postkontor är inrymt i en postverket tillhörig fastighet,
rörande vars förvärv revisorerna inhämtat följande:
Jämlikt avslutat hyresavtal skulle postkontoret i Trollhättan den 1
oktober 1917 inflytta i nya lokaler, vilka förhyrts för tiden 1 oktober 1917
—30 september 1927 uti en byggmästaren Johan Eriksson tillhörig, nyuppförd
fastighet, nr 4 i kvarteret Thor, i Trollhättan.
Då postlokalerna emellertid icke kunde färdigställas till den 1 oktober
1917 och på grund härav postkontoret nödgades viss tid kvarbliva i sin
gamla lokal, uppstodo meningsskiljaktigheter rörande hyreslikviden för
den nya lokalen — i vilken postkontoret den 1 november 1917 inflyttade —
vilka meningsskiljaktigheter resulterade i att Eriksson hänvisade ärendet
till avgörande vid domstol.
Hyresmålet i fråga fullföljdes i alla instanser. Enligt vederbörande
häradsrätts utslag ålades postkontoret att avflytta från fastigheten. Vederbörande
hovrätt ogillade emellertid häradsrättens beslut, varemot högsta
domstolen genom dom den 20 februari 1920 fastställde häradsrättens
utslag.
Enär annan lämplig lokal vid denna tidpunkt icke stod att uppbringa
genom förhyrning, hemställde generalpoststyrelsen för lösande av postkontorets
lokalfråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1920 om inköp
för postverkets räkning av fastigheten nr 3 A i kvarteret Trollet i
Trollhättan för en summa av 80,000 kronor. Genom brev den 9 april 1920
biföll Kungl. Maj :t denna generalpoststyrelsens framställning.
Å fastigheten, som har en areal av 508 kvadratmeter, äro uppförda dels
en huvudbyggnad av tegel i tre våningar med vindsvåning, dels en gårdsbyggnad,
likaledes av tegel, i två våningar. Därjämte finnas två uthusbyggnader
av trä.
Innan generalpoststyrelsen avgav förslag i fråga om fastighetens förvärvande
för postverkets räkning, verkställdes genom sakkunnig person
besiktning av fastigheten; och framgick av det över denna besiktning avgivna
utlåtande, att byggnaderna vore omsorgsfullt uppförda, befunno sig
i mycket gott stånd samt voro väl underhållna.
Sedan postkontorslokalerna iordningställts, innehåller numera huvudbyggnadens
bottenvåning postkontorets kassaexpedition jämte avdelning
för allmänheten. Våningen en trappa upp rymmer brevbärarexpedition,
expedition för avgående och ankommande poster och tjänsterum för postmästaren
samt dessutom en bostadslägenhet om ett rum och kök. Våningen
två trappor upp innehåller en lägenhet om fem rum och kök och vinds12
— Rev.-beråttelse ang. statsverket för år 1928. T.
Postkontoret
Trollhättan.
— 178 —
våningen en lägenhet om ett rum och kök. I gårdshuset finnas å nedre
botten en lägenhet om ett rum och kök samt en tvättstuga och på övre botten
en lägenhet om två rum och kök. Samtliga icke postala utrymmen äro
uthyrda.
Vid under år 1928 verkställd besiktning av fastigheten har konstaterats,
att det är nödvändigt snarast möjligt vidtaga betydande reparationsarbeten,
därest ej byggnadernas bestånd skall äventyras. Då de nuvarande
postkontorslokalerna äro otillräckliga har i samband därmed också undersökts
lämpligaste sättet att åstadkomma erforderlig förbättrad postkontorslokal,
i främsta rummet utvidgning av allmänhetens avdelning och
kassaexpeditionen. Enligt generalpoststyrelsens mening skulle en utbygga
nåd i en våning åt gården i direkt anslutning till den nuvarande kassaexpeditionen
utgöra den avgjort fördelaktigaste lösningen av nu omhandlade
lokalfråga. Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 26 oktober 1928 framlagt
förslag till dylik tillbyggnad samt övriga ändrings- och reparationsarbeten
för en kostnad av sammanlagt 70,000 kronor.
Revisorernas Sedan i samband med inköpet år 1920 ifrågavarande byggnader angivits
uttalande. Vara i »mycket gott stånd samt väl underhållna», hava numera betydande
reparationsarbeten befunnits erforderliga å desamma. Revisorerna, som
icke kunnat undgå att uppmärksamma detta förhållande, vilja i övrigt i
avseetide å berörda lokalfråga anföra följande.
Att ifrågavarande postkontorslokaler äro trånga och i övrigt mindre
ändamålsenliga lärer vara obestridligt. Påfallande är i all synnerhet otillräckligheten
av det utrymme som är allmänheten anvisat. Olämpligheten
av brevbärarexpeditionens förläggning till våningen en trappa upp ligger
ock i öppen dag.
Behovet av utökade lokaler synes alltså revisorerna i och för sig ådagalagt.
Innan man skrider till en ombyggnad av den nuvarande fastigheten
böra dock enligt revisorernas mening alternativt undersökas andra utvägar
för lokalfrågans lösning.
§ 59.
Postkontoren i Revisorerna hava besökt postkontoren i Kiruna och Åsele.
KlÅeele°Ch Postkontoret i Kiruna är förlagt till en Kiruna-Gällivare fastighetsaktiebolag
tillhörig byggnad. Fastigheten är i första hand av bolaget uthyrd
till postmästaren på platsen, med vilken befattningshavare postverket
— liksom Svenska handelsbanken och vissa bostadsinnehavare i fastigheten
— haft att träffa avtal om lokalers upplåtande.
Årshyran för postkontoret utgjorde tidigare enligt ett mellan postverket
och bolaget direkt träffat hyresavtal av år 1911 2,000 kronor, men
höjdes från och med år 1922 i samband med det nya hyresavtalet mellan
postverket och postmästaren till 3,600 kronor. Enligt sistnämnda avtal
179 —
skall hyresvärden tillhandahålla värme i postkontorslokalerna mot ersättniny,
som skall uträknas med stöd av »för postkontoret i Kiruna uppvisade
räkningar å bränsle m. m.».
Postkontorslokalerna hava sedermera visat sig otillräckliga. Efter förhandlingar
mellan postverket och fastighetsbolaget har i anledning härav
huset åren 1927 och 1928 tillbyggts. Hyran för den sålunda utvidgade postlokalen
har beräknats till 6,000 kronor. Något nytt kontrakt har dock
ännu icke avslutats. Vid revisorernas besök å postkontoret uppgavs av
postmästaren att jämväl hädanefter avsikten vore att denne skulle stå
som mellanhand mellan postverket och fastighetsägaren. Enligt sedermera
till revisorerna ingångna upplysningar synes dock niimnda avsikt
hava frångåtts och bolaget uppgives numera komma att självt avsluta
kontrakt med postverket.
Jämväl i Äsele förhyras lokaler av vederbörande postmästare i en av
denne under år 1926 för ändamålet uppförd fastighet. Hyreskontraktet
är avslutat för tiden till den 1 oktober 1936. Hen avtalade årshyran utgör
för postkontorslokalen 3,375 kronor och för tillhörigt garage 2,200 kronor.
Enligt vad generalpoststyrelsen upplyst förhyras ej för närvarande i Revisorernas
övrigt postkonforslokaler av någon posttjänsteman. I ett fåtal fall är uttalande,
dock beträffande mindre postexpeditioner, såsom exempelvis för den under
annan punkt omförmälda expeditionen i Jokkmokk, överenskommelse om
upplåtelse av lokal träffad med vederbörande stationsmästare. I betraktande
av den jämförelsevis ringa rörelsen på vissa postexpeditioner torde
dylika avtal om upplåtelse av lokal kunna vara för staten ekonomiskt förmånliga
och i övrigt lämpliga.
Vad däremot angår de båda ovan angivna postkontoren i Kiruna och
Åsele kunna visserligen de ingångna hyresavtalen ej sägas hava ställt sig
för postverket ofördelaktiga; revisorerna vilja dock hava uttalat, att förhyrning
av postkontorslokaler hos postmästaren på platsen eller med
denne som ekonomiskt intresserad mellanhand bör undvikas, där ej särskilda
skäl föreligga.
§ 60.
Revisorerna hava besökt postexpeditionen i Jokkmokk. 1’ostexpedi
Pör
ifrågavarande expedition upplåtes lokal av vederbörande stations- tionen i Jokkmästare,
som härför åtnjuter en årlig gottgörelse av 1,020 kronor. I detta mokk''
belopp ingår även ersättning för uppvärmning, belysning och städning.
Vid sitt besök lade revisorerna märke till att den transitopost, som för Revisorernas
vidare befordran anländer till postexpeditionen, till större delen förvaras uttalande.
i det för allmänheten upplåtna utrymmet, en anordning som ur säkerhetssynpunkt
måste anses mindre betryggande.
— 180 —
Medelsredovisningen
vid
telegrafverkets
linjeexpedition
i Härnösand.
T elegraf verket.
§ 61.
Den 20 oktober 1928 avkunnade rådstuvurätten i Härnösand utslag i mål
mot kanslibiträdet vid telegrafverkets linjeexpedition i nämnda stad Ingeborg
Leuf, född Nehlsson. Genom utslaget bar Ingeborg Leuf ådömts
straff för fortsatta tillgrepp och förskingringar av tillhopa 46,617 kronor
20 öre, vilka medel hon i sin berörda egenskap omhänderhaft. Enligt
utslaget förpliktades Ingeborg Leuf jämväl att ersätta telegrafverket de
förskingrade medlen jämte ränta. Av handlingarna i målet framgår, att
berörda tillgrepp och förskingringar pågått sedan år 1920, samt att Leuf
självmant anmält sitt brottsliga förfarande.
Med hänsyn till den långa tid, varunder dessa förskingringar förekommit
och i betraktande jämväl av det tillgripna beloppets storlek i förhållande
till medelsomslutningen vid omförmälda linjeexpedition hava revisorerna
ansett sig böra företaga en närmare undersökning av expeditionens
medelsförvaltning under revisionsåret (kalenderåret 1927).
De bestämmelser, som gälla beträffande medelsförvaltningen vid telegrafverkets
linjeexpeditioner, finnas meddelade i den av telegrafstyrelsen
utfärdade instruktionen för sektionsföreståndarna vid telegrafverkets linjedistrikt.
Enligt denna instruktion åligger det linjeexpedition att föra
en s. k. kassa- och huvudbok ävensom avräkningsbok för linjebefälets förskottsmedel.
Kassa- och huvudboken uppdelas i kassakonto och huvudkonto.
På grundval av huvudkontot skola upprättas halvmånatliga medelsredovisningar,
som sektionsföreståndaren (linjeingenjören) har att avgiva
till vederbörande linjedirektör (chef för linjedistriktsbyrå).
I kassakontot skola omedelbart införas i debet erhållna förskott från
linjedistriktsbyrån och till linjeexpeditionen gjorda kontanta inbetalningar
samt i kredit av linjeexpeditionen verkställda kontanta utbetalningar
post för post. I huvudkontot skola införas i debet förskott från linjedistriktsbyrån
samt övriga till linjeexpeditionen och linjebefälet influtna
medel, som i medelsredovisningen skola upptagas såsom inkomster, samt i
kredit verkställda utbetalningar enligt verifikationer och slutsummorna
av linjebefälets förteckningar över utgiftsverifikationer, sedan de granskats
och godkänts av sektionsföreståndaren. Huvudkontots in- och utgående
balanser skola stämma med balanserna i medelsredovisningen.
Kassa- och huvudbokens konton skola summeras samt avslutas för tiden
1—15 och 16—sista dagen i varje månad. I huvudkontots utgående balans
skola upptagas dels summan av de ur avräkningsboken för linjebefälets
förskottsmedel erhållna balanserna, dels den kontanta behållning, som utgör
utgående balans i kassakontot.
I avräkningsboken för linjebefälets förskottsmedel skall finnas särskilt
konto för envar av linjebefälet, som för arbetens utförande erhåller för
-
1S1 -
skott av linjeexpeditionen. Varje sådant konto skall avslutas för tiden
1—15 och 16—sista dagen i varje månad.
Medelsredovisning skall omfatta tiden 1—15, respektive 16—slutet av
varje månad och skall av sektionsföreståndaren avgivas till linjedirektören
den 18, respektive 3 i varje månad. Redovisningen skall vara verificerad,
och skola verifikationerna till de av linjeexpeditionen direkt
gjorda utgifterna specificeras å redovisningsarket, varemot verifikationerna
för de av underbefälet till sektionsföreståndaren redovisade utgifterna
bifogas redovisningen, inlagda i respektive redovisningsark, samt
upptagas i redovisningen endast med angivande av slutsummorna. Redovisningen
skall upptaga alla inkomster och utgifter under den tid, densamma
omfattar.
Sektionsföreståndaren ansvarar för bokföringen och redovisningen av i
tjänsten erhållna penningmedel, och skall i följd härav medelsredovisningen
jämte samtliga bilagor till densamma underskrivas av denne. Minst
en gång i månaden skall han dessutom verkställa inventering av linjeexpeditionens
kassa.
När tjänsteman förordnas att förestå linjeexpedition eller på grund av
ledighet till- eller frånträder sektionsföreståndartjänst, skall förrättas inventering
av linjeexpeditionens kassa, varefter inventeringsinstrument,
försett med den frånträdande och tillträdande tjänstemannens underskrifter
genom den tillträdandes försorg insändes till linjedirektören.
Slutligen finnes uti gällande instruktion för distriktsförvaltningarna vid
telegrafverket föreskrivet, att inventering av kassor, som handhavas av
sektionsföreståndare, bör av linjedirektören verkställas minst en gång om
året.
Den undersökning av linjeexpeditionens i Härnösand medelsförvaltning
för år 1927, som av revisorerna verkställts, har givit vid handen, att här
ovan omförmälda föreskrifter i vissa viktiga delar icke blivit vederbörligen
iakttagna. Så synas exempelvis de från linjedistriktsbyrån i Sundsvall
erhållna medelsförskotten i regel hava tagits till uppbörd i kassakontot
först någon dag efter det förskottsbeloppet kommit linjeexpeditionen
tillhanda, och i vissa fall hava dessa förskott från redovisning å sagda
konto helt uteslutits. Kassakontot har icke i överensstämmelse med därom
meddelade föreskrifter avslutats för de redovisningsperioder, som i sagda
föreskrifter bestämts. I själva verket har någon summering av kontot icke
förekommit under hela år 1927.
Huvudkonto har icke upplagts förrän under augusti månad. Vidare har
i strid mot redovisningsbestämmelserna de vid linjeexpeditionen verkställda
utbetalningarna och slutsummorna av linjebefälets förteckningar
över utgifter sammanförts i klumpsummor samt de ur avräkningsböckerna
för linjebefälets förskottsmedel erhållna balanserna i huvudkontots utgående
balans sammanförts med den behållning, som skolat utgöra utgående
balans å kassakontot. Huvudkontot har, sedan det i augusti månad
— 182 —
upplades, i enlighet med gällande föreskrifter avslutats två gånger i månaden
men ej å fastställda tider. Det har förts i två exemplar, av vilka
det ena legat till grund för de medelsredovisningar, som insänts till linjedistriktsbyrån,
vilka redovisningar av Ingeborg Leuf förfalskats för att
dölja de av henne förövade tillgreppen. I detta exemplar av huvudkontot
äro samtliga balanser förfalskade. Det andra exemplaret av sagda konto
har upprättats för att utgöra underlag för den medelsredovisning, som
kvarstannat å linjeexpeditionen. Båda exemplaren av huvudkontot överensstämma
i regel beträffande inkomst- och utgiftsposterna, men skilja sig
i fråga om balanserna. I regel förefinnes oek överensstämmelse mellan
de båda exemplaren av huvudkontot och de medelsredovisningar, för vilka
de legat till grund, men undantag från denna regel givas dock. Så överensstämma
exempelvis flertalet av de medelsredovisningar, som finnas
kvar å linjeexpeditionen, icke med vederbörande huvudkonto med avseende
å de från linjedistriktsbyrån bekomna förskotten samt balanserna.
Avräkningsböckerna för linjebefälets förskottsmedel hava — enligt vad
de revisorerna tillhandakomna exemplaren av dylika avräkningsböcker
utvisa upplagts först från och med augusti månad. De hava icke heller
avslutats å föreskrivna tidpunkter.
Medelsredovisningarna hava i anslutning till de avslutningar av kassaoch
huvudbokens huvudkonto, som ovan omförmälts, upprättats för andra
redovisningsperioder än dem, som fastställts i gällande redovisningsföreskrifter,
och hava följaktligen icke heller avgivits å däri bestämda tider.
De godtyckligt valda redovisningstiderna variera avsevärt. Medelsredovisningarna
hava — som redan berörts — upprättats i två exemplar, av
vilka det ena kvarstannat å linjeexpeditionen och det andra överlämnats
til! linjedistriktsbyrån. Det sistnämnda exemplaret har undantagslöst förfalskats
av Leuf. De medelsredovisningar, som ingivits till linjedistriktsbyrån,
hava icke alltid — i enlighet med vad i sådant avseende finnes stadgat
— underskrivits av linjeingenjören, utan hava i vissa fall endast försetts
med nämnda befattningshavares signatur och i vissa fall allenast med
dennes namnstämpel. I anslutning till vad som skett i huvudkontot hava
dessutom i medelsredovisningarna de vid linjeexpeditionen verkställda
utbetalningarna sammanblandats med linjebefälets utgifter, ett förfaringssätt,
som i avsevärd grad underlättat de förfalskningar och avsiktliga felsummeringar,
vilka förekomma i de förteckningar över utgiftsverifikationer,
som tillhöra de å linjeexpeditionen kvarliggande medelsredovisningarna.
Såsom förut nämnts åligger enligt gällande instruktion sektionsföreståndarna
vid telegrafverkets linjedistrikt att minst en gång i månaden
verkställa inventering av linjeexpeditions kassa. De vid dylika inventeringar
å linjeexpeditionen i Härnösand uppgjorda specifikationer över de
utgående balanserna hava upprättats i två exemplar, av vilka det ena
insänts till linjedistriktsbyrån. Samtliga de till nämnda byrå ingivna
183 —
balansspecifikationerna liava förfalskats. En av sagda specifikationer är
dessutom icke underskriven av linjeingenjören, utan endast försedd med
dennes namnstämpel.
I detta sammanhang må slutligen framhållas, att även ett den 11 april
1927 mellan vederbörande avträdande och tillträdande linjeingenjör upprättat
inventeringsinstrument gjorts till föremål för förfalskning.
Av den lämnade redogörelsen för revisorernas undersökning av linjeexpeditionens
i Härnösand medelsförvaltning för år 1927 torde framgå, att
den tillsyn och kontroll å berörda förvaltning, som ålegat vederbörande
linjeingenjör på ett synnerligen anmärkningsvärt sätt åsidosatts. Så har
till exempel vid underskrivandet av medelsredovisningarna linjeingenjören
till synes icke aktat nödigt att för närmare granskning avfordra Leuf
vare sig expeditionens kassakonto eller ens huvudkontot, som dock skolat
ligga till grund för sagda redovisningar. Ävenså har uppenbarligen icke
vid de månatliga inventeringarna av expeditionens kassa kassakonto företetts.
Den här ovan omförmälda sammanblandningen av expeditionens
egna och linjebefälets utgifter hade ock bort av linjeingenjören uppmärksammas
vid medelsredovisningarnas företeende till underskrift.
Enligt vad det vid polisförhöret med Leuf förda protokollet utvisar har
Leuf ägt att utan linjeingenjörens hörande rekvirera förskottsmedel från
linjedistriktsbyrån i Sundsvall, och har Leuf även innehaft fullmakt av
linjeingenjören såväl att utkvittera till linjeexpeditionen ankommande
penningsummor som ock att verkställa dragningar å expeditionens bankräkning,
ett förhållande, som enbart för sig bort påkalla särskild kontroll
från linjeingenjörens sida beträffande redovisningen av de av Leuf omhänderhavda
medlen. Att linjeingenjören ansett sig kunna i den utsträckning,
som skett, lämna linjeexpeditionens medelsförvaltning utan kontroll,
måste enligt revisorernas mening framstå såsom så mycket mera anmärkningsvärt,
som linjeingenjören enligt gällande instruktion för sektionsföreståndarna
vid telegrafverkets linjedistrikt är ansvarig för bokföringen
och redovisningen av linjeexpeditionens penningmedel, ett ansvar, som
i föreliggande fall måste anses hava helt och odelat åvilat honom, enär
vid linjeexpeditionen i Härnösand icke funnits anställd någon kassör och
Leuf, enligt från telegrafstyrelsen inhämtad upplysning, icke heller av
nämnda styrelse förordnats att handhava expeditionens kassagöromål.
Emellertid synes icke blott vederbörande linjeingenjör hava i betydande
grad uraktlåtit att öva den tillsyn ifråga om medelsförvaltningen, som ålegat
honom, utan måste enligt revisorernas mening även vederbörande linjedirektörs
kontroll å samma förvaltning anses hava varit otillfredsställande.
Redan den omständigheten att de till honom från nämnda linjeexpedition
insända medelsredovisningarna icke upprättats för och avgivits å
författningsenliga tider samt att såväl dessa redovisningar med tillhörande
bilagor som instrumenten över av linjeingenjören förrättade kassainvente
-
Revisorernas
uttalande.
— 184 —
Haparanda
järnvägs
station.
ringar icke alltid varit försedda med dennes namnunderskrift borde hava
föranlett åtgärder irån linjedirektörens sida. Men vidare hade ingripande
och undersökningar av honom bort påkallas med hänsyn till de avsevärda
disproportioner melian i medelsredovisningarna från expeditionen upptagna
utgifter och vid slutet av respektive redovisningsperioder utbalanserade
belopp, som framgå av följande tablå.
Redovisade utgifter |
Utbalanserade |
Redovisade utgifter |
Utbalanserade |
||||||
Redovisning |
III |
11 |
18,214: SO |
48,274: 19 |
Redovisning |
nr |
13 |
19,496: 16 |
48,083: 48 |
t |
» |
Q ; |
11,452: 38 |
52,953: 93 |
» |
14 |
12,158: 61 |
62,697: 16 |
|
* |
» |
3 |
18,218: »5 |
44,806: 3 7 |
:> |
> |
15 |
22,834: so |
49,862: 36 |
» |
» |
4 |
11,382: lä |
54,673: 53 |
» |
» |
16 |
24,907: — |
52,567: 18 |
» |
5 I |
13,267: it |
51,406: 0 6 |
» |
17 |
22,048: 6 4 |
57,699: 6 2 |
||
» |
6 |
18,869: ÖB |
47,154: 59 |
» |
18 |
23,127: 2 9 |
54,207: 92 |
||
» |
" j |
16,555: 34 |
50,631: 49 |
2> |
19 |
13,319: 75"| |
|||
» |
» |
8 |
10,215: no |
56,512: 4 2 |
» |
» |
20 |
16,781: 49] |
54,546: 30 |
» |
» |
9 |
13,242: — |
53,270: 3 7 |
» |
•> |
21 |
14,372: 82 |
58,112: 4 2 |
» |
» |
1° |
15,386: 83 |
59,584: 6 2 |
» |
>» |
22 |
23,98.3: 6 9 |
54,446: 23 |
:> |
» |
111 |
27,415: 9 0 |
42,191: 42 |
* |
» |
23 |
20,849: no |
52,911: 2 9 |
» |
» |
12 i |
11,361: — |
50,400: 4 6 |
* |
24 |
26,121: 78 |
43,878: 50 |
Hade eu undersökning iöretagits eller över huvud taget kommunikation
med vederbörande linjeingenjör ägt rum beträffande här berörda förhållanden,
haae otvivelaktigt oegentligheterna icke kunnat få den omfattning,
som nu blivit fallet. Det vill ock synas, som om linjedirektören vid
de inventeringar av linjeexpeditionens kassa, han haft att företaga minst
en gång om året, icke tagit de! av de a expeditionen förda räkenskaperna,
enär, i fall så skett, en upptäckt av nu omhandlade förfalskningar näppeligen
torde hava uteblivit.
På grund av det anförda vilja revisorerna slutligen uttala önskvärdheten
av att en ingående undersökning skyndsamt företages i syfte att klarlägga,
om och i vad mån ansvar för vad i nu berörda avseenden förekommit
kan och bör utkrävas av de vid nämnda verk anställda befattningshavare,
vilka haft till aliggande att utöva kontrollen och tillsynen över
ifrågavarande medelsförvaltning.
Statens järnvägar.
§ 62.
Revisorerna hava besökt statens järnvägars station i Haparanda.
Ifrågavarande stationsanläggning, som tillkom under åren 1917 och 1918
vid den då genomförda sammanbindningen av svenska och finska järn
-
185
vägsnäten, liar dragit en sammanlagd kostnad av cirka 3,350,000 kronor,
varav omkring 1,000,000 kronor för själva stationsbyggnaderna.
Riksdagens revisorer hava redan tidigare — i samband med ett år 1924
avlagt besök — fäst riksdagens uppmärksamhet på de höga byggnadskostnaderna
för ifrågavarande stationsanläggning. Därvid har också erinrats
om angelägenheten av att de för järnvägens räkning obehövliga lokalerna
om möjligt uthyrdes.
Enligt vad revisorerna vid sitt nu avlagda besök iakttogo stå alltjämt
stora utrymmen inom stationshuset utan användning. Revisorerna förutsätta,
att järnvägsstyrelsen har sin uppmärksamhet fästad å detta förhållande
och beaktar de utvägar, som må finnas möjliga för berörda lokalers
uthyrning eller nyttiggörande på annat sätt.
§ 63.
Revisorerna hava avlagt besök vid statens järnvägars slipersfaktori i
Piteå.
Slipersfaktoriet har av järnvägsstyrelsen anlagts i enlighet med ett av
Kungl. Maj:t den 23 september 1916 givet uppdrag att å lägenheten Lövholmen
invid Piteå anordna ett sågverk med tillhörande anläggningar.
Medan under de första åren tillverkningen så gott som helt utgjordes av
sliprar, har man sedermera i alltjämt växande utsträckning övergått till
framställning av plank och bräder, varvid statens järnvägars slipersbeliov
i stället tillgodosetts genom köp i den öppna marknaden. År 1919 framställdes
337,000 sliprar (motsvarande en virkeskvantitet av 30,000 kubikmeter)
och 11,200 kubikmeter annat virke. Under 1927 uppgick sliperstillverkningen
till allenast 1,300 stycken (eller 120 kubikmeter), medan annat
virke producerades till en kvantitet av 21,000 kubikmeter.
Angående virkesanskaffningen för slipersfaktoriet hava revisorerna
från järnvägsstyrelsen mottagit följande upplysningar. I
I samband med anordnandet av slipersfaktoriet träffades överenskommelse
(kontrakt 17 januari 1916) mellan järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen
om leverans av virke för faktoriet från kronans skogar. Härvid
skulle domänstyrelsen tillhandahålla färdigapterat timmer vid lämpliga
älvmynningar i övre Norrland, till priser motsvarande vad som erhölls å
skogsauktionerna. Leverans av timmer enligt denna överenskommelse har
ägt rum t. o. m. år 1921.
Under år 1923 har järnvägsstyrelsen med domänstyrelsen träffat ny
överenskommelse, enligt vilken järnvägsstyrelsen inköper virke på rot,
som sedan avverkas genom domänstyrelsens försorg. Före kronoskogsauktionerna
undantagas för faktoriets räkning vissa virkesposter, för vilka
domänstyrelsen sedan uträknar och fastställer priset i anslutning till vid
auktionerna erhållna priser. Järnvägsstyrelsen betalar sedan domänstyrelsens
självkostnad för avverkningen jämte en beräknad kostnad av 1.5
öre per flottningskubikfot för administration. Vid avverkningen fallande
Jlevisorernaa
uttalande.
Slipersfaktoriet
i
Piteå.
— 186 —
props och massaved säljes till enskilda, varvid domänstyrelsen ibland
biträtt.
Sedan år 1924 har järnvägsstyrelsen jämväl låtit upphandla en del virke
från enskilda för faktoriets räkning i form av timmer, som levererats
apterat å vattendrag till överenskommet pris, vilket såsom framgår av
bifogade tablå, icke oväsentligt understiger kostnaderna för det från domänstyrelsen
erhållna virket.
Icke endast framställda sliprar utan även det i övrigt vid faktoriet producerade
såväl ohyvlade som hyvlade virket levereras så gott som helt till
statens järnvägar, därvid de olika distrikten debiteras pris, beräknat på
sådant sätt att det kan anses motsvara allmänna marknadspriset jämte
fraktkostnad. Tid efter annan göras jämförelser mellan av styrelsen för
leveranser från faktoriet fastställda priser och priser vid upphandling för
statens järnvägar från enskilda av virke, ävensom andra tillgängliga prisuppgifter.
Sålunda gjordes, enligt vad från järnvägsstyrelsen upplysts,
sommaren 1926 av statens järnvägars överrevisorer en dylik jämförelse,
varvid framgick, att faktoriets då gällande priser i allmänhet understego
öppna marknadens priser i övre Norrland med omkring 1 krona per kubikmeter.
Transporten av virket från faktoriet sker uteslutande per järnväg
och i möjligaste mån med eljest tomgående vagnar, varvid frakten
beräknas till 35 procent av tariff 12 (Godstransportföreskrifter del III).
Frakt till Stockholm 5 kronor 50 öre per kubikmeter, Örebro: 5 kronor per
kubikmeter, Göteborg: 6 kronor 50 öre per kubikmeter, Malmö: 7 kronor
per kubikmeter, vartill kommer ytterligare 1 krona per kubikmeter för
transport och lastning i Piteå. I allmänhet anses faktoriets priser ligga
under allmänna marknadens priser i Norrland, medan allmänna marknadspriset
i medeltal är något lägre för södra Sverige; en dylik prisskillnad
har emellertid ansetts skälig med hänsyn till Norrlandsvirkets bättre
kvalité.
Faktoriets räkenskaper utvisade Aud årsskiftet 1927—1928 följande vär -
den, nämligen för
fastigheter och fasta maskiner ........................................... kronor 997,850: —
övriga maskiner och diverse inventarier ........................ » 269,351: 8 5
lager av virke m. m............................................................. » 824,091: 3 5
Summa kronor 2,091,293: 20
Bruttovinsten har uppgått till 198,578 kronor för år 1926 och 173,109 kronor
för år 1927, vilka belopp helt använts för avskrivningar.
Den 5 december 1924 har Kungl. Maj:t åt domänstyrelsen uppdragit, att
med järnvägsstyrelsen upptaga förhandlingar rörande eventuellt överlåtande
på domästyrelsen av slipersfaktoriet samt att till Kungl. Maj:t inkomma
med anmälan rörande resultatet av förhandlingarna ävensom eget
utlåtande i ärendet. I anslutning härtill har av representanter för domänstyrelsen
och järnvägsstyrelsen uppgjorts ett förslag till överenskommelse
beträffande faktoriets övertagande av domänstyrelsen, vilket för
-
— 187
slag förelåg den 20 maj 1925. Sedermera har saken under hand dryftats
vid olika tillfällen.
Faktoriets ursprungliga huvuduppgift att betrygga statens järnvägars
sliperstillgång till skäligt pris har som synes efterhand kommit att undanskjutas;
i stället produceras numera annat virke. Detta är i huvudsak
avsett för statens järnvägars eget behov av plank och bräder. Det
torde ligga i öppen dag att en produktion, så ensidigt inriktad på allenast
vissa för järnvägen speciella virkesslag och dimensioner, måste rent affärsmässigt
bliva mindre lönande än tillverkning för den allmänna marknaden.
Såsom redan statens järnvägars överrevisorer år 1923 framhållit
försvåras nämligen härigenom ett rationellt utbyte av virkesmassan, en
sak, som eljest vid all sågverksdrift tillmätes den största betydelse. Den
utväg, som öppnats för en större rationalisering av verksamheten genom
dess överlåtelse på domänstyrelsen, lärer därför enligt revisorernas mening
förtjäna fortsatt övervägande. Slipersfaktoriet synes visserligen för
närvarande kunna uppvisa ett jämförelsevis gott driftresultat. Befogade
förhoppningar lära dock få hysas att detta skall kunna ytterligare förbättras,
om faktoriet drives direkt av domänverket, som bland annat förfogar
över en för ändamålet lämpad, fackmässigt arbetande försäljningsorganisation.
Den betydande merkostnaden för det från kronoskogarna inköpta sågfimret
måste tilldraga sig uppmärksamhet. För vintern 1927/1928 har
nämnda merkostnad uppgått till 34 procent i jämförelse med vad som betalats
enskilda. Som förklaring till nämnda prisskillnad har från järnvägsstyrelsen
åberopats sättet för domänverkets debitering av virket.
Bland annat ställa sig administrationskostnaderna höga. De jämförelsevis
betydande drivningskostnader, det statliga virket betingar, lära ock
vara en faktor, man måste räkna med. Oavsett faktoriets överlåtelse till
domänverket måste revisorerna finna angeläget att frågan om de priser,
domänstyrelsen debiterar för råvirket, ägnas fortsatt beaktande.
Jämförande uppställning över kostnaderna vid inköp av sågtimmer från Domän
styrelsen och enskilda åren 1924—1927.
Leveransår |
Från |
enskilda |
Från Domänstyrelsen |
Skillnad |
Dstypris högre än från enskilda °/ /o |
|||
antal timmer |
fl. kbfot |
medelpris |
medelpris |
antal timmer |
j medel-fl. kbfot pris öre lfl. kbfot |
|||
Vintern |
||||||||
1924/1925 |
32,950 |
7.454 |
34.3 1 |
32.30 |
153,684 |
7.020 j 38.13 |
5.8 |
18 |
1925/1926 |
55,537 |
7.846 |
33.50 |
32.oo |
142,713 |
7.517 36.79 |
4.8 |
15 |
1926/1927 |
80,601 |
9.135 |
41.30 |
36.16 |
141,139 |
8.185 j 41.41 |
5.2 |
14 |
1927/1928 |
58,681 |
7.159 |
41.23 |
43.7 0 |
134,539 |
7.6 S 4 j 58.64 |
15.o |
34 |
1 Till samma medeldimension som från domänstyrelsen inköpt timmer i och för jämförelse.
ltcvisorernas
uttalande.
— 188 —
Angående ved
som lokbränsle
vid statens
järnvägar.
§ 64.
Vid revisorernas resa utmed Inlandsbanan uppmärksammades att även
på nämnda bana uteslutande stenkol användes för tågens drift trots därvarande
stora tillgångar av brännved. I avseende å virkestillgångarna i
dessa trakter kan erinras om de betydande mängder avfallsvirke, som
uppkomma vid timmerdrivnin garna. Från ungskogarna erhållas också
avsevärda kvantiteter gallringsvirke. Allt detta virke måste för närvarande
i stor utsträckning utan nytta förfaras på grund av rådande avsättningssvårigheter.
Enligt av revisorerna inhämtade uppgifter skulle följande jämförelse ur
kostnadssynpunkt kunna göras mellan veden och kolet såsom lokbränsle i
förevarande trakter, därvid revisorerna dock vilja framhålla, att beräkningarna
hava en rent approximativ natur och icke kunnat bliva föremål
för närmare prövning.
Brännved i dessa delar av Norrland torde kunna tillhandahållas avverkad,
framforslad och kapad för ett pris, ej överstigande 4 kronor för
kubikmeter. Härvid har räknats med ett rotvärde av cirka 1 krona för
kubikmeter, medan återstoden i huvudsak utgör arbetslöner. Om man
räknar med att 1 ton kol har ungefärligen samma bränslevärde som 61 kubikmeter
ved, skulle alltså en vedkvantitet, motsvarande 1 ton stenkol,
betinga ett pris av cirka 24 kronor (6X4 kronor). Statens järnvägars
självkostnadspris för stenkol (inberäknat lossningskostnad men oberäknat
fraktkostnad) torde för närvarande icke understiga 18 kronor för ton. Till
sistnämnda belopp måste dock läggas transportkostnaden, vilken till dessa
avlägset liggande förbrukningsplatser blir betydande. Frakten för exempelvis
1,000 kilogram stenkol utgör 18 kronor 90 öre för 500 kilometer. Mot
ett vedpris av cirka 24 kronor för 6 kubikmeter står alltså i detta fall ett
kolpris av cirka 30 kronor för 1 ton. Vedbränslet fordrar visserligen före
användningen en tämligen lång torkningstid (cirka ett år). Även kolbränslets
lagringstid i statens järnvägars förråd är dock i allmänhet avsevärd,
beroende på de stora reservlager av nämnda vara, som vid varje tidpunkt
anses böra hållas. Även efter vederbörlig reduktion för statens
järnvägar i deras egenskap av egen befraktare samt med iakttagande av
övriga priset påverkande faktorer skulle — enligt vad de inhämtade uppgifterna
giva vid handen — en jämförelse mellan stenkol och brännved
åtminstone å ett flertal järnvägslinjer i Norrland och för vissa slag av
transporter ej ställa sig ekonomiskt ofördelaktig för vedbränslets del.
På de finska järnvägarna förekommer för närvarande, enligt vad revisorerna
inhämtat, vedeldning i stor utsträckning. Med hänsyn särskilt till
skogsvårdsintresset har man sträckt sig så långt, att på därvarande statsbanor
ved på sista tiden förbrukats som lokbränsle även då stenkol skulle
1 Anmärkas må, att vid iinska järnvägarna man plägat räkna med ett ännu högre värde
hos veden, nämligen 5.2 kubikmeter ved = 1 ton stenkol.
189 —
rent ekonomiskt ställa sig fördelaktigare. En utredning beträffande användningen
av inhemskt och utländskt bränsle har nu på sista tiden igångsatts.
I avvaktan på resultatet av denna utredning är avsikten att vid de
finska stats järnvägarna bibehålla stenkolet som lokbränsle i nuvarande
omfattning, nämligen omkring en tredjedel av liela bränsleförbrukningen
vid de finska statsbanorna.
Revisorerna vilja erinra om att under krigsåren samt även tiden därefter
veden i icke ringa grad anlitades som lokbränsle på de svenska statsbanorna.
Av järnvägsstyrelsen betraktades visserligen vedeldningen som
en kristidsföreteelse. Denna styrelsens uppfattning motiverades måhända
dock till en viss grad av svårigheterna med handhavandet av de stora,
delvis från bränslekommissionen övertagna vedlagren. Rent tekniskt och
även ekonomiskt voro kristidens erfarenheter av vedeldningen icke mera
ogynnsamma än att styrelsen själv uttalat som möjligt att vedeldning å
vissa avsides liggande och genom skogstrakter löpande linjer komme att
fortsätta även för framtiden såsom mera fördelaktig än koleldning. I
detta avseende få revisorerna hänvisa till järnvägsstyrelsens skrivelse den
19 december 1922 i anledning av riksdagens revisorers då föreliggande
berättelse.
På grund av rådande tryckta konjunkturer på trävarumarknaden samt
de ringa avsättningsmöjligheterna för träkol är tillgången på skogsarbete
i vissa trakter av Norrland för närvarande i hög grad begränsad och behovet
av ytterligare arbetstillfällen mycket stort. Med hänsyn till dessa förhållanden
synes det särskilt önskvärt att statens verk här söka befrämja
avsättningen av inhemskt bränsle. Detta är också av största betydelse för
skogarnas rationella skötsel.
Här anförda synpunkt gäller framför allt vissa norrländska statsbanelinjer,
som genomlöpa skogbärande trakter men dit koltransporterna på
grund av de stora avstånden måste bliva förenade med betydande kostnader.
Därstädes användes dock för närvarande kol för lokomotivens eldning,
medan i omkringliggande skogar stora tillgångar av virke, lämpligt
till lokbränsle, samtidigt ej kunna tillgodogöras.
Det synes revisorerna angeläget, att under samverkan mellan järnvägsstyrelsen
och domänstyrelsen en undersökning kommer till stånd rörande
möjligheterna att vid statens järnvägar anlita inhemskt bränsle för lokomotivens
eldning. Skola de ekonomiska möjligheterna härför föreligga,
förutsättes såsom självklart ändamålsenliga anordningar för vedens anskaffning
och lagring samt dess rationella utnyttjande å lokomotiven ävensom
en i övrigt lämplig och ej för stort tilltagen organisation.
llevisorernas
uttalande.
— 190 —
Anläggningarna
vid
Harsprånget.
Statens vattenfallsverk.
§ 65.
Revisorerna hava besökt statens vattenfallsverks anläggningar vid Harsprånget.
Sedan vid 1918 års riksdag begynnelseanslag beviljats till första utbyggnad
av en elektrisk driftstation vid Harsprånget för en kostnad, beräknad
efter 1913 års prisnivå till omkring 32 miljoner kronor och efter 1918 års
prisnivå till omkring 70 miljoner kronor, har sedermera vid 1921 ås riksdag
beslut fattats om avbrott i arbetena. Detta berodde främst på att ett
företag, med vilket tidigare överenskommits om leverans av kraft, nämligen
aktiebolaget Elektrosalpeter, sedermera frånträdde tidigare hysta
planer på igångsättning av elektrokemisk industri med kraft från den
nya anläggningen. Härigenom bortföll ett efter svenska förhållanden så
ansenligt kraftbelopp som 56,000 kilowatt, motsvarande mer än hälften av
hela den planerade effekten från den tilltänkta kraftanläggningen. Denna
optionsrätt till kraft från Harsprånget var en förutsättning för att avsevärda,
bolaget tidigare tillförsäkrade kraftbelopp vid Trollhättan skulle
kunna återförvärvas.
Innan arbetena avbrötos ansågs dock lämpligt att de först bringades
fram till sådan punkt, att ett gynnsamt utgångsläge för deras framtida
bedrivande kunde uppnås. I överensstämmelse härmed har vid Harsprånget
under åren fram till 1922 utförts grundläggningsarbeten för en
fångdamm i älven, varjämte uppsprängts dels en provisorisk omloppstunnel
vid det blivande dammläget dels ock sänkschakt till maskinsalen och
vissa sänkschakt för avloppstunneln.
På dessa byggnadsarbeten ävensom en del hjälpanläggningar, som utförts
i Porjus, såsom snickerifabrik, bostadsbyggnader, kontor m. m., har
nedlagts ett sammanlagt belopp av 9,510,000 kronor. Värdet av dessa anläggningar
är numera avsevärt mindre. I detta avseende har i en från
vattenfallsstyrelsen införskaffad, den 13 november 1928 dagtecknad promemoria
anförts följande:
»Om man skulle nu verkställa de arbeten, som utförts, och köpa den
materiel, som finnes bokförd på Harsprångets kraftverk, så skulle kostnaden
därför sannolikt icke bliva mer än 4,500,000 kronor. Orsaken till den
betydande värdeminskningen är icke endast att penningvärdet efter byggnadstiden
stigit, utan även att en mängd förberedelsearbeten för de fortsatta
utbyggnaderna i Harsprånget blivit värdelösa. Med hänsyn till
att vissa delar av Harsprångsanläggningarna (mindre byggnader m. m.)
torde komma att flyttas bort och därigenom ännu mera minskas i värde,
får det kommersiella värdet av Harsprångsanläggningarna uppskattas till
ett belopp av endast cirka 3,600,000 kronor.
Det är ovisst, när Harsprånget kan komma att utbyggas. Så länge ökningen
i kraftförbrukningen inom Norrbotten endast utgöres av kraft för
191
motorer och belysning eller elektrokernisk industri i liten skala, kan det
erforderliga krafttillskottet lämpligen anskaffas från Por.jus. Därför bär
också vattenfallsstyrelsen framlagt förslag om eu utbyggnad i långsam
takt av ett nytt tunnelsystem i Porjus. Harsprångets kraftanläggning
förutsätter ett återupplivande av de planer, som föranledde påbörjandet
av denna anläggning, sålunda planerna på järnframställning i stor skala
inom Norrbotten samt större elektrokernisk tillverkning, exempelvis av
kväve (salpeter). Det är omöjligt att avgöra, när dessa planer kunna förverkligas.
Detta beror bland annat mycket på uppfinnareverksamheten
inom respektive industrier. Rent gissningsvis torde man kunna säga, att
det kan dröja 25 år framåt, innan Harsprånget utbygges.
Visserligen kräva anläggningarna i Harsprånget endast en mycket liten
undeiliållskostnad. Alla byggnader äro elektriskt uppvärmda och väl
skyddade för skada genom väta och röta. Underhållskostnaden torde vara
av storhetsordningen 10,000 kronor per år. Men med hänsyn till att byggnaderna
komma att under så lång tid framåt stå oanvända har vattenfallsstyrelsen
inriktat sig på att använda dem på annat håll, så snart tillfälle
gives. Ett egnahem kommer sålunda att denna höst överflyttas från Harsprånget
till Norrfors. Det är dessutom ifrågasatt att till Luleå överflytta
en av de större byggnaderna i Porjus och att till Umeå överflytta
en annan av dessa. Vattenfallsstyrelsen har försökt att avyttra en del
av de egna hemmen till malmfälten och anser det vara tänkbart, att detta
kan lyckas, sedan dels beslut träffats om ökning av malmbrytningen, dels
verksamheten ånyo kommit i gång där.
Det är givetvis nödvändigt att på ett eller annat sätt avskriva det överkapital,
som är bokfört på Harsprånget. En möjlighet i detta hänseende
är, att värdeminskningen kompenseras med en avsättning till förnyelsefond
för Harsprånget med medel ur Porjus kraftverks inkomster. Havsprånget
skulle med andra ord i bokföringshänseende betraktas såsom en
del av Porjusanläggningarna. Om under 25 års tid göres en årlig avsättning
av 150,000 kronor, så kommer detta belopp jämte ränta, att om 25 år
motsvara ett kapital av cirka 7 miljoner kronor, och om man då (om 25 år)
fortsätter hygget, kan man medels de sålunda åstadkomna förnyelsemedlen
utföra byggnadsarbeten som jämte de redan utförda hava ett realvärde
motsvarande det bokförda anläggningskapitalet 9.:>i miljoner kronor.
»
Det kapitalbelopp, som åtminstone tillsvidare utan nytta nedlagts å
kraftverksbyggnaden vid Harsprånget, uppgår till nära 10 miljoner kronor.
Detta kapital har helt anskaffats genom upplåning, varför till anläggningskostnaden
rätteligen höra läggas statens ränteutgifter.
Att avskrivningsåtgärder vidtagas måste jämväl revisorerna finna
angeläget. Det synes dock knappast möjligt att för närvarande bedöma i
vilken omfattning och på vad sätt detta bör ske. Revisorerna förutsätta,
att vattenfallsstyrelsen efter verkställd utredning inkommer till Kungl.
Maj:t med förslag i berörda avseende.
Enligt vad revisorerna vid sitt besök iakttogo, kvarstå alltjämt vid Harsprånget
åtskilliga oanvända bostadshus och andra byggnader. Såsom
av ovanstående promemoria framgår ämnar vattenfallsstyrelsen bortföra
dem som äro obehövliga för att de må komma till nytta på annat håll.
Revisorernas
uttalande.
— 192 —
Ombyggnad
för vattenfallsstyrelsen
m. m.
Revisorerna förutsätta emellertid, att dessförinnan noggranna kalkyler
uppgöras, huruvida en användning för statens behov eller en försäljning i
befintligt skick till den högstbjudande lämnar bästa valutan samt att efter
ett eventuellt bortförande nu utgående kostnad för tillsyn och uppvärmning
nedbringas.
§ 66.
Revisorerna hava avlagt besök inom vattenfallsstyrelsens och Älvkarleö
kraftverks nya lokaler i de staten tillhöriga fastigheterna nr 2, 3 och 9 i
kvarteret Björnen i Stockholm.
Ifrågavarande fastigheter och den staten likaledes tillhöriga fastigheten
nr 1 i samma kvarter bilda ett sammanhängande helt vid Karduansmakaregatan,
Klara Södra Kyrkogatan samt Herkulesgatan. De inköptes
år 1919 för statens vattenfallsverks räkning jämlikt medgivande av samma
års riksdag. Köpesumman utgjorde 1,554,575 kronor 24 öre. För dess
gäldande ävensom för utförande å fastigheterna av vissa byggnadsarbeten
anvisade riksdagen å tilläggsstaten år 1918 ett reservationsanslag å
1,650,000 kronor.
Fastigheterna 2, 3 och 9 hava på sista tiden ombyggts till lokaler för
vattenfallsstyrelsen och kontorslokaler för Älvkarleö kraftverk. Med
iståndsättning av fastigheten nr 1 (hörnhuset mot Klara Södra Kyrkogata
och Karduansmakaregatan) anses tills vidare kunna anstå.
Kostnaderna för den genomförda restaureringen av fastigheterna nr 2,
3 och 9 i kvarteret Björnen hava beräknats ställa sig sålunda:
För kv. Björnen nr 3 och 9 (Rudbeckska huset)
av kapitalökningsanslag ................. |
.................................. kronor 95,000: - |
av driftmedel ..................................... |
................................... » 555,000: - |
butiker och förråd ............................. |
................................... » 29,000: - |
För kv. Björnen nr 2 ......................... |
................................... » 132,000: - |
Summa kronor 811,000: - |
Fastigheterna voro intill sommaren och hösten 1927 uthyrda till olika
affärs- eller bostadsändamål. Några få rum voro dock tidtals använda för
statens vattenfallsverks behov. Vattenfallsstyrelsen framlade tid efter
annan förslag till utförande av ny- och ombyggnad av dessa fastigheter,
men dessa framställningar föranledde icke någon åtgärd.
I statsrevisorernas berättelse för år 1925 framhölls — bland annat —
angelägenheten av, att ett snart avgörande träffades, rörande framtida
användningen av kronans ifrågavarande fastigheter eller deras eventuella
försäljning.
Rörande genomförandet av ifrågavarande ombyggnad och iståndsättning
av lokalerna har från vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 6 december
1928 anförts följande:
1 avvaktan pa avgörande rörande byggnadslängan liar vattenfallsstyrelsen
varit nödsakad att för styrelsens och Älvkarleby kraftverks behov
förhyra lokaler i Stockholm. Kontrakten rörande sålunda förhyrda lokaler
voro träffade för ett flertal år och utgingo hösten 1928. På nyåret
1927 stod därför vattenfallsstyrelsen inför den situationen, att ett snabbt
avgörande måste träffas om sättet för beredande av lokaler för styrelsen
från den 1 oktober 1928. Sedan ett stort antal olika förslag prövats, fann
sig styrelsen böra, särskilt med hänsyn till de från statsmakternas sida
starkt betonade önskemålen om begränsning av utgifterna för kapitalökning,
gå in för en lösning, baserad på användande av befintliga byggnader
inom de ovannämnda, inköpta fastigheterna. En viss komplikation
förefanns därvid på grund av befintligheten av det så kallade »Rudbeckska
huset» inom fastigheten nr 3 och 9, kvarteret Björnen. Detta hus ägde
nämligen, ehuru betydligt förfallet, ett avsevärt kulturhistoriskt värde
och från byggnadsstyrelsens sida hade starkt betonats, att detta hus borde
vid fastigheternas utnyttjande restaureras med iakttagande av stor pietet.
Resultatet av utredningarna blev, att vattenfallsstyrelsen i skrivelse den
29 mars 1927 begärde Kungl. Maj:ts medgivande till iståndsättande av
byggnaderna i fastigheten nr 3 och 9 i kvarteret Björnen. Styrelsen förutsatte
härvid, att de då till 395,000 kronor beräknade kostnaderna, skulle
med 75,000 kronor bestridas med enligt ovanstående redan disponibelt kapitalökningsanslag,
men i övrigt med statens vattenfallsverks driftinkomster.
Den SO april 1927 bifölls vattenfallsstyrelsens framställning på sådant
sätt, att Kungl. Maj:t bemyndigade, styrelsen att av statens vattenfallsverks
driftinkomster taga i anspråk ett belopp av högst 320,000 kronor för
nödigt iståndsättande av ifrågavarande fastigheter i huvudsaklig överensstämmelse
med styrelsens förslag.
Sedermera ingåvos av arkitekten Erik Hahr upprättade huvudritningar
för ombyggnaden, och godkändes dessa av Kungl. Maj:t den 16 december
1927, varvid dock vattenfallsstyrelsen ålades, att i vissa delar av förslaget,
varom byggnadsstyrelsen och riksantikvarien framställt vissa önskemål,
vidtaga de jämkningar, som efter samråd med dessa myndigheter kunna
befinnas lämpliga.
TJnder fullföljande av omändringsarbetena, visade sig emellertid, dels
att vissa förändringar av plananordningarna voro önskvärda, dels att lokalutrymmena
i fastigheterna nr 3 och 9 skulle bliva för vattenfallsstyrelsen
och Älvkarleby kraftverk gemensamt otillräckliga med hänsyn till det
med den ökade rörelsen erforderliga personalbehovet.1 Styrelsen fann
därför nödvändigt att även i viss utsträckning taga i anspråk fastigheten
nr 2 i samma kvarter, varvid våningarna 1 och 2 trappor upp därstädes
iordningsställdes för Älvkarleby kraftverks räkning, under det att 3 trappor
upp anordnades vaktmästarebostad, och bottenvåningen i samma hus
apterades till restaurantlokal, vilket innebär, dels en fördel för verkets
personal, dels möjlighet till högre hyra än eljest skulle kunna ernås för
denna bottenvåning.
När byggnadsarbetena i fråga ursprungligen planerades, förutsattes,
1 Statens vattenfallsverks netto:
år 1926 13.10 mill. kr.
» 1927 14.00 » *
» 1928 ............................................. 14. #o » » (beräknat)
» 1929 15.10 » » -
13 — Hev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. I.
— 194 —
Revisorernas
uttalande.
att eu nödtorftig restaurering skulle ifrågakomma. Vid utförandet liar
emellertid styrelsen funnit förhållandena påkalla ett mera fullständigt
iståndsättande av lokalerna, detta icke minst med beaktande av de kulturliistoriska
intressena. Härigenom hava emellertid lokalerna blivit så väl
iordningställda, att man utan tvivel måste anse skäligt att fördela kostnaderna
för arbetena på en betydligt längre följd av år, än som ursprungligen
avsetts. I viss utsträckning måste givetvis restaureringen vara att
betrakta som en framtida kapitalinvestering, och har styrelsen ansett
riktigt, att därför de cirka 95,000 kronor, som återstodo av kapitalökniilgsanslaget,
i första hand tagas i anspråk för ändamålet. Att märka är, att
i fastigheten nr 3 och 9, kvarteret Björnen, även äro inrymda ett antal
uthyrda butiker samt förrådslokaler och garage för Älvkarleby kraftverk.
Iståndsättande av dessa lokaler liksom av ovannämnda restaurantJokal
har ju varit dikterat av nödvändigheten att få de i anspråk tagna
fastigheterna i sin helhet försatta i ett värdigt skick, och de härå nedlagda
kostnaderna motsvaras även av betydligt ökad hyresavkastning.
Fastigheten nr 1, kvarteret Björnen, är ännu icke ombyggd, och utnyttjas
fortfarande för butiker, privata affärslokaler och bostäder.
Framhållas bör, att definitiva kostnadsuppgifter ännu icke kunna lämnas,
då arbetena ännu icke äro fullt avslutade.
En bifogad tabell visar, att utöver tillgängligt kapitalökningsanslag och
det belopp av 320,000 kronor, som ursprungligen avsetts disponerat av
driftinkomster, en ytterligare kostnad av 235,000 kronor uppkommit för
iordningställande av tjänstelokaler i fastigheterna nris 3 och 9. Att
märka är dock, att härutav 140,380 kronor utgjorde kostnader, som redan
förutsågos bliva framdeles behövliga enligt kostnadsberäkning, som underställdes
Kungl. Maj:ts prövning, samt att dessutom omkring 45,000
kronor använts för tillgodoseende av kulturhistoriska krav.
Det har förutsatts att ombyggnadskostnaderna, givetvis frånsett kapitalökningskostnaden,
95,000 kronor, skola amorteras på 20 år efter 5 procent
ränta samt att på de fasta kostnaderna skall räknas en årsränta av
6 Va procent, inklusive skatter och övriga onera samt smärre reparationer.
Av uppgjorde beräkningar framgår, att vattenfallsstyrelsen genom ianspråktagande
av nu ifrågavarande fastigheter förskaffat sig lokaler med
en nyttig golvyta av sammanlagt 2.924 kvadratmeter till en beräknad årskostnad
av 117,203 kronor eller cirka 40 kronor 10 öre per kvadratmeter.
Till jämförelse må anföras att de lokaler, som styrelsen disponerade den
1 oktober 1927, innehöllo sammanlagt en nyttig golvyta av 2,105 kvadratmeter,
och betingade en hyra av sammanlagt 89,500 kronor eller 42 kronor
50 öre per kvadratmeter.
Ifrågavarande ombyggnad, vilken nu i det närmaste står färdig, synes,
såvitt revisorerna kunnat finna, innebära en i stort sett lycklig lösning av
vattenfallsstyrelsens lokalfråga. Trots att de redan befintliga byggnaderna
av kulturhistoriska skäl måst bibehållas, har dock utvunnits ändamålsenliga
nya ämbetslokaler. Tack vare vissa utrymmens uthyrning för affärsändamål
skulle också enligt verkställda kalkyler förräntningen av
byggnadskapitalet komma att ställa sig gynnsam.
Den betydande merkostnad, som uppkommit i förhållande till kostnadsberäkningarna,
hava revisorerna dock ej kunnat undgå att uppmärk
-
Hamma. Frågan om medels beredande för ombyggnaden hade oek enligt
revisorernas mening varit av beskaffenhet att böra underställas riksdagens
prövning.
§ 67.
Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m.
A sid. 237 och följande i del I av sin år 1927 avgivna berättelse framlade
revisorerna en översikt av bland annat de anslag av lånemedel som av
riksdagen beviljats för olika ändamål, samt de beslutade anläggningar,
företag och anordningar för statens affärsdrivande verk, för vilka medel
återstode att anvisa; och meddelade revisorerna eu på grund av berörda
översikt verkställd beräkning av beloppet av de medel, som skulle behöva
upplånas under de närmaste åren.
Till fullföljande av nämnda redogörelse anse sig revisorerna böra även
i denna revisionsberättelse meddela vissa uppgifter i fråga varan de hänseenden.
Till eu början få revisorerna lämna nedanstående i tabellform uppställda
>; Översikt av för åren 1855—30 juni 1929 anvisade lånemedel».
I tabellen äro ej upptagna de tillfälliga lånemedel å respektive 27,000,000
kronor till täckning av neutralitetskostnader och 135,648,300 kronor till
täckning av brist i 1918 års riksstat, som voro uppförda bland inkomsterna
respektive 1917 och 1918 års riksstater, liksom ej heller de anslag av tillfälliga
lånemedel, vilka anvisats såsom rörelsekapital för kristidskommissionerna.
Samtliga i tabellen upptagna anslag till verkliga utgifter hava anvisats
till utgående av tillfälliga lånemedel. Så är oek fallet med förlaget till
statsverket till täckande av vissa förskjutna kostnader, anslagen till rörelsekapital
och varukredit, ävensom vissa belopp av låneunderstöden
och av anslagen till utlåningsfonderna samt statens affärsverksamhet.
Anslagen av tillfälliga lånemedel, anvisade till och med riksstaten för
budgetåret 1928/1929, uppgå sammanlagt till ett belopp av 194,821,632 kronor,
därav för verkliga utgifter 43,688,581 kronor och för utgifter till kapitalökning
151,133,051 kronor, vilka belopp böra ökas med de summor, varmed
vissa förslagsanslag, anvisade att utgå av tillfälliga lånemedel, överskridits.
Härav hava från riksgäldskontoret utbetalts inalles 181,077,726
kronor 98 öre och till riksgäldskontoret intill den 1 innevarande december
återbetalats sammanlagt 118,192,818 kronor 11 öre, vadan riksgäldskontorets
fordran å ifrågavarande anslag nämnda dag utgjorde 62,884,908 kronor
87 öre.
196
Översikt av för åren 1855—
Till utgifter f 5 (
Statens affärsverksamhet
Anvisat |
Post- verket kr. |
Telegraf- verket kr. |
Statens järnvägar kr. |
Statens vattenfalls- verk kr. |
Statens repro- duk- tions- anstalt kr. |
Summa sta-tens affärs-verksamhet kr. |
Statens aktier kr. |
Statens utlånings- fonder kr. |
1855—1911 |
_ |
45,064,400 |
402,033,243 |
49,232,248 |
- |
496,329,891 |
5,000,000 |
143,432,511 |
1912 |
— |
4,000,000 |
15,684,900 |
13,950,000 |
— |
33,634,900 |
— |
10,155,000 |
1913 |
— |
4,000,000 |
15,437,300 |
13,705,000 |
— |
33,142,300 |
— |
11,663,000 |
1914 |
— |
4,600,000 |
17,084,000 |
9,123,000 |
— |
30,807,000 |
— |
11,507,000 |
1915 |
— |
4,975,000 |
20,278,600 |
7,410,000 |
— |
32,663,600 |
9,775,000 |
|
1916 |
— |
5,800,000 |
19,000,000 |
7,175,000 |
— |
31,975,000 |
— |
1,500,000 |
1917 |
1,493,400 |
7,250,000 |
37,624,400 |
10,386,500 |
56,754,300 |
— |
11,910,000 |
|
1918 |
2,515,000 |
30,021,700 |
111,216,700 |
23,745,000 — |
167,498,400 |
1,010,000 |
17,850,000 |
|
1919 |
1,173,600 |
28,442,300 |
111,442,400 |
24,449,260 |
— |
165,507,560 |
— |
21,780,000 |
1920 |
3,714,600 |
33,127,600 |
1 83,543,100 |
40,323,050 |
— |
160,708,350 |
— |
18,840,000 |
1921 |
5,925,500 |
35,598,900 |
2101,134,100 |
45,742,300 |
— |
188,400,800 |
1,250,000 |
22,580,000 |
1922 |
1,289,900 |
20,885,000 |
3 32,782,000 |
21,437,530 |
76,394,430 |
750,000 |
19,420,000 |
|
4/i—33/g 1923 |
400,000 |
15,000,000 |
5,043,100 |
3,750,000 |
24,193,100 |
— |
11,250,000 |
|
1923—1924 |
800,000 |
16,200,000 |
414,212,500 |
9,889,000! — |
41,101,500jl5,000,000 |
31,390,000 |
||
1924—1925 |
971,000 |
7,000,000 |
5,524,900 |
4,150,000 |
— |
17,645,900 |
4,000,000 |
15,550,000 |
1925—1926 |
700,000 |
600,000 |
12,946,000 |
7,450,000 |
— |
21,696,000 |
— |
17,200,000 |
1926—1927 |
847,000 |
11,459,700 |
6,900,000 |
4,170,000'' — |
23,376,700 |
— |
12,590,000 |
|
1927—1928 |
1,133,975 |
9,347,000 |
6,805,000 |
2,100,000 |
41,000 |
19,426,975 |
— |
8,625,000 |
1928—1929 |
2,484,000 |
8,431,000 |
7,575,000 |
4,370,350 |
— |
22,860,350 |
4,904,400 |
11,855,000 |
Summa |
23,447,975 |
291,802,600 1,026,267,243j.302,558,238! 41,000 |
1,644.117,056 |
31,914,400 |
408,872,511 |
1 Häri ingår gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfalls
2
Häri ingår gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverket
samt statens järnvägar och vattenfall sverk för bekämpande av arbetslösheten å 9,000,000 kronor.
3 Häri ingår gemensamt anslag för telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk för
4 Häri ingår gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfalls
5
Härav återbetalningar kr. 3,208,213: —, i anspråk tagna reservationer kr. 10,786,648: — och ny
6 Härav återbetalningar kr. 2,934,670: —, i anspråk tagna reservationer kr. 232,948: — och ny upp
Anm.
1- Av de i denna tabell upptagna anslagen komma följande belopp ej att disponeras: TelegrafStatens
aktier 125,000 kronor, Statens utlåningsfonder 5,000,000 kronor, Kostnader för tobaksmonopolet
43,956,167 kronor.
Anm. 2. Å riksstaterna för budgetåren 1924/1927 hava för telegrafverket och statens vattenfallsverk
visats på tidigare riksstater men ej tagits i anspråk för sitt ursprungliga ändamål.
— 197 —
"“/* 1929 anvisade lånemedel.
k a p i t a |
1 ö k n i n |
g |
||||||
Kostnader för tobaks- monopolet |
Spannmåls- lagerlius och fryshus |
Förlag |
Låne- under- stöd |
Rörelse- kapital |
Vara- kredit |
Summa |
Till verkliga utgifter |
Summa anvisade lånemedel |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
644,762,402 |
644,762,402 |
|||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
43,789,900 |
— |
43,789,900 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
44,805,300 |
— |
44,805,300 |
— |
— |
— |
— |
— |
42,314,000 |
— |
42,314,000 |
|
100,000 |
— |
— |
— |
— |
42,538,600 |
— |
42,538,600 |
|
20,200,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
53,675,000 |
— |
53,675,000 |
8,650,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
77,314,300 |
— |
77,314,300 |
— |
10,500,000 |
20,502,949 |
3,350,000 |
— |
— |
220,711,349 |
28,280,612 |
248,991,961 |
— |
— |
— |
65,000 |
— |
— |
187,352,560 |
7,132,000 |
194,484,560 |
— |
1,300,000 |
— |
— |
— |
— |
180,848,350 |
5,013,669 |
185,862,019 |
— |
— |
— |
5,909,780 |
50,000 |
10,000,000 |
228,190,580 |
1,255,300 |
229,445,880 |
— |
— |
3,020,000 |
— |
— |
99,584,430 |
7,000 |
99,591,430 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
35,443,100 |
— |
35,443,100 |
— |
— |
— |
6,710,000 |
— |
— |
94,201,500 |
- |
94,201,500 |
— |
— |
— |
2,000,000 |
— |
— |
39,195,900 |
2,000,000 |
41,195,900 |
— |
— |
— |
11,710,000 |
— |
— |
50,606,000 |
— |
50,606,000 |
— |
— |
— |
12,366,455 |
— |
— |
48,333,155 |
— |
48,333,155 |
— |
— |
— |
2,282,180 |
— |
— |
30,334,155 |
— |
6 30,334,155 |
— |
8,888,842 |
845,000 |
— |
— |
49,353,592 |
— |
6 49,353,592 |
|
28,950,000 |
11,800,000 |
29,391,791 |
48,258,415 |
50,000 |
10,000,000 |
2,213,354,173 |
43,688,581 |
2,257,042,754 |
verk iör uppförande av bostadshus å 7,500,000 kronor.
verk för uppförande av bostadshus å 10,000,000 kronor samt gemensamt anslag till arbeten vid telegraf
bekämpande
av arbetslösheten å 5,000,000 kronor,
verk å 2,000,000 kronor för uppförande av bostadshus,
upplåning kr. 16,344,294: —.
låning kr. 46,185,974: —.
verket 15,000,000 kronor, Statens järnvägar 15,001,885 kronor, Statens vattenfallsverk 30,000 kronor,
303,239 kronor, Låneunderstöd 4,496,000 kronor och Verkliga utgifter 4,000,043 kronor. Summa
anvisats respektive 21,805,300 kronor och 1,500,000 kronor att täckas av fasta lånemedel, som an -
— 198 —
På grundval av från statens affärsdri vande verk införskaffade uppgifter
har upprättats följande tablå över av riksdagen beslutade anläggningar,
företag och anordningar för nämnda affärsverk, för vilka de erforderliga
anslagen icke före den 1 oktober 1928 i sin helhet beviljats av riksdagen,
anvisats av Kungl. Maj:t eller disponerats av vederbörande verk. 1 2 3 4 * 6
B |
e v i 1 j a t |
||||
} i |
Beräknad kostnad. kr. |
Beviljat av M/e 1929 kr. |
Därav kr. |
Därav dispo-nerat genom |
Återstår kr. |
i 4". , Postverket. Inköp av viss fastighet i Barås in. m. |
1 207,000 |
2 . 207,000: — |
3 207,000: — |
4 1107,000: — |
5 |
Inköp av visst område i kvarteret |
835,000 |
667,000: — |
667,000: — |
217,000: — |
168,000 |
Inköp av fastigheter ..................... i . , . . ■ |
— |
2-4 134,744: 3 7 |
134,744: 37 |
— |
— |
1 ! Telegrafverket. Stationsbyggnad i Alingsås ............ |
; 230,000 |
230,000: — |
230,000: — |
||
Stationsbyggnad i Malmö ............... |
980,000 |
500,000: — |
500,000: — |
— |
480,000 |
Telefonstationsbyggnad i kvarteret Pe-larbacken Större i Stockholm...... |
891,000 |
891,000: — |
891,000: — |
121,000: — |
|
Telefonstationsbyggnad i kvarteret Ad-lem mindre i Stockholm ............ |
340,000 |
340,000: — |
340,000: — |
_ |
|
Fortsatt utveckling av statens telefon-och telegrafväsende..................... |
_ |
6 o.6 15,000,000: — |
15,000,000: — |
5,000,000: — |
_ |
1 Därav kr. 57,000 lör inköp av tomt.
2 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1928 kvarstod olyftat.
3 Beloppet skall utgå av vissa besparade anslagsmedel.
4 Därutöver äger postverket använda för nu ifrågavarande ändamål ett belopp av kr.
62,600, utgörande en postverkets fordran hos telegrafverket på grund av överlåtelse till sist
nämnda
verk av eu fastighet i kvarteret Kristina i Ystad.
6 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successive fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1928 kvarstod olyftat.
6 Därutöver hava anvisats dels kr. 2,236,000 av de å tilläggsstat för åren 1921 och 1922
samt å riksstaten för budgetåret 1923—1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten å
tillhopa kr. 16,000,000, dels kr. 614,000 av nedanstående anslag till bostadshus för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk, dels ock kr. 1,000,000
av det å 1922 års tilläggsstat under femte huvudtiteln uppförda anslaget till bekämpande
av arbetslösheten å kr. 85,000,000.
1 |
* |
» |
t |
5 |
|
Slutens järnvägar. Omläggning av västra stambanans in-gångslinje över Hammarbyleden |
.. . 1 |
||||
samt förbättrade anordningar vid |
• • |
11,645,000 |
2,250,000. |
||
| Stockholms centralstation in. in. |
114,500,000 |
12,250,000 |
12,250,000 |
||
j i Göteborg.............................. iHuvudrangerbangård vid Hallsberg |
2,275,000 |
1,700,000 |
1,700,000 |
600,000 |
575,000 |
m. m. ...................................... |
''5,670,000 |
5,670,000 |
5,670,000 |
5,335,000 |
— |
Spårarbeten å malmbanan.............. |
399,500 |
3 o.4 399,500 |
399,500 |
100,000 |
— |
! Gångbroar och gångtunnlar ............ |
— |
6 100,000 |
100,000 |
— |
|
Ny malmvagnsverkstad vid Notviken |
"915,000 |
825,000 |
825,000 |
582,000 |
90,000 |
Dubbelspår Tranås—Anebv och Sand- |
4,735,000 . ’ '' |
||||
| sjö—Sävsjö................................. i Anordningar för förbättrad drifts- |
7 5,375,000 |
8 5,375,000 |
5,375,000 . |
||
ekonomi vid vissa lokomotivstationer |
— |
6 100,000 |
100,000 |
-— |
■ •■ •'' : '' ■ *; ‘ 1 |
Tillbyggnad av lokomotivstallar vid |
•• 100,000 |
||||
| banan ....................................... |
150,000 |
4 150,000 |
150,000 |
||
Beredande av ökade utrymmen för |
125,000 |
||||
'' städer i Kiruna............................ Anordnande av bostadslägenheter vid |
125,000 |
1 o.0125,000 |
|||
j Abisko station ........................... |
40,000 |
4 o.1 2 * 4 5 6 7 * * 10 40,000 |
40,000 |
— :■ |
. — |
jSkenfria vägkorsningar m. m. ......... Telegraf- och sekti onstelefonledningar |
— |
6 250,000 |
250,000 |
— |
|
samt kabelarbeten ..................... |
— |
6 100,000 |
100,000 |
• —- |
— |
| Växel- och signalsäkerhetsanläggningar |
— |
6 415,000 |
415,000 |
||
1 mindre arbeten........................... |
— |
6 900,000 |
900,000 |
— |
— |
1 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 12,250,000.
2 » » » » » 6,550,000.
8 Därutöver beviljade kr. 110,500 hava för Kungl. Maj:t anmälts såsom obehövliga för
anslagsändamålet.
4 Beloppet skall utgå av vissa besparade anslagsmedel.
5 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successive fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1928 kvarstod olyftat.
6 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 825,000.
7 » » » » » 5,010,000.
* Därav kr. 750,000 av anslag till vissa arbeten, med vilkas utförande ansetts böra tillsvidare
anstå, samt kr. 1,605,000 av överskott å anslag till andra byggnadsföretag.
" Därutöver beviljade kr. 35,000 hava för Kungl. Maj:t anmälts såsom obehövliga för
anslagets ändamål.
10 Därutöver beviljade kr. 50,000 hava för Kungl. Maj:t anmälts såsom obehövliga för
anslagets ändamål.
— 200 —
l |
2 |
8 |
4 |
5 |
|
Statsbanan Hällnäs—Stensele ......... Statsbanan Jörn—Gubblijaure ......... Inlandsbanan mellan Volgsjön och |
1 19,875,000 4 7,150,000 |
2 15,375,000 7,150,000 |
15,375,000 7,150,000 |
14,725,000 6,070,000 |
3 3,500,000 |
Gällivare.................................... Markförvärv ................................. Genomgående tryckluftbroms beträf-fande statens järnvägars rullande |
65,450,000 |
‘o.8 36,050,000 7 561,600 |
36,050,000 561,600 |
33,880,000 |
s 29,100,000 |
materiel ................................... Statens vatten fallsverk. |
8 18,100,000 |
9 13,600,000 |
13,600,000 |
13,260,000 Säger |
10 _ 35,515,000 ! |
reglering................................... |
11 3,650,000 |
3,550,000 |
3,550,000 |
3,550,000 |
100,000 |
Veckoreglering av Göta älv ........... |
5,000,000 |
1,400,000 |
1,400,000 |
— |
3.600,000 |
Dalälvens reglering ........................ |
12 1,519,490 |
1,519,490 |
1,519,490 |
1,499,140 |
— |
Angkraftstation i Västerås............... Veckoreglering av Motala ström mel- |
9,515,000 |
9,115,000 |
9,115,000 |
8,515,000 |
400,000 ! |
lan Vättern och Boren ............... |
1,400,000 |
700 000 |
700,000 |
700,OCX) |
700,000 1 |
I Kostnaden tidigare beräknad till kr. 18,875,000.
* Därutöver hava anvisats kr. 1,000,000 av de å tilläggsstat för åren 1921 och 1922 samt
a riksstaten för budgetaret 1923/1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets samt
statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten å tillhopa
kr. 16,000,000.
3 Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.
4 Utgör kostnaden för bandelen Jörn—Arvidsjaur. Kostnaden för banan i dess helhet
har tidigare beräknats till kr. 8,180,000.
° Därutöver hava anvisats kr. 200,000 av de å tilläggsstat för åren 1921 och 1922 samt
a riksstaten för budgetaret 1923/1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten å
tillhopa kr. 16,000,000, ävensom kr. 150,000 av de å 1921 års tilläggsstat under femte
huvudtiteln uppförda anslagen till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd å
tillhopa kr. 34,500,000. Av berörda belopp å kr. 150,000 hava emellertid enligt senare
meddelad föreskrift kr. 3,200 använts till automobilvägbyggnad i Bohuslän och kr. 46,800 till
täckande av merkostnad genom beställning hos svenskt industriföretag av järnöverbyggnaden
till stora bågspannet för bron över Hammarbyleden vid Årsta holmar.
e Därav kr. 1,200,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader.
Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1928 kvarstod olyftat.
" Kostnadsberäkningarna äro grundade på förutsättningen, att de under andra kvartalet 1925
kalkylerade priserna icke komma att för den återstående monteringen avsevärt överskridas.
Kostnaden tidigare beräknad till kr 24,022,000.
9 Därutöver beviljade kr. 1,200,000 skola enligt riksdagens beslut användas för vissa
andra ändamål.
10 Återstående beloppet, kr. 4,500,000, skall enligt järnvägsstyrelsens beslut utgå av tillgängliga
förnyelsefondsmedel.
II Kostnaden tidigare beräknad till kr. 3,550,000.
15 Statens andel i kostnaden.
— 201 -
1 |
2 |
« |
4 |
5 |
|
Reglering och upprensning av Motala |
1 1,205,000 |
100,000 3 21,500,000 |
i ? 1,105,000 | |
||
Inköp av vattenfall och fastigheter |
20,494,818: 52 |
20,494,818: 62 |
|||
Säger |
5,905,000 ; |
||||
Gemensamt anslag för postverket, tele-grafverket samt statens järnvägar och |
|||||
vattenfallsverk. |
|||||
Bostadshus för tjänstemän vid post-verket, telegrafverket samt statens |
17,500,000 |
17,500,000 17,031,391: bo |
— |
||
Statens domäner. |
|||||
.Jägmästarebostäder i vissa revir...... |
2,223,384 |
‘o.51,823,384 |
1,711,216: 7 8 |
1,651,826: — |
- |
Summa |
42,068,000 j |
1 Statens andel i kostnaden.
- Ifrågavarande belopp kommer ej att begäras av 1929 års riksdag.
3 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1928 kvarstod olyftat.
* Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.
6 Därutöver beviljade kr. 400,000 hava såsom obehövliga för anslagsändamålet tagits i
anspråk för finansiering av riksstaten för budgetåret 1927/1928.
Enligt förestående tablå skulle för fullföljandet av de å densamma upptagna
anläggningar, företag och anordningar i överensstämmelse med före
den 1 oktober 1928 uppgjorda planer och kostnadsberäkningar erfordras,
att riksdagen beviljade ytterligare anslag till ett sammanlagt belopp av
42,068,000 kronor. Härav äro emellertid de för statsbanan Hällnäs—Stensele
samt inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare beräknade beloppen,
tillhopa 32,600,000 kronor, avsedda att täckas av andra statsinkomster än
lånemedel.
Under förutsättning av oförändrat medelsanskaffningssätt skulle alltså för
ifrågavarande anläggningar m. m. återstå att upplåna 9,468,000 kronor.
Av de anslag av lånemedel för utgifter till kapitalökning, som riksdagen
anvisat för tiden till och med den 30 juni 1928, återstodo den 1 innevarande
december att utbetala 62,787,424 kronor 67 öre. Då härtill lägges det belopp
av 9,468,000 kronor, som enligt vad ovan meddelats återstår att anvisa för
beslutade företag, anläggningar och anordningar, därest dessa komma att
enligt hittills uppgjorda kostnadsberäkningar fullbordas och medlen därför
anskaffas genom upplåning, kommer man till ett belopp av 72,255,424 kronor
67 öre, som inom de närmaste åren skulle behöva utbetalas av upplånade
medel.
— 202 —
$ 68.
Kristidskommissionernas avveckling. 1
På grund av förefintliga räkenskaper hava revisorerna låtit upprätta
följande tabeller till belysande av kristidskommissionernas fortsatta avveckling.
Tillgångar
Bränslekommissionen i likvidation.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
688,615: o 5
Inkomster:
Anmärkningsmedel ...........................................
Efter rättegångar m. m. influtna medel......
5,375: is
43,357: so 48,732: 9 3
Från statskontoret...
Leverering:
.......... 250,000: -
Summa 987,347: 9 8
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar................ .................................................. 55,836: os
Resekostnader ................................... 3,884: 12
Inkasso- och rättegångskostnader ................................ 3,117: so
Diverse omkostnader ...........:.-.y.................1,176: 29
Vedkonto:
Ersättningar för utstämplad, men ej
avverkad skog .................................... 36,362: 8 7
Restersättningar för avverkad ved....... 23,377: 3 6
Diverse ersättningar................................ 8,819:6 5 68,559:8 8 132,573:8 4
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................ 100: —
Innestående i bank ..............................i....... .......... 176,292: 36
Fordringar ..............................i............................ 82,456: 95
Värde å inventarier m. m., som överlämnats till
; byggnadsstyrelsen m. fl. ämbetsverk ................ 595,924:8 3
854,774: 14
Summa 987,347: 9 8
— 203 —
Statens industrikommissions fond.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................
Inom linjen 3,799,104: 24
Summa
Kredit.
Utgifter:
Konkurskostnader m. m.................................
Avförda till fordringar inom linjen............
55: 6 9
2,056: 9 5
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ....................................................
Fordringar inom linjen:
Lager av metaller i Leningrad 3,750,856: 4 8
Fordran hos Naftaindustri- och
handelsbolaget Mazout i Leningrad
.......................................
Dito hos C. M. Karlsson, Halmstad
Dito hos T. B. A. Kuschel, Göteborg
............................................
Summa
48,247: 7 6
2,056: 9 5
100: — 3,801,261: 19
Statens folkhushållningskommissions fond.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ....................................................................................
Inkomster:
Ersättning för vissa varor, rättegångskostnader
m. m..................................................................... 121,463: 4 3
Intressemedel ................................................................ 217,824: i e
Återdebiterade ............................................................ 302:15
Summa
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder .......................................................................
52,408: io52,
408: io
2,112: 64
50,295: 4 6
52,408: io
1,273,990: 8 9
339,589: 7 4
1,613,580: 6 3
1,843: se
204 —
Utgifter:
Arvoden till ombud........................................................ |
10,960: — |
|
Expeditionskostnader .................................................... |
185:45 |
|
Ersättning för vissa varor............................................ |
33,314: is |
|
Avskrivningar ................................................................ |
681,811: so |
726,271: 18 |
Balans den 30 juni 1928: |
||
Innestående i bank ........................................................ |
611,816: 6 8 |
|
Fordringar........................................................................ |
273,649: 21 |
885,465: 8 9 |
Summa 1,613,580: «3
Av revisorerna avlagda besök, vilka ej föranlett något uttalande eller
någon erinran från revisorernas sida.
Av revisorerna avlagda besök vid nedannämnda statens verk och inrättningar
in. in. hava icke föranlett något uttalande eller någon erinran
från revisorernas sida, nämligen vid
Abisko meteorologiska anstalt, småskoleseminariet i Haparanda, samskolan
i Haparanda, domkapitlet i Luleå, mosskulturföreningens försöksgård
å myr.jord i Gisselås, Ströms kommunala mellanskola, småskoleseminariet
i Lycksele, tullkammaren i Kiruna, Kiruna kommunala
mellanskola, tullstationen i Övertorneå, skolhemmet i Matarengi,
folkhögskolan och lantmannaskolan i Matarengi, länsstyrelsen i Luleå,
bergmästarexpeditionen i Luleå, garnisonssjukhuset i Boden, arméns
intendenturförråd i Boden, artilleriets tygverkstäder i Boden, länsstyrelsen
i Vänersborg, länsstyrelsen i Göteborg, Älvsborgs regemente i
Borås, kasernbygget i Lund, länsstyrelsen i Malmö, navigationsskolan i
Malmö, länsstyrelsen i Karlskrona, vissa kustartilleriets anläggningar vid
Karlskrona, ammunitionsfabriken å Marieberg, fälttelegrafkårens kasernetablissement
å Kungsholmen, lots- och fyrstationen å Sandhamn, postkontoret
i Åsele, telegrafstationen i Åsele, jägmästarbostaden i Jokkmokk,
statens såg i Porjus, kraftverket i Porjus, järnvägsstationen i Hedeviken,
poststationen i Tännäs, järnvägsstationen i Hede, järnvägsstationen i
Röjan. järnvägsstationen i Ulriksfors, Fågelbergets kronopark, poststationen
i Pajala, poststationen i Morjärv, telegrafstationen i Lycksele, järnvägsbyggnaden
Lycksele—Stensele, hållplatsen Arvån å järnvägslinjen
Lycksele—Hällnäs, telegrafstationen i Kiruna, postkontoret i Övertorneå,
telegrafstationen i Övertorneå, postkontoret i Haparanda, telegrafstationen
i Haparanda, postkontoret i Luleå, telegrafstationen i Luleå, postkontoret,
i Vänersborg, telegrafstationen i Vänersborg, statens vattenfallsverks anläggningar
vid Trollhättan, telegrafstationen i Trollhättan, postkontoret i
Borås, telegrafstationen i Borås, statens järnvägars centralverkstad i
Malmö, ångfärjestationen i Malmö, telegrafstationen i Malmö, flygstationen
i Malmö, järnvägsstationen i Osby, postkontoret i Osby, telegrafstationen
i Sölvesborg, postkontoret i Karlshamn, telegrafstationen i Karlshamn,-postkontoret i Ronneby, telegrafstationen i Ronneby.
— 206 —
Under revisionens gång hava besök avlagts å nedan nämnda platser och
hava i dessa besök deltagit följande revisorer, nämligen:
vid Flodakolonien: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson, Larson,
Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och
Magnusson;
vid Abisko meteorologiska anstalt: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Larson, Bengtsson, Borg, Magnusson och Olsson;
vid poststationen i Pajala: undertecknade Nilsson, Björnsson och Magnusson;
vid
tullstationen i Övertorneå: undertecknade Björnsson, Larson och
Magnusson;
vid postkontoret i Övertorneå: undertecknad Lindgren;
vid telegrafstationen i övertorneå: densamme;
vid skolhemmet i Matarengi: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson och Olsson;
vid folkhögskolan och lantmannaskolan i Matarengi: undertecknade
Nilsson, Björnsson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg och CarlssonFrosterud;
vid
poststationen i Morjärv: undertecknade Nilsson, Björnsson, Lindgren
och Magnusson;
vid småskoleseminariet i Haparanda: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg och
Carlsson-Frosterud;
vid samskolan i Haparanda: undertecknade Svensson, Larson, Bengtsson
och Borg;
vid järnvägsstationen i Haparanda: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud
och Magnusson;
vid postkontoret i Haparanda: undertecknade Nilsson, Larson, Strömberg,
Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid telegrafstationen i Haparanda: desamme;
vid tullkammaren i Haparanda: undertecknade Larson och Strömberg;
vid nomadskolan i Laimoviken: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Ericson och Bengtsson;
vid nomadskolan i Jukkasjärvi: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Larson, Lindgren, Ericson. Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud,
Magnusson och Olsson;
vid yrkesskolorna i Kiruna: desamme;
vid tullkammaren i Kiruna: undertecknade Larson, Strömberg, Borg,
Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid kommunala mellanskolan i Kiruna: undertecknade Larson, Lindgren,
Strömberg, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson och Olsson;
— 207 —
vid postkontoret i Kiruna: undertecknade Strömberg, Borg'' och Magnusson;
vid
telegrafstationen i Kiruna: undertecknade Larson, Strömberg, Borg
och Magnusson;
vid statens såg i Porjus: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och Olsson;
vid kraftverket i Porjus: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson
och Olsson;
vid jägmästareexpeditionen i Porjus: undertecknade Bengtsson, Borg och
Magnusson;
vid vissa tjänstebostäder vid Harsprånget: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud,
Magnusson och Olsson;
vid jägmästarbostaden i Jokkmokk: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Lindgren, Ericson, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid postexpeditionen i Jokkmokk: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Lindgren, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid radiostationen i Boden: undertecknade Larson, Strömberg, CarlssonFrosterud
och Magnusson;
vid vissa statens järnvägsanläggningar i Boden: undertecknade Björnsson,
Larson, Borg och Magnusson;
vid garnisonssjukhuset i Boden: undertecknade Nilsson, Svensson, Lindgren,
Ericson, Bengtsson och Borg;
vid arméns intendentur förråd i Boden: desamme;
vid artilleriets tygverkstäder i Boden: desamme;
vid Norrbottens regemente i Boden: undertecknade Björnsson, Larson,
Strömberg och Magnusson;
vid kommunala mellanskolan i Boden: undertecknad Olsson;
vid postkontoret i Boden: undertecknade Björnsson, Larson, Strömberg
och Carlsson-Frosterud;
vid postdirektionen i Boden: desamme;
vid lantmäter ikontor et i Luleå: undertecknade Björnsson, Strömberg,
Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid tullkammaren i Luleå: desamme;
vid domkapitlet i Luleå: undertecknade Svensson, Lindgren, Ericson,
Bengtsson, Borg och Olsson;
vid länsstyrelsen i Luleå: undertecknade Björnsson, Strömberg, Carlsson-
Frosterud och Magnusson;
vid riksbankens avdelningskontor i Luleå: undertecknade Lindgren,
Ericson och Borg;
vid bergmästarexpeditionen i Luleå: undertecknade Björnsson, Strömberg,
Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid postkontoret i Luleå: undertecknade Lindgren och Borg;
— 208 —
vid telegrafstationen i Luleå: desamme;
vid seminariet i Luleå: undertecknade Bengtsson, Borg och Olsson;
vid hospitalet i Piteå: undertecknade Svensson, Ericson, Strömberg,
Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och Olsson;
vid statens sågverk å Lövholmen: undertecknade Björnsson, Lindgren,
Borg och Magnusson;
vid småskolseminariet i Lycksele: undertecknade Björnsson, Larson,
Ericson, Strömberg, Borg och Carlsson-Frosterud;
vid telegrafstationen i Lycksele: undertecknade Björnsson, Larson och
Strömberg;
vid järnvägsbyggnaden Lycksele—Stensele: undertecknade Lindgren,
Bengtsson, Borg och Carlsson-Frosterud;
vid hållplatsen Arvån å järnvägslinjen Lycksele—Hällnäs: undertecknade
Björnsson, Larson, Strömberg, Borg, Carlsson-Frosterud och Olsson;
vid postkontoret i Åsele: undertecknade Nilsson, Svensson, Lindgren,
Ericson och Carlsson-Frosterud;
vid telegrafstationen i Åsele: desamme;
vid Böle kolonisationsföretag: undertecknade Nilsson, Svensson, Larson,
Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid K de kolonisationsf öretag: undertecknade Nilsson, Svensson, Larson,
Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
Vid Fågelsta kronotorpskoloni: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, CarlssonFrosterud
och Magnusson;
vid Simsjölandets kolonisationsf öretag: undertecknade Nilsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och
Magnusson;
vid Granbergets kolonisationsf öretag: undertecknade Björnsson, Svensson,
Larson, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och
Magnusson;
vid Aronsjökullarnas kolonisationsf öretag: undertecknade Nilsson, Larson,
Lindgren, Borg, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid Mörtingselbergets kolonisationsf öretag: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud
och Magnusson;
vid nwsskultur föreningens försöksgård å myr jord i Gisselås: undertecknade
Nilsson, Björnsson, Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg,
Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid Ströms kommunala mellanskola: undertecknad Olsson;
vid järnvägsstationen Hedeviken: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud
och Magnusson;
vid poststationen Tännäs: undertecknade Nilsson, Björnsson och Carlsson-Frosterud
;
— 20!)
vid järnvägsstationen Hede: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud,
Magnusson och Olsson;
vid järnvägsstationen Ro jam: undertecknade Nilsson, Bjömsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson
och Olsson;
vid järnvägsstationen Ulriksfors: desamme;
vid Fågelbergets kronopark: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, CarlssonFrosterud
och Magnusson;
vid de s. k. folkhögskolekurserna i Härjedalen: desamme;
vid anstalten för sinnesslöa kvinnor i Vänersborg: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson,
Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson och Olsson;
vid dövstumskolan i Vänersborg: undertecknade Nilsson, Larson, Bengtsson,
Borg, Carlsson-Frosterud och Olsson;
vid straffängelset i Vänersborg: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud
och Magnusson;
vid hospitalet i Vänersborg: undertecknade Larson, Strömberg, Bengtsson,
Borg och Carlsson-Frosterud;
vid lantmäterikontoret i Vänersborg: undertecknade Nilsson, Svensson,
Lindgren och Ericson;
vid länsstyrelsen i Vänersborg: undertecknade Nilsson, Bjömsson, Svensson,
Lindgren, Ericson och Magnusson;
vid riksbankens avdelningskontor i Vänersborg: undertecknade Nilsson,
Lindgren och Magnusson;
vid postkontoret i Vänersborg: undertecknade Larson och Borg;
vid telegrafstationen i Vänersborg: desamme;
vid statens vattenfallsverks anläggningar i Trollhättan: undertecknade
Larson, Bengtsson, Borg och Carlsson-Frosterud;
vid postkontoret i Trollhättan: desamme;
vid telegrafstationen i Trollhättan: desamme;
vid småskoleseminariet i Borås: desamme;
vid allmänna läroverket i Borås: undertecknade Larson, Strömberg,
Bengtsson, Borg och Carlsson-Frosterud;
vid tekniska skolan i Borås: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud
och Magnusson;
vid Ålvsborgs regemente i Borås: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Lindgren, Ericson, Strömberg och Magnusson;
vid postkontoret i Borås: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Lindgren, Ericson och Magnusson;
vid telegrafstationen i Borås: desamme;
14 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. I.
— 210 —
vid tullkammaren i Borås: undertecknade Nilsson, Björnsson, Lindgren
och Borg;
vid länsstyrelsen i Göteborg: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Lindgren, Ericson, Magnusson och Olsson;
vid riksbankens avdelningskontor i Göteborg: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Svensson, Lindgren, Ericson och Magnusson;
vid skyddshemmet i Råby: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud,
Magnusson och Olsson;
vid vissa universitetsinstitutioner i Lund: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg och Magnusson;
vid domkyrkan i Lund: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson, Larson,
Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud,
Magnusson och Olsson;
vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte i Lund: desamme;
vid dövstumskolan i Lund: undertecknade Nilsson, Larson, Strömberg,
Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud och Olsson;
vid hospitalet i Lund: undertecknade Larson, Strömberg, Bengtsson,
Borg, Carlsson-Frosterud och Olsson;
vid kasernbygget i Lund: undertecknade Larson och Bengtsson;
vid tullkammaren i Malmö: undertecknade Larson, Ericson, Strömberg,
Bengtsson, Borg och Carlsson-Frosterud;
vid tekniska läroverket i Malmö: undertecknade Larson, Strömberg,
Bengtsson, Borg och Carlsson-Frosterud;
vid centralfängelset i Malmö: desamme;
vid länsstyrelsen i Malmö: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Lindgren, Ericson och Magnusson;
vid riksbankens avdelningskontor i Malmö: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Lindgren och Magnusson;
vid husarkasernen i Malmö: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Lindgren, Ericson och Magnusson;
vid navigationsskolan i Malmö: undertecknade Larson, Strömberg,
Bengtsson, Borg och Carlsson-Frosterud;
vid statens järnvägars centralverkstad i Malmö: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Svensson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Magnusson och Olsson;
vid ångfärjestationen i Malmö: undertecknade Nilsson, Björnsson, Ericson
och Magnusson;
vid telegrafstationen i Malmö: undertecknade Ericson, Borg och Olsson;
vid flygstationen i Malmö: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson
och Olsson;
vid samskolan i Osby: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson, Larson,
Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud,
Magnusson och Olsson;
- 211
vid järnvägsstationen i Osby: undertecknade Larson, Ericson, Strömberg,
Borg ocli Carlsson-Frosterud;
vid postkontoret i Osby: undertecknade Nilsson, Björnsson, Larson, Ericson,
Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid Ejratalsvägen: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson, Larson,
Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson
och Olsson;
vid länssanatoriet i Broby: desamme;
vid vissa egnahem vid Knisslinge: desamme;
vid samskolan i Sölvesborg: undertecknade Larson, Strömberg, Bengtsson,
Borg och Carlsson-Frosterud;
vid tullkammaren i Sölvesborg: desamme;
vid postkontoret i Sölvesborg: desamme;
vid telegrafstationen i Sölvesborg: desamme;
vid tullkammaren i Karlshamn: desamme;
vid postkontoret i Karlshamn: desamme;
vid telegrafstationen i Karlshamn: desamme;
vid postkontoret i Ronneby: desamme;
vid telegrafstationen i Ronneby: desamme;
vid lantmäterikontoret i Karlskrona: undertecknade Nilsson, Svensson
och Magnusson;
vid straffängelset i Karlskrona: desamme;
vid länsstyrelsen i Karlskrona: desamme;
vid riksbankens avdelningskontor i Karlskrona: undertecknade Björnsson,
Lindgren och Ericson;
vid flottans varv i Karlskrona: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Ericson, Borg, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid vissa kustartielleriets anläggningar: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Lindgren, Ericson, Strömberg, Borg och Magnusson;
vid postkontoret i Karlskrona: undertecknade Björnsson, Lindgren och
Ericson.
vid telegrafstationen i Karlskrona: desamme;
vid vissa till kustbevakningen hörande motorbåtar: undertecknade Nilsson,
Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson
och Olsson;
vid giropostkontoret i Stockholm: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Lindgren, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid postsparbanken i Stockholm: desamme;
vid postverkets frimärkstryckeri i Stockholm: desamme;
vid vissa telegrafverkets anläggningar i Stockholm: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Svensson, Larson, Lindgren, Ericson, Strömberg, Bengtsson,
Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson och Olsson;
vid lots- och fyrstationen å Sandhamn: undertecknade Björnsson, Larson,
Lindgren, Ericson, Borg, Carlsson-Frosterud och Magnusson;
— 212 —
vid alkoholistanstalten vid Venngarn: undertecknade Nilsson, Björnsson,
Svensson, Larson. Strömberg, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson
och Olsson;
vid ammunitions fabriken å Marieberg: undertecknade Nilsson, Svensson,
Lindgren, Ericson, Borg och Magnusson;
vid vattenfallsstyrelsen: undertecknade Nilsson, Björnsson och Magnusson;
vid
telegrafverkets centralförråd i Älvsjö: undertecknade Nilsson,
Björnsson, Svensson och Magnusson;
vid en arbetslöshetskommissionens väganläggning vid Folkström i
Östergötland: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson, Lindgren, Borg,
Carlsson-Frosterud och Magnusson;
vid riksbankens huvudkontor i Stockholm: undertecknade Nilsson.
Björnsson, Larson, Lindgren, Ericson, Borg och Magnusson;
vid riksbankens anläggningar i Tumba: undertecknade Nilsson, Svensson,
Larson, Lindgren, Borg, Carlsson-Frosterud, Magnusson och Olsson;
vid riksgäldskontoret: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Lindgren, Magnusson och Olsson;
vid skjutskolan å Rosersberg: undertecknade Nilsson, Björnsson, Larson,
Lindgren, Ericson, Strömberg, Borg, Magnusson och Olsson;
vid Gullbergs kronopark: undertecknade Nilsson, Björnsson, Svensson,
Ericson, Borg och Magnusson.
Stockholm den 16 december 1928.
N. E. NILSSON. EDV. BJÖRNSSON. K. A. BORG.
EDW. LARSON. KARL MAGNUSSON. M. SVENSSON.
P. VALERIUS OLSSON. OSCAR ERICSON. SV. BENGTSSON.
A. LINDGREN. L. J. CARLSSON-FROSTERUD.
GUSTAF STRÖMBERG.
Nils Löwbeer.
RIKSDAGENS REVISORERS
BERÄTTELSE
OM DEN ÅR 1928 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING
AV
STATSVERKETS
JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING
FÖR TIDEN 1 JULI 1927—30 JUNI 1928
DEL II
TABELLER
STOCKHOLM 1928
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
Innehållsförteckning''.
Första huvudtiteln.
Reparationer å Stockholms slott m. fl. för
de kungl. hoven upplåtna byggnader
Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet
vid Stockholms slott .........
Drottningholms slott...........................
Gripsholms d:o .....................
Ulriksdals d:o ...........................
Haga lustslott och park ....................
Strömsholms slott............................
Rosersbergs d:o ............................
D.jurgårdskassan.................................
Andra huvudtiteln.
Justitiedepartementet ......................
Justitiekanslersexpeditionen ...............
Högsta domstolen och nedre justitierevi
sionen
..........................................
Svea hovrätt ..................................
Göta d:o ....................................
Hovrätten över Skåne och Blekinge......
F ån gvårdsstyrelsen.............................
Statens uppfostringsanstalt å Bona ......
Tredje huvudtiteln.
Utrikesdepartementet...........................
Fjärde huvudtiteln.
Arméförvaltningen............................
Arméns totalkostnader.......................
Krigshögskolan ................................
Artilleri- och ingenjörhögskolan .........
Ridskolan........................... ..............
Infanteriskjutskolan ...........................
Krigsskolan..................................
Marinförvaltningen ..........................
Sjökrigshögskolan ................ ............
Sjökrigsskolan....................................
Sjökarteverket....................................
Flygstyrelsen ...................................
Femte huvudtiteln.
Socialdepartementet ...........................
Socialstyrelsen ................................
Centrala skiljenämnden ....................
Arbetsrådet ..................... .................
Sid.
Riksförsäkringsanstalten ..................... 37
Försäkringsrådet................................ 41
Pensionsstyrelsen .............................. 42
Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister å Svartsjö 44
Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister i Lands
-
krona ............................................. 45
Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister
........................................ 46
Allmänna barnhuset i Stockholm......... 47
Medicinalstyrelsen med underlydande
anstalter ....................................... 48
Statens uppfostringsanstalt å Salbohed
för sinnesslöa gossar........................ 52
Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg
för sinnesslöa flickor ..................... 53
Danviks hospital ............................ 54
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
.......................................... 55
Statens byggnadsbyrå ........................ 58
Sjätte huvudtiteln.
Kommunikationsdepartementet ............ 59
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen......... 60
Byggnadsstyrelsen............................ 62
Sjunde huvudtiteln.
Finansdepartementet........................ 66
Kammarkollegium .............................. 67
Statskontoret .................................... 67
Mynt- och justeringsverket.................. 69
Kammarrätten.................................... 70
Statistiska centralbyrån ..................... 70
Bank- och fondinspektionen ............... 71
Riksräkenskapsverket .................. 72
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd 72
Statens bostadsnämnd ........................ 74
Statens tryckerisakkunnige ................. 74
Tullverket...... ................................ 75
Kontrollstyrelsen ........................... 77
Åttonde huvudtiteln.
Ecklesiastikdepartementet .................. 78
Riks- och landsarkiven........................ 78
Kungl. biblioteket............................. 84
Stifts- och landsbiblioteket i Linköping 85
Sid.
1
1
2
2
3
4
4
5
6
7
8
8
9
10
10
11
12
13
16
18
21
22
23
24
25
27
29
30
31
32
33
34
36
36
- IV -
Pedagogiska biblioteket .....................
Nationalmuseet ..........................
Livrustkaminaren ..............................
Kulturhistoriska museet i Lund............
Musikhistoriska museet .....................
Konsistorier, domkyrkor m. m............
Svenska akademien ...........................
Vetenskapsakademien med naturhistoriska
riksmuseet..............................
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
...................................
Akademien för de fria konsterna.........
Musikaliska akademien.......................
Uppsala universitet ...........................
Lunds universitet ..............................
Karolinska mediko-kirurgiska institutet
Serafimerlasarettet.............................
Allmänna bambördshuset med asylen för
fattiga barnaföderskor och deras barn
i Stockholm...............................
Rasbiologiska institutet .....................
Farmaceutiska institutet .....................
Tekniska högskolan ..........................
Chalmers tekniska institut ..................
D:o d:o, materialprovningsan
stalten
.........................................
Skolöverstyrelsen ..............................
Allmänna läroverken m. m................
Statens folk- och småskoleseminarier...
Tysta skolan å Lidingön....................
Institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda ....................................
Läroanstalterna för blinda ..................
Vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte............................
Tekniska läroverk..............................
Särskilda anstalter för yrkesundervisning
Statens biografbyrå ..........................
Gymnastiska centralinstitutet..............
Aug. Abrahamsons stiftelse..................
Nionde huvudtiteln.
Jordbruksdepartementet ....................
Lantbruksstyrelsen..............................
Lantbruksakademien.........................
Lantbruksakademiens trädgårdsavdelning
Centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet ...........................
Lantbruksinstitutet vid Ultuna ............
Ultuna egendom jämte lantbruksskolan
vid Ultuna ...................................
Sid.
Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hov
beslagsskolan
vid Aluarp ............... 147
Alnarps egendom jämte lantbruksskolan
vid Alnarp ................................... 148
Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan
vid Alnarp .................................... 149
Övriga undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar ............ 151
Stuteriväsendet ............................... 154
Veterinärhögskolan ........................... 156
Veterinärinrättningen i Skara............... 157
Statens lagerhus- och fryshusstyrelse ... 158
Statens centrala frökontrollanstalt ...... 159
Statens lokala fiskeriadministration och
fiskerinäringens understöd .............. 160
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
.......................................... 161
Skogshögskolan ................................. 162
Statens skogsförsöksanstalt.................. 163
Statens skogsskolor och fortsättnings
skolan
vid Kloten.......................... 164
Lantmäteristyrelsen ......................... 166
Rikets allmänna kartverk..................... 168
Sveriges geologiska undersökning......... 169
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
............................................ 170
Tionde huvudtiteln.
Handelsdepartementet ........................ 172
Kommerskollegium............................ 172
Navigationsskolorna ... ....................... 176
Lotsstyrelsen .................................... 178
Patent- och registreringsverket............ 179
Försäkringsinspektionen ..................... 181
Statens provningsanstalt..................... 182
Ingenjörsvetenskapsakademien ............ 183
Elfte huvudtiteln.
Statsunderstödda pensionsanstalter ...... 184
Statens affårsdrivande verk.
Postverket ....................................... 186
Telegrafverket.................................... 190
Statens järnvägar ............................. 192
» vattenfallsverk..................... 194
» domänverk ........................... 196
» utarrenderade jordbruksdomäner 200
» reproduktionsanstalt.............. 200
Statsverkets inkomster och utgifter...... 202
Kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga m. m....... 204
Sid.
85
86
88
89
89
90
94
95
98
100
101
101
104
106
108
109
110
110
in
112
113
114
116
122
122
124
125
127
128
132
134
134
135
137
138
142
143
144
145
146
— 1
FÖRSTA HUVUDTITELN.
Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven
upplåtna byggnader.
Debet.
Inkomster
första huvudtiteln:
B. 1. Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna
byggnader....................................................................................
2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för
de kungl. hoven upplåtna byggnader .............................................
Från hovförvaltningen .................... ............................................................
Försäljningsmedel ......................................................................................
03,000: —
50,000: —
23,000: —
1)90: 4 8
Summa 136,690: 48
Kredit.
Utgifter:
Löner och arvoden....................................................................................... 10,450: —
Reparations- och underhållskostnader ............................................................ 126,240: 4s
Summa 136,690: 4 8
Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid
Stockholms slott.
Debet.
Första
B. 3.
4.
5.
Rabatt
Inkomster ■
huvudtiteln:
Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott .... 33,750: —
Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning samt
brandväsendet vid Stockholms slott ................................................ 25,600: —
Täckande av under budgetåret 1925—1926 uppkommen brist å anslag
till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott ........................ 2,148: So
å elektrisk ström................................................................................. 111: os
Summa 61,509:88
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m.......................................................................................... 41,649: 50
Beklädnad, belysning, renhållning m. m......................................................... 17,711:58
Till hovförvaltningen återbetalt förskott ....................................................... 2,148: so 1
Summa 61,509: 38
1 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
— 2 —
Tillgångar
Drottningholms slott.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
........................................................................ 76,463: os
Inkomster:
Första huvudtiteln:
B. 6. Underhåll in. m. av övriga kungl. slott ..............................
7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga
kungl. slott .........-........................................................
Från kungl. hovförvaltningen .........................................................
Vinst å fastigheten........................................................................
» » jordbruket och skogen ........................ ..........................•••
80,000: —
14,000: —
5,000: —
17,770: 27
7.620: 98 124,391:2 5
Skulder:
I allmänhet
Balans den 30 juni 1928:
........... 13,200: —
Summa 214,054:38
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927
Utgifter:
Slottsförval tningen:
Avlöningar och pensioner m. m.........................
Underhållskostnader ......................................
Övriga utgifter................................................
Upprensning av parkdammarna ..........................
Förlust å parken och trädgården ........................
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................
Innestående i bank.....................................................
Inventarier, materialier och förråd................................
6,127: IT
32,067:15
42,772: 83
15,400: 3 7
6,374: 6 4
33,726:18 130,341: it
219: 68
21,281:77
56,084: 5 4 77,585: 99
Summa 214,054: 38
Tillgångar.
Gripsholms slott.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
................................................................... 21,974:7 9
Inkomster
Första huvudtiteln:
B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl. slott .......................... ...
7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga
kungl. slott ................................................................
Intressemedel .............................................................................
Hyres- och arrendemedel..............................................................
Slottets andel av förevisningsmedel ...............................................
Vinst å skogen ...........................................................................
9.000: —
9,000: —
592:70
8,169: 96
4,562: 39
22,n?S2i 92
53,877: 97
Summa 75,852: 7 6
— 3 —
Kredit.
Utgifter:
Löner och pensioner m. m. .............1....................................''........ u 995._
Slottets underhåll ....................................................................... 4 399. 7 7
Underhåll av övriga byggnader och inventarier ............................. 5,834: 62
Belysning, renhållning, expenser m. m........................................... 6 046:14
Förlust å jordbruket ................................................................ 3*466: so
» » parken och trädgården ................................................... 4,583:86
Vattenledningsanläggning............ 4 j79. 25
Övriga utgifter..............................................4JU1: it 44,851: 95
Balans den 30 juni 1928
Tillgångar:
Kassabehållning .......................................................
Innestående i bank...................................................
Förskott...................... .........................................
Inventarier, materialier och förråd...............................
Fordringar...................................................
Summa 75,852: 7 6
423: 94
0,461: 48
5,184:67
14,830: 82
~ 31,000: si
Ulriksdals slott.
Debet.
Tillgångar
Balans den 1 juli 1927:
9,869: 64
Inkomster:
Första huvudtiteln:
B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl. slott .............................. 28,000:_
7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga
kungl. slott................................................................ 3,500: —
Arrende- och hyresmedel.............................................................. 32 430:_
Ersättnings- och försäljningsmedel................................................... 13,121: 46
Intressemedel ............................................................................. ’ gg. 55
Okat värde å inventarier............................................................... 397. 93
Diverse .................................................................235: 05
78,080: 13
Skulder:
Balans den 30 juni 1928:
Amorteringslån för vissa reparationsarbeten å lägenheten Beylon
m.
Kredit.
m.......... 16,000: —
Summa 103,949: 7 7
Balans den 1 juli 1927:
Skulder..................................................................................................... 20,000: —
Utgifter:
Avlöningar och arvoden m. m....................................................... J3 535;_
Underhållskostnader ..................................................................... 42 126: 10
Belysning, renhållning, expenser m. m................................... 10 999’49
Avskrivning å inventarier...............................................*294: 80 66,955: 39
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................................ 3 749.
Innestående i bank ................................. rqxr. 11
Inventarier............................................................lfi,994: 88
Summa 103,949: 7 7
4
Haga lustslott och park.
Debet.
Tillgångar
Balans den 1 juli 1927:
103,496: 9S
Inkomster:
Första huvudtiteln:
B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl. slott ..............................
7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga
kungl. slott..............................................................
Bidrag från Stockholms stad ........................................................
Arrende- och hyresmedel ..............................................................
Intressemedel ...........................................................................
Ökat värde å inventarier...............................................................
Diverse ...................................................................................•••
10,000: —
4,500: —
10,000: —
26,856: 82
8,259: 26
86: —
184: 45
58,886: 53
Summa 162,382: 51
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar och arvoden m. ........................................................ 18,672: 19
Underhållskostnader ............................ —.................................... 43,164:37
Belysniug, renhållning, expenser m. ............................................ 5,033: 52
Avskrivning å inventarier............................................................ 66: 60 66,936: 6 8
Balans den 30 juni 1928
Tillgångar:
Kassabehållning ......................................................
Innestående i bank.......................... .........................
Obligationer............................................................
Inventarier................................................................
...... 597: 85
...... 6,326:66
...... 87,170: —
...... 1,351:42 95.445; Ss
Summa 162,382:51
Strömsholms slott.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................. 2,396:85
Inkomster:
Första huvudtiteln:
B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl. slott ................................. 6,000: —
Hyres- och arrendemedel.................................................................. 1,957: 60
Intressemedel och försäljningsmedel m. m............................................ 236; 71 g.194; 21
Summa 10,591: 06
— il
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar..................... 2,315:
Underhållskostnader ....................................................................... 4,346; 72
Bränsle, renhållning, expenser m. m.............................................. 1,366: 63 8,028:25
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................................... 259: 6 5
Innestående, i bank....................................................•••••.....,,........ 2,303: 16 2,562:81
Summa 10,591: 06
Rosersbergs slott.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................. ................................................................. 16,902:88
Inkomster:
Första huvudtiteln:
B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl. slott ............................. 3,000: —
7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga
kungl. slott ............... ............................................... 4,000: —
Hyres- och arrendemedel..............................,............................... 7,948: —
Intressemedel ............................................................................. 86:18
Vinst å skogen ........................................................................... 6,744: 55 21,778: 78
Summa 38,681: It
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar, pensioner m. m.......................................................... 9,575: —
Underhållskostnader .................................................................... 7,861: 41
Avskrivning å inventarier............................................................... 420:11
Övriga utgifter........................................................................... 1,422:42 19,278: 94
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ...................................................................... 510: 82
Innestående i bank.................................................................... 9,058:56
Inventarier och förråd ............................................................... 9,832: 7 9 19,402: 17
Summa 38,681: 11
6 —
Djurgårdskassan.
Debet.
Inkomster :
Uppdebiteras kassans tillgångar den 1 juli 1927 ...............
Tomt-, hyres- och arrendeavgifter............................................ 263,876: 98
Intressemedel ...................................................................... 73,733: 97
Inkomster av skogen .............................................................. 13,629: 15
» » sågen ............................................................... 6,002:21
» » Rosendals trädgård ............................................. 1,362: 87
» » Djurgårdens ladugård .......................................... 2,153:79
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar och arvoden............................................................ 63,610: 2S
Omkostnader för byggnader, vatten- och avloppledDingar m m. ... 80,278:42
Dito för parker, jordbruk och vägar.......................................... 47,596:19
Renhållning och expenser, skatter m. m..................................... 47,972: 12
Eöriäntningar och amorteringar av vissa från Djurgårdsfonden utlämnade
lån till byggnads- m. fl. arbeten vid vissa kungl. slott:
Enligt kungl. brev den 30 maj 1924 ....................................... 45,000: —
» » » » 12 mars 1926....................................... 7,500: —
Kungl. begravningsplatsen ..................... 1,981: 66
Diverse ................................................................................ 9,568: bo
Leverering:
Till statskontoret, att tillgodoföras:
I. B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl. slott ................... 50,000: —
7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga
kungl. slott ......................................................... 15,000: —
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................... 2,034: 28
Innestående i bank.............. 62,211: 55
Fastigheter........................................................................ 1,242,920:_
Inventarier och förråd ......................................................... 62) 144; 46
Fordringar........................................................................... 44.603: 56
1,422,672: 04
359,748; 92
1,782,420: 9 6
303,507:12
65,000: —
1,413,913:84
Summa 1,7»2,420: 96
7
ANDRA HUVUDTITELN.
Justitiedepartementet.
Debet |
Kredit |
|||||||||||
Uppbörd |
Leverering |
Utgifter |
Levere-ring till |
Till- gångar |
Summa |
|||||||
kontoret |
kontoret |
1928 |
||||||||||
A. II. 4. Hyresmedel från under |
||||||||||||
byggnadsstyrelsens |
||||||||||||
1,162 |
_ |
_ |
_ |
— |
1,162 |
— |
— |
— |
1,162 |
_ |
||
! Andra huvudtiteln: |
||||||||||||
A. 1. Lönefyllnad åt statsmi- |
6,000 |
|||||||||||
, |
6,000 |
— |
6,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
2. Statsråden utan departe- |
||||||||||||
72.000 24.000 |
_ |
72.000 24.000 |
_ |
— |
_ |
— |
— |
72.000 24.000 |
_ |
|||
3. Departementschefen ... 4. Departementets avdel- |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
|||||
ning av Kungl. Maj:ts |
150,150 |
3 2 |
149,670 |
32 |
480 |
150,150 |
32 |
|||||
B. Extra ledamöter å lag- |
||||||||||||
_ |
24,000 |
_ |
24,000 |
_ |
— |
— |
— |
— |
24,000 |
_ |
||
6. Departementschefens |
||||||||||||
ombud för tillsyn å |
15,065 |
61 |
15,065 |
61 |
15,065 |
61 |
||||||
7. Handsekreterare åt stats- |
||||||||||||
ministern ............... |
— |
— |
4,000 |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
D. 2. ^Regeringsrätten ......... I. 5. Internationella byrån i |
— |
— |
153,511 |
83 |
153,511 |
83 |
— |
— |
153,511 |
83 |
||
Bern ................ |
— |
— |
2,634 |
94 |
2,634 |
94 |
— |
— |
— |
— |
2,634 |
94 |
8. Skrivmaterialier och ex- |
||||||||||||
penser, ved m. m. ... |
— |
— |
55,800 |
— |
54,178 |
84 |
1,544 |
71 |
76 |
45 |
55,800 |
— |
9. Tryckningskostnader ... |
_ |
23,600 |
22,910 |
24 |
689 |
76 |
23,600 1,424 |
|||||
_ |
_ |
1,424 |
3 8 |
1,424 |
38 |
— |
— |
— |
— |
38 |
||
11. Extra utgifter ............ 13. Dyrtidstillägg åt befatt- |
— |
— |
1,525 |
1,525 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,525 |
— |
|
ningshavare i statens |
_ |
_ |
4»,202 |
— |
4S,182 |
— |
20 |
— |
— |
— |
48,202 |
— |
Summa |
1,162!— |
581,914|o8 |
579,103! 1 c |
3,896(4 7 |
‘ 76 46 |
| 583,076(08 |
Tillgångarna den 3% 1928 utgjordes av fordringar.
— 8 —
Justitiekanslersexpeditionen.
Debet |
Kredit |
| |
|||||||||
Levere- |
Levere- |
i |
|||||||||
Upp- börd |
ring från |
Utgifter |
ring till |
öumma j |
|||||||
kontoret |
kontoret |
||||||||||
Andra huvudtiteln: |
|||||||||||
C. 1. |
Justitiekanslersexpeditionen...... |
— |
— |
45,941 |
94 |
45,941 |
94 |
— |
— |
45,941 |
94 |
I. 8. |
Skrivmaterialier och expenser, |
||||||||||
508 |
_ |
10,850 |
10,598 |
42 |
759 |
58 |
11,358 |
||||
13. |
Dyrtidstillägg åt befattningsha- |
||||||||||
vare i statens tjänst ........... |
— |
— |
5,932 |
97 |
5,932 |
97 |
— |
- |
5.932 |
97 |
|
Summa |
508 |
— 1 62,724)91 |
62,473j8S |
759 |
58 |
63,232 |
91 |
Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.
Debet |
Kredit |
|||||||||
Levere- |
Levere* |
|||||||||
Uppbörd |
ring från |
Utgifter |
ring till |
bumma |
||||||
kontoret |
kontoret |
|||||||||
A. II. 4. Hyresmedel från under bygg- |
||||||||||
nadsstyrelsens vård ståen-de egendomar ............. |
420 |
420 |
420 |
|||||||
Andra huvudtiteln: |
||||||||||
513,774 |
513,774 |
513,774 |
||||||||
3. Extra expeditionsvakt vid |
||||||||||
_ |
2,208 |
2,208 |
2,208 |
|||||||
Nedre justitierevisionen: |
||||||||||
D. 4. Nedre justitierevisionen... |
— |
— |
440,063 |
Sb |
440,063 |
88 |
— |
— |
440,063 |
88 |
5. Tillfällig förstärkning av |
||||||||||
_ |
56,545 |
84 |
56,545 |
84 |
56,545 |
84 |
||||
I. 8. Skrivmaterialier och expen- |
||||||||||
ser, ved m. m............. |
68.000 2,241 |
67,325 2,241 |
674 |
68,000 2,241 |
||||||
9. Tryckningskostnader ......... |
6b |
65 |
65 |
|||||||
13. Dyrtidstillägg åt befattnings- |
||||||||||
havare i statens tjänst .. |
— |
— |
121,225 |
— |
121,225 |
— |
— |
121,225 |
_ |
|
Sjunde huvudtiteln: |
||||||||||
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt |
||||||||||
vissa icka-ordinarie be-fattningshavare inom den |
||||||||||
civila statsförvaltningen... |
- |
5,145 |
19 |
5,145| 19 |
— |
5,145 |
19 |
|||
Summa |
420 |
_ |
1,209,203 |
56 |
1,208,528|99 |
1,094 |
57 |
1,209,623|56 |
9
Svea hovrätt. 1
Debet |
Kredit |
|||||||||||||
Till |
Levere- |
Levere- |
Till- |
|||||||||||
gångar |
Upp- börd |
ring från |
Utgifter |
ringtill stats- |
gångar |
b u m m a |
||||||||
1927 |
kontoret |
torel |
1928 |
|||||||||||
Andra huvudtiteln: |
||||||||||||||
Svea hovrätt: |
||||||||||||||
I). 6. Hovrätten ...... |
3,387 |
68 |
590 |
84 |
843,000 |
— |
843,092 |
61 |
3,428 |
52 |
457 |
49 |
846,978 |
52 |
7. Extra arbets- |
||||||||||||||
krafter........ .. |
— |
— |
— |
— |
15,384 |
_ |
15,384 |
— |
— |
— |
— |
— |
15,384 |
— |
D. 10. Tillfällig förstärk- |
||||||||||||||
ning av hov-rätternas arbets- |
510 |
86 |
103,500 1,000 |
103,395 1,000 |
Öl |
510 |
104 |
104,010 1,000 |
||||||
I. 6. Ålderstillägg ...... |
— |
— |
— |
|||||||||||
8. Skrivmaterialier |
||||||||||||||
och expenser, |
606 |
54 |
47,900 |
47,448 |
81 |
606 |
54 |
451 |
19 |
48,506 |
54 |
|||
9. Tryckningskost- |
||||||||||||||
373 |
— |
2,100 |
1,881 |
373 |
219 |
2,473 |
_1 |
|||||||
13. Dyrtidstillägg åt |
||||||||||||||
befattningshava-re i statens tjänst |
1,052 |
Öl |
354 |
82 |
156,000 |
155,882 |
92 |
1,052 |
01 |
471 |
90 |
157,406 |
sa |
|
Sjunde huvudtiteln: |
||||||||||||||
D. 23. Avlöningsförhöj- |
||||||||||||||
ningar åt vissa |
||||||||||||||
befattningshava-re inom den ci-vila statsförvalt- |
37 |
74 |
8,750 |
8,710 |
58 |
37 |
74 |
39 |
47 |
8,787 |
74 |
|||
Elfte huvudtiteln: |
||||||||||||||
Allmänna indragnings- |
||||||||||||||
staten: C. 1. Diverse föremål . |
— |
— |
— |
— |
5,348 |
,, |
5,348 |
17 |
- |
_ |
— |
— |
5,348 |
17 |
Summa |
5,967 |
88 |
945| 66 |
1,182,982 |
17 |
1,182,143 |
85 |
6,008 |
67 |
11,743 |
14 |
1,189,895)66 |
1 Tillgångarna den so/c 1928 utgjordes av kassabehållning, som inlevererats till statskontoret
i juli samma år.
10
Göta hovrätt.
Debet |
Kredit |
|||||||||
Leverering |
Skulder |
Skulder |
Summa |
|||||||
från läns- |
den so/6 |
den 1 |
h |
Utgifter |
||||||
styrelsen |
1928 |
1927 |
||||||||
Andra huvudtitel a: |
||||||||||
425,504 |
84 |
108 |
Öl |
16 |
n |
425,597 |
24 |
425,613 |
35 |
|
10. Tillfällig förstärkning av |
||||||||||
hovrätternas arbetskrafter |
40,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
40,500 |
— |
40,500 |
— |
I. 8. Skrivmaterialier och expen- |
||||||||||
ser, ved m. m............. |
22,500 |
11 |
80 |
39 |
87 |
22,472 |
43 |
22,511 |
80 |
|
13. Dyrtidstillägg åt befattnings- |
||||||||||
havare i statens tjänst ... |
77,526 |
38 |
— |
— |
— |
— |
77,526 |
3b |
77,526 |
38 |
Sjunde huvudtiteln: |
||||||||||
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt |
||||||||||
vissa icke-ordinarie befatt-ningshavare inom den ci-vila statsförvaltningen ... |
4,938 |
4,938 |
4,938 |
|||||||
Elfte huvudtiteln: |
||||||||||
Allmänna indragningsstaten: |
||||||||||
C. 1. Diverse föremål............... |
400 |
— |
— |
— |
— |
— |
400 |
— |
400 |
— |
Summa |
571,369 |
22 |
12o| 31 |
55)48 |
571,434''05 |
571,489)63 |
Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Debet |
Kredit |
|||||||||
Leverering |
Skulder |
Skulder |
Summa |
|||||||
från läns- |
den S0/6 |
den |
h |
Utgifter |
||||||
styrelsen |
1928 |
1927 |
||||||||
Andra huvudtiteln: |
||||||||||
D. 9. Hovrätten över Skåne och |
||||||||||
211,597 |
28 |
211,597 |
28 |
211,597 |
28 |
|||||
10. Tillfällig förstärkning av hov- |
||||||||||
12,800 |
12,800 |
12,800 |
||||||||
I. 8. Skrivmaterialier och expenser, |
||||||||||
10,001 |
35 |
57 |
67 |
41 |
83 |
10,017 |
19 |
10,059 |
02 |
|
13. Dyrtidstillägg åt befattnings- |
||||||||||
36,349 |
36,349 |
36,349 |
||||||||
Sjunde huvudtiteln: |
||||||||||
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt vissa |
||||||||||
icke-ordinarie befattningsha-vare inom den civila stats-förvaltningen .................... |
2.880 |
2,880 |
2,880 |
|||||||
Summa) 273,627 |
63 |
57 67 |
41 |
83 |
273,643 |
47 |
273,685 |
30 |
11
Fångvårdsstyrelsen.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................. 2,293,296: 98
Inkomster
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Andra huvudtiteln:
F. 1. Fångvården.......................................... ................. 595,347:75
I. 9. Tryckningskostnader ............................................. 4: 45
13. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .. 318:87
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ..........................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................
595,671: 0 7
4,342,673: 09
917,601: 06
Skulder:
Utgiftsrester ............
Diverse medel .........
Balans den 30 juni 1928:
................................................ 43,192:90
..............................................••658,269:54 701,462:44
Summa 8,850,704: 64
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder ............................................................................................... 704,282: 79
Utgifter:
Andra huvudtiteln:
F. 1. Fångvården........................................................... 4,342,564: 56
2. Extra byrådirektör å fångvårdsstyrelsens arbetskontor 10,500: —
3. Vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare vid
förutvarande centralfängelset i Norrköping ............ 35,403: 60
4. Interneringsanstalt för återfallsförbrytare vid krono
häktet
i Ystad ................................................... 13,886: 59
5. Understöd åt verksamheten till frigivna fångars skydd 23,000: —
I. 9. Tryckningskostnader................................................ 1,313:47
11. Extra utgifter....................................................... 2,250: —
12. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen ....................................... 1,038: 51
13. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...... 464,981: 38
E. 7/1922. Hygieniska anordningar i fängelserna ............. 140:43
9/1920. Byggnads- och ändringsarbeten vid centralfängelset
å Långholmen ............................................. 2,999: 18
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken....................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ................................
4,898,077: 72
1,072,961: 73
61,183: 61
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kontant behållning:
I fångvårdsanstalternas kassor ........................... 16,150: 82
Remissor under transport ................................. 50: — ig 200’ 32
Innestående i bank ............................................................ 39,117: 31
Förskott ........................................................................... 217,432: 92
12
Proviant, bränsle och materialförråd
Obligationer ................................
Inkomstrester................................
Övriga fordringar..........................
964,664: 94
629,260: —
232,621:40
15,002:— 2,114,198:89
Summa 8,850,704: 64
Statens uppfostringsanstalt å Bona.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................... 157,302: 12
Inkomster:
Andra huvudtiteln:
G. 1. Statens uppfostringsanstalt å Bona ............................... 307,757: 89
I. 13. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 29,051: 98
G. 3/1926—7. Torrläggning av vattensjuk mark vid statens uppfostringsanstalt
å Bona ................................ 2,000: —
Hyres- och ersättningsmedel m. m.............................................. 13,311:64
Försålda proviantartiklar ............................................................ 14,341; 60
Inkomst av jordbruket .............................................................. 50,031: 69
» » verkstaden .............................................................. 5,282:44
» » bageriet ................................................................ 3,109: 51
Diverse ................................................................................... 807:2 2
Ökat värde å inventarier............................................................ 12,883: 3 6 438,577: o T
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel ...................................................................................... 4,808: 17
Summa 600,687:36
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder .................................................................................................. 3,168:43
Utgifter:
Avlöningar.......... 190,279: 3 2
Byggnader och reparationer......................................................... 19,754: 22
Torrläggning av vattensjuk mark ................................................ 4,821: 95
Jordbruket................................................................................. 55,882: 41
Verkstadsdriften ........................................................................ 33,149:49
Bageriet.................................................................................... 5,534:96
Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m........................ 71,211:51
Omkostnader för elever utom anstalten ....................................... 9,216:81
Inköp av inventarier .................................................................. 4,217: 98
Allmänna omkostnader ........................................................ 36,853:35 430,921:99
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ..................................................................... 394: 85
Innestående i bank.................................................................. 1,824:84
Fordringar............................................................................. 100: 60
Inventarier och förråd ............................................................ 164,276: 6 5 186,596:94
Summa 600,687:86
Antalet elever vid anstalten utgjorde vid 1927 års utgång 175.
13 —
TREDJE HUVUDTITELN.
Utrikesdepartementet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillg&ngar ............................................................................
1,547,158: 56
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II 4. Hyresinedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar.......................................... 1,485: —
III. Diverse inkomster ................................. 244,143: 54 245,628: 54
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Tredje huvudtiteln:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret 1927—
1928, sid. 20—23 ............................................ 30,869: 41
Fjärde huvudtiteln:
2. H. 2. Extra utgifter ................................... 395:7 3
Femte huvudtiteln:
B. 37. Fattigvård och barnavård i allmänhet ...... 7,487: 50
Åttonde huvudtiteln:
M. 19. Delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial
Fund.................................................._ 40: 50 38,793:14 284,421: 6$
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken............................................. 6,437,599: 6 s
Dikvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.................................... 2,804,845: 3S
Skulder:
Diverse medel
Övriga skulder
Balans den 30 juni 1928:
384,053: 52
133,407: 52 517,461:0 4
Summa 11,291,486: 3 4
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder...............................................................................................••• ol8,132: 63
Utgifter:
För riksstatens inkomsttitlar:
A. III. Diverse inkomster ................................................... 4: —
För riksstatens utgiftstitlar:
Andra huvudtiteln:
E. 1. Ersättning åt domare, vittnen och parter 191:44
I. 11. Extra utgifter .................................... 693: 48
Tredje huvudtiteln:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för
budgetåret 1927—1928, sid. 20—23 5,404,822: 66
Avgår:
I statskontoret redovisad utgift
å anslaget »D. 11. Extra utgifter»
..............................
»45: 91 5,404,276: 7 5
— 14 -
Fjärde huvudtiteln:
3. J. 2. Extra utgifter ................................. 3,290:04
Femte huvudtiteln:
B. 37. Fattigvård och barnavård i allmänhet... 3,872:4»
C. 65. Internationella hälsovårdsbyrån i Paris 6 750:_
F. 2. Hese- och traktamentspenningar........... 1422''_
4. Extrautgifter .................................... 238:26
Sjätte huvudtiteln:
B. 8. Yägar och kommunikationer .............. 3,845:6 7
Sjunde huvudtiteln:
D. 11. Yissa utskylder för främmande makters r
beskickningshus i Stockholm ........... 8,806: 36
14. Internationella statistiska institutets per
,
manenta byrå i Haag ..................... j 500: _
Åttonde huvudtiteln:
B. 19. Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska
avdelningen av S:te Geneviévebiblio
teket
i Paris..................................... 1 50O:_
C. 6. Pastor vid svenska Gustafsförsamliugen i
Köpenhamn ................................. 6 000-—
7. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen
i Berlin......................................... 6,000: —
8. Pastor vid svenska Olaus Petriförsam
lingen
i Hä''singfors ..................... 6,000:_
19. Svenska kyrkan i Paris ..................... 4 119:_
D. 7. Sveriges anslutning till den baltisk-geo
detiska
kommissionen m. m............... 1,863: r •»
E. 48. Institut d’études scandinaves vid Paris
universitet .................................. 2 000- -_
I. 41. Svensk undervisning för svenska barn i
utlandet.......................................... 9 250"_
51. Understöd åt svenska folkhögskolan i
Birkas inom republiken Estland ...... 5,000: —
M. 16. Statistiska tabeller över Öl esundstullen l’ö00:—
19. Delaktighet för Sverige i Eamsay Memorial
Fund.................................... 5,440: so
21. Understöd åt ryske undersåten Alexander
Sibiriakoff .................................... 3 Q00:_
N. 3. Extra utgifter .............................. 2 917:70
I. 40/1926—7. Svensk undervisning för svenska
barn i utlandet................. 3,000:_
41/1926—7. Svenska skolan i Kina............ 4,000: —
Nionde huvudtiteln:
G. 12. Övriga utgifter till förekommande och
hämmande av smittsamma sjukdomar
bland husdjuren............................. 1,463:_
H. 3. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och
lantmannanäringar........................ 725: 60
J. 7. Sveriges andel i kostnaderna för en inter
nationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium .......i.......... 9,990:_
O. 6. Extra utgifter .................................... 22:0 5
C. 10/1926—7. Internationella lantbruksinstitutet
i ................................. 6,105: —
11/1926—7. Internationella frysinstitutet i
Paris ................................. 1,290: —
8/1925—6. Internationella frysinstitutet i
Paris ................................ 1,290:_
Elfte huvudtiteln:
A. 3. Pensiousreglering för f. d. civila befatt
ningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer
...... 90:_
5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade än
kor
och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl............. 35:_
— 15 -
Allmänna indragningsstaten:
C. 1. Diverso föremål................................. 73:88 5,517,561:87
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ...................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter...................................
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning.................................................................. 3,708: —
Förskott ........................................................................ 1,461,516:48
Utlånta medel .................................................................. 16,193: 60
Övriga fordringar ..............................—............. —......... 29,041: 08
Summa
5,517,565: 8 7
3,741,290: 82
4,038: 66
1,510,458: 9 6
11,291,486: 84
16 -
FJÄRDE HUVUDTITELN.
Arméförvaltningen.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar.............................................................................
Inkomster :
Egentliga statsinkomster:
A. III. Diverse inkomster............... ........................... 67,031: 5 4
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1927—1928:
sid. 24—27............................................... 18,632,993: it
Avgår:
I utrikesdepartementet redovisad uppbörd
å anslaget »2. H. 2. Extra utgifter»
.............................. 395: 18
I flygstyrelsen redovisad uppbörd
å anslaget »2. H. 2.
Extra utgifter» .................. 1,317: o 7
I länen redovisad uppbörd å
anslagen:
»2. H. 1. Ersättning för rustning
och rotering» ......... 2,940: —
»2. H. 2. Extra utgifter» ... 20,231: so 24,884:8 0 18,608,108:8 4
sid. 34—37 ........................................................ 2,344,479: sb
5. 1. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga...... 1,953:6 2
Elfte huvudtiteln:
B. 8. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap......... 94:89
9. Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
........................................................ 210:84
21. Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas under
stödstagare
................................................. 70: 84
24. Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
................................................... 2,594: —
Bemisser:
Från statskontoret.......................................................... 91,134,348: 28
» marinförvaltoingen................................................... 834:08
S kulder:
Diverse medel
Balans den 30 juni 1928:
Summa
12,509,010: 80
21,024,543: 42
91,135,182: 86
2,347,764: 4 4
127,016,501: 02
17
Skulder
Kredit.
Balans den 1 fuli 1927:
Utgifter:
För riksstatens inkomsttitlar:
A. III. Diverse inkomster ................................................ 43: 20
För riksstatens utgiftstitlar:
Fjärde huvudtiteln:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1927—1928:
sid. 24—27 .......................................... 105,933,833: 8 a
Avgår:
I statskontoret redovisad utgift å anslaget
»2. H. 2. Extra utgifter»... 545:91
I flygstyrelsen redovisade utgifter
å anslagen:
»2 F. 1. Vapen och ammunition
m. m.»............... 2,262:07
»2. G. 1. Byggnader, övningsfält
och skjutbanor» 13,394: is
»2. H. 2. Extra utgifter» 18,421: 11
I länen redovisade utgifter å
anslaget »2. H. 1. Ersättning
för rustning och rotering» 359,280: 02 393,903: 29 105,539,930: lo
sid. 34—37 ............................................................... 2,985,587: 85
5. 1. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga...... 125,368: 93
2. Försvarsväsendets lönenämnd .............................. 13,525: 85
2. G. 6/1925—6. Förbättrade anordningar för rening av
avloppsvattnet från flygkompaniets etablissemang å
Malmslätt ............................................................ 964: 57
Femte huvudtiteln:
C. 49. Vanföreanstalt i Härnösand ............................... 4,761: 60
Sjunde huvudtiteln:
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie be
fattningshavare
inom den civila statsförvaltningen 2,517: 99
Elfte huvudtiteln:
B. 8. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap......... 474,119: 04
9. Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
............................................................ 617,781:36
20. Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare 13,652:12
21. Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marin
soldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
................................................... 261,356: 49
22. Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare... 63,198:4 0
24. Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
.................................................. 1,150,416: so
O. 1. Allmänna indragningsstaten: Diverse föremål ...... 17,526: —
Engångskostnader för försvaret:
Engångskostnader för lantförsvaret:
XIV. 1. c/1919. Artillerimateriel......................... 2,243,335: 40
Till statskontoret ............................................................ 165,950: SO
» flygstyrelsen ............................................................ 15,656:26
2 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
2,804,112: 7»
113,514,083: 90
181,606: 56
18 —
Tillgångar:
Kontant behållning:
I kassan ......................
Kemissor under transport
Innestående i bank ..........
Förskott ..........................
Pröprietralans....................
Fordringar .......................
Balans den 30 juni 1928
10,288: 64
6,660,000: —
2,129,651: 26
642,881:71
131,455: 8 8
942,420: 78 10,518,897; 87
Summa 127,016,501: 02
Arméns totalkostnader.1
Arméförvaltningens huvudkassa .................................................. |
8,727,817: 45 |
|
Arméfördelningsstaber m. m.: |
||
Södra (första) arméfördelningens stab ......................................... |
795,165: 28 |
|
Västra (tredje) » » ......................................... |
274,109: 95 |
|
Östra (fjärde) » » ......................................... |
556,102: 7 o |
|
Norra (sjätte) » » ......................................... |
478,650: 9 2 |
|
Militärbefälet på Gotland med Gotlands trupper .......................... |
814,082: 95 |
|
Kommendantskapet i Boden ........................................................ |
342,601: so |
|
Andra arméfördelningens stab .................................................. |
288,396: 22 |
|
Femte » » .. .................................................. |
158,690: 58 |
|
Säger |
3,707,799: so |
|
Infanteriet. |
||
Svea livgarde............................................................................. |
1,593,564: 98 |
|
Göta » ............................................................................. |
1,888,868: 90 |
|
Livregementets grenadjärer ........................................................ |
1,486,896:7 5- |
|
Livgrenadjärregementet med förutvarande andra livgrenadjärregementet ... |
1,724,938: 3 8 |
|
Jämtlands fältjägarregemente ..................................................... |
1,447,507: os |
|
Norra skånska infanteriregementet .............................................. |
1,372,971: 20 |
|
Södra » » ................................................ |
1,321,365: 25 |
|
Upplands regemente med förutvarande Upplands infanteriregemente |
1,576,567: 51 |
|
Skaraborgs regemente ............................................................ |
1,445,390: 4a |
|
Södermanlands » ............................................................ |
1,430,012: 08 |
|
Kronobergs » i Växjö ................................................ |
1,429,107:40 |
|
» »i Karlskrona.......................................... |
280,896: 98 |
|
Jönköping-Kalmar regemente med förutvarande Kalmar regemente ... |
1,403,221: oa |
|
Dalregementet .......................................................................... |
1,495,871:04 |
|
Hälsinge regemente ............................................................... |
1,555,262: 3.a |
|
Alvsborgs i> ............................................................... |
1,534,347:3 |
|
Hallands » .............................................................. |
1,435,158:15 |
|
Bohusläns » ........................................................... |
1,475,164: 85 |
|
Norrbottens » ....................................................... |
1,651,793: oi |
|
Västerbottens » ........................................................... |
1,446,861: 84 |
|
Västernorrlands regemente............................................................ |
1,415,148: 7» |
|
Värmlands » .............................................................. |
1,512,233: 24 |
|
Förutvarande Karlskrona grenadjärregemente................................... |
705,423: 4 2- |
|
» Första livgrenadjärregementet.................................... |
846,568: 88 |
|
Jönköpings regemente ............................................. |
786,155: 47 |
|
» Gotlands infanteriregemente....................................... |
646,314: 8» |
|
» Västgöta regemente.............................................. |
835,265: 7 6 |
|
» Vaxholms grenadjärregemente .................................... |
650,603: 6» |
|
» Västmanlands regemente ......................................... |
813,069: 44 |
|
Säger 37,206,489: 56 |
1 Tabellen upprättad inom arméförvaltningen
iy -
Kavalleriet:
Livregementet till bast med förutvarande livgardet till hast..................... 1,284,227: öl
Skånska kavalleriregementet med förutvarande Skånska husarregementet... 1,503,320:05.
Livregementets husarer........................................................................ 1 174,155:88
Norrlands dragonregemente .................................................................. 1,832,047: 2»
Förutvarande Skånska dragonregementet.............................................. 909,039:7»
» Kronprinsens husarregemente .......................................... 597,470: os
Smålands » .......................................... 622,833:1*
» Livregementets dragoner ................................................ 584,831:97
Säger 8,007,926:2 0
Artilleriet:
Svea artilleriregemente....................................................................... 1,653,346: is
Göta » ........................................................................ 1,659^516:37
Vendes » ........................................................................ 1,628,800: o t
Norrlands » 1,609,882:11
Norrbottens artillerikår med förutvarande Norrlands artilleriregemente i
Boden............................................................................................ 525,342:0»
Smålands arméartilleriregemente med förutvarande Smålands artilleriregemente
....................................................................................... 1,492,750: l»
Bodens artilleriregemente .................................................................. 1,145,510: 74
Karlsborgs artilleriregemente med förutvarande Karlsborgs artillerikår...... 739,964:81
Förutvarande Gotlands artillerikår ...................................................... 324,433: 06
» Positionsartilleriregemeutet ............................................. 563,675:57
.: » Upplands artilleriregemente............................................. 861,302:81
Säger 12,204,524: oi
Fortifikationen :
Svea ingenjörkår............................................................................... 1,236,398:10
Göta » ................................................................................. 966,963: 82
Fälttelegrafkåren................................................................................. 1,319,934: 0»
Bodens ingenjörkår.............................................................................. 1,041,127:25
Säger 4,564,423: 26
Trängen.
Svea trängkår i Linköping med förutvarande östgöta trängkår............... 631,835:2 7
Göta » ................................................................................. 615,900: 11
Norrlands » ................................................................................. 665,480: 22
Skånska trängkåren ........................................................................... 576,532: 27
Förutvarande Svea trängkår i Örebro ................................................... 303,512:
» Västmanlands trängkår ................................................... 259,297:4 2
Säger 3,052,557:2»
Övriga staber, skolor, förråd, sjukhus in. in.:
Generalstaben .................................................................................... 1,107,774:87
Fortifikationen................................................................................... 745,725: 11
Intendenturstaben ......................................................... ................... 550,957:2 8
Kavalleriinspektionen med förutvarande remonteringsstyrelsen.................. 683,465: 18
Fortifikationsbefälhavaren i Boden ...................................................... 731,544: 6*
Arméns intendenturförråd å Karlsborg .............................................. 1,149,678: 9 8
Krigshögskolan.................................................................................... 154,701: 0«
Artilleri- och ingenjörhögskolan............................................................ 167,437:88
Infanteriskjutskolan.............................................................................. 308,288: oi
Ridskolan .......................................................................................... 202,597: 5»
Krigsskolan ....................................................................................... 520,321: 65
Garnisonssjukhuset i Stockholm............................................................ 365,769:90
» i Boden................................................................. 136,877:7 9
Arméns centrala beklädnadsverkstad ................................................... 275,938: 87
» intendenturförråd i Stockholm.................................................. 934,518: 88
» » i Boden ...................................................... 1,255,964:21
— 20
Karl Gustafs stads gevärsfaktori ........................................................... 1,468,719: »s
Tygstationen i Stockholm .........................................................*........... 1,036,000: —
j> å Karlsborg ...................................................................... 404,802: 8»
» i Boden........................................................................... 296,383:68
Åkers krutbruk................................................................................. 767,846: 06
Ammunitionsfabriken å Marieberg ......................................................... 1,029,472:72
s å Karlsborg ......................................................... 816,528:66
Skytteförbundens överstyrelse .............................................................. 74,232: 86
Högkvarteret vid fälttiänstövningama 1927 ............................................. 48,406: 40
Förutvarande infanteriets skolor å Karlsborg......................................... 27,636:19
Säger 15,250,589: 98
Summa 92,722,127:64
Anmärkningar :
1) I de härovan upptagna genom arméförvaltningens huvudkassa bestridda kostnaderna
ingå icke utgifterna för försvarsdepartementet och lantförsvarets kommandoexpedition.
2) Anledningen till att kostnaderna vid arméfördelningsstaberna uppgå till så avsevärt olika
belopp är att söka däri, att vid dessa staber gäldas kostnader för centralupphandlingar av
furage och bränsle samt för fält- och fält tjänstövningar ävensom i vissa fall för byggnadsföretag
vid underlydande truppförband.
3) Från militärbefälets på Gotland stabskassa bestridas kostnaderna för Gotlands trupper
och för kronobageriet i Visby.
4) Från kommendantskapets i Boden kassa gäldas kostnader för bränsleupphandlingen för
Bodens fästning.
5) Det höga kostnadsbeloppet för Livgrenaddjärregementet har förorsakats av att vissa
skolor och utbildningskurser förlagts till detta regemente.
— 6) Militärbefälets för övre Norrland utgifter redovisas i Norrbottens artillerikårs räkenskaper.
För tiden efter 1 januari 1928 redovisas kommendantskapets i Boden utgifter i
Bodens ingenjörkårs räkenskaper.
— 21
Krigshögskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 7,083: 7 8
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 8: 40
13. Flyttningsersättning................................................... 1,536: 53
C. 1. Undervisnings-och gymnastikmateriel samt undervisnings
anstalter
och utbildningskurser .............................. 1,529: 26
D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.................. 22: —
5. Bemontering ............................................................ 116:88 3 213:02
Av arméförvaltningen anvisad kredit ............................................................ 155,000: —
Likvider med särskilda myndigheter ............................................................ 958: 44
Summa 166,255: 24
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband in. fl. 92,578: 48
11. Bese- och traktamentspenningar..... .............................. 1,642:35
13. Flyttningsersättning ................................................. 13,221: is
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings
anstalter
och utbildningskurser ................................. 34,675: 66
D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 2,310: o5
5. Bemontering.......................... 1,000: —
14. Fält- och fälttjänstövningar ...................................... 353: so
H. 5. Dyrtid stil läi gg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 13,091:— 158 87‘J-5 2
Tillgångar:
Innestående i bank..................................................................... 6,382: 7 2
Förskott................................................................................... 1,000: — 7,382:7 2
Summa 166,255: 2 4
Antalet till skolan under budgetåret 1927—1928 kommenderade elever utgjorde 41.
— 22 —
Artilleri- och ingenjörhögskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ....................................................................<.............................. 10,666: sa
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband in. fl. 2,070: 40
13. Flyttningsersättning ................................................ 203: so
C. 1. Undervisnings-och gymnastikmateriel samt undervisnings
anstalter
och utbildningskurser .............................. 855: 8 7
D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ............... 150: 50
H. 2. Extra utgifter ......................................................... 163: 14
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ... 911:62 4 354:78
Av arméförvaltningen anvisad kredit ............................................................ 160,000: —
Uikvider med särskilda myndigheter ............................................................ 7,677:7*
Summa 182,687: 7 4
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 84,971: —
13. Flyttningsersättning ................................................... 55: —•
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser ................................. 40,109: 2 6
3. Studiestipendier ......................................................... 3,325: —
1). 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 6,918: 83
11. Truppförbandens övningar .......................................... 316: 40
H. 2. Extra utgifter ............................................................ 29,588: Sä
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret...... 14,186:— 179 469:84
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank..................................................................... 1,817: 90
Förskott .................................................................................... 1,400:— 3,-217; 90
Summa 182,687: 74
Antalet till skolan under budgetåret 1927—1928 kommenderade elever utgjorde 60.
— 23
Ridskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar...................................................................
Inkomster
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 679: —
13. Flyttningsersättning................................................... 8: 4«
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervis
ningsanstalter
och utbildningskurser ........................ 9,072: 18
D. 1. Mathållning............................................................... 1,646: so
2. Munderingsutrustning ............................................... 40: 50
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.................. 9,434: 58
7. Furagering ............................................................... 6,373:42
E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m..................................... 2,786: 51
G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ........................ 1,298: 82
Allmänna lägerkassan .................................................................. 932: 86
Försträckning .............................................................................. 4,799: 27
Av arméförvaltningen anvisad kredit
Idkvider med särskilda myndigheter
Summa
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl....
10. Arméns personal över stat.............................................
11. Bese- och traktamentspenningar ....................................
13. Flyttningsersättning.....................................................
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings
anstalter
och utbildningskurser....................................
D. 1. Mathållning................................................................
2. Munderingsutrustning...................................................
3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m......................
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.....................
7. Furagering.......................... .......................................
E. 1. Sjuk- och veterinfirvård m. m........................................
G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ...........................
H. 2. Extra utgifter ...........................................................
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret.........
Allmänna lägerkassan .................................................................
Försträckning ..............................................................................
Idkvider med särskilda myndigheter...............................................
62,833: 86
381: 72
728:26
1 858: 98
51,012: 76
14,085: 21
641: 65
626: u
23,529: 48
52,624: 7 5
5,261: 51
21,221: 28
4,172: 05
11,983: —
929: 6*
4,592: 09
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank..................................................................... 5,878: 78
Förskott.................................................................................... 1,000: —
Summa
19,476: »«
37,071: 96
190,000: —
17,589: 54
264,137:7 5
256,482: 07
776: 96
6,878: 78
264,137: 75
Antalet till skolan under budgetåret 1927—192.S kommenderade elever utgjorde 14.
— 24 —
Infanteriskjutskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar........................................................................
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m.fl. 5: —
C. 1. Undervisnings- ochgymnastikmateriel samt undervisnings
anstalter
och utbildningskurser ............................. 1,442:28
2. Vissa utbildningkurser vid skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet......................................................... 318:70
D. 1. Mathållning ............................................................ 4,593: 76
3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m................... 194:15
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning'' och tvätt ............... 12,886:7 6
E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m..................................... 916: 71
F. 1. Vapen och ammunition m. m...................... 328:90
H. 2. Extra utgifter ......................................................... 465: -—
Allmänna lägerkassan ................................................................. 169:4 5
Försträckning.............................................................................. 1,306: 89
Av arméförvaltningen anvisad kredit
Likvider med särskilda myndigheter
Summa
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m.fl. 113,107:96
11. Bese- och traktamentspenningar.................................... 1,828:60
13. Flyttningsersättning ................................................... 2,648:50
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser ................................. 44,637: 8 4
2. Vissa utbildningskurser vid skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet............................................................... 57,091:12
9. Tryckningskostnader .................................................. 515: 75
I). 1. Mathållning............................................................... 42,394:08
3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m...................... 5,421: 98
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 25,788:8»
7. Furagering ............................................................... 4,413:88
14. Fält- och fälttjänstövningar.......................................... 192: —
E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m........................................ 3,908:8 7
F. 1. Vapen och ammunition m. m........................................ 5,351:91
G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................... 28,511:4 2
H. 2. Extra utgifter ............................................................ 621: 05
5. Dyrti dstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 8,358: —
Allmänna lägerkassan .................................................................. 300: —
Försträckning ............................................................................ 1,478: 53
Likvider med särskilda myndigheter ............................................................
24,238: 8 0
22,627: so
290,000: —
16.163: 63
353,030: os
346,570: 2 7
509: —
- 25 -
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ...
Förskott...................
4,950:7 tf
1,000:— 5,950:7 6
Summa 353,030: o a
Antalet till skolan under budgetåret 1927—1998 kommenderade elever utgjorde 90.
Tillgångar
Krigsskolan.
A) Statsmedel.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
................................................................... 9,100: 56.
13.
C. 1.
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. I,b07: —
Flyttningsersättning ............................................ 451: 5a
Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser........................ 1,456:8 7
Tryckningskostnader ................................................ 1 !•
Mathållning ............................................................ 31,840:25
Kasernutredning, intendenturfordon m. m................... 35: 2 0
Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.................. 37,912: 83
Furagering............................................................... ^:S8
Vapen och ammunition m. ...................................... _ 118: 54
Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................ ^''454''
.......................................... 74:11
D.
E.
F.
9.
1.
3.
4.
7.
1.
1.
G. 1
Allmänna lägerkassan
Försträckning
79,831: 50
Av arméförvaltningpn anvisad kredit ............................................................ 520,000:
Likvider med särskilda myndigheter............................................................... -,0,8Kb: 92
Summa 629,818: 97
Kredit -
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.
4. Avlöning till personal å övergångsstat vid armén .........
10. Arméns personal över stat .....................................•••••
11. Rese- och traktamentspenningar....................................
13. Flyttningsersättning ........................................•••••.....
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser .................................
2. Vissa utbildningskurser vid skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet ...........................................................
5. Befrämjande av den andliga vården vid armén...............
9. Tryckningskostnader ..................................................
186,973: 55
11,143:65
1,289: 7 2
1,906: —
5,331: 25
116,721: 64
2,000: —
950: —
565: —
— 26 —
2. D. 1. Mathållning ................................................;............... 97,993: 02
2. Munderingsutrustning................................................... 1,980: 60
3. Kasernutredning, intendenturfordon m. in...................... 2,655: os
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 80,071: 94
7. Furagering ............................................................ 9,433:19
14. Fält- och fälttjänstövningar..............,........................... 272: —
E. 1. Sjuk- och veterinärvård pa. in...................... ................ 8,051: 4 4
F. 1. Vapen och ammunition m. m........................................ 3,459: 72
G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................ 45,276: 26
H. 2. Extra utgifter ............................................................ 4,254:12
3. Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare ............ 2,029:30
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 35,398: —
Allmänna lägerkassan .................................................................. 589: 16
Försträckning............................................................................. 145:83 618,490:0 7
Likvider med särskilda myndigheter............................................................... 2,550: —
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank .................................................................. 7,778: 90
Förskott ................................................................................. 1,000: — 8,778: 9 o
Summa 629,818: 97
B) Elevmedel.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 42,198: 9 5
Inkomster:
Badavgifter m. m........................................................................................ 656: 76
Summa 42,855: 71
Kredit.
Utgifter:
Böcker, instrument och ritmateriel ................................................ 2,004: 18
Sablar och floretter m. m............................................................. 2,541: 22
Mathållning................................................................................. 6,570:17
Tvätt och lagning....................................................................... 4,143: Öl
Övningar m. m........................................................................... 15,994: 48
Diverse reparationer m. m.......................................................... 7,910: 82
Återbetalda elevavgifter ............................................................... 3,691:88 42 855-71
Summa 42,855: 71
Antalet till skolan under budgetåret 1927—1928 kommenderade elever utgjorde 274.
— 27
Marinförvaltningen.
Debet.
Balans den 1 juli 1927
Tillgångar .....................................................................
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. XI. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar
............................................................ 420: —
III. Diverse inkomster ................................................... 1,050: —
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1927—1928:
sid. 28—31 ............................................................... 1.935,729:os
sid. 38—43 ............................................................... 32,478:41
Oförutsedda utgifter ......................................................... 9,620:8 2
Engångskostnader för försvaret:
Engångskostnader för sjöförsvaret:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1927—1928, sid. 116—117........................................._ 3,358: 64
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken.............................................
In kvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester ................................................................... 1,242,130: so
Diverse medel ..... ............................................................ 18,695,478:41
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
För riksstatens inkomsttitlar:
A. III. Diverse inkomster ................................................ 399: —
För riksstatens utgiftstitlar:
Andra huvudtiteln:
E. 1. Ersättning åt domare, vittnen och parter ............... 89: 88
Fjärde huvudtiteln:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1927—1928:
sid. 28—31 ............................................ 47,398,090: 8 4
Avgår:
I utrikesdepartementet redovisad utgift
å anslaget »3. J. 2. Extra utgifter»
.............................. 3,290: 0 4
I byggnadsstyrelsen redovisad
utgift å anslaget »3. D. 4.
Bränsle, lyse, vatten, renhållning
och tvätt m. m.»......... 3,429: 7 0
I Blekinge län redovisad utgift
å anslaget »3. J. 3. Ersättning
för rustning och votering» 280: —
4,502,888: »t
1,982,656: *e
45,330,120: 4 o
41,046: ss
19,937.608: 77
71,794,320: so
18,140,763: *2
6,999:7 4 47,391,090: so
— 28 —
sid. 38—43 ............................................. 839,262: 97
Avgår:
I flygstyrelsen redovisad utgift å anslaget
»3. G. 5/1924—5. Ersättande av genom
eldsvåda å Galärvarvet förstörda inventarier
och materialier» ............... 12,214: 81
5. 3. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen....................................... 8,849: 7 6
4. Gottgörelse till Härnösands stad för vissa förluster... 15,000: —
3. H. 14/1925—6. Underhåll av flygmaterielen.................. 8,897: 3S
Hionde huvudtiteln:
J. 10. Bevakningsfartygs stationerande vid rikets kuster ... 30,717: 2»
Tionde huvudtiteln:
C. 11. Drift- och underhållskostnader för statens isbrytar
fartyg
............................................................ 176,412: 28
12. Ändringsarbeten & statens isbrytarfartyg ............... 36,379: 90
E. 6. Extra utgifter ................................................... 4,950: -—
Elfte huvudtiteln:
B. 20. Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare 12,211: 86
22. Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare ... 5,663: —
Oförutsedda utgifter ......................................................... 69,110: 50
Engångskostnader för försvaret:
Engångskostnader för sjöförsvaret:
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1927—1928, sid. 116—117 ......................................... 29,861: 06
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................
Remisser:
Till arméförvaltningen............................................................ 834: os
» flygstyrelsen ................................................................. 18,307:59
48,616,680:12
856,424: i«
4,510: 7 5
19,141: 67
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållningar hos marinförvaltningen underlydande myn -
digheter ........................................................................ 483,119:86
Innestående i bank och å postgiroräkning ........................... 2,362,117: 54
Förskott........................................................................... 1,256,352:89
Inkomstrester ................................................................. 54,651:14
Fordringar........................................................................ ......559: 4ä 4,15^,800: 8s
Summa 71,794,320:80
— 29
Sjökrigshögskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................... 7,537: ss
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
3. C. 4. Skrivmaterialier och expenser m. in........................................... 1,800: —
Beverering från marinförvaltningen ............................................................. 40,000: —
Summa 49,337: 88
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl............. 26,217: —
C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m. ... 2,998:4 9
4. Skrivmaterialier och expenser m. m.................................. 6,973:34
5. Tryckningskostnader ..................................................... 297: —
D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m............. 2,450: 17
E. 1. Flottans krigsberedskap och övningar.............................. 209: —
J. 2. Extra utgifter ............................................................... 875: — 40,020: —
Balam den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ....................................................................... 317: 83
Innestående i bank ..................................................................... 9,000:— 9,317:8»
Summa 49,337: 88
Antalet elever i skolan under budgetåret 1927—1928 utgjorde 22.
— 30 —
Tillgångar
Sjökrigsskolan.
Debet
Balans den 1 juli 1927:
Inkomster :
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagon:
Fjärde huvudtiteln:
3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater in. fl.......... 165: —
D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.......... 228: —
B. 1. Flottans krigsberedskap och övningar ........................... 55: 11
Pensions- och gratialavgifter .......................................................... 278: B 2
Leverering från marinförvaltningen..................................................................
Summa
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl............... 44,233: 61
C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m. ... 11,695: 96
4. Skrivmaterialier och expenser m. m.................................. 4,865: 76
5. Tryckningskostnader ...................................................... 497: —
D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m............. 6,727: BO
E. 1. Flottans krigsberedskap och övningar.............................. 560: 50
J. 5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret............ 3,440: —
5. 3. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
.................................................................. 699:96
Diverse......................................................................................... 801: 08
Tillgångar:
Kassabehållning
Balans den 30 juni 1928:
Summa
7,570: 9 2
726: 68
70,000: -
78,297: sb
73,521: 48
4,776: l 2
78,297: B 5
Antalet i skolan under budgetåret 1927—1928 undervisade elever utgjorde 86.
Sjökarteverket
Tillgångar...
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
fjärde huvudtiteln:
3. I. 1. Avlöning till sj ökarte verkets personal ........................ 468: sb
2. Omkostnader för sjömätnings väsen det,.......................... 40,493: 81
5. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet ... 11,291: —
J. 5. Dyrtids tillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret...... 1: —
Försäljningsmedel för sjökort m. m.............................................. 55,218: 48
Inbetalda pensionsavgifter ............................................................ 3,534: so
Ersatta försträckningar m. m...................................................... 33,784: 78
Leverering från marinförvaltningen...............................................................
Likvider med särskilda myndigheter ............................................................
Summa
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
3. G. I. Underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m.
I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal .....................
2. Omkostnader för sjömätningsväsendet .....................
4. Reparation av sjömätningsfartyget Falken ...............
5. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet
6. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»...............
7. Internationella hydrografiska byrån ........................
J. 4. Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare........
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret...
Levererade pensionsavgifter ...................................................
Utbetalda försträckningar m. m..............................................
Levereringar till marinförvaltningen .......................................
Likvider med särskilda myndigheter .......................................
464: 6»
182,061:71
289,659: 80
20,000: —
34,260: 26
37,687:4»
8,648:17
948:8 4
30,987: —
3,534: 80
32,462: is
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning..........................................................
Innestående i bank ..................................................
2,541:01
29,931: 4 6
42,672: 0 4
144,792: 28
550,000: —
143,235: 25
880,700: 47
640,714: 85
7,289: 6 5
200,223: 6 o
32,472: 4 7
Summa 880,700:4 7
— 32 —
Flygstyrelsen.
Debet.
Tillgångar
Balans den 1 juli 1927
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
2. H. 2. Extra utgifter ...................................................
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret 1927
—1928:
sid. 32—33 ................................;.................................
sid. 42—43 ................................................................-
1,317:0 T
495,559: 88
5,074: 07
Remisser:
Från statskontoret...........
> arméförvaltningen ..
» marinförvaltningen..
8,475,300: —
15,656: 2 5
18.307: 5 9
Skulder:
Ö verlevere ringar
Diverse medel .
Balans den 30 juni 1928:
1,061: 69
600,332: 02
Summa
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
2. F. 1. Vapen och ammunition m. m..................................
G-. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor.....................
H. 2. Extra utgifter ......................................................
Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret 1927
—1928:
sid. 32—33 .....................................................................
sid. 42—43...................................................... 353,713: is
Avgår:
I arméförvaltningen redovisad utgift å anslaget
»2. G. 6/1925—6. Förbättrade anordningar
för rening av avloppsvattnet från flygkompaniets
etablissemang å Malmslätts 964:57
I marinförvaltningen redovisad utgift
å anslaget »3. H. 14/1925—6. Underhåll
av flygmaterielen» ......... 8,897: 88 9,861: 95
3. G. 5/1924—5. Ersättande av genom eldsvåda å Galärvarvet
förstörda inventarier och materialier.........
Femte huvudtiteln:
C. 66. Sjuktransporter med flygplan....................................
2,262: 07
13,394:18
18,421:11
7,399,605: 52
343,851: 38
12,214: 81
16,524: 04
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank och å postgiroräkning ...................
Förskott ..................................................................
1,236,988: 77
155,881: 7 6
Summa
871,776: -
501,950: 97
8,509,263: 84
601,393: 71
10,484,384: 6*
1,285,241: os
7,806,272: 96
1,392,870: 58
10,484,384: 52
— 33
FEMTE HUVUDTITELN.
Socialdepartementet.
Debet |
Kredit |
|||||||||||||
Leverering |
Skulder |
Skulder |
Leverering |
Summa |
||||||||||
Uppbörd |
från stats- |
den |
den |
Utgifter |
till stats- |
|||||||||
kontoret |
80/e 1928 |
V? 1927 |
kontoret |
|||||||||||
A. II. 4. Hyresmedel från un- |
||||||||||||||
der byggnadssty-relsens vård ståen- |
||||||||||||||
de egendomar...... |
1,000 |
— |
_ |
_ |
1,000 |
_ |
1,000 |
|||||||
Femte huvudtiteln: |
||||||||||||||
A. 1. Departementschefen.. |
— |
— |
24,000 |
_ |
_ |
— |
_ |
_ |
24,000 |
_ |
_ |
_ |
24,000 |
|
2. Departementets av- |
||||||||||||||
delning av Kungl. |
245,387 |
Öb |
245,387 |
68 |
245,387 |
68 |
||||||||
F. 4. Extra utgifter......... |
— |
— |
800 |
16 |
— |
— |
— |
_ |
800 |
16 |
_ |
_ |
800 |
15 |
5. Skrivmaterialier och |
||||||||||||||
expenser, ved m. m. |
— |
— |
34,393 |
69 |
2 |
— |
2 |
_ |
34,393 |
59 |
_ |
_ |
34,395 |
59 |
7. Dyrtidstillägg åt be- |
||||||||||||||
fattningshavare i |
39,156 |
39,156 |
39,156 |
|||||||||||
8. Tryckningskostnader |
— |
— |
33,388 |
98 |
— |
— |
— |
— |
33,388 |
98 |
— |
— |
33,388 |
98 |
Summa |
i,ooo|— |
377,12e|30 |
2 |
— |
2 |
— |
377,126 so |
1,000 |
— |
378,128 |
30 |
3 — Itev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
— 34 —
Social -
A. IT. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Femte huvudtiteln:
B. 1. Socialstyrelsen .........................................................................................
2. Socialstyrelsens verksamhet ........................................................................
3. Förlikningsmän för medling i arbetstvister m. m....... ...................................
6. Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m..................................................
8. Yrkesinspektionen ....................................................................................
9. Yrkesinspektionens verksamhet ................................................ ................
20. Sjukkasseväsendets befrämjande ..................................................................
21. Sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd .............................................
32. Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m................................
33. Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader ...............
35. Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter....................................
F. 2. Bese- och traktamentspenningar................................................................
4. Extra utgifter ..........................................................................................
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................
7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................
8. Tryckningskostnader .................................................................................
B. 38/1923—24. Extra statsbidrag för år 1922 åt registrerade sjukkassor.....................
Sjunde huvudtiteln:
D. 21. Extra utgifter ..........................................................................................
Av Eöda korset donerade medel för utarbetande av en publikation angående social lagstiftning
i Sverige m. m........................................................................................
Införselmedel .........................................................................................................
Summa)
Tillgångarna den so/e 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
35
styrelser!.
Debet |
Kredit |
Sumina |
|||||||||||
Till-gångar |
Uppbörd |
Leverering |
Utgifter |
Leverering |
Tillgångar den |
||||||||
_ |
_ |
1,100 |
_ |
1,100 |
1,100 |
||||||||
— |
— |
250 |
— |
308,966 |
9b |
309,216 |
9 8 |
_ |
_ |
_ |
_ |
309,216 |
98 |
5,401 |
80 |
— |
— |
152,400 |
— |
151,650 |
41 |
679 |
39 |
5,471 |
50 |
157,801 |
30 |
— |
— |
— |
— |
69,777 |
71 |
69,777 |
71 |
— |
— |
— |
— |
69,777 |
71 |
— |
— |
— |
— |
233,487 |
54 |
233,487 |
54 |
— |
— |
— |
_ |
233,487 |
54 |
— |
— |
— |
— |
286,500 |
— |
285,349 |
57 |
1,150 |
4 3 |
— |
— |
286,500 |
_ |
— |
— |
178 |
86 |
74,800 |
— |
72,224 |
74 |
2,754 12 |
— |
— |
74,978 |
86 |
|
— |
— |
6 |
— |
3,389,000 |
— |
3,377,802 |
92 |
11,203 |
08 |
— |
— |
3,389,006 |
— |
— |
— |
— |
— |
193,000 |
190,704 |
so |
2,295 |
40 |
— |
— |
193,000 |
— |
|
— |
— |
— |
— |
40,247 |
14 |
40,247 |
14 |
— |
— |
— |
— |
40,247 |
14 |
— |
— |
— |
— |
151,344 |
5 0 |
151,344 |
50 |
— |
— |
— |
— |
151,344 |
50 |
— |
— |
— |
— |
23,350 |
84 |
23,350 |
84 |
— |
— |
— |
— |
23,350 |
34 |
— |
— |
— |
— |
3,880 |
26 |
3,880 |
26 |
— |
— |
— |
_ |
3,880 |
2 6 |
4,543 |
12 |
— |
— |
11,650 |
— |
15,493 |
12 |
— |
— |
700 |
— |
16,193 |
12 |
— |
— |
42 |
89 |
49,866 |
92 |
49,909 |
81 |
— |
— |
_ |
_ |
49,909 |
81 |
— |
3 |
— |
135,000 |
— |
134,831 |
61 |
171 |
39 |
— |
— |
135,003 |
— |
|
— |
— |
1,478 |
2.4 |
50,000 |
— |
48,266 |
79 |
3,211 |
4 6 |
— |
— |
51,478 |
25 |
— |
— |
— |
— |
4,196 |
50 |
4,196 |
50 |
— |
— |
— |
— |
4,196 |
50 |
5,000 |
- |
— |
— |
— |
- |
5,000 |
— |
— |
- |
- |
— |
5,000 |
— |
— |
— |
9,600 |
— |
— |
_ |
1,701 |
55 |
_ |
_ |
7,898 |
45 |
9,600 |
|
487 |
78 |
1,359 |
09 |
— |
— |
1,487 |
87 |
— |
- |
359 |
— |
1,846 |
87 |
15,432 |
20 |
14,018 jo 9 |
5,177,467 |
ö9 |
5,169,923 |
96 |
22,565 |
2 7 |
114,428 |
95 |
5,206,918 |
18 |
— 36 —
Centrala skiljenämnden.
Debet.
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 4. Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister .................................... 14,749: 87
Summa 14,749:8 7
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.................................................................................... 11,900: —
Hyra, skrivmaterialier, expenser m. m.............................................. 2,849; 8 7 74^49; 57
Summa 14,749: 8 7
Arbetsrådet.
Debet.
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 11. Arbetsrådet................................................................................... 47,073:68
F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
...................................................................................... 1,000: —
7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............................. 6,250: —
Ersättning för lyse och värme m. m................................................................ 300: —
Återburna medel .......................................................................................... 131: 20
Summa 54,774: 7 3
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.................................................................................................. 51,615: 69
Lyse och värme m. m.................................................................................. 897: 96
Skrivmaterialier, tryckningskostnader och expenser .......................................... 2.2H1: 09
Summa 54,774: 78
— 37
Riksförsäkringsanstalten.
A. Statsmedel.
Debet.
Balans den 1 juli 1927;
Tillgångar..............................................................................
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 13. Riksförsäkringsanstalten............................................. 207,632:3 5
14. Riksförsäkringsanstaltens verksamhet.......................... 1,325,000: —
17. Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för
olycksfall i arbete................................................... 706,223:69
19. Statens bidrag till fiskares försäkring ........................ 69,459: 65
F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 175,000: —
Elfte huvudtiteln:
A. 10. Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersätt
ningar
i anledning av olycksfall i arbete.................. 230,968: 84
25. Ersättning för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsförhållandena under 1914—1919 års
världskrig ........................................................... 110,000: —
B. 18. Förhöjning av ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring ........................... 160,000: —
Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond........................... 920,000: —
Olycksfall sförsäkringsfondens bidrag till förvaltningskostnaderna... 16,500: —
Försäljningsmedel, återdebiteringar m. m.................................. 2,482: 98
Införselmedel ........................................................................ 4,099:3 9
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar .......................................................................... 1,222,100:95
Kostnader för ombud............................................................. 279,946: 08
Läkarintyg ................................................................... 253: _
Hyra för ämbetslokal .......................................................... 130,120: —
Resekostnader ........................................................................ 3,029: 60
Skrivmaterialier, tryckningskostnader, lyse, värme och expenser... 88,277: 94
Olycksfallsförsäkringsfonden för redovisning .............................. 693,551: 24
Fiskareförsäkringsfonden för redovisning.................................... 69,459: 66
Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i
anledning av olycksfall i arbete...................................... 218,282:09
Ersättning åt vissa personer, som drabbats av olycksfall, uppkomna
i följd av förhållandena under 1914—1919 års världskrig ......... 91,443: 70
Ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning ............... 1,050,425: 04
Införselmedel ....................................................................... 4,169: 89
Leverering :
Till statskontoret..................................................................... 122,487: 7 0
» länsstyrelserna.................................................................. 8,293:8 8
117,720: 7 4
3,927,366: 9 o
4,045,087: 64
3,851,059:18
130,781: 63
- 38 -
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
lvassabehållning .................................................................. 1,214: 29
Innestående i bank ...................................................... 62,032: 64 63.246: 98
Summa 4,045,087: 64
B. Olycksfallsförsäkringsf onden. 1
Kassasammandrag för år 1927:
Inkomster:
Innestående i bank den 1 januari 1927 ............................................-........... 604,298: 08
Försäkringsavgifter enligt 15 och 35 §§ i olycksfallsförsäkringslagen ............ 1 2 * 4 8,346,925: 97
Tilläggsavgifter enligt 16 § i samma lag ................................................... 8 451,420: 38
Engångspremier för inköpta livräntor...................................................... 7,635: —
Statsbidrag för förhöjning av livräntor åt i statens tjänst skadade arbetare ... 968:84
Skadestånd enligt 12 § i olycksfallsförsäkringslagen................................... 18,294: 73
Bötesmedel enligt 34 § i samma lag ......................................... 400: —
Räntor................................. 2,770,382: 59
Utlottade eller försålda obligationer och återbetalade lån ......................... 2,750,903: 29
Av ombud redovisade förskott ............. 292,987: 58
Summa 15,244,216: 86
Utgifter:
Utbetalade ersättningar ........................................................................... 6,373,473: 16
Aterreglerade försäkringsavgifter ........................................................... * 111,067:52
Till statskontoret inlevererade tilläggsavgifter............................................. 441,099: 60
Återreglerade tilläggsavgifter.................................................................. 5 5,580: 12
Fasta placeringar ................................................................................. 7,163,806:19
Vid obligationsköp m. m. utgivna räntor .................................................. 37,525:15
Courtage m. m................................................................................. 3,239: 38
Olycksfallsförsäkringsfondens förvaltningskostnader .................................... 16,500: —
Till ombud utlämnade förskott.................................................................. 301,987:53
Innestående i bank den 31 december 1927 ............................................... 789,937: 7 6
Summa 15,244,216: 36
Fondens ställning den 31 december 1927:
Tillgångar:
Innestående i bank ..................................................................... 789,937: 76
Förskott ............................................................................................ 53,000: —
Obligationer ....................................................................................... 40,800,359: 4 9
Utlånta medel........................ 11,554,682: 03
Aktier .............................................................................................. 10,600: —
Fordringar ........... ........................................................................... 6,524,707:74
Summa 59,733,287: 02
Skulder:
Till statskontoret ej inlevererade tilläggsavgifter
Influten, men ej upplupen kapitalrabatt .......
Livräntereserv ..............................................
Ersättningsreserv ............................................
Premieutjämnings- och säkerhetsfond ...............
.......... 21,137: 66
.......... 3,300: —
.......... 46,453,268: —
.......... 7,800,000: —
.......... 5,455,581: 4 6
Summa 59,733,287: 02
1 Tabellen upprättad inom riksförsäkringsanstalten.
2 Häri ingå av statsverket förskjutna medel enligt 19 § med kr. 622,612: 76.
8 » » » » » » »»»»» 31,150: 69.
4 Häri ingå till statsverket återbetalade förskjutna medel enligt 19 § med kr. 13,581: BO.
6 » » » » > * » » » » » » 686: 86.
— 39
C. Fonden för olycksfallsförsäkring för fiskare.1
Kassasammandrag för år 1927:
Inkomster:
Innestående i bank den 1 januari 1927....................................
Försäkringsavgifter............ .................................................
Räntor .........................................................................
Utlottade obligationer ......................................................
Statsbidrag .....................................................................
Utgifter
Utbetalade ersättningar.....................................
Återreglerade försäkringsavgifter ......................
Fasta placeringar..............................................
Vid obligationsköp utgivna, upplupna räntor.......
Courtage m. m...............................................
Innestående i bank den 31 december 1927 .........
Fondens ställning den 31 december 1927:
Tillgångar:
Innestående i bank ... ..........................................................
Obligationer........................................................................
Fordringar.........................................................................
Brist, att täckas av statsmedel ...............................................
.......... 28,597: 86
.......... 61,832: 16
.......... 19,887: 80
.......... 9,760: —
.......... 67,103:57
Summa 187,180: 38
97,386: 6 7
38: 8 7
63,112: BO
1,013: 12
63: 12
25,566: i o
Summa 187,180: 83
......... 25,566: lo
.......... 372,568:42
....... 4,987: B 7
.......... 49,042: 71
Summa 452,164: 8 0
Skulder:
Premiereserv.....
Livräntereserv ..
Ersättningsreserv
Säkerhetsfond ..
........... 28,000: —
........... 350,577: —
........... 50,000: —
......... 23,587: so
Summa 452,164: 80
D. Fonden för livförsäkring i samband med egnahemslån.1
Kassasammandrag för år 1927
Inkomster:
Innestående i bank den 1 januari 1927 ...................................................... 1,116: 40
Försäkringsavgifter.................................................... ........................ 18,944: 11
Räntor ................................................................................................ 346: o 6
Av statsverket förskjutna medel............................................................... 500: —
Summa 20,906: 57
Utgifter:
Utbetalade dödsfallsersättningar............................................................. 13,750: —
Till statsverket återbetalade, förskjutna medel ..................................... 500: —
Innestående i bank den 31 december 1927 ................................................... 6,656: 5 7
Summa 20,906: 5 7
1 Tabellen upprättad inom riksförsäkringsanstalten.
- 40 —
Fondens ställning den 31 december 1927:
Tillgångar:
Innestående i bank............................................................................... 6,656:5 7
Fordringar............................................................................................. 20.607: 59
Summa 27,264: 16
Skulder:
Ersftttningsreserv.................................................................................... 2,750: —
Premiereserv....................................................................................... 1,407: —
Säkerhetsfond ...................................................................................... 23,107: 16
Summa 27,264: 16
E. Fonden för livräntor till barn utom äktenskap.1
Kassasammandrag för år 1927:
Inkomster:
Innestående i bank den 1 januari 1927 ...................................................... 28,727: 46
Engångspremier för inköpta livräntor ......................................................... 103,088: 84
Eäntor .................................................................................................. 32,483: 99
Utlottade obligationer och återbetalade lån ................................................ 9,652: sb
Summa 173,953: 14
Utgifter:
Utbetalade livräntebelopp........................................................................... 92,338: 6 2
Fasta placeringar .................................................................................... 57,757: 80
Vid obligationsköp utgivna, upplupna räntor................................................ 601:09
Courtage m. m..................................................................................... 57: 76
Innestående i bank den 31 december 1927 .................................................. 23,198:4 7
Summa 173,953: 14
Fondens ställning den 31 december 1927:
Tillgångar:
Innestående i bank................................................................................. 23,198:4 7
Obligationer ....................................................................................... 630^287: 63
Utlånta medel ...................................................................................... 25,175: 2 9
Fordringar................................................................................ 7,773: 10
Summa 686,434: 4 9
Skulder:
Upplupna, ej förfallna livräntebelopp ...................................................... 588: 62
I förskott inbetald engångspremie............................................................ 700:_
Livräntereserv....................................................................................... 652,189: —
Säkerhetsfond ................................................................................... 32,956: 87
Summa 686,434: 4 9
1 Tabellen upprättad inom riksförsäkringsanstalten.
- 41 —
Försäkringsrådet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 1,177: 6 7
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 15. Försäkringsrådet ............................................................ 84,045: 64
16. Försäkringsrådets verksamhet .......................................... 37,900: —
F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 12,300:— 134,245:64
Summa 135,423: 81
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m......................................................................... 124,030: 86
Skrivmaterialier, tryckningskostnader och expenser ........................ 7,745: 85 131,776: 21
Leverering:
Till statskontoret:
Överskottsmedel...................................................................................... 1,177:67
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning....................................................................................... 12,469: 48
Summa 135,423: 81 1
1 Kassabehållningen den 80/e 1928, kr. 2,469:43, inlevererades den s/7 samma år till
statskontoret.
42
Pensionsstyrelsen.
A. Statsmedel.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar
36,676: —
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 22. Pensionsstyrelsen.................................................... 637,830: 63
23. Pensionsstyrelsens verksamhet m. m.......................... 530,000: —
24. Statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt
lagen om allmän pensionsförsäkring........................ 2,150,000: —
25. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ...... 204,800: —
P. 1. Ålderstillägg .................................................. 397:84
7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 157,000: —
Från pensionsförsäkringsfonden:
Ersättning för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen 50,000: —
Till bestridande av kostnader för sjukvårdande uppgifter ......... 1,285,050: —
Ersättning av kommuner och enskilda för andel i sjukvårdskostnader
.............................................................................. 21,469: 98
Ersättning för bostad och värme................................................ 2,022: 66
Aterdebiterade medel.............................................................. 34,923: 06
Införselmedel........................................................................... 1,822:24
5,075,316: 8 o
Summa 5,111,992: 3 o
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.............................................................................. 1,150,298: —
Besekostnader för styrelsen..................................................... 4,140: 2 0
Kostnader för ombud............................................................ 89,300:8 0
Åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet ............... 1,407,617: 20
Barntillägg............................................................................ 1,944,628: 10
Skrivmaterialier, tryckningskostnader, inventarier, värme och lyse
m. m...................................... 110,352: 7 0
Underhåll av fastigheterna ...................................................... 11,016:26
Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ................. 204,800: —
Till pensionsförsäkringsfonden återförda ................................ 19,526: 7 7
Införselmedel.......................................................................... 1,783: 62
4,943,463: 6 5
Till statskontoret
Leverering:
* 168,274: 7 5
Tillgångar:
Kassabehållning
Balans den 30 juni 1928:
.......... 254: —
Summa 5,111,992: 30
1 Därav kr. 6,866: 86 den ’/7 1928.
— 43 —
B. Pensionsförsäkringsfonden.
Kassasammandrag:
Inkomster:
Innestående i riksgäldskontoret, banker och ä postgiroräkning den 1 juli 1927 18,047,735:17
Obligatoriska pensionsavgifter ................................................................ 24,916,165:39
Frivilliga pensionsavgifter ....................................................................... 590,599: 42
Räntor och utdelningar å aktier m. m...................................................... 17,505,234: 17
Återbetalda län och utlottade obligationer ............................................... 4,885,154: 9 8
Summa 65,944,889: 18
Utgifter:
Fasta placeringar .................................................................................... 59,846,302: 60
Pensioner på, grund av obligatoriska avgifter ............................................. 2,791,223: 86
Pensioner på grund av frivilliga avgifter ................................................ 8,776: 64
Understöd enligt lagen den 8 juni 1915.................................................... 550,000: —
Restituerade pensionsavgifter............................................................... 58,785: —
Utbetalda sjukv&rdsmedel ............................................... 1,265,523:28
Förvaltningskostnader.............................................................................. 85,184: 85
Innestående i banker och å postgiroräkning den 30 juni 1928 ..................... 1,339,094: 06
Summa 65,944,889:13
Fondens ställning den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Iunestående i banker och å postgiroräkning ....................................... 1,339,094: 06
Förskott................... 19,879,216: 90
Fastigheter......................................................................................... 1,600,000: —
Utlånta medel ................................................................................. 244,004,195:21
Obligationer....................................................................................... 112,512,143: 65
Aktier........................................................................................... 16,172,000: —
Fordringar........................................................................ ................. 7,102,521: 5 o
Summa 402,609,171: 31
Skulder:
Frivilliga försäkringens fond .............................................................. 8,669,419:12
Särskilda till förvaltning överlämnade fonder...................................... 21,051:64
Fonden för sjukvårdande uppgifter ...................................................... 4,940,292: 66
Allmänna fonden............................................................................... 388,978,408: 1 o
Summa 402,609,171: 31
— 44
Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för
alkoholister å Svartsjö.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................ 647,257: 28
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 27. Statens tvångsarbetsanstalter ......................................
30. Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i
Landskrona .........................................................
F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .........
Vårdavgifter m. m. för alkoholister.............................................
Hyres- och ersättningsmedel m. m.............................................
Försålda jordbruksprodukter ......................................................
Diverse ...................................................................................
380,901: 25
25,000: —
45,900: —
11,313: 70
29,411: 83
103,273: so
19,482: 72
615,283: so
Summa 1,262,540: 58
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ....................................................
Förplägnad .....................................................
Beklädnad m. m..............................................
Byggnader.........................................................
Inventarier ....................................................
Undervisning, hälso- och sjukvård .....................
Värme, lyse, renhållning och expenser ...............
Omkostnader för frigivna ...............................
Jordbruket och verkstadsdriften .......................
Arbetspremier m. m...........................................
Minskat värde å inventarier och förråd...............
292,942: 06
55,523: 96
23,615:71
25,870: 65
8,471: 22
5,326: 2 3
51,163: 63
3,656: 9 7
125,444: 37
38,453: 7 8
6''88l>: 80 637,349: 28
Tillgångar:
Kassabehållning ................
Innestående i bank................
Fastigheter ........................
Levande och döda inventarier
Förråd ...............................
Balans den 30 juni 1928:
1,470: 44
20,074: ii
441,700: —
141,355: —
20,591:80 625,191:85
Summa 1,262,540: 58
Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 534 och å vårdanstalten
34 personer.
— 45 —
Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för
alkoholister i Landskrona.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar.. ................................................................................................ 17,743:72
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 27. Statens tvångsarbetsanstalter ...................................... 230,773: —
28. Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m.... 17,641:85
30. Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svaitsjö och i
Landskrona ............................................. —......... 2,000: —
F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 16,000: —
B. 20/1925—6. Anordnande av varmvattenberedning och värmeledning
inom tvångsarbetsanstalten i Landskrona ... 600: —
Vårdavgifter för alkoholister ...................................................... 1,059: —
Hyres- och ersättningsmedel m. m................................................. 31,613: 7 8
Vinst å verkstadsdriften............................................................ 14,952:9 7 314,640:6 0
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel......................................................................................... 5,185:8 9
•>
Summa 337,569: 71
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder................................................................................................... 5,147: to
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 117,804: 98
Förplägnad............................................................................... 36,317: 94
Beklädnad, hälso- och sjukvård ................................................ 18,618:99
Inventarier .......................................................................... 4,122: 8 4
Värme, lyse, renhållning och expenser ........................... 72,153: —
Omkostnader för frigivna ........................................................... 9,641: 86
Byggnadsarbeten ..................................................................... 53,327: 62
Förlust å jordbruket..................................................................... 3,698:88 315,685:4 6
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................................ 350: 99
Innestående i bank.................................................................... 7,707: 98
Värde å levande och döda inventarier m. m............................... 8,677: 89 16,736: 86
Summa 337,569: 71
Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 293 och å vårdanstalten
6 personer.
— 46 —
Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 172,064:9 7
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 31. Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister ............... 106,400: 9 7
F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 14,397: —
Förutvarande andra huvudtiteln:
Statens uppfostringsanstalt å Venngarn:
T. F. 3/1920. Ändrings- och nybyggnadsarbeten .................. 3,700: —
4/1920. Nybyggnads- och ändringsarbeten .................. 14,900: —
Vård- och beklädnadsavgifter ...................................................... 64,387: 20
Vinst å jordbruket...................................................................... 16,554:70
Vinst å verkstadsdriften .............................................................. 4,008: 8 7
Hyres- och ersättningsmedel m. m................................................. 9,217:82 023 566'' 06
Skulder:
Diverse medel.......................................................................................... 5,449:8 7
Summa 401,080: 90
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder...................................................................................................... 3,319: 66
Utgifter:
Avlöningar ............................................................................... 92,797: 9 7
Förplägnad .......................................................................... 44,856:84
Beklädnad och sängkläder............................................................ 16 159: 7 2
Byggnadsarbeten ........................................................................ 26!ö77: 21
Inventarier ................................................................................. 4,096: 99
Värme, lyse, renhållning, expenser m. m...................................... 43,355:11
Övervakning av utskrivna........................................................... 383:10 o28 326- 94
Tillgångar:
Kassabehållning ..................................................................... 728:44
Innestående i bank och å postgirokonto .................................... 16,449: 98
Fordringar ............................................................................. 6,499: 74
Värde å levande och döda inventarier ....................................... 128,081:11
Förråd .................................................................................... 17,675:''18 169,434: 40
Summa 401,080: 90
Under räkenskapsåret hava å anstalten vårdats 291 personer.
47
Allmänna barnhuset i Stockholm.
Debet.
Tillgångar
Balans den 1 juli 1927:
8,666,157: 84
Inkomster
Femte huvudtiteln:
B. 42. Barnhusen............................................................... 111,460: —
Intressemedel ........................................................................ 285,858: 18
Anslag av riksbankens vinst.................................................. 4,500: —
Överskottsmedel från förmyndarkammaren i Stockholm ............ 192,099: 19
Bötesmedel........................................................................... 4,871: SO
Tolagsmedel ........................................................................ 64,806: 20
Fattigpenningar..................................................................... 9,206:01
Avgifter för inlösta barn ..................................................... 46,487: 58
Vägavgifter .................................................................. 14:4,344: —
Ersättningar för förplägnad, värme, lyse m. m......................... 227,486: 70
Fastigheternas avkastning ...................................................... 94,491: 98
Diverse................................................................................ 3,122: 47
1,187,723: 71
Skulder:
Utgiftsrester ...............
Diverse medel...............
Balans den 30 juni 1928:
60,889: 88
944,673: 85 1,005,563: 53
Summa 10,858,445: 08
Kredit.
Skulder.
Balans den 1 juli 1927:
997,499: 18
Utgifter:
Gemensamma administrations- m. fl. kostnader ........................ 116,657:65
Kostnader för barnhuset ......................................................... 285,203: 68
» » sjukvårdsanstalten............................................ 194,131:4 3
» » Rålambshovs barnhem................................... 25,283: 06
» » småhemmet i Äppelviken ............... .............. 15,264:62
» » utackorderade barn ....................................... 287,446: 28
Understöd till upptagningshem................................................ 72,312: 62
Sällskapet Pro Patria ........................................................... 300: —
Restituerade medel ............................................................. 1,893: 76
Diverse................................................................................ 10,664:76 1,009,157:71
Tillgångar:
Kassabehållning...
Innestående i bank
Förskott ..............
Balans den 30 juni 1928:
............................................ 2,973:7 2
.... ............................... 421,090:28
............................................ 6,186:50
— 48 —
Fastigheter........................................................................ 2,039,350: —
Utlånta medel..................................................................... 4,024,950: —
Obligationer....................................................................... 2,238,055: 60
Fordringar ........................................................................ 119,182: 14 8,851,788: 24
Summa 10,858,445: 08
Under räkenskapsåret har av allmänna barnhuset vårdats följande antal barn:
inom barnhuset.................................................. 679
å Rålambshovs barnhem ................... 55
å småhemmet i Äppelviken ................................. 10
i fosterhem eller & andra anstalter........................ 1,445
Summa 2,189.
Medicinalstyrelsen med underlydande anstalter.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................ 7,974,185: 25
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar......... ..............................................
m. Diverse inkomster ................................................
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Andra huvudtiteln:
E. 5. Medikolegala besiktningar...................................
Femte huvudtiteln:
C. 1. Medicinalstyrelsen ...........................................
. 2. Medicinalstyrelsens verksamhet ...........................
3. Statens bakteriologiska laboratorium .....................
4. Statens rättskemiska laboratorium ........................
5. Statens farmaceutiska laboratorium........................
13. Hospital och asyler.............. ..............................
18. Hospital vid Hälsingborg ....................................
19. Utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m..........
30. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska ............
33. Bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårds
anstalter
.........................................................
36. Understödjande av dispensärverksamhet..................
39. Radiumhemmets i Stockholm klinik .....................
41. Bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av
epidemisjukhus ................................................
42. Bidrag till driften av epidemisjukhus.....................
52. Allmän hälso- och sjukvård ..............................
54. Statens skola för utbildning av distriktssköterskor
60. Barnmorskeundervisningen och bambördshusen ......
62. Karantänsanstalten på Känsö .............................
63. Resestipendier åt vissa läkare ..................... ........
F. 2. Rese- och traktamentspenningar ...........................
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................
7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
8. Tryckningskostnader ..........................................
C. 18/1926—7. Vissa lantbruksbyggnader vid Strängnäs hospital
...................................................
67/1926—7. Resestipendier åt civila läkare ..................
2,295: —
145: —
125: —
509: 90
117: 90
123,006: 19
635: —
56: 29
10,456,139: 76
1,636: 41
132,724: 07
371: 05
6,996: 26
184: 0 2
1,000: —
10,537: 65
2,921: 40
85,811: 82
8: 7 0
250: —
104: —
500: —
956: 95
1,994: 46
4,464: 7 9
2,381: 90
94: 9 5
500: —
- 49
Förutvarande sjätte huvudtiteln:
F. lfi/1920. Paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds
hospital ................................................ 58,187: 46
Nionde huvudtiteln:
G. 6. Statens veterinftrbakteriologiska anstalts verksamhet 115,723: 68
12. Övriga utgifter till förekommande och hämmande
av smittsamma sjukdomar bland husdjuren ......... 6,806: 2 5
O. 6. Extra utgifter...................................................... 46: 8 6
Elfte huvudtiteln:
A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer ..................... 69: oi
4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer ........................ 6: —
Uttag å statsverkets giro räkning i riksbanken.............................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................
11,017,307: 22
23,652,605: 47
1,316,242: 08
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester..............................................................
Diverse medel............................................................
Övriga skulder............................................................
15,075: —
6,966,729: 61
109,812: 7 2 7,091,617: 88
Summa 51,051,957:85
Skulder.
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
6,118,869: o 9
Utgifter:
Andra huvudtiteln:
E. 5. Medikolegala besiktningar.......................................
Fjärde huvudtiteln:
5. 1. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga .........
Femte huvudtiteln:
C. 1. Medicinalstyrelsen ................................................
2. Medicinalstyrelsens verksamhet ..............................
3. Statens bakteriologiska laboratorium........................
4. Statens rättskemiska laboratorium ...........................
5. Statens farmaceutiska laboratorium..........................
7. Flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare ...............
10. Avlöning åt civila läkarstipendiater ........................
13. Hospital och asyler................................................
14. Utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala hospital och
asyl................................... .............................
15. Bidrag till kostnaderna för en motorfärja vid Sträng
näs
sund .......................................................
16. Ändringsarbeten i de s. k. C-paviljongerna vid Lunds
hospital och asyl ............................................
17. Ändringsarbeten å vattenverket vid Lunds hospital
och asyl............................................................
18. Hospital vid Hälsingborg ............. ........................
19. Utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m..........
20. Bidrag till sinnessjukvården i Stockholm och Göteborg
21. Anstalter för obildbara sinnesslöa ...........................
22. Anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallande
sjuka
...............................................................
23. Epileptikeranstalter................................................
30. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska ...............
31. Understöd åt spetälskesjukas familjer m. m.............
6,101: 60
903: —
358,248: 96
20,667: 72
288,257: 34
25,188: 92
24,004: 33
579: 50
3,750: —
20,278,864: 36
2,769: 90
15,000: —
112,493: 38
1,318: —
807,454: 84
232,724: o 7
926,669: 9 o
672,318: 63
805,773: se
144,675: —
22,765: 82
1,800: —
•4 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
— 50 —
C. 33.
35.
36.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
44.
45.
46.
47.
48.
50.
51.
52.
54.
57.
60.
61.
62.
63.
64.
1.
2.
4.
5.
6.
P.
C.
Bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårds
anstalter.
...........................................................
Polksanatorierna ..................................................
Understödjande av dispensärverksamhet ..................
Behandling av medellösa lupuspatienter från landsorten
Radiumhemmets i Stockholm poliklinik ....—,.........
Radiumhemmets i Stockholm klinik ........................
Bidrag till resor för vissa patienter vid radiumhemmet
i Stockholm ......................................................
Bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av
epidemisjukhus.........................................
Bidrag till driften av epidemisjukhus .....................
Bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka............
Kliniker vid vanföreanstaltema i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg ............ .................................
Polikliniker vid vanföreanstaltema i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg ...................................
Underhåll av skol- och uppfostringshem för vanföra...
De i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade
undervisningsanstalterna för vanföra m. in.............
Bidrag till resor för vanföra jämte vårdare...............
Eugeniahemmet.....................................................
Allmän hälso- och sjukvård ...................................
Statens skola för utbildning av distriktssköterskor ...
Stipendier för deltagande i kurs för utbildande av instruktionssköterskor
och husmödrar vid sjukhus ...
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen .. ......
Skyddskoppympningen ..........................................
Karautänsanstalten på Känsö .................................
Resestipendier åt vissa läkare ..,..............................
Svenska läkarsällskapet..........................................
Ålderstillägg .......................................................
Rese- och traktamentspenningar..............................
Extra utgifter ............................ ........................
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................
Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen...................................
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...
Tryckningskostnader
Resestipendier åt förste provinsialläkare m. fl.
Resestipendier åt vid hospital och asyler anställda
läkare ........................................
Vissa lantbruksbyggnader vid Strängnäs hospital
.........................................................
Stallbyggnad och bostadshus vid Hälsingborgs
hospital ................. .........................''..
Resestipendier åt ordinarie läkare vid länslasarett
m. fl...........................................
Understöd åt spetälskesjukas familjer m. m....
Resestipendier åt läkare för studier i tuberkulossjukvård
.............................................
Repetitionskurser för barnmorskor ...............
Resestipendier åt civila läkare.....................
Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksom
råden
...................................................
Repetitionskurser för barnmorskor ...............
Ny ekonomibyggnad och vissa påbyggnads»
arbeten vid Göteborgs hospital .................
Förutvarande sjätte huvudtiteln:
F. 16/1920. Paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds
hospital................................................
19/1916. Till stipendier för läkare, som genomgå utbildningskurser
i tuberkulossjukvård ...............
Sjätte huvudtiteln:
E. 8. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga .........
10/1926—7.
16/1926-7.
18/1926—7.
21/1926—7.
32/1926—7.
35/1926-7.
39/1926—7.
63/1926-7.
67/1926—7.
69/1926—7.
63/1925—6.
23/1923—4.
3,391,125:86
150,000: —
429,995:22
65,868: 08
15,000: —
28,692: 60
53,742:10
1,225,000: —
759,452: —
56,073: 60
121,275: 05
15,000: —
61,556: —
141,993= so
123,877: 85
5,000: —
894,586: 95
24,000: —
4,000: —
98,982: 9 8
109,420: 41
16,539: 95
3,754: —
1,500: —
1,724: 18
81,441: 28
5,007: 06
48,643: 12
225: —
1,916,486: 58
27,060: 82
3,500: —
1,000: —
13,190: 14
58,093: —
3,000: —
850: —-
1,000; —
1,425: —
3,125: —
3,776: 61
1,150: —
530: —
151,789: 49
500: —
903: —
- 51 —
tionde huvudtiteln:
G. B. Statens veterinärbakteriologiska anstalt..................... 76,143:88
6. Statens veterinärbakteriologiska anstalts verksamhet 132,681: 21
8. Yeterinärstipendiater ............................................ 7,200: —
12. Övriga utgifter till förekommande och hämmande av
smittsamma sjukdomar bland husdjuren ............... 531,236: 62
13. Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur ............ 5,050:—1
O. 2. Rese- och traktamentspenningar.............................. 556: 6 5
6. Extra utgifter .................................................... 2,104: 15
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ... 20,400: —
G. 14/1926—7. Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur... 46:10
Tionde huvudtiteln:
C. 8. Läkarundersökning av sjöfolk................................... 42,058: 60
Elfte huvudtiteln:
A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer.......................... 27,804:62
4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer ................................... 15,338: —
8. Bidrag till sjuksköterskors pensionering..................... 725: —
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken....................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar;
Kassabehållningar hos medicinalstyrelsen underlydande an -
stalter....................................................................... 69,618: 18
Innestående i banker och å postgiroräkning ....................... 2,029,938: 95
Förskott.......................................................................... 205,523: 28
Inkomstrester ................................................................. 50,518:80
Obligationer..................................................................... 6,698,040: 15
Fordringar................. 19,296: 49.
35,734,527: 28
41,291:18
84,334: 10
9.072,935: 7 5
Summa 51,051,957: 86
— 52 —
Statens uppfostringsanstalt å Salbohed för sinnesslöa gossar.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................... 27,934: —
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
C. 24. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar ......................... 24,800: —
25. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostrings
anstalt
för sinnesslöa gossar....................................... 30,200: —
26. Täckdikningsarbeten vid det med statens uppfostrings
anstalt
för sinnesslöa gossar förenade jordbruket ......... 2,800: —
F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen..................................................... 5,250; —
7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 12,000: —
Vårdavgifter .............................................................................. 22,787: 64
Försäljningsmedel m. m................................................................ 4,930: o 4
Vinst å jordbruket m. m............................................................. 420: 22 103,187: 80
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel ....................................................................................... 95: 24
Summa 131,157:04
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder ..................................... ........................................................... 174: 3 8
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 40,176: —
Förplägnad............................................. .................................. 20,987:68
Beklädnad och hälsovård m. m................................................... 7,572:60
Bränsle, lyse, renhållning och expenser m. m.................................. 18,628: 43
Inventarier och materiel m. m....................................................... 5,429: 96
Elevbelöningar ........................................................................... 413: 10
Byggnader ................................................................................. 4,720: 9 6
Restituerade medel .................................................................... 157: 7 9
Täckdikningsarbeten.................................................................... 2,807: — 100,893:51
Lever ering:
Till statskontoret....................................................................................... 936: 06
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 1,894: 17
Innestående å postgiroräkning ................................................... 15: 14
Värde å levande och döda inventarier samt förråd........................ 27,243: 7 8 29,153: o9
Summa 131,157:04
Å anstalten hava under räkenskapsåret varit intagna 59 gossar.
— 53 —
Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa
flickor.
Debet
Balans
den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................ 2,480: 65
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
C. 27. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor ............................. 11,575: —
28. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor ......................................... 10,000: —
F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ......................................................... 2,140: —
7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 4,500: —
Elevavgifter.................................................................................... 11,207: lo
Diverse.......................................................................................... 2,544: 09 47 9gg: 19
Summa 44,446: 84
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar .................................................................................... 17,974: 7 l
Förplägnad.................................................................................... 6,783: 28
Beklädnad, hälso- och sjukvård samt renhållning .............................. 4,001: —
Värme och lyse............................................................................. 3,315:22
Elevbelöuingar .............................................................................. 186: —
Elevutackordering........................... 800: —
Fastigheten.................................................................................... 2,842: 21
Diverse.......................................................................................... 3,857:22 39,759; 64
Till länsstyrelsen i Älvsborgs län
Leverering:
........4,687: 20
Summa 44,446: 84
Å anstalten hava under räkenskapsåret varit intagna 30 flickor.
Tillgångar
Danviks hospital.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
C. 29. Lasaretts underhåll................................................... 3,670:_
Hemmansräntor, arrenden Och hyresmedel .............................. 56,071: 95
Årliga vårdavgifter ............................................................... 122 691:_
Engångsavgifter..................................................................20*528: 09
Intressemedel........................................................................ 345,434:1*
Tolagsmedel ....................................................32,403! lo
Danvikspenningar ............................................................. , 9,170:8 7
Rekognitionsmedel .............................................................. 24 826: 81
Skogsmedel.................................................................15,’l69: 05
Försålda trädgårdsprodukter ....................................... 1,252: 6 o
Diverse.............................................................8,861:15
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel ................................................................ 4,748,077: 11
Övriga skulder .................................................................. 19,120; 73
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar, pensioner m. m.................................................. 116,389: 88
Förplägnad.......................................................................... 125,717: 92
Bränsle och lyse ................................................................ 21,737:86
Beklädnad in. m. .................................................................. 22,613: 47
Utskylder............................................................................. 11,529:0 9
Underhåll av egendomar m. m................................................. 79,512: 08
Stockholms hospital............................................................... 14,000:
Livräntor.............................................................................. 4,312: 60
Diverse............. 7,900:84
Minskning i fastigheternas och frälseräntornas taxeringsvärde ... 2,037,725:38
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ............................................................ 84,639: 2 8
Förskott .......................................................................... 7,000: —
Fastigheternas taxeringsvärde ............................................. 5,128,400: —
Frälseräntornas dito............................................................ 234,000:_
Förråd.............................................................................. 2,417: 71
Utlånade medel ................................................................. 865,000: —
Obligationer ..................................................................... 5,421,000:16
Fordringar ........................................................................ 125,134: 55
Summa
13,318,217:4 5
640,078: 7 6
4,767.197; 84
18,725,494: 06
4,416,463: 94
2,441,438: 46
11,867,591: 65
18,725,494: 05
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
D |
e b e |
t |
|||||||||
Tillgångar |
Inkomster |
Likvider med myndigheter |
Uttag å stats-verkets giro-räkning i |
Skulder |
|||||||
Överståth&llarämbetet.................. |
49,410 |
Hl |
60,752,904 |
37 |
2,001,492 |
SO |
14,794,862 |
10 |
1,199,411 |
08 |
|
Stockholms |
län ............... |
2,340,878 |
30 |
8,015,231 |
55 |
684,230 |
53 |
14,882,J81 |
54 |
746,975 |
65 |
Uppsala |
» ............... |
746,389 |
42 |
3,619,701 |
76 |
236,401 |
2 b |
10,508,397 |
2 7 |
168,898 |
56 |
Södermanlands |
1,282,729 |
18 |
4.308,604 |
80 |
286,070 |
52 |
9,377,513 |
91 |
492,279 |
32 |
|
Östergötlands |
» ............... |
3,691,146 |
07 |
6,904,609 |
48 |
413,583 |
0 9 |
13,823.771 |
53 |
604,981 |
32 |
Jönköpings |
» .............. |
1,482,983 |
52 |
3,620,047 |
74 |
270,647 |
17 |
9,913,401 |
0 3 |
315,613 |
82 |
Kronobergs |
» ............... |
1,126,182 |
2 3 |
1,744,904 |
75 |
154,040 |
80 |
6,966,562 |
89 |
409,173 |
63 |
Kalmar |
» ............... |
163,431 |
48 |
2,983,019 |
03 |
236,926 |
47 |
10,340,559 |
09 |
279,442 |
23 |
Gotlands |
» ............... |
536,017 |
8 0 |
763,689 |
73 |
162,671 |
43 |
2,909,637 |
»0 |
165,647 |
93 |
Blekinge |
» ............... |
198,968 |
59 |
1,935,150 |
86 |
75,009 |
3 4 |
6,344,713 |
91 |
306,233 |
54 |
Kristianstads |
» ............... |
1,601,077 |
66 |
3,918,738 |
44 |
248,536 |
18 |
10,298,750 |
11 |
387,248 |
37 |
MalmöhitS |
» ...»........... |
3,633,603 |
17 |
18,809,265 |
— |
897,764 |
49 |
27,341,222 |
91 |
677,409 |
75 |
Hallands |
» ............... |
1,051,864 |
28 |
2,473,804 |
69 |
167,327 |
50 |
6,854,453 |
95 |
199,490 |
48 |
Göteborgs o. Bohus |
3» ............... |
4,067,251 |
12 |
18,128,548 |
66 |
625,916 |
10 |
18,465,470 |
81 |
821,622 |
98 |
Älvsborgs |
» .............. |
2,167,039 |
54 |
5,272,730 |
08 |
326,651 |
91 |
12,885,783 |
26 |
471,920 |
92 |
Skaraborgs |
» ............... |
1,554,857 |
71 |
3,545,215 |
95 |
234,643 |
68 |
10,566,168 |
49 |
341,548 |
32 |
Värmlands |
# ............... |
2,013,361 |
01 |
3,868,412 |
22 |
335,377 |
10 |
13,052,551 |
35 |
625,008 |
26 |
Örebro |
» .............. |
1,275,076 |
42 |
4,516,963 |
80 |
355,957 |
71 |
10,540,146 |
28 |
312,724 |
67 |
Västmanlands |
» ............... |
1,375,727 |
09 |
3,068,212 |
72 |
266,488 |
68 |
8,244,711 |
74 |
512,166 |
76 |
Kopparbergs |
» ...»........... |
1,792,483 |
34 |
4,062,183 |
85 |
309,563 |
81 |
13,014,096 |
38 |
299,419 |
37 |
Gävleborgs |
» ...ii...* ... |
1,635,096 |
80 |
4,886,688 |
35 |
324,769 |
08 |
12,065,159 |
78 |
366,654 |
84 |
V ästernorrlands |
Jo ............... |
1,780,067 |
02 |
4,701,088 |
15 |
320,416 |
70 |
14,395,045 |
13 |
458,720 |
48 |
Jämtlands |
* ............... |
1,133,374 |
54 |
1,661,670 |
99 |
306,609 |
20 |
8,008,622 |
25 |
311,064 |
22 |
Västerbottens |
» .............. |
1,751,167 |
95 |
1,829,286 |
96 |
178,017 |
64 |
12,296,781 |
76 |
770,805 |
88 |
Norrbottens |
* ............... |
1.830.142 |
6 2 |
2.098.966 |
5 7 |
146.330 |
80 |
14,843,97« |
23 |
366,517 |
10 |
Summa |
40,309,326 |
87 |
177,489,642 |
60 |
9,265,443|41 |
292,724,841 |
55 |
11,611,679 |
43 |
56
Överståthållarämbetet och
Överstäth&llarämbetet..
Stockholms län
Uppsala »
Södermanlands »
Östergötlands »
Jönköpings »
Kronobergs »
Kalmar »
Gotlands »
Blekinge j>
Kristianstads »
Malmöhus »
Hallands »
Göteborgs o. Bohus »
Alvsborgs »
Skaraborgs »
Yärmlands »
Örebro »
Västmanlands »
Kopparbergs »
Gävleborgs »
Västernorrlands »
Jämtlands »
Västerbottens »
Norrbottens »
Summa
K r e -
Likvider med |
Insättningar å |
||||||||
bkulder |
Utgifter |
ämbetsverk och |
statsverkets |
Kontant be- |
|||||
myndigheter |
riksbanken |
innestående i |
|||||||
982,289 |
52 |
4,577,709 |
75 |
298,960 |
66 |
72,786,890 |
54 |
76,143 |
86 |
572,576 |
0 2 |
7,340,772 |
42 |
834,653 |
98 |
15,280,573 |
99 |
267,165 |
99 |
188,076 |
19 |
6,880,850 |
96 |
388,224 |
61 |
7,090,575 |
02 |
22,449 |
71 |
371,664 |
3» |
4,646,523 |
71 |
540,850 |
38 |
8,989,144 |
46 |
100,838 |
27 |
872,521 |
59 |
9,193,595 |
7 2 |
974,720 |
28 |
12,616,746 |
24 |
125,734 |
70 |
338,644 |
18 |
5,769,850 |
02 |
793,753 |
62 |
7,260,149 |
22 |
97,130 |
11 |
384,193 |
62 |
3,718,486 |
26 |
747,696 |
49 |
4,459,235 |
84 |
200,970 |
75 |
293,727 |
01 |
5,371,465 |
60 |
976,580 |
33 |
7,214,705 |
10 |
81,034 |
68 |
270,841 |
— |
1,463,208 |
64 |
375,199 |
— |
2,009,219 |
58 |
85,967 |
29 |
279,858 |
60 |
3,219,381 |
20 |
469,449 |
14 |
4,672,605 |
66 |
153,740 |
98 |
561,448 |
56 |
5,313,732 |
68 |
503,330 |
07 |
8,543,422 |
12 |
128,096 |
09 |
649,757 |
92 |
16,401,878 |
18 |
919,387 |
41 |
30,401,715 |
33 |
132,934 |
60 |
176,936 |
12 |
3,444,870 |
82 |
637,538 |
70 |
5,575,423 |
19 |
123,111 |
60 |
449.930 |
97 |
14,034,209 |
83 |
1,061,131 |
11 |
23,812,078 |
06 |
286,047 |
64 |
808,108 |
07 |
6,797,557 |
55 |
1,055,897 |
7 1 |
10,341,617 |
58 |
123,609 |
2 6 |
423,239 |
15 |
5,281,179 |
67 |
1,068,274 |
57 |
8,038,714 |
— |
60,936 |
68 |
713,894 |
24 |
6,917,941 |
52 |
976,888 |
40 |
9,293,611 |
84 |
307,151 |
66 |
230,781 |
08 |
5,327,183 |
— |
362,986 |
45 |
9,571,783 |
60 |
75,436 |
84 |
573,724 |
65 |
4,155,330 |
91 |
467,856 |
31 |
7,028,226 |
64 |
246,977 |
01 |
308,892 |
1 b |
6,879,785 |
48 |
763,092 |
05 |
9,786,999 |
26 |
31,695 |
87 |
399,109 |
42 |
6,318,861 |
84 |
753,779 |
93 |
10,160,196 |
40 |
65,840 |
04 |
524,853 |
09 |
7,348.825 |
11 |
1,135,016 |
79 |
10,903,451 |
62 |
108,761 |
65 |
381,518 |
77 |
4,035,099 |
13 |
762,809 |
62 |
5,170,085 |
72 |
58,880 |
56 |
736,132 |
80 |
5,937,845 |
18 |
908,892 |
48 |
7,368,474 |
45 |
120,092 |
87 |
513.621 |
17 |
7.168.345 |
4? |
2,133,625 |
18 |
7,722,085 |
48 |
53.767 |
«9 |
11,986,340 |
04 |
157,544,489 |
45 |
19,880,595 |
07 |
306,097,730 |
89 |
3,134,516 |
85 |
länsstyrelserna (forts.)
d i t
Tillgångar |
den so/e |
19 2 8 |
Summa |
|||||||||||
Förskott |
Fastig- heter |
Inkomst rester |
Proprie- halans |
Utlånta medel |
Övriga fordringar |
Summa |
||||||||
58,501 |
35 |
17,584 |
78 |
152,229 |
94 |
78,798,080 |
||||||||
1,601,856 |
70 |
— |
— |
451,103 |
14 |
16,753 |
36 |
— |
— |
4,344 |
02 |
2,341,223 |
21 |
26,369,799 |
758,199 |
30 |
1,412 |
50 |
782,061 |
Öl |
15,279,786 |
||||||||
1,043,776 |
08 |
39,400 |
— |
— |
— |
— |
— |
15,000 |
— |
— |
50 |
1,199,014 |
86 |
15,747,197 |
1,654,767 1,303,043 |
76 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
20 |
1,780,507 |
6*. |
25,438,091 |
76 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
16,300 |
— |
23,822 |
42 |
1,440,296 |
2 9 |
15,602,693 |
|
890,159 |
54 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
122 |
40 |
1,091,252 |
»i 9 |
10,400,864 |
32,490 |
73 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
33,375 |
— |
— |
— |
146,900 |
36 |
14,003,378 |
328,851 |
60 |
3,377 |
18 |
418,196 218,781 |
07 |
4,536,664 |
||||||||
64,966 |
41 |
74 |
26 |
64 |
8,860,076 |
|||||||||
1,404,321 |
2 6 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,532,417 |
34 |
16,454,350 |
2,853,591 |
93 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,986,52*- |
53 |
51,359,265 |
787,984 |
26 |
— |
— |
1,076 |
66 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
912,172 |
52 |
10,746,940 |
2,358,774 |
93 |
— |
— |
2,728 |
52 |
— |
— |
40,575 |
60 |
53,333 |
51 |
2,741,460 |
20 |
42,098,809 |
1,997,174 |
67 |
160 |
9 2 |
2,120,944 |
85 |
21,124,125 |
||||||||
1,306,254 |
85 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
91,300 |
— |
2,535 |
23 |
1,461.026 |
76 |
16,242,434 |
1,655,822 |
28 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60,000 |
— |
— |
— |
2,022,973 |
94 |
19,925,309 |
1,426,252 |
91 |
— |
— |
6,445 |
05 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,508,134 |
80 |
17.000,868 |
969,896 |
69 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
25,200 |
— |
94 |
68 |
1,242,168 |
3> |
13,467,306 |
1,707,197 |
29 |
84 |
67 |
1,738,977 |
78 |
19,477,746 |
||||||||
1,568,290 |
05 |
12,290 |
6 7 |
1,646,420 |
76 |
19,278,368 |
||||||||
1,570,648 |
89 |
— |
— |
8,574 |
35 |
— |
— |
— |
— |
55,205 |
98 |
1,743,190 |
87 |
21,655,337 |
1,010,659 |
59 |
— |
— |
2,060 |
48 |
— |
— |
— |
— |
227 |
38 |
1,071,827 |
96 |
11,421,341 |
1,442,853 |
82 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
311,279 |
26 |
489 |
89 |
1,874,715 |
33 |
16,826,060 |
1.604.614 |
— |
— |
- |
— |
- |
— |
- |
— |
- |
59,874 4 3 |
1.718,256 |
12 |
19.285,933 |
|
31,400,950 |
64 39,400 |
— |
471,988 |
15 |
16,753 36 |
593,029 |
85 |
235,039| 96135,891,678| 31 |
531,400,833 |
41
57
29
tf 8
49
28
80
80
29
24
76
8 2
85
67
71
15
94
88
89
70
85
48
20
19
82
26
— 58 -
Statens byggnadsbyrå.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................. 6,406: 2 9
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
F. 1/1922. Statsbidrag åt kommuner m. fl. för uppförande av vissa
bostadsbyggnader:
Till bestridande av kostnaderna för statens byggnads -
byrås verksamhet m. m....................................... 40,000: —
Försäljningsmédel........................................................................... 1,782: 69 41 780:69
Summa 48,188: 88
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar...,..................................... ....................................... 32,097: —
Utarbetande m. m. av typritningar.......,........................................... 4,827: 72
Hyra, värme, lyse och städning .........:...........,...,............................ 3,600: —
Skrivmaterialier, blankettryck m. m................................................ 2,254:8 2 4 2 779:04
Tillgångar:
Kassabehållning...,..................,...,........................................... 183: 84
Innestående i bank .................................................................... 5,226:^ 5 409: x4
Summa 48,188: 88
Anmärkning: Uenom statens byggnadsbyrås förmedling hava under tiden 1 juli 1927—30
juni 1928 i byggnadslån från Statens bostadslånefond utlämnats sammanlagt kr. 6,816,324:
— 59 —
SJÄTTE HUVUDTITELN.
Kommunikationsdepartementet. * 2 3 * * * * * 9 10 * 12 13
A. II. 4.
egendomar ................
Sjätte huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen .......
2. Departementets avdelning
Kungl. Maj:ts kansli ....
3. Extra byråchef för tekn
ärenden .....................
E. 4. Biträde vid handläggning
ärenden rörande luftfart
8. Kommittéer och utrednii
genom sakkunniga ......
9. Extra utgifter ...............
10. Skrivmaterialier och expenser
ved m. m..................
12. Dyrtidstillägg åt befattnings
havare i statens tjänst
13. Tryckningskostnader ...
Debet |
Kredit |
Summa |
|||||||
Upp- börd |
Leverering från stats- kontoret |
Utgifter |
Levere- ring till stats- kontoret |
||||||
600 |
600 |
600 |
|||||||
— |
— |
24,000 |
- |
24,000 |
— |
— |
24,000 |
— |
|
— |
- |
181,557 |
181,557 |
39 |
- |
- |
181,557 |
39 |
|
- |
12,000 |
- |
12,000 |
— |
— |
— |
12,000 |
— |
|
— |
4,752 |
- |
4,752 |
— |
- |
4,752 |
— |
||
363 |
_ |
— |
_ |
363 |
— |
363 |
_ |
||
— |
— |
1,783 |
60 |
1,783 |
50 |
— |
— |
1,783 |
50 |
— |
- |
29,304 |
60 |
28,735 |
40 |
569 |
10 |
29,304 |
50 |
. |
33,190 |
_ |
33,190 |
—a. |
33,190 |
_ |
|||
1 — |
— |
8,600 |
- |
8 164 |
21 |
435 |
79 |
8,600 |
— |
>| 963 |
— |
295,187| 8 9 |
294,182 |
60 |
1,967 |
89 |
296,150j39 |
— 60 —
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ......................................................................................
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. III. Diverse inkomster ................................................
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Femte huvudtiteln:
B. 7. Bekämpande av arbetslösheten .............................
Sjätte huvudtiteln:
B. 1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ........................
2. Väg- och vattenbygguadsstyrelsens verksamhet......
6. Expenser för allmänna arbeten..............................
7. Vägundersökningar ...........................................
11. Undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m.
12. Anläggning eller förbättring av vägar m. m..........
13. Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader m. m............................
15. Anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo
och Saivomuotka i Norrbottens län ..................
16. Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster
bottens,
Jämtlands och Västernonlands samt vissa
delar av Kopparbergs län.................................
19. Fullbordande och underhåll av väganläggning mellan
Tärna kyrkoby och Slussfors ........................
20. Anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan i Norr
bottens,
Västerbottens och Jämtlands län...........
21. Statens fiskehamnar............................................
22. Statsunderstödda fiskehamnar ..............................
23. Undersökningar m. m. för statens fiskehamnar och
statsunderstödda fiskehamnar ...........................
24. Större reparations- och muddringsarbeten å statens
fiskehamnar och statsunderstödda fiskehamnar ...
C. 1. Bidrag till vägunderhållet på landet .....................
2. Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet......
7. Registrering av automobiler m. m.........................
E. 12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
B. 23/1/*—s% 1923. Utförande av vissa hamnförbättringar
i de norrländska kustlänen och Uppsala
län .......................................
T. A. 6/1921. Rätning av Edstabäcken .........................
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken..........................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ..............
1,018: —
1,836: 41
15,618: 48
4,272: 2 9
1,006: 80
5: —
1,217: so
43,523: 02
214,474: 8 2
172: 70
47,040: 97
100: -
17,859: 68
99,920: 95
51,257: 83
1,659: so
373: 71
4,613: 96
2,271: is
190: —
457: 60
50,518: —
19: so
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel ................................................................. 23,230,003: 88
Övriga skulder .............................................................. 664: 22
Summa
350,589: 2 7
559,427: 89
37,061,838: 68
362,178: 28
23,230,667: 6 o
61,564,701: 57
— 61 —
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder................................................................................................... 25,820,821:82
Utgifter:
För riksstatens inkomsttitlar:
Egentliga statsinkomster:
A. I. 4. Autumobilskattemedel ...................................... 588: 71
För riksstatens utgiftstitlar:
Femte huvudtiteln:
B. 7. Bekämpande av arbetslösheten.............................. 88,554:09
Sjätte huvudtiteln:
B. 1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ........................ 183,568: 21
2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet...... 61,072:2 9
3. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänste
män
............................................................... 30,000: —
4. Ytterligare medel till avlönande av väg- och vatten
byggnadsstyrelsens
distriktstjänstemän ............... 4,500: —
5. Stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnads
kåren
............................................................ 750: —
6. Expenser för allmänna arbeten.............................. 67,533: 68
7. Vägundersökningar ............................... 77,681:89
8. Vägar och kommunikationer................................ 3,350: —
9. Förbättring och underhåll av städernas för automo
biltrafiken
viktiga gator och vägar..................... 3,215,026:50
10. Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga vägar och broar å landsbygden m. m. ... 14,812,189:01
11. Undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m. 8,778: 10
12. Anläggning eller förbättring av vägar m. m.......... 3,435,453:33
13. Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader m. m............................ 1,026,045: 45
14. Anläggning av enklare vägar .............................. 813,082: 60
15. Anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo
och Saivomuotka i Norrbottens län .................. 101,879: 58
16. Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster
bottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa
delar av Kopparbergs län ................................. 449,361: 85
18. Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och bro
byggnads-
m. fl. företag.................................... 200,000: —
19. Fullbordande och underhåll av väganläggning mellan
Tärna kyrkoby och Slussfors............................. 185,039: 49
20. Anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan i Norr
bottens,
Västerbottens och Jämtlands län............ 112,289:49
21. Statens fiskehamnar............................................. 253,012:7 4
22. Statsunderstödda fiskehamnar .............................. 317,594: 31
23. Undersökningar m. m. för statens fiskehamnar och
statsunderstödda fiskehamnar .......................... 9,211: 87
24. Större reparations- och muddringsarbeten å statens
fiskehamnar och statsunderstödda fiskehamnar ... 32,590:04
C. 1. Bidrag till vägunderhållet på landet ..................... 4,531,597: 7 5
2. Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet...... 4,626,146: 65
7. Begistrering av automohiler m. m........................ 7,628: 05
E. 6. Bese- och traktamentspenningar ........................... 1,933: 06
11. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen ................................... 9,218: 7 5
12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst 58,788: —
13. Tryckningskostnader............................................ 4,696: 05
B. 23/’/i—so/e 1923. Utförande av vissa hamnförbättringar
i de norrländska kustlänen och Uppsala
län ...................................... 124,454: 58
E. 1/1908. Till iståndsättande av hamnen i Abekås......... 15,000: —
— 62
Sjunde huvudtiteln:
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke- ordinarie befatt -
ningshavare inom den civila statsförvaltningen .. 4,272:29 34 872 837:80
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken................................... 403,656:17
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter..,,............................... 96,350: 3 2
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank och å postgiroräkning.......................... 26,930: 82
Förskott....................................................................... 329,179: ÖB
Obligationer ..................................................................... 9,700: —
Fordringar....................................................................... 5,176:09 370,985:9 6
Summa 61,564,701: 57
Byggnadsstyrelsen.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar............................................................................................... 288,868: 04
Inkomster:
Egentl iga statsin kom ster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egen -
domar ..................................................... 451,849:42
III. Diverse inkomster ....... .......................6,168:81
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Femte huvudtiteln:
B. 21/1926—7. Sluten avdelning vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö .................................................. 2,938: B 8
Sjätte huvudtiteln:
D. 1. Byggnadsstyrelsen ............... 956: ^—
6. Byggnader och reparationer.,........... 50,871: 93
9. Ändrings- och reparationsarbeten m. m. i Bosenhaneska
huset i Stockholm .............................„..... 438: 66
E. 6. Rese- och traktamentspenningar............. 20; 6Q
10. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 180: —
12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 68: —
13. Tryckningskostnader ......... 254:25
D. 6/1925—6. Utredningar rörande tillämnade byggnadsföre
.
. tag m. m, ............................................. 4,665: 02
12/1925—6. Ämbetsbyggnad i kvarteret Murmästaren i Stock
.
. holm ............................ 4,266:86
13/1925—6. Ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i Stockholm
...................................................... 15,318:20
Åttonde huvudtiteln:
B. 13. Uppförande i samband med kungl, bibliotekets nuvarande
huvudbyggnad av två flygelbyggnader............24,139:60
1.8/1926—7, Byggnader för ett dubbelseminarium i Linköping 48,588:68 610.714:06
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ..................................... 4,061,911:85
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 662,162: 06
Skulder:
Diverse medel.
Övriga skulder
Balans den 30 juni 1928:
733,424: 86
6,729:25 740,153; 61
Summa 6,363,810: 21
- 63 —
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
För riksstatens inkomsttitlar:
A. II 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egen -
domar .............................................................. 23,626: 49
För riksstatens utgiftstitlar:
Andra huvudtiteln:
I. 8. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. ................ 701: 66
10. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga ....... 64: 05
B. 3/1926—7. Processkommissionens verksamhet.,............— 677: 15
Fjärde huvudtiteln:
Sjöförsvaret:
3. D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. 3,429: 7 0
Femte huvudtiteln:
B. 28. Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. 2,000: —
C. 49. Vanföreanstalt i Härnösand .................................... 2.080:65
F. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 48,662: 02
B. 21/1926—7. Sluten avdelning vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö .,,,,,....... ...... 135,404:19
Sjätte huvudtiteln:
D. 1. Byggnadsstyrelsen ............................................ 268,042:71
2. Byggnadsstyrelsens verksamhet ..... 84,496:87
3. Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg
nader
............................................................... 2,754:2 5
6. Byggnader och reparationer 1,266,845:06
8. Yttre restaurering av Stockholms slott.................. 180,153:72
9. Ändrings- och reparationsarbeten m. m. i Rosenhaneska
huset i Stockholm .....,........................ 148,373: 18
10. Ändrings- och reparationsarbeten m. m. i gamla kungs
huset
i Stockholm ....................,,,........,, 1,526: —
11. Uppförande för Yästernorrlands läns lantmäterikontor
av nybyggnad m. m. ........................................ 101,241:37
12. Iståndsättande av gamla residensbyggnaden i Härnö
sand
för bostad åt landshövdingen m. m...29: 68
14. Restaurering av Malmöhus slott... .,,..................... 28,755:20
15. Konserveringsarbeten å Bohus fästpingsruin 30,366: 45
16. Förbättrade lokaler för - lantmäterikontoret i Uppsala
län m. m. ........................ 333: 47
17. Utvidgning av värmeledningen i landsstatshuset i Karls
krona
m. m. ........ ............15,072: 72
18. Vissa ändrings- och reparationsarbeten å länsresidenset
och landsstatshuset i Malmö..,,,...............49,280:93
19. Förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län.,,.., 6,509:08
E. 6. Rese- och traktamentspenningar .....35,400: 8G
9. Extrautgifter ..........................................600:—,
10. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.....63,432:41
12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ... 70,839: —
13. Tryckningskostnader ..... .........—6,151: 41
D. 10/1926—7. Förstärkning av grunden under den södra av
riksbankens förra byggnader vid Järntorget
i Stookholm ,...,................................ ... 1,101:17
11/1926—7. Inköp för musikaliska akademien av fastigheten
nr 9 i kvarteret Ladugårdsbron i Stock,
holm m. m..........................—.... ... 509:25
12/1926—7. Anordnande av lokaler i gamla riksdagshuset
för vissa socialstyrelsens byråer m. m....... 503: 60
360,864: 4 0
— 64 —
D. 14/1926—7. Värmeledning i Halmstads slott .................. 58,479: 80
15/1926—7. Förbättrade lokaler för lantmäterikontoret i
Skaraborgs län m. m............................ 571: —
16/1926—7. Förändring ock renovering av Göta hovrätts
byggnader m. m..................................... 78,005:4 3
4/1925—6. Möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbetsloka
ler
m. m................................................. 10,325:34
6/1925—6. Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m.............................................. 9,486: —
12/1925—6. Ambetsbyggnad i kvarteret Murmästaren i
Stockholm ............................................. 7,114: 2 5
13/1925—6. Ambetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i
Stockholm ............................................. 82,161:6 5
18/1925—6. Utvidgning av länsstyrelsens i Västerbottens
län ämbetslokaler.................................... 105:60
19/1925—6. Andrings- och reparationsarbeten inom fastigheterna
nr 5 och 6 i kvarteret Rosenbad i
Stockholm ............................................ 1,083: 62
14/1924—5. Nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens
län ................................................ 1,237:7 2
16/1923—4. Tillbyggnad av länsresidenset i Jönköping ... 58: 86
10/1922. Om- och påbyggnadsarbeten å de i kvarteret
Grönlandet norra i Stockholm befintliga byggnaderna
...................................................... 554:13
13/1921. Om- och påbyggnad av landsstatshuset i Luleå... 1,100:82
Förutvarande sjunde huvudtiteln:
T. F. 11/1920. Inrednings-och reparationsarbeten i för statsdepartement
m. fl. statsinstitutioner avsedda
lokaler ................. .............................. 785:68
Sjunde huvudtiteln:
D. 10. Staten åliggande kommunala och andra utskylder...... 36,354: 76
18. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................ 3,655: 66
Åttonde huvudtiteln:
B. 13. Uppförande i samband med kungl. bibliotekets nuvarande
huvudbyggnad av två flygelbyggnader ...... 391,980: 38
D. 18. Lokalhyra för den ostasiatiska arkeologiska samlingen
m. m.......................................................... 15,000: —
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
E. 35. Iordningsställande av ett fotografirum i patologiskanatomiska
institutionens byggnad..................... 5,904:6 7
H. 19. Bidrag till restaurering av gamla gymnasiebyggnaden
i Karlstad ...................................................... 3,560: 66
I. 9. Uppförande av ett växthus vid folkskoleseminariet i
Umeå ............................................................. 9,385: 86
31. Ny- och ombyggnader vid Skytteanska lappfolkskolan
i Tärna m. m.................................................... 103,202: 7 0
N. 3. Extra utgifter ..................................................... 2,907: 60
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 4,048: 08
I. 8/1926—7. Byggnader för ett dubbelseminarium i Lin
köping.
.................................................. 71,574:13
7/1923—4. Byggnader för dubbelseminarium i Umeå...... 15,121:20
B. 13/Vi—s% 1923. Vissa ändringsarbeten i kungl. bibliotekets
byggnad m. m....................... 23,919: 96
I. 71/1922. Asylbyggnad vid vårdanstalten för blinda med
kompiicerat lyte ...................................... 159:11
75/1922. Inredning och möblering av de nya byggnaderna
för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte................................................ 2,396:62
7/1921. Nya byggnader för folkskoleseminariet i Karlstad 4,450: 63
78/1921. Byggnader för en vårdanstalt för blinda med
komplicerat lyte ........................................ 7,910: 06
F. 38/1920. Nybyggnads- och ändringsarbeten vid folkskoleseminariet
i Luleå....................................... 1: 10
T. B. 6/1919. Ändringsarbeten i nationalmuseibyggnaden...... 787: 98
— 65 —
H. 1/1919. Införande av elektrisk belysning i vissa av institutets
och förskolans för blinda å Tomteboda
lokaler............................................. 178: 7»
Nionde huvudtiteln:
C. 5. Ytterligare medel till byggnadsarbeten vid centralanstalten
för försöksväsendet på, jordbruksområdet... 100,489:2 6
O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 1,877:7 7
6. Extra utgifter ..................... ................................ 7,000: —
Tionde huvudtiteln:
F. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 8,487:0 2 3 (;5(j 385'' no
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ................................... 2,028,688: 76
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 42,982: 18
Tillgångar:
Innestående i bank ............................................................... 10,839: 04
Förskott .............................................................................. 154,756: 66
Obligationer ....................................................................... 113,278:29
Aktier ...................................................................................2,015: — 280,888:89
Summa 6,363,810: 21
b — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
- 66 —
SJUNDE HUVUDTITELN.
Finansdepartementet.
Debet |
Kredit |
Summa |
||||||||||
Upp- börd |
Leverering |
Utgifter |
Leverering |
Tillgångar den 3% 1928 |
||||||||
A. II. 4. Hyresmedelfrånunder |
||||||||||||
byggnadsstyrelsens |
||||||||||||
vård stående egen- |
||||||||||||
domar................ |
1,205 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,205 |
— |
— |
— |
1,205 |
— |
Sjunde huvudtiteln: |
||||||||||||
A. 1. Departementschefen.. |
— |
— |
24,000 |
24,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
24,000 |
— |
|
2. Departementets av- |
||||||||||||
delning av Kungl. |
||||||||||||
Maj:ts kansli......... |
120 |
— |
232,452 |
25 |
232,571 |
80 |
— |
45 |
— |
— |
232,572 |
25! |
D. 18. Skrivmaterialier och |
||||||||||||
expenser, ved m. m. |
132 |
20 |
34,477 |
80 |
32,919 |
05 |
1,690 |
95 |
— |
— |
34,610 |
— | |
19. Tryckningskostnader |
— |
— |
22,210 |
It |
22,210 |
10 |
— |
— |
— |
— |
22,210 |
10 |
21. Extra utgifter......... |
— |
— |
19,635 |
65 |
18,195 |
80 |
— |
— |
1,439 |
85 |
19,635 |
6 5} |
22. Dyrtidstillägg åt be- |
||||||||||||
f attningshavare i sta- |
||||||||||||
tens tjänst............ |
3 |
— |
40,959 |
— |
40,962 |
— |
- |
— |
— |
- |
40,962 |
—! |
Summa! 1,460 |
20)373,734 so |
370,858 |
75 |
2,896 |
40 |
1 1,439 |
85 |
375,195 |
-1 |
Tillgångarna (len s% 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
67
Kammarkollegium.
! |
Debet |
Kredit |
||||||
1 |
Upp- börd |
Leverering |
Utgifter |
Summa |
||||
kontoret |
||||||||
Andra huvudtiteln: |
||||||||
E. 1. Ersättning åt domare, vittnen |
||||||||
och parter .................. |
— |
— |
1,943 |
46 |
1,945 |
46 |
1,945 |
46 |
I. 3. Jordregister för landsbygden |
— |
— |
5,784 |
70 |
5,784 |
7 0 |
5,784 |
70 |
F. 3. Kommittéer och utredningar |
||||||||
_ |
_ |
1,639 |
5 6 |
1,639 |
1,639 |
56 |
||
Sjunde huvudtiteln: |
||||||||
B. 1. Kammarkollegium ............ |
— |
— |
301,209 |
78 |
• 301,209 |
7* |
301,209 |
78 |
2. Kammarkollegiiverksamhet.. |
— |
— |
34,310 |
34 |
34,310 |
34 |
34,310 |
34 |
D. 18. Skrivmaterialier och expen- |
||||||||
1 |
3 0 |
32,541 |
3 6 |
32,542 |
66 |
32,542 |
66 |
|
22. Dyrtidstillägg åt befattnings- |
||||||||
ha vare i statens tjänst...... |
17 |
55,332 |
55,349 |
— |
55,349 |
— |
||
Åttonde huvudtiteln: |
||||||||
N. 4. Kommittéer och utrednin- |
||||||||
gar genom sakkunniga... |
— |
— |
1,639 |
5 6 |
1,639 |
56 |
1,639 |
55 |
Summa |
18 30 |
434,402 |
74 |
434,421 04 |
434,421 |
04 |
Statskontoret.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ...................................''•..................................................... 805,466,574: 0 9
Inkomster:
Statsmedelsfonden .................................... 295,280,280:84
Fonden för statens aktier............................................. 9,035,923: 89
Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ............ 124,923: So
Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare
.............................. 589:84
Vattenkraftslånefonden ................................................... 350,449: 71
Lnftfartslånefonden......................................................... 50,098: 94
Fonden för räntefria studielån.. ..................... . ............... 18,377:61
Statens avdikningslånefond ............................................ 1,259,957: 9 7
Egnaliemslånefonden ...................................................... 6,483,821:30
Fiskerilånefonden............................................................ 105,485: 04
Dräneringsfonden.......................................................... 1,583: 2 4
Norrländska nyodlingsfonden .......................................... 55,119:37
Jordförmedlingsfonden ................................................... 58,151:97
Lånefonden för inköp av ädla avelsston ........................... 11: —
Täckdikningslånefonden................................................... 153,229: 8S
Allmänna nyodlingsfonden ............................................. 15,192:8 7
— 68
Norrländska andelsmejerifonden ....................................... 12,957:23
Kraftledningslånefonden................................................... 640,901: 20
Gödselvårdsiånefonden .................................................. 44,124: 6 8
Lånefonden för mindre linberedningsanstalter..................... 3,941:26
Västerbottens ock Norrbottens nybygges- och bostadsför
bättringslånefond
......................................................... 1,981: 08
Lånefonden för inköp av renar ....................................... 14: 90
Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond..................... 834:63
Hantverkslånefonden ...................................................... 12,626:14
Rederilånefonden ............................................................ 710,276: 25
Industrilånefonden ......................................................... 158,494:46
Statsverkets fond av rusdrycksmedel................................. 3,672,490:9 7
Uttag och remisser ...
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Överlevereringar ........................................................
Utgiftsrester ..............................................................
Diverse medel ...........................................................
Fonders skulder till andra fonder ................................
Övriga skulder..........................................................
5,923: 0 9
65,636: 55
130,621,114: 26
77,948,615: 50
28,112,830: 21
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Statsmedelsfonden .........................................................
Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare
............................................................ .....
Vattenkraftslånefonden ...................................................
Fonden för räntefria studielån..........................................
Statens avdikningslånefond ............................................
Egnahemslånefonden ....................................................
Dräneringsfonden...........................................................
Täckdikningslånefonden .................... ...........................
Allmänna nyodlingsfonden .............................................
Norrländska andelsmejerifonden ....................................
Kraftledningslånefonden ................................................
Gödselvårdsiånefonden ...................................................
Rederilånefonden .......................... ................................
Industrilånefonden .........................................................
Statsverkets fond av rusdrycksmedel.................................
205,085,494: is
44,812: 32
892: 31
14,316: 68
47,069: 70
727,102:7 9
6,547: 78
40,492: 74
57: 71
1,000: —
10,989:35
10.000; —
666: 66
39,551: 01
34,443: 24
Insättningar och remisser
Balans den 30 juni 1928
Tillgångar:
Innestående i bank ...................................................
Innestående i riksgäldskontoret ..................................
Förskott ..............................................................
Fastigheter................................................................
Inkomstrester ..........................................................
Utlånta medel ..........................................................
Aktier...................................................................
Fonders fordringar hos andra fonder...........................
Övriga fordringar.....................................................
665 562: 82
115,000,000: —
3,812,302: 33
3,512,400: —
279,654: 95
464,887,725: 28
160,920,260: 76
78,000,344: 65
14,714,150: 68
Summa
318,251,839:5 7
591,341,659: so
236,754,149: 61
1,951,814,223: 07
227,811,566: 38
206,063,436: 43
676,146,818: 99
841,792,401: 27
1,951,814,223: 07
69
Mynt- och justeringsverket.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 5. Inkomst av myntning och justering ........................ 1,103,281: 58
9. Kontrollstämpelmedel .......................................... 515,683: 7 2
III. Diverse inkomster .................................................. 27: —
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Sjunde huvudtiteln:
B. 4. Mynt- och justeringsverkets drift.............................. 2,800: —
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken .............................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................................
Balans den 30 juni 1928.
Skulder:
Diverse medel ...........................................................
Övriga skulder .......................................................
88,245: 4i
190: —
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Sjunde huvudtiteln:
B. 4. Mynt- och justeringsverkets drift ................
5. Dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket.
D. 21. Extra utgifter ...........................................
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ...
856,836: 5 o
32,724: —
101: 25
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Utväxlingskassa .........................................................
Fastigheter .............................................................
Inventarier ...............................................................
Metaller ..................................................................
Bränsle- och materialförråd .......................................
816,700: —
181,744:86
75,000: —
517,925: 93
9,535: 56
1,323,783:86
1,621,792:25
5,498,983: 26
1,646: 44
88,435: 41
8,534,641: 22
81,305:7 2
889,661: so
5,962,602: 91
164: 45
1,600,906: 34
Summa 8,534,641: 22
70
Kammar -
De -
Tillgångar |
||||
den |
Uppbörd |
|||
Vt 1927 |
||||
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående |
||||
egendomar............................................................ |
— |
— |
480 |
— |
Sjunde huvudtiteln: |
— |
|||
B. 6. Kammarrätten .................................. ..................... |
4 |
11 |
— |
_ |
7. Kammarrättens verksamhet....................................... |
— |
— |
— |
— |
D. 16. Kammarrätttens årsbok............................................. |
— |
— |
— |
_ |
18. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.................. |
— |
— |
— |
— |
22. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...... |
— |
— |
— |
— |
Aktoratsmedel........................................................................ |
812,539 |
18 |
2,073 |
82 |
Summa |
812,543! 2 4 |
2,553 |
82 |
1 Tillgångarna den s% 1928 utgjordes av:
Kassabehållning ....................... 728: 86
Fordringar ............................ 811,351: 72 812,080: 88
Statistiska centralbyrån.
Debet.
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar.
................................................................. 780: —
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Sjunde huvudtiteln:
B. 8. Statistiska centralbyrån................................................. 3,009:21
D. 18. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... 27: 15
19. Tryckningskostnader.................................................... 2,491:41 6,307:7 7
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ................................................ 488,499: 68
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................... 8,091; 85
Summa 502,829: 2 6
Kredit.
Utgifter:
Sjunde huvudtiteln:
Statistiska centralbyrån:
B. 8. Statistiska centralbyrån................................................ 280,564:68
9. Bibliotekets underhållande ......................................... 2,907: 06
10. Statistiska centralbyråns verksamhet ........................ 26,113:01
C. 5. Stämpelomkostnader ................................................... 3,000: —
D. 18. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... 27,342: 46
19. Tryckningskostnader................................................ 87,271: 68
22. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 54,048: —
B. 12/1926—7. Personal vid 1920 års folkräkning........................ 12,394:38
Nionde huvudtiteln:
K. 7/1922. Jordbruksräkning ................................................... 6,638:76 500,279:88
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken .................................... 2.549: 87
Summa 502,829: 26
rätten
bet |
Kredit |
||||||||||||
Leverering |
Skulder |
Skulder |
Leverering till |
Tillgångar |
Summa |
||||||||
från stats- |
den |
den |
Utgifter |
vcderb. ämbets- |
den |
||||||||
kontoret |
3% 1928 |
1/t 1927 |
myndighet |
30/« 1928 |
|||||||||
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
480 |
_ |
_ |
480 |
_ |
||||
381,033 |
28 |
_ |
_ |
_ |
_ |
378,308 |
58 |
2,000 |
_ |
728 |
86 |
381,037 |
89 |
105,501 |
86 |
790 |
5 C» |
725 |
15 |
105,567 |
21 |
— |
— |
— |
— |
106,292 |
36 |
3,798 |
46 |
— |
— |
— |
3,798 |
4G |
— |
— |
— |
— |
3,798 4 6 |
||
22,321 |
68 |
284 |
48 |
1,920 |
54 |
20,685 |
62 |
— |
— |
22,606 16 |
|||
75,556 |
— |
89 |
15 |
14 |
— |
75,631 |
15 |
— |
— |
75,645 16 |
|||
— |
— |
— |
- |
- |
- |
- |
3,260 |
7 8 |
811,351 |
72 |
814,612|46 |
||
■ 588,211 28 |
1,16418 |
2,659! e 9 |
583,990 |
97 |
5,740 |
73 |
1 812,080 |
58 |
1,404,471^97 |
Bank- och fondinspektionen.
Tillgångar
Debet.
Balans den 1 juli 1927.
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
B. 11. Bank- och fondinspektionens verksamhet .....
12. Dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen
C. 5. Stämpelomkostnader ...................................
Försäljningsmedel m. m.............................................
4,821: 9 7
116,500: —
14,517: —
10,664: —
191:78 141,872:78
Summa 146,694: 7 5
Kredit.
Utgifter:
För bankinspektionen:
Avlöningar ...........................................................................
Resekostnader ........................................................................
Hyra, lyse och expenser ..........................................................
För fondinspektionen:
Avlöningar ..........................................................................
Resekostnader .........................................................................
Hyra, lyse och expenser ..........................................................
För tillsyn över stämpelbeläggning vid köp och byte av fondpapper
Avlöningar ...........................................................................
Hyra, lyse och expenser ..........................................................
60,578: —
4,583: 78
14,871: 20
47,115: —
183: 6 7
5,248: 47
6,624: —
4,040: — 143,244:07
Tillgångar:
Kassabehållning____
Innestående i bank
Balans den 30 juni 1928
2,304: 88
1.14B: 85 3,450: 68
Summa 146,694: 7 6
- 72
Riksräkenskaps -
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............
Sjunde huvudtiteln:
B. 13. Riksräkenskapsverket .................................................................................
14. Riksräkenskapsverkets verksamhet .............................................................
D. 18. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................................................
19. Tryckningskostnader ................................................................................
21. Extra utgifter ..........................................................................................j
22. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................
Elfte huvudtiteln:
Allmänna indragningsstaten : C. 1. Diverse föremål ........................................ |
|
Införselmedel ................................................... |
|
Anmärkningsarvoden .................................... |
|
Anmärkningsmedel............................................ Aktoratsmedel.......................................... |
|
Summa |
1 Beloppet utgör på grund av inleverering, uppdebitering eller avskrivning ur räken■
Tillgångarna den 30/g 1928 utgjordes av:
Innestående i bank .............................. 450: —
Fordringar .......................................... 453,184: 55 453,034; 55
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
Debet.
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
B. 15. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd
.......... 20,200: 62
Summa 20,200: 6 2
73
verket.
Debet |
Kredit |
Summa |
|||||||||||
Tillgångar den Vt 1927 |
Uppbörd |
Leverering |
Utgifter |
Leverering |
Tillgångar den 30/e 1928 |
||||||||
— |
650 |
-- |
— |
— |
— |
— |
650 |
— |
_ |
— |
650 |
— |
|
— |
— |
174 |
25 |
469,006 |
80 |
469,181 |
06 |
_ |
_ |
__ |
_ |
469,181 |
0 5 |
— |
— |
80 |
25 |
12,100 |
— |
12,180 |
2 5 |
— |
— |
— |
— |
12,180 |
25 |
— |
— |
— |
— |
29,000 |
— |
27,629 |
82 |
1,370 |
18 |
— |
— |
29,000 |
_ |
— |
— |
4,818 |
20 |
25,000 |
— |
29,200 |
85 |
617 |
35 |
— |
— |
29,818 |
20 |
— |
— |
— |
340 |
— |
340 |
— |
— |
— |
— |
— |
340 |
— |
|
— |
29 |
— |
79,740 |
— |
79,769 |
— |
— |
— |
— |
— |
79,769 |
— |
|
_ |
_ |
_ |
502 |
29 |
502 |
2 9 |
502 |
2 9 |
|||||
688 |
31 |
2,176 |
37 |
— |
— |
2,414 |
68 |
— |
— |
450 |
— |
2,864 |
68 |
— |
301 |
38 |
— |
— |
301 |
38 |
— |
— |
— |
— |
301 |
33 |
|
— |
— |
786 |
77 |
— |
- |
786 |
77 |
— |
— |
— |
— |
786 |
77 |
473.170 |
48 |
211,082 |
93 |
— |
— |
1 231.068 |
86 |
— |
— |
453,184 |
5 5 |
684,253 |
41 |
473,858 |
79 |
220,099 io |
615,689 |
09 |
853,374joo |
2,637 |
53 |
>453,634 56 |
1,309,646 |
98 |
skaperna avförda aktoratsmedel.
Kredit.
Utgifter:
.......................................... 18,031:10
....................................... 1,862:2 2
....................................... 307:80 20,200: 62
Arvoden m. in.............
Hyra, lyse och städning
Skrivmaterialier m. m. ..
Summa 20,200: 62
— 74 —
Statens bostadsnämnd.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar .................................................................................................. 229: 17
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
B. 16. Statens bostadsnämnd ..................................................................... 12,000: —
Summa 12,229:17
i
I
\
Kredit.
Utgifter:
Arvoden och reseersättningar m. m................................................ 10,474: 82
Hyra och expenser ........................................................................ 690: 52 11,164: 84
Leverering:
Till statskontoret .......................................................................................... 1,064: 83
Summa 12,229: 17
Statens tryckerisakkunnige.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................. 2,803: 6 4
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
B. 17. Statens tryckerisakkunnige m. m....................................................... 23,420: 9 7
Summa 26,224: 61
Kredit.
Utgifter:
Arvoden m. m.............................................................................. 22,540: 29
Expenser .................................................................................... 880: 68 23,420:9 7
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i hank .................................................................................... 2,803: 64
Summa 26,224: 61
— 75 -
Tullverket.
Debet.
Balans den 1 juli 1927
Tillgångar...................................................................
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. I. 3 e. Lastpenningar.............................................. 676,466: sa
4. Automobilskattemedel .................................... 18,868,914: 89
5 a. Tallmedel........... 147,869,748: 63
b. Sockerskatt................................................... 1,292,798: 7 8
II. 16. Fyr- och båkmedel ....................................... 3,047,810:16
Från statskontoret
Leverering
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Överleverering ..................................................................... 29: 22
Diverse medel ..................................................................... 20,277: 36
Summa
Kredit.
Skulder ......
Balans den 1 juli 1927
Utgifter:
För riksstatens inkomsttitlar:
Institutioner och omkostnader:
A. I. 3 e. Lastpenningar ........................ 5,685:86
4. Automobilskattemedel............... 333,179:99
5 a. Tullmedel .............................. 5,866,882: 3 7
b. Sockerskatt .......................... 2,434: 47
II. 16. Fyr- och båkmedel.................. 69,208: 2 4
För riksstatens utgiftstitlar:
Sjunde huvudtiteln:
C. 1. Tullverket ................................. 16,218,702:36
D. 1. Ersättning till städerna för mistad tolag 8,006,888:66
22. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst........................... .. 2,351,089:08
Elfte huvudtiteln:
A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl.
pensionärer.............................. 160,054: 7 9
4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl.
pensionärer................................. 181,629: —
6,277,390: 93
17,901,427: 59
171,755,669: 35
2,886,359: 6 9
20,306: 5 7
192,563,763: to
20,121: 54
— 76
A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. 128,254: 34
20. Bidrag till handelsflottans pensions
an8talt.
.........................................123,000: — 27,169,618:12
Leverering:
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken:
Lastpenningar ..................................................
Automobilskattemedel ....................................
Tullmedel ........................................................
Sockerskatt .....................................................
Pyr- och båkmedel............................................
680,000: —
18,630,000: —
130,100,000: —
1,320,000: —
3,015,000: —
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kontanta behållningar i tullverkets kassor samt innestående
i banker och å postgiroräkning .................................... 5,039,107: 58
Förskott........................................................................ 312,524:98
Summa
33,447,009: 06
153,745,000: —
5,351,632: 5i
192,563,763:10
- 77
Kontrollstyrelsen.
Debet |
Kredit |
|||||||||
I |
Uppbörd |
Leverering |
Utgifter |
Leverering |
Summa |
|||||
A. II. 4. Hyresmedel från under bygg-nadsstyrelsens vård ståen- |
600 |
600 |
600 199,132 18,771 65,385 50,864 |
|||||||
Sjundo huvudtiteln: |
1,241 |
2 7 |
197,891 18,771 64,939 50,864 |
198,841 18,771 65,384 50,864 |
14 |
291 |
34 |
|||
3. Kontrollstyrelsens verk- |
8 1 |
81 |
||||||||
4. Kontroll å tillverknings - |
446 |
50 |
38 |
88 |
1 |
88 |
||||
D. 22. Dyrtidstillägg åt befatt-ningshavare i statens |
||||||||||
Summa |
2,287 7 7 |
332,466 |
40 |
333,861 lss |
892 |
34 |
334,754 |
17 |
— 78
ÅTTONDE
Ecklesiastik -
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ....................................................
Åttonde huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen ....................................—
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli
N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m..............
6. Tryckningskostnader........................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
De -
Tillgångar |
Uppbörd |
||
— |
504 |
— |
|
377 |
63 |
||
154 |
— |
— |
Tillgångama den
Summa
1928 utgjordes av kassabehållning.
154
881 lss
Riks- och
A. Riks- * 2 3 4 5 6
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............
Åttonde huvudtiteln:
Riksarkivet:
B. 1. Riksarkivet ..........................................................................................j
2. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för riksarkivet................................j
3. Fortsatt utgivande genom riksarkivet av sådana handlingar, som äro av vikt!
för fäderneslandets historia .............; ..............................................!
4. Expedition i riksarkivets öya lokaler vid Östermalmsgatan i Stockholm.........
N. 3. Extra utgifter.............................................................................................I
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................j
6. Tryckningskostnader..................................................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.........................................j
Greve Erik Posses donationsfond:
Till utgivande av »Svenskt diplomatarium» ...........................................................
Summa1
79
HUVUDTITELN.
departementet.
bet |
Kredit |
Summa |
||||||||||
Leverering från |
Skulder |
Skulder |
Utgifter 1 L°yerering till |
Tillgångar |
||||||||
— |
__ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
504 |
_ |
_ |
_ |
504 |
_ |
24,000 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
24,000 |
_l _ |
_ |
_ |
_ |
24,000 |
_ |
241,481 |
19 |
— |
— |
— |
74 |
241,848 |
08 10 |
— |
— |
_ |
241,858 |
82 |
44,530 |
79 |
— |
— |
336 |
90 |
44,171 |
67 i — |
— |
31 |
2 2 |
44,539 |
79 |
16,823 |
12 |
— |
— |
— |
— |
16,823 |
1 2 j — |
— |
— |
— |
16,823 |
12 |
40,652 |
— |
22 |
— |
28 |
— |
40,800 |
— — |
— |
— |
— |
40,828 |
— |
367,496 |
10 |
22 |
-1 |
365 |
64 |
367,642 |
s 71 514 |
1 31 |
2 2 |
368,553 |
73 |
landsarkiven.
arkivet.
Debet |
Kredit |
Summa |
|||||||||||
Tillgångar |
Uppbörd |
Leverering från |
Skulder |
Utgifte |
Leverering till |
||||||||
— |
_ |
1,125 |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
- |
1,125 |
— |
1,125 |
- |
_ |
__ |
43 |
28 |
181,831 |
36 |
180,701 |
88 |
1,172 |
76 |
181,874 |
64 |
||
— |
72 |
— |
— |
2,000 |
— |
— |
— |
1,999 |
78 |
— |
99 |
2,000 |
72 |
6,384 |
67 |
165 |
25 |
5,000 |
— |
_ |
_ |
5,137 |
44 |
6,412 |
48 |
11,549 |
92 |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
1,606 |
29 |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
500 |
— |
1,606 |
29 |
2,106 |
29 |
— |
— |
14,525 |
15 |
68,000 |
— |
911 |
37 |
80,191 |
48 |
1,422 |
30 |
82,525 |
15 |
954 |
83 |
400 |
53 |
5,000 |
— |
— |
— |
4,561 |
70 |
1,793 |
66 |
6,355 |
36 |
— |
— |
8 |
— |
30,949 |
- |
— |
- |
30,544 |
— |
413 |
- |
30,957 |
— |
— |
— |
28 |
81 |
1,700 |
— |
— |
- |
1,478 |
40 |
250 |
41 |
1,728 |
81 |
8,946 |
51 |
16,296 |
02 |
298,980 |
36 |
911 |
37 |
309,114 |
68 |
14,196 |
89 |
324,222 |
89 |
B. Landsarkivet
Åttonde huvudtiteln:
B. 5. Landsarkiven............................................................................................
6. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven ..............................
N. 3. Extra utgifter ........................................................................................
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. in....................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......................................
Summa
1 Tillgångarna den 30/e 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
0. Landsarkivet
Åttonde nuvudtiteln:
B. 5. Landsarkiven.............................................................................................
6. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven ..............................
N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m..................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................
Summa
1 Tillgångarna den 30/e 1928 utgjordes av:
Kassabehållning ..................................................................... 942: 52
Innestående å postgirokonto .................................................... 214: 21 j ^gg. 78
D. Landsarkivet
Åttonde huvudtiteln:
B. 5. Landsarkiven............................................................................................
6. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven ..............................
N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................
Summa
Tillgångarna den 3% 1928 utgjordes av kassabehållning.
81
i Uppsala.
D e b |
e t |
K r e d i |
t |
||||||||||
Tillgångar |
Uppbörd |
Leverering från |
Utgifter |
Leverering till |
Tillgångar |
Summa |
|||||||
22,204 350 |
78 |
21,935 |
86 |
269 |
88 |
22,204 |
78 |
||||||
74 |
12 |
— |
— |
— |
375 |
— |
— |
— |
49 |
12 |
424 |
12 |
|
— |
— |
400 |
— |
400 |
— |
795 |
68 |
— |
— |
4 |
8 7 |
800 |
— |
740 |
24 |
— |
— |
12,600 |
— |
12,670 |
17 |
670 |
07 |
— |
— |
13,340 |
24 |
- |
— |
— |
— |
4,736 |
— |
4.736 |
- |
— |
— |
— |
— |
4,736 |
— |
814 |
86 |
400 |
- |
40,290 |
78 |
40,512 |
16 |
939 |
45 |
1 53 |
49 |
41,505 |
09 |
i Vadstena.
D |
e |
bet |
K p e |
d i t |
|||||
Tillgångar |
Leverering från |
Utgifter |
Tillgångar |
Summa |
|||||
18,127 |
84 |
18,127 |
84 |
18,127 |
84 |
||||
10 |
18 |
350 |
— |
359 |
40 |
— |
73 |
360 |
13 |
847 |
48 |
8,000 |
— |
7,691 |
48 |
1,156 |
— |
8,847 |
48 |
— |
2,999 |
— |
2,999 |
— |
— |
— |
2.999 |
— |
|
857 |
56 |
29,476 |
84 |
29,177 |
G7 |
11,156 |
78 |
30,334 |
40 |
i Lund.
Debet |
Kredit |
Summa |
|||||||||||
Tillgångar |
, Uppbörd |
Leverering från |
Utgifter |
Leverering till |
Tillgångar |
||||||||
24,239 |
86 |
24,239 |
85 |
24,239 |
85 |
||||||||
1 |
27 |
19 |
86 |
350 |
— |
371 |
08 |
— |
— |
— |
05 |
371 |
18 |
274 |
73 |
— |
— |
8,200 |
— |
8,249 |
64 |
225 |
09 |
— |
— |
8,474 |
73 |
— |
— |
— |
— |
4.567 |
— |
4,567 |
— |
— |
- |
— |
- |
4,567 |
— |
276 |
— |
19 |
86 |
37,356 |
»5 I 37,427 |
57 |
225 |
09 |
06 |
37,652 |
71 |
6 — Sev.-berättelse ang. statsverket för år 1938. II.
— 82 —
E. Landsarkivet
l
Åttonde huvudtiteln:
B. 5. Landsarkiven...........................................................................................
6, Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven ..............................
N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................
Summa
1 Tillgångarna den 3% 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
F. Arkivdepån i Visby.
Debet |
Kredit |
! • I |
||||
Leverering |
Summa |
i |
||||
från |
Utgifter |
|||||
länsstyrelsen |
||||||
Åttonde huvudtiteln: |
| |
|||||
B. 5. Landsarkiven ...................................... |
2,300 |
— |
2,300 |
— |
2,300 |
— |
6. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten |
||||||
för landsarkiven................................. |
147 |
30 |
147 |
SO |
147 |
30 |
N. 1. Ålderstillägg ..................................... |
300 |
- |
300 |
— |
300 |
— |
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. |
2,661 |
41 |
2,661 |
41 |
2,661 |
41 |
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal |
||||||
inom den civila statsförvaltningen ...... |
200 |
- |
200 |
— |
200 |
— |
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i sta- |
||||||
tens tjänst .................................... |
396 |
- |
396 |
— |
396 |
— |
Summa |
6,004 |
71 |
6,004 |
71 |
6,004 |
71 |
83 —
i Göteborg.
D |
e |
bet |
K r e d i |
t |
1 Summa |
||||||
Tillgångar |
Leverering från |
Utgifter |
Leverering till |
Tillgångar |
|||||||
21,656 |
Öl |
21,656 |
Öl |
21,656 |
51 |
||||||
3 |
72 |
350 |
— |
353 |
70 |
— |
— |
— |
02 |
353 |
7 2 |
872 |
64 |
12,300 |
_ |
12,675 |
4 2 |
497 |
22 |
— |
— |
13,172 |
64 |
— |
4,469 |
— |
4,461 |
- |
8 |
— |
— |
4,460 |
— |
||
876 |
86 |
38,775 |
Öl |
39,146 |
03 |
505 |
2 2 |
>- |
02 |
39,651 |
87 |
— 84 —
Kungl. biblioteket.
Debet |
Kredit |
|||||||||||||
Till-gångar |
Uppbörd |
Leverering |
Utgifter |
Levere-ring till |
Till-gångar |
Samma |
||||||||
A. II. 4. Hyresmedel från under |
||||||||||||||
byggnadsstyrelsen-! |
400 |
400 |
400 |
|||||||||||
Åttonde huvudtiteln: |
||||||||||||||
B. 7. Kungl. biblioteket ...... |
— |
— |
— |
247,355 |
69 |
247,355 |
69 |
— |
— |
— |
_ |
247,355 |
69 |
|
8. Ökning av kungl. biblio- |
||||||||||||||
tekets arbetskrafter ... |
— |
— |
— |
— |
10,512 |
10 |
10,512 |
10 |
— |
— |
— |
_ |
10,512 |
10 |
9. Katalogiseringsarbeten |
||||||||||||||
inom kungl. biblioteket |
— |
— |
— |
— |
29,000 |
— |
28,800 |
— |
200 |
— |
— |
_ |
29,000 |
— |
10. Sveriges offentliga bib- |
||||||||||||||
lioteks gemensamma |
_ |
5,000 |
_ |
5,000 |
5,000 |
|||||||||
11. Tioårsregister till Sveri- |
||||||||||||||
ges offentliga biblioteks |
800 |
3,000 |
3,800 |
3,800 |
||||||||||
12. Bokinköp och bokbind- |
||||||||||||||
ning för kungl. biblio- |
20,000 |
20,000 |
20,000 |
|||||||||||
N. 5. Skrivmaterialier och ex- |
||||||||||||||
penser, ved m. m....... |
— |
— |
1.857 |
45 |
47,000 |
— |
48,857 |
45 |
— |
— |
— |
_ |
48,857 |
45 |
6. Tryckningskostnader ... |
— |
— |
310 |
3 2 |
21,654 |
75 |
21,965 |
07 |
— |
— |
— |
— |
21,965 |
07 |
ningshavare i statens |
35,000 |
33,152 |
1,848 |
35,000 |
||||||||||
Peter och Malin Beijers dona- |
||||||||||||||
tionsfond till kungl. biblio-teket ............................ |
323 |
54 |
2,500 |
2,657 |
2 2 |
166 |
32 |
2,823 |
54 |
|||||
Gustaf Bergmans testamentsfond |
713 |
03 |
— |
— |
2,500 |
— |
1,614 |
b5 |
— |
— |
1,598 |
1 8 |
3,213 |
03 |
Kugelbergska donationen...... |
875 |
8b |
33 |
87 |
- |
— |
- |
— |
- |
909 |
55 |
909 |
>6 |
|
Summa|2,712j46| |
2,601| |
44 |
423,522|b4|423,714(38 |
2,448 |
12,674 |
0&| |
428,836 |
48 |
1 Tillgångarna den 30/o 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
— 85 —
Stifts- och landsbiblioteket i Linköping.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................... 25,485: 82
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Stifts och landsbiblioteket i Linköping:
B. 14. Avlöningar .................................................................. 12,415:30
15. Bokinköp, inbindning och vissa expenser ..................... . 8,000: —
16. Förstärkning av reservationsanslaget till bokinköp, inbind
ning
och vissa expenser .......................................... 2,000: —
17. Vissa konserveringsarbeten ............................................. 3,000: —
N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............... 2,059: —
Anslag av landsting och domkyrka................................................... 2,025: —
Intressemedel........................................................................... ......8(t8: so 30,307: so
Summa 55,793: 12
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m............................................................................ 14,591: 8 o
Bibliotek och inventarier ............................................................... 13,964: 81
Diverse expenser ..........................................................................-_1,499: i o 30,055:21
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning......................................................................... 136: 35
Innestående i bank .................................................................... 22,601: 56
Fordringar ................................................................................. 3,OQ0:— 25,737: 91
Summa 55,793: 12
Pedagogiska biblioteket.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar...................................................................................................... 588: 21
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
B. 18. Pedagogiska biblioteket ...................................................... 6,500: —
Stockholms stads anslag.................................................................... 2,300: —
Intressemedel.................................................................................... 132: 07 p,932: 07
Summa 9,520: 28
— 86 —
Kredit,
Utgifter:
Avlöningar m. m.............................................................................. 5,764: —
Böcker och tidskrifter................................................................... 1,995:26
Allmänna omkostnader ..................................................................... 1,256:2 7 9 015:5*
Balans den 30 juni 1928
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................
Innestående i bank ..................................................
Summa 9,620: 28
213: SO
291:45 504:75
Nationalmuseet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................ 751,320: 9»
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ......................................................... 2,255: —
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Åttonde huvudtiteln:
Nationalmuseet:
Museet:
B, 20 a. Förslagsanslag .................................... 29: 56
Reservationsanslag:
B. 20 b. Målnings- och skulptursamlingarnas
ökande....................................... 3,877:60
d. Handtecknings och gravyrsamlingarnas
ökande.................................... 5,250: 7 9
e. Samlingarnas vård och underhåll samt
expenser .................................... 3,000: —
f. Ökande av sam’ingen av konsthantverk 6,944: 6 7
B. 21. Förstärkning av reservationsanslaget till sam
lingarnas vård och underhåll samt expenser 22: 62
23. Vandringsutställningar m. m...................... 3,286: 12
24. Försäkring och transport av konstföremål... 216:7 5
N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m m....... 789:6 9 23,417:7 0
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ........
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter
25,672: 70
430.990: 47
2,681: 94
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel........................................................................ S26,36S: 98
Övriga skulder ..................................................................... 235.385: so 7R1,1751:37
Summa 1,972,417: 47
— 87 —
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927
Utgifter:
Ättonde huvudtiteln:
Nationalmuseet:
Museet:
B. 20 a. Förslagsanslag ................................................... 162,340:20
Reservationsanslag:
B. 20 b. Målnings- och skulptursamlingarnas ökande ...... 33,977: 60
c. Inlösen av levande svenska konstnärers arbeten... 24,500: —
d. Handtecknings, och gravyrsamlingarnas ökande ... 9,403:07
e. Samlingarnas vård och underhåll samt expenser 14,000:
f. Ökande av samlingen av konsthantverk ............ 16,962:8 5
g. Boksamlingen ................................................ 2,998: 05
B. 21. Förstärkning av reservationsanslaget till samlingarnas
vård och underhåll samt expenser........................... 5,022: 62
22. Ökning av arbetskrafterna vid avdelningen för deposi
tioner
och slottssamlingar...................................... 7,492:6 2
23. Vandringsutställningar m. m .................................... 8,342: 79
24. Försäkring och transport av konstföremål ................. 2,716:75
25. Konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar
inom museet......................................................... 3,074:46
26. Portföljer för vissa äldre samlingar av handteckningar
och gravyrer m m....................................... 1,500: —
27. Konserveringsarbeten för statens tavelsamlingar å Grips
holms,
Drottningholms och Ulriksdals slott ............ 9,031: 55
N. 3. Extra utgifter............................................................... 8,475: —
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... 20,038:47
6. Tryckningskostnader................................................. 1,000: —
9. Dyrtidstiilägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 29,446: —
B. 24/1926—7. Etikettering av samlingen av konsthantverk ...... 299: 45
Insättningar & statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................
Balans den 30 juni 1928
Tillgångar:
Innestående i bank....................................................
Förskott .................................................................
Fastigheter ..............................................................
Obligationer ..........................................................
Utlånta medel ..........................................................
Aktier ...................................................................
16,377: 10
25,000: —
415,000: —
81,880: 50
130,000: —
108,035: —
Summa
764,341: 2«
359,620: 98
72,162: 61
776.292: 6 o
1,972,417:4 7
88 —
Livrustkammaren.
Debet.
Tillgångar
Balans den 1 juli 1927:
7,524: so
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Livrustkammaren:
B. 28. Avlöningar ..................................................................
29. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare vid livrust
kammaren.
................................................
30. Underhåll och vård av livrustkammarens samlingar............
N. 3. Extra utgifter ........................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...............
Intressemedel .......................................................................
Gåvomedel ..........................................................................
Pörsäljningsmedel ...................................................................
11,000: —
24.430: -22,100: —
6,100: —
5,6H2: 86
234: 68
4,320: —
5,860: 2 5
79,707: 28
Skulder:
I allmänhet
Balans den 30 juni 1928:
.......... 2,102: »o
Summa 89,335: 08
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m............................................................................ 54,425: 60
Samlingarnas ökande ..................................................................... 6 078:89
Kostnader för jubileumsutställningen................................................ 4,217: 91
Vård och expenser m. m............................................................... 18*270? 56 82,992: sb
Till statskontoret
Leverering:
966: 2 5
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning..........................................................
Innestående i bank ..............................
2,329: 31
3>047: 16 5,376:4 7
Summa 89,335: 08
Kulturhistoriska museet i Lund
Debet.
Inkomster.
Åttonde huvudtiteln:
B. 48. Kulturhistoriska museet i Lund ...................................................... 26,000: —
Museets egna medel .................................................................................... 7.665: 04
Summa 32,665: 04
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar................................................................................................... 26,674:88
Reparationer och konservering........................................................................ 6,990: 16
Summa 32,665: 0 4
Musikhistoriska museet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................... 12,571:4T
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
B. 49 Musikhistoriska museet........................ 4,000: —
Inträdesavgifter.............................................................................. 137: —
Intressemedel................................................................................. 132: 4 8 4(269: 4*
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel............................................................................ 4,646: 65
Övriga skulder ........................................................................... 4.855: 7 2 9 593; 3 7
Summa 26,343: 82
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder ...................................................................................................... 9,468: 26
Utgifter:
Avlöningar .................................................................................... 1,017: —
Hyror ................................................................................ 2,640: —
Allmänna omkostnader ................................................................. 564:7 5 4 221:75
Tillgångar:
Innestående i bank ..................................................................... 215: 70
Inventarier m. m......................................................................... 11,777: 61
Förskott .................................................................................... 660:— 12,653:31
Summa 26,343: 8 2
90
Konsistorier, dom -
Debet
Tillgångar
den Vt 1927
Inkomster
Skulder
den s0/«
1928
1 |
2 |
1 |
8 |
|||
j Uppsala ärkestift: |
: ; |
|||||
Konsistorium i Uppsala ....................................... |
689,378 |
78 |
83,171 |
08 j |
524 |
7lj |
Uppsala domkyrka ............................................. |
338,120 |
56 |
77,652 |
6«| |
86,571 |
\l\ |
Summa |
1,027,499 |
2 9 |
160,823 |
7ll |
87,095 |
82 i |
j Linköpings stift: |
i |
|||||
Konsistorium i Linköping................................... |
685,733 |
71 |
98,847 |
20 |
— |
—i |
Linköpings domkyrka 1 ...................................... |
* 7,901 |
70 |
12,639 |
99 |
2 35,345 |
0 2 j |
Leonard och Ida Westmans fonder....................... |
28,360 |
— |
1,746 |
50 |
— |
— |
Summa |
721,995 |
41 |
113,233 |
69 |
35,345 |
0 2 |
| Skara stift: |
. |
|||||
! Konsistorium i Skara ......................................... |
114,804 |
54 |
30,258 |
Öl |
— |
— |
Skara domkyrka 1.............................................. |
2 10,460 |
90 |
11,441 |
54 |
2 47,974 |
38 |
1 Mariestads kyrkas stora kista 1 ......................... |
8 5,138 |
71 |
3,068 |
ii |
— |
— |
Summa |
130,404 |
15 |
44,768 |
16 |
47,974 |
38 |
i Strängnäs stift: |
||||||
Konsistorium i Strängnäs .................................... |
60,964 |
76 |
73,304 |
36 |
78 |
26 |
Strängnäs domkyrka ....................................... |
148,812 |
80 |
21,283 |
so |
— |
— |
Summa |
209,777 |
56 |
94,593 |
66 |
78 |
26 |
! Västerås stift: |
||||||
i Konsistorium i Yästerås ...................................... |
564,442 |
64 |
95,026 |
68 |
82 |
33 |
Västerås domkyrka ............................................. |
47,106 |
88 |
13,396 |
09 |
128.325 |
54 |
Summa |
611,549 |
52 |
108,422 |
77 |
128,407 |
87 |
j Växjö stift: |
||||||
Konsistorium i Växjö.......................................... |
130,979 |
34 |
49,436 |
3 0 |
— |
_ |
Växjö domkyrka ................................................ |
14,022 |
84 |
6,715 |
2 0 |
29,750 |
— |
Kalmar » ................................................ |
151,711 |
38 |
19,447 |
36 |
— |
— |
Summa |
296,713 |
56 |
75,598 |
86 |
29,750|— |
Räkenskaperna avse kalenderåret 1927.
Utgör tillgångar, respektive skulder den 1/i, respektive 31/is 1927.
Utgör tillgångar den */i, respektive sl/ia 1927.
kyrkor m. m
K r |
e |
d i t |
; Summa |
||||||||||
Skulder |
Utgifter |
T i |
llgångar den 8% |
9 2 8 |
|||||||||
Kassa- behållning |
Utlånta medel |
Ford- ringar |
Summa |
||||||||||
4 |
6 |
6 |
V |
8 |
9 |
'' 10 |
|||||||
230 |
60 |
675,485 |
44 |
148 |
87 |
95.508 |
9S |
l,70l''o8 |
97,358 |
48 |
773,074 |
4 7 j |
|
Sfi, KW |
17 |
71,238 |
27 |
46 |
11 |
261,878 |
4 5 |
83,072''sö |
344,996 |
91 |
502,344 |
36 |
|
86,33u |
77 |
746,723 |
71 |
194 |
48 |
357,387 |
43 |
84,773 |
43 |
442,355 |
34 |
1,275,418 |
82 |
94,360 |
0 8 |
— |
681,008 |
66 |
9,212 |
22 |
690,220 |
88 |
784,580 |
91 |
|||
3 36,979 |
67 |
4,101 |
2 4 |
_ |
— |
14,805 |
SO |
— |
— |
3 14,8O5i80 |
55,886 |
71 |
|
— |
— |
512 |
60 |
— |
29,593Iso |
— |
- |
90 |
30,106 |
50 |
|||
36,979 |
67 |
98,973 |
87 |
— |
725,408 |
36 |
9,212 |
2 2 |
734,620 |
Öb |
870,574 |
||
7 |
86 |
30,229 |
50 |
112,552 |
92 |
2,272 |
7 7 |
114,825 |
69 |
145,063 |
1 0 5 |
||
> 48,96fi |
58 |
8,211 |
18 |
145 |
10 |
11,569 |
59 |
984 |
4 2 |
3 12,699 |
11 |
69,876 |
77 |
— |
3,829 |
22 |
— |
— |
4,377 |
60 |
- |
- |
3 4,377 |
60 |
8.206 |
82 |
|
48,974 |
39 |
42,269 |
85 |
145 |
10 |
128,500 |
11 |
3,257 19 ; |
131,902 |
4(i |
223,146 |
64 |
|
179 |
85 |
57,991 |
49 |
no »5 |
75,599 |
84 |
465j 25 |
76,176 |
04 |
134,347 |
, 38'' |
||
— |
- |
11,596 |
71 |
306 |
61 |
1 55f79n|10 |
2.406|«8 |
158,508 |
39 |
170,102 |
io| |
||
179 |
85 |
69,585 |
20 |
417 |
56 |
231,394 |
94 |
2,871 |
98 |
234,684:48 |
304,449 |
48 |
|
186 |
08 |
87,754 |
68 |
123 |
55 |
565,699 |
58 |
5,787 81 |
571,610 |
89 |
659,551 |
65 |
|
12^,820 |
54 |
10.276 |
29 |
601 |
07 |
49,625 |
61 |
— |
— |
50,2-''6|R8 |
188.828 |
Bl |
|
128,511 |
62 |
98,030 |
97 |
724 |
62 |
615,32öj 14 |
5,787 |
81 |
621,837 |
57 |
848,380 |
16 |
|
49,920 |
61 |
487 |
21 |
128,665! — |
1,342 |
82 |
130,495 |
08 |
180,415 |
64 |
|||
29,750 |
4,504 |
3 1 |
— |
16,233 78 |
— |
16,233 |
78 |
50,488 |
04 |
||||
— |
- |
7,080 |
67 |
351 |
56 |
161,166]04 |
2,560 |
4 7 |
164,078 |
07 |
171,158 |
7 4 |
|
29,750 |
61,505 |
89 |
838^7 7 |
306,064 |
77 |
3,903 |
29 |
310,806ls8 |
402,062 |
42 |
— 92 —
1 j Lunds stift: Konsistorium i Lund .......................................... Lunds domkyrka 1............................................... |
1 |
2 |
3 |
|||
339,345 |
88 07 |
72,905 281,970 |
89 4 K |
78 >94,627 |
45 57 |
|
Summa I |
1,613,734 |
90 |
354,876 |
35 |
94,706 |
02 |
j Göteborgs stift: |
||||||
Konsistorium i Göteborg .................................... |
354,657 |
91 |
44,171 |
Öl |
— |
— |
] Göteborgs domkyrka .......................................... |
5,929 |
— |
43,126 |
75 |
— |
— |
Summa |
360,586 |
91 |
87,297 |
76 |
— |
— |
] Karlstads stift: |
||||||
Konsistorium i Karlstad....................................... |
391,048 |
21 |
119,161 |
58 |
780 |
14 |
Karlstads domkyrka............................................. |
40,757 |
«6 |
10,629 |
81 |
58,924 |
88 |
j Lidbackska stipendiefonden ............................... |
24,946 |
18 |
1,312 |
96 |
— |
— |
Summa |
456,752 |
05 |
131,104 |
35 |
59,705 |
02 |
Härnösands stift: |
||||||
Konsistorium i Härnösand.................................... |
1,195,356 |
93 |
94,083 |
12 |
37,541 |
0 7 |
Härnösands domkyrka.......................................... |
14,514 |
01 |
3,691 |
24 |
— |
— |
Summa |
1,209,870 |
94 |
97,774 |
36 |
37,541 |
07 |
j Luleå stift: |
||||||
Konsistorium i Luleå .......................................... |
109,718 |
06 |
71,650 |
59 |
1,168 |
18 |
Visby stift: |
||||||
Konsistorium i Visby.......................................... |
13,218 |
12 |
16,581 |
43 |
— |
— |
Visby domkyrka ................................................ |
677 |
06 |
2,000 |
— |
— |
— |
Summa |
13,895 |
18 |
18,581 |
43 |
— |
- |
Stockholms stad: |
||||||
Stockholms stads konsistorium.............................. |
715,401 |
23 |
54,114 |
86 |
— |
— |
Räkenskaperna avse kalenderåret 1927.
Utgör tillgångar, respektive skulder den x/i, respektive sl/u 1927.
93
4 |
6 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||||||
68 |
n |
64,535 |
61 |
75 |
29 |
340,359 |
6 6 |
7,291 |
50 |
347,726 |
45 |
412,330 |
17 |
s 106,822 |
1 K |
227,898 |
56 |
1,770 |
94 |
1,072,626 |
09 |
241,869 |
8 3 |
* 1.316.266 |
Hfi |
1,650,987 |
10 |
106,890 |
29 |
292,434 |
17 |
1,846 |
28 |
1,412,985 76 |
249,160 |
83 |
1,663,992 |
8] |
2,063,317 |
27 |
|
131,690 |
22 |
854 |
68 |
253,600 4 9 |
12,683 |
63 |
267,138 |
70 |
398,828 |
92 |
|||
— |
— |
47,835 |
12 |
715 |
86 |
504''7 7 |
— |
— |
1,220 |
6* |
4U,055 |
75 |
|
— |
— |
179,525 |
34 |
1,570 |
44 |
254,105 |
26 |
12,683 |
63 |
268,359 |
33 |
447,884 |
67 : |
558 |
n |
114,800 |
59 |
1,505 |
17 |
391,032 |
23 |
3,093 |
83 |
395,631 |
23 |
510,989 |
93 |
61,087 |
31 |
11,627 |
91 |
185 |
47 |
37,411 |
66 |
— |
— |
37,597 |
13 |
110,312 |
35 |
— |
— |
997 |
23 |
— |
— |
25,261 |
91 |
— |
— |
25,261 |
91 |
26.259 |
14 |
61,645 |
42 |
127,425 |
73 |
1,690 |
64 |
453,705 |
80 |
3,093 |
88 |
458,490 |
27 |
647,561 |
42i |
39,077 |
75 |
1,087,752 |
21 |
_ |
160,785 |
02 |
39,366 |
14 |
200,151 |
16 |
1,326,981 |
12 |
|
— |
— |
1,536 |
61 |
— |
16 |
16,648 |
49 |
— |
— |
16,648 |
64 |
18,205 |
2 5 |
39,077 |
75 |
1,089,308 |
82 |
15 |
177,433 |
51 |
39,366 |
14 |
216,799 |
80 |
1,345,186 |
37 |
|
267 |
43 |
157,250 |
50 |
— |
— |
23,860 |
72 |
1,158 |
18 |
25,018 |
90 |
182,536 |
83 J |
16,581 |
48 |
13.218 |
12 |
13,218 |
12 |
29,799 |
55 |
||||||
— |
— |
1,570 |
OS |
— |
- |
1.107 |
Öl |
— |
— |
1.107 |
Öl |
2,677 |
06 |
— |
— |
18,151 |
48 |
— |
14,325 |
13 |
— |
14,325 |
13 |
32,476 |
61 |
||
_ |
47,252 |
33 |
125 |
_ |
712,109141 |
10,029 |
34 |
722,263 |
75 |
769,516 |
08 |
— 94 —
Svenska akademien.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar........................................................................
Inkomster
Åttonde huvudtiteln:
D. 1. Svenska akademien................................
Arrpndemedel för Post- och inrikes tidningar........
Intressemedel ...............................................
Försäljningsmedel för svenska akademiens ordbok..
Uppdebiteras värdet å viss obligation....................
Diverse..............................................................
8,250: —
258,929: 04
46,164: 63
6,000: —
5,000: —
25: —
Skulder:
I allmänhet
Balans den 30 juni 1928
Summa
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder.......................................................................
Utgifter:
För ordboksarbetet ...........................................
» Post- och inrikes tidningar............................
Pensioner, understöd m. m................................
Omkostnader för högtidsdagen m. m....................
Professor C. Milles för statyn »Solsångaren» .......
Diverse..........................................................
Avföras på grund av förändrad bokföring.............
199,366: 6S
4,226: SO
63,900: —
2,622: 07
8,251: 15
3,683: 6 4
110,864: 84
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ............................................................... 27,297:80
Obligationer ....................................................................... 790,675: —
Fordringar .. ........................................................................ 134,399: 4 8
Summa
1,014,810: 71
323,368: ei
10,530: 38
1,348,709: 76
3,422: 40
392,915: os
952,372: 28
1,348,709: 76
95 —
Vetenskapsakademien med naturhistoriska riksmuseet.
A. Under akademiens överinseende.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................ 4,328,426: Ott
Inkomster.
Åttonde huvudtiteln:
Naturhistoriska riksmuseet:
B. 31. Avlöningar m. m.................................................... 256,864: —
32—41. anslag enligt riksstaten ....................................... 117,605: —
42. Täckande av brist för budgetåret 1926—1927 i den i
reservationsanslaget till samlingar m. m. ingående anslagsposten
till expenser för avdelningarna vid Frescati 8,603: 45
43. Förstärkning av de i reservationsanslaget till samlingar
m. m. ingående anslagsposterna till expenser för avdelningarna
vid Frescati och till expenser samt till
vård m. m. av etnografiska avdelningen för budgetåret
1927—1928 .................................................. 14,000: —
N. 3. Extra utgifter ...................................................... 2,750: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 45,000: —
Bidrag från Sveriges geologiska undersökning .............................. 5,499: 83
Gåvomedel .............................................................................. 5,075: 39
Hyresmedel .............................................................................. 2,000: —
Inträdesavgifter ............................................................... 2,119:17
Intressemedel .................................................................... 1,345:15
Återdebiterade medel.................................................................. 25,314:3 8
Okade värden å samlingar, inventarier m. m............................... 59,398: 03 545,574: 4a
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel........................................................................ 5,685:16
I allmänhet ........................................................................... 34,360: 47 40,045: ss
Summa 4,914,046: 0 9
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder ................................................................................................. 37,939: 49
Utgifter:
Avlöningar m. m...................................................................... 314,014: —
Bitningar och fotografier ...............................:........................... 7,375: —
Vård och underhåll m. m. av museets samlingar........................... 139,472: 99 460,861: 99
Leverering.
Till statskontoret................................................................................... 25,314:38
— 96 -
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank............................................................... 37,940: —
Förskott.............................................................................. 1,046:64
Samlingar, inventarier m. m. ........................................-........ 4,349,884: 60
Fordringar.......................................................................... 1,059: 09 4,389,930: 28
Summa 4,914,046: 09
B. Under akademiens omedelbara förvaltning.
I. Statsmedel.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 74,359:0 5
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
V etenskapsakademien:
D. 2—4, anslag enligt riksstaten................................................ 27,500: —
5. Sveriges anslutning till vissa internationella vetenskapliga
sammanslutningar ...................................................... 1,432: 90
6. Internationella unionens för geodesi och geofysik fjärde
generalkonferens i Stockholm år 1930 ........................... 8,000: —
M. 17. Tidskriften »Acta mathematica> ...................................... 12,000: —
20. Förhyrande av ett arbetsbord vid den zoologiska stationen
i Neapel.................................................................... 1,800: —.
N. 3. Extra utgifter .............................................................. 373: —
Nionde huvudtiteln:
Utgifter för naturskyddsändamål:
K. 24—25, anslag enligt riksstaten .......................................... 7,800: —
Arrendemedel m. ....................................................................... 193: —
Intressemedel .............................................................................. 2,614:62
Diverse ..................................................................................... 200: — 61,913: 52
Skulder:
I allmänhet
Balans den 30 juni 1928
.......... 928:48
Summa 137,201: —
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927:
2,573: 38
Utgifter:
Planscher för akademiens tryckta skrifter .......................................
Underhåll av zoologiska stationen Kristineberg.................................
Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur..............................
Acta mathematica ....................................................................
Makarna Mittag-Lefflers matematiska stiftelse .................................
Internationella unionerna............................................................
Svenska nationalkommitténs fjärde generalkonferens i Stockholm 1930
Arbetsbord vid zoologiska stationen i Neapel .................................
Naturskyddsäienden .....................................................................
Nationalparker.............................................................................
Diverse .......................................................................................
6,000: —
4,506; 15
3,188: 76
12,000: —
14,113: 86
1,432: 90
8,170: 11
1,800: —
4,190: 82
2,172: 58
8,102: 98
65,677: 6 5
— 97 —
Balans den 30 juni 1928
Tillgångar:
Innestående i bank
Förskott...............
68,021: 54
928: 48 ö8,949: »7
Summa 137,201: —
II. Arrendemedel för almanacksprivilegiet m. m.1
Debet.
Tillgångar
Balans från år 1926
.. , , Inkomster
Almanacksarrendet......................
Intressemedel m. m......................
Gåvor.....................................
Diverse besparingar ...........................
Okade värden å fastigheter, inventarier m. m........
Skulder:
Diverse medel..
Övriga skulder
Balans till år 1928
.. 6,733,663: 8 2
275,960: —
197,644: ei
25,890: —
6,904: 2 2
143,225: 17
649,624: —
3,386,019: 61
380,710: 75 3,766,730: 36
Summa 11,150,018: 18
Kredit.
Skulder.
Balans från år 1926
3,590,192: 3 9
Förvaltningskostnader........
Akademiens publikationer ..
» sammankomster
Observatorium .................
Fysiska kabinettet..............
Biblioteket .......................
Utgifter:
Zoologiska stationen Kristineberg...................’
Fastigheterna............................
Diverse understöd m. m......................
» omkostnader ..........................
Fonder tillgodoförda .........................
Avskrivningar .................
54,679: 3 7
67,550: —
4,100: —
30,119: 2 4
14,000: —
62,430: 83
20,852: 3 o
13,870: 94
182,169: so
188: 83
56,438: 02
_ 2’217:16 508,615: 98
Tillgångar:
Innestående i bank
Fastigheter...........
Inventarier m. m. ..
Obligationer ........
Balans till år 1928:
Utlånta medel...............
Aktier ........................
Fordringar ..................
304,274: 4 4
1,261,175: 18
2,023,304: 82
2,740,449: 9 8
415,500: —
200,000: —
106,505: 94
7,051,209: 81
Summa 11,150,018: 18
1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1927.
7 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
— 98 —
Vitterhets-, historie- och
• |
Tillgångar |
|
A. It. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar |
den J/7 |
|
Fjärde huvudtiteln: |
||
Åttonde huvudtiteln: Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Akademien: |
||
D. 8 a Förslagsanslag .................................................................. |
— |
— |
Reservationsanslag: D. 8 b. Underhåll och förökande av de under akademiens inseende |
||
ställda samlingar......................................................... |
— |
— |
c. Tryckningskostnader samt utgivande av planschverk över |
||
museum m. m.......................................................... |
— |
— |
d. Underhåll och fortsättning av inredningen i statens historiska |
||
museum och myntkabinett ....................................... |
— |
37 |
e. Undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar |
466 |
01 |
f. Transporter, lyshållning och vissa andra expensutgifter ...... |
— |
— |
g. Fornlämningars vård ...................................... ............ |
— |
— |
h. Vård och underhåll av Visby ruiner och andra byggnads- |
||
minnesmärken ............................................................ |
— |
— |
D. 9. Ökade medel för fornminnesvården .......................................... |
— |
— |
10. Omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken |
4,087 |
07 |
11. Ökade medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid |
||
12. Tillfällig ökning av akademiens arbetskrafter.............................. |
— |
— |
13. Inventering och konservering av vissa samlingar inom statens |
||
historiska museum m. m....................................................... |
4 |
52 |
14. Vård och underhåll av biblioteket............................................. |
— |
67 |
15. Underhåll av antikvariskt-topografiska arkivet .......................... |
— |
25 |
16. Nödig magasinsinredning i statens historiska museum.................. |
— |
— |
17. Inredningsarbeten m. m. för den ostasiatiska arkeologiska samlingen |
4,118 |
20 |
18. Lokalhyra för den ostasiatiska arkeologiska samlingen m. m....... |
18 |
73 |
H. 4. Allmänna läroverken .................................................................. |
— |
— |
M. 22. Utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker........................ |
7,142 |
27 |
1,966 3,188 |
40 |
|
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m..................................... |
79 |
|
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila stats- |
||
förvaltningen ....................................................................... |
— |
— |
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................ |
— |
— |
D. 16/1926—7. Nya montrer för myntkabinettet.................................... |
10,000 |
— |
M. 19/1922. Arkitekturhistorisk monografi över Visby stadsmur ............... |
9,581 |
48 |
| Elfte huvudtiteln: 1 Allmänna indragningsstaten: |
||
C. 1. Diverse föremål........................................................................ |
— |
— |
Medel till undersökning av Gotska Sandön ............................................... |
152 |
2S |
| Införselmedel .......................................................................................... |
400 |
— |
| Akademiens förskott............................................................................... |
— |
— |
Summa |
41,127)04 |
1 Tillgångarna den 3% 1928 utgjordes av:
Innestående i bank.............................................................. 37,113: 6 2
Fordringar........................................................................... 3,500: — 40,613: 52:
antikvitetsakademien
Debet |
Kredit |
Summa |
|||||||||||||
Uppbörd |
Leverering |
Skulder |
Skulder |
Utgifter |
Leverering |
Tillgångar |
|||||||||
750 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
750 |
— |
— |
— |
750 |
— |
|||
2,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,417 |
80 |
— |
— |
1,382 |
20 |
2,800 |
— |
|
— |
! |
94,686 |
02 |
— |
— |
— |
— |
94,686 |
02 |
— |
— |
— |
— |
94,686 |
02 |
— |
18,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
18,000 |
— |
- |
— |
— |
— |
18,000 |
— |
|
— |
14,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
13,377 |
45 |
— |
_ |
622 |
55 |
14,000 |
— |
|
— |
4,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
37 |
_ |
_ |
_ |
4,000 |
37 |
||
400 |
— |
6,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
6,381 |
11 |
— |
— |
484 |
90 |
6,866 |
Öl |
— |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
_ |
— |
— |
8,000 |
— |
— |
— |
— |
8,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
8,000 |
— |
|
1,000 |
— |
7,000 |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
7,000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
8,000 |
||
— |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
9,123 |
07 |
— |
— |
876 |
93 |
10,000 |
_ |
— |
— |
20,000 |
— |
— |
— |
— |
15,546 |
89 |
~ |
— |
8,540 |
18 |
24,087 |
07 |
|
— |
— |
44,250 |
— |
— |
— |
— |
44,250 |
_ |
_ |
_ |
_ |
44,250 |
|||
— |
— |
8,650 |
— |
— |
— |
— |
8,650 |
— |
— |
- |
- |
— |
8,650 |
— |
|
— |
— |
15,000 |
— |
— |
— |
— |
14,715 |
Öl |
_ |
289 |
51 |
15,004 |
62 |
||
— |
— |
3,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
67 |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
67 |
— |
— |
1,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,500 |
25 |
— |
— |
— |
— |
1,500 |
26 |
— |
— |
15,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
14,753 |
92 |
— |
— |
246 |
Ofe |
15,000 |
_ |
— |
— |
25,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
28,169 |
25 |
— |
— |
948 |
95 |
29,118 |
20 |
— |
— |
18,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
18,018 |
73 |
— |
— |
— |
— |
18,018 |
73 |
— |
— |
400 |
— |
— |
— |
— |
— |
400 |
— |
— |
— |
— |
— |
400 |
— |
— |
7,142 |
27 |
7,142 |
27 |
|||||||||||
— |
—“ |
5,100 |
— |
— |
— |
— |
— |
6,994 |
40 |
— |
— |
72 |
_ |
7,066 |
40 |
2,011 |
20 |
25,834 |
79 |
3,500 |
— |
— |
— |
34,533 |
59 |
— |
— |
1 |
19 |
34,534 |
78 |
— |
— |
250 |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
250 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
250 |
|
— |
— |
32,698 |
— |
— |
— |
— |
— |
32,698 |
— |
— |
— |
— |
— |
32,698 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
75 |
— |
— |
— |
9,925 |
— |
10,000 |
— |
9,581 |
48 |
9,581 |
48 |
||||||||||||
— |
— |
12,000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
12,000 |
_ |
_ |
12,000 |
||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
32 |
— |
— |
— |
120 |
28 |
152 |
2 8 |
2,193 |
51 |
— |
— |
— |
— |
— |
2,213 |
51 |
— |
380 |
2,593 |
51 |
|||
57,831 |
39 |
— |
— |
— |
- |
— |
57,831 |
39 |
— |
— |
57,831 |
39 |
|||
66,986|lo| |
398,368)si| 3,500 |
— |
1,000 |
-1 |
467,618)43 |
750| |
— |
1 40,6131 |
52l |
509,981 n 5 |
100 —
Akademien för de fria konsterna.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar.......................................................................................
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Akademien för de fria konsterna:
Akademien:
D. 19. Avlöningar m. ................................................... 121,422: 85
20. Undervisningsmateriel m. m.................................... 45,300: —
D. 21. Förstärkning av vissa anslagsposter i reservationsanslaget
till undervisningsmateriel m. ra............................... 17,000: —
22. Skolan för dekorativ konst ...................................... 20,600: —
23. Förstärkning av den i reservationsanslaget till undervis
ningsmateriel
m. m. ingående anslagsposten till skandinaviska
konstnärsföreningen i Bom ....................... 500: —
N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m........................ 17,840: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 20,044: —
Diverse...................................................................................... 569: 0 7
Summa
Kredit.
Utgifter :
Avlöningar m. .......................................................................... 141,356:85
Belysning, undervisningsmateriel m. m........................................... 16,714: 52
Levande modeller..................................................................... 7,498: 25
Samlingarnas ökande och underhåll ............................................. 4,208: 97
Bese- och studiestipendier m. m.................................................... 25,325: 55
Skrivmaterialier, expenser, ved m. m.............................................. 27,481:40
Skolan för dekorativ konst ......................................................... 20,600: —
Till statskontoret
Lever ering:
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ..................................................................... 3,747:91
Innestående i bank ................................................................. 1,603: 9 o
Summa
Antalet elever och aspiranter i konsthögskolan utgjorde:
Under höstterminen 1927 ................................. 116
» vårterminen 1928.................................... 116.
5,371: 48
243,275: 92
248,647: 85
243,185: 54
110: —
5,351; 81
248,647: 85
101 —
Musikaliska akademien.
Debet.
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. XI. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar 1,752: —
Åttonde huvudtiteln:
Musikaliska akademien:
Akademien:
D. 24. Avlöningar m. m................................................................... 147,268: 99
25. Materiel och expenser m. m................................................... 23,240: —
26. Stipendier m. m................................................................... 25,000: —
D. 28. Bindning av böcker och musikalier i akademiens bibliotek............ 3.500: —
29. Biträde åt bibliotekarien hos akademien vid vården av biblioteket 1,500: —
K. 11. Föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten............ 1,500: —
N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.......................... 26,074: —
Summa 229,834: 99
Kredit.
Utgifter
Avlöningar m. m.............................................
Stipendier m. m. åt svenska tonsättare ..............
Inköp för bibliotek m. m.................................
Diverse expenser ...........................................
Leverering:
Till statskontoret....................................................................................... 1,752: —
Summa 229,834: 99
Vid det under akademiens inseende ställda musikkonservatoriet har meddelats undervisning
under höstterminen 1927 åt 137 manliga och 49 kvinnliga elever samt under vårterminen
1928 åt 146 manliga och 48 kvinnliga elever.
180,512: 99
25.000: —
6,754: 2 5
15,815: 75 228,082:9 9
Tillgångar
Uppsala universitet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
................................................................... 17,371,738:42
Inkomster :
Statsanslag:
Femte huvudtiteln:
C. 33. Bidrag till driftkostnaderna för tuber
kulossjukvårdsanstalter
.................. 22,410: —
Åttonde huvudtiteln:
Uppsala universitet:
E. 2. Universitetsstaten........................... 1,353,520: —
3. Avlöningar till vissa tjänstemän och
betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m................ 356,003: 97
— 102 —
E. 4. Avlöningsförmåner för vissa extra
ordinarie lärare, amanuenser och
tjänstemän m. m......................... 34,859: 13
5. Akademiska sjukhuset..................... 161,852: 23
6. Materiel för vissa institutioner m. m. 76,350: —
7. Mekaniska arbeten vid fysiska insti
tutionen
................................... 9,000: —
8. Instrument, modeller och preparat för
den geologisk-mineralogiska institutionen
.............................13,500: —
9. Biträdande lärare i ryska .............''.. 2,000: —
10. Nybyggnad för fysikalisk-kemiska la
boratoriet
m. m............... 100,000: —
11. Bokinköp och bokbindning för uni
versitetsbiblioteket
..................... 59,500: —
12. Ytterligare medel till materiel m. m.
för vissa institutioner.................. 25,000: —
Gemensamma universitetsändamål:
E. 43. Klinisk undervisning i epidemiologi
åt medicine kandidater ............... 1,500: —
44. Tryckning av doktorsavhandlingar vid
universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet.................................... 17,250: —
46. Kurser i skyddskoppympning ......... 210: 8 0
49. Utgivande i tryck av anteckningar
efter juridiska föreläsningar vid rikets
universitet........................... 5,000: —
51. Resestipendier åt obefordrade veten
skapsidkare
vid universiteten i Uppsala
och Lund .......................... 7,500: —
53. Forskarstipendier för docenter vid
universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet.................................... 8,166: 6 7
N. 1. Ålderstillägg .................................... 34,981: 60
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst................................ 332,108: —
Elfte huvudtiteln:
A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. ... 19,285: —
13. Bidrag till universitetets i Uppsala pensionsinrättning
för tjänstemäns änkor
och barn....................................... 9,000: —
Allmänna indragningsstaten:
0. 1. Diverse föremål ............................ 38,700: —
Universitetets egna medel:
Inkomst av jordegendom ................................. 386,184: 66
> » skogar ......................................... 483,926: 18
Intressemedel ................................................ 628,720:23
Hyres- och arrendemedel ................................. 33,958: 88
Diverse fonders inkomster av fastigheter............ 40,857:92
Pensionsavgifter ............................................ 32,085: Öl
Till institutioner m. fl. influtna medel............... 38,810:9 7
Diverse inkomster .......................................... 12,390: 21
2,687,697: to
1,656,933: 90
4,344,631: 30
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel ................................................................ 13,533,520:4 2
Övriga skulder.................................................................. 4,076,752:19 17,610,272: 61
Summa 39,326,642:3 8
— 103
Kredit.
Skulder.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar, pensioner och gratial ......................................... 2,002,979: 91
Institutionernas materiel m. m................................................. 608,179: 96
Kungl. och riksstatens stipendier............................................ 21,866: 6 7
Stipendier, pensioner, livräntor m. m., utgående av donationers
och fonders avkastning ...................................................... 666,128: 18
Utgifter för jordegendom ..................................................... 181,611:84
» » skogar ............................................................... 293,588:15
Fysikalisk-kemiska laboratoriets nybyggnad............................ 100,000: —
Universitetsbiblioteket, inköp och bindning av böcker m. m....... 67,720: —
Universitetets årsskrift ......................................................... 15,000: —
Tryckningskostnader ............................................................ 22,250: —
Reparationer ........................................................................ 59,960: 32
Expenser ........................................................................... 74,071: 46
Diverse utgifter.................................................................... 9,044: 7 7
Avskrivningar ..................................................................... 4,056: 61
Reservfonden påföres överskottet............................................. 218,173: 94
Balans den 30 juni 1928-
Tillgångar:
Kassabehållning..........................................................
Innestående i bank ....................................................
Förskott ...................................................................
Fastigheter................................................................
Utlånta medel .........................................................
Obligationer ..............................................................
Aktier ......................................................................
Fordringar...............................................................
2,215: 0 5
518,000: —
540,598: 63
4,193,179: oe
4,044,679: 98
7,229,140: 5 5
572,372: so
510,086: 59
Summa
Anmärkning. I de i förestående tabell utbalanserade tillgångar och skulder
ningen å universitetets reservfond, utgörande kr. 111,805: —.
Antalet studerande utgjorde:
Under höstterminen 1927 ............... 3,206
> vårterminen 1928 .................. 3,205.
17,371,738: 42
4,344,631: so
17,610 272:61
39,326,642: 33
ingår behåll -
104 —
Lunds universitet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ..................................
0, , , Inkomster:
statsanslag:
Åttonde huvudtiteln:
Lunds universitet:
E. 13. Universitetsstaten..............................
Avlöningar till vissa tjänsteman och
betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m...................
Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m..............................
Materiel för vissa institutioner m. m____
Vissa ändrings- och reparationsarbeten
i historiska museets nybyggnad
Amanuenser vid psykologiska institutionen
..................
14.
15.
16.
19.
20.
21. Biträdande lärare i ryska ..................
22. Instrumentell utrustning för fysiska in
stitutionen
........................
23. Bokinköp och bokbindning för universi
tetsbiblioteket
..........................
24. Ytterligare medel till materiel m. m. för
vissa institutioner ........................
Gemensamma universitetsändamål:
E. 43. Klinisk undervisning i epidemiologi åt
medicine kandidater .....................
44. Tryckning av doktorsavhandlingar vid
universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.
..................................
46. Kurser i skyddskoppympning ............
49. Utgivande i tryck av anteckningar efter
juridiska föreläsningar vid rikets universitet
.....................................
51. Resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare
vid universiteten i Uppsala
och Lund ..............................
°3. Forskarstipendier för docenter vid universiteten
i Uppsala och Lund samt
, karolinska mediko-kirurgiska institutet
K. 1. Alderstillägg ...................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.......................................
E. 41/1926 7. Ersättning åt vissa opponenter
. vid disputationer ..................
Elfte huvudtiteln:
A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl........................
14. Bidrag till pensionsinrättningen för änkor
och barn efter ämbets- och tjänstemän
vid universitetet i Lund ..................
Oförutsedda utgifter ..........................................
1,228,700: —
243,864: 55
52,215: —
48,225: —
35,498: Bo
1,800: —
2,000: —
5,000: —
35 000: —
63,000: —
1,500: —
9,750: —
200: —
2,231: 7 0
6,000: —
7,583: 84
40,840: 35
209,751: 96
1,300: —
18,934: 3
7,200: —
25,772: —
2,046,366: 74
6,084,537: 3 2
— 105
Universitetets egna medel:
Hyres- och arrendemedel m. m.....................
Intressemedel m. m....................................
Donations- och gåvomedel ..........................
Inkomst av prebendepastorat .......................
Försäljningsmedel ......................................
Laborations- m. fl. avgifter..........................
Diverse inkomster ......................................
93,113: 45
299,843: 27
19,317: 59
6,000: —
1,652: 70
47,493: so
2-879: 80 467,600: ] 1
2,513,966: 85
Balans den 30 juni 1928:
Skulder i allmänhet ............................................................................. 126,349: 86
Summa 8,724,854: 08
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder .................................................................................................. 150,880:98
Utgifter:
Avlöningar, pensioner och livräntor.....................
Institutionernas materiel m. m............................
Stipendier och premier ....................................
Inköp och bindning av böcker ..........................
Reparationer......................................................
Utskylder och avgälder m. m...............................
Inlösen av åbyggnader å universitetshemman.........
Utgivande av en nordisk-historisk tidskrift............
Bidrag till studenthem m. m..............................
Diverse utgifter ................................................
1,680,038: o 4
418,063: ll
94,005: 60
86,759: o 6
60,383: 7 8
8,207: 50
17,000: —
10,000: —
5,450: —
4.948: 99 2,384,855:98
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank och å postgiroräkning .....................
Uti ån ta medel ............................................................
Obligationer ...............................................................
Aktier........................................................................
Fordringar ...............................................................
193,070: 7 8
1,918,725: —
3,884,753: 60
139,380: —
_ 53,187:74 ö,189.117:12
Summa 8,724,854: 08
Anmärkning. I de i förestående tabell utbalanserade tillgångar ingår behållningen å universitetets
reservfond, utgörande kr. 146,723: 58.
Antalet studerande utgjorde:
Under höstterminen 1927 ............... 2,208
» vårterminen 1928.................. 2,292.
— 106 —
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Tillgångar
Debet.
Balans den 1 juli 1927
Inkomster •
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ............................................... 5,200:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Åttonde huvudtiteln:
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
E. 27. Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m.................................. 4,117: 94
28. Materiel m. m. för vissa institutioner
och kliniker ................................. 87,682: 2 7
E. 38. Tandläkarinstitutet............................ 210,643:0 9
K. 1. Alderstillägg....................................... 41: 67
Institutets enskilda medel:
Inbetalda inteckningslån och utlottade obligationer
Försålda aktier ................................................
Intressemedel ...................................................
Hyresmedel......................................................
Diverse.......................................
302,485: 4 7
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken...........
» » räkningar i enskilda banker ....................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter
118,799: 9 9
1,921,946:6 0
423,635:14
34,050: —
21,315: 70 2,519,747: 43
............... 1,088,042: 6 B
................ 1,248,499: 60
Skulder:
Diverse medel.
Övriga skulder
Balans den 30 juni 1928.
8,573,655:76
118,472: 44
Summa
Skulder.
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Åttonde huvudtiteln:
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Institutet:
E. 25. Avlöningar för professorer och lärare
m. fl..............................................
26. Avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte
vid institutet och dess institutioner
............................................
E. 27. Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän m. m.
28. Materiel m. m. för vissa institutioner och
kliniker ......................................
29. Apparater och instrument för hygieniska
institutionen ...................................
30. Undervisning i medicinsk rörelsebehand
ling.
..................................................
456,256: 4 7
101,457: 5t
87,643: 4 7
164,546: 74
380: —
8,003,039: 21
2,827,432: so
2,336,542: 26
29,820: 84
8,699,128: 19
21,888,962: S9
8,003,100: 37
7,250: —
— 107 —
K. 31. Materiel för vissa institutioner m. m....... 42,400: 04
32. Biträdande lärare i histologi .................. 2,014:_
33. Poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm 6,555:_
36. Bokinköp och bokbindning för institutets
bibliotek ....................................... 10,000: —
37. Hyllinredning i institutets bibliotek ...... 3,000:_
E. 38. Tandläkarinstitutet............... ................. 206,901:58
43. Klinisk undervisning i epidemiologi åt me
dicine
kandidater ................................. 6,000:_
44. Tryckning av doktorsavhandlingar vid uni
versiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet ......... 4,677: C 6
46. Kurser i skyddskoppympning ................. 438: 55
53. Forskarstipendier för docenter vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet ............... 4,083:3 3
N. 1. Alderstillägg............................................. 17,375:_
3. Extra utgifter ......................................... 2,225: 28
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst............................................. 116,199: —
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
E. 22/1926—7. Avlöningar för professorer och
lärare m. fl............................ 150:_
24/1926—7. Avlöningar åt vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m............................ 6,111: 61
26/1926—7. Undervisning i medicinsk rörelse
behandling
........................... 4,250:_
37/1923—4. Inredning av nödiga undervisningslokaler
å S:t Eriks sjuk- och
vårdhem i Stockholm m. m. ... 821: 98
E. 44/1923—4. Inredning och utrustning av tand
läkarinstitutets
nya lokaler ......... 1,680:— 1,252,417:7 c
Institutets enskilda medel:
Avlöningar, stipendier, understöd m. m................ 322,228:5 7
Obligationsköp ................................................ 767,725: 8 7
Kantor och annuiteter.......................................... 11,142: 85
Omkostnader m. m. för fastigheten nr 23 vid Nybrogatan
........................................................ 20,462:46
Täckande av brist i anslag till poliklinik för barnsjukdomar
...................................................... 2,058:44
Diverse ............................................................ 4,681: 42 1,128,299:60
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken.................. 177,030: 70
» » räkningar i enskilda banker ...... ...................... 2,639,947:4 3
2,380,717: 3
2,816,978:13
Tillgångar:
Innestående i bank
Fastighet .............
Obligationer ........
Utlånta medel........
Aktier .................
Fordringar ...........
Balans den 30 juni 1928:
1,714,188: 15
317,382: —
2,353,650: 91
1,703,425: —
2,583,666: —
15,854:97 8,688,167: os
Summa 21,888,962:8 9
Antalet studerande utgjorde:
Under höstterminen 1927.......................... 772
» vårterminen 1928.......................... 884.
— 108 -
Serafimerlasarettet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar............................................................................................... 2,031,436: 91
Inom linjen ........................................................................ 5,421,000: —
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
E. 30. Undervisning i medicinsk rörelsebehandling................. 4,250: —
Serafimerlasarettet:
E. 39. Understöd och ersättningar .................................... 120,750: —
40. Ökade medel för serafimerlasarettets verksamhet ...... 250,000: —
E. 26/1926—7. Undervisning i medicinsk rörelsebehandling ... 4,250: —
33/1926—7. Ökade medel för serafimerlasarettets verksamhet
under budgetåren 1925—1926 och 1926—1927 12,306: 61
Intressemedel m. ................................................................. 36,029: 21
Sjukvårdsavgifter..................................................................... 713,198: 7 7
Donationsmedel ..................................................................... 10,699: 69
Försftljningsmedel .................................................................. 9,372: 73
Ersättningsmedel................................................................ 24,241: 96
Inkomster av fastigheten Pilträdet 2, 3 och 4 i Stockholm ......... 79,016: 7 7
Ökat värde å dito .................................................................. 62,000: — 1,326,115:7 4
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Överlevereringar .................................................................. 24,160: 2 0
Utgiftsrester ........................................................................ 117,049: 44
Övriga skulder..................................................................... 1,064,577: 71 1,205,787:35
Inom linjen:
Diverse medel ................................................ 1,377,274: 78
Summa 4,563,340: —
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder ................................................................................................... 688,863: 45
Inom linjen ........................................................................ 1,357,480: 07
Utgifter:
Avlöningar m. m...................................................................... 362,093: 84
Pensioner och understöd m. m................................................. 17,103: 88
Driftkostnader m, m................................................................ 763,146: 63
Ombyggnader m. m. av fastigheten Pilträdet.............................. 140,799:4 4 1,283,143:2 4
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning .................................................................. 2,040: 97
Innestående i bank............................................................... 474,968:39
Förskott................................................. 226,706:81
Fastighet ........................................................................... 1,187,000: —
Obligationer........................................................................ 453,859:6 9
Utlånta medel .................................................................... 2,120: 03
Aktier och banklotter ......................................................... 80,060: —
Fordringar........................................................................... 164,577: 4 2 2,591,333:31
Inom linjen ...................................................... 5,437,000: —
Summa 4,563,340: —
Enligt från lasarettet lämnad uppgift hava under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 därstädes
vårdats 6,149 patienter, därav 2,541 på medicinska och 3,608 på kirurgiska avdelningarna.
109
Allmänna barnbördshuset med asylen för lattiga barnaföderskor
och deras barn i Stockholm.
Debet. Balans den 1 juli 1927: |
l Allmänna barn-bördshuset |
2 Asylen för fattiga |
Summa |
|
2,086,466: 88 |
981,771: 23 |
3,068,238: 0 6 |
||
Inkomster: Åttonde huvudtiteln: E. 41. Allmänna barnbördshuset i |
Stock. |
24,853: — |
24,853: — |
|
42. Verksamheten vid allmänna bördshuset i Stockholm ...... Bidrag från Stockholms stad ............... » » » län.................. Intressemedel m. m........................... Ersättning för kost, städning m. m....... Legosängsavgifter .............................. |
barn- |
136,000; — |
44,625: 3o |
136,000: — |
Säger |
512,097: 76 |
44,625: 3 9 |
556,723: 15 |
|
Balans den 30 juni 1928: Utgiftsrester.................................... Fonder m. m.................................. |
62.256: 96 |
5,012: 81 |
67,269: 77 |
|
Säger 2,102,545: 32 |
984,653:14 |
3,087,198: 4 6 |
||
Summa 4,701,109:91 |
2,011,049: 7 6 |
6,712,159: 67 |
||
Kredit. Balans den 1 juli 1927: |
2,080,304: 98 |
981,771: 23 |
3,062,076: 21 |
|
Utgifter Avlöningar.......................................... Driftkostnader.................................... Inventariers anskaffning och underhåll Diverse ............................................ Fonderna tillgodoförda ....................... |
140,364: 4 7 |
9,429: 72 |
149,794: 19 |
|
Säger |
'' 510,654:96 |
44,625: 39 |
555,280: 85 |
|
Le ver er ing: Till statskontoret ............................. |
6,161:85 |
6,161: 85 |
||
Balans den 30 juni 1928: Innestående i bank................. ......... Obligationer.................................... Fordringar..................................... Fastigheter...................................... Inventarier .................................. |
26,823: 7 3 |
23,072: 4 7 |
49,896: 20 |
|
Säg er |
2,103,938: 12 |
984,653: 14 |
3,088,641: 26 |
Summa 4,701,109: 91 2,011,049:76 6,712,159:6 7
Antalet av de å allmänna barnbördshuset under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 vårdade
patienter har utgjort 4,930.
no —
Rasbiologiska institutet.
Debet.
Inkomster:
Andra huvudtiteln;
. E. 1. Ersättning åt domare, vittnen och parter................................
Åttonde huvudtiteln;
Rasbiologiska institutet:
E. 54. Avlöning åt chefen för institutet ................................................
55., Institutets verksamhet ...............................................
N. 1. Ålderstillägg..............................................................
3. Extra utgifter ..........................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...........................
Rasbiologiska institutet:
E 7/1924—5. Institutets verksamhet, reservationsanslag, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel.......................................
Summa 87,984: —
Kredit.
Utgifter
Avlöningar .....................................................
Reseersättningar...............................................
Instrument och annan utrustning samt bibliotek .
Expenser m. m ...............................................
Farmaceutiska institutet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................... 20,361; 70
Inom linjen ........................................................................... 139,252: 94
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Farmaceutiska institutet:
E. 56. Avlöningar ...............................................................
57. Materialier m. m.......................................................
N. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförval tuingen ...................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............
Termins-, kurs- och examensavgifter m. m.....................................
Summa 146,904: 58
72,337: ä»
22,900: —
375: —
11,459: —
19,471: 24 126,542: 83
........... 64,473: 7 o
........... 7,388:25
........... 5,366:46
........... 10,755: so
Summa 87,984: —
104:-
12,000: —
65,000: —
1,000: —
561: —
8,819: —
500: —
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m....................................................................... 85,404: 59
Materialier, instrument, böcker och samlingar................................. 18,175: 8 2
Uppvärmning, belysning, vattenförbrukning m. m........................... 8,541:08
Egendomens underhåll, renhållning och diverse .............................. 6,769:69 118 891''18
- in —
Till statskontoret
Levereritig:
870: —
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank .......................,............................
Inom linjen:
Diverse medel ........................................................
27,143: 8ö
139,834: 4 7
Summa 146,904: 68
Under läsåret 1927—1928 hava vid institutet varit inskrivna 125 farmaeie kandidater, varjämte
32 farmaeie studerande deltagit i den för dem anordnade kursen.
Tekniska högskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar.............................................................. ................................. 1,442,534: 31
Inkomster:
Uppdebiteras tillgångarna den 1 juli 1927 å förvaltningsnämndens
byggnadskassa..................................................................... 22,572: 7 9
Åttonde huvudtiteln:
Tekniska högskolan:
F. 1. Avlöningar ............................................................ 657,217: 61
2. Stipendier åt elever ................................................ 5,000: —
3. Materiel m. m....................................................... 351,779: 02
4. Ökade medel till samlingar och laborationer............... 35,000: —
6. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse
utgifter ............................................................... 35,000: —
7. Nyanskaffning av apparater och instrument för vissa
institutioners laboratorier...................................... 22,752: SO
8. Utgivande av vetenskapliga skrifter i anledning av hög
skolans
hundraårsjubileum år 1927 ........................ 10,000: —
9. Separation av högskolans modellsamling .................. 2,000: —
N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 132,208: —
F. 6/1926—7. Inköp av böcker för tekniska högskolans bibliotek 3,558:71
Tekniska högskolan:
F. 16/1922. Inköp av maskiner m. m. för de nya laboratorierna 17,000: —
Elevavgifter m. m................................................................. 161,342: so
Donations- och gåvomedel ...................................................... 348,768: —
Intressemedel ............................................... ..................... 73,207:03
Ersättning för å mekaniska verkstaden utförda arbeten m. m.......... 2,084: 6 2
Införselmedel ........................................................................ 1,299: 77
Hyresmedel ........................................................................... 8,666: 94 1,889,457: 1»
Skulder:
Inom linjen: Diverse medel
Balans den 30 juni 1928:
1,775,274: »2
Summa 3,331,991: 50
— 112 -
Skulder:
Inom linjen
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
.............................................. 1,426,699:44
Utgifter:
Avlöningar m. m................................................................... 946,171: 18
Stipendier........................................................................... 5,000:
Samlingar och laborationer...................................................... 262,830:6 7
Biblioteket ........................................................................... 24 573:71
Från donations- och gåvomedel utgivna stipendier m. m............. 93,865: 2 5
Utgivande av vetenskapliga skrifter i anledning av högskolans
hundraårsjubileum .............................................................. 10,000: —
Allmänna omkostnader............................................................ 176,048: 8 8
Införselmedel .........................................................................U»*!! 1,519,819:46
Till statskontoret
Leverering
25,713: 06
Balans den 30 juni 1928
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................
Innestående i bank.....................................................
Förskott................................. ..................................
Fastigheter ..............................................................
Obligationer..............................................................
Utlånta medel ...........................................................
Kommanditlotter........................................................
Fordringar.................................................................
3,064: 9 7
98,609: lo
1,300: —
11,000: —
1,540,802: 10
85,585: 52
45,000: —
1,097:29 1.786.458:98
Summa 3,331,991: 50
Elevernas antal utgjorde 781 under höstterminen 1927 och 717 under vårterminen 1928.
Chalmers tekniska institut.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................... 27,934: 26
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Chalmers tekniska institut:
Institutet:
F. 10. Avlöningar ............................................................ 264,676: 58
Yissa omkostnader för uppehållande av institutets verksamhet:
F. 11. Stipendier och premier åt elever ........................... 600: —
12. Materiel m. m....................................................... 62,000: —
F. 14. Okade medel till uppvärmning, belysning och diverse
utgifter ............................................................... 11,000: —
N. 2. Kese- och traktamentspenningar ....................................... 44: 6 o
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen...................................................... 52:77
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 48,367: —
113 —
Inträdes- och terminsavgifter..
Hyresmedel m. in..................
Intressemedel .......................
Diverse ..........................
Skulder:
I allmänhet
Bulans den 30 juni 1928:
29,175: —
2,870: —
20,328: 4 o
1,550: — 440,664: so
.......... 3,460: 0:
Sumina 472,058: 4$
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. .......................................................................... 341,032:81
Stipendier och premier ............................................................... 11,781: 9f>
Bibliotek, samlingar och laborationer m. in.................................. 30,541: is
Verkstaden................................................................................. 2,ISO: 70
Allmänna omkostnader m. in........................................ .............. 65,776^08 451,322:2-’
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning....................................................................... 944:8 2
Innestående i bank .................................................................. 16,331:42
Fordringar ............................................................................. 3,460: o 2 20,736:28
Summa 472,058: 4 8
Antalet elever uppgick under höstterminen 1927 till 454 samt under vårterminen 1928
till 425.
Chalmers tekniska institut, materialprovningsanstalten.
Tillgångar
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
16,837: 41>
Inkomster:
Tionde huvudtiteln:
Befrämjande av slöjderna:
Befrämjande i allmänhet av slöjderna:
D. 2. Manufakturernas befrämjande ...:.......
Avgifter för materialprovningar m. m..................
Intressemedel.....................................................
3,000: —
21,433: 4 7
516: so 24,950: 2 7
Skulder:
I allmänhet
Balans den 30 juni 1928
.......... 220:li
Summa 42,007: 84
Kredit.
Utgifter.
Omkostnader för materialprovningsanstalten ................................................... 25,741: It
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank.................................................................................... 16,266: 73
8 — Rev. berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
Summa 42,007: 84
— 114 —
Skolöver -
A. II. 4. Hyresmedel frän under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Åttonde huvudtiteln:
Gr. 1. Skolöverstyrelsen......................................................................................
2. Inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen..............................
3. Byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen .......................................
4. Expeditionsvaktsgöromål hos skolöverstyrelsen .............................................
H. 15. Undervisning genom infödda lärare i tyska och engelska vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter........................................................................
I. 1 a. Folkskoleseminarierna.................................................................................
4. Studentkurser och parallellavdelningar vrid vissa folkskoleseminarier m. m......
11. Lärares vid folkskoleseminarierna studiebesök vid folkskolor ........................
12. Utbildningskurs för lärare vid hjälpklasser för psykiskt efterblivna barn .........
14. Verksamheten vid statens småskoleseminarium i Hagaström...........................
23. Gratifikationer åt inspektörerna för gymnastikundervisningen vid vissa skolor...
25. Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter .....................:
39. Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor...................................................
47. Understöd åt folkhögskolor ......................................................................
52. Befrämjande av dövstumundervisningen .....................................................!
J. 15. Yrkespedagogisk central anstalt ..................................................................j
K. 1. Understöd åt folkbibliotek ...................................................................... !
2. Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar.
...............................................................................................
7. Undervisnings- och upplysningsverksamhet.................................. ...............
L. 6. Understödjande av skididrotten bland ungdomen ..........................................
N. 3. Extra utgifter ........................................................................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .....................................
L. 7/1926—7. Gratifikationer åt inspektörerna för gymnastikundervisningen vid vissa
skolor ......................................................................................
G. 5/1920. Handbok i nykterhetsfrågan m. m..........................................................
Tionde huvudtiteln:
F. 6. Extra utgifter .........................■.................................................................
Elfte huvudtiteln:
C. 1. Allmänna indragningsstaten: Diverse föremål ...............................................
Studentexamensavgifter.............................................................................................
Realskolexamensavgifter ..........................................................................................
Summa
Tillgångarna den 3% 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
styrelsen,
Debet |
Kredit |
ir 8 |
Summa |
||||||||||
Tillgångar den Vt 1927 |
Uppbörd |
Leverering |
Utgifter |
Leverering |
Tillgång! den 30/e 192 |
||||||||
— |
— |
816 |
— |
— |
— |
— |
816 |
— |
— |
— |
816 |
||
— |
— |
996 |
23 |
544,672 |
26 |
541,022 |
10 |
4,146 |
89 |
500 |
_ |
545,668 |
49 |
— |
— |
— |
— |
10,500 |
— |
7,099 |
84 |
3,400|ig |
— |
— |
10,500 |
— |
|
— |
— |
— |
— |
4,800 |
— |
4,800 |
— |
— |
- |
— |
— |
4,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,800 |
— |
1,800 |
— |
— |
— |
— |
1,800 |
— |
|
— |
— |
- |
— |
7,000 |
— |
7,000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
7,000 |
_ |
|
— |
— |
— |
— |
8,291 |
33 |
8,291 |
3 3 |
— |
— |
— |
— |
8,291 |
3 3 |
— |
— |
6,405 |
— |
63,545 |
33 |
69,945 |
60 |
4 |
78 |
— |
__ |
69,950 |
33 |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
|
— |
— |
— |
— |
9,000 |
— |
8,059 |
16 |
940 |
85 |
— |
— |
9,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
35,308 |
71 |
35,308 |
71 |
— |
— |
— |
— |
35,308 |
71 |
— |
— |
— |
— |
20,000 |
— |
20,000 |
— |
— |
_ |
20,000 |
_ |
||
19,343 |
— |
1,043 |
32 |
59,215 |
— |
39,846 |
64 |
4,069 |
68 |
35,685 |
_ |
79,601 |
32 |
— |
— |
— |
— |
10,706 |
12 |
10,706 |
12 |
— |
— |
— |
— |
10,706 |
12 |
— |
_ |
— |
— |
3,000 |
— |
3,000 |
— |
— |
— |
_ |
3,000 |
— |
|
i 1,000 |
— |
— |
— |
2,000 |
_ |
1,000 |
1,000 |
— |
1,000 |
_ |
3,000 |
— |
|
3,517 |
80 |
8,142 |
53 |
60,720 |
85 |
64,592 |
61 |
6,408 |
57 |
1,380 |
— |
72,381 |
18 |
— |
— |
4,235 |
— |
25,179 |
89 |
27,902 |
21 |
87 |
68 |
1,425 |
— |
29,414 |
89 |
— |
— |
— |
— |
2,540 |
32 |
2,540 |
32 |
_ |
_ |
_ |
_ |
2,540 |
32 |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
3,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
_ |
2,307 |
55 |
3,531 |
50 |
30,000 |
— |
30,560 |
85 |
2,457 |
55 |
3,020 |
65 |
36,039 |
05 |
1,027 |
— |
— |
— |
10,715 |
33 |
10,407 |
38 |
— |
— |
1,334 |
95 |
11,742 |
33 |
— |
— |
— |
— |
11,185 |
08 |
7,082 |
16 |
4,102 |
92 |
— |
— |
11,185 |
08 |
— |
— |
— |
89,358 |
— |
89,356 |
76 |
1 |
24 |
— |
— |
89,358 |
— |
|
— |
— |
— |
1,180 |
_ |
1,180 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
1,180 |
||
916 |
47 |
— |
— |
3,500 |
— |
868 |
20 |
— |
— |
3,548 |
27 |
4,416 |
47 |
— |
— |
— |
2,000 |
— |
2,000 |
— |
— |
— |
— |
- |
2,000 |
— |
|
— |
— |
— |
— |
6,240 |
_ |
6,240 |
_ |
_ |
_ |
_ |
6,240 |
||
6,885 |
40 |
— |
— |
5,790 |
— |
5,529 |
86 |
10 |
14 |
7,135 |
40 |
12,675 |
40 |
13,000 |
— |
— |
— |
14,200 |
— |
13,597 |
97 |
2 |
03 |
13,600 |
— |
27,200 |
— |
48,197 |
22 |
25,169 |
68 |
1,049,448 |
22 |
1,026,737 |
81 |
27,447 |
94 |
1 68,62912 7! |
1,122,81 ö| o s |
116
Allmänna
Uppsala ärkestift: Uppsala högre allmänna läroverk.............. G-ävle » » » ............... Hudiksvalls högre » » ............... Enköpings realskola................................. Söderhamns » ................................ Norrtälje samskola.................................... Lidingö samrealskola 1.............................. |
Antalet lärjungar |
Debet |
||||
Höst- terminen 1927 |
Vår- terminen 1928 |
Tillgångar |
Inkomster |
|||
i |
2 |
3 |
4 |
|||
576 467 184 122 141 148 |
569 461 181 122 140 147 92 |
113,569 244,352 92,688 27,697 32,492 18,408 |
83 43 6 2 OS 25 18 |
377,331 317,651 172,967 78,941 87,979 79,556 17,128 |
56 50 63 18 99 56 79 |
|
Säger |
1,638 |
1,712 |
529,208 |
39 |
1,131,557 |
21 |
Linköpings stift: Linköpings högre allmänna läroverk ......... Norrköpings » » » ......... Västerviks » » > ......... Eksjö realskola ...................................... Vimmerbv samskola................................. Vadstena » ................................. Motala samrealskola 1 .............................. |
637 585 181 152 129 109 |
635 575 172 148 132 106 40 |
267,634 199,543 134,149 31,066 21,240 15,588 |
94 65 69 82 16 92 |
450,108 364,459 147,268 87,318 77,913 68,156 12,256 |
47 55 08 40 97 04 |
Säger Skara stift- Skara högre allmänna läroverk............. Vänersborgs högre allmänna läroverk......... Borås » » » ......... Mariestads realskola................................. Lidköpings » ................................. Skövde » ................................. Alingsås samskola.................................... Falköpings » .................................... Trollhättans samrealskola1....................... |
1,793 |
1,808 |
669,224 |
18 |
1,207,480 |
61 |
311 354 486 92 120 156 222 229 |
301 342 476 93 119 162 216 226 41 |
211,458 84,346 104,304 48,114 101,815 25,041 32,337 16,102 |
81 43 71 27 69 57 24 40 |
259,176 212,794 267,049 76,026 85,302 88,859 103,759 106,265 9,882 |
30 81 23 42 70 90 37 79 88 |
|
Säger Strängnäs stift: Strängnäs högre allmänna läroverk............ Örebro » » » ............ Nyköpings » » » ............ Eskilstuna realskola ................................. Södertälje » ................................ Askersunds samskola................................. Katrineholms samrealskola 1 ..................... |
1,970 |
1,976 |
623,521 |
1 2 |
1,209,117 |
40 |
168 721 268 239 249 91 |
167 705 262 266 266 87 43 |
404,970 212,452 80,686 36,024 64,075 25,650 |
87 11 92 07 19 64 |
174,498 419,500 212,403 137,338 212,396 64.687 9,845 |
50 16 70 97 09 22 81 45 |
|
Sägeri 1,736 |
1,796 |
823,859 |
so| 1,230,670 |
Räkenskaperna avse tiden 1/i
30/6 1928.
117
läroverken m. m.
Skulder
Skulder
Kredit
Tillgångar den 30/o 1928
S u in in a
den 30/ |
1 |
den 1l |
Utgifter |
||||||||||||
1928 |
1927 |
behållning |
medel |
t ordringar |
Summa |
||||||||||
5 |
6 |
i |
8 |
10 |
11 |
12 |
|||||||||
1,834 |
3 9 |
2,067 |
22 |
373,415 |
87 |
22 |
34 |
115,173 |
69 |
2,056 o 6 |
117,252 |
6 9 |
492,735 |
78; |
|
4,211 |
57 |
5,224 |
85 |
314,746 92 |
2,250 |
— |
237,531 |
— |
6,465 |
73 |
246,246 |
73 |
566,218 |
601 |
|
— |
— |
— |
— |
164,915 #8 |
566 |
52 |
100,174 |
35 |
— |
100,740 8 7 |
2(i5,656 |
2 5 i |
|||
205 |
76 |
346 |
81 |
78,412188 |
55 |
07 |
27,824 |
— |
205 |
76 |
28,084 83 |
106,844 |
0 2 |
||
1,784 43 |
2,393 |
16 |
83,394 U 4 |
726 88 |
33,830 |
56 |
1,9111 68 |
36,469 o? |
122,256 |
67 |
|||||
— |
— |
1,486 |
57 |
80,089(42 |
322(34 |
16,066 |
41 |
— |
16,388 |
7 5 |
97,964 |
74 |
|||
— |
14,709 7 9 |
2,419 |
— |
— |
_ |
— |
2,419 |
— |
17,128 |
79; |
|||||
8,039; 15 |
11,518 ll |
1,109,684(70 |
6,362|lo |
530,600 |
Öl |
10,639|88 |
547,601 94 |
1,668,804 |
7 5 |
||||||
407,461 |
17 |
119 |
Öl |
308,814 |
48 |
1,348 |
7 5 |
310,282 |
24 |
717,743 |
41 |
||||
— |
— |
— |
— |
355,979 |
99 |
661 |
11 |
207,362 |
10 |
— |
— |
208,023 |
2 1 |
564,003j 20 i |
|
— |
— |
— |
— |
146,502 |
91 |
368 |
85 |
133,637 |
6 S |
908 |
33 |
134,914 |
86 |
281,417 |
|
175 |
45 |
— |
_ |
85,288 |
91 |
42 |
08 |
33,054 |
2 3 |
175 |
4 5 |
33,271 |
7 6 |
118,560 |
67 |
— |
— |
— |
76,630 |
15 |
129 |
02 |
22,393 |
99 |
— |
— |
22,523 |
Öl |
99,153 |
16 |
|
— |
— |
— |
— |
67.671 |
58 |
314 |
76 |
15,759 |
55 |
— |
-- |
16,074 |
31 |
83,745 |
89 |
— |
— |
— |
— |
10,646 |
62 |
115 |
— |
1.494 |
42 |
— |
- |
1,609 |
42 |
12,256 |
04 |
175 |
45 |
- |
— |
l,150,181|ss |
1,749 |
83 |
722,516]45 |
2,432(58 |
726,698 |
81 |
1,876,880 |
14 |
|||
407 |
52 |
535 |
94 |
257,193 91 |
303 |
210,869 |
29 |
2,200 |
49 |
213,372 |
78 |
471,102 |
63 |
||
343 |
86 |
986 |
70 |
211,546 27 |
— |
— |
84,608 |
27 |
343 |
86 |
84,952 |
13 |
297,485 |
10 |
|
841 |
3S |
5,239 |
95 |
266,084 si |
83 |
Öl |
99,294 |
81 |
1,492 |
94 |
100,870 |
76 |
372,195 |
32 |
|
— |
— |
— |
— |
75,75110? |
— |
— |
48,299 |
62 |
90 |
— |
48,389 |
62 |
124,140 |
69 |
|
— |
— |
— |
— |
84,535|0 9 |
— |
100,353 |
09 |
2,230 |
21 |
102,583 |
30 |
187,118 |
8 9 |
||
268 |
51 |
— |
— |
90,023 53 |
— |
— |
23,792 |
30 |
354 |
15 |
24,146 |
45 |
114,169 |
98 |
|
213 |
18 |
568 |
07 |
103,350''85 |
347 |
56 |
31,830 |
18 |
213 |
18 |
32,390,8 7 |
136,309 |
79 |
||
— |
— |
— |
106,464(87 |
180 |
13 |
15,723 |
19 |
— |
— |
15,903 |
32 |
122,368 |
19 |
||
14 |
12 |
— |
- |
9,751(24 |
1 |
28 |
130 |
36 |
14 |
12 |
145 |
76 |
9,897 |
— |
|
£ 00 |
57 |
7,330|66jl,204,701 |
44 |
914 |
98 |
614,901 |
06 |
6,938(95 |
622,754 |
99 |
1,834.787 |
09 |
|||
671 |
61 |
806 |
Öl |
175,331 |
13 |
249 |
14 |
397,034 05 |
6,720 |
65 |
404,003 |
84 |
580,140 |
98 |
|
306 |
92 |
890 |
80 |
413.422 |
37 |
— |
— |
217,052'' 8 7 |
893 |
15 |
217,946 |
02 |
632,259 |
19 |
|
612 |
58 |
756 |
99 |
211,306 |
87 |
— |
— |
8O,776j70 |
862 |
58 |
81,639 |
34 |
293,703 |
2 0 |
|
— |
— |
— |
— |
137,363 |
3 7 |
658 |
05 |
35,341 ]o2 |
— |
— |
35,999 |
67 |
173,363 |
04 |
|
807 |
35 |
378 |
43 |
210,265 |
— |
— |
— |
66,635 |
20 |
— |
— |
66,635 |
20 |
277,278 |
63 |
2,933 |
87 |
1,406 |
46 |
63,715 |
14 |
— |
— |
26,138 |
44 |
2,011 |
69 |
28,150 |
18 |
93,271 |
73 |
— |
— |
— |
— |
9,249 |
87 |
— |
— |
596 |
44 |
— |
— |
596 |
44 |
9,845 |
81 |
5,332|ss |
4.238|694,220,653(25 |
907 |
19 |
823,575|88 |
10,488(07 |
834,970(64 |
2,059,862(58 |
118 —
■ |
1 |
2 |
4 |
|||
Västerås stift: |
||||||
Västerås högre allmänna läroverk ............ |
508 |
510 |
105,353 |
32 |
301,645 |
22 |
Falu » » » ............ |
436 |
428 |
162,712 |
90 |
342,263 |
80 |
Arboga samskola .................................... |
79 |
80 |
22,537 |
67 |
72,325 |
89 |
142 |
189 |
9 443 |
||||
Köpings » ................................... |
132 |
128 |
21,662 |
43 |
70,522 |
62 |
Stora Tuna samrealskola 1 ........................ |
— |
60 |
— |
— |
10,542 |
35 |
Säger |
1,297 |
1,345 |
321,709 |
60 |
871,925 |
75 |
Växjö stift: |
||||||
Växjö högre allmänna läroverk.................. |
375 |
373 |
114,231 |
9 9 |
286,429 |
28 |
Jönköpings högre allmänna läroverk ......... |
580 |
571 |
175,051 |
14 |
352,668 |
42 |
Kalmar » » » ......... |
453 |
451 |
15,813 |
65 |
269,638 |
50 |
Kalmar högre allmänna läroverks donations- |
||||||
fonds delegation.................................... |
— |
— |
289,839 |
87 |
14,604 |
16 |
Oskarshamns realskola.............................. |
116 |
115 |
14,819 |
35 |
80,608 |
68 |
Nässjö samrealskola1 .............................. |
— |
65 |
— |
— |
11,569 |
68 |
Säger |
1,524 |
1,575 |
609,756 |
1,015,518 |
7 2 |
|
Lunds stift: |
||||||
Lunds högre allmänna läroverk.................. |
486 |
485 |
115,937 |
73 |
336,763 |
18 |
Malmö > » » .................. |
887 |
871 |
197,032 |
99 |
481,129 |
71 |
Kristianstads högre allmänna läroverk ...... |
453 |
432 |
455,507 |
95 |
309,247 |
66 |
Karlskrona * » » ...... |
514 |
504 |
308,365 |
96 |
292,174 |
97’ |
Hälsingborgs » » » ...... |
631 |
631 |
118,634 |
07 |
389,815 |
95 |
Ystads » » » ...... |
215 |
230 |
113,653 |
73 |
185,534 |
4 i j |
Malmö realskola....................................... |
517 |
502 |
23,718 |
29 |
232,920 |
45! |
Karlshamns realskola .............................. |
152 |
155 |
26,636 |
87 |
87,939 |
56 |
Landskrona * .............................. |
198 |
199 |
83,844 |
60 |
119,417 |
49 |
Angelholms samskola ........................... |
217 |
214 |
37,044 |
75 |
100,764 |
24 |
Trälleborgs » .............................. |
228 |
223 |
45,029 |
52 |
140,024 |
22 |
Hässleholms samrealskola 1........................ |
__ |
32 |
— |
— |
11,905 |
56 |
Höganäs » 1........................ |
- |
48 |
— |
— |
10,892 |
65 |
Ronneby » 1........................ |
— |
50 |
— |
— |
9,854 |
86 |
Säger |
4,498 |
4,576 |
1,525,406 |
4 0 |
2,708,384 |
91 |
Göteborgs stift: |
||||||
Högre latinläroverket i Göteborg............... |
1,005 |
1,005 |
217,539 |
70 |
478,348 |
62! |
» realläroverket i » ............... |
625 |
632 |
161,979 |
18 |
412,065 |
94 j |
Halmstads högre allmänna läroverk............ |
511 |
503 |
113,571 |
62 |
297,040 |
16 j |
Varbergs realskola.................................... |
137 |
131 |
17,545 |
87 |
85,891 |
64! |
Uddevalla » ................................... |
194 |
196 |
22,070 |
87 |
106,023 |
37! |
Göteborgs västra realskola........................ |
515 |
505 |
52,672 |
51 |
260,416 |
44 |
» östra » ........................ |
550 |
548 |
30,379 |
22 |
218,048 |
06| |
Strömstads samskola........................ |
94 |
93 |
5,507 |
51 |
73,577 |
10 |
Falkenbergs samrealskola 1....................... |
— |
40 |
— |
— |
9,777 |
58; |
Säger |
3,631 |
3,658 |
621,266 |
48 |
1,941,188 |
86; |
Karlstads stift: |
||||||
Karlstads högre allmänna läroverk ............ |
529 |
527 |
182,038 |
45 |
347,944 |
2 71 |
Arvika realskola.................................. |
119 |
121 |
15,912 |
67 |
79,174 |
6 5 |
Kristinehamns realskola .......................... |
251 |
251 |
32,573 |
64 |
115,646 |
63 |
Amåls samskola...................................... |
171 |
171 |
38,142 |
90 |
84,985 |
67 |
Filip stads » ................... |
175 |
173 |
67,722 |
09 |
85,440 |
98 |
Karlskoga samrealskola 1........................... |
29 |
— |
— |
5,830 |
—i |
|
Säger |
1,245 |
1,272 |
336,389 |
''6 |
719,022 |
15 |
1 Räkenskaperna avse tiden 1/i—80/c 1928.
11 i)
3,901
135
3,803)9 8 i
48127
202 48
301,884
336,630
72,027
73,615
72,419
146
23
221
2
306
99,12311 o 81
166,78617 71
22,614 so
10,249 26i
19,053 78l
310! 7 2 i
5,834
1,487
135
404
10
31
88
2ij
SI01
7 2 i
105,211 83
168,298] 21
22,836 sb
10,386 Öl
19,765 2 7
32144
410,900
504,977
94,863
84,204
92,185
10,542
14
43
5 ti i
so
06i
36
4,037 |
54 |
4,054} |
7 3 |
866,798 |
*®l |
700 |
15| |
318,246 44| |
7,873 0 2'' |
326,819)81 |
1,197,672 |
89! |
|||
9,409 |
43 |
10,501 |
89 |
279,739 |
I 17 |
; |
118,358 |
oi! |
1,471] |
08 |
| 119,829| 6 4 |
410,070 |
70i |
||
349,167] |
78 |
294 |
19 |
178,257 ] 51»; |
- j |
-i |
178,551 |
78 |
527,719 |
561 |
|||||
4,000 |
— |
4,000 |
— |
270,109'' |
— |
— |
— |
15,185 |
99! |
157 1 |
161 |
15,343] 15 |
289,452 |
15 |
|
_ 1 |
12,993 |
80 |
_! |
283,931 |
_! |
7,519! 2 8 ] |
291,450 28 |
304,444 |
031 |
||||||
218 |
•JO |
- |
80,641 |
66 |
15'' |
— |
14,407 |
851 |
581] |
72 |
15,004 |
5 7 |
95,646 |
2 3 |
|
- |
— |
10,486 |
68 |
- |
— |
1,083 |
—1 |
- | |
1,083 |
— |
11,569 |
68 — | |
|||
; 13,627 |
U3 |
14,501 |
89 |
1,003,138109 |
309 |
19 |
611,2231441 |
9,729 |
74] |
621,262 3 71 1,638,902 |
35 |
||||
43,033 |
28 |
47,035 |
63 |
333,906 |
36 |
114,792 |
2 0 |
114,792 20 |
! j 495,734 19 |
||||||
53 |
46 |
_ |
460458123 |
794 |
89 |
216.909 |
58 |
53 |
46 |
217,757 93 |
678,216] 16 i |
||||
14V |
85 |
239 |
70 |
306,512 |
67 |
584 |
08 |
457,567 |
01 |
— |
— |
458,151 |
09 |
764,903 |
46 |
2,411 |
91 |
78 |
36 |
291,684 |
05 |
— |
— |
305,056 |
71 |
6,133 |
72 |
311,190 |
43 |
602,952 |
84 |
33,250 |
33,250 |
_ |
391,672 |
49 |
1,385 |
76 |
115,391 |
7 7 |
— |
116,777 |
53 |
541,700 |
02 |
||
605 |
95 |
_ |
180,210 |
42 |
_ |
— |
116,344 |
09 |
3,239 |
58 |
119,583 |
67 |
299,794 |
09 |
|
2,598 |
32 |
3,027 |
28 |
220,907 |
38 |
17 |
59 |
32,686 |
49 |
2,598 |
8 2 |
35,302 |
40 |
259,237 |
06 |
86,991 |
41 |
355 |
47 |
27,229 |
55 |
— |
27,585 |
02 |
114,576 |
43 |
|||||
! 375 |
75 |
_ |
114,853 |
93 |
— |
— |
88,333 |
16 |
375 |
— |
88,708 |
16 |
203,637 |
09 |
|
_ |
101,930 |
35 |
191 |
14 |
35,687 |
50 |
— |
35,878 |
64 |
137,808 |
99 |
||||
_ |
_ |
115,190 |
74 |
178 |
66 |
69,684 |
34 |
— |
69,863 |
— |
185,053 |
74 |
|||
] |
11,180 |
70 |
— |
— |
724 |
86 |
— |
— |
724 |
86 |
11,905 |
56 |
|||
9,885 |
65 |
— |
1,007 |
— |
— |
— |
1,007 |
— |
10,892 |
65 |
|||||
— |
— |
8,677 |
54 |
— |
— |
1,177 |
32 |
_ |
— |
1,177 |
32 |
9,854 |
86 |
||
82,475 7 7 |
83,70519 712,634,061 j 9 2 |
3,507 |
59 |
1,582,591 j 58 |
12,400 |
08 |
1.598,499 |
25 |
4,316,267 |
14 |
|||||
2,425 |
52 |
2,086 |
52 |
471,545 |
96 |
220 |
50 |
220,708 |
49 |
3,752 |
3 7 |
224,681 |
36 |
698,313 |
84 |
1,900 |
2,100 |
_ |
410,892:6 6 |
1,402 |
27 |
159,650 |
19 |
1,900 |
— |
162,952 |
46 |
575,945 |
12 |
||
_ |
296,5644ä |
410 |
84 |
113,636 |
49 |
— |
— |
114,047 |
33 |
410,611 |
78 |
||||
20 |
_ |
86414 29 |
467 |
7 2 |
16,810 |
84 |
24 |
66 |
17,303 |
22 |
103,437 |
51 |
|||
_ |
104,425 |
69 |
— |
— |
23,296 |
7 8 |
371 |
7 7 |
23,668 |
55 |
128,094 |
24 |
|||
262 |
96 |
262 |
96 |
265,815 |
50 |
481 |
85 |
46,528 |
64 |
262 |
96 |
47,273 |
45 |
313,351 |
91 |
_ |
219.540106 |
— |
— |
28,748 |
41 |
138 |
81 |
28,887 |
22 |
248,427 |
28 |
||||
538 |
70 |
_ |
_ |
73,761 |
55 |
456 |
15 |
4,046 |
91 |
1,358 |
70 |
5,861 |
7 6 |
79,623 |
31 |
— |
— |
9,651 |
28 |
— |
— |
126 |
25 |
— |
126 |
25 |
9,777 |
53 |
|||
5/127 |
18 |
4,469] 4 8 ] 1,938,311 |
44 |
3439 |
33 |
613,553 |
] 7,809] 2 7 |
624,801] so |
2,567,582 |
52 |
|||||
914 |
; s 9 |
779 |
!19 |
346,572 |
43 |
186 |
4 8 |
182,224 |
57 |
1134 |
94 |
183,545j 9 9 |
530,897 |
61 |
|
78,564 |
55 |
276 |
86 |
16,245 |
91 |
— |
16,522 |
.77 |
95,087 |
32 |
|||||
185 |
i 81 |
115,405 |
45 |
115 |
46 |
32,514 |
0 5 |
— |
— |
32,629 5j |
148,220 |
27 |
|||
83,823 |
27 |
300 |
38,909 |
05 |
96 |
2 5 |
39,305 so |
123,128 |
57 |
||||||
262 |
10 |
701 |
61 |
83,019 |
84 |
22 |
37 |
I 69,169 |
06 |
512 |
74 |
69,704)17 |
153,425 |
12 |
|
184 |
i — |
5,780 |
— |
— |
234 |
I “ |
— |
234] — |
6,014 |
— |
|||||
1,360199| 1,666]11| 713,165jo4 |
901 In |
i 339,296] fi4 |
1,743|93 |
341.941174 |
1,056,772|89 |
120
1 |
! 2 |
3 |
4 |
|||
Härnösands stift: |
||||||
Härnösands högre allmänna läroverk ......... |
306 |
300 |
169,125 |
88 |
246,080 |
7 9 |
Östersunds » » » ......... |
401 |
405 |
56,215 |
08 |
287,485 |
68 |
Sundsvalls » » » ......... |
437 |
432 |
160,992 |
28 |
311,962 |
65 |
Örnsköldsviks samskola ........................... |
271 |
265 |
29,796 |
03 |
131,946 |
95 |
Sollefteå samrealskola 1 .......................... |
— |
42 |
— |
— |
10,183 |
98 |
Säger |
1,418 |
1,444 |
416,129 |
27 |
987,660 |
Ofi |
Luleå stift: Luleå högre allmänna läroverk.................. |
274 |
266 |
48,254 |
10 |
211,248 |
3 5 |
Umeå » » » ................. |
330 |
331 |
84,596 |
23 |
236,415 |
OS |
Piteå samskola ....................................... |
123 |
123 |
35,759 |
09 |
75,152 |
09 |
Haparanda samskola................................. |
107 |
103 |
50,345 |
48 |
94,439 |
98 |
Skellefteå » ................................. |
215 |
215 |
37,223 |
99 |
106,047 |
92 |
Bodens samrealskola 1 ............................. |
— |
43 |
— |
— |
11,569 |
08 |
Säger |
1,049 |
1,081 |
256,178 |
89 |
734,872 |
50 |
Visby stift: Visby liögre allmänna läroverk.................. |
239 |
235 |
101,178 |
13 |
193,389 |
"i |
Stockholms stad: Högre lärarinneseminariet jämte därmed för-enade undervisningsanstalter.................. |
2 481 |
2 453 |
218,904 |
62 |
103,799 |
01 |
Högre latinläroverket å Norrmalm ........... |
811 |
799 |
98,741 |
98 |
87,277 |
44 |
» allmänna läroverket å Södermalm..... |
901 |
888 |
59,551 |
03 |
94,822 |
91 |
» realläroverket å Norrmalm............... |
721 |
713 |
70,769 |
71 |
75,407 |
31 |
» allmänna läroverket å Östermalm ... |
836 |
828 |
60,556 |
21 |
102,440 |
92 |
Vasa realskola ....................................... |
537 |
530 |
31,406 |
42 |
66,781 |
64 |
Katarina » ....................................... |
507 |
503 |
87,708 |
84 |
51,707 |
63 |
Kungsholms realskola .............................. |
515 |
515 |
18,950 |
12 |
45,766 |
53 |
Nya elementarskolan.................................. |
461 |
460 |
30,374 |
06 |
59,967 |
2 9 |
Direktionen över Stockholms stads under-visningsverk ....................................... |
— |
_ |
653,951 |
39 |
2,616,774 |
06; |
Säger |
5,770 |
5,689 |
1,330.914 |
3 8 |
3,304,744 |
74 |
Summa |
3 27,808 |
‘28,162| |
8,164,742 45 |
17,255,532196 |
1 Räkenskaperna avse tiden 1/i—80/e 1928.
2 Endast kvinnliga elever.
3 Härav utgör antalet flickor: i liögre läroverk 307 och i samskolorna 1,397 eller till
4
» » » » » t> » 307, i samskolorna 1,381 och i sam -
121
5 |
6 |
7 |
8 |
!'' |
10 |
1 1 |
12 |
||||||||
274 |
93 |
238,900 |
98 |
174,577 07 |
1,453 |
7 4 |
176,030 |
81 |
•115,206 |
87 |
|||||
2,500 |
56 |
3,001 |
08 |
204,100 |
93 |
4 |
6 2 |
76.500 8 5 |
2,533 |
89 |
79,039! 3 6 |
346,201 |
8 2 |
||
1,290 |
10 |
— |
— |
308,762 |
97 |
9.32 |
71 |
103,259 2 s |
1,296 |
10 |
165,488|oo |
474,251 |
03 |
||
15 |
57 |
— |
— |
129,284 |
68 |
684 |
91 |
31,773 44 |
15 |
57 |
32,473 92 |
161,758 |
56 |
||
'' - |
— |
— |
— |
10,003 |
98 |
— |
— |
180 |
— |
— |
— |
180 |
_ |
10,183 |
98 |
0,812 |
as |
3,275 |
9 6 |
951,113 |
4 4 |
1,622 |
‘2 4 |
446,290[6i| 5.299 |
8 0 |
453,212(15 |
1,407,601(65 |
||||
080 |
08 |
383 |
18 |
211,247 |
9 0 |
37 |
00 |
47,834 |
31 |
680 |
08 |
48,551 |
4 6 |
260,182 |
68 |
— |
— |
— |
— |
231,406 |
22 |
— |
— |
89,545 |
09 |
— |
— |
89,545 |
09 |
321,011 |
31 |
— |
— |
— |
— |
72,469 |
3 4 |
22 |
22 |
38,419 |
62 |
— |
— |
38,441 |
84 |
110,911 |
IS |
746152 |
2,810 |
06 |
92,511 |
72 |
1,414 |
15 |
47,609 |
03 |
1,186 |
5 2 |
50,210 |
2 0 |
145,531 |
98 |
|
— |
— |
— |
110,525 |
17 |
229 |
08 |
32,517 |
71 |
— |
32,746 |
74 |
143,271 |
91 |
||
— |
— |
— |
- |
9,931 |
98 |
18 |
15 |
1,618 |
9 5 |
— |
— |
1,637 |
10 |
11,569 |
08 |
1,420(60 |
3,193 |
24 |
728,152 |
38 |
l,720|6l |
257,545(21 |
1,866 |
so |
261.132 |
4 2 |
992,477 |
99 |
|||
10 |
197,740 |
47 |
515 |
43 |
96,145 |
176 67 |
96,837 |
3 7 |
294,577 |
84 |
|||||
22,391 |
OS |
24,246 |
20 |
101,510 |
89 |
2,955 |
86 |
197,691 |
20 |
18,691 |
06 |
219,338 |
12 |
345,094 |
71 |
5,207 |
59 |
1,114 |
6 8 |
84,169 |
45 |
639 |
28 |
99,183 |
97 |
6,119 |
63 |
105,942 |
88 |
191,227 |
01 |
50 |
— |
97 |
89 |
99,880 |
95 |
31 |
50 |
54,363 |
60 |
50 |
— |
54,445 |
10 |
154,423 |
94 |
2,199 |
03 |
1,805 |
29 |
72,700 |
30 |
262 |
93 |
71,408 |
50 |
2,199 |
03 |
73,870 |
46 |
148,376 |
05 |
2,001 |
99 |
2,813 |
90 |
99,815 |
54 |
2.368 |
— |
57,999 |
69 |
2,601 |
99 |
62,969 |
6b |
165,599 |
12 |
3,478 |
25 |
— |
— |
60,846 |
19 |
1,418 |
67 |
35,587 |
Öl |
3,814 |
44 |
40,820 |
12 |
101.666 |
31 |
— |
- - |
— |
— |
42,888 |
80 |
— |
— |
96,527 |
67 |
— |
— |
96,527 |
6 7 |
139,416 |
47 |
20 |
— |
1,466 |
20 |
45,868 |
70 |
1,329 |
06 |
15,980 |
7 4 |
91 |
95 |
17,401 |
75 |
64,736 |
65 |
49,500 |
— |
55,000 |
— |
53,924 |
— |
229 |
73 |
30,600 |
12 |
87 |
50 |
30,917 |
35 |
139,841 8 5 |
|
6,930 |
47 |
4,782 |
60 |
2,602,221 |
82 |
404 |
12 |
655,532 |
58 |
14,714 |
80 |
670,651 |
50 |
3,277,655 |
9 2 |
92,378 |
41 |
91,320(76 |
3,263,826 |
i* |
9,639|16( 1,314,875 |
08 |
48,370 4 0(1,372,884 |
63 |
4,728,037(68 |
||||||
219,951 85 |
229,281 60 !l6,981,527 |
94 |
32,289116 i 8,271,360 |
17 |
125,768 39 8,429,417 |
72 |
25,640,227 |
2 6 |
sammans 1,704.
realskolorna 307 eller tillsammans 1,995.
122
Statens folk- och
i |
2 |
3 |
4 |
|||
Folkskoleseminariet i: |
||||||
Stockholm (för lärarinnor) ........................ |
112 |
112 |
9,858 |
33 |
216,658 |
67 |
Uppsala .............................................. |
162 |
162 |
3,453 |
02 |
261,668 |
67 |
Strängnäs................................................ |
85 |
92 |
6,480 |
94 |
168,705 |
49 |
Linköping................................................ |
139! |
139 |
27,146 |
95 |
257,319 |
94j |
Växjö ................................................... |
120! |
118 |
10,694 |
95 |
178,987 |
18| |
Kalmar (för lärarinnor)............................. |
85 |
85 |
23 |
77 |
142,031 |
6 l| |
Lund...................................................... |
166| |
165 |
17,852 |
24 |
256,601 |
41 |
Landskrona (för lärarinnor)........................ |
90| |
91 |
— |
— |
161,321 |
06! |
Göteborg ................................................ |
178 |
180 |
7,867 |
17 |
311,022 |
03} |
Skara (för lärarinnor) ............................. |
90 |
89 |
12,885 |
S 6 |
150,039 |
62| |
Karlstad ................................................ |
1481 |
147 |
11,031 |
34 |
254,760 |
38! |
Falun (för lärarinnor) .............................. |
145 |
144 |
19,037 |
07 |
247,014 |
4 9 j |
Härnösand ............................................. |
90! |
89 |
4,826 |
04 |
160,347 |
86'' |
Umeå (för lärarinnor) .............................. |
149! |
148 |
62,536 |
95 |
229,505 |
88'' |
Luleå..................................................... |
161 |
162 |
616 |
13 |
275,572 |
9 0 j |
Småskoleseminariet i: |
||||||
Haparanda ............................................. |
45: |
45 |
767 |
08 |
85,150 |
82; |
Murjek ................................................... |
46| |
46 |
10,619 |
53 |
78,037 |
88 j |
Lycksele ............................................... |
33! |
31 |
6,140 |
64 |
71,717 |
68 |
Hagaström ............................................. |
29| |
28 |
1,068 |
2 0 |
48,779 |
42 |
Summa |
2,073'' |
2,073 |
212.905 |
71 |
3,545,242; 7 9 |
Tysta skolan å Lidingön.1
Debet.
Balans från år 1926:
Tillgångar................................................................................................ 1,582,667: 5 5
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
I. 55. Tysta skolan å Lidingön............................................ 20,000: —
Inkomster av egendomarna nr 38 Karlavägen och nr 96 Sveavägen
i Stockholm .................. 98,128: 7 5
Intressemedel ........................................................................ 16,897: 79
Gåvomedel............................................................................. 1,000:
Ersättning för bostad, kosthåll m. m........................................ 5,658:2 7
Diverse ........................................................................... 185: 66 141,870: 4 7
Balans till år 1928:
Skulder:
Diverse medel ..................................................................... 4,784: 58
Övriga skulder..................................................................... 670,973: 86 675,758:3 9
Summa 2, 400,296: 4i
Räkenskaperna avse kalenderåret 1927.
123
småskoleseminarier.
5 |
6 |
7 |
» |
» |
10 |
u |
12 |
||||||||
i |
- |
215,816 |
29 |
155 |
65 |
10,544 |
96 |
10,700 |
61 |
226,516 |
90 |
||||
— |
— |
— |
260,619 |
89 |
3 |
72 |
4,498 |
68 |
— |
— |
4,502 |
3 0 |
265,121 |
69 |
|
3,594 |
07 |
1,599 |
2 9 |
167,990 |
47 |
30 |
86 |
5,565 |
88 |
3,594 |
01 |
9,190 |
74 |
178,780 |
50 |
— |
— |
— |
258,781 |
53 |
354 |
81 |
25,330 |
55 |
— |
— |
25,685 |
3 6 |
284,466 |
89; |
|
— |
— |
— |
179,688 |
70 |
286 |
2 0 |
9,521 |
27 |
185 |
96 |
9,993 |
43 |
189,682 |
13 |
|
— |
— |
— |
141,850 |
98 |
204 |
40 |
— |
— |
— |
— |
204 |
40 |
142,055 |
38 |
|
— |
- |
— |
_ |
263,854 |
67 |
151 |
7 3 |
10,447 |
25 |
— |
— |
10,598 |
98 |
274,453 |
65! |
1,962 |
33 |
2,052 |
3 7 |
161,231 |
02 |
163,283 |
39l |
||||||||
— |
— |
— |
— |
313,319 |
24 |
29 |
06 |
5,540 |
90 |
— |
— |
5,569 |
96 |
318,889 |
20; |
7,219 |
94 |
5,279 |
61 |
157,084 |
30 |
1,475 |
— |
6,306 |
01 |
— |
— |
7,781 |
01 |
170,144 |
921 |
— |
— |
— |
— |
253,971 |
27 |
180 |
40 |
11,640 |
— |
— |
— |
11,820 |
40 |
265,791 |
6?: |
— |
— |
— |
— |
246,402 |
85 |
— |
— |
19,648 |
71 |
— |
— |
19,648 |
71 |
266,051 |
56: |
27 |
— |
126 |
4 9 |
146,822 |
57 |
— |
— |
8,225 |
54 |
26 |
30 |
8,251 |
84 |
155,200 |
9 0 i |
— |
— |
— |
— |
240,081 |
15 |
417 |
89 |
51,543 |
79 |
. - |
— |
51,961 |
68 |
292,042 |
83 |
— |
— |
— |
275,312 |
50 |
— |
— |
876 |
50 |
— |
03 |
876 |
53 |
276,189 |
os: |
|
— |
— |
— |
— |
84,817 |
5 5 |
295 |
35 |
805 |
_ |
_ |
_ |
1,100 |
35 |
85,917 |
90 |
2,706 |
30 |
— |
— |
85,461 |
55 |
3,173 |
97 |
21 |
89 |
2,706 |
30 |
5,902 |
16 |
91,363 |
71 |
— |
— |
— |
— |
73,428 |
81 |
— |
4,429 |
46 |
— |
— |
4.429 |
46 |
77,858 |
2 71 |
|
— |
— |
— |
— |
49,196 |
96 |
650 |
66 |
- |
— |
— |
— |
650 |
66 |
49,847 |
62! |
15,509 |
64] |
9,057j7e!3,575,731 |
80 |
7,409 |
39 |
174,94612 9 |
6,512 |
60 |
18f«,868l58 |
3,773,658|i4 |
Kredit.
Balans från år 1926:
Skulder................................................................................................... 652,188: o«
Utgifter:
Avlöningar ........................................................................... 32,286:63
Pensioner ............................................................................ 883:_
Undervisningsmateriel och inventarier ....................................... 2,319: 50
Kosthåll, sjukvård m. m......................................................... 13,462: 09
Utgifter för egendomarna nr 38 Karlavägen och nr 96 Sveavägen
i Stockholm........................................................................ 74,781: 66
Dito för fastigheten å Lidingön................................................ 6,170:5 7
Allmänna omkostnader ............................................................ 11,716:65 141 620-10
Balans till år 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ................................................................. 67: 15
Innestående i bank............................................................... 17,835:10
Obligationer ....................................................................... 358,585: —
Fastigheter ........................................................................ 1,230,000: —
Inventarier........................................................................... } ■— j ,606,488: 25
Summa 2,400,296: 41
Antalet elever uppgick under vårterminen 1927 till 33 samt under höstterminen samma
år till 34.
— 124 —
Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar............................................................................................... 1,049,805: 12
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Åttonde huvudtiteln:
Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda:
I. 57. Institutet och förskolan .................................... 111,810: 18
I 71. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare
.................................................................... 5: SO
73. Tryckning av blindskrifter .......................................... 723:17 112,539:16
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ............................................. 304,353: ti
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 8,178: 53
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester ..
Diverse medel
Summa 2,545,177: 72
...... 44,047:7 3
...... 1,026,253: 68 1,070,301: u
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder ................................................................................................... 1,062,494: 27
Utgifter:
Åttonde huvudtiteln:
Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda:
I. 57. Institutet och förskolan............................................ 252,712:71
I. 70. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter
...................................................... 1,073: it
71. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare 4,066: 85
72. Understöd åt blindlärarelever.......................................... 790: —
73. Tryckning av blindskrifter............................................ 7,723: 17
N. 1. Ålderstillägg ............................................................... 12,700: —
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen...................................................... 13,924: 84
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 38,236: —
Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda:
I. 58/1926—7. Förstärkning av anslaget till institutet och för
skolan
................................................................... 9,651:63
59/1926—7. Omläggning av vatten- och avloppsledningar vid
institutet och förskolan ............................................ 506: 78 341,38o: 14
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken .................................... 70,209: 73
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.................................... 8,212: 09
125
Balans (len 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ....................................................
Fastigheter ................................................................
Inkomstrester .............................................................
Obligationer...............................................................
18,469: tu
58,000: —
33,853: —
952,554: o 9
Summa
1,062,876: 4 9
2,545,177: 7 2
Lärjungarnas antal uppgick under höstterminen 1927 till 169, därav 101 gossar och 68
flickor, samt under vårterminen 1928 till 166, därav 100 gossar och 66 flickor.
Läroanstalterna för blinda.
Växjö
l
Kristinehamn
o
Uppsala
3
Summa
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar............................................. 169,249: 08 97,565: 67
266,814: 7 6
Inkomster.
Åttonde huvudtiteln:
Förskolan för blinda i Yäxjö:
I. 60. Förskolan..............................
61. Förstärkning av anslaget till förskolan
...........................
Hantverksskolan i Kristinehamn för
blinda:
I. 62. Avlöningar ...........................
63. Materialier, expenser m. m.......
64. Förstärkning av reservations
anslaget
till materialier, expenser
m. m............................
65. Uppehållande av ytterligare en
korgmakeriavdelning ............
66. Beredande av fria frakter för
arbetsmaterialier till blinda
hantverkare .......................
I. 69. Hantverksskolan i Uppsala för
blinda kvinnor........................
70. Bidrag till avlönande av vikarier
för lärare vid blindundervisningsanstalter.
................................
71. Järnvägsresor för blindskolelever
Jämte åtföljande vårdare .........
N. 1. Ålderstillägg ...........................
7. Tillfällig löneförbättring för viss
personal inom den civila statsförvaltningen
...........................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst........................
20,735: |
— |
— |
— |
20,735: — |
4,000: |
— |
— |
— |
4,000: — |
— |
— |
17,380: 95 |
— |
17,380: 9 5 |
— |
— |
10,500: — |
— |
10,500: — |
— |
— |
10,600: — |
— |
10,600: — |
— |
— |
6,250: — |
— |
6,250: — |
— |
— |
— |
25,000: — |
25,000: — |
195: |
62 |
— |
— |
195: 62 |
574: 2,100: |
4 5 |
2,225: — |
— |
574: 4 5 |
2,350: |
— |
3,675: — |
— |
6,025: — |
7,844: |
— |
13,998: — |
— |
21,842: — |
— 126 —
1 |
2 |
3 |
4 |
|
Elevavgifter ......................................... |
. 15.175: — |
— — |
- - |
15,175: — |
Intressemedel ...................................... |
— |
1,177: 84 |
- - |
1,177: 34 |
Försäljningsmedel ................................ |
226: 05 |
146,186: 53 |
3,198: 54 |
149,611:12 |
Ersättning för kost, lyse m. m............... |
429: 87 |
— |
— |
429:8 7 |
Bidrag från Anna Wikströms stiftelse _____ |
- - |
- - |
651: 61 |
651:51 |
Okat värde å inventarier m. m............... |
105: — |
1,211: 87 |
— |
1,316:87 |
Säger |
53,734: 99 |
224,204: 6 9 |
28,850: 05 |
306,789: 73 |
Summa |
222,984: o 7 |
321,770: 36 |
28,850: os |
573,604: 4 8 |
Kredit. Utgifter: Avlöningar .......................................... Utackorderingsbidrag till behövande elever Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m.......... Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier.......................................... Bidrag till fria frakter för arbetsmateria-lier för blinda .................................... Allmänna omkostnader........................... |
31,241: 62 12,209: 38 1,687: 63 8,394: ll |
50,689: 3 5 132,795: 6 6 5,957: 92 |
13,460: 80 7,218: 66 2,267: 7 4 5,902: 85 |
95,392: 37 136,751: 08 5,957: 92 |
Säger |
53,532: 6 9 |
214,025: 96 |
28,850: Oä |
296,408: 7 o |
Leverering: |
||||
Till statskontoret, resp. länsstyrelsen i Värm- |
||||
lands län ......................................... |
97: 30 |
80: 9 9 |
— |
178: 29 |
Balans den 30 juni 1928: |
||||
Tillgångar: |
||||
Kassabehållning ................................. |
--- |
ol7:05 |
— |
ol r. 05 |
Innestående i bank.............................. |
- - |
27,705: 2 8 |
- - |
27,705: 23 |
Förskott .......................................... |
— |
6,755: 20 |
— |
6,755: 20 |
Fastigheter ....................................... |
150,000: — |
— |
— |
150,000: — |
Inventarier m. m............................... |
19,354: 08 |
70,977:7 3 |
- - |
90,331: 81 |
Fordringar.......................................... |
— |
1,708: 20 |
— |
1,708: 20 |
Säger |
169,354: 08 |
107,663: 41 |
-- 277,017:4 9 |
Summa |
222,984: o 7 |
321,770: 36 |
28,850: o 6 573,604: 48 |
Antalet elever under arbetsåret 1927—1928 utgjorde:
vid förskolan för blinda i Yäxjö:
under höstterminen 1927 ..................................................... 38
» vårterminen 1928 ...................................................... 36
» hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:
under höstterminen 1927 ...................................................... 62
» vårterminen 1928 ...................................................... 63
» hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor:
under höstterminen 1927 ..................................................... 21
» vårterminen 1928 ...................................................... 21.
— 127 —
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 58,019:4 6
. Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:
I. 67. Anstalten.................................................................... 85,159:71
68. Extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare.................. 9,300: —
I. 70. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter
......................................................... 80: so
71. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare ... 1,413: 96
N. 1. Alderstillägg ................................................. 1,966:66
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ......................................................... 6,705:8 6
8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm
förliga
befattningshavare................................................ 960: —
9. Dyrtids tillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 25,234: —
Ersättning för kost, värme m. m.................................................... 8,728: 4 9
Elevavgifter m. m......................................................................... 75,849: S5
Intressemedel .............................................................................. 2,885: 96
Eörsäljningsmedel ........................................................................ 1,705: 17
r,iverse ............................................................................... 56:50 220,046:64
Summa 278,066: 09
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. in.................................................
Gratifikationer m. m..............................................
Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m.........................
Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier.
Allmänna omkostnader......
97,807: 2 8
566: 06
69,098: 02
8,404: 06
37,428: 52 213,303: 93
Leverering:
Till länsstyrelsen i Malmöhus län.................................................................. 16: 43
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning .........................................................
Innestående i bank och å postgiroräkning .....................
Obligationer...............................................................
16: 66
59,729: 07
5,000: — 64,745: 73
Summa 278,066: 09
Antalet skyddslingår utgjorde vid arbetsårets början 181, fördelade på följande sätt:
49 i skolan,
52 i arbetshemmet,
80 i asylen.
Vid arbetsårets slut utgjorde antalet skyddslingår 187, fördelade sålunda:
46 i skolan,
59 i arbetshemmet,
82 i asylen.
— 128
Tekniska
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar.
Inkomster:
Åttonde liuvudtiteln:
J. 1. Tekniska läroverk .......................................
2. Stipendier åt obemedlade och. mindre bemedladej
elever vid tekniska fackskoloma..................
N. 1. Ålderstillägg...............................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inon
civila statsförvaltningen.............................
dem jämförliga befattningshavare .
9.
10. Dyrtids tillägg åt lärare vid viss
undervisnings- m. fl. anstalter.
| Norrköpings stads hyresanslag åt rektor vid tekniska elemen
I
tarskolan i nämnda stad......
Donations- och gåvomedel ......
Inträdes- och terminsavgifter .
Intressemedel m. m................
Försäljningsmedel .................
materialier m. m.
Diverse.................
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
I allmänhet .
Summa I
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Tekniska gymnasiet Örebro |
Tekniska |
||
Malmö |
|||
1 |
2 |
||
124,259 |
61 |
112,729! |
49 ’ |
i 147,900 |
25 |
105,514 |
881 |
_ |
1,600 |
—1 |
|
7,000 |
— |
4,933 |
34 |
18,778 |
14 |
12,854 |
47 |
j _ |
_ |
930 |
_1 |
45,214 |
— |
35,703 |
— |
— |
— |
— |
— |
3,317 |
66 |
100 |
— |
7,944 |
— |
3,170 |
— |
4,779 |
21 |
4,965 |
73 |
168 |
18 |
1,780 |
70 |
504 |
54 |
272 |
81 |
| 235,605|98 |
171,824 |
98] |
|
1 ~ |
|||
ij 359,865 |
S 5 9 |
284,554 |
42 |
! ; l,410j 8 5 |
1 — |
Skulder
129
läroverk.
läroverket i |
Elektrotek-niska lack-skolan i |
Tekniska elementarskolan |
Tekniska fack-skolan för |
Summa |
|||||||
Härnösand |
Norrköping |
Borås |
|||||||||
8 |
4 |
6 |
6 |
7 |
8 |
||||||
16,452 |
30 |
20,015 |
92 |
112,847 |
73 |
261,878 |
34 |
52,396 |
66 |
700,580 |
05 |
61,860 |
37,367 |
95 |
46,582 |
48,734 |
Öl |
41,892 |
94 |
489,852 |
08 |
||
650 |
— |
900 |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
1,850 |
_ |
5,000 |
|
2,550 |
— |
— |
— |
— |
— |
3,300 |
— |
— |
— |
17,783 |
34 |
6,512 |
50 |
3,901 |
25 |
5,895 |
64 |
5,751 |
12 |
4,413 |
69 |
58,106 |
81 |
760 |
— |
__ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
1,690 |
|
19,368 |
— |
— |
— |
14,611 |
— |
14,289 |
— |
11,066 |
— |
140,251 |
— |
— |
— |
11,262 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
11,262 |
— |
— |
— |
— |
— |
2,000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
2,000 |
|
270 |
— |
50 |
— |
670 |
— |
— |
— |
350 |
— |
4,757 |
66 |
870 |
— |
1,110 |
— |
1,155 |
— |
850 |
— |
— |
— |
15,099 |
_i |
358 |
07 |
267 |
69 |
5,238 |
57 |
6,879 |
50 |
2,266 |
66 |
24,755 |
4 31 |
— |
— |
205 |
20 |
8 |
10 |
301 |
— |
25 |
— |
539 |
301 |
1,077 |
30 |
— |
— |
2,254 |
05 |
2,404 |
87 |
_ |
_ |
7,685 |
10 |
— |
— |
325 |
— |
40 |
— |
30 |
50 |
— |
— |
1,172 |
85 |
94,275 |
87 |
55,389 |
09 |
78,454 |
36 |
82,540 |
— |
61,864 |
29 |
779,954 |
52 |
1,403 |
74 |
250 |
1,653 |
74 |
|||||||
110,728 |
17 |
75,405 |
Öl |
191,302 |
09 |
345,822 |
08 |
114,510 |
95 |
1,482,188 |
31 |
1,830 |
66 |
750 |
3,990 |
91 |
9 — liev.-berättelse ang. statsverket för dr 1938. IT.
130
1 |
2 |
|||
Utgifter: |
180,655 |
139,186 |
||
Avlöningar ..................................................................... |
20 |
63 |
||
6,604 |
58 |
7,748 |
95 |
|
Bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel och inventarier... |
25,119 |
16 |
.3,876 |
|
6,907 |
46 |
2,270 |
89 |
|
Allmänna omkostnader...................................................... |
21,607 |
17 |
16,667 |
08 |
Säger |
240,893 |
56 |
169,750 |
15 |
Leverering: Till länsstyrelserna i Östergötlands, Örebro, Västerås och |
395 |
60 |
||
Balans den SO juni 1928: |
1 |
|||
Tillgångar: |
73 |
|||
Kassabehållning............................................................ |
913 |
36 |
47 |
|
Innestående i bank ...................................................... |
79,644 |
08 |
71,010 |
83 |
Fastigheter .................................................................. |
— |
— |
— |
1 |
Inventarier .................................................................. |
— |
— |
— |
|
Obligationer ............................................................... |
36,608 |
66 |
18,720 |
|
Utlånta medel............................................................... |
— |
— |
— |
|
_ |
_ |
25,000 |
— |
|
Fordringar ................................................................. |
— |
— |
||
Säger |
117,166|os| 114,804|80| |
|||
Summa |
359,86516 9 |
284.554(4 2! |
Antalet lärjungar under läsåret 1927—1928 utgjorde:
vid tekniska gymnasiet i Örebro:
under höstterminen 1927.............................................................................. 246
» vårterminen 1928 .............................................................................. 243
» tekniska läroverket i Malmö:
under höstterminen 1927 .............................................................................. 113
» vårterminen 1928 ................................................................... 112
» tekniska läroverket i Härnösand:
under höstterminen 1927.............................................................................. 35
» vårterminen 1928 ............................................................................. 34
» elektrotekniska fackskolan i Västerås:
under höstterminen 1927 .............................................................................. 28
» vårterminen 1928 .............................................................................. 28
131
8 |
4 |
6 |
6 |
7 |
8 |
||||||
78,900 |
50 |
44,342 |
26 |
58,320 |
82 |
61,114 |
it |
44,342 |
68 |
606,861 |
67 |
1,442 |
SO |
1,000 |
— |
2,955 |
75 |
4,060 |
10 |
4,026 |
88 |
27,838 |
06 |
2,348 |
07 |
4,196 |
92 |
4,391 |
20 |
3,060 |
8 2 |
2,516 |
99 |
45,509 |
77 |
1,225 |
88 |
— . |
— |
816 |
78 |
14,137 |
61 |
v .. . 377 |
— |
25,735 |
67 |
— |
— |
— |
— |
629 |
H8 |
2,290 |
84 |
— |
— |
2,920 |
22 |
8,547 |
77 |
4,232 |
74 |
6,510 |
75 |
7,998 |
05 |
5,704 |
88 |
71,268 |
89 |
92,464 |
52 |
53,771 |
91 |
73,624 |
68 |
92,661 |
06 |
56,967 |
88 |
780,133 |
68 |
1,481 |
43 |
325 |
40 |
2,242 |
03 |
||||||
419 |
76 |
234 |
33 |
46 |
1,641 |
37 |
|||||
15,362 |
46 |
21,308 |
10 |
22,806 |
83 |
30,616 |
88 |
29,543 |
61 |
270,292 |
29 |
_ |
_ |
— |
— |
— |
— |
40,000 |
— |
— |
— |
40,000 |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
63,800 |
— |
— |
— |
63,800 |
— |
1,000 |
_ |
— |
— |
94,596 |
SO |
49,000 |
— |
— |
— |
199,924 |
95 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
65,850 |
— |
27,249 |
— |
93,099 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
25,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,064 |
08 |
— |
— |
2,064 |
08 |
16,782|22 |
21,308|lo |
117,637 |
4 61 251,330 |
46 |
56,793 |
07 |
695,821 |
69 |
|||
110,728:17 |
75,405|oi |
191,302 |
09 |
345,822 |
08 |
114,510 |
96 |
1,482,188 |
81 |
vid tekniska elementarskolan i Norrköping:
under höstterminen 1927 .............................................................................. 53
» vårterminen 1928 .............................................................................. 52
» tekniska elementarskolan i Borås:
under höstterminen 1927 .............................................................................. 39
» vårterminen 1928 ............................................................................ 39
» tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna:
under höstterminen 1927 .............................................................................. 79
» vårterminen 1928 .............................................................................. 76.
132 —
Särskilda anstalter för yrkesundervisning.
Tekniska |
Bergsskolorna i |
Vävskolan |
S u m m |
||||||
Filipstad |
Falun |
i Borås |
|||||||
1 |
2 |
8 |
4 |
5 |
|||||
808,249 |
15 |
106,040 |
12 |
21,302 |
31 |
166,316 |
98 |
1,101,908 |
56 |
131,576 |
131,575 |
||||||||
_ |
— |
20,190 |
_ |
26,400 |
_ |
_ |
_ |
46,590 |
_ |
10,325 |
10,325 |
||||||||
26,323 |
50 |
5,139 |
60 |
6,048 |
60 |
2,286 |
39,797 |
70 |
|
66,898 |
50 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
66,898 |
50 |
— |
— |
16,886 |
40 |
21,632 |
89 |
— |
— |
38,518 |
79 |
_ |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
9,511 |
_ |
9,511 |
_ |
28,700 |
— |
425 |
— |
500 |
— |
2,290 |
— |
31,915 |
— |
47,272 |
10 |
50 |
71 |
35 |
02 |
1,302 |
91 |
48,660 |
74 |
97 |
50 |
120 |
03 |
— |
— |
1,836 |
64 |
2,054 |
17 |
3,000 |
— |
— |
— |
1,220 |
— |
— |
— |
4,220 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
450 |
— |
450 |
— |
— |
— |
20 |
42 |
86 |
47 |
— |
— |
106 |
89 |
303,866 |
60 |
42,832 |
16 |
55,922 |
48 |
28,001 |
56 |
430,622|79 |
|
21,405 |
90 |
7,872 |
87 |
29,278 |
77 |
||||
400 |
— |
34,259 |
07 |
— |
— |
— |
34,659 |
07 |
|
400 |
— |
55,664197 |
7,S72|S7 |
— |
- |
63,937 |
84 |
||
1,112,515 |
76 |
204,53712 6 |
85,097 |
66 |
194,318 |
58 |
1,596,469 |
19 |
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar....................................
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Tekniska skolan i Stockholm:
J. 10—11, anslag enligt riksstaten
J. 12. BergsskolomaiFilipstadoch
Falun.....................
13. Vävskolan i Borås ...
14. Dyrtidstillägg vid tekniska
skolan i Stockholm, bergsskolorna
i Filipstad och
Falun samt vävskolan i
Borås ......................
Bidrag från Stockholms stad ........
» » järnkontoret ..............
» » Älvsborgs läns lands
, ■ ting.......................
Elevavgifter................................
Intressemedel ............................
Försälj ningsmedel .......................
Hyresmedel ................................
Ersättning för värme och lyse .....
Diverse ......................................
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel ......................
Övriga skulder............
Säger
Summa
133 —
•i |
8 |
— |
4 |
6 |
||||||
Kredit. Balans den 1 juli 1927: |
55,600 |
52 |
7,583 |
64 |
63,184 |
06 |
||||
Utgifter: Avlöningar ................................. |
211,110 |
92 |
32,669 |
80 |
43,627 |
76 |
18,272 |
305,680 |
47 |
|
Stipendier m. m............................ |
37,585 |
— |
369 |
90 |
414 |
65 |
1,450 |
— |
39,819 |
65 |
Bibliotek, samlingar, undervisnings-materiel och inventarier ............ |
8,876 |
78 |
2,927 |
95 |
855 |
30 |
2,938 |
77 |
15,598 |
75 |
Laborationer................................. |
725 |
54 |
1,315 |
01 |
2,084 |
67 |
— |
— |
4,125 |
22 |
Allmänna omkostnader m. m.......... |
34,487 |
61 |
4,119 |
78 |
5,794 |
66 |
3,466 |
20 |
47,868 |
09 |
Avskrivning å inventarier............... |
— |
— |
668 |
24 |
1,332 |
61 |
— |
— |
2,000 |
86 |
Säger |
292,785 |
70 |
42,070 |
68 |
54,109 |
68 |
26,126 |
97 |
415,092 |
98 |
Balans den 30 juni 1928: Kassabehållning ........................ |
157 |
98 |
157 |
98 |
||||||
Innestående i bank och å postgiro-räkning .............................. |
59,121 |
07 |
2,058 |
57 |
10,495 |
86 |
29,668 |
65 |
101,344 |
15 |
Fastigheter ............................ |
— |
— |
70,566 |
43 |
— |
— |
98,900 |
— |
169,466 |
48 |
Inventarier och materiel ............ |
— |
— |
34,241 |
10 |
12,908 |
68 |
32,900 |
— |
80,049 |
78 |
Obligationer.............................. |
645,837 |
— |
— |
— |
— |
— |
5,000 |
— |
650,837 |
— |
Utlånta medel........................... |
2,700 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,650 |
— |
4,350 |
— |
Aktier....................................... |
66,200 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
66,200 |
— |
Fordringar................................. |
45,714 |
— |
— |
— |
— |
— |
72 |
91 |
45,786 |
91 |
Säger |
819,730 |
05 |
106,866jlo |
23,404 |
49 |
168,191 |
56 |
1,118,192 |
2 0 |
|
Summa |
1,112,515 |
76 |
204,537|25 |
85,097 |
66 |
194,318 |
58 |
1,596,469 |
19 |
Antalet lärjungar under läsåret 1927—1928 utgjorde:
vid tekniska skolan i Stockholm:
under höstterminen 1927 ............................................................................ 1,160
» vårterminen 1928 ................................................................................. 1,160
vid bergsskolan i Filipstad:
under höstterminen 1927................................................................................ 9
» vårterminen 1928 ................................................................................ 9
vid bergsskolan i Falun:
under höstterminen 1927................................................................................. 11
» vårterminen 1928 ................................................................................ 11
vid vävskolan i Borås:
under höstterminen 1927................................................................................. 66
» vårterminen 1928 ................................................................................ 58.
— 184 —
Statens biografbyrå.
Tillgångar..
.Debet.
Balana den 1 juli 1927:
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
K. 13. Statens biografbyrå .............................
Granskningsa vgifter...........................
Återdebiterade .......................v.......... ......
6,886:7 6
161,216: 50
1,470: 88
Summa
Kredit.
,.J.r.-,:.- Utgifter:
Avlöningar...................................................................
Hyra ................................................................
Allmänna omkostnader...................................................
Leverering:
Till statskontoret ..................................................
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning .........................................................
Innestående i bank......................................................
Inventarier..................................................................
Gymnastiska centralinstitutet,
Debet.
58,450: 23
6,00Q: th
6,
229: 94
179:7 5
7,780: 6 6
15,611: 44
Summa
Tillgångar,
Balans den 1 juli 1927:
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
H. 4. Allmänna läroverken ......................................................
Gymnastiska centralinstitutet:
L. 1. Avlöningar ................................................................
2. Materiel m. m.............................................................
3. Extra personal vid institutet m. m.................................
4. Täckande av brist i institutets ordinarie anslagpost till ved,
ljus, materiel, samlingar m. m. vid utgången av budgetåret
1925—1926.........................................................
N. 3. Extra utgifter .................................................
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
1,200: —
95,664: 9 7
9,600: —
6,110: —
2,398: —
600: —
16,000: —
21,165: 70
169,574:08
190,739:7 8
70,680: 17
96,487:8 7
23,571: 74
190,739: 7 8
93,402: 12
135 —
Ersftttning från diverso föreningar öök persofter för hyra av lokal samt
för lyse och dusch..................................................................... 12,759:4 6
Dito för sjukgymnastik.................................................................. 1,746:—5
Intressemedel m. m. ...................................................................... 4,Q6Q:-80 150,138: »a
Skulder:
I allmänhet
BcUana den 30 juni 1928:
............ 1,376:99
Summa 244,918: 08
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar m. m...............................................
Stipendier ....i.......................................... .......
Ved, ljus, materiel och samlingar.........................
Diverse expenser .............................................
2,016: 21
120,035: 59
4,000: —
13,027:4 2
9.597: 63 146,660: 54
Till statskontoret
Leverering:
4,272: 52
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar: it - 1 V:
Kassabehållning .........................................................
Innestående i bank.......................................................
Förskott.....................................................................
Obligationer...............................................................
78: 18
14,668:65 :
1,376: 9» -!■■<■" ■>
75,844:9 9 91,968:76
Summa 244,918: Os
Antalet elever under undervisningsåret 1927— 1928 utgjorde 194, därav 99 manliga och 95
kvinnliga. Därjämte har undervisning i gymnastik åtnjutits av skolungdom till ett antal av
1,250. Antalet patienter vid sommarpolikliniken uppgick till 311, därav 141 manliga och
170 kvinnliga.
Au g. Abrahamsons stiftelse.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................ 772,572: 05
Inkomster:
Intressemedel ........................................................................... 17,648:30
Hyres- och frälseräntemedel ...................................................... 27,466: 0 6
Inskrivnings- och undervisningsavgifter ....................................... 5,885: —
Vinst å hushållet ..................................................................... 13,465:10
Dito å skogsdriften .................................................................. 6,628:12
Dito å trädgården .................................................................... 781: —
Dito å verktygs- och skolmöbelfabriken.................................... 5,119:10
Dito å butiken ....................................................................... 863:12
Försäljningsmedel för ritningar m. m........................................... 1,984: 40 79,840:19
- 136 -
Balatu den 30 juni 1928.
Skulder:
Utgif tsrester........................................................................... 22,811:99
Diverse medel............................................... 386,641:44
Övriga skulder ..................................................................... 67,910:95
I statskontoret......................................................................... 6,425: 82
Summa
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar ......................................................
Omkostnader för undervisningen ........................
Dito för park, planteringar och vägar..................
Nybyggnader och reparationer ...........................
Förlust å lantbruket..........................................
Understöd och pensioner m. m............................
Skatter m. m...................................................
31,123: 46
14,643: 98
2,486: —
13,496: 40
3,883: 92
2,502: 57
4,559:«7
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning.................................................................... 2,637: 77
Innestående i bank ............................................................... 9,544: 8 8
Fastigheter ........................................................................... 180,100: —
Inventarier m. m.................................................................. 185,885: 7 9
Aktier ................................................................................. 10: —
Fordringar .......................................................................... 6,367: 89
I statskontoret .................................................................... 394,358: JO
472,790: 20
1,325,202: 44
473,802:
72,595: 95
778,804: os
Summa 1,325,202: 44
— 137 —
NIONDE HUVUDTITELN.
Jordbruksdepartementet.
Debet |
Kredit |
|||||||||||
Tillgångar |
Upp- börd |
Leverering från stats- |
Utgifter |
Leverering till stats- |
Summa |
|||||||
kontoret |
kontoret |
|||||||||||
A. It. 4. Hyresmedel från under |
||||||||||||
byggnadsstyrelsens |
360 |
360 |
360 |
|||||||||
Nionde huvudtiteln: |
||||||||||||
A. 1. Departementschefen... |
— |
— |
_ |
— |
23,548 |
38 |
23,548 |
88 |
— |
— |
23,548 |
38 |
2. Departementets avdel- |
||||||||||||
ning av Kungl. Maj:ts |
44 |
78 |
176,146 |
75 |
176,143 |
17 |
48 |
36 |
176,191 |
58 |
||
3. Egnahemsavdelning |
||||||||||||
inom departementet |
— |
— |
— |
— |
17,513 |
— |
17,513 |
— |
— |
— |
17,513 |
— |
0. 3. Skrivmaterialier och |
||||||||||||
expenser, ved m. m. |
39 |
23 |
— |
— |
23,636 |
45 |
23,628 |
32 |
47 |
86 |
23,675 |
68 |
— |
— |
— |
— |
9,598 |
31 |
9,598 |
31 |
— |
— |
9,598 |
31 |
|
9. Dyrtidstillägg åt be- |
||||||||||||
fattningshavare i sta-tens tjänst ........... |
30,155 |
57 |
30,155 |
67 |
30,155 |
67 |
||||||
Elfte huvudtiteln: |
||||||||||||
A. 4. Dyrtidstillägg åt f. d. |
||||||||||||
civila befattningsha-vare i statens tjänst |
1,620 |
1,620 |
1,620 |
|||||||||
C. 1. Allmänna indragnings- |
||||||||||||
staten: |
||||||||||||
Diverse föremål...... |
— |
— |
— |
9,540 |
- |
9,540 |
— |
— |
— |
9,540 |
— |
|
Summa |
84 |
Öl |
360 |
— |
291,758| 4 e|291,746 |
75 |
455 |
72 |
292,202 |
47 |
— 138
Lantbruks -
D e -
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar............................................................
Hl. Diverse inkomster .........................................i............
Åttonde huvudtiteln:
K. 13. Statens biografbyrå...................................................
Nionde huvudtiteln:
B. I. Lantbruksstyrelsen ....................................................
2. Lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater ............
3. Tillskott till dyrtidstjllägg för lantbruksingenjörer och
lantbruksstipendiater .......................................
4. Assistenter hos lantbruksingenjörer..............................
5. Statskonsulenter ......................................................
6. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning m. m.
D. 14. Lägre mejeriskolor för kvinnor .................................
15. Utbildningskurser för kontrollassistenter .....................
16. Utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare...
17. Utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norr
land
och Dalarna...............................................
18. Utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel............
20. Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisnings
''•
anstalter...............................................................
27. Kurser i trädgårdsskötsel ..........................................
F. 1. Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln ...............
3. Avelscentra för nötboskap..........................................
4. Förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen ............................................L.''...
5. Kontroll å uppvärmning av; till kreatursfödä avsedd
mjölk m. m......;............................................
:6. Befrämjande i allmänhet av svinaveln ........................
8. j Fåravelns befrämjande ........;.............................i......
H. 3. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannaJ
. näringar ...V..............’................................L_______J.J-...v
5. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk m. m...''.
8. Utbildningskurser för" vandringsrättare ...........i.....:!.....
11. Maskin- och redskapsprovningsanstalterna vid Ultuna och
Alnarp..................................................................
29. Lantbrukskonsulenter i London, Berlin och Biga .........
30. Smörprovningar m. m.............................................
J. 1. Statens lokala fiskeriadministration ...........................
3. Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen ...............
9. Fartyget Eystrasalt...................................................
K. 26. Belöningar för rovdjurs dödande.................................
O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................
4. Tryckningskostnader ................................................
6. Extra utgifter .........................................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen...................................................
. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......
Ålyngeluppsamlingsstation vid Trollhättan.................................
Yattenavgifter för befrämjande av fisket inom landet..................
Tillgångar den */: 1927 |
Uppbörd |
||
1 |
2 |
||
648 |
|||
— |
— |
1,750 |
56 |
— |
— |
540 |
18 |
É |
213 |
— |
|
— |
— |
2,147 |
50 |
69,860 |
65 |
20,312 |
33 |
— |
— |
20 |
15 |
9,454 |
68 |
4,617 |
50 |
8,473 |
95 |
'' 2,92''4 |
|
l ! |
■1 1 |
1,650 |
|
— |
i |
7,681 |
— |
— |
— |
300 |
1 1 1 |
— |
— |
265 |
35 |
— |
— |
862 |
45 |
6,894 |
|||
1,909 |
44 |
3,427 |
25 |
— |
— |
— |
— |
189
styrelser!.
bet |
K p |
e |
d i t |
Summa |
|||||||||
Leyerering från statskontoret |
Skulder den s0/e 1928 |
Skulder den Vi 1927 |
Utgifter |
Leverering |
Tillgångar den B0/e 1928 |
||||||||
8 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||||||
648 |
648 |
||||||||||||
1,750 |
56 |
— |
— |
1,750 |
56 |
||||||||
9,359 |
82 |
— |
— |
— |
- |
9,900 |
— |
— |
- |
. — ■ |
— |
9,900 |
— |
211,611 |
04 |
_ |
— |
— |
— |
210,639 |
51 |
1,184 |
53 |
_ |
211,824 |
04 |
|
25,250 |
— |
— |
— |
— |
— |
25,250 |
— |
— |
— |
— |
— |
25,250 |
— |
3,502 |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
3,502 |
_ |
___ |
_ |
_ |
_ |
3,502 |
_ |
48,000 |
— |
— |
— |
• — |
— |
47,230 |
Öl |
769 |
99 |
— |
— |
48,000 |
— |
32,280 |
— |
— |
— |
— |
— |
32,280 |
— |
— |
— |
— • |
— |
32,280 |
—- |
2,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
2,500 |
— |
-: |
— |
—■ |
— |
2,500 |
_ |
26,950 |
— |
— |
— |
— |
— |
26,950 |
— |
— |
— |
— |
— |
26,950 |
— |
11,370 |
— |
. — |
— |
— |
11,370 |
— |
— |
— |
— |
— |
11,370 |
— |
|
28,790 |
— |
— |
— |
— |
— |
28,790 |
— |
— |
— |
— |
— |
28,790 |
— |
4,800 |
— |
_ |
_ |
— |
_ |
4,800 |
_ |
• - '' |
_ |
i_ |
'' 4,800 |
_ |
|
3,202 |
30 |
—'' :'' |
— |
— |
— |
3,202 |
90 |
— |
— |
: ■■■ |
— |
3,202 |
90 |
157,794 |
— |
_ |
— |
— |
_ |
159,859 |
_ |
82 |
50 |
_ |
_ |
159,941 |
50 |
19,347 |
19 |
— |
— |
— |
— |
19,347 |
19 |
— |
— |
— |
— |
19,347 |
19 |
7,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
32,487 |
47 |
— |
— |
64,685 |
51 |
97,172 |
98 |
21,396 |
86 |
— |
— |
— |
— |
21,396 |
86 |
— |
— |
— |
— |
21,396 |
86 |
130,412 |
27 |
— |
- |
— |
— |
130,432 |
42 |
— |
— |
— |
— |
130,432 |
42 |
30,233 |
41 |
— |
— |
30,233 |
41 |
_ |
— |
_ |
_ |
30,233 |
41 |
||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,791 |
45 |
— |
— |
11,280 |
78 |
14,072 |
18 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,039 |
90 |
— |
— |
9,358 |
05 |
11,397 |
95 |
15,608 |
22 |
_ |
_ |
_ |
— |
17,258 |
2 2 |
_ |
_ |
_ |
_ |
17,258 |
22 |
10,426 |
25 |
— |
— |
— |
— |
10,426 |
25 |
— |
— |
— |
— |
10,426 |
26 |
2,931 |
91 |
— |
— |
— |
— |
2,931 |
91 |
— |
— |
— |
— |
2,931 |
91 |
54,600 |
_ |
— |
— |
— |
— |
62,281 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
62,281 |
_ |
49,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
49,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
49,000 |
— |
2,138 |
44 |
— |
— |
— |
— |
2,138 |
44 |
— |
— |
— |
— |
2,138 |
44 |
15,200 |
— |
— |
— |
— |
— |
15,135 |
39 |
64 |
61 |
— |
— |
15,200 |
— |
22,600 |
46 |
— |
— |
— |
— |
21,847 |
51 |
1,052 |
95 |
— |
— |
22,900 |
46 |
12,820 |
52 |
— |
— |
— |
— |
13,047 |
08 |
38 |
79 |
- • |
— |
13,085 |
87 |
20,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
19,129 |
15 |
870 |
85 |
— |
— |
20,000 |
— |
25,969 |
88 |
— |
— |
— |
— |
25,046 |
48 |
923 |
35 |
— |
— |
25,969 |
83 |
10,594 |
77 |
— |
— |
— |
— |
11,015 |
12 |
442 |
10 |
— |
— |
11,457 |
22 |
5,377 |
98 |
— |
— |
— |
— |
12,271 |
93 |
— |
— |
— |
12,271 |
93 |
|
9,312 |
50 |
_ |
— |
_ |
_ |
9,312 |
50 |
_ |
_ |
_ |
_ |
9,312 |
50 |
78,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
77,703 |
— |
297 |
— |
— |
— |
78,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,033 |
61 |
— |
— |
3,303 |
08 |
5,336 |
69 |
553 |
58 |
— |
— |
— |
— |
553 |
58 |
— |
— |
— |
— |
553 |
58 |
— 140 —
1 |
2 |
|||
Särskilda av statskontoret förvaltade medel: För byggande i kungsådran i Indalsälven (fiskodlingsanstalten |
||||
vid Kvarnbäcken) ............................................................ |
546 |
88 |
1,319 |
02 |
För byggande i kungsådran i Ljusne älv (laxodling i Ljusne älv) |
— |
— |
— |
— |
»•_ » » » i Dalälven (fiskodlingsanstalten vid |
||||
Älvkarleby) ..................................................................... |
651 |
10 |
1,500 1,200 |
|
För bevarande av fiskbeståndet i Gullspångsälven .................. |
_ |
|||
Ersättning för skada å fisket i sjön Tolken inom Ås härad...... |
— |
— |
— |
_ |
Conrad Hammarströms fiskacklimatisationsfond........................ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Övriga särskilda medel: |
||||
För befrämjande av fisket inom Dalälvens vattensystem ......... |
21,400 |
— |
4,900 |
— |
» byggande i kungsådran i Motala ström vid Duvedals kvarn |
— |
— |
6,000 |
— |
. » » »i Gavleån vid Strömdalen ........... |
592 |
63 |
800 |
— |
» » » »i Klarälven vid Krakerudsforsen ... |
— |
_ |
436 |
_ |
» flottning i sjön Hovran ................................................ |
2,700 |
— |
300 |
— |
» betryggande av fiskets bestånd i Norr och Sör Mogen ........ |
5,387 |
04 |
— |
— |
» underhåll och drift av en laxodlingsanstalt för Ljunga älv |
— |
— |
9,731 |
18 |
» anläggning och underhåll av laxyngeldamm m. m. vid Klar- |
||||
älven........................................................................ |
. |
|||
» reglering av Suorvajaure m. fl........................................ |
— |
— |
_ |
— |
» dammbyggnad i Gavleån vid Mackmyra........................... |
— |
— |
700 |
— |
Ersättning för felaktig fröleverans från Danmark....................... |
— |
— |
497 |
37 |
Lantbruksstyrelsens förskott: |
||||
Till belöningar för dödande av sälar .................................... |
— |
— |
14,205 |
— |
» andra ändamål.............................................................. |
— |
— |
100 927 |
19 |
Summa |
120,975|s2^ |
196,769 |
03 |
1 Tillgångarna den *°/« 1928 utgjordes av:
Innestående i bank ................................................... 108,405: 6 6
Förskott ...............................................................— 15,257: lo 123,662: 76.
141
8 |
4 |
6 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||||||
1,865 |
86 |
1,865 |
85 |
||||||||||
1 080 |
07 |
— |
— |
— |
— |
1,080 |
07 |
— |
— |
— |
— |
1,080 |
07 |
955 |
02 |
— |
— |
— |
_ |
3,106 |
12 |
_ |
_ |
_ |
_ |
3,106 |
12 |
1,276 |
80 |
— |
— |
— |
— |
1,276 |
80 |
— |
— |
1,200 |
— |
2,476 |
80 |
209 |
10 |
— |
— |
— |
— |
209 |
10 |
— |
— |
— |
— |
209 |
10 |
720 |
— |
— |
— |
— |
— |
720 |
— |
— |
— |
— |
— |
720 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
_ |
3,103 |
70 |
_ |
_ |
23,196 |
30 |
26,300 |
_ |
— |
— |
2,121 |
66 |
5,396 |
54 |
2,725 |
Öl |
— |
— |
— |
— |
8,121 |
65 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
147 |
95 |
— |
— |
1,244 |
6b |
1,392 |
68 |
— |
— |
59 |
06 |
436 |
— |
59 |
06 |
— |
— |
— |
— |
495 |
05 |
3,000 |
— |
3,000 |
-p- |
||||||||||
— |
— |
-- |
— |
— |
— |
250 |
— |
— |
— |
5,137 |
04 |
5,387 |
04 |
— |
— |
— |
— |
191 |
18 |
9,480 |
— |
— |
— |
60 |
— |
9,731 |
18 |
— |
— |
366 |
70 |
_ |
_ |
366 |
70 |
__ |
_ |
_ |
_ |
366 |
70 |
— |
— |
507 |
30 |
— |
— |
507 |
30 |
— |
— |
— |
— |
607 |
30 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
700 |
— |
700 |
— |
— |
— |
*- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
497 |
37 |
497 |
37 |
— |
— |
12,202 |
60 |
13,344 |
60 |
13,063 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
26,407 |
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
100,927 |
19 |
— |
— |
— |
— |
100,927 |
19 |
1,113,174 |
89 |
15,257 |
10 |
19,368 |
22 |
l,295,02o|e3 |
8,125 |
28 |
1 123,662! 7 6 |
1,446,176|84 |
- 142
Lantbruksakademien.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar.........................................................................
Inkomster •
Nionde huvudtiteln:
C. 1. Lantbruksakademien .................................................. 12,883:76
2. Lantbruksakademiens museum, bibliotek m. m.................. 16,000: —
O. 6. Extra utgifter ............................................................... 918: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 2,211: —
C. 10/1926—7. Internationella lantbruksinstitutet i Rom ......... 183: 85
Intressemedel ...................................... 45,793:02
Hyresmedel .............................................................................. 21,061: —
Skulder:
Diverse medel
Balans den 30 juni 1928
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar ...................................................
Utredningsarbeten .............................................
Akademiens hus...............................................
» museum..........................................
» bibliotek .......................................
» tidskrift..........................................
Sessionssalens reparation....................................
Expenser.........................................................
Internationella lantbruksinstitutet i Rom ............
Diverse........................................................
Avsättning till donationsfonden..........................
» » kapitalfonden.............................
27,705: 58
7,476: 50
2,328: 66
10,345: 08
4,821: 12
11,108: 22
1,640: 62
8,724: 38
183: 85
1,742: —
6,500: -1,000: —
Till statskontoret
Leverering:
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank .............................................................. 41,147: 8 9
Förskott ............................................................................. 573:50
Fastigheter ........................................................................... 153,299:17
Förråd ................................................................................ 1,502: —
Utlånta medel........................................................................ 194,000: —
Obligationer.......................................................................... 544,310:8 2
960,740: 4»
99,050: l*
736,368: 62
1,796,159: 18
771,251: 34
83,575:41
6,500: —
934,832:88
Summa 1,796,159: JS
143 —
Lantbruksakademiens trådgårdsa vdelning.
Debet.
Inkomster
Trädgårdsa
vdelningens tillgångar ,den 1 juli 1927 ........................... 698,042: 02
Nionde huvudtiteln:
D. 22. Lantbruksakademiens trädgårdsskola ............................. 10,000: —
Anslag från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ............... 2,832: 7 0
Intressemedel.............................................................................. 455; \ t
Pensionsavgifter.......................................................................... 1,359: 28
Försäljningsmedel ........................................................................ 126,580: 50
Okat värde å inventarier .......................................................... 55:— 839 324" 91
Summa 839,324: 91
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ............................................................................... 26,923:45
Växter och frön........................................................................... 25 540:61
Reparationer ............................................................................. lo!911: 95
Bränsle, lyse, skrivmaterialier, expenser m. m............................... 7,615: 18
Försök med elektricitet m. m....................................................... 12,963: 02
Förbrukningsmaterialier m. m....................................................... 19,370:7 6
Diverse....................................................................................... 4*242: 8 2
Trädgårdsskolan:
Elevernas kosthåll...................................................... 17,245: —
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank .................................................................. 17 454:9 6
Brandförsäkringsvärde å åbyggnaderna ....................................... 441,120:_
Trädskolor .............................................................................. 212,591: 25
Inventarier .............................................................................. 5,055: —
Aktier .................................................................................... 3,000: —
Fordringar ............................................................................... 12,715:38 691,936:5 9
Summa 839,324: 91
Antalet elever vid trädgårdsskolan har under räkenskapsåret utgjort 23.
— 144 —
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................... 192,892:46
Inkomster: , ,
Nionde huvudtiteln:
C. 3. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 374,471:8 9
4. Forskningsverksamhet på biodlingens område................. 5.500: —
6. Utrustning för växtfysiologisk försöksverksamhet vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet... 7,000: —
F. 7. Avkastningsbedömning rörande avelssvin ........................ 15,500: —
H. 27. Ogräsens bekämpande................................................... 4,000: —
O. 6. Extra utgifter ............................................................ 3,000: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 45,161: 3S
C. 8/1926—7. Anskaffande av instrument m. m. för laboratoriet
vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet
avdelning för lantbrukskemi ...... 4,801: 22
H. 30/1925—6. Eönnbärsmalens bekämpande.............................. 3,291: 92
T. A. 2/1921. Diverse utgifter vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet ........................ 3,702: 42
Bidrag till elektricitetsförsök ...................................................... 5,871: 65
Inkomster från experimentalfältet .............................................. 41,144: 10
Försäljningsmedel för baljväxtkulturer .......................................... 8,958: 86
Avgifter för potatisinspektionen................................................... 549: 7 6
» » prövning av betningsmedel .................................... 2,062:06
Aterburna medel ........................................................................ 78:34
Diverse .......................................................... ....................... 1,652: —
Donerade medel ........................................................................ 38.805: 15 565 549. 68
Summa 758,441: 8 4
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 284,644: 8 9
Jordbruks- m. fl. avdelningar ...................................................... 167,821:52
Avkastningsbedömning rörande avelssvin ....................................... 15,500: —
Bekämpande av ogräsen och rönnbärsmalen.................................. 6,216: 71
Tillverkning av baljväxtkulturer ................................................... 12,859: 36
Potatisinspektionen .................................................................... 4,172: 66
Anskaffande av instrument och utställningsmaterial ..... .................. 7,249:88
Försöksverksamheten .................................................................. 89,451:72 587 916'' 23
Leverering:
Till statskontoret .................................................................................... 17,057: 5 0
Tillgångar:
Innestående i bank och å postgiroräkning.................................... 153,168: 11
Förskott .............................................................................. -_ 300:- 153,468: 11
Summa 758,441: 84
145 —
Lantbruksinstitutet vid Ultuna.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgängar.............................................................................
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
D. 1. Lantbruksinstitutet vid Ultuna.......................................... 97,060: —
2. Diverse behov vid lantbruksinstitutet vid Ultuna............... 26,000: —
O 1. Ålderstillägg ................................................................ 4,000: —
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ..................................................... 8,000: —
8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm
förliga
befattningshavare ............................................. 620: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 27,179: —
Elevavgifter ................................................................................ 43,593:88
Diverse ................................................................ ..................... 1,361:04
Okat värde å inventarier m. m....................................................... 660:8 7
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester .............................................................................. 8,796: 29
Diverse medel ........................................................................... 26,329: 2 B
Övriga skulder........................................................................... 15,000:06
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar................................................................................. 102,259: —
Kosthåll för betalande elever ..................................................... 34,442: 66
» » frielever ................................................................. 4,163:15
Undervisningsmateriel m. m......................................................... 13,651:71
Underhåll av byggnader och inventarier m. m............................... 31,207:81
Stallet ....................................................................................... 3,055: 89
Diverse expenser ....................................................................... 10,879:8 9
Kestituerade medel ..... ............................................................... 720: 26
Till statskontoret
Lever er ing:
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ...................................................
Inventarier och samlingar ...........................................
Förråd.......................................................................
Fordringar .................................................................
Antalet elever har under läsåret 1927—1928 utgjort:
Vid agronomkursen ........................ 46
» konsulentkursen........................ 4.
10 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
57,500: —
114,547: —
2,270:4 6
5,818: 05
Summa
178,229: 8 8
208,474: 24
50,125: 60
436,829: 17
48,638: 91
200,379: 7 6
7,675: —
180,135: so
436,829:17
— 146 -
Ultuna egendom jämte lantbruksskolan vid Ultuna.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 231,768: 91
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
D. 12. Lantbruksskolan vid Ultuna .......................................... 8,350: —
16. Utbiidningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare...... 2,100: —
O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 5,874: —
Elevavgifter ............................................................................. 3,150: —
Jordbruket ................................ 46,972: 5 7
Kreatursskötseln ....................................................................... 76,868: 88
Arrenden ................................... ............................................. 7,639:8 2
Skogsprodukter .......................................................................... 3,764: 08
Kör- och arbetsförtjänster ................................ 6,743: 65 161,462:40
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester ........................................................................... 828: 4 7
Övriga skulder ..................................................................—■■ 34,253: 85 36,082: 32
Summa 428,313: 68
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927:
34,407: o 9
Utgifter:
Avlöningar och understöd .......................... ................................ 60,364:80
Kost för elever och diverse utgifter för lantbruks- och ladugårds
skötarskolorna
............................................................... ...... 13,095: 67
Foder, utsäde och gödselmedel..................................................... 28,039:6 2
Kreaturskötseln........................................................................... 10,892: 68
Kraft, lyse och bränsle .............................................................. 9,660: 19
Underhåll av byggnader och inventarier ...................................... 24,383: 17
Skatter och diverse expenser..................................................... 14,509:8 7 160,945:7 0
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning............................ ............................
Innestående i bank .....................................................
Förskott ................................................................
Inventarier och förråd...........................................
Fordringar .................i.............................................
Antalet elever har under läsåret 1927—1928 utgjort:
Vid lantbruksskolan........................ 33
» ladugårdsskötarskol an ............. 7.
1,430: 17
38,293: 15
8,754: 7 8
175,995:8 6
8,486: 88 239,960: :8 4
Summa 428,313: 63
— 147 —
Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hovbeslagsskolan
vid Alnarp.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
TillgånSar............................................................................................... 1,195,853: 98
Inkomster:
För institutet:
Nionde huvudtiteln:
D. 3. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp...
4. Diverse behov vid lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp .............................
O. 1. Ålderstillägg .............................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen ............
8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare .....
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst ..................................................
Elevavgifter............................................................
Hyres- och ersättningsmedel....................................
För mejeriet:
Nionde huvudtiteln:
D. 3. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp ...
Försålda produkter m. m........................................
För hovbeslagsskolan:
Nionde huvudtiteln:
D. 19. Hovbeslagsskolan vid Alnarp ....................
Elevavgifter............................................................
112,850: —
8,500: —
4,550: —
16,838:7 5
480: —
40,285: —
86,755: —
4,203: 4 5
5,000: —
313,343: 67
5,400: —
4,510: —
274,462: 2 0
318,343: 5 7
9,910: —
602,715: n
Skulder:
Utgiftsrester____
Diverse medel.
Övriga skulder
Balans den 30 juni 1928:
................................................. 15,162:55
...........................:..................... 8,148:15
...............................................■ 81,677:22 104,987:92
Summa 1,903,057:6 7
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927:
92,163: .27
Utgifter:
För institutet:
Avlöningar m. m.................................................... 143,722: 68
Laboratorier och avdelningar.................................... 4 750; 65
Uppvärmning, belysning och renhållning ................. 9,965: 99
Underhåll av byggnader, stall och inventarier m. m.... 29,061:22
Elevernas kosthåll................................................... 62,125:_
Diverse expenser ..................................................„ 9,004: 68 258,630: 17
— 148 —
För mejeriet:
Avlöningar ............................................................ 10,817: 76
Bränsle och belysning............................................. 6,563: 7 9
Underhåll av byggnader och inventarier .................. 9,326:18
Förbrukningsartiklar och expenser ........................... 17,768: 84
Inköp av mjölk i..................................................... 270,283:4 7 314,759; 48
För hovbeslagsskolan:
Avlöningar............................................................ 3,950: —
Elevernas kosthåll.................................................. 3,301: —
Underhåll av byggnader och inventarier .................. 1,625: 88
Expenser.............................................................. 1,033:12 9,910: —
Avskrivningar........................................................................... 15,846: 45
599,146:10
Till statskontoret
Leverering:
10,391: 67
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning..........................................................
Innestående i bank ....................................................
Förskott .................................................................
Fastigheter ................................................................
Inventarier och förråd .................................................
Fordringar ................................................................
1,174: 2 7
39,000: —
3,808: —
981,699: 62
150,498: 40
25,176:44 1,201,356:68
Summa 1,903,057:6 7
Antalet elever har under läsåret 1927—1928 utgjort vid agronomkursen 54, vid konsulentkursen
8, vid mejeriskolan 23 och vid hovbeslagsskolan 18.
Alnarps egendom jämte lantbruksskolan vid Alnarp.
Debet
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar............................................................................................... 742,838: 73
Inkomster:
Jordbruket .............................................................................. 110,250:38
Kreatursskötseln........................................................................ 155,315:67
Arrendemedel ........................................................................... 4,105: 37
Lärlingsavgifter .......... ............................................................ 17,360: —
Från institutet för utfodring, dagsverken och körslor ................. 3,235: 80 290,267: 12
Skulder:
Utgiftsrester
Övriga skulder.
Balans den 30 juni 1928:
7,931: 04
5,466: 6 4 13,397: 68
Summa 1,046,503:68
— 149 —
Kredit.
Balam den 1 juli 1927:
Skulder ................................................................................................... 11,327: so
Utgifter:
Avlöningar och understöd ......................................................... 89,998: 64
Kost för lärlingar ..................... 31,817:84
Foder, utsäde, gödselmedel m. m................................................. 73,914: i 6
Mjölk och vassla ..................................................................... 18,865:72
Bränsle och förbrukningsartiklar m. m....................................... 18,228: 86
Underhåll av byggnader och inventarier .................................... 26,101: 6,7
Skatter och expenser ............................................................... 21,341: —
Avskrivningar.................... .................................................. 4,941: 40 285,209: 69
Leverering:
Till statskontoret .................................................................................. 4,868:12
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning.................................................................... 440: 81
Innestående i bank ............................................................... 6,000: —
Fastigheter ........................................................................... 427,888: 69
Inventarier och förråd ............................................................ 230,220: 8 9
Fordringar ........................................................................... 80,549:13 745,098:4 2
Summa 1,046,503: 68
Antalet elever vid lantbruksskolan har under läsåret 1927—1928 utgjort 44.
Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan vid Alnarp.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar.................................................................................................. 228,832: 0 6
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
D. 23. Trädgårdsskolan vid Alnarp .......................................... 10,000: —
24. Försöksverksamhet med köksväxter vid Alnarps trädgårdar 19,300: —
O. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen .....7................................................ 7,081:66
9. Dyrtid>tillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 14,513: —
Försålda trädgårdsprodukter m. m................................................ 111,027: ] 7
Bidrag för underhåll av parken ................................................... 1,200: —
Anslag från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ............... 2,832: 70 165 954:63
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester ........................................................................... 2,066:49
Övriga skulder ....................................................................... 11,457:99 13,524:48
Summa 408,311: 07
— 150 —
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................ 61,818:48
Kost för elever ........................................................................... 11,582:7 6
Extra arbeten, körslor m. m......................................................... 16,412: 66
Växter, frö och spannmål............................................................... 11,415: 25
Underhåll av byggnader och inventarier.......................................... 13,876: 88
Bränsle, förbrukningsartiklar och expenser....................................... 25,162:6 7
Försöksverksamheten..................................................................... 22 685: 9 0
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 355: 4 6
Förskott ................................................................................ 7,918:20
Fastigheter........................................................ 164,000: —
Inventarier och förråd............................................................... 44,768:_
Fordringar .............................................................................. 8,750:4 7
Summa
Antalet elever vid trädgårdsskolan har under läsåret 1927—1928 utgjort 26.
16,564: 41
165,954: 58
225,792: 18
408,311: 07
151
Övriga undervisningsanstalter för jordbruk och lantmanna
näringar.
IX. D. 6. |
IX. D. It. |
|
20,300 - |
3,262 - |
|
IX. C. 7. |
IX. D. 0. |
..IX. D. 7. |
IX. D. 11. |
Summa |
||||||
1 |
2 |
8 |
4 |
5 |
||||||
Lantmannaskolor: |
||||||||||
Vik i Uppsala län ............ |
— |
— |
6,255 |
50 |
— |
— |
1,153 |
— |
7,408 |
50 |
Åsa i Södermanlands län ... |
— |
— |
9,301 |
— |
850 |
— |
1,696 |
— |
11,847 |
— |
Strängnäs i dito ............... |
— |
— |
7,255 |
50 |
700 |
— |
1,480 |
— |
9,415 |
50 |
Lunnevad i Östergötlands län |
— |
— |
8,051 |
— |
600 |
— |
2,770 |
— |
11,421 |
— |
Hamra i dito..................... |
— |
— |
9,051 |
— |
850 |
— |
1,416 |
— |
11,317 |
— |
Tenhult i Jönköpings län ... |
— |
— |
6,801 |
— |
— |
— |
1,092 |
— |
7,893 |
— |
Stora Segerstad i dito......... |
— |
— |
8,505 |
50 |
591 |
31 |
1,554 |
— |
10,650 |
Öl |
Grimslöv i Kronobergs län |
— |
— |
8,801 |
- |
— |
— |
• 1,811 |
- |
10,612 |
— |
Markaryd i dito.................. |
— |
— |
7,380 |
50 |
700 |
— |
1,905 |
— |
9,985 |
50 |
Gamleby i Kalmar län ...... |
— |
— |
6,755 |
50 |
700 |
— |
1,369 |
— |
8,824 |
60 |
Högalid i dito ................. |
— |
— |
8,301 |
— |
— |
— |
1,820 |
— |
10,121 |
— |
Högsby i dito .................. |
— |
— |
6,752 |
— |
700 |
— |
1,519 |
— |
8,971 |
— |
Hemse i Gotlands län......... |
— |
— |
7,551 |
— |
396 |
94 |
2,312 |
— |
10,259 |
94 |
Bräkne-Hoby i Blekinge län |
— |
— |
8,301 |
- |
650 |
— |
1,899 |
— |
10,850 |
— |
Önnestad i Kristianstads län |
— |
— |
16,278 |
— |
1,500 |
— |
3,081 |
— |
20,859 |
— |
Hammenhög i dito ............ |
— |
- |
16,195 |
— |
1,500 |
— |
3,601 |
— |
21,296 |
— |
Tommelilla i dito............... |
— |
— |
6,801 |
— |
— |
— |
1,257 |
— |
8,058 |
— |
Osby i dito ...................... |
— |
— |
15,659 |
— |
1,450 |
— |
2,611 |
— |
19,720 |
— |
Munka-Ljungby i dito......... |
— |
— |
7,301 |
— |
— |
— |
1,590 |
— |
8,891 |
— |
Vilan i Malmöhus län......... |
500 |
— |
11,608 |
60 |
850 |
1,605 |
— |
14,563 |
60 |
|
Fridhem i dito .................. |
— |
— |
13,727 |
60 |
— |
— |
3,110 |
— |
16,837 |
60 |
Skurup i dito................... |
— |
— |
7,235 8,551 |
50 |
242 |
04 |
1,651 |
— |
9,128 |
64 |
Katrineberg i Hallands län... |
— |
— |
— |
700 |
— |
1,540 |
— |
10,791 |
— |
|
Dingle i Göteborgs och Bohus |
500 |
9,255 |
50 |
700 |
_ |
1,902 |
_ |
12,357 |
50 |
|
Fristad i Älvsborgs län...... |
— |
— |
7,301 |
— |
— |
— |
2,482 |
— |
9,783 |
— |
Färgelanda i dito ............ |
— |
— |
6,752 |
— |
— |
— |
1,554 |
— |
8,306 |
— |
Sätila i dito .................... |
— |
— |
6,755 |
50 |
700 |
— |
1,496 |
— |
8,951 |
60 |
Skara i Skaraborgs län ...... |
— |
— |
8,051 |
— |
700 |
— |
1,692 |
— |
10,443 |
— |
Molkom i Värmlands län ... |
— |
— |
7,755 |
50 |
700 |
— |
1,579 |
— |
10.034 |
5 0 |
Kristinehamn i dito............ |
— |
— |
7,801 |
— |
623 |
28 |
1,593 |
— |
10,017 |
23 |
Kyrkerud i dito.................. |
— |
— |
6,706 |
50 |
700 |
— |
1,435 |
— |
8,841 |
50 |
Kävesta i Örebro län ......... |
— |
— |
8,801 |
— |
— |
— |
1,922 |
— |
10,623 |
— |
Fellingsbro i dito............... |
500 |
— |
7,301 |
— |
— |
— |
691 |
— |
8,492 |
— |
Sala i Västmanlands län...... |
— |
— |
12,108 |
60 |
850 |
— |
2,079 |
— |
15,037 |
60 |
Kolbäek i dito .................. |
— |
— |
8,301 |
— |
596 |
78 |
1,833 |
— |
10,730 |
73 |
— 152
1 |
2 |
3 |
1 4 |
5 |
||||||
Mora i Kopparbergs län...... |
500 |
8,051 |
700 |
1,758 |
11,009 |
|||||
Säverstalund i Gävleborgs län |
— |
— |
13,511 |
— |
— |
— |
1,981 |
— |
15,492 |
— |
Västerberg i dito ............... |
500 |
- |
5,755 |
50 |
600 |
— |
1,263 |
— |
8,118 |
50 |
Hampnäs i V ästernorrlands län |
— |
— |
8,252 |
— |
— |
— |
1,516 |
— |
9,768 |
— |
Törsta i Jämtlands län ... |
500 |
— |
7,551 |
— |
— |
_ |
1,656 |
— |
9,707 |
_ |
Degerfors i Västerbottens län |
500 |
— |
9,551 |
— |
700 |
— |
1,839 |
— |
12,590 |
— |
Matarengi i Norrbottens län |
— |
— |
8,801 |
— |
700 |
— |
1,692 |
— |
11,193 |
— |
Gran i dito........................ |
— |
— |
6,801 |
— |
287 |
06 |
1,665 |
— |
8,753 |
06 |
Pensionsavgifter ............... |
— |
— |
32,688 |
40 |
— |
— |
— |
- |
32,688 |
40 |
Säger |
3,500 |
410,270 |
70 |
21,537|si |
77,350 |
1 ..IX. D. 9 |
IX. D. 11. |
|||||||
Dyrtidstillägg åt |
||||||||
Understöd åt |
stöd åt Jant- |
föres! åndare och |
Summa |
|||||
hållsskolor |
skolor |
manna-, lanthus-hålls och lant- |
||||||
bruksskolor |
||||||||
Lanthushållsskolor: |
||||||||
Vackstanäs i Stockholms län... |
4,898 |
90 |
_ |
— |
656 |
_ |
5,554 |
90 |
Kumlan i Uppsala län............ |
8,519 |
70 |
810 |
— |
1,611 |
— |
10,940 |
70 |
Benninge i Södermanlands län |
8,648 |
90 |
780 |
— |
1,319 |
— |
10,747 |
90 |
Rimforsa i Östergötlands län... |
7,748 |
90 |
654 |
32 |
1,331 |
— |
9,734 |
22 |
Borghamn i dito .................. |
8,509 3,619 |
91 |
1,578 660 |
10,087 4,279 |
91 15 |
|||
Värnamo i Jönköpings län...... |
15 |
_ |
— |
_ |
||||
4,562 11,488 |
767 1,037 |
5,329 12,525 |
50 00 |
|||||
Stora Segerstad i dito ........... |
80 |
_ |
— |
_ |
||||
Markaryd i Kronobergs län...... |
6,736 |
46 |
— |
- |
939 |
— |
7,675 |
45 |
Bräkne-Hoby i Blekinge län . |
7,720 |
89 |
580 |
— |
1,002 |
— |
9,302 |
89 |
Tollarp i Kristianstads län...... |
7,764 |
35 |
— |
— |
1,129 |
— |
8,893 |
36 |
Hammenhög i dito .............. |
600 |
— |
810 |
— |
1,524 |
— |
2,934 |
— |
Osby i dito........................... |
8,364 |
36 |
780 |
— |
874 |
— |
10,018 |
35 |
Fridhem i Malmöhus län ....... |
4,369 |
16 |
— |
— |
289 |
— |
4,658 |
16 |
Åkersberg i dito .................. |
7,079 |
SO |
— |
— |
1,152 |
— |
8,231 |
80 |
Östra Grevie i dito ............... |
3,619 8,462 |
16 |
495 733 |
4,114 9,775 |
15 40 |
|||
Kristineberg i Hallands län... |
40 |
580 |
— |
— |
||||
Bohus län........................... |
3,536 |
45 |
551 |
— |
866 |
— |
4,953 |
45 |
Dingle i dito ... .................... |
4,262 |
50 |
— |
— |
690 |
— |
4,952 |
50 |
Färgelanda i Älvsborgs län...... |
3,619 |
15 |
— |
— |
301 |
— |
3,920 |
15 |
Sätila i dito ....................... |
5,111 |
70 |
320 |
— |
852 |
— |
6,283 |
70 |
Bjärtorp i Skaraborgs län ..... |
4,562 |
50 |
— |
— |
666 |
— |
6,228 |
50 |
Axvall i dito........................ |
3,019 |
15 |
— |
— |
202 |
— |
3,221 |
15 |
Uddeholm i Värmlands län..... |
8,348 |
90 |
— |
1,419 |
— |
9,767 |
90 |
|
Kyrkerud i dito..................... |
3,019 |
16 |
— |
— |
— |
— |
3,019 |
15 |
Kävesta i Örebro län ............ |
2,600 |
— |
— |
— |
1,157 |
— |
3,757 |
_ |
Fellingsbro i dito................. |
3,319 90o |
15 |
294 |
3,613 2,946 |
||||
Tärna i Västmanlands län ...... |
_ |
— |
2,046 |
— |
||||
Mora i Kopparbergs län......... |
4,712 |
ö<» |
— |
— |
495 |
— |
5,207 |
50 |
Snöån i dito ....................... |
8,525 |
— |
710 |
— |
881 |
— |
10,116 |
— |
Hälsinggården i Gävleborgs län |
8,063 |
80 |
810 |
— |
1,598 |
— |
10,471 |
so |
Hussborg i Västernorrlands län |
6,692 |
40 |
— |
— |
1,218 |
— |
7,910 |
40 |
Offer i dito ........................ |
-- |
— |
— |
— |
422 |
— |
422 |
_ |
Birka i Jämtlands län............ |
3,019 |
15 |
— |
— |
501 |
— |
3,520 |
1 5 |
Degerfors i Västerbottens län . 1 |
3,019 |
15 |
320 |
— |
468 |
— |
3,807 |
15 |
Strömsör i dito.....................! |
4,448 |
90 |
— |
— |
1,043 |
— |
5,491 |
90 |
Matarengi i Norrbottens län...! |
3,469 |
15 |
320 |
— |
583 |
— |
4,372 |
15 |
Gran i dito........................... |
5,104 |
16 |
450 |
— |
549 |
— |
6,103 |
16 |
Pensionsavgifter..................... |
10,717 |
46 |
— |
— |
— |
— |
10,717 |
45 |
Säger |
212,783[ei |
8,475! |
3 2! |
33,3471 |
I |
- |
— |
IX. C. 7. |
IX. D. 11. |
|||||||||
Fast försöks- |
IX. B. 10. |
Dyrtidstillägg |
||||||||
verksamhet |
åt föreståndare |
Summa |
||||||||
understödda lantbruks- |
bruks- skolor |
lantmanna-, lanthushålls- |
||||||||
och lanl |
och lantbruks- |
|||||||||
mannaskolor |
skolor |
|||||||||
Lantbrukssk olor: |
||||||||||
Berga i Stockholms län ...... |
— |
— |
11,549 |
80 |
2,142 |
— |
13,691 |
80 |
||
Ulvhäll i Södermanlands län |
500 |
— |
11,549 |
80 |
1,778 |
— |
13,827 |
80 |
||
12.049 11.049 |
2,045 1,941 |
14,094 14,157 |
80 |
|||||||
Bollerup i Kristianstads län |
500 |
_ |
47 |
_ |
47 |
|||||
Klagstorp i Skaraborgs län... |
500 |
— |
80 |
1,914 |
— |
13,463 |
80 |
|||
Varpnäs i Värmlands län ... |
500 |
— |
12,049 |
80 |
1,973 |
— |
14,522 |
80 |
||
Tomta i Västmanlands län... |
500 |
_ |
12,049 |
SO |
1,938 |
— |
14,487 |
SO |
||
Vassbo i Kopparbergs län ... |
500 |
— |
11,299 |
80 |
1,710 |
— |
13,509 |
80 |
||
Nordvik i Västernorrlands län |
500 |
— |
9,549 |
80 |
1,845 |
— |
11,894 |
80 |
||
Brattby i Västerbottens län |
500 |
— |
8,549 |
SO |
1,560 |
— |
10,609 |
80 |
||
9,502 |
9,502 |
|||||||||
Säger |
4,000 |
— |
120,916 |
67 |
18,846 |
— |
— |
— |
143,762 |
67 |
Mej eri skolor:
Oppeby i Södermanlands län ...
Bjärka-Säby i Östergötlands län
Ljungbyholm i Kalmar län .,____
Blomberg i Skaraborgs län ......
Ange i Jämtlands län ............
Flarken i Västerbottens län ...
Nederkalix i Norrbottens län ...
IX. D. 14. |
|
3,790 |
|
3,800 |
50 |
3,931 |
— |
3,850 |
— |
3,856 |
— |
3,766 |
— |
3,956 |
50 |
26,950
IX. D. 25. |
IX. D. 26. |
Summa |
|||||
Trädgårdsskolor: Adelsnäs i Östergötlands län............... |
16,000 |
16,000 |
|||||
Apelryd i Kristianstads län ............... |
— |
5,000 |
— |
5,000 |
— |
||
Härnösand i Västernorrlands län ......... |
13,444 |
20 |
— |
— |
13,444 |
20 |
|
Pensionsavgifter................................. |
790 |
so |
— |
- |
790 |
80 |
|
Säger |
30,235 |
- |
5,000 |
- |
— |
- |
35.235 |
Summu
996,773 61
154 —
Stuteriväsendet.
Debet. Balans den 1 juli 1927: Tillgångar ........................................ |
Stuteriöver- styrelsen |
Strömsholms hiugstdepå |
Flyinge hingstdepå |
Summa |
||||
1 |
2 |
8 |
4 |
|||||
98,424 85 |
7,869 |
47 |
6,331 |
58 |
112,625 |
90 |
||
Inkomster: |
||||||||
Egentliga statsinkomster: |
||||||||
A II. 13. Totalisatormedel ............... |
488,448 |
50 |
— |
— |
— |
— |
488,448 |
50 |
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsan- |
||||||||
slagen |
||||||||
Nionde huvudtiteln: |
||||||||
E. 3. Hingstdepåernas och stuteriets |
||||||||
verksamhet ..................... |
7,471 |
62 |
22,197 |
13 |
70,591 |
89 |
100,260 |
64 |
5. Hästavelns befrämjande......... |
154,29» |
59 |
— |
— |
— |
— |
154,299 |
69 |
Säger |
650,219 |
71 |
22,197118 |
70,591 |
89 |
743,008 |
73 |
|
Uttag å statsverkets giroräkning i riks- |
||||||||
banken .......................................... |
568,911 |
33 |
— |
— |
— |
— |
568,911 |
33 |
Likvider med särskilda ämbetsverk och |
||||||||
myndigheter .................................... |
1,311 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,311 |
— |
Balans den 30 juni 1928: |
||||||||
Skulder: |
||||||||
Diverse medel ................................ |
56,324 |
05 |
4,149 |
90 |
— |
— |
60,473 |
95 |
1,486,330 |
91 |
|||||||
Kredit. |
||||||||
Balans den 1 juli 1927: |
||||||||
Skulder ........................................... |
56,593 |
85 |
7,649 |
90 |
— |
- |
64,243 |
75 |
Utgifter: |
||||||||
Nionde huvudtiteln: |
||||||||
E. 1. Stuteriöverstyrelsen ............... |
33,360 |
60 |
— |
_ |
— |
— |
33,360 |
60 |
Hingstdepåer och stuteri: |
||||||||
E. 2. Avlöningar ........................ |
— |
— |
14,918 |
04 |
23,921 |
67 |
38,839 |
71 |
3. Hingstdepåernas och stuteriets |
||||||||
verksamhet ..................... |
32,833 |
32 |
81,707 |
78 |
236,868 |
80 |
351,409 |
90 |
4. Nybyggnad vid Valleberg un- |
||||||||
der Flyinge kungsgård i |
||||||||
Malmöhus län .................. |
— |
— |
— |
— |
4,280 |
— |
4,280 |
— |
E. 5. Hästavelns befrämjande ......... |
155,087 |
98 |
— |
— |
— |
— |
155,087 |
98 |
0. 3. Skrivmaterialier och expenser, |
||||||||
ved m. m......................... |
2,514 |
82 |
— |
— |
— |
— |
2,514 |
82 |
6. Extra utgifter........................ |
— |
— |
5,500 |
— |
— |
— |
5,500 |
— |
i
— 155 —
1 |
2 |
8 |
4 |
|||||
0. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila stats-förvaltningen ..................... |
174 |
96 |
174 |
96 |
||||
9. Dyrtidstillägg åt befattnings-havare i statens tjänst ...... |
6,592 |
6,922 |
4 4 |
14,411 |
96 |
27,926 |
40 |
|
Elfte huvudtiteln: A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila |
426 |
50 |
426 |
50 |
||||
5. Dyrtidstillägg åt pensionsberät-tigade änkor och barn efter |
_ |
331 |
- |
331 |
||||
Säger |
230,388 |
7 2 |
109,980 |
72 |
279,482 |
43 |
619,851 |
87 |
Insättningar å statsverkets giroräkning i |
510,985 |
81 |
510,985 |
81 |
||||
Likvider med särskilda ämbetsverk och |
175,093 |
56 |
— |
— |
— |
- |
175,093 |
56 |
Balans den 30 juni 1928: Kassabehållning .............................. |
76 |
98 |
1,568 |
04 |
1,645 |
02 |
||
Innestående i bank.......................... |
44,000 |
— |
4,149 |
90 |
— |
_ |
48,149 |
90 |
Förråd av medaljer........................ |
29,402 |
50 |
— |
— |
_ |
_ |
29,402 |
50 |
Förskott.......................................... |
36,958 |
50 |
— |
— |
— |
- |
36,958 |
50 |
Säger |
110,361 |
- |
4,226 |
t>8 |
1,568 |
0*1 |
116,155 |
92 |
Summa |
-1 |
l,486,330|9i |
— 156 —
Veterinärhögskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar .......................................................................................... 24,734:81
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. III. Diverse inkomster......................................................... 275: —
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Nionde huvudtiteln:
G-. 1. Veterinärhögskolan .................................................. 24,830: 07
O. 1. Ålderstillägg .......................................................... 166:60
6. Extra utgifter ............................................................ 58: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 53:— 25 382:6 7
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ............................................... 448,587: 46
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter..................................... 3,565:8 8
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Urgiftsrester............................................................................. 7,402: 65
Diverse medel .......................................................................... 45,784: 92 53,187: 47
Summa 555,457: 78
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927:
32,211: 49
Utgifter:
Nionde huvudtiteln:
G. 1. Veterinärhögskolan ......................................................... 307,196: 14
2. Diverse behov vid veterinärhögskolan .............................. 38,200: ■—
3. Täckande av brist å till veterinärhögskolans bibliotek an
slagna
medel.............................................................. 2,500: —
O. 6. Extra utgifter .............................................................. 2,138: 06
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 34,375: —
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter
384,409: 20
92,227: 40
9,500: —
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Iunestående i bank......................................................
Inkomstrester ...........................................................
Förskott ...................................................................
Obligationer..............................................................
Inventarier ..............................................................
5,224: So
2,235: 28
1,100: —
28,356: 41
193: 65 37,109; 69
Summa 555,457: 7 8
Antalet elever har under höstterminen 1927 utgjort vid veterinärhögskolan 121 och vid
hovbeslagssmedjan 20 samt under vårterminen 1928 respektive 115 och 20.
— 157
»
Veterinärinrättningen i Skara.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................. 44,768: 59
Inom linjen ................................................................ 6,434: 53
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
Gr. 4. Veterinärinrättningen i Skara ............................................ 8,500: —
O. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ......................................................... 860: 15
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............... 4,976: —
Arrende- och hyresmedel ............................................................... 7,342: 28
Räntor......................................................................................... 2,056: 16
Stallavgifter ................................................................................. 1,714: 50
Diverse.......................................................................................... 173: 95 25,623:68
Summa 70,392: 17
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.................................................................................... 19,502: 7 7
Underhåll av byggnader m. m.......................................................... 1,006:51
Inventarier och foder ..................................................................... 1,315: 41
Värme, lyse, renhållning och expenser ............................................. 5,438:17
Utskylder m. m........................................................................... 973: 21
Diverse........................................................................................ 922:64 29,158:71
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ....................................................
Utlånta medel ...........................................................
Obligationer ..............................................................
28,569: 5 9
3,000: —
9,663:87 41,233: 4e
Summa 70,392: 17
— 158 —
Statens lagerhus- och fryshusstyrelse.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ..........................................................................................
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
H. 10. Statens lagerhus och fryshus .......................................... 53,630: 08
Vinst å lagerhuset:
i Eskilstuna ............................................................................. 325: 66
i Eslöv ............................................ 6,377:05
i Vara..................................................................................... 4,466:18
i Åstorp................................................................................... 6,126: 78
Försäljningsmedel ........................................................................ 68,197: 74
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester............................................................................. 11,417:14
Övriga skulder.......................................................................... 386:57
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 14,289: 96
Reseersättningar ........................................................................... 474: q 6
Hyra och expenser m. m................................................................ 1,851:2 4
Gemensamma utgifter för lagerhusen ............................................ 91: 56
Förlust ä fryshuset i Hallsberg...................................................... 13,401:6 4
Förlust å lagerhuset:
i Hallsberg .............................................................................. 1,639:32
i Klagstorp ........................................................................... 337:89
i Linköping ............................................................................. 1,047:7 5
i Tomelilla ............................................................................... 4 319:62
Ersättning för lagringsförluster ...................................................... 18,973: 85
Till riksgäldskontoret
Leverering
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabeh&llning ...................................................................... 169:6 5
Innestående i bank ................................................................. 11,080: 96
Fordringar............................................................................. 17,361:_
11,860:46
139,123: 28
11,803: 71
162,787:4 5
9,551: 88
56,426: 2 8
68,197: 74
28,611: 60
Summa 162,787: 45
— 159 —
Statens centrala frökontrollanstalt.
Debet.
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 15. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt............ 84,635:4 7
Nionde huvudtiteln:
H. 17. Statens centrala frökontrollanstalts verksamhet ............... 103,613: 20
18. Dyrtidstillägg vid statens centrala frökontrollanstalt......... 655: —
Från statskontoret förskotterat rörelsekapital ................................. 10,000: —-
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................ 100,866: 88
Resekostnader för styrelsen ......................................................... 1,063: 45
Provtagningar och plomberingar ................................................... 3,526: 02
Fältkontrollverksamheten ........................................................... 7,659:33
Värme och elektrisk ström ......................................................... 5,264: 96
Underhåll av laboratorium och bibliotek ....................................... 5,505: 96
Tryckningskostnader, expenser m. m.............................................. 8,039:8 8
Analyser vid Sveriges utsädesförening i Svalöv.............................. 51,259:15
Alnarps trädgårdars försöksverksamhet .......................................... 2,741: 20
Till statskontoret
Leverering:
Tillgångar:
Innestående i bank
Balans den 30 juni 1928:
198,903: 6 7
198,903: 6 7
185,926: 38
2,977: 84
10,000: —
Summa 198,903: 6 7
— 160 —
Statens lokala fiskeriadministration och fiskerinäringens
understöd.
Statens lokala fiskeriadministration:
Av nionde huvudtitelns anslag till statens lokala fiskeriadministration (J. 1.), befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen (J. 3.), rese- och traktamentspenningar (O. 2.) samt dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst (O. 9.):
Sex fiskeriintendenter:
Avlöningar ................................................. Bese- och traktamentsersättnmgar ................. Renskrivning och andra kontorskostnader........ |
....... 16,258: 88 ....... 4,135: 89 |
89,115: 72 |
Fiskeriin genj ören: Avlöning ..................................................... Bese- och traktamentsersättning .................... |
....... 4,840: — ....... 579:20 |
5,419: 20 |
Två fiskeristipendiater: Avlöningar .................................................. Bese- och traktamentsersättningar ................. |
....... 9,845: — ....... 4,631:io |
14,476:10 |
Två extra fiskeristipendiater: Avlöningar .................................................. Bese- och traktamentsersättningar ................. |
....... 7,883: — ...... 6,608:75 |
14,491: 76 123,502:77 |
Fiskerinäringens understöd:
Av nionde huvudtitelns anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna
(J. 2.), befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen (J. 3.) samt dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst (O. 9.):
Stockholms läns hushållningssällskap ................................ 1,500: —
Uppsala » » 200: —
Södermanlands » » 400: —
Östergötlands » » 900: —
Kalmar läns norra » 400: —
» » södra » ................................. 700: —
Blekinge läns » ................................. 908:20
Kristianstads » » 750: —
Malmöhus » » 1,400: —
Hallands » » 400: —
Gävleborgs » » 1,100: —
Yftsternorrlands » » 517: 50
Västerbottens » » 450: —
Norrbottens » » ................................. 641:25
Gotlands läns landsting ......................................................... 2,100: —
Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening........................... 3,050: —
Svenska fiskareförbundet ......................................................... 2,000: —
Driftkostnader för fiskodlingsanstalten vid Borenshult ............... 10,283: 06
För tillsynen över Torne älvs regala laxfiske ........................... 2,353: —
Undervisning i navigation för bohuslänska fiskare ..................... 1,650: —
Kapporter rörande sillfisket vid rikets västkust ........................ 2,552: 19
Belöningar åt 18 föreståndare för fiskeribokföringsstationer......... 1,140: —
Aneboda limnologiska laboratorium .......................................... 975: —
Diverse ................................................................................. 4,991:80 41,331: 99
Summa 164,864: 76
— 161 -
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................... 2,688: 40
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
J. 5. Hydrografisk-biologiska kommissionens undersökningar......... 30,250: —
6. Vissa havshydrografiska mätningar .................................... 8,000: —
O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 4,645: —
Försäljningsmedel........................................................................... 74: — 42,969:_
Summa 45,657: 40
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar................................................................................... 18,790: —
Resekostnader................................................................................. 1,906: 42
Statistiska undersökningar och materiel för dessa.............................. 2,454: 69
Hyresutgifter................................................................................. 1,800: —
Fyrskeppsundersökningar ............................................................... 8,562: 19
Tryckningskostnader m. m............................................................ 2,678: 99
Expenser m. m.............................................................................. 6,549: 97 42,742: 26
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank .................................................................................... 2,915:14
Summa 45,657: 4 0
11 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928.
II
— 162
Skogshögskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ............................................................................................... 14,824:15
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
K. 1. Skogshögskolan ............................................................ 220,170: 74
2. Diverse behov vid skogshögskolan ................................. 36,698:01 ’
O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 26,300: —
Dhrerse.................................................................................... 73:06 282,236:80
Summa 297,060: 9 5
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar................................................................................. 169,282: 86
Stipendier och studieunderstöd.................................. 5,500: —
Jägmästarkursens praktiska övningar............................................. 39,110: 09
Forstmästarkursens praktiska övningar .......................................... 17,044: 18
Bränsle, lyse, böcker och övriga expenser ............ 49,444: 47
Inredningsarbeten m. m. i biblioteket .......................................... 4,985:44 285 366-58
Till statskontoret
Leverering:
921: 34
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning.........................................................
Förskott ...................................................................
2,177: 53
8,595: 55 10,773: 08
Summa 297,060: 95
Antalet elever vid skogshögskolan utgjorde under läsåret 1927—1928 vid jägmästarkursen
53 och vid forstmästarkursen 24 samt vid förberedande j ägmästarkursen under höstterminen
11 och under vårterminen 10.
163 —
Tillgångar
Statens skogsförsöksanstalt.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
K. 3. Statens skogsförsöksanstalt.............. .............................. 151,951:4 0
4. Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt .................. 62,330: 11
5. Specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas för
yngring
.................................................................... 27,257:8 7
O. 6. Extra utgifter .......................................... ............ 1,500: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 22,000: —
Diverse....................................................................................... 1,281:07
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................ 153,373: 26
Publikationer........................................................................ 16,323:4 8
Gemensamma expenser .......................................................... 13,826: 66
Expenser för skogsavdelningen...................................................... 40,327:6 7
» » naturvetenskapliga avdelningen ........................ 13,406: 7 0
» » entomologiska avdelningen ................................... 6,919: 45
» » avdelningen för föryngringsförsök i Norrland............... 10,200: 08
Resekostnad och arvode för sakkunnig .......................................... 1,500: —
Ändrings- och reparationsarbeten................................................... 5,676: 05
Till statskontoret
Leverering :
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................................ 2,435: 14
Förskott ................................................................................ 9,243:16
Fordringar....................... .......................................................632: —
21,535: 6 7
266,319: 95
287,855: 62:
261,553: 2»
13,992: os
12,310:80
Summa 287,855: 62
— 164 —
Statens skogsskolor och fort
Debet.
Hällnäs
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
Ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogsskolor:
K. 6. Avlöningar ...........................................................................
7. Övriga utgifter .........................................................................
8. Grenom dyrtidstillägg ökade utgifter.............................................
Ersättning till statens domäners fond för utgifter för fortsättningsskolan vid
Kloten:
K. 8. Avlöningar m. m......................................................................
10. Övriga utgifter..........................................................................
11. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter.............................................
11,460
6,035
2,241
7 B
Summa
19,736
76
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.................................................
Övriga utgifter...................................... ...
Antalet i september 1927 utexaminerade elever.
6,035 |
75 |
|
Summa |
19,736 |
75 |
10 |
Tabellen, som avser kalenderåret 1927, är upprättad inom domänstyrelsen.
— 165 -
s&ttningsskolan vid Kloten.1
Sko |
g |
S 8 |
k |
0 1 0 |
r |
Fortsätt-nings-skolan vid |
Summa |
||||||||
Bispgården |
Baggå |
Bjurfors |
Omberg |
Ham- marsebo |
Kolle- berga |
||||||||||
13,929 |
Öl |
12,936 |
60 |
13,766 |
90 |
14,133 |
12,067 |
80 |
78,293 |
81 |
|||||
9,761 |
20 |
136 |
30 |
8,925 |
45 |
10,707 |
89 |
5,432 |
26 |
8,755 |
11 |
— |
— |
49,753 |
96 |
2,576 |
20 |
— |
— |
2,446 |
— |
2,423 |
2,388 |
— |
2,164 |
— |
— |
— |
14,238 |
20 |
|
15,940 |
80 |
15,940 |
80 |
||||||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5,892 |
80 |
5,892 |
SO |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,292 |
- |
2,292 |
— |
|
26,266 |
91 |
136 |
30 |
24,308 |
05 |
26,897 |
79 |
21,953 |
26 |
22,986 |
91 |
24,125 |
60 |
166,411 |
67 |
16,505 |
71 |
15,382 |
eö |
16,189 |
90 |
16,521 |
14,231 |
80 |
18,232 |
80 |
110,764 |
81 |
|||
9,761 2 0 |
136 |
so |
8,925 |
45 |
10,707 |
89 |
5,432 |
26 |
8,7,55 |
u |
5,892 |
80 |
55,646 |
76 |
|
26,266 91 |
136 |
80 |
24,308 |
06 |
26,897 |
79 |
21,953 |
26 |
22,986 |
91 |
24,125 |
60 |
166,411 |
57 |
|
11 |
10 |
11 |
12 |
10 |
8 |
72 |
— 166 —
Lantmäteri''
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar............
Andra huvudtiteln:
I. 3. Jordregister för landsbygden........................................................................
Nionde huvudtiteln:
L. 1. Lantmäteristyrelsen ...............................................................................
2. Arkivaliernas hos lantmäteristyrelsen förteckning och förvaring........................
3. Lantmäteriundervisningen ..........................................................................
4. Lantmäterikontoren i länen ........................................................................
5. Avlöningar åt förste assistenter och assistenter ..........................................
6. Renovation av kartor för lantmftterikontoren i länen...................................
7. Anskaffande för lantmäterikontoret i Yänersborg av kopior av vissa kartor m. m.
Lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar:
L. 8. Avlöningar ....................................................................................
9. Ersättning för publik renovation.............................................................
10. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare .......................................
L. 11. Bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar ..........................................
12. Bidrag till skiften, hemmansklyvningar och rågångsförrättningar .....................
13. Bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader i sammanhang med
skiften och hemmansklyvningar ............................................................
15. Bidrag till förrättningar enligt lagen om enskilda vägar .................................
O. 2. Bese- och traktamentspenningar ................................................................
3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................
4. Tryckningskostnader...................................................................................
5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga...... ......................................
6. Extra utgifter...........................................................................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst........................................
L. 8/1926—7. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen........................
Bötesmedel............................................................................................... ........
Införselmedel.........................................................................................................
Summa
Tillgångarna den so/e 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
styrelsen
Debet |
Kredit |
Summa |
|||||||||||
Tillgångar den V? 1927 |
Uppbörd |
Leverering |
Utgifter |
Leverering |
Tillgångar |
||||||||
— |
— |
300 |
— |
— |
— |
— |
— |
300 |
— |
— |
300 |
— |
|
— |
— |
— |
- |
10,000 |
— |
9,750 |
47 |
249 |
53 |
— |
— |
10,000 |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
167,552 |
95 |
167,101 76 |
451 |
20 |
_ |
_ |
167,552 |
95 |
|
— |
— |
— |
— |
9,000 |
— |
8,391 95 |
608 |
05 |
— |
- |
9,0* >0 |
— |
|
— |
— |
— |
— |
48,193 |
12 |
48,193 12 |
— |
— |
— |
- |
48,193 |
12 |
|
— |
— |
— |
— |
127,996 |
36 |
127,996 36 |
— |
— |
— |
— |
127,996 |
36 |
|
— |
— |
— |
— |
63,383 |
33 |
63,383|33 |
— |
— |
— |
— |
63,383 |
33 |
|
— |
— |
— |
— |
4,808 |
Öl |
4,449 19 |
358 |
82 |
— |
— |
4,808 |
Öl |
|
— |
— |
— |
— |
10,227 |
52 |
10,227 52 |
— |
— |
— |
— |
10,227 |
52 |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
145,524 |
48 |
145,524 48 |
_ |
. _ |
_ |
_ |
145,524 |
48 |
|
— |
— |
— |
— |
36,655 |
68 |
36,655 68 |
— |
— |
— |
— |
36,655 |
68 |
|
— |
— |
— |
— |
73,566 |
— |
73,566 |
— |
— |
— |
— |
— |
73,566 |
— |
— |
— |
22 |
50 |
45,000 |
— |
43,445! 57 |
1,576 |
93 |
— |
— |
45,022 |
50 |
|
— |
— |
— |
— |
96,388 |
31 |
96,388 |
31 |
— |
— |
— |
— |
96,388 |
31 |
_ |
_ |
_ |
_ |
400,000 |
_ |
372,592 |
39 |
27,407 |
61 |
_ |
_ |
400,000 |
_ |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
840 71 |
159 |
29 |
— |
— |
1,000 |
— |
|
— |
— |
— |
— |
6,000 |
— |
3,931 05 |
2,068 |
95 |
— |
— |
6,000 |
— |
|
— |
— |
1,652 |
27 |
131,984 |
78 |
114,657:95 |
18,979 |
10 |
— |
— |
133,637 |
05 |
|
— |
— |
— |
— |
24,960 |
44 |
24,960 44 |
— |
— |
— |
— |
24,960 |
44 |
|
— |
— |
— |
— |
1,350 |
— |
1,350 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,350 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
3,260 |
50 |
739 |
50 |
— |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
15,500 |
— |
15,298 |
96 |
201 |
04 |
— |
— |
15,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
139,977 |
— |
139,977 |
— |
— |
- |
— |
— |
139,977 |
— |
— |
— |
— |
— |
182 |
85 |
182 |
85 |
— |
— |
— |
— |
182 |
85 |
533 |
37 |
533 |
37 |
533 |
87 |
||||||||
260 |
— |
2,187 |
84 |
— |
— |
2,097! 84 |
— |
— |
350 |
— |
2,447 |
84 |
|
793 |
37 |
4,162 |
61 |
1,563,250 |
83 |
1,514,223|42 |
53,10o|o2 |
1883 |
37 |
1,568,206 |
81 |
- 168 —
Rikets allmänna kartverk.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar .............................................................................................. 85,800: -
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ................................................... 1,248: —
III. Diverse inkomster ................................................... 773: bo
Nionde huvudtiteln:
Rikets allmänna kartverk:
M. 1. Avlöningsstat ... .................................................. 374,952:47
2. Kartarbeten m. m....................................................... 223,700: —
M. 3. Diverse behov vid rikets allmänna kartverk .................. 29,800: —
O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 70,038: —
Försäljningsmedel m. m............................................................. 53,102:4 9 753,614: 46
Summa 839,414:4 6
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ............................................................................ 442,705: o i
Kartarbeten:
Geodetiska avdelningen:
Fältarbeten ........................................................ 83,057: 22
Utgivnings- och byråarbeten ................................. 7,916: 6 6
Städning, värme och lyse .................................... 5,749: 69 96 723-57
Topografiska avdelningen:
Fältarbeten ........................................................ 83,426: 58
Utgivnings- och byråarbeten m. m......................... 65,744: 78
Städning, värme och lyse .................................... 3,828: 66 152.999; 97
Ekonomiska avdelningen:
Fältarbeten ..................................................... 55,271: 78
Utgivnings- och byråarbeten ............................... 12,522: 5 2
Städning, värme och lyse ................................... 5,763: 98 73.558: 23
Ortnamnsgranskning............................................................... 3,153: 60
Diverse................................................................................. 43:50
Anskaffning av möbler ............................................................ 2,601: 89
Internationella världskartan ...................................................... 6,120: —
Kartverkskommissionen ........................................................... 270: —
778,175:7 7
Till statskontoret.
Lever ering:
2,256: 96
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank ............................................................... 3,931:7 3
Förskott .............................................................................. 55,050: —
58,981:73
Summa 839,414: 46
— 169 —
Sveriges geologiska undersökning.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar........................................................................................
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen ....................................... 3,545: 98
Monde huvudtiteln:
N. 1. Sveriges geologiska undersökning.................................... 194,028: 81
2. Fältarbeten m. m. vid Sveriges geologiska undersökning ... 115,630:85
3. Inredningsarbeten m. m. vid Sveriges geologiska under
söknings
jordartslaboratorium .................................... 2,000: —
4. Undersökning av torvmarker i södra Sverige..................... 26,600: —
14. Hydrogeologiska specialundersökningar ........................... 12,100: —
O. 6. Extra utgifter ........................................................... 150: 53
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 35,904: —
Tionde huvudtiteln:
D. 14. Undersöknings- och försvarsarbeten & områden, som genom
Sveriges geologiska undersöknings försorg äro eller kunna
varda för kronans räkning inmutade ............ 100,000: —
Försäljningsmedel........................................................................ 7,005: 85
Anslag från svenska väginstitutet till tjälundersökningar.................. 15,275: —
Ersättning för undersökningar för andra statsinstitutioner samt enskilda 4,209: 90
Diverse .................................................................................... 221:17
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................ 197,372: 81
Fältarbeten och tryck .............................................................. 118,165:3 9
Expenser................................................................................... 30,000: —
Hydrografiska specialundersökningar ............................................. 12,523: 06
Undersökning av torvmarker i södra Sverige ................................ 25,833: 88
Undersöknings- och försvarsarbeten å kronoinmutningar .................. 100,219:2 7
Inredningsarbeten..................................................................... 2,000: —
Diverse undersökningar m. m....................................................... 22,085: 40
Till statskontoret
Leverering :
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Innestående i bank .................................................................. 8,319:85
Förskott ................................................................................. 7,081: 19
15,722: 64
517,671: 59
533,394: 2 3
508,199:81
9,793: 88
15,400: 64
Summa 533,394: 23
— 170 —
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar..................................................................................................
Inkomster :
Egentliga statsinkomster:
A. TI. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ............................................................ 525: —
Sjunde huvudtiteln:
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen..................... 770: —
Nionde huvudtiteln:
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:
N. 5. Avlöningar m. m....................................................... 220,120: 05
6. Arvoden åt observatörer ............................................. 90,000: —
N. 7. Telegramkostnader och kostnader för radioutsändningar vid
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt .................. 115,000: —
8. Vattenfallsförteckningens avslutande................................. 22,500: —
9. Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska an
stalt
................................................................ 75,200: —
10. Väderlekstjänst för luftfarten.......................................... 7,000: —
11. Meteorologiska telegram från Färöarna och Island............ 3,000: —
12. Meteorologiska iakttagelser i Abisko m. m...................... 19,500: —
13. Bearbetning av magnetiska registreringar, utförda i Abisko 4,000: —
O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 38,900: —
Handels- och sjöfartsfonden ......................................................... 6,000: —
Försäljningsmedel m. m................................................................ 21,440: 88
Diverse....................................................................................... 8,767: 4 o
Skulder:
I allmänhet
Balans den 30 juni 1928
Summa
38,980: 4 7
632,723: 83
14,097: 58
685,801:3 8
— 171 —
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 351,003: Öl
Expenser m. m....................................................................... 20,450: 4 4
Publikationer...................................... 23,148: 90
Kesekostnader............................................................................. 13,490:19
Biblioteket ................................................................................ 3,330: 48
Utrustning ................................................................................. 22,507: 25
Observationer av de högre luftlagren............................................. 14,257:36
Telegramkostnader m. m............................................................. 113,764: ss
Vattenfallsförteckningens avslutande ............................................. 15,632: 86
Meteorologiska telegram från Eftröarna och Island........................... 3,117: 13
Meteorologiska iakttagelser m. m. i Abisko .................................... 20,695: 88
Väderlekstjänsten för luftfart ..................................................... 4,713:89
Anskaffande av möbler m. m....................................................... 1,317: 09
Diverse....................................................................................... 8,020: 23
Till statskontoret
Leverering :
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabebållning........................................................................ 923:10
Innestående i bank .................................................................. 38,321:9 2
Förskott ................................................................................ 14,097: 58
11,183: 10
618,448: 59
2,827: 0 9
53,342: 60
Summa 685,801: 38
- 172 —
TIONDE
Handels -
A. II 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Tionde huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen .....................................................................................
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli..........................................
3. Departementets verksamhet ........................................................................
F. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. ......................................................
4. Tryckningskostnader....................................................................................
8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................
Exportlicensavgifter ...............................................................................................
Summa
1 Tillgångarna den 80/e 1928 utgjordes av tillgodohavande i bank.
Kommerskollegium.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar .............................................................................................. 255,796: 55
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. III. Diverse inkomster ........................................................ 27: 80
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Sjunde huvudtiteln:
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvalt
-
ningen..................................................... 1,456:4 6
Tionde huvudtiteln:
B. 2. Kommerskollegii verksamhet ........................ 624: o 7
8. Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet ........ 18: 85
9. Navigationsskolorna....................................... 1,538:86
11. Alderstillägg för personalen vid undervisnings
anstalter
för sjöfart.................................... 18: 2 5
12. Skeppsmätningskostnad ................................. 297:4 6
173 —
HUVUDTITELN.
departementet.
Debet |
Kredit |
||||||||||||||
Tillgångar |
Leverering |
Skulder |
Leverering |
Tillgångar |
Summa |
||||||||||
den lfi |
Uppbörd |
från stats- |
den 80 |
le |
Utgifter |
till stats |
- |
den 80/ |
|||||||
1927 |
kontoret |
1928 |
kontoret |
1928 |
|||||||||||
999 |
96 |
999 |
96 |
999 |
96 |
||||||||||
_ |
_ |
_ |
_ |
24,000 |
_ |
_ |
_ |
24,000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
24,000 |
_ |
— |
— |
— |
129,933 |
74 |
— |
— |
129,933 |
74 |
— |
— |
— |
— |
129,933 |
74 |
|
— |
— |
_ |
— |
14,287 |
50 |
— |
— |
14,287 |
50 |
— |
— |
— |
— |
14,287 |
50 |
— |
— |
219 |
6 0 |
19,645 |
91 |
27 |
2 9 |
19,892 |
80 |
— |
— |
— |
— |
19,892 |
80 |
— |
— |
— |
— |
3,550 |
66 |
— |
— |
3,550 |
66 |
— |
— |
— |
— |
3,550 |
66 |
— |
— |
— |
— |
25,853 |
— |
— |
— |
25,853 |
— |
— |
— |
— |
— |
25,853 |
— |
1,492 |
24 |
2,284 |
3,776 |
24 |
3,776 |
24 |
|||||||||
1,492 |
24 |
3,503 |
56 |
217,270 |
81 |
27 |
29 |
217,517|70 |
999)96 |
1 3,776 |
24 |
222,293 |
90 |
D. 3. Reseunderstöd åt arbetare i de särskilda närings
yrkena.
..................................................... 200: —
4. Reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan
mindre industri.......................................... 856: 2 5
6. Reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker, som icke ägna sig åt bergshanteringen 2,850: —
F. 2. Rese- och traktamentspenningar ..................... 187: 40
3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......... 876: 06
4. Tryckningskostnader ................................... 8,210:48
6. Extra utgifter................................................ 6: —
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom
den civila statsförvaltningen...................... 12:15
8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst 38: 3 o
D. 17/1924—5. Tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom
................................................. 374: 78 17,564: 35
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken .............................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................................
17,592:15
2,822,202: 19
128,802: 64
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Utgiftsrester........................................................................... 1,059:18
Diverse medel........................................................................ 384,071:71 385,130:84
Summa 3,609,524: 2 7
174 —
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927
Utgifter:
Femte huvudtiteln:
F. 3. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga ............
Sjunde huvudtiteln:
D. 23. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen ..................
Nionde huvudtiteln:
T. H. 2/1919. Undersökning av vissa mineralfyndigheter............
Tionde huvudtiteln:
B. 1. Kommerskollegium ......................................................
2. Kommerskollegii verksamhet..........................................
3. Bergsstaten ..........................................................
Sp rängämnesinsp ekt ionen:
B. 4. Inspektionen — ......................................................
5. Arvode åt en assistent................................................
Statens elektriska inspektion:
B. 6. Inspektionen ..................................................... ......
7. Arvoden åt två assistenter..........................................
B. 8. Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet ........................
9. Navigationsskolorna ..................................................
10. Navigationslärarkursen ............................. ..................
11. Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för
sjöfart....................................................................
12. Skeppsmätningskostnad ................................................
C. 1. Handelshögskolan i Stockholm ...................................
2. Exportstipendier......................................................
3. Auktoriserade handelskamrar i riket..............................
4. Svenska handelskamrar i utlandet .................................
5. Sveriges allmänna exportförening ... ..............................
6. Internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik............
7. Ersättning åt sjömanshusen .........................................
10. Internationell patrulleringstjänst i norra Atlanten............
D. 1. Beseunderstöd åt personer, som önska i främmande länder
förvärva ökad insikt och skicklighet i vad till bergshanteringen
hör...........................................................
2. Manufakturernas befrämjande ....................................
3. Beseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena...
4. Eeseunderstöd åt idkare av hantverk och annan mindre
industri ................................................................
5. Beseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industrien
6. Beseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,
som icke ägna sig åt bergshanteringen.......................
7. Befrämjande av hemslöjden..........................................
8. Föreningen för svensk hemslöjd....................................
9. Svenska slöjdföreningen................................................
10. Arvoden åt torvingenjörer m. m..................................
11. Sveriges hantverksorganisation ...................................
12. Befrämjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverks
mästare
.................................................................
13. Industriella standardiserings verksamheten .....................
F. 2. Bese- och traktamentspenningar....................................
3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................
4. Tryckningskostnader ...................................................
5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga ............
6. Extra utgifter ............................................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen......................................................
1,514: 82
6,999: 2 9
750: 6 0
519,132: 59
56,724: o 7
7,451: 98
13,341: 10
4,335: 15
32,961:8 7
12,096: —
67,499: 20
162,152: 60
3,511: 35
28,032: 03
41,522: 86
40,000: —
10,770: 54
24,000: -55,000: —
20,000: —
458: 48
162,000: —
11,280:14
1,100: —
250: —
20,153: 76
7,203: 7 6
6,817: so
7,200: —
3,000: —
8,000: —
10,000: —
27,306: 23
2,500: —
8,250: —
35,000: —
35,073: 25
66,757:31
102,198:7 7
13,110: 62
19,003: 38
45,247: Öl
385,898: 86
— 175 —
F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 203,606: 9 8
B. 3/1926—1. Bergsstaten...................................................... 192: 67
8/1926—7. Förhandskontroll å fartygs sjövärdighet ............ 1,123:48
D. 7/1926—7. Befrämjande av hemslöjden .............................. 12,000: —
12/1926—7. Statsunderstöd till hantverksföreningar för utdelande
av lärlingspremier .......................... 1,000: —
12/1925—6. Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande
av lärlingar m. m........................................ 1,605: —
12/1924—5. Understöd för utbildande av lärlingar m. m....... 120: —
17/1924—5. Tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom 6,181: 89
C. 2/1922. Export- och handelsstudiestipendier........................ 9,546:58
D. 12/1922. Undersökning av staten tillhöriga mossar .............. 367: 75
7/1921. Åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande ......... 550: 96
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................................
Balans den 30 juni 1928:]
Tillgångar:
Kassabehållning hos kommerskollegium underlydande undervis -
ningsanstalter för sjöfart............................................t........ 304: 40
Innestående i bank ............................................................. 29,178:83
Förskott ......... 5,039: —
Obligationer........................................................................... 232,508: —
Fordringar ........................................................................... 14,779: 24
Summa
1,936,000: 76
726,536: 6 9
279,279: 51
281,808:9 7
3,609,524: 2 7
— 176
Navigations
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar..................................................................
Inkomster:
Leverering från kommerskollegium ...........................................................................
Inskrivnings-, termins- och examensavgifter ...............................................................
Intressemedel .........................................................................................................
Extra uppbörd.........................................................................................................
Säger
Summa
Kredit.
Utgifter:
Tionde huvudtiteln:
B. 9. Navigationsskolorna................................................................................
11. Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart ..................
F. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................
Expensutgifter, bestridda av inskrivnings- m. fl. avgifter .............................................
Säger
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning ...................................................................................................
Innestående i bank...............................................................................................
Obligationer.........................................................................................................
Säger
Summa
Antalet ordinarie elever har under läsåret 1927—1928 utgjort:
Vi |
d n a v i |
g a t i o n |
skolan |
i |
|
Stock- holm |
Göteborg |
Malmö |
Härnö- sand |
Kalmar |
|
I sjökaptensklassen |
24 |
34 |
25 |
12 |
23 |
» styrmans » |
40 |
48 |
23 |
24 |
19 |
» skeppar » |
19 |
8 |
5 |
21 |
12 |
» l:a maskinist » |
8 |
22 |
5 |
6 |
— |
» 2:a » » |
16 |
17 |
12 |
13 |
— |
» 3:e » » |
7 |
3 |
— |
21 |
— |
Summa |
114 |
132 |
70 |
97 |
54 |
177
skolorna.
Examcns-förrättaren |
N a i i { |
a |
t i o n s s k |
o 1 a n |
i |
Summa |
||||||
Stockholm |
Götehorg |
Malmö |
Härnösand |
Kalmar |
||||||||
— |
i l,716|so |
i 4,237|84 |
6,341 ) 84 |
1 1 2,26116 7 |
6.940 64 |
; • r 21,498(8 5 |
||||||
1,500 |
04,564 |
57 |
97,476 |
26 |
1 64,796 bo |
45,152 |
86 |
26,832 83 |
300,322 52 |
|||
— |
— |
4,898 |
— |
6,393 |
— |
3,290 |
3,506 |
— |
2,346 |
— |
20,433!— |
|
— |
— |
1 |
10 |
1,451 |
6 5 |
161|70 |
61 |
67 |
140 |
1,816] 12 |
||
1,500 |
— |
69,463 |
67 |
105,320j9i |
OO Tf< cq 00 ce |
20 |
48,720|53 |
29,498|83 |
322,751)04 |
|||
1,500 \ ! |
— |
71,180 63 |
109,558 |
75 |
74,589 |
- |
50,982 |
20 |
36,438 |
97 |
344,249 99 |
|
i 1,200 |
36,205 |
82 |
49,599 |
60 |
32,586 |
22 |
28,030 |
11 |
. 13,494 |
23 |
161,115.98 |
|
— |
— |
5,750 |
— |
11,901 |
68 |
6,750 |
— |
— |
— |
3,630 |
85 |
28,032 03 |
300 |
— |
8,873 |
75 |
12,187 |
_ |
8,340 |
42 |
6,768 |
7 5 |
3,118 |
75 |
39,588''6 7 |
— |
13,735 |
— |
24,280 |
27 |
17,173 |
— |
10,354 |
— |
6,589 |
— |
72,13127 |
|
— |
3,633 |
71 |
6,699 |
08 |
4,042 |
44 |
4,251 |
41 |
2,299 |
70 |
20,926 34 |
|
1,500 |
— |
68,198|2S |
104,667 |
63 |
68,892 |
08 |
49,404 |
27 |
29,132)03 |
321,794)29 |
||
j ; i - |
297 |
46 |
694 |
j 304 40 |
||||||||
2,982 |
2 5 |
4,891 |
12 |
5,400 |
1,577 |
93 |
2,300 |
— |
17,151 30 |
|||
— |
— |
— |
- |
— |
— |
5,000 |
— |
5,000|—i |
||||
i - |
~ |
2,982 |
25 |
4,8911 x 2 |
5,697j46 |
1,577)98 |
7,306)94 |
22,455|7 0 |
||||
1,500 |
_ |
71,18o(b8 |
109,55817 5 |
74,589 |
51 |
50,982!20 |
36,438*9 7 |
344,249 99 |
12 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1928.
II.
— 178 —
Lotsstyrelsen.
Debet.
Balans den 1 juli 1927
Tillgångar................................................................................................ 458,661: 4e
Inkomster
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ........................... 1,050: —
17. Lotspenningar ................................. 2,844,573: el
III. Diverse inkomster ................................. 8,000: — 2,853,623: 61
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Tionde huvudtiteln:
B. 13. Lots- och fyrinrättningen .................. 133,405:89
14. Säkerhetsanstalter för sjöfarten............ 4,327:39
F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst .................................... 107: — 137,840: 2S
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken..........
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter
2,991,463: 8»
6,391,927: 22
61.021: 17
Skulder:
Diverse medel
Balans den 30 juni 1928
......... 32,658:40
Summa 9,935,732:14
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927
32,905: lo
Utgifter:
Sjätte huvudtiteln:
B. 27/1925—6. Upprensning av och fyrbelysning i vissa farleder
i Mälaren........................................................... 50,890: 2 0
Tionde huvudtiteln:
B. 13. Lots- och fyrinrättningen.......................................... 6,474,339:84
14. Säkerhetsanstalter för sjöfarten ................................. 505,186:2 7
F. 6. Extra utgifter ........................................................ 400: —
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den
civila statsförvaltningen ....................................... 750: —
8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ... 612,256:4 7
Elfte huvudtiteln:
A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst in. fl. pensionärer................................. 68,222:3 0
4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer ....................................... 71,058: —
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken....................................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................
7,783,103: 08
1,756,382:58
64,401: 35
179 —
Balans
Tillgångar:
Kontanta behållningar i lotsverkets kassor ........................... 3,579: 2»
Innestående i bank ............................................................ 63,517: la
Förskott ........................................................................... 926,718:68
Obligationer ..................................................................... 5,125: 04
Summa
Patent- och registreringsverket.
Debet.
Balans (ten 1 juli 1927:
Tillgångar....................................................................................
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 18. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ...
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Tionde huvudtiteln:
B. 15. Patent- och registreringsverkets verksamhet 16,378:86
16. Dyrtidstillägg vid patent- och registreringsverket
................................................ 76: —
Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ...........................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ..................
1,703,863: 3 4
16,454: 36
Skulder:
Diverse medel
Balans den 30 juni 1928:
298,940: os
9,935,732: 14
8,445: s-r
1,720,317: 70
1,177,621: 4*
15,880: 4 6
13,225: o i
Summa 2,935,490: 15
180 —
Kredit.
Skulder
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter :
Tionde huvudtiteln:
B. 15. Patent- och registreringsverkets verksamhet ...............
16. Dyrtidstillägg vid patent- och registreringsverket .........
17. Kostnaderna för den överståthållarämbetet och länssty
relserna
åliggande befattning med registreringar och
anmälningar till förenings- m. fl. register ............
Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken .................
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ..................
1,046,383: ss
121,067: 50
9,611:25
Tillgångar:
Inkomstrester .....
Övriga fordringar
Balans den 30 juni 1928:
.................................................. 5,495:05
................................................. 1,550: —
Svimma
12,942: so
1,177,062: 13
1,736,172:87
2,267: so
7,045: 06
2,935,490: 16
Försäkringsinspektionen
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar ................................................................................................... 4,645: 5 9
Inkomster:
Tionde huvudtiteln:
B. 18. Försäkringsinspektionens verksamhet .............................. 110,899: so
19. Dyrtidstillägg vid försäkringsinspektionen........................ 12,700: —
F. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ...................................................... 900: —
Registreringsavgifter..................................................................... 729: —
Expeditionslösen ........................................................................ 300: 50
Hyresmedel................................................................................. 650: 04
Försäljningsmedel m. m................................................................ 212:7 7 126,392:2 7
Summa 131,037: 8 6
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar och arvoden............................................................... 93,711: 57
Reseersättningar........................................................................... 2,150: 86
Hyra, städning, belysning och uppvärmning.................................... 17,820: 66
Tryckningskostnader..................................................................... 7,859: 7 5
Expenser m. m........................................................................... 6,453:50 127,996:83
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Förskott ............................................................................................... 3,041:53
Summa 131,037:86
— 182 -
Tillgångar
Statens provningsanstait.
Debet.
Balans den 1 juli 1937:
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens
vård stående egendomar ........................ 400: —
20. Inkomster av statens provningsanstait....... 267,154: 74 267,554; 74
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:
Tionde huvudtiteln:
B. 20. Statens provningsanstalts verksamhet............ 2,072:8 7
19/1922. Fortsatt utrustning av statens provningsanstait
med tekniska hjälpmedel......... 230: — 2,302: 87
Remisser från statskontoret..
Skulder:
Diverse medel
Balans den 30 juni 1928:
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Utgifter.
För riksstatens inkomsttitlar:
A. n. 20. Inkomster av statens provningsanstait ...................... 238: 10
För riksstatens utgiftstitlar:
Tionde huvudtiteln:
B. 20. Statens provningsanstalts verksamhet ........................... 333,706:8 7
21. Iståndsättande av vissa inom statens provningsanstalts
huvudbyggnad befintliga lokaler................................. 8,616: 9 7
22. Bidrag för inrättande av ett brandtekniskt laboratorium
vid statens provningsanstait...................................... 1,943: 18
F. 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 36,908: —
B. 19/1922. Fortsatt utrustning av statens provningsanstait med
tekniska hjälpmedel .......................................... 4,644: 22
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 1,486: 10
Innestående i bank och å postgiroräkning ................................. 59,238: 7 9
Förskott ................................................................................. 1,304: so
45,190: 3«
269,857: 61
129,500: —
32,208: i o
476,756: 40
28,669: 3 7
386,057: 3 4
62,029: 6 9
Summa 476,756: 4 0
Ingenjörsvetenskapsakademien.
Debet.
Balans den 1 juli 1927:
Tillgångar................................................................................................... 135,247:6 7
Inkomster.
Tionde huvudtiteln:
E. 1. Ingenjörsvetenskapsakademien.......................................... 40,000: —
2. Tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet inom kraft- och
hränsleområdet ......................................................... 90,000: —
3. Flygtekniska undersökningar .......................................... 20,000: —
Intressemedel............................................................................. 84,961: 7 7
Gåvomcdel ................................................................................ 2,404:— 937,365:7 7
Balans den 30 juni 1928:
Skulder:
Diverse medel................................................................................ 98,023: åt
Summa 470,636: 98
Kredit.
Balans den 1 juli 1927:
Skulder...................................................................................................... 68,692: 11
Utgifter:
Avlöningar och arvoden ............................................................... 60,27o:4 5
Undersökningar m. .................................................................... 23,535: l?.
Hyror, utgifter för tryckning och övriga omkostnader..................... 58,534: 2 H
Kraft- och bränsleforskning ......................................................... 90,000: —
Flygteknisk forskning.................................................................. 20,000:— 252,344:87
Balans den 30 juni 1928:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 3,oa i. *>s
Innestående i bank .................................................................. 29,675: 84
Förskott ................................................................................ 200:
Obligationer ........................................................................... 10,075:
Utlånta medel........................................................................... 13,002:
Fordringar .............................................................................. 3,848: 2 0
Inventarier m. m......................... .......................................... 89,476: 98 149,599:70
Summa 470,636: 98
184 -
ELFTE
Statsunderstödda
Nettobehållning vid
räkenskapsårets
.. ...... |
ingång |
utgång |
Statsbidrag |
Delägarnas tillskott |
||||
Civilstatens änke- och pupillkassa 1 ... |
45,955,087 |
59 |
48,326,531 |
86 |
647,473 |
70 |
1,839,080 |
29 |
Extra provinsialläkarnas pensionskassa1 2 |
313,672 |
38 |
356,232 |
— |
8,882 |
79 |
20,859 |
46 |
Tullstatens enskilda pensionsinrättning2 |
5.205,162 |
66 |
5,614,484 |
68 |
80,556 |
66 |
270,921 |
22 |
Hovkapellets pensionsinrättning s ...... |
1,351,859 |
21 |
1,386,357 |
64 |
3,000 |
— |
11,506 |
35 |
Lärarinnornas pensionsanstalt2 ......... |
4,900,098 |
89 |
5,376,576 |
34 |
525,306 |
79 |
217,955 |
13 |
Statens pensionsanstalt 2 .................. |
129,273,858 |
50 |
138,965,443 |
04 |
13,798,554 |
— |
3,898,074 |
51 |
Prästerskapets änke- och pupillkassa4 |
15,878,300 |
55 |
16,229,988 |
87 |
651.017 |
70 |
469,667 |
83 |
Lotsverkets enskilda pensionskassa3 ... |
1,961,609 |
74 |
2,011,623 |
48 |
51,000 |
— |
15,557 |
81 |
Handelsflottans pensionsanstalt 2......... |
1,374,542 |
14 |
1,402,330 |
64 |
296,868 |
04 |
— |
— |
Arméns pensionskassa 2 ..................... |
29,102,703 |
25 |
30,013,880 |
34 |
10,075,640 |
90 |
784,131 |
97 |
Flottans pensionskassa 2..................... |
7,411,037 |
55 |
7,717,22.5 |
25 |
2,541,978 |
79 |
353,439 |
70 |
Telegrafverkets pensionsanstalter 3...... |
24,283,115 |
77 |
25,890.932 |
80 |
70,705 |
94 |
791,186 |
91 |
Statens järnvägars änke- och pupill- |
||||||||
kassa 3.......................................... |
54,676,254 |
20 |
57,768,059 |
60 |
1,194,419 |
40 |
2,115,845 |
64 |
Statens vattenfallsverks pensionskassor3 |
1,404,929 |
75 |
1,593,606 |
48 |
71,000 |
- |
93,548 |
74 |
1 De i denna änke- och pupillkassas räkenskaper redovisade enskilda fonder äro från
2 Eäkenskapsåret = 1 juli—30 juni.
3 » == kalenderåret.
4 » =1 maj—30 april.
6 Härav avskrivning å kassans fastighets bokföringsvärde 15,000 kronor.
- 185 —
HUVUDTITELN.
pensionsanstalter.
in s t
Utgift
Intressemedel |
Annan inkomst |
Summa |
Förvaltnings- kostnader |
Pensioner |
Andra utgifter |
Summa |
|||||||
2,342,460 |
03 |
13,257 |
80 |
4,842,271 |
82 |
102,450 |
86 |
2,326,674 |
60 |
41,702 |
09 |
2,470,827 |
55 |
16,103 |
S8 |
— |
_ |
45,846 |
13 |
3,286 |
51 |
— |
— |
— |
— |
3,286 |
51 |
275,977 |
84 |
797 |
50 |
628,253 |
22 |
15,354 |
74 |
203,576 |
86 |
— |
— |
218,931 |
10 |
69,875 |
68 |
14,896 |
48 |
99,278 |
4G |
5,085 |
13 |
59,695 |
— |
— |
— |
64,780 |
13 |
247,071 |
4.8 |
980 |
_ |
991,313 |
40 |
12,090 |
44 |
502,745 |
51 |
— |
— |
514,835 |
95 |
6,425,087 |
03 |
19,259 |
10 |
24,140,974 |
64 |
149,747 |
91 |
14,299,285 |
57 |
356 |
62 |
14,449,390 |
10 |
813,256 |
36 |
41,690 |
1,975,621 |
89 |
98,970 |
65 |
1,524,958 |
BO |
4 |
62 |
1,623,933 |
57 |
|
106,705 |
28 |
2,670 |
34 |
175,933 |
48 |
11,570 |
84 |
114,288 |
98 |
59 |
87 |
125,919 |
69 |
59357 |
14 |
5,211 |
93 |
361,937 |
11 |
11,497 |
27 |
322,651 |
34 |
— |
— |
334,148 |
61 |
1,479,704 |
18 |
7,500 |
12,346,977 |
05 |
115,063 |
48 |
11,308,509 |
47 |
12,227 |
Öl |
11,435,799 |
96 |
|
383,844 |
24 |
5,830 |
17 |
3,285,092 |
90 |
55,162 |
02 |
2,908,593 |
18 |
615,150 |
— |
2,978,905 |
20 |
1,123,968 |
70 |
— |
1,985,861 |
55 |
7,206 |
45 |
370,838 |
07 |
— |
— |
378,044 |
52 |
|
2,817,234 |
6 7 |
98 |
58 |
6,127,598 |
19 |
53,083 |
15 |
2,978,154 |
80 |
4,554 |
84 |
3,035,792 |
79 |
57,510 |
74 |
— |
— |
222,059 |
48 |
- |
— |
33,382 |
80 |
— |
33,382 |
RO |
förestående tabell uteslutna. Räkenskapsåret = kalenderåret.
— 186 —
STATENS AFFÄRS Post -
1918 |
1919 |
1920 |
1921 |
|||
Debet. |
||||||
Ingående balans: Tillgångar.......................................... |
46,988,837 |
62 |
50,716.191jGO |
47,332,505 |
31 |
52,685,313(12 |
Inkomster: |
! |
|||||
Postverket ....................................... Postsparbanken ................................. Postgirokontoret................................. |
46,283,769 - - |
17 |
55,471,799(04 |
64,706,667 |
29 |
76,294,251125 1 |
Säger |
46,283,769 |
17 |
55,471,799:64 |
64,706,667 |
29 |
76,294,251 25 |
Uppdebiteras ökat värde å inventarier: |
||||||
Postverket ....................................... |
- |
— |
254,092; 7 c |
— |
— i — |
Riksstatsanslag till utgifter för Postverket ...................................... |
1,798,400! — |
848,600 — |
| 2,069,025!— |
1 4,078,030; So |
Driftförlust: Postverket ....................................... Post^irokontoret................................. |
1 |
i ( 4,774,040 28 |
I |
|
Säger |
— 1— |
- |
4,774,040(28 |
|
(Imföringar. Postsparbanken ................................. Post^irokontoret................................. |
— - |
1 |
1 | |
1 1 I 1 |
Säger |
: |
- 1- |
||
Utgående balans: Skulder: Postverket .................................... |
31,881,344 42 |
i 28,178,799 71 |
j 31,462,582(5 2 |
26,890,259(64; |
Postsparbanken .............................. |
- - |
- -- |
— !— |
— :- |
Postgirokontorefc.............................. |
— !— |
— — |
— j — |
_ j_ |
Säger |
31,881,344142 |
28,178,799 71 |
31,462,582 jö2 |
26,890,259 64 |
Summa 126,952,351121 |
135,469,483 71 i 150,344,820 3 6 |
159,947,854lso |
||
Kredit. Ingående balans: |
||||
Skulder............................................. |
22,745,529(14 |
31,881,344(42 |
28,178,799|7l |
31,462,582; 52 |
Utgifter: |
||||
Postverket: |
||||
Driftkostnader i allmänhet ............... |
44,116,035107 |
54,064,199(88 |
68,880,707(52 |
65,082,507(90 |
Avsättning till förnyelsefonden......... |
335,900 — |
359,600i — |
600,000 — |
810,000 — |
1 Tabellerna upprättade pä grund av uppgifter från vederbörande affärsverksstyrelser.
- Häri ingå postsparbankens tillgångar vid 1922 års utgång, kr. 124,860,894: 68.
187
DRIVANDE VERK.
verket.
1922
|
1923
1924
1925
1926
1927
I |
61,290,671 |
42 |
3 199,523,692 |
20 j |
218,460,227 |
till |
233,603,745; 01 |
264,465,040j 5 21 |
294,202,255 97 |
69,421,767 |
51 |
04,808,454 |
} 89 |
64,968,687 |
3 6 |
j 63,395,360)2 7 |
65,641,922)49 |
4 68,118,306 32 |
_ |
_ |
6,917,706 |
50 |
7,704,062 |
17 |
8,374,228 20 |
9,503,443 58} |
10,739,786} 6 5 |
— |
— |
— |
—I |
— |
588,632)31 |
1,578,958; 0 B} |
2,205,813180 |
69,421,767|5l| 71,726,161|39j
:
6,373,270|—| 2,052,59l|iä| 2,199,625}-}
636,000j -
1,921,000;-
809,000i -
I I
1,110,000 —
— I -
799,480} 91!
136,325} oi|
136,325|ol|
.....r
i i
829,807} 88}
685,473| o G j
—| 1,110,000;-
799,480}9l| 1,515,280}94}
904,lOllor
583,995 [9 8;
1.488,096 99
1,382,077} 8 7
1,037,803} 18
2,419,881
i i
28,994,597!85 . 26,401,598197}
— 1-4 142,892,146}88
;
;
25,745,262)46 29,556,740:61 28,912,609)66 30,419,713
159,409,514|35i 171,258,683i29l 194,312,596193; 214,304,616
— |_ 15,455,286)471 23,171,605} 7 S | 34,099,727
05
28,994,597} 85} 169,293,745} 8 o | 185,154,776| 811 216,270,710}8 7| 246,396,812|34j 278,824,057|5ft
166,080,306} 781 443,706,190:54 } 479,286,859186} 524,520,282} ll| 590,995,973! 97} 657,319,101134
26,890,259 64 |
3 153,019,612 92 |
169,293,745Sso |
185,154,776;Sl |
216,270,710 3 7 |
246,396,812| 3 4 |
|||||
53,305,015 790,000 |
57 |
47,806,996 830,000 |
04 |
49,941,443 1,170,000 |
04 |
49,208,754 1,220,000 |
51,938,558 1,260,000 |
02 |
52,630,038*49 |
3 Häri ingå postsparbankens skulder vid 1922 års utgång, kr. 124,025,015: 07.
4 Häri ingår vinst å postgirorörelsen för år 1927, kr. 189,724: 29.
— 188 —
1918 |
1919 |
1920 |
1921 * f |
|||||
Postsparbanken: |
||||||||
Omkostnader i allmänhet.................. |
_ |
_ |
_ |
_ |
_i |
|||
Avsättning till reservfonden ............ |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
-j |
||
Postgirokontoret................................. |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
||
Säger |
44,451,935 |
07 |
54,423,799 |
88 |
69,480,707 |
62 |
65,892,507 |
90 |
Leverering till statsverket av drift- |
||||||||
överskott: |
||||||||
Postverket .................................... |
9,038,695 |
40 |
1,831,834 |
10 |
1,047,999 |
7 6: |
||
Till statsverket inlevererad reservation |
'' |
|||||||
. å 1922 års anslag »VII B. 14. Upp-rätthållande av postsparbankens verk- |
||||||||
samhet»: |
i |
|||||||
; Postsparbanken ................................. |
- |
— |
- |
— |
— |
— |
-i |
|
! Leverering till riksgäldskontoret av |
||||||||
anslagsöverskott: |
||||||||
Postverket ....................................... |
— |
|||||||
Avföres minskat värde å inventarier i Postverket ....................................... |
_ |
_ |
254,092 |
76 |
||||
Omföringar: |
||||||||
Postverket ....................................... |
||||||||
Utgående balans. |
||||||||
Tillgångar: |
||||||||
Postverket .................................... |
50,716,191 |
60 |
47,332,505 |
31 |
52,685,313 |
12 |
61,290,671 |
42 |
Postsparbanken .............................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
|
Postgirokontoret............................. |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
|
Säger] 50,716,191 |
60 |
47,332,505 |
31 |
52,685,313 |
12] 61,290,671 |
42( |
Summa] 126,952,351) 21) 135,469,483] 71! 150,344,820) 861159,947,854] 8 e
1 Häri ingår till postverket inlevererad vinst å postgirorörelsen för år 1926, kr. 213,355: 28.
3 Häri ingår av postverkets driftöverskott för år 1927, kr. 13,598,267: 83, ett belopp av kr.
Anmärkning. I de å förestående tabell för postsparbanken utbalanserade tillgångar och skulder
vid 1927 års utgång kr. 2,000,000.
181)
192‘2
1923
1924
1925
1925
1927
7,lo(>,002103
— JH - l-l
54,095,015|ö7| 55,787,598|07|
6,868,242)561 7,977,152 2sj 8,703,443158 10,539,786165
602,924|08| 397,075 »2 800,000 —1 200,000 —j
— |—| 724,957 8a| 1,365,602)7 71 l2,229,444,79
58.582,609 68 " 59,527,939 5 2 64.007,604 87 67,489.269 91;
10,401,7431361 15,326,751
835,819| 61
30,430! 7 o j
2.000 —
51,347)78;
1,110,000,—
74,662,857152] 74,965,156 70
143,495,070 91
I
74,194,230)66
159,409,514:36
74,662,8571521 218,460.227|6l| 233,603,745 o i
- !-
799,480j 91 i l,515,280i94) 1,488,096)99]^ 2,419,88l|o5
77,751,070
171,258,683
76) 76,504,698) Öl i 2 73,924,357) 82 j
29 194,312,596)931 214,304,616^7
15,455,286 47| 23,384,961 ]081 34,289,451 33]
264,465,040|ö2| 294,202,255|97; 322,518,425182
166,080,306 78 443,706,190l54| 479,286,859)86'' 524,520,282! ill 590,995,273)9 7) 657,319,1011841
5,598,267: 83, som inlevererats till statsverket först år 1928.
vid slutet av åren 1924—1927 ingår jämväl behållningen å postsparbankens reservfond, utgörande
190 —
Telegraf -
1918 |
1919 |
1920 |
......^ 1 1921 |
|||||
Debet. |
t ! |
|||||||
Ingående balans: |
'' |
f |
||||||
Tillgångar.......................................... |
139,877,768 |
2ä|l73,886,043 |
66 |
239,372,183 |
74 |
265,902,613 |
79) |
|
Inkomster: |
( |
|||||||
Telefoninkomster .............................. |
41,444,616 |
50 |
57,525,792 |
59 |
77,233,783 |
56 |
88,677,397 |
72} |
Telegrafinkomster .............................. |
10,856,740 |
70 |
12,327,332 |
86 |
12,898,567 |
57 |
10,887,011 |
491 |
Radioinkomster ................................. |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
_ |
__ |
__ |
Diverse............................................. |
— |
— |
— |
— |
- |
_ |
— |
— 1 |
Säger |
52,301,357 |
20 |
69,853,125j46 |
90,132,351 |
18 |
99,564,409 |
» |
|
Riks statsanslag till utgifter för kapi- |
||||||||
talökning....................................... |
21,950,966 |
20 |
26,665,179 |
32 |
23,311,179 |
28 |
24,071,379 |
11 |
Ökat kassaförlag.............................. |
— |
— |
— |
- |
— |
_: |
||
Utgående balans: |
i { |
|||||||
Skulder............................................. |
35,477,336} 5« |
74,298,297 |
34 |
77,517,548 |
16 |
84,591,694)o8j |
||
Summa|249,607,428 |
2 31344,702,645 |
77 |
430,333,262 |
26 |
474,130,096 |
19; |
||
Kredit. |
||||||||
Ingående balans: |
||||||||
Skulder............................................. |
23,420,027 |
87 |
35,477,336 |
58 |
74,298,297 |
34 |
77,517,548 |
16 |
Utgifter: |
||||||||
Avlöningar, pensioner och dyrtidstill- |
||||||||
lägg m. m..................................... |
29,382,488 |
70 |
46,435,754 |
39 |
50,807,553 |
97 |
46,072,471 |
4 5 |
Övriga omkostnader........................... |
14,842,323 |
17 |
22,486,152 |
46 |
28,742,278 |
45 |
29,545,386 |
06 |
Avsättning till fömvelsefonden............ |
— |
— |
||||||
Avskrivningar.................................... |
— |
4,995,713 |
34 |
|||||
Säger |
44,224,811 |
« |
68,921,906 |
85 |
79,549,832 |
42 |
80,613.570 |
85 |
Driftöverskott, att till statsverket in- |
||||||||
levereras ....................................... |
8,076,545 |
88 |
931,218 |
60 |
10,582,518 |
71 |
18,950,838|86 |
|
Minskat kassaförlag ........................ |
_ |
— |
— |
— |
— |
_ |
||
Utgående balans: |
||||||||
Tillgångar.......................................... |
173,886,0431 se 239,372,183 |
74)265,902,613 |
79 |
297,048,138| 82) |
||||
— |
Summa {249,607,428) 2 81344,702,645) 7 71430,333,262j 26 {474,130,096) 19''
1 Hiiri ingår ett belopp av kr. 7,419,279: 11. utgörande förskotterat kassaförlag, som icke
2 ;> » » ».»» 3,087,833:87, » till kassaförlag avsatta vinstme
8
Driftöverskott för år 1927, varav kr. 919,431: 94 inlevererats till statsverket först år 1928.
191
verket.
1922 |
1923 |
1924 |
1925 |
1926 |
1927 |
297,048,138)82 |
| j 817,566,266| 7 8 |
1 328,759,890 10 |
334,440,014(15 |
336,891,495 28 |
i i 350,414,757180 |
75,977,755jö5 |
i 72,893,368| 7 7 |
69,541,64l| 82 |
1 69,389,009 »2 |
72,311,861 49 |
75,015,144! so i |
9,603,735! 90 |
8,531,923)99 |
7,672,586)58 |
8,077,451)8 9 |
8,518,165)46 |
8,164,875) 16! |
- i_ |
624,068*64 |
653,183 79 |
2,033,703 si |
2,094,228j— |
3,000,372(50 |
— 1 — |
— t— |
i |
82,210(2 5 |
8,426] 25 |
300,000 - |
85,581,491|46 |
82,049,361(40 |
77,867,361164 |
79,582,374(8 7 |
82,932,681(20 |
86,480,392(82] |
! 27,511,650(99 |
20,386,360(7 9 |
I 20,627,600(68 |
i 8,211,675 5 7 |
10,501,462:17 |
8,799,725(92: |
1 |
| i |
- i- |
1 |
397,886 84 |
|
77,598,171|— |
60,986,154|47 |
j 55,097,773jl3 |
51,344,153)61 |
| 53,968,067(17 |
65,397,337;8i| |
487,739,452)26 |
480,988,143 iso |
482,352,625)55 |
473,578,218)20 |
484,691,592!6i |
511,092,213;8ö! |
84,591,694 08 |
77,598,171 j— |
2 64.073,988,84 |
55,097,773 13 |
51,344,153(61 |
53,968,067; 17; |
! 87,898,898109 |
34,633,237 47 |
! i 33,503,867; 19 |
35,025,675 j 94 |
35,861,424)59 |
1 | i ■ i 36,772,676 4 9; |
21,93.3,106 20 |
22,604,527 10 |
21,611,872 21 |
24,895,514128 |
26,491,429 81 |
23,788,283''89 ( |
— 1 — |
2,200,000) — |
2,800,000 — |
2,800,000 — |
7,000,000:—! |
|
- 1- |
- 1- |
- - |
- 1- |
- .- |
— i-i |
59,832,004! 2 a |
59,437,764| 871 57,315,739(40 |
62,721,190)22 |
65,152,853(90 |
67,560,960 88! |
|
25,749,487)16 |
: 22,611,596|63 |
20,551,622)24 |
16,861,184(65 |
17,779,827(30 |
318,919,431(94 |
- |- |
- 1- |
5,971,261 42 |
| 2,006,574; 9 7 |
i 3,992,643| 89 |
|
317,566,266 7 8 |
321,340,610(99 |
334,440,014(16 |
336,891,495; 23 |
350,414,757)80 |
366,651,110:97 |
487,739,452! 26! 480,988,143)8»! 482,352,625! f>s| 473,578,218''so! 484,691,592)«l'' 511,092,213)8*1
förut upptagits i balanseu.
del, som icke förut upptagits i balansen.
— 192 —
Statens 1
1918 |
1919 |
1920 |
1921 |
|||||
Debet. |
||||||||
Ingående balans: Tillgångar ..................................... |
782,750,604 |
25 |
941,722,961 |
65 |
1,013,023,381)98 |
1,091,762,306 |
08 |
|
Inkomster: Trafikinkomster .............................. |
254,934,891 |
39 |
297,418,575 |
11 |
341,959,230 |
11 |
252,979,709 |
90 |
Inkomster av hushyror och arrenden |
||||||||
m. m........................................... |
489,056 |
29 |
549,665 |
19 |
1,058,638 |
31 |
4,264,^88 |
94 |
Riksstatsanslag för täckande av drift- |
||||||||
förlust ....................................... |
— |
— |
11,070,939 |
50 |
— |
— |
— |
— |
Säger |
255,423,947 |
68 |
309,039,179 |
80 |
343,017,868|42 |
257,244,398 |
84 |
|
Driftförlust.................................... |
60,298,170 |
96 |
— |
— |
— |
. '' |
— |
|
Riksstatsanslag till utgifter för Verklig kapitalisering ..................... |
67,606,800 |
79,426,300 |
! 2 66,588,146 88 |
43,765,931 |
60 |
|||
Tillfällig försträckning för täckande av |
49,000,000 |
11,298,170 |
96 |
— |
— |
— |
— |
|
Säger |
116,606,800 |
90,724,470,96 |
66,588,146: ss |
43,765,931 |
60 |
|||
Utgående balans: |
||||||||
Skulder.......................................... |
73,237,814 |
62 |
53,813,804! 4 6 |
90,989,581 |
68 |
87,440,692 |
06 |
|
Summa! 1,288,317,337 |
41 |
1,395,300,416''17 |
1,513,618,978 |
96 |
1,480,213,328)58 |
|||
Kredit. Ingående balans: |
||||||||
Skulder.......................................... |
30,872,257 |
22 |
73,237,814 |
52 |
53,813,804 |
46 |
90,989,581 j 68 |
|
Utgifter: |
||||||||
Styrel sen ....................................... |
4,096,696 |
68 |
5,139,925.11 |
5,693,067 |
81 |
5,801,594)88 |
||
Gemensamma utgifter ..................... |
1 35,416,658 |
9 7 |
14,926,075 |
43 |
10,002,209 |
93 |
11,851,132 79 |
|
Linjeförvaltningarna........................ |
266,243,762 |
99 |
271,814,179 |
2 3 |
278,857,611 |
38 |
207,572,937 27 |
|
Avsättning till förnvelsefonden ........ |
9,965,000 |
— |
17,159,000 |
— |
18,882,000 |
— |
||
Säger |
315,722,118 |
64 |
1 309,039,179|so |
313,434,888 |
62 |
250,015,664|94 |
||
Driftöverskott, att till statsverket in-levereras .................................... |
- |
29,582,979 so |
7,228,733 90 |
|||||
Avskrivning ................................. |
— |
- |
— |
— |
— |
- |
— |
|
Från kapitalkontot avfört: |
||||||||
Försträckning till täckande av drift- |
||||||||
förlust enligt riksdagens beslut... |
— |
— |
40 4 7 |
25,000,000 |
— |
— |
— |
|
Värdet å försåld järnväg och rullande |
||||||||
materiel ................................ |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Säger |
— |
- |
40 |
47 |
25,000,000 |
— |
— |
— |
Aterleverering av riksstatsanslag ... |
- i |
— |
- |
- |
25,000 |
— |
4,806,700 |
— |
Utgående balans: |
||||||||
Tillgångar ................................... |
941,722,961|5S |
1,013,023,381198 |
l,091,762,306:os |
1,127,172,648 |
06 |
|||
Summa |
1,288.317,337''4i |
1,395,300,416|i7 |
1,513,618,978!96 |
1,480,213,328!5s |
1 Häri ingår krigstidstillägg för år 1917......... kr. 8,259,072: 9 9
samt krigstidshjälp för åren 1917 och 1918... » 10,262,697:7 6 18,521.770:76.
2 Härav från statsbanan Rönninge—Södertälje—Järna överlämnade vinstmedel enligt kungl. bre
den u!s 1920 .............................................................................. kr. 82,246: ss
samt värdet å den av riksgäldskontoret å exekutiv auktion inropade
Skara—Timmersdala järnväg ......................................................... s. 408,000: — 490 q^;. s8
— 193
årnvägar.
1922 |
1 i |
1923 |
1924 |
1925 |
" 192Ö |
1927 |
|||||
1,127,172,648 |
00 |
1,151,449,975 |
17 |
1,133,682,423 |
1 39 |
1,160,050,521 |
86 |
1,182,783,732 |
02 |
1,196,454,180 |
89 |
202,463,721 |
50 |
180,654,285 |
76 |
174,500,964 |
9 2 |
181,604,305 |
21 |
186,222,202 |
73 |
190,018,819 |
69 |
4,577,499 |
2 4 |
4,275,796 |
83 |
4,386,916 |
48 |
5,048,785 |
86 |
5,037,194 |
62 |
5,169,838 - |
0 C |
207,041,220 |
74 |
184,930,082 |
69 |
178,887,881 |
40 |
186,653,091 |
07 |
191,259,397 |
35 |
195,188,657 |
75 |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
|||
* 37,456,200 |
— |
4 22,962,300 |
35,923,000 |
— |
28,480,117 64 |
19,673,000 |
16,037,000 |
||||
37,456,200 |
- |
22,962,306 |
35,923,000 |
— |
28,480,117164 |
19,673,000 |
- |
16,037,000 |
|||
104,569,107 |
77 |
116,370,820 |
11 |
118,811,353 |
56 |
113,472,446 |
08 |
109,254,439 |
95 |
82,828,503 |
39 |
,476,239,176 |
57 |
1,475,713,177 |
87 |
1,467,304,658 |
35 |
1,488,656,176 |
66 |
1,502,970,569 |
32 |
1,490,508,342 |
03 |
87,440,692 |
06 |
104,569,107 |
77 |
116,370,820 |
11 |
118,811,353 |
56 |
113,472,446 |
08 |
109,254,439 |
95 |
4,466,980 |
05 |
3,705,456 |
93 |
3,338,482 |
3 7 |
3,681,631 |
84 |
3,639,918 |
29 |
3,807,736 |
02 |
10,698,438 |
20 |
11,191,591 |
53 |
12,292,994 |
7 6 |
13,992,338 |
56 |
14,247,137 |
44 |
14,033,990 |
81 |
148,175,094 |
85 |
121,309,782 |
17 |
116,309,447 |
82 |
124,126,029 |
17 |
126,585,656 |
09 |
126,859,339 |
48 |
19,425,300 |
— |
14,561,995 |
24 |
10,685,655 |
14 |
13,802,000 |
— |
13,926,400 |
— |
14,400,700 |
— |
182,765,813 |
10 |
150,768,825 |
87 |
142,626,580 |
09 |
155,601,999 |
57 |
158,399,111 |
82 |
159,101,766 |
31 |
24,275,407 |
64 |
34,161,256 |
72 |
36,261,301 |
31 |
31,051,091 |
50 |
32,860,285 |
53 |
5 36,086,891 |
4 + |
— |
- |
900,000 |
— |
— |
!_ |
— |
- |
- |
- |
- |
|
_ |
_ |
35,298,170 |
96 |
_ |
- |
_ |
|||||
— |
— |
— |
_ |
— |
408,000 |
- |
1,444,545 — |
782,180 |
_ |
||
- |
- |
35,298,170! 9 6 |
- |
- |
408,000 |
- |
1,444,545 |
1— |
782,180 |
— |
|
30,307,288! 6 0 |
16,333,S93| 16 |
11,995,434 |
98 |
- |
- |
340,000| — |
1,039,900 |
||||
,151,449,975117 |
1,133,682,423| 8 9 |
1,160,050,521 |
86 |
1,182,783,732 |
02 |
1 1,196,454,180 89 |
e 1,184,243,164 »3 |
||||
,476,239,176 |
57 |
1,475,713,177)87 |
1,467,304,658 85 |
1,488,656,176 66 |
1,502,970,569)32 |
1,490,508,342 03 |
s Härav kr. 9,764,200: — under åren 1912—1921 för dubbelspåret Bönninge—Ström lyftade medel.
4 Härav kr. 44,300: — överförda från statens vattenfallsverk jämlikt kungl. brev den ”/■> 1923.
6 Statens järnvägars driftöverskott för år 1927, varav kr. 2,486,891: -14 inlevererats till statsverket
rst år 1928.
0 Häri ingår en statens järnvägars fordran bos statsverket enligt kungl. brev den 17/s 1928 å kr.
18,841: es, till vars täckande anslag anvisats å riksstaten för budgetåret 1928—1929.
— Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. II.
Statens vatten
Debet. Ingående balans: Tillgångar .......................................... |
1918 |
1919 |
1920 |
1921 |
||||
151,362,953 |
I 69 |
181,177,654 |
97 |
224,393,326 |
24 |
265,342,697 |
67 |
|
Inkomster: |
||||||||
j Statens kanalverk .............................. |
977,174 |
84 |
1,035,935 |
41 |
1,333,433 |
51 |
1,046,292 |
29 |
[ Dito kraftverk .................................... |
9,634,130 |
07 |
12,491,807 |
91 |
15,374,062 |
6 3 |
14,936,895 |
48 |
1 Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning |
395,680 |
14 |
363,494 |
15 |
405,720 |
81 |
470,263 |
04 |
Säger |
11,006,985 |
05 |
13,891,237 |
47 |
17,113,216 |
95 |
16,453,450 |
81 |
Driftförlust: |
||||||||
j Statens kanalverk................................. |
— |
29,391 |
09 |
74,371 |
17 |
140,596 |
21 |
|
Riksstatsanslag till utgifter för |
||||||||
kapitalökning: |
||||||||
Statens kanalverk................................. |
1,700,000 |
— |
2,449,000 |
— |
2,320,000 |
— |
3,402,000 |
— |
Dito kraftverk .................................... |
12,990,000 |
_ |
19,056,760 |
— |
29,278,366 6 7 |
39,144,317 |
50 |
|
Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning |
4,712,308 |
— |
1,579,602 |
70 |
5,085,834 |
0 2 |
4,806,384 |
03 |
| Centralförrådet.................................... |
300,000 |
— |
1,000,000 |
— |
775,000 |
— |
3,025,000 |
— |
Säger |
19,702,308 |
- |
24,085,362 |
70 |
37,459,200 |
69 |
50,377,701 |
53 |
OmfÖringar: |
||||||||
Statens kanal verk................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Dito kraftverk .................................... |
— |
— |
— |
— |
148,608 |
70 |
117,554 |
65 |
Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning |
— |
— |
— |
— |
350,000 |
— |
3,020 |
— |
Säger |
— |
— |
— |
_ |
498,608 |
70 |
120.574 |
65 |
Utgående balans: |
||||||||
Skulder: |
||||||||
Vattenfallsstyrelsen........................... |
6,040,850 |
05 |
13,251,869 |
92 |
15,136,964 |
09 |
5,805,208 |
36 |
Statens kanalverk ........................... |
1,383,097 |
— |
759,882 |
47 |
884,370 |
86 |
1,118,014 |
31 |
Dito kraftverk ................................ |
2,865,544 |
28 |
11,933,471 |
62 |
13,841,430 |
41 |
7,856,469 |
11 |
Dito vattenfallsverks fastighetsförvalt- |
||||||||
ning............................................. |
2,148,289 |
81 |
1,832,892 |
11 |
3,884,107 |
24 |
743,919 |
10 |
Centralförrådet................................. |
1,279,684 |
61 |
4,399,411 |
15 |
4,248,461 |
44 |
446,296 |
38 |
Säger |
13,717,465|7 5 |
32,177,527 |
27 |
37,9H5,334|04 |
15,969,907 |
26 |
||
Summa ■ |
195,789,712 |
49 |
251,361,173 |
50 |
317,534,057 |
79 |
348,404,928 18 |
|
Kredit. |
||||||||
Ingående balans: |
||||||||
1 Skulder ............................................. |
7,560,070 |
82 |
13,717,465 |
7 5 |
32,177,52712 7 |
37,995,334|o4 |
||
Utgifter: |
! |
|||||||
! Statens kanalverk................................. |
908,582 |
81 |
1,065,326 50 |
1,407,804 |
68 |
1,186,888 |
50 |
|
Dito kraftverk ................................. |
3,989,238 |
48 |
6,328,890 9 7 |
8,944,862 |
94 |
8,751,623 |
38 |
|
; Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning |
99,289 |
25 |
204,792|18 |
279,943 |
57 |
444,669 |
73 |
|
Sägerj 4,997,110 |
54 |
7,599.009 so| 10,632,611 |
|19 |
10,383,181|61 |
1 Härav kr. 485,000: — överföring från byggnadskommissionen för dubbelspåret Könninge— Strö
195
fallsverk.
1922 |
1923 |
1924 |
1925 |
1926 |
1927 |
||||||
293,614,796 |
02 |
318,479,668 |
61 |
317,873,308 |
4 7 |
325,687,370 |
08 |
335,945,192 |
88 |
346,794,748 38 |
|
1,288,935 |
58 |
1,353,811 |
2 8 |
1,402,927 |
50 |
1,416,129 |
83 |
1,475,076 |
59 |
1,695,603 |
84 |
16,248,013 |
59 |
17,012,957 |
14 |
18,255,384 |
67 |
20,403,772 |
21 |
22,362,185 |
21 |
24,089,767 |
40 |
514,637 |
55 |
469,557 |
93 |
507,500 |
19 |
498,084 |
26 |
484,904 |
08 |
506,938 |
25 |
18,051,586 |
72 |
18,836,326 |
Sfi |
20,165,812 |
36 |
22,317,986 |
so |
24,322,165 |
88 |
26,292,309 |
49 |
| |
|||||||||||
1 3,615,000 |
1,751,000 |
1,750,000 |
400,000 |
80,000 |
|||||||
14,336,052 |
80 |
7,119,000 |
— |
6,182,888 |
— |
10,064,450 |
— |
10,049,000 |
— |
3,402,860 |
— |
1,601,358 |
09 |
155,937 |
75 |
163,600 |
— |
64,300 |
— |
— |
- |
— |
— |
1,300,000 |
— |
100,000 |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
20,852,410 |
89 |
9,125,937 |
75 |
8,096,488 |
— |
10,528,750 |
— |
10,049,000 |
— |
3,482,860 |
— |
10,000 |
1,142,977 |
67 |
647,200 |
||||||||
2,324,572 |
74 |
500,000 |
— |
2,439,391 |
94 |
7,652,105 |
55 |
15,068,930 |
67 |
— |
— |
20.000 |
— |
56,350 |
— |
— |
— |
131,960 |
75 |
— |
— |
— |
— |
2,354,572 |
74 |
556,350 |
_ |
2,439,391 |
94 |
8,927,043 |
97 |
15,716,130 |
67 |
— |
— |
13,281,703 |
66 |
4,126,715 |
29 |
3,628,614 |
39 |
3,553,138 |
09 |
3,683,432 |
37 |
4,274,615 |
61 |
283,335 |
73 |
407,027 |
88 |
622,267 |
63 |
403,811 |
88 |
762,009 |
SO |
778,952 |
51 |
11,635,091 |
93 |
13,564,895 |
02 |
14,234,662 |
99 |
15,514,562 |
31 |
17,385,955 |
48 |
20,606,427 |
93 |
319,624 |
44 |
301,720 |
32 |
160,925 |
73 |
96,187 |
67 |
143,130 |
30 |
891,197 |
06 |
25,519,755 |
76 |
18,400,358 |
|61 |
18,646,470 |
74 |
19,5H7,699 9B |
21,974,527 |
45 |
26,551,193 |
IG |
|
360,393,122 |
13 |
365,398,641 |
2 2 |
367,221,471 |
51 |
387,028,850 |
25 |
408,007,016 |
38 |
403,121,111 • |
03 |
15,969,907 |
26 |
25,519,755 |
76 |
00 i fc© CO o o T* oo T-H |
51 |
18,646,470 |
74 |
19,567,699 |
95 |
21,974,527 |
45 |
984,173 |
41 |
983,481 |
73 |
1,001,573 |
83 |
1,048,008 |
77 |
1,142,781 |
74 |
1,308,035 |
22 |
8,492,271 |
09 |
8,367,151 |
08 |
8,038,200 |
40 |
8,789,429 |
97 |
9,676,243 |
— |
10,504,077 |
89 |
346,583 |
46 |
411,735 |
42 |
455.618 |
68 |
452,284 |
97 |
402,123 |
80 |
475,306 |
32 |
9,823,027 |
y6 |
9,762,368,23 |
9,495.392 |
91 |
10,289,723 |
7l| 11,221,148| 54 |
12,287,419 |
48 |
av 1915—1916 års anslag till utvidgning av Södertälje kanal mellan Maren och Saltsjön.
196
i |
1918 |
1919 |
1920 |
1921 |
||||
Leverering till statsverket av |
||||||||
driftöverskott: |
||||||||
Statens kanalverk................................. |
209,841 |
28 |
68,592 |
03 |
— |
— |
— |
— |
Dito kraftverk ................................... |
1,630,205 |
79 |
5,381,388 |
99 |
8,723,910 |
94 |
6,165,264 |
57 |
Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning |
194,829 |
09 |
201,390 |
89 |
158,702 |
02 |
125,777 |
24 |
Säger |
2,054,876 |
L 6 |
5,651,371 |
91 |
8,882,612 |
96 |
6,291,041 |
81 |
Återleverering av riksstatsanslag: |
||||||||
Statens kanalverk................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
Dito kraftverk ................................... |
- |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
|
Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
||
Centralförrådet................................... |
— |
— |
— |
- |
- |
— |
— |
— |
Säger |
- |
- |
- |
- |
- |
— |
— |
— |
Omföringar: |
||||||||
Statens kanalverk................................. |
— |
— |
— |
_ |
_ |
3,020 |
_ |
|
350 000 |
||||||||
Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning |
— |
— |
— |
148,608 |
70 |
117,554 |
65 |
|
Centralförrådet.................................... |
— |
— |
— |
— |
-- |
— |
— |
|
Säger |
— |
— |
— |
— |
498,608! 7 0 |
120,574 |
65 |
|
Utgående balans: |
||||||||
Tillgångar: |
||||||||
Vattenfallsstyrelsen........................... |
6,040,850 |
06 |
13,251,869 |
92 |
15,136,964 |
09 |
5,805,208 |
36 |
Statens kanalverk.............................. |
32,113,268 |
60 |
33,870,462 |
04 |
36,314,950 |
43 |
39,947,573 |
88 |
Dito kraftverk ................................. |
114,049,009 |
03 |
142,955,224 |
32 |
171,645,447 |
23 |
204,942,365 |
61 |
Dito vattenfallsverks fastighetsförvalt- |
||||||||
ning............................................. |
26,994,842 |
68 |
28,216,358 |
81 |
35,521,874 |
48 |
36,973,351 |
79 |
Centralförrådet................................. |
1,979,684 |
61 |
6,099,411 |
15 |
6,723,461 |
44 |
5,946,296 |
38 |
Sägerj 181,177,854[971224,3933‘j6j2 4 ji!65,342,6H7|6 7 1293.614,79K|o i
Summa|l95,789,712|4»|251,361,173|5oj317,534,057|79|348,404,928|l8!
Statens
1918 |
1919 |
1920 |
1921 |
||||
Debet. |
1 |
||||||
Ingående balans: |
|||||||
Tillgångar (netto)................................. |
257,078,854 |
92 |
280,299,930 |
SO |
450,045,703 |
59 445,259,694 |
28 |
Inkomster: |
1 1 |
||||||
Skogsdomänerna ................................. |
61,562,441 |
02 |
49,026,577 |
12 |
54,220,819 |
66 23,171,257 |
17 |
Jordbruksdomänerna ........................... |
1,765,788 |
65 |
1,868,107 |
82 |
2,122,998 |
4o! 2,371,264 |
15 |
Förnyelsefonden för återväxtkostnader ... |
— |
— |
— |
— |
— |
— 2,918,156 |
39 |
Återbetalda pensionsmedel .................. |
1,419 |
28 |
2,083 |
85 |
2,965 |
56! 4,776 |
67 |
Riksstatsansl ag: |
|||||||
Nionde huvudtiteln........................... |
435,000 |
— |
410.000 |
847,000 |
— | 1,339,000 |
— |
|
Självkostnader å domänfondens virkes. |
|||||||
lager ............................................ |
— |
— |
4,883,913 |
48 |
7,440,068 |
12 i 9,932,406 |
16 |
Säger |
63,764,648 |
95 |
56,190,682 |
27 |
64,633,851 |
741 39,736,860 54 |
|
Driftförlust ...................................... |
— |
_ |
- |
— |
— |
-i 5,097,541 |
92 |
1 Häri ingår av driftöverskottet för år 1927, kr. 14,004,890: 06, ett belopp av kr. 4,704,890: 06
304,762 |
1 7 |
.370,329 |
55 |
401,353 |
67 |
618,121 |
06 |
382,294 |
86 |
||
13,740,352 |
25 |
7,755,742 |
50 |
7,445,806 |
06 |
10,617,184 |
2 7 |
12,914,342 |
24 |
13,880,419 |
50 |
25,593 |
81 |
168,054 |
0 9 |
57,822 |
Öl |
51,881 |
Öl |
95,799 |
29 |
32,780 |
28 |
13,765,945156 |
8,228.558 |
76 |
7,873,958 |
12 |
11,070,419 |
45 |
13,628,262 |
69 |
14,295,494 |
68 |
|
147,000 |
725,000 |
■ |
|||||||||
— |
— |
1,969,300 |
— |
2,300,000 |
— |
1,200,000 |
— |
1,000,000 |
_ |
1,000,000 |
_ |
— |
267,000 |
— |
— |
— |
450,000 |
— |
79,026 |
25 |
937,125 |
_ |
|
I - |
- |
1,075,000 |
— |
300,000 |
— |
500,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
- |
3,458,300 |
3,325,000 |
— |
2,150,000 |
- |
1,079,026 |
25 |
1,937,125 |
— |
|
20,000 |
1,137,245 |
78 |
100,000 |
||||||||
— |
— |
56,350 |
— |
— |
— |
105,307 |
40 |
_ |
_ |
_ |
|
199,572 |
74 |
— |
— |
2,439,391 |
94 |
7,684,490 |
79 |
13,226,130 |
67 |
_ |
|
2,135,000 |
— |
500,000 |
— |
— |
- |
— |
— |
2,390,000 |
— |
- |
|
2,354,572 |
74 |
556,350 |
- |
2,439,391 |
94 |
8,927,043 |
97 |
15,716,130 |
67 |
- |
- |
13,281,703 |
66 |
4,126,715 |
29 |
3,628,614 |
39 |
3,553,138 |
09 |
3,683,432 |
37 |
4,274,615 |
61 |
43,022,657 |
47 |
44,815,917 |
— |
46,087,180 |
87 |
46,241,224 |
40 |
46,860,795 |
61 |
46,963,012 |
5 9 |
219,397,004 |
22 |
227,810,220 |
87 |
237,573,646 |
99 |
256,261,952 |
43 |
282,022,876 |
24 |
287,351,478 |
76 |
38,113,303 |
26 |
37,930,455 |
31 |
35,507,927 |
78 |
27,498,877 |
46 |
14,227,644 |
16 |
14,037,437 |
57 |
4,665,000 |
— |
3,190,000 |
— |
2,890,000 |
— |
2,390,000 |
- |
— |
— |
||
318,479,668 |
61 |
317,873,308 |
47 |
325,687,370 |
0 4 |
335,945,192 |
346,794,748 |
3b |
1 352,626,544 |
62 |
|
360,393,122 |
13 |
365,398,641 |
22 |
367,221,471 |
51 |
387,028,850 |
25 |
408,007,016 |
88 |
403,121,111 |
03: |
omänverk.
1922 |
1923 |
1924 |
1925 |
1926 |
1 1927 |
||||||
457,070,307 |
48 |
441,129,036 |
15 |
429,110,953 |
42 |
424,916,510 |
24 |
423,469,418 |
70 |
428,477,331 |
64 |
27,445.610 |
38 |
28.720,836 |
26 |
26,374,832 |
67 |
27,612,067 |
Öl |
32,290,906 |
19 |
39,494,798 |
69 |
2.570,700 |
16 |
2,568,232 |
94 |
2,578,180 |
41 |
2,621,517 |
90 |
2,724,858 |
Öl |
2,812,905 |
7 b |
1,246,052 |
61 |
— |
1,688,285 |
99 |
1,812,301 |
70 |
1,802,743 |
60 |
1,836,359 |
37 |
|
— |
— |
20,224 |
12 |
12,164 |
63 |
15,145 |
64 |
— |
- |
— |
|
1,341,200 |
— |
1,310,032 |
— |
1,280,048 |
— |
938,602 |
— |
609,371 |
— |
605,013 |
— |
5,378,731 |
22 |
4,819,091 |
48 |
4,069,628 89 |
4,296,738 |
5 2 |
3,592,769 |
67 |
3,006,500 |
_ |
|
ö7,982,294 32 |
37,438,416 |
so |
36,003,140159 |
37,296,373 |
17 |
41,020,648 8 7 |
47,755,576 |
84 |
|||
- |
— |
- |
— |
— |
arav kr. 4,262,447: 06 inlevererats till statsverket under år 1928,
198 —
1918 |
1 |
1919 |
1920 |
1921 |
I |
|||
Ökat värde å domänfondens fastig-heter och inventarier: Skogsdomänerna ................................. Jordbruksdomänerna ........................... Inventarier......................................... |
311,751 |
08 — |
135,235,934 26,612,278 |
02 26 |
1,344,400 731,100 878,516 |
33 |
2,013,874 3,986,700 256,883 |
86 44 |
Säger |
311,751 |
03 |
161,848,212,28 |
2,954,016 |
33 |
6,257,458| 30 |
||
Medel till inköp av skogbärande eller |
||||||||
till skogsbörd tjänlig mark ............ |
10,563,330 |
35 |
12,758,435 |
85 |
14,184,033 |
07 |
15,047,713 |
80 |
Flottleds fonden ................................ |
_ |
— |
- |
4,647,255 |
10 |
|||
Rik sstatsanslag till utgifter för kapital-ökning ......................................... |
191,628 |
27 |
427,384 |
— |
579,689(48 |
|||
Summa |
331,718,585 |
25 |
511,288,888 |
97 |
532,244,988 |
73 |
516,626,212 |
92 |
Kredit, |
||||||||
Utgifter: |
||||||||
Styrelsen .......................................... |
485,712 |
70 |
675,967 |
16 |
600,776 |
38 |
780,916 |
89 |
Skogsdomänerna ................................. |
21,450,888 |
76 |
24,401,469 |
38 |
28,723,742 |
83 |
32,585,326 |
23 |
Jordbruksdomänerna ........................... |
202,208 |
25 |
505,046 |
85 |
1 2,486,566 |
98 |
757,044 |
26 |
Förnyelsefonden för återväxtkostnader ... |
2,214,472 |
38 |
1,218,840 |
42 |
1,503,597 |
14 |
1,597,302 |
93 |
Domänfondens virkeslager..................... |
— |
— |
— |
— |
4,883,913 |
48 |
9,113,812 |
15 |
Till täckande av föregående års driftför-lust ................................................ |
— |
- |
- |
— |
- |
_ |
_ |
_ |
Säger |
24,353.282 |
09 |
26,801,323 |
61 |
38,198,596 |
81 |
44,834,402 |
46 |
i Leverering ill statsverket av drift-\ överskott ....................................... |
17,937,007 |
82 |
23,878,531 |
42 |
25,947,484 |
39 |
||
Minskat värde å domänfondens Skogsdomänerna.................................. |
1,929,840 |
|||||||
Jordbruksdomänerna ........................... |
— |
— |
— |
— |
8,089,235 |
— |
487,600 |
— |
Inventarier.......................................... |
— |
— |
— |
— |
61,702 |
40 |
49,869 |
91 |
Säger |
— |
— |
— |
— |
10,080,777|40 |
537,469 |
91 |
|
Medel till inköp av skogbärande eller |
9,128,365 |
04 |
10,563,330 |
35 |
12,758,435 |
85 |
14,184,033 |
07 |
Flottledsf''onden ................................. |
— |
- |
— |
— |
— |
- |
||
Utgående balans: Tillgångar (netto) .............................. |
280,299,930 |
30 |
450,045,703 |
59 |
445,259,694 |
28 |
457,070,307 |
4 |
Summal331,718,585j25 511,288,888 9 7 532,244,988 73 516,626,212 9 |
Häri ingår ett belopp å kr. 2,058,270: 68, utgörande under tidigare år för mycket redovisad
Häri ingår driftöverskottet för år 1927, kr. 14,667,899: 49, som först år 1928 inleverera
— 199 —
1922 |
1923 |
! |
1924 |
1925 |
1926 |
1 1927 |
|||||
4,257,212 |
273,340 |
||||||||||
6,506,185 |
— |
1,675,100 |
— |
357,500 |
— |
— |
1,311,900 |
— |
— |
— |
|
49,974 91 |
6H,899| o 9! |
79,810 |
2 1 |
91,720 |
84 |
29,984 |
6 8 |
1,080 |
78 |
||
6,556,159|9l| |
l,74l,999|09 |
4,694,522 |
21 |
91,720 |
84 |
1,615,224 |
68 |
1,080| 7 8 |
|||
15,694,605! |
! 16,860,509m |
12,936,610 |
07 |
13,436,190 |
27 |
14,206,932 |
09 |
14,937,654 |
72 |
||
5,134,370 |
42 |
5,312,137 |
20 |
5,657,604 |
07 |
5,478,915 |
54 |
5,371,317 |
12 |
1,817,382 |
93 |
78,398 |
82 |
10,000,000 |
— |
- |
_ |
— |
— |
- |
|||
522,516,135 |
95 |
512,482,098 |
85 |
488,402,830 |
36 |
481,219,710 oe |
485,683,540 |
91 |
495,989,026 |
91 |
|
818,389 |
75 |
953,839 |
54 |
909,279 |
86 |
945,548 |
54 |
914,863 |
53 |
912,945 |
58 |
20,140,695 |
23 |
18,396,498 |
31 |
22,497,604 |
72 |
22,917,142 |
2 4 |
23,531,853 |
59 |
24,208,841 |
78 |
1,033,630 |
46 |
1,017,304 |
05 |
1,018,419 |
79 |
1,131,138 |
20 |
1,127,047 |
15 |
1,159,386 |
4 2 j |
1,634,742 |
91 |
1,700,303 |
99 |
1,061,042 |
41 |
1,130,123 |
02 |
1,317,808 |
39 |
3,213,734 |
— |
8,258,662 |
13 |
5,378,731 |
22 |
4,819,091 |
48 |
4,069,628 |
89 |
4,296,738 |
52 |
3,592,769 |
57 |
5,097,541 |
92 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
36,983,662 |
40 |
27,446,677 |
11 |
30,305,438 |
26 |
30,193,580i89 |
31,188,311 |
18 |
33,087,677| 35 |
||
10,000,000 |
34,339,355 |
40 |
9,990,539 |
69 |
5,697,702 |
33 |
7,102,792 |
28 |
| 9,832,337 j 19 |
||
14,708,469 |
756,137 |
1,017,695 |
86 |
2,557,194 |
1 54,113!— |
||||||
1 !_ — |
- |
— |
_ |
— |
_ |
707,600 |
— |
— |
232,200 |
— |
|
14,708,469 |
756,137 |
— |
1,017,695 |
86 |
3,264,794 |
— |
— |
— |
286,313!— |
||
I 1 15,047,713|ao |
15,694,605 |
16,860,509 |
11 |
12,936,610 |
07 |
13,436,190 |
27 |
[ 14,206,932jo9 |
|||
4,647,255 |
LO |
5,134,370 |
4 2 |
5,312,137 |
20 |
5,657,604 |
07 |
5,478,915| 6 4 |
5,371,317|i2 |
||
441,129,036 |
15 |
429,110,953 |
42 |
424,916,510 |
24 |
423,469,418 |
70 |
428,477,331 |
64 |
2 433,204,450 |
! 16 |
522,516,135|9ö |
512,482,0981 s 6 |
488,402,830 36 |
481.219,7!Oloe |
485,683,540| 9lj 495,989,026 91 |
inkomster av jordbruksdomänerna.
till statsverket.
200 —
Statens utarrenderade
I |
n |
k o m s |
t |
e r |
||
Arrende- |
Diverse |
|||||
medel |
inkomster |
Summa |
||||
Stockholms län....................... |
162,308 |
53 |
1,554 |
40 |
163,862 |
93 |
Uppsala » ........................ |
90.177 |
8,349 |
15 |
98,526 |
15 |
|
Södermanlands » ........................ |
142,257 |
40 |
32,588 |
24 |
174,845 |
64 |
Östergötlands » ........................ |
281,448 |
25 |
24,901 |
22 |
306,349 |
47 |
Jönköpings » ........................ |
97,892 |
60 |
44,252 |
78 |
142,145 |
28 |
Kronobergs » ........................ |
26,575 |
— |
771 |
49 |
27,346 |
49 |
Kalmar » ...................... |
132,411 |
51 |
31,442 |
66 |
163,854 |
17 |
Gotlands » ........................ |
9,071 |
— |
10 |
— |
9,081 |
— |
Blekinge » ........................ |
22,820 |
53 |
27 |
29 |
22,847 |
82 |
Kristianstads » ........................ |
208j 164 |
33 |
2,714 |
62 |
210,878 |
95 |
Malmöhus » ....................... |
561,122 |
79 |
2,316 |
67 |
563,439 |
46 |
Hallands » ........................ |
57,529 |
31 |
2,916 |
0 2 |
60,445 |
33 |
Göteborgs och Bohus » ........................ |
113,930 |
77 |
6,276 |
45 |
120,207 |
22 |
Alvsborgs » ........................ |
81,278 |
— |
14,187 |
34 |
95,465 |
34 |
Skaraborgs » ........................ |
321,088 |
67 |
40,376 |
12 |
361,464 |
79 |
Värmlands » ........................ |
37,715 |
53 |
— |
37,715 |
58 |
|
Örebro » ...................... |
98,690 |
32 |
3,471 |
— |
102,161 |
32 |
Västmanlands » ....................... |
119,718 |
26 |
2,964 |
01 |
122,682 |
2 7 |
Kopparbergs » ........................ |
3,695 |
— |
— |
3,695 |
— |
|
Gävleborgs » ........................ |
3,342 |
18 |
— |
3,342 |
18 |
|
Västernorrlands » ........................ |
400 |
— |
— |
400 |
— |
|
Jämtlands ........................ |
1,615 |
— |
2,169 |
58 |
3,784 |
58 |
Västerbottens » ....................... |
4,205 |
— |
— |
4,205 |
||
Norrbottens » ........................ |
15,103 |
— |
-■ |
15,103 |
— |
|
Summa |
2,592,559 |
88 |
221,289 |
04 |
2,813,848 |
92 |
Statens reproduk -
Debet. |
1926—1927 | |
1927 — 1928i |
|
Ingående balans: |
|||
Tillgångar............................................................................ |
252,915 |
28 |
302,303| 5 81 |
Inkomster: |
|||
Inkomster av litografiska avdelningen ....................................... |
151,865 |
47 |
183,014117 |
» » typografiska * ....................................... |
131,816 |
99 |
136,448142 |
» » pappers- » ....................................... |
5,911 |
40 |
3,360 54 |
> » blankett- » ...................................... |
8,388 |
83 |
7,578 87 |
Ränta å av riksgäldskontoret förvaltade medel........................... |
1,187 |
08 |
|
Säger |
299,169 |
77 |
332,02218 7 |
Riksstatsanslag till utgifter för kapitalökning...................... |
— |
_ |
37,400| — |
Utgående balans: |
|||
Skulder ................................................................................. |
49,388 |
30 |
70,400 56| |
Summa |
601.473 |
35 |
742,127! —: |
Räkenskapsåret = 1 juli—30 juni.
201
jordbruksdomäner.
u |
t g i f t |
r |
Överskott eller underskott |
||||||||
Avkort- ningar |
Avlöning åt |
Resekostnader |
Övriga kostnader |
S u in m a |
-) |
||||||
22,779 |
19 |
6.279 |
1,561 |
66 |
40,761 |
41 |
71,381 |
25 |
92,481 |
68 |
|
34,453 |
30 |
— |
— |
1,753 |
33 |
15,623 |
04 |
51,829 |
67 |
46,696 |
48 |
24,027 |
67 |
5,265 |
1,496 |
10 |
48,578 |
88 |
79,367 |
05 |
95,478 |
59 |
|
50,448 |
94 |
6,072 |
— |
4,925 |
19 |
33,729 |
53 |
95,175 |
66 |
211,173 |
81 |
14,324 |
20 |
7,133 |
5,458 |
29 |
18,802 |
27 |
45,717 |
76 |
96,427 |
52 |
|
1,581 |
76 |
— |
— |
_ |
4,229 |
90 |
5,811 |
66 |
21,534 |
84 |
|
37,436 |
C9 |
4,384 |
— |
1,933 |
— |
36,388 |
48 |
80,142 |
17 |
83,712 |
—: |
6,000 |
— |
— |
— |
721 |
73 |
1,332 |
78 |
8,054 |
51 |
1,026 |
49 |
850 |
— |
— |
— |
23 |
78 |
996 |
34 |
1,870 |
12 |
20,977 |
70 |
55,653 |
47 |
5,752 |
— |
1,877 |
85 |
23,688 |
72 |
86,972 |
04 |
123,906 |
91 |
102,094 |
73 |
6,192 |
— |
5,721 |
07 |
57,180 |
40 |
171,188 |
2 0 |
392,251 |
26 |
12,210 |
— |
1,212 |
_ |
— |
— |
6,286 |
76 |
19,708 |
76 |
40,736 |
57 |
28,865 |
18 |
4,860 |
_ |
3,810 |
12 |
29,915 |
95 |
67,451 |
25 |
52,755 |
97 |
14,398 |
59 |
5,692 |
— |
3,679 |
2 0 |
16,034 |
83 |
39,804 |
62 |
55,660 |
72 |
82,039 |
27 |
6,252 |
— |
10,209 |
87 |
71,595 |
19 |
170,096 |
38 |
191,368 |
46 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
27,297 |
78 |
27,297 |
78 |
10,417 |
75 |
13,636 |
56 |
4,227 |
— |
1,090 |
86 |
16,855 |
53 |
35,809 |
95 |
66,351 |
37 |
53,786 |
57 |
5,120 |
— |
2,615 |
79 |
26,492 |
70 |
88,015 |
06 |
34,667 |
21 |
— |
— |
— |
— |
294 |
— |
2,549 |
91 |
2,843 |
91 |
851 |
09 |
1,592 |
18 |
— |
— |
540 |
93 |
1,917 |
69 |
4.050 |
80 |
: 708 |
62 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
44 |
3 |
44 |
396 |
56 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,029 |
57 |
2,029 |
öl |
1,755 |
01 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
246 |
94 |
246 |
94 |
3,958 |
06 |
— |
— |
- |
— |
— |
5,461 |
07 |
5,461 |
07 |
9,641 |
93 |
|
556,178 |
19 |
68,440 |
47,712 |
76 |
487,998 |
61 |
1,160,329 |
56 |
1,653,519 |
36 |
|
Avgår: Andel i |
kostnader för domänstyrelsen |
219,641 |
29 |
||||||||
Återstående överskott |
1,433,878 |
07 |
tionsanstalt.1
1926—1927 |
1927—1928 |
|||
Kredit. |
||||
Ingående balans: |
49,388 164,981 |
|||
__ |
30 |
|||
Utgifter : Avlöningar............................................................................. |
148,724 |
26 |
72 |
|
Övriga omkostnader ............................................................... |
122,891 |
14 |
133,189 |
2 2 |
Avsättning till fömyelsefonden ............................................. |
10,000 |
- |
9,542 |
79 |
Säger |
281,615 |
40 |
307,713 |
7B |
Driftöverskott att till statsverket inlevereras........................... |
17,554 |
37 |
2 24,309 |
14 |
Utgående balans: Tillgångar.............................................................................. |
302,303''58 _______ _________ |
360,715 |
83 |
|
Summa |
601,473|35 |
742,127 |
— |
5 Driftöverskott för budgetåret 1927—1928, varav kr. 14,309:14 inlevererats till statsverket
först under budgetåret 1928—1929.
202
Statsverkets inkomster
Revisorerna, som på grund av stadgandet i 16 § i gällande instruktion hava att upprätta
året 1927—1928 samt mellan de i riksstaten uppförda anslagen och utgifterna å dessa under
rättade budgetredovisningen för meranämnda budgetår grundade tabeller.
Inkomster |
Utgifter |
Behållen inkomst |
I riksstaten |
|||||
Statsverkets inkomster: Egentliga statsinkomster ......... |
593,081,096 |
21 |
22,677,735 |
99 |
570,403,360 |
22 |
537,726,325 |
|
Inkomster av statens produktiva |
120,727,624 |
28 |
120,727,624 |
28 |
114,301,050 |
|||
Andel i riksbankens vinst ........ |
16,200,000 |
— |
— |
— |
16,200,000 |
— |
16,200,000 |
— |
I anspråk tagna kapitaltillgångar |
4,879,690 |
32 |
— |
— |
4,879,690 |
32 |
4,917,636 |
— |
Lånemedel ............................. |
37.582,189 |
39 |
— |
— |
37,582,189 |
39 |
37,582,189 |
— |
Summa!772,470,600 |
20 |
22,677,735 99 |
749,792,864121! 710,727,200 |
— |
Statsverkets utgifter: Verkliga utgifter ............................. Utgifter för kapitalökning .................. |
Tillgång |
|||||
Anvisat på |
Reservation den l/ 7 1927 |
Inkomster Från andra |
för anslaget j Särskilda t |
|||
1 641,683,638 -69,043,5621— |
71,083,407165 78,581,208|95 |
9,726,861 10,127,801 |
66 25 |
81,195,853 1,060,000 |
3 7 j |
|
Summa |
710,727,20o|— |
149,664,616! so |
19,854,662 |
91 |
82,255,853 |
2 71 |
203
och utgifter.
tabeller till jämförelse mellan statsinkomsternas beräknade och influtna belopp under budgetsamma
budgetår, få i sådant avseende avgiva följande på den av riksräkenskapsverket upp
-
__
j Andra inkomst- I
I titlar eller utgiftsanslag
-
Underskott, som ersatts av:
ICassafonden
Summa
Överskott, som tillförts:
Andra inkomsttitlar
eller utgiftsanslag
-
ICassafonden
Summa
5,642,813
8,831
671,398
so 1,708,129
4,118,416
59 29,114
52
7,350,943i28
4,118,416
09 37,945
— 671,398
11,767,289
529 430
671,398 oi
28,260,689
10,015,560
40,027.978
10,544,990
— !— 671,398 9i
6,323,044 oi1 5,855,659
99
12,178,704] —
12,968,118 47! 38,276,249] 7 41 51,244,368]2l
Disposition |
Merutgift, |
Besparing, |
|||||||
Summa |
Utgifter för anslaget |
Reservation |
Summa |
||||||
Direkta utgifter |
Till andra |
||||||||
803,689,760 58 |
735,156,212 86,929,335 |
53 07 |
1 10,800,273] to |
77,315,095194 |
1 823,271,581J57 |
■27,181,017 |
44 |
7,599,196 51,626 |
1 8 ^ 1 00 qv_ |
962,502,332| 7 8 |
id 00 q of Öl 00 |
6o|32,733,919|bo |
127,213,059| 8 9 |
982,032,526199 |
27,181,017 |
44 |
7,650,823 |
28 |
— 204
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga
m. m.
Med ledning av vederbörande räkenskaper samt från vissa ämbetsmyndigheter lämnade uppgifter
hava revisorerna låtit upprätta nedanstående tabell över kostnader för kommittéer och
utredningar genom sakkunniga m. m., vilka bestritts från vederbörande huvudtitlars anslag för
ifrågavarande ändamål samt till extra utgifter och tryckningskostnader.
U |
bet |
a |
i t |
||||
Kungl. |
A) Kommittéer och utredning-ar |
före revisionsåret |
under revisionsåret |
Totalkostnad |
|||
i |
2 |
3 |
|||||
1 |
|||||||
avslutats eller förklarats vilande. |
|||||||
Justitiedepartementet. |
|||||||
1925 s0/i |
\ Sakkunniga i fråga om vissa ändringar i straff- |
! |
|||||
lagstiftningen för krigsmakten in. m. (1925 |
32,289 |
94 |
489 |
32,778 |
94 |
||
1 1925 72 |
Dito i fråga om rätt till utträde ur svenska |
||||||
kyrkan in. m. (religionsfrihetssakkunniga) |
46,020 |
94 |
8,321 |
60 |
54,342 |
54 |
|
1925 72 |
Dito i fråga om revision av gällande lagstift- |
||||||
ning rörande stadsplan och tomtindelning |
|||||||
57.943 |
94 |
42,714 |
04 |
100,657 |
|||
1925 ’/s |
Sakkunnig för utredning av vissa internatio- |
||||||
nella sjörättsfrågor................................. |
29,428 |
35 |
7,382 |
50 |
36,810 |
85 |
|
1926 s7- |
Sakkunniga angående hovrätternas löneför- |
||||||
24,804 |
75 |
5,894 |
71 |
30,699 |
46 |
||
1926 27io |
Dito för utredning angående ändrade grunder |
||||||
för val och valbarhet till riksdagens första |
|||||||
3,524 |
55 |
6,640 |
36 |
10,165 |
41 |
||
1926 I7/i2 |
Revisionssekreteraren G. W. Masreliez för |
||||||
biträde med vissa utredningar ............... |
5,685 |
75 |
5,087 |
70 |
10,773 |
45 |
|
1927 ll/i |
Ersättning för deltagande i sjörättskonferens |
||||||
i Oslo ............................................. |
574 |
566 |
1,141 |
2 3 |
|||
1927 74 |
Professor Th. Engströmer för vissa utred- |
||||||
ningsuppdrag .................................... |
1,845 |
25 |
1,845 |
||||
1927 *76 |
Hovrättsrådet T. Liljestrand för biträde vid |
||||||
vissa utredningsuppdrag............... |
1,775 |
42 |
6,157 |
7,932 |
42 |
||
I 1927 27s |
T. f. revisionssekreteraren T. Petersson för |
||||||
biträde vid handläggning av betänkande |
2,436 |
2,436 |
|||||
1927 ”/« |
Hovrättsrådet H. Elliot för utarbetande av |
||||||
vissa straffbestämmelser rörande flygvapnet |
_ j |
_ |
100 |
_ |
100 |
_ |
|
1927 2/s |
Revisionssekreteraren S. Dahlqvist för biträde |
||||||
vid lagstiftning angående handeln med ut-sädesvaror ..................................... |
2,076 |
19 |
2,076 |
19 |
|||
1927 m/8 |
Utredning angående tryggande av vissa i en- |
||||||
skild tjänst anställda personers pensions-rätt........................................ |
1,724 |
1 7 OA |
|||||
1927 2/s |
Sakkunniga för utredning rörande Sveriges |
||||||
deltagande i en internationell konferens för |
_ 1 |
-! |
6,805 |
95 |
6,805 |
95 |
- 205 —
1 |
2 |
3 |
|||||
1927 80/io |
Sakkunniga rörande skadeförsäkringsskyldig- |
1 |
|||||
het för ägare av motorfordon (automobil- |
|||||||
försäkringssakkunniga).......................... |
— |
— |
10,263 |
in |
10,263 |
13, |
|
1927 u/n |
Dito för deltagande i överläggning angående |
||||||
viss lagstiftningsfråga ........................... |
— |
— |
600 |
65 |
600 |
55, |
|
1927 u/u |
Uppvärmningskostnader för krigslagstiftnings- |
1 |
|||||
sakkunnigas lokaler .............................. |
— |
— |
64 |
05 |
64 |
05 |
|
1927 “/i, |
Presidenten A. Östergren för biträde vid be- |
||||||
handling av frågor rörande jordregister och |
|||||||
fastighetsregister ................................. |
— |
— |
1,500 |
— |
1,500 |
— |
|
1927 16/i, |
Generaldirektören G. Grefbergför biträde vid |
||||||
behandling av frågor rörande fastighets- |
|||||||
register för stad.............. ..................... |
— |
— |
1,500 |
_ |
1,500 |
— |
|
1927 18/i2 |
Häradshövdingen A. Bagge för deltagande i |
||||||
vissa internationella konferenser ............ |
— |
— |
1,392 |
10 |
1,392 |
10 |
|
1927 so/ia |
Borgmästaren G. Bissmark för utredning an- |
||||||
gående ändrade lagbestämmelser rörande |
|||||||
fastighets befriande från ansvar för inteck- |
|||||||
ningar ................................................ |
— |
— |
500 |
— |
500 |
— |
|
1928 ''0/2 |
Hovrättsrådet Hj. Himmelstrand för biträde |
||||||
i fråga om viss ändring i lagen om rätt till |
|||||||
verk av bildande konst ....................... |
_ |
— |
600 |
48 |
600 |
48 |
|
1928 °/3 |
Professorn A. Brusevitz för biträde vid viss |
||||||
utredning............................................. |
— |
— |
300 |
— |
300 |
— |
|
1928 le/3 |
Professorn B. Malmgren för biträde vid ut- |
||||||
arbetande av viss proposition ............... |
— |
— |
700 |
— |
700 |
— |
|
1928 4 ’s |
T. f. revisionssekreteraren T. Liljestrand för |
||||||
biträde inom justitiedepartementet vid pro- |
|||||||
cesskommissionens arbete .................... |
— |
— |
994 |
36 |
994 |
36 |
|
1928 8/e |
Renskrivningskostnader för vissa sakkunniga |
||||||
inom justitiedepartementet ................... |
— |
— |
1,424 |
38 |
1,424 |
38 |
|
1928 14/g |
Professorn Th. Engströmer för resa till luft- |
||||||
trafikkonferens i Paris ... . ..................... |
— |
— |
931 |
10 |
931 |
10 |
|
Säger för justitiedepartementet |
202,048 |
41 |
119,011 |
41 |
321,059 |
82 |
|
Utrikesdepartementet. |
|||||||
1925 "/io |
Sakkunniga i fråga om ändring av konven- |
||||||
tionen med Norge den 26 oktober 1905 |
|||||||
angående gemensamma sjöar och vatten- |
|||||||
drag ................................................... |
12,625 |
07 |
2,917 |
11 |
15,542 |
L8 |
|
1926 8/i |
Svenska delegationen vid handelstraktatför- |
||||||
handlingar med Tyskland ..................... |
22,981 |
05 |
— |
22,981 |
05 |
||
1927 |
Sveriges ombud vid Nationernas förbunds |
||||||
opiumkommittés sammanträde i Genéve... |
— |
— |
1,121 |
69 |
1,121 |
69 |
|
1927 ”/» |
Sveriges ombud i en av Nationernas förbund |
||||||
sammankallad konferens rörande upphä- |
|||||||
vande av import- och exportförbud......... |
— |
— |
2,729 |
13 |
2,729 |
13 |
|
1927 ,8/9 |
Kostnader i anledning av förhandlingar om |
||||||
revision av 1914 års fattigvårdskonvention |
— |
— |
1,590 |
1,590 |
— |
||
1927 7/10 |
Sakkunniga för utredning angående vissa |
||||||
ändringar i fråga om utrikesförvaltningens |
|||||||
organisation....................................... |
— |
— |
4,850 |
58 |
4,850 |
58 |
|
1927 4/n |
Professorn G. Cassel för vissa förarbeten av- |
||||||
seende den internationella ekonomiska kon- |
|||||||
ferensen i Genéve 1927 ...................... |
— |
— |
2,000 |
2,000 |
_ |
||
1927 ll/n |
Förste legationssekreteraren C. Westring för |
||||||
deltagande i den internationella Oderkom- |
|||||||
missionens sammanträde i Strassburg...... |
— |
— |
537 |
27, |
537 |
27 |
|
1927 l8/n |
Sveriges ombud vid 6:e sammanträdet av |
||||||
konferens för internationell privaträtt . ... |
— |
— |
5,612 |
«G |
5,612 |
66 |
|
Säger för utrikesdepartementet! |
35,606 |
12 |
21,358 |
44 |
56,964|5«| |
206 —
1925 26/o
1925 4/i*
1926 50/«
1926 ''/«
1926 30/d
1926 >9/io
1927 V<
1927 *•/.
1927 18/e
1927 lh
| 1927 18/s
1927 2/»
1928 31/b
| 1923 8/e
1923 8/e
1924 *®/e
1924 w/u>
1925 28/e
1926 3/<
1926 16/4
1926 23/u
1 Härav
1 |
2 |
3 |
|||
37,222 |
35 |
930 |
20 |
38,152 |
55 |
436 |
10 |
3,978 |
25 |
4,414 |
35 |
1,776 |
95 |
1,000 |
05 |
2,777 |
— |
20,017 |
25 |
6,384 |
31 |
26,401 |
56 |
2,085 |
90 |
120 |
- |
2,205 |
90 |
11,745 |
30 |
19,273 |
01 |
31,018 |
31 |
— |
— |
884 |
- |
884 |
— |
— |
— |
3,138 |
— |
3,138 |
— |
— |
— |
10,864 |
59 |
10,864 |
59 |
— |
— |
1,077 |
— |
1,077 |
|
— |
— |
903 |
— |
903 |
|
— |
— |
4,044 |
14 |
4,044 |
14 |
— |
— |
594 |
— |
594 |
— |
73,283 |
86 |
53,190 |
55 |
126,474 |
40 |
964 |
30 |
— |
— |
964 |
30 |
34 |
30 |
— |
34 |
30 |
|
9,710 |
- |
1 5,769 |
30 |
15,479 |
30 |
15,215 |
55 |
6,198 |
21,413 |
55 |
|
1,943 |
41 |
2 1,899 |
73 |
3,843 |
14 |
45,306 |
94 |
34,842 |
03 |
80,148 |
97 |
5,653 |
10 |
15,027 |
2 3 |
20,680 |
33 |
— |
— |
2,236 |
64 |
2,236 |
64 |
Försvarsdepartementet.
Sakkunniga för utarbetande av förslag till
nytt exercisreglemente för infanteriet......
Dito för omarbetning av exercisreglementena
för trängtrupperna.................................
Dito för utredning i fråga om skeppsgossekårens
blivande förläggningsort ............
Dito för verkställande av utredning rörande
vissa med övergången till den nya försvarsorganisationen
sammanhängande frågor
Sakkunnig för utarbetande av förslag till
nytt hästhållningsreglemente för armén ...
1926 års beredning rörande den militära
centrala förvaltningens organisation.........
Sakkunniga för omarbetning av förslag rörande
den ekonomiska försvarsberedskaps
organisationen.
.....................................
Dito för prövning av ansökningar rörande
uppskov med och frikallelse från inställelse
till tjänstgöring vid mobilisering för vissa
värnpliktiga....................................
Dito för utredning i fråga om l:a och 2:a
flvgkårernas förläggning..................
Gratifikation åt två officerare för biträde
med utarbetande av fältutrustningslistor
för kavalleriet....................................
Sakkunniga för avgivande av förslag till be
stämmelser angående behörighet att föra
civila luftfartyg (se jämväl kommunikationsdepartementet).
..................................
Utredning av fråga rörande fanor och stan
dar vid vissa truppförband....................
Sakkunniga för avgivande av yttrande över
framställning rörande inhemsk flygmaskintillverkning
m. m.......................
Säger för försvarsdepartementet
Socialdepartementet.
Utarbetande av förslag till utvidgning av
Piteå hospital och asyl .................
Dito dito till en specialanstalt vid Strängnäs
ningar om kommunalstyrelse ;
i stad m. m......................
, landet och
(tandvårdssakkunniga)
den 2S/6 1886 angående anställande av kom
missionärer hos statsdepartement m. fl.
myndigheter .............................
1926 års arbetslöshetssakkunniga........
sakkunniga)...............................
f. revisionssekreteraren P. H. I
för biträde vid vissa utredningar
kr. 2,979: 30 från femte huvudtitelns anslag till tryckningskostnader.
» 489: 14 » » » » » »
— 207 —
1926 ao/i* 1927 n/i 1927 ,7/6 1927 2,/o 1927 s/7 1927 1j/t 1926 27» 1927 77 1927 7, 1927 ,0/7 \ 1928 7i / 1 1927 13/8 |
Revisionssekreteraren A. Lindhagen för ut-redning rörande kollektivavtal m. in....... Utredning angående sjuksköterskors special-utbildning i barnsjukvård m. m............. Viss statistisk utredning inom kommerskolle-gium ................................................ Biträden vid behandling av frågor rörande Borgmästaren H. Rissler för viss utredning i Juris doktorn K. S. Matz för studier angående |
1 |
2 |
8 |
|||
- _ _ |
__ |
3,000 630 1,514 700 150 1,168 |
55 82 15 |
3,000 630 1,514 700 150 1,168 |
55 82 15 |
||
Säger för socialdepartementet Kommunikationsdepartementet. Sakkunniga rörande ändamålsenligt ordnande Utredning rörande den statens samt enskilda transporter ....................................... Dito rörande subventionsbelopp till A.-B. Dito av vissa frågor rörande ändrad organisa-tion av väg- och vattenbyggnads väsen det |
78,827 |
so |
73,136 |
45 |
151,964 |
05 |
|
11,529 |
87 |
7,254 350 425 1 5,834 903 |
62 25 |
18.784 350 425 5,834 903 |
49 25 - |
||
Säger för kommunikationsdepartementet |
11,529 |
87 |
14,766,87 |
26,296 |
74 |
||
Finansdepartementet. |
|||||||
1924 21/s |
1924 års bankkommitté ........................ |
25,476 |
S 2 |
4,349 |
46 |
29,826 |
28 |
1925 275 |
Sakkunnig vid beredning av fråga om ny |
||||||
17,067 |
92 |
3,725 |
20,793 |
||||
1926 7» |
Sakkunniga för överarbetning av uppgjort |
||||||
förslag till civil tjänstepensionslag (1926 års |
|||||||
pensionsutredning)................................ |
23.788 |
49 |
20,013 |
91 |
43,802 |
40 |
|
1927 !8/8 |
Utredning rörande avveckling av aktiebolaget |
||||||
Kreditkassans av år 1922 engagement...... |
— |
- |
1,917 |
15 |
1,917 |
15 |
|
Säger för finansdepartementet |
66,333 |
23 |
30,006 |
3b |
96,339 |
61 |
|
Ecklesiastikdepartementet. |
|||||||
1925 ”/b |
Sakkunnig i fråga om vissa ecklesiastika |
||||||
jordfrågor............................................. |
8,667 |
35 |
— |
— |
8,667 |
35 |
|
1925 18/o |
Sakkunniga i fråga om gallring av verifika- |
||||||
tionerna till landskontorens kassaredogörel- |
|||||||
ser................................................... |
16,252 |
28 |
— |
— |
16,252 |
28 |
|
1926 18/o |
Sakkunnig för avgivande av förslag till änd- |
||||||
ringar i universitetsstatutema m. fl. stadgar |
|||||||
rörande det akademiska befordringsväsendet |
— |
— |
528 |
_ |
528 |
_ |
|
1927 s/7 |
Borgmästaren H Rissler för viss utredning |
||||||
i indelningsärende (se jämväl socialdeparte- |
|||||||
mentet)............................................... |
— |
— |
150 |
- |
150 |
- |
1 Härav kr. 100: — från sjätte huvudtitelns anslag till extra utgifter.
— 208 —
1 |
2 |
| |
3 |
||||
1927 11!/- |
Sakkunnig för utredning av fråga angående |
||||||
lönereglering för befattningshavare vid de |
3,631 |
24 |
3,631 |
24 |
|||
1927 12/: |
Sakkunniga för utredning rörande professur |
||||||
i flygteknik vid tekniska högskolan......... |
— |
— |
6,747 |
11 |
6,747 |
11 |
|
1927 2!/io |
Sakkunnig för utredning angående disposition |
||||||
av skogsavkastningen vid boställen, an-slagna till klockare och lärare vid de all-männa läroverken .............................. |
- |
_ |
4,335 |
29 |
4,335 |
29 |
|
Säger för ecklesiastikdepartementet |
24,919je» |
15,391 |
64 |
40,311 |
27 |
||
Jordbruksdepartementet. |
|||||||
1925 el« |
Sakkunniga rörande kolonisation å mark i |
||||||
enskild ägo (1925 års kolonisationssak-kunniga) ............................................ |
23,632 |
24 |
1 5,531 |
29,163 |
24 |
||
1925 e/e |
Dito för utredning av frågor rörande upp- |
||||||
1926 ,5/e |
låtelse av skogstorp och odlingslägenheter |
8,221 |
68 |
— |
8,221 |
68 |
|
fasta jord bni ksförsöksgärdar ................. |
1,333 |
65 |
1,333 |
65 |
|||
1926 12/u |
Sakkunniga vid behandling av skogslagstift- |
||||||
9,340 |
64 |
2,420 |
27 |
11,760 |
91 |
||
Säger för jordbruksdepartementet |
42,528 |
16 |
7,951 |
27 |
50,479 |
48 |
|
Handelsdepartementet. |
* |
||||||
1927 J,/6 |
Sakkunniga angående ny författning rörande |
||||||
explosiva varor .................................. |
1,800 |
500 |
- |
2,300 |
— |
||
1928 n/6 |
Visst utredningsarbete rörande svenska under- |
||||||
såtars tillgodohavanden i Ryssland ......... |
— |
- |
1,320 |
_ |
1,320 |
||
Säger för handelsdepartementet |
1,800 |
— |
1,820 |
— |
3,620 |
— |
|
Summa |
536,876 |
87 |
336,033 |
Öl |
873,509 |
88 |
|
B) Kommittéer och utredningar |
|||||||
drag fortfar. |
|||||||
Justitiedepartementet. |
|||||||
1909 19/s |
Sakkunnig för revision av strafflagen......... Dito för biträde vid behandlingen av frågor |
177,822 |
28 |
8,735 |
95 |
186,558 |
28 |
rörande deltagande från svensk sida uti |
14,879 |
50 |
1,359 |
16,238 |
50 |
||
1924 28 /11 |
Sakkunniga för utredning av vissa frågor på strafflagstiftningens område .................. Häradshövdingen K. J. D. Schlyter för biträde |
8,274 |
92 |
— |
- |
8,274 |
92 |
1926 3»/t |
|||||||
vid utredning av vissa processlagstiftnings-frågor ................................................ |
5,218 |
7 5 |
2,357 |
50 |
7,576 |
2 5 |
|
1926 33/o |
Sakkunnig för verkställande av utredning och |
||||||
avgivande av förslag rörande utländsk civil-doms rättskraft och exigibilitet.............. |
2,970 |
4,290 |
7,260 |
||||
1927 8/< |
Hovrättsrådet N. Yult von Steyern för bi- |
||||||
3,379 |
17 |
13,800 |
52 |
17,179 |
69 |
||
1927 s/4 |
Sakkunniga för processreformens ekonomiska |
||||||
förberedande ....................................... |
2,280 |
2 2 |
7,701 |
41 |
9,981 |
C 31 |
1 Härav kr. 3,154: 4 5 från nionde huvudtitelns anslag till tryckningskostnader.
- 209 —
1 |
2 |
8 |
|||
12,261 |
- |
12,268 |
— |
||
— |
12,609 |
78 |
12,609 |
73 |
|
1,278 |
— |
1,278 |
|||
— |
9,459 |
32 |
9,459 |
82 |
|
— |
— |
8,301 |
50 |
8,301 |
50 |
— |
— |
1,265 |
— |
1,265 |
— |
— |
— |
2,224 |
54 |
2,224 |
54 |
— |
— |
3,579 |
2 9 |
3,579 |
29 |
— |
— |
6,468 |
— |
6,468 |
— |
— |
— |
948 |
76 |
948 |
75 |
— |
— |
90 |
— |
90 |
- |
_ |
_ |
1,277 |
1,277 |
||
— |
— |
2,371 |
50 |
2,371 |
50 |
— |
3,879 |
— |
3,879 |
- |
|
— |
2,484 |
— |
2,484 |
— |
|
214.824 |
S4 |
106,748 |
01| |
321,572 |
85 |
58,455 |
78 |
6,385 |
86 |
64,841 |
64 |
58,947 |
96 |
16,226 |
75 |
75,174 |
71 |
9,424 |
18 |
3,274 |
60 |
12,698 |
78 |
38,709 |
71 |
1,816 |
~ | |
40,525 |
71 |
8,133 |
— |
11,232 |
20 |
19,365 |
20 |
1,896 |
— |
6,582 |
50 |
8,478 |
50 |
— |
— |
7,439 |
60 |
7,439 |
60 |
— |
— |
7,113 |
20 |
7,113 |
20 |
— |
2,182 |
2,182 |
-- |
||
— |
3,957 |
65 |
3,957 |
65 |
|
— |
— |
3,608 |
40 |
3,608 |
40 |
— |
— |
1,309 |
1,309 |
||
175,566 S8| |
71,127| 7 6 [ |
246,694| 8 9 |
1927 la/7
1927 »/«
1927 u/»
1927 a3/9
1927 s/io
1927 /a
1927 a/is
1928 4/i
1928 18/i
1928 13/i
1928 e/2
1928 a/3
1928 a6/3
1928 S1/s
I 1928 sl/s
1919 19/2
;
1922 a/e
1925 30/i
1925 18/e
1926 16/7
1927 u/2
1927 18/s
1927 aa/io
1927 a/J2
1928 13/i
1928 a/8
1928 a/s
■vissa utredningsuppdrag
rörande stängselskyldighet .
Sakkunniga för deltagande i
vissa grundlags- och vallagst
T. f. revisionssekreteraren P. v<
för vissa utredningsuppdrag
terande själva varan .
akkunniga för behan<
rörande ändring i
stiftning .............
fällande flottningslag -
frågor ..............................................
T. f. revisionssekreteraren T. Petersson f<
vissa uppdrag.....................................
Bostadsföreningssakkunniga ...................
Grrundlagstiftningssakkunniga...................
Sakkunniga angående stängselskyldighet
fråga om järnvägs område ..................
utredning angående lagstiftning om utbryt
ning av vissa servitut .........................
Agogränssakkunniga................................
Revisionssekreteraren M. Bhrenborg för vissa
utredningar ....................................
dito dito
Försvarsdepartementet.
Riks värderingsnämnden och lokala värderings
nämnderna rörande rekvisitioner för krigsmaktens
behov ...............................
Marinreglementssakkunniga......................
Sakkunniga för omarbetning och komplette
ring av vissa krigsförvaltningsreglementen
Flottans organisationssakkunniga.........
Sakkunniga för utarbetande av fältutrust
ningslistor
för infanteriet ...............
Omarbetning av vissa reglementen och instruktioner
inom arméförvaltningens artilleridepartement
.................................... .....
Utredning rörande åtgärder för skyddande
av de värnpliktigas liv och hälsa............
Dito i fråga om anordnande av arbete för
samvetsömma värnpliktiga .....................
Dito rörande övertalig militär musikpersonals
utnyttjande i det allmänna kulturlivets
tjänst m. m.......................................
Dito rörande planläggning av sjökarteverkets
framtida arbete m. m...........................
Sakkunniga för fortsatt beredning av frågan
rörande omorganisation av den centrala
förvaltningen inom försvarsväsendet m. m.
Utredning rörande ordnandet av Sveriges försvar
mot luftanfall................................
210 —
Socialdepartementet. |
1 |
2 |
3 |
||||
1920 ah |
Utredning i indelningsärenden .................. |
24,712 |
66 |
1,639 |
55 |
26,352 |
2 l |
1923 S1/i7 |
1924 års landsstatslönesakkunniga............ |
14,589 |
44 |
8,299 |
25 |
22,888 |
6 9 |
1924 20/8 |
Sakkunnig för utredning beträffande upp- |
||||||
rättandet av anstalter för vuxna vanartade |
|||||||
sinnesslöa ävensom i fråga om ordnandet |
|||||||
av anstalts vården för fallandesjuka ......... |
15,191 |
14 |
2,028 |
62 |
17,219 |
76 |
|
1926 12/2 |
Sakkunniga för revision av gällande bestäm- |
||||||
: |
melser angående sinnessjuka (1926 års |
||||||
sinnessjuksakkunniga) ........................... |
23,282 |
79 |
■26,717 |
18 |
49,999 |
97 |
|
1926 ,s/7 |
Sakkunnig för biträde med överarbetning av |
||||||
1919 års lappkommittés förslag angående |
|||||||
lapparnas renskötsel m. m. (lapputred- |
|||||||
ningen) .............................................. |
14,447 |
96 |
212,627 |
90 |
27,075 |
86 |
|
1926 si/t |
Sakkunniga för verkställande av utredning |
||||||
och avgivande av förslag beträffande moder- |
|||||||
skapsunderstöd m. m. (moderskapsunder- |
|||||||
stödssakkunniga).................................... |
4,810 |
85 |
2,769 |
80 |
7,580 |
65 |
|
1927 u/a |
Arbetslöshetsutredningen........................... |
8,738 |
Öl |
20,964 |
2 0 |
29,702 |
21 |
1927 9/e |
1927 års sakkunniga för revision av lösdrivar- |
||||||
lagstiftningen ...................................... |
— |
— |
31,472 |
37 |
31,472 |
37 |
|
! 1927 15/7 |
Delegationen för det internationella social- |
||||||
politiska samarbetet.............................. |
— |
— |
4,780 |
— |
4,780 |
— |
|
1927 12/; |
Sakkunniga för verkställande av utredning |
||||||
rörande anordningar ägnade att förekomma |
|||||||
arbetsinställelser i tvister, däri staten eller |
|||||||
kommun är part (1927 års arbetsfredssak- |
|||||||
kunniga) ......................................... |
— |
— |
2,905175 |
2,905 |
75 |
||
Säger för socialdepartementet |
105,772 |
85 |
114,204 |
62 |
219,977 |
47 |
|
Kommunikationsdepartementet. |
|||||||
1926 12/s |
Stockholms flygplatskommission ............... |
2,000 |
— |
741 |
75 |
2,741 |
75 |
1927 nlu |
Sakkunniga för utarbetande av förslag till |
||||||
ny förordning om motorfordon jämte därmed |
|||||||
sammanhängande författningar ............... |
— |
— |
14,744 |
26 |
14,744 |
26 |
|
1927 ll/n |
Dito för utredning av möjligheterna att på |
||||||
. |
frivillighetens väg åstadkomma samman- |
||||||
slagning av enskilda järnvägar till större |
|||||||
enheter (järnvägsfusionssakkunniga)......... |
— |
— |
2,252 |
— |
2,252 |
— |
|
1927 “/a |
Dito för utredning av frågan om ändring i |
||||||
gällande bestämmelser rörande järnvägs- |
|||||||
driften....................... |
— |
— |
3,432 |
— |
3,432 |
— |
|
Säger för kommunikationsdepartementet |
2,000 |
— |
21,170 |
01 |
23,170 |
01 |
|
Finansdepartementet, |
|||||||
1911 n/s |
Mjöltypskommissionen .............................. |
9,973 |
75 |
846 |
40 |
10,820 |
15 |
1920 22/6 |
Socialiseringsnämnden .............................. |
673,889 |
21 |
69,831 |
50 |
743,720 |
71 |
1924 23/s |
1924 års skatteuppbördssakkunniga ............ |
61,600 |
02 |
14,439 |
97 |
76,039 |
99 |
19241 2, 3/9m.fl |
1924 års skatteberedning........................... |
138,244 |
54 |
48,721 |
64 |
186,966 |
18 |
1925 23/i |
1925 års tulltaxerevision........................... |
49,703 |
08 |
3 31,024 |
21 |
80,727 |
24 |
1925 ,2/e |
Kronans fastighetskommission av år 1925 ... |
29,731 |
48 |
18,260 |
80 |
47,992 |
23 |
1926 18/e |
Utredning angående statstjänstemannens bi- |
||||||
sysslor ................................................ |
2,016 |
70 |
2,753 |
70 |
4,770 |
40 |
1 Härav kr. 1,339: 7 o från femte huvudtitelns anslag till tryckningskostnader.
2 » » 930: 7 0 » » » » » »
3 Beloppet har bestritts från sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
211 -
i
1926 S9/e
1926 ,8/i
1926 -s/o
1926 12/u
192 7 27/e
1927 !3/9
1902 2/6
1920 9/,
1926 ,4/8
1927 22/4
1927 ls/6
1927 S0/i2
1926 28/9
1926 S0/9
1927 ,7/6
1927 2/b
1927 28/io
1 |
i 2 |
8 |
||||
Sakkunnig för utredning av vissa frågor an-gående överenskommelse med främmande 1926 års besparingssakkunniga (se jämväl handelsdepartementet) ................... Sakkunniga för utredning av vissa frågor Monopolkontrollutredningen ............. Sakkunnig för utredning angående befattnings-havares rätt att företaga tjänsteresor m. m. 1927 års besparingsnämnd ............. |
12,185 21,336 21,347 4,199 |
87 66 35 88 |
10,935 20,503 31,843 23,042 324 13,729 |
61 j43 59 37 |
23,120 41,839 53,190 27,242 324 13,729 |
98 66 78 47 87 |
Säger för finansdepartementet |
1,024,227 |
94 |
286,256 |
22 |
1,310,484 |
16 |
Ecklesiastikdepartementet. |
76,553 |
88 |
2,049 |
78,602 |
88 |
|
Utredning angående indelningsärenden m. m. |
21,127 |
13 |
1,639 |
65 |
22,766 |
68 |
Kommissionen för förnyad utredning rörande |
15,047 |
46 |
49,230 |
77 |
64,278 |
22 |
Sakkunniga rörande nya grunder för lagstift-ningen om prästerskapets avlöning m. m. |
35,395 |
33 |
35,395 |
33 |
||
Dito för behandling av vissa frågor rörande |
1 59,222 |
35 |
59,222 |
35 |
||
Dito i fråga om överarbetning av förslag an-gående gymnastiska centralinstitutets verk-samhet m. m...................................... |
10,953 |
72 |
10,953 |
72 |
||
Säger för ecklesiastikdepartementet |
112,728,46 |
158,490| 72 |
271,219 |
18 |
||
Jordbruksdepartementet. Sakkunniga för arbeten på grund av ny lag-stiftning om delning av jord å landet m. m. |
9,017 |
86 |
6,285 |
50 |
15,303 |
36 |
Dito för utredning rörande ordnandet av den |
25,955 |
87 |
2 12,729 |
66 |
38,685 |
58 |
Utredning rörande försäljningar och andra |
3 24,469 |
93 |
24,469 |
93 |
||
Sakkunniga för utredning rörande ändrad lag-stiftning för de under lappmarkslagen ly-dande skogar m. m. (1927 års sakkunniga |
4 26.878 |
42 |
26,878 |
42 |
||
Dito för utredning rörande den primära jord-bruksfastighetskrediten........................... |
— |
— |
6 600 |
_ |
600 |
_ |
Säger för jordbruksdepartementet! |
34,973 |
72 |
70,963 |
Bil |
105,937|23 |
1 Härav kr.
3
4
6
»
»
»
»
»
537: 7 8 från åttonde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
4,735: 12 » nionde » » » tryckningskostnader.
5,257:41 » » » » » extra utgifter.
12,265: — » » » » » y> »
100: — » » » » » » »
212 —
1919 24/io I |
Handelsdepartementet■ |
1 |
2 |
o |
|||
1926 l2/u [ |
Sakkunniga jämlikt § 4 av förordningen den |
||||||
1927 l/i ) |
24 oktober 1919, respektive den 13 juli |
||||||
1926 med närmare föreskrifter rörande till- |
|||||||
lämpningen av lagen om arbetstiden å |
|||||||
svenska fartyg....................................... |
3,378 |
90 |
190 |
20 |
3,569 |
10 |
|
1921 8/i, 31/ia |
Dito för biträde åt kommerskollegium och |
||||||
socialstyrelsen vid upplysningsverksam- |
|||||||
heten å de ekonomiska och sociala om- |
|||||||
rådena ... ............................................ |
93,914 |
0» |
12,578 |
08 |
106,492 |
16 |
|
1926 29/i |
Statsisbrytarnämnden ............................. |
— |
— |
606 |
— |
606 |
|
1926 2«/, |
1926 års besparingssakkunniga (se jämväl |
||||||
finansdepartementet)................. ............ |
18 |
— |
1,848 |
— |
1,866 |
— |
|
1926 */a |
Sakkunnig för utredning angående industriellt |
||||||
rättsskydd ......................................... |
14,932 |
38 |
19,488 |
— |
34,420 |
38 |
|
1927 2,/s |
Sakkunniga för viss utredning å järnhante- |
||||||
ringens område .................................... |
— |
— |
7,466 |
80 |
7,466 80 |
||
1927 »/i» |
1928 års tullkommitté .............................. |
— |
— |
10,368 |
2 7 10,368,2 7 |
||
1928 2/a |
1928 års lotsförfattningssakkunniga............ |
— |
— |
1,880 |
85 |
1,880''8 5 |
|
Säger för handelsdepartementet |
112,243 |
36 |
54,426''2 01 166,669 5 6 |
||||
Summa |
1,782,337 |
80 |
883,387(05 2,665,724|86 |
||||
Summa summarum |
2,319,214 j 6 7 |
1,220,020(06 |
3,539,234|7s |
RIKSDAGENS REVISORERS
BERÄTTELSE
OM DEN ÅR 1928 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING
AV
STATSVERKETS
JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING
FÖR TIDEN 1 JULI 1927—30 JUNI 1928
DEL III
FÖRKLARINGAR
STOCKHOLM 1929
ISAAC. MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
Svea hovrätts
utlåtande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 4, § 1.
Utlåtande.
Hovrättens beslut att låta anstå med avsked för Liliequist är grundat
på den uppfattning, att Liliequists kvarstannande i tjänst vore önskvärt
ur det allmännas synpunkt, en uppfattning, vartill hovrätten kommit
på grund av sin kännedom om Liliequists tjänstgöring och i det hela
om personalförhållandena i hovrätten. I detta sakläge har hovrätten icke
ansett sig kunna eller böra med Liliequist underhandla om de ekonomiska
villkoren för hans kvarstannande.
Stockholm den 31 december 1928.
På hovrättens vägnar:
E. MARKS von WURTEMBERG.
Nils R. Piehl.
Fångvårdsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 12, § 3.
Till kungl. finansdepartementet.
Genom remiss den 21 december 1928 har chefen för kungl. justitiedepartementet
anmodat fångvårdsstyrelsen att till kungl. finansdepartementet
avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin
berättelse för budgetåret 1927/1928 uttalat rörande fångvårdsanstalterna.
Till åtlydnad av den sålunda givna remissen får fångvårdsstyrelsen
med återställande av remisshandlingarna anföra följande.
Revisorerna hava med hänsyn till de avsevärda utgifterna för fångvårdsväsendet
framhållit angelägenheten av att frågan om kostnadernas
nedbringande på vissa angivna vägar — genom indragning, delvis utrymmande
eller annan reducering av vissa fångvårdsanstalter — eller annorledes
ägnades fortsatt uppmärksamhet. Vad särskilt anginge kronohäktena,
där befattningshavarnas antal vore i förhållandet till fångantalet mycket
stort, hade det synts revisorerna i hög grad påkallat, att personalkostnaderna
genom åtgärder, som kunde befinnas för ändamålet lämpliga och
möjliga, väsentligt begränsades.
I anledning härav får styrelsen erinra, huru som vid bedömandet av
för fångvården erforderligt fängelseutrymme samt av behövligt antal befattningshavare
vid fångvårdsstaten antalet personer, som skola förvaras
inom fångvårdsanstalterna, givetvis är av grundläggande betydelse, men
att även vissa andra faktorer härvid öva avsevärd inverkan.
— 4 —
Antalet i fångvårdsanstalterna intagna personer — omfattande, förutom
egentliga fångar, även straffriförklarade personer, vilka måst omhändertagas
av fångvården, samt enligt lagar den 22 april 1927 förvarade och
internerade förbrytare — uppgick den 1 januari 1929 till 2,035.
Såsom framgår av de i revisorernas berättelse intagna tabeller samt här
bifogade grafiska framställningar, uppvisar antalet i fångvårdsanstalterna
intagna personer — i det följande sammanförda under beteckningen fångar
— betydande växlingar såväl år från år som ock under olika tider av ett
och samma år.
Vad beträffar det årliga medeltalet fångar, må framhållas, hurusom
detta medeltal, som år 1890 uppgick till cirka 2,800, från nämnda år med
allenast obetydliga avvikelser sjönk till år 1906, då årsmedeltalet utgjorde
cirka 2,000. Därefter steg antalet småningom intill mitten av år 1917, så
att sistnämnda år medelsiffran utgjorde cirka 2,400. Under år 1918 inträdde
en häftig stegring, till följd varav detta års medeltal kom att uppgå
till inemot 3,600; men sjönk antalet åter hastigt till och med år 1924,
för vilket år detsamma uppgick till 1,659 — den hittills lägsta siffran.
Sedan nämnda år har fångantalet stadigt stigit, så att år 1928 uppvisar
en medelsiffra av cirka 2,000.
Såsom förut omförmälts företer fångantalet även under ett och samma år
vissa växlingar. En abnormt stor växling förekom under år 1918, då det
verkliga fångantalet den 1 januari utgjorde 2,756, men till den 1 september
steg till 4,401 för att vid årets slut sjunka till 3,996. Under normala år
är antalet högst under vintermånaderna och lägst under sommarmånaderna,
men är skillnaden jämförelsevis måttlig. För år 1928 ställde sig
siffrorna sålunda: den 1 mars 2,125 och den 1 augusti 1,892.
De nu angivna växlingarna i fångantalet — såväl år från år som under
ett och samma år — göra det givetvis omöjligt att vid eu nedgång i fångantalet
utan vidare nedbringa antalet platser vid fångvårdsanstalterna
vare sig genom indragning av någon anstalt eller på annat sätt. Fångvården
måste ju städse vara beredd att mottaga det högsta antal fångar,
som kan beräknas förekomma.
En nedläggning av kronohäkten skulle för övrigt med hänsyn till de
överenskommelser, som vid dylika häktens inrättande träffats med vederbörande
stad, i allmänhet icke låta sig göra utan stadens medgivande. Anmärkas
må emellertid, hurusom dels kronohäktet i Eskilstuna under år
1926 indragits och dels förberedande åtgärder vidtagits för nedläggande
av kronohäktena i Varberg och i Karlshamn.
Antalet för fångförvar disponibla celler uppgår för närvarande till
2,320 vanliga celler, s. k. dagceller, ävensom 367 uteslutande för gemensamhetsfångar
avsedda sovceller, vilkas lämplighet för ändamålet emellertid
kan med skäl ifrågasättas. Härtill komma 86 platser i gemensamma
sovsalar vid sådana fångvårdsanstalter, där sinnessjuka fångar vårdas,
samt där straffriförklarade, internerade återfallsförbrytare och förminskat
tillräkneliga förbrytare förvaras, ävensom vid de för jordbruk avsedda
fångkolonierna. Förutom de nyss omförmälda dagcellerna finnes visserligen
ett icke obetydligt antal dylika celler, men dessa erfordras för andra ändamål
än fångförvar, såsom för sjukvård, till klosettceller, till expeditioner
och förråd samt för arbetsdriften. Även bör uppmärksammas, att vid vissa
fångvårdsanstalter, som utgöra överliggningsstationer vid de regelbundet
återkommande fångtransporterna, ett antal av de för fångförvar närmast
avsedda dagcellerna måste finnas tillgängliga för förvaring av transport
-
j?r;S>27
J~asi. z>ec
2 3+56 7 ö 3 /O7772
Jlr/9/9
,7071. -z>ec.
Ja7h.-7ec.
7cm.. -Dec. 7071.- oec.
7 2 3 ¥ 5 6 7 8_ 9 70/772 7 23 + 56 7 8_ 9 70 7772
7 2 3 + 5 6 769 70/772
7 2 3 + 56 7 6 2 707772
_/ 23+56789 707772
7 2 3 +56 76 970/772
723+56739
7 2 3 + 5 6 789 707772
7 2 3 + 56 78 9 707/72
umo./ 2 3 + 5 6 7 8 9 707772
3900
* 2 3 +~5 6 7 8 9 707/72
723+56769 707772
7 2 3 + 56 769 70/772
7 2 3 + 56 76 9 707/72
7 2 3 + 56 789 70/772
7 2 3 + 56 789 707772
7 2 3 +56 78 970/772
7 2 3 + 56 78 9 707/72 723 + 56 78 9 707772 7 2 3+ 56 78 9 70 7772 / 2 3 + 56 78 9 707/72
STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1929
Mede/Ial fångar för dr
3800
3600.
3000.
STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1929
— .)
fångar. Styrelsen får jämväl erinra därom, att av fångvårdsanstalterna
vissa äro huvudsakligen avsedda för specialändamål, nämligen centraliängelset
i Växjö för ltvinnofångar, centraliängelset i Mariestad såsom
jordbruksfängelse, straffängelserna i Uppsala och Gävle för yngre fångar,
straffängelserna i Karlstad och Jönköping för straffriförklarade, kronohäktet
i Västervik för sinnessjuka fångar och straffriförklarade, förut-,
varande centralfängelset i Norrköping såsom förvaringsanstalt för förminskat
tillräkneliga förbrytare samt kronohäktet i Ystad såsom interneringsanstalt
för återfallsförbrytare. Samtliga de nu nämnda anstalterna
kunna fördenskull endast i ytterst begränsad omfattning komma till användning
för andra ändamål än dem, för vilka de närmast nu äro avsedda;
och medför detta sålunda en väsentlig inskränkning i möjligheten
att vid större tillströmning av fångar utnyttja tilläventyrs befintliga oanvända
platser vid dessa fångvårdsanstalter.
Med beaktande av samtliga nu angivna förhållanden lärer den marginal
i fråga om antalet för vanligt fångförvar nu tillgängliga dagceller få anses
snarare allt för knappt än för rymligt tilltagen; också har styrelsen
under senare tid haft under övervägande, huruvida icke åtgärder borde
vidtagas för beredande av ökad tillgång till dylika celler.
Vad härefter angår den vid fångvårdsanstalterna den 1 januari 1928
anställda personalen inom 10:e och lägre lönegrader, må till början framhållas,
att av det antal sådana befattningshavare, 593, som angivits i revisionsberättelsen,
endast 535 befattningshavare tillhörde den för bevakningstjänst
(delvis i förening med arbetsledning i jordbruk och trädgårdsskötsel)
avsedda personalen, medan återstående 58 befattningshavare antingen
helt och hållet eller till övervägande del varit sysselsatta vid fångvårdens
arbetsdrift (med undantag av jordbruk och trädgårdsskötsel).
I fråga om den egentliga bevakningspersonalen bör särskilt uppmärksammas,
hurusom för vård och tillsyn av de svårskötta individer, som tillhöra
kategorierna straffriförklarade, förminskat tillräkneliga och internerade
återfallsförbrytare samt sinnessjuka fångar, antalet bevakningsmän
måste hållas ej oväsentligt högre än för bevakning av egentliga, icke sinnessjuka
fångar. Det torde vidare böra påpekas, att för ordinarie och extra
fångtransporter vid åtskilliga anstalter ett antal befattningshavare måste
tid efter annan tagas från den vanliga bevakningstjänsten. Erinras må
ock, att vid varje fångvårdsanstalt måste för bevakning av kvinnliga
fångar finnas minst en kvinnlig befattningshavare, vilken, där så låter sig
göra, jämväl tages i anspråk för mattillredning åt fångar.
Av vad ovan anförts rörande omöjligheten att vid eu nedgång i fångantalet
utan vidare minska platsutrymmet vid fångvården framgår även,
att under _ motsvarande förhållanden en nedskärning av antalet för bevakningstjänst
närmast avsedda befattningshavare icke lämpligen kan
genomföras. Det skulle visserligen kunna synas som om antalet dylika befattningshavare
vid sådana fångvårdsanstalter, som under senaste år haft
ett genomsnittligt lågt fångantal, särskilt vid vissa kronohäkten, varit
jämförelsevis stort. Emellertid är härvid att märka, hurusom även vid
sådana anstalter kräves ett visst minimiantal befattningshavare för bestridande
av bevakningstjänst och för utförande av sådana göromål inom
anstalterna, som äro i stort sett oberoende av fångantalet. I varje fall kan
vid en måhända tillfällig nedgång i fångantalet det icke rimligen komma
i fråga att, i större utsträckning än som redan skett och som alltjämt
äger rum, avskeda icke-ordinarie personal eller att vidtaga omflyttningar
6 —
av befattningshavare. Det hör icke heller lämnas oanmärkt, att en allt
för knappt tilltagen hevakningsstyrka kan vid kritiska tillfällen inom
vederbörande fångvårdsanstalt vara ur stånd att hindra rymningsförsök
samt att uppehålla ordning och disciplin bland fångarna. Särskilt beträffande
fängelser, där till större antal förvaras sådana fångar, som —
jämlikt gällande lag angående verkställighet av straff —- äga avtjäna
straff i gemensamhet, är det av vikt att ej genom en allt för stark begränsning
av bevakningspersonalen utsätta befattningshavarna för ökade faror
till liv och lem från de ej sällan vildsinta fångars sida, om vilka nu
är fråga.
Vidkommande arbetsledarna vill styrelsen framhålla, att, därest arbetsdriften
vid fångvården skall kunna skötas med intensitet och göras
verkligt inkomstbringande, det ligger vikt uppå, att antalet arbetsledare
icke är för knappt tillmätt. Med den utveckling av arbetsdriften, som för
närvarande pågår eller planeras, lärer det fördenskull bliva erforderligt
att inom en snar framtid något öka antalet arbetsledare. Genom den stegring
i inkomsterna av arbetsdriften, som bör kunna åstadkommas, torde
emellertid kostnaderna för ett ökat antal arbetsledare bliva mer än täckta.
Av vad i det föregående anförts synes det styrelsen tydligt framgå, att
— utöver vad som redan skett — några ytterligare åtgärder för indragning
eller minskning av fängelseutrymmen icke äro möjliga och att ej heller
en nedskärning av antalet befattningshavare inom lägre grader vid fångvårdsanstalterna,
åtminstone under nuvarande förhållanden, kan låta
sig göra.
I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad, överdirektör,
ävensom byråcheferna Sidenbladh och Wijkmark, den förre föredragande.
Stockholm den 8 januari 1929.
GUSTAF MASFvELIEZ.
Olof Rundberg.
Arméförvaltningens intendentsdepartements
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 15 § 4.
Till Konungen.
Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj:ts den 22 december 1928 meddelade
nådiga befallning att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av
riksdagens revisorers den 16 december 1928 avgivna berättelse om verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under tiden den 1 juli 1927—30 juni 1928, »fjärde
huvudtiteln, försvarsdepartementet», får arméförvaltningens intendentsdepartement
härmed i underdånighet avgiva sådant utlåtande beträffande
den under § 4 i nämnda berättelse framställda anmärkning.
Under berörda paragraf hava revisorerna, med återgivande av ett inom
intendentsdepartementets underhållsbyrå upprättat memorial av den 13
I
december 1927, angående inköp av 1,000 st. konservöppnare, jämte å sagda
memorial tecknat beslut, gjort det uttalandet att, med hänsyn till det
höga pris — 50 kronor per styck — ifrågavarande konservöppnare be
tingat, intendentsdepartementet bort mera ingående, än vad handlingarna
i ärendet utvisade, undersöka möjligheterna att anskaffa en för ändamålet
lämplig apparat till mindre kostnad, innan departementet skridit till avgörande
i saken. Det syntes revisorerna i varje fall icke hava varit nöd
vändigt att omedelbart företaga en anskaffning av apparaterna i så be-»
tydande omfattning, som skett.
Revisorerna framhålla vidare såsom särskilt anmärkningsvärd en i ovannämnda
memorial intagen uppgift, att förutvarande chefen för departementets
underhållsbyrå skulle lämnat viss försäljare utfästelse att erhålla
berörda leverans. Det torde nämligen, enligt revisorernas mening,
få antagas, att en dylik utfästelse kunde hava inverkat på det beslut, som
departementet sedermera fattat.
Med hänsyn till att utredningen av frågan rörande anskaffning av för
arméns kokvagnar lämpliga konservöppnare huvudsakligen ägt rum under
den tid, översten E. von Gegerfelt var chef för intendentsdepartementets
underhållsbyrå, har departementet i ärendet infordx-at bemälde överstes
yttrande, vilket härmed bifogas.
Under hänvisning till ifrågavarande yttrande, som innehåller en klar
görande redogörelse för frågans utveckling, tillåter intendentsdepartementet
sig understryka det förhållandet, att frågan om anskaffande av lämpliga
konservöppnare ända sedan år 1921 varit föremål för upprepade undersökningar
och överväganden från departementets sida, innan den i december
1927 upptogs till slutligt avgörande. Vid dessa undersökningar,
som i stor utsträckning varit förenade med praktiska prov, har särskild
uppmärksamhet ägnats möjligheterna att anskaffa en för användning vid
kokvagn i fält lämplig apparat av svensk tillverkning. Undersökningarna
fortsattes även under tiden efter den, som i ovannämnda yttrande beröres,
och omfattade då bland annat också hänvändelse till statens provningsanstalt.
Samtliga undersökningar gåvo emellertid vid handen, att en för
ändamålet lämplig svensk apparat icke funnes i marknaden eller kunde
konstrueras och tillverkas för arméns räkning till rimliga kostnader. Sålunda
betingade den i ovannämnda yttrande berörda svenska apparaten,
modell »Kindell II» vid upphandling år 1923 av 20 st. ett pris av icke
mindre än 175 kronor per st., och dock var densamma trots sin dyrhet icke
fullt lämplig för sitt ändamål.
För den nu upphandlade apparaten begärdes däremot ett pris av 60
kronor — sedermera nedsatt till 50 kronor— vilket sålunda högst betydligt
understeg det belopp, för vilket en motsvarande svensk konstruktion kunde
anskaffas. Någon annan lämplig konservöppnare av utländsk tillverkning,
som kunde erhållas till lägre pris, hade icke heller framkommit. Den
ifrågavarande apparaten var, enligt företedda intyg, med utmärkta lovord
ingående prövad inom amerikanska armén, varjämte den vid verkställda
försök inom svenska armén befunnits synnerligen ändamålsenlig.
Då i slutet av år 1927 frågan om möjligheten att erhålla en lämplig kon
servöppnare till lägre pris än vad den sålunda prövade apparaten betingade,
syntes till fullo utredd, ansåg departementet, att den föreliggande
anskaffningen äntligen efter sju års utredningar var mogen för avgörande.
Vid samma tidpunkt hade krigsorganisationen enligt 1925 års härordning
blivit fastställd samt nya fältutrustningslistor blivit utarbetade
— 8 —
av en för ändamålet tillsatt kommitté, vars utredningar gåvo vid handen,
att konservöppnare borde tillhöra varje kokvagn. Härigenom kunde behovet
av apparater för armén i fält nu fullt beräknas till antalet. Ett undanskjutande
av frågan var enligt departementets åsikt under sådana omständigheter
icke längre försvarbart. På grund av bestämmelserna i § 1 av
instruktionen för arméförvaltningen fann departementet'' sig alltså äga
skyldighet att fatta beslut om anskaffningen av konservöppnare.
Vad därefter beträffar det av revisorerna såsom särskilt anmärkningsvärt
betecknande förhållandet, att enligt ovannämnda memorial förutvarande
chefen för intendentsdepartementets underhållsbyrå skulle lämnat
viss försäljare utfästelse att erhålla leveransen, tillåter departementet sig
framhålla, att ifrågavarande byråchef i sitt ovannämnda yttrande bestämt
förklarat sig icke hava lämnat någon dylik utfästelse. — Memorialet
i detta ärende innehåller helt visst ett föga lämpligt valt uttryck, men
dess mening har, enligt vad vederbörande ämbetsman upplyst, icke varit
att angiva, det leverantören skulle fått löfte att erhålla leveransen, utan
endast att understryka, att den byråchef, som tidigare handlagt frågan,
funnit apparaterna så lämpliga, att han ansett sig höra tillstyrka ett antagande
av anbudet å desamma, därest frågan skulle avgjorts på hans
föredragning. Memorialets ordalydelse härutinnan synes vara av mindre
betydelse och har givetvis icke kunnat på något sätt inverka på departementets
avgörande i fråga om upphandlingen.
Departementets beslut bär dikterats uteslutande av strävan att med
lämplig materiel, till skäligt pris och utan onödigt dröjsmål fylla ett erkänt
viktigt behov i fråga om arméns utrustning för krig och fred.
På grund av vad ovan anförts får arméförvaltningens intendentsdepartement
i underdånighet hemställa, att riksdagens revisorers här föreliggande
anmärkning icke måtte till någon Eders Kungl. Majrts åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 januari 1929.
Underdånigst:
AXEL HULTKEANTZ.
AXEL EKMAN.
W. Odeman.
Bil.
Översten E. von Gegerlelts
yttrande.
Till kungl. arméförvaltningens intendents
departement.
Genom departementets beslut den 28 sistlidne december nr 6168 C, anmodad
inkomma med yttrande i anledning av § 4 uti riksdagens revisorers
berättelse rörande förvaltningen vid lantförsvaret under tiden 1 juli 1927
— den 30 juni 1928 har jag härmed äran anföra nedanstående.
Under en lång följd av år har konservöppnarefrågan varit på tal inom
armén och flerfaldiga gånger har framhållits nödvändigheten av att anskaffa
en för arméns truppförband gemensam modell, avsedd för såväl
ireds- som krigsbruk. Särskilt har framhållits, att arméns kokvagnar ovillkorligen
måste förses med konservöppnare, så mycket mer som avsevärda
kvantiteter konserver vore avsedda att ingå i krigsförplägnaden.
Frågan har varit särskilt aktuell under och efter lälttjänstövningar, dä
behovet av en effektiv konservöppnare mer än eljest gjort sig gällande.
Man hade under fältförhållanden i allmänhet för ändamålet icke haft
något annat verktyg att tillgå än knivbajonetten, vilken härför varit långt
ifrån lämplig.
Att öppnandet av konserverna under sådana förhållanden icke blott gått
långsamt utan även varit förenat med vissa faror är allmänt känt såväl
inom militära som militärläkarkretsar. Olycksfall hava inträffat till följd
av att en kniv sluntit och gått in i handen, fall av blodförgiftning hava
icke varit sällsynta till följd dels härav och dels av att de som varit
sysselsatta med arbetet, skurit sig på den söndersargade konservdosan
o. s. v., varjämte även berättigade klagomål avhörts därom, att flisor och
spånor från konservdosan kommit i den tillagade maten.
Chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm, friherre S. von Otter,
avgav år 1921 en berättelse över en av honom företagen studieresa till tyska
armén, och framhöll han däri särskilt, att samma synpunkter, som ovan
anförts, gjort sig gällande under kriget rörande behovet av lämplig konservöppnare.
Han ansåg att för svenska armén borde på försök — bland
annat för att få veta läget å marknaden och för eventuella prov — infordras
anbud å konservöppnare. Intendentsdepartementet, som gillade v.
Otters förslag, anbefallde förrådschefen infordra anbud å konservöppnare,
av vilka 1,000 st. sedermera upphandlades och utsändes till samtliga arméns
förband för provs verkställande. Av de inkomna 26 anbuden avsågo
endast 3 st. svensk tillverkning; prisen växlade betydligt och torde i medeltal
hava varit cirka 50 öre per st. — Konservöppnarna voro av de enkla
slag, som då funnos och fortfarande finnas i detaljhandeln, och vilka icke
äro lämpliga för det kraftiga gods, av vilket arméns konservdosor äro förfärdigade.
I början av år 1922 inkommo till intendentsdepartementet yttranden från
truppförbanden över de gjorda försöken.
Sammanställas de gjorda uttalandena kunna anmärkningarna i stort sett
sammanfattas sålunda: »för små», »ej lämpliga för större eller kraftigare
burkar», »för klena», »gå lätt sönder», »brytas av», »dåligt gods», »kuggarna
förslitas lätt», »oanvändbara för militärt bruk» o. s. v. Departementet
beslöt på grund av de avgivna yttrandena och då inga godtagbara konservöppnare
av svensk tillverkning framkommit genom anbudsinfordrandet,
att centralupphandling tillsvidare ej skulle ske, och uppdrog åt truppförbandscheferna
att själva inköpa konservöppnare av det slag, de själva
önskade.
Intendentsdepartementet följde emellertid med till buds stående möjligheter
konservöppnarefrågan.
Så framkom senare under år 1922 en konservöppnare av svensk konstruktion,
sedermera kallad Kindell I. Denna, som betingade ett pris av,
om jag minnes rätt, först 170 kronor, och sedan 150 kronor, försöktes vid
några truppförband. Även vid den år 1922 anordnade köksföreståndarekursen
anställdes försök. Denna apparat erhöll emellertid en ganska dräpande
kritik. Chefen för berörda kurs hemställde sålunda i sin rapport
»att apparaten i fråga ej måtte av departementet anskaffas». Den var för
invecklad, för tung, och — framför allt — den flisade upp godset i kon
-
— 10 —
servburkarna och blev därigenom ytterst hälsofarlig. Även anmärktes
på att den var för stor, ej kunde placeras i kokvagnen ntan måste surras
ovanpå densamma. Den var alltså för fältbruk olämplig. Eu ny typ,
Kindell II, var av bättre konstruktion i fråga om skärningen av burkarna,
men var fortfarande för invecklad, för stor och dyr. Ännu en ny modell
skulle enligt Kin delis utsago av honom konstrueras, men densamma torde
aldrig hava kommit till utförande; den blev i vilket fall som helst aldrig
förevisad för intendentsdepartementet. Därefter avhördes aldrig Kindell
eller den, som tillverkade hans apparat. Modell Kindell var alltså, åtminstone
tillsvidare, ur räkningen.
En fanjunkare Kjellman framkom om eu tid, 1924 eller 1925, med en
ganska stor och invecklad konservöppnare, men denna ansågs olämplig
att användas för fältbruk och ställde sig dessutom alldeles för dyr. Om
jag minnes rätt angavs priset för denna apparat till ej mindre än 300
kronor.
Det föreföll vid denna tidpunkt som om man icke skulle kunna anskaffa
en lämplig konservöppnare. Krav på centralanskaffning av dylika
maskiner framkommo emellertid fortfarande.
Chefen för I. 26 översten Löwenborg besökte mig sålunda i min egenskap
av chef för underhållsbyrån i kungl. arméförvaltningens intendentsdepartement
i maj månad 1926 och framhöll, att arméns kokvagnar snarligen
borde förses med kraftiga konservöppnare, vilka även skulle kunna
användas i kokinrättningarna. Han rekommenderade för sin del en amerikansk
maskin »Blue-Streak», vilken jag för korthets skull här nedan kallar
»modell W.». Densamma hade förts hit av en svensk direktör Walter,
som i Amerika lärt känna denna modell. Denna apparat hade enligt överste
Löwenborgs utsago stor avverkningsförmåga, flisade ej sönder konservdosan,
var lättskött och stark och jämförelsevis liten samt kunde bekvämt,
föras å kokvagnen. Detta vore en apparat, värd att undersökas för
Sveriges vidkommande.
Jag ställde mig emellertid skeptisk till följd av att den var av utländsk
tillverkning och hoppades fortfarande på att svensk apparat skulle kunna
framkomma, ehuru jag väl insåg svårigheterna för tillverkning i Sverige
av en för armén lämplig modell till rimligt pris.
Någon tid därefter besökte mig direktör Walter och förevisade å intendentsdepartementet
ovan omförmälda amerikanska maskin »Bleu-Streak»,
som genast tilltalade mig på grund av sin enkla konstruktion. Jag hade
då ej annat att erinra emot densamma, än att den var av utländskt fabrikat
och att tillverkningen av densamma ej kunde ske i Sverige. Direktör
Walter trodde då, att apparaten kunde säljas för 60 kronor, beroende på
huru stort antal som beställdes. Man hade sålunda en maskin, som i pris
ej betingade mer än ungefär hälften av modell Kindell.
Närmare undersökningar och förfrågningar gåvo vid handen att den
fabrik, som tillverkade »Blue-Streak», på sin tid av IT. S. A:s krigsdepartement
fått i uppdrag att söka framställa en konservöppnare, lämplig för
U. S. A.-armén. På så sätt kom »Blue-Streak» fram, blev patenterad och
prövad samt slutligen år 1925 antagen inom amerikanska armén, där den
erhållit utmärkta lovord. Att den kunde säljas för ett jämförelsevis moderat
pris berodde på, att den tillverkades i stor skala.
Då intendentsdepartementet numera ansåg:
1) att en konservöppnare, lämplig för användning såväl i fred som krig,
borde anskaffas,
11
2) att m/W. voro lämplig, särskilt att ingå i kokvagnsutrustningen,
3) att någon lämpligare apparat av svensk konstruktion då ej förefunnes,
samt
4) att kostnaderna för m/W. i förhållande till m/Kindell och m/KjelU
man vore betydligt lägre,
så iick byråcheien i uppdrag att närmare undersöka frågan på basis av
vunna erfarenheter.
Efter en tid meddelade mig direktör Walter, att han genom uppgörelse
med några truppförband fått sin apparat prövad vid dessa. Skriftliga uttalanden
förelågo från vederbörande regementsintendenter, vilka uttalanden
i vidimerade avskrifter överlämnades till intendentsdepartementet.
Alla dessa gåvo hans apparat de bästa vitsord. — Man tycktes alltså vara
på rätt väg. —
I juli 1926 avlät chefen för I. 26 en skrivelse till intendentsdepartementet,
i vilken han meddelade sina erfarenheter rörande m/W. och anhöll om
medgivande att för sitt regementes vidkommande få inköpa konservöppnare
av denna modell till ett antal, motsvarande kokvagnarna.
Jag ansåg nu tiden vara kommen att föreslå intendentsdepartmentet
anställande av officiella försök med m/W. Härför inköptes 100 st. apparater,
vilka fördelades förnämligast på de truppförband, som skulle deltaga
i höstens fälttjänstövningar. Samtliga efter försöken inkomna rapporter
voro för m/W. mycket berömmande. Man önskade endast på ett eller
möjligen två regementen få apparatens fästanordningar så ändrade, att
apparaten kunde fastskruvas på kokvagnens hjul.
Ingen konkurrent hade under tiden framkommit eller avhörts. Modell
W. var nu den bästa, lämpligaste och billigaste av då kända godtagbara
konse rvöppnare.
Walter framkom så med begäran om leverans. Intendentsdepartementet
ansåg emellertid, att saken ännu icke kunde avgöras. Till följd av
den nya, till sina konsekvenser icke fullt kända härordningen var uppskov
med avgörandet nödvändigt; man kunde ännu icke beräkna det erforderliga
antalet och »konservöppnare» förekommo icke i fältutrustningslistorna.
Dylika listor måste först utarbetas inom utrustningskommissionen.
Från denna kommission meddelades under hand fram på nyåret 1927,
att »konservöppuare» med säkerhet skulle komma att införas i de under
utarbetning varande fältutrustningslistorna, men att dessa icke kunde
väntas bliva fastställda förrän längre fram på året.
Walter meddelade mig någon gång under första kvartalet 1927, att han
erhållit leverans till Polen å 4,000 st. konservöppnare samt att han vore
betänkt på att samtidigt med dessa beställa och till Sverige införa 1,000
st. apparater för svenska arméns räkning i avvaktan på beslutet. På så
sätt skulle priset möjligen kunna bliva något reducerat, ansåg han.
Jag framhöll, såsom svar härpå, att införandet till Sverige av dessa
1,000 st. konservöppnare ginge helt och hållet på hans risk, och att jag
icke kunde för intendentsdepartementets räkning giva honom någon som
helst utfästelse på leverans, ej heller personligen några löften. Så mycket
mindre som jag i april månad skulle avgå ur tjänsten, och fältutrustningslistorna
i vilket fall som helst då ännu icke kunde tänkas var fastställda.
Under något, som jag tror, följande sammanträffande gjorde Walter
förfrågan, huru saken »låge till» för honom i intendentsdepartementet. Jag
kunde givetvis ej giva honom annat än ett för honom tillfredsställande svar
— 12 —
härpå, samt förklarade att jag- — om inga andra, bättre eller billigare antagbara
modeller framkommit, framför allt av svensk tillverkning — icke
kunde annat än, därest jag vid tidpunkten för avgörandet vore kvar i
tjänst, tillstyrka antagandet av hans konservöppnare. Huruvida Walter
beställde de 1,000 st. konservöppnare före eller efter min avgång, är mig
icke bekant.
Så torde sakläget hava varit vid den tidpunkt, då jag den 20 april 1927
lämnade tjänsten.
Om detta sakläge orienterade jag min efterträdare i byråchefsbefattningen,
nuvarande översten H. Söderbom.
Jag har med anledning av ordalydelsen i underhållsbyråns memorial
den 13 december 1927 förfrågat mig hos direktör J. A. Walter per telefon,
huruvida han av mig i min dåvarande egenskap av chef för underhållsbyrån
på sin tid »fått utfästelse att erhålla leveransen i fråga, därest det
bleve bestämt, att en konservöppnare skulle komma att ingå i kokvagnarnas
utrustning». På denna fråga har Walter förklarat sig aldrig hava
erhållit dylik utfästelse. Men väl skulle jag hava sagt, att under nyssnämnd
förutsättning och därest ingen bättre apparat av svensk tillverkning
framkomme, hans konservöppnare enligt min åsikt vore den ende,
som kunde komma i fråga för antagande.
Vad i memorialet anföres om att jag — väl då i telefon, i vilket fall som
nelst ej skriftligen — skulle hava bestyrkt uppgiften om »utfästelsen» måste
vara beroende av något missförstånd. Av helt naturliga skäl kan en föredragande
icke göra en sådan utfästelse.
Å någondera sidan måste sålunda hava förelegat en felaktig uppfattning,
som föranlett memorialets avfattande på sätt som skett. Huru härmed
än kan hava förhållit sig, måste jag bestrida, att jag skulle hava
lämnat direktör Walter vare sig utfästelse eller löfte om erhållande av leverans
å konservöppnare.
Jag anhåller dessutom få framhålla, att konservöppnare frågan varit på
tal inom intendentsdepartementet under hela min tjänstetid därstädes och
så gott som aktuell från och med år 1921 och intill tidpunkten för min avgång
ur tjänsten i april 1927, vid vilken senare tidpunkt jag icke kunnat
framlägga ärendet till slutligt avgörande.
Stockholm den 3 januari 1929.
Eric von Gegerfelt.
Överste -
Arméförvaltningens civila
departements
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 17, § 5.
Till Konungen.
På grund av remiss den 22 december 1928 åligger det arméförvaltningens
civila departement att avgiva utlåtande, i anledning av vad riksdagens revisorer
uti sin den 16 december 1928 avgivna berättelse om verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under tiden den 1 juli 1927—den 30 juni 1928 anfört under
rubriken »fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet, § 5 lantförsvarets anslag-
till flyttningsersättning».
Under denna rubrik hava revisorerna — efter en redogörelse för de under
ifrågavarande anslag för de sist förflutna fem budgetåren anvisade
medel samt utgilterna under anslaget för respektive budgetår — framhållit
de skäl, som enligt revisorernas åsikt föranlett det betydande överskridande
av anslaget, som ägt rum under budgetåren 1926/1927 och 1927/1928.
I anslutning härtill hava revisorerna uttalat sig för en omräkning av
anslaget, så att för framtiden beloppet komme att stå i bättre överensstämmelse
mod de verkliga utgifterna å anslaget. Härvid förutsatte revisorerna,
att uppmärksamhet jämväl ägnades frågan om sådana anordningar
med avseende ä personalförflyttningar och kommenderingar, att utgifterna
ä anslaget i möjligaste män nedbringades.
I anledning av vad revisorerna sålunda anfört, får departementet i underdånighet
anföra följande.
Vad till en början angår frågan, huruvida utgifterna under anslaget
kunna nedbringas genom eventuell inskränkning av förekommande personalförflyttningar
och kommenderingar, får departementet framhålla, att,
i den mån dessa grunda sig på av Eders Kungl. Maj:t meddelade beslut,
departementet icke kan uttala sig om möjligheten att genom nyssnämnd
inskräkning minska anslagets belastning. Då departementet vidare anser
sig kunna utgå ifrån, att militära skäl äro avgörande beträffande sådana
personalförflyttningar in. m., vilka vissa Eders Kungl. Maj:t underställda
myndigheter äga anbefalla, anser departementet sig icke heller kunna föreslå
någon åtgärd för begränsning av den myndigheterna härutinnan enligt
tjänstgöringsreglementet eller eljest tillämpliga föreskrifter hittills
tillkommande befogenheten.
Beträffande därefter den utav revisorerna väckta frågan om omräkning
av anslaget, får departementet anföra följande.
Uti sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1927, rörande lantförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1928/1929 framhöll arméförvaltningen, efter att
hava redogjort för anslagets belastning under budgetåret 1926/1927, att det
för sistnämnda år uppkomna överskridandet vore orsakat av det stora antal
omflyttningar av personal vid armén, som föranletts av övergången
till 1925 års härordning. Härtill komme, att med den fortskridande förbättringen
av läget å den allmänna hyresmarknaden kostnaderna för beredande
åt flyttande beställningshavare av författningsenligt medgiven
ersättning för merutgift för bostadshyra kommit att uppgå till avsevärda
belopp. Med hänsyn härtill och då även under budgetåret 1928/1929 ett
stort antal av genomförandet av den nya härordningen föranledda omflyttningar
av personal kunde förväntas komma att ske samt därjämte förmån
av flyttningsersättning numera skulle utgå i vissa fall, då den hittills
icke ifrågakommit, såsom exempelvis till viss personal i Boden, ansåge
arméförvaltningen, ehuru anslaget till flyttningsersättning enligt
härordningsbeslutet beräknats till förslagsvis 160,000 kronor, sig icke
kunna föreslå, att detsamma för budgetåret 1928/1929 beräknades till
lägre belopp än det i riksstaten för då löpande budgetår upptagna beloppet
eller 200,000 kronor.
Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t i statsrådet anförde emellertid
föredragande departementschefen, bland annat, följande (statsverkspro
-
— 14 —
positionen till 1928 års riksdag, IV H. T., sid. 17). Sedan de av övergången
till den nya härordningen betingade personalomflyttningarna ägt rum,
komme givetvis utgiiterna under anslaget till flyttningsersättning att nedgå
högst väsentligt. Vad särskilt beträfiade budgetåret 1928,1929, syntes —
med hänsyn till det sätt, varpå överföringen av personal till övergångsstat
ordnats — antalet omplaceringar under nämnda tid bliva jämförelsevis
ringa, varför departementschefen ansåge anslaget till flyttningsersättning
för budgetåret 1928/1929 icke behöva upptagas med högre belopp än
175,000 kronor.
I enlighet med denna av Eders Kungl. Maj:t biträdda hemställan, vilken
av riksdagen lämnades utan erinran, har anslaget för nu löpande budgetår
upptagits med nämnda belopp, 175,000 kronor.
Även detta belopp torde komma att väsentligt överskridas. Enligt tillgängliga
uppgifter hava nämligen utgifterna ifnder anslaget redan för tiden
den 1 juli—30 november 1928 uppgått till i avrundat tal 190,600 kronor.
För återstående sju månader av budgetåret torde visserligen kostnaderna
kommu att ställa sig avsevärt lägre, men för budgetåret i dess helhet kommer
anslaget tydligen att icke obetydligt överskridas. Börande orsakerna
härtill får departementet hänvisa till vad arméförvaltningen i dess ovan
åberopade framställning den 31 augusti 1927 härom anfört.
I fråga om beräkningen av ifrågavarande anslag har arméförvaltningen
sedermera uttalat sig jämväl i sin underdåniga framställning den 31 augusti
1928, angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1929/1930.
Härvid anförde arméförvaltningen —- efter att hava redogjort för det betydande
överskridande av anslaget, som ägt rum för budgetåret 1927/1928
och som givit anledning till riksdagens revisorers förevarande uttalanden
— i huvudsak följande.
Orsaken till detta betydande överskridande av anslaget vore givetvis
att söka i de omfattande förflyttningar av personal, som ägt rum i och för
det slutliga genomförandet av 1925 års härordning. Även om sålunda kostnaderna
under anslaget för framtiden kunde förväntas komma att avsevärt
understiga de under sistförflutna budgetår uppkomna, syntes det
emellertid arméförvaltningen uppenbart, att det i härordningsbeslutet för
ändamålet beräknade beloppet av 160,000 kronor måste bliva otillräckligt.
Sålunda hade förmånen av flyttningsersättning numera medgivits i vissa
fall, då den hittills icke ifrågakommit, exempelvis för beställningshavare,
å vilka bestämmelserna angående passagesystem för vissa i Boden förlagda
truppförband äga tillämpning. Härtill komme, att vid beräkningen
av det i härordningen angivna anslagsbeloppet, hänsyn knappast kunde
hava tagits till det jämförelsevis betydande belopp, som erfordrades för
beredande åt flyttande beställningshavare av dem författningsenligt medgiven
ersättning för merutgift för bostadshyra. Enbart dessa kostnader
hade enligt av arméförvaltningen verkställd utredning under budgetåret
1927/1928 uppgått till avrundat tal 59,300 kronor. Givet vore, att med den
fortskridande förbättringen av läget å den allmänna hyresmarknaden,
dessa kostnader komme att visa en tendens till ökning i förhållande till
totalutgifterna under anslaget. Med hänsyn till nu anförda förhållanden
ansåge arméförvaltningen försiktigheten bjuda, att anslaget för budgetåret
1929/1930 beräknades till förslagsvis 200,000 kronor eller samma belopp,
som arméförvaltningen föreslog i sin underdåniga framställning angående
medelsbehovet för budgetåret 1928/1929.
Vad arméförvaltningen sålunda uttalat överensstämmer, som synes, till
15 —
fullo med vad revisorerna i sin berättelse anfört såsom skäl för överskridandet
av det för budgetåret 1927/1928 anvisade anslaget.
På sätt ovan framhållits, torde jämväl det överskridande av anslaget,
som kommer att äga rum för nu löpande budgetår, vara orsaxat av enahanda
omständigheter, som de nyss anförda. Med hösten 1928 torde likväl
de av härordningens genomförande föranledda flyttningar i huvudsak
hava blivit verkställda, varför det kan antagas, att utgifterna för
flyttningskostnader i framtiden komma att nedgå till belopp, som kunna
anses normala. På grund härav får departementet — under åberopande
av vad arméförvaltningen i nu förevarande hänseende anfört uti sin
ovannämnda underdåniga skrivelse den 31 augusti 1928 — i underdånighet
anmäla, att departementet anser sig sakna anledning ifrågasätta annan
omräkning av anslaget än som i nyssnämnda skrivelse föreslagits.
Stockholm den 4 januari 1929.
Underdånigst:
LUDVIG WIDELL.
CARL EDV. STERKY.
Edvin Ström.
Arméförvaltningens civila
departements
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 19 § 6.
Till Konungen.
Genom skrivelse den 22 nästlidne december från statsrådet och chefen
för försvarsdepartementet har Eders Kungl. Maj:t anbefallt arméförvaltningen
att i anledning av riksdagens revisorers berättelse om verkställd
granskning av statsverkets med därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1927/1928 avgiva underdånigt
utlåtande bland annat över § 6 i nämnda berättelse, avseende lantförsvarets
anslag till understöd åt vissa värnpliktigas familjer. Och får arméförvaltningens
civila departement, som har att handlägga ärenden rörande
nämnda anslag, härigenom i underdånighet anföra följande.
Riksdagens revisorer hava i berörda punkt av sin berättelse dels framhållit
angelägenheten av, att grunderna för ifrågavarande anslags uppskattande
underkastas omarbetning för ernående av bättre överensstämmelse
än den hittills rådande mellan beräknade och verkliga kostnader,
och dels uttalat önskvärdheten därutav, att åtgärder vidtagas för ernående
vid de olika länsstyrelserna av en någorlunda enhetlig tillämpning av
gällande bestämmelser, i vad de avse behovet av tilldelning utav ifrågavarande
understöd.
I förstberörda avseende ser sig arméförvaltningens civila departement
icke i stånd att framlägga något förslag till sådan omarbetning av grunderna
för anslagets till familjeunderstöd beräkning, som kan visa sig på
ett tillfredsställande sätt överensstämma med de verkliga kostnaderna å
anslaget. De faktorer, som inverka på anslagets utgiftsbörda — antalet
— 16 —
av de under ett kommande utbildningsår inryckande familjeförsörjare och
storleken av dessas under vissa förutsättningar till understöd berättigade
familjer o. dyl. — kunna icke ens tillnärmelsevis bedömas vid den tidpunkt,
då arméförvaltningen har att framlägga underdånigt förslag till
äskande av anslag för mötande av ifrågavarande medelsbehov. Arméförvaltningen
bar därför vid avgivandet av sådana medelsframställningar
måst inskränka sig till ett angivande av ställningen å det föregående budgetårets
anslag för samma ändamål och i fråga om det nya medelsbehovet
följt de i den senaste statsverkspropositionen gjorda beräkningarna.
Det vill dock synes, som om vid beräkningen av förevarande anslag för
de närmast kommande budgetåren större avseende än som hittills kommit
till uttryck borde fästas vid den verkliga utgiftsbelastningen under de
budgetår, som följt och följa efter den nya Eärorganisationens genomförande.
Arméförvaltningen skall därför ägna sin uppmärksamhet åt berörda
förhållande vid nästavgivande förslag till medelsberäkning för ifrågavarande
anslag.
Beträffande åter den av revisorerna uttalade önskvärdheten av enhetlig
tillämpning vid de olika länsstyrelserna av gällande bestämmelser, i vad
de avse behovet av tilldelning utav familjeunderstöd, anser sig departementet
icke kunna för sin del föreslå några åtgärder för vinnande av
nämnda syfte. Det ankommer ju på länsstyrelserna allena att besluta,
huruvida och till vad belopp för varje tjänstgöringsdag ifrågavarande understöd
skali utgå, samt att föranstalta därom, att nämnda beslut bliva
vederbörande arméns myndigheter för verkställighet delgivna. Arméförvaltningen
har naturligen ej någon rätt eller plikt att granska länsstyrelsernas
beslut i dessa avseenden och äger allenast att övervaka, att utbetalningar
av ifrågavarande art vid arméns kassaförvaltningar stå i överensstämmelse
med länsstyrelsernas beslut.
De av revisorerna åsyftade utredning och förslag i förevarande avseende,
som kunna anses erforderliga, torde det närmast ankomma på länsstyrelserna
själva att åvägabringa, och har arméförvaltningens civila departement
på grund av nyss anförda omständigheter icke ansett sig äga
befogenhet att taga initiativet därtill.
Stockholm den 8 januari 1929.
Underdånigst:
LUDVIG WIDELL.
ÅKE HASSELBLAD.
Arvid Hane.
Arméförvaltningens fortifikations-
och intendentsdepartements
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del J, sid. 21, § 7.
Till Konungen.
Med anledning av nådig remiss den 22 december 1928 angående riksdagens
revisorers berättelse av den 16 december 1928, få arméförvaltningens fortifikations-
och intendentsdepartement. som gemensamt handlagt detta ären
-
— 17 —
^e’ i ™d,rör $ ^ under »fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet», i underdånighet
anföra följande.
Departementen, som redan tidigare haft kännedom om påtalade olägenheter
beträffande skidförrådet vid Norrbottens regemente, hava efter
verkställd utredning funnit frågan kunna effektivt lösas endast genom nybyggnad.
. På grund härav har ämbetsverket i underdånig skrivelse den
31 augusti 1928 angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1929/1930
hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att för uppförande
av nytt skidförråd vid Norrbottens regemente för nämnda budgetår
anvisa ett extra reservationsanslag av 45,000 kronor.
Stockholm den 9 januari 1929.
Underdånigst:
AXEL HULTKRANTZ. F. BERGENSTRAHLE.
SVEN KARLBERG. GEORG HAGLUND.
Nils Carlquist.
Kungl. Arméförvaltningens
artilleri- och fortifikationsdepartements
gemensamma
yttrande angående riksdagens
revisorers uttalande del I, sid.
22, § 8.
Till Konungen.
Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts remiss den 22 sistlidna december
beträffande riksdagens revisorers berättelse av den 16 december 1928
få arméförvaltningens. artilleri- och fortifikationsdepartement såsom
underdånigt utlåtande, i vad avser § 8 i berörda berättelse, åberopa innehållet
i bilagda yttranden från inspektören för infanteriet och chefen
för östra arméfördelningen.
Stockholm den 9 januari 1929.
Underdånigst:
LARS C:SON SPARRE. F. BERGENSTRAHLE.
L. NORRMAN. A. v. SCHMALENSÉE.
Gustaf Croneborg.
Bil. l.
Infanteriinspektionen.
Till kungl. armé förvaltningens fortifikationsdepartement.
Yttrande i anledning av remiss från kungl. arméförvaltningens fortifikationsdepartement
angående av riksdagens revisorer gjorda uttalanden
rörande skjutskolans för infanteriet och kavalleriet markfråga.
De av riksdagens revisorer framförda synpunkterna äro icke andra,
an vad chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet anfört i
2 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. III.
— 18 —
till Konungen insänd underdånig skrivelse av den 31 juli 1928, nr 257,
På grund av sistnämnda skrivelse liar Kungl. Maj:t jämlikt nådigt beslut
den 2 sistlidna november uppdragit åt mig att i samråd med riksmarskalksämbetet
och kungl. arméförvaltningens fortifikationsdepartement
verkställa utredning angående skjutskolans markfråga. I avvaktan
på denna utredning har jag intet att ytterligare anföra i ärendet.
Stockholm den 7 januari 1929.
Carl A:son Sjögreen.
Inspektör för infanteriet.
G. Hahr.
Bil. 2.
Östra Arméfördelningen
Stabsexpeditionen.
Till kungl. arméförvaltningens fortifikations
departement.
I anledning av fortifikationsdepartementets remiss den 29 sistlidne december
angående av riksdagens revisorer framhållna synpunkter beträffande
ersättningar åt arrendatorer och markägare vid Kosersberg får jag
med remisshandlingens återställande härmed äran anföra följande.
I underdånig skrivelse den 31 sistlidne juli, nr 257, har chefen för infanteriskjutskolan
framfört sina synpunkter beträffande skolans markfråga,
och synes, vad denne framhållit, i sak vara detsamma, som av riksdagens
revisorer anförts.
På grund av chefens för infanteriskjutskolan ovanberörda skrivelse har
Kungl. Maj:t jämlikt nådigt beslut den 2 sistlidne november uppdragit åt
inspektören för infanteriet att i samråd med riksmarskalksämbetet och
fortifikationsdepartementet verkställa utredning angående infanteriskjutskolans
markfråga.
I avvaktan på denna utredning har arméfördelningschefen utöver chefens
för infanteriskjutskolan ovannämnda underdåniga skrivelse i ärendet
intet att anföra.
Stockholm den 7 januari 1929.
J. Åkerman.
Tjf. Arméfördelningschef.
Emil F. Fevrell.
Marinförvaltningens
utlåtande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 19
och 23, §§ 6 och 10.
Till Konungen.
I den till marinförvaltningen för underdånigt utlåtande genom Eders
Kungl. Maj :ts beslut den 22 december 1928 remitterade, av riksdagens
revisorer den 16 december 1928 avgivna berättelsen om verkställd gransk
-
19
uina av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under tiden den 1 juli 1927—30 juni 1928 hava revisorerna under
»fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet», § 10, framhållit angelägenheten
av att grunderna för uppskattande av sjöförsvarets ordinarie förslagsanslag
till understöd åt vissa värnpliktigas familjer, i riksstaten
upptaget med ett belopp av 5,000 kronor, underkastas omarbetning för ernående
av bättre överensstämmelse mellan beräknade och verkliga kostnader.
Marinförvaltningen får i nämnda fråga, med överlämnande av hit från
stationsbeialliavarna vid flottans stationer och regementscheferna vid
kustartilleriet inkomna yttranden, (bil. 1—4), för egen del anföra följande.
Redan innan statsrevisorerna avgåvo sin berättelse hade marinförvaltningen
vidtagit åtgärder för en undersökning om möjligheterna av nedbringande
av utgifterna å förenämnda anslag. Efter en inom ämbetsverket
verkställd utredning rörande utgifternas fördelning begärde ämbetsverket
den 15 november 1928 chefens för marinstaben yttrande, huruvida
icke genom organisatoriska åtgärder skulle kunna vinnas att medelsbehovet
under anslaget nedbragtes. På sätt chefen för marinstaben i sitt här i
avskrift bifogade svar härå den 3 december 1928 anfört, (bil. 5), komma
utan särskild åtgärd kostnaderna för understöden till de värnpliktiga att
nedgå, i den mån de värnpliktiga, som inskrivits före år 1926, upphöra att
vara till tjänstgöring inkallade. Av de åtgärder, som kunna tänkas bliva
vidtagna för medelsbehovets ytterligare nedbringande, lärer icke böra
ifrågasättas att genomföra en skärpning i fordringarna för understödens
erhållande eller en minskning av deras belopp. Det återstår härefter att
överväga frågan huruvida värnpliktiga, som erhålla familjeunderstöd, i
stället böra frikallas från tjänstgöring i fredstid. Härvid kommer i betraktande
möjligheten att sådan ändring av värnpliktslagen 4 § 2 mom. b)
vidtages, att värnplikt kan frikallas, även om anledningen till frikallelsen
uppkommer efter tidpunkten för inskrivningen. En ändring av gällande
bestämmelser har dock icke tillstyrkts vare sig av chefen för marinstabeu
eller de hörda lokalmyndigheterna, och marinförvaltningen anser sig därför
icke kunna framställa förslag därom. Det har däremot blivit ifrågasatt
att öka möjligheterna för frikallelse och hemförlovning av värnpliktiga,
vilka av här ifrågavarande anledning kunnat frikallas redan vid inskrivningen,
men underlåtit göra framställning om frikallelse. Såsom
av chefens för marinstaben skrivelse framgår är sistnämnda fråga under
fortsatt utredning, och marinförvaltningen kommer efter utredningens
avslutande att, om så befinnes erforderligt, hänskjuta frågan till Eders
Kungl. Maj:ts vidare prövning.
Sjöförsvarets anslag till understöd åt vissa värnpliktigas familjer nedsattes
vid 1926 års riksdag från 20,000 till 5,000 kronor. Under övergångsåren.
har en tillförlitlig beräkning av medelsbehovet knappast varit möjlig,
och då det ju varit fråga om tillfällig överbelastning av ett anslag av
förslagsnatur till belopp, som ej avsevärt kunnat inverka på budgetens
ställning, har det hittills icke heller ansetts nödvändigt att företaga en
mera exakt uppskattning av grunderna för beräkningen. Hädanefter torde
emellertid, efter vad chefens för marinstaben skrivelse torde giva vid
handen, möjligheterna vara större för en tillförlitlig beräkning av det
ordinarie medelsbehovet. Marinförvaltningen kommer därför och i anledning
av vad i ärendet förekommit att ägna särskild uppmärksamhet åt
— 20 —
frågan, vid avgivande av sitt förslag till beräkning av sjöförsvarets utgifter
för budgetåret 1930/1931.
I ärendets handläggning deltagande: undertecknad chef, Boalt, föredragande,
och Eklund.
Stockholm den 8 januari 1929.
Underdånigst:
På kungl. marinförvaltningens vägnar:
J. SCHNEIDLER.
Y. Nordensvärd.
Bil. 1.
Stationsbefälhavaren vid
Flottans station i Karlskrona.
Till kungl. marinförvaltningen.
Genom kommunikationsresolution den 28 december 1928 har ämbetsverket
anmodat mig inkomma med yttrande i anledning av vissa erinringar,
som riksdagens revisorer gjort i fråga om kostnaderna för understöd åt
vissa värnpliktigas familjer.
Med anledning härav får jag överlämna dels chefens för underofficersoch
sjömanskårerna i egenskap av beväringsbefälhavare avgivna yttrande
i ärendet, dels även en avskrift av samma befälhavares yttrande i anledning
av chefens för marinstaben skrivelse den 3 december 1928, vari åtgärder
föreslagits för nedbringande av kostnaderna för familjeunderstöd.
För egen del har jag intet ytterligare i saken att anföra.
Remissakten återgår härjämte.
Karlskrona den 4 januari 1929.
Ch. de Champs.
S. Fredholm.
Bil. 1 a.
Chefen för underofficers- och
sjömanskårerna, Karlskrona.
Till stationsbefälhavaren.
Med anledning av S. B. K. remiss nr 966 den 31 december 1928 med infordrande
av B. B. K:s yttrande över riksdagens revisorers berättelse angående
grunderna för beräknande av anslaget för bestridande av kostnaderna
för underhåll av värnpliktigas familjer får B. B. K. vördsamt anföra
följande.
Antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga utom studenter och med
dem i värnpliktshänseende likställda uppgick vid härvarande station under
hudgetåret 1927/1928 till 290,986. Häri är inberäknat 6,754 dagar för
sådana värnpliktiga familjeförsörjare, vilka åtnjutit familjeunderstöd.
Enligt vad B. B. K. inhämtat hava för Karlskrona station å tit. B2 »Under
-
— 21
stöd åt vissa värnpliktigas familjer» under samma budgetåret bokförts
dels utgifter med 8,747 kronor 45 öre, dels inkomster av innehållningar å
penningbidrag med 592 kronor 80 öre, varför kostnaderna å titeln utgjort
8,154 kronor 65 öre.
För .att anslaget för budgetåret i fråga skulle hava varit tillräckligt att
bestrida dessa kostnader borde detsamma alltså hava beräknats sålunda:
815465
r—— eller 2.8 öre per tjänstgöringsdag för värnpliktiga vad angår Karls
Ät)0t/OÖ
krona
station. Motsvarande beräkningsgrund för budgetåret 1925/1926 utgjorde
såsom framgår av riksdagens revisorers berättelse 4 öre per dag
och värnpliktig.
Karlskrona den 3 januari 1929.
Nils Åkerblom.
Guslav Lundin.
Bil. I b.
Beväringsbefälhavarens expedition,
Karlskrona.
Återställes vördsamt till S. B. K. med förmälan att 12 värnpliktige vid
tiden för skrivelsens ankomst åtnjöto familjeunderstöd. Av verkställd
utredning framgår, att 7 av dem redan vid inskrivningen hade kunnat frikallas
med stöd av V. L. § 4: 2 b. Dessa hava nu av B. B. K. på grund
av C. M. S. skrivelse hemförlovats. De övriga 5 värnpliktiga hava blivit
berättigade till familjeunderstöd först efter tiden för inskrivningen. Enligt
nu gällande föreskrifter kunna dessa 5 värnpliktige icke hemförlovas,
utan måste erhålla familjeunderstöd.
Stor brist på manskap är alltjämt rådande vid härvarande station
efter stammanskapsstyrkans minskning enligt 1925 års riksdagsbeslut, då
ingen ersättningspersonal beräknades för å stationen tjänstgörande manskap
vid inträffad sjukdom, tjänstledighet, avtjänande av straff, rymning
m. m. De till fredstjänstgöring inkallade värnpliktige hava hittills
aldrig uppgått till sådan numerär, att manskapsbristen kunnat fyllas
under stor del av året inte ens tillnärmelsevis. Av detta skäl synes
det mig var betänkligt att för frikallning hemförlova värnpliktige efter
inryckningen på grund av V. L. § 4: 2 b. och anser jag att frikallning
av värnpliktige vid inskrivningen med stöd av nyssnämnd paragraf bör
ske endast, då mycket ömmande omständigheter föreligga.
Därest erfarenheten ger vid handen att anslaget enligt riksstaten »understöd
åt vissa värnpliktigas familjer» är för litet, synes mig framställning
böra göras om ökning av detsamma, och icke ökad hemförlovning tillgripas
för att få anslaget att gå ihop.
Karlskrona den 3 januari 1929.
Nils Åkerblom.
Nils Broms.
— 22 —
Bil. 2.
Stationsbefälhavaren vid Flottans
station i Stockholm.
Resolution: överlämnas till kungl. marinförvaltningen såsom eget yttrande.
1
Stockholm den 5 januari 1929.
C. F. Riben.
Ernst Lindgren.
Bil. 2 a.
Beväringsbelälhavaren vid
Flottans station, Stockholm
Till stationsbefälhavaren.
Med anledning av S. B. S remiss d.-nr 893 av den 31 december 1928 å
K. M. F :s komm. resolution — ‘ nr med infordrande av yttrande över
amr. 5bb2
riksdagens revisorers berättelse beträffande åt värnpliktige utbetalt familjeunderstöd
får jag vördsamt anföra följande.
Det av revisorerna påtalade förhållandet att anvisade anslag för nämnt
understöd de sista åren avsevärt överskridits beror i huvudsak på svårigheten
att beräkna antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktig familjeförsörjare.
Dock har det ofta visat sig, att värnpliktig först under pågående
tjänstgöring yppar, att han vid den tidpunkt, då han enligt V. L. § 5 var
skyldig att inställa sig till inskrivning, hade hustru eller barn och sålunda
vid inskrivningen rätteligen jämlikt V. L. § 4: 2 b bort frikallas.
Den enda utvägen att nedbringa ifrågavarande utgifter synes vara att
hemförlova sådan värnpliktig, som genom sin efter tjänstgöringens.början
genom B. B. S. ingivna ansökan om familjeunderstöd gör veterligt, ai.t
han vid omnämnda tidpunkt hade hustru och barn. En dylik åtgärd är
dock icke önskvärd ur personaltillgångssynpunkt, enär den skulle komma
att ytterligare beskära den redan nu knappt tilltagna årliga värnpliktskontingenten.
Det torde vidare böra tagas under omprövning om dylik
hemförlovning skall ske utan den värnpliktiges medgivande eller på hans
framställning ävensom huruvida sådan värnpliktig skall tilldelas familjeunderstöd,
därest han vägrar att låta sig hemförlovas.
Remissakten återgår.
Stockholm den 3 januari 1929.
A, Hägg.
I. Bagge-Lindahl.
1 Avser beväringsbefälhavarens vid flottans station i Stockliolm yttrande, bil. 2 a.
23 —
Bil. a.
Chefen för Kungl. Vaxholms
Kustartilleriregemente.
Till kungl. marinförvaltningen.
Vördsamt yttrande över riksdagens revisorers berättelse den 16 december
1928 i vad avser fråga om understöd åt värnpliktigas familjer, avgivet
på grund av kommunikationsresolution den 28 december 1928,
1 amr. 5662.
Remissakten återställes härjämte.
Revisorerna hava funnit sig höra närmare undersöka orsakerna till de
anmärkningsvärt stora överskridanden å förslagsanslaget till understöd
åt värnpliktigas familjer, som de senaste åren förekommit. Revisorerna
anse, att den osäkerhet, som syntes vidlåda förevarande anslagsberäkningar,
har sin grund i svårigheten att beräkna antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga familjeförsörjare samt framhålla angelägenheten av, att
grunderna för anslagets uppskattande underkastas omarbetning för ernående
av bättre överensstämmelse mellan beräknade och verkliga kostnader.
Den enligt revisorerna hittills brukade beräkningsgrund med visst belopp
för tjänstgöringsdag för värnpliktiga utom värnpliktiga studenter
förutsätter att variationer i tjänstgöringsdagarnas koefficientvärde härutinnan
vid olika slag av tjänstgöring icke eller i endast ringa och försumbar
grad förekomma. Denna förutsättning synes emellertid icke hållbar,
enär familjebildningen och barnalstringen från tjugoårsåldern hastigt
ökas. Ett i ögonen fallande starkt utslag har också denna tillsynes genom
förbiseende av statistiken gjorda felbedömning givit, i det de senaste årens
stora repeterande värnpliktskontingenter från tiden före den nya försvarsordningen
torde förorsakat de våldsamma anslagsöverskridanden, vilka
av revisorerna uppmärksammats.
Den nu framställda synpunkten belyses av följande statistiska uppgifter
från KA 1:
Antal vpl■1 som
fullgjort tjänstg.
Första tjg. o. tjg. i en följd:
1927: vpl. i linjetjänst ........................ 356
Ers.:res......................................... 185
1928: vpl. i linjetjänst ........................ 358
Ers.:res......................................... 291
Fam.:understöd åtnjöts av:
antal %
• *•;••• ra
Repetitionsövning:
1927 ........................................................ 713
1928 ........................................................ 651
1 Utom vpl. studenter.
9.5
Av ovanstående uppgifter finner man för varje slag av tjänstgöring en
viss konstans vara rådande i fråga om det procentuella antalet värnpliktiga,
vars familjer komma i åtnjutande av familjeunderstöd. Efter ut
-
— 24 —
vidgande av det statistiska materialet torde en sannolik procent värnpliktiga
familjeförsörjare kunna för varje slag av tjänstgöring (vid armén
jämväl för olika fristående repetitionsövningar) kunna fastställas. Ävenledes
torde man statistiskt kunna utfinna det sannolika medelunderstödsbeloppet
vid varje slag av tjänstgöring etc. Å nu antydda väg synes en
säkrare beräkningsgrund för anslaget böra vinnas än den hittills tilllämpade.
På grund därav, att enligt bestämmelserna i V. L. 1925 familjeförsörjare
endast i begränsad omfattning komme att fullgöra värnpliktstjänstgöring
i fredstid, uppskattades medelsbehovet under förevarande anslag i de för
1925 års riksdag framlagda beräkningarna till betydligt lägre belopp än
tillförne. Det är emellertid icke osannolikt att medelsberäkningen varit
alltför optimistisk också i det avseende att värnpliktiga, som jämlikt V. L.
§ 4: 2 kunnat vid inskrivningen frikallas, likväl icke blivit frikallade på
grund av att de av okunnighet eller förklarlig förtegenhet underlåtit anmäla
sin försörjningsplikt eller också icke kunnat styrka densamma. Har
detta inträffat, måste ju anslaget i högre grad än avsett hava blivit belastat.
Någon rätt för regementschef att sedermera medgiva hemförlovning
av förevarande familjeskäl lärer icke föreligga, och någon anledning
att särskilt undersöka och i övrigt vidtaga åtgärder i fråga om nu
nämnda förhållanden hava för övrigt hittills icke förelegat.
För nedbringande av medelsbehovet för familjeunderstöd, därest åtgärder
härför anses böra vidtagas, synes emellertid den åtgärd lämpligen
böra vidtagas, att i X. F. § 123 eu bestämmelse införes att »värnpliktig,
vilken styrker, att i värnpliktslagen § 4: 2 b omnämnt förhållande för honom
föreligger, hemförlovas så snart förhållandet blivit styrkt på sätt i
§118 denna förordning föreskrives». I samband härmed torde dock rätten
till familjeunderstöd följdriktigt böra inskränkas till dem, vilkas försörjningsplikt
uppstått efter inskrivningen som värnpliktiga.
Den förstnämnda ändringen i I. F. är önskvärd jämväl av annan anledning
än den nu förevarande. Mot författningsändringarna synes vad
KA 1 beträffar, dock tala, att den redan alltför ringa värnpliktskontingenten
komme att vidkännas ytterligare avbränningar, vilket emellertid kunde
motvägas genom åvägabringande av en något större ökning än den redan
nu behövliga av denna kontingent.
^Förslag till av revisorerna såsom önskvärda angivna åtgärder för ernående
av enhetlig tillämpning av bestämmelserna angående familjeunderstöd
från de olika länsstyrelsernas sida torde icke av mig förväntas.
Vaxholm den 4 januari 1929.
E. N. Larsén.
Tjf. Regementschef.
Allan Ci/rns.
Bil. 4.
Chefen för Kungl. Karlskrona
Kustartilleriregemente
Till kungl. marinf örvaltninge n.
Med anledning av ämbetsverkets kommunikationsresolution den 28 sistlidne
månad, ggg2 '' fåT ^ag hiirmed vördsamt anföra följande.
— 25 -
Under budgetåret 1927/1928 har i understöd åt vissa värnpliktiga familjer
från regementet utbetalats ett belopp av 4,774 kronor 35 öre.
Med framhållande av dels att något visst anslag för ändamålet icke anvisats
till regementet och ej heller upptages i regementschefens årliga anslagsäskanden,
dels att ansökan om familjeunderstöd prövas och avgöres av
vederbörande Konungens befallningshavande, varvid regementschefens befattning
med en dylik ansökan inskränker sig till ett bestyrkande av de
av den värnpliktige lämnade uppgifterna angående inskrivningsnummer,
tjänstgöringsort, inryckningsdag och arten av tjänstgöringen, har jag intet
vidare yttrande att avgiva i saken.
Remissakten återgår härjämte.
Karlskrona den 4 januari 1929.
J. G. Carell.
Tjf. Regementschef.
Ilertil Freidenfelt.
Bil. 5.
Chefen för Marinstaben.
Till kungl. marinförvaltningen.
yg_
Med anledning av eder skrivelse nr ——får jag med återställande
civ. 578/28
av skrivelsen bifogade handlingar anföra följande.
Nedbringande av kostnaderna för understöd av vissa värnpliktigas familjer
torde, i händelse sådant anses nödvändigt, kunna ske genom någon
eller några av följande åtgärder:
1) fordringarna för erhållande av understöd skärpas,
2) understödet minskas eller
3) värnpliktiga, som nu erhålla familjeunderstöd, befrias i stället från
tjänstgöringen i fredstid.
Enligt S. F. S. 84/1912 § 1 kan värnpliktigs hustru och barn erhålla understöd
under den värnpliktiges tjänstgöring, såvida understödet är för
deras uppehälle nödvändigt. Denna fråga avgöres av vederbörande Konungens
befallningshavande (överståthållarämbetet).
Beträffande minskning av understödet, torde för närvarande en sådan
åtgärd ej vara lämplig, helst som tilläggsbeloppen anbefallas för varje
räkenskapsår.
Jämlikt V. L. § 4:2 b) frikallas värnpliktig från tjänstgöring i fredstid,
om han vid den tidpunkt, då han är skyldig inställa sig till inskrivning,
har hustru eller barn, som är för sitt uppehälle väsentligen beroende
av hans arbete. Inträffar det fall, att en värnpliktig får hustru eller barn
att försörja efter inskrivningen, medgiver lagen ingen befrielse från tjänstgöring,
utan får den värnpliktige då i stället familjeunderstöd; detta i motsats
till om vissa andra förhållanden, som angivas i V. L. § 4, inträffa
efter inskrivningen (jmf. V. L. § 16:3).
En ändring i denna principfråga anser jag för närvarande icke lämplig,
utan torde en längre tids erfarenhet av bestämmelserna i V. L. § 4: 2 b
vara erforderlig.
I övrigt framgår av nedanstående sammanfattning av uppgifterna i bilagorna,
— 26 —
Inskrivningsår |
Stockholms station |
Karlskrona station |
Vaxholms knstartilleri- regemente |
Karlskrona kustartilleri- regemente |
Summa |
1927 ........................... |
n |
34 |
7 |
16 |
68 |
1926 ......................... |
7 |
16 |
5 |
5 |
33 |
Före 1926 ..................... |
3 |
4 |
50 |
35 |
92 |
Ej angivet inskrivningsår |
— |
_ |
34 |
— |
34 |
att anledning förefinnes att förmoda, att en del av de värnpliktiga, som
inskrivits 1927 och 1926, redan vid inskrivningen kunnat frikallas, eller,
då så ej blivit fallet, kunnat hemförlovas, då vederbörande vid mottagandet
av ansökningar om understöd, fått kännedom om familjeförhållandena.
De värnpliktiga, som äro inskrivna före 1926 komma under årens lopp
att försvinna och tillkomsten av understödsbehövande inom yngre årsklasser
kommer att bliva proportionsvis mindre, varigenom kostnaderna
för understöden kunna förväntas nedgå.
På grund av ovanstående får jag äran meddela, att jag hos stationsbefälhavarna
och cheferna för kustartilleriregementena hemställt om undersökning,
huruvida det finnes i tjänstgöring värnpliktiga, som åtnjuta famil
jeunderstöd och som enligt värnpliktslagen § 4: 2 b) äro berättigade
till befrielse från tjänstgöringen, samt i händelse så är fallet föreslagit,
att erforderliga åtgärder vidtagas för rättande av dessa förhållanden i och
för nedbringande av kostnaderna för familj eunderstöd.
Stockholm den 3 december 1928.
Otto Lybeck.
Sixten Graaf.
Bil. 6.
Chefen för Marinstaben.
Till stationsbefälhavaren i Karlskrona.
Enär anslaget till understöd åt vissa värnpliktigas familjer betydligt
överskridits, har kungl. marinförvaltningen begärt mitt yttrande, huruvida
icke genom organisatoriska åtgärder skulle kunna vinnas, att medelsbehovet
nedbringades.
Med anledning härav har jag härnedan gjort en sammanställning av
vissa från kungl. marinförvaltningen överlämnade sammandrag ur marinens
räkenskaper för budgetåret 1927/1928.
Tablå utvisande antalet värnpliktiga som erhållit familjeunderstöd under
budgetåret 1927/1928.
(Ifrågavarande tablå är densamma, som ingår i chefens för marinstaben
yttrande den 3 december 1928, och finnes återgiven i bilagan 5 här
ovan å denna sida.)
Av denna tablå framgår, att anledning förefinnes att förmoda, att en
del av de värnpliktiga, som inskrivits 1927 och 1926, redan vid inskrivningen
kunnat frikallas, eller, då så ej blivit fallet, kunnat hemförlovas, då
— 27 —
vederbörande vid mottagandet av ansökningar om understöd, fått kännedom
om familjeförhållandena.
Med hänvisning till ovanstående får jag därför äran hemställa om undersökning
huruvida det finnes i tjänstgöring värnpliktiga, som åtnjuta
familjeunderstöd och som enligt V. L. § 4:2 b) är o berättigade till befrielse
från tjänstgöring, samt, i händelse så är fallet, föreslå, att erforderliga
åtgärder vidtagas för rättande av detta förhållande i och för nedbringande
av kostnaderna för familjeunderstöd.
Stockholm den 3 december 1928.
Otto Lybeck.
Sixten Graaf.
Marinförvaltningens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del 1, sid. 24 35,
§§ 11-14.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har Eders Kungl. Maj:t
anbefallt marinförvaltningen att till försvarsdepartementet inkomma med
underdånigt utlåtande i anledning av ett tillika överlämnat transumt av
riksdagens revisorers berättelse den 16 december 1928 om verkställd granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under tiden den 1 juli 1927—30 juni 1928, »fjärde huvudtiteln,
försvarsdepartementet» §§ 6, 10, 11, 12, 13 och 14. _
Med återställande av remissakten får marinförvaltningen, som i särskild
skrivelse avgiver utlåtande angående § 10 i berättelsen, härmed beträffande
§§ 11, 12, 13 och 14 i underdånighet anföra följande.
§ 11.
Vad angår anmärkningarna rörande kostnaderna för uppförande av
en tennisbana å Skeppsholmen har varvschefen vid flottans station i
Stockholm i därom avgivet yttrande anfört i huvudsak följande.
Mom. 5 i av Eders Kungl. Maj:t den 1 november 1926 fastställd
»Idrottsinstruktion för Marinen» lyder: »Den personliga krigsberedskap,
kroppslig och andlig, som idrott (tillika med gymnastik) tjänar till att
framkalla, kräves icke endast av manskapet utan även och i högre grad
av officerare och underofficerare. Kroppslig och andlig spänstighet av
den art, som genom idrott (och gymnastik) grundlägges och vidmakt.-hålles, utgör ett oskattbart medel att höja befälets auktoritet hos de
underlydande. Befälet skall därför eftersträva att även på idrottens
område gå i spetsen och föregå med exempel. Aktivt visat idrottsligt
intresse inom officers- och underofficerskårerna är den nödvändiga förutsättningen
för en livskraftig idrottsrörelse bland manskapet.»
Mom. 6 i samma instruktion innehåller hland annat åliggande för
vederbörande förbandschef att uppmuntra befälets frivilliga deltagande
i olika slag av idrott.
— 28 —
Efter åtskilliga, påstötningar kade varvschefen därför våren 1927 beslutat
att anlägga en tennisbana söder om västra boställshuset å Skeppsholmen
på plats, som av stationsbeiälkavaren anvisades. Banan, som
blev färdig först på hösten 1927, vore enligt utfärdad stationsorder avsedd
för å stationen tjänstgörande officerare ock underofficerare med
vederlikar, men kade av ekonomiska skäl även upplåtits åt andra på
tider, då de förra av tjänst varit förhindrade använda planen.
Då varvschefen kade beräknat, att avgifterna för begagnandet av banan
snart nog skulle täcka kostnaderna för dess anläggande, kade kan ansett
sig icke behöva begära särskilt anslag härför utan kade bestritt
kostnaderna å en förskottstitel, vilken även tillgodogjorts de inflytande
inkomsterna.
Ehuru avgifterna hade satts mycket lågt i förhållande till gängse
priser för liknande banors användande, torde de under normala somrar
kunna beräknas uppgå till omkring 3,000 kronor per år. Å andra sidan
vore underhållskostnaderna för banan ringa. Den exceptionellt olämpliga
väderleken under sistlidne sommar hade dock medfört att hittills blott
influtit 1,744 kronor.
När influtna avgifter till fullo hade täckt de å nämnda förskottstitel
bokförda kostnaderna, hade varvscliefens tanke varit, att inkomsterna,
i den mån de ej erfordrades för banans underhåll, skulle tillgodogöras
titel G 1 ae: å vilken titel kostnaderna för underhåll av vägar och planteringar
in. m. å Skepps- och Kastellholmarna bestredos.
Då genom den gjorda anläggningen statsverket ej. skulle komma att i
fortsättningen åsamkas någon utgift utan i stället en inkomst, hemställde
varvschefen, att anmärkningen icke måtte föranleda någon
åtgärd.
Marinförvaltningen vitsordar vad varvschefen anfört rörande behovet
av tennisbanan och vill framhålla, att i »Idrottsinstruktionen för Marinen»
förutsättes, att ifrågavarande idrottsgren bör bedrivas. Varvschefen
hade dock lämpligen bort underställa frågan ämbetsverkets prövning.
Marinförvaltningen har emellertid i anledning av vad sålunda förekommit
vidtagit åtgärd i syfte att förebygga ett upprepande av det anmärkta
förfaringssättet.
§ 12.
Rörande kostnader och underhållsarbeten för övningsfartyget »af Cliapman»,
hava revisorerna framhållit, att för nämnda fartyg, sedan det inköptes
år 1923 för 128,500 kronor, verkställts ändrings- och kompletteringsarbeten
till en kostnad av 412,878 kronor 04 öre samt underhållsarbeten
för 373,536 kronor 94 öre eller tillsammans 786,414 kronor 98 öre.
Revisorerna lxava därvid bland annat uttalat att även om övningsfartyget
»af Chapman» vore av större värde och ägde vidsträcktare användbarhet
än ett övningsfartyg av den typ, som tidigare förekommit vid flottan,
vore dock de kostnader, som inköpet samt de vidtagna ändringsarbetena
å »af Chapman» sedermera dragit, så väsentligt mycket större än de
kostnader, som marinförvaltningen i samband med inköpet av nämnda fartyg
beräknade för nybyggnad vid Karlskrona varv av ett övningsfartyg
av den äldre typen, att det med fog kunde göras gällande att det varit
för statsverket ekonomiskt fördelaktigare att föranstalta om nybyggnad
av ett övningsfartyg.
I anledning av detta uttalande får marinförvaltningen erinra, att å ett
29
övningsfartyg av den äldre typen (»Jarramas» typ), som beräknats kosta
cirka 350,000 kronor, icke kan övas skeppsgossar till större antal än 94.
A »af Chapman» kan däremot inrymmas 200 skeppsgossar. För att ungefär
motsvara »af Chapman» i nämnda hänseende erfordrades sålunda tva
fartyg av den äldre typen. Därjämte torde beaktas, att utbildningen å
»af Chapman» bliver mycket värdefullare än å »Jarramas»-typens fartyg,
vilkas färder, i motsats till »af Chapmans», icke kunna utsträckas till mera
avlägsna farvatten.
Statsverkets kostnader för fartyget, frånsett de årliga underhållskostnaderna,
utgöra cirka 550,000 kronor.
Jämföres anskaffningskostnaden för »af Chapman» med nybyggnadskostnaden
av två övningsfartyg av »Jarramas»-typ erhålles följande:
i Deplacement |
Kostnad i kr |
onor |
|
i ton |
totalt per ton |
per gosse |
|
2 st. Jarramas (188 gossar) ....... |
........! 2 X 350 1 |
700,000 1,000 |
3,725 |
af Chapman (200 gossar) .......... |
........ 2,000 |
550,000 275 |
2,250 |
Kostnaden för nybyggnad av ett fartyg motsvarande »af Chapman»
torde icke enligt 1924 års priser kunnat beräknas till lägre belopp än
1,000,000 kronor.
Marinförvaltningen vidhåller därför sin tidigare uttalade åsikt att inköpet
av fartyget varit fördelaktigt för statsverket, ehuru kostnaderna
för detsamma blivit större än vad vid inköpet beräknades. De ändringsoch
kompletteringsarbeten, som blivit å fartyget utförda, hava under fartygets
expeditioner visat sig erforderliga för att fylla de krav, som måste
ställas på ett dylikt övningsfartyg.
Då ämbetsverket på grund av sin instruktion åligger att till utförande
anbefalla erforderliga förbättringar i marinens materiel, såvida anvisade
medel därigenom icke överskridas, har marinförvaltningen ansett sig i
nämnda stadgande finna stöd för sina åtgärder i ifrågavarande ärende.
Vad fartygets underhåll beträffar hava revisorerna inräknat de årliga
underhållskostnaderna i fartygets totalkostnad, vilket tillvägagående givetvis
bliver missvisande. Underhållskostnaden för »af Chapman» överstiger
icke avsevärt underhållet av »Jarramas» och »Najaden» under samma
tid (373,536 kronor mot 353,193 kronor) och i detsamma inbegripas ej
större belopp för kompletterings- och ändringsarbeten än vad normalt förekommer
vid översyn av andra flottans fartyg.
Såvitt nu kan bedömas finner marinförvaltningen ingen anledning antaga,
att några andra större utgifter till förändrings- och kompletteringsarbeten
för fartyget skola behöva förekomma än möjligen arbeten för dess
förseende med motormaskineri för den händelse det skulle visa sig lämpligt
att härför använda motorer från någon utrangerad undervattensbåt.
I så fall kommer emellertid ämbetsverket att härom avlåta underdånig
framställning i och för ärendets prövning av Eders Kungl. Maj:t. Den
undersökning, som revisorerna funnit önskvärd i nämnda hänseende,
torde med hänsyn till vad ämbetsverket nu anfört icke vara erforderlig.
§ 13.
Vidkommande av revisorerna under denna paragraf gjorda anmärkningar
rörande kostnaderna för pontonkranen »Derrick» får marinförvaltningen
anföra följande.
— 30 —
I skrivelse till marinförvaltningen den 28 juli 1923 anmälde varvschefen
vid flottans station i Karlskrona behovet av en pontonkran, enär varvet
vore synnerligen illa utrustat med flytande kranar. Av sådan materiel
ägde varvet nämligen endast två gamla pråmar med därå anbragta
saxar och primitiva spelanordningax-, varmed endast mindre tyngder kun
de lyftas. Vid flera tillfällen hade behov av en någorlunda kraftig flytande
lyftkran gjort sig gällande. För ett örlogsvarv är det givetvis av stor
betydelse att äga tillgång till en flytande lyftkran, då i saknad av sådan
fartygen måste även vid uttagning från desamma av jämförelsevis obetydliga
tyngder förflyttas till fast kran, vilka förflyttningar draga ganska
avsevärda kostnader.
Anbud å pontonkran med 15 tons lyftkraft hade av varvschefen vid flottans
station i Karlskrona infordrats. Av de inkomna anbuden framgick,
att lägsta priset å en dylik kran uppgick till omkring 174,000 kronor. Då
detta pris syntes för högt ansågs att med anskaffningen borde tillsvidare
anstå.
Då i juli 1924 tillfälle syntes yppa sig att för billigt pris fylla behovet
av dylik kran genom inköp av den pontonkran, som då skulle försäljas å
auktion i Göteborg, medgav marinförvaltningen, på därom av varvschefen
vid flottans station i Karlskrona gjord hemställan, att kranen finge
inköpas till det belopp, varvschefen kunde finna fördelaktigt med hänsyn
såväl till medelstillgång som till pontonkranens uppskattade värde.
Att pontonkranens iståndsättning, sedan den av flottans varv i Karlskrona
inköpts för ett pris av 22,700 kronor, skulle draga en kostnad av
cirka 85,000 kronor hade icke förutsetts och marinförvaltningen kan nu
icke annat än beklaga, att förhållandena vid kranens utbjudande till försäljning
icke medgav pontonkranens dockning för en noggrannare undersökning
av densamma, innan den inköptes.
Den kostnad, vartill pontonkranen i sitt nuvarande skick sålunda uppgått,
anser ämbetsverket emellertid ej vara högre än den kostnad en dylik
kran av enahanda utförande och med samma egenskaper skulle betinga
vid nyanskaffning.
§ 14.
Innan marinförvaltningen yttrar sig om det av revisorerna framhållna
förhållandet rörande priskalkyleringen av tågvirke, som tillverkas vid
repslagarebanan i Karlskrona, får marinförvaltningen anföra följande rörande
behovet för flottan att bedriva egen tillverkning av tågvirke.
Mångårig erfarenhet har givit vid handen, att tågvirke för vissa flottans
ändamål icke kunnat erhållas av tillfredsställande beskaffenhet från
de enskilda fabrikerna inom landet. Ett flertal kassationer av nybyggda
fartygs tågvirke hava vid desammas leverans ägt rum och måst ersättas
av vid repslagarebanan i Karlskrona tillverkat tågvirke. Icke blott materieleu
utan även personalens liv kunna sättas i fara vid användning av
tågvirke av mindre god kvalitet, särskilt vid båtars hissande och utsättning.
Marinförvaltningen har därför med hänsyn till flottans stora behov
av kvalitetstågvirke ansett det såväl ur freds- som krigsberedskapssynpunkt
vara nödvändigt att Karlskrona varvs tillverkning av tågvirke
allt jämt. uppehälles. De därstädes befintliga anordningarna härför hade
emellertid intill senaste år krävt oproportionerligt stor arbetskraft och
för dennas reducering och för samtidigt nedbringande av tillverkningskostnaderna
erfordrades anskaffning av moderna arbetsmaskiner m. m.
Marinförvaltningen får nu beträffande revisorernas uttalande i ärendet
yttra följande.
Det anmärkta tillvägagångssättet för pri skalkyler ing, som angives i marinförvaltningens
skrivelse den 5 juni 1926 till varvschefen vid flottans
station i Karlskrona, torde böra ses i samband med tendensen att göra
varvsdriften i möjligaste mån ekonomisk efter »självhushållningsprincipen»
såsom framhållits av flottans organisationssakkunniga i den 21
juni 1926 avgivet »Betänkande och förslag», där å sid. 42 bland annat anföres:
»För att i övrigt kunna följa det ekonomiska utbytet av nu omhandlad
tillverkning samt med hänsyn till prissättningen vore det enligt
de sakkunnigas mening lämpligt, om föreskrifter utfärdades därom, att
repslagarebanans alla omkostnader och ersättningar för tillverkade produkter
bokfördes å särskild titel på samma sätt som nu sker vid krafcentralen
och som — — — förordats i fråga om ekipagedepartementets
transportrörelse». Dylika bestämmelser tillämpas även vid marinens
centrala beklädnadsverkstad och korvfabriken i Karlskrona, oljefabriken å
Karlskrona varv samt tvättinrättningarna å Rindön, i Stockholm och i
Karlskrona.
Dessa bestämmelser innebära bland annat, att priserna skola så beräknas,
att inkomsterna ej blott balansera de löpande utgifterna utan jämväl
skola vara så beräknade, att erforderliga förbättringar och moderniseringar
av respektive inrättning skola kunna av titeln bestridas.
Efter därtill erhållet nådigt medgivande, beordrades personal från varvet
i Karlskrona att företaga eu studieresa till England och Tyskland för
att därstädes inhämta kunskap om vid repslageri numera använda maskiner
och arbetsmetoder m. m.
På grund av de erfarenheter, som under ovan angivna studieresa vunnits,
inlämnade varvschefen vid flottans station i Karlskrona den 19 oktober
1927 förslag och kostnadsberäkning för modernisering av repslagarebanan.
Detta förslag godkändes av marinförvaltningen den 26 oktober
1927, och i samband härmed fastställdes viss förenkling i driften och standardisering
vid tillverkning av tågvirke, allt i syfte att förbilliga detsamma.
Enligt från varvschefen vid flottans station i Karlskrona infordrad och
av honom den 31 januari 1928 avgiven uppgift angående kostnaden för tillverkning
av tågvirke enligt då vid flottans repslagarebana använd handmetod
ävensom beräknad kostnad för motsvarande tillverkning efter verkställd
modernisering av banan beräknades, att vinsten i fråga om tillverkningen
av marinens årsbehov av tågvirke efter moderniseringen skulle
uppgå till cirka 45,000 kronor. En modernisering av banan måste således
anses fullt befogad.
Sedan ovannämnda modernisering av repslagarebanan under hösten 1928
blivit genomförd har varvschefen vid flottans station i Karlskrona uti
en den 4 januari 1929 avgiven skrivelse i ärendet anfört, dels att införandet
av maskinell drift även medfört en minskning av antalet arbetare från
13 till 7, vilket utgör en minskning i årlig avlöningskostnad med 20.568
kronor eller ej mindre än 45 procent av tidigare utgående avlöning, dels
ock att verkställda beräkningar givit vid handen, att den prisreduktion å
tågvirke, som bliver en direkt följd av verkstadens modernisering, kan
beräknas komma att uppgå till 18 procent av nu gällande priser.
Do av riksdagens revisorer angivna vinstbeloppen vid verkstaden, respektive
60,920 kronor 5 öre och 51,004 kronor 22 öre, för budgetåren
— 32
1926/1927 och 1927/1928 äro, enligt varvschefens uppgift, ej överensstämmande
med vad varvskontorens titelböcker utvisa eller 27,992 kronor 52 öre
och 19,725 kronor 76 öre för respektive år, varvid beträffande sistnämnda
belopp är att märka att här fråndragits utbetalta förskott å kontraherade
maskiner med cirka 9,000 kronor.
Framhållas må, att största delen av det tågvirke, som tillverkas vid
ifrågavarande repslagarebana användes av flottans fartyg vid desammas
översyn, utrustning och förläggning i beredskap och bestridas kostnaderna
för tågvirkets tillverkning alltså huvudsakligen av anslaget till underhåll
av flottans fartyg och byggnader m. m.
Arbetsmaskiner i allmänhet måste tid efter annan ersättas med nya och
modernare. Inom privatindustrien är det vanligt att räkna med en 10-årig
avskrivningstid för arbetsmaskiner. Å flottans varv blir användningen i
regel vida längre — det finnes maskiner som hållit i 30 å 40 år. I det ordinarie
anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m.
avses i regel ett belopp till anskaffning av maskiner i stället för förslitna
eller omoderna sådana. I kostnadsberäkningarna för varje större nybygge
eller nyanskaffning, som utföres av marinen själv, vare sig det gäller fartyg,
befästningar eller viss materiel, såsom t. ex. torpeder, ingår anskaffning
av för dess utförande speciella arbetsmaskiner m. m.
Endast då maskinanskaffning, på grund av att underhållsanslaget ej
därtill kunnat lämna tillgång, måst eftersättas, har hemställan om beviljandet
av särskilda medel för anskaffning av maskiner i större omfattning
gjorts.
Det nu tillämpade förfaringssättet, varigenom kännedom om självkostnaden
för denna del av varvsdriften kan erhållas, ansluter sig till samma
ekonomiska grunder, som tillämpas vid enskilda företag på motsvarande
områden och torde sålunda vara i överensstämmelse med av riksdagen vid
upprepade tillfällen framhållna önskemål.
Av här ovan lämnade uppgifter framgår således:
att det ur såväl freds- som krigsberedskapssynpunkt måste anses nödvändigt,
att flottan själv tillverkar sitt behov av tågvirke;
att uppläggandet av särskilda titlar, som av organisationssakkunniga påyrkats,
är av behovet påkallat för att kunna följa det ekonomiska utbytet
av tillverkningen; samt
att moderniseringen av den maskinella utrustningen vid repslagarebanan
medfört betydande minskning i tillverkningskostnaderna för marinens
tågvirke. I
I ärendets handläggning deltagande: undertecknad, chef, Nilson, Lindbeck,
föredragande, Maijström, Bergmark, Wolff, Eklund, Bjurner och Simonsson.
Stockholm den 8 januari 1929.
Underdånigst:
På kungl. marinförvaltningens vägnar:
J. SCHNEIDLER.
Osc. F. Olsson.
Statens arhetslöshetskom
missions
33 —
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 36—49,
§§ 15-18.
Till Konungen.
Genom remiss av den 21 december 1928 anmodad avgiva utlåtande över
riksdagens revisorers berättelse år 1928, i vad densamma avser den
statliga verksamheten för arbetslöshetens bekämpande, får statens arbetslöshetskommission
med remissaktens återställande anföra följande.
Revisorernas erinringar avse följande såsom statliga nödlijälpsarbeten
bedrivna arbetsföretag:
1) järnvägsanläggning, väg- och dikningsarbeten å Gullbergs kronopark;
2) väganläggning Harsprånget—Jokkmokk;
3) vägarbete å Osby kronopark;
4) vägarbete å Folkströmmens kronopark.
Av förenämnda arbeten hänföra sig de under 1), 3) och 4) upptagna till
sådana, som äro belägna å de allmänna skogarna och vilkas utförande
sker på grund av överenskommelse med domänstyrelsen. Arbetet under 2)
har utförts på uppdrag av vederbörande vägstyrelse.
Då revisorernas uttalande beröra valet av arbetsobjekt, är det nödvändigt
att särskilja dessa två grupper, å ena sidan arbetena åt domänstyrelsen
och å andra sidan arbetet åt viss vägstyrelse.
Vad först beträffar arbetena åt domänstyrelsen torde böra framhållas,
att mellan nämnda styrelse och kommissionen träffats en överenskommelse
i berörda hänseende av följande huvudsakliga innehåll.
Inom domänstyrelsen uppgöres årligen en plan över lämpliga arbetsobjekt
å domänfondens och kyrkofondens skogar. Denna plan överlämnas
till kommissionen. I mån av behov kontraherar kommissionen på grundval
av upprättade kostnadsförslag från fall till fall med domänstyrelsen
på nedanstående villkor.
Det åligger domänstyrelsen,
att svara för den rätta framtida vården och underhållet av utfört arbete,
att för den händelse gjort åtagande icke kommer att utföras genom
kommissionens försorg i planerad omfattning, svara för att arbetet dock
bliver fullbordat i sådan utsträckning, att utförda arbeten komma till fullt
utnyttjande;
att svara för all jordlösen och därmed förenade uppgörelser och kostnader;
att
till användning fritt upplåta för arbetet erforderliga, välhelägna
grus-, sten- och sidotag samt tillfarter till dessa;
att svara för all skada, som kan uppkomma med anledning av ifrågavarande
arbete och som icke har sin grund i fel eller försumlighet av arbetstagaren
vid arbetets utförande eller kan hänföras till olycksfall i arbete;
att
ombesörja upprättandet av och bekosta för arbetets utförande erforderliga
ritningar och kostnadsberäkningar m. m.;
att bekosta hälften av avlöningen åt arbetsledningen;
3 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. III.
34
att ombesörja samtliga körslor, av vilka de för själva arbetet och dess
bedrivande bekostas av domänstyrelsen, under det att kostnaden för s. k.
förläggningskörslor, huvudsakligen proviantkörslor, betalas av kommissionen;
att
kostnadsfritt för arbetstagaren tillhandahålla alla erforderliga lokaler,
såsom förläggnings-, kontors-, marketenteri-, förråds- och depålokaler
o. dyl., allt i fullt användbart skick, samt inredning, såsom sängar,
stolar, bord, spislar, kaminer m. m.;
att å arbetsplatsen tillhandahålla och bekosta alla för arbetet erforderliga
materialier och förbrukningsartiklar, såsom järn, cement, kalk, virke
i lämpligt sortiment samt sprängämnen, stubintråd och tändhattar, smideskol
o. dyl., ävensom alla driftsmedel och oljor m. m., vilka erfordras för
drift av" de arbetsmaskiner, som kunna komma till användning;
att kostnadsfritt för arbetstagaren å av denne anvisad plats tillhandahålla
allt för arbetet och arbetsplatsen erforderligt vedbransle;
att svara för skada vid eventuellt uppkommande eldsvåda i av domänstyrelsen
tillhandahållna såväl förläggnings- och utspisningslokaler som
kontorsutrymmen, bostäder åt personalen m. m., dock ej för sådan skada,
som beror av fel eller försummelse av kommissionen. Det åligger kommissionen,
att i egen regi utföra arbetena utan att domänstyrelsen drabbas av nagra
kostnader för arbetarnas avlöning, förplägnad och resor;
att bekosta löner till lagbasar och specialarbetare;
att bekosta för arbetsledningen erforderliga resor samt
att tillhandhålla för arbetets utförande erforderliga arbetsredskap och
verktyg samt för förläggningsändamål erforderliga förbrukningsartiklar,
med undantag av vedbränsle.
I avseende å omfattningen av dessa arbeten är densamma i viss mån beroende
därav, att domänstyrelsen numera per budgetår anvisar 550,000
kronor till bestridande av de jämlikt förestående villkor styrelsen åliggande
kostnader. Skulle kommissionen av någon anledning finna det behövligt
och ändamålsenligt att över denna gräns utöka sitt åtagande, och tillgång
på lämpliga arbeten finnes, ankommer det på kommissionen själv att bestrida
hela kostnaden.
Av det anförda torde framgå, att utväljandet av de olika arbetsföretagen
liksom bestämmandet av deras tekniska standard sker i domänstyrelsen.
Kommisionen har rent principiellt ansett det berättigat att förlägga
statliga nödhjälpsarbeten till de allmänna skogarna. Härigenom komma
de av riksdagen anvisade medlen för arbetslöshetens bekämpande ett statsändamål
till godo, om vars nytta och stora betydelse för framtiden alla
torde vara ense. Domänstyrelsen, som bestrider en väsentlig del av kostnaderna,
lärer vid valet av arbeten självfallet taga nödig hänsyn till de
ekonomiska faktorerna. Kommissionen kan härvidlag endast anlägga rent
arbetstekniska och sociala synpunkter på urvalet.
Då revisorerna uttala, att rent tekniska synpunkter i allt för hög grad
fått göra sig gällande i avseende å vägarbetena på kronoparkerna, synes
det dock i anslutning till vad ovan sagts om dessa arbetens betydelse för
framtiden böra påpekas, att kraven på arbetenas utförande och standard
böra ställas så höga, att de — arbetena — verkligen kunna komma till
nytta icke blott i anseende till det föreliggande behovet utan även i framtiden.
Framåtskridandet på det trafiktekniska området mot ytterligare
intensifiering av motortrafiken går i våra dagar så hastigt, att hänsyn
— 35 -
härtill torde böra tagas även vid anläggande av vägar å de allmänna
skogarna. Riktigheten av denna kommissionens uppfattning bestyrkes i
hög grad därav, att vägarbeten, som utfördes åt domänstyrelsen under ett
tidigare skede, sedermera måst förbättras i syfte att tillfredsställa den sig
snabbt utvecklande maskinella vägtrafikens krav.
Revisorernas uttalande, att arbetena icke anpassats efter det föreliggande
behovet, synes tyda på att den meningen är rådande bland revisorerna,
att endast sådana arbeten, som fylla detta krav, böra utföras som nödhjälpsarbeten.
Kommissionen kan ej dela denna uppfattning, utan lära
fastmer arbeten av sådan art böra komma till stånd utan anlitande av
arbetslöshetsanslaget och av domänstyrelsen utföras i den öppna arbetsmarknaden.
Revisorerna hålla före, att de ifrågavarande statliga nödhjälpsarbetena
dragit för höga kostnader. Då vidare revisorerna utan reservation uppdragit
en jämförelse mellan kostnaderna för vägarbete i kommissionens
regi och för dylikt arbete i enskild regi, synes därav framgå såsom revisorernas
åsikt, att kommissionen skulle för att rätt handhava sin uppgift
utföra sina arbeten lika billigt som den fria marknadens företagare på
hithörande områden.
I detta avseende för kommissionen framhålla följande.
Kommissionen kan ej utvälja de arbetare, som hänvisas till nödhjälpsarbetena.
Detta urval sker nämligen i kommunerna efter behovsprincipen
och ej ur synpunkten av särskild individuell lämplighet för visst arbete.
Detta förhållande jämte den ständiga omsättningen på arbetsplatserna
försvårar i väsentlig grad uppnående av ett ekonomiskt tillfredsställande
resultat.
Det är angeläget för kommissionen att vid tidpunkter, då arbetslöshet
råder, kunna tillhandahålla arbetstillfällen för de olika kommunernas
arbetslösa. Icke alltid är kommissionen i stånd att bjuda sådana på nära
håll, utan måste de arbetslösa ofta sändas till mera avlägset belägna arbetsplatser.
Det är vidare nödvändigt att ställa bostäder till förfogande.
Utöver de kostnader, som härav förorsakas, komma ett flertal utgiftsposter
på den sociala omvårdnadens konto såsom ortstillägg, sjukhjälp
o. dyl. Sammantagna belöpa sig dessa kostnader i genomsnitt till lägst
60 öre per dagsverke.
Kommissionens bokföring är så ordnad, att de centrala kostnaderna i
sin helhet påföras och fördelas på arbetsplatserna. Endast delvis äro dessa
kostnader av sådan art, att de böra medräknas vid de av revisorerna gjorda
jämförelserna.
Det torde vara anledning påpeka, att dessa extra kostnader alltid varit
kända och att statsmakterna med öppen blick härför ändock fasthålTit vid
arbetslinjen. Man torde därvid hava ansett, att de kostnadsstegringar,
som på grund härav äro oundvikliga vid de statliga nödhjälpsarbetena,
väl kompenseras av dessa arbetens sociala betydelse för hjälpverksamheten.
Är detta riktigt, synes det också vara riktigt att frånräkna dessa
sociala kostnader, då det blir fråga om jämförelser mellan kostnader för
ett arbetsföretag, utfört, antingen av kommissionen eller av företagare i
den öppna marknaden.
Kommissionen har på annat ställe i detta yttrande framhållit nödhjälpsarbetenas
reglerande inverkan på den kontanta understödsverksamheten
och härutöver torde endast behöva erinras om de värden, som genom dessa
36 —
arbeten tillföras landet. Kommissionen har funnit det angeläget att i detta
sammanhang anföra dessa för den statliga hjälpverksamheten grundläggande
principer.
Kommissionen övergår nu till detaljanmärkningarna rörande de olika
kronoparksarbetena.
§ 15. Gullbergs kronopark.
De på denna kronopark bedrivna arbetena tillkommo under hösten 1922,
och lämpade sig utomordentligt väl med hänsyn till belägenhet och omfattning
för beredande av arbete åt arbetslösa i mellersta Sverige. Arbetslösheten
var mycket stor i Norrköping, Linköping, Motala, Boxholm
m. fl. platser i Östergötland.
Beträffande järnvägsanläggningen anföres av revisorerna bland annat,
att arbetets lämplighet ur arbetslöshetssynpunkt kunde ifrågasättas, då
tvekan skulle under sommaren 1924 hava uppstått, om huruvida densamma
över huvud taget borde fullföljas. Denna uppfattning är felaktig.
Härmed förhåller sig nämligen så, att arbetslösheten i landet vid nämnda
tidpunkt nedgått så väsentligt — den 31 augusti 1924 rapporterades 4,200
hjälpsökande arbetslösa och antalet vid statliga nödhjälpsarbeten sysselsatta
hade nedgått till cirka 250 man — att kommissionen ansåg sig böra
allvarligt överväga, huruvida icke all hjälpverksamhet borde inställas.
Arten av det å Gullbergs kronopark pågående arbetet hade därvid ingen
betydelse för kommissionens ställningstagande.
§17. Ejratalsvägen.
Beträffande revisorernas jämförelse mellan den ursprungliga kostnadsberäkningen
och de i kommissionen och domänstyrelsen bokförda kostnaderna
för arbetet må följande anföras:
I de kostnadsberäkningar, som numera uppgöras före igångsättandet —
vilka de senare åren kunnat utföras betydligt noggrannare än tidigare varit
fallet — äro aldrig medtagna sociala kostnader och i allmänhet ej heller
sådana kostnader, som eventuellt komma att drabba domänstyrelsen,
t. ex. förläggningskostnader o. dyl. Det är nämligen fullkomligt omöjligt
att kunna göra någon exakt beräkning av dessa sociala kostnader,
som äro bland annat beroende därav, från vilka orter de arbetslösa komma
att hänvisas. Detta synas revisorerna förbise. De arbetslösa kunna nämligen
fagas från en kommun med hög nödhjälpslön, under det att arbetsplatsen
har en relativt låg nödhjälpslön. Kommissionen kan på grund härav
drabbas av utgifter för ortstillägg till de gifta arbetarnas familjer eller
av relativt höga resekostnader, som icke kunna i förväg uppskattas.
Kommissionen har redan förut påpekat dessa sociala kostnaders natur
och vill här endast framhålla, att desamma icke lämpligen böra åvila ett
visst arbete och inläggas i kostnaden per meter byggd väg. Den av revisorerna
gjorda jämförelsen med ett vägarbete i öppna marknaden kan
näppeligen tillmätas någon betydelse, då dels förenämnda extra kostnader
icke fråndragits och dels det icke lämnats sådana uppgifter, som styrka
att de båda arbetena rätteligen borde hava dragit ungefärligen samma
kostnad per meter.
För ett riktigt bedömande av förhållandet mellan beräknade och. verkliga
kostnader per meter väg, bör kontraktssumman 46,000 kronor jämfö
-
37 -
ras med enbart arbetskostnaden 45,300 kronor. De kostnader, som härutöver
komma på domänstyrelsen eller kommissionen, hänlöra sig till utgifter
av sådant slag, som ligga vid sidan av rent tekniskt-ekonomiska kostnadsberäkningar.
Beträffande anmärkningen, att en större ås å Ejratalsvägen genomschaktats,
vilket enligt revisorernas mening hade kunnat undvikas genom
en omsorgsfull renstakning, må framhållas, att lämpligaste sättet att på
denna punkt framdraga vägen varit föremål för eu ingående undersökning
och prövning, innan linjens nuvarande läge fastställdes. Tvenne alternativ
kostnadsberäknades, men visade det sig, att alternativ II, som
innebar ett kringgående av åsen, skulle hava blivit ej mindre än 290
meter längre, varjämte, sedan provgropar grävts, det utröntes, att stor
risk förefanns för avsevärda bergkvantiteter å denna sträcka jämfört med
å alternativ I. Dessutom erfordrades en del bindjord, vilken samtidigt
med en förbättring av lutningsförhållandena kunde erhållas ur den
större skärningen, varigenom man sålunda vann tvenne fördelar utan
någon egentlig kostnadsökning. Denna detalj har sålunda, tvärtemot
vad revisorerna anse, synnerligen ingående undersökts och först efter
noggranna överväganden fastställts. De tekniska synpunkter, som här
fått göra sig gällande, torde hava varit till fördel för statsverket.
Beträffande revisorernas åsikt, att hårdgöringen icke skulle varit fullt
avslutad vid revisorernas besök, undandrager sig detta kommissionens
bemötande, då tidpunkten för besöket icke är känd. Arbetet avslutades
i juni månad 1928, och då var även hårdgöringen fullt avslutad. Det
är riktigt, att vägen icke var vältad, men så var ej heller avsett. Det
är möjligt att de kvantiteter makadam, som på vissa ställen voro upplagda
längs vägen hibragt revisorena den uppfattningen, att arbetet icke
var fullbordat. Dessa makadamkvantiteter voro emellertid slagna för
underhållets räkning och voro icke avsedda att omedelbart utköras.
Revisorerna anföra vidare, att det är påfallande hur ringa antal arbetslösa,
som sysselsatts vid vägen under själva vintermånaderna, och
draga härav den slutsatsen, att arbetet icke kommit till någon verklig
nytta, som tillnärmelsevis kunnat svara mot kapitalutgifterna. Häremot
må framhållas, att, så länge lämpliga vinterarbeten funnos, sysselsattes
en med hänsyn till arbetets omfattning tämligen stor arbetsstyrka. Ä
kronoparken pågingo emellertid, förutom vägarbetena, jämväl en avsevärd
del dikningsarbeten och då lämpliga vinterarbeten avarbetats å
vägen, överflyttades arbetsstyrkan till dikningsarbetena. Under första
vintern utfördes den största delen av vinterarbetena, varför arbetsstyrkan
självfallet icke kunde nästkommande vinter i så stor utsträckning
sysselsättas å vägen, som fallet var den första vintern. Kommissionens
strävan går nämligen ut på att i allra görligaste mån icke under vintern
placera arbetare på sådana arbeten, som på grund av tjäle eller snöförhållanden
avsevärt fördyras genom att utföras under olämplig årstid.
§ 18. Nödhjälps arbeten å Folkströmmens kronopark.
Rörande kostnaderna får kommissionen hänvisa till vad ovan anförts.
I avseende å planläggningen av väg I får kommissionen meddela, att
kommissionen vid tidpunkten för densammas igångsättande led stor brist
på arbetsobjekt, och att kommunernas berättigade anspråk på platser
för de arbetslösa å de statliga nödhjälpsarbetena endast med svårighet''
— 38 —
kunde tillgodoses. Det ifrågavarande arbetet måste startas utan nödig
teknisk förundersökning och endast efter en okulär besiktning på snöbetäckt
mark.
§ 16. Väganläggning Harsprånget—Jokkmokk.
Vad beträffar väganläggningen Harsprånget—Jokkmokk hava revisorerna
anfört, dels att arbetet kommit att draga en väsentligt högre kostnad
än den beräknade, dels att statsverket genom avfattningen av kontraktet
med vederbörande uppdragsgivare nödgats ikläda sig den högst
betydande merkostnad, som härigenom uppstått.
Av de upplysningar, som revisorerna införskaffat och även i sin berättelse
återgivit, framgår med all tydlighet, att arbetet kom till stånd
under en tid, då utomordentligt stor arbeslöshet rådde och då förhållandena
i Norrbottens län voro särskilt svårartade i detta hänseende.
Hjälpbehovet var så trängande, och erfarenheterna från den kontanta
understödsverksamheten i dessa trakter så betänkliga, att den dåvarande
kommissionen med dess underlydande organ Norrlands statsarbeten icke
kan hava ansetts brista i planmässighet genom detta företags anordnande
som statligt nödhjälpsarbete. Det förhållandet att den beräknade kostnaden
så väsentligt överskreds måste självfallet beklagas, men lärer med
hänsyn till arten av kommissionens verksamhet icke böra tillerkännas
avgörande betydelse, enär, om arbetstillfällena vid det ifrågavarande arbetet
icke stått till buds, kommissionen varit nödsakad att anskaffa
andra arbetsobjekt. Med kännedom om svårigheten att i en hast åstadkomma
lämpliga nödhjälpsarbeten, särskilt vintertiden i dessa orter, är
det mycket troligt, att kommissionen icke lyckats härmed. Härav torde
framgå, att kommissionen, även med kännedom om att arbetet skulle
komma att draga väsentligt högre kostnader, troligen måst tillgripa detsamma
under de då rådande förhållandena. Det lärer vidare böra understrykas,
att en synnerligen omfattande understödsverksamhet i annat fall
måst igångsättas, varigenom en högst önskvärd och nödvändig prövning
av det individuella hjälpbehovet och arbetsvilligheten hos de arbetslösa
icke hade kunnat ske. Då revisorerna icke torde hava varit främmande
för dessa synpunkter, synes det gjorda uttalandet om bristande planmässighet
hava tillkommit utan hänsynstagande till alla på spörsmålet
inverkande faktorer.
Vad angår kontraktets bestämmelser om kostnaderna för företaget,
som inneburo, att dels statens järnvägar och dels vägdistriktet bidrogo
med vissa fasta belopp, och att återstående kostnad gäldades av kommissionen,
torde böra framhållas, att Jokkmokks socken, som utgör eget
vägdistrikt, i ekonomiskt hänseende icke v.ar i den belägenheten, att
staten under denna i synnerhet för de fattiga norrbottenskommunerna
så prekära tid icke hade varit försvarad med att på socknen överflytta
ekonomiska risker, som möjligen kunde överstiga dess förmåga.
Arbetslöshetskommissionen får till slut erinra därom, att det under
åren 1921—1922 med dess katastrofalt stigande arbetslöshet icke var möjligt,
att så grundligt undersöka planerade arbetsföretag, som önskligt
varit. TJnder senare år, då arbetslöshetens omfattning med någorlunda
säkerhet kunnat bedömas för den närmaste framtiden, har det varit
möjligt för kommissionen att noggrannare granska de företag, som ifrågasatts
att komma till utförande i kommissionens regi. Fall torde dock
allt fortfarande kunna förekomma, då kommissionen med hänsyn till rå
-
39 —
dande nödläge blir nödsakad att ingripa, trots att till buds stående arbetsföretag
endast äro överslagsvis beräknade och där det i fortsättningen kan
komma att visa sig, att de slutliga kostnaderna bliva högre än som
förmodats.
Stockholm den 7 januari 1929.
Underdånigst:
På arbetslöshetskommissionens vägnar:
ALLAN CEDERBORG.
R. Wikander.
Domänstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del. I, sid. 36,
42 och 45, §§ 15, 17 och 18.
Till kungl. socialdepartementet.
Genom nådig remiss den 29 december 1928 har domänstyrelsen anbefallts
att före den 8 januari 1929 inkomma till kungl. socialdepartementet
med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i §§ 15—18 i
deras berättelse år 1928 anfört i fråga om vissa genom statens arbetslöshetskommission
utförda arbeten.
Med anledning härav får domänstyrelsen, med remissaktens återställande,
anföra.
De av revisorerna berörda förhållandena avse nödhjälpsarbeten, som
utförts i kommissionens regi dels å Gullbergs (§ 15), Osby (§ 17) och Folkströmmens
(§ 18) kronoparker inom respektive Gullbergs, norra Skånes
och Finspångs revir, dels ock å väg mellan Harsprånget och Jokkmokk
(§ 16). Sistnämnda arbete berör icke domänverket, varför styrelsen anser
sig icke böra ingå därpå.
Vad till en början angår nödhjälpsarbeten i allmänhet får styrelsen
framhålla, att dylika arbeten måste bedömas efter väsentligen annan
måttstock än arbeten i allmänna marknaden och, exempelvis, arbeten,
som domänverket bedriver i egen regi.
Sakkunniga, tillkallade inom socialdepartementet år 1924, ha i ett den
24 juli 1925 avgivet betänkande uttalat, beträffande nödhjälpsarbeten,
bland annat, att de borde komma stat, kommun eller allmän institution
tillgodo, att de borde vara ekonomiskt berättigade, dock ej av den art,
att de inom den närmaste framtiden kunde väntas komma till utförande
på den allmänna marknaden, samt att de borde kunna verkställas vintertid
samt kunna upptagas, nedläggas, utvidgas eller inskränkas i mån
av arbetslöshetens omfattning. I samma riktning ha 1926 års arbetslöshetssakkunniga
uttalat sig i ett den 25 april 1928 framlagt betänkande.
För egen del har domänstyrelsen vid skilda tillfällen haft anledning
att angiva sin uppfattning, principiellt, om arten och utförandet av nödhjälpsarbeten
och får styrelsen i detta avseende hänvisa till i avskrift bilagda
utlåtande den 20 oktober 1928 i anledning av sistnämnda betänkande.
Nödhjälpsverksamheten under tidigare skeden, före år 1925, har givit
— 40 —
■vid handen, att nödhjälpsarbeten oundgängligen måste kunna anpassas
efter förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden. Då de kunna bliva
för skogsskötseln gagneliga och, enligt rådande uppfattning, höra i betydande
utsträckning utföras å allmänna skogar, har domänverket från år
1925 i stor omfattning ställt skogar under verkets förvaltning till förfogande
för anordnande av nödhjälpsarbeten. Dessa ha i regeln avsett
företag, med vilkas utförande under vanliga förhållanden torde fått anstå
rätt många år framåt.
Nya arbetsuppgifter av krävande art ha härmed kommit att åvila verket.
Det har ankommit på styrelsen att utvälja och i samråd med kommissionen
planlägga lämpliga arbeten — huvudsakligen vägarbeten och
dikningar — för att mot slutet av varje år vid vinterns inträde, då arbetslösheten
stegrats, inom kort tid kunna mottaga stora arbetsstyrkor för
sysselsättning i kommissionens regi. Sedermera, då arbetslösheten under
den varma årstiden avtagit, har huvuddelen av arbetena åter fått nedläggas.
Arbetena ha sålunda huvudsakligen kommit att bedrivas vintertid
och följaktligen under otjänlig årstid med för arbetena stundom mycket
ogynnsamma klimatiska förhållanden. De ha varit underkastade
ständiga rubbningar genom förändring av arbetsstyrkans storlek och upprepade
utbyten av arbetskraft m. m. De ha dessutom i många fall krävt
uppförande av baracker av typ, som dragit rätt väsentliga kostnader. Det
lärer vara uppenbart, att nämnda förhållanden ävensom de mången gång
låga arbetsprestationerna vid nödhjälpsarbeten av icke yrkesvana arbetare
ställa nödhjälpsarbetena i en särklass och föranleda att dessa arbeten
bliva förenade med större kostnader än arbeten, för vilkas anordnande
normala betingelser föreligga.
Revisorernas erinringar rikta sig mot nödhjälpsarbeten å allmänna
skogar, som avsett anläggningar för nedbringande av transportkostnader
för virke. Revisorerna ha anmärkt, att kostnaderna för dessa arbeten va
rit allt för höga, ävensom att de verkliga kostnaderna avsevärt överstigit
de beräknade. Vad anmärkningen i dess förra del beträffar får styrelsen
hänvisa till vad här ovan anförts. Den omständigheten att de verkliga
kostnaderna avsevärt överstigit de beräknade torde kommissionen i sitt
utlåtande i ämnet komma att närmare behandla. I varje fall sammanhänga
de höga kostnaderna med själva arten och utförandet av nödhjälpsarbeten.
Spörsmålet om nedbringandet av forslingskostnaderna för virke och, i
vissa fall, möjliggörandet över huvud taget av skogsvård genom erforderliga
transportvägar har, särskilt vad angår de södra delarna av landet,
där utforsling av virke på snöföre oftast kan ske endast under kort tidrymd
och där virket endast undantagsvis kan flottas, under senare år
blivit alltmera aktuellt. I dessa trakter har virkestransport med lastautomobil
kommit i allmänt bruk å landsbygden. Detta har medfört behov
av väsentligt förbättrade vägar — en annan standard på skogsvägar
än tillförene — och ett vidgat vägnät, ett förhållande, som ju för övrigt
klart framträder jämväl i det pågående allmänna och genomgripande arbetet
å rikets vägnät.
De vägar, vilka utförts som nödhjälpsarbeten, äro i allmänhet huvudvägar,
byggda på framtida sikt. De ha i regel grusats, stundom makadamiserats.
Balanseringen har i huvudsak verkställts efter samma standard
som för allmänna vägar. Det förtjänar framhållas, att dessa vägar
emellertid ha betydelse icke blott av det skäl, att de genom minskade kostnader
för virkesavsättning höja virkesvärdet och möjliggöra en bättre
— 41
skogsvård med, exempelvis, ofta återkommande huggningar. Inom
kronoparkerna belägna arrendegårdar stegras i värde. Bebyggelsen gynnas.
Förutsättningarna för ekonomiskt fördelaktig utdikning av sankmarker
bliva större. Nyttan av ett vägloretag får därför icke ensidigt bedömas
med liänsyn blott till virkesavkastningen, sådan densamma under
vissa givna förhållanden kunnat beräknas.
De taxeringsvärden varmed revisorerna räknat, avse värden för skogsmark
och växande skog. Härtill bör emellertid läggas även värdet av s. k.
övrig mark samt inägojord m. m. För, exempelvis, Gullbergs kronopark
blir vid sådan beräkning taxeringsvärdet 1.7 i stället för In miljon kronor.
Styrelsen anser sig böra uttala, att de nödhjälpsarbeten, som i kommissionens
regi utförts och utföras å allmänna skogar i stort sett, om man, i
anslutning till skogsbrukets natur, ser saken framåt, äro för skogarna till
god nytta. Med hänsyn härtill har ock styrelsen icke tvekat att, tillsvidare,
påtaga sig de krävande och stundom vanskliga uppgifter, som dessa
arbeten för domänverkets del innebära.
Med anledning av vad revisorerna anfört i fråga om nödhjälpsarbeten
å Gullbergs, Osby och Folkströmmens kronoparker får styrelsen lämna
följande, på grund av den begränsade tid, som stått styrelsen till buds,
summariska uppgifter.
§ 15.
Hösten 1922, innan allmänna skogar i nämnvärd utsträckning tagits i
anspråk för nödhjälpsarbeten, uttalades från kommissionens sida önskemål
om att nödhjälpsarbeten skulle igångsättas å domänfondens skogar. Såsom
för ändamålet lämpligt arbete ansågs då en vidare utbyggnad av en
redan befintlig spårväg för virkes transport från Gullbergs kronopark, ett
arbete av den omfattning att det icke ansågs under vanliga förhållanden
kunna komma till stånd. En betydande arbetsstyrka kunde här sysselsättas
med arbeten, lämpliga att utföra vintertid, då arbetslösheten var
särskilt omfattande. IJnder trycket av då rådande svårigheter att anskaffa
nödhjälpsarbeten föranstaltade kommissionen om arbetets utförande,
därvid kommissionen påtog sig att svara för vissa kostnader för arbetsbefäl,
förläggningslokaler, körslor, sprängämnen m. in., vilka kostnader
enligt de avtal, som numera träffas mellan styrelsen och kommissionen,
åvila domänverket.
Att de ursprungligen beräknade kostnaderna kommit att väsentligt överskridas
beror — förutom på tekniska förhållanden, vilka kommissionen i
sitt utlåtande torde komma att beröra — till ej oväsentlig del på den ringa
erfarenheten om kostnader över huvud taget för nödhjälpsarbeten vid tiden
för kostnadsförslagets upprättande. Revisorerna ha ifrågasatt spårvägsbyggets
lämplighet ur arbetslöshetssynpunkt och ansett detta bäst
belyst »av den tvekan, som under sommaren 1924, sedan omfattande arbeten
utförts, gjorde sig gällande om lämpligheten av dess fullbordan».
Detta uttalande synes tyda på obekantskap med förhållandena. Vid nämnda
tidpunkt voro förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden så
gynnsamma, att tvekan uppstod om fortsättande över huvud taget av nödhjälpsarbetsföretag,
även sådana, som av olika skäl bäst lämpade sig därtill.
Spårvägsbygget å Gullbergs kronopark har för nödhjälpsverksamheten
varit av stor betydelse, enär det vintertid kunnat sysselsätta en betydande
arbetsstyrka.
— 42 —
8 17.
Ejratalsvägen inom Osby kronopark har utförts som nödhjälpsarbete
efter förslag av vederbörande jägmästare och överjägmästare. Med vägen
har avsetts att ernå en varaktig, i förhållande till framtida virkesuttag
lämpligt lagd huvudväg, avsedd att avlägsna förut befintliga svårigheter
vid virkets tillgodogörande. Tvekan har förelegat beträffande såväl
vägens sträckning som vägbanans makadamisering, varom revisorerna ha
kunnat taga del av handlingarna i ärendet. Beslut i dessa frågor fattades
först efter ingående undersökningar och längre övervägande.
De kostnader, som ursprungligen beräknats falla på domänverket, ha
föga överskridits. Det må framhållas att i de av revisorerna angivna
kostnaderna ingå utgifter för tillverkning av makadam, icke blott för en
första hårdgöring av vägbanan, utan även i betydande kvantiteter för
framtida underhåll av vägen.
Med anledning av vad revisorerna uttalat i fråga om utgifter för underhåll,
må framhållas, att underhåll givetvis erfordras för varje väg, men
att detta nedbringas, då, såsom här skett, redan vid anläggningen omsorg
nedlägges å balansering och hårdgöring m. m.
§ 18.
Beträffande vägarbetena å Folkströmmens kronopark får styrelsen uttala,
att de höga kostnader, som dessa arbeten medfört, torde få anses berättigade,
om hänsyn tages till de särskilda förhållanden, varunder arbetena
måst utföras. Bevisorerna synas i huvudsak grunda sin uppfattning.
om arbetena från en resa, där representant för domänverket icke berett&
tillfälle att närvara och redogöra för förhållandena.
Till sist får domänstyrelsen uttala, att uteslutande ekonomiska synpunkter
icke lära kunna läggas å arbeten av förevarande art.
Stockholm den 7 januari 1929.
G. KUYLENSTJERNA.
Magnus Alm.
Bil.
Avskrift.
Domänstyrelsen
angående 1926 års arbetslöshetssakkunnigas
betänkande och förslag angående
arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling
och reservarbeten.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 29 maj 1928 har domänstyrelsen anbefallts att
avgiva utlåtande över 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande och
förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten.
Med anledning härav får styrelsen i underdånighet anföra följande.
De sakkunnigas uppdrag har avsett utredning angående frågan om såväl
obligatorisk som frivillig arbetslöshetsförsäkring samt därjämte
— 4a —
spörsmålet, i vilken mån och på vad sätt försäkringslinjen och den s. k. arbetslinjen
lämpligen borde bringas att samverka med varandra. I överensstämmelse
härmed ha de sakkunniga, bland annat, oberoende av deras uppfattning
rörande arbetslöshetsförsäkringens lämplighet eller olämplighet,
utarbetat lagförslag beträffande obligatorisk och frivillig försäkring samt
förslag till förordning angående anordnande av reservarbeten (nödhjälpsarbeten).
Dessutom ha de sakkunniga framlagt lagförslag beträffande
offentlig arbetsförmedling.
Anbefalld avgiva utlåtande över ett av särskilda, av statsrådet och chefen
för socialdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den 6 juni 1924,
tillkallade sakkunniga den 24 juli 1925 avgivet betänkande med förslag
till motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten,
uttalade styrelsen i sitt på grund härav den 14 oktober 1925 avgivna utlåtande
i huvudsak, bland annat,
att styrelsen ansåge att, därest fortsatta åtgärder mot oförvållad arbetslöshet
befunnes nödvändiga, en statlig hjälpverksamhet alltjämt borde
ifrågakomma och att denna borde inriktas på beredande av arbete åt
arbetslösa,
att det ur såväl samhällets som de arbetslösas synpunkt vore bättre att
anordna nödhjälpsarbete än att lämna kontant understöd,
att vid organisationen av ett framtida arbetslöshetsorgan syntes, såsom
dittills, kunna påräknas visst biträde vid hjälpverksamheten från styrelsens
sida, därvid styrelsen utginge från att de överenskommelser, som
framdeles kunde komma att träffas mellan styrelsen och nämnda organ,
skulle hava formen av en för båda parterna fri överenskommelse,
att styrelsen ansåge att nödhjälpsarbeten, främst vägarbeten och dikningar,
även i fortsättningen lämpligen kunde bedrivas å statens och
vissa andra allmänna skogar,
att en av huvudbetingelserna för anordnande av offentliga arbeten till
motverkande av oförvållad arbetslöshet borde vara att nödhjälpslönen sattes
i skälig relation till den allmänna marknadens lön, samt
att ökad uppmärksamhet borde ägnas den rent platsförmedlande verksamheten,
i vad anginge med nödhjälpsarbete sysselsatta arbetslösa.
I samma utlåtande redogjorde styrelsen jämväl för den verksamhet styrelsen
utövat i samband med arbetslöshetskommissionens nödhjälpsarbeten.
Utöver vad styrelsen här ovan redan anfört kommer styrelsen i förevarande
utlåtande att närmare behandla frågan om anordnandet av skogliga
reservarbeten. Styrelsen får därvid i vissa fall hänvisa till sitt utlåtande
av år 1925.
Beträffande frågan om arbetslöshetsförsäkring får styrelsen, utan att
nu närmare ingå på spörsmålet om lämpligheten av vare sig obligatorisk
eller frivillig arbetslöshetsförsäkring och i anslutning till vad styrelsen
anförde år 1925, såsom sin uppfattning uttala, att det ur såväl samhällets
som de arbetslösas synpunkt principiellt sett måste anses vara bättre om
hjälp åt arbetslösa förenas med krav på en samtidig prestation i form av
utfört arbete än om sådan hjälp bindes vid den till sina följdverkningar
långt mera komplicerade försäkringen. I övrigt anser styrelsen för sin de!
angeläget att resultatet av den särskilda, ännu pågående arbetslöshetsutredningen,
vilken åsyftar förebyggande åtgärder mot uppkomst av arbets
-
— 44 —
löshet avvaktas, innan nya bestämmelser utformas rörande åtgärder mot
verkningarna av redan uppkommen arbetslöshet. Jämväl den omständigheten,
att, enligt vad styrelsen erfarit, en revision av betydelsefulla delar
av den nuvarande socialförsäkringen och socialpolitikens organisation torde
vara att förvänta, synes utgöra skäl för att en arbetslöshetsförsäkring icke
för närvarande genomföres.
Såsom ett särskilt för styrelsen framträdande skäl emot en försäkring
torde därjämte följande böra framhållas. Försäkring för erhållande av
ersättning vid arbetslöshet skulle, enligt de sakkunnigas förslag, bland
annat, icke äga tillämpning i den mån arbetare användes till arbete i jordbruk
med därtill hörande binäringar, vilka icke bedreves som självständiga
företag, samt till skogs- eller flottningsarbete. Av de sakkunnigas motivering
till att dessa arbetaregrupper icke skulle vara kvalificerade till
erhållande av ersättning framgår, att härför främst skulle tala obestridliga
försäkringstekniska svårigheter. Enligt den uppfattning, som kommit
till uttryck hos flertalet av de sakkunniga, skulle nämligen en arbetslöshetsförsäkring,
som omfattade även lant- och skogsarbetare, erbjuda
stora vanskligheter ur administrativ synpunkt, särskilt med hänsyn till
svårigheten att utan alltför stor omgång bringa dessa försäkrade i kontakt
med försäkringens organ och därigenom möjliggöra en tillfredsställande
kontroll. De sakkunniga ha även framhållit att, vad särskilt beträffar
lant- och skogsarbetare, arbetslöshet i regel vore en mindre vanlig
företeelse.
Styrelsen delar de sakkunnigas uppfattning i fråga om försäkringstekniska
svårigheter och att arbetslöshet är mindre vanlig bland lant- och
skogsarbetare. Sistnämnda förhållande finner till stor del sin förklaring
däri, att jordbruk och skogsbruk äro två produktionsformer, som, med undantag
för de sydligaste jordbruksområdena, äro intimt förbundna och i
regel starkt samverka till varandras stöd. De klimatiska förhållandena
medföra för arbetskraftens utnyttjande en naturlig arbetsfördelning, i det
att arbetskraften huvudsakligen inriktas, under sommaren, på jordbruket
och, under vintern, på skogsbruket. Eu dylik rörlighet hos arbetskraften
är givetvis av stor betydelse för åstadkommande av en någorlunda jämn
arbetstillgång året runt på landsbygden. Det svenska näringslivet över
huvud taget är också i hög grad uppbyggt på förutsättningen av arbetskraftens
rörlighet. Emellertid skulle, enligt styrelsens mening, en arbetslöshetsförsäkring
enligt de sakkunnigas förslag kunna hämma denna rörlighet.
För att en arbetare i anledning av iråkad arbetslöshet skulle äga
rätt till ersättning, skulle nämligen, enligt förslaget, erfordras att hans
försäkringsavgifter vid varje tidpunkt erlagts för eu sammanlagd tidrymd
under nästföregående fyra försäkringskvartal av minst tjugusex
veckor. Yrkesförflyttningar från jordbruks- och skogsarbetareyrken till
yrken, som skulle vara kvalificerade för försäkring, höra, enligt styrelsens
erfarenhet, icke till ovanligheten. Tvärt om få de anses förekomma ganska
allmänt inom skilda delar av landet. En ur arbetsmarknadens synpunkt
normal företeelse, av beskaffenhet jämväl att effektivt utnyttja arbetskraften,
torde vara att arbetstillfällena fördela sig på det sätt, att under
fyra försäkringskvartal minst tjugusex veckors anställning erhålles
inom till försäkring kvalificerade yrken, samtidigt som sysselsättning
jämväl brukar erhållas inom yrken, som icke äro kvalificerade till försäkring.
Arbetslöshetsförsäkringen skulle i sådant fall medföra den
olägenheten för arbetsmarknaden och produktionen i dess helhet, att de
— 45 -
försäkrades övergång till icke-kvalificerade yrken motverkades, enär understöd
upp till den maximalt medgivna tiden kunde utnyttjas, oaktat
arbete stode till buds inom till försäkring icke kvalificerade yrken. Styrelsen
anser det knappast möjligt, att den offentliga arbetsförmedlingen
därvid skulle kunna åvägabringa — vad som eljest är en följd av arbetskraftens
naturliga strävan — ny sysselsättning och sålunda komma
arbetsmarknaden att fungera normalt. För skogsbruket, som väsentligen
bygger just på såväl yrkes- som platsrörlighet hos arbetskraften, skulle
sålunda arbetslöshetsförsäkring enligt de sakkunnigas förslag vara ägnad
att framkalla en till sina verkningar betänklig obenägenhet till yrkesutbyte
och till förflyttning från en arbetsort till en annan.
Beträffande det av de sakkunnigas flertal framförda förslaget, att
arbetslös, som uppburit ersättning under trettiosex dagar, skulle hänvisas
till reservai-bete under viss tid, ej överstigande tolv veckor, får styrelsen
framhålla, att denna tidrymd, enligt styrelsens mening, måste anses vara
så kort, att, med hänsyn jämväl till omsättningen å en arbetsplats, kostnaderna
för ett reservarbetes utförande koinme att väsentligt ökas. Särskilt
skulle dessa olägenheter framträda i fall, då hänvisning till reservarbete
skedde vintertid. För de merkostnader vid ett arbetes utförande,
som bleve följden, om den ifrågasatta bestämmelsen skulle tillämpas, finge
givetvis arbetslöshetsorganet svara.
Innan styrelsen härefter närmare ingår på de sakkunnigas uttalande
och förslag rörande reservarbeten, får styrelsen lämna eu redogörelse över
den hittillsvarande nödhjälpsverksamheten inom de av styrelsen förvaltade
allmänna skogarna och samarbetet därvid mellan styrelsen och statens
arbetslöshetskommission.
De skogliga nödhjälpsarbetenas omfattning som statligt hjälparbete i
procent av arbetslöshetsorganets totala kostnader för dylika arbeten beräknas
under tiden 1918—1927 ha varit ungefär följande.
År |
Procent |
År |
Procent |
1918 |
98 |
1923 |
7 |
1919 |
71 |
1924 |
2 |
1920 |
34 |
1925 |
67 |
1921 |
15 |
1926 |
61 |
1922 |
8 |
1927 |
61 |
Med skogliga arbeten avses härvid arbeten, som väsentligen kommit,
skogsbruket till båtnad.
Nödhjälpsarbeten i arbetslöshetskommissionens regi och i samarbete
med styrelsen igångsattes med smärre undantag första gången år 1922i
Under sommaren 1923, då arbetslöshetens tillbakagång medgav en betydande
begränsning av hjälpverksamheten, nedlades i första hand skogliga
nödhjälpsarbeten. Efter ingången av 1925 ha åter upptagits ett flertal
skogliga arbeten och då uteslutande å av styrelsen förvaltade allmänna
skogar. I regel har sedan sistnämnda år planlagts nödhjälpsarbeten för
en arbetsstyrka av upp till 3,000 arbetslösa.
Vid behandlingen av frågor rörande nödhjälpsarbeten har utbildat sig
en viss praxis. Före upptagandet av nödhjälpsarbete å allmän skog har i
regel förslag om arbete ingivits till styrelsen av vederbörande jägmästare.
Årligen har ock styrelsen vid lämpliga tidpunkter genom cirkulärskrivel
-
- 46
ser inhämtat förslag från jägmästarna rörande nödhjälpsarbeten. över
varje föreslaget nödhjälpsarbete har styrelsen infordrat yttrande av vederbörande
över jägmästare. Då styrelsen funnit ifrågasatt arbete lämpligt
att upptagas som nödhjälpsarbete, bar styrelsen bärom meddelat arbetslösbetskommissionen,
som därefter haft att fatta beslut om arbetets upptagande.
Där arbete av kommissionen befunnits lämpligt, har kommissionen
sedermera trätt i förbindelse med jägmästaren för att efter samråd
med denne efter vissa, för samtliga arbeten gällande bestämmelser upprätta
förslag till avtal, som sedan för godkännande underställts styrelsens
prövning. På jägmästaren har härefter ankommit att i första hand
vidtaga åtgärder för mottagande av de arbetslösa och därvid i främsta
rummet att, då i regel de arbetslösa kommit från annan ort, ombestyra deras
inkvartering. Dessförinnan bar jägmästaren erhållit besked om den
tidpunkt, då arbetet kunde beräknas bliva upptaget. Om det under arbetets
gång visat sig lämpligt att nya arbeten, tilläggsarbeten, upptoges,
ha behandlingen av dylika ärenden i stort sett skett efter samma grunder,
som ovan angivits.
I de fall då omständigheterna påfordrat ett särskilt skyndsamt igångsättande
av ett nödhjälpsarbete har, i avvaktan på upprättande av arbetskontrakt,
från styrelsens sida lämnats ett skriftligt medgivande om arbetenas
omedelbara upptagande. Då rådande arbetslöshet befarats påkalla
ökade nödhjälpsarbeten har emellan styrelsen och kommissionen på en
gång vid gemensamt sammanträde träffats beslut rörande ett flertal arbeten.
De för arbetenas utförande erforderliga arbetsplanerna ha beträffande,
dikningar upprättats genom skogsstatspersonalens försorg. Planer för
vägarbeten liksom andra arbeten av mera ingenjörsteknisk natur ha dock i
allt större utsträckning upprättats med biträde av kommissionens ingenjörstekniskt
utbildade personal, vilket särskilt varit fallet sommartid, då
arbetsledare från vid denna årstid nedlagda arbetsplatser därtill anlitats.
I flera fall ha domänverket tillhöriga bostäder anvisats de arbetslösa.
Då dylika bostäder icke funnits att tillgå eller då det icke varit möjligt
att förhyra bostad, ha förläggningslokaler måst uppföras för de arbetlösa.
I viss utsträckning torde de sålunda nyuppförda bostäderna komma att,
efter nödhjälpsarbetenas avslutande, tagas i anspråk för skogsarbetare
eller för andra ändamål.
Alla arbeten ha utförts i arbetslöshetskommissionens regi, vilket inneburit,
att styrelsen överlämnat arbetets ledande och bedrivande åt kommissionen.
För utförda arbeten har jägmästaren fungerat som kontrollant.
Då arbetslösheten avtagit vid sommarhalvårets ingång, har kommissionen
i samråd med styrelsen tillfälligt nedlagt arbetet vid flertalet arbetsplatser
och därvid företrädesvis vid sådana, där vissa arbeten varit helt
fullbordade eller där större kvantiteter av kvarvarande arbete ansetts särskilt
lämpade att reserveras för att utföras vintertid, samt överflyttat de
arbetare, som fortfarande behövde sysselsättning i nödhjälpsarbete, till
andra arbetsplatser, där arbetena stode inför sitt slutförande eller endast
för den blida årstiden lämpade arbeten återstode. Stundom ha likväl ett
fåtal arbetare kvarlämnats å ett för övrigt tillfälligt helt nedlagt arbete.
Dessa ha då haft bland annat, att verkställa vissa justeringar å föregående
vinters arbeten, eller stundom främst att, exempelvis genom upptagande
av avlopp avtappa ytvattnet från ett sankmarksområde, varigenom sedan
47 —
dikningarbetets bedrivande vintertid med en större arbetsstyrka väsentligt
underlättats. Dylika mindre arbetsstyrkor ha stått under revirpersonalens
ledning. De här anförda åtgärderna ha åsyftat att minska do olägenheter,
som kunna uppstå genom att arbetena måst huvudsakligen upptagas
och bedrivas vintertid.
Å varje arbetsplats har i genomsnitt kunnat mottagas ett 60-tal arbetslösa,
å större platserna över 100 och å de mindre ned emot 40 ä 50 arbetslösa.
I mindre utsträckning ha även förekommit arbetsplatser för cirka 10 man
eller ett mindre antal, som då mera ställts under revirpersonalens ledning.
I stället för en direkt penningersättning i förhållande till utförda arbetskvantiteter
gäller beträffande domänverkets prestatiousskyldighet vid
nödhjälpsarbete för närvarande, att domänfonden eller kyrkofonden, un
der den tid nödhjälpsarbete pågår på en plats, bekostar hälften av avlöningen
åt arbetsledningen samt kostnadsfritt tillhandahåller såväl nödiga
bostäder åt arbetare och befäl som virke och direkt för arbetet erforderliga
körslor. Därjämte tillhandahåller domänverket i samband med arbetet
nödiga materialier och förbrukningsartiklar. Om så av kommissionen
önskas ombesörjer domänverket jämväl mot ersättning körslor för
kommissionens räkning för transport av arbetare och förläggningsinventarier
m. m. Under de senare åren har domän- och kyrkofondens andel
av kostnaderna för nödhjälpsarbetena tillhopa utgjort ett belopp av intill
550.000 kronor för varje budgetår. Vid överskridande av detta belopp har
kommissionen förbundit sig att svara för de överskjutande kostnaderna.
För varje arbetsplats ha revirets kostnader, förutom i de vanliga kassaredovisningarna,
även månadsvis redovisats statistiskt å för ändamålet
upprättade särskilda formulär. Alldenstund kommissionen, såsom nämnts,
påtagit sig att svara för kostnaderna för arbetena, i den mån dessa skulle
överskrida omförmälda 550,000 kronor, har jämväl kommissionen delgivits
dessa statistiska månadsredovisningar. Redovisningarna sammanställas
för tiden 1 juli—30 juni.
Domänfondens och kyrkofondens hittillsvarande kostnader för nödhjälpsarbetsverksamketen
uppgingo den 30 juni 1928 till omkring
2.250.000 kronor, fördelade ungefär på sätt som framgår av följande sammanställning,
där även uppgivits antalet utförda effektiva dagsverken
å 8 timmar m. m.
Arbetarnas förläggning ..........................
Arbetsledning m. ...............................
Arbetsmaskiner, materialier m. m............
Körslor i samband med arbetena ...........
Övriga kostnader...................................
Summa
Totalt |
O/ /O |
Utförda eif. |
Kostn. per |
400,000 |
20 |
— |
— |
620,000 |
27 |
— |
— |
510,000 |
23 |
— |
— |
560,000 |
25 |
— |
— |
110,000 |
5 |
— |
— |
2,250,000 |
100 |
1,630,000 |
138 |
Procentuellt fördelar sig härvid totala kostnaden för olika överjägmästardistrikt
på följande sätt.
- 48 —
Distrikt Procent
övre Norrrbottens................... 0.3
Dalarnas.................................... 8.3
Stockholm-Gävle .................... 8.0
Bergslags.................................... 20.6
Östra ........................................ 16.4
Västra........................................ 10.2
Smålands ................................ 27.5
Södra ........................................ 8.7
lOO.o
Domänfondens och kyrkofondens beräknade kostnader för nödhjälpsarbeten
under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928, totalt och i öre för effektivt
8-timmars dagsverke, framgå av efterföljande tabell, i vilken även angivits
motsvarande kostnader för dagsverke under tiden 1 juli 1925—30 juni
1926 samt 1 juli 1926—30 juni 1927.
1. Arbetsplaner ......................................
2. Arbetarnas förläggning..........................
3. Arbetsledningens löner..........................
4. » övriga kostnader ........
5. Arbetsmaskiner m. m..........................
6. Sprängämnen m. m..............................
7. Byggnadsmaterial m. m.....................
8. Transporter m. m.
a) vid grusning m. m. ..........................
b) övriga transporter .................... . ..
9. Diverse...............................................
Summa
Kronor |
Öre per ett. dagsverke |
|||
1927 — 1928 |
% |
1927— 1928 |
1926 — |
1925— 1926 |
18,979 |
3 |
5 |
5 |
5 |
91,353 |
17 |
24 |
18 |
29 |
117,251 |
22 |
31 |
32 |
30 |
13,477 |
2 |
4 |
2 |
4 |
17,728 |
3 |
5 |
4 |
2 |
81,916 |
15 |
21 |
20 |
20 |
39,515 |
7 |
10 |
10 |
14 |
84,698 |
16 |
22 |
Ut |
33 |
80,285 |
15 |
21 |
23/ |
|
2,451 |
— |
1 |
1 |
1 |
547,653 |
100 |
144 |
129 |
138 |
Den 30 juni 1928 hade, efter approximativ beräkning, utförts följande
nödhjälpsarbeten inom de av domänstyrelsen förvaltade allmänna skogarna. 1
1. Vägarbeten:
a) 2.0—2.5 m:s bredd.................................................... 57 km.
2.6—3.5 » » .................................................... 153 »
3-6— » » ................................................... 410 » 620 km.
b) Mindre vägjusteringar ............................................................ 30 »
2. Spårvägsanläggningar ................................................................ 44 »
3. Skogsdikningar................................ 6,500 hektar (omkring 140 mil diken)
4. Åkerbruksdikningar........................................................................ 275 hektar
5. Gallringar, röjningar och skogsodlingar ................................ 1,000 »
49
6. Dessutom ha, bland annat, utförts:
broanläggningar ................................................................. 13 st.
dammbyggnader, flottleder, flottrännor in. in. 7 »
lastkajer, lastplatser, upplagsplatser, bräd gårdsplaner och
sågplaner ............................................................................ 46 »
ävensom viadukter, husbyggnader, telefonanläggningar,
vattenledningsanläggningar, spårvägsunderhåll m. m.
Tilläggas de skogliga nödhjälpsarbeten som utförts, bland annat, inom
till skogssällskapet anslutna allmänningsskogar samt genom vissa skogsvårdsstyrelsers
förmedling, torde den totala arealen av i regel godartade,
men förut likväl i huvudsak improduktiva marker, som genom dikning
eller skogsodling avsevärt förbättrats ur skogsproduktionens synpunkt,
kunna uppskattas till omkring 26,000 hektar.
Med utgångspunkt från kostnaderna för de utförda arbetena inom de av
domänstyrelsen förvaltade allmänna skogarna kan beräknas att dessa till
mera än två tredjedelar utgjorts av vägarbeten. Enär tunga motorfordon
för framtiden torde komma att användas i ökad utsträckning för virkeskörslor
i södra Sverige, där arbetena huvudsakligen utförts (jmf. tab.
å sid. 48), ha vägarna byggts med större omsorg och med större bredd, än
som tillförne ansetts erforderligt beträffande skogsvägar. Vägarna, som i
allmänhet utgöras av huvudvägar med en medelbredd av minst 3.r> meter,
ha i regel grusats eller makadamiserats. Vägarnas bärlager har i allt
större utsträckning utgjorts av packsten. Balanseringen av vägarna har
i huvudsak gjorts efter samma standard som på allmänna vägar.
Dikningarna ha till väsentlig del utförts inom de stora sankmarksområdena
i Sunnerbo härad och andra trakter av Kronobergs län. För utdikning
ha valts de med hänsyn till markens beskaffenhet och läge bättre
markerna.
Det har icke hittills varit förenat med svårigheter att tillhandahålla
arbeten av sådan art, att varje arbetslös med normal arbetsförmåga kunnat
hänvisas till detsamma. Givetvis hade det med hänsyn endast till totalkostnaderna
för de utförda arbetena varit lämpligt, om dessa i större utsträckning
fått utföras under den blida årstiden. Tillhandahållandet av
vinterarbeten, vilket med hänsyn till nödhjälpsarbetsverksamhetens natur
varit nödvändigt, bär dock kunnat ske. De utförda arbetena ha för de allmänna
skogarna varit nyttiga samt av den art, att deras utförande framträtt
som ett önskemål.
Styrelsen övergår härefter till frågan om reservarbeten som hjälpform
för de oförvållat arbetslösa och möjligheten att för framtiden kunna anordna
skogliga reservarbeten. De sakkunniga ha enstämmigt uttalat sig
för den form av hjälpverksamhet, som sysselsättning vid reservarbete representerar,
om än vissa av dem i princip intagit den ståndpunkten, att reservarbete
huvudsakligen endast skulle komma till användning för sådana
personer, som uttömt sin rätt till försäkring, under det andra av de sakkunniga
överhuvud taget icke funnit sig böra tillstyrka försäkring, utan
ansett att hjälpen till de arbetslösa så vitt möjligt skulle lämnas i form
av arbete. Till sistnämnda ståndpunkt ansluter sig domänstyrelsen nu såväl
som i sitt år 1925 avgivna yttrande. Jämväl nu får styrelsen i detta
sammanhang framhålla betydelsen av att arbetsförmedlingarna i samarbete
med arbetslöshetsorganet ägna ökad uppmärksamhet åt en rent plats—
Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. III.
A
lörmedlande verksamhet, i vad angår de med reservarbete sysselsatta
arbetslösa.
Beträffande eventuellt erforderliga framtida reservarbeten får styrelsen
anföra följande. De sakkunniga ha beträffande valet av reservarbete
anslutit sig till de grunder, som för närvarande följas vid val av nödhjälpsarbete,
och för vilka även 1924 års sakkunniga uttalat sig. Dessa
grunder innebära, bland annat, att arbetena helst böra komma stat, kommun
eller allmän institution till godo, att de böra vara ekonomiskt eller
kulturellt berättigade, att arbetslönen bör utgöra jämförelsevis stor kvotdel
av totala kostnaderna, att arbetena böra vara lätta att utföra även för
icke yrkeskunnig arbetskraft, samt att arbetena böra kunna upptagas,
nedläggas, utvidgas eller inskränkas i mån av arbetslöshetens omfattning.
Av särskilt värde äro arbeten, som kunna bedrivas under vintern. 1924
års sakkunniga framhöllo även, att man borde tillse, att sådana arbetsobjekt
valdes, som befunne sig i statens ägo, såsom skogar, eller som vore
av det allmänna gagn, att arbeten av sådan art till någon mera väsentlig
del bekostades av statsmedel, såsom vägarbeten.
Emot här anförda allmänna principer vid val av nödhjälpsarbeten har
styrelsen i huvudsak intet att erinra. Styrelsen får emellertid, liksom år
1925, framhålla följande. Givetvis är det angeläget att som reservarbete
anordna arbeten, som med hänsyn till nyttan av det utförda arbetet äro
så produktiva som förhållandena kunna medgiva. Kravet på att ett ar
bete skall vara särskilt produktivt kan emellertid icke få vara helt avgörande
vid val av reservarbete, där nämligen även andra omständigheter
böra beaktas. Den tidigare verksamheten har obestridligen givit vid handen
att de hjälparbeten, som erfordras för de arbetslösas sysselsättande,
måste vara av sådan art, att de medgiva ett såväl organisatoriskt som tekniskt
smidigt anpassande av hjälpverksamheten efter den allmänna marknadens
förmåga att sysselsätta arbetskraft vid olika tillfällen. Det lärer
emellertid ha varit de därvid uppkomna svårigheterna vid ett arbetes upptagande
och nedläggande, som utgjort en av de främsta anledningarna till
att nödhjälpsarbetena i allt större utsträckning kommit att förläggas till de
allmänna skogarna. På grund av såväl det nära samarbetet mellan styrelsen
och kommissionen samt mellan deras lokala organ, som, framförallt,
möjligheten av att utan större svårighet upptaga eller nedlägga arbetena
ha nämligen de inom de allmänna skogarna bedrivna nödhjälpsarbetena
— inom ramen av det antal arbetare man ansett sig kunna taga emot —
till sin omfattning kunnat anpassas efter förhållandena på arbetsmarknaden.
Styrelsen har härmed velat framhålla att det visat sig, att de å allmänna
skogar bedrivna nödhjälpsarbetena med hänsyn till angivna önskemål
rörande reservarbeten kunnat erbjuda sådana företräden, att de med
hänsyn härtill kunna vara lämpligare som reservarbeten än andra, i övrigt
kanske lika eller till och med mera produktiva och önskvärda företag.
Med den erfarenhet styrelsen har av nödhjälpsarbeten anser styrelsen
att det, efter hittillsvarande grunder vid val av nödhjälpsarbeten, skall
tillsvidare vara möjligt att anordna nödhjälps- och reservarbeten, särskilt
väg- och dikningsarbeten, i ungefär samma utsträckning som för närvarande
å allmänna skogar. Styrelsen utgår emellertid härvid från att de
avtal, som framdeles kunna komma att träffas mellan styrelsen och arbetslöshetsorganet
skola, i likhet med vad hittills varit fallet, ha formen av
en för båda parterna fri överenskommelse.
Frågan om utförande av vägarbeten inom de allmänna skogarna har
51
under do senare åren blivit av större betydelse än tidigare. Särskilt gäller
detta do södra delarna av landet, där virket endast undantagsvis kan
flottas. I dessa trakter bär virkestransport med lastautomobil kommit i
allmänt bruk å landsbygden. Detta bär medfört behov av väsentligt förbättrade
vägar och ett vidgat vägnät, ett förhållande, som klart 1''ramträder
jämväl i det pågående allmänna och genomgripande arbetet å rikets
vägnät. Det torde kunna beräknas att ännu betydande och lör reservarbeten
lämpliga arbeten för anläggning av vägar, upplagsplatser in. m. återstå
inom allmänna skogar, särskilt i Svea- och Götaland.
Skogsdikningar lia utiörts å allmänna skogar sedan jämförelsevis lång
tid tillbaka. De ha åsyftat att skydda produktiv mark mot försumpning,
att stävja och avleda redan inträdd försumpning samt att vinna improduktiv
mark för skogsproduktion. Inom de allmänna skogarna finnas alltjämt
vattensjuka områden av betydande utsträckning, vilka på grund,
bland annat, av att ett iörbättrat vägnät medfört gynnsammare avsättningsmöjligheter,
böra kunna eller utdikning utnyttjas för skogsbörd.
. loom södra Sverige finnas jämväl icke oväsentliga arealer skogar, som
tillhöra landsting, hushållningssällskap och primära kommuner under gemensam
förvaltning, ävensom häradsallmänningar m. m., varest lämpliga
reservarbeten borde kunna erbjudas efter enahanda grunder, som tillämpats
vid nödhjälpsarbete å de under styrelsens förvaltning stående
skogarna.
Största delen av statens skogar äro emellertid belägna inom Norrland
och övre Dalarna. Givetvis erbjuder det på grund av de långvariga och
stranga vintrarna stora svårigheter att inom dessa landsdelar finna för
reservarbeten lämpliga arbetsuppgifter. Styrelsen håller dock före att reservarbeten
i någon utsträckning böra kunna anordnas jämväl inom dessa
skogar. Erfarenheten har ock givit stöd härför. Som styrelsen tidigare
framhållit, underlättas tillliandahallandet av för vintertiden lämpliga reservarbeten,
då arbetena påbörjats redan under den blida årstiden, ett förhållande,
som särskilt för Norrlands del borde uppmärksammas, om reservarbeten
där skulle anordnas.
I samband med spörsmålet om möjligheten av att anordna reservarbeten
får styrelsen till sist anföra följande.
Med hänsyn till frågan om arbetskraftens sysselsättande måste det
över huvud taget vara av vikt, att de råvarutillgångar, varå bland annat
våra främsta industrier äro grundade, kunna stegras och i allt större grad
bidraga till arbetstillgången. Skogsbruket utgör eu värdefull arbetsresor
v vid tider av arbetslöshet samtidigt som frånvaron av eller bristen
pa skog inom vissa trakter medför svårigheter för befolkningen att finna
sysselsättning vintertid. Samtidigt som över huvud taget betingelserna
för en god skogsvård i skogar med tillfredsställande bestockning ökas,
kominer även mera arbetskraft att tagas i anspråk. Vägarbete och skogsdikning,
röjning och andra dylika grundförbättrande åtgärder, utförda till
skogsbrukets båtnad, synas härvid vara viktiga uppbyggnad såtgärder,
lämpliga jämväl såsom reservarbeten. Detta gäller, enligt styrelsens mening,
icke blott dylika arbetsföretag å allmänna skogar utan även under
vissa förhållanden å enskilda skogar. Vägarbeten ävensom vissa dikningsföretag
kunna nämligen ofta utgöra gemensamhetsintressen för ett
flertal jordägare, därvid statens medverkan ofta blir nödvändig för arbetets
utförande. För arbetskraftens sysselsättande representera dessa arbeten
ett värdefullt tillskott.
52 —
Vid detta ärendes avgörande ha förntom undertecknad, närvarit byråcheferna
friherre Hermelin och Aminoff, föredragande, samt t. f. byråcheferna
Wahlestedt och Hjelmström.
Stockholm den 20 oktober 1928.
Underdånigst:
G. Kuylenstjerna.
Gunnar Norbäck.
Pensionsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 19.
Utlåtande.
Utöver de upplysningar, som riksdagens revisorer lämnat angående föreningen
Floda koloniers ifrågavarande lån från pensionsförsäkringsfonden,
får pensionsstyrelsen allenast meddela, att den till säkerhet för lånet
intecknade fastigheten försålts å exekutiv auktion den 21 november 1928
och därvid inköpts av Vemdalens socken för 6,500 kronor. Sedan köpeskillingslikviden,
som är utsatt att äga rum den 16 januari 1929, blivit verkställd
och de med auktionsförfarandet m. m. förenade kostnaderna guldits,
kan fondens återstående fordran, inklusive upplupna räntor, beräknas
uppgå till omkring 12,500 kronor. För att söka utfå denna fordran har
fonden att — i konkurrens med andra icke prioriterade fordringsägare —
vända sig mot föreningens övriga tillgångar. Såvitt kan bedömas av nu
tillgängliga uppgifter, torde det icke finnas utsikt, att någon mera avsevärd
del av fondens återstående fordran härvid skulle bliva täckt.
Styrelsen anser sig emellertid böra i detta sammanhang framhålla, att
ifrågavarande lån hör under den grupp av placeringar, som omförmäles i
§ 4 mom. 1, 8) av reglementet angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden
den 17 juni 1916. Med hänsyn till lånets ändamål har sålunda
detsamma utlämnats mot s. k. nöjaktig säkerhet och det har från början
varit klart, att möjligheten av en förlust icke vore utesluten. Då riksdagen
godkänt de i ovan nämnda reglemente intagna grunderna för placering
av fondens medel, torde man kunna utgå från, att den särskilda
risk, som är förknippad med denna kategori av lån från fonden, även beaktats
av riksdagen. Riksdagens revisorer hava ock förklarat sig icke
hava någon anmärkning att framställa mot lånets utlämnande.
Som regel bruka fullmäktige även vid utlämnande av dylika lån mot s. k.
nöjaktig säkerhet låta genom sakkunnig person verkställa en särskild värdering
av den fastighet, som skall belånas. Fastighetens avlägsna läge
skulle i förevarande fall hava medfört en jämförelsevis hög värderingskostnad.
Vid beviljande av ifrågavarande lån utgick man dels från det
värde — 55,000 kronor —, som vid brandförsäkring i ett av våra största
brandförsäkringsbolag åsatts de å fastigheten befintliga byggnaderna, och
dels från det förhållande, att dessa byggnader enligt lämnade uppgifter
beräknats komma att med hänsyn till därå nedlagda kostnader i färdigt
skick motsvara ett värde av omkring 57,000 kronor.
- 53 -
Det bör i detta sammanhang framhållas, att stor försiktighet av fond
fullmäktige iakttagits även vid beviljande av lån mot s. k. nöjaktig säkerhet.
k de lån av ifrågavarande slag, som utlämnats under tiden 1916—
1928 och vilka vid slutet av sistförflutna budgetår uppgingo till sammanlagt
omkring 900,000 kronor — motsvarande cirka 0,23 procent av fondens
hela dåvarande kapitalbelopp — hava hittills inga avskrivningar behövt
verkställas, och de framtida förluster å desamma, som för närvarande
kunna förutses, inskränka sig till jämförelsevis obetydliga belopp, avseende
endast två lån, varav det ena ovannämnda lån till Floda kolonier.
Då fonden saknar befogenhet att träffa underhandsuppgörelse med gäldenär
— en utväg, som i förevarande fall sannolikt vore det för båda parterna
lämpligaste och för fonden ekonomiskt mest fördelaktiga — torde
det nu icke kunna undvikas, att föreningen försättes i konkurs, ehuru ett
dylikt förfarande skulle för fonden medföra vissa kostnader. En slutlig
avveckling av fondens engagemang i föreliggande fall bör dock nu genomföras,
så snart lämpligen ske kan.
Enligt vad styrelsen har sig bekant, har statskontoret till Kungl. Maj:t
avgivit yttrande och förslag med anledning av en av föregående års riksdag
begärd utredning angående mera tidsenliga grunder för reglering av
statens fordringsanspråk vid gäldenärs eller borgesmans inträffade obestånd,
vilket förslag även avser pensionsförsäkringsfondens låneverksamhet.
Därest detta förslag skulle föranleda proposition till innevarande års
riksdag, synes den slutliga avvecklingen av förevarande fordringsanspråk
tills vidare böra anstå i avvaktan på riksdagens beslut i ovannämnda
ärende.
I handläggningen av detta ärende har, utom undertecknade, byråchefen
H. Elliot deltagit.
Stockholm den 5 januari 1929.
Underdånigst:
ADOLF af JOCHNICK.
FERD. SCHAGER.
Medicinalstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 53, § 20.
Till herr statsrådet och chefen för kungl.
socialdepartementet.
Medicinalstyrelsen, som genom kungl. remiss den 21 december 1928 anmodats
att, efter hörande av direktionen för Strängnäs hospital, före den
8 januari 1929 till kungl. socialdepartementet inkomma med utlåtande i
anledning av vad riksdagens revisorer i sin år 1928 avgivna berättelse anfört
rörande jordbruksdriften vid rikets hospital, får härmed överlämna
bifogade, av nämnda hospitals direktion avgivna yttrande jämte därtill
hörande handlingar samt för egen del vördsamt anföra följande.
På sätt revisorerna i berättelsen anfört har vinsten på hospitalens jordbruksdrift
varit skäligen obetydlig, särskilt om hänsyn tages till de stora
belopp, vartill inkomster och utgifter för hospitalens ifrågavarande verk
-
54 —
samhet årligen uppgå. Styrelsen får emellertid framhålla att jordbruksdriften
vid hospitalen icke tillkommit av ekonomiska skäl utan helt betingats
av sjukvårdens krav på möjlighet att bereda patienterna utearbete
i ett yrke, som av dem utövats i deras tidigare verksamhet eller som
eljest är till fördel för deras återställande till hälsa och arbetsduglighet.
Utgifterna för hospitalens jordbruksdrift böra därför i viss mån jämställas
med utgifter för medikamenter och sjukbehandling i övrigt. Det
är emellertid givet att kostnaderna för denna gren av sjukbehandlingen
vid hospitalen böra i likhet med andra kostnader för de sjukas vård nedbringas
så långt som möjligt är utan åsidosättande av huvudsyftet med
hospitalsvården, nämligen en framgångsrik behandling av patienternas
sjukdomar. Under de närmast gångna årtiondena har jordbruksdriftens
stora betydelse såsom ett led i sjukbehandlingen i väsentlig mån undanskymts
av att den betydände platsbristen vid hospitalen föranlett vederbörande
att koncentrera sjukbehandlingen därstädes på de akut sjuka
och att för beredande av vårdplatser för dessa sjuka utskriva tillfrisknande
patienter redan på ett tidigare stadium av konvalescens än vad ur
sjukvårdssynpunkt under normala förhållanden varit önskligt. På grund
härav har antalet arbetsdugliga patienter vid våra hospital, i synnerhet
sådana patienter, som kunnat sysselsättas i utearbete, varit avsevärt
mindre än vad i allmänhet bör vara fallet vid en rationellt driven hospitalsvård
med tillräckligt antal vårdplatser. Detta förhållande bär på ett
menligt sätt inverkat på hospitalens jordbruksdrift. På grund av det
jämförelsevis ringa antal arbetsföra patienter, som med säkerhet kunnat
påräknas för jordbruksarbetets fullgörande, har detta arbete i större utsträckning
än vad under normala förhållanden skulle varit fallet måst utföras
av fast anställd personal eller legd extra arbetskraft. Vid bedömande
av den vid hospitalen anställda jordbrukspersonalens storlek får man emellertid
icke bortse från att densamma icke helt användes för direkt jordbruksarbete
utan i mycket stor utsträckning utnyttjas för underhåll av vägar,
gårdar och parker samt för erforderliga handräckningsgöromål i övrigt.
Jämväl nämnda arbeten äro emellertid av beskaffenhet att, i mån av
tillgång på arbetsföra patienter, kunna i betydande omfattning utföras av
dessa. I den mån antalet vårdsplatser på hospitalen ökas och arbetsföra
patienter i följd därav kunna i större utsträckning än hittills kvarstanna
därstädes torde utearbetet återfå den framträdande plats i sjukbehandlingen,
som detsamma bör innehava. Under den studieresa, som av Kungl.
Maj:t utsedda personer under år 1928 företagit till utländska sinnesjukanstalter,
lära de i resan deltagande hava fått ett starkt intryck av den
utomordentliga betydelse för de sjukas behandling, som man vid de moderna
sinnessjukanstalterna utomlands tillmäter trädgårds- och jordbruksarbetet.
Vid den högt ansedda tyska sinnessjukanstalten i Gutersloli
sysselsättes sålunda, enligt vad styrelsen erfarit, omkring 1/3 av anstaltens
samtliga patienter i dylikt arbete. Det skulle därför vara synnerligen
olämpligt om denna viktiga behandlingsform icke skulle kunna komma
till användning vid vart och ett av våra större och medelstora hospital.
Huruvida utearbete bör beredas i form av trädgårds- eller jordbruk eller
bådadera bör vara beroende på förhållandena vid varje särskild anstalt,
såsom områdets storlek, jordmånens beskaffenhet, patientmaterialets art
m. m. Därvid bör i varje fall gälla, att trädgårds- eller jordbruket bör
vara av den omfattning att detsamma kan giva sysselsättning för alla de
på vederbörande hospital intagna patienter, för vilka sådan sysselsätt
-
.)«)
niiitf ur sjukvårdssynpunkt ur önskvärd. Alt såsom statsrevisorerna ifrågasätta
koncentrera jordbruksdriften till vissa hospital, torde i viss utsträckning
vara lämpligt, dock under förutsättning att övriga hospital icke därigenom
berövas möjligheterna att i tillräcklig omfattning bereda där intagna
patienter utearbete. Att patienter skulle för erhållande av dylikt
arbete behöva förflyttas från ett hospital till ett annat, synes styrelsen
icke vara försvarligt. Dylika förflyttningar skulle vara så mycket olämpligare
som det ofta är synnerligen vanskligt att i varje särskilt fall avgöra,
hur lång tid den sjukas arbetsduglighet kommer att vara. Allt emellanåt
kunna sjuka, som ansetts lämpade för utearbete, redan efter ett par dagar
befinnas vara i behov av annan sjukbehandling.
Även om jordbruksdriften, såsom ovan framhållits, icke bör anses såsom
någon affärsdrift, utan såsom ett led i sjukbehandlingen, bör detsamma
för nedbringande av kostnaderna drivas på ett ur jordbrukssynpunkt rationellt
sätt. För bedömande härav böra räkenskaperna för jordbruksdriften
vara uppställda så, att man av desamma kan utläsa det ekonomiska
resultatet av driften. I de räkenskaper, som för närvarande föras över
hospitalens jordbruksdrift, upptagas, såsom revisorerna framhållit, varken
avskrivningar på värdet av i jordbruket använda byggnader eller ersättning
för av patienter utförda dagsverken. Att avskrivningar på jordbrukets
byggnader icke gjorts i räkenskaperna har dels berott på att några
avskrivningar på byggnader i allmänhet icke göras i hospitalens räkenskaper
och dels på svårigheten att efter enhetliga grunder uppskatta värdet
av jordbruksbyggnaderna, vilka i avsevärd utsträckning redan funnits
uppförda på vederbörande hospitalsområden, då dessa, i regel kostnadsfritt,
upplåtits för hospitalsändamål. Styrelsen vill emellertid taga under
övervägande, huruvida framdeles avskrivningar å ifrågavarande byggnaders
värden lämpligen kunna göras i de särskilda jordbruksräkenskaperna.
Några värden för patienternas dagsverken i jordbruket synas icke böra
upptagas i räkenskaperna, då det ekonomiska utbytet av dessa dagsverken
är synnerligen växlande allt efter patienternas sjukdomstillstånd och arbetslust.
En rättvis uppskattning av värdet av patienternas arbete stöter
därför på mycket stora vanskligheter.
Styrelsen bifogar en arealuppgift över användningen av till hospitalen
upplåtna markområden.
Remissakten återställes.
I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade deltagit
medicinalrådet R. Stenbeck.
Stockholm den 7 januari 1929.
NILS HELLSTRÖM.
F. T. DARDEL.
Torsten Philip son.
Bil. 1.
Strängnäs hospitals direktion.
överlämnar till medicinalstyrelsen och åberopar såsom eget yttrande
i ärendet vad sysslomannen vid hospitalet här nedan anfört.
Sysslomannen vid Strängnäs hospital.
Tjänstememorial.
Genom remiss den 22 innevarande december, d.-nr 4928 K, hade kungl.
medicinalstyrelsen anmodat direktionen att senast den 2 januari 1929 till
styrelsen avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
rörande driften av Strängnäs hospitals jordbruk och trädgårdsskötsel. I
ärendet får jag fördenskull vördsamt anföra.
Det till förra biskopsstället Sundby nr 1 hörande jordbruk, som sedan
känd tid brukats av arrendatorer, hade under de år, då hospitalsbyggnaderna
uppfördes, varit utarrenderat under sådana villkor, att den å egendomen
växande grödan fick försäljas och inga djur behövde hållas. Om förutvarande
arrendatorers skötsel av jorden icke varit av den art, att ett framåtskridande
av jordbruket därav kunde förväntas, har av den form för utarrendering,
som av byggnadsföretaget framtvingats, jordbruket blivit betydligt eftersatt.
Sedan hospitalet år 1921 övertagit jordbrukets skötsel, har därför varit
nödvändigt att inrikta arbetet på jordens successiva försättande i högre
kultur, så att, då lantbruksbyggnader bleve uppförda, och produktionen av
animaliska livsmedel för anstaltens utpisning därigenom kunde i större
skala äga rum, normala skördar kunde vara att beräkna.
Fördenskull hava omfattande kultiveringsarbeten såsom röjning, stenbrytning
och täckdikning ägt rum, varav stora kostnader uppkommit och under
närmast kommande två år beräknas föreligga, men varigenom också avkastningen
från gården i betydande grad ökats.
Skörden utgjorde sålunda
år 1921: år 1924:
40,000 |
kg. |
hö, |
3,290 |
kg. korn, |
||
21,700 |
» |
torkat grönfoder, |
16,940 |
» |
havre, |
|
31,090 |
» |
havre, |
11,130 |
» |
blandsäd, |
|
38,800 |
» |
vårsädshalm, |
3,680 |
» |
vickerblandsäd, |
|
12,950 |
» |
potatis, |
33,000 |
» |
hö, |
|
år 1922: |
18,200 |
» |
torkat grönfoder, |
|||
15,800 |
kg. |
29,500 |
» |
vårsädshalm, |
||
råg, |
||||||
16,000 |
» |
havre, |
år 1925: |
|||
34,000 |
» |
hö, |
30,800 |
kg. |
råg, |
|
24,750 |
» |
råghalm, |
10,000 |
» |
blandsäd, |
|
21,400 |
» |
vårsädshalm, |
10,800 |
» |
havre, |
|
18,000 |
» |
torkat grönfoder, |
400 |
» |
korn, |
|
31,600 |
» |
potatis, |
11,000 |
» |
vickerblandsäd, |
|
år 1923: |
43,000 |
» |
ärter, |
|||
29,915 12,880 6,100 36.000 35.000 |
kg. » » » » |
havre, blandsäd, korn, potatis, rovor, |
43.000 60.000 |
» » » » » |
potatis, hö, torkat grönfoder, vårsädshalm, råghalm, |
|
60,000 |
» |
hö, |
år 1926: |
|||
23,800 |
» |
torkat grönfoder, |
10,930 |
kg. råg, |
||
44,000 |
» |
vårsädshalm, |
4,830 |
» |
korn, |
12,560 |
kg. blandsäd, |
7,800 |
kg. |
rovor, |
3,710 |
» havre, |
77,875 |
» |
hö, |
2,000 |
» ärter, |
28,700 |
» |
torkat grönfoder, |
8,190 |
» vete, |
31,400 |
» |
vårsädshalm, |
5,030 |
» vickerblandsäd, |
18,700 |
» |
råghalm, |
16,000 |
» potatis, |
|||
51,400 |
» hö, |
år 1928: |
||
14,000 13.500 16,100 |
» torkat grönfoder, » vårsädshalm, » höstsädshalm, |
4,500 21,925 11,480 |
kg. » » |
råg, korn, havre, |
år 1927: |
2,270 |
» |
ärter, |
|
12,500 |
kg. råg, |
272,000 |
» |
rotfrukter, |
18,500 |
» korn, |
79,200 |
» |
hö, |
680 |
» vickerblandsäd, |
60,450 |
» |
torkat grönfoder, |
11,400 |
» havre, |
24,300 |
» |
vårsädshalm, |
2,200 |
» ärter, |
9,000 |
» |
höstsädshalm. |
Sedan sålunda jordbruket alltmera inriktats på produktion av fläsk, kött
och mjölk, togs under början av år 1927 det under byggnad varande svinstallet
i användning. Där har efter dess fullbordan hållits omkring 200
djur, och har fläskproduktionen blivit tillräcklig för hospitalets behov samt
dessutom medgivit en mindre försäljning.
Den av mig i tjänstememorial den 31 oktober 1923 uttalade uppfattning,
att det då projekterade svinstallet skulle tillföra hospitalet en årlig inkomst av
15,000 kronor, synes även med nuvarande relativt låga fläskpris varit riktig.
För år 1927, då svinstammen först mot sommaren, sedan svinstallet blivit
fullt färdigt, kunde ökas till omkring 200 djur, redovisas (bil. 2 a) en nettovinst
av 10,718 kronor 54 öre, vartill bör läggas värdet av hemproducerade
fodermedel (kronor 788: 2 o 4- 450: — + 175: 5 o + 150: — + 168: —) eller 1,731
kronor 70 öre, då behållningen uppgår till 12,450 kronor 14 öre.
För år 1928 redovisas (bil. 2 a) en nettovinst av 10,854 kronor, 76 öre då med
motsvarande tillägg (kronor 2,260: — + 99: — + 1,047: so + 163: — + 217: so +
+ 259: 07 + 39: io) 4,085 kronor 17 öre, behållningen uppgår till 14,939 kronor
93 öre.
I kostallet uppställdes de första djuren under sistlidne april månad, då
mjölkproduktionen betingade ett värde av 871 kronor 64 öre. Sedermera
har denna successivt ökats och representerade för innevarande månad ett
värde av 3,147 kronor 47 öre. Kostallets konto för året (bil. 2 b) utvisar en
nettovinst av 9,515 kronor 47 öre, vartill bör läggas värdet av hemproducerade
fodermedel (kronor 310: io + 2,838: 20 + 628: 20 + 822: — + 840: — +
+ 2,100: — + 100: so) eller 7,639 kronor 96 öre, då behållningen uppgår till
17,155 kronor 43 öre. Vid normal drift utan störande inverkningar är alltså
att förvänta, att den av mig i förberörda tjänstememorial den 31 oktober
1923 beräknade inkomsten av 19,000 kronor per år skall utan svårighet
kunna utvinnas.
Rörande hela omslutningen av trädgårds- och jordbruksdriften för år 1928
får jag vördsamt hänvisa till vidfogade redogörelse (bil. 2 c). Av där förekommande
inventariekostnader, utgör ett belopp, stort 6,694 kronor 31 öre,
kostnaden för inköp av mjölkningsmaskiner, separator och traktor, vilket
belopp jämlikt gällande bokföringsbestämmelser helt belastat löpande räkenskapsår,
men som i viss utsträckning är att anse som en kapitalökning.
De betydande kostnaderna för extra arbetshjälpa hava delvis betingats av
— 58 —
förutnämnda odlingsarbeten och representera även till en del värdeökning,
som framdeles torde komma att giva ökad avkastning.
Det är att förvänta att i och med det jorden tillföres den från stallarna
fallande gödsel, som icke värdesatts i räkenskapen, och som i endast obetydlig
grad påverkat avkastningen för innevarande år, livsmedelsproduktionen
skall komma att ökas och det ekonomiska resultatet därigenom förbättras.
Den frukt-, bär och köksträdgårdsanläggning, som är under utveckling,
har också arbetat under svåra förhållanden, då erforderlig gödsel icke kunnat
erhållas, men efter stallarnas ibruktagande kan mera intensiv drift därav
möjliggöras från nästa växtperiod.
Strängnäs hospital den 31 december 1928.
Arvid Nordfeldt.
Bil. 2 a.
Strängnäs hospital.
Svinstallets konto 1927.
Bebet.
Ingående behållning:
68 stycken svin ................................................. |
6,120: — |
|
U tgifter: |
||
331 stycken smågrisar ..................................... |
5,303: so |
|
119,700 liter matavfall .................................. |
.................. 5,985: — |
|
5,630 kilogram korngröpe .............................. |
.................. 788: 20 |
|
3,750 » blandsädsgröpe ...................... |
.................. 450: — |
|
5,850 » rovor ..................................... |
175:50 |
|
7,500 » grönfoder .............................. |
150: — |
|
8,400 » ströhalm.................................. |
................. 168: — |
7,716: 70 |
Avlöningar till svinskötare............................. |
.................. 3,166: 22 |
|
Veterinärarvode, medicin................................. |
.................. 380: — |
|
Besiktnings- och vägavgifter.......................... |
.................. 48: 6 0 |
3,594: 8 2 |
Årets nettovinst |
10,718: 5 4 |
|
Summa kronor |
33,453: 5 6 |
|
Kredit. Inkomster: |
||
6,652 kilogram fläsk å 1.5 3 ............................ |
............... 10,177:5 6 |
|
3,410 » » » 1.2 5 ............................ |
4,262: 5 0 |
|
7,806 » » » 1.2 0 ............................ |
................ 9,367:20 |
|
952 » svin » 0.9 o ............................ |
................ 856: so |
|
380 liter blod » 0.2 3 ............................ |
................ 87: 40 |
24,751:46 |
Utgående behållning: |
||
174 svin --- 9,669 kilogram å O.90................. |
8,702: to |
Summa kronor 33,453: 56.
59
Svinstallets konto 1928.
Debet.
Ingående behållning:
174 svin = 9,669 kilogram å kronor 0.9 o
Utgifter:
298 stycken smågrisar ...................................
Avlöningskostnader ..........................
Veterinär, medicin ..............................
Besiktnings- och vägavgifter m. m.
Bränsle och elektrisk belysning.......
Arets nettovinst.......................................
8,702: i o
5,437: 75
129,015 |
liter matavfall....................................... |
6,053:3 5 |
|
12,560 kilogram |
korngröpe ............................ |
................ 2,260: so |
|
22,467 |
» |
majs....................................... |
................ 5,997: 84 |
660 |
» |
havregröpe ............................ |
................ 99: — |
41,900 |
» |
kålrötter................................ |
................ 1,047: 50 |
16,300 |
» |
luzern.................................... |
163: — |
30 |
» |
benmjöl och tran................ |
................ 66: so |
10,875 |
» |
ströhalm ............................... |
............... 217:50 |
4,048 |
liter separerad mjölk............................ |
................ 259: 0 7 |
|
188 |
» fet mjölk....................................... |
................ 39: i o |
3,819: se
70: —
103:60
546: —
10,854: 7 6
Summa kronor 45,737: 2 3.
Kredit.
Inkomster:
3,082 kilogram |
fläsk |
å 1.50 |
kronor ................ |
................ 4,625: — |
||
3,290 |
» |
» |
» 1.45 |
» ................ |
................ 4,770:50 |
|
1,864 |
» |
» |
» 1.4 0 |
» ................ |
............... 2,609: 60 |
|
3,760 |
» |
» |
» 1.3 5 |
» ................ |
................ 5,076: — |
|
2,854 |
» |
» |
» 1.20 |
» ................ |
............... 3,424: so |
|
2,320 |
» |
» |
» 1.11 |
» ................ |
................ 2,575: 20 |
|
1,358 |
» |
» |
» 1.0 7 |
» ................ |
................ 1,453: 06 |
|
1,933 |
» |
» |
» 1.0 5 |
» ................ |
................ 2,029: 65 |
26,563: 81 |
1,203 |
» |
svin |
» 1.3 5 |
» ................ |
................ 1,624: 05 |
|
3,034 |
» |
» |
» 1.30 |
» ................ |
................ 4,944: 20 |
|
1,291 |
» |
» |
» 1.27 |
» ................ |
................ 1,639: 5 7 |
8,207: 8 2 |
440 liter blod |
» 0.14 |
» ............... |
61: 6 0 |
Utgående behållning:
10,904 kilogram svin = 188 stycken å l.oo kronor per kilogram 10,904: —
Summa kronor 45,737: 23
Bil. 2 b.
Strängnäs hospital.
— 60 —
Kostallets konto 1928.
Debet.
Utgifter:
Inköp av kreatursbesättning
Utfodring:
2,215 kilogram havre å 14 öre ......................... |
....... 310: i o |
||
4,659 |
» |
soyamjöl ..................................... |
........ 912: 7 3 |
4,739 |
» |
bomullsfrökakor ......................... |
........ 986:so |
3,720 |
» |
jordnötskakor ............................. |
....... 783: 7 0 |
1,656 |
» |
linfrökakor .............................. |
........ 377:2 2 |
230 |
» |
rapskakor .................................... |
........ 45: 5 2 |
60 |
» |
benmjöl ........................................ |
........ 37: i o |
2,700 |
» |
sockersnitzel................................. |
....... 430:87 |
56,764 |
» |
hö å 5 öre ................................. |
........ 2,838: 20 |
20,962 |
» |
vårsädeshalm å 3 öre ............. |
........ 628:86 |
82,200 |
» |
grönfoder å 1 öre ..................... |
........ 822:— |
16,800 |
» |
» , torkad å 5 öre........ |
........ 840: — |
84,000 |
» |
rovor å 2 ’/2 öre......................... |
........ 2,100: — |
630 |
» |
korn å 16 öre ............................ |
........ 100: 8 0 |
42,148: lo
11,213: 60
Elektrisk belysning och bränsle ...•.................................................... 200: —
Avlöningar ............................................................................................ 5,145: 7 6
Veterinärarvode och djurmedicin .................................................... 67: 4 o
Årets nettovinst........................................................................................ 9,515:4 7
Summa kronor 68,290: 33
Inkomster:
Kredit.
36,112.5 liter fet mjölk å 20.8 öre ........
5.624.0 » » » » 20.o » ........
8.358.0 » 15 V„ grädde å 90.o öre
15,093.o » biandmjölk » 9.2 »
13.8 » 30 %'' grädde » 180.0 »
7.610.0 » överfet mjölk (3.i— 5.o %)
Mjölk till svinstallet ................................
1,383 kilogram nötkött å 120 öre .....
112 » hjärtslag » 40 »
40 liter blod » 14 »
20 » » » 12 »
131 kilogram kalvkött »140 »
154 » » » 130 »
146 » » » 80 »
7,511: 40
1,124: so
7,522: 6 5
1,388: 5 5
24: 8 4
1,880: 9 5
298: 17
1,659: 6 0
44: so
5: 6 0
2: 40
183: 40
200: 20
116:80
19,751: 3 6
2,212: 80
Försålda kalvar .................................................................................... 328: 35
Försålda hudar och skinn.................................................................... 347: 8 2
61
Utgående behållning:
52 kor å 700 kronor
2 » » 500 »
1 kviga .........................
4 kvigor å 550 kronor.
3 » » 450 »
3 » » 225 »
3 » » 200 »
1 kviga .........................
3 kalvar å 125 kronor
1 tjur .............................
1 tjurkalv ....................
36,400:-
........ 1,000: —
........ 650: —
........ 2,200: —
........ 1,350: —
........ 675: —
......... 600: —
......... 150: —
......... 375: —
......... 2,000: —
......... 250:— 45,650: —
Summa kronor 68,290: 3 3
Bil. 2 c.
Strängnäs hospital.
Redogörelse för driften av trädgård och jordbruk vid Strängnäs hospital
år 1928.
Januari 1. An Behållning vid årets början:
Inkomstrester vid årets början ................................ |
..... 1,891: — |
|
31 stycken nötkreatur ............................................ |
..... 11,950: — |
|
11 » hästar .................................................... |
.... 5,200: — |
|
174 » svin ........................................................ |
..... 8,702: i o |
|
Förråd av spannmål, foder, rotfrukter m. m..... |
..... 10,290: 0 5 |
|
32 stycken får ............................................................ |
..... 1,670: — |
39,703: 15 |
December 31. Utgifter enligt kassa journalen: |
||
Avlöning till fast anställd personal .................... |
32,347: 2 6 |
|
Trädgård och jordbruk: |
||
Arrende och allmänningsmedel........................... |
234: 25 |
|
Inventarier, inköp och underhåll ....................... |
..... 11,218:17 |
|
Inköp av nötkreatur............................................... |
..... 42,241:75 |
|
» » hästar....................................................... |
..... 1,400: — |
|
» » svin ....................................................... |
..... 5,510:45 |
|
» » utsäde, växter, frö m. m.................... |
..... 3,780:16 |
|
» » fodermedel.............................................. |
..... 14,309: 17 |
|
» » gödningsmedel....................................... |
..... 2,257: 15 |
|
» » rör och täckdikningsmaterial ........... |
..... 1,452: 48 |
|
» » bränn- och smörjoljor ....................... |
396: 73 |
|
» » torvströ, halm m. m............................ |
..... 2,454: 8 9 |
|
» » slaktpatroner m. m. .......................... |
53: 40 |
|
» » får ........................................................... |
10: so |
|
Skoning ................................................................... |
34: so |
|
Veterinärarvode och djur medicin ....................... |
208:oi |
|
Avlöning till extra arbetshjälp........................... |
..... 22,103:3 5 |
|
Inköp av matavfall ............................................... |
..... 6,053: 3 5 |
|
Diverse...................................................................... |
403:41 |
114,122: 02 |
— 62 —
Beräknade utgifter:
Värde av från anstalten mottaget bränsle5
Diverse (elektrisk energi) ............................
Vinst å driften.................................................
ved....
koks..
652: —
444: 16
150: —
Summa kronor
Januari 1. Per Utgiftsrester vid årets början
December 31. Inkomster enligt kassa journalen:
Arrende och allmänningsmedel....................................
Försäljning av nötkreatur ............................................
» » får ........................................................
» » svin ........................................................
» » kött och fläsk........................................
» » hudar, tagel m. m.............................
» » mjölk ....................................................
» » trädgårdsprodukter ............................
» » jordbruksprodukter ............................
» » ved ........................................................
» » virke.......................................................
» » inventarier............................................
Hyra för trädgårdsland ................................................
Ersättning för privatskjutsar........................................
» » körslor m. m., som påförts andra
utgiftstitlar....................................................................
Beräknade inkomster:
Värde av icke ersatta körslor, dagsverken och
naturaprestationer åt andra utgiftstitlar ...........
Värde av icke ersatta växter och blommor till
sjukavdelningar, promenadgårdar och parker....
Behållning vid årets slut:
81 stycken nötkreatur ............................................
12 » hästar ....................................................
188 » svin ........................................................
Förråd av spannmål, foder, rotfrukter m. m.....
32 stycken får ............................................................
575: —
328:35
313: so
7,207: 82
36,916: 6 3
1,853: 26
19,453: 19
7,564: 2 7
2,164: 46
915:so
809: so
123:96
101: —
226: —
6,285: 6 0
16,292: —
4,438: 35
48,750: —
6,000: —
10,904: —
16,049: o i
2,190: —
1,246: le
2,089: 4 6
189,508: 05
46: 25
84,838: 44
20,730: 35
83,893: 01
Summa kronor 189,508: 05
B3
Bil. :i.
Uppgift på arealen i hektar av till statens hospital upplåtna markområden
år 1928.
Area |
1 i hektar |
||||||
hela området |
trädgård |
därav |
användas till |
||||
eget område |
arrende- rat område |
jordbruk |
skogs- bruk |
byggnader, |
ut- arrende- ring |
||
Stockholms hospital ...... |
20.400 |
1.800 |
1.125 |
_ |
21.075 |
||
Uppsala hospital och asyl |
166.746 |
5.500 |
3.958 |
57.705 |
— |
110.036 |
0.547 |
Nyköpings hospital ...... |
3.570 |
— |
0.750 |
— |
— |
2.820 |
— |
Strängnäs hospital......... |
228.147 |
— |
4.000 |
77.993 |
101.454 |
23.622 |
21.078 |
Vadstena hospital och asyl |
35.101 |
— |
3.087 |
13.800 |
— |
17.995 |
0.219 |
Växjö hospital ........... |
161.246 |
71.7211 |
3 500 |
61.968 |
82.224 |
8.000 0.276i |
5.554 26.9801 |
Västerviks hospital ...... |
174.150 |
— |
2.400 |
13.500 |
122.250 |
36.000 |
— |
Visby hospital ............ |
0.501 |
— |
— |
— |
— |
0.501 |
— |
Lunds hospital och asyl |
33.166 |
62.173 |
3.521 |
7.600 |
— |
38.218 |
46.000 |
Hälsingborgs hospital ... |
92.988 |
— |
— |
— |
19.735 |
44.703 |
28.550 |
Göteborgs hospital ...... |
83.886 |
— |
2.000 |
10.000 |
48.960 |
20.000 |
2.926 |
Vänersborgs hospital och |
|||||||
asyl ........................ |
88.600 |
— |
2.800 |
40.000 |
— |
36.800 |
9.000 j |
Kristinehamns hospital ■ |
249.980 |
— |
7.590 |
35.680 |
199.890 |
5.630 |
1.190 |
Säters hospital ............ |
230.110 |
6.000 |
3.000 |
37.000 |
149.110 |
47.000 |
- '' |
Härnösands hospital..... |
12.381 |
— |
3.349 |
— |
— |
9.032 |
— |
Östersunds hospital ...... |
86.840 |
— |
2.000 |
25.000 |
26.818 |
33.022 |
|
Piteå hospital och asyl-. |
100.000 |
— |
2.000 |
8.000 |
79.500 |
10.500 |
Överståthållareämbetets
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalanden del I, sid. 57, 22.
Till kungl. socialdepartementet.
Genom remiss den 21 december 1928 har överstå thållarämbetet anbefallts
att till socialdepartementet inkomma med utlåtande i anledning av utav
riksdagens revisorer framställd anmärkning mot att överstå thållarämbetet under
år 1928 till fullo likviderat den av Stockholms stad nämnda år å kronan
utställda räkningen å 27,027 kronor 30 öre, avseende stadens fordran å
tilläggsavgift rörande kronan tillhöriga fastigheter för stadens bestyr med
renhållning av gator och allmänna platser.
Till åtlydnad härav får överståthållarämbetet anföra följande:
Korsbergakolonien.
64 —
I skrivelse den 15 februari 1927 till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
har kronans fastighetskommission av år 1925 anmält, att kronan
tillhöriga fastigheter i Stockholm — för vilka enligt nådiga brev den 22
januari 1898 och den 4 oktober 1901 skulle i överensstämmelse med i nämnda
brev närmare angivna grunder till Stockholms stad såsom ersättning för
stadens bestyr med renhållning av gator och allmänna platser årligen utgå
bidrag i form av dels en fast avgift dels ock, i händelse av brist, en tillläggsavgift
— blivit påförda dylika tilläggsavgifter med högre belopp än
vederbort, på grund varav kronan under åren 1917—1926 syntes hava i tillläggsavgifter
för åren 1916—1925 utgivit sammanlagt 367,639 kronor för mycket.
Kommissionen har vidare med anledning av vad sålunda förekommit
anfört, att från kronans sida syntes böra dels påfordras rättelse beträffande
sättet för framtida uträkningar av den å kronans ifrågavarande fastigheter
belöpande årsbristen å stadens gaturenhållningsverksamhet dels ock av staden
återkrävas vad statsverket under de tio sistförflutna åren i angivna hänseende
för mycket erlagt, varjämte kommissionen hemställt om vidtagande
i sådant syfte av vissa åtgärder från chefens för finansdepartementet sida.
Härefter har herr statsrådet och chefen för finansdepartementet i skrivelse
till överståthållarämbetet den 23 september 1927 dels anbefallt överståthållarämbetet
att till avbrytande av preskription behörigen delgiva staden
kronans fastighetskommission av år 1925 ovannämnda skrivelse av den 15
februari 1927 jämte tillkännagivande, att kronan mot staden framställde krav
om återfående av vad kronan i tilläggsavgifter för renhållning under åren
1917—1926 för mycket erlagt med belopp, som för det dåvarande av kommissionen
uppskattades till sammanlagt 367,639 kronor dels ock uppdragit åt
kommissionen att upptaga underhandlingar med staden om reglering av kronans
och stadens melianhavanden beträffande bidrag till gaturenhållningen
från kronans fastigheter.
Nu hava riksdagens revisorer förmenat, att överståthållareämbetet icke
bort hava godkänt ifrågavarande räkning å 27.027 kronor 30 öre eller att
överståthållarämbetet åtminstone »icke bort utanordna mer än vad som enligt
det av Kungl. Maj:t godtagna beräkningssättet ostridigt skolat tillkomma
staden». Därest överståthållarämbetet funnit tveksamt, vilket belopp skolat
utbetalas, hade frågan härom bort med hänsyn till föreliggande omständigheter
underställas Kungl. Majrts prövning.
Det torde i själva verket vara mycket tveksamt, om icke kronan är
skyldig att vidkännas ifrågavarande tilläggsavgift. Tvist härom är för närvarande
också anhängig vid domstol.
Då emellertid i förenämnda skrivelse från herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet till överståthållarämbetet fastighetskommissionens framställning
icke föranlett till annat, än att överståthållarämbetet anbefallts
vidtaga åtgärd till avbrytande av preskription, har överståthållarämbetet
ansett sig oförhindrat att efter förut gällande beräkningsgrund verkställa
den gjorda, av statsrevisorerna anmärkta utbetalningen av tilläggsavgifter
för renhållningen.
Jämlikt Kungl. Maj-.ts beslut i nådig skrivelse till överståthållarämbetet
den 21 december 1928 skall emellertid hädanefter fråga om utanordnande av
tilläggsavgifter för renhållning till staden underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Stockholm i överståthållarämbetets kansli den 7 januari 1929.
På överståthållarämbetets vägnar:
HJ. GRAFSTRÖM.
Knut Eriksson.
— 65 —
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalande del I, sid. 58, § 23.
Underdånigt utlåtande.
Revisorerna hava ansett, att det borde tagas i övervägande, om ej fastställandet
av ersättningar för skötsel av värmeledningarna i länstyrelsernas
lokaler kunde ske efter något mera enhetliga normer än hittills varit fallet,
ävensom uttalat sig för en undersökning, huruvida icke åt länsstyrelsernas
ordinarie vaktmästarpersonal kunde i större omfattning än för närvarande
äger rum anförtros sagda bestyr.
Statskontoret finner i likhet med revisorerna lämpligt, att en utredning
av nämnda spörsmål kommer till stånd, och vill i sådant avseende för närvarande
endast framhålla, att för verkställande av en dylik utredning länsstyrelserna
torde böra anbefallas att inkomma med för densamma erforderliga
uppgifter.
Vidkommande det av revisorerna jämväl framförda spörsmålet, huruvida
anslagen för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg lämpligen böra tagas
i anspråk för utgifter, varom här är fråga, vill statskontoret för sin del
göra gällande, att med hänsyn till att nu omhandlade ersättningar synas
böra så tillmätas, att de utgöra full gottgörelse för de bestyr, för vilka
de utgå, och i betraktande av deras natur av expensutgifter — tillfällig
löneförbättring eller dyrtidstillägg icke torde böra å dem utbetalas. Även
ur redovisningssynpunkt synes för övrigt lämpligast, att ifrågavarande ersättningar
komma att belasta allenast vederbörande anslag till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m.
Stockholm den 29 december 1928.
Underdånigst:
PER SÖDERMARK.
c. fr.Jnissen, Carl Peyron.
Länsstyrelsens i Södermanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 58,1 23.
Till herr statsrådet och chefen för kungl.
socialdepartementet.
Genom remissresolution den 21 december 1928 anbefalld avgiva utlåtande
i anledning av vad statens revisorer anfört i fråga om ersättning för eldning
och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas lokaler får länsstyrelsen
anföra följande:
Bestyret med eldning och skötsel av värmeledningen i länsstyrelsens tjänstelokaler
omhänderhaves för närvarande av förste expeditionsvakten vid länsstyrelsen.
Arvodet är av länsstyrelsen bestämt till 400 kronor för bränsleår, beräknat
till 8 månader. Vid eldningsperiodens utsträckning utöver beräknad
tid bär arvodet ansetts böra höjas i motsvarande grad. Något dyrtidstillägg
eller någon tillfällig löneförbättring utgår ej å arvodet.
5 — Rev.-b er ätt el se ang. statsverket för år 1928. III.
— 66 —
De av länsstyrelsen vidtagna anordningarna få sålunda anses vara i överensstämmelse
med de önskningar och anvisningar, varåt revisorerna givit
uttryck.
Då emellertid ett enhetligt förfarande i olika län är önskvärt, synes revisornas
förslag om utredning i sådant syfte vara värt beaktande.
I allt fall anser länsstyrelsen icke, att det arvode, som för närvarande
utgår för eldning och skötsel av värmeledning här i länet, är för högt.
Nyköping i landskontoret den 12 januari 1929.
G. SEDERHOLM.
ELIAS BRANDELL.
Länsstyrelsens i Örebro län
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalande del I, sid. 58, § 23.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen anbefallts,
att till socialdepartementet inkomma med bland annat utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers framställning om utredning, avseende nedbringandet
av kostnaderna för eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsens
lokaler; och får till åtlydnad härav länsstyrelsen i underdånighet anföra
följande:
Först under hösten 1927 genomfördes fullständigt värmeledningssystem
inom lokalerna i Örebro slott. Dessförinnan fanns värmeledning indragen
allenast i lantmäterikontoret, en del av landshövdingens våning samt ett av
länsstyrelsens ämbetsrum. Ersättning utgick då för skötsel av värmeledningen
med ett belopp, som senast fastställts till 70 kronor för en varav 9
månader eller tillhopa med 680 kronor. Efter den omnämnda utvidgningen
av värmeledningssystemet utgår ersättningen med 1,125 kronor för år räknat.
Sammanlagda värmeytan å de till värmeledningssystemet hörande radiatorer
uppgick under bränsleåret 1927—1928 till 669.12 kvadratmeter, fördelade
på följande sätt:
Länsstyrelsens lokaler ................................................................ 40 procent
Lantmäterikontorets lokaler........................................................ 6 »
Landshövdingens våning............................................................ 30 »
Länsmuseet .................................................................................. 18 »
Vaktmästarebostäderna............................................................... 6 »
100 procent
Med utgångspunkt härifrån samt med hänsyn till att tre fjärdedelar av
kostnaderna för uppvärmning av landshövdingens våning bekostas av statsmedel,
belöpa av ovannämnda 1,125 kronor 68.5 procent eller 770 kronor
6 öre å statsverket.
Det torde kunna allvarligt ifrågasättas, huruvida den ordinarie vaktmästarepersonalen,
såsom revisorerna förutsatt, utöver densamma eljest åliggande
göromål kan få tid övrig till ombesörjande av eldningen i slottets värmepannor.
I varje fall måste det vara förenat med stor svårighet att utan ersättning
eller mot allenast mindre sådan kunna uppdraga bestyret ifråga åt de
redan anställda expeditionsvakterna. Dessutom föreligger, att den nuvarande
värmeledningsskötaren sedan år 1911 varit anställd som gårdskarl i slottet,
— 67
därvid han, innan värmeledningen inrättades, omhänderhade sågning och
huggning av all till landshövdingens våning erforderlig ved.
Däremot synes statsrevisorernas förslag om genomförande av mera enhetliga
föreskrifter rörande ersättningsbeloppens bestämmande värt allt beaktande.
Länsstyrelsen håller före att det skulle vara till gagn, därest socialstyrelsens
värmetekniska avdelning erhölle i uppdrag att fastställa ersättningarnas
storlek alltefter de vid varje länsstyrelse rådande förhållanden
såväl i avseende på värmesystemens storlek som de å olika orter gällande
priser.
Örebro slott i landskontoret den 12 januari 1929.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
A. WIJKMAN. ALB. NISSER.
Länsstyrelsens i Stockholms
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Med anledning av Kungl. Maj:ts remiss den 21 december 1928 rörande
vissa uttalanden av riksdagens revisorer får länsstyrelsen härmed anföra
följande.
Vad först angår den del av revisorernas anförande, som avser ersättning
för eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas lokaler,
torde något yttrande häröver icke erfordras från härvarande länsstyrelse,
enär uppvärmningen av länsstyrelsens i Stockholm ämbetslokaler ombesörjes
av byggnadsstyrelsen.
Rörande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning
hava revisorerna uttalat, att det vore en angelägenhet av högsta vikt att
statsmakterna snarast möjligt vidtoge åtgärder, som kunde förhindra oegentligheter.
I detta uttalande vill länsstyrelsen livligt instämma. Länsstyrelsen
har själv tidigare vid särskilda tillfällen tillåtit sig att hos Kungl.
Maj:t framhålla vikten av att åtgärder snarast vidtagas för åstadkommande
av förbättrad kontroll över landsfiskalernas medelsförvaltning och redovisning
samt i sådant hänseende inkommit med förslag till dylika åtgärder,
senast genom skrivelse den 13 mars 1928. Bestyrkt avskrift av densamma
bifogas.
De förslag, som nu framlagts av revisorerna, sammanfalla i huvudsak
med de utvägar för vinnande av berörda ändamål, som länsstyrelsen i
skrivelsen anvisat. Revisorerna föreslå sålunda åtgärder för erhållande av
kontrollmaterial rörande kommunala restantier. Länsstyrelsen tillåter sig
att till alla delar åberopa sina förslag härutinnan.
- 68 —
Beträffande revisorernas uttalanden rörande inventeringsförfarandet får
länsstyrelsen likaledes åberopa sitt uttalande härom i oftanämnda skrivelse.
Då revisorerna nu framhålla, att det vore erforderligt, att inventeringarna
komme att handhavas av personer, som varit i tillfälle att taga närmare
kännedom om det sätt, varpå utmätningsmannen fullgjort sin redovisningsskyldighet,
måste länsstyrelsen framhålla att en överflyttning av inventeringsarbetet
från landsfogden till landskontoret inom detta län icke kan äga
rum utan att arbetskrafterna inom landskontoret och då särskilt uppbördsavdelningen
förstärkas. Jämväl den ifrågasatta kontrollen över kommunala
restantier erfordrar ökning av länsstyrelsens arbetskrafter. Det må nämnas,
att antalet inkomna ärenden inom landskontoret år 1921, då förstärkning
av den ordinarie personalen senast beviljades, uppgingo till 24,513 för att
år 1927 hava stigit till icke mindre än 39,760. Det lärer under sådana
förhållanden icke kunna påfordras att nya, tidskrävande och med stort ansvar
förenade arbetsuppgifter skola påläggas landskontoret utan förstärkning
av den kvalificerade personalen. Utan tvivel torde likväl genom de
ifrågasatta förändringarna det åsyftade resultatet kunna vinnas utan alltför
stor kostnadsökning, i all synnerhet om organisationen göres smidig så
att densamma lätt kan anpassas efter förhållandena inom olika län. Inom
åtskilliga mindre län skulle måhända landsfogdens övriga arbetsuppgifter
medgiva att han i större utsträckning inom landskontoret övervakar medelsförvaltningen.
Så är emellertid icke förhållandet inom detta län, där den
lättnad av landsfogdens arbetsbörda, som eu överflyttning till landskontoret
av inventeringsarbetet skulle medföra, kan förväntas bliva snart utfylld av
andra trängande ämbetsuppgifter inom polis- och åklagareväsendet.
För att belysa omfattningen av indrivningsarbetet här i länet vill länsstyrelsen
meddela, att inom länets 22 landsfiskalsdistrikt antalet restförda
poster under år 1927 utgjorde 134,507, varav 48,337 kronoutskylder och
86,170 kommunalutskylder. Jämförande siffror från andra län finnas tyvärr
icke för länsstyrelsen tillgängliga och lära icke heller hava kunnat införskaffas
under den korta tiden för remissens besvarande. De angivna siffrorna utvisa
emellertid, att inom detta län det material, som bör genomgås för kontroll
över landsfiskalernas indrivning och redovisning av restantier, är synnerligen
omfattande. Detta förhållande å ena sidan samt den begränsade
tillgången på kvalificerade arbetskrafter inom länsstyrelsen å andra sidan
hava givetvis i sin mån medfört att extra inventeringar stundom icke
kunnat företagas vid de tidpunkter då det, enligt vad senare framkommit,
varit önskvärt att så skett. I de fall då vid inventeringstillfället eller
eljest anmärkningar framställts emot utmätningsmannens medelsförvaltning,
har från länsstyrelsens sida städse påbjudits särskilt noggrant kontrollarbete
inom uppbörsavdelningen. I sådant syfte har länsstyrelsen i samtliga fall,
då redovisning av kronoutskylder och bötesmedel icke avgivits inom föreskriven
tid, infordrat förklaring från vederbörande. Beträffande kommunala
restantier har länsstyrelsen erinrat de kommunala uppbördsmyndigheterna
om nödvändigheten av ett noggrant iakttagande av hittills gällande
föreskrifter rörande insändande av uppgifter å restlängder samt dessutom
vid särskilda tillfällen infordrat uppgifter å oredovisade restantier.
Spörsmålet, huruvida landsfiskal bör ställa säkerhet för omhänderhavda
medel, torde vara ganska svårlöst. Åtminstone inom detta län skulle i
flertalet distrikt erfordras säkerhetshandlingar till så avsevärda belopp, att
desamma endast med svårighet skulle kunna presteras av vederbörande. Det
— (»9
synes icke heller kunna ifrågasättas, att landsfiskalerna skulle åläggas att
själva bestrida premiekostnaderna vid eventuell garantiförsäkring.
Stockholm å landskontoret den 9 januari 1929.
Underdånigst:
NILS EDÉN.
.1. G. LÖWGREN.
Bil.
Till Konungen.
Med skrivelse den 3 november 1924 hemställde länsstyrelsen hos Kungl.
Maj:t, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av förbättrad kontroll
över landsfiskalernas medelsförvaltning och redovisning. Såsom bidrag till
materialet för den grundligare utredning i ämnet, som av länsstyrelsen då
förordades, framlade länsstyrelsen i berörda skrivelse till övervägande åtskilliga
uppslag med syfte att ernå ökade kontrollmöjligheter .i förevarande
hänseende.
Efter inom riksräkenskapsverket utförd utredning, meddelades senare
vissa nya kontrollföreskrifter, innefattande huvudsakligen föreskrifter om
användande av postgiro, redovisningsräkningar mellan utmätningsmannen
och exekutionsbiträdena samt särskilda indrivningskvitton.
Otvivelaktigt innebär tillämpningen av dessa föreskrifter ökade kontrollmöjligheter.
Det har emellertid visat sig att härigenom tillräcklig garanti
emot underslev hos utmätningsmannen icke vunnits. Ytterligare åtgärder
äro följaktligen erforderliga. I sådant syfte har länsstyrelsen varit angelägen
företaga en undersökning rörande möjligheterna för ökade garantier
med bibehållande i huvudsak av nuvarande organisation av indrivningsväsendet.
Resultaten av denna undersökning skall länsstyrelsen härmed
tillåta sig framlägga för Kungl. Maj:t för den åtgärd Kungl. Majrt kan
finna påkallad.
Vad då först beträffar kontrollen över utmätningsmännens indrivning
och redovisning av kronoutskylder och bötesmedel har länsstyrelsen sedan
ett antal år tillbaka vid sidan av de i gällande författningar föreskrivna
kontrollåtgärderna tillämpat ett förfarande, som visat sig mycket effektivt
och som enligt länsstyrelsens mening borde lagstadgas. En kortfattad redogörelse
över detta system skall här lämnas.
Jämligt 27 § i uppbördsreglementet har landsfiskal och magistrat att i
månaderna augusti och december tredje söckendagen före månadens utgång
till landskontoret avlämna och insända balanslängd över alla då oredovisade
kronoutskylder. Denna längd skall specifikt utvisa bland annat vilka utskylder,
som äro beroende på åtgärd inom distriktet, eller bero på sökt
handräckning, därvid för en var skattskyldig skall angivas den utmätningsman,
hos vilken handräckningen blivit sökt och dagen då sådant skett. I
vissa fall, då redovisning icke avgivits inom föreskriven tid, har länsstyrelsen
tillskrivit vederbörande utmätningsmän och handräckningsmyndigheter
med anmodan att avgiva förklaring däröver att redovisning uteblivit.
Samma förfaringssätt har tillämpats beträffande bötesmedel, som upptagits
i föreskrivna balanslängder. Sagda skriftväxling har givetvis varit ganska
- 70 —
omfattande — under år 1927 skedde på detta sätt efterfrågan beträffande
2,211 olika poster — men genom detta förfaringssätt har också vunnits
möjlighet att effektivt följa utmätningsmännens indrivningsarbete, varjämte
det kunnat kontrolleras, att medel, som uppburits, redovisats i
rätt tid.
Beträffande möjligheten att kontrollera indrivningen och redovisningen
av kommunalutskylder måste däremot fastslås, att nuvarande bestämmelser
äro otillräckliga och icke lämna tillfälle att utnyttja sådant kontrollförförfarande,
som visat sig gynnsamt i fråga om kronoutskylderna. De nu
gällande kontrollbestämmelserna i fråga om kommunalutskylderna kunna
sägas inskränka sig till föreskriften om den årliga inventeringen genom
landsfogden (§ 11 Landsfogdeinstruktionen 14 december 1917), då granskning
skall äga rum av dagböcker och oredovisade restlängder. Vid dessa
inventeringar är det i allmänhet omöjligt att medhinna annan granskning
än den, som kan äga rum på grundval av hos utmätningsmannen tillgängliga
handlingar. Något fullständigt kontrollmaterial står icke inventeringsförrättaren
till buds, därest icke tidsödande förundersökningar vidtagas;
sådana undersökningar föreskrivas emellertid icke i gällande författningar
och skulle ej av landsfogden i detta län kunna utföras utan eftersättande
av andra tjänsteåligganden. Under sådana förhållanden synes det
uppenbart, att genom falska anteckningar, dolda falsarier icke kunna vid
en inventering upptäckas annat än genom en tillfällighet.
Av denna kortfattade redogörelse torde framgå att mera betryggande föreskrifter
rörande kontrollen över indrivningen och redovisningen av kommunalutskylder
äro nödvändiga. Särskilt med hänsyn till bestämmelserna
i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall
för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, som ju äga
tillämpning beträffande utmätningsmans indrivning och redovisning av
kommunalutskylder, måste det betecknas såsom föga rationellt att icke tillse,
att de kontrollbestämmelser, som infördes i sammanhang med 1917 års
fögderiförvaltningsreform, så utbyggas, att ett effektivt kontrollförfarande
möjliggöres även med avseende å kommunalutskylderna.
För att uppnå detta ändamål vore enligt länsstyrelsens tanke följande
förfaringssätt lämpligt. Bestämmelsen i 2 § av restindrivningsförordningen,
varest uppbördsman av kommunalutskylder ålägges att, då framställning
om indrivning av sådana medel sker hos utmätningsman på landet, hos
länsstyrelsen lämna skriftlig uppgift om restlängdens summa, utbytes emot
föreskrift, att avskrift av restlängden skall överlämnas till länsstyrelsen.
Utmätningsman, som nu översänder redovisning av influtna utskylder jämte
hindersbevis direkt till den kommunala uppbördsmyndigheten, borde i stället
översända redovisningsförteckningen till länsstyrelsen, där anteckning om
influtna belopp eller redovisning genom hindersbevis skulle äga rum i länsstyrelsens
exemplar av restlängden. Vid förteckningen borde såsom verifikationer
fogas dels girobesked rörande den kontanta redovisningen och
dels de hindersbevis, som åberopas. Denna förteckning jämte hindersbevis
skulle av länsstyrelsen, sedan anteckning om uppgifterna på angivet sätt
ägt rum, tillställas vederbörande kommunala uppbördsmyndighet. Vidare
skulle utmätningsmannen åläggas att en gång årligen exempelvis den 1
februari till länsstyrelsen avlämna balanslängd över alla fjorton dagar tidigare
oredovisade kommunalutskylder. Denna balanslängd skulle innehålla
uppgift å utskyldernas beskaffenhet, debiteringsår, debetsedelns nummer,
utskyldsbelopp, anteckning om begärd handräckning med angivande för en
- 71
var skattskyldig av den utmätningsman, hos vilken handräckning begärts
och dagen för denna begäran samt, då hinder mött för indrivning av utskyldcr
inom distriktet, noggrann uppgift om sådant hinder. Slutligen
torde det vara nödvändigt ålägga vederbörande kommun att för varje restlängd
till länsstyrelsen avlämna uppgift å det belopp, som vid tiden för
balansräkningens upprättande är beroende på åtgärd hos utmätningsmannen.
Genom sådana anordningar torde vinnas att länsstyrelsen beredes möjlighet
att, liksom beträffande kronoutskylderna, hos vederbörande efterhöra
orsaken till att utskylder icke redovisats inom stadgad tid. Med andra ord,
länsstyrelsen skulle härigenom bliva ett verkligt kontrollorgan jämväl beträffande
indrivningen och redovisningen av kommunalutskylderna. Inventeringsförfarandet
beträffande dessa utskylder skulle vidare bliva mera betydelsefullt,
då länsstyrelsens kontrolluppgifter skulle kunna jämföras med
utmätningsmannens anteckningar. Slutligen skulle ännu eu fördel vinnas
för speciellt denna länsstyrelse, i det att arbetet med det nyinrättade centralregistret
skulle underlättas genom tillgången till uppgifter rörande kommunala
restantier.
Enär vissa kommuner hava egna uppbördsverk — i detta län Solna
socken och Lidingö stad — kunde det tänkas att vid genomförandet av det
föreslagna systemet vissa luckor uppstå. För att emellertid icke lämna möjlighet
till begagnande av dessa kommuners undantagsställning för förskingring
av medel, som å annan ort efter handräckningsbegäran från sådan
kommun indrivits, torde böra föreskrivas att kommun med eget uppbördsverk
har att före den 1 februari varje år till länsstyrelsen avlämna uppgift
å alla de utskylder, för vilkas indrivande handräckning begärts å annan
ort. Sannolikt * skulle dylik föreskrift hälsas med tillfredsställelse inom de
kommuner, där självständiga uppbördsverk finnas, enär härigenom möjlighet
vunnes att överblicka indrivningen av å handräckningsåtgärd beroende
utskylder.
Rörande möjligheten att praktiskt genomföra detta system vill länsstyrelsen
anföra följande. I första hand lärer böra stadgas, att kommun, som
brustit i sin ovan angivna uppgiftsskyldighet, icke är berättigad till ersättning
av statsmedel för förskingrade belopp, beträffande vilket uppgifts
plikten
försummats. Härigenom vunnes otvivelaktigt god garanti för upp
giftspliktens
fullgörande. — Vad angår det ökade arbete för kommunerna,
som restlängdens upprättande i tre exemplar (för närvarande två) skulle
medföra, så torde detsamma med lätthet kunna övervinnas om moderna
tekniska hjälpmedel användas, såsom skrivmaskin med genomslag eller ett
kopiesystem av samma enkla beskaffenhet som det, vilket användes vid utskrivande
av längder över så kallade värnpliktsböter.
Förslaget att förlägga upprättandet av balanslängd över kommunalutskylder
till den 1 februari är grundat därpå att utmätningsmannen, som i allmänhet
mottager årets första restlängd över kommunalutskylder under månaderna
april—maj, vid tiden för balanslängdens avlämnande bör — till
fromma för balanslängdens omfattning — hava hunnit redovisa större delen
av resterna, då balanslängden upprättas. Utmätningsmännens arbetsuppgifter
lära otvivelaktigt komma att ökas genom införande av skyldigheten
att upprätta balanslängd över kommunalutskylder. Då dessa befattningshavares
arbetsbörda redan nu — åtminstone i regel — torde vara ganska
dryg, lärer det vara lämpligt att på något sätt söka bereda kompensation
genom lindring av annat arbete. Detta torde lättast kunna ske genom införande
av föreskrift, att restlängden över kronoutskylder skall hos läns
-
- 72 —
styrelsen upprättas och tillsändas landsfiskalerna i två exemplar och upprättade
för fjärdingsmansdistrikt, vilket utan svårighet kan ske genom användande
av kopiesystem. Utmätningsmannens arbete med avskrifter till
fjärdingsmännen av restlängden över kronoutskylder kommer härigenom att
bortfalla.
Vid sidan om detta förslag till bättre kontrollmöjligheter i fråga om
kommunalutskyldernas indrivning och redovisning vill länsstyrelsen framlägga
ett förslag av innebörd att kunna giva de nyligen införda kvittensblocken
ökad betydelse såsom kontrollmedel. Helt nyligen har upptäckts,
att en indrivningsman uppburit medel långt tidigare än redovisning ägt
rum. Om föreskrift meddelades därom, att utmätningsman hade att varje
kvartal till länsstyrelsen insända de kvittensblock, som av honom eller
underlydande indrivningsmän använts under det tilländalupna kvartalet,
bereddes länsstyrelsen möjlighet att, eventuellt endast genom stickprov för
sparande av arbetskrafter, kontrollera, att medlen i behörig tid insatts å
postgiroräkning och redovisats till vederbörande. Härigenom vunnes även
att länsstyrelsen finge möjlighet utöva viss kontroll över de underordnade
indrivningsmännens arbete, vilket måste anses innebära en fördel.
Vad vidare angår den kontroll av indrivningsarbetet, som vunnits genom
den av länsstyrelsen införda, ovan omnämnda skriftväxlingen beträffande
kronoutskylder mellan länsstyrelsen och utmätningsmännen, torde det vara
lämpligt att för vinnande av full effektivitet söka utbygga densamma genom
föreskrift, att utmätningsman en gång årligen, förslagsvis den 1 februari,
skulle upprätta och till länsstyrelsen insända balanslängd över alla hos
honom anhängiga, på åtgärd beroende handräckningsärenden. Denna
balanslängd borde atföljas av förklaring i alla de fall, där redovisningstiden
överskridits.
I samband med framläggandet av ovan angivna förslag kan länsstyrelsen
icke underlåta att framhålla en annan brist i nu gällande bestämmelserom
indrivningsväsendet. Genom införsel uttagna utskylder redovisas för närvarande
på ett av fyra olika sätt:
1) sedan den skattskyldige genom avbetalningar till arbetsgivare guldit
hela beloppet, insätter denne medlen i dess helhet å utmätningsmannens
tjänstepostgirokonto,
2) avbetalningar å utskylder insättas av arbetsgivaren å utmätningsmannens
tjänstepostgirokonto,
3) arbetsgivaren överlämnar medlen kontant till utmätningsmannen och
4) arbetsgivaren överlämnar medlen kontant till fjärdingsman eller exekutionsbiträde.
Ett enhetligt system för dessa redovisningar synes vara av nöden, frånvaron
av föreskrifter möjliggöra obehöriga dispositioner av medlen.
I den föregående framställningen har länsstyrelsen endast i förbigående
vidrört den del av kontrollen över utmätningsmännen, som borde vara centralpunkten
av kontrollarbetet, men nu, genom förhållandenas utveckling
till stor del förlorat sin effektivitet, eller inventeringen. Författningsenligt
åligger det landsfogden att förrätta inventering hos utmätningsman en gång
årligen. Antalet av de inventeringsförrättningar, som på grund härav årligen
skola verkställas av landsfogden i Stockholms län, utgör för närvarande
32. Varje sådan förrättning är förbunden med längre eller kortare
resa. Arbetsmaterialets vidlyftighet inom många distrikt av detta län har
medfört att landsfogden i länet approximativt beräknar, att närmare 100
tjänstgöringsdagar årligen behöva beiäknas för detta arbete.
— 73 —
En förutsättning för att inventeringen hos eu utmätningsman skall bliva
av åsyftad betydelse måste uppenbarligen vara att inventeringsförrättaren
kan disponera erforderlig tid för ifrågavarande arbete, även om arbetet under
förrättningens gång skulle visa tendens att svälla ut. Vidare är det
av största vikt för inventeringsförrättningarnas effektivitet, att den inventerande
har tillfälle följa de månatliga redovisningarna till länsstyrelsen
och jämväl i övrigt handläggningen av uppbörds- och redovisningsväsendet
bos länsstyrelsen. Därest de i denna framställnings förra del framlagda
förslagen om beredande av möjlighet för mera rationell granskning av indrivningen
och redovisningen av kommunalutskylder skulle kunna genomföras,
torde inventeringsförrättningarna — genom de ökade kontrollmedel
som skulle föreligga och givetvis även användas — kunna bliva verkligt
betydelsefulla, men därför också mer tidskrävande.
Under sådana förhållanden är det uppenbart, att landsfogden i detta län,
där polis- och åklagaregöromålen äga en synnerligen stor omfattning, icke
skulle kunna ensam utföra allt det arbete som författningsenligt komme att
åligga honom i all synnerhet som han icke ens för närvarande med nu
gällande inventeringsbestämmelser ser sig i stånd att ensam förrätta inventering
hos samtliga utmätningsman i länet. Än mer torde landsfogdens
svårigheter i detta hänseende bliva tydliga om, såsom det torde bliva nödvändigt,
föreskrift meddelas därom, att landsfogde skall äga förrätta inventering
jämväl hos exekutionsbiträde, där så befinnes lämpligt.
En anordning med tillfälligt biträde åt landsfogden måste betraktas som
provisorisk; såsom sådan är den icke ägnad att skänka nödig stadga och
kontinuitet åt granskningsarbetet. Enligt länsstyrelsens åsikt erfordras det,
för att icke statens stora intressen av indrivningsarbetets behöriga handhavande
skola allvarligt tillbakasättas, att till länsstyrelsens förfogande
ställes en person med uteslutande uppgift att såsom revisor granska utmätningsmännens
åtgöranden, dels inom uppbördsavdelningen, dels genom inventeringar.
Det arbete, som i detta län åligger landsfogden, är, även om
hans inventeringsarbete sålunda inskränkes, fullt tillräckligt.
Stockholm å landskontoret den 13 mars 1928.
Underdånigst:
NILS EDÉN.
J. G. LÖWGREN.
Länsstyrelsens i Uppsala län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58
och 60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Eders Kungl. Maj:t har täckts genom nådig remissresolution den 21
december 1928 infordra länsstyrelsens yttrande med anledning av vad riksdagens
revisorer i angivna ämnen yttrat. Till underdånig åtlydnad härav
— 74
får länsstyrelsen, med bifogande av landsfogdens beträffande viss del av
föremålet för den nådiga remissen inhämtade utlåtande, anföra följande.
Ad § 23 i revisorernas berättelse. Länsstyrelsen finner det fullt motiverat
och oundgängligt, att ersättningen för eldning och skötsel av värmeledning
vid olika länsresidens uppgår till mycket olika belopp. Detta betingas
framför allt av värmepannornas antal, inbördes läge och beskaffenhet;
i sistnämnda avseende är det särskilt av betydelse, huru ofta, synnerligast
nattetid, påfyllning och annan skötsel måste ske. Det torde därföre
vara uteslutet att fastställa några allmänna »grunder» att huvudsakligen
mekaniskt tillämpas. Länsstyrelsen har emellertid icke något att erinra
däremot, att ersättningarnas bestämmande förbehålles Konungen eller byggnadsstyrelsen;
det kan nämligen förutsättas, att efter vederbörande länsstyrelses
hörande nödig hänsyn skall även av central myndighet tagas till
de särskilda förhållandena vid varje länsresidens.
Att den ordinarie personalen skulle oberoende av frivilligt åtagande och
utan eller allenast mot en »mindre» ersättning utföra ifrågavarande göromål,
kan icke tillstyrkas, synnerligast ej beträffande den redan anställda
personalen. Ofta skulle den föreskrivna eller skäliga arbetstiden komma
att överskridas, och ej sällan skulle en eljest lämplig och tjänstbar befattningshavare
nödgas på egen bekostnad betala biträde eller ersättare.
Om lämpligheten av att för ifrågavarande utgifter anlita anslagen för
tillfällig löneförbättring och för dyrtidstillägg saknar länsstyrelsen anledning
att yttra sig.
Ad § 24 i revisorernas berättelse. Enligt länsstyrelsens uppfattning finnas
starka skäl för den förhoppningen, att de synnerligen beklagliga förskingringar,
varom är fråga, huvudsakligen utgöra en övergående företeelse.
Vad under de senare åren förekommit torde i stor utsträckning få betraktas
som efterverkningar av de i flera avseenden abnorma ekonomiska förhållanden,
som för någon tid sedan rådde. Dessa följder kunna väntas allt mera
försvinna. Redan meddelade kontrollföreskrifter böra hava mycket gynnsamma
verkningar. Vissa anledningar till missförhållanden torde även
undanrödjas genom blivande lönereglering för landsfiskalerna och genom
den nya polisorganisationens införande. Under dessa omständigheter anser
sig länsstyrelsen icke böra för närvarande tillstyrka några nya, betungande
och dyrbara kontrollåtgärder. Särskilt avråder länsstyrelsen den ifrågasatta
granskningen å landskontoren av de kommunala restlängdarna; införandet
av en sådan granskning är principiellt oriktigt och ägnat att minska kommunernas
egen vaksamhet, samt skulle, utan motsvarande nytta, avsevärt
öka landskontorens arbetsbörda och därmed även deras behov av arbetskrafter.
Emot utfärdandet av en inventeringsinstruktion finner länsstyrelsen
icke något att erinra. Men skyldighet för landsfiskal att ställa säkerhet
kan icke förordas.
Att den gamla kronofogdeinstitutionen icke kunde utan alla olägenheter
och vådor avskaffas, måste man vid yrkandet på landsstatsreformen hava
insett, ehuru fördelarna framstodo såsom övervägande.
Uppsala slott i landskontoret den 7 januari 1929.
JACOB EKEI.UND.
Underdånigst:
HJ. L. HAMMARSKJÖLD.
75 -
Bil.
Landsfogden i Uppsala Hln.
Till Konungens befallnings havande i Uppsala län.
Mitt yttrande har infordrats i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört rörande erforderlig större kontroll över landsfiskalens och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning; och får jag i detta ärende vördsamt anföra
följande.
De efter år 1917 tyvärr i stor utsträckning förekommande förskingringarna
av landsfiskaler hava vid flera tillfällen förut givit anledning till utredningar
och förslag om starkare kontroll till förebyggande av nya förskingringar.
Dessa utredningar och förslag hava också medfört, att en del nya föreskrifter
i nämnda syfte meddelats. Beträffande de landsfiskalerna underlydande
exekutionsbetjänterna hava år 1925 i samband med landsfiskalernas befriande
från det direkta ansvaret för exekutionsbetjänternas medelsförvaltning
föreskrifter meddelats rörande kontrollen däröver.
Även om förskingringar, begångna av landsfiskaler, förekommit under
de senaste åren, torde nedgång dock kunna påvisas. I de fall som under
dessa senaste år upptäckts torde själva förskingringarna gå några å tillbaka,
och det är antagligt, att just de senare införda kontrollföreskrifterna medfört,
att förskingrarna ej kunnat längre döljas utan blivit upptäckta. Genom
föreskrifterna om medels insättande å postgiro har ett ganska gott kontrollmedel
tillkommit. Vad landsfiskalerna beträffar sker den allra största delen
av deras uppbörd genom insättning å deras postgirokonto. Dock förekomma
åtskilliga kontanta uppbördsposter såsom likvider i utsökningsmål samt
direkt uppburna arrenden och utskylder. Då de kontanta uppbördsposterna
äro relativt få, bliva de vid inventeringarna lättare att kontrollera. Redovisningarna
i utsökningsmål kontrolleras dessutom genom de till länsstyrelserna
insända dagboksutdragen med verifikationer samt givetvis även av
sökandena. Av landsfiskalerna kontant uppburna utskylder och böter kontrolleras
genom kvittensblocken. Över indrivningen och redovisningen av
kommunala medel hava kommunalnämnderna även skyldighet att utöva
kontroll. Denna kontroll är av synnerlig vikt. Genom redovisningarna och
de föreskrivna balansförteckningarna hava kommunalnämnderna möjlighet
att, lika väl som landskontoren beträffande kronoutskylderna, utöva denna
kontroll, och detta tillika med större möjlighet att upptäcka eventuella
oegentligheter, i det att kommunalnämnderna besitta en betydligt mera ingående
personalkännedom rörande kommunens skattskyldiga. Ju bättre
denna kontroll skötes, desto mindre blir möjligheten av förlust genom förskingringar.
Säkerligen har emellertid denna kontroll blivit illa skött på
flera håll.
Vad exekutionsbetjänterna angår så är deras uppbörd så gott som uteslutande
kontant och blir densamma därigenom mindre lätt att kontrollera.
De föreskrivna kvittensblocken för utskylder m. m. äro avsedda att underlätta
kontrollen, ehuru det ej är så lätt att kontrollera att alla de, som
betalat, fått kvitton ur blocken, eller att kvittona givits rätt datum.
Uppenbart är emellertid, att förskingringarna ej kunna helt förekommas
genom någon som helst kontroll, som ej är genomgående, d. v. s. utövas av
— 76
en stadigvarande kontrollant såsom sker vid våra sparbanker och andra
bankinrättningar. En dylik genomgående kontroll är helt naturligt ej möjlig
att anordna beträffande landsfiskaler och fjärdingsmän. Man måste inskränka
sig till att på annat sätt försvåra förskingringar och om sådana
äga rum, så snart som möjligt komma dem på spåren. Såsom statsrevisorerna
anmärkt är denna kontroll mycket svår, då förskingringarna i allmänhet
döljas genom oriktiga diarieanteckningar och falsk bokföring.
Redan meddelade föreskrifter äro emellertid enligt min mening egnade
att medföra den kontroll, som är möjlig utan att kontrollen göres så omfattande
och betungande för landsfiskalerna och exekutionsbiträdena själva
samt för de dem kontrollerande myndigheterna, att den ej står i rimlig
proportion till den risk för förlust, som föreligger. Jag anser, att redan
givna kontrollföreskrifter lägga en så avsevärd arbetsbörda på såväl de kontrollerade
som kontrollerande, att man bör betänka sig innan denna ytterligare
ökas. ökat arbete medför också ökade kostnader, vilka drabba statsverket.
Såsom statsrevisorerna påpekat, ligger synnerligen stor vikt därpå,
att till landsfiskaler och exekutionsbetjänter endast utses pålitliga personer.
Obönhörligt böra alla sökande utgallras, som kunna misstänkas ej vara fullt
pålitliga, i första hand sådana som enligt vad känt är visat vårdslöshet i
egna affärer och opålitlighet vid handhavande av andras medel. De ledsamma
erfarenheterna visa tydligen nödvändigheten härav.
Statsrevisorerna hava nu ifrågasatt nya kontrollåtgärder. Sä skulle för
bättre kontroll över kommunala medels indrivning och redovisning, kommunalnämnderna
till landskontoren insända exemplar av restlängderna, och
landsfiskalerna skulle också till landskontoren insända sina redovisningar,
vilka, efter det anteckningar å landskontoret skett i restlängderna av verkställda
likvider, hindersbevis o. d., skulle vidarebefordras till kommunalnämnderna.
Ett sådant förfarande, omfattande ej blott kommunalutskylder
utan även pensionsavgifter, skulle uppenbarligen medföra en mycket stor
ökning av arbetet å landskontoren, och med all säkerhet skulle detta å de
flesta landskontoren kräva ökning av personalen. För övrigt är att märka
att för en god kontroll på detta område även fordras en god personalkännedom.
En sådan besitter i regel landsfiskalen beträffande de skattskyldige
inom sitt distrikt, och på grund av denna kan en vaken och nitisk landsfiskal
vid granskning av exekutionsbetjänternas redovisningar snart finna,
om likvid kan misstänkas hava influtit, som ej redovisas. Men en sådan
personalkännedom kan ej påräknas hos landskontorets personal beträffande
de skattskyldige i hela länet.
Beträffande den ekonomiska sidan av kontrollen vill jag påpeka, att av
den utav statsrevisorerna omnämnda förlusten för statsverket på vart och
ett av de tio åren belöper 37—38,000 kronor. Enligt min mening skulle
endast den av revisorerna nu ifrågasatta genom landskontoren utförda kontrollen
över uppbörden av kommunalmedel kosta statsverket mera än 38,000
kronor om året.
På grund av det anförda synes det mig, att man tillsvidare bör åtnöjas
med de föreskrifter i kontrollsyfte, som redan meddelats, och att man icke
bör av de visserligen högst beklagliga förskingringarna låta förleda sig till
ytterligare betungande och för statsverkett rätt så kostsamma åtgärder.
Till sist hava statsrevisorerna ifrågasatt, att landsfiskalerna för sin uppbörd
skulle ställa säkerhet såsom det åligger de exekutionsbetjänter, som
tillsatts enligt nya polislagen. Jag vill erinra, att dylik uppbördssäkerhet
på sin tid skulle ställas av kronofogdarna, men att föreskriften härom upp
-
— 77 —
hävdes. Då goda skäl antagligen ansågos föreligga för nämnda föreskrifts
upphörande beträffande kronofogdar, torde samma skäl föreligga mot dylik
bestämmelses införande för landsfiskalerna.
Uppsala slott i landsfogdeexpeditionen den 2 januari 1929.
F. Dahlgren.
Länsstyrelsens i Södermanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del. I, sid. GO, § 24.
Till herr statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet.
Genom remissresolution den 21 december 1928 anbefalld avgiva utlåtande
i anledning av vad statens revisorer uti avgiven berättelse anfört beträffande
landsfiskalers och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning får länsstyrelsen
med bifogande utav ett av landsfogden i länet avgivet yttrande i ärendet
anföra följande.
Till en början anser sig länsstyrelsen böra understryka vådan av att befattningshavare,
vilka i likhet med landsfiskalerna omhänderhava tjänstemedel
till avsevärda belopp, icke tillförsäkras en i förhållande till deras
göromål skälig avlöning. Landsfiskalernas avlöningar äro för närvarande
erkänt för låga. Det är därför angeläget, att deras lönereglering utan vidare
uppskov varder genomförd.
Beträffande senaste tidens förskingringar av landsfiskaler och deras exekutionsbiträden
torde man kunna utgå från att anledningen till att förskingringarna
nått en sådan omfattning varit att söka i efterkrigsårens krisartade
förhållanden. I och med återgången till mera normala förhållanden borde
man således vara berättigad att utan vidare åtgärder kunna förvänta en
ändring till det bättre.
Statsrevisorerna hava ej ingått på dessa och därmed sammanhängande
omständigheter utan inskränkt sig att efterlysa åtgärder för att vinna en
effektivare kontroll över medels förvaltningen.
Revisorernas framställning synes vara värd allt beaktande.
Några utformade förslag av länsstyrelsen till förbättring av det nuvarande
kontrollsystemet torde med hänsyn till den knappt tillmätta tiden för detta
utlåtandes avgivande knappast hava påräknats.
I ett par punkter anser sig länsstyrelsen obetingat kunna biträda vad i
revisorernas framställning anförts.
Sålunda måste det anses vara oegentligt, att inventeringarna hos landsfiskalerna
handhavas av landsfogden, vilken under sin tjänstgöring i övrigt
ej är i tillfälle att verkställa eller följa den fortlöpande granskning av
landsfiskalernas medelsförvaltning, som äger rum å landskontoret. Ett rationellt
ordnat kontrollväsen synes genomgående böra vara förlagt till landskontoret.
Vidare framstår för länsstyrelsen klart behovet av viss garanti för att
inventeringarna verkställas med önskvärd planmässighet. Lämpligt torde
därför vara att låta utarbeta en instruktion för inventeringsförrättarna, tilläventyrs
försedd med formulär till ledning för upprättande av inventeringsinstrument.
78 —
Statsrevisorerna hava också ifrågasatt, att en fortlöpande kontroll över
indrivningen jämväl av kommunala utskylder skulle förläggas till landskontoret.
Otvivelaktigt skulle en betänklig brist i det nuvarande kontrollsystemet
härigenom undanröjas. Länsstyrelsen finner dock icke uteslutet,
att med biträde från kommunernas egen sida samma fördel skulle kunna
ernås på annan väg än revisorerna föreslagit.
Ett godtagande av revisorernas förslag i denna del skulle medföra en så
väsentlig ökning av landskontorets arbetsbörda, att en utökning av landskontorets
personal bleve nödvändig.
Storleken utav härför erforderlig förhöjning i avlöningsanslagen kan givetvis
ej utan särskild utredning angivas.
Utöver nu berörda punkter får undersökning anses vara påkallad rörande
åtskilliga andra omständigheter, som kunna påverka underredogörarnas
medelsförvaltning.
Länsstyrelsen biträder därför för sin del det av statsrevisorerna framlagda
utredningsförslaget.
Nyköping i landskontoret den 12 januari 1929.
G. SEDERHOLM.
ELIAS BRANDEL.
Bil.
Till Konungens befallningshavande i Södermanlands län.
Genom remissresolution den 3 januari 1929 bar Konungens befallningshavande
anmodat mig att avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens
revisorer i en vid nådig remiss den 21 december 1928 fogad handling anmärkt
beträffande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning.
I anledning härav får jag, med remisshandlingarnas återställande, vördsamt
anföra följande.
I ovannämnda handling, som synes utgöra en del av revisorernas sedvanliga
berättelse, fästa revisorerna riksdagens uppmärksamhet å de fall av
förskingringar, varmed landsfiskaler och fjärdingsmän under de sista tio
åren blivit beträdda, samt å vikten av att statsmakterna snarast möjligt
vidtoge åtgärder, ägnade att förhindra ett upprepande av dylika oegentligheter.
I ett den 8 december 1924 dagtecknat yttrande, som jag på länsstyrelsens
anmodan avgivit över en skrivelse från riksräkenskapsverket angående postgirorörelses
tagande i anspråk för landsfiskalernas medelsredovisning samt
en skrivelse från länsstyrelsen i Stockholms län angående åtgärder för revision
av bestämmelserna om landsfiskalernas medelsförvaltning, framhöll jag, att
formerna för en tillfredsställande lösning av dessa spörsmål lämpligen borde
utgestaltas genom samarbete mellan en landskamrer, en landsfogde och en
landsfiskal, å ena sidan, samt representanter för riksräkenskapsverket och
postverket, å den andra. För att i egenskap av sakkunniga biträda riksräkenskapsverket
vid utarbetandet av förslag till sådana åtgärder, som kunde
vara ägnade att åstadkomma en förbättrad kontroll över landsfiskalernas i
gällande författningar föreskrivna medelsförvaltning, tillkallades därefter,
med den av mig framförda tankens beaktande, landskamreraren i Gävleborgs
län Zachr. Nordin, dåvarande landsfogden i Stockholms län Axel Hägg samt
landsfiskalen i Norra Vedbo härads första distrikt. Sedan de sakkunniga
— 79
avgivit ett till riksräkenskapsverket ställt, den 4 april 1925 dagtecknat utlåtande
i ämnet, meddelades vissa nya kontrollföreskrifter, innefattande
huvudsakligen bestämmelser om användande av postgiro, redovisningsräkningar
mellan utmätningsmannen och exekutionsbiträdena samt särskilda
indrivningskvitton.
På sätt revisorerna påpekat, hava ej heller sistberörda bestämmelser fått
den förbyggande verkan, som med desamma avsetts, i ty att beträffande
särskilt möjligheten att kontrollera indrivningen och redovisningen av koinmunalutskylder
gällande bestämmelser visat sig otillfredsställande. Det förtjänar
dock anmärkas, att de förslag, som framförts i de sakkunnigas utlåtande,
endast delvis vunnit beaktande. Sålunda lämnades särskilda av de
sakkunniga föreslagna föreskrifter för inventeringsförrättare samt bestämmelser
om obligatorisk semester för landsfiskalerna utan avseende. Upprepade
gånger hava landsfiskalerna själva gjort framställning om rätt till
semester. Sedan snart tio år tillbaka är en dylik framställning beroende
på Kungl. Maj:ts prövning utan att densamma hittills synes hava vunnit
gehör. Detta förefaller desto egendomligare, som ett bifall till densamma
skulle hava varit ägnad att i hög grad skärpa kontrollen över landsfiskalernas
medelsförvaltning. Framställningen förnyades under år 1928, och hänsynen
till såväl landsfiskalernas som det allmännas intressen synes kräva, att
proposition i frågan ej längre uppskjutes.
Såsom en brist i gällande bestämmelser framhöllo de sakkunniga, att tillförlitligt
materiel för bedömande av vederbörande redogörares debet saknades,
då fråga vore om medel, som icke redovisades i månadsräkningarna. För
undanröjande av denna brist, såvitt fråga vore om kommunala restlängder,
föreslogo de sakkunniga sådan ändring i kommunalförfattningarna, att restlängd
för vars indrivning handräckning påkallades av landskommun eller
sådan stad, där länsstyrelsen vore överexekutor, skulle insändas till vederbörande
länsstyrelse för att av denna, efter anteckning i särskild dagbok,
vidarebefordras till vederbörande utmätningsman. Detta förslag, som jämväl
lämnats obeaktat, hava revisorerna velat utbygga genom en föreskrift, att
avskrift av dylik restlängd skulle överlämnas till länsstyrelsen, in. m. samt
närmare utvecklat vilka fördelar, som från kontrollsynpunkt vore att därav
förvänta. Utan tvivel hava revisorerna här kommit med ett uppslag, som
är värt att göras till föremål för närmare undersökning. Svagheten i det
nuvarande systemet ligger just däri, att kontrollen icke är och icke kan
vara permanent. Om möjlighet bereddes att ständigt följa gången av landsfiskalernas
och deras exekutionsbiträdens indrivningsverksamhet skulle mycket
vara vunnet, och enda sättet att förverkliga detta önskemål synes vara att
slå in på den av revisorerna anvisade vägen. Man torde dock därvid få
räkna med, att den permanenta kontrollen, om den skall bliva vad därmed
åsyftas, kommer att taga en särskild tjänstemans hela arbetstid i anspråk
därest icke biträde står till dennes förfogande. Att kontrollen då icke kan
handhavas av landsfogdarna, vilkas övriga tjänsteåligganden redan nu lägga
hinder i vägen för verkställande i varje särskilt fall av så grundliga inventeringar,
som önskligt vore, ligger i öppen dag. Betta hava revisorerna
förklarat sig inse, men å andra sidan bör kontrollen vara lagd i händerna
på en tjänsteman, som kan utöva densamma med erforderlig auktoritet.
Närmast till hands att därvid ifrågakomma torde vara länsassessorn å landskontoret,
vilken ju i motsats till landsfogden äger att anlita biträde av underordnade
tjänstemän vid länsstyrelsen.
Då revisorerna framhållit såsom en brist i det nuvarande inventerings -
— 80 —
förfarandet, att i ett flertal fall de årliga inventeringarna förrättats vid
samma tidpunkt av året, synas revisorerna åsyfta det förhållandet, att inventeringarna
oftast hållas i slutet av året. Detta kan dock icke anses såsom
någon brist. När jag förlagt inventeringar till årets sista månader, har
detta föranletts av min bästämda åsikt, att detta ur kontrollsynpunkt är bättre
än att härför välja ett års början eller mitt, då ju landsfiskalen för återstoden
av året kunde känna sig trygg mot vidare inventering. För min
del har jag från och med förra året infört den anordningen att verkställa
varje inventering efter viss uppgjord plan, som delgivits vederbörande landsfiskaler,
och torde denna plan komma att under innevarande år ytterligare
utformas och förbättras.
Så länge landsfiskalerna äro så dåligt avlönade och så betungade av tjänstegöromål,
som de hittills varit, kommer dock alltid, all kontroll till trots,
att kvarstå en viss fara för förskingringar. Om landsfiskalerna från början
eller åtminstone på samma gång som länsstyrelsernas tjänstemän försetts
med skälig avlöning, hade enligt min åsikt förskingringar inom landsfiskalskåren
icke på långt när förekommit i den utsträckning, som av revisorernas
utredning framgår. Detsamma torde, dock i mindre mån, gälla även fjärdingsmannen.
Beträffande landsfiskalerna torde det sålunda i icke ringa mån
vara statsmakternas njugghet, som hämnat sig. Enligt vedertagna principer
bör varje medelsförvaltande statstjänsteman hava en sådan avlöning, att
han på densamma kan utan ekonomiska bekymmer försörja sig och sin
familj. Härtill förslå icke en landsfiskals inkomster av tjänsten, och av
uppgifter, som nyligen infordrats av 1928 års lönekommitté, framgår, att
landsfiskalerna här i länet, så när som på ett enda undantag, icke haft att
påräkna nämnvärda inkomster vid sidan av sina tjänster. Det vill synas,
som om revisorerna, för frågans allsidiga belysning, bort ägna uppmärksamhet
jämväl åt denna sida av saken, helst den av revisorerna berörda rekryteringsfrågan
på det närmaste sammanhänger med lönefrågan.
Då jag lika med revisorerna anser det vara en angelägenhet av högsta
vikt, att statsmakterna snarast möjligt vidtaga ytterligare åtgärder, ägnade
att förhindra ett upprepande av de oegentligheter, som föranlett revisorerna
att påkalla riksdagens särskilda uppmärksamhet å den föreliggande frågan,
vågar jag förnya mitt ovannämnda, den 8 december 1924 väckta förslag
om tillkallande av en landskamrer, en landsfogde och en landsfiskal för
frågans lösning.
Nyköping i landsfogdeexpeditionen den 9 januari 1929.
Bengt Widebeck.
Länsstyrelsens
i Östergötlands län
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till konungen.
Genom nådig remissresolution den 21 december 1928 anmodad avgiva utlåtande
över vissa av riksdagens revisorer gjorda uttalanden får länsstyrelsen
i underdånighet anföra följande:
De av revisorerna framställda erinringar, rörande vilka länsstyrelsens ytt -
— 81 -
rande påkallats, hänföra sig till tvenne olika spörsmål, det ena angående ersättning
för eldning och skötsel av värmeledning i länsstyrelsernas lokaler och
det andra angående kontroll å landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning.
Frågan om ersättning för eldning och skötsel av värmeledning är vid
härvarande länsstyrelse, vars lokaler huvudsakligen äro inrymda i Linköpings
slott, ordnad sålunda.
Uppvärmning medelst värmeledning förekommer i slottet endast i det
torn, som omfattar huvudtrappan till ämbetslokalerna och landshövdingens
boställsvåning samt till sagda våning hörande kapprum. För skötsel av denna
värmeledning utgår ersättning med 20 kronor per eldningsmånad, alltså
med cirka 160 kronor per år. Av kostnaden anses 2/. belöpa å ämbetslokalerna
och 3/s å landshövdingens våning. Uppvärmning av ämbetslokalerna
i övrigt sker medelst kakelugnar och kaminer samt, i den mån dessa ej
kunna åstadkomma erforderlig värme, medelst elektriska värmeapparater.
Ersättningen för eldning ingår i den ersättning, som av länsstyrelsen fastställts
för städning och rengöring av lokalerna m. m. och för det närvai*ande
utgår med 3,180 kronor per år för länsstyrelsens olika avdelningar tillsammans.
Å nu angivna ersättningar har dyrtidstillägg ansetts icke kunna utgå.
Ehuru fastställande av enhetliga normer för eldningsersättningar vid länsstyrelserna
i och för sig kunde anses önskvärt, anser sig länsstyrelsen dock
böra framhålla, att förhållandena vid olika länsstyrelser i förevarande avseende
torde vara så olikartade, att fastställande av ersättningar av ifrågavarande
slag av praktiska skäl synes böra åligga respektive länsstyrelser.
Ifråga om landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning
får länsstyrelsen till en början framhålla, att, såsom framgår av den
vid revisorernas uttalande i denna del fogade tablån, påtalade förskingringsbrott
av den art, varom här är fråga, endast i relativt mycket ringa omfattning
förekommit inom länet under den tid, revisorernas undersökning avser.
Länsstyrelsen kan alltså av egen omedelbar erfarenhet icke fälla något exakt
•omdöme om det nuvarande kontrollsystemets tillförlitlighet. Av de fakta,
som i revisorernas undersökning framlagts från andra län, synes emellertid
framgå, att det befintliga kontrollsystemet icke är tillfredsställande, vadan
länsstyrelsen anser sig böra biträda revisorernas uppfattning om nödvändigheten
av en ingående undersökning av det föreliggande spörsmålet.
Linköpings slott i landskontoret den 5 januari 1929.
Underdånigst:
ERIC TROLLE.
K. STÅRC.K.
■6 — Rev.-berättetse ang. statsverket för år 1928. III.
— 82 —
Länsstyrelsens
i Jönköpings län
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalanden del I, sid. 58 och
(SO, §§ 23 och 24.
Till herr statsrådet och chefen för kung 1.
socialdepartementet.
Genom remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen anbefallts inkomma med
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin berättelse angående
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 anfört under § 23 beträffande
ersättning för eldning och skötsel av värmeledningar i länsstyrelsernas lokaler,
dels ock under § 24 beträffande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande:
I frågan om ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas
lokaler delar länsstyrelsen revisorernas uppfattning, att anslagen för
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke böra tagas i anspråk för härifrågavarande
utgifter. I övrigt får länsstyrelsen framhålla, att de lokala förhållandena
i allmänhet torde vara så avgörande vid bedömmandet av frågan om ersättningens
storlek och huruvida bestyret med värmeledningarnas eldning och skötsel
lämpligen bör anförtros åt vaktmästare vid länsstyrelsen eller annan person,
att det synes mindre välbetänkt binda länsstyrelserna vid andra än möjligen
helt allmänna normer. Det lärer icke få förbises, att vad som möjligen kan
inbesparas å ersättning till »eldaren» kan mångdubbelt förloras genom en
mindre aktsam vård av de dyrbara anläggningarna och genom ett slösande
eldningssätt, som i större eller mindre grad torde bliva givna följder av att
anlita mindre kvalificerad och billigare arbetskraft. Det synes länsstyrelsen
därför riktigast att åt vederbörande länsstyrelse överlämnas frågan om dessa
angelägenheters ordnande.
Liksom revisorerna finner länsstyrelsen nu gällande bestämmelser om kontrollen
å landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning
långt ifrån tillfredsställande. Säkerligen skulle ur kontrollsynpunkt mycket
vinnas, om detaljerade och tydliga föreskrifter meddelades, huru inventering
hos landsfiskal och annan utmätningsman skall äga rum. Dylika föreskrifter
böra emellertid meddelas jämväl beträffande inventering hos exekutionsbiträden
samt länsstyrelse äga rätt att föranstalta om inventering hos dessa.
De nu berörda åtgärderna synas kunna verkställas inom ramen för nuvarande
bestämmelser. Det föreliggande spörmålet tarvar dock, såsom revisorerna
framhållit, även enligt länsstyrelsens förmenande en ingående ut red -ning.
Den korta tid, som stått länsstyrelsen till buds för utlåtandets avgivande,
har icke medgivit länsstyrelsen att i önskvärd grad intränga i frågan. Länsstyrelsen
har emellertid införskaffat yttrande från landsfogden, vilken under
en följd av år förrättat alla inventeringar och inspektioner hos landsfiskalerna
och andra utmätningmän i länet.
Landsfogdens förslag att ett exemplar av restlängderna skall översändas
till fjärdingsman eller annan exekutionsbetjänt synes länsstyrelsen synnerligen
beaktansvärt. Särskilt vill länsstyrelsen framhålla värdet av förefintligheten
av ett dylikt exemplar av rostlängden för kontrollen över att ut
-
83
mätningsman antecknat inllutna medel i vederbörande längder. Detta exemplar,
ordentligt och samvetsgrannt fört av exekutionsbetjänt, lärer givet fylla
sitt ändamål på ett långt effektivare sätt, än om det föres hos länsstyrelsen
efter uppgifter, som avgivits eller passerat utmätningsmannen, vilken det
just gäller att kontrollera. Finnas de kommunala restlängderna tillgängliga
hos länsstyrelsen, kan ju visserligen formellt indrivningen övervakas, men
då länsstyrelsen torde sakna erforderlig personkännedom, lärer värdet av
denna övervakning icke komma att motsvara den högst betydande arbetsökning
hos länsstyrelsen, som därav bleve följden.
Frågan om skyldighet för landsfiskaler att ställa säkerhet för omhänderhavda
medel torde visserligen vara av en viss betydelse för nu ifrågavarande spörsmål
men synes, såsom revisorerna framhållit, kunna föra med sig konsekvenser
med avseende å övriga redogörare av allmänna medel, som möjligen
kunde verka fördröjande vid lösningen av frågan om kontrollen å landsfiskalers
och andra utmätningsmäns redovisning.
Jönköping i landskontoret den 7 januari 1929.
C. MALMROTH.
Gottfried Malmström.
Bil.
Till Kung 1. Maj:ts befallningshavande i
Jönköpings län.
Anmodad att avgiva yttrande i anledning av Riksdagens revisorers anmärkningar
ifråga om landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning
får jag vördsamt anföra.
Före inventering hos landsfiskal plägar jag å landskontoret inhämta uppgifter
dels om landsfiskalens leverering av kronouppbörds- m. fl. medel och
dels om dit inkomna anmälningar enligt § 2 mom. 2 restindrivningsförordningen.
Om förestående inspektion underrättas landsfiskal telefonledes under dagen
före förrättningen. Sådan underrättelse lämnas, på det att landsfiskalen
skall hava tillfälle att närvara vid förrättningen och framlägga erforderliga
handlingar.
Vid förrättningen genomgås de av landsfiskalen förda diarier med redovisningshandlingar,
och antecknas ur desamma de medelsbelopp, som innestå.
Beträffande särskilt avsända eller eljest redovisade kontanta medel får landsfiskalen
uppvisa antingen postkvittens eller andra kvitton av vederbörande.
Om till ett ärende såsom i utsökningsmål hör värdehandling, måste denna
uppvisas. Där redovisning i ett ärende dragit ut på tiden, efterfrågas anledningen
därtill.
Sedan sålunda diarierna genomgåtts och de enligt desamma vid inventeringstillfället
innestående belopp nedsummerats, nedräknas kassajournalen
för erhållande av den ställning, denna för dagen anger. Ej sällan föreliggger
då någon skillnad mellan vad som enligt diarierna och enligt kassajournalen
innestår. Där skillnaden kan anses vara av någon betydenhet, efterforskas
anledningen till densamma. Det belopp, för vilket landsfiskalen sålunda är
redovisningsskyldig, får han redovisa antingen genom att styrka, att beloppet
— 84 —
innestår å hans tjänstepostgirokonto eller genom att upplägga beloppet
kontant.
Vidare tillses, huruvida vederbörande kommunala myndighet fullgjort sin
skyldighet att till länsstyrelsen göra anmälan om restlängdsingivande till
landsfiskalen. Det har befunnits, att sådan anmälan ofta uraktlåtes.
Brev- och protokollskoncept få ock företes.
Inspektionerna hos länets landsfiskaler hava ägt rum från och med maj
månad, beroende därpå, att de till beloppet största restlängderna pläga inkomma
i början av året och att restantiebelopp först någon tid efter restlängdens
ingivande börja inflyta.
Såsom remissakten utmärker har ett exekutionsbiträde i länet förövat förskingring
av kronor 5,029: —. Detta biträde hade på sin tid samtidigt varit
fjärdingsman och polisuppsyningsman, men avgått från fjärdingsmannabefattningen.
Under den tid, den allra största delen av medlen förskingrats,
var biträdet ej fjärdingsman, men landsfiskalen i orten anlitade honom i
allt fall för indrivning av restantier.
I betraktande av den svaga kontroll, som tidigare utövats över exekutionsbiträden,
är det ej att förvåna, att exekutionsbiträde tillgodogjort sig uppburna
skattemedel. Genom stadfästande av skyldighet för detta att föra
ordentliga anteckningar, att utfärda indrivningskvitto å emottaget belopp,
och att anlita tjänstepostgiro ävensom genom den landsfiskal ålagda inventeringsskyldighet
hos exekutionsbiträde, har en betydande förbättring av
kontrollen över exekutionsbiträde ägt rum. Ännu är dock kontrollen av
dem icke tillfredsställande. Vad särskilt beträffar konimunalskattemedel
skulle ytterligare kontroll vinnas, därest vederbörande kommunalnämnd och
drätselkammare bättre än vad nu är fallet följde indrivningens gång samt
noga granskade exekutionsbiträdets och landsfiskalens redovisningar i bevis
och kontant. På många håll synes de kommunala organen knappast ägna eu
tanke åt dylik kontroll, helt förlitande sig på landsfiskalen-redogöraren. Det
kan inte vara nog med, att varje restpost redovisas av landsfiskalen med kontant
eller med hindersbevis, vederbörande i kommunen böra ock noga undersöka
hindersbevisens riktighet. Kommunen borde för ändamålet utse särskilda
personer, som besutte god personkännedom. Det synes mig finnas anledning
att antaga, att en dylik kommunal kontroll skulle bidraga till en skyndsammare
och bättre skatteinbetalning och till noggrannare indrivningsåtgärder
från exekutionsbiträdets och landsfiskalens sida.
Den kontroll, som sålunda komme att utövas över exekutionsbiträde, skulle
ock medföra kontroll över landsfiskalen. Utbyggdes denna kontroll vidare
med vad riksdagens revisorer föreslagit ifråga om sättet för redovisning,
lärer en rätt betryggande kontroll över landsfiskalerna hava åstadkommits.
Kedovisningssättet torde dock komma att medföra ett betydande arbete för
länsstyrelserna, vilka för övrigt icke kunna antagas besitta någon omfattande
personkännedom i länets särskilda orter, och fråga kan därför vara, huruvida
icke i stället ensamt den här ovan ifrågasatta kontrollen från kommunens
sida är att föredraga såsom billigare och mera effektiv.
Det har inträffat, att landsfiskal för döljande av tillgrepp underlåtit i
vederbörande längder anteckna influtna medel. Dylik underlåtenhet är svår
att upptäcka och för konstaterande därav kräves tidsödande efterforskningar
i exekutionsbiträdenas redovisningsräkningar. Det skulle i hög grad underlätta
landsfogdens granskningsarbete, om jämväl fjärdingsmännen finge
exemplar av restlängden, i vilken de hade att anteckna vidtagna åtgärder
och uppburen likvid. Fjärdingsmannens exemplar av restlängden borde av
landsfogden infordras för att vid inventering hos landsfiskal jämföras med
8ö -
(len hos landsfiskalen förda restlängden. Vid dylik jämförelse skulle lättare
än genom studium av redovisningsräkningarna kunna upptäckas, om landsfiskal
tillägnat sig något av skattemedlen och om någon oegentlighet i övrigt
från hans sida föreligger.
Vad kronoskatterestlängderna angår borde exemplar därav tillställas fjärdingsman
för verkställande av enahanda anteckningar som ifrågasatts beträffande
kommunala restlängder. Även dessa restlängdsexemplar borde vid
inventering hos landsfiskal tillhandahållas landsfogden.
Liksom fjärdingsmän bör landsfiskal vara skyldig att för sig ställa uppbördsborgen.
Landsfiskalerna i länet åtaga sig uppdrag, vilka medföra omhänderhavandet
av penningar, ofta till betydande belopp. Uet är möjligt, att vid inventeringstillfälle
sådana medel anlitas. Till motverkande härav synes en inskränkning
i landsfiskals rätt att åtaga sig enskilt uppdrag böra stadgas,
men en förutsättning härför är, att landsfiskal förses med tillräcklig avlöning,
vilket nu knappast är fallet. Staten, som hittills varit allt för njugg vid
bestämmande av deras avlöning och som för övrigt dragit ut pa tiden med
ordnande av deras avlöningsfråga, kan på grund härav icke helt fritagas
från ansvar för skedda förskingringar.
Jönköping i landsfogdeexpeditionen den 28 december 1928.
F. Hjortsberg.
Länsstyrelsens i Kronobergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58
och 60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen anbefallts
att inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i
remissen bifogad berättelse anfört i nedannämnda ärenden och får länsstyrelsen
med anledning härav i underdånighet anföra följande.
Angående ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna i
länsstyrelsernas lokaler.
Härvarande länsstyrelse har ansett sig kunna fastställa den ersättning,
varom här är fråga, och således också, när förhållandena påkallat sådant,
vidtaga ändringar i ersättningsbeloppet. Länsstyrelsen har härvid beräknat
ersättningen så, att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke behövt
anlitas för ersättningens hållande i nivå med prisläget å orten.
Med avseende på önskvärdheten att kunna finna något mera enhetliga
normer för ersättningarnas beräknande vid de olika länsstyrelserna vill
länsstyrelsen förmoda, att rätt stora svårigheter härvid komme att möta i
de olikartade, på prisbestämningen inverkande förhållanden, som kunna
vara rådande vid olika länsstyrelser. Länsstyrelsen har emellertid tydligen
intet emot, utan anser fastmer önskvärt, att direktiv för denna ersättningsfrågas
bestämmande kan erhållas.
Vid denna länsstyrelse har här omhandlade bestyr icke uppdragits åt
någon av de vid länsstyrelsen anställda vaktmästarna; det vill emellertid
— 86 —
synas länsstyrelsen, som om länsstyrelsernas vaktmästare knappt borde
åläggas detta bestyr utan rätt till samma ersättning, som befinnes böra
utgå till annan person.
Angående landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning.
I likhet med riksdagens revisorer anser länsstyrelsen det angeläget, att
åtgärder vidtagas för en effektivare kontroll å landsfiskalernas m. fl. bär
åsyftade befattningshavares medelsredovisning. Det uppslag i frågan till
vinnande av en bättre kontroll å redovisningen av kommunalutskylder, som
revisorerna skisserat i förra delen å sid. 85, synes länsstyrelsen vara värt
beaktande och böra göras till föremål för närmare undersökning; det synes
nämligen länsstyrelsen, som om härigenom skulle kunna vinnas en avsevärt
bättre kontroll å förvaltningen av denna betydande del av landsfiskalernas
medelsförvaltning än som nu kan ske; emellertid får icke förbises att, för
att ändamålet med den ifrågasatta anordningen skall i görligaste mån
kunna vinnas, ett nytt tidsödande och krävande arbete kommer att ligga
på länsstyrelsen med härav föranlett behov av ökad arbetskraft med åtföljande
kostnader.
Med avseende å de årliga inventeringsförrättningarna hos landsfiskalerna
hava revisorerna såsom ett missförhållande anmärkt, att dessa i ett flertal
fall förrättas vid samma tidpunkt på året samt att i vissa fall landsfiskalerna
i förväg erhålla underrättelse om tiden för dessa förrättningar. Länsstyrelsen
delar revisorernas mening om, att värdet av förrättningarna härigenom
väsentligen förringas. Härutinnan bör enligt länsstyrelsens mening utan
vidare kunna föreskrivas rättelse.
En fråga, som i detta sammanhang synes länsstyrelsen kunna vara av
betydelse, är den om semesterledighet åt landsfiskalerna. Kan sådan ledighet,
något som länsstyrelsen finner önskvärt, beredas landsfiskalerna, borde
härvid kunna så ordnas, att ett mäktigt vägande kontrollmedel å medelsredovisningen
erhölles. Semesterledighet borde då emellertid bliva obligatorisk
och tilldelas på tid, som av länsstyrelserna bestämdes, därvid länsstyrelserna
borde iakttaga, att till vikarie icke förordnades landsfiskals
vanliga tjänstebiträde, utan av honom fullt oberoende person.
Vad slutligen vidkommer frågan om skyldighet för här omliandlade
tjänstemän att ställa uppbördssäkerhet, så vore tydligtvis en sådan anordning
ägnad att i någon mån minska statens förluster genom dessas förskingringar,
men knappt att åstadkomma någon förbättring i här omhandlade
förhållanden i övrigt. De förluster, staten undginge, komme att i
stället drabba personer, vilka icke, såsom staten, hade tillfälle att öva kontroll
å vederbörande. Länsstyrelsen kan knappt finna en sådan anordning
önskvärd.
Växjö, i landskontoret, den 7 januari 1929.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
WILHELM LANGE.
BROR SANDMARK.
- 87
Länsstyrelsens i Kalmar län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I. sid. f>8
och 00, §§ 23 och 24.
Till K o n u n g e n.
Under åberopande av nådig remiss den 21 december 1928 får länsstyrelsen
härmed i underdånighet avgiva yttrande över vad riksdagens revisorer
anfört i §§ 23 och 24 i sin år 1928 avlämnade berättelse.
§ 23.
Länsstyrelsen har icke något att erinra mot revisorernas hemställan att
en undersökning företages, huruvida icke eldningen och skötseln av värmeledningarna
till länsstyrelsernas med flera lokaler lämpligen bör anförtros
åt de ordinarie vaktmästarna.
Härstädes har icke utbetalats dyrtidstillägg till den, som har skötseln av
värmeledningarna om hand.
§ 24.
I fråga om de av revisorerna påpekade förskingringar, vartill landsfiskaler,
dock ingen inom detta länet, samt exekutionsbiträden under de senaste tio
åren i stor utsträckning gjort sig skyldiga, torde vad landsfiskalerna angår
böra anmärkas, att, sedan Kungl. kungörelsen angående skyldighet för utmätningsmän
med flera att anlita postgirorörelsen den 1 juli 1926 och således
för endast 2 Vs år sedan började tillämpas, möjligheten för landsfiskalerna
att röra sig med kontanta medel i tjänsten blivit så inskränkt,
att man har anledning antaga, att för framtiden förskingringar i större
omfattning icke behöva befaras, allt dock under förutsättning att det övas
noggrann tillsyn över att gällande kontrollföreskrifter såväl i detta som i
andra avseenden efterlevas.
De tjänstemedel, som landsfiskalerna få kontant uppbära, utgöras numera
huvudsakligen av utsökningsmedel samt av arrendemedel m. m., som inbetalas
vid särskilda uppbördsstämmor enligt § 8 i uppbördsreglementet.
Beträffande dessa medel råda emellertid sådana kontrollförhållanden, att
förskingring ej länge kan döljas. Och det är ej heller medel av detta slag
utan huvudsakligen kommunalutskylder, som enligt den av revisorerna
verkställda utredningen varit föremål för de påtalade förskingringarna.
Det kan icke förnekas, att kontrollen över redovisningen av kommunalutskylder
förut varit mindre tillfredsställande och därigenom möjliggjort
underslev i betydande omfattning. Men annorlunda ställer det sig sedan
landsfiskalerna numera endast i ringa utsträckning få mottaga kommunalutskylder
annorledes än över postgiro.
Mot revisorernas förslag, att i länsstyrelserna skulle av de kommunala
myndigheterna dit översända avskrifter av de kommunala restlängderna
göras anteckningar om influtna belopp eller redovisning genom hindersbevis
på grund av uppgifter från landsfiskalerna, kan väl i och för sig icke riktas
någon anmärkning, men det torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida därmed
förenade kostnader till följd av nödig utökning av arbetskrafterna
inom länsstyrelserna — för detta länet skulle fordras en ny tjänstebefattning
— komme att motsvara nyttan och behovet av ett sådant tillvägagångssätt.
— 88 —
För att uppnå en mera betryggande kontroll vill länsstyrelsen emellertid
förorda mera effektiva inventeringar, vilket, såsom landsfogden här i länet
i sitt bifogade yttrande föreslagit, skulle kunna åstadkommas dels därigenom,
att landsfogden beredes tillfälle att få någon tjänsteman från landskontoret
till biträde vid den omfattande granskningen av landsfiskalernas
räkenskaper och dels, såsom jämväl revisorerna föreslagit, genom föreskrift,
att inventering skall verkställas utan föregående underrättelse, vilket för
övrigt redan skett här i länet. Kostnaderna för förordnande av inventeringsbiträde
åt landsfogden skulle säkerligen uppväga därmed ur kontrollsynpunkt
förenade fördelar.
I likhet med landsfogden får länsstyrelsen i detta sammanhang även
framhålla vikten av att landsfiskalerna beredas bättre avlöningsvillkor samt
att de bliva underkastade tvångssemester.
Beträffande fjärdingsmännen så kan väl faran för förskingringar anses
hava minskats genom de under senare åren införda redovisnings- och kontrollföreskrifterna,
men då kommunerna till fjärdingsmän stundom välja
för uppdraget mindre lämpliga personer samt avlöningen understundom är
oskäligt låg och därtill kommer, att fjärdingsmännen få uppbära restförda
utskylder m. m. kontant, kan det knappast väcka förvåning, om förskingringar
då och då förekomma. Länsstyrelsens beslut, att sammanslå vissa
smärre socknar inom länet till större polisdistrikt, vann efter besvär icke
Eders Kungl. Maj:ts godkännande, med påföljd att nu hava dessa små
socknar var sin fjärdingsman med en avlöning, som på sina håll uppgår
till endast 100 kronor om året. Det är tydligt, att det ej kan ställas stora
anspråk på så dåligt kvalificerade och avlönade exekutionsbetjänte.
Slutligen får länsstyrelsen i likhet med landsfogden understryka vikten
av att beträffande de städer, som icke äro att hänföra till s. k. fögderistäder,
bättre kontroll anordnas genom införande av bestämmelse att redovisningsräkningar
skola avgivas till den person, som har kronouppbörden inom
staden om hand.
Kalmar i landskontoret och landskansliet den 7 januari 1929.
Underdånigst:
JOHN FALK.
E. LIDMAN.
ALBERT LILJA.
Bil.
Till länsstyrelsen i Kalmar län.
Anmodad avgiva yttrande med anledning av vad riksdagens revisorer i
1928 års berättelse anfört om landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning får jag vördsamt anföra följande.
Till undanröjande av de missförhållanden, som av revisorerna påtalats,
skulle effektivt medverka dels förbättrade avlönings- och rekryteringsförhållanden
beträffande ifrågavarande befattningshavare dels ock skärpt kontroll
över deras medelsförvaltning.
Efter genomförandet av en skälig och för närvarande synnerligen behövlig
lönereglering skulle nämnda befattningshavare nämligen i större omfattning
än nu i allmänhet sker kunna ägna sig åt tjänsten utan att den levnads
-
— 8!) —
standard, som de skäligen böra kunna påräkna, därigenom sänkes. 1 detta
sammanhang bör ock framhållas vikten av att landsfiskalerna beredas årlig
semester, varigenom dels ett berättigat önskemål från deras sida uppfylles
dels oek en möjlighet beredes till ökad kontroll över medelsförvaltningen.
Ifråga om rekrytering av ifrågavarande kårer är det givetvis av största
vikt, att vid tjänsternas tillsättande hänsyn tages endast till sökandenas
personliga kvalifikationer, i vilket avseende särskild betydelse synes böra
tillmätas den mening, som omfattas av landsfogden, vilken i egenskap av
inventeringsförättare hos landfiskalerna och såsom deras närmaste förman
i övrigt kunnat förvärva god kännedom om landsfiskalernas och deras
underordnades lämplighet.
Vidkommande den förbättrade kontrollen får jag till en början med anledning
av revisorernas uttalande därutinnan meddela, att jag för min del
icke i förväg underrättar om tiden för inventeringarna, att jag söker förlägga
dem till skiftande tider under de olika åren samt att jag förrättar
inventeringarna efter på förhand uppgjord plan.
Revisorernas förslag dels om utfärdande av föreskrifter rörande förfarandet
vid inventeringar dels ock om kontroll hos vederbörande länsstyrelse
av redovisningar beträffande kommunala medel synas mig lämpliga,
ehuru genomförandet av sistnämnda förslag givetvis kommer att medföra
behov av ökad arbetskraft å landskontoren.
Inventeringarna hos landsfiskalerna böra verkställas av landsfogde eller
annan överordnad befattningshavare. Till inventeringsförrättarens biträde
bör förordnas tjänsteman å landskontoret, som i tjänsten har att syssla med
landsfiskalernas redovisningar. Till inventeringsförrättarens förfogande bör
ställas räknemaskin för åstadkommande av effektiv räkenskapsgranskning
utan alltför avsevärd tidsuppoffring.
Frågan om skyldighet för landsfiskal att ställa säkerhet för omhänderhavda
medel torde böra avgöras i samband med blivande lönereglering för
dessa befattningshavare.
Slutligen anser jag mig böra framdraga ett spörsmål, som, ehuru icke
omnämnt i revisorernas uttalande, likväl har samband med däri omnämnda
förhållanden, nämligen kontrollen över kronouppbördskassörernas i städerna
medelsförvaltning. Under det att de medel, som inflyta till landsfiskalerna
från exekutionsbiträdena kunna effektivt kontrolleras genom de senares
redovisningsräkningar, finnes beträffande de belopp, som av vederbörande
stadsfogdar inlevereras till kronouppbördskassörerna, icke någon motsvarande
kontrollmöjlighet. Härvidlag synes det nödvändigt, att föreskrifter med det
snaraste utfärdas om liknande redovisningssätt, som det inom fögderiförvaltningen
tillämpade.
Årås, Gullspång den 30 december 1928.
Erik Ros.
Landsfogde i Kalmar län.
— 90 —
Länsstyrelsens i Blekinge
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 58,
och 60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen anbefallts
avgiva underdånigt utlåtande över 1928 års statsrevisorers gjorda framställningar
dels rörande ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna
i länsstyrelsernas lokaler, dels ock rörande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning.
Vad angår förstnämnda fråga, får länsstyrelsen framhålla, att de riktlinjer,
som revisorerna angivit, i stort sett redan härstädes tillämpats, i
det att eldningen och skötseln av värmeledningen uppdragits åt den ordinarie
vaktmästaren, som har sin bostad i landsstatshuset, och att hans avlöning
härför fastställts av Kungl. Maj:t till ett som synes skäligt belopp.
Någon anledning till ändring i dessa hänseenden torde efter länsstyrelsens
förmenande ej föreligga. Vad därefter angår revisorernas förmenande, att
anslag för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg får anses mindre
lämpligt för utgifter, varom här är fråga, biträder länsstyrelsen även revisorernas
mening härutinnan, och har länsstyrelsen redan vid sin framställning
om höjning av arvodet på grund av värmeledningens utvidgning år
1928 ifrågasatt, att här utgående dyrtidstillägg skulle borttagas och enbart
fast arvode utgå.
I fråga om landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning
utvisar statsrevisorernas framställning, att den farhåga, som härvarande
länsstyrelse och flera andra myndigheter hyste beträffande 1917 års
fögderiförvaltningsreforms genomförande, ingalunda saknade fog för sig.
och det blir säkerligen snart sagt omöjligt att gentemot ett så stort antal
tjänstemän, som landsfiskalerna utgöra, och med de mångskiftande göromål
inom och utom tjänstelokalen, som de utöva, inom en rimlig kostnadsram
åvägabringa effektiv kontroll med avseende å deras medelsförvaltning. Enligt
länsstyrelsens förmenande utgör föreskriften om tjänstepostgiro jämte
samtidigt fastställda s. k. indrivningskvitton den enda framkomliga vägen,
men klart är, vilka svårigheter härutinnan föreligga, innan fjärdingsmän
och allmänhet få hos sig inskärpt nödvändigheten av att ifrågavarande bestämmelser
beliörigen iakttagas, och den av statsrevisorerna framlagda redogörelsen
i ärendet utvisar också, hur en oredlig landsfiskal kan hitta på
utvägar att neutralisera de skärpta kontrollbestämmelserna.
För att inventeringar hos landsfiskalerna skola hava åsyftad effektivitet
kräves naturligtvis, att inventeringsförrättarna äro försedda med ej mindre
restuppgifter eller restlängder från länsstyrelserna å oindrivna kronoutskylder,
böter in. m. än även restuppgifter från de kommunala myndigheterna
angående oredovisade medel till dessa. Tyvärr lära dock, enligt vad länsstyrelsen
erfarit, i många fall dylika restuppgifter från kommunerna vara
ganska svåra att erhålla för landsfogdarna, och håller länsstyrelsen för sin
del före, att i samband med utsträckt kontroll över landsfiskalerna och
deras exekutionsbiträden noggrannare kontrollföreskrifter rörande det kommunala
uppbördsväsendet äro oundgängligen nödvändiga, varvid särskilt
torde beaktas, att postgiro föreskrives även för de kommunala uppbördsmyndigheterna
och att all penningredovisning mellan exekutionsmyndigheterna
och sagda myndigheter sker genom postgiro.
— 91 —
För förhindrande av att handräckningsmedel obehörigen balanseras såsom
oredovisade har länsstyrelsen under många år noggrant granskat de av
landsfiskalerna vid månadsräkningarna bifogade restlängder å kronoutskylder
och bötesmedel samt, så snart föreskriven redovisningstid förlupit, hos
vederbörande länsstyrelse gjort framställning om att förklaring infordras
om orsaken till redovisningens uteblivande, vilken åtgärd i många fall
visat sig hava åsyftad verkan.
Statsrevisorerna ifrågasätta, att för erhållande av bättre kontroll å redovisningen
av de kommunala restlängderna avskrifter därav skulle insändas
till länsstyrelserna, samtidigt som indrivning begärdes hos landsfiskalerna,
och att sedermera redovisningen av restlängderna skulle ske över länsstyrelserna.
Att ett dylikt förfarande skulle medföra en högst väsentlig bättre
kontroll är naturligtvis otvivelaktigt, men å andra sidan blir det en ny
arbetsbörda av största omfång, som härigenom pålägges länsstyrelserna och
kräver ökade arbetskrafter därstädes, under det att bristerna i den kommunala
uppbördskontrollen i stort sett komma att fortfarande förefinnas.
Vore det icke i sådant fall skäl att taga steget fullt ut och, såsom det lär
vara ifrågasatt i nytt förslag till landsstatens omox-ganisation, föreskriva,
att all uppbörd, indrivning och redovisning, jämväl av de kommunala
skattemedlen, verkställes genom länsstyrelserna på sätt nu sker beträffande
landstingsmedel, vägskatt m. m. Härigenom ki-äves visserligen ännu mera
arbetskrafter hos länsstyrelserna, men i stället besparas betydlig arbetskraft
vid den kommunala uppbörden och redovisningen, och framför allt torde
den påtalade medelsförskingringen av landsfiskaler och kommunernas uppbördsmän
komma att väsentligen förebyggas.
Vad slutligen angår statsrevisorernas förslag, att landsfiskalerna skola
ställa uppbördsborgen för omhänderhavda medel, vill länsstyrelsen anmärka,
att då dylik borgen för uppbörd av statsmedel vid en föregående omorganisation
av landsstaten ansetts föråldrad och avskaffats, länsstyrelsen finner
förslaget mindre tilltalande, helst sådan borgen, om den skulle vara av
någon betydelse, borde ställas till belopp av 20 å 25,000 kronor, vilket belopp
ej skulle stå i rimlig proportion till landsfiskalernas avlöningsförmåner.
Vad angår de av fjärdingsman här i länet förskingrade uppbördsmedel
m. m., torde statsverket komma att erhålla ersättning härför vid försäljning
av fjärdingsmannen tillhörig fastighet.
Karlskrona i landskontoret den 8 januari 1929.
Underdånigst:
SVEN HAGSTRÖMER.
ERIK WESTERLUND.
Länsstyrelsens i Gotlands län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58, § 23.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att avgiva
utlåtande med anledning av vad riksdagens revisorer anfört i fråga
— 92 —
om önskvärdheten av gemensamma normer för ersättande av bestyret med
eldning och skötsel av värmeledningarna i länstyrelsens lokaler. Eders
Kungl. Majrts befallningshavande får i ärendet anföra.
Fullt likartade grunder i avseende å ifrågavarande ersättningar lärer med
hänsyn till de skiftande förhållandena på de olika platserna knappast kunna
åstadkommas. I den mån bestyret på grund av förhållandena får anförtros
åt andra än hos länstyrelsen anställda personer komma ju huvudsakligen
arbetslönerna på de särskilda platserna att inverka. På sätt revisorerna
antytt lärer emellertid å de flesta håll kunna förväntas, att bestyret anförtros
åt någon av expeditionsvakterna. Att i så fall detta bestyr, i vad det
på grund av omständigheterna måste förläggas utom den tid, som får anses
som ordinarie tjänstetid och särskilt med hänsyn till förekomsten av kvällseller
nattarbete bör betinga fullt skälig ersättning utöver själva lönen, finner
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande alldeles påtagligt.
Revisorerna hava lämnat en uppgift å ifrågavarande kostnader vid de
olika länsstyrelserna, varav framgår, att dessa variera ej obetydligt. Inga
upplysningar äro emellertid lämnade angående omfattningen av bestyret
eller å de personer, åt vilka det är anförtrott i de olika länen. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande hade för någon tid sedan, i samband med
viss reglering av den här utgående ersättningen, anledning att från socialdepartementets
kontrollant å värmeledningarnas skötsel införskaffa uppgifter
å ersättningarna hos en del länsstyrelser. Därvid lämnades — utan att likväl
de olika länens namn angåvos — jämväl meddelande angående koksförbrukningen,
pannornas antal och sammanlagda eldytan på varje ställe.
Sammanställningen, vilken avsåg eldningsåret 1926—1927, gav härigenom
möjlighet till uppställande av jämförelser ur olika grunder. Särskilt relationen
mellan arvodena och eldytan för pannorna var av intresse och visade
en betydande variation å de olika ställena. De föreliggande uppgifterna
ävensom jämförelse med arvodet vid annan statlig inrättning på platsen
bär härstädes föranlett en såsom skälig ansedd förhöjning av arvodet, enligt
Kungl. Maj:ts befallningshavandes förra året fattade beslut, från 650 till
800 kronor, av vilket belopp emellertid enligt fastställda grunder för uppdelning
mellan å ena sidan länsstyrelsens lokaler och länsresidenset och å
andra sidan, vad detta angår, mellan staten och boställshavaren cirka 100
kronor falla på denne senare.
Med den här förut angivna utgångspunkten, att likformighet, i vad ersättningarna
angår, huvudsakligen står att ernå, där eldningsbestyret är anförtrott
åt de ordinarie expeditionsvakterna, men att dessa böra med fullt
skäliga belopp gottgöras för arbete, som faller utöver vad som kan anses
för ordinarie tjänstgöringstid, delar Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
revisorernas uppfattning om önskvärdheten av mera enhetliga normer för
fastställande av ersättningarna. — I huvudsak torde man härvidlag få utgå
från tillsatt tid utöver såsom normal ansedd tjänstgöringstid i verket ävensom
till den utsträckning, i vilken bestyret kräver kvälls- eller nattarbete.
Jämsides härmed torde emellertid — och detta särskilt såsom en garanti
mot otillfredsställande användande av uppgiven arbetstid, — en viss hänsyn
få tagas till mera objektiva grunder, såsom koksåtgång, pannornas eldyta
m. in.
Bestämmanderätten i avseende å själva utmätandet å varje särskild plats
av arvodesbeloppet lärer böra ligga hos länsstyrelserna, men för tillgodoseende
av skäliga krav å likformighet, i den mån så kan utöver eventuella
gemensamma föreskrifter bliva erforderligt, bör vederbörande av socialstyrelsen
förordnade kontrollant å värmeledningarnas skötsel beredas tillfälle
att yttra sig, innan beslut härutinuan fattas av länsstyrelse.
Visby i landskontoret den 8 januari 1929.
Underdånigst:
A. E. RODHE.
GUSTAF MIiLIN.
Länsstyrelsens i Gotlands län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 60, § 24.
Till K o n u n g e n.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har att enligt nådig remiss avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer uttalat om åtgärder
för mera effektivt övervakande av landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har
från landsfogden i länet infordrat yttrande, som här närslutes och till vilket
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i huvudsak ansluter sig. Härutöver
får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anföra.
Den av revisorerna lämnade redogörelsen för en del fall, då särskilt
landsfiskaler brustit i dem åliggande redovisning hänföra sig övervägandetill
förhållandena före införande av åtskilliga, rätt nyligen tillkomna kontrollföreskrifter.
Av dessa torde särskilt bestämmelserna om anlitande av
postgiro ej endast för disposition av landsfiskalernas tjänstemedel, utan även
för verkställande av de flesta utgående redovisningar vara ägnade att motverka
obehörig användning av tjänstemedel överhuvudtaget.
Den av revisorerna lämnade redogörelsen giver också i många avseenden
helägg för den av landsfogden uttalade meningen, att effektiviteten av
varje kontroll ytterst är beroende av tillämpningen av gällande föreskrifter.
I sådant hänseende synes nog å en del håll åtskilligt hava brustit. Rätt
handhavda torde nuvarande föreskrifter vara effektiva nog., Det må
vidare erinras om att aldrig så stränga kontrollföreskrifter näppeligen
kunna i och för sig bereda skydd mot sådana brottsliga manipulationer
från tjänsteinnehavares sida, som innebära rena förfalskningar av räkenskaper,
redogörelser eller verifikationer till dessa.
Ett synnerligen viktigt led i kontrollen äro inventeringarna hos vederbörande.
I avseende å sättet för verkställande av dem hava revisorerna
gjort en del, såsom synes, väl befogade erinringar. Särskilt torde det vara
av vikt, att mera detaljerade föreskrifter meddelas om omfattningen utav
samt formen för inventeringsförrättningarna. Här följda tillvägagångssätt,
sådant detta framgår bl. a. av det med landsfogdens yttrande avlämnade
protokollet, synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ägnat att tillfredsställande
klarlägga sättet för medelsförvaltningen.
Revisorerna hava ifrågasatt rätt långt gående åtgärder från länsstyrelsernas
sida i fråga om övervakande av redovisningen utav kommunernas restlängder.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande håller visserligen före, att
— 94 —
redan ett effektivt tillämpande av nu föreliggande föreskrifter om skyldighet
för kommunerna att meddela länsstyrelserna uppgifter om de särskilda
restlängdernas slutsummor och tiderna för deras avlämnande till indrivning
bereder möjlighet för inventeringsförrättare att, genom jämförelse med landsfiskalens
diarium och granskning av hos honom befintliga och jämväl efter
redovisning till kommun kvarliggande exemplar av restlängden, övervaka
redovisningen — detta naturligen under den givna förutsättningen, att restlängden
av utmätningsmannen efter hand försetts med behöriga anteckningar
i fråga om indrivningens resultat för varje särskild post. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande vill emellertid, ehuru medveten om härav
förorsakat ansenligt arbete för länsstyrelserna, icke avstyrka den av revisorerna
ifrågasatta särskilda medverkan vid övervakande av den kommunala
restindrivningen, särskilt som ju erfarenheten genomgående givit vid handen,
att i jämförelsevis stor utsträckning oegentligheter förekomma just vid denna
indrivning. Revisorernas uppfattning, att inventeringsförrättningarna borde
i stället för åt landsfogdarna anförtros åt andra tjänstemän, vilka varit i
tillfälle att följa landsfiskalernas månatliga redovisningar till länsstyrelserna,
kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke dela. Den tillgång
till månadsredovisningarna, som revisorerna — för övrigt med fullt fog —
tillmäta sådan betydelse, står ju lätteligen tillbuds för landsfogdarna, som
i regel hava sin expedition hos länsstyrelsen. Ett visst samarbete måste
naturligtvis förutsättas mellan särskilt landskontoret och landsfogdarna; och
hinder bör ej möta emellanåt föranstalta om inventering genom någon av
tjänstemännen å landskontoret. I regel böra emellertid landsfogdarna på
grund av sin tjänsteställning och förhållande i övrigt till landsfiskalskåren
fortfarande härför komma i fi-åga.
Det är till slut en annan omständighet som Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i detta sammanhang vill framhålla. En allmän princip vid
utmätande av avlöningar lärer nog få anses vara att tjänster, med vilka är
förenad handhavande av medelsförvaltning, icke böra vara underbetalda,
utan kunna bereda sina innehavare en med hänsyn till deras levnadsförhållanden
och ställning i övrigt nödig bärgning. Härigenom vinnes visserligen
alldeles icke någon garanti emot missbruk av tjänsteställningen i
avseende å omhänderhavda medel. Men å andra sidan lär det icke kunna
bestridas, att fall förekommit och kunna förekomma, då ekonomiska svårigheter
på grund av otillfredsställande avlöningsförhållanden medverkat att
genom undergrävning av vederbörandes ekonomiska ställning driva in på
brottsliga banor. Vad nu särskilt landsfiskalskåren angår hava ju dess
avlöningsförhållanden visserligen undergått en viss förbättring i förhållande
till förut. De till landsfiskalerna utgående lönerna måste dock allt fortfarande
anses vara avsevärt mindre än vad särskilt med hänsyn till ansvaret
för den betydande medelsförvaltningen vore skäligt; och någon definitiv
reglering av lönerna har ännu efter mångåriga förberedelser icke kommit
till stånd. Angelägenheten av ett snart och tillfredsställande ordnande
av lönefrågan för landsfiskalerna synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
sålunda jämväl ur nu förevarande synpunkt icke sakna betydelse.
Visby i landskontoret den 8 januari 1929.
Underdånigst:
A. E. RODHE.
GUSTAF MEI.IN.
95 —
nu.
Till Konungens befallnings havan de i Gotlands län.
Jämlikt remiss den 27 december 1928 anmodad att avgiva yttrande i
anledning av vad riksdagens revisorer anfört i fråga em landsfiskalernas
och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning, får jag härmed vördsamt
anföra följande.
Gotlands län hör till det fåtal län, varest sådana missförhållanden, som av
riksdagens revisorer här avses, hittills icke förekommit. Detta gynnsamma
förhållande heror ju ytterst på personalens redbarhet. Men även den omständigheten
att landsfiskalsdistrikten äro förhållandevis små torde uti ifrågavarande
hänseende hava sin betydelse särskilt med hänsyn till möjligheten
att kunna genomföra inventeringsförrättningarna tillräckligt grundligt. Detta
är en synpunkt, som vid den förestående omorganisationen av fögderiförvaltningen
icke bör helt lämnas ur sikte. För att åskådliggöra det förfaringssätt,
som av mig i egenskap av inventeringsförrättare tillämpas, torde jag
få hänvisa till bilagda avskrift av ett inventeringsinstrument.
Riksdagens revisorer antyda åtskilliga anordningar ägnade att förekomma
missförhållanden av ifrågavarande art. I den mån skärpta kontrollföreskrifter
anses erforderliga torde, enligt mitt förmenande, följande åtgärder
kunna ifrågakomma.
En väsentlig del av uppbörden utgöres av kommunalutskylder. Det är
enligt vad erfarenheten givit vid handen på denna punkt möjligheter yppat
sig för indrivningsförrättare att under lång följd av år kunna oupptäckta
begå falsarier. På denna punkt, vilken med hänsyn till beloppens storlek
är eu av de viktigaste, torde en skärpning av kontrollen vara mest av nöden.
Riksdagens revisorer hava själva angivit en utväg att åstadkomma effektivare
kontroll över denna del av indrivningsväsendet. Genom ändring av § 2 i
restindrivningsförordningen i överensstämmelse med vad revisorerna antytt
komme redovisningen av indrivna kommunala uppbördsmedel att bliva föremål
för kontroll liknande den som gäller beträffande kronouppbördsmedlen.
En dylik anordning komme givetvis att medföra ej oväsentlig ökning av
landskontorens arbetsbörda. Storleken av den uppbörd, varom här är fråga,
och svårigheten att utfinna annat lika betryggande kontrollsystem torde få
anses tillräckligt motivera en dylik anordning.
En skärpning av kontrollföreskrifterna torde även kunna tänkas på det
sätt att bestämmelserna om användande av postgiro för likvids fullgörande
konsekvent genomfördes ej blott i förhållandet mellan utmätningsmännen
•och exekutionsbiträdena utan även beträffande enskildas likvider i största
möjliga utsträckning.
Riksdagens revisorer ifrågasätta jämväl lämpligheten av en föreskrift om
skyldighet för landsfiskalerna att ställa uppbördsborgen för omhänderhavda
tjänstemedel i likhet med vad som redan finnes i gällande polisreglemente
bestämt beträffande fjärdingsmän. Denna anordning, vilken måste anses
utgöra ett viktigt komplement till kontrollsystemet, torde väl dock lämpligast
böra bliva föremål för behandling i samband med en, såsom är att hoppas,
nära förestående lönereglering för landsfiskalerna.
Ett betydelsefullt led i kontrollföreskrifterna torde få anses vara en bestämmelse
om obligatorisk semester för landsfiskalerna, en anordning, som
möjligen torde kunna genomföras utan avbidan på löneregleringen för ifrågavarande
grupp av tjänstemän.
— 96
Slutligen får jag såsom allmänt uttalande anföra att kontrollens effektivitet
givetvis ytterst är beroende av tillämpningen av gällande kontrollföreskrifter.
Remissakten återställes.
Visby i landsfogdens expedition den 3 januari 1929.
G. A. Broms.
Avskrift.
Utdrag av protokoll, hållet vid inventering hos landsfiskalen i
Hemse distrikt den 9 december 1928.
S. D. För verkställande hos landsfiskalen i Hemse distrikt av sådan inventering
och undersökning, varom i 11 § i gällande instruktion för landsfogdarna
förmäles, inställde sig undertecknad, landsfogde, denna dag å landsfiskalskontoret
i Hemse; och företogs denna förrättning i närvaro av tillförordnade
landsfiskalen i distriktet Olof Hallin.
Samtliga å landsfiskalskontoret förda dagböcker och liggare med tillhörande
handlingar och verifikationer genomgingos och granskades; och antecknades
därvid följande.
Dagbok i utsökningsmål.
Vid årets ingång hade i denna dagbok balanserats 8 mål, samtliga
inkomna under år 1927. Dessa mål belunnos slutredovisade
med undantag av ett mål (nr 15) vilket vore på överrättsprövning
beroende. Under året hade intill denna dag i dagboken influtit anteckning
om 81 mål, av vilka 60 blivit behörigen slutredovisade.
Återstående 21 mål {49, 55, 59, 62, 64, 66—81) vore föremål för fortsatt
handläggning. Något belopp av kontant redovisade förefanns icke.
Granskningen av de särskilda målen gav icke anledning till någon
anmärkning.
Dagbok i mål om införsel.
Från föregående treårsperiod (1924—26) balanserade mål, till antalet
4, befunnos slutredovisade med undantag av ett mål (nr 6/1920)
vilket fortfarande vore föremål för handläggning. Under nu löpande
period (1927—29) hade i dagboken antecknats 37 mål, av vilka 22
inkommit under år 1927 och 15 under år 1928. Utav dessa mål,
befunnos 32 vara behörigen redovisade. Återstående 5 mål (nr 11/27,
22/27, 28/28, 34/28, 37/28) voro under handläggning. Uti nedan angivna
mål funnos att kontant redovisa följande belopp
i nr 6/1920 ..................... kronor 15
» » 11/1927 ..................... » 10
» » 28/1928 .................... » 10
35: —
Medel, som i övrigt enligt dagboken influtit, befunnos vid jämförelse
med kassajournalen behörigen redovisade.
Restlängdsdiariu in.
Från föregående år hade i denna dagbok balanserats 26 ärenden,
av vilka 14 blivit slutredovisade. Återståenda 12 ärenden (nr 7/
1918, 2/1919, 1/1920. 2/1921, 4/1921, 2/1923, 1/1924, 4/1925, 1/1926,1
Medel
Övriga
Exek.
medel
medel
— 97 —
1/1927, 33/1927 och 37/1927) av vilka samtliga med undantag av nr
33 och 37 avsåge restlängder å kronouppbördsmedel, vore beroende
på vidare handläggning. Uti ärendet nr 37/1927 hade kontant influtit
ett belopp av 68 kronor 95 öre ...................................
som redovisades å tjänstepostgiro. Under året hade intill denna
dag influtit anteckning om 34 ärenden, av vilka 18 blivit behörigen
redovisade. Återstående 16 ärenden (nr 10, 14. 17—20, 24, 26—35)
vore föremål för fortsatt behandling. Uti nedan angivna ärenden
förefanns att kontant redovisa följande belopp:
i |
nr 14.................. |
51: — |
|
» |
» 17.................. |
........... » |
51: 10 |
» |
» 18.................. |
100: — |
|
» |
» 19................. |
........... » |
39: 91 |
» |
» 20................. |
........... » |
4: 20 |
» |
» 24................. |
........... » |
5: 28 |
» |
» 26................... |
........... » |
98: 79 |
» |
» 27.................. |
20: 3 7 |
|
» |
» 28 ................ |
.......... » |
37: 45 |
» |
» 30.................. |
.......... » |
12: 31 |
420: 41
I fråga om handläggning av i diariet antecknade ärenden förekom
icke någon anmärkning.
Vid jämförelse med å landskontoret förda anteckningar över anmälningar
jämlikt 2 § 2 mom. restindrivningsförordningen befunnos
vederbörande uppbördsmyndigheter i nedannämnda kommuner hava
eftersatt sin anmälningsskyldighet beträffande här nedan till beloppen
närmare angivna, restförda utskylder och avgifter, nämligen
Kommun
Medlens art och belopp ! Dag, då handräckning sökts
Linde •
Alskog ■..
Etelhem
Kommunalutsk.
Pensionsavgifter
26: 57
23: 60
249: —|
1927 november 26
1927 december 21
1928 januari 28
Handräckningsdiarium.
Från föregående år hade i denna dagbok balanserats 16 ärenden
samtliga inkomna under år 1927. Dessa ärenden befunnos nu slutredovisade.
Under året hade hittills antecknats 240 ärenden, av
vilka 225 blivit slutförda. Återstående 15 ärenden (nr 190, 191, 196
203, 219, 228, 230, 232, 234-240) voro under handläggning. Följande
belopp hade kontant influtit, nämligen
i ärendet nr 230 ............... kronor 10: —
» * * 232 ............... » 29: 7 0 39: 70
vilka medel redovisades å tjänstepostgiro.
Granskningen av denna dagbok gav icke anledning till någon anmärkning.
Allmän dagbok (brevdiarium).
Vid årets ingång hade i denna dagbok balanserats 11 ärenden,
samtliga inkomna under år 1927. Dessa ärenden befunnos slutförda
med undantag av 2 (nr 4 och 10) vilka avsågo val av fjärdingsman
i Närs och Burs socknar. Under året hade intill denna dag antecknats
464 ärenden av vilka 427 blivit redovisade. Återstående 39
ärenden (nr 51, 67, 99, 116, 127, 214, 223, 287, 315, 338, 340, 346,
349, 352—354, 367, 391, 404, 410, 411, 425, 429, 431, 432, 438, 440
7 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. III.
Exek.
medel
Model
i mån.
räk.
Övriga
medel
68
420
39
— 98 —
Medel
Exek.
medel
442, 448, 450, 452, 454—456, 458, 462, 464, 465) vore föremål för
vidare behandling.
Ärendet nr 452 avsåge ett från Konungens befallningshavande utbekommet
förskott å 200 kronor avsett till utbetalning av belöning
för dödande av säl. Dessa medel redovisades sålunda:
kontant i kassan ............... kronor 160: —
kvittenser ........................ » 40: —
200:
I fråga om handläggningen av i dagboken antecknade ärenden förekom
icke någon anmärkning.
Liggaren (över ärenden rörande fri rättegång).
I denna liggare hade hittills influtit anteckning om It ärenden,
av vilka 2 blivit slutförda. Återstående 9 ärenden (nr 1 — 8, It) vore
beroende på vidare handläggning. Uti ärendet nr 7 hade influtitj
och redovisades kontant i kassan ett belopp av 33 kronor 85 öre...
Vid granskningen av denna liggare förekom icke någon anmärkning.
Månadsräkningen.
I sammanhang med granskningen av månadsräkningen genom-!
gingos inneliggande restlängder å kronoutskylder och andra i sam-j
band därmed debiterade avgifter m. m. och befanns beloppet av]
denna dag oredovisade, i kronouppbördsbok debiterade kronoupp
bördsmedel
uppgå till ................................. kr. 8,891: 64
Beträffande inskrivningen av dessa medel
antecknades följande
att hinder för verkställighet förelåge på grund
av Kungl. Maj:ts beslut den 8 september 1922
i fråga om å odlingslån förfallna annuiteter
för åren 1917—1927 uppgående till sammanlagt kr. 8,375: 43
att indrivning av utskylder till belopp av-,
vore beroende på åtgärd av annan utmätnings
-
90: 0 8
att utskyldsbelopp uppgående till sammanlagt » 310: 2G
vore i skick att anmälas till avkortning; samt
att utskylder till belopp av ..................... » 115: 87 g ggj. 61
vore under indrivning inom distriktet.
Annuiteter å egnahemslån förefunnos oredovisade till sammanlagt
belopp av...................................................... hr. 178: 25
Därav hade kontant influtit och redovisades å
tjänstepostgiro................................................ hr. 15:50
Återstående lånebelopp tillhopa..................... » 162: 15 173. 2s
voro under indrivning inom distriktet.
Automobilskatt vore till ett belopp av 65 kronor oredovisade. Dessa
medel befunnos vara i skick att anmälas till avkortning.
Förskott. Från landskontoret hade landsfiskalen uppburit i tjänste
förkott
å .................................................... kr. 200:
vilket belopp redovisades
dels medels kvitton å utgivna vittnesersättnin
gar
m. m. å tillhopa •••................................. kr. 191: 04
dels kontant i kassan ................................... » 8: 96 200: —
I fråga om indrivningen av kronouppbördsmedlen förekom icke
någon anledning till anmärkning.
Bötesliggaren. Sammanlagda beloppet av bötesmedel, som denna
dag kvarstode oredovisade, befanns uppgå till............... kr. 434: -
Beträffande indrivningen härav antecknades
att böter till belopp av............................ kr. 150: —
kontant influtit och redovisades å tjänstepostgiro,
Övriga
medel
2C0
33
15
200
150
50
85
— 99 —
15:
3: —
16:
434:
att hinder lör indrivning av ett bötesbelopp å kr. 250: —
lörelåge på grund av fullföljd i överrätt,
att indrivning av ett bötesbelopp å .........
vore beroende på handräekningsåtgärd utom distriktet,
att ett bötesbelopp å................................
vore i skick att anmälas till avskrivning; samt
att böter till belopp av..............................
vore under indrivning inom distriktet.
Granskningen av denna liggare gav icke anledning till någon anmärkning.
Sammanställning: kronor 35: —
» 365:8 0
» 762: 91
Summa behållning kronor 1,163: 41
Exek.
medel
medel
i män.
räk.
Övriga [
medel i
35 —1 365 so! 762j9li
Kassajournalen. Vid jämförelse med kassajournalen befanns det till länsstyrelsen
insända summariska utdraget av journalen för nästlidna november
månad överensstämma med sagda journal. Kassajournalen summerades och
utvisade därvid följande ställning:
Exekutions- medel |
Medel, som redovisas i |
Övriga medel |
Summa |
|
Debet ........................... |
35: — |
365: 50 |
854: 51 |
1,255: Öl |
Kredit ........................... |
— |
— |
91: 60 |
91: 60 |
Behållning |
35: — |
365: 5 0 |
762: 91 |
1,163: 41 |
Med avseende å arten av innestående medel fördelade sig behållningen på
sätt av det föregående närmare framgår.
Behållningen, 1,163 kronor 41 öre, redovisades sålunda:
innestående å tjänstepostgiro .................... kronor 729: 5 6
kvitton å disponerat tjänsteförskott ........ » 191: o 4
» » disponerande belöningsmedel ... » 40: —
kontant i kassan............................................ » 202:81 1,163:41
Enligt uppgift och såvitt av dagböckerna kunde inhämtas förefunnos inga
andra värdehandlingar än följande:
en av Reinh. Lindström i Hemse den 15 juni 1918 till Burs sparbank
eller order utfärdad revers å 4,000 kronor med tillhörande hypotek (tillh.
nr 66 i utsökn.-dagboken);
en av Carl Medbom i Qvie, Fardhems socken, den 4 juni 1928 utställd
och av Artur Jacobsson i Gardarve, likaledes i Fardhem, accepterad växel
å 70 kronor: (tillh. nr 67 i utsökn.-daghoken);
en av Oscar Thomasson i Kärrmans, Kräklingbo socken, den 19 mars 1928
utställd och av förenämnde Artur Jacobsson accepterad växel å 160 kronor
(tillh. nr 68 i utsökn.-dagboken);
en av L. O. Nilsson i Fardhem den 30 maj 1928 utställd och av Henrik
Fredin i Enges, Durs socken, accepterad växel å 100 kronor (tillh. nr 69 i
utsökn.-dagboken);
— 100
en av Carl Medbom den 29 maj 1928 utställd och av Artur Jacobsson
accepterad växel å 555 kronor (tillh. nr 73 i utsökn.-dagboken) samt
en av Carl E. Johansson i Skillingaryd den 1 april 1928 utställd och av
Axel Pettersson i Enges, Burs socken, accepterad växel å 350 kronor (tillh.
nr 79 i utsökn.-boken).
Granskningen av konceptboken till utgående skrivelser, liggaren över
utlänningar, protokollen över borgerliga äktenskap, liggaren över utlämnade
tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik, liggaren över anmälningar
om lösöreköp, liggaren över befattningshavare vid polisväsendet, liggaren
över utlämnade kvittensblanketter samt brottmåls- och åtalsjournalerna
gav icke anledning till någon anmärkning.
Liggaren över ecklesiastika boställen disponerades, enligt uppgift, fortfarande
å landskontoret.
Svensk författningssamling, länskungörelserna samt publikationen »Polisunderrättelser»
för år 1927 förefunnos i bundet skick.
Slutligen företogs granskning av ärenden rörande krigsberedskapen utan
att därvid någon anmärkning förekom.
Som ovan.
G. A. Broms.
Länsstyrelsens i Kristianstads
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört rörande
dels ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas
lokaler, dels ock landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning, och får länsstyrelsen i sådant avseende i underdånighet
anföra följande.
I länsresidenset härstädes finnes värmeledning inledd endast å landskontorets
lokaler och delvis i landshövdingens boställsvåning. Eldningen
och skötseln av värmeledningen och övriga eldstäder i länsstyrelsens lokaler
ombesörjes av länsstyrelsens vaktmästare. Enligt särskilda protokoll
den 30 juli och 16 oktober 1924, varav bestyrkta avskrifter här bifogas,
har länsstyrelsen fastställt ersättningen för nyssberörda bestyr jämte för
städning av landskontorets och landskansliets lokaler samt av landshövdingens
ämbetsrum och väntrum till 120 kronor för landskontorets vaktmästare
och 130 kronor för landskansliets vaktmästare, allt för månad räknat.
Å dessa ersättningar utgår varken tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.
Länsstyrelsen finner det synnerligen önskvärt, att enhetliga grunder utarbetas
för bestämmande av ersättning för ifrågavarande bestyr, som lämpligast
bör anförtros åt den ordinarie vaktmästarepersonalen, och bör ersättning
härför tillmätas så att den utgör full gottgörelse för utfört arbete.
För utgifter, varom här är fråga, böra enligt vad länsstyrelsen kan finna
101
anslagen för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke tagas i anspråk.
Vad beträffar landsfiskalernas och dem underlydande exekutionsbiträdens
medelsförvaltning är genom den av revisorerna förebragta utredningen
till fullo ådagalagt, att ett behov av en bättre kontroll utav deras medelsförvaltning
är påkallad.
Uti det föreliggande uttalandet hava revisorerna ifrågasatt, att länsstyrelsen
skulle såväl utföra en effektivare kontroll av indrivningen av
kommunalutskylderna som genom någon dess tjänsteman verkställa de inventeringar
hos uppbördsmännen, som för närvarande utföras av landsfogden.
Det kan givetvis icke förnekas, att indrivningen av kommunalutskylder
skulle bättre kunna kontrolleras på det sätt, som revisorerna föreslagit,
men bleve det med hänsyn till den synnerligen stora arbetsbörda,
som redan nu åvilar länsstyrelsen, sannolikt erforderligt att ytterligare arbetskraft
härför behövde anlitas av länsstyrelsen. Vad angår revisorernas
förslag i fråga om inventeringarna vill länsstyrelsen instämma i vad
landsfogden i detta avsende anfört uti bilagda i ärendet den 31 december
1928 avgivna yttrande.
Att uppnå en effektiv kontroll av landsfiskalernas och exekutionsbiträdenas
medelsförvaltning synes länsstyrelsen tyvärr möta de största svårigheter,
enär så många olika sätt stå till buds för en uppbördsman alt
dölja begångna oegentligheter.
Revisorernas förslag att jämväl landsfiskalerna borde åläggas skyldighet
att ställa säkerhet för omhänderhavda medel i likhet med vad som är
stadgat i det nya polisreglementet i fråga om fjärdingsmän synes därför
vara värt beaktande, men torde likväl detta förslag stranda på kostnadsfrågan.
De flesta landsfiskaler skulle nämligen antagligen icke kunna
anskaffa annan uppbördssäkerhet, som kunde godkännas, än uppbörds-,
borgen av försäkringsanstalt, s. k. garantiförsäkring. Såsom känt äro
premierna för dessa försäkringar synnerligen höga, och utgör årspremien
enligt vad länsstyrelsen inhämtat för en dylik försäkring för en landsfiskal
med en ansvarssumma av 30,000 kronor, under vilket belopp säkerhet
av ifrågavarande uppbördsmän näppeligen bör ställas, omkring 450
kronor. Då det bleve synnerligen kännbart för landsfiskalerna att själva
bestrida kostnaderna för berörda försäkringar, bleve det därför nödvändigt,
att landsfiskalernas nuvarande lön i motsvarande grad höjdes samt
att hänsyn härtill toges vid den kommande löneregleringen för desamma,
vilket skulle innebära en merutgift för statsverket av omkring 220,000
kronor för år. Det kan därför ifrågasättas, huruvida det icke vore för
staten mera ekonomiskt att direkt bära ansvaret för de oegentligheter, vartill
landsfiskalerna kunna göra sig skyldiga.
Kristianstad i landskontoret den 7 januari 1929.
C. RICH. LUNDBERG.
Underdånigst:
JOH. NILSSON.
- 102
Bil. 1.
Utdrag av protokoll, hållet å landskontoret i Kristianstad den
30 juli 1924.
§ 67. Sedan länsstyrelsen genom beslut den 31 oktober 1922 bestämt att
ersättning skulle tills vidare från och med 1 november 1922 utgå för städning
av landskansliet lokaler, inbegripet eldstädernas skötsel med 180 kronor
för månad, så beslöt länsstyrelsen att ersättningen för ovannämnda bestyr
jämte städning och eldning i landshövdingens ämbetsrum och väntrum
skulle från och med den 1 juli 1924 tillsvidare utgå med allenast 130
kronor för månad.
Som ovan.
In fidem:
C. Rich. Lundberg.
Bil. 2.
Utdrag av protokoll, hållet å landskontoret i Kristianstad den
16 oktober 1924.
§ 94. Beslöt länsstyrelsen, att ersättning för städning av landskontorets
lokaler, inbegripet eldstädernas skötsel, ävensom för eldning av värmeledningen
och kaminen i vestibulen skulle, med hänsyn till det ökade arbete
med skötseln av värmeledningen, som föranletts av nu vidtagen omändring
och utökning av densamma till en del av landshövdingens boställsvåning,
från och med den 1 oktober 1924 tillsvidare utgå med 120
kronor för månad varav 20 kronor för månad skulle anses belöpa på eldning
och skötsel av värmeledningen för landshövdingens boställsvåning.
Som ovan.
In fidem:
Ivan Fr. Regnér.
Bil. 3.
Till Konungens befallningshavande i Kristian
stads
län.
Med handlingarnas återställande får jag härmed avgiva infordrat yttrande
i fråga om det i riksdagens revisorers berättelse omförmälda ärende
rörande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning
och i sådant avseende anföra följande.
Enligt revisorernas berättelse hava beklagligt nog svåra missförhållanden
framträtt inom denna del av fögderiförvaltningen, ity att det av deras
utredningsarbete konstaterats, att under de tio sista åren 31 landsfiskaler
och 43 fjärdingsmän blivit beträdda med förskingringsbrott.
Under framhållande att det är av största vikt att statsmakterna snarast
möjligt vidtoge åtgärder för att förhindra upprepandet av dylika oegentligheter
och under framhävande att det nuvarande inventeringsförfarandet
lider av stora bristfälligbeter hava de föreslagit nya åtgärder för ernående
av en mera betryggande kontroll. De hava därvid bland annat
- 103
ifrågasatt, huruvida, icke bestämmelsen i 2 § av restindrivningsförordningen
att uppbördsman av kommunalutskylder skall till länsstyrelsen
insiimla skriftlig uppgift om rostlängdernas summa, bordo utbytas mot
föreskrift, att avskrift av restlängden, som översändes till landsfiskalen,''
skall överlämnas till länsstyrelsen, varjämte utmätningsmannen skulle till
länsstyrelsen insända vissa redovisningsförteckningar m. m., så att länsstyrelsen
härigenom skulle beredas möjlighet att, liksom beträffande
kronoutskylder, hos vederbörande efterhöra orsaken till att utskylderna
icke redovisats inom föreskriven tid. Vidare hava revisorerna föreslagit
att inventeringarna överflyttas från landsfogden till annan person inom
länsstyrelsen, under förmenande att landsfogden av andra göromål vore
hindrad att såsom önskligt vore följa landsfiskalernas månatliga redovisningar
till länsstyrelserna m. m. samt att mera detaljerade och tydliga
föreskrifter böra meddelas angående verkställande av dessa inventeringar,
som enligt revisorernas förmenande böra ske efter viss uppgjord plan.
Oaktat de nuvarande kontrollföreskrifterna i avseende å landsfiskalers
och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning lyckligtvis hittills visat
sig vara tillräckliga beträffande Kristianstads län, torde det dock genom
revisorernas utredning vara ådagalagt, att behovet av en bättre kontroll
i allmänhet föreligger, men därför torde det ej vara absolut nödvändigt
att vidtaga några så vidlyftiga förändringar i de i samband med 1917
års fögderiförvaltningsreform införda kontrollföreskrifter i detta avseende,
utan synas dessa mig vara tillräckliga, därest vederbörande fullgöra sina
åliggande enligt gällande intruktioner.
Vad nu först beträffar revisorernas förslag att överflytta inventeringarna
från landsfogden till annan person i länsstyrelsen, synes mig denna
åtgärd ej vara att rekommendera under annan förutsättning än att inventeringarna
verkställas av landskamrer eller länsassessor, vilka säkerligen
icke på grund av deras stora arbetsbörda i övrigt kunna ifrågakomma.
En inventering av vederbörandes förman medför med all säkerhet
en betydligt bättre kontroll än en av annan tjänsteman i länsstyrelsen,
vilken kanske mången gång skulle tveka att anmäla en kamrat för
oegentligheter.
Nej, landsfogdarna äro nog de tjänstemän, som äro mest lämpade för
detta inventeringsarbete och det erfordras endast, såsom revisorerna
jämväl framhålla, att de tillsättande myndigheterna lägga sig vinn om
att till ifrågavarande uppdrag utse endast sådana, vilkas personliga
kvalifikationer fylla måttet. Detta gäller naturligtvis jämväl vid tillsättandet
av landsfiskaler och fjärdingsmän.
Landsfogden medhinner med all säkerhet fullgöra de honom enligt
instruktionen ålagda inventerings- och inspektionsskyldiglieter hos landsfiskalerna,
vilka böra ske minst två gånger om året vid olika tidpunkter
och utan att landsfiskalerna erhållit underrättelse därom.
Att utfärda ytterligare, mera detaljerade föreskrifter, huru inventering
hos landsfiskalerna och annan utmätningsman skall äga rum utöver de
som redan finnas intagna i landsfogdens instruktion är säkerligen ej
lämpligt, ty en inspektion bör ej ske såsom revisorerna föreslagit efter
en förut fastställd plan, ty därigenom skapas slentrianmässig inventering,
som blir utan gagn.
Vad beträffar kontrollen över landsfiskalernas redovisning av restförda
kommunalutskylder har av mig tillämpats en kontrollmetod att efter inspektionen
utsända till vederbörande kommunalnämnd ett sammandrag
104 —
(se bilaga 4) över ställningen i de av landsfiskalen ännu ej slutredovisade
restlängderna med begäran om granskning och påskrift om eventuella
anmärkningar.
Skulle de av revisorerna föreslagna ytterligare kontrollåtgärderna beträffande
dessa medel ändock anses behövliga och gagneliga, böra dessa
ske under landsfogdens kontroll och på dennes ansvar, för vilket arbete,
som blir mycket tidsödande, lian då är i behov av särskilt biträde å sin
expedition. Under förutsättning att de av revisorerna föreslagna kontrollföreskrifter
ske under landsfogdens tillsyn och på hans ansvar, torde de
kanske bliva till någon nytta, men skola de ske på länsstyrelsen av en underordnad
tjänsteman torde de i de flesta fall bliva betydelselösa och endast
förorsaka staten en alldeles onödig utgift för avlöning till en ny tjänsteman
i länsstyrelsen utan motsvarande nytta.
Kristianstad i landsfogdens expedition den 31 december 1928.
C. H. Areskoug.
Bil. i.
Finja socken.
Vid inspektion denna dag hos landsfiskalen i Stoby distrikt har angående
de till honom för indrivning överlämnade restlängder beträffande
kommunalutskylder m. m., vilka enligt diarierna ännu ej avslutats, antecknats
följande:
Restlängdens beskaffenhet |
Restlängdens belopp |
Redovisat belopp |
Oredovisat belopp |
28/23 Kommunalutskylder 1922 ........................... |
11,295: 32 |
9,357: 91 |
1,927: 41 |
14/24 » 1923 .......................... |
2,766: 35 |
2,280: IT |
486: 18 |
26/24 » 1923 ........................... |
8,768: 0 7 |
5,438: 58 |
3,330: 4 4 |
7/25 Pensionsavgifter 1924................................. |
1,635: — |
1,629; — |
6: — |
8/25 Kommunalutskylder 1923 ...... .................... |
1,471; 96 |
764: 40 |
707; 56 |
37/25 Pensionsavgifter 1925 ................................ |
1,551: — |
—: — |
1,551: — |
7/26 Kommunalutskylder 1924 ........................... |
1,528: 6 3 |
167;70 |
1,360: 93 |
27/25 » 1924 ........................... |
11,171; 03 |
5,654: 8 2 |
5,516: 7i |
Efter granskning av förestående redogörelse för de hos landsfiskalen
ännu oredovista längderna till Finja socken, torde ni återställa handlingen
försedd med påskrift att uppgifterna äro riktiga eller med den anmärkning,
vartill eder granskning föranlett. Handlingen förväntas åter
inom fyra dagar.
Kristianstad i landsfogdens expedition den 2 mars 1926.
C. H. Areskoug.
Så vitt jag kan finna, äro upgifterna fullt riktiga.
Tyringe den 13 mars 1926.
G. H. Jönsson.
Kom.-ordf.
105
Länsstyrelsens i Malmöhus
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Jämlikt nådig remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen att avgiva
underdånigt utlåtande med anledning av vad riksdagens revisorer haft
att erinra dels beträffande ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna
i länsstyrelsens lokaler och dels beträffande landsfiskalernas
och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning; och får länsstyrelsen,
som över sist berörda spörsmål infordrat härjämte överlämnade yttrande
från landsfogden i länet, för egen del anföra följande.
Frågan om eldningsbestyret är i denna länsstyrelse för närvarande ordnad
på sätt här vidfogade utdrag av länsstyrelsens protokoll för den 31
december 1925 närmare utvisar. Länsstyrelsen anser sig med bestämdhet
våga påstå, att med den ökning i arbetsbördan, som under de senare åren
ägt rum, ifrågavarande bestyr icke kunnat och än mindre i fortsättningen
kan omhänderhavas av någon av länsstyrelsens ordinarie vaktmästare
utan ett eftersättande av dem i övrigt påvilande göromål. Det torde till
och med kunna ifrågasättas, huruvida icke länsstyrelsen — därest icke den
person, som ombesörjer eldningen, i så avsevärd omfattning utfört en del
av de ordinarie vaktmästarsysslorna — hade sett sig nödsakad att göra
framställningen om inrättande av ytterligare en ordinarie vaktmästarbefattning.
Då alltså denna fråga genom de av länsstyrelsen vidtagna anordningarna,
får anses hava lösts på ett jämväl ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt, synes vad statsrevisorerna härvidlag haft att anföra
icke böra för denna länsstyrelses vidkommande till någon åtgärd föranleda.
Meddelas kan därjämte, att tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg
icke utgår å det för eldningsbestyret fastställda ersättningsbeloppet,
1,440 kronor.
Vidkommande därefter frågan om landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning, får länsstyrelsen, som i huvudsak ansluter
sig till vad landsfogden i sitt yttrande anfört, för egen del framhålla följande.
Inventeringsförrättare saknar för närvarande i allmänhet möjlighet att
knnna effektivt kontrollera utmätningsmans debet, då det gäller medel, som
icke redovisas i månadsräkningen. En avsevärd förbättring härutinnan
särskilt beträffande de mycket talrika s. k. handräckningsärenden skulle
emellertid säkerligen utan alltför betungande arbete vinnas genom de av
landsfogden i sådant syfte föreslagna åtgärderna. Länsstyrelsen har också
i ett på sin tid till riksräkenskapsverket avgivet yttrande förordat ett
dylikt förfaringssätt. Måhända bör dock den ifrågasatta uppgiftsskyldigskyldigheten
utvidgas att omfatta poster från och med ett helopp av 200
kronor.
Med det av statsrevisorerna beträffande kommunalutskylder föreslagna
kontrollsystemet skulle säkerligen uppnås en fullt effektiv kontroll på
detta område. Emellertid komme givetvis en sådan anordning att medföra
ett avsevärt ökat arbete för länsstyrelsen. För detta läns vidkommande,
— 106 —
med dess 257 kommuner, torde för sådant ändamål nog krävas anställande
av ytterligare två eller till och med tre tjänstemän. Med hänsyn till de
dryga kostnader, som härigenom skulle åsamkas statsverket, ställer länsstyrelsen
sig synnerligen tveksam mot införande av ett dylikt system.
Emellertid synes det — då kommuner ofta underlåta att fullgöra dem
författningsenligt åliggande skyldighet att till länsstyrelsen göra anmälan
om till utmätningsmännen avlämnade restlängder å kommunalutskylder
— böra stadgas, att restlängderna i fråga skola översändas till länsstyrelsen,
för att, sedan i därstädes förd liggare anteckning gjorts om skrivelsens
ankomstdag, handräckningsökanden och sammanlagda beloppet å vad som
skall uttagas, vidarebefordras till utmätningsmannen. Inventeringsförrättaren
kan då utan svårighet förskaffa sig upplysning om utmätningsmans
debet i förevarande avseende.
Statsrevisorerna hava på anförda skäl uttalat önskvärdheten av att inventeringarna
skulle handhavas av annan person, än landsfogden. För sin
del kan länsstyrelsen icke inse, att med en sådan ändring något står att
vinna. De personer, som härvidlag närmast skulle ifrågakomma, vore
väl tjänstemän å landskontoret, exempelvis länsbokhållare. Emellertid torde
dessa befattningshavare vara fullt ut lika upptagna med sina tjänstegöromål
i övrigt som landsfogden, varförutom det med fog kan ifrågasättas,
huruvida icke landsfogden, som har att utöva tillsyn över landsfiskalernas
förvaltning, är för ifrågavarande uppdrag minst lika lämpad som vilken
som helst annan tjänsteman inom länsstyrelsen. För övrigt äger ju länsstyrelsen,
där omständigheterna därtill skulle giva anledning, förordna
särskild tjänsteman att verkställa eller biträda vid inventering. Emellertid
finner länsstyrelsen det önskvärt, att instruktion utfärdas för inventeringsförrättaren,
därvid särskilt torde betonas angelägenheten av att
redogörare icke på förhand eller i allt fall allenast helt kort tid innan underrättas
om inventeringsförrättarens ankomst.
Mot landsfogdens förslag om obligatorisk semester för landsfiskalerna har
länsstyrelsen i och för sig icke något att erinra, men kan emellertid befaras
att understundom svårigheter skulle möta för anskaffande av lämplig
vikarie.
Oavsett mer eller mindre skärpta kontrollbestämmelser är det givetvis
av synnerlig vikt. att den kår, varom här är fråga, rekryteras av personer,
som besitta de för ett samvetsgrant handhavande av ekonomiska angelägenheter
nödiga förutsättningarna. Emellertid torde å andra sidan — och
detta då särskilt beträffande landsfiskalerna — från statsmakternas sida
tillses, att dessa befattningshavare komma i åtnjutande av en i förhållande
till deras ansvarsfulla och omfattande arbete avpassad avlöning, vilket
för närvarande knappast kan sägas vara fallet. Den alltför snävt tilltagna
lönen lärer nog också, även om anledningen till de under den senaste
tioårsperioden begångna falsarierna i huvudsak är att söka på annat håll.
hava i ett eller annat fall varit en åtminstone bidragande orsak till att
vederbörande kommit på avvägar.
I likhet med statsrevisorerna finner länsstyrelsen det böra tagas under
övervägande, huruvida icke för landsfiskal bör stadgas skyldighet att
ställa säkerhet för omhänderhavda medel. Landsfogdens erinran, att en
sådan anordning skulle medföra stora kostnader är ju tillämplig allenast
då det gäller s. k. garantiförsäkring, men däremot icke, därest vederbörande
ställer realsäkerhet eller borgen. Just sistberörda form av säkerhet
107 -
skulle för övrigt utgöra en ytterligare garanti i det av statsrevisorerna
antydda hänseendet, d. v. s. beträffande personens i fråga ekonomiska förhållanden.
Malmö i landskontoret den 7 januari 1929.
Underdånigst:
F. KAMEL.
A. ADLER.
Bil. 1.
Till länsstyrelsen i Malmöhus län.
Anmodad att avgiva yttrande i anledning av riksdagens revisorers uttalande
i fråga om landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning,
uti vilket uttalande framhålles vikten av att åtgärder snarast
möjligt vidtagas, ägnade att förhindra ett upprepande av under de sista
tio åren tid efter annan av landsfiskaler och deras exekutionsbiträden begångna
förskingringar av i tjänsten omhänderhavda medel, får jag med
remisshandlingarnas återställande vördsamt anföra följande.
Omedelbart efter genomförandet av den nya fögderiförvaltningsorganisationen
fastställde länsstyrelsen i överensstämmelse med av undertecknad
i samråd med representanter för länets landsfiskaler uppgjorda förslag
formulär till sådana dagböcker och diarier, vilka landsfiskalerna ansågos
böra föra och för vilka formulär icke redan blivit i lag fastställde.
I följd härav föra landsfiskalerna sina dagböcker och diarier nära nog
efter fullt enhetliga grunder.
De dagböcker och diarier, å vilka penningmedel, som icke redovisas i
månadsräkningen, inflyta äro
dagboken i utsökningsmål,
dagboken i mål, som avses i lagen om införsel i avlöning, pension eller
livränta,
brevdiariet,
handräckningsdiariet för framställningar om handräckning från annan
handräckningsmyndighet,
restlängdsdiariet för inom distriktet påförda kommunala och med dem
jämnställda utskylder samt
diariet över av landsfiskalerna förskjutna vittnesersättningar, fångforslingskostnader
och andra dylika medel.
I samtliga dagböcker upptagas ärendena i fortgående nummerföljd från
årets början till dess slut och handlingarna förvaras i samma ordning,
slutredovisade ärenden för sig och under handläggning varande ärenden
för sig. Handräcknings- och restlängdsdiarierna äro avdelade i kolumner,
varigenom tydligt och överskådligt angives dagen, då ärendet remitterats
till fjärdingsmannen, dagen då denne besvarat ärendet, därvid svar
med penningar antecknas i en och svar med hindersbevis i en annan kolumn,
samt slutligen dagen då ärendet redovisas till sökanden, därvid ävenledes
redovisning med penningar och redovisning med hindersbevis antecknas
i särskilda kolumner.
Förutom nämnda dagböcker och diarier föra flertalet landsfiskaler dels
en liggare över till dem från länsstyrelsen för indrivning ankomna rest
-
108 —
längder å oguldna kronoutskylder och dels en särskild handräckningslängd,
avsedd för sådana av förenämnda kronoutskylder, för vars indrivning
landsfiskalen påkallar handräckning hos annan handräckningsmyndighet
eller annan fjärdingsman än fjärdingsmannen inom restlängdskommunen.
Denna liggare och denna handräckningslängd, vilka båda för
åskådlighetens skull jämväl äro avdelade i kolumner efter ungefär samma
grunder som förut omförmälda handräcknings- och restlängdsdiarier,
hava till ändamål att tjäna till kontroll, liggaren över fjärdingsmännens
inom restlängdskommunerna samt handräckningslängden över vederbörande
handräckningsmyndigheters och övriga fjärdingsmäns redovisningar.
Därigenom att de olika grupperna av ärenden utav samma art föras i
skilda diarier och diarierna föras på ett överskådligt sätt, underlättas kontrollen
över landsfiskalernas medelsförvaltning och redovisning i synnerlig
hög grad.
Uti det system, som i fråga om. förandet av dagböcker och diarier för
närvarande tillämpas av länets landsfiskaler, anser jag det icke vara av
behovet påkallat att vidtaga ändring.
De särskilda slag av medel, som landsfiskal å tjänstens vägnar uppbär
och omhänderhar, äro
exekutionsmedel,
underhållsbidrag, som inflyta genom införsel i avlöning, pension eller
livränta,
medel, som inflyta uti ärende, tillhörande brevdiariet,
handräckningsmedel,
kommunalmedel och med dem jämställda utskylder,
kronoutskylder, böter och andra medel, som redovisas i månadsräkningen.
Beträffande exekutionsmedlen torde dels på grund av de föreskrivna
granskningarna av utmätningsmännens dagböcker i utsökningsmål och
dels till följd av utmätningssökandenas intresse av att själv övervaka, det
utmätta medel i vederbörlig ordning redovisas, några ytterligare kontrollåtgärder
utöver de redan nu gällande icke vara erforderliga.
Underhållsbidrag, uttagna genom införsel, översändas av landsfiskalerna
i detta län i allmänhet samma dag, medlen influtit, till införselsökandena.
Bidragen inflyta merendels vecko- eller månadsvis i mindre poster och
även i fråga om dessa medel hava sökandena intresse av att själva övervaka
medlens behöriga redovisning. I följd härav erfordras icke heller beträffande
dessa medel några ytterligare kontrollåtgärder.
Uti ärenden, tillhörande brevdiariet, inflyta penningmedel endast i
ytterst få fall såsom t. ex. då landsfiskalen från länsstyrelsen i länet eller
annan myndighet får sig tillsända antingen penningmedel för att tillställas
någon person inom distriktet eller handlingar för att emot lösen, exekutionskostnad
eller annan avgift tillställas dylik person. I dessa fall övervakar
givetvis den avsändande myndigheten, att redovisning antingen med
kvitto eller med penningar i vederbörlig ordning erhålles. Några andra
kontrollåtgärder synas icke böra ifrågakomma än att annan myndighet än
länsstyrelsen i länet, som till landsfiskal avsänder penningar eller handlingar,
de sistnämnda för att emot lösen eller annan avgift någon tillställas,
böra hava skyldighet att, därest redovisning ej erhålles inom viss tid,
förslagsvis tre månader från penningarnas eller handlingarnas avsändande,
därom omedelbart göra anmälan hos länsstyrelse, varunder landsfiska
-
- 10!)
len lyder. Sådan myndighet synes jämväl böra hava skyldighet att i de
fall, då landsfiskal översänder penningmedel, uppgående till 300 kronor
eller däröver, insända uppgift därom till länsstyrelsen i det liin, inom vilket
beloppet skall uttagas.
De ärenden, som diarieföras i handriickningsdiariet, avse s. k. handräckningsmedel
eller sådana medel, som landsfiskalen uttager på framställning
av annan handräckningsmyndighet. I så gott som alla landsfiskalsdistrikt
inom länet utgöra nämnda ärenden ett avsevärt stort antal. Beträffande
dessa ärenden saknar inventeringsförrättare för närvarande möjlighet att
kontrollera, att samtliga inkomna framställningar om handräckning varda
diarieförda. I händelse landsfiskal underlåter att diarieföra dylikt ärende,
undandrages ärendet inventeringsförrättarens kontroll. Till förekommande
härav har länsstyrelsen i Stockholms län på sin tid föreslagit införande
av föreskrift om skyldighet för myndighet, som begär handräckning,
att samtidigt eller två gånger i månaden, exempelvis den 1 och 15
i varje månad, till länsstyrelsen i det län, inom vilket beloppet skall uttagas,
göra anmälan om den gjorda framställningen. En dylik uppgiftsskyldighet
komme, därest den skulle omfatta samtliga framställningar om
handräckning, att medföra ett i avsevärd grad ökat arbete för såväl vederbörande
handräckningsökande som länsstyrelsen utan motsvarande gagn.
Med hänsyn nämligen därtill, att förevarande handräckningsärende i de
flesta fall avse jämförelsevis obetydliga belopp, anser jag det vara fullt
tillräckligt, att nämnda uppgiftsskyldighet i fråga om sådana handräckningsframställningar,
vilka avse belopp, uppgående till 300 kronor eller
däröver. Såsom ytterligare kontroll i avseende å dessa ärenden tillåter jag
mig föreslå, att det föreskrives skyldighet för handräckningsbegärande
myndighet att, därest svar å handräckningsframställning icke erhålles
inom tre månader från dess avsändande, därom omedelbart göra anmälan
hos länsstyrelsen i det län, inom vilket beloppet skall uttagas.
Kommunalmedel och med dem jämställda utskylder belöpa sig oftast och
i synnerhet inom de större landsfiskaldistrikten till mycket höga belopp.
Med hänsyn härtill är det givetvis också av särskild vikt, att kontrollen
över redovisningen av dessa medel göres så effektiv som möjligt. Kedan
nu föreligger skyldighet för kommunalnämnd att vid överlämnande av
restlängden hos länsstyrelsen härom göra anmälan med angivande av det i
restlängden upptagna beloppet. Om nämnda skyldighet fullgöres, beredes
inventeringsförrättaren möjlighet att kontrollera, det samtliga till indrivning
överlämnade restlängder varda diarieförda. Med hänsyn såväl härtill
som till de bestämmelser, vilka numera gälla beträffande fjärdingsmans
och annan exekutionsbiträdes redovisningsskyldighet, anser jag, att
kontrollen över dessa medels redovisning utan svårighet bör kunna utövas
och att därför inga ytterligare kontrollåtgärder äro behövliga.
Statsrevisorerna hava för att uppnå en mera betryggande kontroll rörande
kommunalmedel ifrågasatt, huruvida icke bestämmelserna i restindrivningsförordningen
borde förändras så, att uppbördsman av kommunalutskylder
skulle vara skyldig att, då framställning om indrivning
av sådana medel sker hos utmätningsman, avlämna avskrift av restlängden
till länsstyrelsen, samt att utmätningsman, som nu översänder redovisning
av influtna utskylder jämte hindersbevis direkt till den kommunala
uppbördsmyndigheten, skulle i stället vara skyldig översända redovisningsförteckningen
till länsstyrelsen, där anteckning om influtna belopp
eller redovisning genom hindersbevis skulle äga rum i länsstyrelsens
— no
exemplar av restlängden. Dessa föreslagna bestämmelser äro utan tvivel
ur kontrollsynpunkt de bäst tänkbara. Men detta vore ju i stort sett en
ren återgång till förhållandena sådana de voro före fögderiförvaltningens
omorganisation. Länsstyrelsen finge nämligen då samma åligganden, som
kronofogdarna på sin tid hade. Kronofogdarna indrogos för att undvika
mångskriveri och för att minska utgifterna för fögderiförvaltningen. Då
landsfiskalerna även med de föreslagna nya bestämmelserna måste föra
samma anteckningar i sina exemplar av restlängder som länsstyrelsen i
sina, bleve det ju endast en återgång till mångskriveriet. Vad kostnaden
för fögderiförvaltningen beträffar torde det kunna fastslås, att
kostnaderna för den nya organisationen äro väsentligt högre än
kostnaderna för den gamla. Då genomförandet av de utav statsrevisorerna
föreslagna bestämmelserna komma att medföra ett så stort
arbete, att nya tjänstemän — för detta län en eller två — måste anställas,
skulle kostnaderna för fögderiförvaltningen ytterligare ökas. Med anledning
härav och vad jag tidigare anfört i fråga om möjligheten av att med
nu gällande bestämmelser kunna kontrollera redovisningen av kommunalmedel,
anser jag mig icke kunna tillstyrka statsrevisorernas förslag. Under
alla förhållanden bör enligt min uppfattning landsfogden, som har att
öva tillsyn över landsfiskalernas sätt att förvalta sin tjänst och för detta
ändamål är skyldig att årligen hos dem verkställa inspektion, jämväl
verkställa inventering hos landsfiskalerna.
I detta län hava endast ett fåtal landsfiskaler förskott till bestridande
av vittnesersättningar, fångforslingskostnader och andra dylika utgifter.
Övriga landsfiskaler bestrida nämnda utgifter av egna medel eller avsända
därtill av hos landsfiskalen innestående s. k. övriga medel. Anteckningar
om såväl utbetalningar av dylika medel som åtgärder för medlens indrivande
m. m. göras av landsfiskalen i diariet över förskotterade medel.
Några särskilda kontrollåtgärder i fråga om dessa medel äro icke av behovet
påkallade.
Vad angår kronoutskylder, böter och andra i månadsräkningen upptagna
medel kontrollerar länsstyrelsen, att samtliga de poster, som skola debiteras
i räkningen, varda i densamma vederbörligen införda. Underslev i
detta avseende är alltså uteslutet. Några nya bestämmelser till ytterligare
kontroll av dessa medel äro enligt min uppfattning ej behövliga.
De sedan 192(1 genomförda kontrollföreskrifterna i avseende å fjärdingsmans
och andra exekutionsbiträdens redovisningsskyldighet hava varit till
stort gagn. Såvitt jag har kunnat finna, torde emellertid indrivningen
av medel på en del orter inom länet kunna ske snabbare än vad som nu
sker. Såväl av nämnda orsak som ur kontrollsynpunkt i övrigt anser jag
det skulle vara lämpligt, att landsfiskalens skyldighet att inventera hos f järdingsmän
och exekutionsbiträden utsträcktes till minst två gånger om året.
I detta sammanhang tillåter jag mig framhålla, att ingen landsfiskal här
i länet gjort sig skyldig till förskingring, samt att de i andra delar av riket
konstaterade förskingringarna till stor del torde kunna hänföras till
kristidens inverkan och därför få anses vara av övergående natur. Huru
än en kontroll organiseras finnes ock i viss mån möjligheten till oegentligheter
för en pliktförgäten tjänsteman. För min del hyser jag den uppfattningen,
att en god rekrytering av landsfiskälskåren är bättre än all
kontroll. Om vid tillsättandet av landsfiskal tillses, att dennes kvalifikationer
fylla måttet icke blott i formellt hänseende utan även ock i minst
lika hög grad i fråga om hans ekonomi och personliga förutsättningar i
— in —
övrigt för ett rätt handliavande av tjänsten, tror jag detta skulle vara ägnat
att förhindra uppkommande av oegentligheter. Vidare vill jag ej
underlåta påpeka, att en av de verkliga anledningarna till missförhållandena
helt säkert varit den i förhållande till landsfiskalernas ansvarsfulla
och maktpåliggande tjänst otillräckliga avlöningen särskilt i betraktande
av de stora utgifter, som äro förenade med tjänstens skötande såsom avlöning
till tjänstebiträden, utgifter för kontorslokal, blanketter och
övriga skrivmaterialier, samt resor utan ersättning m. m. Skall landsfiskalskåren
kunna rekryteras med dugliga och för tjänsten väl skickade
personer, torde en höjning av landsfiskalernas avlöning vara ofrånkomlig.
Vad som i detta avseende gäller i fråga om landsfiskalerna torde i viss
mån äga motsvarande tillämpning beträffande fjärdingsmän och övriga
exekutionsbiträden. Särskilt hör bemärkas, att man av de enligt gamla
lagen tillsatta fjärdingmännen med deras små löneinkomster icke kan förvänta
något särskilt effektivt arbete.
Revisorerna ifrågasätta skyldighet för landsfiskalerna att ställa säkerhet
för omhänderliavda medel, varigenom statsverket skulle skyddas mot
förluster. Härvid är emellertid att märka, att skall uppbördssäkerhet
vara av något betydelse bör säkerheten avse ett jämförelsevis högt belopp,
förslagsvis 20,000 kronor. Premien för en sådan försäkring skulle
emellertid bli så avsevärd, att landsfiskalen icke rimligen utan motsvarande
höjning av lönen bör åläggas att själv betala densamma. I sådant fall
komme denna anordning icke att medföra någon ekonomisk fördel för
statsverket och ur kontrollsynpunkt har ställandet av uppbördssäkerhet
icke någon betydelse.
Slutligen vill jag framhålla lämpligheten av att landsfiskalernas sedan
länge hysta önskemål om semester bleve beviljat men att i sammanhang
därmed också stadgades skyldighet för landsfiskalerna att i likhet med vad
fallet är med flertalet uppbördsmän att begagna sig av denna rätt. Obligatorisk
semester skulle otvivelaktigt vara till gagn för kontrollen av landsfiskalernas
medelsredovisning.
På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig föreslå att i och
för ökad kontroll över landsfiskals samt fjärdingsmans och annat exekutionsbiträdes
redovisning av i tjänsten omhänderliavda medel föreskrifter
måtte meddelas därom,
att annan myndighet än länsstyrelsen i länet, som begär handräckning
för utfående av belopp, uppgående till 300 kronor eller däröver eller till
landsfiskal översänder penningmedel, uppgående till förenämnda belopp
eller däröver, skall hava skyldighet att samtidigt till länsstyrelsen i det
län, inom vilket beloppet skall uttagas, göra anmälan om den gjorda framställningen,
att det skall åligga annan myndighet än länsstyrelsen i länet, som till
landsfiskal översänder penningar för att emot kvitto någon tillställas eller
hos landsfiskal begär handräckning för penningmedels utfående men icke
erhåller redovisning eller besked, varför redovisning icke kunnat lämnas,
inom tre månader från skrivelsens avsändande, att därom göra anmälan
hos länsstyrelsen i det län, varunder landsfiskalen lyder,
att landsfiskalen skall åtnjuta obligatorisk semester, samt
att landsfiskal skall varp. skyldig att minst två gånger om året verkställa
inventering hos fjärdingsmän och exekutionsbiträden.
Malmö i landsfogdekontoret den 31 december 1928.
Arvicl Camp.
— 112
Bil. 2.
Utdi-ag av protokoll, hållet å landskontoret i Malmö den 31
december 1925.
Enligt protokoll den 29 april 1920 har länsstyrelsen beslutat att ersättningen
för renhållningen av den till landshövdingeresidenset och landsstatshuset
hörande gården och portgången skulle utgå med ett årligt arvode
av 120 kronor räknat från och med den 1 januari 1920. Ifrågavarande
bestyr har till och med den 31 oktober 1925 ombesörjts av kusken G. Åkerman
och därefter av biträdande eldaren L. Ahlström.
Enligt protokoll den 1 oktober 1925 har länsstyrelsen vidare beslutat
uppdraga åt expeditionsvakten J. Jönsson att tillsvidare ombesörja eldningen
och jämväl i övrigt handhava skötseln och tillsynen av centralvärmeledningen
i såväl länsstyrelsens som residensets lokaler mot ett
årligt arvode av 1,040 kronor, därav 240 kronor skulle utgöra ersättning
för bestyret med värmeledningen i residenset. Jönsson hade därvid medgivits
rätt att anlita ett särskilt av honom avlönat biträde. Till sådant
biträde hade han anställt ovannämnde L. Ahlström.
Jönsson anmälde nu att han icke vidare såge sig i stånd att ansvara
för centraluppvärmningen, enär hans biträde Ahlström anhållit om förhöjning
av det dem emellan överenskomna arvodet. Då Jönssons arbetstid
såsom expeditionsvakt vid länsstyrelsen utökats samt hans bostad
vore så avlägset belägen att eldningsbestyret endast med stora olägenheter
kunnat av honom hesörjas, anhöll han om befrielse från uppdraget.
Jönsson förklarade sig villig att upplära och utbilda ett nytt biträde till
skötseln av värmeledningssystemet.
I anledning härav beslöt länsstyrelsen att dels befria Jönsson från
ifrågavarande uppdrag dels ock antaga till eldare en därför särskilt
lämplig person nämligen P. N. Skog med skyldighet för honom att ansvara
för skötseln och tillsynen av värmeledningen i såväl länsstyrelsens
som residensets lokaler ävensom handhava renhållningen av den till residenset
och landsstatshuset hörande gården och portgången mot ett
månatligt arvode av 150 kronor.
Av detta arvode skulle 20 kronor anses utgöra ersättning för eldningsbestyret
i residenset, 10 kronor utgöra ersättning för renhållningen av
gården och portgången samt 120 kronor utgörande ersättning för eldningsbestyret
i landsstatshuset.
Dessutom beslöt länsstyrelsen att ovanbemälde Skog, när arbetet så
fordrade, skulle biträda expeditionsvakterna vid deras göromål samt vid
semestrar och sjukledigheter vikariera för dessa; och skulle han vid sistnämnda
tillfällen erhålla, utöver nyssnämnda arvode, 150 kronor, en särskild
vikariatsersättning av 2 kronor per dag.
Enligt kontrakt den 15 december 1920 har Malmö stads renhållningsverk
åtagit sig att mot en årlig ersättning av 773 kronor ombesörja gaturenhållningsbestyret
till egendomen nr I, kvarteret nr 42 Kesidenset med
adressnummer 6 Adelgatan, räknat från och med den 1 januari 1921. Då
ifrågavarande renhållningsbestyr enligt länsstyrelsens mening kunde billigare
verkställas har ifrågavarande kontrakt uppsagts att gälla från
och med mars månads utgång.
113 —
Länsstyrelsen beslöt nu uppdraga åt nyssnämnde P. N. Skog att från
och med den 1 april 1926 tillsvidare ävenledes ombesörja gaturenhållningen
kring residenset och landsstatshuset emot ett årligt arvode av 600 kronor.
Rätt utdraget; betygar. Malmö i landskontoret den 4 januari 1929.
På tjänstens vägnar:
A. Adler.
Länsstyrelsens i Hallands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 nästlidne december har länsstyrelsen anmodats
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1928 församlade revisorer
under §§ 23 och 24 i sin berättelse anfört rörande ersättning för
eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas lokaler samt
rörande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning,
och får länsstyrelsen med anledning härav anföra följande.
Genom brev den 12 februari 1909 har Eders Kungl. Maj:t dels medgivit,
att vid Halmstads slott finge anställas en gårdskarl och portvakt mot
en årlig avlöning av 700 kronor och fri bostad i slottets norra flygel samt
med åliggande, bland_ annat, att ombesörja eldning och tillsyn av den
för länsstyrelsens arkiv avsedda värmeapparaten dels ock bemyndigat
länsstyrelsen, att såsom bidrag till berörda avlöning, i vad den avsåge
eldningen och tillsynen av den ifrågavarande värmeapparaten, ntanordna
200 kronor.
Sedan värmeledning med två pannor under år 1927 införts i hela slottet
samt den sålunda bestämda ersättningen för eldning och tillsyn av värmeapparaterna
icke längre kunde anses utgöra tillräcklig ersättning, har på
framställning av länsstyrelsen Eders Kungl. Maj:t genom brev den 9
december 1927, med ändring av vad därutinnan stadgats i ovanberörda
brev den 12 februari 1909, bemyndigat länsstyrelsen, att såsom bidrag
till den till gårdskarlen och portvakten utgående avlöningen, i vad den
avser eldning och tillsyn av värmeapparaterna, i Halmstads slott, tillsvidare,
räknat från och med den 1 juli 1927, under den tid av budgetåret,
då eldning av värmeledningen pågår, utbetala ersättning med 60
kronor för månad, dock högst tillhopa 540 kronor för budgetår räknat,
jämte dyrtidstillägg därå enligt de grunder, som äro eller varda gällande
för befattningshavare vid oreglerade verk. Ifrågavarande ersättningsbelopp
har länsstyrelsen bemyndigats att i länets räkenskaper avföra å
femte huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved
m. m. samt därå belöpande dyrtidstillägg å anslag, som anvisats eller
må komma att anvisas för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.
Länsstyrelsen är i likhet med statsrevisorerna av den uppfattningen,
8 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr J92S. III.
— 114 —
att ifrågavarande ersättningar vid de olika länsstyrelserna böra bestämmas
efter enhetliga normer. Lämpligen torde det kunna uppdragas
åt exempelvis byggnadsstyrelsen, att för samtliga länsstyrelser, där sådan
ersättning bör utgå, bestämma densamma. Därjämte böra dyrtidstillägg
och tillfällig löneförbättring icke utgå, utan ersättningen i stället bestämmas
så, att dessa tillägg kunna anses ingå i ersättningsbeloppet.
Då den vid Halmstads slott anställde gårdskarlen och portvakten icke
kan undvaras, bör bestyret med värmeledningens eldning och skötsel allt
framgent anförtros åt honom.
Vad därefter angår de av statsrevisorerna påpekade synnerligen svåra
missförhållanden, som inom åtskilliga län framträtt med avseende å vissa
landsfiskalers och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning, vilka
missförhållanden bestått däri att icke mindre än 31 landsfiskaler och 43
fjärdingsmän, dock icke någon inom Hallands län, under de sista tio
åren blivit beträdda med förskingringsbrott, är det nödvändigt, att sådana
åtgärder vidtagas, att möjligheterna till förskingring förminskas. Statsrevisorerna
framställa några förslag till ändringar i de nuvarande kontrollföreskrifterna,
vilka enligt deras åsikt snarast böra vidtagas. Emot
dessa ändringar har länsstyrelsen intet att erinra. Länsstyrelsen vill särskilt
påpeka, att det uttryckligen bör stadgas förbud för inventeringsförrättaren,
att på förhand underrätta vederbörande landsfiskal om den
förestående inventeringen. Det är uppenbart att värdet av en på förhand
kungjord inventering i hög grad förringas. Till kontroll att inventeringsförrättaren
icke på förhand underrättat landsfiskalen om inventeringen
torde det lämpligen kunna stadgas skyldighet för inventeringsförrättaren
att i inventeringsprotokollet anteckna, att dylik underrättelse icke
på förhand skett.
Länsstyrelsen instämmer jämväl i statsrevisorernas uttalande däri att
inventeringarna böra verkställas av någon annan än landsfogden. Landsfogden
är nämligen i regel icke inne i uppbörds- och redovisningsväsendet
hos länsstyrelsen, då han väl oftast får sin utbildning på ett helt annat
område. Enligt länsstyrelsens åsikt bör därför i stället till inventeringsförrättare
förordnas en person, som är fullt hemmastadd i och har till-,
fälle att följa uppbörds- och redovisningsväsendet hos länsstyrelsen.
Emellertid äro samtliga dessa frågor synnerligen svårlösta, varför det
torde bliva nödvändigt att utredning verkställes och förslag till frågornas
lösning avgives av därtill särskilt tillkallade sakkunniga personer.
Ett av landsfogden i länet i ärendet avgivet yttrande bifogas.
Halmstads slott i landskontoret den 5 januari 1929.
Underdånigst.
AXEL MÖRNER.
BIRGER KARLBERG.
115 —
nu. i.
Till länsstyrelsen i Hallands län.
Genom länsstyrelsens resolution i landskontoret den 24 innevarande december
anmodad avgiva yttrande med anledning av vad riksdagens revisorer
anfört beträffande vidtagande av behövliga åtgärder till förhindrande av
förskingringar av landsfiskaler och deras exekutiva biträden får jag vördsamt
anföra följande:
I revisorernas uttalande å 85 sidan i revisionsberättelsen anföres bland
annat: I stället för att såsom nu sker jämlikt 2 § i restindrivningsför
ordningen
uppbördsmannen vid begäran om indrivning av kommunalutskylder
in. in., till länsstyrelsen lämnar en skriftlig uppgift å restlängdens
slutsumma, borde en avskrift av restlängden med tillhörande verifikationer
överlämnas till sagda myndighet. — Att någon större trygghet skulle vinnas
genom en sådan anordning, har jag svårt att Anna. Den redovisningsförteckning,
som landsfiskalen skulle översända till länsstyrelsen komme naturligtvis
att stå i full överensstämmelse med de anteckningar, som landsfiskalen
verkställt i sitt eget exemplar av restlängden. Kontrollen genom en sådan
förändring komme också enligt mitt förmenande icke att bliva så effektiv,
som den nuvarande kunde och borde vara. — Landsfiskalen känner nämligen
bättre till iandsfiskalsdistriktets innebyggare än någon vederbörande
tjänsteman på länsstyrelsen och kommunalnämndsordföranden i sin ordning
tillförlitligare än landsfiskalen sockenborna. En på detta sätt vidtagen ändring
anser jag alltså vara en reform baklänges, därför, att vederbörande
uppbördsman säkerligen då utan vidare skulle godtaga den från länsstyrelsen
översända redovisningen och därmed känna sig helt befriad från att "undersöka,
exempelvis, huruvida den eller den inom hans kommun varit ur stånd
att betala sina utskylder. Som det nu är bör uppbördsmannen såsom en
kommunens förtroendeman ovillkorligen med den allra största noggrannhet
granska såväl landsfiskalens som fjärdingsmannens redovisningar. — Men
det är här som hittills brustit. — Finner uppbördsmannen ett fall misstänkt,
såsom till exempel, att för en person utfärdats fattigdomsbevis, om vilken
uppbördsmannen vet, att han har tillgångar, så är det ju en enkel och
självklar sak att hos personen ifråga efterhöra, huru det förhåller sig med
utskyldernas erläggande. Sådant bör och måste ske för kontrollens skull
och någon hänsyn till exekutionsbetjäntens känslor får härvidlag ej spela in.
De förskingringar utav landsfiskaler, som under de senaste åren kommit i
dagen, torde till mycket liten del ha verkställts, sedan postgirorörelsen införts.
De ha gjorts förut, men ha efter sagda tid ej längre kunnat hållas
flytande.
Fjärdingsmännen skola enligt givna bestämmelser redovisa två gånger i
månaden, och för landsfiskalen borde det med uppbördsmannens hjälp vara
en enkel sak att kontrollera dessa.
De nuvarande stadgandena beträffande landsfiskalernas redovisning äro
enligt min mening opraktiska och de efterföljas heller icke. För enkelhets
och redas skull borde landsfiskalerna i stället redovisa en gång i varje
månad, oberoende av det influtna beloppets storlek. Penningarna äro ju
insatta på postgiro ecb staten, ej landsfiskalerna, uppbär ränta på dessa, och
av erfarenhet vet jag, att uppbördsmännen inom kommunerna icke äro
synnerligen trakterade av att av indrivna medel få en hundralapp då och
en hundralapp då. ■ Det blir för mycket plock.
— 116 —
Enligt min åsikt bör landsfiskalen alltså redovisa en gång i månaden.
Jämte girering av penningarna skall landsfiskalen översända en förteckning
å de personer, hos vilka medel indrivits jämte de hindersbevis som inkommit.
Samtidigt översändes till uppbördsmannen en blankett i två exemplar av
här vidfogat utseende — bil. 2 och 3 —, till erforderliga delar ifyllt av landsfiskalen.
Sedan uppbördsmannen efter mottagandet av dessa handlingar med ledning
av förteckningen gjort anteckningar i uppbördsboken å de personer,
som betalt och dem för vilka hinder i sådant avseende påvisats, återställes
det ena blankettexemplaret, försett med uppbördsmannens kvitto. Och så
fortgår det tills restlängden inom en viss tid skall vara slutredovisad. Med
litet skärpa från uppbördsmannens sida, torde under här angivna synpunkter
från här ifrågavarande befattningshavares sida några förskingringar knappast
vara tänkbara. Beträffande handräckningsmedel, så är det sökanden själv,
som i första hand utövar kontrollen.
Revisorerna ha påtalat, att landsfiskalerna i allmänhet i förväg underrättas
om inventeringen. Att göra sådant ett par dagar i förväg, är naturligtvis
olämpligt, men att landsfiskalerna därigenom skulle få tillfälle att
exempelvis täcka förskingringen av kommunala medel, är i stort sett ett
misstag. Det är väl så, att fjärdingsmännen indriva kommunala skatter
och därmed liknande avgifter, och dess indrivna medel skola ovillkorligen
insättas på postgiro. Härifrån kunna landsfiskalerna icke uttaga ett öre,
utan att vederbörande inventeringsförrättare omedelbart från kungl. generalpoststyrelsen
får underrättelse därom. Sker exempelvis en större uttagning
får landsfiskalen per telefon eller i brev angiva anledningen till uttaget.
Till slut vill jag framhålla, att något skäl att överflytta inventeringarna
från landsfogden till någon annan tjänsteman inom länsstyrelsen icke synes
mig föreligga. Det rör sig nämligen icke blott om skattemedel och dylikt
utan även om utsöknings- och införselmedel.
Med mera skärpa och känt ansvar för kommunernas bästa från uppbördsmännens
sida samt tätare inventeringar är jag säker på, att förskingringarna
skola vara slut. Angående redovisningarna vill jag förorda, att de
ske på tid och på sätt jag ovan antytt.
Halmstad i landsfogdeexpeditionen den 31 december 1928.
Arvid Jacobson.
Bil. 2.
R. D. N-o
192.
Partiell- Slut- Redovisning
... , „ Kommunalutskylder .
for restlangd a ,>ensionsavgitter 1 ..........
DEBET.
Restlängden upptager ett belopp av..............
KREDIT.
Förut redovisat tillhopa.............• ••..............
Kontant genom postgiro denna dag ............
........ st- hindersbevis bifogas till belopp av
Balans beroende på verkställighet.................
socken.
Kr.
Kr.
— 117 —
Ena exemplaret av denna redovisning, kvitterad, torde jämte restlängden omgående återställas,
distrikts landsfiskalskontor den ....................................... 192...
Förestående redovisning godkännes och erkännes emottagandet av däri upptagna kontanta
belopp och hindersbevis....................................... den.
Ordf. i kommunalnämnden
Bil. 3.
Denna bilaga överensstämmer helt och hållet med bilaga 2, med undantag
av att sista meningen, avseende ordförandens i kommunalnämnden godkännande,
är utesluten.
Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58
och 60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
På grund av nådig remiss den 21 december 1928 har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad
riksdagens revisorer i sin år 1928 avgivna berättelse anfört under §§ 23
och 24.
Den i förstnämnda paragraf omförmälta fråga gäller ersättning för eldning
och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas lokaler. I detta avseende
är beträffande den värmeledning, som tillhör landsstatshuset i Göteborg
ordnat så, att eldningen och skötseln av densamma ombesörjes av förste
expeditionsvakten hos länsstyrelsen enligt länsstyrelsens beslut den 30 juli
1923. Expeditionsvakten åtnjuter en årlig ersättning för arbetet med sexhundrasjuttiofem
kronor, som uppbäres månadsvis i efterskott. Avskrift av
nämnda protokoll bilägges. Av detta protokoll framgår, att han erhållit
uppdraget i öppen tävlan med andra personer, som anmält sig till erhållande
av uppdraget ifråga. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har vid
sitt val mellan de sökande anlagt bland andra de lämplighetsskäl, som
framhållits av riksdags revisorerna.
Eldningen och vården av länsresidensets värmeledning har boställshavaren
själv låtit ombesörja, och hava tre fjärdedelar av kostnaderna härför
eller för år 345 kronor gäldats av statsmedel.
I intetdera fallet har å ersättningarna utbetalts vare sig dyrtidstillägg
eller tillfällig löneförbättring med därå belöpande dyrtidstillägg. Ersättningarna
hava i båda fallen bestämts efter det Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
inhämtade upplysningar angående i Göteborg gängse priser
för arbete av ifrågavarande slag, därvid hänsyn tagits till byggnadernas
storlek.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har beträffande expeditionsvakten
— 118 —
icke ansett sig kunna eller böra på grund av dennes tjänsteställning vidtaga
nedsättning i den på sätt ovan angivits bestämda ersättningen, enär Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunnat finna, att vaktpersonalen enligt
för dem gällande lönebestämmelser skulle kunna åläggas dylikt arbete,
och detsamma i varje fall icke kan utföras under tjänstetid.
Av den utredning revisorerna lämnat lärer emellertid framgå lämpligheten
av att enhetliga bestämmelser i ämnet utfärdas, antingen så att Eders
Kungl. Maj:t ville lämna allmänna direktiv för länsstyrelserna eller att
Eders Kungl. Maj;t för varje län ville bestämma beloppet av den ersättning,
som bör i förevarande avseende utgå.
För egen del anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande det förra
alternativet vara att föredraga, enär de lokala förhållandena och arbetsprisen
äro mycket skiftande i de olika residensstäderna.
Den andra frågan, varöver Eders Kungl. Maj ds befallningshavande har
att avgiva utlåtande, gäller landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning.
Landsfogden i länet har haft tillfälle att yttra sig i ämnet och bilägges
här det från honom inkomna yttrandet.
Utöver vad landsfogden i sitt yttrande meddelat beträffande förhållandena
i detta län och det sätt, på vilket kontrollen här handhaves, tillåter sig
Eders Kungl. Majds befallningshavande att i underdånighet anföra följande.
Av de fyra försltingringsfall, alla av fjärdingsman, som inträffat i länet
från 1918 års början, hava tre infallit, innan de genom 1925 års författningar
nyinförda strängare kontroll bestämmelserna beträffande exekutionsbiträden
vunnit tillämpning.
Det i berättelsen angivna sammanlagda förskingringsbeloppet 16,628 kronor
79 öre lärer böra minskas med de belopp, som ersatts av vederbörande
borgesmän, tillhopa 8,321 kronor 18 öre, vadan statens förlust uti ifrågavarande
hänseende utgör 8,305 kronor 61 öre.
En särskild I’. M. för landsfogden angående inventeringen hos landsfiskaler
har utfärdats av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande den 16 september
1918, och bilägges här en avskrift av densamma.
Då landsfogden på grund av andra honom åliggande tjänstegöromål icke
kunnat under året medhinna alla inventeringar, har under de senare åren
åt den på landskontorets uppbördsavdelning arbetande tjänstemannen uppdragits
att förrätta varje år 5 å 6 inventeringar.
Av honom hava dessa år olika landsfiskaler inventerats, och har det varit
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening, att han sålunda i tur och
ordning skulle ihventera hos samtliga landsfiskaler.
Då någon som helst anledning till extra inventering förekommit, har sådan
också omedelbart beordrats. Där inventeringsförrättarna haft något att
anmärka vid inventeringarna, hava förklaringar omedelbart infordrats från
vederbörande och de åtgärder vidtagits, som funnits nödiga.
Med ovanstående har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande velat framhålla,
att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sökt att utöva en så effektiv
kontroll som möjligt uti nu förevarande avseenden.
Det kan emellertid icke förnekas, att de av revisorerna framhållna förhållandena
icke äro tillfredsställande och att gällande kontrollföreskrifter
icke äro tillfyllest.
Man får visserligen icke förbise att en stor del av de timade förskingrings -
119 -
fallen torde äga samband med kristidsförhållandena efter kriget, och att de
åren 1925 och 192(i lämnade kontroll bestämmelserna ännu icke kunnat hava
haft någon större inverkan, helst flertalet av förskingringsfallen troligen
inträffat tidigare.
Eu omständighet som i detta sammanhang torde böra påpekas är, att landsfiskalerna
enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningsluivandes mening icke äro
försedda med en i förhållande till deras ställning och ekonomiska ansvarighet
tillräcklig avlöning. Det synes vara angeläget, även ur den synpunkt
varom nu är fråga, att landsfiskalernas sedan länge svävande avlöningsfråga
med det snaraste bringas till lösning.
Vad beträffar kontrollsystemet ligger svagheten naturligen däri, att det
för inventeringsförrättaren är omöjligt att fastslå, vad vederbörande redogörare
har att redovisa.
Kronoutskylder och böter tillhörande eget län kunna fullt tillfredsställande
kontrolleras.
Beträffande kommunala utskylder är visserligen stadgat, att då restlängd
för indrivning överlämnas till landsfiskal, underrättelse skall av den kommunala
myndigheten lämnas till länsstyrelsen med uppgift tillika om restlängdens
slutsumma. Men denna åtgärd försummas ofta från kommunernas
sida, trots att erinran om denna föreskrift gång efter annan lämnas.
Av revisorerna framhållas vissa åtgärder, som skulle vara ägnade att
skärpa kontrollmöjligheter, såsom upprättande av kommunala restlängder i
två exemplar, av vilka ett skulle lämnas till landsfiskalen och ett till Eders
Kungl. Majrts befallningshavande, som med tillhjälp av denna skulle kontrollera
landsfiskalens redogörelse, vilken skulle gå genom Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Ett annat förslag är att landsfogden icke skulle
vara inventeringsförrättare utan någon tjänsteman å uppbördsavdelningen.
Båda åtgärderna äro möjliga, men är Eders Kungl. Majds befallningshavande
icke övertygad om, att mycket skulle därigenom vinnas. Så länge landsfogdar
finnas kvar i tjänsten, vilka såsom förutvarande kronofogdar eller
genom tjänstgöring inom landsstaten äga erfarenhet i och förtroende med
länsstyrelsernas räkenskaps- och redovisningsväsen, äro dessa fullt skickade
att verkställa inventeringarna, förutsatt givetvis att noggrannhet och omsorg
nedlägges vid arbetet. Något hinder förefinnes visserligen icke att föreskrift
lämnas därom att i stället för anmälan till länsstyrelsen om restlängdens
avlämnande till landsfiskal ett exemplar av restlängden överlämnas till länsstyrelsen
för att tjäna till ledning vid inventeringen. Då det emellertid är
att befara att underlåtenhet i detta avseende skulle förekomma lika väl som
beträffande anmälningen, borde måhända såsom en verksam sporre till bestämmelsens
efterlevnad föreskrivas, att, där vid förskingringsfall en dylik
uraktlåtenhet förefinnes, ersättning av staten icke utgår för vad kommunen
därigenom förlorat.
I fråga om hindersbevisen och granskning av desamma må påpekas, att
dessa endast kunna formellt granskas av en inventeringsman, vem det nu
må vara, och att en effektiv granskning av desamma endast kan utövas av
vederbörande kommunala myndighet med dess personliga kännedom om de
skattskyldigas betalningsförmåga.
Skulle det efter nuvarande landsfogdeuppsättningens avgång finnas nödigt,
att inventeringarna icke skola ingå i landsfogdarnes tjänstegöromål, utan
detta uppdrag anses böra överlämnas åt någon tjänsteman å landskontorets
uppbördsavdelning, må det framhållas, att detta, liksom den föreslagna på
— 120 —
avdelningen lagda granskningen av restlängderna, måste medföra en ökning
av arbetskrafterna å denna avdelning.
I detta län tjänstgör å uppbördsavdeln ingen en manlig tjänsteman med
i regel två kvinnliga skrivbiträden. (Under tiden för kronouppbörden inkallas
ytterligare ett antal kvinnliga biträden.) Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
har beräknat att vid genomförande av de föreslagna åtgärderna
skulle behövas ytterligare en manlig tjänsteman samt ett kvinnligt
skrivbiträde.
Vidare må erinras, att handräckningsärenden gå direkt mellan landsfiskalerna,
och att ej diarieförda handräckningsframställningar undandraga sig
kontroll, huru än denna ordnas. Tidigare hava ju handräckningsärendena
gått genom länsstyrelserna, men upphävdes därom gällande bestämmelser
med 1908 års ingång. Ett återinförande av liknande bestämmelser synes
icke lämpligt, då den därigenom vunna ökade kontrollen näppeligen uppväges
av därmed förenade kostnader.
Slutligen må framhållas, att kontrollföreskrifter icke skydda mot förfalskningar.
Revisorerna hava också framkastat tanken på att skyldighet skulle åläggas
landsfiskal att ställa säkerhet för omhänderhavda medel. På sätt landsfogden
framhållit har sådan säkerhet tidigare skolat ställas av vissa
landsstatstjänstemän (landskamrerare, lanträntmästare och kronofogdar).
Säkerhetens storlek var 1,500 rdr. banko. Föreskriften härom upphävdes år
1908 och var grunden härtill antagligen, att säkerheten var försvinnande
liten i förhållande till beloppen av de medel vederbörande hade att förvalta
och redovisa.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande befarar att förhållandet skulle
bliva enahanda beträffande landsfiskalerna. Enligt vad Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande inhämtat utgör premien för ansvarighetsförsäkring två
procent av ansvarssumman.
Skulle försäkringssumman ställas i förhållande till redovisningssumman
bleve premierna sålunda oerhörda. Skulle man nöja sig med lägre belopp,
exempelvis 10 å 15,000 kronor bleve den årliga premien i allt fall avsevärd,
utan att måhända i många förekommande fall försäkringssumman skulle
täcka balansen.
Det bleve jämväl nödvändigt att i motsvarande grad höja landsfiskalernas
löner och skulle detta med en ansvarighetssumma av endast 10,000
kronor för en var av rikets 450 landsfiskaler medföra en statsutgift av
90,000 kronor.
Ehuru Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda icke är övertygad
om effektiviteten av de av revisorerna framlagda förslagen, är Eders Kungl.
Majtts befallningshavande ense med dem däri, att spörsmålet tarvar en ingående
utredning, som snarast torde böra komma till stånd.
Göteborg i landskontoret den 8 januari 1929.
E. CENTERWALE -
Underdånigst:
OSCAR von SYDOW.
- 121
Bil. 1.
Utdrag av protokollet hållet hos Konungens befallningshavande
i Göteborgs och Bohus län å landskontoret i Göteborg den 30
juli 1923.
S. D. litt. A. ur 112 år 1922.
Till uppdraget att handhava skötseln av centralvärmeledningen i landsstatshuset
hade hos länsstyrelsen anmält sig:
länsstyrelsens vaktmästare Carl Aronsson,
eldaren Bernhard Severin Antonsson,
» Arvid Valentin Johansson och
» Erik Gustaf Lindqvist.
Då uppdraget ansågs kunna lämpligen förenas med vaktmästaren Aronssons
anställning vid länsstyrelsen, beslöts antaga Aronsson till eldare av
värmeledningen. Ersättning härför skulle till Aronsson utgå med sexhundrasjuttiofem
kronor för år räknat, att uppbäras i efterskott per månad med
56 kronor 25 öre från och med ingången av augusti månad detta år.
Vid uppdragets fullgörande skulle Aronsson vara skyldig ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter, som av länsstyrelsen kunna varda meddelade.
Som ovan.
Birger Gillner.
Bil. 2.
Landsfogden i
Göteborgs och Bohus län.
Till Konungens befallningshavande i
Göteborgs och Bohus län.
Såsom infordrat yttrande i anledning av riksdagens revisorers uttalande
rörande kontrollen över av landsfiskal och av honom underlydande exekutionsbiträden
omhänderhavda allmänna medel får jag vördsamt anföra.
Hos landsfiskal inom Göteborgs och Bohus län förrättade inventeringar,
vilka under år 1928 tagit i anspråk en tid av 70 dagar, resedagar ej inräknade,
hava tillgått så, att, sedan kassajournalen kontrollsummerats samt
behållningen tagits och redovisats, samtliga av landsfiskalen förda diarier
genomgåtts. Enligt kassajournalen verkställda utbetalningar av exekutionsinedel
och övriga medel hava styrkts genom behöriga kvitton, varemot utbetalningar
av medel, som redovisats i månadsräkningen, endast behövt
styrkas för den månad, då inventeringen ägt rum, enär granskning av sistnämnda
utbetalningar skett varje månad å landskontoret. Inventeringsförrättaren
har dock tillsett, att behållningen av månadsräkningsmedlen enligt
kassajournalen överensstämt med behållningen av samma medel enligt hos
landsfiskalen inneliggande handlingar. Verifikationer till debetposterna i
kassajournalen finnas ej alltid att tillgå. Debetposterna i kassajournalen
jämföras med från länsstyrelsen bekomna uppgifter å uppbördsorder och
med fjärdingsmännens redovisningsräkningar, men ankomma ej så sällan till
landsfiskalen medel, som ej kunna alltid verificeras, exempelvis handräckningsmedel
och medel från andra myndigheter än länsstyrelsen. Att ej
— 122 —
kunna kontrollera samtliga debetposter är givetvis något, som kan äventyra
inventeringens tillförlitlighet, men skulle det bliva alltför besvärligt, om
varje myndighet, som översände medel till en landsfiskal, skulle därjämte
vara skyldig att underrätta exempelvis den länsstyrelse, under vilken landsfiskalen
lyder, om medlens översändande. För övrigt torde det enligt min
uppfattning vara nästan omöjligt att skydda sig mot en tjänsteman, som
uppsåtligen gör sig skyldig till förfalskning.
Riksdagens revisorer hava i sitt uttalande ifrågasatt, att uppbördsman av
kommunala utskylder, vilken, då framställning om indrivning av sådana
medel sker hos utmätningsman på landet, nu är skyldig att till länsstyrelsen
lämna skriftlig uppgift om resllängdens slutsumma, i stället borde åläggas
att till länsstyrelsen översända en avskrift av restiängden, varefter utmätningsmannen
hade att lämna redovisning för restiängden till länsstyrelsen,
som, sedan behöriga anteckningar gjorts i restlängdsavskriften, skulle överlämna
redovisningen till uppbördsmannen. Härigenom skulle nog erhållas
eu synnerligen effektiv kontroll, men torde det vara tvivelaktigt, om nyttan
av en sådan anordning uppväger kostnaderna för densamma. Det blir
sannolikt ett tidsödande arbete, som kräver extra arbetskraft hos länsstyrelserna.
Revisorerna hava i sitt uttalande påpekat, att de årliga inventeringarna
hos landsfiskal i ett flertal fall förrättats å samma tidpunkt av året och att
landsfiskalerna i vissa fall erhållit underrättelse i förväg om den förestående
inventeringen. Inom detta län förrättas inventeringar hos landsfiskal å
tider, som äro lämpliga för inventeringsförrättaren, och brukar landsfiskal
i regel erhålla underrättelse om inventeringen dagen före densamma, för
att landsfiskalen skall vara att träffa å sin tjänstelokal.
Revisorerna hava i sitt uttalande ansett nödvändigt, att inventering hos
utmätningsman sker efter en viss uppgjord plan. Konungens befallningshavande
har den 16 september 1918 meddelat föreskrifter för landsfogden i
detta län angående inventering hos landsfiskal.
Som landsfogde, vilken är skyldig att förrätta inventering hos landsfiskal,
ofta är hindrad av andra göromål att så noggrant som önskligt vore följa
landsfiskalernas redovisningar, hava revisorerna i sitt uttalande ifrågasatt,
huruvida ej inventeringarna hos landsfiskal borde handhavas av andra personer
än landsfogdarna. Min bestämda uppfattning härutinnan är, att
landsfogdarna borde befrias från alla inventeringar, varigenom landsfogdarna
kunde mera odelat få ägna sig åt sin huvudsakliga uppgift, polisoch
åklagareväsendet. De landsfogdar, som komma att efterträda nuvarande
landsfogdarna, hava i regel icke haft tillfälle att förvärva någon kännedom
om uppbörds- och redovisningsväsendet varken hos länsstyrelserna eller hos
landsfiskal. Såvitt jag vill minnas har det varit tal om, att inventering
hos landsfiskal skulle förrättas av någon tjänsteman hos länsstyrelsen eller
av någon tjänsteman hos riksräkenskapsverket.
_ Revisorerna hava slutligen i sitt uttalande framkastat frågan, huruvida
ej landsfiskalerna i likhet med vad som i nya polisreglementet är stadgat
om fjärdingsmannen borde åläggas att ställa säkerhet för omhänderhavda
medel. För att emellertid en sådan säkerhet skall skydda staten för förluster,
måste den omfatta ett avsevärt belopp. Att anskaffa dylik säkerhet
skulle sannolikt i många fall bereda landsfiskal svårighet eller en ej obetydlig
kostnad.
Den skyldighet, som förut ålåg vissa tjänstemän vid landsstaten att ställa uppbördssäkerhet,
upphörde genom kungl. kungörelsen den 4 december 1908 ifråga
- 123
om uppbörd, tillhörande tiden efter utgången av år 1908. Jag anser icke
tillräckliga skäl föreligga för ett åläggande för landsfiskal att ställa säkerhet
för omhänderhavda allmänna medel.
Göteborg i landsfogdeexpeditionen den 31 december 1928.
W. Hallensten.
Bil. 3.
Utdrag av protokollet hållet hos Konungens befallningshavande
i Göteborgs och Bohus län å landskontoret i Göteborg den 16
september 1.918.
Undertecknad landskamrerare föredrog nedanstående förslag till P. M. för
landsfogden i Göteborgs och Bohus län angående inventering hos landsfiskaler
:
»P. M.
för landsfogden i Göteborgs och Bohuslän angående inventering
hos landsfiskaler.
Före inventeringen bör landsfogden hos Konungens befallningshavande
förskaffa sig de uppgifter, som för förrättningen äro nödvändiga och som
finnas hos Konungens befallningshavande tillgängliga. Hit höra, bland
annat, till landsfiskalen utgångna uppbördsorder, (såväl från landskansliet
som från landskontoret), skrivelser med order om utbetalning eller indrivning
av medel, uppgift om till landsfiskalen lämnat förskott till utgifters
bestridande, med upplysning om hos Konungens befallningshavande för
likvid inneliggande räkningar tillhörande förskottet, från uppbördsmän av
kommunalutskylder och andra avgifter (se restindrivningsförordningen § 1 b)
och c) till Konungens befallningshavande överlämnade anmälningar om till
landsfiskalen avlämnade restlängder (se samma förordning § 2 mom. 2 tredje
stycket).
Vid inventeringen bör först de hos landsfiskalen vid tiden för inventeringen
innestående medel räknas samt tillses, att de sålunda framlagda
medel stämma med kassajournalens saldo.
Därefter bör kassajournalen granskas, därvid densammas såväl debet- som
kreditsidor summeras. Vid granskningen av kassajournalen bör vidare tillses
att såväl debiterade som krediterade poster blivit till siffran riktigt
upptagna, ävensom att i journalen icke vare sig från debitering uteslutits
belopp, som bort däri inflyta, eller belopp obehörigen krediterats. Denna
senare granskning av journalen sker lämpligast under inventeringens fortgång
vid undersökning av diarier, brevböcker, postbok och andra handlingar,
som böra under inventeringen underkastas granskning. Skulle vid
denna granskning av kassajournalen befinnas att denna icke blivit riktigt
eller ofullständigt förd, bör densamma genom omslut rättas, därvid iakttages
att debet- eller kreditposter, som införas, så specificeras, att vid den
granskning av nästföljande månadsräkning, som skall vidtagas å landskontoret
kan tillses, att rättelserna behörigen iakttagits i räkningen.
Skulle härigenom kassajournalens saldo ökas, bör skillnaden av landsfiskalen
genast uppräknas.
124 —
Skulle någon del av de medel, som innestå hos landsfiskalen, vara insatta
å tjänsteräkning med bank, bör landsfogden genom företett bankbesked eller
genom att sätta sig i förbindelse med vederbörande bank förvissa sig om
att uppgivna medel verkligen innestå i banken.
Därefter genomgås efter vart annat dagbok i utsökningsmål med tillhörande
verifikationer, övriga dagböcker (diarier), bötesliggare, månadsräkningar
ävensom restlängder å oguldna krono-, kommunal- och andra
utskylder och avgifter ävensom andra till landsfiskalens medelsförvaltning
och tjänstebefattning börande handlingar.
Härvid bör noga tillses, att alla utbetalningar äro styrkta med vederbörliga
kvitton eller postverkets kvitton å assurerade försändelser eller postanvisningar
till vederbörande (se medelsförvaltningsförordningen § 10 mom.
1), att, i den mån sådant kan utrönas, alla till landsfiskalen ankommande
ärenden blivit upptagna i vederbörliga diarier, att de på landsfiskalen ankommande
åtgärder blivit ordentligt och utan tidsutdräkt verkställda, att
ärenden icke ur diarierna avföras, förrän de blivit slutligen handlagda, att
utgående skrivelser blivit i konceptbrevbok införda, där de ej äro av det
kortfattade innehåll att de lämpligen kunna antecknas i diariet. Anteckningar
i diarier böra icke i och för sig tagas för goda utan kontrolleras
mot kvitton, utgångna expeditioner eller på annat sätt. Inventeringen bör
omfatta alla de ärenden, som vid föregående inventering antecknats såsom
icke avslutade samt dem som därefter till landsfiskalen inkommit. Diarienummer
å vid inventeringen icke avslutade ärenden bör lämpligen specifikt
antecknas i inventeringsprotokollet.
Det till landsfiskalen lämnade förskott bör redovisas med kontanta medel
eller inneliggande räkningar. Då räkningar insänts till Konungens befallningsbavande
för likvidering, bör summan av dessa räkningar överensstämma
med den av landskontoret till landsfogden härom lämnade uppgift. Hava
till förskott hörande räkningar för viss åtgärd, såsom indrivning eller desammas
förseende med lagakraftbevis eller dylikt, överlämnats till annan
myndighet bör landsfiskals uppgift härom kontrolleras genom jämförelser
med brevbok och postbok, kvitto å desamma eller på annat fullt tillfredsställande
sätt.
Landsfogden bör förvissa sig om, att till landsfiskalen överlämnade värdehandlingar
vid inventeringstillfället finnas i landsfiskalens hand, samt att
desamma förvaras på betryggande sätt. Skulle dylika handlingar vara för
viss åtgärd, t. ex. skuldebrev för inteckningsåtgärd, till annan myndighet
överlämnade, bör detta vederbörligen styrkas.
Landsfogden bör vidare tillse:
att räkenskapshandlingar, konceptböcker, diarier, allmänna författningar,
kungörelser, allmänna skrivelser och andra handlingar väl vårdas;
att författningar, länskungörelser, ävensom de konceptexpeditioner, som
icke lämpligen kunna på annat sätt förvaras, för varje år inbundits;
att mobiliseringshandlingar på ett betryggande sätt förvaras, så att de ej
äro för obehöriga tillgängliga, samt
att landsfiskalen i övrigt behörigen förvaltar sin tjänst.
Inventeringsprotokollet, som jämlikt § 10 mom. 4 i medelsförvaltningsförordningen
skall insändas eller överlämnas till Konungens befallningshavande
senast åtta dagar efter förrättningen, bör punktvis innehålla redogörelse
för förrättningens fortgång med anteckning om vad vid granskningen
förekommit eller därvid anmärkts. Härvid bör särskilt iakttagas, att anmärkningar
mot kassajournalen böra för varje anmärkt post specificeras.
— 125
Protokollet bör jämväl innehålla anteckning huruvida anledning till allmän
anmärkning finnes mot landsfiskalens tjänsteförvaltning.
Slutligen framhålles, att denna P. M. icke avser att uttömmande behandla
inventeringens förrättande, utan att landsfogden har att vid förrättningen
verkställa all den undersökning, som utöver vad ovan anförts, må tjäna
till en så fullständig och verksam kontroll av landsfiskals tjänsteförvaltning,
som det må vara möjligt att åstadkomma.»
Konungens befallningshavande prövade skäligt godkänna ifrågavarande
P. M., och skulle utdrag av protokollet överlämnas till landsfogden i länet.
Som ovan.
E. Centerwall.
Länsstyrelsens i Älvsborgs län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 58, § 23.
Till Konungen.
Enligt anmodan i nådig remiss den 21 december 1928 får länsstyrelsen
härvid avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer under
§ 23 i år 1928 avgiven berättelse anfört i fråga om ersättning för eldning
och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsens lokaler.
Det belopp, som utgår för ifrågavarande bestyr vid länsstyrelsen i Älvsborgs
län, har genom nådigt brev den 14 april 1917 fastställts till 350
kronor för år samt avser ersättning för eldning och skötsel av två värmepannor
för uppvärmning av länsstyrelsens ämbetslokaler. Å beloppet har
utgått dyrtidstillägg för sistförflutna budgetår med 147 kronor. Arbetet har
ombesörjts av en person, som för ändamålet genomgått särskild utbildningskurs.
Han har även haft sig anförtrott motsvarande arbete för uppvärmning
av landshövdingens bostadslägenhet samt uppbär härför årlig ersättning
med 500 kronor, varav tre fjärdedelar skall gäldas av statsmedel.
Med hänsyn till den tid, som åtgår, samt den omsorg och påpasslighet,
som erfordras vid fullgörandet av ifrågavarande bestyr, kan enligt länsstyrelsens
mening den sålunda utgående ersättningen icke anses för hög.
Att utfinna en för samtliga länsstyrelser gemensam norm för beräkning
av sådan ersättning torde möta stora svårigheter. En beräkning efter använd
arbetstid lärer nämligen få anses utesluten, då det torde vara omöjligt att
öva kontroll häröver. Då på skilda håll olika faktorer kunna inverka på
ersättningen, synes det lämpligast, att bestämmandet av densamma för varje
fall överlämnas till Eders Kungl. Maj:t, eventuellt byggnadsstyrelsen.
Revisorerna hava tänkt sig möjligheten att åt länsstyrelsernas vaktmästare
överlämna arbetet med skötseln av värmeledningarna. Länsstyrelsen anser
det emellertid olämpligt att sammanföra så olikartade sysslor, vilka delvis
måste utföras samtidigt men kräva olika arbetsdräkt. Beträffande härvarande
länsstyrelse äro för övrigt de båda vaktmästarna så helt upptagna av sina
ordinarie göromål, att extra arbetskraft ofta måste anskaffas till deras biträde,
vadan deras belastande med det ifrågasatta bestyret icke låter sig göra.
Vänersborg i landskontoret den 8 januari 1929.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
CARL MALM.
SVEN ROTH.
126
Länsstyrelsens i Älvsborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 60, § 24.
Till Konungen.
Enligt anmodan i nådig remiss den 21 december 1928 får länsstyrelsen
härmed avgiva utlåtande i anlednmg av vad riksdagens revisorer under § 24
i år 1928 avgiven berättelse anfört i fråga om landsfiskalernas och deras
exekutionsbiträdens medelsförvaltning och kontrollen däröver.
Revisorerna hava funnit det vara av största vikt, att statsmakterna
snarast möjligt vidtaga åtgärder, ägnade att förhindra ett upprepande av de
oegentligheter, som under de senaste åren förekommit vid sagda medelsförvaltning.
Att sådana oegentligheter ingalunda äro utmärkande just för landsfiskalerna
och deras exekutionsbiträden, torde erfarenheten hava visat. De hava säkerligen
varit lika vanliga bland medelsförvaltare i annan allmän samt enskild
tjänst. Till större delen torde de ytterst hava sin rot i av kristiden på ett
eller annat sätt förorsakade ekonomiska missförhållanden. I mån av dessa
missförhållandens upphörande torde det vara att hoppas, att oegentligheterna
bliva allt sällsyntare.
Det har emellertid onekligen visat sig, att de kontrollföreskrifter i avseende
på landsfiskalers och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning,
som införts i samband med 1917 års fögderiförvaltningsreform och sedermera
tid efter annan kompletterats och utsträckts, icke varit tillräckliga
att förebygga tillgrepp. Ehuru näppeligen någon kontroll kan göras så
effektiv, att den gör sådana tillgrepp omöjliga — sålunda lärer ett kontrollsystem,
som omöjliggör eller skyddar mot förfalskning, svårligen kunna utfinnas
— torde dock möjligheter förefinnas till skärpt kontroll i vissa avseenden.
En sådan möjlighet i fråga om resterande kommunalutskylder
hava revisorerna tänkt sig därigenom, att dylika utskylder på närmare angivet
sätt redovisas genom länsstyrelserna, under det att enligt nu gällande
föreskrifter kommunerna endast hava att till länsstyrelserna insända uppgifter
å slutsummorna i de restlängder, som överlämnats till landsfiskalen
för indrivningsåtgärder. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang anmärka,
att denna kommunernas uppgiftsskyldighet i stor utsträckning eftersättes,
vilket givetvis försvårar vederbörande inventeringsförrättares arbete. För
att emellertid det av revisorerna föreslagna kontrollsystemet med anlitande
av länsstyrelserna skall bliva av värde, måste det utsträckas att omfatta
alla handräckningsskrivelser till och från landsfiskalerna samt alla exekutionsärenden,
varmed dessa tjänstemän hava att taga befattning. Med det
stora antal kommuner, som finnes i de flesta län, (i detta län över 200) och
de vanligen tre eller flera kommunaluppbördsterminerna inom varje kommun
skulle detta system för landskontoren medföra en ytterligare arbetsbörda,
som vida överstiger det nuvarande redovisningsarbetet med kronans utskylder
samt följaktligen nödvändiggör inrättandet av ett flertal nya befattningar
vid varje länsstyrelse, vilket i sin ordning kommer att kräva utvidgat lokalutrymme.
Förhållandet mellan nyttan av och kostnaden för den föreslagna
kontrollanordningen torde därför böra noga övervägas.
En kontrollåtgärd, som emellertid redan nu kan införas, vore, att landsfogdarna
ålades att, i samband med inventeringarna, med avseende å av
-
— 127
kortade ocli redovisade utskylder genom skriftlig hänvändelse till ett antal
skattskyldiga kontrollera räkenskapernas uppgifter. Även om sådan hänvändelse
endast kunde medhinnas i ringa utsträckning vid varje inventering,
borde blotta medvetandet därom, att så skedde, verka återhållande från manipulationer.
Hänvändelserna borde avfattas å tryckta formulärblanketter,
varigenom adressaterna finge klart för sig, att här förelåge en ordinarie
tjänsteåtgärd.
I anledning av revisorernas uttalande angående olämpligheten att i förväg
underrätta vederbörande redogörare om förestående inventering får länsstyrelsen
meddela, att i detta län sådan underrättelse icke lämnas.
Revisorerna draga i tvivelsmål landsfogdens lämplighet såsom inventeringsförrättare
samt mena, att denne icke kan följa landsfiskalernas månatliga
redovisningar till länsstyrelserna och sålunda icke erhålla närmare
kännedom om det sätt, på vilket landsfiskalen fullgjort sin redovisningsskyldighet.
Dessa farhågor torde emellertid vara överdrivna beträffande
flertalet nuvarande landsfogdar, enär dessa genom tidigare handhavande av
kronofogdegöromål måste anses skickade att utan svårighet kunna före inventeringarna
sätta sig in uti de hos länsstyrelsen förvarade redovisningshandlingarna
från respektive landsfiskalsdistrikt. Möjligt är emellertid, att
en eller annan av under senaste åren tillsatta landsfogdar saknat tidigare
erfarenhet i fråga om medelsredovisning. För sådant fall torde åt länsstyrelserna
lämnas befogenhet att förordna inventeringsbiträde. Landsfogden
bör emellertid i egenskap av landsfiskalens närmaste förman under alla förhållanden
bibehållas såsom inventeringsförrättare. — I detta sammanhang
vill länsstyrelsen kraftigt understryka angelägenheten av en snar och effektiv
lönereglering för landsfogdarna, varigenom möjlighet beredes att till denna
viktiga befattning erhålla för dess olika grenar fullt kvalificerade innehavare.
Slutligen delar länsstyrelsen revisorernas mening om lämpligheten, att
landsfiskal ålägges ställa säkerhet för omhänderhavda medel. Detta torde
böra ske medelst s. k. garantiförsäkring till ej allt för ringa belopp. Med
hänsyn till de höga premier, som krävas vid dylik försäkring, böra landsfiskalerna
icke betungas härmed förrän i samband med förestående lönereglering,
då utgiften bör tagas i betraktande vid förvaltningsbidragens bestämmande.
Det torde emellertid icke vara ur vägen, att sådan försäkringsskyldighet
i enahanda ordning ålägges även andra kategorier av statsfunktionärer,
vilka handhava medelsförvaltning till avsevärda belopp.
Vänersborg i landskontoret den 8 januari 1929.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
CARL MALM.
SVEN ROTH.
— 128 —
Länsstyrelsens i Skaraborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till kungl. socialdepartementet.
Uti nådig remiss den 21 sistlidne december har länsstyrelsen anbefallts
att till Kungl. socialdepartementet inkomma med utlåtande i anledning av
vad riksdagens revisorer i sin till innevarande års riksdag avgivna berättelse
anfört i fråga om dels kostnaderna för eldning och skötsel av värmeledningarna
i länsstyrelsernas lokaler och dels landsfiskalernas och deras
exekutionsbiträdens medelsförvaltning.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen vördsamt anföra,
l:o) Ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas
lokaler.
Revisorerna framhålla, att de vid granskning av länsstyrelsernas räkenskaper
hava uppmärksammat, hurusom ersättning för eldning och skötsel
av värmeledning i länsstyrelsernas och därmed sammanhängande lokaler
utgå efter mycket växlande grunder. Till belysande av detta förhållande
hava revisorerna meddelat vissa uppgifter angående berörda kostnader vid
en del länsstyrelser. Av dessa uppgifter framgår, att ersättningarna i en
del fall fastställts av Kungl. Maj:t och i andra fall av vederbörande länsstyrelse
samt att vid beräknande av ersättningens storlek olika grunder
tillämpats. Till följd av nämnda förhållanden hava revisorerna ifrågasatt,
huruvida icke fastställandet av berörda ersättningar kunde ske efter mera
enhetliga normer ävensom huruvida icke ifrågavarande bestyr kunde i större
omfattning än nu vore förhållandet uppdragas åt länsstyrelsernas ordinarie
vaktmästarepersonal.
Vad först angår det av revisorerna uttalade önskemålet, att ifrågavarande
ersättningar måtte fastställas efter mera enhetliga normer, vill länsstyrelsen
framhålla svårigheten att utfinna dylika normer på grund av de vid olika
länsstyrelser rådande särskilda lokala och klimatiska förhållanden ävensom
möjligheten att finna för uppdraget lämplig person. Vad vidare angår
frågan angående överlåtande av bestyret med värmeledningarnas skötsel åt
den ordinarie vaktmästarpersonalen så torde en dylik anordning icke vara
genomförbar beträffande denna länsstyrelse, åtminstone icke utan avsevärd
ökning i nu utgående ersättning.
Då länsstyrelsen är fullt förvissad, att vederbörande vid fastställande av
ifrågavarande ersättningar iakttaga all möjlig sparsamhet samt då de av
revisorerna ifrågasatta anordningarna, enligt länsstyrelsens förmenande, icke
synas ägnade att medföra besparing för statsverket, får länsstyrelsen hemställa,
att vad revisorerna härutinnan anfört icke måtte föranleda någon
vidare åtgärd.
2:o) Landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medels förvaltning.
Uti revisionsberättelsen framhålles, hurusom det under de senaste åren tid
efter annan inträffat, att landsfiskaler och dem underlydande exekutionsbiträden
förskingrat medel, för vilka de varit redovisningsskyldiga, samt att
oegentligheterna till sitt antal varit så många och beloppen så betydande,
att revisorerna icke kunnat undgå att ägna nämnda förhållanden sin uppmärksamhet.
Kfter att hava lämnat eu översikt över de bestämmelser, som meddelats
rörande landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens inedelsförvaltning,
hava revisorerna låtit upprätta en sammanställning över av landsfiskaler
samt fjärdingsinän och exekutionsbiträden under tiden efter den 1 januari
1918 gjorda förskingringar. Nämnda sammanställning upptager, bl. a., för
detta lön av tre landsfiskaler förskingrade medel om tillhopa 33,311 kronor
11 öre. Denna siffra är såtillvida missvisande att de i sammanställningen
såsom förskingrade av två landsfiskaler angivna beloppen om respektive
(i,689 kronor och 49 öre och 5,766 kronor och 45 öre blivit av vederbörande
till fullo ersatta. Återstår sålunda en landsfiskal med ett förskringrat belopp
av 18,855 kronor 17 öre.
Revisorerna framhålla vidare, att det väckt deras uppmärksamhet, att
vederbörande länsstyrelser icke alltid i sådana fall, då vid inventering särskilda
erinringar blivit framställda beträffande medelsförvaltningen, vidtagit
effektiva åtgärder för vinnande av rättelse rörande anmärkta förhållanden
eller låtit mera ingående undersöka landsfiskalens förvaltning ävensom
att extra inventeringar icke syntes hava blivit anbefallda i den utsträckning,
som varit påkallad med hänsyn till vid tidigare inventeringstillfällen
yppade missförhållanden och gjorda anmärkningar ifråga om redovisning och
förvaltning.
I anledning av vad revisorerna sålunda anfört får länsstyrelsen, därest
den i nästföregående stycke omförmälta erinran skulle avse detta län, till
en början framhålla det anmärkningsvärda i att revisorerna, innan ett dylikt
uttalande göres, icke aktat nödigt införskaffa några som helst upplysningar
om vilka åtgärder länsstyrelsen vidtagit i anledning av vissa i inventeringsinstrument,
som varit för revisorerna tillgängliga, upptagna anmärkningar.
Från härvarande länsstyrelse hava revisorerna icke begärt annan
utredning än om beskaffenheten av de förskingrade medlen, varjämte landsfogdens
inventeringsinstrument beträffande landsfiskalen i Kinnefjärdings
distrikt Folke Franke, vilken beträtts med förskingring av i tjänsten anförtrodda
medel, infordrats. Av nämnda inventeringsinstrument hava utdrag
intagits i revisionsberättelsen utan att någon annan av länsstyrelsen i anledning
av desamma vidtagen åtgärd i berättelsen omnämnts än den som framgår
av följande anteckning å ett av protokollen: »förutom förordnande för
landsfogden att verkställa förnyad inventering ingen annan åtgärd än avskrift
till landsfiskalen för kännedom». Av denna revisorernas framställning
får man givetvis den uppfattningen, att länsstyrelsen icke gentemot
ifrågavarande landsfiskal vidtagit annan åtgärd än förordnat om eu ytterligare
inventering. Länsstyrelsen bär emellertid sökt med alla medel, som
stått till länsstyrelsens förfogande, förhindra och beivra oegentligheterna
från bemälte landsfiskals sida. Till bestyrkande härav får länsstyrelsen här
nedan lämna följande redogörelse angående de åtgärder, som av länsstyrelsen
eller på länsstyrelsens föranstaltande vidtagits beträffande ifrågavarande
landsfiskal:
1921 den 28 februari inkom landsfogden i länet med instrument över hos
landsfiskalen i Kinnefjärdings distrikt Folke Franke den 17 i samma månad
förrättad inventering. Då vid denna inventering inga allvarligare anmärkningar
framställts mot landsfiskalens sätt att förvalta tjänsten, föranledde
densamma ingen annan länsstyrelsens åtgärd än att avskrift av instrumentet
översändes till landsfiskalen för kännedom och behörigt iakttagande.
1922 den 8 februari tilldelades landsfiskalen Franke på grund av urakt -
0
Rev.-beröttelse ang. statsverket för dr 1928. III.
— 130
låtenhet att med nödig skyndsamhet redovisa honom anförtrodda tjänstemedel
varning för försummelse i tjänsten.
1922 den 27 juni verkställdes av landsfogden förnyad inventering hos
landsfiskalen Franke. . „ , ; , ,
1922 den 14 juli anställdes med Franke förhör infor lansstyrelsen i anledning
av de av landsfogden vid inventeringen framställda anmärkningarna,
därvid Franke dömdes till suspension från tjänst och lön under en månad
samt att böta tillhopa 62 kronor och utgiva vite med 20 kronor. Efter det
länsstyrelsens utslag vunnit laga kraft trädde suspensionen i verkställighet
den 17 augusti 1922. .
1923 den 13 juni inkom landsfogden med instrument over hos landsfiskalen
Franke den 8 i samma månad förrättad inventering, varav avskrift
den 14 juni 1923 översändes till Franke för kännedom och behörigt iakttagande.
Vidare förordnades landsfogden samma dag att i anledning av
vad vid inventeringen förekommit hos landsfiskalen Franke under år 1923
företaga den vtterligare inventering, han matte finna lämj)lig. Beträffande
de åtgärder, som vidtagits i anledning av länsstyrelsens nämnda förordnande
åberopas hilagda av landsfogden i länet denna dag upplättade P. M.
1924 den 17 januari inkom landsfogden med instrument över hos landsfiskalen
Franke den 7 i samma månad förrättad inventering.
1924 den 19 januari förelädes Franke att inkomma med förklaring i anledning
av vid inventeringen framställda erinringar beträffande Frankes
medelsförvaltning.
1924 den 28 januari inkom Franke med den infordrade torklanngen.
1924 den 2 februari anbefalldes landsfogden att verkställa ytterligare
utredning i ärendet i anledning av Frankes förklaring samt med rapport
däröver till länsstyrelsen inkomma.
1924 den 25 april inkom landsfogdens utredning, vilken icke gav anledning
till någon omedelbar åtgärd mot Franke.
1924 den 1 november inkom kommunalnämnden i Sävareds socken med
anmälan mot Franke om obehörigt dröjsmål med redovisning a\ kommunal
utskylder.
, J . , .......
1924 den 3 november förelädes Franke att inkomma med torklarmg i
anledning av förenämnda anmälan.
1924 den 10 november inkom den salunda infordrade förklaringen, varav
framgick att nöjaktig redovisning dåmera blivit avlämnad.
1924 den 20 december anställdes med Franke, efter den 15 i samma
månad utfärdad kallelse, förnyat förhör inför länsstyrelsen i anledning av
de mot honom framställda anmärkningar, därvid dock ärendets handläggning
måste uppskjutas i och för ytterligare utredning.
1924 den 27 december förordnades landsfogden att under återstoden av
år 1924 och nästföljande år, så ofta omständigheterna därtill föranledde,
förrätta undersökning huru landsfiskalen i Kinnefjärdings distrikt förrättade
sin tjänst. , , . , . .
1925 den 7 januari förrättades av landsfogden förnyad inventering hos
landsfiskal Franke, därvid konstaterades att han gjort sig skyldig till förskingring
av i tjänsten anförtrodda medel, varefter länsstyrelsen samma dag,
efter av landsfogden telefonledes gjord anmälan om detta förhållande, avstängde
Franke från tjänstgöring i avbidan på åtals anställande.
1925 den 9 januari förordnade länsstyrelsen om landsfiskal Frankes häktande
samt om hans ställande under åtal. Någon förskingring av tjänstemedel
hade icke vare sig vid de upprepade inventeringarna eller förhören
131
inför länsstyrelsen kunnat konstateras förrän vid inventeringstillfället den
7 januari 1925.
Av vad sålunda anförts torde med full tydlighet framgå, att såväl länsstyrelsen
som landsfogden vidtagit alla på dem ankommande åtgärder till
beivrande av landsfiskalens försummelser oeh oegentligheter. Att förskingringarna
detta oaktat icke kunnat tidigare konstateras beror framför allt på
landsfiskalen Frankes tillvägagångssätt att underlåta att i räkenskaperna
anteckna influtna medel.
Att märka är att landsfiskalen Franke under tiden från och med 1921 till
och med 1924 icke, med undantag för den tid, under vilken han på grund
av länsstyrelsens beslut varit avstängd från tjänstgöring, åtnjutit tjänstledighet
under längre tid än högst tio dagar i eu följd, varvid vanligen på
grund av bristen på annan lämplig person landsfiskal i angränsande distrikt
måst förordnas att jämte egen tjänst uppehålla landsfiskalstjänsten i Kinnefjärdings
distrikt. Att under sådana förhållanden eventuell uppbördsbalans
i sistnämnda distrikt icke kunnat upptäckas av vikarien är lätt förklarligt.
3:o) Åtgärder till förekommande för framtiden av förskingringar genom
landsfiskaler och exekutionsbiträden.
Lnligt länsstyrelsens förmenande äro de talrika förskingringarna hos
nämnda tjänstemän till stor del att tillskriva undergrävd ekonomi sedan
kristiden och torde till följd därav få anses vara av övergående natur. Huru
än en kontroll organiseras finnes dock möjligheten till oegentligheter för en
pliktförgäten tjänsteman. De av revisorerna föreslagna åtgärderna synas
enligt länsstyrelsens förmenande icke vara ägnade att avhjälpa missförhållandena.
Länsstyrelsen hyser för sin del den åsikten att en god rekrytering av
landsfiskalskåren är bättre än alla föreskrifter i berörda hänseende. Om vid
tillsättning av landsfiskal tillses, att dennes kvalifikationer fylla måttet icke
blott i formellt hänseende utan även i fråga om hans karaktär oeh övriga
personliga förutsättningar för ett rätt liandhavande av tjänsten, torde enligt
länsstyrelsens förmenande detta vara ägnat att för framtiden förhindra återupprepande
av förekomna oegentligheter.
Vidare torde böra framhållas, att landsfiskalernas avlöning, med hänsyn
till för dem nödvändiga utgifter för tjänstebiträden och övriga omkostnader
i tjänsten, måste betraktas såsom otillräcklig. Skall landsfiskalskåren kunna
rekryteras med dugliga och för tjänsten skickade personer, är en höjning i
avlöningen ofrånkomlig.
För att uppnå eu mera betryggande kontroll ifråga om indrivning och
redovisning av kommunalutskylder hava revisorerna, bland annat, ifrågasatt,
huruvida icke bestämmelsen i § 2 restindrivningsförordningen, varest uppbördsman
av kommunalutskylder ålägges att, då framställning om indrivning
av sådana medel sker hos utmätningsman på landet, till länsstyrelsen
lämna skriftlig uppgift om restlängdernas summa, borde utbytas mot föreskrift,
att avskrift av restlängden skall överlämnas till länsstyrelsen, ävensom
att utmätningsman, som nu översänder redovisning av influtna utskylder
jämte hindersbevis direkt till den kommunala uppbördsmyndigheten, skulle
i stället vara skyldig översända redovisningsförteckningen till länsstyrelsen,
där anteckning om influtna belopp eller redovisning genom hindersbevis
skulle äga rum i länsstyrelsens exemplar av restlängden. Länsstyrelsen kan
för sin del icke dela revisorernas uppfattning om värdet av de sålunda ifrågasatta
kontrollåtgärderna, vilka skulle komma att medföra åtskilligt extra
besvär och arbete för de kommunala uppbördsmyndigheterna utan motsvarande
nytta. Härtill kommer, åtminstone beträffande detta län med dess
— 132 —
mångfald landskommuner, att de av revisorerna ifrågasatta åtgärderna ovillkorligen
skulle kräva ökad personal å landskontoret med därav föranledda
utgifter för statsverket. På grund härav anser sig länsstyrelsen icke kunna
tillstyrka revisorernas förevarande förslag.
Försåvitt icke en fullständig omläggning av hela indrivnings- och exekutionsväsendet
kan vidtagas, anser sig länsstyrelsen för närvarande icke böra
föreslå annan kontrollåtgärd för landsfiskalerna än en föreskrift om att landsfiskal
skall åtnjuta obligatorisk semester under minst en månad årligen å
tid, som skall av länsstyrelsen bestämmas, samt att därvid till vikarie skall
förordnas annan person än landsfiskalens tjänstebiträde.
Beträffande fjärdingsmän och exekutionsbiträden finner länsstyrelsen det
beklagligt, att den gamla bestämmelsen om landsfiskals ansvar för dessas
medelsförvaltning upphävts. Denna bestämmelse var ägnad att tvinga landsfiskalerna
att utöva kontroll över nämnda befattningshavare, en kontroll,
som på grund av landsfiskalens orts- och personkännedom kunde bliva verkligt
effektiv. Numera inskränker sig kontrollen vanligen till en inventering årligen,
vilkens värde ur kontrollsynpunkt är synnerligt tvivelaktigt. Då
emellertid i och med genomförandet av den nya polisorganisationen fjärdingsman
har att ställa säkerhet för omhänderhavda medel, vilken säkerhet skall
prövas av länsstyrelsen, synes några ytterligare kontrollföreskrifter för dessa
befattningshavare för närvarande icke påkallade.
Mariestad i landskontoret och landskansliet den 7 januari 1929.
•JOHN NELSÉN.
AXEL EKMAN.
Einar Johnson.
Bil. i.
Till Kungl. Maj:ts befallnings ha vande i
Skaraborgs län.
Resolution.
Med bifall till häri gjorda framställning aktar länsstyrelsen skäligt härigenom
uppdraga åt landsfogden i länet att hos landsfiskalen i Kinnefjärdings
distrikt företaga ytterligare inventering under innevarande år
jämlikt nådiga instruktionen för landsfogdarne den 14 december 1917, § 11,
å tid, som landsfogden må finna lämplig.
Mariestad i landskontoret den 14 juni 1923.
På länsstyrelsens vägnar:
John Lindström. Einar Johnson.
Härmed får jag vördsamt överlämna instrument över hos landsfiskalen i
Kinnefjärdings distrikt den 8 innevarande juni förrättad sådan inventering
av penningar och värdehandlingar, vilken omförmäles i nådiga instruktionen
för landsfogdarna den 14 december 1917, § 11.
138 -
Enär utav instrumentet torde kunna utläsas, att effektiviteten av landsfiskalens
expeditionsföring och medelsredovisningen alltfort icke synes förestavad
av det intresse och nit, som bör uppbära tjänsten, utan fastmer en
väsentlig del av tjänsteåtgärderna stå till deras fullgörande i ett för ärendenas
löpande gång ingalunda lyckligt samband med kontrollen vid väntad
inventering, anser jag mig härmed böra hemställa, att befallningshavande
måtte taga under övervägande, huruvida icke enligt förutnämnda författnings
paragraf en ytterligare inventering — till höjande utav effektiviteten i
tjänstgöringen och för efterkontroll av vad vid nu skedd inventering förekommit
— bör företagas under innevarande år å tid, som landsfogden må
finna lämplig med hänsyn till syftet.
Mariestad, landsfogdens i Skaraborgs län expedition den 13 juni 1923.
E. Edengren.
JUL 2.
P. M.
rörande de av landsfogden i Skaraborgs län vidtagna åtgöranden för kontroll
under år 1923 av landsfiskalens i Kinnefjärdings distrikt Folke Franke
tjänstemedelsförvaltning.
Sedan inventering den 27 juni 1922 jämlikt instruktionen för landsfogdarna
den 14 december 1917 förrättats, företogs dylik inventering under 1923
den 8 juni. Om vad vid dessa förrättningar förekommit åberopas respektive
inventeringsinstrument.
Med anledning av vad vid den senare inventeringen framkommit hemställde
landsfogden omedelbart hos länsstyrelsen om förordnande att under
1923, å tid som landsfogden ägde bestämma, företaga ytterligare inventering,
vilken hemställan länsstyrelsen biföll den 14 juni. Efter vad landsfogdens
diarium i allmänna ärenden under nr 43 sagda år giver vid handen avreste
landsfogden den 8 november till Lidköping för inventering, varför mötte
hinder, enär landsfiskalen avrest till Husaby och inlåst tjänstehandlingarna.
Emellertid hade ordföranden i Husaby kommunalnämnd den 4 november
anmält att landsfiskalen icke slutredovisat kommunala restlängdsmedel för
åren 1918—1922 och att restantierna belöpte sig till omkring 8,000 kronor.
Med föranledande av att landsfiskal Franke icke den 8 november kunde
träffas för inventering, avläts till honom i avskrift bilagda två skrivelser
den 9 och 16 november angående redovisning av utskylder till Husaby och
jämväl andra äldre utskylder samt inskärptes användningen av införselförfarandet
för befordrandet av indrivningen. Efter det i följd härav nöjaktig
redovisning åstadkommits av utestående kommunala medel, och då
restantierna utgjordes huvudsakligen av dylika medel, ansågs den utverkade
extra inventeringen — med hänsyn också till landsfogdens andra trängande
tjänstegöromål — kunna anstå något; och blev formlig inventering företagen
så tidigt under 1924 som den 7 januari.
I övrigt hänvisas till respektive inventeringsinstrument.
Mariestad i landsfogdens expedition den 7 januari 1929.
E. Edengren.
— 134 -
Bil. 2 a.
Till Landsfiskalen i Kinnefjärdings distrikt F. Franke.
Med anledning av hosföljande hit gjorda anmälan från ordföranden i
Husaby sockens kommunalnämnd angående eftersatt redovisning för på Eder
indrivningsåtgärd beroende kommunala restlängdsmedel för åren 1918—1922
anmodas Ni att senast inom en vecka härefter hit inkomma med förklaring
innefattande redogörelse för varje längd över indrivna och till sökanden
redovisade utskylder samt i övrigt för vidtagna indrivningsåtgärder med
tiden därför jämte upplysning å beskaffenheten av hinder, som kunnat möta
för uttagande av särskilda utskyldsbelopp.
Eventuellt innestående medel och inkomna hindersbevis skola genast redovisas
till sökanden samt kvitterade reversal biläggas längderna, som hitförväntas
för erforderlig kontroll.
Mariestad, landsfogdens i Skaraborgs län expedition den 9 november 1923.
E. Edengren.
Bil. 2 b.
Till Landsfiskalen i Kinnefjärdings distrikt F. Franke.
Efter företagen kontrollgranskning över av Eder, efter föreläggande, skedda
redovisningar utav kommunala restlängder inom Husaby kommun, n:ris
12/1921, 8 och 9/1922 samt 7, 8, 20 och 21/1923, får jag återställa desamma.
Av granskningen har framgått, att Ni icke med skyldig och nödig energi
genom på Eder ankommande åtgärder bedrivit indrivningen så att redovisning
kunnat tillhandahållas sökanden inom rimlig tid, än mindre har
han fått mottaga redovisning i den uti Kungl. förordningen angående föreskrifter
om utmätning för krono- och kommunalutskvlder etc. (restindrivningsförordning)
den 14 december 1917 § 6, stadgade ordning; att i längderna
saknas anteckning om år då handräckning avgått och besvarats samt
då medel influtit; att för en del restförda ingen som helst indrivningsåtgärd
synes vidtagen, särskilt beträffande äldre utskylder exempelvis Klas Aug.
Blomberg, Helge Oskar Blomberg, Axel Hjalmar Blomberg, Karl Filip
Apell m. fl., av vilka den förstnämnde synes äga fastighet; att ingen anteckning
visar att utmätningsförsök eller tillämpning av lag li/a 1917 om införsel
i avlöning, pension eller livränta vidtagits, och att det bör iakttagas
att tidigare års utskylder för samma person skola betalas före ett senare
års, helst som införsellagen endast kan vinna tillämpning beträffande utskylder,
som förfallit inom tre närmaste åren, vilket anmärkes med hänsyn
till utskylder åren 1921 och 1922 för Klas Aug. Blomberg, Gust, G. Nord
och Otto W. Mann. — Vidkommande lagens om införsel tillämpning, bör
av Eder utställas införselbeslut snarast möjligt efter det fjärdingsmannen
verkställt krav hos den restförde, utan att detta medfört likvid, och bör
fördelning utav avbetalningarna — icke annat än undantagsvis — utsträckas
över ett år med hänsyn till uttagande på enahanda sätt av eventuellt resterande
utskylder för ett senare år.
Slutligen får jag anmoda Eder att ofördröjligen vidtaga åtgärder för åstadkommande
av redogörelse för ifrågavarande och andra äldre utskylder, och
att Ni för framtiden låter Eder angeläget vara att med skyndsamhet och
tillämpning av gällande författningar bedriva indrivningsväsendet.
Mariestad, landsfogdens i Skaraborgs län expedition den 16 november 1923.
E. Edengren.
135 -
Länsstyrelsens i Värmlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del 1, sid. 58 och
60, §§ 28 och 24.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss den 21 sistlidna december månad bär Eders Kungl.
Maj:ts befallningsbavande i Värmlands län anmodats avgiva yttrande
i anledning av vissa av 1928 års statsrevisorer gjorda uttalanden i vad
desamma angå länsstyrelsernas ämbetsförvaltning; och får Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande till åtlydnad härav i underdånighet anföra
följande.
Angående ersättning för eldning och skötsel ut värmeledningarna i
länsstyrelsernas lokaler.
Statsrevisorerna hava härvid uttalat sig för mera enhetliga giunder
vid fastställandet av sådan ersättning och samtidigt ifrågasatt, huruvida
icke till kostnadernas nedbringande länsstyrelsernas ordinarie vaktmastare
skulle kunna mera alltmänt mot särskild ersättning användas för ändama
För
länsstyrelsens i Värmlands län vidkommande i nu förevarande hänseende
är att nämna, att enligt nådigt brev den 13 juli 1923 ersättning
utgår efter högst 150 kronor för månad till den ordinarie vaktbetjäningen
hos länsstyrelsen ej tillhörande person, som ombesörjer eldning och skötsel
av centralvärmeledningen i länsresidenset, under den tid av aret da
eldning av värmeledningen erfordras. Ersättningen, å vilken icke räknas
dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring, torde fortfarande motsvara
vad i orten utgives för sådana göromål varom är fråga.
Att länsstyrelsens ordinarie vaktbetjäning, som förut befriats^ från skötseln
av värmeledningen, nu skulle kunna åtaga sig uppdraget, håller Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande icke för troligt. De nuvarande befattningshavarna,
två till antalet, äro fullt upptagna av sin tjänstgöring, som
här omfattar tjänstgöring icke blott å länsstyrelsernas båda avdelningar
utan även å lantmäterikontoret. Vidare torde det numera vara allmänt vedertaget
att för skötseln av centralvärmeledning anlita fackkunniga personer.
Sålunda är den person, som här är anställd för ändamålet, kunnig i både
skötseln av värmeledningen och i utförandet av smärre reparationer å
densamma. . ,
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig alltsa icke kunna uttala
sin anslutning till statsrevisorernas förslag om ett mera allmänt kombinerande
av befattningarna som vaktmästare och eldare.
Angående ökad kontroll över landsfiskalers och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning.
TJnder senare åren inträffade förskingringar hava i angivna hänseende
givit statsrevisorerna anledning till en närmare granskning av nuvarande
kontroll och tillika till särskilda förslag angående vissa åtgärder för kontrollens
förbättrande.
Att statsrevisorerna här fäst uppmärksamheten på ett samhallsont av
svårare art är ställt utom allt tvivel. Den omständigheten att så många
136 —
förskingringar kunnat förekomma minskar givetvis också förtroendet för
de statliga organ, som hava sig anförtrodd uppsikten över redovisningen
av de medel, varom är fråga. Förekomna förskingringar hava också varit
av sådan omfattning, att de i vissa fall medfört svåra olägenheter för den
ort, som varit därav berörd. För de övervakande myndigheterna och särskilt
kommunerna hava i dagen bragta förskingringar medfört sådant arbete
för konstaterande av de särskilda brotten, att kostnaderna därför torde
mångdubbelt överskrida de belopp, som statsrevisorerna i sin berättelse
angivit såsom ersatta av statsmedel. Då nu trots under senare år i många
avseenden ökad kontroll över landsfiskaler och deras underlydande likväl
förskingringar alltjämt förekomma, är det fördenskull av nöden att så vitt
möjligt åstadkomma fullt effektiva åtgärder för kontrollens utövande.
Innan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande övergår till granskningen
av de förslag, som av statsrevisorerna framställts, anser sig Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande böra göra en kort återblick på förhållandena,
sådana de tedde sig före och efter 1917 års fögderi förvaltnings reforms genomförande.
Enligt de äldre bestämmelserna voro kronofogdarna såsom uppbördsmän
närmast under länsstyrelserna personligen ansvariga för redovisningarna
av allmänna medel inom sitt fögderi. De hade ett begränsat område,
och kunde därför med sin mera grundliga personalkännedom ingående
följa redovisningsarbetet. Kontrollen över de dåvarande landsfiskalerna,
länsmännen och fjärdingsmännen utövades inom fögderiet ensamt
av kronofogden, som på grund av sitt redogöra r ans var därav hade särskilt
intresse. Vid kronofogdetjänsternas indragning inordnades landsfiskalerna
direkt under länsstyrelserna såsom redogörare. Antalet uppbördsmän
blev sålunda fyra å fem gånger större än förut. Kontrollen utövades
dels av länsstyrelsen genom de månadsräkningar landsfiskalerna
skulle hava att avgiva, dels och huvudsakligen av landsfogden vid årliga
inventeringar, dels av länsstyrelserna genom skriftväxling och s. k. extra
inventeringar. Det personliga ansvar, som kronofogdarna haft för länsmäns
och fjärdingsmans uppbörd, övertogs direkt av statsverket. Man kan
säga, att många av landsfiskalerna, även om de i flera fall voro dugande
åklagare, ofta, mänskligt att döma, icke voro varken kompetenta eller
lämpliga att övertaga befattningen som uppbördsmän. Rörande kontrollen
över landsfiskalerna genom landsfogden yttrade Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i underdånigt utlåtande i iimnet den 8 februari 1913.
att denna kontroll icke kunde förutsättas ens tillnärmelsevis ersätta det
allmänna övervakande av länsmännen, som då ägde rum genom kronofogdarna.
Vad som i varje fall med påstående om full objektivitet kan sägas är,
att kontrollen över landsfiskalerna splittrades och miste den mera personliga
prägel, under vilken den förut utövats.
Erfarenheterna från nu gångna tio år efter fögderiförvaltningsreformens
genomförande säga enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
mening i huvudsak följande. Landsfogdarna, vilka en för varje län trädde
i kronofogdarnas ställe, äro enligt för dem gällande instruktion företrädesvis
åklagare. Kontrollen Över uppbörden av kronoutskylder samt andra
allmänna medel, vilka landsfiskalen har om hand, kan under sådana förhållanden
och med hänsyn till de krav, som numera ställas på åklagare i
större mål vid de allmänna domstolarna, ej gärna bliva så detaljerad och
ingående som hör vara fallet. Några villkor för att landsfogden skulle bo
-
187
sitta särskild erfarenhet i granskning av räkenskaper och i revision uppställdes
icke heller. Till landsfogdar förordnades i flera fall äldre tjänstemän,
mången gång med betydande erfarenhet inom den administrativa
förvaltningen, men vilka icke ville ägna sig åt revisionsarbete och fördenskull
till och med förklarade sig icke önska komma i fråga till befattningarna.
Då i flera lön polis- och åklagarmålen hade en utomordentligt
stor omfattning, kunde ytterst ringa tid lämnas övrig för eu kontroll över
landsfiskalernas medelsredovisning. Ofta fick landsfogden för att årligen
hinna förrätta en inventering för år hos varje landsfiskal i länet verkställa
förrättning sa att siiga i förbigående, under uppehåll i orten vid
rannsakningar eller polisförhör.
Bristerna i eu kontroll, som utövades på detta sätt, framträdde snart.
Samtidigt fingo landsfiskalerna allt större restantier och allmänna medel
att omhändertaga och redovisa. Kontrollen över redovisningen fordrade
under sådana förhållanden, därest den skulle ske grundligt, arbete under
veckor. Då i ett norrländskt län landsfogden för sin polis- och åklaga rverksamliet
befann sig på resor nära 300 av årets dagar, kan därav uträknas,
huru lång tid kunde för honom återstå för kontroll av länets 2(f
landsfiskaler, av vilka flera befunnos vara på balans.
Länsstyrelserna hava fördenskull i många fall måst använda sig av''
andra tjänstemän än landsfogdarna för inventeringarna. Framställningar
hava också ej sällan förekommit om anställande av biträdande
landsfogdar. Förrättas sålunda inventering av olika personer, mister kontrollen
den kontinuitet, som ofta är önskvärd.
Den kontroll över landsfiskalernas medelsredovisning, som länsstyrelserna
själva utöva, inskränker sig huvudsakligen till månadsräkningarna,
varjämte länsstyrelserna givetvis såsom landsfiskalernas överordnade
kunna på annat sätt genom skriftväxling, vitesföreläggande eller eljest
utöva kontroll över medel, som landsfiskal fått för redovisning. Icke förty
måste emellertid länsstyrelsen medgiva, att den kontroll, som sålunda
utövas, bliver av mera formell natur. Har månadsräkning i vederbörlig’
tid och ordning avgivits och enligt räkningen innestående medel behörigen
levererats, kan en kontroll därutöver visserligen förekomma, men bliver
beroende på särskilda omständigheter.
Det får vidare icke förbises, att länsstyrelsernas organisation efter alla
senare omändringar nu är betydligt annorlunda än förr. Länsbokhållarna,
som förr hade revisionen av länets räkenskaper sig anförtrodd, hava måst
anlitas för andra uppgifter eller sålunda för utarrenderingsväsendet, för
länsstyrelsernas egna medelsredovisningar, för taxeringsarbete in. m.
Tjänstemän hava också ofta sina befattningar som övergångstjänster.
Innehavare av befattningarna växla sålunda oupphörligen. Under vissa
tider av året, då prövningsnämnderna hålla sina sammanträden, äro landskontorens
tjänstemän därjämte så överliopade av taxeringsarbete, att annat
arbete måste i viss utsträckning sättas å sido. Allt detta bidrager givetvis
till att det ej är möjligt för länsstyrelserna i deras nuvarande organisation
ägna kontroll- och revisionsarbetet den ingående noggrannhet,
som skulle vara önskvärd.
En brist i nuvarande kontroll över resterande kommunala utskylders
redovisning har varit, att de kommunala myndigheterna icke varit berättigade
att deltaga i den revision av de kommunens medel, som landsfiskalen
haft om händer. Visserligen har landsfogden vid sin inventering haft
till sitt förfogande de uppgifter om restlängder, vilka överlämnats till
— 138 —
landsfiskalen, och eventuellt därefter från kommunerna införskaffade
uppgifter. Riktigare vore emellertid, om uttryckligen stadgades rätt för
ett av kommunen utsett ombud att närvara vid inventeringen.
Vad riksdagens revisorer funnit bristfälligt i länsstyrelsernas, respektive
landsfogdarnas kontroll över landsfiskalers med fleras redovisningar
lärer till ej ringa del förklaras av det mr anförda.
De åtgärder riksdagens revisorer på anförda grunder ansett sig böra
föreslå äro i huvudsak följande. Landsfiskalerna böra vara skyldiga att
ställa garantiförsäkring för av dem omhänderhavda medel. Länsstyrelserna
och landsfogdarna böra vara noggrannare vid övervakandet av landsfiskalerna
genom extra inventeringar eller eljest. Då förskingringar hittills
i stort sett mest omfattat kommunala och liknande utskylder, vilka
hittills icke redovisats i landsfiskalernas månadsräkningar, ifrågasättes
såsom åtgärd, att avskrift av restlängd å kommunalutskylder skall insändas
till länsstyrelsen. Landsfiskalerna skulle sedermera till länsstyrelserna
rapportera vidtagna åtgärder och redovisningar av ifrågavarande utskylder.
En närmare kontroll över kommunalutskvldernas redovisning skulle
alltså utövas av länsstyrelsen.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig först böra något närmare
granska det sålunda föreslagna nya systemet för kontroll över redovisningen
av kommunala och liknande utskylder. Med stöd av erfarenhet
från indrivningen av resterande kronmitskylder får Eders Kungl.
Maj:ts befallningsha vande anföra följande. Antalet restförda personer i
kronorestlängderna för Värmlands län uppgår för år 1928 till cirka 29,000.
Då kommunalrestlängderna äro betydligt större, kan antalet restförda
personer för ett år beräknas till cirka 70,000, fördelade på 300 å 400 restlängder.
Beräknar man, att eu större kommunalrestlängd icke blir slutligt
redovisad förrän på 3 å 5 år, kan beräknas, att landskontoret ständigt
skulle handhava cirka 1,500 icke redovisade rostlängder. Detta nya arbete,
som skulle komma att åvila landskontoren, måste givetvis medföra,
att arbetskrafterna hos länsstyrelserna betydligt ökas. Länsstyrelsen håller
före, att åtminstone en e. o. landskontorist bör anställas samt minst
ett par personer till biträde vid inprickningen i restlängderna efter landsfiskalernas
redovisningar. Arbetet för landsfiskalerna blir också i högst
väsentlig grad ökat. Därjämte ökas givetvis behovet av anslag för skrivmaterialier
och liknande expenser i hög grad för den omfattande skriftväxling,
som skulle för kontrollens ordentliga utövande erfordras. Det
kan då ifrågasättas, om icke den föreslagna nya kontrollen blir alltför
tungrodd och dyrbar samt om det icke skulle vara möjligt att på ett något
enklare eller i varje fall effektivare sätt lösa frågan. Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande vill i avseende å den av statsrevisorerna föreslagna
kontrollen också särskilt framhålla, att den fortfarande blir splittrad,
sannolikt ännu mera splittrad än förut.
Nära till hands synes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande då
vara att undersöka, huru kontrollen över underordnade redogörare utövas
i större affärsföretag. För sådant ändamål har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anlitat kamreraren hos Wermlands enskilda banks huvudkontor
i Karlstad G. H. Nordström såsom sakkunnig och har Nordström
jämväl i saken avgivit bilagda preliminära yttrande.
Med stöd av vad Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande här ovan anfört
och vad övrigt i saken förekommit anser sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
böra som ett förslag till lösning av ifrågavarande spörs
-
mai ifrågasätta följande. För kontroll av länsstyrelserna underordnade
redogörares redovisning av allmänna medel anställes en revisor, benämnd
länsrevisor, i länsbokhållares tjänstegrad. Befattningen tillsättes tillsvidare
för ett eller flera län gemensamt. Länsrevisorn åligger i huvudsak
all kontroll över den uppbörd av krono- eller andra allmänna utskylder
och medel, som skola i tjänsten handhavas av landsfiskaler, exekutionsbetjänte
och fjärdingsmän. Den nuvarande skyldigheten att utöva kontroll
över medelsförvaltningen avlyftes från landsfogdarna, som emellertid
skola hava att kontrollera landsfiskalernas allmänna verksamhet. En representant
för vederbörande kommunala myndighet berättigas, att närvara
och deltaga i inventering hos landsfiskal av de medel, för vilka kommunen
har fordran. Till innehavare av befattningarna som länsrevisorer,
vilka böra tillsättas medelst förordnande för högst tre år, böra förordnas
personer, som vunnit särskild förtrogenhet med revision och vad därtill
hör. Avlöning bör utgå såsom enligt gällande stat för länsbokhallare med
rätt för länsrevisorn till rese- och traktamentsersättning på sätt angående
länsbokhållare är stadgat.
De synnerligen svårartade fall av förskingringar, som ägt rum under
senare år, hava berört icke blott den tjänstemannakår, som representeras
av landsfiskaler, fjärdingsmän och andra exekutionsbiträden, utan jämväl
ett stort antal kommunala förtroendemän. Då revisionen av landsfiskalers
medelsförvaltning i mycket sammanhänger med revisionen av
kommunernas förvaltning, synes kunna till prövning upptagas det förslag,
att länsrevisorn skulle äga befogenhet att, eventuellt efter vederbörande
länsstyrelses medgivande, deltaga i revisionen av förvaltningen av
kommunala kassor inom länen. Då det förutsattes, att länsrevisorn skulle
hava synnerlig förtrogenhet och fackkunskap i bokföring och revision,
skulle iian kunna i hög grad till nytta betjäna de kommunala myndigheterna.
Vad särskilt angår förslaget om landsfiskalernas skyldighet att ställa
garantiförsäkring skulle, därest de nu gällande reglerna för fjärdingsmannen
i detta avseende för ändamålet läggas till grund, garantiförsäkringarna
för landsfiskalerna till beloppen bliva växlande och kostnaderna icke obetydliga.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande håller före, att kostnaderna
komme att i någon form drabba statsverket. Under förutsättning
av den mera fackmässiga kontrollens anordnande vill det synas, som om
garantiförsäkringarna, vilka icke äro vanliga vid de större affärsföretagen,
skulle kunna åtminstone tillsvidare anses obehövliga.
Det kan också ifrågasättas, om man icke under förutsättning av biträde
från kommunerna vid de årliga inventeringarna skulle kunna tillsvidare
åtnöjas med den nuvarande ordningen för redovisningen av de kommunala
utskylderna, möjligen kompletterad med lämpliga föreskrifter för att
möjliggöra för länsrevisorn att mera ingående än för närvarande följa
redovisningen av restantierna å kommunala utskylder.
Huvudsakliga fördelen med sitt omförmälda förslag finner Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande däri, att kontrollen över landsfiskaler och deras
underordnade skulle bliva mera enhetlig än hittills. Landsfogdarnas
befrielse från revisionen skulle medföra, att de finge mera obegränsad tid
för sin huvudsakliga polis- och åklagarverksamhet samt att de kunde på
sätt deras instruktion dem ålägger deltaga i handläggningen av allmänna,
hos länsstyrelserna förekommande ärenden. Även länsstyrelserna skulle
genom den föreslagna åtgärden vinna stora fördelar, då länsstyrelserna
— 140 —
finge till sitt förfogande en tjänsteman med i bokföring och revision särskild
fackkunskap.
Den mera noggranna övervakning från länsstyrelsernas sida av underordnade
redogörare, som statsrevisorerna åsyftat, skulle givetvis också
bättre vinnas på nu föreslaget sätt, då en mera fackmässig kontroll anordnades.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande får i underdånighet hemställa,
att vid den utredning i ämnet, som statsrevisorerna i sin berättelse förordat,
här ovan angivna förslag måtte tagas till prövning.
Karlstad i landskontoret den 7 januari 1929.
Underdånigst:
ABR. UNGER.
GUSTAI- HEINTZ.
nu. 1.
1922 den 20 november.
Till Konungen.
1 samband med nu pågående ombyggnad av länsresidenset härstädes kommer
att för samtliga lokaler därstädes inrättas centraluppvärmning från en
i byggnaden inrymd värmecentral.
Enligt det rörande byggnadsarbetet träffade entreprenadavtal skola de
lokaler, som äro avsedda för länsstyrelsens båda avdelningar — landskansliet
och landskontoret — ävensom för länets lantmäterikontor vara fullt färdiga
för begagnande senast den 1 september 1923. Vid nämnda tidpunkt behöva
alltså omförmälda värmeanordningar tagas i anspråk för sitt ändamål, då
nämligen förutvarande eldstäder uti angivna lokaler borttagas under byggnadsarbetets
gång.
För skötseln av berörda värmecentral med vad därtill hörer måste anställas
en särskild person, vilken bör äga utbildning och erfarenhet som
maskinist. För avlöning av sådan befattningshavare äro dock några medel
icke för Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tillgängliga.
Det därutinnan erforderliga beloppet finner sig Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande nu icke kunna bestämt angiva. Befattningen i fråga
kommer att taga dess innehavare i anspråk allenast viss del av året och
därvid icke lämna full sysselsättning, men är i allt fall av beskaffenhet att
för befattningshavaren försvåra antagandet av annat fast arbete under tiden
för centraluppvärmningens begagnande. Med befattningen synes dock kunna
förenas annat uppdrag såsom gårdskarlsbefattningen vid residenset samt
möjligen uppdraget att å landskansliet verkställa städning med därtill hörande
göromål, därom för närvarande träffats allenast tills vidare gällande anordningar.
I betraktande härav och med hänsyn jämväl till vad Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande erfarit rörande lönevillkoren för liknande maskinistbefattningar
här på orten, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande för
sin del uttala, att den uti förevarande hänseende påkallade gottgörelsen torde
böra beräknas till 3,600 kronor för år.
— 141
I anslutning till det sålunda anförda får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
härmed underdånigt anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder i syfte att en maskinist för skötseln av centraluppvärmningen
vid länsresidenset härstädes må kunna av länsstyrelsen anställas från och
med den 1 september 1923, och att länsstyrelsen beredes tillgång till för
nämnda ändamål nödiga medel.
Ture Broström.
Abr. Unger.
Georg Samuelson.
Bil. 2.
På anmodan av länsstyrelsen i Värmlands län att med anledning av
statsrevisorernas förslag angående ökad kontroll över landsfiskalernas och
dem underställda redogörares förvaltning uttala mig om huru kontrollen i
allmänhet är ordnad inom större affärsföretag får jag härmed meddela
följande.
Inom större affärsföretag med filialer å olika orter exempelvis hankinrättningarna
är kontrollen i allmänhet så ordnad att densamma är anförtrodd
åt en särskild avdelning, som uteslutande sysselsättes därmed. Kontrollarbetet
utföres dels å avdelningen så långt detta låter sig göra och dels
under besök vid avdelningskontoren.
Det arbete, som utföres å avdelningen, består i stort sett i granskning av
kassaverifikationer och kontrollkassaböcker, kontrollräkning av räntor o. d.
Hos en del banker tillämpas numera självkopieringssystem å kontrollkassaböckema,
varigenom en kopia erhålles av varje sida. Det ena exemplaret
av kassabladen insändes tillsammans med verifikationerna dagligen eller
med viss tids mellanrum till kontrollavdelningen, varifrån verifikationerna
efter granskningen, försedda med kontrollstämpel, återsändas till resp.
avdelningskontor. Kassabladen däremot förvaras hos kontrollavdelningen.
Genom denna metod uppnås den fördelen att granskningen kan ske innan
någon längre tid förflutit sedan transaktionerna gjorts.
Vid siffergranskarnas besök vid avdelningskontoren, vilka givetvis böra
äga rum efter en förut uppgjord plan och utan att avdelningskontoren på
förhand äga kännedom om tiden, verkställes inventering av kassor och
värdehandlingar, varjämte extrakt upprättas å samtliga räkningar, sedan
överföringarna av kassaposterna till avräkningsböckerna kontrollerats.
Jag har varit i tillfälle att taga del av ett av länsstyrelsen i Värmlands
län utarbetat förslag till ordnandet av kontrollen över landsfiskalernas förvaltning
genom tillsättande av särskilda länsrevisorer, vilka med biträde
av annan personal hos länsstyrelserna skulle utöva nämnda kontroll och
anser jag att detta förslag äger stora fördelar icke minst därigenom att
enhetlighet i revisionen av de olika förvaltningsgrenarna uppnås.
Om ovan beskrivna självkopieringssystem kunde tillämpas beträffande
landsfiskalernas kassajournaler, skulle enligt min uppfattning större möjlighet
vinnas för ernående av kontroll över redovisningen av även andra av landsliskalerna
omhänderliavda medel än kommunala restantier.
Karlstad den 7 januari 1929.
G. Nordström.
Kamrerare hos Wermlands enskilda banks
huvudkontor i Karlstad.
— 142
Länsstyrelsens i Örebro län
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalanden del I, sid. 60, § 24.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen anbefallts
att före den 8 januari 1929 till socialdepartementet inkomma med utlåtande
i anledning av riksdagens revisorers framställning om utredning, avseende
åstadkommande av förbättrad kontroll över landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen med remisshandlingarnas återställande
i underdånighet anföra följande.
Efter eu redogörelse för de olika slags medel, som landsfiskal kan i tjänsten
få om händer, för nu gällande bestämmelser beträffande dessa medels redovisning
och kontrollen över landsfiskalernas medelsförvaltning samt för motsvarande
bestämmelser angående landsfiskalernas exekutionsbiträden, hava
revisorerna lämnat en specificerad utredning över belopp och beskaffenhet
av de tjänstemedel, som av landsfiskaler och dem underlydande fjärdingsmän
och exekutionsbetjänter förskingrats efter den 1 januari 1918. Därjämte
hava revisorerna lämnat närmare redogörelse för vad som i några speciella
fall förekommit vid inventeringar, hållna hos vissa landsfiskaler, som enligt
vad efteråt uppdagats gjort sig skyldiga till förskingringar, och för vad som
före förskingringarnas uppdagande blivit med anledning av respektive inventeringsresultat
åtgjort. Av utredningen framgår, att under de sista tio åren
ej mindre än 31 landsfiskaler och 43 fjärdingsmän blivit beträdda med förskingringar,
avseende ett sammanlagt belopp av 1,234,456 kronor.
Under framhållande därav att det är en angelägenhet av största vikt att
åtgärder snarast varda vidtagna, vilka kunna vara ägnade att förhindra ett
upprepande av dylika oegentligheter, förklara revisorerna sig anse, att när
det gäller att komma till rätta med missförhållandena huvudvikten måste
läggas vid att söka göra kontrollen så effektiv som möjligt. I sådant syfte
föreslå revisorerna själva följande:
1) utfärdande om bestämmelse därom, att vederbörande vid översändande
till landsfiskal för indrivning av restlängd å kommunala utskylder, skulle
vara skyldig att, i stället för den uppgift härom, som nu skall lämnas till
länsstyrelsen, samtidigt dit insända en avskrift av längden, samt att det
skulle åligga landsfiskalen att vid varje redovisning av dessa medel till
länsstyrelsen insända förteckningen över de influtna medlen med gireringsbeviset
ävensom de hindersbevis, som samtidigt redovisades, genom vilket
förfaringssätt länsstyrelsen skulle få större möjlighet att oavbrutet följa
landsfiskalens indrivningsarbete och sätt att redovisa;
2) utfärdande av föreskrifter, huru inventeringar hos landsfiskal och utmätningsmän
böra verkställas;
3) att till inventeringarnas förrättande böra särskilt förox-dnas sådana personer,
som varit i tillfälle att taga närmare kännedom om det sätt, varpå
landsfiskalerna fullgjort sin redovisningsskyldighet;
4) verkställande av extra inventeringar så ofta någon anledning därtill
blivit känd.
Härjämte finna revisorerna det vara av stor vikt att rekryteringen av
landsfiskalskåren sker med sådan omsorg, att kvalifikationerna hos de personer,
som utses till landsfiskaler, verkligen fylla måttet, samt ifrågasätta
i samband härmed även införande av skyldighet för landsfiskalerna att stiilla
säkerhet för omhänderhavda medel.
De beklagliga förhållanden, som sålunda i revisorernas skrivelse påtalas,
äro särdeles allvarliga, och länsstyrelsen instämmer för sin dol fullständigt
i revisorernas uttalande, att åtgärder med det snaraste böra vidtagas, som
kunna vara ägnade att i möjligaste män förekomma och förhindra dylika
oegentliglieter. Visserligen må det få antagas att just under den gångna
tioårsperioden förhållandena varit särskilt dåliga på grund av krisen, som
inbröt omkring år 1.921, och att en bättring skall inträda enbart därigenom,
att densamma kommer att ligga allt längre tillbaka i tiden. Men efterverkningarna
efter krisåren kunna befaras ännu under åtskillig tid framåt för
ej sä få tjänsteinnehavare medföra frestelser till brottsligt förfarande, och
därjämte bör givetvis även den tendens till sådant förfarande, som även
normalt kan tänkas vara för handen, sa långt görligt är förhindras att taga
sig uttryck i handling och om möjligt förkvävas. Det bästa och säkraste
skyddet mot såväl detta som annat brottsligt förfarande ligger enligt länsstyrelsens
bestämda mening i tillvaron hos vederbörande tjänstemän själva
av eu tillräckligt stark plikt- och ansvarskänsla. Ty om än så fullständiga
kontroll föreskrifter meddelas och på det noggrannaste efterföljas, lärer en
oredlig tjänsteman nog ändå finna utväg, särskilt genom förfalskningar, men
även pa annat sätt, att åtminstone till en tid dölja begångna förskingringar.
Länsstyrelsen anser därför det härvidlag vara en omständighet av den största
betydelse att personvalet vid tjänstetillsättningarna sker med den noggrannaste
omsorg. Härmed sammanhänger också att landsfiskalernas allmänna
ställning inom statsförvaltningen med hänsyn till dom åliggande arbetsuppgifter
måste anses vara alldeles för låg. Det arbete, som åvilar dem såväl
såsom indrivningsmän som även och framför allt såsom polismän i egentlig
mening och åklagare, är synnerligen ansvarsfullt och kräver mången gäng
för ett riktigt utförande stor omdömesförmåga, takt och urskillning samt
därjämte ej obetydliga kunskaper. Det synes därför länsstyrelsen vara en
viktig sak att själva tjänsterna givas en sådan plats inom förvaltningen, att
deras betydelse och ansvarsfullhet verkligen bli fullt tydliga både för tjänsteinneliavarna
själva och för allmänheten. Ett förökat medvetande om tjänstens
ansvarsfullhet måste ännu kunna antagas i regel komma att hos tjänsteinnehavaren
medföra en ökad ansvarskänsla och vilja att på ett samvetsgrannt
och riktigt sätt fullgöra sina tjänsteåligganden. I och med det att landsfiskalernas
allmänna tjänsteställning förbättrades kunde det därför förväntas,
att betydligt flera verkligt dugande och ansvarskännande aspiranter för
tjänsterna ifråga skulle framträda och därigenom möjliggöra för länsstyrelserna
att med än större omsorg än som nu kan ske verkställa personvalet
vid tjänstetillsättningarna.
Men personvalet blir alltid i mer eller mindre män beroende på eu rent
subjektiv uppfattning om vederbörandes lämplighet, och även med den omsorgsfullaste
prövning lära misstag eller mindre väl verkställda urval icke
kunna undvikas. Därjämte kan vad nu anförts icke få någon tillämpning
beträffande redan varande landsfiskaler. Och så långt möjligt är böra i
varje fall redan frestelsen till oredligt handlande hållas borta genom före
skrifter och åtgärder, som göra det fullt klart för vederbörande att begångna
oegentligheter måste bli så gott som genast upptäckta och medföra stadgat
ansvar. Det är alltså även enligt länsstyrelsens uppfattning av synnerlig
vikt, att kontrollföreskrifterna göras så fullständiga och åtgärderna för kontrollens
utförande så effektiva, som det praktiskt taget är möjligt. Länsstyrelsen
kan också uttala sin fulla anslutning till vad revisorerna för vinnande
144
av ett sådant syfte föreslagit. Däremot måste förslaget om skyldighet för
landsfiskal att ställa säkerhet för omhänderhavande medel föranleda till eu
viss betänksamhet. En och annan väl förtjänt, duglig och för sådan tjänst
synnerligen lämplig sökande kan tänkas komma att bliva utestängd genom
omöjlighet eller stor svårighet att prestera sådan säkerhet. Och av redan
varande landsfiskaler, åtminstone av dem bland dessa, som innehava konstitutorial
på sina respektive tjänster och icke enbart förordnanden tills vidare,
lärer dylik säkerhet icke heller kunna fordras. Emellertid synes även detta
förslag vara värt noggrant övervägande.
För åstadkommande av förbättrad kontroll tillåter sig länsstyrelsen i underdånighet
även föreslå lagstadgad skyldighet för landsfiskal att taga semester
pa tid, som av länsstyrelsen bestämmes, därvid till vikarie skulle förordnas
person, som vore icke blott fullständigt förtrogen med allt i landsfiskalstjänst
förekommande arbete, utan även personligen fullkomligt oberoende av den
landsfiskal, vars tjänst skall uppehållas. Redan den 24 november 1928 uttalade
länsstyrelsen i underdånigt yttrande över en till Eders Kungl. Maj:t
ställd underdånig framställning från samtliga landsfiskaler inom detta län
om åtgärder för beredande av rätt till semester för landsfiskalskåren att beträffande
landsfiskalerna förekomme en omständighet, som enligt länsstyrelsens
mening gjorde det särdeles önskvärt, att landsfiskalerna icke blott berättigades
till erhållande av semester, utan även tillförbundes som skyldighet att
årligen begagna sig av dylik ledighet, varefter länsstyrelsen i saken vidare
anförde: »Landsfiskalerna handhava uppbörd i betydande omfattning av såväl
statliga som kommunala medel och det torde vara obestridlig, att inseendet
över denna deras verksamhet för närvarande icke är ordnat på ett
fullt effektivt och tillfredsställande sätt. Såsom ett led till förbättrad kontroll
härutinnan skulle skyldighet till semesterledighet tydligen vara till stort
gagn, givetvis dock under förutsättning att tiden för ledigheten icke göres
valfri, utan får i varje fall bestämmas av vederbörande överordnade myndighet».
Under sålunda angiven förutsättning förordade länsstyrelsen livligt
åtgärder i det uti den underdåniga framställningen avsedda syfte.
Visserligen är i restindrivningsförordningen och i förordningen angående
indrivning och redovisning av böter numera föreskrivet, att utmätningsman,
fjärdingsman och exekutionsbetjänt skall å medel, som han enligt restindrivningsförordningen
indriver samt å indrivna böter vid betalningstillfället
utfärda kvitto å särskild blankett (indrivningskvitto) ävensom att annat
kvitto icke är gällande. Men sistberörda bestämmelse är nog föga känd
och allmänheten godtager därför i regel kvitto, utfärdat i annan ordning,
varigenom bestämmelsen till stor del förlorar sin åsyftade betydelse för kontrollen
och till försvårande av oegentliglieter. Det skulle därför säkerligen
vara till gagn, om eu föreskrift gåves därom, att även kommunala debetsedlar
böra förses med tydligt påtryckt anvisning därom, att andra kvitton
på indrivna rester än stadgade indrivningskvitton icke äro gällande.
Fjärdingsmännen redovisade i sina redovisningsräkningar till landsfiskalen
även denne tillkommande indrivningsprovision. För att full överensstämmelse
skulle råda mellan dessa redovisningsräkningar och landsfiskalens
kassajournal vore det nog lämpligt, att även provisionen infördes i den senare.
Skyldighet att så göra borde tvinga till ökad noggrannhet vid kassa jour nålens
förande. Nu är i rak motsats härtill föreskrivet, att indrivningsprovision
icke skall införas i kassa journalen; men i fall, då vid inventering hos landsfiskal
kassajournalen utvisat en högre behållning än som framgått av inventeringen,
har såsom förklaring ofta anförts att indrivningsprovision av
misstag införts, men däremot icke avförts. Sådan förklaring skulle icke
— 145 —
med samma fog kunna anföras om en motsatt föreskrift rörande kassaföringen
funnes.
Ett realiserande av revisorernas under 1) härovan omförmälda förslag i
fråga om förfarandet vid kommunala restlängders överlämnande till indrivning
och deras redovisande kommer emellertid att så avsevärt öka länsstyrelsens
arbete, att en ökning av arbetskrafterna å landskontoret enbart med
anledning därav lär bliva ofrånkomlig.
Under åberopande av det sålunda anförda får länsstyrelsen i underdånighet
förklara sig biträda riksdagens revisorers förslag om åtgärder för åstadkommande
av en ingående utredning i här ovan omförmälda avseende.
Örebro slott i landskontoret den 5 januari 1929.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
ALB. NISSER.
KNUT NORRSELL.
Länsstyrelsens i Västmanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till kungl. socialdepartementet.
I anledning av föreskrift i resolution den 21 december 1928 har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande att avgiva yttrande över riksdagens revisorers
berättelse över verkställd granskning; och får befallningshavanden i
anledning därav vördsamt anföra följande:
Beträffande först ersättningen för skötseln av värmeledningen har befallningshavanden
bestämt densamma med ledning av arbetets art och omfattning
samt med hänsyn till de belopp, som erlagts för arbeten av liknande
slag inom staden. En väsentligt bidragande faktor till den förhöjning, som
medgavs genom befallningshavandens beslut den 20 december 1926, har
varit den synnerligen omsorgsfulla skötsel, som den nuvarande befattningshavaren
ägnat åt eldningsbestyret, varigenom befallningshavandens bränslekostnad
— inklusive kostnaden för eldningen — kunnat hållas så lågt som
mindre än 45 öre per uppvärmd kubikmeter eller cirka 20 öre mindre än
vad i allmänhet plägar åtgå.
Den utredning, befallningshavanden låtit verkställa angående inom staden
betalade ersättningar för ifrågavarande slag av arbete, har givit följande
resultat:
Värmeskötare.
Handelsbankens hus: 1,000 kronor 4- fri bostad om 1 rum och kök. Sköta
eldningen och hålla gård och gata. 2 värmepannor.
Länssparbankens hus: 2,500 kronor. Sköta eldning, hålla gård och gata,
utföra alla små reparationer i fastigheten. 3 pannor, varav 2 eldas samtidigt.
Invändig volym 10,150 kubikmeter.
Posthuset (Telegrafverket): cirka 1,850 kronor (1.2 8 per timme. 6 timmars
10 — Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1928. III.
— 146
arbetsdag). Fri bostad om 1 rum och kök med värme. Sköta eldningen
och verkställa små reparationer å värmeledning. Sköta belysning och
portar. 3 pannor. Invändig volym ej bekant.
Kallo nr 5 (Mimer): 780 kronor + fri bostad om 1 rum och kök med
värme (beräknat 800 kronor). Sköta eldning, hålla gård och gata, verkställa
alla små reparationer. Invändig volym 5,919 kubikmeter. 2 pannor.
Henrik nr 6 (E. A. Eriksson): Fri bostad om 3 små rum och kök (inklusive
värme). Sköta eldning, hålla gård och gata, utföra små reparationer.
2 pannor. Invändig volym 9,125 kubikmeter.
Skandiahuset (Upl. Ensk. bank): 2,000 kronor. Sköta eldning, hålla gård
och gata, verkställa små reparationer i fastigheten. 2 pannor. Invändig
volym cirka 6,000 kubikmeter.
Man torde härav vara berättigad att draga den slutsatsen, att här utgående
ersättning icke är för hög.
Revisorerna ifrågasätta, om ej fastställande av ifrågavarande ersättningar
kunde ske efter mera enhetliga normer. Befallningshavanden vill häremot
hava erinrat, att förhållandena icke äro fullt likartade å alla platser, beroende
på lokalförhållandena. Lämnas lämplig mariginal för möjliggörande
av hänsynstagande till sådana omständigheter, lärer ingenting vara att
erinra emot fastställande av sådana enhetliga normer. En möjlig utväg
vore att bestämma ersättningsbeloppet efter antalet genom anläggningen
uppvärmda rymdenheter, uttryckta i kubikmeter; och föreslår befallningshavanden,
att ersättningen må utgå med 12 öre per uppvärmd kubikmeter
med tillägg av lämpligt belopp för samma enhet vid särskilt besvärliga
lokalförhållanden.
Förslaget att överlämna ifrågavarande uppdrag såsom tjänsteåliggande
till en av befallningshavandens expeditionsvakter vill befallningshavanden
bestämt avstyrka. Visserligen kan någon av dem vara skickad för uppdraget
och böra anförtros detsamma, men att utan vidare lägga arbetet på
någon av dem synes icke vara överensstämmande med vad ekonomisk klokskap
bjuder. Skötseln av en värmeledning måste ske med omtanke och
omsorg. Sker ej så, kan husägaren lätt ådragas stora kostnader genom
dels en onaturligt stegrad kolåtgång, dels stegrade reparationskostnader å
anläggningen och minskad livslängd å densamma. Den besparing, som beräknas
uppstå genom det minskade arvodet, kan lätteligen vändas i förlust.
Befallningshavanden anser, att såsom hittills en person, som är lämpad och
skickad för uppdraget, bör av befallningshavanden antagas till detsamma;
och bör arvodet, vare sig han är expeditionsvakt eller icke, utgå enligt
ovan angivna grunder.
Att anslaget till tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg användes för
utgifter av nu ifrågavarande slag, är enligt befallningshavandens mening
icke riktigt, varför befallningshavanden vid sitt senaste beslut i frågan bestämde,
att sådana ersättningar icke skulle utgå.
Revisorerna hava vidare efter att hava redogjort för under de sista 10
åren av landsfiskaler och fjärdingsmän gjorda förskingringar framställt
vissa förslag till förhindrande för framtiden av dylika. Befallningshavanden
vill till en början hava uttalat, att revisorernas förslag om insändande
till befallningshavanden av avskrifter av de kommunala restlängderna och
den kontroll, som med ledning därav föreslagits, skola härstädes ske, icke
— 147 —
kan genomföras utan ökade arbetskrafter på landskontoret. Minst två extra
biträden torde bliva för ändamålet behövliga.
Innan befallningshavanden ingår på frågan om, vilka kontrollåtgärder,
som må befinnas nödiga och lämpliga, har befallningshavanden ansett sig
böra redogöra för de möjligheter en landsfiskal nu synes hava att för egna
behov disponera sin tjänstekassa samt att dölja eventuella tillgrepp.
Om en landsfiskal från sitt tjänstepostgirokonto verkställer utbetalning
till sig själv eller girerar till eget privat postgirokonto, lämnas underrättelse
härom omedelbart till vederbörande befallningshavande från postgirokontoret.
Detta förhållande kan emellertid ej förhindra att en landsfiskal
utan risk för snar upptäckt kan girera eller utbetala tjänstemedel från sitt
konto till sin bankförbindelse, sina fordringsägare eller en eventuell medbrottsling.
Finner han ett dylikt förfaringssätt för riskabelt, kan han tillgripa
i reda penningar inflytande tjänstemedel — även sådana, som erfordras för
omgående utbetalning — och sedan från sitt girokonto verkställa de likvider,
till vilka de tillgripna medlen skulle hava använts.
En landsfiskal kan sålunda även för täckande av kassabrist vid inventering,
såframt han kan erhålla kännedom om när inventering kan vara
att förvänta, upplåna eller från annan förvaltad kassa tillgripa felande belopp
och insätta desamma å sitt girokonto för att kortare eller längre tid
efter inventeringens avslutande återbetala de sålunda erhållna medlen.
De åtgärder, en förskingrande landsfiskal kan vidtaga för att dölja försnillningar,
så att de ej utan vidare måste upptäckas vid en granskning av
hans redovisningshandlingar, kunna uppdelas i två grupper nämligen:
dels sådana, som avse undandragande helt eller delvis av influtna medel
ur bokföringen,
dels sådana, som medföra bokförande av utbetalningar, vilka ej alls eller
endast till en del blivit verkställda.
En oriktig bokföring av inkomstposter torde ligga närmast till hands,
när det gäller att dölja tillgrepp, och även vara svårast att uppdaga.
De tjänstemedel, som inkomma till en landsfiskal, utgöras till största delen
av sådana, som levereras från handräckningsgivande utmätningsman och
från underlydande exekutionsbiträden. Dessa medel skola författningsenligt
sändas över postgiro, varjämte fjärdingsmännen skola vid varje leverering
överlämna i löpande följd numrerade redovisningsräkningar.
Om belopp, som inkomma från andra utmätningsmän, ej införas i kassajournal
och vederbörliga längder, kan sådant förfarande endast med svårighet
upptäckas, då en fullständig granskning av inkomstposterna med hjälp
av från postgirokontoret lämnade kontoutdrag knappast och i vart fall endast
med stor tidsutdräkt låter sig göra.
Det torde även förekomma att utmätningsmän fatta författningarnas bestämmelser
om redovisning över postgiro så, att likvid kan ske genom
utbetalningskort från eget konto, i vilket fall ju den mottagande utmätningsmannen
erhåller kontanter, vilka han själv har att insätta å sitt
konto.
Man kan även tänka sig att en redovisning från en fjärdingsman undanhålles
bokförandet. Om då redovisningsräkningar ej inkomma regelbundet
två gånger i månaden och numreringen å räkningarna ändras på erforderligt
sätt, är enda risken för upptäckt, att inventeringsförrättaren införskaffar
fjärdingsmännens exemplar av redovisningsräkningarna.
En landsfiskal erhåller vidare från länsstyrelse och vissa kassor m. fl.
medel att tillställas viss person samt dessutom från länsstyrelse förskotts
-
— 148 —
medel. Några föreskrifter om att dylika medel skola levereras genom insättning
å langsfiskalens tjänstepostgirokonto finnas icke, varför det ej torde
vara sällsynt, att landsfiskalen har möjlighet att kontant disponera dessa
belopp. Underlåtenhet att bokföra desamma för upphjälpande av kassabalans
torde — med undantag för förskottet — näppeligen kunna konstateras
av inventeringsförrättaren.
Förut ej berörda till landsfiskal inflytande tjänstemedel torde _ utgöras av
av utskylder och andra medel, som erläggas kontant å landsfiskalskontoret
eller eljest av landsfiskalen personligen uppbäras, exekutionsmedel, samt
utskylder eller underhållsbidrag, som uttagas genom införsel.
Nu nämnda medel äro givetvis för landsfiskalen lättast tillgängliga och
torde såväl därför som på grund av den relativt obetydliga risken för upptäckt
vara de, som i första hand komma ifråga för tillgrepp och undanhållanden
från införing som inkomst i redovisningshandlingarna.
Ä indrivna utskylder och böter m. m. skall landsfiskal lämna indrivningskvitto
och vid inventering förete kvittenshäftena med kvarsittande kopior.
Den kontroll, som allmänheten skall utöva, torde emellertid en landsfiskal,
såsom även erfarenheten utvisat, utan allt för stor svårighet kunna undandraga
sig. Mottager en landsfiskal en handräckningsskrivelse, indriver beloppet
utan att lämna indrivningskvitto eller utan att låta på behörigt sätt
kopiera detsamma samt utan att införa mottagna beloppet i kassajournalen,
kan han utan större risk för upptäckt redovisa med hindersbevis.
Om landsfiskal uraktlåter att kassaföra en del av arbetsgivare verkställda
inbetalningar av införselmedel, lär även detta endast med svårighet kunna
konstateras vid en inventering. Någon skyldighet för vederbörande att fullgöra
dylika inbetalningar genom insättning å landsfiskals tjänstepostgirokonto
finnes ej föreskriven.
Beträffande en landsfiskals möjlighet att dölja tillgrepp genom felaktiga
anteckningar om verkställda utbetalningar torde först böra nämnas, att en
kassabrist kan döljas genom felsummeringar i kassajournalen, så att summan
av inkomstposterna kommer att upptagas till för litet eller summan av utgiftsposterna
till för stort belopp.
Vidare kanske här bör framhållas den möjlighet, en landsfiskal har att,
om han vet, att sådant ej kontrolleras, i restlängder och diarier avpricka utbetalning,
som ej verkställts, för att dölja en stor balans av gamla ärenden.
Om inventeringsförrättaren fordrar att få se postgirokuponger, som verifikation
till samtliga kreditposter i kassajournalen, torde felaktiga förningar
av utbetalningar knappast kunnat undgå upptäckt. Godkänner emellertid inventeringsförrättaren
en invändning från landsfiskalen, att denna ej finner sig
skyldig att ovillkorligen redovisa till kommunalnämnderna över postgiro
utan på förekommen anledning även lämnat kontanta redovisningar, torde
rätt stora möjligheter finnas för att fingerade utbetalningar undslippa anmärkning,
då av kommunalnämndsordförandena eventuellt lämnat godkännande
av redovisningar ej alltid torde kunna tillmätas obetingat vitsord.
Ett vid förskingringar vanligt förfaringssätt torde vara att tillgripna medel
så småningom likvideras med senare influtna belopp. Då dylika utbetalningar
måste förefalla att vara fullt legitima, om de betalade posterna
ej äro av allt för gammalt dato, och givetvis äro behörigen verificerade,
måste särskilda undersökningar göras för att ett uppdagande av oegentligheterna
skall äga rum.
Vilka kontrollåtgärder kunna då lämpligen föreskrivas för att i möjligaste
mån undanröja möjligheterna till förskingring utan att medföra alltför
stora kostnader eller verka betungande å landsfiskalens penningförvaltning?
149 -
Då den viktigaste delon av kontrollen under alla forhållanden kominer att
utgöras av inventeringarna, torde i första hand höra ifrågasättas lämpligheten
av närmare föreskrifter angående vad en inventeringsförrättare har
att iakttaga för att en planmässig undersökning av medelsförvaltningen skall
komma till stånd. Ett förslag till plan för inventering har tidigare upprättats
här å landskontoret. (Se bilaga 1).
Då landsfogden icke kan hava tid att ägna erforderlig uppmärksamhet åt
denna detalj av hans arbetsområde, synes det vara välbetänkt, att befallningshavanden
finge i uppdrag att förordna lämplig person att, om så behöves,
med erforderligt biträde verkställa inventeringarna.
I sammanhang härmed kan förtjänas framhålla, att en betydlig lindring
av inventeringsförrättarens arbete skulle kunna erhållas genom ett åläggande
för landsfiskalen att före varje månadsavslutning i kassajournalen tömma
sin tjänstekassa genom redovisning av alla innestående medel så när som
på ett mindre belopp, uppgående förslagsvis till högst 300 kronor. Dessutom
skulle en dylik bestämmelse medföra, att landsfiskalerna själva lättare skulle
kunna överblicka sin redovisningsskyldighet och även tvingades tillse, att
inflytande belopp bliva redovisade utan allt onödigt dröjsmål.
Nästa åtgärd torde böra avse, att i den mån sä praktiskt kan ske, komplettera
nu gällande bestämmelser om användande av postgiro vid förvaltningen
av landsfiskals tjänstemedel samt att möjliggöra ett bättre utnyttjande
av postgirosystemet till kontroll vid inventeringsförrättningarna.
Man synes sålunda kunna ifrågasätta föreskrift om,
att befallningshavanden och andra myndigheter skola verkställa levereringar
till landsfiskal genom insättning å dennes tjänstepostgirokonto,
att arbetsgivare skola på samma sätt verkställa likvider av införselmedel,
att vid remitteringar utmätningsmän emellan endast girering får förekomma,
samt att landsfiskal är skyldig att insätta samtliga emottagna tjänstemedel å
tjänstepostgirokontot, varav följer förbud för landsfiskal att verkställa någon
som helst likvid annat än över postgiro. Eventuellt bör denna föreskrift
fullständigas med åläggande för kommunala myndigheter och utmätningsmän,
som erhålla likvid från landsfiskal på annat sätt, att omedelbart
göra anmälan härom till vederbörande befallningsliavande.
Då bestämmelser, medförande att inbetalningar till landsfiskal av tjänstemedel
av vad slag de vara må, skola ske genom insättning å tjänstepostgirokontot,
ur flera synpunkter måste anses vara otjänliga, kommer landsfiskal
även efter ett genomförande av ovannämnda föreskrifter att få tillfälle
att disponera över kontanta belopp. Dessa komma då att huvudsakligen
utgöras av exekutionsmedel och direkt till landsfiskalen inbetalade utskylder,
böter och dylikt. Förvaltningen av exekutionsmedel torde emellertid kunna
behörigen kontrolleras, om i vederbörliga författningar stadgas, att utmätningsärenden
skola i första hand ingivas till befallningsliavande, som har
att remittera desamma till vederbörande utmätningsmän för åtgärd. Då i
regel endast ett obetydligt antal dylika ärenden torde på en gång inneligga
oredovisade hos landsfiskal, kunde vidare föreskrivas, att inventeringsförrättaren
genom telefonförfrågningar eller på annat lämpligt sätt förvissade
sig om, att landsfiskal vid inventeringstillfället ej erhållit annan likvid för
oredovisade ärenden än den, som eventuellt kunde inneligga behörigen antecknad
i diarium och kassajournal. Beträffande av landsfiskal uppburna
restlängdsmedel och böter samt andra på grund av indrivningsorder från
egen befallningsliavande eller kommuner inom distriktet emottagna medel
— 150 —
torde den kontroll, som kan utövas av befallningshavanden och av kommunala
myndigheter, vara tillfyllest. Ifråga om utskylder och andra medel,
som skola uttagas med anledning av begärd handräckning från utmätningsmän
å annan ort, kan en komplettering av nuvarande kontroll ske genom
ett stadgande, att i dylikt fall hindersbevis ej skulle vara gällande, med
mindre detsamma vore undertecknat av både landsfiskal och vederbörande
fjärdingsman.
För att nu föreslagen utvidgad användning av postgirot skall kunna behörigen
utnyttjas ur kontrollsynpunkt måste man förutsätta en omläggning
av postgirokontorets bokföringssystem i sådan riktning, att kontoret erhåller
möjlighet att till befallningshavanden lämna kontoutdrag, som angiva varje
å ett tjänstekonto gjord insättning eller utbetalning jämte dens namn, som
verkställt inbetalningen eller mottagit utbetalningen.
En dylik anordning torde lämna goda kontrollmöjligheter men giver ej
lika stora förutsättningar till förhindrande av att å postgirokonto innestående
medel obehörigen utbetalas. Om däremot postgirokontoret ej avförde
andra utbetalnings- och gireringskort än sådana, vilka godkänts av befallningshavanden
genom åsättande av kontrollstämpel eller på annat lämpligt
sätt, skulle en rätt så god förebyggande metod erhållas. Eu alltför ingående
granskning av utbetalningarna kan givetvis ej göras, men den granskning,
som kan ifrågakomma, torde dock vara tillräcklig för att förhindra orätta
utbetalningar ifråga om andra än relativt obetydliga belopp. Härjämte
vunnes att inventeringsförrättare även utan nyssnämnda omläggning av
postgirokontorets bokföring erhölle ett gott kontrollmaterial för granskning
av landsfiskals bokföring av utbetalningar. För att göra systemet smidigt
bleve det nämligen nödvändigt att inskränka landsfiskals utbetalningar till
i huvudsak en gång i månaden, då utbetalningskorten jämte en i tre exemplar
över dessa upprättad förteckning överlämnades till befallningshavanden,
som efter granskning vidare befordrade korten jämte tvenne förteckningar
till postverket och för kontrolländamål behöll en förteckning.
Denna metod till förekommande av att å tjänstepostgirokonto innestående
medel obehörigt disponeras blir onekligen rätt tidsödande och kostsam.
Skulle de fördelar, densamma kunde komma att medföra, ej anses överväga
metodens nackdelar, torde i det avsedda syftet även åtskilligt vara att vinna
genom spärrande av landsfiskals tjänstepostgirokonto i så måtto, att postgirokontoret
ej utan befallningshavandens hörande skulle äga rätt att medgiva
utbetalning till landsfiskal själv eller överföring till dennes privata
girokonto av större belopp för månad än högst 300 kronor.
Statsrevisorerna hava anmärkt, att de av landsfiskaler och fjärdingsmän
förskingrade medlen till övervägande del utgöras av kommunalskattemedel,
samt hava med anledning härav föreslagit, att redovisningen av kommunala
utskylder skulle ske genom förmedling av befallningshavanden. Kommer
debiterings- och uppbördsförfarandet att i sin helhet överföras till länsstyrelserna,
såsom åtminstone tidigare torde hava varit uppbördssakkunnigas
avsikt, bör givetvis även redovisning av restförda medel ske genom landskontoren.
Ett antagande av statsrevisorernas förslag under nuvarande förhållanden
har befallningshavanden såväl på grund av kostnadsskäl som av
andra orsaker ej ansett sig böra tillstyrka. Befallningshavanden vill i stället
ifrågasätta, om ej lika mycket skulle vara att vinna genom föreskrifter av
ungefärligen följande beskaffenhet.
över mottagna restlängder samt dessas redovisning för landsfiskal ett särskilt
diarium enligt fastställt formulär. (Se bilaga 2). Redovisningarna
- 151 —
till kommunerna upptaga specilikt alla levererade eller med hindersbevis
redovisade poster och avgivas å redovisningsräkningar, till vilka fastställda
blanketter användas (se bilaga 3) och vilka upprättas i två exemplar. Det
ena av dessa förvaras av kommunen och det andra återställes till landsliskalen,
försett med vederbörandes erkännande av den erhållna redovisningen.
Vid årsskifte upprättar landsfiskal för varje restlängd en förteckning
över alla då oredovisade poster samt angiver för varje belopp det hinder,
som mött för detsammas uttagande. Förteckningarna tillställas sedan inom
viss tid de kommunala myndigheterna, varjämte genomslag av desamma
översändes till vederbörande befällningshavande.
Förutsättningen för genomförande av sistnämnda förslag är, att befallningshavanden
bemyndigas till de landsfiskaler, som prövas vara i behov
därav, utbetala ersättning för skrivhjälp till upprättande av balanslängderna
enligt av befallningshavanden godkända räkningar; varjämte statsverket
bör tillhandahålla erforderliga blanketter.
För att befallningshavande även under löpande året skall erhålla tillfälle
att kontrollera landsfiskals redovisning, åligger det vidare den, som förrättar
inventering, att kollationera införingen i restlängderna av sedan nästföregående
inventering redovisade poster. Genom summering av oredovisade
belopp kontrolleras därpå restlängdsdiariet, varefter upprättas sådan uppställning,
som föreslagits i landskontorets protokollsformulär. Sedan protokoll
över inventering inkommit till befallningshavanden, tillställas kommunerna
omedelbart transumter av uppställningen med förfrågan, om de
lämnade uppgifterna överensstämma med de kommunala räkenskaperna.
Den kontroll från kommunernas sida, som skulle möjliggöras genom ovannämnda
eller liknande bestämmelser, torde emellertid i många fall bliva
skäligen värdelös, om ej de kommunala myndigheterna åläggas att följa
landsfiskalernas redovisning genom antecknande av redovisningsräkningarna
i vederbörliga restlängder och granskning av mottagna hindersbevis samt
erhållna balanslängder med risk för kommun att, om sådant underlåtes eller
anmälan ej göres till befallningshavanden, så snart landsfiskal ej behörigen
fullgör sina åligganden gent emot kommunen ifråga om överlämnande av
redovisningshandlingar och girering av influtna medel, statsverket helt eller
delvis befrias från skyldighet att ersätta, vad landsfiskal eller exekutionsbiträde
kan hava förskingrat av kommunen tillkommande restlängdsmedel.
Här torde även böra framhållas, att det för vinnande av bättre reda
ifråga om redovisning av kommunalutskylder vore önskligt, att viss, kortare
preskriptionstid stipulerades för dylika utskylder liksom fallet är beträffande
kronoutskylder.
Förutom nu angivna möjligheter till kontroll av landsfiskals redovisning
av omhänderliavda medel torde även böra beröras den kontroll, som kan
åstadkommas genom att landsfiskal erhåller tvängssemester och i sammanhang
härmed den, som förordnas att under sådan ledighet uppehålla tjänsten,
uttryckligen ålägges att omedelbart anmäla observerade oegentliglieter till
befallningshavanden. Då landsfiskalerna snart nog torde erhålla rätt att,
liksom övriga statens befattningshavare, åtnjuta förmån av semesterledighet,
bör den kostnad, som kan uppkomma genom föreskrift om ett obligatoriskt
uttagande av denna ledighet, bliva rätt obetydlig. För att de goda kontrollmöjligheter,
som på detta sätt skulle erhållas, även bliva tillvaratagna, erfordras
givetvis bestämmelse om att semesterförordnande ej får lämnas åt
den, som är biträde åt vederbörande landsfiskal eller på annat sätt i vanliga
fall är honom underlydande.
152 —
Ehuru det kan synas ligga utom ämnet för vad befallningshavanden jämlikt
remissen har att yttra sig över, anser sig befallningshavanden likväl
ej böra underlåta att något beröra landsfiskalernas avlöningsförhållanden.
Det är visserligen ingen ursäkt för tjänsteman, som gjort sig skyldig till
förskingring av tjänstemedel, att han varit förhållandevis svagt avlönad.
Enligt befäl 1 ningshavandens åsikt är det emellertid ej förenligt med det
ansvar, en arbetsgivare har gent emot sina underlydande, att giva tjänstemän,
vilka omhänderhava medelsförvaltning av betydande omfång, en lägre
avlöning än den, som måste anses skälig med hänsyn till arten och omfattningen
av deras tjänsteåligganden. Det ekonomiskt okloka i ett dylikt
förfaringssätt torde även erfarenheten från såväl statliga som andra verksamhetsområden
hava tillräckligt utvisat.
Vad angår skäligheten av landsfiskal nu tillkommande avlöningsförmåner
vill befallningshavanden endast nämna följande förhållanden. Landsfiskal
torde under sin långa utbildningstid i de flesta fall erhålla obetydliga inkomster,
varför skuldsättning under aspiranttiden för mången torde vara
ofrånkomlig. Det ständigt ökade arbete, som under de senaste åren ålagts
landsfiskalerna, och de på grund härav stegrade kostnader, dessa fått vidkännas
för skrivmaterial och arvoden till biträden, hava ej på något sätt
kompenserats genom högre avlöning. Tvärtom hava landsfiskalerna genom
indragna bötesandelar och minskade möjligheter till att åtaga sig uppdrag
utom tjänsten fått sina inkomster ej oväsentligt minskade.
Befallningshavanden vill därför förorda, att landsfiskalerna i avvaktan
på genomförande av den beramade löneregleringen för landsfogdar och landsfiskaler
erhålla en tillfällig löneförbättring till skäligt belopp.
Genom vissa av de ifråga om landsfiskals medelsförvaltning föreslagna
kontrollåtgärderna erhålles samtidigt kontroll av fjärdingsmännens indrivningsarbete
och redovisning av influtna medel. Den härigenom och genom
nu gällande föreskrifter angående exekutionsbiträdens redovisning och om
inventering hos desamma vunna kontrollen torde emellertid behöva ytterligare
förstärkas.
I första hand erfordras liksom beträffande landsfiskalerna detaljerade bestämmelser
om vilka granskningsarbeten, som skola utföras under en inventering.
Då fjärdingsman ej äger möjlighet att disponera över å sitt tjänstepostgirokonto
innestående medel på annat sätt än genom girering till vederbörande
landsfiskal, behöver endast granskas, om fjärdingsmannen insatt
samtliga enligt tillgängliga handlingar sedan nästföregående inventering
influtna belopp å sitt postgirokonto samt om insättningar och redovisningar
skett inom föreskriven tid. Protokoll över förrättad inventering bör landsfiskal
vara skyldig att, oavsett om anledning till anmärkning förefunnits
eller ej, inom åtta dagar efter förrättningens avslutande insända till befallningshavande.
Vidare bör befallningshavanden givas befogenhet att, om
anledning härtill anses föreligga, förordna landsfogde eller annan lämplig
tjänsteman att förrätta inventering hos fjärdingsman.
Med det nu anförda har befallningshavanden ej avsett att åstadkomma
en slutgiltig lösning av det problem, statsrevisorerna upptagit till behandling,
utan endast velat till diskussion framlägga några synpunkter på vad som
enligt befallningshavandens åsikt kan åtgöras för att väsentligen förebygga
ett upprepande av de hittills talrika förskingringar, till vilka landsfiskaler
och fjärdingsmän gjort sig skyldiga.
Skulle Kungl. Maj:t finna sig böra vidtaga åtgärder i saken, vill befall -
— 153 —
ningshavanden förorda utseende av sakkunniga, innefattande representanter
för befallningsliavandena, postgirokontoret och landsfiskalerna, vilka erhålla
i uppdrag att utarbeta de föreskrifter, som må finnas erforderliga.
Västerås slott i landskontoret den 7 januari 1929.
WALTER MURRAY
CARL FR. JOHANSON.
Bil. 1.
Protokoll, hållet vid inventering och inspektion hos landsfiskalen
i .................................................... distrikt den................................ 19. ..
På grund av gällande författningsbestämmelser angående inventeringsförrättningar
hos landsfiskaler samt de föreskrifter Konungens befallningshavande
lämnat i skrivelse av den....................................... verkställde undertecknad,
landsfogde, i närvaro av förordnade biträdet........................................
ovan antecknade dag inventering jämte inspektion av diarier och redovisningshandlingar
och undersökning av huru tjänsten förvaltas hos landsfiskalen
i ovannämnda distrikt. Landsfiskalen i distriktet................................
var vid förrättningen tillstädes.
Vid inventering av hos landsfiskalen inneliggande tjänstemedel konstaterades
en behållning i
kassajournalen å.................................................................................... .................. kr.
vilket belopp redovisades sålunda:
Innestående å
tjänstepostgirokonto
enligt kontoutdrag per den / 19..................... kr.
varifrån avgå kassaförda utbetalningar,
vilka ej ännu krediterats postgirokontot
............................................................. kr.
samt å kontot gjorda inbetal
talningar,
vilka ej kassaförts ................. » ................. » j-r>
Härtill läggas kassaförda inbetalningar, vilka enligt
företedda kvittenser inlevererats å postgirokonto
men ej ingå i kontantutdraget.................................... ................. » .................... »
statsverkets giroräkning i riksbanken
å konto deponerade införselmedel enligt uppgift från landskontoret
.......................................................................................................... »
tjänsteräkning i.................................................... bank
enligt motbok/bankbesked........................................................................................ »
Inneliggande kontanter i
tjänstekassa å landsfiskalskontoret ............................ *
Summa kr.
I samband med inspektionen av landsfiskalens restlängder
och diarier inhämtades, att nedanstående belopp influtit till
landsfiskalen utan att ha blivit utbetalta till någon vederbörande
.................................................................................. (bil- )__
.... kr.
Summa ...
— 154 —
Härvid antecknades att av dessa poster följande belopp borde
ha varit redovisade: (bil.........)
Förskott från länsstyrelsen J18 de erhållits med .................... kr.
hade -
Detta belopp redovisades sålunda:
Inneliggande hos landsfiskalen, enligt vad ovan antecknats........ .................. »
Företedda kvittenser å gjorda utbetalningar .................................................... »
På handräckning beroende ................................................................................. »
Hos Konungens befallningshavande hade enligt uppgift från
landskontoret begärts men ej ännu erhållits ersättning för utbetalningar
.............................................................................................................. »
Summa ..................... kr.
Vid inspektion av diarierna utröntes att följande värdehandlingar skulle
finnas inneliggande:---— — — — — —---— — — — —
Dessa handlingar, vilka befunnos vara förvarade på betryggande sätt,
blevo samtliga företedda.
Rörande inspektionen av diarier och redovisningshandlingar samt undersökningen
av huru landsfiskalen förvaltar tjänsten skulle här antecknas följande.
1. Kassa]ournalen jämte tillhörande verifikationer.
Från landskontoret erhållna kassajournalsutdrag för månaderna ................
.................................... jämfördes med kassajournalens slutsummor för samma
tid med Oljande anmärkning.
utan
Samtliga enligt tillgängliga handlingar (redovisningsräkningar, indrivningskvitton,
införselbeslut, postgiro- och postanvisningskuponger m. fl.)
förefintliga inkomstposter för tiden sedan föregående inventering den / 19 ...
voro behörigen kassaförda samt vederbörligen avförda i restlängder och
diarier.
Samtliga i kassajournalen upptagna utbetalningar voro behörigen verificerade.
Kontrollsummering av kassajournalen för tiden efter föregående inventering
verkställdes med följande anmärkning.
utan
2. Redovisningsräkningar från fjärdingsmännen.
3. Protokoll över inventeringar, som landsfiskalen förrättat hos underlydande
exekutionsbiträden företeddes och granskades med följande pr;nrari
utan
4. Häften med indrivning skvitton samt över dessa förd förteckning.
Från landskontoret erhållen uppgift, utvisande att till landsfiskalen sedan
senast hållna inventering översänts ............ st. häften nr .................... samt
............ st. nr, .................... jämfördes med förteckningen med följande an_
utan
märkning.
— 155 —
5. Förteckning över insättningar och uttag å tjänstepostgirokontot.
Enligt från landskontoret erhållen uppgift hade utbetalningar till kontoinnehavaren
själv fj/ekommit11'' Uppgiften granskades medu^ande erinran.
6. Konvolut med beslut om införsel i avlöning m. m. för uttagande
av utskylder och allmänna avgifter.
Införselbesluten voro numrerade och numren antecknade i vederbörliga
restlängder och diarier.
7. Månadsräkning samt restlängder å krono- m. fl. utskylder och bötesliggare.
Å landskontoret uppgjort sammandrag över redovisningen sedan nästföregående
inventering utvisade rörande
a) krono- m. fl. utskylder: b) bötesmedel:
Oredovisade den / 19................................................ kr. kr.
Uppdebiterade under månaderna
............................ »
............................................ kr.
Under samma tid
Influtna ........................................................................ »
Avkortade och avskrivna.................................................. »
Utbetalta.............................................................................. »
Oredovisade den / 19.... ............................................. »
.............................................. kr.
kr.
»
..... »
»
...... »
..... kr.
Landsfiskalens redovisningshandlingar befunnos överensstämma med dessa
uppgifter. Resultatet av indrivningen ansågs vara............................................
Granskningen av
ning.
restlängder och bötesliggare föranledde följande anmärk mgen -
8. Kommunala restlängder.
Från landskontoret erhållna uppgifter om av de kommunala uppbördsmyndigheterna
inom distrikt avlämnade rapporter angående översända rest1
än ed er befunnos överensstämma med av landsfiskalen uppgivna förhållanden,
gåvo anledning till följande erinringar.
Vid granskning av kommunalrestlängderna upprättades nedanstående tablå
över samtliga till landsfiskalen inkomna restlängder och andra handräckningsärenden,
vilka vid inventeringstillfället ej voro slutredovisade.
Nr |
In- kom den |
Slag av utskylder |
Ur- sprung]. rest- belopp |
Vid in-ventering |
Till denna dag |
Denna dag oredo- viaat |
Anteckningar |
|
kontant |
hinders- bevis |
|||||||
.................... socken |
1 |
2 |
8 |
4 |
5 |
|||
Obs.! Summan av kolumnerna 3—5 skall vara lika med summan i kolumn 2.
— 156 —
9. Brevdiarium.
Diariet upptog ............ st. ärenden under år ............... samt hittills under
innevarande år ............ st. ,
Oredovisade voro ............ st. ärenden. Av dessa skulle specifikt antecknas
följande av äldre datum (bil.........).
10. Handräckningsdiarium.
Diariet upptog ............ st. ärenden under år ................ samt hittills under
innevarande år ............ st.
Oredovisade voro ............ st. ärenden. Av dessa skulle specifikt antecknas
följande av äldre datum (bil.........).
11. U tsökningsdiarium.
Diariet upptog ............ st. ärenden under år ................ samt hittills under
innevarande år ............ st.
Oredovisade voro ............ st. ärenden. Av dessa skulle specifikt antecknas
följande av äldre datum (bil.........).
12. Införseldiarium.
Diariet upptog ............ st. ärenden under år ................ samt hittills under
innevarande år ............ st.
Löpande voro ............ st. ärenden. Beträffande redovisningen av influtna
belopp antecknades.....................................................................................................
13. Brottmålsdiarium.
Diariet upptog ............ st. ärenden under år ................ samt hittills under
innevarande år ............ st.
Oredovisade voro ............ st. ärenden. Av dessa skulle specifikt antecknas
följande av äldre datum (bil.........).
14. Åklagar ediarium.
Diariet upptog ............ st. ärenden under år ................ samt hittills under
innevarande år ............ st.
Oredovisade voro ............ st. ärenden. Av dessa skulle specifikt antecknas
följande av äldre datum (bil.........).
15. Liggare över polismän.
16. Liggare över utlänningar.
17. Liggare över utlämnade besiktning sskyltar.
18. Protokoll över borgerlig vigsel.
19. Koncept till utgående skrivelser.
20. Postbok.
21. Arkiv.
22. Mobiliseringshandlingar.
Som ovan.
In fidem:
— 157 —
Bil. ?
Restlängdsdiarium
för tiden................................
Landsfiskalen i ..............................
Komm. d.
Från kommunalnämnden i........................................ s:n den....................
emottagen restlängd över vid uppbördsstämma den ej er
pensionsavgifter,
lagda kommunalutskylder.
skogsaccismedel. .
D |
e b e |
t |
— |
K r e d |
i |
t |
|||||||
Restlängd slutar år |
Summa |
Redovis- ningsräkning |
-rr . . \ Hinders Kontant i , . bevis |
Summa |
Saldo |
||||||||
den |
nr |
||||||||||||
Tillfälligt uppdeb. |
| |
||||||||||||
Redovis- |
|||||||||||||
ningsräkning |
Belopp |
||||||||||||
den |
nr |
I l |
(Övriga blanketter i ett diarium tryckas med denna uppställning å båda sidor.) ,
Bil. 3. (Sid. 1.)
Komm. d.............
Redovisningsräkningsnr........
Par tiell-r edo visni ng
Sluttill
kommunalnämnden i ................................................ socken angående resterande
kommunalutskylder pensionsavgifter skogsaccismedel för år ,
förfallna till betalning den ............................................ 19 ...
Restlängdens slutsumma |
Debet. |
................... kr. |
................... » |
||
Summa .................. |
kr. |
|
Kredit. Kontant Hinder Säger |
Summa |
|
Tidigare redovisat ................... |
||
Denna dag redovisat |
||
Oredovisat................................ |
||
Summa ............................................................................... .........................r |
i landsfiskalskontoret den
19
Perforering
— 158 —
Att kommunen denna dag över postgiro emottagit........................ kr. samt
erhållit hindersbevis till ett sammanlagt belopp av.................................... kr.,
erkännes.
................................................ den ................................ 19....
Specifikation:
Nr |
Namn |
Influtna] Hinders-belopp * bevis |
Nr |
Namn |
Influtna belopp |
Hinders- bevis |
||||
Transport |
Transport • |
[ |
||||||||
Transport |
1 |
Sid. 2 utgör fortsättning å tabellen.
Sid. 3 har samma uppställning som sid. 1.
» 4 » » » » » 2.
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 58 och
* 60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Jämlikt nådig remiss den 21 december 1928 får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Kopparbergs län härmed avgiva underdånigt utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört dels ifråga om ersättning
för eldning och skötsel av värmeledningen i länsstyrelsens lokaler dels ock
om behovet av effektivare kontroll över landsfiskalers och deras exekutionsbiträdens
medelsförvaltning och i sådant hänseende underdånigst anföra.
Av den av riksdagens revisorer åberopade jämförande sammanställning
av utgifterna för bestridande av ersättning för eldning och skötsel av värmeledningar
vid länsstyrelserna framgår att ifrågavarande ersättning utgår
efter mycket olika grunder. Vid flertalet länsstyrelser uppbär vederbörande
ersättning beräknad för helt år, högst 1,440 kronor och lägst 300 kronor;
i övriga fall betalas ifrågavarande bestyr med visst belopp per månad under
den tid av året eldning pågår, högst 200 kronor och lägst 50 kronor per
månad. Ersättningen för värmeledningens eldning och skötsel i härvarande
landsstatshus, där hittills jämväl länets lantmäterikontor varit inrymt, har
genom nådiga brevet den 10 december 1915 bestämts till högst 50 kronor
per månad, under den tid av året, då eldning pågår och har med iakttagande
av sistberörda föreskrift kunnat begränsas till en årlig utgift av i runt tal
450 kronor, som avförts, två tredjedelar å femte huvudtitelns anslag till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m. och en tredjedel som ansetts åbelöpa
lantmäterikontoret, å nionde huvudtitelns motsvarande anslag.
Dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring har icke utgått å ersättningen
ifråga.
Beträffande härefter frågan om kontrollen över landsfiskalers och deras
— 159
exekutionsbiträdens medelsförvaltning synes den utredning, som riksdagens
revisorer härutinnan framlagt, giva vid handen, att en ändring av nu gällande
bestämmelser i ämnet är oundgängligen nödvändig.
Närmaste tillsynen över landsliskalernas medelsförvaltning skall, jämlikt
11 § nådiga instruktionen för landsfogdarna, utövas av landsfogden. Då
landsfogdens tid åtminstone i större län upptages av till åklagareväsendet
hörande göromål och bestyr, lärer denne icke ens med bästa vilja kunna åt
kontrollen över medelsförvaltningen ägna den tid och det intresse, som till
förekommande i möjligaste mån av oordningar och underslev måste förutsättas.
För kontrollens behöriga utövande genom inventering eller annorledes
erfordras emellertid jämväl en närmare kännedom om det sätt, varpå
landsfiskal fullgör sin redovisningsskyldighet. I nyss åberopade paragraf i
landsfogdeinstruktionen stadgas visserligen, att landsfogden bör hos Konungens
befallningshavande förskaffa sig de uppgifter, som för inventeringsförrättning
må vara av nöden och som finnas hos Konungens befallningshavande
tillgängliga. Dylika vid ett eller annat tillfälle av inventeringsförrättaren
inhämtade upplysningar torde dock icke vara ägnade att bibringa
honom sådan erfarenhet om landsfiskalernas medelsförvaltning som länsstyrelsen
genom sin fortlöpande granskning av deras månatliga redovisningar
kan inhämta. Under landsfiskalens förvaltning faller visserligen en betydande
del allmänna medel — kommunalutskylder, pensionsavgifter, prästlönemedel
med mera — vilkas redovisning Konungens befallningshavande
enligt nu gällande föreskrifter icke kan närmare övervaka. Därest emellertid
den av riksdagens revisorer i avseende å § 2 restindrivningsförordningen
ifrågasatta ändring, vilken länsstyrelsen vill förorda, kommer att vidtagas
och möjlighet till kontroll jämväl över sistnämnda slag av medel beredes
länsstyrelsen, synes den inventeringsplikt, som i avseende å medelsförvaltningen
nu i allmänhet åligger landsfogden, kunna överflyttas på länsstyrelsen
att efter länsstyrelsens förordnande fullgöras genom landsfogden eller
hos länsstyrelsen anställda tjänstemän.
En dylik överflyttning av medelskontrollen till länsstyrelsen kommer
givetvis att draga en del kostnader. För övervakande av restindrivningen
av kommunala och dylika medel torde sålunda å landskontorets uppbördsavdelning
behöva anställas tvenne biträden. Huruvida inventeringarnas förläggande
till länsstyrelsen kommer att föranleda några särskilda utgifter
torde på förhand icke kunna bedömas. Länsstyrelsen vill emellertid underdånigst
upplysa att i vissa fall, där länsstyrelsen ansett nödigt att genom
egna tjänstemän anställa mera ingående undersökning av landsfiskals förvaltning,
förrättningen kunnat kriiva en tid av flera dagar, i ett fall två
personers tid under fjorton dagar.
Revisorerna hava slutligen ifrågasatt åläggande för landsfiskal att ställa
säkerhet för omhänderhavda medel. Även om den säkerhet, som skulle
kunna avfordras landsfiskal icke kunde fastställas till ett belopp, som innebär
full garanti för gottgörande av förluster statsverket på grund av ersättningsplikten
till kommuner och enskilda kan komma att åsamkas genom
bristande redovisning, torde, såsom revisorerna framhålla, skyldigheten att
ställa dylik säkerhet kunna medverka till att ifrågavarande tjänster komme
att besättas med personer, utmärkta för samvetsgrannliet, ordning och reda
i ekonomiska frågor.
Falun i landskontoret den 8 januari 1929.
Underdånigst:
S. H. KVARNZELIUS.
LARS FERNQVIST.
— 160 —
Länsstyrelsens i Gävleborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har länsstyrelsen anbefallts
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i vissa
nedan närmare berörda frågor anfört, och får länsstyrelsen i anledning härav
i underdånighet anföra följande.
Beträffande revisorernas uttalande angående utbetalta ersättningar för
eldning och skötsel av värmeledning i länsstyrelsernas och därmed sammanhängande
lokaler finner länsstyrelsen i likhet med revisorerna det synnerligen
önskvärt att fastställandet av dessa ersättningar kunde ske efter enhetliga
grunder. Vad angår av revisorerna framställt förslag, att länsstyrelsernas
ordinarie vaktmästarepersonal i större omfattning än hittills borde
anförtros bestyret med värmeledningarnas eldning och skötsel även om härför
skulle behöva utgå någon mindre gottgörelse utöver ordinarie avlöningen,
anser länsstyrelsen detta synnerligen lämpligt; och har så alltid varit förhållandet
inom detta län, där en vaktmästare anförtrotts uppdraget mot en
årlig ersättning av 700 kronor; å denna ersättning har ej utgått tillfällig
löneförbättring och ej heller dyrtidstillägg; och anser länsstyrelsen att anslagen
till tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg ej bör tagas i anspråk
för utgifter av här ifrågavarande slag.
Beträffande revisorernas uttalande angående landsfiskalernas och deras
exekutionsbiträdens medelsförvaltning anser länsstyrelsen revisorernas krav
på en mera effektiv kontroll över denna förvaltning fullt berättigad, och
får länsstyrelsen biträda förslaget om en ingående utredning snarast möjligt
i detta ärende.
Hur denna kontroll lämpligast skulle ordnas är svårt att säga.
Revisorernas förslag att avskrifter av de kommunala restlängderna ävensom
redovisningsförteckningarna skulle insändas till länsstyrelsen skulle
naturligtvis betydligt öka länsstyrelsens kontroll över dessa medel, och har
länsstyrelsen därvid icke annat att erinra än att länsstyrelsens (landskontorets)
arbetsbörda därigenom ej obetydligt skulle ökas, vilket i sin tur
komme att göra det nödvändigt att större anslag beviljas länsstyrelsen för
anställande av extra biträden.
Den av revisorerna väckta frågan om införande av skyldighet för landsfiskalerna
att ställa säkerhet för omhänderhavda medel finner länsstyrelsen
värt beaktande, och kan en sådan skyldighet med hänsyn till den relativt
låga kompetens som kräves för en så pass ansvarsfull tjänst som landsfiskalstjänsten
knappast anses obillig, i all synnerhet som kronofogdarna på
sin tid vore skyldiga ställa viss uppbördsborgen.''
En annan fråga som länsstyrelsen finner böra beaktas i detta sammanhang
är huruvida icke införandet av obligatorisk årlig semester för landsfiskalerna
under viss tid och efter länsstyrelsens bestämmande ur kontrollsynpunkt
vore välbetänkt. Därigenom skulle även landsfiskalernas gamla
krav på rätt till semester på visst sätt tillgodoses.
161
Från landsfogden 1 länet infordrat yttrande rörande revisorernas uttalande
i medelsförvaltningsfrågan bifogas.
Gävle slott i landskontoret den 9 januari 1929.
Underdånigst:
OSKAR RYDIN.
GUNNAR KI.KRCK.
Bil.
Till Konungens befallnings havande i Gävleborgs län.
Med återställande av riksdagens revisorers anmärkningar angående medelsförvaltningen
inom fögderierna får jag vördsamt såsom infordrat yttrande
anföra följande.
Vad revisorerna anfört som kontentan av sin undersökning beträffande
oegentligheterna (förskingringarna) inom fögderiförvaltningen anser jag för
min del hava fullt fog för sig. Fögderiförvaltningens omorganisation år
1917 var enligt min bestämda övertygelse verkligen ett fullständigt missgrepp,
som måhända åstadkoms huvudsakligast genom politiska intriger. Härmed
må emellertid vara huru som helst. Visst är, att kronofogdarna genom
ständig tillgång till därför erforderliga handlingar, hade möjlighet till eu
effektiv kontroll över sina länsmän, vilket jag genom minst tioårig erfarenhet
som kronofogde anser mig kunna vitsorda. Denna kontroll var av så
mycket större värde som den var grundad på flerhundraårig erfarenhet,
vilken undan för undan kommit in i lagstiftningen och förty åstadkommit
en sådan effektivitet, att de ytterst få förskingringarna då för tiden väckte
synnerlig uppmärksamhet och icke som nu så att säga hörde till ordningen
för dagen. Det fanns då logiskt system i det hela, medan kontrollen genom
landsfogarna enligt 1917 års reform är osystematisk och verkar egentligen
som en ny klut på ett gammalt kläde. Således skulle botemedlet mot det
påpekade onda enligt mitt förmenande vara upphävandet av 1917 års reform
och återinförande av kronofogarna. Som detta emellertid icke gärna kan
tänkas bliva förverkligat, kan jag icke finna annat än att revisorernas förslag
om avskrifters av de kommunala restlängderna ävensom redovisningsförteckningarnas
översändande till länsstyrelsen bär allt fog för sig. Någon
särskild tjänsteman för inventering hos landsfiskalerna kan jag icke finna
vara av verkligt behov påkallad. Landsfogden skulle såsom hittills kunna
verkställa dessa inventeringar efter att hos länsstyrelsen gjort sig underrättad
om, huru det förhölle sig med vederbörande landsfiskalers redovisningar.
Detta har undertecknad under hela min tjänstetid som landsfogde praktiserat
beträffande kronoutskylder och resultatet därav har visat sig gott.
Till sist anser jag också, att landsfiskalerna böra åläggas att ställa uppbördsborgen,
vilket eventuellt även möjligen skulle kunna verka som en
tumskruv på förskingringslustan.
En sak, som tyvärr icke torde kunna komma till stånd, vore, att höja
landsfiskalernas kompetens till studentexamen med kansliexamen, ty därigenom
skulle otivelaktigt ansvars- och pliktkänslan i väsentlig man skärpas
och underhuggarefasonerna, som mången gång givit anledning till förvärv
genom förskingring, betydligt reduceras.
Gävle i landsfogdens expedition den 31 december 1928.
Carl Björkling.
11 — Rev.-bercittelse ang. statsverket för år 1928. III.
— 162 —
Länsstyrelsens i Västernorrlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1928 har Eders Kungl. Maj:t anmodat
länsstyrelsen att inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer i vid remissen fogade handlingar anfört.
Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.
Ersättning för eldning och skötsel av värmeledningen vid länsstyrelsens
lokaler.
Ersättningen är genom nådigt brev den 9 april 1912 fastställd till sexhundra
kronor per år räknat. Å detta ersättningsbelopp utgår dyrtidstillägg
efter de för oreglerade verk fastställda grunder.
I likhet med revisorerna håller länsstyrelsen före, att ersättningarna böra
utgå efter enhetliga grunder, där förutsättningarna kunna anses vara i stort
sett enahanda. Så torde dock mera sällan vara fallet, då arbetsförhållandena
å skilda platser äro olika liksom tillgången på för uppdragen kvalificerade
personer. Frågan att åt länsstyrelsernas ordinarie vaktmästarpersonal i
större omfattning än hittills anförtro bestyret med värmeledningarnas eldning
och skötsel har tidigare varit uppe. Det har därvid visat sig, att
eldare- och vaktmästaresysslorna på grund av arbetets olika art i de skilda
fallen äro av beskaffenhet att icke lämpligen kunna förenas. Men därtill
kommer att vid denna länsstyrelse anställda tvenne expeditionsvakter helt
tagas i anspråk för egentliga vaktmästaregöromål. En förening av eldareoch
vaktmästaresysslorna är därför beträffande länsstyrelsen härstädes icke
möjlig att genomföra.
Vidkommande frågan, huruvida anslaget för dyrtidstillägg bör tagas i
anspråk för utgifter för dyrtidstillägg å den fastställda ersättningen, synes
denna vara av mindre betydelse, då dyrtidstillägget motsvarande belopp i
allt fall måste gäldas av statsmedel. Riktigare vore måhända, att ersättningen
tillmättes så, att den utgjorde full gottgörelse för arbetet och att
ersättningen i sin helhet sålunda utginge ur anslaget till Skrivmaterialier
och expenser, ved m. m.
Landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning.
Den fråga, som under denna rubrik av statsrevisorerna upptages till behandling
— landsfiskalers och dem underlydande exekutionsbiträdens förskingringar
— är av största betydelse. De kraftigaste åtgärder till förekommande
av dylika förskingringar böra vidtagas. Dessa åtgärder torde först
och främst böra inriktas på åstadkommande av en effektivare kontroll.
Revisorerna hava härutinnan — å sid. 85 — ifrågasatt vissa åtgärder, enligt
vilka länsstyrelsen skulle bliva verkligt kontrollorgan jämväl beträffande
indrivningen och redovisningen av kommunalutskylderna. Sålunda
skulle uppbörsman av kommunalutskylder hava att till länsstyrelsen överlämna
avskrift av restlängden och utmätningsmannen vara skyldig översända
redovisningsförteckning till länsstyrelsen, där anteckning om influtna
belopp eller redovisning genom hindersbevis skulle äga rum i länsstyrelsens
exemplar av restlängden.
Oavsett att denna av revisorerna föreslagna åtgärd är av den innebörd,
iitt (len maste påkalla eu avsevärd ökning av liin.sstyrelsens arbetskrafter
och därmed ökade statsutgifter, anser länsstyrelsen att föga resultat därav
vore att vinna. Det bör framhållas, att bakom de flesta och största förskingringarna
ligga förfalskningar av räkenskaperna eller andra manipulationer,
vilka icke på den föreslagna vägen kunna upptäckas.
Länsstyrelsen tillåter sig beträffande revisionen framställa ett annat förslag,
som icke innebär kostnadsökning eller någon väsentlig ökning i revisionsarbetet,
men som icke desto mindre synes vara ägnat att bereda en så
noggrann och omfattande kontroll, som över huvud taget är möjlig.
Indrivningen och redovisningen av kommunalutskylderna — dessa utskyldsmedel
hava visat sig särskilt utsatta för förskingringsbrott — ske i nära
samarbete mellan landsfiskaler, kommunala uppbördsmyndigheter och exekutionsbiträden.
Någon egentlig kontroll å den enes verksamhet kan knappast
ifrågakomma, utan att den andres verksamhet samtidigt kontrolleras. Länsstyrelsen
vill därför föreslå, att föreskrift utfärdas därom, att vid de inventeringsförrättningar,
som enligt nu gällande bestämmelser skola hållas
av landsfogde eller annan, som må därtill förordnas, skola kallas att
närvara vederbörande exekutionsbiträden, ävensom representanter för vederbörande
kommunala uppbördsmyndigheter (kommunalnämndsordförande
eller kommunalkassor), försedda med de längder och handlingar, som
för revisionen erfordras. Genom de uppgifter, som enligt bestämmelserna
i 2 § restindrivningsförordningen skola av uppbördsmannen av kommunalutskylder
insändas till länsstyrelsen har inventeringsförrättaren erhållit
kännedom om de till utmätningsmannen överlämnade restlängderna, vilka
sålunda kunna i samtliga vederbörandes närvaro genomgås. Med en sådan
anordning erålles en så fullständig och allsidig kontroll, som gärna kan
tänkas. Förfarandet har i några fall tillämpats och i en till länsstyrelsen
ingiven skrivelse, som härjämte bifogas, har en av länets landsfiskaler
i känsla av ansvar inför den föreliggande frågans betydelse framlagt
förslag till revisionens anordnande på sätt ovan i korthet antytts. Icke från
något håll, där en effektiv kontroll åstundas, kan befogad invändning göras
emot en så anordnad revision. Icke blott på grund av avsevärt ökad effektivitet
i kontrollen utan även genom sin enkelhet och ringa kostnad synes
detta förslag böra föredragas framför det av revisorerna framlagda, här ovan
i korthet återgivna förslaget.
Förslag till några ytterligare åtgärder, som synas länsstyrelsen vara värda
allt beaktande, hava framförts av landsfogden i länet i ett av honom den
5 innevarande manad avgivet yttrande med anledning av revisorernas berättelse.
Länsstyrelsen har liärutinnan särskilt fäst sig vid det förslag, som
innebär, att varje särskild medelsredovisning från exekutionsbiträde-fjärdingsman
till landsfiskal skulle upptaga allenast belopp, som influtit på en och
samma restlängd, samt lämnas till landsfiskalen i två (ur blanketthäftet löstagna)
exemplar. Exekutionsbiträdet erhåller landsfiskalens kvitto å det i
blanketthäftet kvarsittande huvudexemplaret av redovisningen. Samtidigt
med det att kontanta medel över postgiro av landsfiskalen redovisas till
kommunalnämndens ordförande överlämnas till denne de två från exekutionsbiträdet
bekomna exemplaren av redovisningen, varav det ena behålles av
kommunalnämndens ordförande och det andra återställes till landsfiskalen,
försett med kvitto. I stort sett enahanda förfaringssätt synes kunna komma
till tillämpning vid redovisning av medel från en utmätningsman till en
annan. Icke minst för den kommunala kontrollen synes ett sådant för
-
— 164
faringssätt erbjuda stora fördelar i trygghet och garanti för att samtliga
medel bliva behörigen redovisade.
Såsom landsfogden jämväl framhåller har en stor del av de brott, som
här äro i fråga, utförts så, att fjärdingsmannen, som i regel direkt hos den
skattskyldige uttager utskyldema, redovisar utskylderna med fattigdomsbevis
till landsfiskalen, ehuru utskylderna erlagts av den skattskyldige. Det är
icke lätt att skydda sig för ett dylikt förfaringssätt, men säkerligen skulle
månget brott av detta slag förekommas genom tillämpning av ett sådant
förfaringssätt, som landsfogden föreslagit, nämligen att restförd skattskyldig,
som saknar tillgång till utskyldernas gäldande, därom å företedd handling
tecknar förklaring, vars riktighet av utmätningsmannen vitsordas.
På grund av den mängd göromål, som åvila landsfogden, har länsstyrelsen
efter nådigt bemyndigande i ett stort antal fall under år 1928 förordnat
tjänstemän på landskontoret att förrätta inventering hos landsfiskaler. Den
erfarenhet, som erfordras för dessa inventeringars förrättande, bör en tjänsteman
i landsfogdens ställning snart förvärva och landsfogden har i stort sett
enahanda tillfälle att å länsstyrelsens uppbördsavdelning taga kännedom om
det sätt, varpå landsfiskalen fullgjort sin redovisningsskyldighet, som de
andra tjänstemän hos länsstyrelsen, vilka förordnas att i särskilda fall förrätta
inventeringar. Landsfogden bör därför enligt länsstyrelsens mening
icke utan tvingande skäl befrias från honom nu åliggande skyldighet att
förrätta ifrågavarande inventeringar, genom vilka landsfogden har goda
tillfällen att lära känna jämväl det sätt, på vilket landsfiskalen utför sina
tjänsteåligganden i allmänhet.
Revisorerna upptaga jämväl frågan om skyldighet för landsfiskal att
ställa säkerhet för omhänderhavda medel. Att en sådan skyldighet skulle
tillföra staten ökad trygghet är uppenbart, men denna fråga kan, såsom
revisorerna jämväl framhålla, icke ses såsom en särskild fristående angelägenhet
utan torde böra upptagas till behandling i sammanhang med frågan
om dylik skyldighet även för övriga redogörare av allmänna medel. Frågan
om uppbördssäkerhet berör jämväl ett par andra frågor av stor vikt, nämligen
dels rekryteringen av landsfiskalskåren dels ock dess avlöningsförhållanden.
På dessa frågor torde mycket av det onda, vid vilket revisorerna
fäst uppmärksamhet, bero, och länsstyrelsen håller före, att snara åtgärder
härutinnan äro av nöden.
Härnösand i landskontoret den 8 januari 1929.
Underdånigst:
KARL STENSTRÖM.
OSKAK RUNDQVIST.
Bil. 1.
Till länsstyrelsen i Västernorr lands län.
Till åtlydnad av länsstyrelsens remissresolution den 29 sistlidne december
med anmodan avgiva yttrande över statsrevisorernas uttalande i anledning
av de förskingringar, vilka landsfiskaler och fjärdingsmän begått, och deras
förslag till skärpta kontrollbestämmelser, får jag under översändande av
remisshandlingarna härmed vördsamt anföra följande.
— u;r> —
Till eu början vill jag framhålla, att förskingringarna i fråga i regel
kunnat företagas och döljas på grund av den brottsliges förfalskningar av
räkenskaperna samt att sådan brottslighet icke torde kunna förebyggas
genom några kontrollåtgärder, huru stränga och noggranna dessa än äro.
Men en sträng kontroll har likväl alltid sitt moraliska värde kanske framför
allt därigenom, att frestelserna till brott för den icke maskerat brottsliga
viljan avlägsnas.
De av statsrevisorerna föreslagna kontrollåtgärderna med avseende på
utmätningsmännens liandhavande av kommunalrestantier tror jag dock icke
kunna få så stor effektivitet. Men säkert är, att de skulle medföra ett väsentligt
ökat arbete för såväl utmätningsmännen som framför allt för länsstyrelserna,
vilkas personal i så fall måste ökas i avsevärd grad.
På flera håll inom detta län ha fjärdingsmännens redovisningar till landsfiskalen
ordnats så, att varje redovisningsräkning upptager endast belopp,
influtna på en och samma restlängd, och lämnas landsfiskalen i två exemplar.
Så snart besked från postgirokontoret ingått om, att de av fjärdingsmannen
redovisade medlen influtit å landsfiskalens tjänstepostgirokonto, översändas
dessa medel över postgiro till kommunalnämnden och överlämnas samtidigt
de båda redovisningsräkningsexemplaren till nämndens ordförande, som
kvitterar redovisningen å det ena av dessa exemplar, vilket därefter återlämnas
till landsfiskalen. Ett liknande förfarande vore möjligt att utan
allt för stor arbetsökning tillämpa vid redovisning av hand räck n i n gsärend en
från en till en annan utmätningsman. Härigenom vinnes, att kommunalnämndsordföranden
och kommunens revisorer kunde kontrollera, att allt,
som inflyter, redovisas och redovisas inom behörig tid. Och medvetandet
härom hos utmätningsmannen torde innebära en ganska effektiv kontroll.
Ett av de vanligaste sätt, på vilka fjärdingsmännen lyckats utföra sina
förskingringsbrott är, att de lämnat bevis om att restskyldig, som betalat
sina utskylder och vilka restbelopp av fjärdingsmannen tillgripits, uppgives
vid redovisning till utmätningsmannen sakna utmätningsbara tillgångar.
Och jag har svårt att värja mig för misstanken, att sådana fattigdomsbevis
ofta utfärdas utan att grundlig undersökning om det intygade förhållandet
företagits, varigenom fjärdingsmannen ju besparas arbete. Till förebyggande
av ett sådant missförhållande torde fattigskrivningen kunna ske på så sätt,
att den fattige undertecknar en på heder och samvete avgiven förklaring,
att han saknar utmätningsbara tillgångar till kravbeloppets gäldande, samt
att fjärdingsmannen därefter med sin namnteckning vitsordar uppgiftens
riktighet. En sådan förklaring torde ingen, som betalat sina utskylder,
kunna förmås att avgiva och dess utfärdande tvingar ju också fjärdingsmannen
att besöka den restskyldige.
Slutligen vill jag framhålla lämpligheten av, att de inventeringar, som
nu åligga landsfogden, överflyttas på någon tjänsteman vid landskontorets
uppbördsavdelning, vilken ju har större möjlighet att med sin noggranna
kännedom om utmätningsmännens månadsredovisningar till landskontoret
skärpa kontrollen vid inventeringen liksom att inventering förrättas samtidigt
och av samma förrättningsman hos utmätningsmannen och dennes
exekutionsbetjänter.
Härnösand i landsfogdens expedition den 5 januari 1929.
Sune Påhlman.
— 166
Bil. V.
Till länsstyrelsen.
För den åtgärd, vartill länsstyrelsen kan finna skäligt, överlämnas vördsamt
närlagda utlåtande med anledning av statsrevisorernas förslag om
skärpt kontroll över landsfiskalernas medelsförvaltning.
Årets statsrevision liar givit revisorerna anledning att mera ingående beröra
de många och beklagliga förskingringar, varåt åtskilliga landsfiskaler i
riket gjort sig skyldiga. Alldeles riktigt hava statsrevisorerna bland annat
anfört, att dessa förskingringar äro desto allvarligare som de beröra en
kår, vilken har en del av statens rättsvårdande uppgifter på sin lott och
på vilken därför de största fordringar i fråga om redbarhet böra kunna
ställas.
Men hur hava statsmakterna behandlat denna kår! Det bör numera icke
vara främmande, att landsfiskalerna i sin tjänst skola syssla med snart sagt
allt under solen. År efter år läggas nya uppgifter, ofta av ytterst ömtålig
och krävande art på landsfiskalerna. Därigenom visa statsmakterna, att de
kräva ett icke ringa mått av ansvar och kunnighet av kåren. Det naturliga
bör då vara, att kåren tillmötesgås med motsvarande ansvar från huvudmannen.
Så är icke förhållandet. När 1924 års landsstatslönesakkunniga
hade att yttra sig om landsfiskalernas lönefråga, föreslogs bland annat,
att dessa tjänstemän skulle förbjudas nästan all privat verksamhet utan att
någon nämnvärd kompensation erhölles i form av löneökning. Förslaget
innebar en fullkomlig försämring av deras ställning. Visserligen ifrågasattes
lämpligheten, att av statsmedel bereda landsfiskalerna möjlighet att
inköpa automobil för ett belopp intill 5,000 kronor med återbetalningsskyldighet
inom fem år, men denna generositet var ju endast ägnad att ytterligare
undergräva kårens dåliga ekonomi.
Ingen av oss, som känna ansvar inför stat och samhälle skall resa hinder
i vägen för en ökad arbetsbörda men jämsides därmed begära vi — som
det synes med rätta — tillmötesgående från dem, som makten och äran
haver. Med andra ord, vi äska tjänster mot gentjänster. Det går icke i
längden, om tjänsten skall bibehållas, att avlöna den på sätt som sker, åtminstone
icke så länge som innehavaren av egna medel skall avlöna sina
numera dyra biträden, ensam hålla kontorslokal, ofta flera rum, åtskilliga
resor, diarier, allt papper, större delen av blanketterna och ett flertal andra
rena tjänsteutgifter. Knappast torde exempel kunna uppvisas på något motsvarande
inom andra kårer. Så snart man rört vid vår usla lönefråga,
har hindret för en förbättring i regel legat i det statsfinansiella läget, men
medan gräset växer, dör kon.
Motståndet till en förbättring i våra villkor har också haft sin grund
däri, att åtskilliga av kamraterna på grund av enskild verksamhet lyckas
nå en existensberättigad inkomst. Det har synts som om det för vår kår
vore förbjudet att liksom andra kategorier nå en bekvinmersfri bärgning.
Den allmänna animositet och ovilja, som varit rådande mot den gamla länsmanskåren
har automatiskt överflyttats på landsfiskalerna. Väl hava åtskilliga
kamrater, åtminstone inom sina respektive distrikt, — och detta är
icke det minst viktiga — lyckats bemästra de sämsta avarterna av denna
ovilja, framsprungen som den är av avund och egoistiska bevekelsegrunder,
men därtill ha krävts egenskaper, som icke alla besitta. Eu eller annan
kamrat har ju på grund av naturlig fallenhet, större arbetsförmåga eller
gynnsammare förhållanden lyckats uppbringa sina inkomster till ekonomisk
trygghet och häremot borde ju intet vara att erinra, särskilt då det gäller
landsfiskalerna. Denna särställning i den allmänna uppfattningen är utan
tvivel felaktig och vi nödgas vädja till en rättvis press hjälp för att i någon
mån få den förminskad. När arbetsbördan — den vi icke klaga över —
blir så stor, att vi måste hålla ett eller flera biträden, synes det oss vara
en enkel gärd av rättvisa, att vi icke av vår snävt tillmätta lön skola avlöna
våra biträden. Här har en stor försyndelse skett emot oss.
Den tid är för länge sedan svunnen, då det ofta hörda talet om landsfiskalernas
stora extra inkomster är befogat. Numera äro de enskilda uppdragen
delade på många händer och landsfiskalernas andel därav inskränker
sig i regel till bagateller, ofta ingen alls.
Under handläggningen av våra skiftande spörsmål ute i distrikten, uppkomma
ofta svåra och ömtåliga frågor att knäcka och utan tillgång till
erforderlig litteratur, hänvisade till oss själva, är det mänskligt om man
någon gång åsidosätter den heliga bokstaven, då den synes strida mot materiell
rätt och sunt förnuft. Genast vinkar ett åtal för tjänstefel. Härom
må intet annat vara att erinra än att stora krav tydligen ställas på befattningshavaren,
vilket i sin ordning ovillkorligen måste beaktas av statsmakterna.
Flertalet av de förskingrande landsfiskalerna hava utan tvivel varit mindervärdiga
och fullständigt olämpliga för befattningen. Några torde av verklig
nöd hava drivits in på brottets bana. Är det nu så att alla varit mindervärdiga,
måste man söka anledningen därtill. Den tyngst vägande torde
då ligga i den omständigheten, att avlöningen varit så ringa, att tjänsten
icke lockat tillräckligt antal fullt lämpliga och kvalificerade aspiranter.
Själv har jag erfarenhet av att dugliga och rättskaffens kamrater tillrättalagt
frågor av verkligt betydelsefull art. Helt naturligt är detta också möjligt
för en tjänsteman som landsfiskalen, som på grund av sin tjänsts natur
kommer att leva med det levande materialet inom sitt distrikt. Det är ingen
pappersmal enbart sålunda.
På sistone har Göteborgs Sjöfarts och Handelstidning i en ledare visat
kåren sitt intresse genom att dryfta deras arbete och lönefrågan. Jag tror
bestämt att kåren såsom sådan trots allt är värd detta. I varje fall finnes
det ännu hederliga landsfiskaler, som med sorg och bitterhet längta ett slut
på deras lidandes tid.
Knusslet mot kåren synes påtagligt och bedrövligt nog i tilltagande även
på håll, där man är van vid stor urskillning och där generalisering torde
vara ett främmande begrepp. Föga beaktas betydelsen av självständighet
och en tryggad ekonomi, något som för vår kår är viktigare än för någon
annan.
I detta sammanhang skulle jag vilja orda något om statsrevisorernas förslag
till ändrade grunder för redovisning av kommunalutskylder. För åtskilliga
år tillbaka uttalade jag i ett tjänsteyttrande om sättet för en effektivare
kontroll över landsfiskalens medelsförvaltning, att vid de årliga inventeringarna
samtliga fjärdingsman och kommunalnämndsordförande inom
distriktet borde inkallas. En dylik åtgärd — även om den för känsliga sinnen
kunde te sig förödmjukande — innebär enligt min mening den säkraste och
enklaste vägen till en lösning av kontrollfrågan. Samtidigt åvägabringas
den bästa tänkbara kontroll på fjärdingsmannen. Med rätta lärer man fa
utgå ifrån att landsfiskalen, f järdingsmännen och kommunalnämndsordförande
icke äro i komplott, ty i sådant fall är ju korruptionen klar. Fn så an
-
— 168
ordnad revision utgör jämväl ett giv akt för kommunalnämnden — om nu
detta hör hit. Vid inventeringen går landsfogden igenom restlängdens samtliga
poster. Ingen restlängd kan härvid smusslas undan. För varje post
som giver anledning till tvekan stannar man och dryftar den med redogöraren
och kommunalnämnden. Befinnes att någon obehörig anteckning
skett av landsfiskalen eller fjärdingsmännen, känner kommunalnämndsordföranden
varje person och har en klar uppfattning av fallet. Proceduren
blir enkel men levande. Desslikes får inventeringsförrättaren en känsla om
indrivningen skett riktigt och en bestämd övertygelse om landsfiskalen och
fjärdingsmannen skött sina redovisningar.
I en del distrikt dirigeras införseln för skatter direkt från landsfiskalen,
som i detta fall sålunda ensam handhaver indrivningen från arbetsgivaren.
I dylika fall kan inventeringsförrättaren utan svårighet erhålla material
för sin kontroll från arbetsgivarna. Därmed är den detaljfrågan i kontrollarbetet
löst.
Förslaget att kommunalmedlen skola redovisas till länsstyrelsen kommer
att medföra ett avsevärt utökat arbete icke blott hos länsstyrelsen utan även
hos landsfiskalerna, fjärdingsmännen och kommunalnämnderna. Ett onödigt
arbete.
Den hederlige landsfiskalen vill tvivelsutan befrämja allt, som kan åstadkommas
i syfte att råda bot på dessa för kåren så nedsättande skamfläckar.
Den arbetsbörda, som måste följa av statsrevisorernas förslag är dock icke
det värsta. Den oundvikliga följden därav blir säkerligen en avsevärd
ekonomisk förlust för kommunerna. Såsom regel gäller nu, att fjärdingsmannen
i flera månader, ofta längre, nödgas hålla på restlängden för åstadkommande
av största möjliga effektivitet i indrivningen. Inträder skärpning
i det sålunda hävdvunna redovisningssättet kommer indrivningen med
nödvändighet att medföra sämre resultat för kommunerna. Erfarenheten
torde vara bergfast därutinnan, att ett flertal skatteposter måste tagas in
på lång sikt. Då kan indrivningen ske utan större blodutgjutelse, något
som vi fått lära oss se till. Om samhällsmaskineriet icke skall gnissla allt
för mycket kräves det både omdöme och hjärta, varförutan all tillämpning
av lagarna i samhället är dömd att misslyckas. En dogmfri syn på frågorna
kräves nu mer än förr.
Lugnvik, Bjärtrå landfiskalskontor den 21 december 1928.
Anshelm Borin.
Länsstyrelsens i Jämtlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 23 och 24.
Till Konungen.
Jämlikt föreskrift i nådig remiss den 21 nästlidne december får Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande härmed i underdånighet avgiva utlåtande
med anledning av vad riksdagens revisorer anfört angående dels kostnaderna
för eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas lokaler
och dels kontrollen över landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens
169 -
medelsförvaltning; och får Eders Kungl. M:ij:ts befallningshavande i sadant
avseende i underdånighet anföra följande,
Uppvärmningen av länsstyrelsens samtliga ämbetslokaler liksom även .av
landshövdingens boställsvåning försiggår här medelst så kallad centraluppvärmning,
vilken införts under olika tider, först i norra flygelbyggnaden,
där länsstyrelsens arkivlokaler äro inrymda, därefter i huvudbyggnadens
ämbetslokaler, några år senare i landshövdingens boställsvåning, och sist i
södra flygelbyggnaden, som inrymmer dels tjänstelokaler och dels bostadslägenhet
åt den ene av länsstyrelsens båda expeditionsvakter. Detta successiva
införande av värmeledningar har föranlett, att uppvärmningen sker
från fyra särskilda pannor, därav två i huvudbyggnaden och en i vardera
flygelbyggnaden, varigenom eldningsbesväret blir betydligt större, än om
eldningen kunde försiggå i en gemensam panna.
Ersättning för bestyret med eldning och skötsel av pannor och ledningar
har fastställts av Eders Kungl. Maj:t enligt nådiga brevet den 26 maj 1922
och utgår enligt kontrakt, under den del av året, då eldning påkallas, med
ett belopp, beräknat efter 150 respektive 200 kronor för månad, allt efter
som till bränsle användes kol eller ved. Ä denna ersättning utgår varken
dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring. Under de senare åren har till
bränsle uteslutande använts koks, och ersättningen har således utgått efter
150 kronor för månad. För budgetåret 1927-1928 belöpte den sig till
1,411 kronor 46 öre, däruti inbegripna de belopp, som enligt gällande bestämmelser
skola gäldas av landshövdingen och den ene expeditionsvakten.
Det är möjligt, att länsstyrelsen genom infordrande av årliga anbud skulle
kunna få ifrågakomna arbete utfört för lägre ersättning än den nu utgående,
men man hade då ingen garanti för att arbetet bleve utfört på ett
tillfredsställande sätt. Den nuvarande eldaren har skött bestyret allt sedan
den första värmeledningen infördes, eller år 1901, och ständigt fullgjort sitt
uppdrag med omsorg och sakkännedom, varigenom ej blott vunnits besparing
i bränsleåtgången, utan även undvikits eu del mer eller mindre kostsamma
reparations- och underhållsarbeten. Med hänsyn till alla dessa omständigheter
kan icke länsstyrelsen finna, att den nu utgående ersättningen
är för hög, särskilt i betraktande av att eldaren, om bestyret skall skötas
ordentligt, därigenom hindras att åtaga sig annan stadigvarande anställning.
Att, såsom revisorerna ifrågasatt, fastställa ersättningen efter något mera
enhetliga normer, än som nu tillämpas, torde stöta på svårigheter med hänsyn
till de stora skiljaktigheter i lokala anordningar och klimatiska förhållanden,
som äro rådande på olika orter. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anser ej heller, vad detta län vidkommer, att bestyret med värmeledningarnas
eldning och skötsel kan anförtros åt länsstyrelsens ordinarie
vaktmästarpersonal, som här utgöres av två expeditionsvakter. Den ene av
dessa tjänstgör såsom postbud och anlitas jämväl för budskickningar utom
länsstyrelsen, såsom för bankinsättningar m. m., och den andre måste finnas
här tillgänglig för mottagande av allmänheten och fullgörandet av bestyr
inom länsstyrelsen. Dessutom ombesörja de vissa expeditionsgöromål,
såsom utsändandet av kungörelser, cirkulär och blanketter samt inhäftande
och numrering av verifikationer till räkenskapen. Bådas tid är redan nu
så upptagen, att länsstyrelsen är nödsakad att under några dagar varje månad
anlita extra biträde till deras hjälp.
Däremot anser Eders Kungl. Maj ds befallningshavande i likhet med re -
— 170 —
visorerna, att anslagen för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke
böra tagas i anspråk för utgifter, varom här är fråga. Såsom ovan framhållits,
har någon sådan användning ej heller härstädes ifrågasatts.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande övergår därefter till frågan om
kontrollen över landsfiskalernas medelsförvaltning
Under tiden efter den 1 januari 1918 intill denna dag har lyckligtvis,
så vitt till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes kännedom kommit,
ingen vare sig landsfiskal eller exekutionsbiträde här i länet blivit ställd
under åtal för förskingring av medel, för vilka han på grund av sin tjänst
varit redovisningsskyldig. Dess värre hava dock å andra orter dylika förskingringar
förekommit i sådan omfattning, att en skärpt kontroll synes
vara i hög grad påkallad. Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
mening bör dock det arbete, som genomförandet av en effektivare kontroll
måste medföra, stå i skäligt förhållande till det resultat man vill
vinna. I detta avseende kan Eders Kungl. Maj;ts befallningshavande icke
helt ansluta sig till revisorernas förslag.
I fråga om redovisningen av kommunala medel, vilka medel i särskild
grad varit föremål för förskingring, hava revisorerna föreslagit, att den
skriftliga uppgift om rostlängdernas summa, som vederbörande kommunala
uppbördsman nu har att insända till länsstyrelsen samtidigt med ingivande
av handräckningsbegäran till utmätningsmannen, skulle utbytas mot fullständig
avskrift av restlängden, samt att utmätningsmannen vid redovisning
av kommunala medel skulle vara pliktig att översända redovisningsförteckningen
med verifikationer till länsstyrelsen, som i sitt exemplar av
restlängden skulle göra anteckning om influtna belopp eller redovisning genom
hindersbevis, varefter redovisningsförteckningen med verifikationer
borde genom länsstyrelsens försorg tillställas vederbörande kommunala myndighet.
En sådan anordning innebär givetvis eu avsevärt förbättrad kontroll över
redovisningen av kommunala medel. Men dels träffar åtgärden endast en
del av de medel landsfiskalen förvaltar, och dels skulle föreskriften medföra
betydligt ökat arbete för landskontoren, särskilt i folkrika län. Till belysning
av frågan härom får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande meddela,
att under år 1928 till länsstyrelsen inkommit 218 uppgifter om restlängder,
som av kommunala uppbördsman i länet översänts till vederbörande
landsfiskaler med begäran om indrivning. Anteckning i länsstyrelsens exemplar
av dessa restlängder av landsfiskalernas redovisningar skulle enligt
eu här verkställd beräkning sannolikt kräva så mycket arbete, att det bleve
nödvändigt att för det ändamålet anställa ytterligare två befattningshavare
å landskontoret utöver det nuvarande antalet. Tyngsta delen av denna arbetsbörda
skulle sannolikt inträffa under kalenderårets andra och tredje
kvartal, men, som landsfiskalerna äro skyldiga att månatligen redovisa influtna
kommunala medel, koinrne arbetet att fortgå hela året; och ändå
komme kontrollen icke att bliva lika god som den nu är i avseende å kronoutskylder.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kan därföre icke finna, att nyttan
av en dylik reform skulle uppväga den ökning i arbete, som därigenom
skulle förorsakas landskontoren. Däremot anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
att det skulle vara till avsevärt gagn, om vederbörande inventeringsförrättare
på förhand ägde tillgång till restlängderna. Han borde
171
du lore varje inventering genomgå längderna för att vid förrättningen närmare
kunna undersöka, huruvida resterande skattebelopp, framför allt de
mera betydande posterna, influtit och på föreskrivet sätt redovisats. Eu
författningsstridig kontantbetalning från fjärdingsman till landsfiskal synes
redan med nu gällande föreskrifter kunna uppmärksammas av inventeringsförrättare,
men jämförelsen mellan fjärdingsmännens restlängdsutdrag och
de av landsfiskalen från dem bokförda inlevereringarna bär dock bliva mera
effektiv, om inventeringsförrättaren på förhand äger kännedom om restlängden.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande får därför föreslå den
ändring i § 1 mom. 2 av restindrivningsförordningen, att uppbördsman, när
framställning sker hos utmätningsman ä landet om indrivning av kommunala
medel, förpliktas att samtidigt till länsstyrelsen insända bestyrkt avskrift
av den till utmätningsmannen överlämnade restlängden.
I fråga om inventeringsförfarandet får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansluta sig till vad revisorerna i den delen anfört. Det ligger
därjämte nära till hands, att förrättningar, som ofta återkomma och ständigt
verkställas av samma person bliva mer eller mindre schablonmässiga. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande får därföre föreslå, att, utöver de inventeringar
hos utmätningsman å landet, som det nu åligger vederbörande
landsfogde att förrätta, ett visst antal inventeringar må enligt länsstyrelsens
förordnande årligen verkställas jämväl av annan person, som länsstyrelsen
anser vara fullt förtrogen med så väl landsfiskalernas som länsstyrelsens
räkenskaper. Dylika förrättningar böra, liksom inventeringar över huvud,
företagas under olika tider av året och utan att vederbörande utmätningsman
i förväg underrättats om tiden för förrättningen.
Revisorerna hava till sist framkastat spörsmålet, huruvida skyldighet
borde åläggas landsfiskaler att ställa säkerhet för omliänderhavda medel.
Om sådan föreskrift skall meddelas, synes säkerheten helst böra ställas i
form av försäkring, och föreskriften torde då böra omfatta ej blott landsfiskaler,
utan även andra statens uppbördsmän. Under alla förhållanden
synes borgen icke böra ifrågasättas, då det knappast kan anses staten värdigt
att låta enskilda personer ikläda sig ansvar för dess tjänstemän. Men
det förefaller även obilligt att betunga dessa tjänstemän med kostnaderna
för eu dyrbar försäkring, som ytterst avser att skydda staten själv mot
eventuell förlust. Dylik kostnad bör rimligtvis bäras av den, vars intressen
försäkringen är avsedd att skydda. Men om ersättning för premiekostnaden
anses böra utgå av statsmedel vare sig såsom lönetillägg eller i annan form,
har man sannolikt föga vunnit med reformen. Förut stadgad skyldighet
för vissa kronans uppbördsmän att ställa säkerhet för omliänderhavda medel
har på sin tid upphävts; och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kan
för sin del icke tillstyrka, att den införes på nytt i avseende å landsfiskaler.
Av revisorernas berättelse framgår icke, huru förskingringarna fördela
sig på olika år. En undersökning härom synes dock vara önskvärd till
utrönande av den verkan 1925 och 1926 års föreskrifter angående exekutionsbiträden
samt deras och landsfiskalernas skyldighet att anlita postgirokonto
och kvittensblanketter haft för åstadkommande av en effektivare kontroll
över så väl landsfiskalernas som deras exekutionsbi trädens medelsförvaltning.
Intill dess anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, att nya
kontrollföreskrifter böra inskränkas till de åtgärder, Eders Kungl. Majrts
befallningshavande här ovan föreslagit.
Särskilt i fråga om exekutionsbiträden synes skyldigheten att anlita post -
— 172
girorörelsen innebära betydligt ökad trygghet, då sådan befattningshavare
icke får förfoga över medel, som innestå å hans tjänstekonto, annorledes än
genom girering till vederbörande utmätningsmans tjänstepostgirokonto.
Östersund i landskontoret den 7 januari 1929.
Underdånigst:
S. LINNÉR,
AXEL ANDERSSON.
Länsstyrelsens i Västerbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 58, § 23.
Till Konungen.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga resolution den 21 december 1928 anbefalld
före den 8 januari 1929 till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt
utlåtande med anledning av gjorda uttalanden av riksdagens revisorer
rörande bland annat utgående ersättning för eldning och skötsel av
värmeledningarna i länsstyrelsernas lokaler (§ 23) får Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i underdånighet anföra följande.
Såsom riksdagens revisorer framhållit, utgår ersättningen för eldning och
skötsel av värmeledningen i härvarande länsstyrelse och därmed sammanhängande
lokaler enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut
med 700 kronor per år. Å detta belopp utgår tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg. Sammanlagda ersättningen uppgår till cirka 1,200 kronor per
år, vartill kommer rätt för den, som ombesörjer eldningen, att för sin bostad
åtnjuta fritt bränsle från länsstyrelsens vedförråd. Denne är dock
skyldig att tjänstgöra vid tillfälliga vikariat å kanslivaktsysslorna mot den
ersättning, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande äger rätt bestämma.
Särskild gottgörelse för vikariat under tid, då kanslivakterna åtnjutit
semester, har icke utgått.
Den för ifrågavarande bestyr utgående gottgörelsen finner Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande vara med hänsyn till arbetets art och omfattning
skälig. Emellertid har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke något
att erinra mot att, på sätt riksdagens revisorer framhållit, fastställande av
den ersättning, varom här är fråga, sker efter enhetligare normer än för
närvarande är fallet, samt att anslagen till tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg därvid icke tagas i anspråk. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
förutsätter dock, att vid bestämmande av ersättningen särskild
hänsyn tages till den längre eller kortare tid under året, beroende på klimatiska
förhållanden, varunder eldningen i de olika länsstyrelserna äger rum.
Eldning och skötsel av värmeledningarna handhaves härstädes av person,
som icke är kanslivakt. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser ej
heller att åt länsstyrelsens ordinarie vaktmästarpersonal kan anförtros detta
uppdrag utan att densamma åliggande göromål åsidosättas. Den omständigheten,
att de flesta av de personer, som å länsstyrelserna för närvarande
— na —
omhänderhava eldningen och skötseln av värmeledning, å statens bekostnad
erhållit undervisning härutinnan, torde väl i allmänhet anses göra det angeläget,
att eldaresysslan icke utan särskilda skäl anförtros andra.
Umeå i landskontoret den 31 december 1928.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
ALLAN RIETZ.
ELIS ALMGREN.
Länsstyrelsens i Västerbottens
län
yttrande i anledning'' av riksdagens
revisorers uttalande de! I, sid. 60, § 24.
Till Konungen.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga resolution den 21 december 1928 anbefalld
före den 8 januari 1929 till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt
utlåtande med anledning av gjorda uttalanden av riksdagens revisorer
rörande bland annat landsfiskalernas och deras exekutionsbiträdens medelsförvaltning
(§> 24) får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
anföra följande.
Vid utredningen av de förskingringar av landsfiskaler och exekutionsbiträden,
som uppstått inom Västerbottens län, har framgått, att de förskingrade
medlen huvudsakligen utgjort kommunalutskylder. Detta torde
enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningskavandes åsikt till viss del bero därpå,
att kontrollen å indrivning och redovisning av dessa utskylder icke varit
tillfredsställande.
I fråga om landsfiskalernas exekutionsbiträden hava genom de år 1925
meddelade föreskrifter bättre kontrollmöjligheter ernåtts. I fråga åter om
landsfiskalerna kvarstår, att medan kronoutskylder och i samband därmed
indrivna medel samt böter varje månad redovisas och kontrolleras, indrivning
och redovisning av kommunalutskylder i allmänhet sker allenast en
gång årligen, nämligen i sammanhang med inventeringsförrättning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har icke ansett den nuvarande
anordningen med kontroll av kommunalutskylder tillfyllest och därför ålagt
landsfiskalerna i länet att varje månad i sammanhang med avgivande av
månadsräkning avgiva särskild rapport enligt här bilagt formulär angående
under månaden influtna, avskrivna eller avkortade utskylder, vilka icke
redovisas i månadsräkningen. För kontroll av landsfiskalernas medelsredovisning
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda för varje månad
dels en specifik uppgift å kronoutskylderna och böter dels ock en summarisk
uppgift å kommunalutskyldema, varigenom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anser sig bättre än förut kunna följa och kontrollera landsfiskalernas
medelsredovisning. Från de kommunala uppbördsmyndigheterna, som hava
att verkställa speciell kontroll å kommunalutskyldema, erhåller Kungl. Maj:ts
befallningshavande kontrolluppgift å landsfiskalernas ovannämnda rapporter.
I fråga om det av riksdagens revisorer nu framlagda förslaget till ytterligare
kontrollföreskrifter anser sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
böra ifrågasätta, huruvida icke denna fråga skulle kunna lösas genom ett
enklare förfaringssätt utan att likväl effektiviteten i kontroll eftersättes.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som icke nu är i tillfälle framlägga
förslag, hemställer att förevarande fråga med hänsyn till sakens vikt
snarast möjligt måtte göras till föremål för utredning, därvid de kommunala
myndigheterna böra lämnas tillfälle avgiva yttrande. Vid den blivande utredningen
böra även beaktas de krav på ökad arbetspersonal för länsstyrelserna,
som torde komma att framställas.
I fråga om inventeringarna får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
instämma i riksdagens uttalande därom, att detaljerade och tydliga föreskrifter
böra meddelas, huru inventering hos landsfiskal och annan utmätningsman
skall äga rum.
Beträffande åter revisorernas förslag angående skyldighet för landsfiskal
att ställa säkerhet för omhänderhavda medel anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
att denna fråga bör upptagas i sammanhang med frågan
om lönereglering för landsfiskalerna.
Umeå i landskontoret den 31 december 1928.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
ALLAN RIETZ.
ELIS ALMGREN.
175
nu.
Uppgift å redovisning av nedunnumnda ulskylder i .....................
landsfiskalsdistrikt under .................................... månad är 1!).....
D e Oredo-visade |
bet Upp- debi- terade |
Summa |
Av-kortade |
K r e d i Utbe- talda |
t Oredo-visade |
|||||||
.. |
||||||||||||
19... » » ......... » |
...... |
... |
||||||||||
19.. » » .......................... |
||||||||||||
I 19... » » ........................... |
||||||||||||
19... » » ........................... |
||||||||||||
... |
||||||||||||
19... » » .................................... |
... |
|||||||||||
| 19-.. » » .................................. |
||||||||||||
... |
...... |
|||||||||||
19-.. » » .............................. |
||||||||||||
19.. » » .............................. |
||||||||||||
... |
i landsfiskalskontoret den ............ 19....
Landsfiskal.
— 176 —
Länsstyrelsens i Norrbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 58 och
60, §§ 28 och 24.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 i denna månad anbefalld att före den 8 januari
1929 inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer i §§ 23 och 24 av sin berättelse anfört, får länsstyrelsen i ärendet
underdånigst anföra följande.
Beträffande ersättning för eldning och skötsel av värmeledningarna i länsstyrelsernas
lokaler har länsstyrelsen för sin del ansett, att då det här rör
sig om jämförelsevis ringa belopp, det ej varit behövligt eller lämpligt att
besvära Eders Kungl. Maj:t med fastställandet av dessa ersättningar. Det
kan möjligen, såsom revisorerna ifrågasatt, anses lämpligt, att vissa enhetliga
normer fastställas för ersättningarnas bestämmande, men dessa normer
måste givetvis bliva mycket generella, då förhållandena äro så olikartade
vid de olika länsstyrelserna och ersättningarnas storlek måste rätta sig efter
lokalernas och värmesystemens beskaffenhet, temperaturförhållanden o. d.,
som kunna vara mycket olika på de olika orterna.
I fråga om kontrollen över landsfiskalers och exekutionsbiträdens medelsförvaltning
så är länsstyrelsen ense med revisorerna däruti, att de kontrollföreskrifter,
som infördes i samband med 1917 års fögderiförvaltningsreform,
icke visat sig tillräckliga att förebygga tillgrepp av medel, som vederbörande
i tjänsten omhänderliava. Emellertid torde de nya kontrollföreskrifter, som
infördes åren 1925 och 1926, nämligen föreskrifter om användande av postgiro.
redovisningsräkningar mellan utmätningsmannen och exekutionsbiträdena
samt särskilda indrivningskvitton, enligt länsstyrelsens förmenande
hava verksamt bidragit till försvårande av förskingringar eller åtminstone
till ett lättare upptäckande av begångna dylika. Särskilt stadgandet om
indrivningskvitton torde, om och i den mån allmänheten kan övertygas om
nödvändigheten av att alltid vid inbetalning av restantier till utmätningsman
eller exekutionsbetjänt påfordra dylikt kvitto, komma att visa sig som
ett verksamt medel till förebyggande av oegentligheter, då en inventeringsförrättare
genom att genomgå »stammarne» till dessa kvitton och jämföra
dem med restlängderna kan övertyga sig om, att alla inbetalda medel blivit
behörigen redovisade.
Länsstyrelsen anser således, att innan man skrider till införandet av nya
kostbara och för vederbörande betungande kontrollföreskrifter, det vore
lämpligt att under någon tid avvakta verkningarna av ovannämnda åren
1925 och 1926 införda kontrollbestämmelser.
Den av statsrevisorerna föreslagna bestämmelsen, att avskrifter av alla
till utmätningsmannen inkomna restlängder å kommunalutskylder skulle
insändas till länsstyrelsen, som hade att utöva en fortgående specifik kontroli
över deras redovisning, synes föga ägnad att göra kontrollen mycket effektivare,
då ju redogöraren härvid har samma möjligheter som vid direkt
redovisning till vederbörande kommun att underlåta redovisning av influtna
belopp. Den kommunala myndigheten med sin personliga kännedom om
alla de å restlängden uppförda torde bättre än länsstyrelsen vara lämpad
för en dylik kontroll, ty den kan, om till exempel en såsom ordentlig skattebetalare
känd person någon längre tid står upptagen å restlängden, lätteligen
177
genom personliga förfrågningar övertyga sig om att allt står rätt till. Till
underlättande av en dylik mera personlig kontroll vore dock önskvärt, att
vederbörande utmätningsman ålades att vid alla redovisningar av kontanta
medel bifoga en specifik uppgift å de personer, vilka leveransen avsåge.
Den av statsrevisorerna föreslagna åtgärden skulle dock säkerligen komma
att medföra ej obetydliga kostnader för statsverket, då densamma givetvis
skulle påfordra utökning av antalet arbetskrafter vid länsstyrelserna. Enbart
i detta län med dess jämförelsevis ringa folkmängd skulle antalet inneliggande,
ej slutredovisade kommunala restlängder säkerligen ej komma att
understiga 500 å 600 stycken, och för deras noggranna kontroll och redovisning
torde minst tvenne nya tjänstemän behövas.
Luleå i landskontoret den 31 december 1928.
Underdånigst:
A. B. GÄRDE.
A. HOLM.
Riksräkenskapsverkets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del. I, sid. 60, § 24.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1928 har riksräkenskapsverket anbefallts
att inkomma med utlåtande över vad riksdagens år 1928 församlade revisorer
i sin berättelse under § 24 anfört beträffande landsfiskalernas och deras
exekutionsbiträdens medelsförvaltning; och får riksräkenskapsverket i anledning
härav i underdånighet anföra följande.
I sitt uttalande framhålla revisorerna bland annat, att varken de kontrollföreskrifter,
som infördes i samband med 1917 års fögderi förvaltningsreform,
eller de på senare tid meddelade, innefattande huvudsakligen föreskrifter
om användande av postgiro, redovisningsräkningar mellan utmätningsmannen
och exekutionsbiträdena samt särskilda indrivningskvitton,
hava varit tillfyllest. Särskilt torde, anföra revisorerna vidare, beträffande
möjligheten att kontrollera indrivningen och redovisningen av kommunalutskylder
de nuvarande bestämmelserna vara otillfredsställande. De av
revisorerna meddelade uppgifterna angående av landsfiskaler och deras exekutionsbiträden
förskingrade medel utvisade även, att de förskingrade tjänstemedlen
till större delen utgjorts av kommunalutskylder.
Enligt riksräkenskapsverkets åsikt synas emellertid revisorerna hava underskattat
betydelsen av förberörda, på senare tid meddelade kontrollföreskrifter.
Dessa hava ännu varit i tillämpning alltför kort tid, cirka 21/,
år, för att man slutgiltigt skall kunna bestämma värdet av desamma. Det
torde nog icke vara för mycket sagt, att upptäckterna av de under de senaste
åren begångna förskingringarna till stor del föranletts därav att efter
införande av dessa kontrollföreskrifter, speciellt beträffande indrivningskvittona,
tillgreppen icke längre kunnat döljas.
Beträffande särskilt indrivningen och redovisningen av kommunalutskylder
hava revisorerna ifrågasatt, att för uppnående av en mera betryggande
kontroll, i samband med framställning om indrivning av kommunalutskyl12
— Rev.-beriittelse ang. statsverket för (fr ?92S. III.
— 178 —
der hos utmätningsman på landet, avskrift av restlängden skulle överlämnas
till länsstyrelsen. Härigenom samt genom vidtagande av vissa andra
angivna åtgärder skulle enligt revisorernas mening länsstyrelsen bliva ett
verkligt kontrollorgan jämväl beträffande indrivningen och redovisningen
av kommunalutskylderna.
Att bestämmelser i den av revisorerna angivna riktningen skulle medföra
ökade kontrollmöjligheter torde vara uppenbart. Ifrågasättas kan
emellertid, om nyttan av en dylik bestämmelse skulle motsvara de ökade
kostnader, som otvivelaktigt skulle åsamkas såväl de kommunala myndigheterna
som — och än mer — staten. Länsstyrelserna skulle sålunda näppeligen
utan personal förstärkning kunna fullgöra de ökade kontrollskyldigheterna,
i all synnerhet som på sina håll svårigheter att medhinna en effektiv
kontroll av redovisningen av de å kronodebetsedel uppförda medlen
redan torde förefinnas.
Den av revisorerna väckta frågan om skärpning av ifrågavarande kontroll
anser även riksräkenskapsverket vara av den betydelse, att riksräkenskapsverket
för sin del vill tillstyrka en utredning i ämnet, vilken givetvis
icke kan av detta ämbetsverk förebringas. Vid eu dylik utredning böra
enligt riksräkenskapsverkets uppfattning tagas under övervägande, bland
annat, nedan angivna förhållanden.
I första hand synes sålunda till övervägande böra upptagas frågan om
landsfiskalernas skiljande från befattningen med indrivning av kommunalutskylder.
Denna fråga har förut varit föremål för behandling i 1922 års
polisutredning (sid. 205), där det ifrågasattes, att viss förenkling skulle genomföras
i landsfiskalernas redovisningar ävensom att de största kommunerna
skulle övergå till att anställa egna uppbördsmän för indrivning av
utskylderna. Vidare påyrkades i samma betänkande en överflyttning av
handräckningsbesväret beträffande kommunalutskylderna från staten till
kommunerna. Ett återupptagande av dessa frågor synes riksräkenskapsverket
vara så mycket mera påkallat, som det lärer bliva nödvändigt att
vid den föreslagna rättegångsreformens genomförande åvägabringa betydande
lättnader i den landsfiskalerna åvilande arbetsbördan.
Revisorerna framhålla att, enär landsfogdarna, som i regel förrätta inventeringarna,
av andra göromål ofta äro hindrade att, såsom önskligt vore,
följa landsfiskalernas månatliga redovisningar till länsstyrelserna och jämväl
i övrigt handläggningen av uppbörds- och redovisningsväsendet hos länsstyrelsen,
inventeringarna borde handhavas av personer, vilka varit i tillfälle
att taga närmare kännedom om det sätt, varpå landsfiskalerna fullgjort sin
redovisningsskyldighet.
Med anledning av detta uttalande vill riksräkenskapsverket uttala, att
ifrågavarande inventeringar, för att bliva verkligen effektiva, måste utföras
av personal med därför särskilt lämpad utbildning och med huvuddelen av
sin verksamhet förlagd till kontrollområdet. Hela denna fråga blir emellertid
beroende av den tilltänkta processreformen och dess organisation av statsåklagarväsendet.
Vid den omhandlade utredningen bör i anslutning härtill
tagas under övervägande lämpligheten och möjligheten av en eventuell
uppdelning å olika befattningshavare av å ena sidan de uppbördsärenden och
å andra sidan de polis- och åklagarärenden, som nu åvila landsfogdarna
och landsfiskalerna.
Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang erinra, att de sakkunniga
för processreformens ekonomiska förberedande i betänkande den 29 augusti
1928 framfört förslag, att ifrågavarande inventeringar skulle överflyttas på
179 —
tjänstemän i riksräkenskapsverket. Till detta uppslag liar riksräkenskapsverket
ej ännu varit i tillfälle att taga ståndpunkt.
Den föreliggande organisationsfrågan sammanhänger emellertid mycket
nära med den lönereglering för fögderiförvaltningarnas personal, som hänskjutits
till 1928 års lönekommitté. Det är fördenskull möjligt, att den
ifrågasatta utredningen skulle kunna överlämnas till sagda kommitté, vederbörligen
förstärkt. Eljest torde utredningen böra ske i nära kontakt med
kommittén. I vad mån åter frågan påverkas av den förestående uppbördsreformen,
undandrager sig riksräkenskapsverkets bedömande.
Slutligen tillåter sig riksräkenskapsverket meddela, att inom ämbetsverket
pågår en undersökning av möjligheten att bokföringsmässigt sammanbinda
debiterings- och uppbördsredogörelserna med länens kassaredovisningar,
i syfte främst att erhålla en i viss mån självverkande kontroll å restindrivningen.
I detta ärendes handläggning hava utom undertecknade byråchefen Vide
och tillförordnade byråchefen Brunskog deltagit.
Stockholm den 4 januari 1929.
Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.
G. Fallstedt-Lindholm.
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalande del I, sid. 87, § 25.
Till kungl. kommunikationsdepartementet.
I anledning av nådig remiss den 21 december 1928 med utdrag av 1928
års statsrevisorers berättelse, § 25, får kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anföra följande.
De i punkterna a) och b) omförmälta felande kvittona hava införskaffats
och överlämnas härjämte.
Beträffande det fall, varom statsrevisorerna i punkt c) utlåtit sig, får
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under hänvisning till räkenskaperna för
maj månad 1928, meddela, att, efter det till t. f. distriktsingenjören S.
Stenberg den 7 i samma månad utanordnats bland annat % av kostnaden
för »hemresa Falkenberg—Ängelholm» eller fem (5) kronor, vilket icke bort
till honom utgå, hava åtgärder för rättelse härutinnan genast vidtagits och
Stenberg omgående hit återlevererat fem kronor, vilket belopp tagits till
uppbörd i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper den 14 i samma
maj månad.
Stockholm den 10 januari 1929.
G. C. A. UNDKNCRONA.
FR. ENBLOM.
— 180 —
Bil. 1.
Reversal.
Härmed överlämnas Fjortontusenfemtiofem kronor 78 öre mot kvitto å
detta reversal, som därefter omgående torde återsändas''under adress: Knngl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kassa.
Stockholm den 2 maj 1928.
Säger 14,055 kronor 78 öre. E. Skog.
Härmed erkännes bekommen check å ovanstående summa 14,055:78 utgörande
bidrag från bilskattemedlen till vägunderhåll.
Arbrå den 4 maj 1928.
A. A.son Hjelm
Vägstyrelsens ordförande.
Bil. 2.
Reversal.
Härmed överlämnas Fyratusenfyrahundra kronor mot kvitto å detta reversal,
som därefter omgående torde återsändas under adress: Kungl. vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens kassa.
Stockholm den 6 december 1927.
Säger 4,400 kronor. E. Skog.
Ovanstående belopp kronor Fyratusenfyrahundra (4,400) hava vi denna
dag emottagit, vilket härmed erkännes.
L:a Edet den 10 december 1927.
för Flundre härads vägst.
W. R. Olsson
enl. uppdrag.
Byggnadsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 88.
§ 26.
Underdånigt utlåtande.
Enär av riksdagens revisorer här avsedda utgifter bestridas genom överståthållarämbetets
försorg av det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget
till lyshållning med flera utgifter för kronans publika hus i Stockholm,
saknar byggnadsstyrelsen för sin del närmare kännedom om utgifterna
— 181 -
ifråga såväl i de fall då desamma avse under styrelsens vård stående
fastigheter som då fråga är om andra kronan tillhöriga fastigheter. Det av
revisorerna till behandling upptagna spörsmålet har emellertid berörts i riksdagens
skrivelse den 31 maj 1925, nummer 264, vilken skrivelse legat till
grund för tillsättandet av kronans fastighetskommission av år 1925. Frågan
äger dessutom samband med den till fastighetskommissionen hänskjutna, i
riksdagens skrivelse den 5 juni 1928, nummer 359, avsedda frågan om
skyldighet för Stockholms stad att erlägga avgift för nyttjanderätten till
vissa kronan tillhöriga områden.
På grund härav får byggnadsstyrelsen, som för sin del finner, att starka
skäl tala för den uppfattningen, åt vilken revisorerna givit uttryck, nämligen
att Stockholms stad bör bekosta alla utgifter ej blott för underhåll
och belysning utan även för renhållning av kronans till staden eller för
den allmänna trafiken utan ersättning upplåtna områden, i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte överlämna revisorernas berättelse
i förevarande punkt till kronans fastighetskommission av år 1925 för att
tagas i övervägande vid fullgörandet av åt kommissionen lämnade uppdrag.
Stockholm den 2 januari 1929.
GEORG A. NILSSON.
Underdånigst:
CARL BERGSTEN.
Sten Zethelius.
Riksräkenskapsverkets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 91,
§ 27.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har Kungi. Maj:t anbefallt
riksräkenskapsverket att avgiva utlåtande över vad riksdagens år 1928
församlade revisorer anfört rörande bokföreningen av vissa utgifter för reseoch
traktamentsersättning samt kontrollen å medel, som tillställas kommunerna
genom statsmyndigheter.
Riksräkenskapsverket har i anledning härav införskaffat och får såsom
eget utlåtande åberopa närlagda yttrande från vederbörande revisionskontor.
(Bil. 1). Avskrift av riksräkenskapsverkets däri omförmälda utlåtande den
16 juni 1926 bifogas. (Bil. 2).
I handläggningen av detta ärende har jämte undertecknade tillförordnade
byråchefen Brunskog deltagit.
Stockholm den 8 januari 1929.
Underdånigst:
ERIK STRIDSBERG.
RICHARD VIDE.
— 182 —
Bil. 1.
Riksrftkenskapsverkets tredje revisionskontor.
Yttrandet avser såväl § 27 som § 39
i riksdagens revisorers berättelse del I.
Till riks räkenskaps verket.
Med anledning av den av riksdagens revisorer under § 27 i deras revisionsberättelse
framställda anmärkningen, att kontrollen å bokföringen av
vissa utgifter icke kunde anses i allo tillfredsställande, hava yttranden avgivits
av de riksräkenskapsverkets revisorer, som granskat de i anmärkningen
oförmälda räkenskaperna med undantag av granskarna av räkenskaperna
för Kalmar län, av vilka den ene för närvarande är tjäns teledig
för sjukdom och den andre icke längre tjänstgör å kontoret.
Med överlämnande av de sålunda avgivna yttrandena, får kontoret för
egen del vitsorda den i sagda yttranden framhållna omöjligheten att med
nuvarande för räkenskapernas granskning tillgängliga arbetskrafter medhinna
en mera i detalj ingående undersökning i fråga om bokföringens
riktighet. Den kamerala revisionen måste givetvis i främsta rummet taga
sikte på utgifternas riktighet enligt gällande stater och andra föreskrifter.
Härav följer att beträffande begränsade anslag noga undersökes behörigheten
av utgifternas bokföring å vederbörande anslag. Då det gäller förslagsanslag
däremot, han det, ehuru i och för sig betydelsefullt, likväl icke anses
vara i samma grad viktigt att utgifterna belasta rätt anslag, för så vitt de
icke rätteligen böra avföras å ett begränsat anslag.
I de av riksdagens revisorer anmärkta fallen rör det sig om utgifter, som
oriktigt avförts å ett förslagsanslag i stället för rätteligen å ett annat förslagsanslag.
Den med anledning av anmärkningen här företagna undersökningen
har givit vid handen, att det i många fall rör sig om jämförelsevis
låga belopp, avförda i mindre poster, på grund varav utredning och beivrande
kunna anses vålla mera arbete och kostnad än som motsvara beloppet.
(Jmf. riksräkenskapsverkets instruktion den 27 juni 1927 [nr 280] § 21.)
Att emellertid hithörande frågor, i den mån tillgängliga arbetskrafter det
medgiva, bliva föremål för undersökning och beivrande av riksräkenskapsverkets
revision, framgår bland annat av det stora antal anmärkningar,
som framställts i fråga om bokföringen av resekostnaderna för vägsyneförrättningarna.
I dessa fall rör det sig om avsevärda belopp och på grund
av anmärkningarna har statsverket beretts ersättning för sådana belopp,
som rätteligen skola gäldas av vederbörande vägkassor.
Beträffande den under § 39 framställda anmärkningen får kontoret hänvisa
till riksräkenskapsverkets underdåniga utlåtande den 16 juni 1926
d. nummer 1649, i vilket riksräkenskapsverket för Kungl. Maj:ts prövning
framlagt samma förslag, som i anmärkningen berörts av riksdagens revisorer.
Stockholm, riksräkenskapsverkets tredje revisionskontor den 7 januari 1929.
Carl Lundin.
Bil. / a.
— 188
Vördsamt yttrande.
Att kontrollera huruvida eu utgift avförts å rätt anslag eller ej synes
av arbetsordningen att döma böra tillkomma förgranskaren; i vart fall har
icke granskningstiden för undertecknad medgivit ett närmare ingående på
dessa många gånger synnerligen tidsödande och kvistiga spörsmål. Anmärkningarnas
antal har för undertecknads del varit nog högt ändå, för att icke
medhinnas å endast ordinarie arbetstid.
Stockholm den 2 januari 1929.
Nils Ihrfelt.
Bil. 1 b.
Till riks räkenskaps ver ket.
ltiksdagens senast församlade revisorer hava i sin berättelse till riksdagen
anfört, att den kontroll riksräkenskapsverket utövade i avseende å vissa
utgifters bokföring ej vore i allo tillfredsställande. Bland annat säga de
sig ha uppmärksammat, att länsstyrelsen i Västerbottens län avfört reseoch
traktamentsersättning till ledamöter och personal vid vattendomstolarna
från andra huvudtitelns anslag till samma domstolar i stället för, såsom
rätteligen skulle skett, från andra huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.
I anledning härav har undertecknad, som granskat nämnda
länsstyrelses kassaredogörelser för budgetåret 1927—1928, blivit förelagd att
senast den 4 januari 1929 avgiva yttrande i ärendet och får jag till åtlydnad
av detta föreläggande vördsamt anföra följande.
Till en början tillåter jag mig erinra därom, att under de senare åren
vidtagits upprepade inskränkningar av den personal inom ämbetsverket,
vilken utför granskningsarbetet, och detta trots att samma personal såväl
hos Kungl. Maj:t genom underdånig skrivelse den 15 februari 1924 (bil. 1)
som ock hos riksdagens egna organ, både dess statsrevisorer och statsutskott
— senast under år 1927 genom deputerade till statsutskottet (se dess utlåtande
nr 93) — framfört sina betänkligheter i fråga om denna inskränknings
inverkan å arbetsresultatet i det hela. Dessa erinringar hava icke
vunnit beaktande. Det synes mig något malplacerat att mot uttalade varningar
vidtaga personalinskränkningar för att sedan framkomma med
anmärkningar rörande den oundvikliga följden av samma inskränkningar —
en minskad effektivitet av granskningsarbetet. Det torde dock stå uppenbart
för envar, att en reducerad personal omöjligen kan medhinna att utföra
samma granskningsarbete — redan 7 timmars dagligt revisionsarbete
överskrider arbetsmaximum — som en betydligt större arbetsstyrka — ej
mindre än 11 revisorstjänster hava ju under de senare åren indragits —
nota hene nämligen om den oreducerade personalen är fullt sysselsatt, vilket
i detta fall ej torde kunna bestridas. En till äventyrs häremot framställd
invändning att granskningsmaterialet undergått en mot de indragna revisorstjänsterna
svarande minskning anser jag mig här böra bemöta med en
hänvisning till att åtminstone de å det revisionskontor, som har att syssla
— 184 —
med granskning av länsräkenskaperna, placerade revisorerna sedan länge
fört fram sina betänkligheter i avseende å effektiviteten av deras granskning.
Ett synligt uttryck för dessa betänkligheter föreligger i den skrift, som
den 21 april 1926 av särskilda deputerade överlämnades till chefen för
ämbetsverket och av vilken avskrift här bilägges (bil. 2). Gällande bestämmelser
angående granskningen hava mig veterligt sedan dess icke undergått
annan ändring eller tillägg än genom föreskrift enligt protokoll av den 2
juli och 11 oktober 1927 samt den 17 april 1928.
Jag tillåter mig till sist göra det uttalandet, att riksdagens revisorer
säkerligen skulle göra statsverket större nytta genom uppställandet av en
probabilitetskalkyl — något annat torde det icke kunna bliva — rörande
statsverkets vinst av den indragna anmärkningsprovisionen, den likaledes
upphörda besvärsrätten samt till syvende och sist minskningen av arbetsstyrkan
inom ämbetsverket än genom att framkomma med dylikt lappri.
Stockholm i riksräkenskapsverket den 3 januari 1929.
Einar Wibom
revisor.
Underbil. 1 till 1 b.
Till Konungen.
I »Utredning och förslag angående förenklad behandling av vissa besvärsoch
anmärkningsmål» har statens besparingskommitté framlagt vissa förslag
angående ändrad organisation av statens revisionsväsen m. m. Häröver
hava olika myndigheter avgivit infordrade underdåniga utlåtanden. Då
emellertid förslagen ifråga även nära beröra den hos riksräkenskapsverket
anställda revisionspersonalen och det därför ej torde sakna sin betydelse,
att jämväl denna personal, vilken torde få anses vara sakkunnig på hithörande
område, uttalar sig i frågan, tillåter sig riksräkenskapsverkets
tjänstemannaförening, som utgör en sammanslutning av i det närmaste
samtliga av de hos nämnda ämbetsverk anställda tjänstemän, i underdånighet
framhålla några synpunkter till belysning av det ifrågavarande förslaget.
Kommittén framhåller till en början, att under senare år förekommit ett
stort antal besvärsmål rörande avlöningsfrågor, detta sammanhängande med
de nya avlöningsförfattningar, som under dessa år trätt i tillämpning, först
kungörelser om krigsavlöning, krigstidshjälp och dyrtidstillägg samt sedermera
kommunikationsverkens avlöningsreglemente och de efter dess förebild
utarbetade avlöningsreglementena för den civila och militära statsförvaltningen.
Detta förhållande jämte det, att målens behandling för närvarande
vore mycket invecklad, lägges till grund för kommitténs förslag, i vad det
rör förenklad behandling av besvärs- och anmärkningsmål i avlöningsfrågor.
Då avlöningsfrågornas hittillsvarande dominerande ställning tagits som
utgångspunkt till ett förslag i besparingssyfte, synes det bort ligga nära till
hands att först undersöka, om det kan förväntas, att avlöningsfrågorna jämväl
framdeles komma att vara av sådan betydelse, att större besparingar
skulle kunna vinnas genom den tänkta förändringen av deras handläggning.
Föregås icke förslaget av en sådan undersökning äventyras uppenbarligen
att det kan komma att hänga i luften. Kommittén förbigår emellertid
under tystnad omständigheter, som måste vara ägnade såväl att minska de
18,'') -
ifrågavarande målens antal som ock att förenkla deras behandling. Sålunda
hava grunderna för dyrtidstillägget under år 1923 undergått en lika välbehövlig
som radikal förenkling. Ytterligare föreligger utarbetat förslag till
förenkling av de för närvarande ytterst invecklade och svårtolkade avlöningsreglementena,
en revision, som säkerligen kommer att medföra förenkling
också av målens behandling (lönenämndernas avskaffande). Om nu besvärsoch
anmärkningsmål i avlöningsfrågor i mycket stor utsträckning avsett
dyrtidstillägg, krigsavlöning och krigstidshjälp samt i övrigt till stor del
varit att tillskriva de gällande avlöningsbestämmelsernas otydlighet och invecklade
beskaffenhet, så synes det vara tydligt, att om kungörelserna angående
krigsavlöning och krigstidshjälp icke vidare tillämpas, dyrtidstillägget
ställes på avskrivning genom lönernas reglerande och avlöningsreglementena
förenklas, ifrågavarande besvärs- och anmärkningsmål efter hand förlora
den betydelse de hitintills haft. Ett förslag, som synes räkna med att de
äldre dyrtidstilläggs- och avlöningsbestämmelserna skulle fortfara att gälla,
bygger alltså på en förutsättning, som grundats på avskrivna eller under
avskrivning varande förhållanden, och torde redan av sådan anledning vara
förtjänt av misstro.
Denna misstro stegras ytterligare, da man erfar hur kommittén tänkt sig
ordningen för anmärkning smålens prövning. Kommittén föreslår sålunda,
att riksräkenskapsverket göres till domstol i första instans, vilket förmenas
kunna gå för sig, utan att ämbetsverket på något sätt förstärkes med för
den nya uppgiften erforderlig arbetskraft. Kammarrätten, som hittills avgjort
dessa mål i andra instans, avskiljes helt från befattningen med anmärkningsfrågor.
I stället skulle andrahandsprövningen, som enligt förslaget
också bleve den slutgiltiga, övertagas dels av statskontoret, som på den grund
vore i oundgängligt behov av nya tjänster, dels av regeringsrätten. Att på
detta sätt av vårt största medelsförvaltande verk, statskontoret, som självt
har att i angiven egenskap fatta beslut i frågor, som sedermera kunna
bliva föremål för prövning av administrativ domstol, skapa en domstolsinstans
i anmärkningsmål och därtill en sådan i sista instans, lärer vara
ägnat att uppväcka starka betänkligheter, då en sådan ordning står i öppen
strid mot hittills gällande, i rättssäkerhetens intresse godtagna principer.
Och det är svårt att förstå varför, om betryggande rättssäkerhet påfordras
vid andra ärendens behandling, så icke skulle behöva vara fallet, då det
gäller anmärknings- och besvärsmål i avlöningsfrågor. Vidkommande målens
fördelning mellan statskontoret och regeringsrätten, lämnar kommittén förslag
till en mängd särdeles komplicerade föreskrifter, vilka bjärt kontrastera
mot den enhetlighet, som hitintills i stort sett varit rådande på detta område.
Medan sålunda anmärkning avseende för ringa påförd inkomst- och
förmögenhetsskatt fullföljes hos regeringsrätten, skulle, om saken gällde avlöning
till statstjänsteman, prövningen försiggå i statskontoret. Gäller det
däremot avlöning till exempelvis folkskollärare, avgöres målet i regeringsrätten.
En dylik ordning medför enligt tjänstemannaföreningens mening
en förbistring, som borde undvikas så mycket hellre, som dess genomförande
enligt vad här nedan skall visas, i verkligheten icke innebär någon besparing
utan fast mera motsatsen.
Statskontorets medelsförvaltning har hitintills i likhet med andra statsmyndigheters
granskats av riksräkenskapsverket, som givetvis också ägt att,
anmärkningsvägen påtala förelupna felaktigheter. Att det förra ämbetsverkets
föreslagna funktion såsom besvärsinstans över det kontrollerande verket måste
medföra åtskillig ändring i de båda myndigheternas inbördes förhållande är
— 186 —
givet, och kommittén bär också med erkännansvärd djärvhet utdragit en
hel del av förslagets konsekvenser härutinnan, varjämte den, ehuru utan
skönjbart sammanhang med förslagets syften i övrigt, uttalar önskvärdheten
av en ändring i fråga om redogörareansvaret i statskontoret. I detta avseende
vill kommittén göra gällande, att ansvaret för statskontorets förvaltningsbeslut
påvilar den föredragande tjänstemannen (revisorn) ensam, för så
vitt han icke uttryckligen fäst generaldirektörens och ledamöternas uppmärksamhet
på eller påkallat prövning av det föreliggande ärendets »detaljfrågor».
I de delar revisorn underlåter att framställa anmärkning föreligger,
enligt kommittérades mening, icke något »verkligt» beslut från statskontorets
sida. I realiteten synes detta innebära, att generaldirektörens och
ledamöternas befattning med anordningsärenden är av rent formell karaktär,
den inskränker sig med andra ord till ett blott underskrivande av handlingarna.
Dä en sådan uppfattning står i uppenbar strid mot vedertagen
rättspraxis och väl också mot god ordning, ty den, som faktiskt beslutat en
sak, bör givetvis också deltaga i ansvaret för beslutet, förefaller det svårt
att förstå hur kommittén kunnat framkomma med sina uttalanden i detta
stycke.
I den mån ett »verkligt» statskontorets beslut förelåge, skulle icke vare
sig anmärkning eller besvär kunna komma till användning för korrigering
av detsamma. Detta synes medföra, att statskontorets ämbetsmän erhölle eu
maktbefogenhet hittills utan motstycke i förvaltningen. Endast för det fall,
att ansvaret för ett anordningsbeslut kunde enligt det ovan sagda riktas mot
vederbörande revisor i statskontoret, skulle anmärkning kunna framställas
av riksräkenskapsverket. Revisorn i statskontoret skulle sedan äga att besvära
sig hos — sitt eget verk, som visserligen redan beslutat det anmärkta
beloppets utbetalning, men förmenas då icke hava fattat något verkligt beslut
och därför nu genom avkunnandet av ett sådant ånyo avgör ärendet,
men denna gång såsom administrativ domstol i sista instans.
Att förslaget kommit att medföra dylika konsekvenser måste tillskrivas
den omständigheten, att kommittén, undvikande att beträda naturliga och
till målet ledande vägar, ängsligt vidhåller synpunkten, att statskontoret till
varje pris måtte beredas den förstärkta ställning inom statsförvaltningen,
som ett överflyttande dit av domsrätten i anmärkningsmål medförer. Vinsten
att på detta sätt utnyttja statskontorets sakkunskap i avlöningsfrågor skulle
vara att dessa frågor, de må ha framkommit besvärs- eller anmärkningsvägen,
komma att avgöras av eu och samma myndighet. Denna vinst lär
väl dock icke vara så stor, att man för dess ernående bör taga de antydda
betänkliga konsekvenserna därav, att statskontoret fungerar på eu gång såsom
största medelsförvaltande verk och såsom högsta administrativ domstol,
detta sa mycket mindre, som den enhetliga behandlingen av avlöningsfrågorna
motväges därav, att enhetligheten i anmärkning smålens prövning
totalt nedbrytes.
Kommittén synes själv i viss män befara, att den föreslagna ordningen
icke kommer att medföra erforderlig garanti för rättssäkerheten. På sid. 5
i förslaget påpekas sålunda, att tjänstemännen skulle »ha helt obeskuren
den rätt att vädja till de allmänna domstolarna, som förslaget om en särskild
instansordning skulle beröva dem». Det torde med säkerhet kunna
antagas, att den sålunda anvisade utvägen, hittills i ytterst ringa grad anlitad,
under den föreslagna ordningen med statskontoret såsom sista instans
i avlöningsfrågor, kommer att i avsevärd utsträckning beträdas. Att staten
härigenom skulle komma att få vidkännas betydande rättegångskostnader,
187
lärer icke kunna undvikas, och hör givetvis tagas i betraktande, lfa det gäller
att bedöma förslagets värde ur besparingssynpunkt. Kommittén liar emellertid
icke ansett sig behöva fästa uppmärksamheten på sistberörda omständighet.
Ingen lärer vilja bestrida, att ett förslag om minskning av antalet instanser
i anmärknings- och besvärsmål vore att förorda, om besparingar axnågon
betydelse därigenom stode att vinna; ehuru det visserligen icke låter
sig förnekas, att, även om saken ordnas på ett naturligare och närmare till
hands liggande sätt än det av kommittén föreslagna, rättssäkerheten måste
bliva i någon män lidande. Någon verklig besparing såsom följd av den
föreslagna ändringen i fråga om instansordningen har kommittén emellertid
ingalunda lyckats uppvisa. Besparing i egentlig mening kan sålunda knappast
följa av den åtgärden att de, som nu i kammarrätten syssla med hithörande
frågor, för vilkas handläggning de äro utbildade, flyttas till annan
verksamhet, där de icke kunna förutsättas göra samma nytta. För övrigt
medger kommittén, att ifrågavarande tvenne kammarrättsråd redan nu i
viss utsträckning stå till förfogande vid kammarrättens arbete med taxeringsfrågor.
Att under sådana förhållanden upptaga det fulla beloppet av
två kammarrättsråds löner i besparingskalkylens kreditsida måste betecknas
såsom missvisande. Dä kommittén vidare med den föreslagna förenklade
behandlingsmetoden i anmärkningsmål såsom utgångspunkt tror sig kunna
föreslå indragning av marinöverkommissarien, har den skattat åt en optimism,
varom den visserligen själv i någon mån synes vara medveten. Ifrågavarande
ämbetsmans tjänsteåligganden utgöras till så ytterst ringa del av
sysslande med anmärkningsfrågor, att dessas borttagande från marinförvaltningen
ingalunda kan tänkas medföra den av kommittén förutsatta lättnaden
i marinöverkommissariens arbetsbörda.
Eu väsentlig besparing skulle visserligen ernås genom den föreslagna indragningen
av lönenämnderna. Emellertid bör det härvidlag märkas, att
denna besparing bör, och, såsom man väl får hoppas, skall komma till stånd
alldeles oberoende av kommitténs ifrågavarande reformförslag. Dessa lönenämnder,
tillkomna såsom en produkt av de tilltrasslade och vidunderliga
nya avlöningsbestämmelserna, måste nämligen tänkas komma att försvinna i
och med revisionen av avlöningsreglementet. Sker icke så, lärer denna revision
få anses hava delvis förfelat sitt syfte.
Såsom påtaglig besparing till följd av förslaget, i vad det rör ändrad
handläggning av besvärs- och anmärkningsmål, skulle då kvarstå den, som
representeras av indragningen av ett kansliråd i försvarsdepartementet.
Denna besparing å 11,460 kronor, motväges emellertid av den ökade utgift
å minst 24,000 kronor, som föranledes av statskontorets förseende med
ytterligare en byråchef, en sekreterare och ett biträde (statskontoret självt
anser sig, i den händelse förslaget antages, vara i behov av två byråchefer).
Härtill kommer, att å besparingskalkylens utgiftssida bör upptagas kostnaden
för den nya prejudikatsamling, som statskontoret enligt kommittéförslaget
bleve nödsakat att utgiva, en kostnad med vilken kommittén emellertid icke
funnit gott att räkna.
Om kommittéförslaget, i den mån det hittills behandlats, salunda icke kan
tänkas medföra besparingar utan realiter innebär ökad utgift för statsverket,
så kan detta med samma fog påstås, då kommittén rekommenderar eu radikal
stympning av riksräkenskapsverket. Om man i dessa tider, då nödvändigheten
att spara tvingar till utfärdande av föreskrifter om indragningar
och inskränkningar på statsförvaltningens olika områden, berövar det centralt
kontrollerande ämbetsverket inemot en fjärdedel av dess manliga ar
-
188 —
betskraft, detta ehuru verket har till uppgift just att övervaka nämnda
föreskrifters efterlevnad samt att kontrollera att sparsamhet iakttages, så
lärer en dylik åtgärd icke innebära sparsamhet, åtminstone icke i djupare
mening. Och då kommittén påstår sig på sådant sätt inbespara 70,000
kronor eller jämt det belopp, vartill de indragnas löner uppgå, gör den sig
ovedersägligen skyldig till ett lättvindigt resonemang. Den föreslagna
åtgärden motiveras därmed, att den dubbelrevision, för vilken vissa räkenskaper
exempelvis arméns och marinens nu vore föremål, är onödig och på
den grund saklöst kan borttagas. Kommittén, som överhuvud icke synes
ha blick för att en revision utövar preventiv verkan genom sin blotta tillvaro,
ehuru dess värde i detta avseende visserligen icke låter sig exakt angivas
i kronor och ören såsom förmenas vara fallet med det föreliggande
besparingsförslaget — har emellertid icke ansett nödigt utreda, huruvida
specialrevisionerna äro tillräckliga för sin uppgift eller, med andra ord,
huruvida man i detta fall bör tala om dubbelrevision eller om varandra
kompletterande revisioner. Ej heller har prövats, hur den i riksräkenskapsverket
befintliga efterrevisionen verkar och vilka resultat den haft att uppvisa.
Svaret på dessa frågor måste givetvis bliva av avgörande betydelse,
då det gäller att fastslå den föreslagna indragningens möjlighet och värde.
För det första bör uppmärksammas, att varken armé- eller marinförvaltningen
med hänsyn till den fåtaliga personalen på revisionskontoren, medhinner
att slutgiltigt granska militärräkenskaperna. Det faktum, att sådana
överlämnas fullständigt ogranskade till riksräkenskapsverket, bestyrker detta
till fullo. Någon förstärkning i nämnda specialrevisioner skulle emellertid
icke ifrågakomma, varför de föreslagna indragningarna måste medföra bristande
kontroll. Yttermera hade hänsyn bort tagas därtill, att armé- och
marinförvaltningarnas räkenskapsgranskning av helt naturliga skäl icke
kan bedrivas efter samma linjer som eftergranskning i riksräkenskapsverket,
vilket innebär att revisionerna måste i flera avseenden anses komplettera
varandra.
En ingalunda oväsentlig del av armé- och marinräkenskaperna utgöras
av de s. k. huvudkassorna, vilka hittills icke granskats av ämbetsverken
själva, en anordning, som väl även för framtiden bör bestå. Det måste förvåna,
att icke kommittén beaktat denna omständighet.
Beträffande resultatet av riksräkenskapsverkets ifrågavarande granskning
meddelas följande uppgifter på de belopp, som ämbetsverket för sin del
funnit böra till statsverket återbäras.
1921 ................................. 109,943:82
1922 ................................ 117,828:0 6
Dessa siffror ställa kommitténs uppskattning av de föreslagna indragningarnas
värde i något egendomlig belysning. Om riksräkenskapsverkets
eftergranskning indrages, utan att de ifrågavarande specialrevisionerna förstärkas,
skulle statsverket tydligen gå miste om de belopp, som nu på grund
av nämnda eftergranskning återvinnas. Dessa belopp hava under de tre
senast förflutna åren representerat ungefärligen kostnaden för de till indragning
föreslagnas löner. Yttermera bör tagas i betraktande, att specialrevisionernas
och redogörarnas verksamhet givetvis röner ett visst inflytande
därav att en överrevision finnes. Den ifrågasatta indragningen synes under
sådana förhållanden få köpas till ett alltför högt pris. Ur varje synpunkt
synes det mindre lämpligt att för ett i budgetärt avseende så pass obetydligt
belopp eftersätta kontroll av statsmyndigheternas förvaltningsåtgärder.
— 189
Detta om besparingssynpunkten. Slutligen några ord om förslaget, i vad
det avser förhållandet mellan riksräkenskapsverket och specialrevisionerna.
Dessa senare skulle kvarstanna inom de förvaltande verken. Då emellertid
riksräkenskapsverket »icke bör avskäras från all befattning med resultatet
av det granskningsarbete, som äger rum i specialrevisionerna» skulle de förvaltande
verken befrias från avdömandet av tv istiga anmärkningsmål, som
bestridas, vilka i stället skulle handläggas inom riksräkenskapsverket. Huru
detta på ett praktiskt sätt skulle kunna gå för sig är svårt att förstå liksom
också nyttan av en dylik ordning. Då borttagandet av riksräkenskapsverkets
ovanberörda eftergranskning faktiskt måste anses innebära, att en
god del av förvaltningen undandrages den kontroll, som riksräkenskapsverket
hittills jämlikt sin instruktion utövat, och då förslaget till ordnande
av det centrala revisionsverkets och specialrevisionernas inbördes förhållande
skapar en haltande och svårhanterlig organisation, må man väl hoppas att
de av kommittén i dessa avseenden föreslagna åtgärderna icke förverkligas.
Det framstår för personalen inom riksräkenskapsverket såsom ställt utom
allt tvivel, att, därest den föreslagna radikala nedskärningen av det centrala
revisionsorganet kommer till stånd, dettas verksamhet skulle i hög
grad förlamas. Det är ännu icke mer än tre år, sedan statsmakterna med
riksräkenskapsverkets inrättande omorganiserade den statliga revisionsverksamheten,
vilket skedde efter långa och ingående utredningar. Man måste
ställa sig ytterst betänksam, då det nu ifrågasättes att på en så ytterst
summarisk och ytlig utredning, som den kommittén här presterat, nedbryta
en organisation, som ännu icke hunnit bliva tillräckligt prövad. Det förefaller,
som om kommitténs ifrågavarande förslag hade tillkommit under
trycket av en panikstämning. En sådan bör dock för visso icke få göra
sig gällande, då man avser att reformera något för statens fundamentala
intressen så viktigt som dess revisionsväsende.
På nu anförda skäl får riksräkenskapsverkets tjänstemannaförening i
underdånighet hemställa, att statens besparingskommittés här berörda förslag
ej må till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 februari 1924.
Underdånigst:
För riksräkenskapsverkets tjänstemannaförening.
Underbil. 2 till i b.
Till herr generaldirektören och chefen för
riksräkenskapsverket.
I § 2 mom. 2 av gällande instruktion för riksräkenskapsverket föreskrives,
att granskningen inom ämbetsverket skall avse att kontrollera, förutom
redogörelsernas överensstämmelse med fastställda formulär samt deras riktighet
till siffran, att inkomsterna uppburits och redovisats samt utgifterna
verkställts och bokförts i enlighet med riksstat, specialstater, utfärdade författningar
och eljest givna stadganden, ävensom att i övrigt vid förvaltningen
av kronans medel och andra tillgångar gällande föreskrifter blivit
följda samt nödig sparsamhet och statens bästa iakttagits. Med denna föreskrift
torde avses, att räkenskaperna skola undergå specifik granskning. I
— 190 —
gällande arbetsordning givas närmare föreskrifter angående granskningens
utförande, varvid densamma nppdelas i förgranskning och eftergranskning,
av vilka den förstnämnda i regel skall verkställas av en icke-ordinarie
tjänsteman eller ett kvinnligt biträde.
Då förgranskningen — åtminstone i vad avser första revisionskontoret —
alltmera kommit att överflyttas å revisorerna, hava alltså dessa numera i
regel att verkställa granskningsarbetet i hela dess omfattning. Det är emellertid
med den nu synnerligen knappt tillmätta granskningstiden icke möjligt
att till alla delar efterfölja ovannämnda föreskrifter.
Under hänvisning till det ansvar, som åvilar oss i fråga om granskningens
effektivitet, få vi undertecknade, revisorer och amanuenser å första kontoret,
därest granskningstiden även för framtiden skall lika knappt utmätas, härigenom
vördsamt anhålla om utfärdande av detaljerade föreskrifter, huru
granskningen skall verkställas.
Stockholm den 21 april 1926.
Carl Gust. Beskoiv. G. Fallstedt-Lindholm. E. Sandberg.
Einar Wibom. Georg af Donner. Herman Grobgeld.
Torsten Bergenström. Nils Ihrfelt. B. G. Regnér.
V. Lundberg.
Bil. t c.
Till riksr ä ken ska p sverket.
Såsom infordrat yttrande över vad riksdagens senast församlade revisorer
anfört rörande bokföringen av vissa utgifter för rese- och traktamentsersättning,
i vad desamma avse Göteborgs- och Bohus län, får jag vördsamt anföra
följande.
Revisorerna hava anfört, att resekostnadsersättning till nämndemän för
vissa av deras tjänstgöring vid häradsrätterna föranledda resor skall bestridas
från andra huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
och icke från andra huvudtitelns anslag till ersättning åt domare, vittnen
och parter. Enligt gällande arbetsordning för riksräkenskapsverket uppdelas
räkenskapsgranskningen i förgranskning, vilken i regel skall verkställas
av en icke ordinarie tjänsteman eller ett kvinnligt skrivbiträde, samt
eftergranskning, vilken utföres av revisorerna och huvudsakligen skall avse
kamerala, juridiska och allmänt ekonomiska spörsmål. Med anledning härav
och då granskningstiden är synnerligen knappt tillmätt har jag vid av mig
verkställd räkenskapsgranskning lagt största vikten vid ovannämnda eftergranskning.
Räkenskapsgranskningen i övrigt innefattande även kontroll
över anslagsbelastningen har sålunda i många fall måst komma i andra
hand och ifrågakomma endast när tid därtill förefunnits. För övrigt torde
det i förevarande av riksdagens revisorer anförda fall vara av mindre betydelse,
vilket av ovannämnda anslag, som belastas, då båda hava natur av
förslagsanslag.
Stockholm den 4 januari 1929.
Fritz Stilow.
- 191
Bil. 1 il.
Till riksräkenskapsverket.
Ålagd avgiva yttrande »över vad riksdagens senast församlade revisorer
här nedan (d. v. s. sjunde huvudtiteln, finansdepartementet § 27) anfört
rörande bokföringen av vissa utgifter för rese- och traktamentsersättning i
vad desamma avse Skaraborgs län» får jag anföra följande:
I §> 27 punkt 3 omförmäles: »Resekostnadsersättning till nämndemän för
vissa av deras tjänstgöring vid häradsrätterna föranledda resor skall bestridas
från andra huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
(jmf. prop. nr 1: 2/1926 sid. 111). Länsstyrelserna i---Skaraborgs —
— — län hava utbetalat sådan ersättning från andra huvudtitelns anslag
till ersättning åt domare, vittnen och parter.»
Till en början må erinras, att båda anslagen äro av förslagsanslags natur
och sålunda få överskridas samt att resekostnadsersättning under alla förhållanden
skolat av statsmedel utgå. Genom denna felbokföring har statsverket
sålunda icke drabbats av någon som helst förlust.
För egen del har jag alltid ansett att — om den anslagna granskningstiden
icke tillåter allsidig kontroll av en räkenskap — det är vida viktigare
att kontrollera, att en utgift är i överensstämmelse med gällande stat och
författningar än att granska den formellt, d. v. s. huruvida den bokförts å
rätt anslag, särskilt om det i varje fall är fråga om förslagsanslag.
En omständighet, som i hög grad försvårar och fördröjer granskningen
av länsräkenskaperna, är det stora antal författningar, som i avseende å
dem äga tillämpning, ävensom de täta ändringar äldre såväl som nyare
stadganden äro underkastade.
I utlåtande till Konungen den 8 februari 1927 angående ett av 1926 års
besparingssakkunniga avgivet förslag till besparingar inom riksräkenskapsverket
yttrar ämbetsverket bl. a.: »— — har beträffande länsräkenskaperna
antalet verifikationsfolier från år 1920 till budgetåret 1925/1926 vuxit med i
runt tal en tredjedel». Helt säkert har sedan budgetåret 1925/1926 ytterligare
ökning ägt rum liksom sådan är att förutse även för framtiden. Då den å
länsräkenskapskontoret sedan ämbetsverkets inrättande anställda personalen
emellertid icke ökats, utan fastmer fått vidkännas en kännbar indragning,
synes det mig väl förklarligt om icke allt enligt instruktionen för riksräkenskapsverket
till granskningen hörande arbete numera kan medhinnas.
Till slut må erinras därom, att de å länsräkenskapskontoret anställde
tjänstemännen i skrivelse till ämbetsverkets chef den 21 april 1926 givit
uttryck för sin åsikt, att det med den synnerligen knappt tillmätta granskningstiden
icke vore möjligt att till alla delar efterfölja föreskrifterna i § 2
mom. 2 av gällande instruktion för riksräkenskapsverket samt vördsamt
anhållit om utfärdande av detaljerade föreskrifter huru granskningen skulle
verkställas.
Stockholm den 2 januari 1929.
H. Almqvist.
— 192 —
Bil. 1 e.
V. P. M.
Anmodad att yttra mig över vad riksdagens revisorer anfört beträffande
bokföringen av vissa utgifter för rese- och traktamentsersättning i vad desamma
avse Gotlands län, får jag härmed avgiva följande förklaring.
Eevisorerna hava anfört att kostnadsersättning till nämndemän för vissa
av deras tjänstgöring vid häradsrätterna föranledda resor skall bestridas
från andra huvudtitelns anslag till rese- och traktamentsersättning och ej,
som skett, från nämnda huvudtitels anslag till ersättning åt domare, vittnen
och parter.
Enligt gällande arbetsordning för riksräkenskapsverket uppdelas räkenskapsgranskningen
i förgranskning, vilken i regel skall verkställas av en
icke-ordinarie tjänsteman eller ett kvinnligt biträde, samt eftergranskning,
vilken utföres av revisorerna och förnämligast skall avse kamerala, juridiska
och allmänt ekonomiska spörsmål. På grund härav och då numera
även granskningstiden väsentligt avkortats, har jag vid den av mig verkställda
räkenskapsgranskningen lagt huvudvikten vid ovan angivna moment
i eftergranskningen. Annan granskning, innefattande även tillsyn över anslagsbelastningen,
har sålunda i de flesta fall måst eftersättas och endast
kommit i fråga i den mån tid till densamma blivit övrig. I förevarande
av riksdagens revisorer anförda fall, får väl dessutom anslagsbelastningen
ur revisionssynpunkt anses vara av tämligen underordnad natur, då de
ifrågavarande anslagen bägge hava karaktären av förslagsanslag.
Stockholm den 2 januari 1929.
Georg af Donner.
Bil. 1 f.
V. P. M.
Avfordrad förklaring över en av riksdagens revisorer framställd anmärkning
i anledning av att länsstyrelsen i Östergötlands län avfört ersättning
till landsfiskal för inställelse vid ting å fel anslagstitel får jag vördsamt
anföra följande.
Östergötlands läns kassaredogörelse för budgetåret 1927/1928, vilket budgetår
det här torde vara fråga om, har hittills granskats för månaderna
juli—januari. Under denna tid har den av revisorerna påtalade felbokföringen
ägt rum två gånger, nämligen den 22 september av kronor 24: 5 o
och den 24 september av kronor 14: so.
Stockholm den 5 januari 1929.
E. Sandberg.
— 193 —
Bil. I g.
V. P. M.
Över vad riksdagens revisorer anfört beträffande bokföringen av vissa utgifter
för rese- och traktamentsersättning får jag framhålla följande.
Beträffande Malmöhus läns kassaredogörelser, som av mig eftergranskats,
hava riksdagens revisorer anfört, att till allmänt omhud för övervakande
av sparbanks förvaltning utgående rese- och traktamentsersättning bestritts
från sjunde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar (VII D 17)
i stället för från samma huvudtitels anslag för tillsyn över sparbankernas
förvaltning (VII D 15). Båda anslagen äro emellertid förslagsanslag. Därjämte
har riksdagens revisorer anfört, att vid riksräkenskapsverkets inrättande
framhållits, att en detta verk tillkommande särskild uppgift vore
att öva kontroll över anslagsbelastningen, varom stadgande föreligger i
verkets instruktion.
I verkets instruktion tinnes stadgande om vad granskningen skall avse
nämligen att bl. a. kontrollera utgifternas bokföring. Enligt fastställda
arbetsordningar har denna kontroll, sedan verkets tillkomst skett, dels genom
räkenskapernas förgranskning — i regel av en icke-ordinarie tjänsteman
eller kvinnligt biträde — enligt muntligen eller skriftligen meddelade
direktiv samt under förste revisorns (revisionskommissariens) överinseende
och omedelbara handledning. Allt vad i granskningen linnes i räkenskapen
oklart eller anmärkningsvärt antecknas i en särskild promemoria.
En revisor har därefter att företaga eftergranskning. Denna granskning
skall förutom kontroll å de uppgifter, som lämnats i promemorian, förnämligast
avse kamerala, juridiska och allmänt ekonomiska spörsmål.
Enligt direktiv lämnade för förgranskning vid ämbetsverkets inrättande,
uppdelades denna granskning i två serier granskningsgrepp:
den första serien som närmast avser att tillse, att kassarapporterna
kunna bli föremål för den centrala bokföringen,
den andra serien som avser, sedan bokföringen ägt rum, en mera i detalj
gående undersökning beträffande alla övriga till den centrala kamerala
förvaltningskontrollen hörande hänseenden.
I direktiven för den andra serien av granskningsgrepp vid förgranskningen
säges bland annat, att därvid skall undersökas, att bokföringen
skett å rätt titel, därvid statsliggaren och länsstaterna samt de kungl. brev,
av vilka avskrifter finnas, rådfrågas.
Den eftergranskning, som revisorn utförde, avsåg sålunda ej annan kontroll
härutinnan än kontrollerande av de vid förgranskningen upprättade
promemorierna. Förgranskning skedde effektivt av e. o. tjänstemän och
kvinnliga biträden. Då sedermera statsmakterna funno skäligt minska såväl
den manliga som kvinnliga personalen inom riksräkenskapsverket, kunde
granskningen icke försiggå lika effektivt. Till förgranskningen funnos ej
tillräckliga arbetskrafter. Ehuru balanser förelågo beträffande den revisorerna
åliggande eftergranskningen, erhöllo dessa dock muntliga order att
jämväl utföra en del förgranskningsarbete såsom inprickning i journaler av
inkomster och utgifter. I arbetsordningen kvarstår likväl bestämmelsen att
förgranskningen skall ske enligt meddelade direktiv. Det är bristen på
arbetskraft, som åstadkommit, att den förgranskningskontroll, som vid
ämbetsverkets inrättande förefanns, numera måste eftersättas.
En kontroll å anslagsbelastningen, föreligger emellertid fortfarande, i det
13 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1928. III.
— 194 —
att riksräkenskapsverkets riksbokslutsbyrå övervakar, att anslagen icke överskridas.
Skulle så ske företages nämligen en närmare undersökning om
anledningen till överskridandet.
Stockholm den 28 december 1928.
Sven Althén.
Bil. 2.
Avskrift.
Till Konungen.
Ang. kontroll å medel, som tillställts
kommun genom statsmyndighet.
Sedan kommunalfullmäktige i Tärendö den 31 sistlidne januari beslutat
verkställa granskning av kommunens räkenskaper för de senaste tio åren,
har en av de härtill utsedda revisorerna hos riksräkenskapsverket anhållit
om kontoutdrag över alla genom länsstyrelsen i Norrbottens län under
nämnda tidsperiod till kommunen avsända medel. Liknande framställningar
hava beträffande andra kommuner vid flera olika tillfällen gjorts hos riksräkenskapsverket.
Länsstyrelserna utbetala till kommunerna medel av skilda slag såsom
statsbidrag till avlönande av folkskollärare, till undervisning i slöjd o. dyl.
I länsstyrelsernas räkenskaper finnas emellertid icke upplagda några konti,
vari de till respektive kommuner utbetalta medlen äro sammanförda, varför
fullständiga uppgifter i nu berörda hänseende icke kunna lämnas av
riksräkenskapsverket utan ett tidsödande arbete, för vilket ämbetsverket
icke ser sig i stånd disponera erforderlig arbetskraft. Att för framtiden
ålägga länsstyrelserna att i sina räkenskaper upplägga särskilda konti för
ifrågavarande utbetalningar anser sig riksräkenskapsverket icke heller kunna
ifrågasätta, då detta i hög grad skulle öka länsstyrelsernas arbete med bokföringen.
Med hänsyn till de betydande belopp, som kommunerna erhålla från länsstyrelserna
och övriga statsmyndigheter i form av statsbidrag eller eljest,
måste det anses vara av grundläggande betydelse för den kommunala revisionen
att erhålla tillförlitliga uppgifter om de medel, som i sådant hänseende
utbetalats. Även må framhållas att det för staten är av särskilt
intresse, att garantier skapas för att de bidrag, som av statsmedel anvisats åt
kommunerna, verkligen komma avsedda ändamål till godo och icke disponeras
av obehöriga. Kiksräkenskapsverket finner därför nödvändigt, att
åtgärder vidtagas, som bereda kommunerna möjlighet till kontroll, att medel
av ifrågavarande art tagas till uppbörd i kommunernas räkenskaper. Detta
gäller icke blott medel, som länsstyrelserna utbetala till kommunerna, utan
samtliga medel, vilka statsmyndighet eller statstjänstemän å tjänstens vägnar
översända, t. ex. handräckningsmedel, som tillställas kommun av landsfiskal
etc.
Vid övervägandet av huru denna fråga lämpligen bör ordnas, har riksräkenskapsverket
kommit till den åsikten, att den effektivaste kontrollen
och på samma gång den enklaste att genomföra skulle åvägabringas, därest
föreskrift meddelades, att statsmyndigheterna vid utbetalningar av medel
— 195 —
till kommunala myndigheter, alltid skola insätta medlen å postgirokonto för
kommunerna. Såsom eu följd härav skulle kommunerna vara skyldiga att
öppna sådana konti, vilket kommer att i viss mån underlättas genom de
ändrade bestämmelser om grundbelopp i postgirorörelsen, som meddelats
genom kungörelse den 4 dennes, nr 182. Den sålunda föreslagna insättningen
av medlen å postgirokonto är avsedd endast att vara ett kontrollmoment.
Något hinder för kommunerna att sedermera göra medlen räntebärande på
annat sätt än att låta dem kvarstå å sådant konto bör därför icke föreflnnas.
Med stöd av vad ovan anförts hemställer riksräkenskapsverket, att Eders
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att statsmyndigheternas utbetalningar
av medel till kommunerna verkställas genom medlens insättande
å postgirokonto för vederbörande kommun.
I detta ärendes handläggning hav byråchefen Beckman deltagit jämte
undertecknade.
Stockholm den 16 juni 1926.
Underdånigst:
Erik Stridsberg.
Karl Wahlestedt.
E. Norberg.
Generaltullstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden, del I, sid. 92,
§§ 28—29, 31—36.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast
församlade revisorers berättelse yttrats rörande tullverkets kustbevakning,
tullkammaren i Sölvesborg, tullförvaltningen i Malmö, tullkammaren i Luleå,
tullkammaren i Storlien, tullkammaren i Mon, gränsbevakningen mot
Norge och tullverkets bostadshus i Riksgränsen.
Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.
I anledning av vad revisorerna uttalat (§ 28) i fråga om tullverkets
kustbevakning har generaltullstyrelsen lämnat kustbevakningsinspektören,
åt vilken beredningen och i flertalet fall jämväl föredragningen inom styrelsen
av förevarande ärenden varit anförtrodda, tillfälle att avgiva yttrande.
Till berörda yttrande, som härjämte närlägges (bil. 1), tillåter styrelsen
sig hänvisa, under framhållande att styrelsen i likhet med reviso:
rerna finner angeläget, att kostnaderna för kustbevakningens båtmateriel
icke bliva högre än oundgängligen påkallas. I överensstämmelse därmed
har styrelsen ock på under förhandenvarande förhållanden möjligast noggranna
sätt övervägt frågorna om inköp eller reparation av båtmateriel för
kustbevakningen samt genom särskilda åtgärder sökt förebygga eller minska
omfattningen av skador å sådan materiel till följd av eldsolyckor. Att
styrelsen därvid icke vidtagit åtgärder för mera allmän övergång till användande
av råoljemotorer i de av styrelsen anskaffade tjänstebåtarna har
sin grund däri, att styrelsen dels med hänsyn till vikten därav, att båtma
-
— 196 —
terielens effektivitet icke för närvarande minskas, ansett det hittills ej vara
tillrådligt att beträffande kustbevakningens mera snabbgående båtar vidtaga
en förändring i motorernas beskaffenhet, som kunde tänkas medföra
nedgång i båtmaterielens fart, dels i fråga om de mindre snabbgående båtarna
icke kunnat erhålla en råoljemotortyp, som med visshet kunde anses
lämpa sig för dessa båtar. Vad angår förslaget om viss förändring i materialet
till tjänstebåtarnas skrov har styrelsen i anledning av det resultat,
vartill särskilda sakkunniga tidigare vid undersökning av lämpligaste slaget
farkoster vid kustbevakningen kommit i fråga om träbåtars företräde framför
järnbåtar, icke funnit lämpligt beträffande nämnda bevakning föreskriva
om övergång till systemet med järnbåtar. Då nu emellertid åtgärder för
omläggning i antydda avseenden blivit ifrågasatta, vill styrelsen givetvis
taga under särskild omprövning, huruvida de tilltänkta förändringarna numera
kunna finnas lämpliga och möjliga att i större eller mindre utsträckning
genomföras. — Revisorernas uttalande, att det för uppnående av största
möjliga effekt av kustbevakningens arbete syntes vara lämpligt, att vederbörande
polismyndigheter och kustbevakningen åvägabragte ett intimare
samarbete med varandra, föranleder generaltullstyrelsen meddela, att styrelsen
under den gångna tiden i åtskilliga fall trätt i förbindelse med vederbörande
länsstyrelser för åstadkommande av samverkan vid den olovliga
varuinförselns bekämpande. Från såväl länsstyrelsernas som de underordnade
polismyndigheternas sida har ock tullverket vid talrika tillfällen haft
ett mycket verksamt biträde vid fullgörande av sin nämnda uppgift. I
den mån något ytterligare kan vara att vinna på denna väg, skall styrelsen
icke underlåta att göra vad på styrelsen kan ankomma till befästande
och utvidgning av denna samverkan.
Beträffande tullkammaren i Sölvesborg hava revisorerna uttalat (§ 29),
att ordningen vid tullkammaren i vissa avseenden varit mindre tillfredsställande
vid revisorernas besök därstädes. Sedan generaltullstyrelsen låtit
delgiva tullkammaren revisorernas uttalande, har tullkammaren i anledning
därav avgivit utlåtande, vilket härjämte överlämnas. (Bil. 2).
Vad angår revisorernas uttalande (§ 31) beträffande tullokalerna i Malmö
finner styrelsen angeläget, att närmare utredning angående möjligheten att
på sätt revisorerna ifrågasatt centralisera rörelsen vid därvarande tullhamn
snarast möjligt företages. I sådant syfte har i anledning av revisorernas
uttalande tulldirektören i Malmö, på sätt härjämte närlagda handlingar utvisa,
redan hänvänt sig till vederbörande kommunala myndighet, som enligt
vad styrelsen inhämtat icke har något att erinra mot att frågan göres
till föremål för vidare utredning (bil. 3). Åt frågans fortsatta behandling
kommer styrelsen att ägna särskild uppmärksnmhet.
Vidkommande frågan om tullklareringslokalerna i Luleå (§ 32) får styrelsen
i anledning av revisorernas uttalande av »den förväntan, att erforderliga
packhuslokaler utan större tidsutdräkt uppföras på lämplig plats i
tullkammarexpeditionens närhet», under hänvisning till tullkammarens i
Luleå härjämte bilagda yttrande i ämnet (bil. 4) lämna följande översikt
av de åtgärder, som hittills vidtagits för vinnande av bättre förhållanden
med avseende å ifrågavarande tullklareringslokaler.
I skrivelse till stadsfullmäktige i Luleå den 23 september 1924 anhöll
styrelsen på förekommen anledning, att stadsfullmäktige måtte omedelbart
vidtaga erforderliga åtgärder för anordnande snarast möjligt å för ändamålet
lämpligt område vid södra hamnen i Luleå av erforderliga nya lokaler
för därvarande tullförvaltnings behov.
Sedan med föranledande därav stadsfullmäktige vid sammanträde den 29
januari 1925 haft frågan rörande inrättande av tullokaler i staden under
behandling och därvid haft sig förelagda fyra förslag till frågans lösning,
insände tullkammaren i Luleå med skrivelse till styrelsen den 10 februari
1925 utdrag av det vid nämnda sammanträde förda protokollet, utvisande
att stadsfullmäktige beslutit att, innan ärendet definitivt avgjordes, inhämta
styrelsens yttrande över förslagen. De olika förslagen avsågo i huvudsak:
alternativ I: förläggning av såväl tullkammar- som tullpackliuslokaler i
nuvarande saluhallsbyggnaden vid Sandviksgatan;
alternativ II: förläggning av tullkammarlokalerna i bottenvåningen av
en nybyggnad i kvarteret Pelikanen vid Södra strandgatan och tullpackhuslokalerna
i en nyuppförd paviljong å utfyllda hamnområdet öster om
hamnpiren helt nära tullkammarbyggnaden;
alternativ III: förläggning av tullkammarlokalerna jämte postpaketförtullningslokalen
i våningen 1 trappa upp inom hamnförvaltningsbyggnaden
i kvarteret Ripan och tullpackhuslokalerna i övrigt enligt alternativ II (avstånd
från tullkammarlokalerna omkring 130 meter); samt
alternativ IV: förläggning av tullkammarlokalerna i en nybyggnad i
kvarteret Ankan vid Södra strandgatan och tullpackhuslokalerna i förenämnda
saluhallsbyggnad (avstånd omkring 100 meter).
I anledning av vad sålunda förekommit meddelade styrelsen i skrivelse
till magistraten i Luleå den 30 maj 1925, att styrelsen i anslutning till den
uppfattning, som uttalats såväl av tullkammaren i Luleå som av Norrbottens
och Västerbottens läns handelskammares i Luleå bosatta ledamöter, Norrbottens
engrossistförening samt Luleå köpmannaförening, ansett, att den
enda lösning av förevarande byggnadsfråga, som skulle kunna betraktas såsom
mera definitiv, vore den, att samtliga för tullverket erforderliga lokaler
sammanfördes i en gemensam byggnad, förlagd i omedelbar närhet till
den del av hamnen, där den huvudsakliga trafiken förekomme, samt att,
därest en dylik nybyggnad ej då kunde komma till utförande, tills vidare
finge räknas med en anordning av mera provisorisk natur, helst enligt alternativ
II, som syntes äga ett avgjort företräde framför de övriga förslagen.
Emellertid framhöll styrelsen tillika, att, för den händelse ekonomiska
skäl skulle anses lägga hinder i vägen för uppförande av båda de enligt
alternativ II föreslagna nybyggnaderna, alternativ III vore det enda, som
borde komma i fråga. I enlighet därmed förklarade styrelsen, att styrelsen,
under förutsättning att de sålunda ifrågasatta anordningarna kunde
utan uppskov bringas till utförande, så att de nya lokalerna kunde tagas i
bruk under våren 1926, ansåge sig böra såsom en provisorisk lösning godtaga
även alternativ III.
Genom beslut den 18 juni 1925 antogo stadsfullmäktige alternativet III.
I skrivelse till styrelsen den 30 juni 1926 lämnade emellertid drätselkammaren
i Luleå, med förmälan att endast tullkammarlokalerna dittills iordningställts
enligt nyssnämnda beslut, medan tullpackliusbyggnaden ännu ej
påbörjats, den upplysningen, att Luleå köpmannaförening enligt drätselkammarens
beslut den 14 maj 1926 beretts tillfälle att ånyo uttala sig
i frågan och i skrivelse till drätselkammaren den 7 juni 1926 framlagt ett
nytt förslag till förläggning av tullpackhuslokalerna, ävensom att detta förslag
biträtts av hamndirektionen i Luleå i skrivelse till stadsfullmäktige
den 15 juni 1926. Tillika anhöll drätselkammaren, att styrelsen ville, innan
nämnda förslag behandlades i stadsfullmäktige, taga ställning till förslaget,
som innebure, att tullpackhuslokalerna skulle inrymmas i förenämnda,
198 —
omkring 270 meter från de nya tullkammarlokalerna belägna saluhallsbyggnad,
vilken skulle, enligt insända ritningar jämte beskrivning, för ändamålet
underkastas vissa förändringar.
över drätselkammarens skrivelse avgav tullkammaren i Luleå, efter remiss,
den 13 oktober 1926 yttrande.
Av de sålunda föreliggande handlingarna inhämtades i huvudsak följande.
Luleå köpmannaförening anförde, att föreningen vid granskning av det
av stadsfullmäktige antagna alternativet III i vad avsåge tullpackhusbyggnaden
funnit detsamma vara otillfredsställande i fråga om såväl läget som
beskaffenheten av byggnaden. Tullpackhusets placering vid kaj vore visserligen
i och för sig ett viktigt skäl till förmån för nämnda alternativ; men
detta skäl bortfölle vid det förhållandet, att det framför den tilltänkta platsen
för tullpackhusbyggnaden liggande kajsystemet icke vore avsett att utbyggas
med djupkaj. Genom godtagande av alternativet III skulle tullpackhusbyggnaden
komma att ligga mellan hamnplanens spårsystem och kajbandet,
varigenom trafiken till byggnaden skulle bliva försvårad. Byggnaden vore
vidare i avsaknad av frostfria källare för förvaring av köldömtåligt gods,
eu brist som förutsattes icke bliva avhjälpt annorledes än genom förläggning
å annan plats av frostfria lokaler. Därigenom uppstode en decentralisering
av tullpackhusarbetet, vilken i möjligaste mån borde undvikas med
hänsyn till såväl importörerna som tullverket. Ehuru utsikter förelåge för
ökad import, bleve icke möjlighet att i större utsträckning inlägga nederlagsgods
i den föreslagna tullpackhusbyggnaden, och en utbyggnad på den
redan strängt anlitade hamnplanen syntes icke kunna ske.
De sålunda anmärkta olägenheterna skulle emellertid enligt köpmannaföreningens
åsikt kunna undgås genom att till tullpackhus- och nederlagsbyggnad
ombygga ovannämnda saluhallsbyggnad, vilken hade det bästa läge
för ändamålet. Ett järnvägsspår kunde, om så ansåges nödigt, dragas från
hamnspårsnätet till eller genom byggnaden. I byggnaden kunde varmlokaler
för frostömtåligt gods inredas utan ekonomiska eller tekniska svårigheter.
Därest omständigheterna i en framtid skulle påfordra en utvidgning av byggnaden,
kunde sådan lätt erhållas genom tillbyggnad mot hamnen eller förläggande
av en nederlagsbyggnad invid saluhallsbyggnaden med förbindelse
dem emellan. Komme köpmannaföreningens förevarande förslag till utförande,
kunde frågan anses löst för framtiden, medan alternativet III avsåge
endast ett provisorium och ett relativt dyrt sådant. Vad beträffade
tullpackhusets blivande läge i förhållande till tullkammarlokalerna måste
enligt köpmannaföreningens uppfattning såväl alternativet III som köpmannaföreningens
förslag anses fullt godtagbara, och skillnaden i avstånden mellan
de båda förslagen, respektive 130 meter och 270 meter, hade i praktiken
icke någon som helst betydelse.
Hamndirektionen i Luleå, som icke tidigare hörts över det av stadsfullmäktige
antagna förslaget till tullpackhus, alternativet III, framhöll, att
transporterna till och från tullpackhuset skulle vid ett genomförande av
berörda alternativ bliva icke blott fördyrade för trafikanterna utan även
hindrande för trafiken. Det område, varå tullpackhusbyggnaden skulle uppföras,
saknade nämligen kaj, varför allt tullgods, som lossades vid liamninrättningen
tillhörig kaj, skulle omlastas å transportfordon för att föras
till tullpackhuset, därvid transporten komme att korsa icke blott huvudtrafikleden
till hamnen utan även alla järnvägsspåren, å vilka under livlig
trafik i hamnen vagnar ständigt funnes uppställda. För tullpackhusbyggnad
lämplig tomt syntes icke kunna upplåtas å hamnrörelsen anvisade områden
- 19!)
vid stadens södra hamn, och förläggning av en sådan byggnad å hamnpiren
vore uteslutet. Å hamnplanet utefter södra långkajen, den enda upplagsplats
vid spår och djupkaj, varöver hamnen förfogade, kunde av utrymmesskäl
byggnaden ej heller uppföras. Däremot kunde, med hänsyn till att
trafikcentrum vid en blivande utvidgning av Luleå hamn komme att bliva
förflyttat till området vid den s. k. barlastkajen, uppförandet av byggnaden
å hamnplanet därovanför i kvarteret Beckasinen, beläget närmast söder om
det kvarter, däri saluhallen uppförts, vara lämpligt. Då emellertid nämnda
hamnplan vore den enda upplagsplats för trävaror, över vilken hamndirektionen
förfogade, vore hamndirektionen icke villig att utan tvingande skäl
upplåta någon del av detsamma för tullpackhusbyggnaden. I övrigt finge
hamndirektionen till alla delar biträda köpmannaföreningens synpunkter
och förslag i frågan.
Slutligen framhöll tullkammaren i Luleå, att det senast framlagda förslaget,
liuru lämpligt det än kunde vara från trafikens och trafikanternas synpunkt,
finge anses i det avseendet vara för tullverket ofördelaktigt, att det komme att
dagligen binda en del av tullkammarens fåtaliga arbetskrafter vid tjänstgöring
i tullpackhuset, nämligen en tillsyningsman eller tulluppsyningsman och under
seglationstiden en i tullbehandlingsgöromål förfaren kammarskrivare. Emot
förslaget i övrigt hade tullkammaren ej något att erinra.
Yad sålunda förekommit föranledde styrelsen att i skrivelse till drätselkammaren
i Luleå den 4 juli 1927 anföra, att styrelsen — med vidhållande
av sin tidigare uttalade uppfattning, att den enda lösning av förevarande
byggnadsfråga, som kunde betraktas såsom mera definitiv, vore, att samtliga
för tullverket erforderliga lokaler sammanfördes i en gemensam byggnad,
förlagd i omedelbar närhet till den del av hamnen, där den huvudsakliga
trafiken förekomme — funnit det av Luleå köpmannaförening framlagda
förslaget till inrättande av nya tullpackhuslokaler i byggnad, belägen omkring
270 meter från tullkammarlokalerna, kunna såsom en provisorisk utväg
så mycket mindre av styrelsen godkännas, som styrelsen tidigare med
stor tvekan och under förutsättning, att de då ifrågasatta anordningarna
till förbättrande av lokalförhållandena för Luleå tullförvaltning slutfördes
till våren 1926, förklarat sig kunna godtaga ovanberörda alternativ III,
innefattande tullpackhusbyggnad på endast omkring 130 meters avstånd från
tullkammarlokalerna. — I anslutning därtill gjorde styrelsen det uttalande,
att styrelsen förutsatte, att utan ytterligare uppskov sådana åtgärder från
stadens sida vidtoges, som vore ägnade att inom skälig tid tillgodose jämväl
statsverkets berättigade intressen i frågan.
Ärendet upptogs därefter ånyo av drätselkammaren och hamndirektionen
i Luleå samt inom Luleå köpmannaförening, som vid gemensamt sammanträde
den 17 juli 1928 enades om ett nytt förslag till frågans lösning, innefattande
uppförande vid södra hamnen av ett tullpackhus på utfyllningen
öster om hamnpiren samt anordnande av särskilda avdelningar för tullgods
i ett på hamnpiren befintligt träskjul och i ett plåtskjul, beläget väster om
hamnpiren å södra långkajen. Detta förslag är, enligt vad tullkammaren
i Luleå upplyst, för närvarande föremål för granskning av vissa myndigheter
och sammanslutningar på platsen in. fl. I syfte att vinna närmare
kännedom om förslaget och att påskynda den förevarande frågans lösning
i jämväl för statsverket lämplig riktning har undertecknad generaltulldirektör,
åtföljd av chefen för styrelsens kameralbyrå, den 7 september 1928 besökt
Luleå och därvid haft överläggning med representanter för intresserade parter.
Skulle efter vad sålunda förekommit anmärkningsvärt ytterligare uppskov
— 200 —
med frågans lösning vållas av Luleå stad, torde styrelsen bliva nödsakad
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om vilka särskilda åtgärder, som
må böra vidtagas för åstadkommande av de erforderliga nya tullokalerna.
Vidkommande tullkamrarna i Storlien (§ 33) och Mon (§ 34) hava revisorerna
ifrågasatt minskning av personalens antal samt tullkamrarnas nedflyttning
till klass 4 eller eventuellt deras förändring till tullstationer.
Vad beträffar tullkammaren i Storlien får styrelsen till en början, för att
revisorernas uppgift om personalantalet icke må giva anledning till missuppfattning,
framhålla, att någon förstärkning av den ordinarie personalen
i regel icke förekommit under de senare åren, utan hava de av revisorerna
om förmälda två extra befattningshavarna, med undantag av någon kortare
tid, tjänstgjort allenast under vakanser och vid ledighet för den ordinarie
personalen. Enligt styrelsens beslut den 20 juli 1928 har tullkammaren
bemyndigats att under räkenskapsåret 1928/1929 i tjänstgöring använda en
extra tullvakt för beredande av ledighet åt den ordinarie personalen.
Tulluppbörden vid tullkammaren i Storlien har, på sätt den i revisorernas
berättelse intagna tabellen utvisar, under räkenskapsåret 1927/1928 ganska
avsevärt nedgått, särskilt vid jämförelse med räkenskapsåren 1924/1925 och
1925/1926. Såsom förklaring härtill har tullkammaren i infordrat utlåtande,
som härjämte bifogas, (bil. 5) uppgivit, att en betydande import av fläsk
tidigare ägt rum över Storlien, vilken import numera så gott som helt och
hållet upphört. Det vid tullkammaren förekommande tullbehandlingsarbetet
i sin helhet — vars omfattning icke kan bedömas uteslutande med ledning
av tulluppbördens storlek — torde däremot icke kunna anses hava undergått
minskning utan snarare någon ökning. Antalet vid tullbehandling taxerade
varuposter utgjorde sålunda under år 1925 15,362, under år 1926 14,737
och under år 1927 16,071.
På grund härav och av skäl, som tullkammaren för övrigt anfört i sitt
i ärendet avgivna utlåtande, torde antalet tjänstemän vid tullkammaren
icke under nuvarande förhållanden kunna minskas utan äventyrande av
göromålens behöriga gång.
Enär vid tullkammaren enligt gällande bestämmelser förtullas alla över
Storlien inkommande varor, som äro bestämda till orter utan tullkammare,
är tullbehandlingsarbetet i Storlien icke inskränkt till ett fåtal varuslag
utan måste för tullbehandlingen av åtskilliga av de varor, och anmälas
till förtullning vid tullkammaren, krävas ingående varukännedom och kunskaper
i tulltaxans tillämpning. På grund härav torde icke med bibehållen
säkerhet för statsverket och importörerna tullkammaren kunna förändras
till tullstation under föreståndarskap av icke kammarskrivarutbildad tjänsteman.
Jämväl med hänsyn till de grannlaga frågor, som ofta uppkomma
till följd av resandetraflken över riksgränsen, vore en dylik förändring enligt
styrelsens mening icke lämplig.
Beträffande frågan om tullkammarens klassificering får styrelsen erinra,
hurusom klassificering av rikets samtliga tullkamrar skett vid 1927 års
riksdag, på grundval av en av generaltullstyrelsen verkställd utredning, som
utarbetats med ledning av statistiska uppgifter över rörelsen vid tullkamrarna
under åren 1923, 1924 och 1925. Det har varit avsett, att prövning
av frågan om tullkamrarnas klassificering skulle periodvis återkomma, exempelvis
vart femte år (jfr prop. 70/1927, sid. 91). Vid en förnyad dylik prövning
kan komma att framgå, att vissa tullkamrar böra nedflyttas och andra
tullkamrar uppflyttas till annan klass. Åtgärder för nedflyttning av viss
tullkammare utan jämförelse med andra tullkamrar bör däremot enligt
‘201 —
styrelsens mening icke ifrågakomma under annan förutsättning, än att
göromålen i sin helhet vid tullkammaren på grund av särskilda påvisbara
förhållanden undergått väsentlig minskning. En dylik förutsättning föreligger
emellertid icke beträffande tullkammaren i Storlien.
Vad därefter angår tullkammaren i Mon, så har tulluppbörden även vid
denna tullkammare ganska avsevärt minskats under senare år. Antalet vid
tullbehandling taxerade varuposter under år 1927 är också mindre än under
år 1926. På sätt tullkammaren framhållit i bifogade utlåtande, (bil. 6) förekommer
emellertid vid tullkammaren en betydande resande- och transitotraflk,
vilken tralik icke kommer till uttryck i tulluppbörden. På grund
härav och under åberopande av enahanda skäl, som här ovan anförts i fråga
om tullkammaren i Storlien, kan styrelsen icke tillstyrka tullkammarens
förändring till tullstation och ej heller för närvarande dess nedflyttning till
klass 4.
Beträffande antalet vid tullkammaren placerade tjänstemän har tullkammaren
i berörda utlåtande anfört, att personalen skulle kunna minskas med
en ordinarie eller extra ordinarie kammarskrivare och en tulluppsyningsman
under förutsättning att tullkontrollen å de från Norge ankommande snälltågen
och tullbehandlingen av medföljande resandes effekter icke, såsom nu
äger rum, verkställdes under tågens gång från Halden till Mon utan under
tågens uppehåll å sistnämnda plats. För detta ändamål måste emellertid
tåguppehållet därstädes betydligt utsträckas, vartill kommer, att de å kvällståget
medföljande resandes nattro kan komma att störas, om tullvisitationen
sker i Mon. Med hänsyn till de olägenheter, som sålunda skulle uppkomma
för resandetrafiken, anser styrelsen sig icke böra ifrågasätta vidtagande av
en dylik anordning.
I fråga om bevakningen vid gränsen mot Norge (§ 35) hava revisorerna
erinrat, att under budgetåret 1927/1928 kostnaderna för nämnda bevakning
uppgått till 442,533 kronor 56 öre, under det att uppbörden för inkommande
varor utgjort allenast 24,781 kronor 13 öre. Ehuruväl det synts revisorerna
uppenbart, att bevakningen av den långa landgränsen mot Norge måste
betinga relativt dryga utgifter, hava revisorerna dock velat förorda, att en
ingående undersökning verkställdes rörande möjligheterna att nedbringa
ifrågavarande kostnader, samt att därvid särskilt uppmärksammas, i vad
mån berörda syftemål genom vidgat samarbete mellan den svenska och den
norska bevakningspersonalen må kunna vinnas.
Vederbörande gränsdistriktschefer hava på anmodan i ämnet avgivit utlåtanden,
vilka härjämte bifogas (bil. 7 — 12).
Av sagda utlåtanden framgår, att samarbete mellan den svenska och den
norska gränsbevakningspersonalen redan i viss omfattning äger rum och att
man härutinnan räknar med ytterligare utveckling. Härjämte hava likväl
samtliga distriktschefer velat framhålla, att en minskning av personalens
antal i syfte att nedbringa kostnaderna för ifrågavarande bevakning icke
vore tillrådlig.
Beträffande gränsbevakningens arbetsuppgifter får generaltullstyrelsen för
egen del jämväl hänvisa till vad styrelsen härom anfört i sitt den 10 januari
1927 till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande i anledning av vissa av revisorerna
då gjorda uttalanden i samma ämne. Styrelsen framhöll då, hurusom gränsbevakningen
— liksom även kustbevakningen — utgör en oumbärlig anordning
till skyddande av viktiga samhällsintressen. Gränsbevakningens förnämsta
uppgifter äro att hålla hand däröver, att tull för varor, som införas
över landgränsen annorledes än med järnväg, icke undandrages statsverket,
— 202 —
ävensom att, vad landgränsen beträffar, övervaka efterlevnaden av de författningar,
som avse förekommande av smittsamma sjukdomars införande i
riket eller förbud mot eller särskild kontroll vid in- eller utförsel av varor.
Det torde, med hänsyn till vårt lands långa landgränser samt den ringa
omfattning, i vilken landväga varuförsel över riksgränsen annorledes än med
järnväg förekommer, vara oundvikligt, att de utgifter, som föranledas av
nödvändigheten att bevaka rikets landgräns, icke på långt när skola kunna
täckas av de tullavgifter, som inflyta genom gränsbevakningens verksamhet.
Generaltullstyrelsen, som tidigare uppdragit åt chefen för styrelsens personalbyrå
att med biträde av chefen för Dalslands, Värmlands och Dalarnas
gränsdistrikt och en ordinarie befattningshavare vid gränsbevakningen, utsedd
av svenska tullmannaförbundets styrelse, verkställa utredning rörande
gränsbevakningspersonalens tjänstgöringstid, har emellertid för avsikt att
utvidga ifrågavarande uppdrag till att omfatta en undersökning jämväl i
det av revisorerna angivna syfte.
Vad slutligen rör revisorernas uttalande beträffande tullverkets bostadshus
i Riksgränsen (§ 36) delar styrelsen revisorernas uppfattning om angelägenheten
av att detsamma snarast möjligt nyttiggöres. På sätt revisorerna upplysa
har styrelsen ock i sådant syfte såväl vid tiden för indragningen av
tullkammaren i Riksgränsen verkställt en ingående undersökning om lämpligheten
att flytta ifrågavarande bostadshus till Kiruna för att därstädes
tagas i bruk för tullverkets räkning — en undersökning som emellertid gav
vid handen, att en dylik flyttning vore för statsverket alltför oekonomisk —
som ock fört upprepade underhandlingar med statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt, svenska turistföreningen och föreningen Vassijaure naturvetenskapliga
station. Därvid har statens meteorologisk-hydrograflska anstalt
numera förklarat sig önska övertaga ifrågavarande hus för att där bedriva
de meteorologiska observationer, som hittills utförts i Abisko. Anstalten
torde för närvarande avvakta beslut i fråga om husets ställande till anstaltens
förfogande (jfr 1928 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, sid. 320).
I detta ärende bär styrelsen den 17 december 1928 till Kungl. Maj:t avgivit
infordrat utlåtande. Svenska turistföreningen och föreningen Vassi jaure
naturvetenskapliga station synas icke längre vilja kvarstå såsom spekulanter
å huset.
Styrelsen anser sig härutöver böra upplysa, att styrelsen hänvänt sig till
länsstyrelsen i Norrbottens län med förfrågan, huruvida bostadshuset vore
med nuvarande belägenhet behövligt för något annat statligt ändamål, men
fått till svar, att detsamma icke kunde anses erforderligt för något av de
statsändamål, som låge inom länsstyrelsens verksamhetsområde.
För övrigt har till generaltullstyrelsen under hand från enskild person
inkommit förfrågan angående möjligheten att få förvärva nämnda bostadshus;
styrelsen har dock på sin tid särskilt med hänsyn till de pågående
underhandlingarna med statens meteorologisk-hydrograflska anstalt förklarat
sig förhindrad att på sätt sålunda ifrågasatts överlåta huset.
Det torde få anses uppenbart, att försäljning, uthyrning eller annan
lämplig upplåtelse av ett bostadshus, beläget i en så avlägsen, ogästvänlig
trakt och sä isolerat som det ifrågavarande huset i Riksgränsen, måste vara
förbunden med särskilt stora svårigheter och att därför ett definitivt avgörande
härutinnan kan komma att draga längre tid än i allmänhet är
fallet. Styrelsen lärer dock få anses hava sökt begränsa denna tid till vad
med beaktande av statsverkets intressen varit oundgängligen nödigt. Frågan
— 203 —
synes nu kava kommit i det läge, att dess slutliga avgörande torde kunna
vara att förvänta inom en tämligen näraliggande tid.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknad generaltulldirektör,
deltagit byråcheferna Ewerlöf, Nordström, föredragande beträffande
frågan om gränsbevakningen mot Norge, Jansson, föredragande
beträffande frågorna om kustbevakningen, tullokaler och byggnader, samt
tillförordnade byråcheferna Olson och Linders, den sistnämnde föredragande
beträffande övriga frågor.
Remissakten återställes härjämte.
Stockholm den 9 januari 1929.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
Vidar Fahlander.
Bil. 1.
Kustbevaknings inspektören.
Del I, sid. 92, § 28.
Till Kungl. generaltullstyrelsen.
Till åtlydnad av Kungl. generaltullstyrelsens beslut den 24 december 1928
får jag härmed avgiva yttrande med anledning av vad i av riksdagens
senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande tullverkets kustbevakning.
Statsrevisorerna hava ansett, att underhålls- och reparationskostnaderna
för kustbevakningens motorbåtsmateriel varit anmärkningsvärt höga, och
hava erhållit den uppfattningen, att detta skulle kunnat undvikas, om större
omtanke vid anskaffningen och större försiktighet vid materialens handhavande
hade iakttagits. Särskilt hava statsrevisorerna framhållit, att
kostnaderna för underhåll och reparationer av ett par tullkryssare, stigit
till anmärkningsvärda belopp.
För att avgiva en förklaring å de av statsrevisorerna gjorda anmärkningarna
rörande dessa båda tullkryssare torde det vara nödvändigt att
först lämna en kort redogörelse för en del omständigheter, som inverkat på
anskaffningen av båtmateriel för tullverkets räkning.
Hösten 1922 utgjordes kustbevakningens båtmateriel i Stockholms skärgård
av Dalarö och Furusunds tulljakter av kostertyp med bullrande råoljemotorer
och 6 knops fart. Därjämte funnos tullkryssaren Miranda (nu
T. V. 26, av samma typ som T. V. 25) och trenne förhyrda motorbåtar en
i Singö, en i Arholma och en i Nynäshamn. Kustbevakningspersonalen utgjordes
av jakternas besättningar, tre man pa varje. Miranda (T. V. 26)
och de förhyrda båtarna voro bemannade med personal från den inre bevakningen,
som var båtvan och förtrogen med de skärgårdsområden, där deras
båtar voro stationerade, ävensom med extra personal.
En stark smuggling pågick vid denna tid. Sprit infördes med motorbåtar
av alla slag direkt till Stockholm från spritskutor, som lågo omedelbart
utanför Stockholms skärgård, eller också gingo dessa skutor in och levererade
sprit på öar i skärgården, varifrån den sedermera befordrades vidare
med motorbåtar. Någon lag, som förbjöd fartyg att med spritlast passera
tullområdet, fanns ej.
204 —
1922 års riksdag anvisade medel till nybyggnad av sex tullkryssare.
Byggandet av dessa kryssare kunde emellertid ej påbörjas förrän våren
1923. Som en omedelbar åtgärd till smugglingens bekämpande inköptes
med Kungl. Maj:ts tillstånd en mycket snabbgående motorbåt, Vabo (T. V.
43). Denna båt gjorde mycken nytta, och det förekom ständigt nattliga
jakter efter smugglare både innanför och utanför Vaxholm.
När skärgården isbelades, försvunno spritskutorna, men på våren 1923
återkommo de. Då några medel ej funnos för inköp av båtar, förhyrdes
dylika, och bland dessa var även tullkryssaren T. V. 25, som då hette
Styrbjörn.
1923 års riksdag anvisade ett särskilt anslag för smugglingens bekämpande
och liknande anslag beviljades därefter årligen. Dessa anslag äro bland
annat avsedda för anskaffning av behövlig fortskaffningsmateriel, och med
medel härifrån anskaffades under budgetåret 1923/1924 lämplig båtmateriel
för de nya posteringar, som behövde inrättas i Stockholms skärgård.
Vid båtmaterielens anskaffning var det nödvändigt att snabbt kunna få
igång en effektiv bevakning, och då man ej på förhand kunde beräkna
smugglingens starka tillväxt, hann man ej planera för nybyggnader. Konstruktion
och byggande av båtar skulle hava tagit alldeles för lång tid, och
när båtarna väl varit färdiga, hade det kanske visat sig, att smugglarna
börjat tillämpa nya metoder, så att en dyrbar båtmateriel ej kommit till
avsedd nytta. För att hastigt få bevakningen igång och därjämte inhämta
erfarenhet om lämplig båtmateriel syntes den enda utvägen vara att inköpa
färdiga båtar. Det var nämligen vid den tidpunkten ej heller lätt att avgöra
vilka båttyper, som voro de lämpligaste, enär smugglingsmetoderna
med största lätthet förändrades alltefter bevakningens motåtgärder. Det
krävdes tydligen båtar av flera olika typer, och därför hava båtar av olika
storlek, snabbhet och byggnadssätt anskaffats.
På våren 1924, när det blev fråga om att anskaffa behövlig båtmateriel,
erbjöds även T. V. 25 till inköp eller förhyrning. Denna båt, av samma
typ som förenämnda Miranda, hade, som förut nämnts, tidigare förhyrts
och använts till bevakningstjänst i det skick, vari den befann sig, och när
man skulle välja mellan att hyra den för 12 kronor för dag med en beräknad
utgift av c:a 3,000 kronor för säsongen eller köpa den för 5,500
kronor, ansågs köp förmånligast för staten, då båten var i gott skick.
Redan på sommaren 1924 framkommo emellertid krav på högre fart på
tullkryssarna T. V. 25 och T. V. 26, dels emedan dessa ej hade någon
»överskottsfart», varmed de kunde upphinna privata motorbåtar, dels emedan,
det var angeläget att för kommande nybyggnader pröva denna båttyp, försedd
med 180 hkr. Sterlingmotor. Styrelsen hade nämligen tidigare föreslagit
anskaffandet av jagare för kustbevakningen av ungefär samma storlek
och typ som T. V. 25 och försedd med motor av nyssnämnda fabrikat
och styrka. En begagnad 180 hkr. Sterling inköptes efter besiktning till
ett pris, som ansågs gott och inmonterades sedermera i T. V. 25. När man,
såsom här varit fallet, ej på grund av erfarenhet känner till huru båtmaterielen
bör vara konstruerad och utrustad, är det utan tvivel billigare
att göra experiment och inhämta erfarenheter på en gammal båt än att
verkställa nybyggnader.
Förenämnda motorbyte i tullkryssaren T. V. 25 medförde även vissa
ändringsarbeten. Samtidigt med motorbytet utfördes vidare sådana arbeten,
som efter vunnen erfarenhet ansågos erforderliga för att höja båtens bevakningsvärde.
- 205 -
För T. V. 25 var inköpspriset lågt beroende bland annat på de vid inköpstillfället
rådande låga priserna på större motorbåtar. Att sammanräkna
alla kostnader för båtens underhåll, förändringar och iståndsättande
till en slutsumma och ställa denna i förhållande till inköpspriset torde bliva
missvisande. Den summa, som av statsrevisorerna angivits som utgifter
för reparationer och underhåll, innefattar även kostnaderna för de ombyggnads-
och förbättringsarbeten, som utförts såväl i samband med installerandet
av den nya motorn, som med anledning av vunna erfarenheter om hur
båtmaterielen bör vara beskaffad.
Av statsrevisorernas redogörelse för å T. V. 25 utförda arbeten framgår,
att flera detaljer, som vid första ombyggnaden utförts, senare måst förnyas
på grund av den förslitning, som under tiden förekommit och som ej haft
något med båtens eller motorns ålder att göra. En del arbeten såväl å
denna båt som å de för tullverkets räkning byggda hava måst verkställas,
emedan deras tidigare utförande, på grund av bristande erfarenhet om den
hårda påfrestning, kustbevakningens materiel är utsatt för, icke varit tillfredsställande.
Så var exempelvis förhållandet år 1927, då det största utgiftsbeloppet
för underhålls- och reparationsarbeten å T. V. 25, 9,832 kronor
95 öre förekommer.
Denna kostnad har bland annat uppkommit därigenom, att bensinförrådet
för att minska explosionsfaran flyttades till ett utrymme närmast akter om
motorrummet, där nya koppartankar inbyggdes i en skyddslåda av galvaniserad
plåt för en kostnad av cirka 2,700 kronor, att avgasröret, som vid
motorns inmontering enligt gängse bruk utförts av järn och nu var förrostat,
ersattes med nytt rör av koppar för en kostnad av cirka 700 kronor,
samt att backslaget, som vid besiktning i samband med årsrenoveringen befanns
felaktigt konstruerat, måste ändras för en kostnad av cirka 900 kronor.
Kostnaderna för dessa arbeten jämte utgifterna för vissa smärre dylika arbeten
uppgingo till cirka 5,170 kronor. Samtliga ovannämnda arbeten hade
icke något samband med båtens ålder. Den enda större utgift, som var föranledd
av båtens ålder, var »reparation av skadad bordläggning mot ny,
ersättning av läckande bultar med nya, impregnering av bordläggningen
med linolja och terpentin samt mönjefärg» jämte »rostbankning, rengöring
och mönjning av bottenstockar, spant och skott av järn» för en kostnad av
cirka 1,500 kronor. Summan av samtliga dessa arbeten utgöra 6,670 kronor
och skillnaden mellan det angivna beloppet, 9,832 kronor 95 öre och 6,670
kronor blir 3,162 kronor 95 öre, vilket torde motsvara kostnaden för normalt
årligt underhåll för T. V. 25.
Under år 1924 hade behov av ett sjögående fartyg för bevakning av de
spritskutor, som lågo utanför tullgränsen (4 distansminuter) börjat framträda,
varför kostnaden för iståndsättandet av några äldre flottans vedettbåtar
undersöktes i jämförelse med en till inköp erbjuden f. d. u-båtsjagare
M. L. 502, sedermera tullkryssaren T. V. 4. Då vedettbåtarna ansågos ställa
sig för dyra i utrustnings- och reparationskostnader och svårigheter att anskaffa
bemanning syntes föreligga, stannade valet vid u-båtsjagaren.
Den tillhörde en krigsfartygstyp, som efter världskrigets slut till ett antal
av flera hundra bortslumpades av engelska marinen. Dessa f. d. u-båtsjagare
stodo synnerligen lågt i pris, enär de ej utan dyrbara ombyggnadsarbeten
lämpade sig för privat bruk. För att utreda det skick, vari den
erbjudna båten befann sig, och de kostnader, som skulle erfordras för att
sätta den i fullgott skick, utsändes ett ombud till Southampton, där båten
låg upplagd. Av besiktningen framgick, att man skulle kunna iordning
-
206 —
ställa båten för cirka 8,000 kronor. Vid provtur under gång hade motorerna
funktionerat så tillfredsställande, att de ansågos befinna sig i mycket gott
skick. När inköpet beslöts, låg givetvis berörda besiktningsrapport till grund
för beslutet. Då det senare visade sig, att ytterligare kostnader måste nedläggas
på båtens iordningställande, återstod endast att utföra de behövliga
arbetena.
Under de tider på hösten 1924, då T. V. 4 utförde bevakningstjänst, hade
den till uppgift att till sjöss bevaka spritskutorna och förhindra kommunikation
mellan dessa och land,
Denna bevakning var synnerligen effektiv och bidrog i hög grad till att
spritskutorna redan det följande året endast tillfälligt uppehöllo sig utanför
Stockholms skärgård. När båten sedan på hösten 1925 hade iordningställts,
var avsikten, att den skulle vara i tjänst hela vintern. På grund av haveri
måste båten åter förläggas till varv, varifrån den sedan av isen hindrades
att utgå. En olyckshändelse följande vår förorsakade båtens totalförlust.
Denna båt skulle säkerligen eljest hava varit till mycken nytta för bevakningen,
och behovet av båtar av denna eller flottans vedettbåttyp är nu
mycket kännbart.
Statsrevisorerna hava kommit till den uppfattningen, att underhålls- och
reparationskostnaderna skulle kunnat väsentligt nedbringas, om bland annat
större försiktighet iakttagits vid materielens handhavande, då forcering av
tjänstehänsyn icke varit nödvändig. Häremot vill jag framhålla, att personalen
av sitt närmaste befäl vid upprepade tillfällen blivit tillhållen att
undvika både onödig gång och onödig forcering. Vederbörande chefer för
de kustdistrikt, där tullverket tillhörig fortskaffningsmateriel är placerad,
synas även i görligaste mån hava sökt övervaka, att all nödig sparsamhet
och försiktighet iakttages vid materielens handhavande, utan att tjänstens
fordringar därvid eftersättas.
I anledning av de ä kustbevakningens motorbåtar timade eldsvådorna
hava en del förändringar vidtagits å materielen i syfte att förebygga explosionsfaran,
begränsa eldens omfattning och öka möjligheten att vid eldsvåda
släcka elden. Bland i förenämnda avseenden vidtagna åtgärder märkas
följande.
Bensintankar av tunn kopparplåt eller av järn, som av en eller annan
anledning kunnat misstänkas börja läcka, hava utbytts mot dylika av
tjockare kopparplåt. På en del båtar hava mindre dagtankar, till vilka
bensinen måste pumpas, anordnats för att minska den i händelse av eldsvåda
utströmmande bensinkvantiteten till vad som finnes i dagtanken. Vid
ombyggnad av en båt inbyggdes bensintankarna i en plåtlåda, från vilken
avlopp för gaser letts ut i fria luften. Nya påfyllningsbeslag med luftavloppsrör
hava anbringats å bensintankarna för att vid deras påfyllning
förhindra överfyllning, så att bensin skulle komma ut i båten. Dubbla avstängningar
å bensinledningar såväl vid förgasaren som vid tankar hava i
vissa fall anordnats. I vissa båtar hava ventilationsanordningarna förbättrats
i sådana rum, där bensingassamlingar kunna uppstå.
Vidare hava de elektriska belysningsnäten omlagts från enpoliga med
jordledning till dubbelpoliga. Därjämte hava de elektiska batterierna omplacerats
för lämpligare dragning av kablarna och i vissa fall försetts med
säkerhetsmetaller eller strömbrytare för att förhindra ledningarnas överhettning,
respektive göra dem strömlösa.
Vad slutligen eldsläckningsmaterielen beträffar, så hava de kemiska hand -
207 —
apparaternas antal ökats, varjämte fasta kolsyreanläggningar efter hand inmonterats
å alla större båtar.
Självfallet lxava motorskötarna erhållit muntliga föreskrifter rörande
bensinens handhavande. I anledning av kustbevakningsbåten T. V. 41:s
brand syntes emellertid en skriftlig instruktion böra utfärdas, och mitt
tekniska biträde, ingenjören K. H. Larsson konfererade i frågan med sprängämnesinspektören
i kommerskollegium, då det syntes lämpligt att påkalla
dennes biträde vid utarbetandet av föreskrifterna i fråga. Vid denna tidpunkt
hade emellertid kungl. motorbåtklubben givit en kommitté i uppdrag
att utarbeta en handbok innehållande »råd och anvisningar för motorbåtsägare»,
vari även »försiktighetsåtgärder vid handhavandet av bensin» skulle
inflyta. Sprängämnesinspektören ansåg, att man borde avvakta resultatet
av förenämnda kommittés arbete, innan särskilda åtgärder vidtoges. Berörda
handbok lärer under den närmaste tiden komma att utgivas, varefter
föreskrifter rörande bensinens handhavande komma att utfärdas att lända
till efterrättelse för kustbevakningens personal.
För nedbringande av kostnaderna för underhåll och drift och för undvikande
av eldsolyckor har jag under de sista åren haft min särskilda uppmärksamhet
riktad på önskvärdheten av att å de mera långsamgående av
tullverkets tjänstebåtar ersätta bensinmotorerna med råoljemotorer. Denna
fråga har avancerat till en utredning, som ännu ej är avslutad, om möjligheten
av ett utbyte av motorerna i de av tullverket byggda tullkryssarna.
Det har varit och är fortfarande min avsikt att, om berörda utredning
giver vid handen, att här ifrågasatta motorbyte kan ske, föreslå generaltullstyrelsen
att, senast när bensinmotorerna i någon eller ett par av sagda
tullkryssare äro förslitna eller endast med stora kostnader åter kunna sättas
i tjänstedugligt skick, på försök låta i stället inmontera råoljemotorer.
Statsrevisorernas förslag, att vid blivande nybyggnader av båtar för kustbevakningen
järn i stället för trä bör komma till användning såsom byggnadsmaterial,
anser jag vara värt att beakta.
Jag vill emellertid här erinra om att 1914 års tullkommission på sin tid
hade föreslagit tulljakter av plåt, men att 1920 års s. k. kustbevakningssakkunnige
föreslogo, att tulljakterna, för att bättre lämpa sig för bordning
av fartyg, skulle byggas av trä i stället för plåt, och att de s. k. tulljagarna,
för vilkas anskaffande anslag begärdes av 1922 års riksdag, även voro avsedda
att byggas av trä. Vid tullkryssarnas konstruktion blev det därför
aldrig tal om annat material än trä. För snabbgående båtar, som måste
vara mycket lätt byggda, torde plåt under inga förhållanden kunna användas
till bordläggningen.
Vidare hava statsrevisorerna ansett, att avvikelse från upphandlingsförordningens
föreskrifter vid upphandling av trafikmateriel för kustbevakningen
eller vid föranstaltande av underhålls^ och reparationsarbetens verkställande
icke utan tvingande skäl borde ifrågakomma.
Att viss båtmateriel icke anskaffats genom offentliga kungörelser enligt
uppkandlingsförordningen kan bero på flera omständigheter. Sålunda har
det ansetts mindre lämpligt, att smugglarna i förtid erhölle kännedom om
fordringarna på den båtmateriel, som skulle anskaffas. Vidare skulle ett
sådant förfaringssätt förorsaka en avsevärd tidsutdräkt. I stället torde ändamålet
hava gagnats av att anbud infordrats under hand på sådana båtar,
som befunnits lämpliga för bevakningstjänst, varigenom det vid olika tidpunkter
framträdande behovet av båtmateriel kunnat fyllas utan att väcka
särskild uppmärksamhet. Beträffande de under hand inköpta båtarna är
— 208 —
ytterligare att märka, att T. V. 44 och och T. V. 43, voro racerbåtar med
den högsta fart, som vid tidpunkterna för inköpen förekom här i landet, att
T. V. 27 inköptes för att pröva V-båtstypens användbarhet i kustbevakningstjänst
samt att T. V. 31 inköptes för att undersöka sjövärdigheten hos den
båttyp, T. V. 31 representerar, ävensom för att pröva i båten befintligt
motorfabrikat. Med hänsyn till de omständigheter, under vilka anskaffning
av båtmateriel skedde åren 1923 och 1924, var förfaringssättet »under hand»
enligt min mening det enda riktiga.
Vid den anskaffning av motorfordon, som hittills ägt rum, torde en sträng
tillämpning av upphandlingsförordningen icke hava kunnat nedbringa inköpskostnaderna.
För de kustdistrikt, där automobiler visat sig nödvändiga
för bevakningstjänsten, hava sådana av för de olika distrikten lämpliga märken
inköpts. Då av tullverkets 10 automobiler icke mindre än 5 äro av
märket Ford och de övriga utgöras av 3 Chrysler, en Dodge och en Maxwell,
torde framgå, att vid inköp av automobiler nödig hänsyn tagits till kostnadernas
begränsning. Vid inköp av tungviktsmotorcyklar hava anbud under
hand städse infordrats från ett par av de ledande motorcykelflrmorna.
Vad beträffar arbetena med ombyggnad, underhåll och reparation av båtmaterielen,
så hava dessa utförts efter kostnadsförslag i de fall, där så visat
sig lämpligt. Kustbevakningen har emellertid endast begränsad tillgång
på farkoster, vilket gör det angeläget, att dessa farkoster möjligast korta
tid förläggas till varv. I Stockholms kustdistrikt kunna således icke mer
än två å tre båtar förläggas till varv samtidigt. Till följd härav måste
underhålls- och reparationsarbetena som regel igångsättas omedelbart, när
en båt kommer till ett varv. Då det skulle taga alldeles för lång tid att
upprätta specifikationer och arbetsbeskrivningar, infordra anbud, uppgöra
kontrakt samt kontrollera arbeten på båtar, förlagda till olika varv, har
det icke ansetts lämpligt att härvid följa upphandlingsförordningens bestämmelser.
Skulle ifrågavarande arbeten utföras vid flera varv, bleve erfarenheten
om kustbevakningens materiel icke samlad på en hand, varigenom
den icke komme tullverket till godo. Arbetena torde givetvis även kunna
utföras betydligt fortare, då varvspersonalen är väl förtrogen med båtmaterielen,
än eljest. Härtill kommer att, om båtarna huvudsakligen förläggas
till ett varv, tullverkets reservdelsförråd kan förläggas dit, varemot i
annat fall särskild lokal och personal måste reserveras härför.
Vad beträffar samarbetet mellan kustbevakningen och vederbörande polismyndigheter,
har jag när anledning därtill givits, för vederbörande kustbevakningschefer
framhållit önskvärdheten att upprätthålla kontakt med
och att i de fall, där det befinnes lämpligt, samarbeta med polismyndigheterna.
I stort sett torde nog ej heller berättigade anmärkningar kunna
riktas mot samarbetet mellan ifrågavarande myndigheter.
Som exempel på hur samarbetet mellan kustbevakningen och polismyndighet
tillgår, kunna anföras förhållandena i Stockholms kustdistrikt. Polisen
i Stockholm och kustbevakningen därstädes vidtaga ofta vissa bevakningsåtgärder
gemensamt och samarbeta därvid intimt. Inhämtade upplysningar,
som icke kunna till fullo utnyttjas av den ena myndigheten, tillställas
den andra och vice versa. Efter framställning från kustbevakningen biträder
polisen med förhör och utredningar samt förvaring av anhållna och deltager
vid ur kustbevakningssynpunkt erforderliga razzior. Kustbevakningen står
å sin sida polisen till tjänst med erforderlig fortskaffningsmateriel till sjöss
vid undersökningar i skärgårdarna, som företagas med anledning av polisen
— 209 —
tillhandakomna upplysningar. Upplysningar, som lämnats från polisen till
kustbevakningspersonalen, hava också föranlett beslag och tvärtom.
Stockholm den 4 januari 1929.
Carl Posse.
Bil. 2.
Del I, sid. 99, § 29.
Till kungl. generaltullstyrelsen, Stockholm.
Återställande bifogade till tullkammaren för yttrande remitterade utdrag
ur statsrevisorernas berättelse får tullkammaren vördsamt anföra följande.
Då statsrevisorerna vid sitt besök vid tullkammaren härstädes ej framställde
några anmärkningar och tullkammaren i övrigt ej känner till något
som helst förhållande, som kunnat giva anledning till gjorda uttalandet,
kan tullkammaren som följd härav ej vidare yttra sig.
Sölvesborgs tullkammare den 2 januari 1929.
Stålhammar.
Bil. 3.
Tulldirektören, Malmö.
Del I, sid. 99, § 31.
Till hamndirektionen i Malmö.
Med översändande i avskrift av bilagda skrivelser och utdrag, dels finansdepartementets
skrivelse den 21 december 1928 till kungl. generaltullstyrelsen
och dels kungl. generaltullstyrelsens skrivelse till tulldirektören i
Malmö den 24 december detta år och slutligen utdrag ur riksdagens herrar
revisorers berättelse rörande tullförvaltningen i Malmö, får jag äran anföra
följande.
Enär riksdagens herrar revisorer ånyo framhållit angelägenheten av att
åtgärder snarast möjligt vidtagas i syfte, att en centralisering av rörelsen
vid Malmö tullhamn må komma till stånd, har jag icke kunnat fatta herrar
revisorers förenämnda, mig delgivna uttalande annorlunda än att det ålåge
mig, som Malmö centraltullkammares förståndare, snarast träda i underhandling
med hamndirektionen för gemensam behandling av detta ärende.
Jag får därför äran hemställa, att Malmö hamndirektion ville utse tre
delegerade för att tillsammans med ombud för statens järnvägar och centraltullkammarens
chef och avdelningsföreståndare utarbeta förslag till förenämnda
frågas lösning uti av riksdagens herrar revisorer uttalade riktning.
Malmö den 27 december 1928.
Karl Sjöstedt.
14 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. III.
— 210 —
Bil. 4.
Del I, sid. 100, § 32.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Med anledning av statsrevisorernas uttalande till kungl. finansdepartementet
beträffande avsaknaden av packhuslokaler för Luleå stads vidkommande
i södra hamnen, dit all sjötrafik numera koncentrerats, och de olägenheter,
som vållas därav, att packhuslokalerna för närvarande ligga på långt avstånd
från tullkammarens i södra hamnen belägna expeditionslokaler, får
tullkammaren vördsamt avgiva följande yttrande:
När efter mer än tjugu års väntan tullkammarens expeditionslokaler äntligen
i maj 1926 kunde förläggas till södra hamnen, dit all tullen berörande
sjötrafik förlagts, kvarstod likväl lösningen av den år från år uppskjutna
frågan beträffande tullpackhusets förläggning därinvid. På grund av stadens
tidigare gjorda tomtupplåtelser och utarrenderanden till enskilda personer i
samhället av platser i södra hamnbassängen voro svårigheterna att på lämplig
plats uppföra packhuslokaler synnerligen stora.
Från stadens drätselkammare, hamndirektionen, köpmannaföreningen och
en del trafikanter hade förslag framkommit för frågans lösning, bland andra
ett förslag av den 2 mars 1926, för vilket stadens drätselkammare gjorde
sig till tolk, åsyftande tullpackhuslokalernas förläggning i byggnad av korrugerad
järnplåt och gasbetong-tegel vid den s. k. hamnpirens östra sida på
cirka 75 meters avstånd från de nya expeditionslokalerna, — ett förslag,
som nu åter framkommit under detta år.
I juni månad år 1926 efterföljdes detta förslag emellertid av ett nytt,
nämligen saluhallens apterande till packhus, vilket med ty åtföljande ritningar,
yttranden från en del korporationer samt även tullkammarens utlåtande
underställdes kungl. generaltullstyrelsen, som emellertid i sin skrivelse
av den 4 juli 1927 förklarade sig av flere skäl — bland annat byggnadens
avlägsna läge från fartygens lossningskajer och själva tullkammarens
lokaler — ej kunna godkänna förslaget, som dessutom med nödvändighet
fordrade personalökning.
Den 17 juli 1928 blev detta ärende efter åtskilliga hållna sammanträden
med i saken intresserade åter föremål för förnyad behandling inom samfällda
drätselkammaren, i hamndirektionen och inom Luleå köpmannaförening,
varvid enighet vanns angående lösningen av denna fråga, och gående
ut på att ett särskilt tullpackhus uppfördes i södra hamnen, på utfyllningen
öster om hamnpiren samt att dessutom en avdelning för tullgods anordnades
dels i nuvarande träskjulet på hamnpiren och dels i ett plåtskjul å södia
långkajen — dessa två nämnda tullavdelningar hava ehuru i mycket provisoriskt
skick under årets seglationstid varit tagna i bruk för styckegodstrafiken
från utrikes ort såsom ersättning för det i norra hamnen belägna
tullpackhuset.
Ritningar och beskrivningar i övrigt över nämnda förslag åtföljde även,
och vid statsrevisorernas besök å tullkammaren här hade de tillfälle att taga
del av förslaget med därtill hörande ritningar.
Detta sista förslag är egentligen samma förslag, som det den 2 mars 1926
framlagda med en avsevärd utökning med tvenne tullavdelningar förutom
det egentliga tullpackhuset.
— 211 —
Som förslaget nu är uto på remiss till de myndigheter, korporationer och
enskilda trafikanter, som därav kunna tänkas hava intresse — bland andra
till hamndirektionen, hälsovårdsnämnden (för dess hörande beträffande fläskoch
köttimporten), Luleå engrossisttorening, Luleå köpmannaförening, Luleå
stuveriaktiebolag med flera, för yttrande över detsamma, torde tullkammaren
först någon gång inpå nästa år vara färdig med sitt utlåtande. Någon
nybyggnad torde i alla händelser ej kunna ställas till tullkammarens förfogande
till kommande seglation, utan är tullkammaren på det klara med,
att de provisoriska anordningarna, som under seglationen 1928 varit använda,
även under seglationen 1929 måste tillgripas.
Luleå tullkammare den 29 december 1928.
F. H. Falck.
Bil.
Del I, sid. 100, § 33.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
I anledning av vad i riksdagens senast samlade revisorers berättelse yttrats
rörande tullkammaren i Storlien får tullkammaren efter anbefallning
av kungl. generaltullstyrelsen härmed vördsamt avgiva yttrande:
Tullkammaren, som förestås av tullförvaltare av klass 3, har å ordinarie
stat till sitt förfogande 1 kammarskrivare och 2 tulluppsyningsmän. Tullförvaltaren
är dessutom chef för 3:dje gränsbevakningsdistriktet,,omfattande
tullstationerna i Malmagen, Skalstugan och Melen samt posteringen i Äng
med en sammanlagd gränslinje av bortåt 250 kilometer, och kontrolleras
samt redovisas rörelsen vid ifrågavarande platser av tullkammaren i Storlien.
Vad först beträffar användningen under de senare åren av en extra tullkontorist
och en extra tullvakt, hava dessa inkallats endast under de tider,
då tullkammarpersonalen åtnjutit semester, tjänstledighet, sön- och helgdagsledigheter
samt under vakanser, och har personalen icke under ifrågavarande
år vid något tillfälle överstigit antalet här fast placerade ordinarie
tjänstemän.
Rörande det av revisorerna anmärkta förhållandet mellan uppbörd och
omkostnader, vill tullkammaren framhålla, att den förstnämndas nedgång
till väsentlig del varit eu följd av den förr betydande fläskimportens nästan
fullständiga upphörande. Dock torde arbetet med tullbehandlingen och tulltaxeringen
av nämnda varuslag höra till de minst krävande, som tullkammaren
haft att handlägga, och kan det i detta sammanhang förtjäna omnämnas,
att ifrågavarande arbete så gott som uteslutande åvilat tulluppsyningsmännen.
I och för sig är för övrigt en tullkammares uppbördssiffra
icke någon måttstock för arbetet och personalbehovet vid en tullkammare,
då många arbetsuppgifter, särskilt av kameral natur, icke kunna utläsas
därav. I kungl. generaltullstyrelsens förvaltningsberättelse för år 1927 framgår
för övrigt, att antalet vid tullbehandlingen rubricerade varuposter, något
över 16,000, utvisa en ökning i förhållande till år 1926 av 9.1 procent vilket
icke synes styrka, att rörelsen vid härvarande tullkammare, vad arbetet beträffar,
skulle hava undergått någon försämring gentemot föregående år.
Härtill komma vissa faktorer vid bedömandet av arbetet vid härvarande
tullkammare, som icke helt kunna förbises. Passageraretrafiken, som här
- 212 —
är mera ojämnt fördelad mellan olika årstider och koncentrerad till vissa
tidsperioder med intensivt arbete, visar tendens till ökning. Den långa och
splittrade, till sön- och helgdagar utsträckta expeditionstiden, understundom
förekommande avsevärda tågförseningar samt vissa med det å platsen rådande
hårda klimatet sammanhängande svårigheter ställa också krav på
personal eller förhindra dess rationella utnyttjande på ett sätt, som vid bedömandet
av behovet av arbetskrafter torde tagas hänsyn till.
Det torde vidare bemärkas, att tullkammaren genom det den 1 maj 1928
nyinrättade Storliens gränsdistrikt fått ett betydande tillskott i sitt arbete,
enär i det vidsträckta distriktet förekommer en livlig trafik vid däri belägna
tullstationer.
En följd av i Norge alltjämt rådande höga varupriser är att inköp därifrån
ställa sig oekonomiska för närvarande, men en prisreducering synes
ganska snart komma till stånd och beledsagas av ökad varuinförsel hit med
åtföljande stegring i tulluppbörden. Det uppgives dessutom, att en planerad,
ny väganläggning, över gränsen via Storlien inom en snar framtid kommer
att förverkligas, vilket torde medföra en mycket livlig turisttrafik även å
landsväg häröver.
Revisorerna hava framställt spörsmål om tullkammarens eventuella förändring
till tullstation, vilket i så fall skulle innebära, att en tullanstalt
med icke självständig ställning ånyo bleve inrättad i likhet med vad som
var fallet före å 1911, då tullkammaren förestods av en kontrollör och lydde
under tullförvaltaren i Östersund. Tullstatskommissionen av år 1908 har
ifråga om nödvändigheten av självständiga tullkamrar vid gränsen gjort
följande uttalande, även på auktoritativt håll senare åberopat, och synes
giltigheten «i detta uttalande, här nedan citerat, fortfarande icke på något sätt
ha förminskats:
»De vid gränstullkamrarna förekommande göromålen äro vidare av en
säregen och ofta mycket grannlaga natur samt ställa synnerligen stora krav
på personalens omdömesförmåga och duglighet i tjänsten. Särskilt den betydande
trafiken av resande samt den omständigheten, att i flertalet fall
tullbehandling av gods äger rum utan att ägaren därvid är närvarande,
utöva härvid inflytande. Redan dessa förhållanden synas kommissionen tala
för att gränstullkamrarna böra likställas med övriga tullkamrar och förestås
av tullförvaltare. Men härtill kommer, att gränstullkamrarnas underlydande
ställning i visst avseende medför verklig olägenhet. Då nämligen
på grund av denna ställning gränstullkamrarnas såväl tjänsteskrivelser som
redogörelsehandlingar skola förmedlas genom vederbörande huvudtullkammare,
uppstå härigenom både mera skriftväxling än eljest vore behövlig
och förlust av en med hänsyn till den ofta brådskande arten av förekommande
ärenden dyrbar tid. Det torde ock kunna befaras, att, därest icke
åt föreståndarna för ifrågavarande tullplatser beredes en ställning, som mera
än den nuvarande motsvarar dem åliggande ansvar och särdeles ansträngande
tjänstgöring, svårighet skall möta att till dessa befattningar erhålla personer
med erforderlig kompetens, helst som klimat- och övriga naturförhållanden
i de trakter, där gränstullkamrarna äro förlagda ingalunda äro ägnade att
göra ifrågavarande befattningar eftersträvansvärda».
I betraktande av här relaterade förhållanden, och då särskilt med hänsyn
till den av trafiken påkallade tjänstgöringstiden som ock av det sedan
ett halvår tillbaka nytillkomna gränsdistriktets framkallade ökning av tullkammarens
arbetsuppgifter, anser tullkammaren, att någon indragning av
här stationerad personal icke kan ske. Beträffande frågan om till vilken
— 213
klass tullkammaren bör hänföras, vill tullkammaren anföra, att vid senaste
klassificering, år 1927, var tullkammaren berättigad till placering i klass 3
på grund av sin poängsiffra. Huruvida tullkammarens poängsiffra sedan
dess minskats så mycket, att den numera icke kan göra anspråk på att
längre vara placerad i 3:dje klassen, kan tullkammaren icke yttra sig om.
Till nästa allmänna omklassificering torde denna fråga böra anstå och då
få anses bliva besvarad.
Storliens tullkammare den 2 januari 1929.
M. Roupé.
Bil. 6.
Del I, sid. 102, § 34.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Som infordrat utlåtande över riksdagens revisorers yrkande på personalminskning
vid Mons tullkammare och nedflyttning av tullkammaren från
klass 3 till klass 4 eller dess förändring till tullstation får tullkammaren
vördsamt anföra.
I sin berättelse hava revisorerna såsom motivering för en indragning av
personal uteslutande fäst sig vid den låga tulluppbörden, varvid jämförelse
gjorts med kostnaderna för tullkammaren, vilka senare befunnits överstiga
inkomsterna. Vid en upptaxering av tullkammarens arbetsbörda bör dock
avseende fästas vid den avsevärda resande- och transitotrafiken samt tågens
ankomst- och avgångstider, som äro fördelade på så gott som alla dygnets
timmar utan avbrott för sön- och helgdagar. Dessutom ber tullkammaren
få erinra därom, att avvisiteringen av resgods och övrig tullkontroll å
snälltågen förrättas under dessas gång mellan Halden och Mon. För detta
ändamål medföljer dagligen två man av personalen till Halden, därav en
med kammarskrivareutbildning. Avresan sker klockan 6.3 3 och återkomst
klockan 12 samt åter avresa klockan 17.04 med återkomst klockan 22.16.
Likaledes förrättas passkontrollen av tullpersonalen i samband med tullkontrollen.
Skedde dessa arbeten i stället under tågens uppehåll i Mon, skulle personalen
kunna minskas med en kammarskrivare och en uppsyningsman.
En sådan omläggning av expeditionen av snälltågen skulle dock medföra
avsevärda uppehåll för dessa i Mon, som för inkommande snälltåg nummer
41 torde böra beräknas till fyrtiofem minuter samt för inkommande snälltåg
nummer 37 till en timme. Dessutom följer den olägenheten med visiteringen
i Mon av tåg nummer 37 att sovvagnsresandena i regeln gått till sängs vid
ankomsten till Mon och följaktligen måste störas i sin nattro, vilket troligen
kommer att väcka missnöje hos dessa.
Att tullkontrollen å snälltågen sker under tågens gång, medför således
en kostnad för tullkammaren bestående i avlöning åt en kammarskrivare
eller extra ordinarie kammarskrivare och en uppsyningsman, vartill kommer
visitationstraktamenten till å tågen tjänstgörande tullpersonal, vilka traktamenten
enligt nuvarande tidtabell för snälltågen uppgår till cirka 3,600
kronor per år.
— 214 —
Under förutsättning således att visitationsresorna till Halden upphöra och
en uppehållstid i Mon för snälltågen fastställes, som motsvarar den tid, som
nu åtgår för tullkontroll å de två inkommande och de två utgående snälltågen,
nämligen för tåg nummer 41 fyrtiofem minuter, för tåg nummer 37
en timme och för vardera av de utgående snälltågen nummer 42 och nummer
38 tio minuter, har tullkammaren för sin del intet att erinra mot att
personalen minskas med en kammarskrivare eller en extra ordinarie kammarskrivare
samt en uppsyningsman.
En indragning av både den ordinarie och den extra ordinarie kammarskrivaren
kan tullkammaren dock icke tillstyrka. År 1901 utökades personalen
vid Mons tullkammare med en kammarskrivare — förut utgjordes
den kammarskrivareutbildade personalen endast av en kontrollör — och har
personalen sedan den tiden aldrig utgjort mindre än en kontrollör (numera
tullförvaltare) samt en kammarskrivare. Då arbetsuppgifterna genom nya
författningars tillkomst ökats med åren, har arbetsbördan frånsett krigstidens
högkonjunktur icke sjunkit, även om den icke är mätbar i kronor. Vore
tullförvaltaren ensam tjänsteman av högre grad, skulle härav följa att han
måste tjänstgöra så gott som dygnet om både vardag och söndag, då han
givetvis måste närvara vid alla tågen, där den största arbetsintensiteten
förekommer, och där hans närvaro och ingripande mest är påkallad. En
indragning av tullpersonal i kammarskrivaregrad drager dessutom med sig
den konsekvensen, att passkontrollen ej kan utövas av tullkammaren utan
torde då två särskilda passkontrollörer förordnas, såsom fallet är på norska
sidan av gränsen, vilket utan tvivel kommer att medföra en ökad utgift
för statsverket i stället för en besparing såsom är avsett.
Vad beträffar frågan om tullkammarens nedflyttning från klass tre till
klass fyra, så anser tullkammaren att den bör avgöras i samband med den
allmänna omklassificering, som med vissa års mellanrum företages med tullkamrarna,
varvid en enhetlig beräkning och jämförelse med övriga tullkamrar
kan läggas till grund för klassificeringen. Dalslands Järnvägs Aktiebolag,
som förmodligen skötes affärsmässigt, har placerat järnvägsstationen
i Mon i klass 7 — motsvarande närmast statens järnvägar 2 klass station —.
Vid enskilda järnvägarna är klassindelningen 8—1, varvid 8 är den högsta
klassen, under det att statens järnvägar indelar sina stationer i klasserna
1—6, varvid klass 1 är högst. I Charlottenberg är järnvägsstationen placerad
i klass 2 samt tullkammaren ävenledes i klass 2. Löneinkomsten var
under år 1928, inberäknat dyrtidstillägg, för stationsinspektoren i Mon något
över 6,800 kronor, varvid avgift till pensionskassan ej avdragits. Dessutom
tillkommer förmånen av fri bostad i enfamiljsvilla med trädgård, av järnvägsbolaget
värderad till 800 kronor, ett visst antal fria resor å järnvägarna
samt fri läkarevård för sig och sin familj och fri medicin för sig själv.
Löneinkomsten överstiger avsevärt tullförvaltarens i Mon, vars löneinkomst
uppgick för år 1928 till 6,738 kronor, efter avdrag av pensionsavgifter,
6,357 kronor, varifrån får dragas kostnaden för hyra i statens bostadshus
med 720 kronor. Någon förmån utöver lönen tillkommer ej tullförvaltaren.
Lämpligheten att deklassera tullförvaltaren ännu djupare under stationsinspektoren
kan sättas ifråga.
Remissakten återställes härmed.
Mons tullkammare den 3 januari 1929.
Yngve Malmström -
Bil. 7.
Del I, sid. 102,
— 215 —
35.
Till kungl. generaltullstyrelse n.
Anbefalld avgiva yttrande i anledning av riksdagens revisorers berättelse
rörande gränsbevakningen mot Norge, får jag vördsamt anföra följande.
Bevakningspersonalen inom Kiruna gränsdistrikt på gränsen mot Norge
utgöres endast av en man. Så länge tullkammaren var förlagd till Riksgränsen
ansågs, att bevakningen av trakterna kring Riksgränsbanan nödtorftigt
kunde tillgodoses genom den vid denna tullkammare stationerade
personalen. Genom tullkammarens förflyttning till Kiruna förföll detta provisorium,
varför en extra ordinarie gränsuppsyningsman ständigt varit inkallad
i Abisko till den 1 juli 1928, då tjänsten överfördes på ordinarie
stat. Den allt mer stegrade turist- och lokaltrafiken har till fullo lämnat
bevis om nödvändigheten av att bevakning finnes anordnad i Abisko. Visserligen
har någon uppbörd vid denna postering icke förekommit men synes
enbart detta förhållande icke kunna motivera bevakningens indragande.
Den i Abisko posterade bevakningstjänstemannen har sig dessutom förelagt
att vid vissa tillfällen visitera inkommande tåg ävensom i samband härmed
handhava bestyret med tullbehandling av inkommande resandes effekter.
Att under sådana förhållanden helt kunna indraga bevakningen synes därför
ogörligt. Chefens för Kiruna gränsdistrikts expedition den 1 januari 1929.
Ewald Ström.
Bil. 8.
Del. I, sid. 102, § 35.
Vördsamt yttrande.
Revisorerna framhålla den stora skillnaden mellan tullintäkterna och avlöningssummorna
vid norska gränsen. Detta måste givetvis betraktas som
ett mycket ytligt betraktelsesätt, enär blottandet av alltför stora gränssträckor
kan, där terrängförhållandena det medgiva, bliva uppslaget till betydande
varuimport utan tullkontroll, varvid statsverket kan förlora långt
mera än en eventuellt indragen posterings lönesumma. Samma syn på
spörsmålet har förut förekommit från riksdagshåll, men har ej förut vunnit
gehör. Det förslag till omorganisation av gränsbevakningen, som utfördes
av major Lindencrona för femton år sedan, möttes sålunda av dylika egenartade
inlägg.
Posteringen i Jäckvik blir inom kort i tillfälle att anlita sig av den
telefonlinje, som nu är framdragen till gränsens närhet och med det snaraste
kommer att fortsättas det mindre stycket till Graddis fjällstuga på norska
sidan, varefter förbindelse är uppnådd med motsvarande norska trakter,
något som blir till stor nytta för kontrollen utan att betinga någon större
kostnad. Det avrådes bestämt från att indraga denna postering, då norsk
djuphamn ligger tre mil från gränsen med god och körbar väg å norska
sidan samt framkomlig väg på den svenska sidan, ledande genom en
händelsevis djup dalgång ned till Hornavan. Eljest äro norr- och söderut
på långa avstånd från Jäckvik blott fjällterräng.
216 —
Saltdalen, motsvarande norska landsdel, är ett utmärkt avelscentrum för
nordfjordingshästen, som om bevakningen skulle indragas, komme att införas
till Arjeploug och vidare till angränsande trakter. Orsaken till inrättandet
av posteringen var just denna, att en betydande frihandel upptäckts
särskilt beträffande norska hästar, som i stort antal hade införts
denna väg.
Med de oerhörda avstånden häruppe är det tydligt, att den redovisade
uppbörden icke är ett uttryck för vad trakten i verkligheten importerat.
På olovliga vägar sker naturligtvis en ej oväsentlig införsel, som vid brist
på kontroll skulle svälla ut till att innefatta ej blott socknens behov utan
även skulle locka till ännu större omfattning. Detta blir så mycket lättare,
som automobiltraflk om två år kan ske till Bingsele, beläget en mil västligare
än Jäckvik. En icke oväsentlig turisttrafik försiggår redan nu från
Norge och denna trafik kommer av allt att döma att bliva mera livlig i
den mån förbindelserna bliva bättre ordnade.
Då posteringen i Jäckvik endast betjänas av en man med ungefär 10
mils gränslinje att tillse, anser jag det oundgängligt att åtminstone ej någon
indragning äger rum.
Skellefteå den 26 december 1928.
Chefen för Skellefteå gränsdistrikt
H. Wickenberg.
Bil. 9.
Del I. sid. 102, § 35.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Som infordrat yttrande över i närslutna skrivelse av riksdagens revisorer
framförda betänkligheter mot den höga kostnadssumman för gränsbevakningen
mot Norge får undertecknad vördsamt anföra:
Den nuvarande organisationen av denna gränsbevakning torde ej avse en
fullt effektiv bevakning av gränsen, åtminstone vad beträffar större delen
av denna. Snarare får den anses motsvara en grad av effektivitet, som
visat sig något så när tillfredsställande och på samma gång möjlig att nå
inom en rimlig kostnadsram. Den kan därför ej anses slutgiltigt utformad,
utan man måste räkna med både att krav vid viss tidpunkt kunna uppstå
på utökning av densamma som också att minskning kan visa sig befogad
beroende på tidsförhållandena. En omständighet som gör det svårt att
överblicka förhållandena vid gränsbevakningen i sin helhet är den organisation
med självständiga gränsdistrikt utan enhetlig ledning, som fortfarande
bibehållits här och på senare tiden utökats genom delningen av Östersunds
distrikt, sedan den för flera år sedan övergivits vid kustbevakningen.
Samma olägenheter, som föranledde den senaste omorganisationen av denna,
torde fortfarande göra sig gällande vid gränsbevakningen. Dessutom kan
bristen på enhetlig ledning tänkas förorsaka stora skiljaktigheter i organisationen
av bevakningen inom de olika distrikten, beroende på vederbörande
chef myndigheters subjektiva uppfattning av vad som kräves. Utan att göra
några påståenden i ena eller andra riktningen vill jag ej underlåta att
anföra en uppgift ur tullverkets förvaltningsberättelse för år 1926 rörande
— 217 —
gränsbevakningspersonalen vid utgången av nämnda år. Medan gränsen
mot Norge från Strömstad till och med Jämtland, en gränssträcka om
ungefär 900 kilometer, som går genom i stort sett överallt befolkade gränstrakter,
och där folktätheten raskt tilltager från gränsen räknat, har en bevakning
av omkring 110 man, anses gränsen mot Finland, som blott är
510 kilometer och har sin största utsträckning genom glest befolkade
eller obebodda trakter, kräva ej mindre än 117 man. Äro därför erfarenheterna
från kustbevakningen tillfredsställande, synes från statsverkets synpunkt
all anledning förefinnas att införa en liknande organisation vid gränsbevakningen,
i synnerhet som denna ej torde ge anledning till ökade
kostnader men väl kan antagas ha en mission att fylla i motsatt riktning.
Bevakningsområdena inom härvarande distrikt äro mycket stora, i det
varje postering har att övervaka ett gränsband växlande i längd mellan 40
och 80 kilometer. Samtliga posteringar äro enmansposteringar, och bevakningspersonalen
är därför i stor utsträckning bunden vid tullstationerna,
där sådana äro inrättade och eljest vid de trafikleder, som beröra posteringarna.
Någon effektiv övervakning av gränsen kan sålunda ej ifrågasättas,
utan patruller in gar kunna företagas endast vid tillfällen, då göromålen
vid posteringarna så medgiva. Likväl har bevakningen fungerat till
belåtenhet, och tack vare befolkningens, särskilt i Jämtland, lojala hållning
ha ej några åtgärder här behövt vidtagas för förstärkning av densamma.
Även i Västerbottens län, varest förhållandena för några år sedan ej voro
tillfredsställande, har en tydlig förbättring inträtt. I sistnämnda län äro
för närvarande två extra befattningshavare ständigt inkallade till förstärkning
av den till två man uppgående ordinarie personalen. Dessutom inkallas
i Gäddede till följd av därvarande livliga trafik med motorfordon
under sommarmånaderna ett extra biträde. Någon reducering av denna
redan nu i förhållande till distriktets storlek och de i hög grad förbättrade
kommunikationerna vid gränsen ytterst glesa bevakning får därför anses
utesluten.
Vid den under förra året företagna uppdelningen av Östersunds distrikt i
i tre nya, Storliens, Östersunds och Skellefteå, kom den i Gäddede stationerade
gränsöveruppsyningsmannen att tillhöra Östersunds distrikt. Tullkammaren
hade i sitt yttrande över förslaget till tulldistrikt den 28 december
1926 på anförda skäl hemställt, att gränsöveruppsyningsmanstjänsten,
som till följd av den förre innehavarens avgång 1 maj 1927 skulle bliva
vakant, ej måtte återbesättas, även om distriktet bibehölls vid sin förutvarande
omfattning. Givetvis förefinnes nu än mindre anledning till
tjänstens bibehållande och föreslås den därför till indragning. Då överuppsyningsmannen
jämväl har skyldighet att tjänstgöra som gränsuppsyningsman,
synes han lämpligen vid inträffande ledighet i distriktet böra
överflyttas till sådan tjänstgöring.
Fast utan större betydelse ur kostnadssynpunkt anhåller jag likväl i detta
sammanhang få fästa uppmärksamheten vid en även organisatoriskt sett
mindre lämplig följd av delningen. Inspektionsresor från Storlien till
posteringen Malmagen i Härjedalen, vilken överförts från Östersunds till
Storliens distrikt, kräva två dagar längre tid än om utgångspunkten varit
Östersund, om man nämligen räknar med den väg, som måste följas vid
resor mellan nämnda orter och efter vilken post samt telefonsamtal dirigeras,
vägen över Östersund.
Samarbete mellan distriktets gränsbevakning och grannlandets har sedan
länge ägt rum och vid många tillfällen visat goda resultat. Funnes direkta
— 218 —
telefonförbindelser, skalle nämnda samarbete helt säkert bliva än mer
givande, och man får förutsätta, att anordnandet av dylika skulle hälsas
med tillfredsställelse å båda sidor om gränsen.
Östersund den 3 januari 1929.
J. A. Esbjörnson.
Bil. 10.
Chefen för Storliens grfinsdistrikt.
Del I, sid. 102, § 35.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Anbefalld att avgiva yttrande, enär i riksdagens senast samlade revisorers
berättelse visst uttalande gjorts angående gränsbevakningen mot Norge, får
tullkammaren härmed vördsamt anföra:
Revisorerna ha medgivit, att gränsbevakningen ifråga måste betinga relativt
.dryga utgifter. En jämförelse mellan utgifter för och inkomst av sådan
bevakning torde väl knappast utvisa, att kostnaderna äro för höga, då det
icke kan tänkas annat än att gränsbevakningens tulluppbörd måste understiga
avlöningskostnaderna för densamma. Att nedbringa de utgifter, som
betingas av nämnda gränsbevakning, skulle väl icke kunna ske på annat
sätt än genom indragning av personal, men inom Storliens gränsdistrikt
belägna posteringar ha redan nu så pass vidsträckta bevaknings- och patrulleringsområden,
att en reducering av befintlig personal icke kan vara tillrådlig,
ty detta skulle innebära ett eftergivande av bevakningen å sådana
vägar över gränsen eller områden, där tillsyn och kontroll är behövlig.
De höga varupriserna i Norge motverka på sitt sätt inköpen därifrån,
vadan införsel för närvarande är ganska ringa i och över distriktet. Skulle
däremot den allmänna prisnivån i Norge sjunka, vilket icke är uteslutet,
är det ganska säkert, att detta i sin tur kommer att framkalla en ökad utförsel
därifrån hit, och då kan det rent av tänkas, att gränsbevakningen
på svenska sidan måste förstärkas.
Vidkommande samarbetet mellan tullstationerna å ömse sidor om gränsen
äger detta rum, då så anses nödigt för trafikens gemensamma övervakande,
och kunna tullstationerna för sådant ändamål genom telefon komma i förbindelse
med varandra.
Storlien den 3 januari 1929.
M. Roupé.
Bil. 11.
Chefen för Dalslands, Värmlands
och Dalarnes gränsdistrikt.
Del 1, sid. 102, § 35.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Anbefalld att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens senast
samlade revisorer i sin avgivna berättelse anfört angående gränsbevakningen
mot Norge, får jag vördsamt anföra följande.
— 219 —
Gränsbevakningens uppgift, som iir att vid rikets landgräns »söka förhindra
och upptäcka olovlig varuinförsel och andra brott emot tullförfattningarna,
ävensom överträdelser av övriga författningar, vilkas efterlevnad
det tillhör tullverket att övervaka», är helt och hållet av fiskalisk natur,
varför man knappast torde kunna förvänta, att kostnaderna för densamma
skola täckas genom de tullar, som inflyta vid de små tullstationerna längs
gränsen. Dessa tullar kunna dessutom till totalsumman växla betydligt
från det ena året till det andra. Så utgjorde t. ex. vid tullstationen i Hän
debiterade tulluppbörden för räkenskapsåret 1923/1924 8,342 kronor 82 öre,
men uppgick 1926 1927 till endast 1,058 kronor 80 öre för att innevarande
räkenskapsår tills dato utgöra ej mindre än 63,790 kronor 14 öre.
De i kostnadstablåns kolumn för resekostnader upptagna beloppen utgöras
huvudsakligen av reseersättningar åt vikarier under semestrar och andra
ledigheter i sådana fall, då respektive tjänster icke kunnat lämnas utan
vikarie, vilket endast i undantagsfall kunnat ske utan risk att försvaga
bevakningens effektivitet. Att resekostnaderna vid några posteringar överstiga
tusentalet beror därpå, att gränsöveruppsyningsmännen äro placerade
i dessa och att deras kostnader för inspektionsresor medräknats.
Samarbetet med den norska gränsbevakningen är synnerligen gott och utvecklas
ytterligare år från år. Ett led i strävandena till samarbete är den
telefonförbindelse mellan svenska och motsvarande norska tullstationer, som
nu — efter svenskt initiativ — börjat komma till stånd. Att det hittills
gått sakta med utvecklingen av denna telefonförbindelse beror på flera orsaker.
I Norge synes man vilja gå sakta fram och begär av stortinget årligen
anslag för endast ett par sådana linjer åt gången. Då de norska tullstationerna
oftast äro belägna längre från gränsen än de svenska, bliva
kostnaderna för Norge större än för Sverige. Att dessa telefonförbindelser
skola bliva till stor nytta för gränsbevakningen synes mig otvivelaktigt.
Däremot tror jag ej, att de skola kunna bidraga till ett nedbringande av
de nuvarande kostnaderna för gränsbevakningen, men väl att de, åtminstone
i viss mån, skola hjälpa till att förhindra en ytterligare stegring av dessa
kostnader.
Vid bedömandet av kostnaderna för gränsbevakningen torde man böra
räkna med de nya faktorer, som på senare aren tillkommit. De nytillkomna
monopolen för tobaks- och sprithanteringen ställa stora fordringar
på gränsbevakningens vaksamhet, ity att varornas oåtkomlighet i obegränsade
kvantiteter i det egna landet och till lägsta pris, väcker begäret
att anskaffa dessa varor, där sådana kunna erhållas. Motortralikens snabba,
alltjämt fortgående, utveckling har ävenledes ställt nya krav på bevakningstjänsten,
som blivit mera ansträngande och enerverande än förr. Motortrafiken
har även medfört nya smugglingsmetoder. Vid avvisitering av ett
sådant fordon, finner man, om det ej är i rätta ärenden statt, sällan några
undanstuckna varor. Dessa hava redan terrängledes, mången gång på långa
omvägar, förts förbi gränsbevakningen för att några kilometer från gränsen
på förut överenskommen plats upptagas — alltså ett samarbete mellan
åkande och gående smugglare. Allt detta har givetvis nödvändiggjort, att
personalen på mera utsatta platser måst förstärkas genom inkallade extra
befattningshavare, vilket särskilt varit nödvändigt på sådana orter, där särskild
nattvaktstjänst måst anordnas. Slutligen har kungl. generaltullstyrelsen,
efter upprepade framställningar från Svenska Tullmannaförbundet,
att vid gränsbevakningen måtte införas samma arbetstidsbegränsning som
vid inre bevakningen, beslutit utredning. Vad denna utredning kan giva
— 220 —
för resultat och vartill den kan leda, därom kan jag ej yttra mig, men det
synes mig, som om ett bifall till tullmannaförbundets framställning måste
medföra personalökning och därmed förenade ökade kostnader.
Den bevakade gränsen mot Norge är 1,610 kilometer och gränsen mot
Finland 510 kilometer. Bevakningsstyrkan på den förstnämnda sträckan
var under år 1927 111 och på den senare sträckan 116 man. Kostnaderna
för gränsbevakningen under år 1927 uppgingo till: mot Norge 497,669:8 7
kronor och mot Finland 551,472: 49 kronor. I dessa summor ingå kostnaderna
för 37 tullstationer längs norska gränsen. Vid finska gränsen finnas
inga tullstationer inrättade. Av här anförda siffror, som hämtats ur kungl.
generaltullstyrelsens berättelse om tullverkets förvaltning år 1927, framgår,
att gränsbevakningen mot Finland drager en avsevärt högre kostnad
än bevakningen mot Norge, oaktat den bevakade gränssträckan utgör mindre
än en tredjedel av den norska gränsens längd, och oaktat att åtminstone
de södra delarna av svensk-norska gränstrakterna äro betydligt tätare befolkade
än de svensk-finska och att trafiken intill och över den förra är
betydligt livligare än vid den senare.
Statsrevisorerna förorda en ingående undersökning rörande möjligheten
att nedbringa kostnaderna för gränsbevakningen mot Norge.
En minskning av kostnaderna kan ifrågasättas ske på tre olika vägar:
partiell indragning av nu befintlig personal, sänkning av lönenivån för personalen
eller en omreglering, varigenom en del gränsuppsyningsmanstjänster
förändras till tjänster av en lägre lönegrad t. ex. gränstillsyningsmanseller
gränsvaktstjänster.
En minskning av tjänsternas antal kan jag icke förorda, emedan erfarenheten
visat, att det nuvarande antalet, åtminstone vad mig underlydande
distrikt angår, är ett minimum, om gränsbevakningen skall bibehållas effektiv,
och emedan jag vågar hålla före att stora utgifter för en ineffektiv
gränsbevakning skulle vara liktydigt med ett högt pris för en mer eller
mindre värdelös sak. Det kan då visserligen invändas, att smuggeltrafiken
avtagit, och att under sådana omständigheter bevakningen bör kunna minskas.
Om smuggeltrafiken minskats, torde detta huvudsakligen bero på bevakningens
effektivitet och en ineffektiv bevakning skulle snart medföra
ökad smuggeltrafik. En otillräcklig kontroll på en eller annan punkt leder
lätt varutransporten in på nya, mera lättillgängliga vägar och mer eller
mindre okontrollerbara sådana. Denna min åsikt stöder sig på mångårig
erfarenhet från tjänstgöring i gränstrakterna mot Norge.
Lika litet kan jag förorda en sänkning av bevakningspersonalens lönenivå,
ty frånsett att det skulle innebära en orättvisa att placera befattningshavarna
vid gränsbevakningen i en lägre lönegrad än andra motsvarande
befattningshavare, torde det vara av synnerligen stor vikt, att
bevakningspersonalen så avlönas, att den blir och känner sig ekonomiskt
oberoende gent emot befolkningen. Bevakningens styrka och effektivitet är
givetvis i avsevärd grad beroende på, att personalen blir försatt i en sådan
ställning.
Vad slutligen beträffar en sådan omorganisation, att en del gränsuppsyningsmanstjänster
förändras till tillsyningsmanstjänster eller vakttjänster,
så kunde man ju tänka sig, att de gränsuppsyningsmän, vilka innehava
förordnande att föresta tullstation, och de som äro placerade i enmansposteringar
bibehölles i den lönegrad de nu inneha va, medan de övriga gränsuppsyningsmanstjänsterna
förändrades så, att de komme att hänföras till
— 221
en lägre lönegrad. Emot en sådan tanke får jag emellertid vördsamt anföra
följande:
Om man frånser de gränsuppsyningsmän, vilka förestå tullstation, äro
allas göromål och ansvar fullkomligt likartade. De arbeta alla fullt självständigt,
utan annan kontroll än den, som kan utövas vid chefens eller
överuppsyningsmännens inspektioner och genom granskningen av de dagboksutdrag
och diarier, vilka månatligen insändas till chefsexpeditionen.
Emedan trafiken vid en del tullstationer är så livlig, att föreståndaren
icke ensam kan medhinna göromålen, hava övriga, intill tullstationen bosatta,
tjänstemän skyldighet att deltaga i göromålen vid stationen. Detta är
särskilt fallet på de orter, där trafiken pågår dygnet om, och regelbunden
nattvaktstjänstgöring måste upprätthållas. Vid den inre bevakningen och
vid kustbevakningen kunna göromål av olika art fördelas mellan befattningshavare,
vilka på grund av kompetens och ansvar tillhöra olika lönegrader.
Så kan däremot icke lämpligen ske vid gränsbevakningen, där —
om man bortser från gränsöveruppsyningsmännen — kompetensfordringar
och ansvar, i stort sett, är lika för alla. Erfarenheten har givit vid handen,
att förflyttning av en gränsuppsyningsmän från en postering, där han av
en eller annan anledning, visat sig mindre lämplig, till en annan, där han
passat bättre, varit önskvärd. En sådan företages dessutom ofta på befattningshavarens
egen begäran. Rätten till sådana förflyttningar skulle i betänklig
grad kringskäras, om tullstationsföreståndarna och övriga befattningshavare
tillhörde olika lönegrader och en olämplig tullstationsföreståndare
skulle icke kunna fråntagas eller befrias från förordnandet att förestå
tullstation, om han icke lämpligen samtidigt kunde förordnas såsom föreståndare
för en annan.
På grund av vad jag anfört, anser jag mig icke kunna förorda en omreglering
av gränsbevakningen i den riktning, som ovan antytts.
Karlstad å gränstullkammaren den 27 december 1928.
B. Th. Hennig.
Bil. 12.
Del I, sid. 102, § 35.
Kungl. generaltullstyrelsen.
Såsom infordrat yttrande över statsrevisorernas uttalande rörande gränsbevakningen
mot Norge och kostnaderna för densamma får jag vördsamt
anföra följande.
Vid inrättandet av en bevakning utefter rikets landgräns har man från
allra första början givetvis haft klart för sig, att denna skulle draga avsevärda
kostnader och att de intäkter, som genom densamma skulle komma
att inflyta, måste bliva minimala i förhållande till kostnaderna. Det faller
av sig självt, att så måste bliva förhållandet, då gränsbevakningen är av
huvudsakligast fiskalisk natur. De tullstationer, som inrättats utefter gränsen,
äro icke avsedda att mottaga någon större tullintäkt. De äro inrättade för
gränsbefolkningens bekvämlighet och avse, i stort sett, att förhindra smuggling.
Om stationerna icke funnes, skulle gränsbefolkningen vänjas eller
rent av tvingas att söka olovligen införa de varukvantiteter, som vid resa
från grannlandet eventuellt inköpas. Att slopa dessa tullstationer vore lik
-
— 222 —
tydigt med att uppamma smuggling. På senare tider har gränsbevakningspersonalens
vaksamhet måst i högsta möjliga mån skärpas i följe spritoch
tobaksmonopolens inrättande och därav följande frestelser till olovligt
införande av sprit- och tobaksvaror. Den alltmer ökade automobiltraflken
ställer även mycket stora krav på personalens vaksamhet. Genom nya tullstadgans
tillkomst blevo tullstationerna utefter Idefjorden jämställda med
dylika stationer utefter kusten beträffande klarering av fartyg, vilket bidragit
till ökande av dessas arbetsbörda. Uppbörden vid dessa har därför
ökats i betydlig mån genom fartygsavgifter.
Det är av ganska stor vikt, att tullpersonalens lönevillkor icke sättas för
lågt. En god ekonomi är för densamma ett oeftergivligt villkor till skydd
mot trafikens stundom pockande eller frestande uppträdande. Någon nedsättning
av personalens löner torde därför icke vara tillrådlig. Ersättningen
till tullstationsföreståndarna utgör endast 300 kronor om året. För
detta belopp skola de hålla kontorslokal och varumagasin med möbler, eldning,
belysning och städning. Ej heller kan kostnaden för legor till båtar,
cyklar och dylikt nedbringas. Givetvis måste personalen vara utrustad med
fortskaffningsmedel, som åtminstone äro likvärdiga med deras »motståndares».
Och man kan väl ej begära, att gränsbevakningspersonalen skall helt eller
delvis av egna medel bekosta dylikt.
Någon minskning av personalens antal kan jag icke förorda, om bevakningen
fortfarande skall hållas fullt effektiv. En fåtalig och därför ineffektiv
bevakning torde nästan vara sämre än ingen alls. Snarare måste
vid Håve tullstation en utökning inom ej avlägsen framtid göras ifölje den
alltmer ökade automobiltraflken. Denna station har under år 1928 passerats
av 6,883 automobiler. Det är min övertygelse, att en avsevärd smuggling
skulle uppstå, om personalen vid gränsen minskades.
Samarbetet mellan de svenska och norska gränsbevakningstjänstemännen
har städse varit det bästa. Den under året mellan Tyslingeinovejens och
Håve färdigbyggda telefonledningen har visat sig vara till synnerligen god
nytta, särskilt nattetid. Mellan Holtet och Vassbotten kommer telefonledning
att av mig föreslås, då vägförhållandena göra den nödvändig. Samarbetet
mellan den svenska och norska gränsbevakningspersonalen utefter
landgränsen har i allmänhet varit intimare än utefter sjögränsen i Idefjorden.
Vid de stora färdevägarna på land äro parterna nämligen mera beroende
av varandras ömsesidiga förtroende. Förekomsten av telefon och samarbetet
mellan svensk och norsk bevakningspersonal kan dock ingalunda föranleda
minskning av personalen. I Håve finnas två man anställda (om sommaren tre
man). Man torde icke kunna fordra, att ständig nattpassning skall kunna äga
rum med en styrka av endast två man. Jag kommer emellertid att föreslå,
att en särskild ringledning, ställbar till var och en av de båda gränsuppsyningsmännens
bostäder, anordnas från telefonen från Tyslingemovejen för
att bättre kunna utnyttja densamma nattetid.
På grund av vad ovan anförts kan jag icke förorda, vare sig nedsättning
av gränsbevakningspersonalens lönevillkor eller indragning av personal.
Strömstad den 3 januari 1929.
K. G. Lafqvist.
Chef för Strömstads gränsdistrikt.
— 223 —
Styrelsens för
Kungl. Dramatiska teatern
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 133,
§ 41.
Till Konungen.
Sedan genom nådig remiss den 21 december 1928 anbefallts styrelsen för
Kungl. Dramatiska teatern att senast den 11 januari 1929 inkomma med
utlåtande i anledning av riksdagens år 1928 församlade revisorers i deras
berättelse gjorda uttalande rörande Dramatiska teatern, får styrelsen underdånigst
anföra följande.
Revisorerna hava till en början framhållit, att teaterns utgifter för dekorationer
och kostymer spelåret 1926/1927 varit påfallande höga samt att
motsvarande utgifter spelåret 1927/1928 ytterligare stegrats. Revisorerna
hava därför funnit, att större sparsamhet bort iakttagas. Till stor del hava
dessa utgifter spelåret 1927/1928 åsamkats teatern genom uppsättning av
klassisk repertoar, representerad av »Fedra», »Den inbillade sjuke» med
dess här förut ej givna epilog, »Livet en dröm» samt »Faust», och det har
synts angeläget att giva dessa stycken en konstnärlig inramning, ägnad att
i sin mån främja publikintresset och därmed förenat ekonomiskt utbyte för
teatern. Emellertid hava kostnaderna för uppsättning i en del fall vid utförandet
överstigit de beräknade. Därtill kommer, att missräkningar i fråga
om publikintresset och det ekonomiska utbytet — och sådana torde vid
varje teater vara oundvikliga — här inträffat. Vad t. ex. beträffar »Faust»,
som beräknats komma till uppförande i början av januari, mellankommo
oförutsedda och ogynnsamma omständigheter, till följd av vilka verket fick
sin premiär först i mitten av april och kunde uppföras allenast ett fåtal
gånger. Då därtill lägges, att inövningskostnaderna varit synnerligen dryga,
kom »Faust» att lämna ett betydande bidrag till spelårets dåliga ekonomiska
resultat. Dessutom torde böra erinras därom, att kostnaderna för dekorationer
under de senaste åren varit ovanligt höga på den grund, att större
delen av äldre förråd förstördes vid den brand, som härjade teaterns dekorationsdepå
år 1922.
Revisorerna säga sig vidare hava uppmärksammat, att åtskilliga av
teaterns skådespelare medverkat vid blott ett fåtal föreställningar. Förklaringen
härtill är närmast att söka däri, att repertoarens sammansättning
icke medgivit fullt utnyttjande av somliga arbetskrafter, under det att andra
haft en synnerligen betungande arbetsbörda sig ålagd. Rollfördelningen är
emellertid icke beroende på styrelsen utan på teaterchefen, vilken dock vid
sina dispositioner givetvis har att taga tillbörlig hänsyn till vederbörande
regissörers önskningar.
En jämförelse med andra teatrar — även sådana med en mindre skådespelarenumerär
än Dramatiska teaterns — visar dessutom, att roller icke
kunna fördelas jämnt över artistpersonalen år från år, och åstadkommandet
av en dylik fördelning torde också utgöra ett av de mest svårlösta problem,
som en teaterledning kan ställas inför. Dramatiska teaterns styrelse har
under innevarande spelår sökt att pröva en ny utväg för att lösa det. I
sin underdåniga skrivelse av den 11 juni 1928 har styrelsen nämligen såsom
en av huvudanledningarna till sin hemställan om att intet hinder
måtte möta för utövande av teaterverksamhet även på Stockholms konsert
-
— 224
hus anfört att »den stora personalen på så sätt skulle i en långt större utsträckning
tagas i anspråk för sceniskt arbete, d. v. s. bliva bättre konstnärligt
och ekonomiskt utnyttjad än hittills kunnat ske», och bar sålunda
redan före mottagandet av herrar statsrevisorers anmärkningar visat sig
beakta de av dem framförda synpunkterna. — För ett rättvist bedömande
av de ifrågavarande förhållandena bör emellertid hänsyn tagas även till
andra synpunkter än antalet roller och föreställningar. Av större betydelse
än numerären är utan tvivel den arbetsprestation och det konstnärliga
värde, som de olika rolluppgifterna representera, något varom herrar statsrevisorers
statistik helt naturligt icke kunnat lämna någon upplysning. Ej
heller tager denna statistik hänsyn därtill, att några av de mest framstående
skådespelarna på grund av sina höga gager endast engagerats för en del av
spelåret. En ojämn rollfördelning har tjänat ekonomiska syften även i de
fall, då pjäser innehållande ett fåtal roller visat sig vara så attraktiva för
publiken, att det skulle hava varit oklokt att avföra dem från repertoaren
till förmån för program, innehållande ett större antal roller. Men icke desto
mindre får en teater av Dramatiska teaterns betydelse till sitt förfogande
äga en ej allt för knappt tilltagen skådespelarestab, ej minst med tanke på
den s. k. stora repertoar, som det ingår i teaterns uppgift att framföra.
Till dessa synpunkter, som alltid hava sin giltighet, böra fogas några
detaljupplysningar till den av herrar statsrevisorer framlagda statistiska
tablån. Den skådespelare, som där uppgives hava uppträtt i 2 roller under
16 föreställningar, är anställd vid teatern med huvuduppgift att vara andre
regissör och tilldelas skådespelareuppgifter endast i de fall, då teatern utan
hans medverkan skulle tvingas att engagera extrakraft. Den skådespelare,
som uppträtt i 3 roller under 21 föreställningar, lämnade sin anställning
vid teatern den 1 januari 1928 och tillhörde således teatern endast under
halva spelåret, ett förhållande, varom herrar statsrevisorer erhållit meddelande.
I några av de senare anförda fallen hava dels sjukdom, dels
tjänstledighet för gästspel inverkat på det statistiska resultatet.
Beträffande den av revisorerna ifrågasatta lämpligheten av att under
sistförflutna och innevarande spelår en del nyengagemang blivit gjorda,
tillåter sig styrelsen framhålla, att största delen av ifrågavarande nyengagemang
avsett att tillföra teaterns artistensemble goda unga krafter. Engagemangen
innebära dessutom i flera fall endast att i överensstämmelse med
vid teatern av gammalt gällande praxis bereda de mest lovande av från
elevskolan utgångna elever en tids fast anställning vid teatern, varvid dock
avlöningarna naturligen äro mycket låga. Till denna kategori kunna räknas
6 stycken av de för spelåret 1928/1929 gjorda 8 nyengagemangen. Det engagemang,
genom vilket tillfälle beretts en skådespelerska, vilken förut under
lång tid tillhört teatern, att genom förnyad anställning tillgodogöra sig
tidigare erlagda pensionsavgifter till de kungl. teatrarnas pensionsinrättning
och i sinom tid komma i åtnjutande av full pension från pensionsinrättningen,
faller inom den del av avlöningsstaten, rörande vilken teaterchefen
äger ensam beslutanderätt, men ett rent mänskligt hänsynstagande sådant
som det, vilket, jämte skådespelerskans av fackkritiken, icke minst vid hennes
första uppträdande vid Dramatiska teatern under innevarande spelår, vitsordade
förtjänster, legat till grund för ifrågavarande engagemang, torde
vara fullt försvarligt. Det åttonde engagemanget för innevarande spelår
har avseende å skådespelaren Lars Hanson, för vars återknytande vid teatern
ingen närmare motivering torde påkallas.
Vid årsskiftet 1927/1928 hemställde dåvarande teaterchefen hos styrelsen,
— 225 —
huruvida icke, med anledning av att chefsskifte komme att äga rum vid
spelårets slut den 30 juni 1028, uppsägning borde ske av samtliga regissörsoch
skådespelarekontrakt, men då utnämning av ny teaterchef, efter vad
styrelsen inhämtat, icke kunde förväntas ske inom en nära framtid, fann
styrelsen en dylik åtgärd icke böra vidtagas. Den kunde komma att för
teatern medföra allvarliga olägenheter, därigenom att de bästa krafterna
under sådana ovissa förhållanden möjligen skulle söka sig till andra scener,
varjämte därigenom skulle bland personalen spridas oro och förstämning!
Återanställning skulle nämligen följdriktigt icke kunna ske, förr än styrelfått
tillfälle att samrada med den nye teaterchefen. Styrelsen enades
därjämte om dåvarande teaterchefens förslag, att under sådana förhållanden
uppsägning icke skulle ske av något kontrakt.
Styrelsen har emellertid under innevarande spelår vidtagit åtgärder i syfte
att inskränka utgifterna å teaterns avlöningsstat för det nästinstundande
och för sådant ändamål till årsskiftet uppsagt samtliga kontrakt.
Då revisorerna till sist framhållit angelägenheten av att de ekonomiska
synpunkterna måtte tillmätas större vikt vid teaterns förvaltning än hittills
synes hava skett, vill styrelsen understryka, att den alltid sökt beakta dessa
synpunkter och velat rätt väga mellan de konstnärliga och de ekonomiska
faktorerna. I detta sammanhang torde styrelsen endast hava att erinra, att
jämlikt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 15 november 1928 åt styrelsen uppdragits
att under samarbete med två av chefen för ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga utreda frågan om uppnående av ett bättre ekonomiskt
resultat av teaterns verksamhet. Arbetet härmed pågår och kommer att
slutföras så snart ske kan.
Remissakten återställes härjämte.
Stockholm den 10 januari 1929.
Underdånigst:
På styrelsens för Kungl. Dramatiska teatern vägnar:
KARL SKOGMAN.
Gunnar Malmberg.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 134
§ 42.
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Maj:t medelst nådig remiss den 21 december 1928
anbefallt skolöverstyrelsen att före den 11 januari 1929 inkomma med underdånigt
utlåtande med anledning av det av riksdagens revisorer, på sätt bilagt
transumt av revisionsberättelsen för tiden den 1 juli 1927—30 juni 1928
utvisade, gjorda uttalande, får överstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Vad först beträffar den av revisorerna framställda anmärkningen i fråga
om de inom överstyrelsen förda föredragningslistorna får överstyrelsen till
till en början erinra om att varje inom överstyrelsen förefintlig arbetsrotel
föres dels ett roteldiarium, upptagande vissa närmare uppgifter rörande
15 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. III.
— 226 —
varje till roteln inkommet ärende, dels mera summariskt hållna föredragningslistor.
Därutöver föras av föredragandena å vissa rotlar särskilda icke
officiella anteckningslistor, avsedda för föredragandenas eget bruk. För vissa
av dessa listor användas överblivna tryckta formulär av den äldre typ av
föredragningslistor, vilka användes före de nuvarande föredragningslistornas
tillkomst. Nu har i fråga om en av överstyrelsens arbetsrotlar av misstag,
föranlett av föredragandens frånvaro på grund av sjukdom, till revisorerna
kommit att överlämnas en av dessa icke officiella listor, av vilka revisorerna
lätteligen kunnat få det intrycket, att den vore av officiell natur och såsom
sådan behäftad med åtskilliga brister. Emellertid har det befunnits vid av
överstyrelsen i förevarande fall anställd undersökning, att den verkliga
officiella listan vore i vederbörlig ordning.
I fråga om en annan av rotlarna har det befunnits, att då rotelinnehavaren
under någon tid varit tjänstledig, vikarien av missuppfattning kommit
att använda annat formulär för anteckningar i fråga om föredragningar
än det fastställda och att därigenom under sagda tid den officiella listan
icke blivit i vederbörlig ordning förd. Rättelse är emellertid redan vidtagen.
Vad beträffar de övriga 13 rotlarna, så framgår av en inom överstyrelsen
verkställd undersökning av de där förda föredragningslistorna, att under den
tid revisionen avser, sammanlagt icke mindre än 16,354 ärenden blivit å
de olika rotlarna föredragna och i listorna antecknade. Inför detta ansenliga
antal måste de enstaka fall, då anteckning av det ena eller andra slaget
i listorna icke blivit gjord, betecknas såsom försvinnande få och kunna billigtvis
icke gälla som uttryck för någon allmän brist på god ordning. De
i föredragningslistorna förekommande luckorna, vilka genom en jämförelse
med övriga å rotlarna förefintliga expeditionsakter lätteligen låtit sig utfylla,
är närmast att betrakta såsom beroende på tillfälliga förbiseenden,
vilka i icke ringa mån sammanhänga med det förhållandet, att överstyrelsen
just under den tid revisionen avser, till följd av den senaste läroverksreformen
varit belastad med en arbetsbörda, till vilken de i överstyrelsen
disponibla arbetskrafterna icke kunna anses hava stått i rimlig proportion.
Vad slutligen beträffar anmärkningen om utebliven justering av i överstyrelsen
förda protokoll, förhåller det sig så, att protokollen i själva verket
äro till riktigheten kontrollerade men att den befattningshavare, som haft
att verkställa anteckning om justeringen, i vissa fall inskränkt sig till att
anteckna sitt namn eller sitt signum, utan att utsätta ordet »justeras», eller
i rent enstaka fall ej ens tecknat namn eller signum. I intet fall har någon
expedition, beroende på i protokoll avfattat beslut, utgått från överstyrelsen
utan att protokollets överensstämmelse med det fattade beslutet blivit
av vederbörande föredragande kontrollerad. Fullständigande i anmärkta
avseendet kommer att ofördröjligen verkställas.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Bergqvist, avdelningscheferna undervisningsråden Fredriksson och Bruce
samt t. f. avdelningschefen undervisningsrådet Johansson.
Stockholm den 29 december 1928.
Underdånigst:
B. J:n BERGQVIST.
Gustaf Brunnberg.
- 227 —
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 135,
t) 4.''i.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 i anledning av riksdagens revisorers
uttalande angående vissa läroverkslärares tjänstgöringsförhållanden
har Eders Kungl. Maj:t anbefallt skolöverstyrelsen att före den 11 januari
1929 inkomma med underdånigt utlåtande.
Med anledning härav får överstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Riksdagens revisorer ha i ovanberörda berättelse såsom sin mening uttalat,
att i vissa fall det lärare lämnade tillståndet till tjänstgöring vid
annan läroanstalt givits en för vidsträckt omfattning. För att belysa förhållandet
anföra de därvid bl. a., att vid ett läroverk i Göteborg under
läsåret 1927/1928 fem adjunkter haft 15 och en adjunkt 12 veckotimmars
undervisning vid enskilda läroanstalter och att vid ett annat läroverk i
samma stad under höstterminen 1928 åtta lektorer och adjunkter haft mer
än 10 undervisningstimmar vid annan läroanstalt.
Såsom av riksdagens revisorer framhålles, utfärdade överstyrelsen den 13
september 1918 med anledning av nådiga kungörelsen den 22 juli 1918 vissa
allmänna föreskrifter angående ordinarie lärares rätt att vid sidan av sin
ordinarie tjänstgöring bl. a. meddela undervisning vid enskilda, kommunala
eller andra läroanstalter. Överstyrelsen ansåg sig därvid ej böra fastställa
någon bestämd maximigräns för sådan tjänstgöring, utan ansåg det allmänna
direktivet tillfyllest, att vederbörande ägde att medgiva sådan rätt
med hänsyn tagen till den ifrågavarande undervisningens omfattning och
lärarens tjänstgöring vid eget läroverk med rätt för rektor att, om uppdraget
visade sig inverka menligt på lärarens ordinarie tjänstgöring, återkalla
detsamma, samt med skyldighet att inrapportera varje sådant medgivande
till överstyrelsen. Sedermera har överstyrelsen emellertid tillämpat
den praxis, att överstyrelsen, då antalet undervisningstimmar i annan läroanstalt
i något fall överstigit 15 per vecka, för vederbörande rektor framhållit
önskvärdheten av att för kommande läsår detta timtal i lämplig grad
nedbringas.
I överensstämmelse med riksdagens revisorers uttalande har ordinarie
ämneslärares undervisning vid annan läroanstalt »i allmänhet inskränkt sig
till ett jämförelsevis ringa antal undervisningstimmar». Om detta gäller
lärarna vid läroverken i Stockholm och Göteborg, vilka äro de enda, för
vilka revisorerna infordrat uppgifter, så gäller det i ännu högre grad lärarna
vid övriga läroverk, överstyrelsen har verkställt en undersökning i detta
avseende över förhållandena under höstterminen 1928. Det visar sig då,
att inom en ordinarie ämneslärarstab på omkring 825 lärare vid andra läroverk
än de i Stockholm och Göteborg belägna det endast är 5, därav 2 lektorer
och 3 adjunkter, som meddela 15 veckotimmars undervisning vid enskilda
skolor. Dessa kunna alltså betraktas som rena undantagsfall. Motsvarande
antal lärare, som meddela över 10 veckotimmars sådan undervisning,
är 37, alltså ungefär 1 lärare på 22 eller ej fullt 4 1/2 procent. Vad
beträffar läroverken i Stockholm och Göteborg, är det visserligen ett proportionsvis
större antal lärare med över 10 veckotimmars undervisning i
enskilda skolor, och för Stockholms vidkommande överstiger detta antal icke
— 228 —
oväsentligt det av riksdagens revisorer anförda, men av totalantalet ordinarie
befattningshavare vid ifrågavarande läroverk utgöra de dock endast
en mindre procent.
Men även frånsett den omständigheten, att riksdagens revisorers erinringar
sålunda endast gälla ett jämförelsevis obetydligt mindretal av lärare,
tala enligt överstyrelsens uppfattning även andra skäl mot vidtagande av
strängare restriktiva åtgärder i berörda avseende liksom överhuvud taget
mot en alltför rigorös begränsning och bestämd fixering av lärares rätt att
meddela enskild undervisning. Bestämmelserna i nådiga kungörelsen den
22 juli 1918 hava en vidare syftning än att begränsa lärares rätt att meddela
undervisning i enskilda skolor. I sin fulla omfattning gäller frågan,
huruvida och i vad mån statsanställd lärare äger utföra enskilt arbete vid
sidan av tjänsten, detta arbete må bestå i undervisning vid enskilda skolor,
enskilda eller offentliga uppdrag, affärsverksamhet av olika slag, privatlektioner
eller annat. Om nu stränga restriktioner införas angående ett särskilt
slag av enskilt arbete, medan verksamhet av annan beskaffenhet med hänsyn
till svårigheten eller omöjligheten av kontroll lämnas obeaktad, kan en
betydande orättvisa tillfogas vissa befattningshavare i jämförelse med andra.
I den mån en lärare har enskilt arbete, torde det snarast vara en fördel ur
den ordinarie tjänstens synpunkt, om detta arbete är av samma natur som
det till den ordinarie befattningen hörande. Vid lektionsgivning i enskilda
skolor gäller det t. ex. vanligen en undervisning, som löper parallell med
den ordinarie och därför kräver jämförelsevis ringa förberedelse. Frågans
egentliga innebörd är alltså enligt överstyrelsens mening den, huruvida i
det särskilda fallet en lärare har enskilt arbete av den omfattning vid sidan
av den ordinarie tjänsten, att denna blir lidande därpå. År så fallet, bör
en rektor äga ingripa, även om lärarens undervisning i enskilda skolor
kommer betydligt under en eventuell fastställd maximigräns.
Liksom bland alla yrkesutövare föreligga betydande olikheter i de enskilda
lärarnas arbetsförmåga. Medan åtskilliga nätt och jämt förmå utföra den
av statstjänsten erfordrade arbetsprestationen, kunna andra utan större svårighet
uppbära en betydligt ökad arbetsbörda. Men framför allt får man
vid betraktande av denna fråga icke glömma det ekonomiskt bekymmersamma
läge, i vilket lärarna till följd av uteblivandet av deras lönefrågas
lösning i stor utsträckning befinna sig, ett förhållande som för dem är så
mycket kännbarare, som de genomgående ha en lång och dyrbar utbildningstid
bakom sig. Det är i många, kanske de flesta fall ett ekonomiskt
tvång, som driver lärare att genom extra arbete söka tillförsäkra sig en i
ifrågavarande avseende mera tryggad ställning.
Vad särskilt beträffar Stockholm och Göteborg — i viss mån även andra
samhällen — tillkommer en omständighet, som ej är utan vikt för frågans
bedömande, överstyrelsen åsyftar förefintligheten av många privatläroverk,
som äro i hög grad beroende av de vid läroverken tillgängliga arbetskrafterna.
Av olika skäl, icke minst emedan privatläroverken ej fått sin pensionsfråga
ordnad, möter det för dessa skolor stora svårigheter att få egna
ordinarie lärare anställda, varför de för sin gymnasieundervisning äro väsentligen
hänvisade till timlärare och därvid på grund av de av Eders Kungl.
Maj:t fastställda villkoren för dimissionsrätts erhållande ha särskilt behov
av s. k. lektorskompetent lärarkraft. Fall kunna förekomma, där det är
berättigat att tala om ett verkligt nödläge för den enskilda skolan. Även
om staten icke är direkt skyldig att taga hänsyn till privatskolornas intressen,
fylla dessa skolor dock en samhällelig uppgift, som annars skulle
— 229 —
helt påvila staten, och därigenom har denna en icke obetydlig ekonomisk
fördel av det arbete, som dess lärare utföra vid enskilda läroanstalter.
Det synes sannolikt, att eu mera betydande nedskärning av den genom
praxis uppkomna maximigränsen i realiteten skulle innebära, att medan
ett obetydligt fåtal särskilt arbetskraftiga och eftersökta lärare finge sitt
timtal reducerat, andra finge sitt i motsvarande grad höjt; ett större antal
lärare skulle komma att befinna sig vid den nya sänkta maximigränsen
än det som nu befinner sig vid eller över samma gräns. Huruvida
en dylik utveckling vore odelat gagnelig, synes överstyrelsen tvivelaktigt.
Om en sådan nedskärning dessutom företoges omedelbart och utan etapper,
kunde den måhända medföra en bekymmersam situation både för de därav
drabbade lärarna och för de enskilda skolorna.
Om överstyrelsen sålunda finner bestämd anledning att avstyrka mera
rigorösa restriktiva åtgärder i ovanberörda avseende, innebär detta icke, att
överstyrelsen förbiser det berättigade i riksdagens revisorers erinringar. En
så omfattande undervisning vid sidan av den ordinarie tjänsten som 15
veckotimmar torde endast i sällsynta undantagsfall kunna undgå att verka
menligt på den ordinarie undervisningen, och rätt att meddela enskild undervisning
av så stor omfattning torde icke böra i fortsättningen medgivas.
Det är därför överstyrelsens avsikt att utfärda nya direktiv och i dessa
framhålla önskvärdheten av att det nu genom praxis gällande maximitalet
i lämplig grad successivt nedbringas. Därvid bör dock enligt överstyrelsens
uppfattning alltjämt åt rektorerna tillerkännas en viss rörelsefrihet, som
möjliggör vederbörligt hänsynstagande ej mindre till undervisningens omfattning
och art vid det egna läroverket och den eller de ifrågavarande
enskilda läroanstalterna än även till övriga på en ändamålsenlig avvägning
inverkande faktorer.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningscheferna undervisningsråden Fredriksson, Bruce
och Wallin, undervisningsråden Johansson, Björck, Hänninger och Kärre,
föredragande, samt t. f. undervisningsråden Walli och Wahlgren.
Stockholm den 9 januari 1929.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
KARL KÄRRE,
föredragande.
Gustaf Brunnberg.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalande del I, sid. 136, § 44.
Till Konungen.
Med anledning av härhos återgående nådiga remiss och med överlämnande
av det från vederbörande rektor infordrade yttrande i ärendet får skolöverstyrelsen
i underdånighet anföra följande.
Det förfarande, som statsrevisorernas anmärkning avser, torde formellt sett
knappast vara fullt riktigt; men med hänsyn till ifrågavarande läroanstalts
— 230
synnerligen komplicerade natur, för vilken närmare redogöres i den till
rektors avgivna yttrande fogade P. M. av stadskamreraren i Lidingö, samt
till svårigheten att finna i allo lämpliga former för samarbete mellan läroanstaltens
olika delar, särskilt under den övergångstid, under vilken mellanskolan
successivt förstatligas, torde dock för förfarandet i fråga kunna anföras
vissa lämplighetsskäl. I övrigt tillåter sig överstyrelsen bifoga ett
exemplar av ett cirkulär, som överstyrelsen utfärdat i syfte att meddela
rektorerna vid läroanstalter, som stå under ifrågavarande ombildning, vissa
upplysningar och anvisningar i fråga om räkenskapernas förande.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltaget avdelningschefen
undervisningsrådet Wallin och undervisningsrådet Johansson, föredragande.
Stockholm den 11 januari 1929.
Underdånigst:
För skolöverstyrelsens läroverksavdelning:
HARALD WALLIN.
AUGUST JOHANSSON
föredragande.
Bell Kruse.
Bil. 1.
Till Kungl. skolöverstyrelsen, Stockholm.
Som svar på en anmärkning, som av riksdagens revisorer gjorts mot att
undertecknad ej haft till Lidingö samrealskola i maj 1928 till revisionen
31 juli samma år influtna medel insatta å bank ber jag vördsamt få hänvisa
till medföljande P. M. av Lidingö stadskamrer herr Ragnar Nilsson.
Lidingö i januari 1929.
Lars Gabriel Andersson.
P. M.
i anledning av vid statsrevisionen framställd anmärkning rörande
kassavården vid Lidingö samrealskola.
Lidingö kommunala läroverk omfattar följande avdelningar: kommunal
mellanskola, högre flickläroverk, gymnasium samt den nya statens samrealskola,
vilka samtliga förestås av rektor L. G. Andersson.
Ur besparings- och lämplighetssynpunkter inköpas under läsårets lopp
erforderliga materialier, förbrukningsartiklar och dylikt gemensamt för läroverkets
samtliga ovannämnda avdelningar, vilka inköp ombesörjas av rektor
samt fördelas kostnaderna sedermera i årsredogörelsen proportionsvis å repektive
skolavdelningar.
Skolans kassarörelse omhänderhaves och dess räkenskaper föras av Lidingö
stads kassakontor, men behöver rektor under terminerna visst belopp för
— 23]
bestridande av en del inköp för skolan, för vilka sedan redovisning sker
till kassakontoret.
Sålunda har rektor Andersson under maj och början av juni detta år
verkställt utbetalningar för skolans räkning å tillsammans 1,404 kronor 71
öre. Härför har han anlitat de medel som genom terminsavgifter influtit
till ljus- och ved- samt biblioteks- och materielkassorna, vilka medel få
betraktas tillhöra Lidingö kommun, enär de utgöra kommunens ersättning
från samrealskolan för dess anpart av skolans totala kostnader för ifrågavarande
ändamål under första halvåret 1928.
För belysande av storleksförhållandet mellan samrealskolan och läroverkets
övriga avdelningar må nämnas att kommunens totala kostnad för ifrågavarande
ändamål för nämnda tid uppgick till 15,551 kronor 21 öre, varav
vid verkställd fördelning belöpte på samrealskolan 1,992 kronor.
Någon dag före midsommar deponerade rektor Andersson hos kassakontoret
de medel han uppburit för samrealskolan, dels i kvitterade räkningar
å ovannämnda belopp, 1,404 kronor 71 öre dels i kontanter, samt återhämtade
sedan den 26 juni depositionen, varvid kassakontoret ersatte de kvitterade
räkningarna mot kontanter för att rektor Andersson enligt egen önskan
skulle vid den väntade inventeringen, som sedan verkställdes den 30 juni,
kunna redovisa samrealskolans kassor i kontanta medel. Omedelbart efter
denna inventering insatte han sedan behållningen i bank i avvaktan på
kassakontorets rekvisition av dess andel därav.
Tillfölje undertecknads tjänstledighet från och med den 5 juli och min
vikaries obenägenhet för att taga på sig ansvaret för fördelningen av kostnaderna
mellan läroverkets olika avdelningar och de i läroverksbyggnaden
inrymda folkskoleklasserna, fick ärendet från kassakontorets sida vila till
min återkomst den 15 augusti. Jag utfärdade sedan, den 20 augusti, rekvisition
på stadens andel i de s. k. ljus- och ved- samt biblioteks- och materielkassorna,
och fick omedelbart, sedan enighet ernåtts rörande grunderna för
fördelningen, den 3 september de rekvirerade beloppen utbetalda.
Av ovanstående framgår:
att de kontanta medel rektor Andersson redovisat i redogörelsen för samrealskolan
pr den 30 juni 1928 så gott som uteslutande varit medel, avsedda
för Lidingö stad;
att av dessa medel omkring i/3 tidigare använts för bestridande av utgifter
för läroverkets gemensamma behov; ehuru de av praktiska skäl till
inventeringen utbyttes mot kontanter;
att rektor Andersson hållit dessa medel tillgängliga för utbetalning efter
rekvisition till stadens kassakontor; samt
att den förment sena redovisninger allenast berodde på förhållanden, som
ligga kassakontoret, och icke rektor Andersson, till last.
Erinras må slutligen, att det är första gången någon redovisning av denna
art och därmed följande avräkning sker, enär först från och med den 1
januari 1928 en klassavdelning av Lidingö kommunala mellanskola övertagits
av staten.
Lidingö den 2 november 1928.
Ragn. Nilsson.
Stadskamrer.
— 232 —
Bil. 2.
Till rektorerna vid de läroanstalter, som från och med den 1 juli 1928
stå under ombildning från kommunala mellanskolor till samrealskolor.
Kungl. skolöverstyrelsen får härmed i fråga om räkenskaperna vid sådana
läroanstalter, som stå under ombildning från kommunala mellanskolor till
samrealskolor, göra följande påpekanden:
1) de bestämmelser, som givits i nådiga kungörelsen den 22 december
1927 (nr 496) a,ngående vissa föreskrifter rörande ifrågavarande läroanstalter,
synas såsom sin konsekvens fordra, att från och med den dag, då förstatligandet
av en hithörande läroanstalt tager sin början, räkenskaperna för
laroanstalten uppdelas i två bestämt skilda delar, den ena omfattande de
klasser, som böra till samrealskolan, den andra dem, som böra till den
kommunala mellanskolan; detta innebär emellertid icke, att inköp och avlöningar
m. m., som på grund av sin natur gälla läroanstalten i dess helhet,
i verkligheten skola uppdelas, utan blott att kostnaden skall delas,
exempelvis på det sätt att mellanskolan bestrider utgiften i dess helhet och
sedermera debiterar vederbörande kassa vid samrealskolan så stort belopp,
som proportionsvis bör gäldas av densamma;
2) i fråga om samrealskolans räkenskaper gäller nådiga kungörelsen den
7 december 1906 (nr 110) angående bestämmelser rörande sättet för uppgörande
av de allmänna läroverkens räkenskaper m. m.; dock att
Jj) dylika räkenskaper numera, jämlikt nådiga kungörelsen den 8 juni
1923 (nr 176) angående omläggning av statsverkets räkenskapsår, skola
upprättas för budgetår d. v. s. för tiden från och med den 1 juli till och
med den 30 juni; samt att
4) jämlikt nådiga kungörelserna den 31 december 1920 (nr 891) med vissa
föreskrifter i anledning av kammarrättens revisionsavdelnings överflyttande
till riksräkenskapsverket samt den 23 maj 1924 (nr 178) angående avlämnande
till riksräkenskapsverket av årsräkenskaper m. m., allmänt läroverks
räkenskaper skola avlämnas till sistnämnda verk senast den 15 september
näst efter räkenskapsårets utgång.
Stockholm den 29 juni 1928.
För skolöverstyrelsens läroverksavdelning:
August Johansson.
G. Iverus.
233 —
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 138,
§ 47.
Till Konungen.
I anledning av härmed återgående nådiga remiss får skolöverstyrelsen i
i underdånighet anföra följande.
Vad statsrevisorerna i sin revisionsberättelse för tiden 1 juli 1927—30
juni 1928 under § 47 anfört i fråga om statsbidrag till avlöning åt lärare
vid folkskolor innefattar huvudsakligen en redogörelse för en av revisorerna
verkställd undersökning angående den utgiftsökning som vid det i riksstaten
upptagna anslaget till avlöning åt nämnda lärare uppkommit under de sista
tio åren samt angående de faktorer, som härvid varit bestämmande. Denna
redogörelse, som grundar sig på dels statskontorets och riksräkenskapsverkets
budgetredovisningar dels statistiskt material angående folkskoleväsendets
utveckling m. m. under nämnda tioårsperiod föranleder icke något särskilt
uttalande från skolöverstyrelsens sida.
I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen uttala revisorerna
såsom sin mening att den påvisade utvecklingen av folkskoleväsendet varit
till stort gagn för vårt folk, samt att de fortsatta strävandena i samma
riktning synas vara förtjänta av statsmakternas stöd. Revisorerna uppställa
emellertid i detta sammanhang såsom ett önskemål, att de myndigheter, som
hava att pröva frågor om organisatoriska förändringar av folkskoleväsendet och
om inrättandet av nya lärartjänster jämväl noga beakta dessa frågors ekonomiska
innebörd, dock givetvis under allt behörigt hänsynstagande till vad
undervisningens bästa kräver. Särskilt syntes det revisorerna vara av vikt,
att man vid strävandet att skapa ett välordnat skolväsende beaktade de möjligheter
till kostnadsbesparingar, som, enligt vad verkställda utredningar och
vunnen erfarenhet visade, erbjödos genom anordnande av skolskjutsar och
genom samverkan mellan olika skoldistrikt.
Med hänsyn till statsrevisorernas sålunda gjorda uttalande tillåter sig
överstyrelsen erinra därom, att med anledning av 1927 års riksdags skrivelse
nr 296 angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid
minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar, utredning
i detta och därmed sammanhängande spörsmål i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts uppdrag för närvarande pågår inom överstyrelsen. Vid denna utredning
kommer överstyrelsen givetvis att jämväl beakta de nu av statsrevisorerna
framförda synpunkterna.
Slutligen hava revisorerna uttalat den förmodan, att bestämmelsen i § 19
av gällande folkskolestadga, enligt vilken lärartjänst, då den blir ledig,
skall i regel omedelbart eller inom viss angiven kortare tidsrymd förklaras
ledig, möjligen kunde motverka en smidig anpassning av antalet lärarkrafter
efter växlande behov.
Den nu åsyftade bestämmelsen har till innehåll, att skolråd är skyldigt
att utfärda kungörelse om ledigbliven ordinarie lärartjänst senast inom sex
månader efter inträffad ledighet, så fram t icke skolöverstyrelsen finner
skäligt att på gjord framställning medgiva uppskov. Uti nu ifrågavarande
avseende har överstyrelsen vunnit den erfarenhet, att bestämmelsen i folkskolestadgan
§ 19 på samma gång den förebygger sådan godtycklighet, som
utan tvivel skulle kunna uppkomma, därest skoldistrikten själva ägde be
-
— 234 —
stämma, huruvida ordinarie lärartjänster skulle återbesättas eller hållas
vakanta, jämväl i stort sett medgiver önsklig smidighet i fråga om lärarkrafternas
anpassning efter det verkliga behovet. Det torde nämligen vara
regel, att skoldistrikt, i sådana fall, då någon tveksamhet kan uppstå, huruvida
ledigbliven lärartjänst med hänsyn till barnantalets minskning eller
andra omständigheter kan anses för framtiden behövlig, hos överstyrelsen
anhåller om uppskov under ett eller annat år med tjänstens ledigförklarande
för att under tiden verkställa ytterligare utredning eller erforderlig omorganisation
i syfte att vinna nödig minskning av lärarkrafterna. Överstyrelsen
har under de tre senaste åren medgivit dylikt uppskov i 143 fall
(45 år 1926, 44 år 1927 och 54 år 1928), medan under samma år förekommit
allenast 6 fall, då, efter folkskolinspektörens och domkapitlets hörande, förhållandena
visat sig vara sådana, att begärt uppskov ej synts böra förekomma.
Det är emellertid möjligt, att den nu ifrågavarande bestämmelsen
bör undergå någon modifikation för att än bättre kunna främja det av revisorerna
berörda syftet, och kommer jämväl denna fråga att tagas i övervägande
vid den härovan nämnda utredningen.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Bergqvist, avdelningschefen undervisningsrådet Bruee och föredraganden.
Stockholm den 28 december 1928.
Underdånigst:
För skolöverstyrelsens chef:
N. O. BRUCE.
SVEN NYLUND,
föredragande.
Gustaf Redelius.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del. I, sid. 146,§48.
Till Konungen.
I anledning av härmed återgående nådiga remiss får skolöverstyrelsen i
underdånighet anföra följande.
I enlighet med av Eders Kungl. Maj:t givna uppdrag har skolöverstyrelsen
under vart och ett av åren 1925—1928 anordnat tvenne fortbildningskurser
för lärare vid folkskolor och småskolor inom Nedertorneå, Haparanda stads,
Karl Gustavs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pajala och
Muonionalusta, Junosuando, Karesuando, Jukkasjärvi och Vittangi samt
Gällivare skoldistrikt. På grund av överstyrelsens förordnande har folkskoleinspektören
i Tornedalens inspektionsområde R. Sahlström stått såsom ledare
av dessa kurser.
Efter granskning av samtliga de handlingar, som avse ifrågavarande
kurser, hava statsrevisorerna anmärkt, att de funnit de arvoden, som dels
folkskoleinspektören Sahlström, dels fru Edit Davidson-Sahlström, vilken
såsom särskilt sakkunnig medverkat i fråga om i kurserna ingående språk
-
— 23.r) -
liga moment, företrädesvis talteknik, betingat sig allt för höga för av
dem hållna föreläsningar och lektioner, varjämte revisorerna tillika uttalat
den önskan, att vid kommande kurser av detta slag arvodesfrågan
underkastades en noggrann omprövning, så att arvodesbeloppen på ett skäligt
sätt anpassades efter det utförda arbetet.
Med anledning härav har överstyrelsen inhämtat folkskoleinspektören Sahlströms
yttrande i ärendet, vilket yttrande härmed bifogas; och får överstyrelsen
under hänvisning till samma yttrande för egen del framhålla följande.
För överstyrelsen har det synts angeläget, att ifrågavarande fortbildningskurser,
vilka fyllt ett synnerligen stort behov, blivit så genomförda, att de
lämnat den bästa möjliga behållning åt kursdeltagarna och sålunda kunnat
bliva till den största nytta för svensk folkundervisning i rikets nordligaste
gränsorter. För vinnande av ett sådant syftemål har det varit nödigt att
såsom föreläsare och lärare i övrigt försäkra sig om de bäst meriterade och
för uppgiften mest dugliga personer, som kunnat erhållas. Då den krets av
sålunda kvalificerade sakkunniga, inom vilken det gällt att välja, givetvis
varit mycket begränsad, har någon nedsättning av de begärda arvodesbeloppen
icke lätteligen kunnat ske.
överstyrelsen tillåter sig vidare framhålla, att vid beräkningen av lärararvodena
någon väsentlig avvikelse icke ägt rum från de grunder, efter vilka
de sakkunniga i betänkande den 25 november 1921 rörande folkskoleväsendet
i de finsktalande delarna av Norrbottens län jämlikt nådig proposition (nr
170) till 1924 års riksdag uppgjort sina förslagsberäkningar, ävensom att
kurserna i det hela, trots en något utvidgad plan i fråga om deras innehåll,
varje år dragit mindre kostnader än vad i nämnda proposition beräknats.
Av det sålunda beräknade beloppet 25,000 kronor, vilket Eders Kungl. Maj:t
årligen ställt till överstyrelsens förfogande för anordnande av kurserna, hava
till statsverket återlevererats följande överskottsbelopp, nämligen år 1925
3,439 kronor 87 öre, år 1926 5,337 kronor 68 öre, år 1927 2,886 kronor 32
öre samt år 1928 2,792 kronor 32 öre.
Vad beträffar lärararvodena för de kurser av ifrågavarande slag, vilka
eventuellt hädanefter komma att anordnas, kommer överstyrelsen givetvis
att beakta statsrevisorernas här ovan anförda önskemål angående en noggrann
omprövning av denna fråga, så att arvodesbeloppen bliva på ett skäligt
sätt avpassade efter det utförda arbetet.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce och föredraganden.
Stockholm den 9 januari 1929.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
SVEN NYLUND,
föredragande.
Gustaf Redelius.
— 236 —
Bil.
Folkskoleinspektören i Tornedalens
Inspektionsområde, Övertorneå.
Till k u n g 1. skolöverstyrelsen.
Anmodad att till kungl. skolöverstyrelsen inkomma med yttrande i anledning
av riksdagens revisorers uttalande angående vissa arvoden vid de med
statsmedel anordnade fortbildningskurserna för lärare från rikets nordligaste
gränsorter åren 1925—1928, får jag härmed vördsamt anföra följande.
I sitt uttalande framhålla statsrevisorerna, att de arvoden, som vid dessa
kurser utgått till undertecknad och Edit Davidson-Sahlström förefalla oskäligt
stora samt att ersättningen icke på lämpligt sätt avvägts efter arbetets omfattning
vid de särskilda kurserna.
Vad först beträffar frågan, huruvida de utbetalade arvodena böra anses
oskäliga, får jag fästa uppmärksamheten vid det förhållandet, att summan
av de arvoden, som utgått för varje kurs, i det närmaste överensstämmer
med det belopp, som av de sakkunniga i betänkande den 25 november 1921
rörande folkskolväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens län föreslagits
och av riksdagen godkänts. Om kostnaderna för undervisningen i
talteknik frånräknas, vilket torde vara riktigt, då denna undervisning tillkommit
utöver den av de sakkunniga beräknade och ej inkräktat på tiden
för denna, utbetalades år 1925 i arvoden till lärarna vid de båda kurserna
sammanlagt 5,900 kronor, år 1926 5,400 kronor, år 1927 6,270 kronor och
år 1928 6,235 kronor, medan de sakkunnigas beräkning upptager ett belopp
av 6,000 kronor för varje år. För alla fyra åren belöpa sig kostnaderna
alltså till 23,805 kronor mot beräknade 24,000 kronor. Dessa siffror måste
anses lägga i dagen, att de utbetalade arvodena mycket nära överensstämma
med den av riksdagen godkända kostnadsberäkningen. Att arvodena något
varierat från det ena året till det andra beror på att planen för kurserna
lagts något olika under de olika åren.
Då statsrevisorernas uttalande angående arvodenas storlek endast gäller
kursernas ledare och lärarinnan i talteknik, får man den uppfattningen, att
dessas honorar skulle varit särskilt höga. Av min skrivelse till kungl.
skolöverstyrelsen den 23 november 1928, bil. 7, vilken ger en sammanställning
av samtliga lärares arbete vid kurserna och deras arvoden, framgår
emellertid, att så icke kan sägas ha varit förhållandet. År 1925 utgick sålunda
till kursernas övriga lärare proportionsvis en högre ersättning. Medan
undertecknad för sammanlagt 98 undervisningstimmar, varav hälften voro
föreläsningar, uppbar ett arvode av 1,800 kronor, utgick till teckningsläraren
Gods för sammanlagt 109 undervisningstimmar 2,000 kronor, till Edit Davidson-Sahlström
för 110 undervisningstimmar 1,200 kronor och till Fr. Borelius
för 18 föreläsningar 720 kronor. Härtill kommer, att undertecknads
ledararvode, sammanlagt 200 kronor för båda kurserna, måste anses synnerligen
anspråkslöst med hänsyn till det omfattande arbetet med ordnandet
av kurserna. En liknande jämförelse år 1928 ger till resultat, att undertecknad
för tillsammans 64 undervisningstimmar, varav mer än hälften
voro föreläsningar, erhöll ett arvode av 1,800 kronor, Goes för 98 timmar,
därav 4 föreläsningar, 2,000 kronor, Edit Davidson-Sahlström för 107 timmar
därav 8 föreläsningar, 2,000 kronor och Borelius för 10 föreläsningar 400
kronor.
Dessa uppgifter visa sålunda, att undertecknad och Edit Davidson-Sahl -
— 237 —
ström för det vid kurserna utförda arbetet uppburit proportionsvis lägre
ersättning än de övriga lärarna, ett förhållande, som tydligen ieke uppmärksammats
av statsrevisorerna.
Vad sedan angår uttalandet, att ersättningen ieke på lämpligt sätt avvägts
efter arbetet vid de särskilda kurserna, måste det erkännas, att en
lämpligare fördelning hade erhållits, om en viss ersättning per timme lagts
till grund för arvodesberiikningen, istället för att en summa i ett för allt
fixerats. Detta gäller emellertid icke blott undertecknad och Edit DavidsonSahlström
utan även de övriga lärare, vilkas arvode utgått på samma sätt.
Av vad ovan anförts torde sålunda framgå, att undertecknad och Edit
Davidson-Sahlström icke uppburit större ersättning än övriga lärare vid
kurserna, och då det sammanlagda arvodesbeloppet för samtliga lärare vid
kurserna håller sig inom av riksdagen angiven ram, torde det få anses
ådagalagt, att givna direktiv för arvodesersättningen blivit följda.
Falkenberg den 31 december 1928.
Ragnar Sahlström.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 148,
§ 49.
Till Konungen.
Genom nådigt beslut den 21 dennes har skolöverstyrelsen anbefallts att
inkomma med underdånigt utlåtande med anledning av riksdagens revisorers
uttalande i revisionsberättelsen för tiden 1 juli 1927—SO juni 1928 angående
nomadskoleväsendet. Till åtlydnad härav får överstyrelsen i underdånighet
anföra följande.
Revisorerna hava under förevarande punkt av revisionsberättelsen lämnat
en redogörelse för nomadskoleväsendets allmänna anordning samt framlagt
beräkningar rörande kostnaderna för detsamma. Redogörelsen i fråga har
föranlett revisorerna att uttala den förhoppningen, att det genom ett riktigt
utnyttjande av vunna erfarenheter om det lämpliga ordnandet av denna
undervisning skall visa sig möjligt att hålla kostnaderna för densamma inom
skäliga gränser. Överstyrelsen, som ansluter sig till revisorernas önskemål
i denna del, anser sig med hänsyn härtill kunna inskränka sig till att
framhålla, att såvitt överstyrelsen kunnat finna, de ifrågavarande synpunkterna
hava varit vägledande för såväl vederbörande domkapitel som nomadskolinspektören
vid handhavandet av hithörande angelägenheter. Särskilt
har överstyrelsen uppmärksammat, att den förbättring av nomadundervisningens
organisation, som kom till stånd på grund av beslut av 1925 års
riksdag, allenast successivt och med varsamhet bragts i tillämpning.
Utöver det redan berörda hava revisorerna ytterligare erinrat, att en utväg
att anskaffa nödiga lokaler för nomadskoleväsendet, vilket det ankommer
på statsverket att sörja för, utan att åtminstone i någon mera avsevärd
utsträckning särskilda anslag härför behövde ställas till förfogande, syntes
— 238 —
erbjuda sig genom försäljning av förefintliga lappskolbord och försäljningsmedlens
användande för berörda skolbyggnadsändamål.
Efter överstyrelsens mening måste den av revisorerna anvisade utvägen
till uppnående av förbättrade lokalförhållanden för nomadskoleväsendet betecknas
såsom mycket beaktansvärd. I underdånigt utlåtande den 17 juni
1927 har överstyrelsen förordat åtgärder för beredande av välbehövliga nya
lokaler för nomadskolan i Arjeploug i samband med försäljning av den nuvarande
för ändamålet disponerade fastigheten. I underdånigt utlåtande
den 25 juni 1927 har överstyrelsen likaledes hemställt om inköp av erforderliga
lokaler för nomadskolan i Lannavaara. Jämväl har överstyrelsen
i underdånigt utlåtande den 6 september 1927 betonat vikten av snara åtgärders
vidtagande för anordnande av en central nomadskola (byskola) inom
Västerbottens län. Ytterligare har överstyrelsen i underdånigt utlåtande
den 20 september 1927 tillstyrkt försäljning av lappskolbordet i Arjeploug
under uttalande av, att inflytande köpeskillingar och lösenbelopp borde komma
nomadskoleväsendet till godo, i främsta rummet för anskaffande av behövliga
lokaler åt vissa byskolor. Likaledes har överstyrelsen i underdåniga
utlåtanden den 20 september 1927 och den 15 december 1928 förordat
försäljning av lappskolbordet i Gällivare.
I anslutning till det av revisorerna gjorda uttalandet, anser sig överstyrelsen
slutligen böra giva uttryck åt den förhoppningen, att åtgärder snarast
måtte komma till stånd för tillgodoseende av nomadskoleväsendets mest
trängande lokalbehov.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Bergqvist, avdelningschefen, undervisningsrådet Bruce samt föredraganden.
Stockholm den 28 december 1928.
Underdånigst:
B. J:n BERGQVIST.
VILHELM BJÖRCK,
föredragande.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 157,
§ 50.
Till Konungen.
Med anledning av härmed återgående nådiga remiss och med överlämnande
av inhämtade yttranden i ärendet från länsstyrelsen i Östersund och
ordföranden i styrelsen för folkhögskolekurserna i Härjedalen får Skolöverstyrelsen,
som i sin underdåniga framställning den 31 augusti 1928 angående
anslag till folkundervisningen för budgetåret 1929/1930 under punkt
54 som sin mening uttalat, att ifrågavarande kurser ur folkbildningssynpunkt
fylla det med dem avsedda syftemålet, beträffande det uttalande
rörande dessa kurser, som gjorts av riksdagens revisorer, i underdånighet
hänvisa till det av länsstyrelsen avgivna yttrandet.
- ‘239
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce och föredraganden.
Stockholm den 9 januari 1929.
GUSTAF WALLI,
föredragande.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
Axel Berlin.
Bil. 1.
Länsstyrelsens i Jämtlands län
yttrande i anledning av riksdagens revisorers
uttalande del I, sid. 157, § 50.
Till Konungen.
Genom beslut den 21 december 1928 har Eders Kungl. Maj:t infordrat
skolöverstyrelsens underdåniga utlåtande med anledning av ett av riksdagens
revisorer gjort uttalande beträffande folkhögskolekurserna i Härjedalen,
varefter skolöverstyrelsen anhållit om Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
yttrande i ärendet. I anledning härav får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
med överlämnande av ett från ordföranden i styrelsen
för folkhögskolekurserna avgivet yttrande, för egen del i underdånighet anföra
följande.
Då riksdagens revisorer bland annat berört frågan om kursernas fortsättande,
torde Eders Kungl. Maj:ts befallninghavande böra till en början
yttra sig något därom. Det må då erinras, att anledningen till kursernas
anordnande i första rummet var den omständigheten att från Härjedalen
så gott som inga elever anlitade undervisningen vare sig vid länets folkhögskola
på Birka eller vid annan folkhögskola. I Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavandes framställning till Eders Kungl. Maj:t av den 1 december
1925, vilken ligger till grund för motionerna vid 1926 års riksdag,
framhölls också, att kursen borde betraktas som ett medel att väcka intresset
för den högre folkbildningen inom provinsen. Den betydande anslutningen
till kurserna under de två år, dessa hittills pågått, tyder på att ett sådant
intresse finnes. I förhållande till den tid, som varit anslagen för kurserna,
torde det enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning — och
Eders Kungl. Maj:ts befäl lningshavande har sökt med uppmärksamhet följa
kurserna — också kunna anses, att det vunna kunskapsresultatet varit så
tillfredsställande, som rimligen kunnat begäras. Om man fortfarande vill
tillförsäkra Härjedalens befolkning stöd åt dess folkbildningssträvanden,
böra därför kurserna fortsättas, så länge intresset för dem är levande och
så länge icke någon annan form med minst lika gott resultat kan anlitas.
I sistnämnda avseende har ifrågasatts att utbyta kurserna mot ett stipendieanslag.
För att ett sådant utbyte skulle vara tillfredsställande förutsättes
emellertid, att det sammanlagda anslagsbeloppet, för närvarande omkring
6,000 kronor, bibehålies oförändrat, ty eljest bleve antalet stipendiater alltför
lågt. Man måste nämligen på grund av befolkningens till alldeles övervägande
del mycket knappa villkor låta stipendierna gå upp till i det närmaste
hela kurskostnaden eller — förutom vanliga stipendier till folkhög
-
240 —
skoleelever — 500 till 600 kronor, och det har förefallit ovisst, huruvida
medgivande till en sådan disposition skulle kunna utverkas från statsmakternas
sida.
Vad härefter angår frågan om kursernas förhållande till undervisningstiden
vid folkhögskolan på Birka hör erinras, att såväl Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande som kursstyrelsen just på grund av kursernas karaktär
att vara kanaler till den egentliga folkhögskoleundervisningen ansett det
angeläget att ordna kurserna i så nära anslutning till folkhögskolan som
möjligt, och således även att erhålla lärarkrafter därifrån. Sistnämnda anordning
har också bringat ned kostnaderna mycket avsevärt under vad de
skulle uppgått till, om lärare måst anskaffas från annat håll. Men å andra
sidan har man icke frihet att helt och hållet inpassa kurstiden endast efter
folkhögskolans önskemål, ty det är nödvändigt, om man vill räkna på en
tillströmning i större omfattning från befolkningen i de spridda byarna,
att hålla kurserna pa sadan tid, som är lämpad efter denna befolknings
eget näringsliv med minsta möjliga avvikelse därifrån. Efter ingående undersökningar
kom man, såsom också omnämnes i ovannämnda skrivelse av
den 1 december 1925, till det resultat, att den hästa tiden ligger mellan
slåtterns slut och skogsarbetets början, det vill säga från tidigast omkring
mitten av september till omkring den 1 november. Någon förskjutning kan
visserligen ske, men ramen blir i alla händelser ganska trång. Tiden för
folkhögskoleundervisningen på Birka överstiger för närvarande den fastställda
minimiundervisningen, 21 veckor, men det är naturligtvis önskvärt
för att kunna hålla uppe undervisningens goda resultat att icke behöva inskränka
kurstiden. Om lärarpersonalen vid kurserna, såsom sig bör, fortfarande
hämtas från folkhögskolan, är det därför sannolikt icke möjligt att
fullt tillgodose revisorernas önskemål om att kurserna icke i någon mån
skola få inverka på undervisningen i folkhögskolan.
Beträffande frågan om ledamot av kursstyrelsen tillika bör vara kassör,
kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i huvudsak hänvisa till ordförandens
yttrande. Emellertid lärer det icke möta något hinder att, i syfte
att tillmötesgå revisorernas anmärkning, vidtaga den förändringen, att en
revisor för räkenskapernas granskning utses av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Östersund i landskontoret den 5 januari 1929.
S. Linnér.
Axel Andersson.
Bil. i a.
Ordföranden i styrelsen för
Härjedalens folkhögskolekurser.
Till länsstyrelsen, Östersund.
Vidkommande tiden för Härjedalskursernas hållande, förmäles att denna
bestämts pa förslag av föreståndaren vid Birka folkhögskola. Kursstyrelsen
har icke vidtagit någon ändring i detta föreståndarens förslag, än mindre
haft kännedom om huruvida kurserna medfört olägenheter för undervisningen
vid Birka.
Styrelsens ledamöter äro bosatta på skilda orter inom Härjedalen och av
— 241
ekonomiska skäl, har då sä ordnats, att den styrelseledamot, som varit bosatt
på den ort där kursen hållits, upprätthållit vice ordförandeskapet, samt
tillika tjänstgjort som styrelsens kassaförvaltare. Under år 1928 har sålunda
landsfiskalen A. E. Byström i Hede haft dessa uppdrag och utan arvode.
Enligt kungl. brev skall kursstyrelsens ekonomiska plan och redogörelsen
över statsanslagets användande ingivas till och godkännas av länsstyrelsen
i Östersund.
Kursstyrelsen i sin helhet anser sig således gemensamt ansvarig för medelsförvaltningen,
såväl stats- som enskild, varför ledamöterna inom sig ansett
lämpligt, förrän redogörelsen över den ekonomiska förvaltningen av styrelseledamöterna
med namnunderskrift bestyrktes, låta densamma siffergranskas
och revideras av tvenne utanför styrelsen stående personer, en anordning
således tillkommen i styrelseledamöternas eget intresse.
Sveg den 2 januari 1929.
Å kursstyrelsens vägnar:
Sten A. Engström,
ordförande.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 158, § 51.
Till Konungen.
I anledning av härmed återgående remiss har skolöverstyrelsen anmodat
styrelsen för tekniska läroverket i Malmö att efter rektors hörande avgiva
underdånigt yttrande i ärendet.
Sedan styrelsen genom underdånig skrivelse den 4 januari 1929 inkommit
med det sålunda begärda yttrandet tillika med rektorns uttalande i ärendet,
vilka handlingar här bifogas, får skolöverstyrelsen, med hänsyn till vad däri
anföres och då, så vitt överstyrelsen kunnat finna, användningen av den
ifrågavarande materialprovningsmaskinen icke skett till förfång för undervisningen
utan snarare varit till gagn för densamma, i underdånighet hemställa,
att det av riksdagens revisorer gjorda uttalandet icke må föranleda
någon vidare åtgärd.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava förutom undertecknade
deltagit undervisningsråden Berglund och Schenke.
Stockholm den 9 januari 1929.
Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.
NH.S FREDRIKSSON.
Olof Wibelius.
16 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1928. III.
— 242 —
Styrelsens för tekniska läroverket
i Malmö
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 158. § 51.
Till Konungen.
Genom remiss från kung], skolöverstyrelsen den 28 december 1928 kårstyrelsen
för tekniska läroverket i Malmö blivit anbefallt att efter börande
av rektor avgiva yttrande över ett av riksdagens revisorer i revisionsberättelsen
för tiden den 1 juli 1927—30 juni 1928 gjort uttalande rörande
en tekniska läroverket tillhörig materialprovningsmaskin, och får styrelsen,
som från skolans rektor mottagit bilagda skrivelse i ärendet, härmed i underdånighet
anföra följande.
Revisorernas yttrande, att de i eu källarvåning uppmärksammat materialprovningsmaskinen
vill styrelsen i underdånighet komplettera med den upplysningen,
att det var på inbjudan av skolans rektor, som revisorerna besökte
ifrågavarande källarlokal och där åhörde rektors redogörelse för maskinen
och dess tvåfaldiga användning, nämligen dels för undervisningen,
dels för provning av material åt utomstående. Mot denna anordning säga
sig revisorerna intet hava att erinra. Däremot framställa de anmärkningar
dels mot en enligt deras mening förefintlig brist i styrelsens protokoll rörande
maskinens användning för utomståendes räkning, dels mot den av styrelsen
beslutade fördelningen av härigenom inflytande medel.
På den förstnämnda anmärkningen har skolans rektor i sin skrivelse
lämnat ett bemötande, i vilket styrelsen till alla delar instämmer, och som
torde vara så fullständigt, att något ytterligare tillägg från styrelsens sida
icke erfordras.
Beträffande den andra anmärkningen, som går ut på, att styrelsen skulle
hava tillerkänt den lärare, som utfört provningarna, och laboratorievaktmästaren,
som biträtt vid desamma, för stor ersättning för deras arbete, får
styrelsen i underdånighet anföra följande. Styrelsen har i likhet med skolans
rektor och av skäl, som i hans skrivelse anföras, funnit det åligga styrelsen
att tillse, att den relativt dyrbara maskinen bleve nyttiggjord icke endast för
undervisningen utan jämväl för materialprovningar åt utomstående. Styrelsen
är dessutom av den uppfattningen, att en dylik anordning ligger i skolans
direkta intresse, emedan den bidrager att i vidare kretsar sprida kännedom
om läroanstalten. För anordningens genomförande fordrades emellertid dels
en för provens utförande kvalificerad person, vilken styrelsen fann i lektor
N. Åkesson, som tidigare förestått en materialprovningsanstalt hos ett stort
enskilt industriföretag, dels att denne person vore tillgänglig hela året om,
således även under ferierna. Då lektor Åkesson åtog sig arbetet, innebar
detta, särskilt i betraktande av att flertalet övriga lektorer bruka tillbringa
ferierna på hel dagsresas avstånd eller mera från Malmö, en högst avsevärd
inskränkning i hans rörelsefrihet. Givetvis måste han såväl härför som förarbetet
med provningarna tillerkännas skälig ersättning, och tydligen måste
denna utgå av de medel, som inflyta för provningarna. Hur stora belopp,
som härvid vore att påräkna, kunde omöjligen förutses på förhand. Hade
maskinen anlitats i så ringa grad, att bruttoinkomsten per år för framtiden
stannat vid exempelvis ett par hundra kronor, så hade detta belopp varit
för litet för att locka Åkesson att behålla uppdraget och hela planen måst
övergivas. Styrelsen utgick ifrån, att en ersättning av 1,000 kronor per år
‘243
vore den lägsta, som skäligen kunde ifrågakoinma, och lät meddela Åkesson,
att så länge bruttoinkomsten per år icke överstege denna summa, han tills
vidare finge tillgodoräkna sig hela beloppet med avdrag för skälig ersättning
till laboratorievaktmästaren. Det dröjde två är, innan bruttoinkomsten
stigit till 1,000 kronor per år, men så snart detta inträffat, upptog styrelsen
till behandling frågan om medlens fördelning. Det visade sig härvid vara
av intresse att inhämta uppgifter om förhållandena vid Chalmers tekniska
institut, varjämte förhandlingar måste föras med lektor Åkesson. Härigenom
uppstod eu tidsutdriikt av några månader, innan styrelsen kunde taga slutgiltig
ståndpunkt och fatta beslut i ärendet. Detta skedde den 5 juni 1925,
och från sagda dag har skolan av de för provningar inflytande medel mottagit
eu viss andel efter stigande skala, begynnande med lägst 25 procent.
Styrelsen anser sig med detta arrangemang hava på ett fullt tillfredsställande
sätt tillvaratagit skolans och därmed statens intresse och bästa, och då styrelsens
beslut i ärendet fattats först efter grundliga och långvariga överväganden
av alla på frågan inverkande synpunkter, kan styrelsen icke finna
några ändringsåtgärder påkallade.
Då revisorerna i sammanhang med sina anmärkningar relatera förhållandena
vid Chalmers tekniska instituts materialprovningsanstalt och därvid
giva uttryck åt den uppfattningen, att läroanstalten därstädes skulle åtnjuta
en inkomst av 65 procent av de till materialprovningsanstalten inflytande
medel, måste styrelsen, ehuru den saknar anledning att befatta sig med
sagda läroanstalt, i underdånighet påpeka, att revisorernas uppfattning är
oriktig. Som rektor Montén i sin skrivelse framhåller åtgår vid Chalmers
tekniska instituts materialprovningsanstalt icke endast hela den för provningarna
inflytande bruttoinkomsten utan dessutom ett årligt statsbidrag av
3,000 kronor till löner, arvoden och tantiéme jämte driftkostnader och eventuellt
nyanskaffningar vid materialprovningsanstalten. Läroanstalten i Göteborg
har, till skillnad från den i Malmö, ingen som helst kontant behållning
från materialprovningarna. I detta avseende äro förhållandena således avgjort
gynnsammare ordnade för tekniska läroverket i Malmö, varmed styrelsen
emellertid på intet sätt vill förringa den mycket stora fördel, som Chalmerska
institutet har av därvarande provningsanstalt därigenom, att eleverna i densamma
utan kostnad för läroanstalten erhålla undervisning och övning i
materialprovning. Utan denna förmån skulle institutet för dylik undervisning
med hänsyn till det stora elevantalet sannolikt få vidkännas avsevärda
kostnader. Dylika kostnader förekomma visserligen icke i Malmö heller,
men är elevantalet här betydligt mindre.
På grund av vad sålunda anförts får styrelsen härmed i underdånighet
hemställa, att riksdagens revisorers anmärkningar, i vad de angå tekniska
läroverket i Malmö, icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Remissakten återgår härmed.
Malmö den 4 januari 1929.
Underdånigst
å styrelsens vägnar:
B. O. EKMAN.
— 244 —
Bil.
Rektor vid tekniska läroverket
i Malmö.
Till styrelsen för tekniska läroverket i Malmö.
Sedan kungl. skolöverstyrelsen genom remiss den 28 dee. 1928 anmodat
styrelsen för tekniska läroverket i Malmö att efter hörande av undertecknad
rektor avgiva yttrande över ett av riksdagens revisorer gjort uttalande angående
tekniska läroverkets 50 tons drag- och tryckprovningsmaskin, får jag
härmed anföra följande.
Revisorerna konstatera, att ifrågavarande maskin användes icke endast
för undervisningen utan även för att betjäna allmänheten men förklarade sig
intet hava att erinra emot denna anordning. Däremot finna de anmärkningsvärt,
att styrelsens beslut om medgivande till maskinens användning
för sistnämnda ändamål icke protokollförts. Anmärkningen är givetvis
riktad uteslutande mot mig, som fört styrelsens protokoll, men jag är av
följande skäl icke i stånd att finna densamma befogad. Redan 1907 års
kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande skriver i sitt år
1912 avgivna utlåtande och förslag, del I, sid. 222: »De maskintekniska
och byggnadstekniska fackskolornas materialprovningsanstalter böra även
jämsides med sina uppgifter vid undervisningen i skolan kunna betjäna
allmänheten» samt »Det torde icke kunna betvivlas, att laboratorierna, om
de i enlighet med den här utvecklade planen samtidigt finge tjäna undervisningen
vid skolan och den industriidkande allmänheten, skulle komma
att utgöra verksamma medel att bringa skolorna och deras lärare i intim
kontakt med industrien och på dagordningen stående tekniska frågor».
Kommittén föreslår därför å sid. 224, »att skolorna utrustas med tidsenliga
laboratorier för praktiska tillämpningsövningar, vilka laboratorier i de
fall, då detta lämpligen kan ske, även böra betjäna industrien med undersökningar
och utredningar av tekniska frågor.» Kungl. kommerskollegium
ansluter sig i sitt utlåtande, del I, sid. 40, över kommittéförslaget helt
till de angivna synpunkterna och framhåller särskilt »den utomordentliga
vikten av, att fackskolorna förses med tidsenligt utrustade laboratorier för
tillämpningsövningar och för industritekniska undersökningar». De år 1916
tillkallade sakkunniga för den praktiska undervisningens anordnande uttala
å sid. 132 sin anslutning till kommitténs mening i frågan.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen, given den 22 mars 1918,
angående omorganisation av den lägre tekniska undervisningen hänvisar till
de förut omnämnda utlåtandena och godtager de däri framförda synpunkterna.
Jag har såsom sekreterare hos de ovannämnda sakkunniga och sedermera
såsom biträde vid utskrivandet av den nådiga propositionen haft anledning
att sätta mig in i omorganisationsplanens detaljer och därvid på
grund av vad som ovan anförts icke kunnat få annan uppfattning än att,
då riksdagen biföll propositionen, detta innebar, att både Kungl. Maj:t och
riksdagen godkände det av de underordnade instanserna framförda yrkandet,
att de tekniska fackskolornas materialprovningsanordningar skulle göras
tillgängliga även för utomstående.
Jag har följaktligen vid maskinens anskaffande meddelat tekniska läroverkets
styrelse, att det på grund av de sålunda givna direktiven vore
nödvändigt tillse, att maskinen komme till användning för materialprovning
åt utomstående, och hemställt om styrelsens åtgärder endast för ord
-
— 245
nande av den ekonomiska sidan av saken. Styrelsen har anslutit sig till
denna min synpunkt och behandlat den ekonomiska frågan på sätt, som utförliga
protokoll giva vid handen.
Då åtgärden att nyttiggöra maskinen för utomstående sålunda endast innebär
ett lojalt fullgörande av de av statsmakterna givna direktiv, och då de
härav föranledda besluten om fördelning av inflytande medel blivit i vederbörlig
ordning protokollförda, kan jag icke finna, att någon brist föreligger
i de av mig förda styrelseprotokollen, varför jag bestrider den av revisororna
gjorda anmärkningen i denna punkt.
Revisorerna göra vidare anmärkning och påyrka åtgärder i anledning av
att läroverket enligt deras förmenande erhållit för liten andel av de för
provningarna influtna medel. Denna anmärkning drabbar styrelsen i dess
helhet och torde därför böra bemötas av styrelsen. Något speciellt bemötande
från min sida torde icke påkallas, detta så mycket mindre, som jag
endast passivt deltagit i de överläggningar, som föregått besluten om medlens
fördelning. Dock kan jag icke uraktlåta att påpeka, att den till synes
tyngst vägande orsaken till revisorernas åsikt i denna angelägenhet vilar på
en hos revisorna rådande, fullständigt felaktig uppfattning om fakta. Revisorerna
skriva nämligen, efter att hava omnämnt de genom min försorg
inhämtade uppgifter om motsvarande medels fördelning vid Chalmers tekniska
institut i Göteborg, att därvid meddelats, »att inflytande medel för
därstädes utförda prov så fördelades, att den provande ingenjören erhölle
25 procent, kontrollanten 10 procent och läroanstalten 65 procent». Revisorernas
sekreterare har tydligen förväxlat begreppen läroanstalt och materialprovningsanstalt.
I själva verket förhåller det sig så, att de vid Chalmers
tekniska instituts materialprovningsanstalt inflytande medel i sin helhet
jämte ytterligare ett statsbidrag av 3,000 kronor per år åtgå för materialprovningsanstalten
och att läroanstalten därstädes icke erhåller ett enda
öre från materialprovningsanstalten. De av revisorerna omnämnda 65 procent
av inflytande medel ävensom det nyssnämnda statsbidraget å 3,000
kronor användas till avlöning av särskild personal, som är anställd enkom
för materialprovningsanstalten, samt till täckande av andra utgifter för
uppehållande av anstaltens drift och till eventuellt anskaffande av nya provningsanordningar.
Då revisorerna använda en enligt deras mening inflytande
inkomst för statsverket av 65 procent som skäl för sin anmärkning,
men sagda inkomst i verkligheten icke förefinnes utan tvärtom måste utbytas
mot en årlig utgift av 3,000 kronor, torde det icke bliva svårt för
styrelsen att bemöta revisorernas anmärkning.
Malmö den 3 januari 1929.
Fr. Montén.
Domänstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 162,
§§ 53 och 54.
Till K o it u n g e n,
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har domänstyrelsen anbefallts
att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning av vad 1928 års riksdags
revisorer anfört uti §§ 53 och 54 av sin berättelse, och får styrelsen
- 246
med remissaktens återställande till åtlydnad härav i underdånighet anföra
följande.
Uti § 53 hava revisorerna gjort vissa uttalanden angående behovet av
ändringar i gällande villkor rörande kolonatupplåtelser å kronoparker i
Norrland och Dalarne, samt lämnat en redogörelse för antalet upplåtna kolonat
och de kostnader de av riksdagen beslutade kolonisationsförsöken dragit.
Sistnämnda kostnader hava stigit till 6,405,500 kronor och de 446
upplåtna kolonaten representera enligt fastställda köpeskillingsbelopp ett
värde av cirka 2.3 miljoner kronor. Därefter hava revisorerna omförmält
en vid 1928 års riksdag väckt motion (1: 76), vari hemställdes, att riksdagen
ville i skrivelse till Kung], Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte antingen
genom kolonisationsnämnderna i Gävleborgs, Jämtlands, Väster- och
Norrbottens län eller ock på annat sätt verkställa undersökning och värdering
av kolonat, som från och med år 1918 upplåtits å kronoparkerna i
Norrland och Dalarna, ävensom upprätta förslag till ändring av kontrakten
med kolonisterna i anslutning till vad i motiveringen till motionen framhållits
samt för 1929 års riksdag framlägga förslag i ärendet.
Ur den i berättelsen citerade motiveringen till nämnda motion må kär
allenast särskilt framhållas, att motionären ifrågasatt att på samtliga kolonat
borde verkställas undersökning av opartiska personer, därvid skulle bestämmas
det värde å av staten uppförda åbyggnader, efter vilket kolonisten
skulle, erlägga lega, samt fixeras den lösensumma, som borde betalas vid
förvärv av kolonaten. Vidare skulle odlingsmarken åsättas sitt verkliga
värde, ävensom tillses, att kolonat, som vore utlagda på oduglig mark,
bleve nedlagda.
Efter att hava redogjort för motionens behandling inom riksdagen samt
Kungl. Maj:ts beslut att uppdraga åt statens egnahemsstyrelse att verkställa
den av riksdagen ifrågasatta utredningen, hava revisorerna lämnat en kortare
redogörelse för denna utredning, varav inhämtas, att egnahemsstyrelsen
föreslagit en generell nedsättning av byggnadsvärdena å samtliga kolonat
till 3,500 kronor med rätt för vederbörande kolonisationsnämnd att, där
särskilda skäl därtill föranledde, ytterligare nedsätta sagda värden, dock
icke under 3,000 kronor, i vissa undantagsfall borde Kungl. Maj:t äga befogenhet
medgiva en ytterligare sänkning av byggnadsvärdet, dock lägst till
2,000 kronor per kolonat. Egnahemsstyrelsen ifrågasatte därjämte ytterligare
odlingsbidrag till samtliga kolonister med 250 kronor i den mån 1
hektar mark nyodlades. Kostnaderna för dessa nyodlingar beräknade egnahemsstyrelsen
till cirka 130,000 kronor. Vidare föreslog egnahemsstyrelsen,
att samtliga kolonister skulle erhålla ytterligare 5 frihetsår från er läggande
av lega.
Riksdagens revisorer, som under den senast tilländagångna sommaren besökt
en del kolonisationsområden inom Jämtlands och Västerbottens län.
hava slutligen uttalat, att de iakttagelser, de vid dessa besök kunnat göra,
i huvudsak sammanfölle med de omdömen egnahemstyrelsen uttalat rörande
tillståndet ä de för närvarande upplåtna kolonaten. Emellertid hade den
hittills vunna erfarenheten visat, att ett fullföljande av ifrågavarande verksamhet
efter nuvarande grunder, knappast kunde annat än i undantagsfall
förväntas giva ett någorlunda tillfredsställande resultat. Det syntes under
sådana förhållanden icke tillrådligt att nya upplåtelser enligt sagda grunder
ägde rum. I likhet med egnahemsstyrelsen vore revisorerna av den
meningen, att kolonisterna å de nu upplåtna kolonaten i allmänhet icke
vore i stånd att fullgöra sina förpliktelser enligt kontrakten. Revisorerna
247
funne det med hänsyn härtill oundgängligen nödvändigt, att lindring i villkoren
rörande de hittills beslutade kolonatupplåtelserna snarast koinme till
stånd. Det syntes därvid böra tagas i övervägande, huruvida en större ned
skrivning av byggnadsvärdena än som av egnahemsstyrelsen ifrågasatts,
borde äga rum. Slutligen hava revisorerna, som erhållit kännedom om, att
kolonisationsnämndernas förvaltningskostnader för varje upplåtet kolonat
stege till omkring 100 kronor pr är, framhållit angelägenheten av, att åtgärder
vidtogos i syfte att förbilliga sagda nämnders administration, enär
berörda kostnader syntes alltför höga.
För egen del får domänstyrelsen i underdånighet vidare anföra.
Vad riksdagens revisorer anfört i fråga om, att nya upplåtelser av kolonat
enligt gällande grunder icke synes tillrådligt, kan styrelsen helt ansluta
sig till. Det kan nämligen icke bestridas, att kolonisationen å kronoparkerna
i Norrland enligt nyssnämnda grunder icke lyckats förvärva sig
allmänhetens förtroende och sympati.
I fråga äter om lindringar i villkoren för hittills beslutade kolonatupplatelser,
har styrelsen, då frågan tidigare hänskjutits till styrelsens bedömande,
framhållit vikten av att dylika mätte komma till stånd. Sålunda
har styrelsen i underdånigt utlåtande den 8 mars 1928 (bil. 1) med anledning
av den inom riksdagen väckta, här förut berörda motionen, tillstyrkt
den av motionären ifrågasatta utredningen, varvid styrelsen emellertid utgått
ifrån att utredningen skulle bedrivas i huvudsak efter de linjer, som
motionären angivit. Sedan förenämnda genom statens egnahemsstyrelse
verkställda utredning förelegat, har styrelsen i underdånigt utlåtande den
9 november sistlidet år tillstyrkt egnahemsstyrelsens förslag, därvid styrelsen
utgått ifrån den förutsättningen, att något frångående av de direktiv,
som egnahemsstyrelsen erhållit för utredningens bedrivande, icke kunde
ifrågasättas. Nu har emellertid genom riksdagens revisorers uttalande om
att en ytterligare nedskrivning av byggnadsvärdena å kolonaten borde äga
ram utöver den, som av egnahemsstyrelsen ifrågasatts, en möjlighet skapats
till att anyo upptaga frågan i hela dess vidd. Såsom förut framhållits
har motionären ifrågasatt en grundlig värdering av varje särskilt kolonat
samt ett nedläggande av sådana kolonat, som icke ansåges hava utvecklings-
eller existensmöjligheter. Den av egnahemsstyrelsen åter verkställda
utredningen synes emellertid, för så vitt det är domänstyrelsen
möjligt bedöma, icke hava varit så ingående, som motionären ifrågasatt,
utan blivit mera schablonmässigt genomförd. I varje fall synes icke frågan
om nedläggande av något kolonat hava varit upptagen till sådan prövning,
att densamma berörts i utlåtandet; detta ehuruväl motionären med sin ingående
kännedom om lokala förhållanden helt visst tagit med i beräkningen,
att sådana fall måste förekomma.
Domänstyrelsen kan för sin del väl förstå, att särskilt egnahemsstyrelsen
icke velat ifrågasätta några alltför genomgripande omändringar beträffande
berörda kolonisation. Likaså torde det för kolonisationsnämnderna, vilka
känt sig bundna av de med de särskilda kolonisterna ingångna kontrakten,
enligt vilka kolonisten tillförbundits eu massa skyldigheter, varit i viss
män motbjudande att nu gå till botten med frågan om varje särskilt kolonats
framtida öde. I regel torde det nämligen hava varit så att, då en kolonist
övergivit ett kolonat, kolonisationsnämnden ivrigt sökt anskaffa en ny
kolonist, vilken kunnat finnas villig svara för de skyldigheter, som åvilade
kolonatet på grund av en företrädares försumlighet, d. v. s. kolonisationsnämnden
har ansett sig bunden av de på kolonatet bokförda omkostnaderna
— 248 —
m. m. dylikt. Domänstyrelsen föreställer sig emellertid, att denna omständighet
icke alltid varit till fördel för kolonisationen, utan att denna fast
mera skulle hava gagnats av om kolonisationsnämnderna i dylika fall haft
större handlingsfrihet och möjlighet att, då ett kolonat blivit ledigt av
nyssnämnda anledning, självständigt besluta om dess nedläggning eller upplåtande
på nya billigare villkor.
Enligt riksdagens revisorer har för de 446 upplåtna kolonaten fastställts
ett sammanlagt köpeskillingsbelopp för hus och jord av i runt tal 2.3 miljoner
kronor. Av de för kolonisationen anvisade 6,405,500 kronor hava
sålunda redan cirka 4.i miljon kronor avskrivits. Den av statens egnahemsstyrelse
ifrågasatta generella nedskrivningen av byggnadsvärdena å
kolonaten innebär eu ytterligare avskrivning å det för kolonisationen utgivna
totalbeloppet med i runt tal 740,000 kronor, och skulle sagda värden,
därest man går till det ytterst tänkta undantagsfallet 2.000 kronor pr kolonat
belöpa sig till allenast ej fullt 900,000 kronor.
Då, såsom styrelsen ovan framhållit, riksdagens revisorers uttalande om
en ytterligare sänkning av byggnadsvärdet å kolonaten synes hava öppnat
möjlighet för en ganska genomgripande förändring i villkoren för de upplåtna
kolonaten, synes det styrelsen som om den enda rätta utvägen vore,
att gå in för eu grundlig sanering av hela kolonisationsväsendet i avsikt
att undvika dels stora ökade anslag, dels årligen återkommande höga administrationskostnader.
Härvid synes det emellertid icke möjligt att framgå
efter schablonmässiga linjer, utan enda utvägen att komma till ett bestående
resultat torde vara att återupptaga motionärens tanke om en grundlig
undersökning och värdering av varje särskilt kolonat med ty åtföljande
beslut om nedläggning av sådana, vilka icke kunna förväntas giva tillfredsställande
resultat. En dylik undersökning och värdering torde böra
utföras av tvenne av Kungl. Maj:t utsedda värderingsmän med biträde av
en ledamot av respektive kolonisationsnämnd inom varje nämnds verksamhetsområde.
I den mån kolonisterna kunna befinnas önska med äganderätt
förvärva kolonaten efter sålunda skedd omvärdering, synes dylik inlösen
av kolonat böra få ske med anlitande av egnahemslån. När det därefter
låter sig göra att överblicka antalet å arrende eller under frihetsår upplåtna
kolonat, torde tidpunkten vara inne, att, sedan avvecklingen utförts
genom kolonisationsnämnderna, taga ställning till frågan, hur kolonatverksamheten
bör handhavas.
Beträffande slutligen revisorernas uttalande om de höga förvaltningskostnaderna
för kolonisationsnämnderna tillåter sig styrelsen, dels mera i förbigående
erinra därom att dessa förvaltningskostnader i vissa delar av Norroch
Västerbottens län i själva verket äro betydligt mycket högre, om man
tager i betraktande det avsevärda arbete, som av skogsstatens jägmästare
och kronojägare utföres för kolonisationsnämndernas räkning, dels framhålla
att administrationskostnaderna för en verksamhet, som omfattar ett så relativt
ringa antal förvaltningsföremål som de inom varje län upplåtna kolonaten
måste ställa sig ganska höga, då det för varje län skall farnas eu
centralförvaltning.
Uti § 54 ha revisorerna berört frågan om kostnaderna för verkställd undersökning
av svårföryngrade skogar i rikets kusttrakter.
Av bilagda yttrande i ärendet av överjägmästare A. H. Holmgren (bil. 2)
framgår, att de egentliga reseersättningar, som utbetalats till Holmgren och fil.
doktorn N. O. V. Sylvén för undersökning rörande nämnda skogar, uppgått
till 8,449 kronor 40 öre. Undersökningarna ha avsett kusttrakterna
249 —
inom hela riket och ha sålunda ofrånkomligen krävt resor av betydande
omfattning med däremot svarande kostnad. Genom den förhyrning av motorbåt,
som styrelsen ombesörjt, har styrelsen i sin mån sökt nedbringa
kostnaderna för förrättningen. De kostnader, som ifrågavarande undersökningar
dragit, torde väsentligen vara att betrakta såsom engångskostnader.
Styrelsen får i övrigt hänvisa, i huvudsak, till vad Holmgren i ärendet
anfört.
Vid detta ärendes avgörande ha, förutom undertecknad, närvarit överdirektören,
byråcheferna Roos, Söderlind, frih. Hermelin, Cassel, Aminoff och
Wahlestedt samt extra byråchefen Maass. Föredragande har varit byråchefen
Cassel.
Stockholm den ö januari 1929.
Underdånigst
G. KU YLEN ST JERN A.
1. Hjelmström.
Bil. 1.
Domänsty relsen.
Till riksdagens jordbruksutskott.
Genom kungl. jordbruksdepartementets ämbetsskrivelse den 10 sistlidna
februari har domänstyrelsen anbefallts avgiva yttrande över eu i första
kammaren väckt motion nr 76 om åvägabringande av ändring i kontrakten
med vissa innehavare av kolonat å kronoparkerna i Norrland
och Dalarna. I anledning härav får styrelsen anföra följande.
Motionären herr N. Gabrielsson har sammanfattat sin hemställan sålunda:
»att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte antingen genom kolonisationsnämnderna i Gävleborgs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län eller ock på annat sätt verkställa
undersökning och värdering av kolonat, som från och med år 1918 upplåtits
å kronoparkerna i Norrland och Dalarna, ävensom upprätta förslagtill
ändring av kontrakten med kolonisterna m. m. i anslutning till vad jag
i min motivering framhållit, samt att till nästa års riksdag framlägga
förslag i ärendet.»
Av den i motionen anförda motiveringen synes framgå, att motionären
i avsikt att förbättra existensvillkoren för ifrågavarande kolonister genom
nedsättning av dels legan, dels köpeskillingen för kolonaten ansett,
att detta mål skulle kunna ernås genom sådan ändring av kontrakten, att
alla däri berörda nyttigheter, för vilka lega eventuellt köpeskilling eller
ersättning vid avträde skall utgå, skulle efter omvärdering fixeras till
belopp, som bättre stode i överensstämmelse med nutida värden än de
kostnader desamma i verkligheten för vederbörande representerade med
hänsyn till under kristiden gällande arbets- och materialkostnader. Å
ena sidan borde därför värdet å byggnaderna å de statsbyggda kolonaten
nedsättas, och jämväl tagas under övervägande, om ej någon avskrivning
å det till s. k. självbyggande kolonister utlämnade byggnadsbidraget
kunde ske. En omvärdering av den upplåtna jorden syntes ock enligt
motionärens mening av flera anledningar böra företagas. Ä andra sidan
— 250 —
borde sta ten säkerställas för att icke vid den första upplåtelsetidens utgång
nödgas inlösa en del kolonat till de kristidsvärden, som kolonisterna
beräknades hava nedlagt å dessa.
Då av motionen lämnade upplysningar framgår, att beträffande de statsbyggda
kolonaten en nedskrivning av byggnadernas kristidsvärden redan
ägt ram, kan det enligt styrelsens förmenande dragas i tvivelsmål, om
det är lämpligt att nu företaga en ytterligare nedskrivning av nämnda
värden. Arbetspriserna kunna nämligen likaväl som materialpriserna
ytterligare nedgå om ett eller annat år, och kunna då röster ånyo höjas
för en ytterligare sänkning av nämnda värden.
Däremot synas de av motionären andragna skälen för eu omvärdering
av jorden mera talande. Emellertid skulle härigenom åtminstone i fråga
om legan för kolonaten eu så relativt ringa fördel beredas kolonisterna,
att resultatet icke kan anses uppväga kostnaderna för den ifrågasatta utredningen.
Trots de nu andragna skälen mot en utredning i motionens syfte skulle
styrelsen likväl kunna tillstyrka viss utredning, om därigenom för båda
parterna kunde skapas lika stora fördelar. Så synes emellertid icke bliva
fallet, därest de i motionen angivna riktlinjerna skulle följas. För statens
vidkommande skulle väl kunna sägas, att uppoffringar i form av ett
lägre arrende och eu lägre köpeskilling borde anses kompenserad därigenom
att a kolonatet funnes en idog familj med goda försörjningsmöjligheter,
och att för ernående, av detta syfte några ytterligare förmåner för
staten i form av minskad risk för ersättningsskyldighet icke behövde krävas.
Ser man åter frågan ur de kolonisters synpunkt, som under kristiden
bebyggt och odlat kolonaten och därvid satt sig i skuld för betydande
belopp, torde det nog vara mer än tvivelaktigt, huruvida dessa skulle
finna det med sin fördel förenligt att ungefär vid den tidpunkt, då deu
första upplåtelsetiden utgår, avsäga sig möjligheten att vid avträdande
av ett nybyggesföretag, som kanske i huvudsak berett dem missräkningar
erhålla sådant ersättningsbelopp, att de därmed kunna betala sina skulder
och möjligen få ett så pass stort belopp över, att de härigenom få tillfälle
att grunda ett nytt eget hem under gynnsammare existensmöjligheter.
Under sådana förhållanden och då dels innehavare av under kristiden
bebyggda kolonat knappast kunna sägas hava något att vinna genom ändrade
kontraktsbestämmelser i enlighet med motionen, dels sådana ändringar
i kontrakten icke lära kunna vidtagas utan vederbörande kolonists
medgivande i varje särskilt fall, vill det synas som om det ej funnes
några större utsikter för att den ifrågasatta utredningen skulle kunna
medföra något resultat.
I det föregående har styrelsen utgått ifrån att motionärens uppfattning
om huru kontraktens bestämmelser skulle tolkas angående ersättning till
kolonisten vid kolonatets avträdande för därå utförda förbättringar, vore
riktig. Skall däremot nyssnämnda ersättning bestämmas efter vid synetillfället
gällande priser — vilket synes styrelsen riktigare — torde ett av
motionärens huvudskäl för den ifrågasatta utredningen få anses hava
bortfallit.
Utgår man emellertid från sistnämnda förutsättning, anser sig styrelsen
— oavsett ovan uttalade tvivelsmål om det lämpliga i en ytterligare
nedskrivning av berörda byggnaders värden — kunna med den kännedom
styrelsen äger om de existensvillkor, varunder de flesta av kolonisterna
leva, tillstyrka en utredning i syfte att dels erhalla eu mera tidsenlig
värdesättning av de nyttigheter staten utlämnat till kolonisterna, dels
åstadkomma en nedskrivning av tidigare utlämnade byggnadslån.
Stockholm den S mars 1928.
I). af Wahlberg.
Inur Hjelmslröm.
Bil. 2.
tfverjägmästaren i StockholmOävle
distrikt.
Till ku n g 1. d o in änstyrelse n.
Anmodad avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
i fråga om kostnaderna för utredning rörande svårföryngrad skog
utmed landets kuster får jag i ärendet vördsamt anföra följande.
Utredningen i fråga grundar sig på under tvenne somrar företagna
resor utmed landets hela kust, en rak sträcka av i runt tal 210 mil.
Sannolikt torde vara att de av uppdraget betingade resorna ej kunna
skattas till mindre än den fyra dubbla längden. Det kan under sådana
förhållanden svårligen antagas att arbetet skulle kunnat utföras på kortare
tid än som varit fallet. Då emellertid landets kust från Valdemarsvik
till Haparanda, den sträcka jag själv berest, är ganska svårtillgänglig
dels på grund av att den till stor del är kantad av skärgård, dels flerstädes
saknar vägförbindelser och därför utan större tidspillan endast
kunnat besökas med användande av båt, har en sådan genom kungl. domänstyrelsens
bemedling anskaffats för undersökningarna inom dessa
trakter. Emellertid hava ej alla trakter på fastlandet kunnat på så sätt
besökas dels på grund av att kusten flerstädes är omöjlig särskilt i hårt
väder att angöra, utan hava därför, där vägförbindelser funnits, dessa anlitats
för resa med bil. Vidare har det för besök inom de inre delarna av
området städse varit nödvändigt vid resor använda bil.
Totalkostnaderna uppgivas nu till 20,795 kronor 55 öre. Av dessa kostnader
belöpa sig följande belopp på nedanstående rubriker.
Ersättning för avstådda löneförmåner.................................... kronor 4,053: 4 7
Kostnad för motorbåt med besättning, drift m. m. » 5,290:2 9
Kartor och andra material, hantlangning ............................ » 1,102: 3 9
Summa kronor 10,446: 15
Då den för förrättningen använda tiden med hänsyn till förrättningens
omfattning ej kan med fog anses för lång och förenämnda kostnader självr
fallet måste betraktas som ofrånkomliga, återstå sålunda av totalkostnaden
10,349 kronor 40 öre i resekostnader och arvoden för förrättningsmännens
inarbete. Dessa senare kostnader äro begränsade till 1,900
kronor, vilket belopp med hänsyn till den tid, ‘som detta arbete tagit
i anspråk, måste betecknas som skäligen blygsamt och i varje fall ej
överstiger ett arvode för en vanlig sekreterare i en kommitté. Tar man
så i betraktande att för uppdragets utförande fordrats speciella kvåli
-
— 252 —
fikationer hos förrättningsmännen utöver vad en kommittésekreterare i
vanliga fält är i behov av att besitta, så kan med goda skäl påstås, att
en anmärkning för så vitt den avser dessa kostnader är synnerligen
svagt grundad.
Återstår därefter ett belopp av 8,449 kronor 40 öre. Beloppet är ju i
och för sig högt, det kan ju ej förnekas, men landet är långt och resorna
ha varit än längre. Behövliga ha de i varje fall varit. Debiteringen
har skett efter gällande resereglemente. Mot räkningarna ha i varje fall
ej framställts några anmärkningar.
Med hänsyn till det anförda och i förvissning om att kungl. styrelsen
med sin speciella sakkunskap är den enda myndighet, som rätt kan be
döma denna fråga, får jag vördsamt anhålla, att kungl. styrelsen ville
kraftigt tillbakavisa statsrevisorernas erinringar i denna fråga.
Stockholm den 29 december 1928.
A. H. Holmgren.
Statens egnahemsstyrelses
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 162, § 53.
Underdånigt utlåtande.
Enär riksdagens revisorer i huvudsak anslutit sig till egnahemsstyrelsens
uttalanden och förslag i styrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t
den 15 oktober 1928 angående vissa ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser
och den 20 november 1928 angående kostnaderna för kolonisationsnämnderna,
finner styrelsen sig sakna anledning till annat uttalande,
än att styrelsen vidbliver sina i förenämnda skrivelser framställda
förslag.
Detta ärende har handlagts av chefen och ledamoten herr Adler.
Stockholm den 24 december 1928.
Underdånigst:
CARL MANNERFELT.
NILS ADLER.
Centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas
förbund
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 166, § 54.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1928 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund att avgiva underdånigt
utlåtande över vad riksdagens revisorer uti § 54 av bifogad transumt
— 253
anfört rörande kostnaderna för verkställda undersökningar ifråga om
svårföryngrad skog utmed rikets kuster.
Med anledning liärav får centralrådet, återställande remissakten, i
underdånighet anföra följande.
Enligt centralrådets mening hava de undersökningar, som erfordrats
för uppgörande av förslag till gräns mellan svårföryngrade och icke
svårföryngrade skogar utmed rikets kuster, varit av ganska komplicerad
natur. Undersökningsområdets belägenhet har även tvungit förrättningsmännen
att anlita och vara beroende av relativt dyrbara transportmedel
— båtar, bilar etc. — vilka växelvis behövt användas och varvid tidsutdräkt
och jämförelsevis höga transportkostnader ej kunnat undvikas. Med
hänsyn härtill finner centralrådet utgifterna för ifrågavarande utredningar
fullt skäliga.
Stockholm den 4 januari 1929.
Underdånigst:
A centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund vägnar:
JOHAN BECK-FRIIS.
Erik Lundii.
Lantmäteristyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 170, § 55.
Underdånigt utlåtande.
Såsom av riksdagens revisorer anförts, har lantmäteristyrelsen i underdånig
skrivelse den 15 oktober 1927 bland annat hemställt, att Eders Kung!.
Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med lantmäteristyrelsen
skyndsamt låta utarbeta förslag till nybyggnad i Luleå för
lantmäterikontoret i Norrbottens län.
Vad revisorerna anmärkt beträffande de nuvarande lokalernas otillräcklighet
och oändamålsenliga beskaffenhet samt olägenheten av nuvarande
förvaringsanordningar för arkivalierna bekräftar lantmäteristyrelsens
tidigare uttalanden i frågan. I anslutning härtill tillåter sig lantmäteristyrelsen
särskilt framhålla nödvändigheten därav, att sättet för
kartornas å kontoret förvaring med det snaraste ändras, enär det oersättliga
kartmaterialet i annat fall äventyras. För sådant ändamål erfordras
emellertid mångdubbelt större förvaringsutrymme än det, som nu står
till buds för kartmaterialet. Jämväl för beredning av ostörd arbetsplats
för å kontoret tjänstgörande personal sakna de nuvarande lokalerna
utrymme.
Lantmäteristyrelsen tillåter sig slutligen framhålla, att det enligt styrelsens
förmenande är av synnerlig vikt att lokalfrågan för ifrågavarande
lantmäterikontor med snaraste vinner sin slutliga lösning.
Stockholm den 31 december 1928.
Underdånigst:
TORSTEN NOTHIN.
AXEL SANDBERG.
— 254 —
Kommerskollegiets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 172, S 56.
Till K o it u n g e it.
Det förevarande spörsmålet har redan tidigare och helt nyligen varit
föremål för kommerskollegii behandling.
I underdånigt utlåtande den 12 november 1928 över ett av 1926 ars
hesparingssakkunniga den 19 oktober 1928 avgivet betänkande och förslag
angående kollegium med underlydande stater anförde kollegium sålunda,
i anledning av i nämnda betänkande ifrågasatt upphävande av arvodena
för bestyret med tidsignaleringen vid vissa navigationsskolor, följande:
»Beträffande det för bestyret med tidsignaleringen vid navigationsskolorna
i Stockholm, Göteborg och Malmö nu utgående arvodet ifrågasätta
de sakkunniga, huruvida numera, då tidsuppgifter ju lämnas genom radioutsändning,
några särskilda ersättningar för ifrågavarande ändamål behöva
utgå.
^ För kontroll av fartygs kronometrar äro tidsignaler av stor betydelse.
Genom desamma erhåller navigatören kännedom om kronometerns stånd
och dagliga dragning samt därigenom tiden, vilket allt för ett fartygs
säkra navigering är nödvändigt att känna. Varje befälhavare torde också
begagna alla de tillfällen, som bjudas, att kontrollera sin kronometer.
Fartyg försedda med radio hava härvid radiotidsignaler att tillgå; för
fartyg åter, som icke äro försedda med radio, äro de tidsignaler (optiska
eller akustiska), som givas i flertalet mera betydande sjöfartsstäder, av
betydande värde. Att indraga tidsignaleringen i förenämnda städer torde
därför icke böra ifrågakomma.
Genom nådigt brev den 16 februari 1849 infördes tidsignalering i Stockholm.
Arvodet bestämdes då till 400 riksdaler banco (600 kronor), och
skulle daglig tidsignalering äga rum. Genom nådigt brev den 11 september
1863 infördes tidsignalering i Göteborg. Arvodet bestämdes till 600
kronor och skulle signalering äga rum tre gånger i veckan. Genom nådigt
brev den 8 juli 1864 bestämdes, att tidsignalering i Stockholm endast
skulle äga rum tre gånger i veckan, mot ett arvode av 600 kronor. Genom
särskilda nådiga brev den 9 mars 1883 och den 25 augusti 1893 höjdes arvodet
för tidsignaleringen i Göteborg respektive Stockholm till 1,000 kronor,
och föreskrevs, att tidsignalering skulle äga rum varje dag hela året
om. Genom nådigt beslut den 23 maj 1884 infördes slutligen tidsignalering
jämväl i Malmö, varvid arvodet bestämdes till 1,000 kronor och föreskrevs
då daglig signalering.
De till 1,000 kronor för varje skola bestämda arvodena höjdes år 1914
till 1,200 kronor, och har därefter, med undantag för visst år, då särskilda
omständigheter föranledde viss tillfällig höjning, icke någon förändring
i arvodenas storlek ägt rum, ej heller har, sedan dyrtidstilläggen
tillkommo, något sådant utgått därå.
Nu ifrågavarande arvoden avsågos skola utgöra ersättning för bestyret
med ifrågavarande signalering och därmed förenade astronomiska observationers
verkställande och hava icke ställts i något som helst förhållande
till vederbörande föreståndares eljest utgående löneförmåner. Visserligen
har sedermera genom radions tillkomst bestyret med signaleringen i viss
grad förenklats, men samma krav på noggrannhet och bundenhet som förr
— 255 —
är dock alltjämt för handen. Den förenkling'', som genom radions tillkomst
inträtt i fråga om signaleringens handhavan de, kan emellertid enligt kollegii
åsikt i själva verket icke tillerkändes större räckvidd än som kan anses
ungefärligen motsvaras av den omständigheten, att de nu utgående
arvodenas storlek bestämts med hänsyn till penningvärdet år 1914. Någon
ändring av arvodena i fråga anser kollegium därför icke skäligen böra
nu företagas.»
Med överlämnande av avskrifter av vissa i samband med avgivande av
nyssnämnda utlåtande inhämtade yttranden av Sveriges fartygsbefälsförening
m. fl. får kollegium såsom utlåtande i anledning av riksdagens
revisorers framställning på nu förevarande punkt åberopa vad kollegium
sålunda i samma fråga tidigare anfört och alltså hemställa, att riksdagens
revisorers framställning icke måtte föranleda någon vidare åtgärd.
I detta ärendes handläggning har deltagit, jämte undertecknade, t. f.
kommerserådet Landberg.
Stockholm den 5 januari 1929.
A. CARELL.
Underdånigst:
K. A. FRYXELL.
C. G. Lime.
Bil. 1.
Sveriges Fartygsbefälsförening,
Stockholm.
Till k u n g 1. kommerskollegium.
I skrivelse av den 30 oktober detta år har kungl. kommerskollegium anmodat
Sveriges fartygsbefälsförening att yttra sig med anledning av besparingssakkunnigas
anmärkning rörande tidsignaler från navigationsskolorna
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Med anledning härav vill
föreningen anföra följande:
De tidsignaler som medelst tidkula avgivas från ovannämnda navigationsskolor
fylla ett verkligt behov för navigatören. Vi behöva ej framhålla
betydeisen av att denne med full trygghet kan lita till sin krom»--meter, då detta är för kollegium väl bekant. Tidsignaler som genom radio
utsändas äro naturligtvis en god hjälp för fartyg, som kunna upptaga
dessa signaler, men förringa ej betydelsen av tidsignalerna från navigationsskolorna
även för dessa fartyg. Övriga ha ingen annan tillgång till
tidsignaler. Föreningen har i saken hört medlemmar på ovannämnda
platser och alla uttala som sin mening, att så länge navigatören måste lita
till kronometern bör också tidsignaler givas i alla de hamnar där så lämpligen
kan ske.
Ehuru ej anmodade att yttra oss över sakkunnigas anmärkning på ersättning
för skötande av dessa tidsignaler, anse vi oss ändå icke kunna
förbigå detta yttrande med tystnad. Så vitt vi ha oss bekant inskränker
sig skötandet av tidsignalen icke allenast till förmedlande av överförandet
av den genom radio erhållna tidsignalen till tidkulans fällande, utan
företagas beräkningar fortfarande. Radiotidsignalen är här liksom för
— 256
fartyg endast en extra hjälp, som erhålles. Men frånsett detta synes oss
sakkunnigas uppfattning om ersättning för ett arbete av denna art synnerligen
egendomlig och kan ej bero på annat än oförmåga att bedöma
värdet av arbetet, vilket ej heller är så underligt, då de helt sakna erfarenhet
på området.
Föreningen vill därför göra en vördsam framställning att intet avseende
fästes vid sakkunnigas yttrande i denna fråga.
Stockholm den 8 november 1928.
Sveriges fartygsbefälsförening:
N. Larsson.
Bil. 2.
Föreståndaren lör Navigationsskolan
i Göteborg.
Till kungl. kommerskollegium.
Med anledning av den av 1926 års besparingssakkunniga gjorda framställningen
att det hittills till en var av föreståndarna för navigationsskolorna
i Stockholm, Göteborg och Malmö från handels- & sjöfartsfonden
utgående årliga arvodet av 1,200 kronor för bestyret med den dagliga signaleringen
medelst tidkula för framtiden ej längre skulle utbetalas, i det
man förmenar, att ett dylikt särskilt arvode för tidsignalering nu ej
längre är motiverat, får jag vördsamt anföra följande:
De besparingssakkunniga synas förutsätta att tidsignaleringen, dock
utan att något särskilt arvode för bestyret med densamma skall utbetalas
till navigationsskolföreståndare, skall fortgå som hittills nämligen varje
dag under året. Vad nu först behovet av tidsignalering från navigationsskola
angår ärnar jag icke bär närmare ingå på denna sak. Det må blott
påpekas, att signaleringen vid navigationsskolan härstädes fyller ett verkligt
behov såväl gent emot sjöfarten som beträffande vissa institutioner,
som äro i behov av att tid efter annan kontrollera sina ur. Härjämte är
allmänheten av flera tecken att döma intresserad uti, att tidsignaleringen
regelbundet fortgår. Ett upphörande av tidsignaleringen från härvarande
navigationsskola kan därför antagas att, liksom då frågan förra
gången var uppe, komma att väcka motstånd från olika håll.
Det kungl. brevet den 9 mars 1883, vilket utfärdades med anledning
av gjord framställning att den dittills och sedan år 1863 vid härvarande
navigationsskola fortgående tidsignaleringen skulle äga rum varje dag.
innehåller i de delar, som berör arvodet för signaleringen och bestyret med
denna följande föreskrifter:--—■ »hafwa Wi funnit godt med bifall till
den gjorda ansökningen, att med fyra hundra kronor eller till ett tusen
kronor höja det såsom godtgörelse för bestyret med ifrågavarande signaleringsanstalt
och dermed förenade astronomiska observationers anställande
till ordinarie läraren vid navigationsskolan i Göteborg utgående
anslag, med skyldighet för honom att hvarje dag under hela året besörja
en sådan signalering med den å navigationsskolehuset anbragta tidkula,
och att, ifall han är urståndsatt att sjelf verkställa signaleringen, draga
försorg om dess verkställande på hans ansvar genom annan dertill skick
-
— 257 —
lig person, skolande jemväl förhöjningen utgå från Handels- och Sjöfarts*
fonden». Het må bemärkas, att den understrukna delen av ovananförda
citat ordagrant återfinnes i det kungl. brevet av den 11 september 1863,
som utfärdades i och för reglerandet av tidsignaleringen härstädes under
sitt första skede.
Av de båda kungl. breven framgår, att arvodet är avsett dels för bestyret
med själva tidsignaleringen, dels lör do med signaleringen förbundna
astronomiska observationerna. Vad arvodesliöjningen år 1883 angår måste
denna anses ha tillkommit uteslutande som ersättning för signalering under
ett ökat antal veckodagar och således stå helt ovidkommande de astronomiska
observationernas större eller mindre antal. Do astronomiska observationernas
antal eller beskaffenhet beröras nämligen ej i minsta
grad av huruvida tidsignalering sker tre gånger eller sju gånger i veckan.
Syftet med observationer är nämligen att man genom dessa skall erhålla
data för reglering av det pendelur, vars tidsangivelser sedermera
läggas till grund för själva tidsignaleringen. Observationernas antal
måste alltså bestämmas med hänsyn till pendelurets mer eller mindre
regelbundna gång men icke till antalet dagar i veckan, som tidsignalering
företages.
Någon exakt siffra på antalet astronomiska observationer som i och för
tidsignaleringen företagas under loppet av ett år föreligger icke. Efter
egen erfarenhet bedömer jag antalet till någonting mellan 60 å 75. Under
höst och vinter förhindrar mulen himmel observationers tagande så ofta
som önskligt varit; under vår- och sommarmånaderna föreligger vanligen
möjlighet till mera talrika observationer, men det skulle vara meningslöst
att söka utröna pendelurets dragning genom observationer tagna med endast
en eller endast två dagars mellanrum, då nämligen ståndbestämningar,
särskilt genom de på grund av strömningarna i atmosfären uppkommande
dallringarna hos himmelskroppen, icke kunna beräknas vara exakta
på närmare än 3A tidsekund. På grund av nu niimnda förhållande
samt variationerna i pendelurets gång blev tidsignaleringen enligt den
äldre metoden åtskilligt osäkrare än vad nu är fallet. Genom avlyssnandet
av radiotelegrafiska tidsignaler fås fullt exakta hållpunkter för bestämning
av pendelurets stånd, men sådana observationer måste tagas
varje dag och ej som de astronomiska observationerna var 5 å 6 dag för
att variationerna i pendelurets gång icke skola erhålla inflytande på signaleringsresultatets
exakthet. Det visar sig nämligen att på grund av
ändringar i luftens temperatur, dess fuktighetsgrad m. fl. störningsorsaker,
urets gång dag från dag kan variera så mycket som 0.6 tidsekund.
Det ovan sagda kan sammanfattas sålunda:
1) Själva tidsignaleringen försiggår på samma sätt nu som förr; häri
har systemet med radiotelegrafiska tidsignaler icke åstadkommit någon
ändring.
2) De fordom till ett antal av 60—75 per år företagna astronomiska observationerna
i och för reglering av pendeluret ha ersatts med avlyssnandet
av radiotelegrafiska tidsignaler varje dag.
3) Felet i tidsignaleringen, som fordom kunde uppskattas till ± 1 å 1.5
tidsekunder har nu nedgått till ± O.i å 0.2 tidsekunder.
Enligt vad förut påpekats måste arvodeshöjningen år 1883 betraktas ha
tillkommit uteslutande som ersättning för det ökade antalet signaleringsdagar.
Då arvodeshöjningen utgjorde 400 kronor motsvarar detta 100 kronor
per dag. Lägges samma norm till grund för det år 1863 bestämda ar17
— Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1928. III.
— 258 —
vodet fås att av det från 1883 till 1914 årligen till navigationsskolans föreståndare
utgående arvodet av 1,000 kronor för bestyret med tidkulan, 700
kronor kan anses ha utgjort ersättning för själva tidsignaleringen och 300
kronor ersättning för de som grundlag för signaleringen nödvändiga astronomiska
observationerna, ökningen sedan 1914, utgörande 200 kronor, bör
uppdelas enligt nu givna norm. Även om det nu skulle finnas fog för att
minska den del av arvodet, som svarar emot arbetet med de astronomiska
observationerna och urets reglering, ja, även om man skulle gå så långt
att intet arvode alls förutsättes utgå för denna del av till tidsignaleringen
hörande bestyr, så återstår i allt fall bestyret med själva tidsignaleringen,
ett bestyr, som enligt vad förut visats, år 1883 ansågs böra ersättas med
700 kronor per år. Att en ersättning, som nu uppgår till 1,200 kronor per
år, för ett bestyr av exakt samma omfattning och art, som det, vilket år
1883 ansågs kräva en ersättning av 700 kronor per år, nu icke, om skälig
hänsyn tages till penningvärdets fall, tål vid någon jämkning nedåt, torde
vara uppenbart.
Slutligen vill jag framhålla, att man år 1911 vid fattandet av beslut om
omorganisation av navigationsskolorna och lönereglering för dess personal
var fullt underkunnig om att föreståndarna för en var av navigationsskolorna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, utöver i avlöningsstaten upptagna
belopp, hade att uppbära särskild ersättning för bestyret med tidsignaleringen.
Då lönereglering för de statstjänstemän, som ännu icke
fått sina löner reglerade efter kommunikationsverkens lönenorm — och dit
hör personalen vid navigationsskolorna — kan förväntas komma att ske
under närmaste tiden, möjligen redan vid 1930 års riksdag, blir vid utmätande
av avlöningarna för föreståndarna vid navigationsskolorna i Stockholm,
Göteborg och Malmö frågan om ersättning för tidsignaleringen givetvis
ånyo tagen under omprövning. Det synes alltså vara skäl att låta
frågan om arvodesförändring för tidsignaleringen anstå till dess. Även
en något mindre än en till 1,200 kronor uppgående höjning i avlöningen
för föreståndaren med ty åtföljande förbättrad pension skulle för en föreståndare
bli förmånligare än det nu från handels- och sjöfartsfonden till
honom utgående arvodet. Huruvida en sådan anordning skulle bli till
fördel för statsbudgeten vill jag emellertid ha lämnat osagt.
Göteborg den 7 november 1928.
Alex. Thore.
Föreståndare för navigationsskolan i Göteborg.
Bil. 3.
Föreståndaren för Navigationsskolan
i Malmö.
Till kungl. kommerskollegium.
I skrivelse den 30 sistlidne oktober, d.-nr 1577, har kungl. kommerskollegium
infordrat yttrande angående 1926 års besparingssakkunnigas förslag
till indragning av tidsignalering med tidkula vid var och en av navigationsskolorna
Stockholm, Göteborg och Malmö.
Anledningen till detta förslag av besparingssakkunniga skulle vara
— 259 —
att tidsuppgifter numera lämnas genom radioutsändning, och att tidsignalering
med. tidkula därför numera skulle vara obehövlig. Det är visserligen
sant att en stor del fartyg hava radioanläggning, men det finnes
lika många, som ännu inte hava någon sådan och därför fortfarande betjäna
sig av tidkulan, liksom även en del av dem, som hava dylik anläggning.
Frågan om borttagandet av tidkulesignaleringen anser jag därför
vara för tidigt väckt och bör anstå minst fem år, innan den kan tagas
upp på nytt.
Dessutom har Malmö stad kostat på en dyrbar anläggning för elektrisk
signalering och senast i sommar låtit förbättra denna anläggning, vilken
ändring gått till flera hundra kronor. Alla dessa utgifter skulle i händelse
av indragning vara gjorda förgäves.
Det kan väl knappast vara besparingssakkunnigas uppgift att reducera
statstjänstemannens numera knappt tilltagna inkomster för att statsverket
skall kunna göra besparingar. Vi lärare vid navigationsskolorna hava
nu i flera år väntat på förbättrade lönevillkor, åtminstone så pass att vi
skulle komma i jämhöjd med förkrigstidens avlöning, men hittills utan
resultat. I stället föreslås inkomstminskning, i sanning mycket uppmuntrande
framtidsutsikter, då man med nuvarande inkomster nätt och jämt
kan med den största sparsamhet existera.
Vid navigationsskolornas omorganisering 1912 vill jag minnas att, vid
bestämmmandet av avlöningen till föreståndarna vid de tre större skolorna,
hänsyn togs till det arvode, som utgick för tidsignaleringen, varför
jag anser rättvist att, om tidsignaleringen blir indragen, kompensation
bör utgå med samma belopp i avlöningen.
Den enda extra inkomst, som jag för min del kan göra här i Malmö, är
på de numera allt sällsyntare 2:a klass skeppare, vilken extra inkomst på •
de senare åren knappast uppgått till 50 kronor per år.
Jag får därför vördsamt anhålla, det kungl. kommerskollegium i sitt
utlåtande ville avstyrka besparingssakkunnigas förslag till indragning av
tidsignaleringen med tidkula, eller, om detta ej låter sig göra, att våra
avlöningsförmåner komma att ökas med samma belopp som tidkulearvodet.
Malmö den 8 november 1928.
G. O. J. Cavalli.
Bil. 4.
Föreståndaren för Navigationsskolan
i Stockholm.
Till kungl. kommerskollegium.
I skrivelse d.-nr 1577 den 30 sistlidne oktober har kungl. kommerskollegium
infordrat yttrande med anledning av 1926 års besparingssakkunnigas
betänkande, beträffande utsändandet av tidsignaler från navigationsskolorna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, och får jag härmed vördsamt
anföra följande.
Arbetet med tidsignaleringen består ej uteslutande i skötandet av tidkulan,
utan jag anser, att den, som har sig denna uppgift anförtrodd, även
— 260 —
vid andra tider på dygnet, bör lämna uppgift på exakt tid då dylik uppgift
önskas. Vid härvarande navigationsskola inträffar detta ganska ofta,
ibland flera gånger om dagen, varjämte uppgift på exakt tid även lämnas
till närliggande städer och samhällen.
Att fälla tidkulan efter radiotidsignalen är icke tillrådligt, emedan
nämnda tidsignal kan utebli, eller också den egna radioapparaten strejka.
Förra hösten exempelvis uteblev tidsignalen från Nauen under tre dagar
i följd, emedan stationen omändrades för annan våglängd.
Den pendel, efter vilken tidsignalen avgives vid Stockholms navigationsskola,
är belägen i observatoriet, och tidkulan hissas och fälles från
samma rum. Nämnda pendel visar stjärntid. Om någon per telefon, eller
annars, önskar uppgift å exakt tid tages denna från medeltidspendeln i
expeditionen. Dagliga jämförelser mellan dessa pendlar måste givetvis
göras för att kontrollera den senares stånd och dragning.
Visserligen är det bekvämare, att vid reglering av stjärntidspendelns
gång använda tidsignaler i stället för tidsobservationer med passageinstrument,
men de tagas däremot så mycket oftare. Förr i tiden, innan
tidsignaler erhöllos per trådlös, kunde det vid mulen väderlek under
vintern dröja 14 tlagar och längre mellan varje tidsbestämning.
Att under så långa tidsintervaller uteslutande lita till pendeln, kunde
givetvis beträffande tiden föranleda en viss osäkerhet, som numera helt
bortfallit, när tidsbestämningar kunna erhållas i det närmaste dagligen.
Arbetet med tidsignaleringen har knappast minskats därigenom att radiotidsignaler
användas vid reglering av pendelns gång, men trygghetskänslan
har däremot ökats.
Om även radiotidsignaler företrädesvis användes, får man likväl hålla
0 sig å jour med tidsbestämningar med tillhjälp av passageinstrument, för
att användas vid fall av behov.
När det på 1890-talet bestämdes, att dagliga tidsignaler skulle ges med
tidkula, fastställdes arvodet härför till 1,000 kronor per år, vilket arvode
för en del år sedan höjdes till 1,200 kronor.
Å nämnda arvode har ingen som helst kompensation erhållits för penningvärdets
fall, vare sig i form av dyrtidstillägg eller annat. I realiteten
är arvodet för skötandet av tidsignaleringen knappast mer än 1U av
vad det ursprungligen var. Att ytterligare beskära arvodet eller eventuellt
helt borttaga detsamma, synes obefogat, då arbetet är i stort sett
detsamma.
Någon hänsyn borde även tagas till det tvång, som är förenat med skötandet
av tidkulan. En föreståndare vid navigationsskola, där tidkula
finnes, kan sålunda icke ens en sön- eller helgdag vara borta från skolan,
vid tidpunkten för tidsignalens avgivande, med mindre han föranstaltat
om lämplig vikarie.
Stockholm den 9 november 1928.
Gust. Nilsson.
— 261
Direktionens för Prästerskapets
Änke- och pupillkassa
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 174,1 57.
Genom nådig remiss den 21 december 1928 har Eders Kungl. Maj:t
anbefallt direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa att avgiva
underdånigt utlåtande med anledning av ett utav riksdagens revisorer,
på sätt ett remisshandlingarna bilagt transumt av revisionsberättelsen
för tiden den 1 juli 1927—30 juni 1928 utvisar, gjort uttalande i
fråga om kassans förvaltningskostnader; och får direktionen i anledning
härav i underdånighet anföra följande.
Revisorerna hava i sin revisionsberättelse åberopat vad 1924 års revisorer
anfört beträffande kassan. Sistnämnda revisorer hade i anledning
av vissa utav kassans egna revisorer för ecklesiastikåret 1923—1924 gjorda
uttalanden ansett »att sådana förändringar böra vidtagas i det för kassan
gällande reglemente, som möjliggöra en avsevärd minskning av kostnaden
för stämman».
Revisorerna anföra vidare, att de vid sin granskning av kassans räkenskaper
hava nu uppmärksammat, att bolagsstämmo- och revisionskostnaderna
efter den 30 april 1924 uppgått till följande belopp:
eller tillhopa 101,991 kronor 84 öre.
Ovan anmärkta stämmo- och revisionskostnader efter den 30 april 1924
hava till största delen förorsakats av det fortsatta reglementsarbetet, vilket
resulterat i det till grund för reglementet av den 17 december 1926
liggande förslaget.
Under ecklesiastikåret 192411925 uppgingo kostnaderna för extra bolagsstämmor
och utredningar för reglementsfrågans behandling till 44,296
kronor 47 öre, under det att kostnaderna för revision av kassans förvaltning
belöpte till 3,506 kronor 50 öre.
Förvaltningskostnaderna under ecklesiastikåret 1925/1926, 29,982 kronor
28 öre, fördela sig sålunda, att ett belopp av 10,452 kronor 40 öre faller
på 1925 års ordinarie bolagsstämmas konto och 3,761 kronor 33 öre åtgått
till revisionskostnader, under det att ett belopp av 15,768 kronor 55
öre avser kostnaderna för i anledning av 1925 års sakkunnigbetänkande i
reglementsfrågan hållna två extra bolagsstämmor.
Vidkommande förvaltningskostnaderna under ecklesiastikåret 1926/1927,
24,206 kronor 59 öre, har härav ett belopp av 3,380 kronor 51 öre åtgått
till revisionskostnader under det att återstoden, 20,826 kronor 8 öre, avser
kostnaderna för extra bolagsstämmor och utredningar i reglementsfrågan
under året, vilka stämmor och utredningar nödvändiggjorts av berörda
sakkunnigbetänkande.
Genom det av Eders Kungl. Maj:t den 17 december 1926 utfärdade
förnyade reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa hava emel
-
Till Konungen.
ecklesiastikåret 1924/1925
1925/1926
1926/1927
kronor 47,802:9 7
» 29,982:2 8
» 24,206:5 9
— 262 —
lertid förändringar vidtagits i kassans förvaltning till ernående av minskning
i förvaltningskostnaderna. Följderna därav hava redan visat sig. Så
t. ex. har den i december nästlidna år hållna ordinarie stämman dragit
en kostnad av endast omkring 5,400 kronor.
Beträffande »pensionen» till kassans förutvarande kamrerare har denna
utgått till den 6 juli 1928 i form av en kamreraren utav stämman och
direktionen tillerkänd förtidspension. Från nyssnämnda dag, då kamreraren
inträtt i pensionsåldern, utgår till honom årlig pension med 6,300
kronor jämte dyrtidstillägg därå enligt i kassan gällande grunder (för
närvarande 21 procent).
Vidare får direktionen i underdånighet anmärka, att direktionen i
enlighet med därom av Eders Kungl. Maj:t gjord anmodan verkställt
utredning i fråga om sammanförande av prästerskapets kassa med annan
kassa under en i erforderlig omfattning gemensam förvaltning, vilken
utredning kommer att till Eders Kungl. Maj:t överlämnas.
Direktionen kan slutligen icke underlåta att uttala, att, därest riksdagens
revisorer vänt sig till direktionen uti nu berörda frågor, de kunnat
erhålla upplysningar, vilka torde kunnat betydligt modifiera de i revisionsberättelsen
gjorda uttalandena.
Direktionen får i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t låta bringa de av direktionen nu lämnade uppgifterna till riksdagens
revisorer och övriga vederbörande för kännedom.
Stockholm den 8 januari 1929.
Underdånigst
På direktionens för prästerskapets änke- och pupillkassa vägnar:
L. FR. ZAKRISSON.
T. Ekberg.
Generalpoststyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 177,
§§ 58—60.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1928 har generalpoststyrelsen anbefallts
att före den 11 januari 1929 avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
senast församlade revisorer anfört beträffande vissa postverket
vidkommande förhållanden; och får generalpoststyrelsen i ärendet anföra
följande.
§ 58.
Postkontoret Revisorerna, som hava besökt postkontoret i Trollhättan, vilket är ini
Trollhättan, rymt i postverket tillhörig fastighet därstädes, vitsorda behovet av dels
utförandet av reparationsarbeten inom fastigheten, dels ock anskaffning
av större och ändamålsenligare lokaler för postkontoret. Revisorerna
framhålla vidare, att generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t
— 263 —
ilen 26 oktober 1928 framlagt förslag till utförande av vissa ändrings- och
reparationsarbeten vid fastigheten samt i samband därmed uppförande
av en tillbyggnad till det nuvarande posthuset, allt för en beräknad kostnad
av 70,000 kronor; och uttala revisorerna såsom sin mening att, innan
ombyggnad igångsättes, andra utvägar för lokalfrågans lösning alternativt
bordo undersökas.
I sådant hänseende torde endast föreligga fyra möjligheter, nämligen:
till- och ombyggnad av det nuvarande posthuset,
förhyrande på privat väg av lokal för postkontoret,
inköp för statsverkets räkning av tomt och uppförande därå av byggnad
eller
förvärv för statsverkets räkning av redan uppförd byggnad.
Innan generalpoststyrelsen avgav sitt ovannämnda förslag av den 26
oktober 1928, hade styrelsen för postverkets vidkommande undersökt
samtliga dessa alternativ oeh därvid stannat vid det förstnämnda såsom
den lämpligaste lösningen av lokalfrågan. Generalpoststyrelsen vidhåller
denna sin uppfattning. Genom verkställande av den om- och tillbyggnad,
som generalpoststyrelsen hos Kungl. Maj:t ifrågasatt, skulle
erhållas eu tillfredsställande postkontorslokal ej blott för stunden utan
även, med normal trafikstegring vid postkontoret, för åtskilliga år framåt.
Möjlighet till ytterligare tillbyggnad förefinnes jämväl. Ett nedläggande
i fastigheten av ett kapital på 70,000 kronor skulle icke medföra,
att fastighetens avkastning bleve otillfredsställande.
§ 59.
Revisorerna hava vid företagna besök i Kiruna och Åsele konstaterat, att
postkontorslokal förhyres i Kiruna i andra hand av postmästaren därstädes
uti en Kiruna-Gällivare fastighetsaktiebolag tillhörig byggnad
och i Asele i en av postmästaren därstädes ägd fastighet samt uttala
»att förhyrning av postkontorslokaler hos postmästaren på platsen eller
ined denne som ekonomisk intresserad mellanhand bör undvikas, där ej
särskilda skäl föreligga».
Beträffande Kiruna vill generalpoststyrelsen framhålla, att vid tiden
för upprättandet av det hyreskontrakt, som gällde vid revisorernas besök
därstädes, vederbörande postdirektör vid kontraktets avslutande meddelade,
att anordningen med postmästaren såsom mellanhand vid förhyrandet
skett på den grund, att fastighetsägaren redan uthyrt byggnaden
i sin helhet till postmästaren på platsen. Numera har emellertid nytt
kontrakt av postverket avslutats direkt med fastighetsägaren.
I Åsele finnes icke möjlighet att förhyra för postverket erforderliga lokaler
annat än i den postmästaren tillhöriga fastigheten.
Generalpoststyrelsen delar revisorernas uppfattning, att postkontorslokal
ej bör förhyras av posttjänsteman annat än i de fall, då särskilda
skäl föreligga; och är i full anslutning härtill för närvarande endast en
postkontorslokal förhyrd av posttjänsteman.
§ 60.
Beträffande postexpeditionen i Jokkmokk hava revisorerna framhållit,
att den till postexpeditionen för vidare befordran ankomna transitoposten
till större delen förvarades i det för allmänheten upplåtna utrymmet,
en anordning, som ur säkerhetssynpunkt måste anses mindre betryggande.
Med anledning härav får generalpoststyrelsen meddela, att, enligt av
Postkontoren
i Kiruna och
Asele.
Postexpeditionen
i
Jokkmokk.
— 264 —
vederbörande postdirektör lämnade upplysningar, lokalen för postexpeditionen
i Jokkmokk är mindre tillfredsställande ur utrymmessynpunkt,
varför ärendet angående anskaffandet av förbättrad lokal är föremål för
postdirektörens handläggning. Till förtydligande av revisorernas påpekande,
att transitopost förvaras i allmänhetens avdelning vill generalpoststyrelsen
framhålla, att givetvis värde- och brevpost icke förvaras å
antydd plats.
I detta ärendes slutliga behandling hava förutom undertecknade deltagit
byråcheferna Pramberg, Hasselrot och Lager.
Stockholm den 8 januari 1929.
TJnderdånigst:
ANDERS ÖRNE.
GUSTAF KILMARK.
Josef Andrée.
T elegraf styrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 180,
§ 61.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1928 har telegrafstyrelsen anbefallts att
före den 11 januari 1929 avgiva utlåtande över vad riksdagens senast församlade
revisorer anfört under § 61 i sin berättelse i anslutning till det
av rådhusrätten i Härnösand den 20 oktober 1928 meddelade utslaget i
mål mot kanslibiträdet vid telegrafverkets linjeexpedition i nämnda stad
Ingeborg Leuf, född Nehlsson, genom vilket utslag Leuf ådömts frihetsstraff
och ersättningsskyldighet för tillgrepp och förskingring av telegrafverket
tillhöriga penningmedel.
Till åtlydnad härav får telegrafstyrelsen, med återställande av remisshandlingarna,
anföra följande.
Under framhållande av vissa anmärkningar mot medelsförvaltningen
vid nämnda linjeexpedition hava revisorerna uttalat önskvärdheten av
att en ingående undersökning skyndsamt företoges i syfte att klarlägga,
om och i vad mån ansvar för vad i av dem berörda avseenden förekommit
kunde och borde utkrävas av de vid telegrafverket anställda befattningshavare,
vilka haft till åliggande att utöva kontrollen och tillsynen
över ifrågavarande medelsförvaltning.
Med anledning härav har telegrafstyrelsen föranstaltat om anordnande
av förhör dels med nyssnämnda befattningshavare dels ock med vissa
andra befattningshavare vid verket, vilka ansetts kunna lämna upplysning
i saken. Avskrift av de vid förhören förda protokollen jämte därtill
hörande handlingar ävensom av rådhusrättens protokoll och utslag i
målet mot Leuf bifogas.
De befattningshavare vid telegrafverket, av vilka ansvar för bristande
kontroll eller tillsyn över medelsförvaltningen vid linjeexpeditionen i
Härnösand skulle kunna tänkas utkrävt, äro linjeexpeditionens förestån
-
— 265 —
dare vid skilda tider, kassören å linjedistriktsbyrån i Sundsvall och linjedirektören
därstädes.
Vad först angår linjeexpeditionens föreståndare, linjeingenjören, måste
telegrafstyrelsen finna det utrett, att denne, ehuru han instruktionsenligt
har redogörares ansvar, likväl icke kan hava ansvar såsom kassör.
Hela arten av en linjeingenjörs tjänst — särskilt om han är placerad i
Norrland — är sådan, att han omöjligen kan sköta kassagöromålen^ å
linjeexpeditionen. Linjeingenjörens tjänst fordrar hans bortovaro från
expeditionen flera dagar, ja till och med veckor i sträck, och detta å tider,
som bestämmas av linjearbetenas rationella planering och tillsyn och
som ingalunda låta sig bestämmas av de fastställda tidpunkterna för insändande
av medelsredovisningar eller av att penningmedel behöva rekvireras
eller utbetalas.
Det är uppenbart, att under sådana förhållanden kassörs ansvar icke
kunnat eller bort åläggas linjeingenjören. Detta ansvar ligger ensamt
hos den tjänsteman å linjeexpeditionen, som utövat och måst utöva det
dagliga handhavandet av kassagöromålen, och detta oberoende av huruvida
denna tjänsteman innehaft kassörs tjänstetitel eller ej.
Telegrafstyrelsen finner det vidare utrönt, att någon försummelse icke
kan läggas linjeingenjören, såsom redogörare, till last för det han, som
icke haft anledning misstänka, att några falsarier förelågo, underlåtit
att vidtaga den enda åtgärd, genom vilken falsarierna skulle kunnat av
honom upptäckas, nämligen att å linjedistriktsbyråns kassaavdelning förvissa
sig om att förfalskade räkenskaper icke dit insänts.
Kassören å linjedistriktsbyrån, som det ålegat att granska de av Leuf
dit insända medelsredovisningarna, har, enär dessa städse överensstämt
med linjedistriktsbyråns räkenskaper, icke haft anledning misstänka falsarier,
men har dock uppgivit, att hon fäst sin chefs uppmärksamhet på
de stora balanserna och de stundom försenat inkomna redovisningarna.
Enär den linjedirektör, som under hela den tid förskingringarna pågått
förestått VI. linjedistriktet, avlidit den 15 juni 1928, har en. fullständig
utredning angående linjedirektörens ansvarighet i denna sak icke kunnat
göras. Det förefaller dock, som om denne icke vidtagit den kontrollåtgärden
att jämföra den behållning, som uppgavs å linjeexpeditionen vid
skilda inventeringstillfällen, med den behållning, som de till linjedistriktsbyrån
insända medelsredovisningarna angåvo. Orsakerna till att denne
sällsynt nitiske och ansvarskännande linjedirektör underlåtit detta känner
telegrafstyrelsen icke och någon klarhet huru härmed förhåller sig
torde på grund av linjedirektörens bortgång aldrig kunna vinnas.
Vid avgörandet av detta ärende hava styrelsens samtliga ledamöter närvarit.
Stockholm den 8 januari 1929.
Underdånigst:
A. HAMILTON.
.1. ALFR. LUNDGREN.
A. Ramming.
— 266
Bil. 1.
Protokoll, hållet vid förhör i Stockholm den 26 december 1928
med linjeingenjören Magnus Wahlström på grund av statsrevisorernas
anmärkning i anledning av de av kanslibiträdet Ingeborg
Leuf förövade tillgrepp och förskingringar av linjeexpeditionens
i Härnösand medel, för vilket brott hon ådömts straff av
rådhusrätten i nämnda stad.
Närvarande: byrådirektören O. Guståv,
revisorn K. Wällstedt, och
linjeingenjören M. Wahlström.
Sedan statsrevisorernas yttrande upplästs och redovisningarna för åren
1925—1927 genomgåtts anförde Wahlström:
Wahlström, vilken konstituerats och förordnats till linjeingenjör från
och med den 1 januari 1918, hade förestått linjeexpeditionen i Sollefteå,
sedan densamma inrättats den 1 oktober 1918. Strax därefter hade Leuf,
vilken då varit ogift, antagits till skrivbiträde å expeditionen, som från
och med den 1 oktober 1919 förlagts till Härnösand, dit Leuf medföljt.
Från och med den 1 oktober 1926 hade Wahlström förflyttats till sin nuvarande
befattning såsom linjeingenjör i Södertälje.
WTahlström, som närvarit vid rannsakningen med Leuf, hade dessförinnan
genomgått medelsredovisningarna för den tid, han förestått linjeexpeditionen,
och medgav, att dessa i huvudsak upprättats på samma sätt
som under kalenderåret 1927, och att således de erinringar, vilka av statsrevisorerna
framställts mot linjeingenjörens handhavande av medelsförvaltningen,
i stort sett med samma fog kunde riktas mot honom.
Wahlström, som tidigare genom pressen erhållit kännedom om de viktigaste
av statsrevisorernas anmärkningar, åberopade till bemötande av
dessa följande
P. M.
med anledning av statsrevisorernas anmärkning mot medelsförvaltningen
vid telegrafverkets linjeexpedition i Härnösand.
Angående biträdets tjänstgöring som kassör.
Alltsedan Örnsköldsviks linjemästarområde 1919 överfördes till linjeingenjören
i Sollefteå har biträdet på linjeexpeditionen enligt linjedirektörens
muntliga bestämmelser tjänstgjort som kassörska. Detta var en
nödvändig följd av de långvariga tjänsteresorna, vilka i regel omfattade
10 till 14 dagar i sträck varje månad. Skulle linjeingenjören själv handhaft
kassan, hade hans inventering av denna ej varit någon kontrollåtgärd.
Den enda kontrollen hade i så fall varit linjedirektörens inventeringar.
Att kassörskan erhöll fullmakt att utkvittera för linjeexpeditionen avsedda
penningmedel var givetvis även en åtgärd betingad av de långa
tjänsteresorna. Linjeingenjören intager i detta fall en annan ställning
än linjedirektören, som har ställföreträdare vid sin bortovaro, och stationsföreståndarna,
som alltid skola finnas tillgängliga på stationen.
Angående tillvägagångssättet vid kassainventeringarna.
Linjeingenjörens huvudsakliga kontrollåtgärder hava varit verilikationsgranskning
samt kassainventeringar.
Att förskingringarna ej upptäcktes vid inventeringarna berodde därpå
att dessa senare grundade sig på de å linjeexpeditionen tillgängliga räkenskaperna,
vilka voro förfalskade. För att få redovisningen att stämma
med linjedistriktsbyråns räkenskaper utfördes ändringar och rade
ringar å det för linjedistriktsbyrån avsedda exemplaret av redovisningsarket
först sedan detta underskrivits av linjeingenjören.
Svårigheten att genom enbart en granskning av linjeexpeditionens räkenskaper
upptäcka förskingringarna synes tydligt framgå därav att
kassainventering å linjeexpeditionen verkställts såväl av linjedirektören
som av tre olika linjeingenjörer, utan att ens en misstanke om brist framkommit.
Förutsättningen för att upptäckt skulle ske var givetvis, att
den å linjeexpeditionen bokförda balansen kollationerades med balansen
enligt linjedistriktsbyråns räkenskaper. Det bör i detta sammahang observeras,
att linjeingenjören för sin del var övertygad om, att så skett,
efter de inventeringar, som linjedirektören utfört. Linjedirektörens inventering
hade ju, kan man säga, just till uppgift att upptäcka oriktigbeter
i fråga om balanserna.
Det är tydligt, att kassörskan snart nog kom underfund med, att linjedirektören
icke verkställde någon jämförelse mellan linjeexpeditionens
och linjedistriktsbyråns balanser, och att hon utnyttjade detta förhållande
vid sina förfalskningar. Linjeingenjörsombytena skedde nämligen
utan att hon ansåg sig behöva riskera upptäckt, men ombytet av linjedirektör
medförde, att bon tydligen ansett situationen ohållbar.
Med hänvisning till vad ovan anförts får undertecknad som sin bestämda
mening uttala, att varje annan person, vilken liksom de tre linjeingenjörerna
varit hänvisade enbart till de å linjeexpeditionen tillgängliga uppgifterna,
skulle misslyckats med att komma förfalskningarna på spåren.
Södertälje den 26 december 1928.
M. Wahlström.
Härutöver meddelade Wahlström på särskilda frågor:
Wahlström hade verkställt inventering för varje månad i samband med
medelsredovisningens avgivande. Vid inventeringen hade Wahlström utgått
från balansen å det exemplar av näst föregående redovisning, vilket
förvarats å linjeexpeditionen. Övriga för inventeringen erforderliga uppgifter
hade erhållits från linjeunderbefälens redovisningsark och från
linjeexpeditionens reversal å från linjedistriktsbyrån bekomna förskott
av penningmedel. Vid varje inventering uppräknades jämväl den kontanta
kassan, som alltid rörde sig om obetydliga belopp, varjämte som
regel kassaboken granskades. Oaktat först genom instruktionen för sektionsföreståndare,
den 27 september 1926, föreskrivits uppläggande vid
linjeexpeditionerna av huvudbok och avräkningsbok för linjebefälets förskottsmedel,
hade Wahlström å expeditionen låtit upplägga dylika böcker,
varvid emellertid dessa konton varit av enahanda lydelse som respektive
linjeingenjörens redovisning till linjedistriktsbyrån och linjeunderbefälens
redovisningar till linjeingenjören. Efter någon tid upphörde
Wahlström att föra dessa böcker och använde som huvudkonto duplett
-
— 268
exemplaret av redovisningen till linjedistriktsbyrån samt som avräkningsbok
linjeunderbefälens redovisningsark.
Beträffande statsrevisorernas anmärkning, att sammanblandning skett
av linjeexpeditionens egna och linjeunderbefälets utgifter, förklarade
Wahlström, att på order av linjedirektören har inom hela VI. distriktet
å linjeexpeditionerna kvarhållits underbefälets redovisningsark. Redovisningen
åtföljande verifikationer uttogos och förtecknades å linjeexpeditionens
redovisning under rubriken »Förteckning över bilagda utgiftsverifikationer».
Linjedirektören hade verkställt inventeringar åtskilliga gånger under
Wahlströms tid i Härnösand, särskilt i början. Linjedirektören hade därvid
utgått från balansen å det å linjeexpeditionen kvarliggande exemplaret
av senaste redovisningen. Av honom vid dessa tillfällen gjorda anteckningar
hade han medtagit från linjeexpeditionen.
Linjedirektören har endast vid ett tillfälle under hösten 1923 talat med
Wahlström om samtliga linjeexpeditioners höga balanser, i samband
varmed han påbjöd, att expeditionerna skulle specificera redovisningarnas
utgående balanser.
Leuf hade aldrig nämnt för Wahlström, att någon anmärkning framställts
från linjedistriktsbyrån mot redovisningarna. Däremot hade hon
vid några tillfällen, särskilt vid kvartalsskiften, sagt, att hon icke hunnit
få redovisningen färdig, men att hon talat med kassören å linjedistriktsbyrån
och fått några dagars uppskov.
Enligt vad Wahlström nu kunde erinra sig, hade han egenhändigt underskrivit
samtliga redovisningar med undantag av de, vilka endast upptogo
den ordinarie personalens avlöningar och som enligt linjedirektörens
medgivande försågos med stämpel.
Påvisad att åtskilliga andra redovisningar även voro försedda med
stämpel, förmodade Wahlström, att Leuf vid radering eller ändring av
redovisningsarkets siffror misslyckats och varit tvungen skriva om arket,
som därefter försetts med stämpel.
Det antecknades till protokollet, att vissa förfaranden av Leuf med redovisningsarken,
talade för att denna Wahlströms uppfattning kunde vara
riktig.
År och dag som ovan.
In fidem:
O. Guståv.
Vidkännes:
Af. Wahlström -
Vidi:
Karl Wällstedt.
Bil. •}.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Brita Clarino.
Protokoll, hållet vid förhör å linjedistriktsbyrån i Sundsvall
den 28—29 december 1928 på grund av statsrevisorernas anmärkning
i anledning av de av kanslibiträdet Ingeborg Leuf
förövade tillgrepp och förskingringar av linjeexpeditionens i
Härnösand medel, för vilka brott Leuf lagförts vid rådhusrätten
i sistnämnda stad.
— 269 —
Närvarande: linjedirektören C. A. Moberg'';
byrådirektören O. Gustav.
Linjeingenjören Josef Skoglund i Härnösand
hade på kallelse infunnit sig till förhöret.
1928 den 28 december.
Sedan statsrevisorernas yttrande upplästs och åtskilliga redovisningar
och räkenskapsböcker genomgåtts, anförde Skoglund följande:
Skoglund, vilken konstituerats till ordinarie linjeingenjör i Härnösand
från och med den 1 oktober 1926, hade på grund av pågående stationsarbete
i Falun icke tillträtt sin befattning förrän den 11 april 1927. Skoglund
förklarade nu, att han genom ortspressen tidigare erhållit del av flertalet
av de av statsrevisorerna framställda anmärkningarna mot medelsförvaltningen
å linjeexpeditionen i Härnösand under år 1927 samt anhöll att till
bemötande härav få hänföra sig till innehållet i nedanintagna
P. M.
med anledning av statsrevisorernas anmärkning mot kontrollen över
medelsförvaltningen å telegrafverkets linjeexpedition i Härnösand.
Först måste undersökas, huruvida statsrevisorernas uppfattning är riktig,
att ansvaret för bokföringen och redovisningen av expeditionens penningmedel
»helt och odelat ålegat linjeingenjören, enär vid linjeexpeditionen
i Härnösand icke funnits anställd någon kassör, och fru Leuf icke
förordnats handha expeditionens kassagöromål».
Fru Leuf har faktiskt tjänstgjort såsom kassör. Att hon då också måste
hava haft kassörs ansvar, d. v. s. vid sidan av linjeingenjören redogörares
ansvar, anser jag tydligt framgå av följande omständigheter:
1. Med den tjänstgöring linjeningenjören i Härnösand har är det icke
möjligt för honom att själv handhava kassan. Dels är linjeingenjörens tid
redan nu till övermått upptagen, dels kan arbetet med kassan ombesörjas
av billigare arbetskraft, dels vore det på grund av de långa och ofta långvariga
resor, som linjeingenjören måste företaga, knappast möjligt att ombesörja
förskotten till linjeunderbefälet på annat sätt än att underbefälet
finge förses med så stora förskott, att dessa med säkerhet vore tillräckliga,
tills linjeingenjören åter vore hemma. Men detta skulle ju betänkligt
strida mot principen att icke ligga med större förskott än nödvändigt.
Är det sålunda icke möjligt att för linjeingenjören, om han eljest skall
kunna sköta sin tjänst, att själv handhava kassan, utan detta måste anförtros
åt någon annan, då är det orimligt att på linjeingenjören lägga »helt
och odelat» ansvar och sålunda begära, att den »kassörska», han måste
ha på grund av omständigheter, varöver han icke råder, skall handha penningmedlen
uteslutande på grund av linjeingenjörens förtroende.
2. Fru Leufs tjänstgöring såsom kassör har icke ordnats efter linje
ingenjörens eget gottfinnande. Att även linjedirektören och linjedistriktsbyrån
betraktat henne såsom kassör med kassörs ansvar framgår därav,
att redovisningar, som i undantagsfall insänts under linjeingenjörens
bortovaro, godtagits med hennes namnunderskrift, att penningmedel sänts
på hennes rekvisition och att till och med hennes kvitto å mottagna medel
godtagits utan fullmakt från linjeingenjören. Jag har mig också bekant,
— 270
att fru Leuf upprepade gånger av linjedirektören föreslagits uppflyttad
till kassör. Att hon icke blivit det, torde uteslutande bero på sparsamhetsskäl,
och har icke med tjänstgöringen att skaffa.
3. Statsrevisorerna själva peka på linjeingenjörens månatliga inventeringar
av kassan. Men i det fall, att linjeingenjören bar »helt och odelat»
ansvar, kan ju icke instruktionens föreskrift om månatlig inventeringsskyldighet
gälla. Det torde väl vara min ensak och kan icke behöva vara
föreskrivet i en instruktion, huru ofta jag skall räkna den kassa, som jag
själv »helt och odelat» ansvarar för!
4. Att jag och även fru Leuf själv haft den uppfattningen, att hon
i sista hand varit ansvarig för expeditionens penningmedel, framgår av
att hon på redovisningarna kontrasignerat mitt namn.
Statsrevisorerna ha funnit sin undersökning ge vid handen, »att den
tillsyn och kontroll över förvaltningen, som ålegat vederbörande linjeingenjör,
på ett synnerligen anmärkningsvärt sätt åsidosatts». Såsom
exempel härpå anföres, att »linjeingenjören till synes icke aktat nödigt att
för närmare granskning avfordra fru Leuf vare sig expeditionens kassakonto
eller ens huvudkonto, som dock skolat ligga till grund för redovisningen».
Då denna anmärkning kunnat göras, såsom om påtalade förhållanden
skulle hava haft något att betyda i föreliggande fall, är en redogörelse
för redovisningssystemet vid linjeexpeditionen av nöden.
Linjeexpeditionens inkomster äro huvudsakligen förskotten från linjedistriktsbyrån
i Sundsvall. Övriga inkomster äro i förekommande fall
hyror för fastigheten i Härnösand, införsel å linjearbetares avlöningar,
pensionsavgifter, smärre materialförsäljningar enligt försäljningsorder
m. m., alltsammans utom förskotten relativt små belopp och alltsammans
sådant, som av linjedistriktsbyrån kan och skall kontrolleras. Utgifterna
äro av linjeunderbefälet och linjeexpeditionen betalda räkningar, varav do
senare äro relativt få. Dessa utgiftsverifikationer siffergranskas av
»kassörskan», varefter de alla granskas av linjeingenjören och attesteras,
i den mån de befinnas kunna godkännas. »Kassörsltan» gör sedan upp redovisningen,
varvid alla attesterade verifikationer förtecknas och beloppen
summeras. Utom denna »förteckning över bilagda utgiftsverifikationer»
innehåller redovisningsarket fullständig avräkning med linjedistriktsbyrån,
nämligen å debetsidan skuld från föregående redovisning och inkomster,
å kreditsidan redovisat belopp och skuld till nästa redovisning.
Sådan redovisning uppgöres två gånger i månaden och insändas till
linjedistriktsbyrån för omedelbar detalj granskning. Ett exemplar av redovisningsarket
kvarstannar å linjeexpeditionen. Omedelbart efter slutad
granskning sändes från linjedistriktsbyrån eventuell rättelse till linjeexpeditionen,
en rättelse som lika väl kan gälla en verifikation som ett erhållet
förskott eller annan inkomst.
Nu synas statsrevisorerna mena, att linjeingenjören personligen skall
vara ansvarig för alla siffror å detta redovisningsark. Jag menar, att
linjeingenjörens ansvar i det fallet återfaller på »kassörskan». Skall linjeingenjören
själv övertyga sig om att fel icke förekomma å redovisningsarket,
är det tämligen meningslöst att endast jämföra med kassakonto och
huvudkonto i böckerna. Det vore också nödvändigt att granska förteckningen
över verifikationerna och se att summeringen är riktig, men också
gå igenom dem på nytt och kontrollera, att de äro riktigt förtecknade. Då
det gäller att räkna med förfalskning, måste därtill varje verifikation på
— 271 —
nytt begrundas. Nar jag påpekar, att en redovisning efta innehåller över
300 verifikationer, bör det vara lätt att inse, vilket oerhört arbete lör linjeingenjören
detta skulle innebära. Man kan med skäl undra, varlör »kassörskan»
under sådana lörhållanden skall tag''a belattning med redovisningen.
Och detta granskningsarbete lör linjeingenjören har jag ansett
vara meningslöst, eftersom redovisningen sändes till linjedistriktsbyrån
för omedelbar granskning i alla dessa avseenden.
Det bör påpekas, att huvudkontot, som enligt statsrevisorerna »dock skolat
ligga till grund för redovisningarna», innehåller detsamma som avräkningen
på redovisningsarket. Då ett undertecknat exemplar av redovisningsarket
kvarstannar å linjeexpeditionen, linnes huvudkonto där. Så
vitt jag har mig bekant, fanns heller icke något annat huvuuKonto löreskrivet,
förrän nya instruktionen för sektionslöreståndarna utkom.
Statsrevisorerna ha jämfört de båda olika exemplaren av huvudböckerna,
för den tid sådana förts, med motsvarande huvudkonton å redovisningsarken
och därvid funnit att »flertalet av de medelsredovisningar, som finnas
kvar å linjeexpeditionen, icke överensstämma med vederbörande lmvudkonto
med avseende å de från linjedistriktsbyrån bekomna förskotten
samt balanserna». En närmare granskning av dessa redovisningsark visar
emellertid, att även dessa äro förfalskade. Att de nu icke överensstämma,
bevisar sålunda icke, att de icke gjorde det, då redovisningarna
avgåvos. Eftersom ändringar förekomma, är det tvärt om tämligen klart,
att dessa företagits, sedan redovisningarna undertecknats. Särdeles tydligt
framgår det också av 1928 års redovisningar, att just detta varit metoden
för fru Leirf att för linjeingenjören dölja en ändring av bristen.
(För att dölja en kontant brist behövs ingen annan åtgärd än förfalskning
av redovisningsarket, som går till linjedistriktsbyrån, därest inventering
därifrån eller kollationering av balansen icke förekommer.) Fru Leuf har
alltså, då hon velat ändra bristens storlek, företagit ändring å linjeexpeditionens
exemplar av en tidigare redovisning, så att trots ändringen avräkningen
å den framlagda redovisningen varit riktig i sig själv och i förhållande
till närmast föregående redovisning. Om linjeingenjören händelsevis,
då en sådan ändring företagits, gått längre tillbaka i räkenskaperna,
skulle oegentligheten möjligen ha upptäckts. Men man kan väl
icke begära, att linjeingenjören vid varje redovisnings avgivande skall
gå igenom räkenskaperna kanske från årets början eller längre. I själva
verket vore detta sätt att gå igenom expeditionens räkenskaper för att
komma på eventuell förfalskning eller annan oegentlighet synnerligen tidsödande
och dock icke alltid effektiv. Det enklaste och verkligt effektiva
sättet är väl att gå till de räkenskaper som icke äro tillgängliga för dem
som kunna misstänkas, nämligen linjedistriktsbyråns räkenskaper, ty där
finnas alla behövliga uppgifter.
När man vet, att linjedirektören skall inventera expeditionens kassa
minst en gång om året, bör man väl få anse, att denna revision därmed
blir utförd.
Vad däremot linjeingenjören personligen ansvarar för är enligt min mening
den månatliga inventering av linjeexpeditionens kassa. Hur denna
inventering skall göras finnes icke omnämnt i instruktionen för sektionsföreståndarna,
men den har här utförts på det sätt, som finnes föreskrivet
för linjedirektör i fråga om linjedistriktsbyråns kassa i instruktionen för
distriktsförvaltningarna. Linjeingenjören har alltså vid inventering utgått
från balansen enligt senast avgivna medelsredovisning, givetvis så
-
— 272 —
Dessa inventeringar äro instruktionsenligt utlörda. Någon annan anmärkning
beträffande inventeringarna har jag icke heller kunnat iinna
vara gjord än den, att linjeingenjören vid inventeringarna icke jämlört
med kassakontot. Det är sant, att åtminstone jag under min tid icke gjort
denna jämlörelse, men det betyder icke, att kontrollen därlör varit mindre
effektiv. För att kunna lita på kassaboken, som dock innehåller sekundära
uppgifter, vid en inventering måste man ju först kontrollera, att den
är riktigt förd. Om man då i stället vid inventeringen går direkt till primäruppgifterna,
kan jag icke finna, att något därför brister i kontrollväg.
Jag har ansett, att kassaboken har sitt huvudsakliga värde för kassörskan
själv, för att hon på ett enkelt sätt skall få besked om ställningen, då
hon vill kontrollera, om kassan stämmer, samt såsom förteckning särskilt
över av linjeexpeditionen betalda räkningar.
Då statsrevisorerna i sina anmärkningar mot linjedirektören bland
annat framhålla, att »instrumenten över av linjeingenjören förrättade
kassainventeringar icke alltid varit försedda med dennes namnunderskrift»,
måste detta bero på att statsrevisorerna förväxlat handlingar. Linjeingenjörens
instrument över inventeringarna av expeditionens kassa insändas
icke och skola icke enligt instruktionen insändas till linjedirektören. Linjeingenjörens
inventeringsinstrument äro givetvis alltid undertecknade av
honom själv. Förmodligen ha statsrevisorerna tagit den specifikation över
utgående balansen, som såsom bilaga medföljer ena redovisningen i varje
månad, för inventeringsinstrument. Angående ansvaret för denna handling
gäller självfallet detsamma som för redovisningen i övrigt.
Statsrevisorerna anmärka vidare: »Sammanblandningen av expeditionens
egna och linjebefälets utgifter hade också bort av linjeingenjören
uppmärksammas vid medelsredovisningarnas företeende till underskrift.»
Härtill är att svara, att denna sammanblandning, som alldeles riktigt innebär
en avvikelse från instruktionen, icke blott uppmärksammats av linjeingenjören;
den har också varit föremål för överläggningar mellan linjedirektören
och linjeingenjörerna, och detta förfaringssätt tillämpas inom
hela VI distriktet. Det är enligt föreskrift från linjedirektören som verifikationerna
från underbefälet uttagas ur sina redovisningsark och förtecknas
på nytt tillsammans med expeditionens egna. Jag har flera gånger
ur arbetsbesparande synpunkt uttalat önskemålet att därvid få följa
instruktionens föreskrift. Denna anmärkning mot linjeingenjören, som
inger åtminstone allmänheten en underlig föreställning angående ordning
och reda på linjeexpeditionen, måste därför på det bestämdaste tillbakavisas.
Förskingringen har möjliggjorts genom förfalskning av redovisningsarken,
sedan dessa undertecknats av linjeingenjören. Det är alltså i förhållandet
mellan linjedistriktsbyrån och linjeexpeditionen man bär att
söka de omständigheter, som möjliggjort falsarierna. Enligt min uppfattning
åligger det icke i första hand linjeingenjören att kontrollera
detta förhållande. Ingen hade i detta fall misstänkt falsarier. Om misstankar
funnits, hade givetvis särskilda kontrollåtgärder vidtagits. För
linjeingenjörens vidkommande hade då dessa åtgärder gått utöver vad instruktionen
föreskriver, under det att endast en instruktionsenlig inventering
av linjedirektören varit nog för att upptäcka bristen. Statsreviso
-
279 —
rerna anmärka: »Det synes också som om linjedirektören vid de inventeringar
av expeditionens kassa han haft att företaga minst en gång om året
icke tagit del av de å expeditionen förda räkenskaperna, enär, i iall sä
skett, en upptäckt av förlalskningarna näppeligen torde ha uteblivit.»
Huru linjedirektörens inventeringar utförts, vet jag icke, eftersom någon
inventering icke förekommit, sedan jag tillträtt linjeingenjörstjänsten,
alltså efter den 11 april 1927, men med anledning av statsrevisorernas anmärkning
skulle jag vilja säga, att en inventering av linjedirektören båtat
föga, om han därvid nöjt sig med att »ta del av expeditionens räkenskaper»,
som ju voro förfalskade, och icke tagit reda på linjeexpeditioneM
kassaställning enligt linjedistriktsbyråns uppgifter. Härvid har jag att
jämföra med linjeingenjörens inventeringar av underbefälets kassor. När
jag inventerar en linjemästares kassa, icke nöjer jag mig med att i hans räkenskaper
avläsa vilken summa han för ögonblicket står i ansvar för. Den
siffran tar jag själv från linjeexpeditionen.
Ingen hade misstänkt falsarium. För linjeingenjören fanns icke heller
anledning till dylik misstanke. Kassan stämde alltid vid inventeringarna.
Den stora balansen, skulden till linjedistriktsbyrån, var en fullständig
överraskning för linjeingenjören, som aldrig sett annat värde på balansen
än det mindre. Raderingarna å redovisningarna, som å det till linjedistriktsbyrån
insända exemplaret förekomma på flera ställen på varje
redovisning, funnos icke, då linjeingenjören undertecknade. Att icke ens
linjedistriktsbyrån misstänkt falsarium, framgår tydligt därav att linjeexpeditionens
stora balans verkligen uppmärksammats där utan att härom
åtminstone på min tid ett ord nämnts till linjeingenjören. Däremot
lär fru Leuf ha mottagit uppmaningar att försöka hålla skulden till linjedistriktsbyrån
nere!
Till sist och som sammanfattning vill jag framhålla, att jag av det inträffade
helt naturligt fått lära något och att jag numera vidtar vissa nya
åtgärder i kontrollsyfte. Därom finnes dock intet föreskrivet i instruktionen,
säkerligen därlör, att denna kontroll icke kan anses åligga linjeingenjören.
Jag anser fortfarande:
1. att den, som å linjeexpeditionen tjänstgör såsom kassör, måste ha
kassörs ansvar, oavsett lönegrad och titel,
2. att linjeingenjörens granskning av redovisningarna i vad den avser
kontroll skulle kunna inskränkas till granskning och attestering av verifikationerna.
övrig granskning innebär för linjeingenjören ett oerhört arbete,
om granskningen skall vara effektiv, och kan icke anses erforderlig,
eftersom den kan och skall göras å linjedistriktsbyrån. Ansvaret för en
eventuell felaktighet faller på kassörskan,
3. att linjeingenjören personligen har att verkställa och ansvara för
den månatliga inventeringen av expeditionens kassa,
4. att kontrollen av förhållandet mellan linjedistriktsbyrån och linjeexpeditionen
åligger linjedirektören och icke linjeingenjören.
Sundsvall den 28 december 1928.
Josef Skoglund.
På särskilda frågor meddelade Skoglund härutöver:
Anledningen till att huvudbok och avräkningsbok, vilka icke förts å
lin.ieexpeditionen, då Skoglund tillträdde sin befattning i april 1927, icke
upplagts förrän i början av augusti 1927, förklarade Skoglund så, att han
18 — Rev.-berättelse ang. statsverket för år 192S. III.
274 —
först och främst velat bli förtrogen med pågående och planerade arbeten.
Löpande ärenden fingo tills vidare handläggas på sätt som dittills skett.
Det kunde icke begäras av en befattningshavare, att han ögonblickligen
skulle sätta sig in i alla nya förhållanden och genomföra de förändringar,
som kunde anses påkallade, särskilt i detta fall, då tjänsteman för första
gången tillträdde viss befattning. Med hänsyn härtill ansåge Skoglund
dröjsmålet med böckernas uppläggande icke särskilt anmärkningsvärt.
Att redovisningarna icke alltid omfattat författningsenliga tider har
Skoglund hittills ansett vara utan betydelse. Han hade för sin del ansett
lämpligt, att, då förskjutning i redovisningen varit nödvändig på grund
av linjeingenjörens resa eller andra omständigheter, så mycket, som kunnat
medtagas, intoges i redovisningen.
Hade linjedistriktsbyrån varit av annan mening, borde förfarandet påkallat
erinran därifrån.
Skoglund medgav, att han vid redovisningarnas avgivande som regel
icke verkställt jämförelse med huvudboken, men ansåge Skoglund detta
icke behövligt, då avräkningen å redovisningsarket motsvarade huvudkontot
och redovisningen för varje fall granskades å linjedistriktsbyrån.
Från linjedirektören eller linjedistriktsbyrån har till Skoglund aldrig
framförts någon förfrågan eller erinran angående balansens storlek, redovisningarnas
försening eller överhuvud taget beträffande några omständigheter,
som sammanhänga med statsrevisorernas nu framställda anmärkningar
mot medelsförvaltningen å linjeexpeditionen i Härnösand.
Under den tid Skoglund varit i Härnösand hade linjedirektör Samberg
vid upprepade tillfällen varit där utan att verkställa inventering.
Vidkännes: Josef Skoglund.
Härefter hördes ingenjörsassistenten å linjedistriktsbyrån i Sundsvall
Eskil Forssblad, vilken efter erhållen del av statsrevisorernas anmärkningar
på särskilda frågor anförde:
Forssblad hade vikarierat för Skoglunds företrädare å linjeingenjörsbefattningen
i Härnösand, linjeingenjör Wahlström, under dennes semestrar
åren 1921—1926 samt efter Wahlströms förflyttning till Södertälje den 1
oktober 1926 på förordnande uppehållit Skoglunds befattning tills denne
kunnat tillträda densamma i april 1927. Sistnämnda förordnande var från
början avsett att omfatta endast en kortare tidrymd men blev på grund
av mellankommande förhållanden utsträckt till cirka sex månader.
Genom instruktionen för sektionsföreståndare, vilken utkommit den 27
september 1926, hade visserligen föreskrivits införande vid linjeexpeditionerna
av, förutom dittills förd kassabok, jämväl huvudbok samt avräkningsbok
för linjebefälets förskottsmedel, men hade Forssblad med hänsyn
till att han endast varit vikarie å platsen ansett lämpligt anstå med dessa
böckers uppläggande tills den ordinarie innehavaren tillträtt sin befattning.
Vid inventeringen av linjeexpeditionens kassa hade Forssblad utgått
från balansen å det exemplar av näst föregående redovisning, vilket förvarats
å linjeexpeditionen, samt tagit övriga för redovisningen erforderliga
uppgifter från linjeunderbefälens redovisningsark och från linjeexpeditionens
reversal å från linjedistriktsbyrån erhållna penningmedel, vartill
eventuellt komme till linjeexpeditionen inbetalda hyror m. m. Forssblad
hade således utgått från primäruppgifterna. Inventering hade Forssblad
i regel verkställt två gånger i månaden, omedelbart efter redovisningens
avgivande.
•27r>
Forssblad hade för sin de] ansett, att Leuf handhaft kassan med redogörares
ansvar samt ville erinra sig, att han, i likhet med Wahlström, utfärdat
fullmakt för henne att utkvittera penningmedel från bank.
Under den tid Forssblad uppehållit linjeingenjörsbefattningen i Härnösand
hade linjedirektör Samberg två gånger besökt expeditionen, inen vid
dessa tillfällen hade han icke verkställt inventering.
Forssblad förklarade slutligen, att han saknade kännedom om hur å
linjedistriktsbyrån förfares med dit inkomna inventeringsinstmment och
redovisningar. •
Vidkännes: Eskil Forssblad.
1928 den 29 december.
Anställdes förhör med nedan nämnda befattningshavare å linjedistriktsbyrån
i Sundsvall, vilka därvid på särskilda frågor uppgåvo:
Förste kassören K. E. K. Hallqvist, född Noréus.
Fru Hallqvist hade alltsedan den 1 februari 1921 innehaft sin nuvarande
befattning. Hon handhade bland annat granskningen av linjeexpeditionernas
inom distriktet redovisningar. Dessa sändes till byrån och utkvitterades
av fru Hallqvist och linjedirektören tog ingen annan befattning med
desamma än att han granskade och godkände de till redovisningen hörande
verifikationerna. Vid de tillfällen, då linjedirektör Samberg verkställt
inventering av linjedistriktsbyråns kassa, vilket skett åtminstone varannan
månad, hade han emellertid tagit del av den utgående balansen å linjeexpeditionernas
sista redovisning samt av specifikationen över förskott
till linjeunderbelälen. Nästan vid varje dylik inventering hade linjedirektör
Samberg nämnt, att han ansett, att balanserna voro för höga, men
hade fru Hallqvist icke fattat detta som någon direkt anmärkning utan
att det icke kunde undvikas med hänsyn till de stora avstånden i Norrland.
De hade även vid några tillfällen talat om den höga balansen i Härnösand
och erinrade sig fru Hallqvist särskilt, att hon för linjedirektör Samberg
påpekat balansen vid årsskiftet 1927/1928, varvid de även jämlört
balanserna vid de andra linjeexpeditionerna inom distriktet. Balansen i
Härnösand hade uppgått till cirka 44,000 kronor, i Sundsvall 4,600 kronor,
i Luleå 11,000 kronor, i Umeå 10,500 kronor samt i Östersund 4,500 kronor.
Linjedirektören hade förvånat sig över Härnösandsbalansen, men fru Hallqvist
kunde ej nu påminna sig, huruvida han nämnt, att han skulle tala
med linjeingenjören härom. Vid tidigare tillfällen hade han emellertid
uttryckligen sagt, att han skulle anmoda linjeingenjören i Härnösand
hålla nere balansen. Huruvida liniedirektören meddelat sig med linjeingenjören
hade sig fru Hallqvist icke bekant, men däremot hade hon
efter sedan förskingringarna kommit i dagen hört uppgivas, att linjedirektören
per telefon satt sig i förbindelse med linjemästaren i Örnsköldsvik
(under Härnösands linjesektion) samt anmodat honom att
minska sin balans, varvid dock balansens summa icke nämnts.
Fru Hallqvist hade av sig själv vid upprepade tillfällen under årens
lopp och alltid vid varje årsskifte per telefon talat med Leuf om att
balanserna voro för höga och samtidigt anmodat henne att redovisa in
högre belopp till linjedistriktsbyrån. Leuf hade alltid svarat, att hon
skulle göra detta, men ursäktat sig med att hon haft mycket arbete, samt
att hon själv ej fått in redovisningar från linjeunderbefälen, vilka erhållit
förskott till betydande belopp.
- 276 —
Vid granskningen av redovisningsarken har fru Hallqvist aldrig lagt
märke till att raderingar skett. Hon hade för övrigt icke haft anledning
misstänka att ändring skett, då redovisningens särskilda summor alltid
efter eventuella smärre rättelser överensstämt med ingivna verifikationer
och linjedistriktsbyråns räkenskaper.
När linjedirektör Moberg tillträdde sin befattning i september 1928,
hade han anmärkt på bl. a. Härnösands höga balans. Fru Hallqvist hade
framfört denna anmärkning till Leuf samt sagt, att nu måste det absolut
bliva någon ändring. Leuf hade även vid detta tillfälle skyllt på att
linjeunderbefälen lågo efter med sina redovisningar.
Nämnda september månads redovisning hade Leuf bifogat en lapp, varå
hon skrivit: »Resten kommer sedan.» Några dagar senare hade hon för
linjeingenjören anmält förskingringen.
Nästan varje redovisning under de senare åren hade trots påminnelser
från fru Hallqvist inkommit för sent; redovisningen den 18 icke förrän
omkring den 25. Fru Hallqvist hade vid flera tillfällen påpekat detta
förhållande för linjedirektör Samberg, men han hade icke fäst sig så
mycket därvid, då granskningsarbetet för fru Hallqvist härigenom ej
försenats (hon hade de andra linjeexpeditionernas redovisningar att
granska) och redovisningen för varje fall hann insändas till telegrafstyrelsen
i rätt tid.
Fru Hallqvist hade vid flera tillfällen tänkt vända sig direkt till linjeingenjören
i stället för till Leuf med sina anmärkningar beträffande
såväl den höga balansen som de försenade redovisningarna, men hon hade
trott att linjedirektör Samberg talat med linjeingenjören härom, varför
hon ansett detta onödigt, och dessutom hade hon icke velat föranleda
obehag för Leuf.
På grund av att tiden för redovisningarnas insändande så väsentligt
förskjutits hade fru Hallqvist icke framställt någon erinran mot att i
redovisningen upptagits de förskott av penningmedel, vilka kommit
linjeexpeditionen tillhanda före redovisningens avlåtande, ehuru de icke
inkommit under den tid redovisningen skolat omfatta. Det vore också
utan betydelse, i vilken av månadens redovisning förskottet medtoges,
då från linjedistriktsbyråns sida alltid kontrollerades, att förskottet medtagits
och endast en gång.
I fråga om redovisningarnas underskrivande hade linjedirektör Samberg
medgivit, att den särskilda redovisning, som avsåg endast den ordinarie
personalens avlöning, icke egenhändigt behövde underskrivas av
linjeingenjören. Men fru Hallqvist hade icke framställt anmärkning mot
att även andra redovisningar varit försedda med linjeingenjörens namnstämpel,
dä varje redovisningen åtföljande verifikation varit försedd med
linjeingenjörens signum och redovisningen överensstämde med linjedistriktsbyråns
räkenskaper.
Fru Hallqvist hade icke fått del av de inventeringsinstrument, vilka
upprättades mellan från- och tillträdande tjänsteman vid sektionsföreståndares
ledighet eller frånträdande av tjänsten.
Hon hade icke heller sett något av linjedirektör Samberg upprättat
instrument över verkställd inventering av linjeexpeditionens kassa och
linjedirektören hade ej heller talat med henne därom. Fru Hallqvist förklarade
sig bestämt kunna säga, att linjedirektören aldrig i samband
med en inspektion av linjeexpeditionen ur linjedistriktsbyråns räkenskaper
skaffat sig kännedom om linjeexpeditionens balans.
— 277 —
Slutligen förklarade fru Hallqvist, att hon för sin del ansett, att Leuf
haft samma ansvar som kassörerna å linjeexpeditionerna i Luleå och
Östersund, samt att hon självständigt handlagt kassagöromålen å linjeexpeditionen.
Vidkännes och hänvisas till bifogad skrivelse.
K. Hallqvist.
Till kungl. telegrafstyrelsen (Eb).
Utöver vad som anföres i byrådirektör Guståvs protokoll av den 28—29
december 1928 angående förskingringarna i Härnösand, får jag vördsamt
meddela följande:
Linjedirektör Samberg hade sedan länge haft sin uppmärksamhet fäst
på linjeexpeditionernas höga utgående balanser och påbjöd för den skull
att från och med den 1 oktober 1923 den utgående balansen skulle varje
månad specificeras. Dessa specifikationer uppvisades för linjedirektören
vid förekommande inventeringar av kassan, varför jag själv icke ansåg
mig hava någon skyldighet att vidtaga några åtgärder, ty linjedirektören
kunde ju bättre än jag inse, om den stora balansen kunde anses motiverad
eller icke.
I protokollet anföres, att även andra redovisningar än sådana, som avsågo
ordinarie avlöningar inkommit försedda med linjeingenjörens namnstämpel,
utan att detta föranlett anmärkning från min sida. Sådana redovisningar
inkommo dock endast från linjeexpeditionen i Luleå. Förste
linjeingenjören i Luleå hade nämligen av linjedirektör Samberg erhållit
bemyndigande att i undantagsfall förfara på detta sätt. Skriftligt intyg 1
från linjeingenjör Wahlberg härom kommer att insändas.
Linjeingenjör Skoglund har till protokollet anfört, att om det hade varit
något fel, att medelsredovisningarna icke alltid omfattat författningsenliga
tider, borde detta hava föranlett anmärkning från linjedistriktsbyrån.
Sådan anmärkning har även av mig gjorts, ehuru jag endast
gjort densamma till fru Leuf.
Sundsvall den 2 januari 1929.
K. Hallqvist.
Kontrollören Birger Hallqvist.
Hallqvist hade sedan den 1 november 1918 innehaft sin nuvarande befattning
å distriktsbyrån. I hans tjänsteåligganden inginge icke någon
befattning med linjeexpeditionernas redovisningar. Linjedirektör Samberg
hade emellertid till honom överlämnat de inventeringsinstrument,
som upprättats av från- och tillträdande linjeingenjörer, för infästande
å vederbörlig plats i byråns arkiv. Instrumenten hade varit försedda med
påskriften »a. a.».
Hallqvist hade utan resultat verkställt en mycket noggrann undersökning
för att kunna finna de av linjedirektör Samberg eventuellt upprättade
instrumenten vid inspektion av linjeexpedition.
Vidkännes: B. Hallqvist.
Intaget å sid. 279.
— 278 —
Kanslibiträdet S. A. Noréns.
Noréns hade under av förste kassören åtnjuten sjukledighet och semester
från den 20 januari till den 15 augusti 1928 uppehållit dennes befattning.
Noréus hade därvid vid tiden för avgivande av linjeexpeditionernas redovisningar
upprepade gånger påmint Leuf om att sända in redovisningen
i rätt tid. Linjedirektör Samberg hade inventerat linjedistriktsbyråns
kassa varje månad, varvid han vid något tillfälle nämnt, att förskotten
vant för stora. Detta yttrande hade dock gällt samtliga linjeexpeditioner
och Harnosand hade ej särskilt varit på tal. 1 övrigt hade Noréus si"
intet i saken bekant.
Vidkännes: S. Noréus.
Sedan det konstaterats, att övriga vid härvarande linjedistriktsbyrå
och vid linjeexpeditionen i Härnösand nu anställda befattningshavare
icke kunde lämna några upplysningar i ärendet, anhöll linjedirektör
Moberg, att, såsom tillägg till sin här i avskrift bifogade skrivelse i
ärendet den 9 oktober 1928, få till protokollet antecknat, att han ansåge
den omständigheten, att linjemästare och linjeförmän inom VI distriktet
avgivit små redovisningar endast två gånger i månaden i stället för en
fi111?.1 v®°kan> hava varit en icke oväsentlig, bidragande orsak till att
t Öl skmgnngarna kunnat uppgå till så betydande belopp. Härigenom och
genom sektionernas stora geografiska utsträckning och genom de i vissa
fall mindre goda postförbindelserna hade linjeunderbefälets och alltså
även sektionsföreståndarnas förskott i allmänhet kommit att uppgå till
så väsentliga belopp, att Härnösandssektionens förskott icke givit särskild
anledning till misstankar. Linjeunderbefälet redovisade nu varje vecka.
Linjedirektör Moberg ville dessutom framhålla, att Leufs förskingringar
kommit i dagen, innan han för andra gången genomgått VI linjedistriktets
kassa.
År och dag som ovan.
Justerat: In fidem:
C. .-i. Moberg. 0 C,ustfw.
Till kungl. telegrafstyrelsen (Eb).
Linjeingenjören J. Skoglund i Härnösand anmälde den 7 dennes, att
kanslibiträdet Ingeborg Leuf samma dag underrättat honom därom, att
brist lörelåge i linjeexpeditionens av Leuf omhänderhavda kassa.
Vid av mig med anledning uärav under den 7 och 8 dennes företagen
inventering befanns kassaställningen vara den i närslutna tablå angivna.
I kassan förefanns en brist på 46,692 kronor 25 öre.
Eru Leuf, som var närvarande vid inventeringen den 7 dennes och därvid
försökte underlätta inventeringsarbetet, erkände bristen. Hon hade
lyckats dölja densamma genom ändring av medelsredovisningsarken,
sedan dessa underskrivits av linjeingenjören.
Före september 1927 synes intet särskilt huvudkonto vara fört härstädes.
Från och med september 1927 har det förts dubbla huvudkonton,
det ena enligt de för linjeingenjören framlagda och av denne underskrivna
redovisningsarken och det andra överensstämmande med det av
fru Leuf ändrade och därefter till Sundsvall insända redovisningsarket.
Om detta sistnämnda huvudkonto har linjeingenjör Skoglund icke haft
— 27» —
någon kännedom. Båda dessa huvudkonton finnas här tillgängliga. Kassakonton
finnas sedan år 1919, men någon summering av dessa konton synes
ej vara gjord.
Enligt fru Leufs egen uppgift ha falsarierna börjat år 1920.
Linjeexpeditionens kassa har månatligen inventerats av linjeingenjör
Skoglund, och även förutvarande sektionsföreståndare synas ha verkställt
upprepade inventeringar. Inventeringarna ha i allmänhet utförts i samband
med undertecknandet av en redovisning, och till grund för inventeringarna
har legat de falska balanserna i redovisningen.
Jag närsluter vördsamt avskrifter av ett redovisningsark för 1926 och
av ett för 1927.
Enligt order har affären den 8 dennes anmälts till härvarande stadsfiskal,
hos vilken fru Leuf i dag är i förhör.
Vid mitt övertagande av VI distriktets kassa i början av sistlidne
september uttryckte jag min förvåning över storleken av sektionsföreståndarnas
förskott, vilka utgjorde i runda tal
för linjeexpeditionen, Sundsvall........ kronor 71,000: —
» » Härnösand .... » 89,000: —
» » Luleå............... » 71,000: —
» » Umeå................ » 60,000: —
» » Östersund ........ » 48,000: —
Jag fick emellertid de upplysningarna, att förskotten brukade vara av
dylik storlek, och att det stora förskottet för linjeexpeditionen, Härnösand,
sannolikt berodde därpå, att därvarande kanslibiträde haft semester
under senare delen av augusti, på grund varav redovisning från Härnösand
ej nyligen inkommit. Jag lät mig för tillfället nöja med dessa upplysningar,
men antecknade särskilt Härnösandsförskottet för framtida
undersökning.
Härnösand den 9 oktober 1928.
C. A. Moberg.
På begäran intygas härmed att följande förfaringssätt vid medelsredovisning
tillämpats med linjedirektör G. Sambergs vetskap och medgivande.
Vid linjeingenjörens bortavaro från expeditionen vid tid för medelsredovisnings
avgivande har kassören insänt redovisningsarket i rätt tid,
försett med antingen expeditionens eller linjeingenjörens stämpel eller
med kassörens egen underskrift. Verifikationerna hava däremot alltid
måst kvarligga å expeditionen för granskning och signering av linjeingenjören,
såvida de icke bestått av ordinarie avlöningslistor.
Luleå den 2 januari 1929.
C. G. Wahlberg.
l:e linjeingenjör, I.uleå.
— 280 —
Bil. 3.
Protokoll, hållet vid förhör i Stockholm den 4 januari 1929
med förste linjeingenjören Georg Psilander i anledning av statsrevisorernas
anmärkning i fråga om medelsförvaltningen vid
linjeexpeditionen i Härnösand.
Närvarande: byrådirektören O. Gustav,
förste linjeingenjören G. Psilander.
Sedan Psilander tagit del av statsrevisorernas yttrande, anförda han
i oljande:
. Psilander, vilken under år 1919 börjat tjänstgöra å linjedistriktsbyrån
i Sundsvall, hade från och med den 1 juli 1920 konstituerats och förordnats
till forste linjeingenjör med placering å byrån samt förflyttats till
telegrafstyrelsens lmjebyrå från och med den 1 oktober 1928. Psilander
hade under semestrar och kortare sjukledigheter för linjedirektör Samberg
vikarierat för denne samt efter Sambergs frånfälle den 15 juni 1928 förordnals
att tillsvidare uppehålla den vakanta linjedirektörstjänsten. Linjedirektör
Moberg hade tillträtt befattningen den 1 september 1928.
- , Psilanders tjänsteåligganden som förste linjeingenjör å byrån hade
icke ingått någon som helst befattning med medelsredovisningarna eller
kassagöromålen å vare sig linjedistriktsbyrån eller linjeexpeditionerna
yd de inventeringar av linjedistriktsbyråns kassa, vilka Psilander verkställt,
då han uppehållit linjedirektörsbefattningen, hade han icke haft
anledning framställa någon anmärkning mot räkenskaperna.
. Storleken av linjeexpeditionernas balanser hade icke varit på tal vare
sig med linjedirektör Samberg eller kassören å linjedistriktsbyrån. Psilander
hade icke heller fäst sig vid att balanserna varit särskilt höga, enär
han i regel vikarierat under sommarmånaderna, då linjeexpeditionernas
penningbehov vård särskilt stort på grund av avsevärt ökade arbetsstyrkor.
Med hänsyn till att Psilander endast under kortare perioder uppehållit
linjedirektörsbefattningen hade han varken medhunnit eller ens ansett
lämpligt att i sin egenskap av vikarie verkställa inventering å linjeexpeditionerna.
Det torde för övrigt vara allmän praxis att en dylik förrättning
borde utföras av den ordinarie linjedirektören. Enligt instruktionen
för distriktsförvaltningarna behöver dylik inventering ej heller
ske oftare än en gång om året. Huruvida linjedirektör Samberg verkställt
någon inventering av linjeexpeditionerna saknade Psilander kännedom
om, men var av den uppfattningen, att linjedirektören vid sina besök
Jios linjeingenjörerna hade verkställt dylik. Något häröver upprättat instrument
hade Psilander dock ej iakttagit å linjedistriktsbyrån.
I övrigt hade Psilander sig icke något i saken bekant.
År och dag som ovan.
In fidem
- O. Guståv.
Vidkännes: G. Psilander.
Bestyrkes å tjänstens vägnar.
D. Nilson■
- 281 —
Bil. 4.
Utdrag av protokoll i brottmål, liållct hos rådhusrätten i
Härnösand vid sammanträde å centralfängelset den 16 och 20
oktober 1928.
Den 16 oktober.
Närvarande: borgmästaren Emthén samt rådmännen Holmberg och
Rosander.
S. D. Under den 10 innevarande oktober hade allmänne åklagaren, stadsfiskalen
E. Källander, till rådhusrätten inkommit med en så lydande,
skriftlig anmälan:
»Till rådstuvurätten i Härnösand.
Härmed får jag vördsamt anmäla, att jag i dag häktat och till härvarande
centralfängelse införpassat kanslibiträdet å kungl. telegrafverkets
härvarande linjeingenjörsexpedition fru Ingeborg Leuf, född den 23 januari
1900, för det fru Leuf enligt anmälan och eget erkännande, under
åren 1920—1928 av kungl. telegrafverket tillhöriga och av fru Leuf i
tjänsten omhänderhavda medel vid olika tillfällen tillgripit tillhopa minst
46,000 kronor, och anhålles att rådstuvurätten med den häktade, som förut
ej varit för brott tilltalad, ville företaga rannsakning.
Härnösand i stadsfiskalskontoret den 9 oktober 1928.
Ernst Källander.»
I anledning därav hade rannsakning med häktade kanslibiträdet hustru
Ingeborg Leuf, född Nehlsson, härifrån staden utsatts att denna dag klockan
två eftermiddagen här å centralfängelset förekomma, varom stadsfiskalen
Källander underrättats, med anmodan tillika att inkalla veder.
börande målsägande och de personer för övrigt, vilkas hörande i målet
kunda anses erforderligt.
Då detta rannsakningsmål nu å bestämd tid till behandling företogs,
inställde sig stadsfiskalen Källander som åklagare, varjämte häktade
hustru Leuf under bevakning av en fängelsevaktfru för rätten inställdes. ■
För kungl. telegrafstyrelsen såsom målsägande företrädde förste sekreteraren
i styrelsen, juris kandidaten Olaf Gustav på grund av detta förordnande:
»Utdrag
av protokollet, hållet hos kungl. telegrafstyrelsen den
11 oktober 1928.
S. D. Beslöt styrelsen uppdraga åt förste sekreteraren jur. kand. Olaf
Gustav eller den han i sitt ställe förordnade att vid rådhusrätten i Härnösand
utföra och bevaka styrelsens talan i mål mot kanslibiträdet Ingeborg
Leuf, född Nehlsson, angående förskingring m. m.; godkännande styrelsen
ombudets laga åtgärder.
Härom skulle protokollsutdrag utfärdas att gälla som rättegångsfullmakt
för Gustav. Som ovan.
Enligt protokollet:
Sigurd Hersson.
Kungl. telegrafstyrelsen.
(Stämpel.)»
Nr 13.
Häkt. kanslibiträdet
hustru Ingeborg
Leuf,
född Nehlsson,
frän Härnösand.
Förskingring
ang.
— 282 —
Leuf. ingeborg,
född
Nehlsson,
kanslibiträde.
Ang.
Förskingring.
Såsom rättegångsbiträde åt den häktade anmälde sig tillstädes advokaten
här i staden Samuel Hesse jämlikt länsstyrelsens för honom den 10
innevarande oktober i sådant avseende meddelade förordnande, med rätt
för Hesse att i sitt ställe sätta annan behörig person.
Till närmare utredning i målet ingav åklagaren oeli åberopade
dels ett så lydande
Förhörsprotokoll
tisdagen den 16 oktober 1928.
Hen 8 innevarande oktober anmälde linjedirektören vid kungl. telegrafverket
C. A. Moberg till undertecknad, att ordinarie kanslibiträdet vid
kungl. telegrafverkets härvarande linjeingenjörsexpedition fru Ingeborg
Leuf gjort sig skyldig till förskingring av 46,692 kronor 25 öre sannolikt i
samband med förfalskning.
Med anledning av sagda angivelse har fru Leuf som självmant hos sin
närmaste förman, linjeingenjören Josef Skoglund härstädes, erkänt sitt
brottsliga förfärande, av undertecknad hörts och därvid vidhållit sitt erkännande,
ehuru hon ej exakt kunde yttra sig om storleken av det av henne
förskingrade beloppet samt berättade:
Fru Leuf erhöll som ogift den 24 oktober 1918 tillfällig anställning som
extra skrivbiträde å telegrafverkets linjeingenjörsexpedition, som då var
förlagd i Sollefteå, emot timpenning, och uppgick hennes dåvarande månatliga
avlöning till omkring 80 kronor och bodde fru Leuf under denna
tid hos sin fader, handelsresanden Johannes Nehlsson och tillsammans med
sina tre systrar.
Då linjeingenjörsexpeditionen från och med den 1 oktober 1919 från Sollefteå
förflyttades till Härnösand fick fru Leuf även sin tjänstgöring förlagd
hit till staden, där hon alltsedan bott.
Den 1 januari 1920 befordrades fru Leuf till extra ordinarie kanslibiträde
och den 1 juni 1924 till ordinarie innehavare av befattningen. Första
tiden fru Leuf vistades här i staden inackorderade hon sig hos en familj
mot 150 eller 160 kronor per månad och erlade hon sedermera även på
andra ställen hon bott eller intagit sina måltider, tillsammans ungefär
samma belopp för mat och husrum, tills hon sedermera förhyrde lägenhet
tillsammans med sin far och två systrar, som flyttat hit till staden från
Sollefteå, och bildade hushåll. Till följd av att hon hade en del andra utgifter
förutom till sin inackordering, bland annat bisträckte hon sina
systrar med kläder o. dyl., räckte ej hennes avlöning och »lånade» därför,
fru Leuf vid något tillfälle redan under år 1920 av telegrafverkets medel
100 kronor i avsikt att vid förstkommande månadsavlöning återbetala be
loppet. Till följd av inellankommande utgifter såg sig emellertid fru Leuf
ej i stånd att till fullo återbetala beloppet i fråga ocli tillgrep fru Leuf
sedermera vid upprepade tillfällen mindre penningbelopp av telegrafverkets
av henne omhänderlmvda medel, vilka tillgrepp fru Leuf att börja
med dolde vid kassainventeringen genom att debitera det tillgripna såsom
till olika redogörare utbetalade förskott.
Bland fru Leufs åligganden ingick bland annat att från linjedistriktsbyrån
— här nedan förkortat till Ldb — i Sundsvall rekvirera för linjeingenjörsdistriktsbyrån
—- här nedan förkortat till Lix — härstädes behövliga
penningmedel, avsedda att efter rekvisition utbetalas till underredogörare
såsom linjemästare och linjeförmän, vilka för inköp av diverse
- 283 -
material m. m. ofta rekvirerade ganska stora belopp, uppgående
till liera 1,000-tals kronor per månad. Medlen i fråga rekvirerades av iru
Leuf från 1x1 b i Sundsvall utan att fru Leuf härför hade att vända sig
till härvarande linjeingenjör — förkortas här nedan till Li — och sändes
därefter de rekvirerade summorna i postväxel under Li adress till Lix
härstädes. Fru Leuf innehade av härvarande Li utfärdad fullmakt, som
berättigade henne att uttaga penningar å postväxel m. in. och uttog fru
Leuf de sålunda ankomna medlen, vilka därefter inlades i expeditionens
kassaskåp, varifrån fru Leuf sedermera uttog till utbetalningar nödiga
medel. Förutom fru Leuf innehade jämväl Li. Wahlström, som då var
linjeingenjör härstädes, nyckel till kassaskåpet.
Vid något tillfälle under troligen år 1925 bestämde numera avlidne linjedirektör
Samberg vid Ldb i Sundsvall, att från Ldb rekvirerade penningmedel
ej vidare som hittills skett finge förvaras i kassaskåpet å Lix utan
att medlen skulle insättas å telegrafverkets linjeexpeditions giroräkning,
vilket därefter även skett, men uttog fru Leuf fortfarande på grund av
fullmakt efter gottfinnande och efter behov nödiga penningmedel. Efter
det penningmedel från Ldb börjat insättas på giro, lämnade banken på
vanligt sätt girobesked till Lix härstädes, varigenom Li. med lätthet kunde
kontrollera huru mycket penningar vid varje tillfälle var innestående
å banken. Under den tid penningarna förvarades i kassaskåpet, inventerades
kassan vid upprepade tillfällen av Li. Wahlström, och stämde därvid
alltid kassan, oaktat fru Leuf efter första tillgreppet ur densamma ständigt
var i balans, men klarerade fru Leuf bristen genom att på sätt ovan
nämnts, falskeligen uppgiva att vederbörande underredogörare på rekvisition
erhållit felande belopp per brev och att erkännande därom ej ännu
icke ingått.
Som kontroll över användningen av till härvarande Lix från Ldb i
Sundsvall emottagna medel hade fru Leuf att två gånger i månaden i två
lika lydande exemplar upprätta »medelsredovisning» enligt nedanstående
tryckta formulär.
»Medelsredovisning
för tiden
från
Debet
Skuld från föregående redovisning
Förskott den /
Förskott » /
Förskott » /
Fordran till nästa redovisning
Summa Kronor
Kredit
Fordran från föregående redovisning
Kedovisat enl. nedanstående förteckning
Skuld
till nästa redvisning
Summa Kronor
den
19
Namn.
Förteckning över bilagda utgiftsverifikationer.
— 284 —
Vid något tillfälle under år 1922, tidpunkten kan fru Leuf nu ej påminna
sig, efter det fru Leuf förstod att hon ej längre kunde fortsätta
med tillgreppen ur kassan, började fru Leuf förfalska medelsredovisningarna
på löljande sätt: Om fru Leuf t. ex. hade förskingrat 10,000 kronor
av telegrafverkets medel, upptog hon i medelsredovisningen in- och utgående
balansen 10,000 kronor mindre, än den i verkligheten skulle vara
och framlade därpå medelsredovisningarna för Li. liärstädes för granskning
och underskrift, varefter fru Leuf förfalskade redovisningarna på så
sätt, att hon ökade in- och utgående balansen med 10,000 kronor innan
hon avsände medelsredovisningen till Ldb i Sundsvall och på samma sätt
ändrade det här å expeditionen kvarliggande exemplaret. Härefter tillvägagick
hon på enahanda sätt vid varje därefter lämnad medelsredovisning
med den ändring, att in- och utgående balansen ökades i mån som det tillgripna
beloppet ökades. För att ej in- och utgående balansen ständigt
skulle ökas vidtog fru Leuf stundom den åtgärden, att om t. ex. ett förskott
ankommit hit omedelbart före en medelsredovisnings avsändande, fru Leuf
ej medtog detta i redovisningen utan först i därpå följande redovisning.
På grund av detta fru Leufs tillvägagående kunde de av henne företagna
förfalskningarna av medelsredovisningarna svårligen upptäckas på
annat _ sätt än att t. ex. antingen linjeingenjören härstädes direkt från
linjedistriktsbyrån i Sundsvall infordrat uppgift på de förskott den sistnämnda
hitsänt eller att från Ldb infordrats uppgift från härvarande
linjeingenjör och linjeingenjören underställde redogörare huru stort förskott
var och en av dessa vid visst tillfälle tillsammans erhållit och de erhållna
uppgifterna därefter jämförts med emottagna medelsredovisningar.
Därest en dylik åtgärd vidtagits, hade de av fru Leuf vidtagna åtgärderna
emedelbart upptäckts, men då Ldb innehade de av Li här underskrivna
medelsredovisningarna, vilka enligt här kvarliggande duppletter voro
riktiga, kunde någon misstanke om att ej allt vore i sin ordning svårligen
uppstå.
Under årens lopp tillgrep fru Leuf sålunda vid ofta upprepade tillfällen
penningar av telegrafverkets medel, dock aldrig något större belopp på
en gång utan varierande på 50 å 150 kronor, och ville hon ej bestrida, att
hon sammanlagt tillgripit i linjedirektör Mobergs angivelse omnämnda
summa, 46,692 kronor 97 öre, vilka medel åtgått dels till hennes och hennes
familjs underhåll samt dels till vid familjens hitflyttning gjorda inköp av
behövligt bohag. Fru Leuf ville bestämt framhålla, att hon ej för någon
omtalat, att hon förskingrat telegrafverket tillhöriga medel, och att hennes
man, med vilken hon den 24 maj 1927 ingick äktenskap, ej erhållit
någon del av det förskingrade beloppet. Sedan makarna Leuf ingått äktenskap,
har fru Leuf huvudsakligen ensam bestritt alla omkostnaderna för
hushållet och även lämnat mannen bidrag till hyran för lägenheten, ensam
bestritt omkostnaderna för kläder och skodon för sig och sin äldsta
ogifta syster samt även lämnat samma syster medel till dennas resor vid
tillträdandet av platser m. m. Fru Leufs lön bär ej räckt till att betala
alla dessa utgifter, men har hon aldrig underrättat mannen härom, vilken
i sin tur betalt större delen av hyran för lägenheten, inköpt ved. potatis,
skött om amorteringen av vid äktenskapets ingående inköpta möbler och
husgeråd m. m.
— 28Ö
Påvisad att, om förskingringarna, som fru Leuf uppgivit, börjat redan
1920 och sålunda fortgått under 8 år, desamma, om det förskingrade beloppet
fördelas lika, uppgått till 5,830 kronor per år, och att det iöreiölle otroligt,
att iru Lem, om man därtill lade fru Leuls lön omkring 3,000 kronor,
sålunda skulle till sina utgilter hava använt ett belopp av omkring 9,000
kronor per är, vidhöll emellertid iru Leul sina uppgifter och förnekade
bestämt, att hon hade något kvar av det förskingrade beloppet eller att
hon lämnat någon del därav till förvar åt annan person.
Enligt irån kungl. telegrafverket erhållna uppgifter erhöll fru Leuf den
24 oktober 1918 anställning som extra skrivbiträde vid linjeexpeditionen
1 Sollelteä, befordrades till extra ordinarie kanslibiträde i verket den 1 januari
1920 och till ordinarie kanslibiträde i verket den 1 januari 1924, samt
har härunder erhållit nedanstående löneförmåner:
För tiden 24 oktober—31 december 1918 208 kronor 5 öre och för tiden
2 januari—31 augusti 1919 1,862 kronor 70 öre. Under resten av år 1919
var fru Leuf tjänstledig och erhöll härunder ingen avlöning. År 1920 utgick
avlöningen med tillhopa 3,320 kronor 22 öre, under år 1921 med 3,648
kronor 9 öre, under år 1922 med 2,842 kronor 74 öre, under år 1923 med
2,569 kronor 44 öre. under år 1924 med 2,622 kronor, under år 1925 med
2,997 kronor, under år 1926 med 3,237 kronor, under år 1927 med 3,207 kronor
och hittills under år 1928 med 2,412 kronor.
Anledningen till att fru Leuf nu själv anmält förskingringarna till Li.
Skoglund uppgav fru Leuf vara, att hon sedan längre tid tillbaka känt
sig i hög grad orolig och olycklig och förstått att förskingringarna säkerligen
skulle upptäckas, varför hon under innevarande år vid upprepade
tillfällen beslutat sig för att anmäla förhållandet, men saknat mod att
ställa detta sitt beslut i verkställighet. Under senaste tiden hade fru Leuf
dessutom från Ldb i Sundsvall lått påstötning om att Ldb ansett att till
Lix i Härnösand lämnade förskott voro väl höga, varför fru Leuf väntat
att undersökning i saken skulle verkställas, därvid säkerligen förfalskningarna
i alla fall skulle upptäckas, och beslöt hon därför, utan att förut
underrätta sin man, att på kvällen fredagen den 5 dennes, eiter expeditionstidens
för dagen slut, uppsöka Li. Skoglund och bekänna allt för
denne. Då Li. Skoglund emellertid då ej anträffades, återvände hon
hem till bostaden och berättade allt för sin man, varelter makarna överenskommo
att fru Leuf omedelbart borde erkänna sitt brott. På grund,
därav sökte fru Leuf på kvällen påföljande dag ånyo Li. Skoglund, vilken
ej heller då träffades, men träffade fru Leuf honom påföljande dag
och anmälde då det skedda.
Fru Leuf ville vidare framhålla att de olika förskingringarna ej hade
skett samtidigt med de av henne verkställda förfalskningarna av medelsredovisningarna,
varför av dessa ej kunde framgå när förskingringarna
verkligen skett, och hade hon ej fört några anteckningar över av henne
förövade olika tillgrepp.
Banktjänstemannen Erik Johannes Leuf har hörts och berättat:
Under år 1919 inledde Leuf, som då innehade anställning i Sollefteå bekantskap
med sin nuvarande hustru — Ingeborg Nehlsson — och lärde
samma år känna familjen Nehlssons övriga medlemmar handelsresanden
Nehlsson och dennes övriga tre döttrar, av vilka den ena påföljande
år ingick äktenskap och nu är bosatt i Östersund. Samma år Leuf gjort
bekantskap med Ingeborg Nehlsson, slutade Leuf sin anställning i Sollefteå
för att i Sundsvall genomgå eu liandelsskolekurs.
— 286 —
Medel till kursens genomgående och uppehälle under tiden erhöll Leui
av sin far mot revers, å vilken enligt träilad överenskommelse Leuf ej
behöver göra någon avbetalning utan endast betala ränta.
Omedelbart eiter kursens genomgående erhöll Leuf från den 16 juni
1920 sin nuvarande anställning och uppbär för närvarande i årlig lön omkring
4,000 kronor. Under det Leui vistades i Sundsvall hade familjen
Nehlsson ilyttat hit till staden, och besökte Leuf, efter det han tillträtt sin
befattning här, ofta familjen Nehlsson i deras bostad i Bondsjöstaden.
Härunder erhöll Leuf så småningom kännedom om att Ingeborg JNeUlsson
tydligen hade det besvärligt i ekonomiskt avseende och så gott som ensam
bestred alla utgifterna för familjen Nehlssons hushåll, de hemmavarande
systrarnas kläder och yngsta systerns skolgång. Leuf talade under denna
tid upprepade gånger härom med Ingeborg Nehlsson och föreslog att de
snarast skulle ingå äktenskap med varandra, enär Leuf antog att de tillsammans
skulle reda sig gott på deras gemensamma löneinkomster.
Ingeborg Nehlsson ville emellertid icke av skäl, som Leuf då ej förstod,
vara med på Leufs förslag härom utan påvisade för honom, att han ovillkorligen
hade det bättre om han vore fri och levde ensam. Först efter
upprepade övertalningar gick Ingeborg Nehlsson slutligen med på att de
gifte sig, och ingingo de äktenskap den 24 maj 1927, då Leuf i sitt namn
övertog den av familjen Nehlsson förut innehavda bostadslägenheten om
4 rum och kök för en årlig hyra av 1,200 kronor. Av lägenheten innehade
svärfadern ett rum för egen del, men har denne sedermera ej kunnat
betala någon del av hyran för lägenheten och ej heller för sin inackordering.
Huru stor kostnad hustrun före makarnas äktenskap fått vidkännas
för sitt eget och familjen Nehlssons övriga medlemmars uppehälle hade sig
Leuf ej bekant, men antog Leuf, då makarnas gemensamma årliga in.
komster härefter komme att uppgå till minst 7,000 kronor, att de skulle
reda sig riktigt bra härpå. Leuf har emellertid tyckt sig finna att hustrun
även efter äktenskapets ingående haft väl så stora utgifter för sin äldsta
ogifta syster, vilken redan slutat sin skolgång före det familjen Nehlsson
bosatte sig i Härnösand men sedermera endast haft tillfälliga och kortare
anställningar och under ledigheterna vistats i hemmet och tydligen
själv ej kunnat bidraga till sina kläder och resor till och från sina olika
anställningar m. m. Den yngsta systern, vilken liksom fadern alltjämt efter
äktenskapets ingående bott i makarna Leufs hem, bär däremot haft
tillfällig anställning och efter vad Leuf har sig bekant av sin härför uppburna
avlöning bidragit till husliållskostnaderna.
Då hustrun av sin tjänst varit förhindrad att sköta hushållet och hennes
mor sedan flera år tillbaka avliden, hade familjen Nehlsson redan i
Sollefteå haft husföreståndarinna och har förhållandet varit enahanda ef--ter makarna Leufs äktenskap, och har hushållet på grund härav bestått
av 5, tidstal av 6 personer. Familjen Leuf har alltid fört ett indraget levnadssätt
och endast sällan sett sina bekanta och mannens kamrater
hos sig och likaså ytterst sällan deltagit i nöjen utom hemmet.
Leuf har flere gånger under senare tiden märkt att hustrun varit nedstämd
till lynnet utan att Leuf kunnat ana orsaken, och blef Leuf ytterst
förvånad och ledsen, då hustrun fredagen den 5 innevarande oktoher för
honom omtalade, att hon gjort sig skyldig till förskingring av ett större
belopp av telegrafverkets medel och att hustrun förut på kvällen sökt
träffa ingenjör Skoglund för att för denne själv anmäla sitt brott, men då
cj träffat ingenjör Skoglund.
— 287 —
Leuf hade först da. hustrun för honom omtalat förskingringarna tänkt
att på något sätt skaiia penningar lör att därmed ersiitta det förskingrade,
men då han iick klart lör sig summans ungeiärliga storlek, ansag
han detta omöjligt. På kvällen pälöljande dag etter expeditionens lördagen
slut iöljdes makarna åt för att uppsöka ingenjör Skoglund men
träffade ej denne, varlör de dagen därpå söndagen den 7 dennes äter följdes
åt till ingenjör Skoglunds bostad, därvid Leuf stannade utanför oeh
hustrun ensam uppsökte ingenjören oeh erkände förskingringarna och
förfalskningarna.
Linjeingenjören Magnus Teodor Wahlström, vilken vid tiden, då fru
Leuf erhöll anställning vid telegrafverket var chef för linjeingenjörsexpeditionen
i Sollefteå oeh däreiter lör samma expedition i Härnösand
till dess han erhöll liknande beiattning i Södertälje, har hörts och uppgivit,
att fru Leuf under den tid hon arbetat under hans överinseende
såvitt han då hade sig bekant skött sin befattning väl och ej givit
anledning till anmärkning. Ingenjör Wahlström hade enligt åliggande
månatligen inventerat expeditionens kassa utan att upptäcka några
oegentligheter, men kunde likväl sådana förefunnits, då de dolts på sätt
fru Leuf här ovan uppgivit. Ehuru linjemästare och linjetörmän läm -nat erkännande å av dem från linjeexpeditionen genom fru Leuf bekomna
förskott, kunde dock fru Leuf genom att ändra nämnde underredogörares
balans omöjliggöra kontrollen genom den utgående balansen.
Då medelsredovisningarna varit rätt avfattade, då desamma av fru Leuf
förelädes Wahlström, och de först därefter av fru Leuf ändrats, hade han
ej kunnat misstänka att desamma därefter före avsändandet till Ldb i
Sundsvall ändrats eller förfalskats.
Vid av ingenjör Wahlström årligen åtnjuten semester har hans vikarie
dessutom inventerat till sig kassan och likaså Wahlström efter återinträdandet
i tjänsten utan att finna någon brist.
Nuvarande linjeingenjören Josef Skoglund har även hörts och ej heller
haft annat än gott att säga angående fru Leufs tjänstgöring men torde,
efter vad nu framkommit, fru Leuf tydligen förfarit på sätt hon här ovan
uppgivit, vilket på grund av hennes vidtagna åtgärd svårligen kunnat
upptäckas på annat sätt än här ovan uppgivits.
Fru Leuf, som häktats, har om sig uppgivit, att hon är född den 23
januari 1900 i Helgums församling av Västernorrlands län och dotter inom
äktenskapet till handelsresanden Johannes Nehlsson och dennes avlidna
hustru Matilda Kristina Nehlsson, född Molander; att hon gått i vanlig
folkskola och teknisk aftonskola så att hon kan läsa och skriva samt
vid 14 års ålder -— våren 1914 — konfirmerats i Sollefteå församlings
kyrka; att hon redan vid 12 års ålder erhållit tillfällig anställning i Amy
Stenqvists modeaffär i Sollefteå till den 23 oktober 1918, varefter hon erhöll
anställning vid kungl. telegrafverkets linjeingenjörsexpedition, vilken
anställning hon fortfarande innehar; att hon den 24 maj 1927 i äktenskap
förenats med banktjänstemannen Erik Johannes Leuf; att hon icke
tillförne varit för brott tilltalad än mindre straffad samt att hon vore
kyrko- och mantalsskriven här i staden.
Straffregisterutdrag och uppgift från vederbörande prästerskap rörande
den häktade bifogas.
Härnösand i stadsfiskalskontoret som ovan.
Ernst Källander.
- 288 —
dels ock följande handling:
»Medelsredovisning etc. Bil. d. Nr 13.
Tillika företedde åklagaren följande för tilltalade hustru Leuf utfärdade
prästerskapsbevis:
»Uppgift
jämlikt kungl. kungörelsen den 9 april 1926 (nr 75) i och för utredning angående
brott.
Pastorsämbetet i Härnösands församling av Härnösands stad anmodas
att här nedan lämna uppgifter angående kanslibiträdet fru Ingeborg
Leuf, född Neblsson, från Mariero, Bondsjöstaden, Härnösand, samt med
första post återsända denna blankett till undertecknad.
Härnösand den 10 oktober 1928.
Ernst Källander.
Stadsliskal
Postadress: Härnösand.
Utdrag ur församlingsboken (boken över obefintliga). Hemman, rote,
kvarter, nummer o. s. v. Bondsjöstaden 113, Mariero 1.
Kol. 1: Fullständiga namn Leuf, född Neblsson, Ingeborg.
Kol. 2: Yrke, stam lyte: Kanslibiträde.
Kol. 3, 4: Födelsetid: 23 januari 1900. Kol. 5: Födelseort: Helgums förs.,
Västernorrlands län.
Kol. 1, 7, 8, 14: Gift med banktjänstemannen Erik Johannes Leuf sedan
1927 den 24 maj.
Kol. 9, 10: Inflyttad från Sollefteå stadsförsamling, Västernorrlands
län, den 22 november 1920.
Kol. 11, 12: Konfirmerad med vitsordet godkänd i kristendomskunskap.
Kol. 14: Icke omyndigförklarad.
Härnösand den 10 oktober 1928.
Ossian Petersson.
Komminister.»
(Stämpel)
Av jämväl införskaffat straffregisterutdrag angående hustru Leuf visade
sig, att hon i registret ej förekomme.
I fråga om ålder och tidigare levnadsförhållanden vidblev tilltalade
hustru Leuf sina uppgifter härutinnan till förhörsprotokollet.
Det antecknades såsom ostridigt, att hustru Leuf varit i kungl. telegrafverket
anställd som tjänsteman med konstitutorial.
Efter uppläsandet av förhörsprotokollet vidhöll tilltalade hustru Leuf
sina där lämnade uppgifter samt vitsordade till alla delar förhörsprotokollets
riktighet. Samtliga medelsredovisningar hade varit falska, men
ändringar gjorts endast i de här å expeditionen kvarliggande. Hon hade
saknat varje anledning att ändra eller förfalska vederbörande linjeingenjörs
namnteckningar å medelsredovisningarna.
Målsägande ombudet Guståv erinrade, att från uppgivna bristen 46,692
kronor 25 öre skulle avgå dels 22 kronor 55 öre för en utbetald, senare
verificerad post, dels ock 60 kronor 25 öre, utgörande hustru Leufs innestående
avlöning för sju dagar, eller tillhopa 82 kronor 80 öre, vadan den
— 289 —
konstaterade förskingringen alltså i sin lielliet uppginge till 4(1,00!) kronor
45 öre.
Åklagaren överlämnade målet i befintligt skick till rättens prövning,
under påstående om ansvar å hustru Leuf enligt 25 kap. 12 § strafflagen
jämfört med 4 kap. 3 § samma lag för fortsatta tillgrepp och förskingringar,
som hon sökt dölja medelst falska medelsredovisningar och
falska poster i därtill hörande handlingar.
I detta åklagarens yrkande förenade sig målsägande ombudet, som tillyi-knde
förpliktande för hustru Leuf att ersätta kungl. telegrafverket
förskingrade beloppet 46,609 kronor 45 öre jämte ränta efter fem procent
å 20,000 kronor för år 1925,
å 27,000 kronor för år 1926,
ii 35,000 kronor för år 1927,
å 42,000 kronor för år 1928 till den 1 augusti samt därifrån å hela förskingrade
beloppet 46,609 kronor 45 öre tills betalning följde.
Dessa ränteberäkningar godkändes av tilltalade hustru Leuf genom
rättegångsbiträdet.
Härefter hänförde sig rättegångsbiträdet Hesse till innehållet i följande
skrift jämte därvid fogad promemoria.
»Till rådstuvurätten i Härnösand.
I rannsakningsmålet mot fru Ingeborg Leuf lår jag såsom hennes rättegångsbiträde
härmed vördsamt anföra följande.
För den, som blott och bart tager del av de stora dragen av fru Leufs
förskingringsbrott, den långa tid, förskingringen fortgått, och det stora
belopp, som saknas, ter sig det hela som en brottslighet utan någon försonande
dager. Så torde saken te sig för den stora allmänheten, som läst
tidningsreferaten. De åter, som personligen känna fru Leuf, hava undantagslöst
en helt annan uppfattning om graden av hennes brottsliga vilja.
Inom den personliga umgängeskretsen och inom kontoristföreningen här i
staden, av vilken hon varit medlem, har man haft den uppfattningen om
henne, att hon varit en ovanligt god människa. Den genom hennes egen
anmälan upptäckta förskingringen har därför kommit som en mycket stor
överraskning. Man har frågat sig, hur det hela varit möjligt. Hon har
själv levat ytterst enkelt och indraget och icke unnat sig själv några utgifter,
som kunnat vara onödiga. Man undrar därför, om det är möjligt,
att det av henne tillgripna beloppet, verkligen kan vara så stort som den
brist, som konstaterats. Det vanliga är efter en upptäckt sådan som den
förevarande, att även människor, som stått i nära beröring med den skyldige,
döma mycket hårt angående vederbörandes brottsliga läggning.
Märkligt nog är så icke fallet beträffande uppfattningen om fru Leuf!
Jag har haft tillfälle att höra personer, som känt fru Leuf, och jag har
fått en mycket bestämd uppfattning av, att i fråga om hennes brottsliga
vilja åtminstone icke någon förhärdelse kan förefinnas. Att hon skulle
vara någon dubbelnatur, som för sina vänner och bekanta spelat hygglig,
finner jag efter den undersökning jag gjort vara alldeles uteslutet. Även
om hon kunnat inför vänkretsen förställa sig, är det dock absolut uteslutet,
att hon i sitt äktenskap skulle hava kunnat så konsekvent dölja en brottslings
natur, att hennes man icke märkt något. Jag har ingående
samtalat med hennes man om den karaktär, hon visat på tumanhand
med honom, och den uppfattning, som mött mig från vänkretsen, har jag
funnit mycket bestämt bekräftad genom hennes mans uttalanden. Hon
19 — Rev.-berättelsc ang. statsverket för dr 1928. III.
— 290 —
liar i sitt dagliga liv varit en mycket präktig människa. Detta förhållan
de åter kommer hennes förskingringar att framstå som en stor gåta.
Vid de besök hos henne å fängelset, som gjorts av min biträdande jurist,
notarien Anna Lisa Ahlberg, och mig själv har fru Leuf mycket klart
låtit förstå, att hon själv icke ville se några förmildrande omständigheter
i sitt handlingssätt. Om man undersöker, hur förskingringen fått sin första
obetydliga upprinnelse och hur den, sedan den en gång börjat, kommit
att fortgå under trycket av penningbehovet hos hennes anhöriga och underlättad
av en rad tillfälligheter, ej minst den bristande kontrollen, finner
man emellertid att den brottsliga vilja, som förefunnits hos fru Leuf,
icke haft några vidare yttre hinder att övervinna. Det är alldeles givet,
att en brottslig vilja måste anses hava varit starkare, ju större yttre hinder
den haft att övervinna. I förevarande fall har fru Leuf i mycket betydande
mån förts fram av de yttre omständigheterna. Vid det ena tillfället
efter det andra har hon väntat, att upptäckt skulle ske. Hon har
mången gång känt besvikelse över, att upptäckt ej skett. Själv har hon
icke förrän nu kommit sig för att anmäla saken. Hon blev så småningom
alldeles uppriven i sitt inre, och på senare tid hava tillgreppen blivit allt
mera motbjudande för henne själv. Huru stor summan av det tillgripna
varit, har hon aldrig haft klart för sig. För egen del har jag den uppfattningen,
att det är en mycket stor möjlighet, att hon nervös och uppriven
som hon varit glömt att anteckna en hel del utgiftsposter. Man får den
uppfattningen, om man närmare tager del av, huru det varit ordnat med
bokföringen.
Jag ber att få hänvisa närmare till den P. M„ som av min biträdande
jurist uppsatts angående upprinnelsen och utvecklingen av förskingringen.
Själv har jag vid granskningen av denna redogörelse fått ett mycket starkt
intryck av, att den brottsliga vilja, som ligger bakom förskingringen, i
sig själv är ganska svag och att det i mycket betydande mån är de yttre
omständigheterna, som fört fram till den sorgliga katastrofen och låtit
den få så stor omfattning som den fått.
Härnösand den 16 oktober 1928.
Samuel Hesse.»
»P. M.
Den 24 oktober 1918 började fru Leuf som skrivbiträde på linjeexpeditionen
i Sollefteå. I oktober 1919 flyttade linjeexpeditionen till Härnösand.
Den 1 januari 1920 blev fru Leuf e. o. kanslibiträde och den 1 juni 1924
ordinarie kanslibiträde.
Fru Leuf hade från början en inkomst av omkring 80 kronor i månaden.
Lönen höjdes sedan undan för undan. 1920 uppgick den till omkring 200
kronor. Efter denna tid växlade den allt efter den olika storleken av dyrtidstilläggen.
Fru Leuf hade sitt hem i Sollefteå, där fadern och två yngre systrar
bodde. Modern är död sedan 1915. Hennes fader, som numera är 71 år,
har varit provisionsförsäljare. Han har haft en mycket oregelbunden inkomst.
Tiden före 1920 har han kunnat reda sig och försörja sin familj.
Emellertid blevo inkomsterna mindre. Fru Leuf ansåg, att det vore lämpligt,
att hennes anhöriga flyttade ned till Härnösand, så att det kunde bil
ett gemensamt hushåll och därigenom billigare. Hon själv betalade för
— 291
inackordering 150—160 kronor. Hon tyckte även, att hon såsom äldre
syster kunde ordna för sina yngre systrar mera, om hon hade dem på nära
håll. Fadern var ej lämplig som uppfostrare. Han förstod sig ej på sina
barn eller vad de behövde. Hon visste det själv av egen erfarenhet och
hade haft en tråkig barndom. Hon hade, sedan hon kom ner till Härnösand,
fått hjälpa sina systrar med kläder och litet av varje. Den som förestod
hemmet, intresserade sig inte heller mycket för hemmets skötsel. Systrarna
vantrivdes och plågades av förhållandena.
I september 1921 flyttade fru Leufs anhöriga hit. Själva flyttningen
blev mycket dyrbar. När fru Leuf sedan fick gå igenom hemmets förråd
av linne och hushållssaker in. m., befanns allt vara utnött och förstört.
Het var nödvändigt att inköpa nya saker. Ehuru fru Leuf endast köpte,
så att de nödtorftigt kunde reda sig, steg det ändå till oanat stora summor.
Det var ju även under den värsta dyrtiden. Härtill kommo de löpande
utgifterna för hemmet. Faderns inkomst reducerades mer och mer. Till
slut förtjänade han icke något alls. Alla utgifterna kommo så småningom
att falla på fru Leuf. Hyran för tre rum och kök kostade 1,000 kronor.
Hushållerskan hade eu lön på 40 kronor i månaden. Den yngsta systern
Elsa gick i flickskolan. Hon fick så småningom nedsatt terminsavgift.
Böcker och kläder kostade emellertid en hel del. Den äldre systern Greta
hade i Sollefteå gått igenom kommunala mellanskolan. Hon hade härefter
icke lyckats få någon stadigvarande plats. Emellertid erhöll hon
ofta tillfälliga platser som guvernant, för det mesta i södra Sverige. Hon
måste då ha utrustning och även många gånger respengar. Fru Leuf
förskotterade henne då. Det var meningen, att systern skulle betala igen
det, när hon fick sin lön. Den var emellertid alltid så liten att hon aldrig
kunde göra några återbetalningar. Fru Leuf kände det även svårt att
kräva henne på det. Det var nog i själva verket ganska stora summor,
som fru Leuf på detta sätt kom att lämna sin syster Greta. Denna syster
var rätt överspänd. Hennes brist på regelbunden sysselsättning gjorde
väl sitt till. Hon hotade många gånger att taga livet av sig. Detta gjorde
det icke lättare för fru Leuf. Hon ville så mycket som möjligt hjälpa
henne och göra det mindre svårt för henne. En tid skulle systern förestå
hemmet, men hon var ung och oerfaren på området, varför det icke blev
något billigare på detta sätt.
Fru Leuf försökte en tid att förskaffa sig extra inkomst genom att montera
lampskärmar och dylikt. Hon arbetade ganska mycket och satt uppe
om nätterna, men då hon mest arbetade åt bekanta och kände det svårt
att ta emot betalning av dem, kom det därför nästan snarare att medföra
extra utgifter för henne än någon inkomst. Arbetet tog också på ögonen,
varför hon måste lova sin blivande man att upphöra härmed.
Fru Leuf sydde förut alltid sina egna kläder. Hon har varit sparsam,
när det gällt utgifter för egen räkning. De sista åren har hon känt sig
förstörd och nervös och icke orkat med att sy sina kläder. Efter äktenskapet
har hon kanske varit litet dyrbarare klädd.
Bland de utgifter, som fru Leuf har haft, har det även varit skatter för
fadern från den tid han bodde i Sollefteå och hade stora inkomster. Fadern
har i regel deklarerat för bruttobeloppen av vad han införtjänat på
sina resor utan att göra de avdrag han haft rätt till, varför skatterna blivit
mycket höga.
Någon gång år 1920 hade fru Leuf en post på 100 kronor, som hon måste
betala. Hon utkvitterade såsom förskott på sin lön 100 kronor. Detta.
— 292 -
hade hon rättighet till. Hennes mening var, att när den ordinarie avlöningsdagen
kom, avdraga beloppet från lönen. Emellertid räckte det reducerade
beloppet icke till hennes dåvarande utgifter. Hon måste utkvittera
det sedvanliga beloppet. Det var hennes avsikt att ersätta det till
kassan, när det blev bättre tider, som hon liksom fadern hoppades på. I
stället hopade sig utgifterna. Det var en mängd olika saker, som måste
betalas. Fru Leuf såg sig ingen annan möjlighet, för att hon och hennes
anhöriga skulle kunna leva, än att ånyo göra ett tillgrepp ur kassan, fortfarande
under den fasta förhoppningen och tron, att hon skulle kunna
ersätta det. Hon tog inga stora belopp utan endast jämnt så mycket att
hon kunde klara av de överhängande löpande utgifterna för sina anhöriga.
Hon har icke vetat, hur mycket de sammanlagda tillgripna summorna
ha uppgått till. Hon förstår icke, huru det förskingrade beloppet
kan ha uppgått till 46,000 kronor. Möjligen har fru Leuf, då hon haft utbetalningar
å tjänstens vägnar, skickat ut mera pengar, än hon skulle
Någon gång år 1920 var det sålunda ett belopp på 500 kronor, som hon på
detta sätt utbetalade. Hon återfick emellertid denna gång beloppet. 1925
eller 1926 hade hon en gång ett betydande underskott. Hon trodde med
säkerhet, att hon icke tillgripit så mycket, men då hon icke hade fullkomligt
klara papper, tordes hon icke påkalla hjälp av någon och själv
kunde hon icke märka felet.
Fru Leuf har haft många tillfällen att skaffa sig inkomster, utan att
hon behövt gå vägen att förfalska böckerna. Det har upprepade gånger
hänt, att det varit fel i linjemästares och linjeförmäns redovisningar,
som ingått till fru Leuf. Hon har emellertid varit mycket noga med att
återställa dessa s. k. »anmärkningsmedel». Det hade icke varit någon
risk för henne att tillgodogöra sig dessa medel, men hon har icke velat,
att vederbörande redovisare skulle få sitta emellan.
År 1921, då ett större dyrtidstillägg ställdes i utsikt, hade fru Leuf hoppats
på att kunna täcka den dåvarande bristen i kassan med dyrtidstillägget.
När hon erhöll det, förslog det emellertid ej på långt när.
Fru Leuf har icke kunnat lägga fram saken för sina anhöriga. De ha varit
fullkomligt beroende av henne. Hennes far har varit mycket nervös och
grämt sig över, att han icke kunnat bidraga till familjens försörjning.
Fru Leuf har velat göra det lätt för honom. Hon har icke på något sätt
velat antyda, att hennes lön icke räckte utan har i stället tröstat honom
efter bästa förmåga och inför honom bagatelliserat, vad hon i verkligheten
haft för utgifter för familjen. Fru Leuf trodde, att han kanske
icke heller hade så många år kvar. Hon ville åtminstone, så länge han
levde, hålla det flytande. Fadern var i själva verket ganska optimistisk
i fråga om sina egna inkomstmöjligheter. Han har trott, att det endast
för tillfället varit sämre tider. Fru Leuf har i viss mån influerats av lians
syn på tingen. När hon emellertid förstått, att faderns inkomstmöjlighe
ter voro slut, har det gått så långt med tillgreppen att det icke längre var
möjligt att täcka bristen.
Fru Leuf har varit mycket tveksam, innan hon gifte sig. Hon hade
icke velat draga sin man in i saken. Hon kände honom sedan 1919 och
var oerhört fäst vid honom. Hon försökte likväl bryta med honom. Hon
uppgav allehanda skäl och orsakade med flit gräl emellan dem. Hon blev
mycket nedbruten härav. Till slut hade hon ej kraft att stå emot hans
önskan, att de skulle gifta sig. Han var ju också hennes enda stöd. Hon
hade även trots allt en förhoppning, att allt kanske skulle reda upp sig
efter giftermålet, då mannen hade en inkomst på 4,000 kronor. Hon tänkte
293
på, att hon skulle kunna börja täcka bristerna och återbära, vad hon till
gripit. Hon hade icke gjort sig reda för, huru mycket bon i själva verket
hade tagit.
''liden etter sitt äktenskap har hon icke tillgripit mycket. De ändringar
i redovisningarna, som likväl även för de sista åren gå till avsevärda belopp,
bero emellertid på att fru Leui'' förut uttagit medel samt rubicerat
dem som förskott till underredogörare, från vilka erkännande ej inkommit.
De största tillgreppen ha med all sannolikhet skett åren 1921 och
1922, då flyttningen och bosättningen av det nya hemmet skedde. Härtill
kommo även dåvarande höga priser och pengars ringa värde. Hon var ju
även ung och förstod sig ej på att handskas med pengar på lämpligaste
sätt. Hon underhöll ju dessutom ett hushåll på fem personer.
Såväl ingenjören P. J. Stattin som handelsbiträdet Karl Svensson härstädes
intyga, att fru Leuf, hennes far och systrar, vilka de känna mycket
väl sedan många år tillbaka, levat mycket enkelt och sparsamt. Umgängeskretsen
har varit mycket liten. När det varit fråga om att gå på några
nöjen, ha de ofta förklarat sig icke hava råd härtill. De ha icke fört något
uteliv och icke kostat på sig några extra resor. Icke heller ha de klätt sig
dyrbart. Inredningen i hemmet har före fru Leufs giftermål varit den
enklast möjliga. Det har överhuvud taget ej funnits något, som tytt på
slöseri och dyrbara levnadsvanor.»
Efter föredragning därav sade sig åklagaren kunna i allt väsentligt vitsorda
rättegångsbiträdets sålunda om hustru Leuf och hennes förhållanden
lämnade upplysningar.
Såsom ytterligare, synnerligen förmildrande omständigheter beträffande
hustru Leuf ville rättegångsbiträdet hava framhållit hennes egen frivilliga
och oförbehållsamma bekännelse; hustru Leufs oerhörda lidanden
under den tid, förskingringarna pågått; kristiden och dess verkningar såsom
upprinnelsen till de brottsliga handlingarna; samt slutligen att förfalskningarna
tillkommit icke för att möjliggöra tillgreppen, utan för att
dölja redan gjorda sådana.
För egen del begärde rättegångsbiträdet Hesse ersättning av allmänna
medel för inställelsen, upprepade besök i fängelset hos den häktade och
den vidlyftiga utredningen med i ett för allt 200 kronor.
Då vidare ej förekom till anteckning, tillsades, att utslag i målet skulle
meddelas vid sammanträde här å centralfängelset klockan halv till fyra
eftermiddagen lördagen den 20 innevarande oktober. Avfördes. Avträdde, utslag de» 20
oktober.
Den 20 oktober.
Närvarande: desamma som närmaste föregående rannsakningsdag.
S. D. Företogs för behandling jämlikt rådhusrättens beslut den 16 inne- Nr 14.
varande oktober antecknat under närmaste föregående nummer h. 0. i [gf^elisson
protokollet, det till denna dag utsatta rannsakningsmålet rörande kansli- °‘ *angSS°n''
biträdet hustru Ingeborg Leuf, född Nehlsson, härifrån staden, häktad och
tilltalad för förskingring av omhänderhavda tjänstemedel, därvid åklagaren,
stadsfiskalen E. Kallander, sig inställde och häktade hustru Leuf under
bevakning av en fängelsevaktfru infördes.
Som ombud för kungl. telegrafstyrelsen anmälde sig tillstädes linjeingenjören
Josef Skoglund här i staden, under åberopande av detta bemyndigande:
-
— 294 —
»På grund av för mig eller den jag i mitt ställe förordnar utfärdad
fullmakt befullmäktigar jag härigenom linjeingenjören Josef Skoglund
att vid rådhusrätten i Härnösand utföra och bevaka styrelsens talan i
mål mot kanslibiträdet Ingeborg Leuf, född Nehlsson, angående förskingring
med mera godkännande jag ombudets laga åtgärder.
Stockholm den 19 oktober 1928.
O. Guståv.
Egenhändiga namnteckningen bevittna:
E• Schedin. Brita Clarino.»
Protokoll för förra rannsakningstillfället upplästes och lämnades till
sin avfattning utan anmärkning.
Målsägandeombudet Skoglund ingav nu till rätten och åberopade sig
å följande skrivelse:
»Till rådhusrätten, Härnösand.
Till rättelse av förut lämnad uppgift får jag härmed meddela följande
angående storleken av det av fru Leuf av telegrafverkets medel
förskingrade beloppet.
Vid förnyad granskning av räkenskaperna har det visat sig, att vid
inventeringen den 8 oktober linjemästarens i Örnsköldsvik skuld upptagits
13 kronor 10 öre för hög och att en inkomst (pensionsavgift) på
5 kronor 35 öre, som redan var redovisad till linjedistriktsbyrån, upptagits
såsom vilande. Detta gör, att den vid förra rättegångstillfället lämnade
uppgiften på bristen skall ökas med 13 kronor 10 öre och minskas med
5 kronor 35 öre, d. v. s. ökas med 7 kronor 75 öre från 46,609 kronor 45
öre till 46,617 kronor 20 öre.
Härnösand den 20 oktober 1928.
Josef Skoglund.»
I enlighet därmed yrkade ombudet Skoglund, att förskingringarnas slutsumma
måtte fastställas till angivna 46,617 kronor 20 öre och hustru
Leuf förpliktas ersätta kungl. telegrafverket med nämnda belopp jämte
ränta enligt förut angivna grunder.
Härvid hade tilltalade hustru Leuf intet att erinra. På därtill given
anledning sade sig hustru Leuf ej kunna i vidare mån, än som redan
skett, förklara, vart tillgripna medlen tagit vägen, men vore i varje
fall visst, att intet därav numera funnes i behålL och att ej heller något
blivit undandolt eller undanskaffat.
Under expeditionstiden hade den häktades rättegångsbiträde, advokaten
Samuel Hesse, »till fullständigande av utredningen» i målet inkommit
med ett så lydande intyg:
»Undertecknade få härmed under edlig förpliktelse intyga följande.
Sedan år 1922 känna vi fru Leuf, hennes far och två yngre systrar
mycket väl. Då vi olta sammanträffat och umgåtts under denna tid,
hava vi varit i tillfälle att noga lära känna levnadsförhållandena i fru
Leufs hem. Vi kunna med anledning härav intyga, att fru Leuf, hennes
far och systrar levat mycket sparsamt och indraget. De ha icke kostat
på sig några nöjesresor och icke fört något uteliv. Även billigare nöjen
ha de i mycket liten utsträckning unnat sig. Allt har tytt på ett enkelt
— 295 —
levnadssätt. Umgängeskretsen har varit mycket liten och inredningen i
hemmet före fru Leufs giftermål särdeles anspråkslös. Det ytterligare
möblemang, som makarna Leuf vid giftermålets ingående inköpt, hai
-enligt dö upplysningar vi långt förut av mannen Leuf fatt, tagits på
.avbetalning av mannen Leuf. Icke heller i fråga om kläder har någon
lyx förekommit. Något slöseri med pengar kan det icke vara tal om.
Vår uppfattning av fru Leuf i allmänhet är, att hon är en mycket
god och präktig människa.
Härnösand den 18 oktober 1928.
P. Isidor Stattin. Carl Svensson.
Ingenjör P. J. Stattins och handelsbiträdet Karl Svenssons egenhändiga
namnteckningar bevittnas:
A. L. Ahlberg. B Petersson.
Undertecknad har tagit del av ovanstående intyg och hava intygsgivarna
inför mig vidhållit sina uttalanden härovan; betygar
Härnösand den 19 oktober 1928.
Ernst Källander.
Stadsfiskal.»
Efter föredragning därav och sedan målet å ömse sidor överlämnats
till slutligt avgörande, avsades följande vid enskild överläggning beslutade
-
Utslag.
Enär tilltalade hustru Ingeborg Leuf, född Nehlsson, genom egen, frivillig
och av omständigheterna i målet styrkt bekännelse är lagligen
förvunnen att hava i sin tjänst som kanslibiträde vid kungl. telegrafverkets
härvarande linjeingenjörsexpedition vid olika tillfällen under
Åren 1920—1928 utav medel, som hon i sin berörda egenskap omhänderhaft,
tillgripit och förskingrat sammanlagt fyrtiosextusensexhundrasjutton
kronor 20 öre, vilka tillgrepp och förskingringar hustru Leuf sökt dölja
medelst falska medelsredovisningar och upptagande av falska poster i
därtill hörande handlingar:
alltså och då i målet må anses föreligga vissa mildrande omständigheter,
prövar rådhusrätten rättvist döma henne Ingeborg Leuf, i förmågo
av 25 kapitlet 12 § strafflagen jämfört med 4 kapitlet 3 § samma
lag, att för fortsatta tillgrepp och förskingringar vara från sin tjänst
som kanslibiträde avsatt och hållas till straffarbete två år sex månader
samt vara underkastad påföljd enligt 2 kapitlet 19 § strafflagen, intill
dess ett år förflutit från det hon efter utståndet straff blivit frigiven,
varjämte hustru Leuf förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.
Därjämte förpliktas hustru Leuf ersätta kungl. telegrafverket förskingrade
beloppet fyrtiosextusensexhundrasjutton kronor 20 öre jämte ränta
efter fem procent å 20,000 kronor för år 1925, å 27,000 kronor för år 1926,
Å 35,000 kronor för år 1927, å 42,000 kronor för år 1928 till den 1 augusti
samt därifrån å hela förskingrade beloppet 46,617 kronor 20 öre tills betalning
följer.
Dom. bevis,
s. d. Utslag
till. Fäng. w/to
Uppg. t. Str.
reg. exp. ”/io
-
Avsättning.
Straffarbete.
Påföljd.
Ovärdighet.
— 296 —
Bevis ex.
Haparanda
stationshus.
Slutligen berättigas rättegångsbiträde! Samuel Hesse av allmänna
medel njuta arvode och ersättning för tidsspillan jämte betydande arbete
utom rätten med skälige ansedda i ett för allt etthundrafemtio kronor,
som tilltalade hustru Leuf har att till statsverket återgälda.
(Besvär för häktad.)
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
E. Carlsson.
Järnvägsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 184,
§§ 62—64.
Till Konungen.
...Genom remiss den 21 nästlidne december har Kungl. Maj:t anbefallt
järnvägsstyrelsen att före den 11 innevarande januari avgiva yttrande
över vad riksdagens revisorer uti sin berättelse år 1928 under §§ 62—64
anfört i fråga om dels Haparanda stationshus, dels statens järnvägars slipersfaktori
i Piteå, dels ock användandet vid statens järnvägar av ved
som lokomotivbränsle.
Till åtlydnad härav får styrelsen anföra följande:
§ 62.
Vad först angår Haparanda stationshus får styrelsen erinra om, att styrelsen
redan i sitt den 14 oktober 1924 avgivna utlåtande över statsrevisorernas
då framställda erinringar beträffande stationsanordningarna vid
Haparanda meddelade, att styrelsen, som länge haft sin uppmärksamhet
riktad på förevarande angelägenhet, gjort bemödanden att få lokalerna
nyttiggjorda. Underhandlingar i saken hade sålunda förts både med vederbörande
tullmyndighet och med tingshussakkunniga, dock utan att
något positivt resultat kunnat ernås. Styrelsen meddelade vidare, att
styrelsen också undersökt möjligheten att sammanföra stationsinspektorsoch
tågexpeditionen i stationshuset samt godsexpeditionen i godsmagasinsbyggnaden
till en lokal, anordnad i stationshuset. Då emellertid1
detta skulle hava nödvändiggjort en med stationshusets inre arkitektur
och övrig anordning oförenlig förändring av husets inredning samt därjämte
inneburit en förändring till det sämre för de lokala trafikanterna
och dessutom för statens järnvägar medfört blott en relativt obetydlig
driftskostnadsbesparing, ansågs åtgärden icke böra vidtagas.
Strävandena att uthyra eller på annat sätt nyttiggöra de för den trafiks
rörelse som uppträtt obehövliga lokalerna i Haparanda stationshus hava
sedan dess alltjämt fortsatts. Frånsett att ett utrymme uthyrts för eu
mindre ersättning, hava emellertid dessa strävanden tyvärr icke lett till
positiva resultat. Styrelsen bär därför kunnat vidtaga endast vissa ytterligare
åtgärder för minskning av driftskostnaderna för byggnaden. Sålunda
har genom vissa ändringar i dispositionen av lokalerna hittills omkring
22 procent av byggnadens totala rumsvolym, exklusive de egentliga
källarlokalerna, evakuerats och cirka 29 procent av värmeelementens
värmeyta avkopplats från värmeledningssystemet. Den genom dessa åt
-
297 —
gärder ernådda minskningen i driftkostnaderna beräknas uppgå till omkring
1,000 kronor per är, vilket ju är obetydligt vunnet, men för närvarande
torde dock något ytterligare icke kunna åtgöras i saken.
Da all sannolikhet talar för, att någon ändring till det bättre ej heller
kan vinnas i framtiden, umgås styrelsen därför med planer på att riva
de delar av huset, som icke blivit för driften erforderliga. Förslag härtill,
omfattande även vid eu sådan åtgärd erforderlig ändring av det parti
av byggnaden, som skulle kvarstå, finnes uppgjort, men styrelsen har ännu
ej kunnat bestämma sig för ett framläggande av detsamma, enär styrelsen
först önskar få full visshet om, att en dylik icke heller så billig
åtgärd skall te sig i längden ekonomiskt fördelaktigare än att, låt vara
blott nödtorftigt, underhålla de icke erforderliga lokalutrymmena.
§ 63.
I sitt uttalande angående slipersfaktoriet i Piteå anföra revisorerna, siipersfaktobland
annat, att faktoriets ursprungliga huvuduppgift att betrygga sta- riet '' Piteå,
tens järnvägars sliperstillgång kommit att undanskjutas och att produktionen
numera i huvudsak avser att tillgodose statens järnvägars egna
behov av plank och bräder. Revisorerna uttala härvid, att det torde ligga
i öppen dag, att en produktion, så ensidigt inriktad på allenast vissa för
järnvägen speciella virkesslag och dimensioner, måste rent affärsmässigt
bliva mindre lönande än tillverkning för den allmänna marknaden.
Då detta yttrande möjligen kan tydas så, att huvudsakliga produktionen
vid faktoriet skulle utgöras av oekonomiska virkesslag och dimensioner,
vill styrelsen här framhålla, att så ingalunda är förhållandet, utan
äro de virkesslag och dimensioner, som där apteras, till allra största del
desamma som förekomma i den allmänna marknaden inom landet.
Styrelsen anförde visserligen i sitt uttalande i anledning av statens
järnvägars överrevisorers berättelse för år 1923, att de virkesspecifikationer,
som ifrågakomma för statens järnvägars egna behov, endast till en del sammanfalla
med de, vilka äro de lämpligaste för avyttring i den allmänna
exportmarknaden. Detta innebär dock ingalunda, såsom revisorernas uttalande
kan fattas, att det för statens järnvägar i allmänhet erfordras
speciella virkesslag och dimensioner. Tvärtom användas vid statens
järnvägar såsom regel de i allmänna marknaden vanligen förekommande
dimensionerna och är det blott för vissa järnvägsverkstäders behov, som
en mindre del specialdimensioner måste tillgripas. Men proportionerna
mellan de olika virkesslagen och dimensionerna måste givetvis mer rätta
sig efter virkesbehovet vid statens järnvägar än efter det vid export absolut
mest ekonomiska sågutbytet. Bland annat skulle också ett inköp
från enskilda av de speeialdimensioner, statens järnvägar konsumera,
utan tvivel komma att te sig ogynnsammare än den ringa uppoffring som
nu göres betfäffande det mest ekonomiska sågutbytet för en däremot svarande
obetydlig del av sågkvantiteten.
Vidare framhålla revisorerna, att den utväg, som öppnats för en längre
driven rationalisering av verksamheten genom faktoriets överlåtelse på
domänstyrelsen, enligt revisorernas mening lärer förtjäna fortsatt övervägande.
Om man endast åsyftar en rent kommersiellt sett fullt rationell drift
av faktoriet, anser styrelsen intet vara att häremot invända. Styrelsen
vill dock bringa i erinran, att det var på grund av erfarenheterna om en
ogynnsam utveckling av prisbildningen å slipersmarknaden under nor
-
— 298 —
mala konjunkturer före kriget, som faktoriet på sin tid tillkom. När det
sedermera blivit möjligt att utan svårighet och till relativt låga priser
anskaffa sliprar i allmänna marknaden, har styrelsen ansett lämpligast
att för tillfället i möjligaste mån inskränka sliperstillverkningen vid faktoriet
och i stället inrikta sig på tillverkning av andra sågade varor, erforderliga
för statens järnvägars egna behov. Det torde visserligen för
närvarande vara mycket svårt att närmare hedöma den framtida utvecklingen
på slipersmarknaden, men synes det ingalunda omöjligt, att
tiderna kunna ändras så, att svårigheter åter uppstå för tillgodoseende av
järnvägarnas slipersbehov. Med åberopande av vad styrelsen härom anförde
i sitt utlåtande över statens järnvägars överrevisorers berättelse för
år 1923 vill styrelsen därför ännu en gång framhålla den betydelse det
kan hava för statsjärnvägarna att i sin hand äga ett organ för slipersframställning,
som vid behov kan sättas i funktion samt verka prisreglerande
och tryggande ifrågavarande statens järnvägars viktiga driftsekonomiska
intresse. Då styrelsen tillåter sig framhålla detta, vill styrelsen
därmed dock icke hava sagt, att styrelsen vill motsätta sig åtgärder, som
Kungl. Maj:t ur den allmänna statsnyttans synpunkt kan anse påkallade
i anslutning till anbefalld underhandling mellan de båda styrelserna om
faktoriets överlåtelse till domänstyrelsen.
Oavsett dylik överlåtelse av faktoriet finna revisorerna slutligen angeläget,
att frågan om de priser, domänstyrelsen debiterar statens järnvägar
för råvirket, ägnas fortsatt beaktande.
I detta hänseende vill styrelsen erinra, att styrelsen redan i sitt nyssnämnda
utlåtande i anledning av överrevisorernas berättelser för år 1923
(sid. 7) framhållit, att det härvidlag stött på svårigheter att få den tagande
partens, här statens järnvägar, intressen på vederbörligt sätt tillgodosedda.
Givet är, att ett i överkant liggande pris å råvaran måste medföra
mindre gott ekonomiskt resultat, då man betraktar faktoriet som en enhet
för sig. Det är med anledning härav som styrelsen — sedan domänstyrelsen
förklarat sig icke vara villig gå med på andra villkor för virkesleverans
än de nu gällande ■— under senare åren för faktoriets räkning låtit
upphandla avsevärda kvantiteter timmer från enskilda, och har dylikt
kunnat erhållas på icke oväsentligt förmånligare villkor än det från domänstyrelsen
levererade. Det vore emellertid måhända för statsverket
såsom helhet betraktat önskvärt, att dess järnvägar i största möjliga
utsträckning toge sitt virkesbeliov från kronans skogar, och att för detta
ändamål borde fastställas andra för statens järnvägar förmånligare principer
för virkets tillhandahållande än de nu av domänstyrelsen tillämpade.
Därom torde emellertid, såsom förhållandena kommit att utveckla
sig och nu faktiskt te sig, domänstyrelsen vara närmast att yttra sig.
§ 64.
Ved som loko- Den av revisorerna gjorda iakttagelsen, att uteslutande stenkol använmotivbränsie
des för tågens drift å Inlandsbanan, är riktig. Bortsett från den i viss
vid statens utsträckning bedrivna eldningen av lokomotiv med torvpulver å linjen
järnvägar. Falköping-Ranten—Nässjö, användes numera överhuvud taget ingenstädes
å statens järnvägar annat lokomotivbränsle än stenkol utom vid så
kallad påeldning av lokomotiv, vilken nu liksom tillförne utföres med vedbränsle.
Revisorerna uttala med stöd av vissa räkneoperationer den slutsatsen,
att en jämförelse mellan stenkol och brännved skulle åtminstone å ett
— 299 —
flertal järnvägslinjer i Norrland och för vissa slag av transporter ej
ställa sig ekonomiskt ofördelaktig för vedbränslets del. Denna uppfattning
kan järnvägsstyrelsen av här nedan angivna skäl icke biträda.
Redan det av revisorerna såsom sannolikt antagna vedpriset 4 kronor
per kubikmeter, fritt framforslad, kapad och uppstaplad vara, torde enligt
styrelsens förmenande ligga i underkant. Vid någon större och regelbunden
efterfrågan, särskilt av staten som konsument, kommer priset helt
säkert att ställa sig väsentligen högre. Förutsatt emellertid att det
nämnda priset verkligen kunde hållas, skulle en vedmängd, besittande
samma ångalstringsförmåga vid eldning av lokomotiv som 1 ton medelgoda
stenkol äger, det vill säga 6 kubikmeter (lägre relationstal än 6:1
torde man icke kunna räkna med ocli det så mycket mindre, som det ju
nu skulle gälla avfalls- och gallringsvirke), kosta 24 kronor i upplaget.
Den relativa kostnaden för vedbränslet stannar dock icke vid nämnda
siffra. I den fortsatta bränslebehandlingen kräver nämligen vedbränslets
hanterande väsentligen större personalstyrka, varav följer ökning i
kostnaderna. Vid vedeldning måste sålunda dubbel eldareuppsättning å
lokomotiven i regel tillgripas. Den stationära personal, som har att betjäna
lokomotiven,- måste även i viss utsträckning ökas till antalet. Enligt
den tidigare vunna erfarenheten beträffande vedeldning å lokomotiv
blev förhållandet i själva verket det, att vedeldning ställde sig dyrare,
än koleldning, så snart 9 kubikmeter ved kostade mera än 1 ton stenkol.
Med utgång från förenämnda å-pris å ved, 4 kronor per kubikmeter,
skulle således med sistnämnda relationstal den statens järnvägar drabbade
kostnaden för ved såsom lokomotivbränsle bliva 9-4 — 36 kronor. Priset
å stenkol eif importhamn ställer sig för närvarande vid 16 å 17 kronor
per ton och betingar dess lossning i hamn, framforsling till och uppläggning
i upplag vid Inlandsbanans lokomotivstationer i genomsnitt en
sammanlagd kostnad av 5 kronor 50 öre per ton. Den totala kostnaden
för stenkol i upplagen blir sålunda genomsnittligt omkring 22 kronor.
Vedbränslet lärer sålunda vid nuvarande prisläge å bränslemarknaden
icke kunna konkurrera med stenkolsbränslet ens om man, såsom revisorerna
synas hava gjort, helt bortser från de vid vedeldning i jämförelse
med vid koleldning tillkommande, härovan berörda merkostnaderna.
Till belysande av driftsekonomien vid eventuell vedeldning i statens
järnvägars stationära anläggningar tillåter styrelsen sig hänvisa till följande
uttalande, som styrelsen jämlikt föreläggande av Kungl. Maj:t avlät
den 3 mars 1928 till riksdagens andra kammares tillfälliga utskott
nr 3 med anledning av en inom kammaren samma år väckt motion nr 401
angående »vidtagande av åtgärder för ökad användning av inhemskt
bränsle.»
»Under år 1926, det senaste år, för vilket fullständig statistik föreligger,
förbrukades vid statens järnvägar, i runda tal, nedan nämnda mängder
fast bränsle, nämligen
Stenkol ............................................................................ 450,000 ton
Koks ................................................................................ 7,000 »
Torvpulver........................................................................ 8,000 »
Ved (för påeldning av lokomotiv)............................... 18,000 kubikmeter
Av den förbrukade mängden stenkol utgöras ungefär 9 procent av svenska
stenkol, sålunda, jämte torvpulvret och veden, hänförliga till ''inhemskt
bränsle’. Utöver den angivna mängden ved, förbrukad för påeld
-
— 300 —
ning- av lokomotiv, har under året konsumerats stora partier ved i de
av statens järnvägar till personalen uthyrda bostadslägenheterna, men
kan den lör sådant ändamål förbrukade kvantiteten icke utan särskild
undersökning uppgivas, enär lägenhetsinnehavarna hava att själva bekosta
bränslehållningen.
Av hela årskonsumtionen stenkol åtgingo något över 400,000 ton i och
för besörjande av den egentliga tågdriften, det vill säga lör eldning av
lokomotiv, ångfinkor etc., under det att återstoden, omkring 47,000 ton
eller endast något mer än 10 procent, förbrukades för eldning av stationära
anläggningar, lör vilket sistnämnda ändamål jämväl den ovan uppgivna
koksmängden förbrukats.
Vad gäller möjligheten att inom respektive förbrukningsområden, tågdrift
och stationär drift, ersätta stenkolsbränslet med de inhemska bränslena
ved och eventuellt torv, således i detta sammanhang med bortseende
från de svenska stenkolen, som för Övrigt redan torde utnyttjas i skälig
och lämplig utsträckning, så har järnvägsstyrelsen att åberopa redan vunnen,
mångårig och nog så dyrköpt erfarenhet därutinnan.
Den i och med världskriget uppkomna bränsle- enkannerligen stenkolsnöden
gjorde det nämligen till en bjudande nödvändighet för styrelsen
att tillvarataga alla till buds stående medel att anskaffa bränsle, för vilket
ändamål järnvägsstyrelsen också under några år företog upphandling
av högst betydande partier ved samt därjämte genom egen försorg bedrev
bränntorvtillverkning. Det sålunda anskaffade ved- och torvbränslet utnyttjades
i stor skala för att utdryga och där så med minsta olägenhet
kunde ske, helt ersätta stenkolsbränsle såväl för lokomotiveldning som för
eldning av stationära anläggningar.
De med användningen av nämnda ersättningsbränslen vunna erfarenheterna
voro emellertid allt annat än uppmuntrande. Så krävdes nämligen
nära nog tre gånger så stor personalstyrka som den i och för stenkolseldning
erforderliga, vartill, vad gäller lokomotiveldning, kommo en
hel del svårigheter med att hålla tågstorlekar och tåghastigheter vid den
nivå, som vederborde. Vad gäller särskilt ved, så kom man till den erfarenhetssiffran,
att användning av detta bränsle såsom lokomotivbränsle
ställer sig oekonomisk, när stenkolspriset per ton icke är minst 9 gånger
inköpspriset för ved per kubikmeter. De vid bränntorveldning vunna resultaten
voro ej stort mera lysande.
Kristidens erfarenheter på området i fråga hava i vart fall bibringat
järnvägsstyrelsen den bestämda uppfattningen, att ett tillgripande av
ved- och bränntorveldning å lokomotiv icke bör ifrågakomma annat än
som en yttersta nödfallsåtgärd.
Ett eventuellt anbefallande för statens järnvägars vidkommande av utvidgning
i användandet av inhemskt bränsle skulle sålunda hava att helt
taga sikte på de stationära ångcentralanläggningarna och företrädesvis
på dem, som äro belägna i eller ej alltför långt från vedproducerande
landsändar. Vad gäller magasinseldade värmeledningsanläggningar,
vilka förbruka den ojämförligt större delen av den förenämnda koksmängden,
så låter sig av rent tekniska skäl ej rätt gärna göra att omlägga
deras beskickande från koks- till ved- eller torvbränsle.
Med förenämnda avgränsning beträffande användningsmöjligheten
kommer man, vad gäller statens järnvägar, sålunda till, att frågan om
användande av inhemskt bränsle, utöver sådant som redan nu utnyttjas,
reduceras till att omfatta på sin höjd den härovan såsom för stationärt
— 301
eldningsän damål angivna kvantiteten av 47,000 ton stenkol. Mod den
ringa omfattning som landets bränntorvberedning numera har, skulle
man därvid vara praktiskt taget uteslutande hänvisad till vedbränsle.
Vid statens järnvägar finnas inalles 42 stycken högtrycksångcentraler,
därvid dock är att märka, att endast 16 stycken av dessa äro så belägna,
att vedbränsle kan till någorlunda rimligt pris påräknas från relativt
närbelägna skogstrakter. Vid dessa ångcentraler förbrukas i runt tal
14,000 ton stenkol, beträffande vilka det sålunda kan vara mera grundad
anledning göra undersökning.
Driftskostnaderna för dessa 16 stycken ångcentraler äro för närvarande
Personalkostnader ............................................ kronor 120,000: —
14,000 ton stenkol å kronor 20: —............... » 280,000: —
Summa kronor 400,000: —
Skulle dessa ångcentraler vedeldas, måste den för deras betjänande erforderliga
personalen ökas från nuvarande 30 man till 75 man, och skulle
en vedmängd — ett ton kol beräknas motsvara 6 kubikmeter ved — av
84.000 kubikmeter åtgå. För att därvid komma till samma kostnad som
vid stenkolseldning, framgår den tillåtna kostnaden för veden av följande:
75
Personalkostnader • 120,000 kronor 300,000
oU
84,000 kubikmeter ved få kosta » 100,000
Summa kronor 400,000
Detta innebär, att, om veden kostar mer än ^7’!!?!! = omkr. I.20 kronor
84,000
per kubikmeter, medför vedeldning vid anläggningarna i fråga en direkt
ekonomisk förlust för statens järnvägar. Det torde vara utsiktslöst att påräkna
ett lägre inköpspris på ved än 4 kronor 50 öre å 5 kronor per kubikmeter
framkörd till statens järnvägars station, och kommer sålunda vedpriset
att bliva omkring 3 kronor 50 öre högre än vad enligt ovan är ekonomiskt
godtagbart med utgång från nuvarande eldningskostnad. Detta
skulle för statens järnvägars vidkommande medföra en ökning i driftsomkostnaderna
med ej mindre än 3.50 • 84,000 = omkr. 300,000 kronor enbart
för dessa 16 stycken anläggningar, det vill säga i genomsnitt omkring
19.000 kronor per anläggning och år.
Ett införande av vedeldning vid övriga ångcentralanläggningar skulle
medföra proportionsvis ännu större genomsnittskostnad per anläggning.»
Beträffande de av revisorerna anförda förhållandena vid finska statsbanorna
är styrelsen icke i tillfälle avgiva något yttrande, vilket även
gäller beträffande revisorernas uttalande angående angelägenheten av att
bereda ökad avsättning för virke och därmed förenade ytterligare arbetstillfällen.
Härvidlag vill styrelsen dock tillåta sig erinra om, att den så
kallade statsbaneekonomikommissionen på sin tid framförde av styrelsen
livligt understödda krav på en fullt affärsmässig avgränsning mellan å
ena sidan statens järnvägars ekonomiska verksamhet och å andra sidan
dels statens övriga verksamhetsområden, dels allmänna samhälleliga synpunkter,
som icke stå i direkt samband med järnvägsdriften.
Revisorerna åberopa ett av styrelsen i skrivelse den 19 december 1922
gjort uttalande, att vedeldning möjligen kunde komma att befinnas mera
— 302 —
fördelaktig än koleldning å vissa linjer. Det uttalandet måste emellertid
givetvis ses mot bakgrunden av de priser, som vid den tidpunkten rådde
på bränslemarknaden, och mot den uppfattning, man då hade om den
sannolika utvecklingen på området i fråga. Stenkolspriset rörde sig då
oniKring 30 kronor per ton emot nu 16 å IV kronor.
Styrelsen har emellertid vid upprepade tillfällen tagit under omprövning,
huru ekonomien vid ett eventuellt införande av permanent vedeldning
skulle ställa sig å vissa sådana bansträckor, som på grund av sitt
läge och övriga betingelser möjligen skulle kunna komma i fråga. Så
gjordes exempelvis vid IV distriktet en sådan utredning hösten 1922 beträffande
de delar av distriktet, där vedeldning med hänsyn till trafikförhållanden
och vedtransporterna äro de mest lämpliga, nämligen Inlandsbanan.
Av denna utredning framgick bland annat, att vid ett kolpris av
20 kronor per ton, fritt järnvägsvagn i importhamn, endast skulle kunna
betalas 2 kronor 60 öre per kubikmeter ved, varvid beräknats att hälften
av veden levereras vid bränslestation och att för den andra hälften ej
behöver räknas längre medeltransportväg än 30 kilometer. I skrivelse
den 27 december 1923 erbjöd sig domänstyrelsen att leverera ved vid banlinjen
å lämplig plats vid kronoparken Aronsjökullarna, norr om Vilhelmina
till ett pris av 4 kronor per kubikmeter »på det arbetet måtte kunna
bedrivas utan direkt förlust». Den 3 januari 1924 meddelade järnvägsstyrelsen
domänstyrelsen, att statens järnvägar ej kunde reflektera å anbudet enär
det högsta pris för ved, levererad vid ifrågavarande handel, som med hänsyn
till då gällande pris å stenkol och till omkostnaden vid de olika bränsleslagens
hanterande skulle kunna betalas, utgjorde endast cirka 2 kronor
80 öre per kubikmeter.
Med stöd av vad sålunda anförts, och med utgående från järnvägsstyrelsens
självfallna plikt att söka på bästa sätt tillgodose statens järnvägars
ekonomi, finner styrelsen sig icke kunna frånträda sin vid upprepade
tidigare tillfällen uttalade åsikt, att en användning av ved såsom
lokomotivbränsle vid normalt prisläge å bränslemarknaden skulle åsamka
verket en högst betydande merutgift, jämfört med vad koleldning betingar,
vartill obönhörligen sälla sig en hel del, i styrelsens härovan citerade
uttalande angivna, rent trafiktekniska olägenheter och svårigheter
av olika slag.
Järnvägsstyrelsen vill emellertid icke förty giva sin anslutning till den
av revisorerna ifrågasatta undersökningen i samverkan mellan järnvägsstyrelsen
och domänstyrelsen. Styrelsen förmenar visserligen, att dess.
resultat är givet på förhand, men genom en sådan förutsättningslös och
detaljerad utredning lär det kunna bliva officiellt vitsordat, huru dålig
driftsekonomien skulle komma att te sig vid ett införande av vedeldning
i den av revisorerna tänkta omfattningen vid nuvarande prisläge å bränslemarknaden
och med hänsyn till alla övriga på frågan inverkande faktorer.
I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit överdirektören
och souschefen Virgin samt byråcheferna Tausen, Svensson, Englund och
Tydén.
Stockholm den 10 januari 1929.
GEORG IACOBI.
Underdånigst:
AXEL GRANHOLM.
— 303 —
Domänstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I,sid. 185, § 63.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1928 anbefalld att inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört under § 63
av sin berättelse för år 1928 får domänstyrelsen i underdånighet anföra:
Beträffande priser för virke till sliper sfaktoriet i Piteå.
Enligt den med järnvägsstyrelsen under år 1923 träffade överenskommelsen
förfares vid prissättningen av det till slipersfaktoriet överlämnade
virket sålunda:
Sedan stämplingen för året är avslutad, överlämnas till järnvägsstyrelsen
stämplingslängder för samtliga poster, som äro avsedda att försäljas
rotstående på auktion, och har järnvägsstyrelsen då fritt val att avgöra
vilka poster, som skola reserveras för slipersfaktoriet. För samtliga
virkesposter — oavsett huruvida de senare komma att reserveras för slipersfaktoriet
eller icke — upprättas på basis av den vid stämplingen
gjorda utbytesuppskattningen värdeberäkningar efter för samtliga virkesposter
fullt enhetliga grunder. Härigenom erhålles för varje särskild virkespost
enhetligt beräknat rotvärde, avsett att tjäna domänverket till ledning
vid auktionerna. Sedan årets auktioner inom respektive överjägmästaredistrikt
äro avslutade, uträknas medeltalet av dels priserna för
därvid försålda virkesposter och dels priserna för senare under hand försålda
virkesposter, vilka icke funnit avsättning vid respektive auktioner,
och justeras den tidigare gjorda prissättningen beträffande de för slipersfaktoriet
reserverade virkesposterna i enlighet med nämnda medelpriser.
Kvantiteten av den försålda virkesmängd, som sålunda under respektive
år lagts till grund för beräkningen av priserna för det till slipersfaktoriet
överlämnade virket, har utgjort:
År |
Övre Norrbottens |
Nedre Norrbottens |
Summa kbm. |
Härav till slipers-faktoriet över-lämnat virke |
1924 |
266,555 |
400,999 |
667,554 |
39,542 |
1925 |
294,453 |
516,366 |
810,819 |
45,161 |
1926 |
330,554 |
527,565 |
858,119 |
45,759 |
1927 |
363,921 |
500,428 |
864,349 |
42,604 |
1928 |
388,090 |
591,388 |
979,478 |
23,474 |
Härav framgår att kvantiteten av det under respektive år försålda virket,
vilken legat till grund för medeltalsberäkningen vid prissättningen
av det till slipersfaktoriet överlämnade virket, är fullt representativ och
därigenom får anses utgöra ett gott utryck för det allmänna virkesvärdet
för kronoskogsvirket under ifrågavarande försäljningsperioder.
Sedan priserna för de för slipersfaktoriet reserverade virkesposterna
sålunda fixerats och av järnvägsstyrelsen godkänts, har virket avverkats
— 304 —
av reviren för slipersfaktoriets räkning till självkostnadspris för avverkning
och köming plus för s. k. ådalskostnader 11h öre per fl. kubikfot.
Avverknings- och körningskostnaderna hava varit de i orten gänse,
och torde, enligt vederbörande jägmästares uppgifter, i medeltal hava
legat i nivå med bolagens avverkningar på jämförbara drivningslägen.
Den debiterade ådalskostnaden ligger även i nivå med bolagens motsvarande
kostnader enligt från vederbörande bolag inhämtade uppgifter.
I sitt uttalande hava statsrevisorerna hänvisat till en »Jämförande uppställning
över kostnaderna vid inköp av sågtimmer från domänstyrelsen
och enskilda åren 1924—1927». Enligt densamma skulle medelkostnaden
för av domänverket levererat sågtimmer hava utgjort:
för vintern 1924/25 38.13 öre pr fl. kubikfot,
» » 1925/26 36.7 9 » » » »
» » 1926/27 41.41 » » » »
» » 1927/28 58.6 4 » » » »
eller mellan 4.8 och 15 öre per fl. kubikfot högre än det timmer, som
inköpts från enskilda. Därjämte skulle det av domänverket levererade
timret hava varit av ej obetydligt klenare medeldimension än de enskilda
leveranserna.
Vid den granskning styrelsen gjort av de i nämnda uppställning lämnade
uppgifterna, kan styrelsen ej finna annat än att desamma äro missvisande.
Enligt styrelsens räkenskaper äro överlåtelsepriserna plus de
av domänverket debiterade drivnings- och ådalskostnaderna följande (se
även tabellen å sid. 305):
Lev. vinter |
Utbyte sågtimmer, |
Överlåtelsepris |
Drivn. och |
Summa Kronor |
Medelpris i öre |
1924/25 |
1,248,372: — |
167,613: - |
227,394: - |
395,007: — |
31.6 |
1925/26 |
1,320,697: — |
161,581: — |
238,731: — |
400,312: — |
30.s ! |
1926/27 |
1,361,168: — |
229,196: — |
163,883: — |
393,079: — |
28.6 |
1927/28 |
1,306,863: — |
389,090: — |
153,563: - |
542,653: — |
41.5 |
Då den i leveransen ingående proportionen småvirke (massaved och
props) ej visat större variationer under de olika åren (densamma har varit
respektive 15.5 procent, 23 procent, 21 procent och 26.5 procent) kan densamma
ej avsevärt influera på medelpriset för sågtimret emellan de olika
leveransåren inbördes. Då så ej är förhållandet och differensen emellan
nämnda medelpriser per fl. kubikfot och den av statsrevisorerna åberopade
sammanställningen utgör:
för 1924/25 6.53 öre pr fl. kubikfot,
» 1925/26 6.49 » » » »
» 1926/27 12.61 » » » »
» 1927/28 17.14 » » » »
skulle nämnda differens representera de på virket belöpande flottningskostnaderna.
Desamma hava erlagts direkt av slipersfaktoriet, och undandraga
sig därför styrelsens granskning.
— ,‘505
Uppgift å kostnader för virke till statens järnvägars slipersfaktori 1923—192,S.
Vintern 1923/1924 ......... 135,753
» 1924/1925 .........: 131,710
1925/1920 .........; 146,434
» 1926/1927 ......... 139,371
1927/1928 ......... 142,162
1,320,696.8 |
161,580 |
94 |
12.2 |
1,361,167.5 |
229,196 |
11 |
16,8 |
1,306,862.8 |
389,090 |
108. |
29.8 |
Kbpeskillinj
Kronor
pr tlottn.
kubikfot
328,465 | so
167,613 4 G
18.3 öre
13.4
Autal träd
Flottnings kubiktot -
1,795,788.9
1,248,372.1
Avverkningskostn. |
Administrationskostn. ; |
Summa |
kostnader |
||||||
Kronor |
pr fiottn. |
Kronor | |
pr fiottn. |
Kronor ] |
pr fiottn. |
||||
Vintern 1923/1924 ......... |
356,087 |
08 |
19.8 öre |
26,936 |
83 |
t. ä öre |
711,489 |
19 |
|
» 1924/1925 ......... |
208.668 |
091 |
16.7 » |
18,725 |
57 |
1.5 » |
395,007 |
12 |
31.6 » |
» 1925/1926 ......... |
218,920 |
32 |
16.6 » j |
19,810 |
45; |
1.5 » |
400,311 |
71 |
30. s » |
» 1926/1927 ......... |
143,465 |
81! |
10.5 » |
20,417 |
Öl |
1.5 » |
393,079 |
48 i |
28. s . |
> 1927/1928 .........! |
133.960 |
05! |
10.2 » |
19,602 |
94 |
1.5 » |
542,653 |
07! |
41.3 » |
Stockholm den 8 januari 1929.
Folke Berggren.
Då ovanstående flottningskostnader för åren 1924/1925 och 1925,1926,
eller ciika 6.5 öre per fl. kubikfot, nog torde vara överensstämmande
med verkliga förhållandet, och flottningskostnaderna i allmänhet under de
senaste åren till följd av den större flottgodsmängden varit i stadigt sjunkande
samt därjämte de av slipersfaktoriet för åren 1926/1927 och 1927/1928
utvalda virkesposterna i drivnings- och flottningshänseende legat snarare
bättre än sämre till än de föregående årens, synes det vara uppenbart att
ett misstag begåtts i den statsrevisorerna företedda uppställningen, i det
att åtminstone vad beträffar åren 1926/1927 och 1927/1928 medelkostnaden
av från domänverket erhållet timmer angivits respektive cirka 6 öre och
cirka 10^5 öre högre än de kostnader, som av domänverket debiterats för
virket. Tänkbart är ju att slipersfaktoriet — utom själva flottningskostnaden
— haft andra omkostnader för ifrågavarande virke än de av domänverket
debiterade rotpriserna och utdrivningskostnaderna, men falla
desamma då utanför domänverkets kontroll.
_\ad beträffar kostnaderna för den av domänverket verkställda utdrivmngen
vill styrelsen, såsom även framgår av närslutna bilaga, i underdånighet
framhålla, att desamma varit i stadigt sjunkande under de senare
åren.
Styrelsen ifrågasätter även, huruvida i den åberopade uppställningen
vid beräkning av medelkostnaden per fl. kubikfot sågtimmer behöriga
hänsyn tagits till det i samma leveranser ingående småvirket, vilket
senare ju ingår såväl i överlåtelsepriset som i drivnings-, ådals- och
flottningskostnaderna.
Oavsett huru härmed kan förhålla sig, får dock styrelsen uttala, att det
20 — Rfv.-berättelse ang. statsverket för cir 1928. III.
— 306 —
Anläggningarna
vid Harsprånget.
förhållandet, att slipersfaktoriet i öppna marknaden kan hava inköpt em
viss del av det årliga timmerbehovet till lägre priser än kostnaden för det
av reviren levererade timret, i och för sig icke torde utgöra något anmärkningsvärt.
Det torde nämligen vara ett känt och årligen återkommande
faktum, att, sedan industrien vid kronoskogsauktionerna fyllt en
viss del av sitt råvarubehov för säsongen, inköpspriserna i fortsättningen
modereras. Därtill kommer att prisläget för enskildas virkesleveranser
alltid påverkas av kreditfrågan, beviljandet av förskottsbetalning o. dyl.,
under det att domänverkets virkesleveranser i övre Norrland i regeln medgiva
betalningskredit intill september månad efter den vinter, då virket
avverkats och levererats. Därtill kommer även att virkesleveranserna från
domänverket i regeln äro överlägsna genom högre virkeskvalitet, varjämte
för köparen full säkerhet finnes, att åtagna leveranser även fullgöras.
I här ifrågavarande fall har slipersfaktoriet varje år även haft den
stora fördelen framför alla andra köpare av virke från domänverket, att
slipersfaktoriet självt ägt utvälja de virkesposter, som för året skola undantagas
från allmän konkurrens på virkesauktion, varigenom såväl
posternas kvalitet som sammansättning och belägenhet i verkligheten varit
överlägsen de övriga virkesposter, vilka försalts i öppna marknaden,
och på basis av vilka senare prissättningen av de för slipersfaktoriet reserverade
posterna skett.
På grund härav kan styrelsen ej finna, att slipersfaktoriet på något
sätt missgynnats vid virkesköp från domänverket, utan snarare haft vissa
fördelar framför den enskilda spekulationen.
Vid detta ärendes behandling hava förutom undertecknad närvarit överdirektören,
byråchefen Cassel och försäljningschefen Norlin, föredra gande.
Stockholm den 10 januari 1929.
Underdånigst:
G. KU YLENST JERNA.
E. Wiel-Berggren.
Vattenfallsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 190,
05 — 06.
Till Kon ungen.
Genom nadig remiss den 21 december 1928 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
vattenfallsstyrelsen att avgiva utlåtande över statsrevisorernas berättelse,
såvitt anginge statens vattenfallsverk. Till åtlydnad härav fåi~
styrelsen i underdånighet anföra följande.
§ 65.
Statsrevisorerna hava framhållit lämpligheten av att det överkapital,
som finnes bokfört på anläggningarna vid Harsprånget, på ett eller annat
sätt avskrives. T sin berättelse för år 1925 hava vattenfallsverkets överre
-
visorer framhållit, att ifrågavarande anläggningars bokförda värde ii r
alltför högt, och hemställt, huruvida icke eu nedskrivning- under kommande
år borde tagas i övervägande, och i sitt yttrande härtill bär vattenfallsstyrelsen
förklarat sig dela överrevisorernas uppfattning, men icke
vara beredd att dä framlägga något förslag till frågans lösning. Sedermera
har vattenfallsstyrelsen i avvaktan på den utredning, som kom me
att verkställas angående värdeminskningen a anläggningarna vid Harsprånget,
i sina underdåniga förslag till driftkostnadsstater för statens
vattenfallsverk för år 19*27 och senare ökat den procentuella avsättningen
till förnyelsefond vid Porjus kraftverk med 70,000 kronor per år i avsikt
att därmed i någon män kompensera värdeminskningen å Harsprångsanläggningarna.
Styrelsen hoppas att under den närmaste tiden kunna upptaga
denna fråga till behandling och framlägga ett förslag till dess lösning.
Statsrevisorerna hava vidare uppmärksammat, att bland Harsprångsauläggningarna
finnas åtskilliga oanvända bostadshus och andra byggnader,
som förorsaka viss årlig kostnad för tillsyn och uppvärmning, och revisorerna
hava tagit del av vattenfallsstyrelsens planer att använda en del
av dessa byggnader på annat håll eller att avyttra dem för bortflyttning,
samt förutsätta, att noggranna kalkyler uppgöras för utrönande av, huruvida
en användning för statens behov eller eu försäljning i befintligt skick
lämnar den bästa valutan. Givetvis har vattenfallsstyrelsen sin uppmärksamhet
riktad just på dessa synpunkter och har genom att själv
flytta ett par av ifrågavarande byggnader velat erhålla säkert underlag
för frågans bedömande. Av allt att döma hava de köpesummor, som hittills
bjudits för vissa byggnader, varit alltför låga, på grund av att kostnaderna
för byggnadernas bortflyttning övervärderats av spekulanterna.
Denna fråga är alltså redan föremål för vattenfallsstyrelsens bearbetning,
och styrelsen skall även i fortsättningen låta sig angeläget vara, att kostnaderna
för Harsprångsanläggningarnas tillsyn och vidmakthållande ej
bliva högre än som är betingat av förhållandena på platsen och rationellt
med hänsyn till en framtida fullbordan av kraftstationsanläggningen.
§ 66.
Statsrevisorerna hava i detta ärende uttalat, att ombyggnaden synes, såvitt
revisorerna kunnat finna, innebära eu i stort sett lycklig lösning
av vattenfallsstyrelsens lokalfråga, och att enligt verkställda kalkyler fö>--räntningen av byggnadskapitalet tack vare vissa utrymmens uthyrning
till affärsändamål kommer att ställa sig gynnsam. Revisorerna hava
emellertid uppmärksammat, att en betydande merkostnad uppstått i förhållande
till kostnadsberäkningarna, vartill kommer, att frågan om beredande
av medel för ombyggnaden, enligt revisorernas mening, bort underställas
riksdagens prövning.
Såsom vattenfallsstyrelsen på sin tid framhöll i underdånig skrivelse
den 29 mars 1927, var ju nödvändigt att på våren 1927 fatta ett raskt beslut
för att trygga styrelsens behov av lokaler från 1 oktober 1928. EU
iståndsättande av de för styrelsens behov inköpta fastigheterna i kvarteret
Björnen låg då såsom det lättast genomförbara och ur flera synpunkten
lämpligaste av olika prövade alternativ. Gränsen mellan en reparation
av sådan art, att den bör bestridas med driftmedel, och en ombyggnad,
för vilken skall krävas kapitalökningsanslag, är alltid svår att draga.
Vid den tid, då ärendet underställdes Eders Kungl. Maj:t till prövning ge
-
Ombyggnad
för vattenfalls
styrelsen m.m
— 308 —
nom nyssnämnda underdåniga skrivelse, var emellertid meningen att begränsa"
arbetena i så hög grad, att det enligt styrelsens mening måste anses
fullt befogat att förutsätta, att endast 75,000 kronor av de till 395,000
kronor beräknade totalkostnaderna betraktades såsom fast kapitalinvestering.
Sedermera har, såsom i den från vattenfallsstyrelsen till statsrevisorerna
överlämnade och av dem åberopade skrivelsen den 6 december 1928
anförts, visat sig förenligt med statens vattenfallsverks egen fördel samt
ej minst ur praktisk synpunkt lämpligt och riktigt, att vissa förändringar
i planläggningen vidtogos, och att i övrigt byggnadsarbeten utfördes i betydligt
större utsträckning, än som förut avsetts. Bemärkas måste dessutom,
att på grund av ökade lokalbehov ytterligare ett av de inköpta husen
blivit restaurerat, samt att i de uppgivna totalkostnaderna ingå även
kostnaden för iordningställande av butiker och restauranglokal, vilka under
inga förhållanden torde hava bort utföras med anlitande av kapitalökningsanslag.
Att inhämta Eders Kungl. Maj:ts ytterligare medgivande
till de förändringar i arbetsplanen, som tid efter annan visade sig lämpliga,
skulle hava medfört omgång och dröjsmål, som lätt kunnat äventyra
arbetenas färdigställande i erforderlig tid. Vattenfallsstyrelsen ansåg
därför riktigast att direkt påtaga sig ansvaret för dessa arbetens utförande,
då i alla händelser en prövning från riksdagens sida ej kunde medhinnas.
I betraktande av föreliggande omständigheter och med hänsyn tagen
även till det allmänt kända förhållandet, att kostnaden för iståndsättande
av gamla byggnader alltid är synnerligen svårberäknelig, icke minst i
Stockholm med dess inom byggnadsfacket ytterst obestämda arbetspris,
vågar styrelsen uttala som sin uppfattning, att styrelsens förfarande i
detta ärende icke bör anses klandervärt, även om åsikterna kunna vara
olika om huru mycket av kostnaderna, som skäligen skall anses som kapitalinvestering
och sålunda bort bestridas med kapitalökningsanslag.
Resultatet är ju även enligt statsrevisorernas mening gott. Styrelsen
har för sina och Älvkarleby kraftverks behov erhållit tilfredsställande
lokaler till en fullt skälig årskostnad. Härtill kommer, att genom ombyggnaden
en ur kulturhistorisk synpunkt mycket värdefull gammal byggnad
blivit pietetsfullt restaurerad.
Styrelsen bilägger till ytterligare belysande av frågan sex tablåer,
vilka voro bifogade den av statsrevisorerna åberopade, från vattenfallsstyrelsen
till revisorerna överlämnade skrivelsen den 6 december 1928.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit förutom undertecknad
G. Malm, styrelseledamöterna Herlenius, Hagelin, Sjöblom och Lindmark.
Remisshandingarna återställas.
Stockholm den 10 januari 1929.
Underdånigst:
G. MALM.
Fr. Malm.
Tab. I.
Vattenfallsstyrelsens lokal förde In fn tf.
Byrå eller avdelning |
1 o k t. 19 2 7 |
1 o k t. 19 2 8 |
||
Antal rum |
Nettoarea |
Antal rum |
Nettoarea |
|
c,, o............................................................. |
i |
29.0 |
i |
38.8 |
Amanuens...................................................... |
— |
— |
i |
22.c |
''Sessionssal ................................................... |
i |
44.5 |
i |
50.7 |
Museum........................................................ |
— |
i |
44.8 |
|
Telefonväxel.................................................. |
2 |
12,0 |
i |
13.0 |
Lunchrum och kök ....................................... |
4 |
68.2 |
2 |
56.2 |
Överliggningsrum .......................................... |
— |
— |
2 |
30.7 |
Hxp. vaktmästarerum....................................... |
2 |
16.0 |
7 |
77.5 |
Pack- och förrådsrum .................................... |
.... 1 |
9.0 |
6 |
51.7 |
Summa |
ii |
178.7 |
22 |
386.0 |
Vaktmästarebostad......................................... |
3 |
36.5 |
4 |
66.3 |
Portvaktsbostad ........................................... |
— |
— |
2 |
25.7 |
Administrativa byrån. |
||||
Tjänsterum, inklusive arkiv . • ......................... |
IT |
190.5 |
13 |
253.1 |
Kamerala byrån. |
I |
|||
Tjänsterum ...... ......................................... |
10 |
252.0 |
12 |
237.8 |
Kanal- och fastighelsbyrån. |
||||
Tjänsterum, inklusive arkiv........................... |
4 |
71.5 |
6 |
140.8 |
liyggnadsbyrån. |
||||
Tjänsterum, inklusive arkiv........................... |
21 |
345 |
27 |
424.2 |
Kraftverksbyrån. |
||||
Tjänsterum, inklusive arkiv.......................... |
28 |
582.6 |
43 |
884 j |
Älvkarleby kraftverk. |
1 |
|||
Tjänsterum, inklusive arkiv........................... |
28 |
448.8 |
— |
— |
i nr 2...................................... |
— |
— |
15 |
393.4 |
i nr 3 och i).............................. |
— |
— |
7 |
113.8 |
Summa |
22 |
507.2 j |
||
Summa summarum |
116 |
2,105 |
151 |
2,924.1 |
Avgår för nr 2.............................••••''•••............ |
20 |
476,5 j |
||
Återstår för nr 3 och 9.................................... |
131 |
2,447.6 |
30 november 1928.
Tab. 2.
Fröman.
Kostnader för restaurering av fastigheterna n:ris 3 och 9 kv. Björnen, Stockholm.
Såvitt för närvarande kan bedömas komma kostnaderna att fördela sig
ungefär sålunda:
Tjänstelokaler
131 rum, c:a 2,448 m2 (inberäkn. 1 rum och kök för portvakt,
expeditionsvaktrum, packrum, lunchrum och kök) kronor 050,000
Härav hänföres till nybyggnad, med användande av i samband
med fastighetsköpet anvisade medel för kapitalökning
c:a ................................................................................... » 95,000
Att täckas av driftmedel ................................................................kronor 555,000
— 310 —
Härav av Kungl. Maj:t godkänt genom nådigt brev den 30 kronor
april 1927 ................................................................................... » 320,000
rest kronor 235,000
Härav motsvaras en del av sådana »önskvärda arbeten» och
»arbeten, som kunna anstå tillsvidare», i kostnadsberäkning
av 24 mars 1927 (frånsett korkmattor) upptagna till » 140,380
återstår kronor 94,620.
Av denna summa motsvara c:a kronor 45,000 arbeten som tillkommit med
hänsyn till kulturhistoriska intressen.
Stockholm den 30 november 1928.
Tcib. .V.
Preliminär beräkning av totalkostnaderna lör restaurering av fastigheterna
n:ris 2, 3 och 9 i kv. Björnen, Stockholm.
För kv. Björnen nr 3 och 9
Av kapitalökningsanslag
Av driftmedel ....................
Butiker och förråd
För kv. Björnen nr 2............
Stockholm den 1 december 1928.
.............. kronor 95,000
............. » 555,000
.............. » 29,000
............. » 132,000
Summa kronor 811,000.
Tub. ''i a.
Preliminär beräkning av årskostnad för kungl. vattenfallsstyrelsens fastigheter
n:ris 3 och 9 kv. Björnen.
Inköpskostnad................................................................................ kronor 1,003,000
»Fast» ombyggnadskostnad.................................................... »__95,000
kronor 1,098,000
6 ''/a "" härå ................................................................................ » 71,370
Driftmedelskostnader att amortera på 20 år med 5 % ränta
(8.05 %) kronor 584,000 ........................................................ » _ 47,012
kronor 118,382
Avgår hyror för butiker, förråd och garage ........................ » 15,020
Årskostnad kronor 103,362.
Golvytan utgör 2,448 m- och årskostnaden 42.2 0 kronor/m-.
Stockholm den 1 december 1928.
Tub. ''i b.
— 311 —
Preliminär beräkning av årskostnad för kungl. vattenfallsstyrelsens fastighet
nr 2 kv. Björnen.
Inköpskostnad ............................................................................... kronor 271,000
O1/., % härå .................................................................................... » 17,615
Driftmedelskostnader att amortera på 20 år med 5 % ränta
(8.05 %) kronor 132,000 ............................................................ » 10,626
kronor 28,241
Avgår hyra för restanrant............................................................ » 14,400
Årskostnad kronor 13,841.
Golvytan utgör 476 in- och årskostnaden 29. i o kronor/m2.
Stockholm den 1 december 1928.
Tab. } c.
Preliminär beräkning av årskostnad för kungi. vattenfallsstyrelsens fastigheter
n:ris 2, 3 och 9 kv. Björnen.
Inköpskostnad................................................................................ kronor 1,274,000
»Fast» ombyggnadskostnad........................................................ » 95,000
kronor 1,369,000
6 V, % härå ................................................................................ » 88,985
Driftmedelskostnader att amortera på 20 år med 5 % ränta
(8.0 5 %) kronor 716,000 ........................................................ » 57,638
kronor 146,623
Avgår hyror för butiker, förråd, garage och restaurant.... » 29,420
Årskostnad kronor 117,203.
Golvytan utgör 2,924 in2 och årskostnaden 40. i o kronor/m2.
Stockholm den 1 december 1928.
r. r'' ■'' ■! » :''Vt rf . i ft / .1;i •»:#»] Sä »j /•>>..
•• S;?t . • ''Å i. *r«
St »t i It S:: ? >'' ?
•'' !.<*:
< s *
3J3 -
Register.
Del 1 sid. |
Del II sid. |
Del III sid. |
|
A. Abrahamsons, Aug., stiftelse ...... |
135 |
||
Affärsdrivande verken m. m....... |
— |
186 |
— |
Affärsdrivande verken, särskilt ut-låtande................................. |
195 |
||
Akademien för de fria konsterna |
— |
100 |
— |
Allmänna barnbördshuset ......... |
— |
109 |
— |
Allmänna barnhuset i Stockholm |
— |
47 |
— |
Allmänna civilförvaltningens löne-nämnd ........................... |
_ |
72 |
|
Allmänna läroverken m. m....... |
— |
116 |
— |
Alnarps egendom jämte lantbruks-skolan .............................. |
_ |
148 |
|
Alnarps lantbruks- och mejeri-institut jämte hovbeslagsskolan |
_ |
147 |
|
Alnarps trädgårdar ................ |
— |
149 |
— |
Arbetsrådet............................. |
— |
36 |
— |
Armén: Arméförvaltningen.................. |
16 |
_ |
|
Arméförvaltningens inköp av |
15 |
6 |
|
Arméns totalkostnader............ |
— |
18 |
— |
Artilleri- och ingenjörhögskolan |
— |
22 |
— |
Infanteriskjutskolan å Rosers-berg ................................. |
22 |
_ |
17 |
Kronprinsens husarregementes |
23 |
_ |
|
Lantförsvarets anslag till flyttningsersättning........ |
17 |
_ |
12 |
till understöd åt vissa väm-pliktiges familjer ............ |
19 |
_ |
15 |
Skidförrådet vid Norrbottens |
21 |
— |
16 |
B. Bank- och fondinspektionen ...... |
71 |
||
Besök, av revisorerna avlagda, som |
205 |
||
Byggnadsstyrelsen..................... |
— |
62 |
— |
C. Centrala skiljenämnden ............ |
36 |
||
Centralanstalten för försöksväsen-det^på jordbruksområdet......... |
| _ |
144 |
_ |
Chalmers tekniska institut......... |
i - |
112 |
— |
» » » material- provningsanstalten.................. |
113 |
i “ |
|
21 — Rev.-berättelse ang. statsverket för |
år |
Del sid. |
Del 11 sid. |
Del in sid. |
|
D. |
|||
Danviks hospital ..................... |
— |
54 |
— |
Djurgårdskassan........................ |
— |
6 |
— |
Dramatiska teatern .................. |
133 |
— |
223 |
E. |
|||
Ecklesiastikdepartementet ......... |
133 |
78 |
— |
Ejratalsvägen ........................ |
42 |
— |
36 42 |
F. |
|||
Farmaceutiska institutet............ |
— |
no |
— |
Finansdepartementet.................. |
91 |
66 |
— |
Flottan: »Derrick», kostnaderna för pon- |
|||
tonkranen ................ ...... |
32 |
— |
29 |
Repslagarbanan å flottans varv |
|||
i Karlskrona ..................... |
34 |
— |
30 |
Sjöförsvarets anslag till under-stöd åt vissa värnpliktigas |
|||
familjer.............................. |
23 |
— |
18 |
Tennisbana å Skeppsholmen, |
|||
kostnaderna för.................. |
24 |
— |
27 |
Övningsfartyget »af Chapman», |
|||
underhållskostnader............ |
24 |
— |
28 |
Flygstyrelsen ........................... |
— |
32 |
— |
Folkhögskolekurser i Härjedalen |
157 |
— |
238 |
Folkströmmens kronopark, nöd- |
|||
hjälpsarbeten ........................ |
45 |
— |
37 42 |
Fång vårdsan stal terna ............... |
12 |
- |
3 |
Fångvårdsstyrelsen .................. |
— |
11 |
— |
Försäkringsinspektionen ............ |
— |
181 |
— |
Försäkringsrådet ..................... |
— |
41 |
— |
Försvarsdepartementet............... |
15 |
16 |
— |
G. |
|||
Gränsbevakningen mot Norge ... |
102 |
— |
195 |
Gullbergs kronopark, nödhjälps- |
|||
arbeten ................................. |
36 |
— |
36 41 |
Gymnastiska centralinstitutet...... |
— |
134 |
— |
Göta hovrätt ........................... |
— |
10 |
— |
M. |
|||
Handelsdepartementet............... |
172 |
172 |
— |
Haparanda järnvägsstation......... |
184 |
296 |
|
Harsprånget, anläggningarna vid |
190 |
— |
306 |
1928. III. |
— 314 —
! |
De |
De! |
Del |
I |
II |
III |
|
sid |
sid |
sid. |
|
Harsprånget—Jokkmokk, vägan-läggning ............................ |
40 |
— |
38 |
Hembygdsundervisning, utbild-ningskurser i ........................ |
146 |
234 |
|
Hospital, Piteå ........................ |
56 |
— |
|
j Hospital, rikets, jordbruksdriften |
53 |
53 |
|
Hovrätten över Skåne och Ble- |
10 1 |
||
i Huvudtiteln första..................... |
_ |
_ |
|
» andra .................. |
4 |
7 |
— |
> tredje .................. |
— |
13 |
— |
» fjärde .................. |
15 |
16 |
— |
» femte ................. |
36 |
33 |
— |
» sjätte..................... |
87 |
59 |
— |
» sjunde .................. |
91 |
66 |
— |
» åttonde.................. |
133 |
78 |
_ |
» nionde .................. |
162 |
137 |
— |
» tionde .................. |
172 |
172 |
_ |
» elfte ..................... |
174 |
184 |
__ |
| Högsta domstolen och nedre justi-tierevisionen ........................ |
— |
8 |
~ |
I. Infauteriskjutskolan .................. | Ingenjörsvetenskapsakademien ... |
_ |
24 183 |
|
| Institutet och förskolan för blinda |
|||
å Tomteboda....................... |
— |
124 |
— |
J- Jordbruksdepartementet ............ |
162 |
137 |
|
Justitiedepartementet ............... |
4 |
7 |
— |
Justitiekanslersexpeditionen ...... |
— |
8 |
— |
K. Kammarkollegium..................... |
67 |
||
Kammarrätten ........................ |
— |
701 |
_ |
Karolinska mediko-kirurgiska in-stitutet ... ............................. |
106j |
||
Kiruna praktiska ungdomsskola... |
160 |
-1 |
— |
Kolonatupplåtelser i Norrland och |
162 |
245 |
|
Kommerskollegium .................. |
I 172 |
252 |
|
Kommitéttabellen ..................... |
204! |
_ |
|
Kommunikationsdepartementet... |
87 |
59! |
— |
Konsistorier, domkyrkor m. m. |
— |
90 i |
— |
Kontrollen å medel, som tillställas |
in |
182 |
|
Kontrollstyrelsen .....................; |
77 |
194 |
|
Kostnader för tryckning av vissai |
108 |
1 |
|
Krigshögskolan ........................i |
—i |
Bil |
— |
Krigsskolan..............................
Kristidskommissionernas avveckling
....................................
Kulturhistoriska museet i Lund
Kungl. biblioteket..................
I».
Landsfiskalernas m. II. medelsförvaltning
...........................
Lantbruksakademien...............
Lantbruksinstitutet vid Ultuna...
» » Alnarp ...
Lantbruksstyrelsen ...............
Lantmäterikontoret i Luleå
Lautmäteristyrelsen ...............
Lidingö samrealskola ............
Livrustkammaren ..................
Lotsstyrelsen .....................
Lunds universitet..............
Lärare vid folkskolor, statsbidrag
till avlöning åt .................
Läroanstalterna för blinda........
Läroverkslärares, vissa, tjänstgöringsförhållanden
.................
170
136
M.
Marinförvaltningen ..................
Medicinalstyrelsen med underlydande
anstalter.....................
Musikaliska akademien ............
Musikhistoriska museet ............
Mynt- och justeringsverket.........
N.
Nationalmuseet ......
Navigationsskolorna
O.
Osby högre samskola
P.
137
Patent- och registreringsverket...; —
Pedagogiska biblioteket ............
Pensionsanstalter, statsunderstödda
......................................
Pensionsförsäkringsfonden, visst
lån från .............................
Pensionsstyrelsen .....................
50
Postexpeditionen i Jokkmokk ...179
1 De |
Del in sid. |
- 25 |
|
2 — |
|
- 84 |
|
) — |
67 |
142 |
— |
145 |
— |
147 |
— |
138 |
_ |
— |
253 |
166 |
|
229 |
|
88 |
—i |
178 |
— |
104 |
—! |
i — |
233 |
1125 |
|
r |
227 |
27 |
1 |
48 |
|
101 |
-| |
89 |
-i |
69 |
|
86 |
|
176 |
-i |
237 |
|
33! |
|
179 |
|
85 |
— l |
184; |
— |
_i |
52 |
42; |
— |
184 |
— |
_It |
2631 |
Postkontoret i Kiruna.........
» i Trollhättan
» i Asele............
Postverket ........................
Prästerskapets änke- och pupillkassa
...........................
R.
Hasbiologiska institutet ......
Renhållning in. ra. av vissa av
kronan för den allmänna trafiken
m. m. upplåtna områden
Renhållningsavgifterna för kronans
fastigheter i Stockholm .........
Rese- och traktamentsersättning,
Ridskolan...........................
Rikets allmänna kartverk
Riksförsäkringsanstalten ......
Riks- och landsarkiven ......
Riksräkenskapsverket .........
Rättegång, fri, statsverkets kostnader
för...........................
S.
Serafimerlasarettet ............
Sjökarteverket .................
Sjökrigshögskolan ...............
Sjökrigsskolan ..................
Skog, svårföryngrad, utrednings -
- Skogshögskolan ..................
Skolöverstyrelsen ...............
Skolöverstyrelsens föredragningslistor
och protokoll..........
Slipersfaktoriet i Piteå..........
Slott, Drottningholms .........
» Gripsholms ................
» Haga lustslott och park
» Rosersbergs ................
» Strömshoims .............
» Ulriksdals...................
Slottet, kungl., polis-, lys- och renhållning
samt brandväsendet
........................
» yttre lyshållningen .........
» och vissa övriga kungl.
slott, reparationer ......
Socialdepartementet ..................
Socialstyrelsen ........................
Sportelinkomst eller ersättning
därför ............... .................
Statens affärsverksamhet............
» biografbyrå ..................
» bostadsnämnd...............
» byggnadsbyrå ...............
Del |
Del |
Del |
Del |
Dnl |
Del |
|
1 |
II |
III |
1 |
II |
III |
|
sid. |
sid. |
sid. |
sid. |
sid.lsid. |
||
178 |
263 |
Statens centrala frökontrollanstalt |
169 |
|||
177 |
— |
262 |
» domänverk .................. |
— |
196 |
|
178 |
— |
263 |
» folk- och småskolesemi- |
|||
— |
186 |
— |
narier........................ |
— |
122 |
|
» järnvägar .................... |
— |
192 |
— |
|||
174 |
261 |
» lagerhus- och fryshussty- |
||||
relse ....................... |
— |
158 |
— |
|||
» lokala fiskeriadministra- |
||||||
tion och fiskerinärin- |
||||||
— |
no |
— |
gens understöd ......... |
— |
160 |
— |
» meteor ologisk-hydrogra- |
||||||
fiska anstalt .............. |
— |
170 |
— |
|||
88 |
— |
180 |
» provningsanstalt............ |
— |
182 |
— |
» reproduktionsanstalt...... |
— |
200 |
— |
|||
57 |
63 |
» skogsförsöksanstalt-........ |
— |
163 |
— |
|
» skogsskolor och fortsätt- |
||||||
91 |
— |
181 |
ningsskolan vid Kloten |
— |
164 |
|
— |
23 |
- |
» tryckerisakkunnige......... |
— |
74 |
— |
i-- |
168 |
— |
» tvångsarbetsanstalt och |
|||
— |
37 |
— |
statens vårdanstalt för |
|||
— |
78 |
— |
alkoholister |
|||
— |
72 |
— |
i Landskrona ......... |
— |
45 |
— |
å Svartsjö............... |
— |
44 |
— |
|||
6 |
— |
— |
» uppfostringsanstalt |
|||
a Salbohed för sinnes- |
||||||
slöa gossar .......... |
— |
52 |
— |
|||
» d:o i Vänersborg för |
||||||
— |
108 |
— |
sinnesslöa flickor ... |
— |
53 |
— |
| _ |
31 |
— |
» d:o å Bona ............... |
— |
12 |
— |
_ |
29 |
— |
» utarrenderade jordbruks- |
|||
30 |
— |
domäner .............. |
— |
200 |
— |
|
» vattenfallsverk............... |
— |
194 |
— |
|||
166 |
— |
245 |
j> vårdanstalt å Venugarn |
|||
252 |
för alkoholister ......... |
— |
46 |
— |
||
— |
162 |
— |
Statistiska centralbyrån ............ |
— |
70 |
— |
— |
114 |
— |
Statskontoret ........................ |
— |
67 |
— |
Statsverkets inkomster och utgifter |
— |
202 |
— |
|||
134 |
— |
225 |
Stifts- och landsbiblioteket i Lin- |
|||
185 |
— |
297 |
köping.............................. |
— |
85 |
— |
— |
2 |
— |
Stuteriväsendet ........................ |
— |
154 |
— |
2 |
— |
Stämpelavgifter för vissa nya fond- |
||||
4 |
— |
papper ................................. |
106 |
— |
— |
|
5 |
— |
Svea hovrätt ........................... |
— |
9 |
— |
|
- |
4 |
— |
Svenska akademien .................. |
— |
94 |
— |
- |
3 |
— |
Svenska hydrografisk-biologiska |
|||
kommissionen ..................... |
— |
161 |
— |
|||
Sveriges geologiska undersökning |
— |
169 |
— |
|||
1 |
— |
Sölvesborgs kommunala mellan- |
||||
1 |
— |
skola ................................. |
137 |
— |
||
_ |
1 |
— |
T. |
|||
36 |
33 |
— |
||||
— |
34 |
— |
Tekniska högskolan .................. |
— |
in |
— |
Tekniska läroverk..................... |
— |
128 |
— |
|||
4 |
— |
3 |
Tekniska läroverket i Malmö...... |
158 |
— |
241 |
177 |
186 |
262 |
Telegrafverket ......................... |
— |
190 |
— |
— |
134 |
— |
Telegrafverkets linjeexpedition i |
|||
— |
74 |
— |
Hernösand, medelsredovisningen |
|||
— |
58 |
— |
vid....................................... |
180 |
— |
261 |
— 316 —
Del |
Del |
Del |
Del |
Del |
Del |
||
f |
II |
in |
I |
II |
III |
||
sid. |
sid. |
sid. |
sid. |
sid. |
sid. |
||
Tidsignalering med tidkula från |
Ved som lokbränsle vid statens |
||||||
172 |
188 |
298 |
|||||
Tjänstledighet och semester, till- |
303 |
||||||
lämpningen av bestämmelserna |
Vetenskapsakademien med natur- |
||||||
112 |
95 |
||||||
Tulllörvaltningen i Malmö......... |
99 |
— |
195 |
Veterinärhögskolan .................. |
— |
156 |
|
Tullkammaren i |
Veterinärinrättningen i Skara ... |
— |
157 |
||||
Karlshamn ........................... |
99 |
— |
195 |
Vitterhets-, historie- och antikvi- |
|||
100 |
_ |
195 |
98 |
||||
Mon ................................... |
102 |
— |
195 |
Vårdanstalten i Imnd för blinda |
|||
100 |
195 |
127 |
|||||
Sölvesborg .......................... |
99 |
— |
195 |
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen |
— |
60 |
— |
Tullverket .............................. |
— |
75 |
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens |
||||
Tullverkets bostadshus vid Riks- |
räkenskaper........................... |
87 |
179 |
||||
gränsen .............................. |
106 |
— |
195 |
Värmeledningarna i länsstyrelser- |
|||
92 |
_ |
58 |
f>5 |
||||
Tysta skolan å Lidingön............ |
122 |
o.s. |
|||||
U. |
|||||||
Ultuna egendom jämte lantbruks- |
Y. |
||||||
skola................................. |
— |
116 |
— |
Yrkesundervisning, särskilda an- |
|||
Undervisningsanstalter för jord- |
stalter för ........................... |
— |
132 |
||||
bruk och lantmannanäringar-.. |
— |
151 |
— |
||||
Uppsala universitet .................. |
— |
101 |
— |
o |
|||
Utrikesdepartementet ............... |
— |
13 |
— |
||||
Översikt av statsverkets finansiella |
|||||||
V. |
ställning .............................. |
2 |
— |
— |
|||
Överståthållareämbetet och läns- |
|||||||
Vattenfallsstyrelsen, ombyggnad |
stvrelsema .......................... |
— |
55 |
— |
|||
för....................................... |
192 |
— |
307 |