Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

I

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för beredande
av nybyggnad för statens historiska museum och
övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar
rn. m.; given Stockholms slott den 15 februari
1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för försvars- och
kommunikationsdepartementen anför härefter departementschefen, statsrådet
Lindskog:

Under punkt 73 av 1929 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på proposition angående nybyggnad för statens
historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens inseende
Bihang till riksdagens •protokoll 1929. 1 sarnl. 79 häft. (Nr 98.)

1

Tidigare för
slag.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

ställda statssamlingar, i riksstaten för budgetåret 1929/1930 för ändamålet
beräkna ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor.

Sedan den erforderliga utredningen i ärendet numera slutförts, anhåller
jag att ånyo få anmäla detsamma för Kungl. Maj:t.

Frågan om en nybyggnad för statens historiska museum har under en
lång följd av år varit aktuell. Jag anhåller att i detta hänseende få hänvisa
till den utförliga utredning härom, som återfinnes å sid. 368 o. f. i det
betänkande och förslag angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet
inom Stockholm, som den 18 mars 1925 avgivits av de s. k. statens byggnadssakkunniga
(statens offentliga utredningar 1925: 15). Ur nämnda utredning
vill jag här endast erinra om följande:

Statens historiska museum avser att belysa det svenska folkets utveckling
genom årtusenden fram till reformationen. Där statens historiska museum
slutar tager nordiska museet vid. Vad kyrkliga inventarier beträffar sträcker
sig dock statens historiska museum till föremål även efter reformationen.

Statens historiska museum är jämte myntkabinettet, antikvariskt-topografiska
arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket ställt under vitterhets-, historia-
och antikvitetsakademiens inseende. Såväl dessa fyra statssamlingar
som akademien och riksantikvarieämbetet äro inrymda i en och samma
byggnad, nationalmuseibyggnaden, där för ändamålet upplåtits hela bottenvåningen
och några utrymmen i källaren. (Kungl. brev till överintendentsämbetet
den 11 december 1863). Under den tid av närmare 60 år, som
dessa institutioner varit inrymda i byggnaden, hava samlingarna mer än
fördubblats. Behovet av större utrymme såväl för samlingarna som för de
hos akademien anställda tjänstemännen, vilka utföra både det för samlingarna
och för fornminnesvärden i hela landet nödiga arbetet, har med
varje år gjort sig allt mera kännbart.

Frågan om uppförande av eu ny byggnad för institutionerna i fråga har
därför länge stått på dagordningen. Sedan åtskilliga förslag till vidtagande
av åtgärder för beredande av ökat utrymme åt samlingarna varit före, remitterades
den 24 juli 1906 till överintendentsämbetet för yttrande en av
vitterhetsakademien gjord hemställan om uppdrag åt ämbetet att inkomma
med förslag å staten tillhörig mark, som lämpligen kunde användas till uppförande
av en särskild byggnad för de under akademiens vård ställda stats samlingarna.

o

Med anledning härav uppdrog överintendentsämbetet åt arkitekten U.
Lindgren, att, efter från riksantikvarien inhämtade upplysningar angående
museets lokalbehov m. m., uppgöra förslag i skisskala till nytt historiskt
museum på såväl den i fonden av Djurgårdsentrén belägna tomt, varå biologiska
museet stode, som en i fonden av Karlaplan framdeles påräknelig
tomt. På av överintendentsämbetet framställd förfrågan förklarade sig vitterhetsakademien
den 2 mars 1909 anse, att den för statens historiska museum
lämpligaste platsen vore den mellan nordiska museet och Skansen belägna
tomt, där biologiska museet låge. Arkitekt Lindgrens uppdrag begränsades
därför till denna plats. Efter åtskilliga omarbetningar inlämnade arkitekten
Lindgren i september 1912 till överintendentsämbetet ett förslag till musei -

3

Kungl. Maj:ta proposition Nr 98.

ii nämnda plats, täckande eu yta av 4,050 kvadratmeter och med
en sammanlagd volym av omkring 84,250 kubikmeter.

Sedan Kungl. Maj.t den 4 juli 1913 beviljat akademien ett anslag till
arkitektbiträde vid utarbetande av nytt program för en museibyggnad, utarbetades
av arkitekten Ax. Bergman under den nye riksantikvariens, B.
►Sahlin, ledning schematiska planskisser. Härvid tillämpades systemet med
särskiljande av en skådesamling för allmänheten och en studiesamling för
forskare. Enligt deita förslag täckte byggnaden eu yta av 3,440 kvadratmeter
och hade en volym av 45,750 kubikmeter; alltså eu betydande reduktion
från föregående förslag. Under förhoppning att hinder ej skulle möta
för den nya byggnadens förläggande till biologiska museets tomt, underställde
akademien den 24 september 1913 detta program jämte skisser ICumd
Maj:ts prövning.

Over denna framställning avgav riksmarskalksämbetet, efter intendentens
lör Djurgården hörande, utlåtande den 14 november 1913. Djurgårdsintendenten
avstyrkte museets förläggande till den föreslagna platsen på grund
av den förändring till karaktären, som Djurgårdsentrén skulle undergå
genom uppförande av det stora stenkomplexét i fonden, vilket skulle undanskymma
den befintliga grönskan.

Genom remiss den 26 november 1913 infordrades yttrande från byggnadssakkunniga.

De sakkunniga uttalade då som sin mening, att uppförandet av eu monumentalbyggnad
av de dimensioner, som avsåges, skulle förtaga Djurgårdsentrén
dess karaktär av parkentré och förvandla densamma till ett stadsparti.
Sakkunniga framhöllo starkt det önskvärda i att vid Djurgårdsentréns
slutliga ordnande, sedan biologiska museibyggnaden avlägsnats, den
nuvarande fonden i huvudsak bibehölles. Om kravet på nybyggnadens för^åggande^
i närheten av nordiska museet vidhölles, ansågo de sakkunniga,
att, då Kaptensudden vore fridlyst från bebyggande, endast två möjligheter
funnes att välja på, nämligen Galärvarvet och områdena på ömse sidor om
nordiska museet, och då Galärvarvet icke vore tillgängligt, funno sig de
sakkunniga nödgade att hänvisa till något av områdena på ömse sidor om
nordiska museet, ehuru de sakkunniga gåvo uttryck åt den övertygelsen,
att på galärvarvsområdet de bästa möjligheter förefunnes för anvisande av
lämplig plats för museibyggnaden i fråga. På uppdrag av de sakkunniga
utarbetades^ av arkitekten Ax. Bergman förslag till en programenlig rnuseibyggnad
på ounådct söder om nordiska museet mellan stcra vägen och
Galärvarvets mur. Sakkunniga funno förslaget visa, att platsen medgåve
en fullt nöjaktig lösning av byggnadsfrågan samt att den erbjöde möjlighet
för framtida utvidgningar. Byggnaden täckte eu yta av omkring 3,500 kvadratmeter
och hade eu volym av omkring 51,100 kubikmeter. En museikyggnad
på denna plats nödvändiggjorde givetvis eu motsvarande byggnad
vid nordiska museets norra gavel. Härigenom skulle, enligt de sakkunnigas
mening, möjlighet öppnas till en sällsynt monumental arkitektonisk anläggning
med nordiska museets byggnad som mittparti. Av ovan anförda skäl
avstyrkte de sakkunniga i sin skrivelse förläggandet av statens historiska
museum i Djurgårdsentréns fond och förcslogo dess förläggande till platsen
söder om nordiska museet.

Nu infordrades utlåtanden i ärendet från kammarkollegium, vitterhetsakademien,
nordiska museets nämnd, fornminnesvårdskommittén ävensom
förnyat utlåtande från riksmarskalksämbetet.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Kammarkollegium hade intet att erinra mot att ettdera av de ifrågasatta
områdena mot skälig ersättning och på vissa villkor upplätes åt vitterhetsakademien.
Denna akademi ansåg, i utlåtande den 5 maj 1914, att den av
de sakkunniga föreslagna tomten i vissa avseenden ägde företräde framför
den av akademien ifrågasatta.

Nordiska museets nämnd avstyrkte i utlåtande den 29 oktober 1914 förslaget
att förlägga byggnaden i Djurgårdsentréns fond och förklarade sig
icke ha något att erinra mot att byggnaden förlädes på området söder om
nordiska museet, under förutsättning att ett ungefär lika stort område, som
härigenom fråntoges museet på dess södra sida, tillädes museiområdet utefter
dess norra tomtgräns, samt att den nya byggnaden på ett arkitektoniskt
tillfredsställande sätt anslötes till nordiska museets byggnad. Tre av
nämndens ledamöter reserverade sig, dels på grund av farhågor för att genom
sammanbyggandet av statens historiska museum med nordiska museet denna
senare institutions självständiga ställning riskerades, dels emedan de båda
områdena på ömse sidor om nordiska museets byggnad borde reserveras för
museets eget behov av vidgat utrymme.

Fornminnesvårdskommittén, i sitt utlåtande den 29 juni 1914, betonade på
det kraftigaste vikten av att statens historiska museum förlädes i omedelbar
närhet av nordiska museet samt påfordrade vissa tillägg till programmet i fråga
om utrymme för en konserveringsanstalt samt för ett framtida riksantikvarieämbete.
Kommittén påpekade även önskvärdheten av att överintendentsämbetet
förlädes i närheten av antikvariskt-topografiska arkivet.

Riksmarskalksämbetet ansåg sig, i utlåtande den 4 februari 1915, efter
hörande av intendenten för Djurgården, som bestämt avvisade tanken på
byggnadens förläggande söder om nordiska museet, men icke ställde sig alldeles
avvisande till en byggnad på området norr om museet, icke kunna
tillstyrka bifall till upplåtande av den ifrågasatta tomten, emedan en byggnad
med de föreslagna dimensionerna skulle på området söder om nordiska
museet på ett ingalunda fördelaktigt sätt förändra utseendet och intrycket
av själva entrén till Djurgården. Riksmarskalksämbetet ställde sig Jika avvisande
till tanken på en byggnad på området norr om museet. Ämbetet
förordade förläggningen av statens historiska museum till galärvarvsområdet
och meddelade att ämbetet samtidigt hos Kungl. Maj:t vågat ifrågasätta,
huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes taga under omprövning frågan
om flottans och lotsverkets å Galärvarvet befintliga anläggningars förflyttning.

Byggnad ssak kunniga sade sig i sitt ifrågavarande betänkande den 18
mars 1925 liksom riksmarskalksämbetet ömma för bevarandet av Djurgårdsentréns
karaktär av parkentré. Det bestående intrycket av entréns
karaktär finge man vid själva ingången till Djurgården, alltså på Djurgårdsbron
och på platsen strax innanför brons södra landfäste. Härifrån
kunde det ifrågavarande lilla parkområdet knappast synas, och i alla händelser
icke verka avgörande på frågan parkentré eller icke. Det vore alléns
fond och hela landskapet på vänster hand med Djurgårdsbrunnsviken, som
vore bestämmande och som icke finge tillåtas förlora något av sin naturliga
skönhet. Området på höger hand, mellan stora vägen och galärvarvsmuren,
hade en gång för alla förlorat sin parknatur i och med tillåtelsen att där
uppföra en byggnad med nordiska museets dimensioner.

Byggnad ssak kunniga framhöllo vidare, att det förr eller senare torde bliva
nödvändigt att medgiva flygelbyggnader till nordiska museet för tillfredsställande
av dess behov av vidgat utrymme, och ansågo att för placeringen

Kuttt/l. Maj.ts proposition Nr !)8. 5

uv statens historiska museum för närvarande varken den ena eller den andra
av de ovan anförda båda platserna utanför Galärvarvet torde hava någon
utsikt att vinna beaktande.

Emellertid hade vitterhetsakademien i skrivelse den 7 oktober 1919 hemställt,
att statens tomt i Nobelparken måtte reserveras för statens historiska
museum.

Byggnadssakkunniga betonade kraftigt önskvärdheten av att Nobelparken
icke reducerades och belastades med byggnader av större dimensioner, och
att trädvegetationen vid Djurgårdsbrunnsvikens stränder överhuvud snarare
ökades än minskades.

Vid den av byggnadssakkunniga företagna utredningen rörande positionsartilleriregementets
kasernområdes framtida användning hade visat sig, att
själva kasernen med flyglar icke borde, såsom avsett vore, rivas, utan att
dessa byggnader efter nödiga reparationer och ändringar skulle lämpa sig
för museiändamål. Då av vitterhetsakademien själv föreslagits en plats på
andra sidan vattnet (Nobelparken) i förhållande till nordiska museet, påpekade
de sakkunniga, att statsverket i positionsartilieriets kasern hade en
byggnad, som utan tvivel skulle kunna göras användbar för statens histoliska
museum och som icke låge så avsevärt mycket längre från nordiska
museet än Nobelparken.

Sedan frågan om frigörandet av norra delen av Galärvarvet kommit ett
steg närmare sin lösning genom Kungl. Maj:ts brev av den 30 september
1921 till marinförvaltningen, hava — tramhöllo byggnadssakkunniga — förhoppningarna
om att kunna förlägga museibyggnaden på detta område åter
väckts till liv och föranlett riksantikvarien att revidera sitt program av’ år
1913 med hänsyn till eventuell sådan placering.

Enligt detta nya program skulle erfordras en nyttig golvyta av omkring
5.840 kvadratmeter fördelad sålunda:

skådesamlingen jämte föreläsningssal...... 3,400 kvadratmeter

studiesamlingen jämte ossuarium (200 kvadratmeter)
....................... 900 >

bibliotek och arkiv jämte studiesal....... 570 »

tjänsterum, fotografiateljé, konserveringsrum,

uppackningsrum, frukostrum.......... 820 »

vaktmästarbostäder................... 150 »

Summa 5,840 kvadratmeter

Härtill kommer eventuellt en konserveringsanstalt med 200 kvadratmeter
och ett riksantikvarieämbete med 360 kvadratmeter. Vad som sparats i utrymme
genom samlingarnas uppdelning i skåde- och studiesamling har åtgått
till beredande av bättre utrymme åt tjänstemännen, till fotografiateljé,
konserveringsrum för föremål av järn, trä och dylikt samt för textilier.
Enbart sådana rum som föreläsningssalen och studiesalen vid biblioteket
öka avsevärt byggnadens storlek, men torde knappast kunna uteslutas.

Till programmet höra planskisser, med ledning av vilka man approximativt
kan beräkna byggnadens volym till omkring 51,750 kvadratmeter. Själva
byggnadskostnaderna, oberäknat alltså den för utställning och magasinering
erforderliga inredningen, yttre anläggningar, flyttningskostnader m. m„ skulle
efter ett enhetspris per kubikmeter av 55 kronor uppgå till omkring 2,846,250
kronor.

För var dag som går — framhöllo byggnadssakkunniga — hotas nordiska

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

museets samlingar av eldfaran från Galärvarvet, för var dag som går ökas
svårigheterna för vitterhetsakademien och dess tjänstemän att i de olidligt
trånga och olämpliga nuvarande lokalerna kunna sköta och nyttiggöra de
dem anförtrodda statssamlingarna. Alla hittills åtsporda äro eniga om, att
norra delen av Galärvarvet är rätta platsen för statens historiska museum.

Byggnadssakkunniga framhöllo därför i ovannämnda betänkande som sin
åsikt att norra delen av Galärvarvet borde fortast möjligt frigöras och att plats
å detta område måtte upplåtas för nybyggnad åt statens historiska museum,
myntkabinettet, antikvariskt-topogreifiska arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket
samt åt vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien jämte riksantikvarien.

Skulle det emellertid visa sig omöjligt — fortsatte de sakkunniga att
invänta galärvarvsområdets frigörande, bör den storvulna tanken på ett
svenskt kulturhistoriskt »nationalmuseum» icke övergivas, innan man undersökt
huruvida icke statens historiska museum skulle kunna förläggas på
området mellan nordiska museet och Ladugårdslandsviken med biblioteksbyggnaden
såsom eu flygel till nordiska museets byggnad, varvid endast eu
mindre del av galärvarvsområdet måhända behövde tagas i anspråk.

De sakkunniga erinrade till sist, hurusom professor O. Montelius i uppsatsen
»Ett framtida svenskt nationalmuseum» i Nordisk tidskrift för år 18D7 framkastat
tanken på bildandet av ett dylikt museum genom att lokalt sammanföra:

statens historiska museum,
myntkabinettet,
livrustkammaren och
nordiska museet.

Professor Montelius menar, att detta skulle låta sig göra i samband med
den då under uppförande varande byggnaden för nordiska museet. Samtidigt
med huvudbygguaden borde de båda projekterade flygelbyggnaderna
utföras. »Härmed», säger professor Montelius, »vill jag icke säga, att statens
historiska museum skulle fördelas på de båda flyglarna, jag menar en
dast, att utrymmet i den nu under arbete varande huvudbyggnaden jämte
utrymmet i de två flyglarna ar så stort, som nordiska museet och statens
historiska museum tillsammans under den närmaste framtiden kunna anses
behöva. Hur utrymmet bör fördelas mellan de båda museerna, är eu detaljfråga,
på vilkens besvarande jag naturligtvis ej här kan inlata mig .

I mer än 50 år hava nu statens historiska museum och konstmuseet bott
i samma hus, och endast ett fåtal av de hundratusentals personer, som
varje år besökt det nuvarande nationalmuseum, torde hava haft kännedom
om, att de båda samlingarna äro fullkomligt självständiga, var och en under
sin styrelse.» Så skulle det, enligt professor Montelius’ mening, bliva även
i det nya nationalmuseet.

Det tinnes väl, säger professor Montelius, i andra länder stora och dyrbara
samlingar av ifrågavarande slag, men han känner ingen stad, där man
i ett och samma museum skulle ha ett sådant material till studiet av det
egna landets kulturhistoria under alla de olika perioderna, från äldsta till
nuvarande tid. Förhållandena torde i detta avseende vara desamma ännu
den dag som är.

Slutligen erinrade byggnadssakkunniga om, att till kostnaderna för ordnandet
av nya lokaler åt statens historiska museum borde läggas kostnaderna för
iordningställande av lokalerna i nationalmuseibvggnaden för deras nya ändamål.

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr !)8.

Det sålunda av de byggnadssakkunniga framlagda förslaget kom emellertid
icke att föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Då yppade sig emellertid
i samband med genomförandet av den utav 1925 års riksdag beslutade försvarsorganisationen
möjligheter att för statens historiska museum kunna få
disponera delar av den tomt, som tidigare upptagits av positionsartilleriregementets
kasern.

Denna kasern uppfördes för livgardet till bäst enligt ritningar av C. Fr.
Blom och blev färdig år 1811. Kasernområdet bildade då en tomt, omfattande
hela kvarteret Hästgardet, med en areal, som efter gränsreglering mot
Narvavägen uppgår till 38,464 kvadratmeter.

Samtidigt med att 1892 års riksdag beviljade medel till uppförande av
en ny hästgardeskasern, beslöt riksdagen, att nu ifrågakomna kasernområde
skulle, till betäckande av kostnaderna för de nya kasernerna, uppdelas i
kvarter och tomter samt efter rivning av därå uppförda byggnader försäljas.
En reglering av området genom framdragandet av Grevmagni- och Torstenssonsgatorna
genom detsamma samt breddning av Styrmansgatan till 18
meters bredd fastställdes genom nådigt brev den 27 maj 1892. Genom
denna ändring av stadsplanen uppdelades sålunda kvarteret Hästgardet i tre
kvarter — benämnda Spiltan, Krubban och Hästen — vilka skulle styckas
i sammanlagt 40 tomter. Gatumarken skulle med full äganderätt överlämnas
till staden, och åtog sig statsverket kostnaden för de nya gatudelarnas fullständiga
ordnande med avloppsledningar samt tuktad sten i både kör- och
gångbanor, med det undantag att avloppsledning icke behövde läggas i
Styrmansgatans vidgade del.

I sitt tidigare berörda betänkande den 18 mars 1925 angående ordnandet
av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm anförde statens byggnadssakkunniga
å sid. 123 o. f. beträffande positionsartilleriregementets kasernområde
bland annat följande:

Ännu har lyckligtvis icke den fastställda stadsplanen kommit till utförande
eller någon del av området kunnat försäljas, emedan positionsartilleriet alltjämt
är i besittning av byggnaderna.

Vid uppgörandet av den fastställda stadsplanen har ingen hänsyn tagits
till den Blomska kasernbyggnaden med dess båda flyglar utefter Storgatan.
Denna anläggning besitter dock så betydande monumentalitet, att det bör
vara ett allmänt intresse att söka bevara densamma.

Byggnaderna äro visserligen utdömda såsom kaserner men äro långt ifrån
obrukbara för andra statens behov. Sålunda kunna de med lämpliga omändringar
bland annat ägna sig synnerligen väl för museala ändamål.

Byggnadssakkunniga hava med anledning härav uppgjort ett förslag till
stadsplan för det gamla kvarteret Hästgardet under förutsättning att de
Blomska kasernbyggnaderna behållas. Aven enligt detta förslag skulle
området uppdelas i tre kvarter, av vilka det västligaste, A, mellan Styrmansgatan
och den över området framdragna Grevmagnigatan nästan sammanfaller
med kvarteret Spiltan. Den östliga delen av området delas av en

Statens byggnad
ssakkunniga

den 18 mars
1925.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

parallellt med Linuégatan lagd gata i två kvarter, varav det nordliga, B,
är avset! att uppdelas i tomter till försäljning och det södra, C, att bilda
tomt för de tre kvarstående kasernbyggnaderna med utrymme även för
eventuella tillbyggnader.

Enligt den fastställda stadsplanen har

kv. Spiltan en areal av.......... 9,199 kvm.

» Krubban » » ».......... 12,633 »

.» Hästen » » ».......... 9,816 » 31,648 kvm.

Gatumark............................... 6,816 »

Summa 38,464 kvm.

Enligt det av de sakkunniga framlagda stadsplaneförslaget skulle

det västra kvarteret A få en areal av . . 8,946 kvm.

» nordöstra » B » » » » . . 8,174 »

» sydöstra » <J » » » » . . 16,474 » 33,594 kvm.

Gatumark............................... 4,870 »

Summa 38,464 kvm.

Sammanlagda ytan av kvartersmarken är i det senare förslaget något
större än enligt den fastställda stadsplanen, beroende på att gatumarken
något minskats. Den till försäljning åt enskilda avsedda tomtmarken i
kvarteren A och B uppgår enligt byggnadssakkunnigas förslag till 17,120
kvadratmeter.

Av kvarteret A har genom byggnadsstyrelsens förmedling reserverats för
telegrafverkets räkning eu byggnadstomt av omkring 1,820 kvadratmeters
areal att tagas i bruk år 1925.

I skrivelse av den 28 januari 1920 till byggnadsstyrelsen har arméförvaltningen
för sin del härtill lämnat medgivande.

Den ekonomiska innebörden av den föreslagna stadsplaneän dringen framgår
av följande. Enligt nu gällande stadsplan skulle behållningen efter
försäljningen av de 40 tomterna, sedan alla med försäljningen och färdigställandet
av gatorna förenade kostnader avdragits, kunna beräknas uppgå
till omkring 3,846,400 kronor. Medeltalet av motsvarande behållning vid
försäljningen av tomterna å Fredrikshovsområdet uppgives av Djurgårdskommissionen
hava varit 99 kronor 97 öre per kvadratmeter av hela området
(gator och tomtmark). Å Fredrikshovsområdet utgör tomtmarken
80,12 procent av hela områdets areal. Enligt den fastställda stadsplanen
för positionsartilleriets område uppgår tomtmarken till 82,3 procent av hela
området. Vi hava därför vid ovan angivna summa behållning ansett oss
kunna avrunda Djurgårdskommissionens medeltalssiffra 99 kronor 97 öre
till jämnt 100 kronor.

Enligt förslaget till ändring av stadsplanen skulle hela kvarteret C upplåtas
till någon museal statsinstitution. För att även i detta fall kunna
använda oss av Djurgårdskommissionens siffror hava vi från områdets hela
areal frånräknat kvarteret C. Återstående del av positionsartilleriets område
har en areal av 21,990 kvadratmeter, varav 4,870 kvadratmeter gatumark
och 17,120 kvadratmeter tomtmark. Tomtmarkens areal utgör sålunda 76,9
procent av bruttoarealen. Med ledning av Djurgårdskommissionens siffror
skulle man. kunna approximera sig till en antaglig behållning av 95 kronor

Kungl. Maj;ta proposition Nr 9S. 9

pur kvadratmeter bruttoareal, i detta fall 21,990 kvadratmeter eller 2,089,050
kronor. Den för telegrafverket reserverade tomten är härvid beräknad att
försäljas enligt samma normer som övriga till försäljning avsedda tomter.

Det för museiändamål reserverade kvarteret C med därpå befintliga användbara
byggnader skulle alltså kunna sägas representera ett värde för
statsverket av 1,757,850 kronor (3,840,400 — 2,089,050). Även med detta
betydande tomtvärde torde det bli billigare att omforma kasernbyggnaderna
för museiändamål än att uppföra ny museibyggnad å eventuellt billigare tomt.

Enligt av oss gjorda undersökningar skulle kasernbyggnaden och de båda
stallflyglarna kunna för museiändamål lämna en golvyta av omkring 5,000
kvadratmeter. Genom vissa föreslagna tillbyggnader bakom huvudbyggnaden
och mellan densamma och flyglarna skulle utrymmet kunna ökas med ytterligare
4,500 kvadratmeters golvyta.

Byggnadssakkunniga förmena sålunda, att positionsartilleriregementets
kasernbyggnad och de båda stallbyggnaderna vid Storgatan böra bevaras
och inredas för museiändamål, och att på grund därav den för kasernområdet
nu gällande stadsplanen vid regementets förflyttning icke bör få träda
i kraft, utan eu ny stadsplan för området fastställas i huvudsaklig överensstämmelse
med den av de sakkunniga föreslagna.

I skrivelse den 13 april 1926 upptog vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
ånyo frågan om ny förläggning av statens historiska museum
och anförde huvudsakligen följande:

Akademien anser givetvis, att ett förverkligande av den av Montelius
först framställda tanken på ett svenskt kulturhistoriskt nationalmuseum vore
ur många synpunkter synnerligen eftersträvansvärt, Om till de nämnda
museiinstitutionerna även anslötes ett antal av de av professorn N. Lithberg
i en till byggnadssakkunnigas utlåtande såsom bilaga 9 fogad promemoria
uppräknade samlingarna och institutionerna, skulle, såsom professor Lithberg
säger, åt den kulturhistoriska forskningen beredas en värdig motsvarighet
till vad vetenskapsstaden vid Frescati är för den naturvetenskapliga forskningen,
och en institution för svensk kulturvetenskap skulle skapas, som i
helgjutenhet och mångsidighet icke skulle kunna överträffas inom något
annat europeiskt land.

Detta förutsätter emellertid, att galärvarvsområdet norr och väster om
nordiska museet under den närmaste framtiden blir i sin helhet tillgängligt
för ifrågavarande ändamål. Huruvida detta ligger inom möjlighetens gräns,
undandrager sig dock akademiens bedömande. Skulle området ifråga först
efter en längre tids förlopp kunna tänkas bliva för ändamålet tillgängligt,
anser akademien sig böra avstå från att förorda det nyssnämnda projektets
förverkligande, i vad detsamma avser de under akademiens vård ställda
samlingarna. Ty akademien måste dock anse det vara viktigare, att tillräckliga
och lämpliga lokaler för de under dess vård stående samlingarna
erhållas så snart som möjligt, än att denna fråga uppskjutes i förhoppning
om den nyssnämnda stora planens förverkligande. Ty visserligen skulle
dennas genomförande innebära stora fördelar ur flera synpunkter, främst
för de på det kulturhistoriska området arbetande vetenskapsmännen, men
den skulle även hava vissa svagheter, som ingalunda böra helt förbises.
Sålunda skulle en dylik koncentration av hela det hulturhistoriska museimaterialet
till ett enda byggnadskomplex medföra en stor fara vid en upp -

Vitterhetsakademiens

skrivelse den
13 april 1926.

Kung], Maj-.ts
beslut
den 14 maj
1926.

Kasernkommitténs

utlåtande
den 28 oktober
1927.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

kommen eldsvåda eller vid ett luftangrepp i krigstid, ty därvid riskerades
ju att allt på en gång kunde förstöras. Vidare måste det erkännas, att så
stora och omfångsrika museikomplex, som det här skulle bli fråga om,
onekligen verka ganska avskräckande och tröttande på den stora museibesökande
allmänheten. Ur dessa synpunkter är det sålunda av viss fördel,
att de olika museerna ligga på något avstånd från varandra.

Akademien anser sig för sin del kunna acceptera vilkendera som helst
av de i byggnadssakkunnigas utlåtande ifrågasatta platserna för statens
historiska museum och därmed samhörande samlingar och institutioner,
nämligen galärvarvets område å Djurgården, Nobelparken och positionsartilleriets
kaserntomt. Akademien har för övrigt ingenting emot att upptaga
till prövning även andra förslag till museibyggnadens förläggning.

Av skäl, som här icke torde behöva upprepas, anser emellertid akademien
det vara ofrånkomligt, att dess byggnadsfråga måste vinna en lösning inom
den allra närmaste framtiden, såvida icke museisamlingarna och dessas vetenskapliga
bearbetning skola lida obotlig skada och de fornminnesvårdande
myndigheterna svårt skola hämmas i sitt arbete.

Akademien saknar emellertid möjlighet att själv med säkerhet bedöma,
på vilken väg denna dess brännande lokalfråga bäst skall kunna nå fram
till eu snar lösning. Detta torde däremot höra till de uppgifter, som äro
föremål för byggnadsstyrelsens omsorg och arbete. Akademien finner det
sålunda lämpligast, att byggnadsstyrelsen erhåller Kungl. Maj:ts uppdrag
att i samråd med riksantikvarien snarast möjligt inkomma med förslag till
ny förläggning av statens historiska museum. Först sedan denna förläggning
blivit av Kungl. Maj:t fastställd, torde definitiva ritningsförslag till
byggnadernas anordnande kunna och böra upprättas.

Akademien slutade med att hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes anbefalla
byggnadsstyrelsen att i samråd med riksantikvarien skyndsamt utreda och
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ny förläggning av statens historiska
museum och därmed förenade samlingar och institutioner.

Genom beslut den 14 maj 1926 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen
att i samråd med riksantikvarien skyndsamt verkställa utredning rörande
ny förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar
och institutioner samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning; och förklarade Kungl. Maj:t sig vilja
sedermera besluta i fråga om uppdrag åt byggnadsstyrelsen att utarbeta
ritningar till nya lokaler för nämnda museum och därmed förenade samlingar
och institutioner.

Med skrivelse den 28 oktober 1927 överlämnade härefter de jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1925 tillkallade sakkunniga
för undersökning och avgivande av förslag bland annat angående den framtida
användningen av de efter genomförandet av 1925 års försvarsorganisation
ledigblivande kasernetablissementen (kasernkommittén) utlåtande i dylikt
hänseende rörande de i Stockholm belägna kasernetablissement, vilka under
loppet av år 1928 kunde beräknas bliva lediga.

11

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

Kasernkommittéu meddelade därvid till en början att, som Stockholms
stad icke verkställt några som helst uppoffringar för de till staden förlagda
truppförbanden samt i övrigt några skäl icke förefunnes att bereda denna
stad ersättning i anledning av de beslutade regementsindragningarna, några
förhandlingar med Stockholms stad i dylikt hänseende icke ansetts böra
ifrågakomma.

Beträffande positionsartilleriregementets kasernetablissement har kasernkommittén
till en början redogjort för den av statens byggnadssakkunniga
verkställda utredningen ävensom för det av nämnda sakkunniga framlagda
förslaget till områdets framtida användning.

Härefter anför kasernkommittén följande:

I ett den 9 oktober 1926 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande angående
ordnandet av förläggning av truppförband, skolor m. m., efter genomföl andet
av 1925 års försvarsorganisation bar arméförvaltniugens fortifikationsdepartement
uttalat, att det av positionsartilleriregementet disponerade kasernetablissementet
i Stockholm icke borde komma till användning för armén.
Enligt departementets mening omfattade detta etablissement alldeles för dyrbar
tomtmark för att detsamma skulle för längre framtid tagas i anspråk
för försvarets behov. Det vore därför ekonomiskt riktigare att försälja
denna tomtmark och använda inflytande medel för ordnandet av behövlig
inkvartering.

Vid prövning av frågan om lämpligaste platsen för förläggning av arméns
underofflcersskolor från och med hösten 1928 har fortifikationsdepartementet
emellertid i ett den 11 juni 1927 avgivet utlåtande förklarat sig icke hava
något att erinra mot ett av inspektören för militärläroverken framställt förslag
om att positionsartilleriregementets nuvarande etablissement i Stockholm
toges i anspråk för förläggning av nämnda skolor.

Därest arméns underofflcersskolor komma att förläggas till detta etablissement,
skulle sannolikt någon del av kasernområdet icke kunna frigöras.
Kasernkommittén, som icke anser sig kunna biträda förslaget om att utnyttja
etablissementet jämväl efter år 1928 för militära ändamål, vill för sin del
i anslutning till det av statens byggnadssakkunniga framlagda projektet
ifrågasätta, huruvida det icke vore ur alla synpunkter lämpligast att försälja
vissa delar av området. På dylikt sätt skulle icke obetydliga belopp kunna
tillföras statsverket. Då kasernområdet är synnerligen välbeläget och ur
alla synpunkter lämpar sig för bebyggelse, skulle ett stort antal byggnadstomter
kunna erhållas.

På skäl som anförts av statens byggnadssakkunniga bör dock själva
kasernbyggnaden jämte stallflyglarna mot Storgatan alltjämt bibehållas i
kronans ägo. Den del av kasernområdet, varå dessa byggnader äro belägna,
kan lämpligen anordnas såsom ett särskilt kvarter.

Frågan om att bereda tjänstelokaler i kronan tillhöriga byggnader för
statliga verk och inrättningar i Stockholm är snart sagt städse föremål för
närmare undersökning. Givet är att den av positionsartilleriregementet
disponerade kasernbyggnaden med fördel skulle kunna tagas i anspråk för
dylikt ändamål, sedan en del erforderliga omändringsarbeten blivit verkställda.

Enligt vad kommittén inhämtat, komma de sakkunniga, vilka jämlikt Kungl.
Maj ds bemyndigande den 29 oktober 1926 tillkallats inom försvarsdeparte -

12

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

mentet för verkställande av utredning rörande omorganisation av den centrala
förvaltningen inom försvars väsendet m. m. (1926 års beredning rörande
den militära centralförvaltningens organisation), att snarast framlägga förslag
bland annat om viss förändrad organisation av de marina överstyrelseorganen.
I samband härmed hava dessa sakkunniga till behandling upptagit
frågan om anskaffande av gemensam lokal för marinens centrala ledning.
I första hand skulle härvid den av de sakkunniga ifrågasatta marinstyrelsen
beredas tjänstelokal i en och samma byggnad, varjämte högste befälhavarens
över kustflottan expedition borde dit förläggas. Om möjligt borde
jämväl sjökrigshögskolan förläggas till samma byggnad. På hemställan av
nämnda sakkunniga har byggnadsstyrelsen verkställt en förberedande utredning
i nu omförmälda hänseenden och har undersökningen därvid i första
hand avsett positionsartilleriregementets kasern.

I en den 28 maj 1927 dagtecknad skrivelse har byggnadsstyrelsen närmare
redogjort för resultatet av den gjorda undersökningen. Av denna
framgår bland annat, att positionsartilleriregementets kasern efter ombyggnad
med genomförande av korridorsystem skulle komma att innehålla cirka

3,000 kvadratmeter nyttig golvyta, lämpligen fördelad på cirka 150 rum,
varjämte en del överbelysta rum eventuellt skulle kunna inredas å vinden.
Kostnaderna för kasernens iordningställande såsom lokaler för de marina
myndigheterna hava approximativt uppskattats till 650,000 kronor.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle de nuvarande stallbyggnaderna
måhända lämpa sig att tagas i anspråk för marinmuseets räkning. Däremot
skulle näppeligen sjökrigshögskolan kunna beredas lokaler i samband med
marinstyrelsen med mindre särskild ny byggnad uppfördes å kaserntomten,
vilket sannolikt skulle på ett oförmånligt sätt inverka på möjligheterna att
rationellt utnyttja detta synnerligen värdefulla område.

För egen del hava omförmälda sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att positionsartilleriregementets kasern på ett fördelaktigt sätt skulle kunna
utnyttjas såsom lokal åt marinstyrelsen. En dylik lösning av lokalfrågan
för marinens centrala myndigheter skulle ur ekonomisk synpunkt bliva för
staten mycket gynnsam. För sina nu disponerade lokaler i huset Mästersamuelsgatan
nr 6 erlägger marinförvaltningen en årlig hyra å 63,000
kronor. Detta hyresbelopp skulle icke vidare behöva utgå. Marinstaben,
chefen för kustartilleriet och högste befälhavaren över kustflottan, vilka för
närvarande hava lokaler till sig upplåtna i patentverkets f. d. hus, Birgerjarlsgatan
nr 7, skulle jämväl kunna inrymmas i kasernbyggnaden. Efter
de *marina myndigheternas bortflyttande skulle den staten tillhöriga, värdefulla
fastigheten vid Birgerjarisgatan nr 7 kunna försäljas. Med stöd av
vad sålunda anförts hava ifrågavarande sakkunniga funnit sig böra föreslå,
att den tilltänkta marinstyrelsen och högste befälhavaren över kustflottan
skulle beredas lokaler i positionsartilleriregementets kasern, som för ändamålet
borde ombyggas och inredas.

Kasernkommittén finner det uppslag, som sålunda framkommit, i fråga
om det framtida utnyttjandet av positionsartilleriregementets kasernbyggnad
jämte stallflyglarna mot Storgatan, vara värt synnerligt beaktande. Ett ur
ekonomisk synpunkt lämpligare sätt att nyttiggöra dessa byggnader torde
icke kunna framläggas. Med hänsyn härtill och då det torde vara uteslutet
att taga dessa byggnadskomplex i anspråk för sjukvårdsändamål eller annan
social verksamhet, anser kommittén sig böra tillstyrka det av förenämnda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 08. ]

sakkunniga framlagda förslaget till kasernbyggnadens framtida utnyttjande.

Sedan positionsartilleriregementet under förra hälften av år 1928 bortflyttat
från kasernområdet, synes det vara lämpligt, att förvaltningen av detsamma
från och med den 1 juli 1928 tillsvidare övertages av byggnadsstyrelsen.

Kasernkommittén slutade med att beträffande positionsartilleriregementets
kasernområde föreslå:

att den del av detta kasernområde, varå kasernbyggnaden och stallflyglarna
mot Storgatan vore belägna, måtte avskiljas såsom ett särskilt kvarter;

att kasernområdet i övrigt måtte bliva föremål för försäljning;

samt att kasernbyggnaden måtte utnyttjas på sätt föreslagits av 1926 års
beredning rörande den militära centralförvaltningens organisation såsom
lokaler för marinens överstyrelseorgan.

I utlåtande den 28 november 1927 åberopade arméförvaltningen såsom
eget utlåtande ett av chefen för dåvarande fjärde arméfördelningen avgivet
yttrande av bland annat följande lydelse:

Yad disponerandet av positionsartilleriregementets kasernetablissement angår,
bliver detta ärende beroende av frågan rörande arméns underofficersskolors
förläggning. Kunna godtagbara lokaler ställas till förfogande på
annan lämplig plats, finnes från min sida intet hinder för genomförande av
kasernkommitténs förslag.

Marinförvaltningen anförde i utlåtande den 29 november 1927 huvudsakligen
följande:

Med erinran om att marinförvaltningen genom remiss den 23 november
1927 anmodats att före den 20 januari 1928 inkomma med underdånigt
utlåtande över det betänkande och förslag, som den 14 november 1927 avgivits
av 1926 års beredning rörande den militära centralförvaltningens organisation,
får marinförvaltningen meddela, att ämbetsverket givetvis ännu
icke kunnat fatta ställning till samma berednings förslag samt att vid sådant
förhållande ämbetsverket vid bedömande av den nu föreliggande frågan
utgått från utrymmesbehovet för marinförvaltningen, chefen för marinstaben,
högste befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet; med erinran
tillika om att sagda beredning i det angivna betänkandet föreslagit, att
åt marinstyrelsen och högste befälhavaren över kustflottan lokaler skulle
beredas i positionsartilleriets kasern, som borde för ändamålet ombyggas
och inredas, har marinförvaltningen emellertid velat påpeka, att vid genomförande
av eu organisation av den centrala försvarsförvaltningen enligt
beredningens förslag torde tillkomma behov av ytterligare lokalutrymme av
sannolikt omkring 250 kvadratmeter »nyttig golvyta».

Marin förvaltningen disponerar för närvarande enligt det med fastighetsaktiebolaget
Kvasten den 26 juli 1925 upprättade hyreskontrakt följande
lokaler i bolagets fastighet nr 6 kvarteret Kvasten:

Kontorslokaler med en areal av 2,835 kvadratmeter, utgörande ett kubikinnehåll
av 9,294 kubikmeter, bostäder för vaktmästare 170 kvadratmeter,
utgörande 516 kubikmeter, källare cirka 60 kvadratmeter och vind cirka 30
kvadratmeter.

Ytt randen
över kasernkommitténs

förslag.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Då i beredningens utlåtande framhålles — såsom även i det föreliggande
utlåtandet av kasernkommittén åberopas — att vid eventuell förflyttning
hyran 63,000 kronor för marinförvaltningens lokaler skulle inbesparas, har
ämbetsverket velat påpeka, att i hyresbeloppet ingår ersättning jämväl för
värme och varmvatten. Kostnaden för värme och varmvatten i de förhyrda
lokalerna beräknas enligt för närvarande i huvudstaden gängse pris utgöra
7,079 kronor 28 öre, vadan vid jämförelse av hyreskostnaden för ämbetsverkets
nuvarande lokaler och kostnaden för beredande av lokaler åt ämbetsverket
i någon kronans fastighet, hyreskostnaden icke lärer böra beräknas
i runt tal till högre belopp än 56,000 kronor.

Med avseende å en å ämbetsverkets ingenjörsavdelning uppgjord kontrollberäkning
torde den av ämbetsverket disponerade nyttiga golvytan få beräknas
till minst 2,500 kvadratmeter. Emellertid är på sätt såväl marinförvaltningen
som byggnadsstyrelsen vid flera tillfällen, byggnadsstyrelsen senast
i skrivelse den 17 mars 1927, till vilken ämbetsverket får hänvisa, hos
Kungl. Maj:t framhållit, marinförvaltningens lokalbehov ingalunda till fullo
tillgodosett. Särskilt måste för beredande av utrymme för ämbetsverkets
arkiv ett betydande ytterligare golvutrymme avses för ämbetsverket. Vid
eventuell förflyttning torde givetvis för ämbetsverkets hela arkiv böra beredas
plats inom ämbetsverket med tillgodoseende av moderna fordringar på
arkivs inredning och säkerhet. Lokalbehovet för ämbetsverket vid en förflyttning
torde med hänsyn till dessa förhållanden icke kunna upptagas till
mindre än 3,500 kvadratmeter nyttig golvyta, denna då beräknad enligt
nyss angivna grunder.

Chefen för marinstaben har meddelat, att marinstaben för närvarande förfogade
över en nyttig golvyta av 631 kvadratmeter, fördelad på 26 rum, samt
därutöver en bostad på 2 rum och kök för expeditionsvakten, att i utrymmet
icke vore inräknade toaletter, korridorer, trappor m. m. samt att då utrymmet
vore väl knappt tilltaget, vid en förflyttning fordrades en ökning
av utrymme till 877 kvadratmeter nyttig golvyta, ävensom en lägenhet för
expeditionsvakt å minst 2 rum och kök jämte eventuellt en lägenhet för
portvakt.

Beräknas golvytorna för expeditionsvakt- och portvaktslägenheterna till
sammanlagt 150 kvadratmeter, skulle alltså för chefens för marinstaben
expedition m. m. erfordras eu nyttig golvj^ta av 1,027 kvadratmeter.

Chefen för kustartilleriet har meddelat, att hans expedition nu disponerade
nyttig golvyta å 226,94 kvadratmeter, annan golvyta (tambur, korridorer,
garderob och toalettrum) å 59,97 kvadratmeter, att vid en eventuell förflyttning
fordrades, under förutsättning att den nuvarande organisationen bibehölles,
lika stor golvyta, som den nyss angivna, men under förutsättning av
omorganisation av den centrala försvarsförvaltningen i enlighet med förenämnda
berednings förslag en utökning av den nyttiga golvytan med i runt
tal 150 kvadratmeter.

Högste befälhavaren över kustflottan har meddelat, att vid eventuell förflyttning
erfordrades för hans expedition enahanda nyttiga golvyta, som för närvarande
av expeditionen disponerades, eller 249 kvadratmeter.

Sålunda erfordrades för marinförvaltningen, chefen för marinstaben, högste
befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet vid en eventuell
förflyttning en nyttig golvyta av omkring:

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

för marinförvaltningen.................. 3,500 kvm.

» chefen för marinstaben............... 1,027 »

» » » kustartilleriet.............. 227 »

» högste befälhavaren över kustflottan..... 249 »

eller i runt tal sammanlagt 5,000 kvadratmeter.

Härtill skulle vid organisation av en marinstyrelse enligt beredningens
förslag eventuellt läggas förslagsvis 250 kvadratmeter och summan nyttig
golvyta alltså bliva 5,250 kvadratmeter.

Av det ovan anförda framgår, att då i positionsartilleriregementets kasern
kan beredas eu nyttig golvyta av endast omkring 3,000 kvadratmeter, kasernen
icke utan tillbyggnad lärer kunna bliva användbar för marinförvaltningen,
chefen för marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan och
chefen för kustartilleriet eller en eventuell marinstyrelse enligt beredningens
förslag. Emellertid synes det, med avseende å byggnadens lämpliga läge
för ändamålet och det i en snar framtid i allt fall oavvisliga behovet av
en gemensam, tillräckligt stor byggnad för de ifrågavarande marinmyndigheterna
vara i högsta grad önskligt, att densamma reserveras för marinmyndigheterna.
Och får marin förvaltningen i detta sammanhang även framhålla
önskvärdheten av att i enlighet med vad kasernkommittén ifrågasatt
de till byggnaden hörande stallflyglarna varda avsedda för de sjökrigshistoriska
samlingarna, vilka därstädes torde kunna erhålla en passande och behovet
motsvarande uppställningsplats.

Marinförvaltningen slutade med att hemställa, det täcktes Kungi. Maj:t
uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med marinförvaltningen, chefen
för marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan och chefen för kust
artilleriet verkställa och till Kungi. Maj:t inkomma med utredning och förslag
angående om- och tillbyggnad av positionsartilleriets kasern för marinmyndigheternas
behov ävensom om de till kasernen hörande stallflyglarnas
omdanande för de sjökrigshistoriska samlingarna.

Slutligen har byggnadsstyrelsen i utlåtande den 19 januari 1928 anfört
huvudsakligen följande:

Kasernkommittén har till en början hemställt, att den del av ifrågavarande
område, varå kasernbyggnaden och stallflyglarna åt Storgatan äro belägna,
måtte avskiljas såsom ett särskilt kvarter samt att kasernområdet i
övrigt måtte bliva föremål för försäljning. Beträffande den sålunda avsedda
delningen av området synes kommittén förutsätta, att denna lämpligen bör
ske i enlighet med det förslag till ändrad stadsplan för området i fråga,
som framlagts i det av statens byggnadssakkunniga den 18 mars 1925 avgivna
betänkandet angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet i
Stockholm.

Byggnadsstyrelsen kan för sin del icke finna det tillrådligt, att staten i
den utsträckning, som av kasernkommittén och de byggnadssakkunniga sålunda
förutsattes, avhänder sig detta stora, centralt belägna tomtområde,
utan är det enligt styrelsens mening synnerligen önskvärt, att åtminstone
huvuddelen av området utnyttjas för något statsändamål, beträffande vilket
förefinnes behov av eu tomt av denna storlek och belägenhet. Innan byggnadsstyrelsen
gör något närmare uttalande i denna fråga, får byggnadsstyrelsen
emellertid, med hänsyn till den av kasernkommittén föreslagna för -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

läggningen av marinens överstyrelseorgan till ifrågavarande kasernetablissemeut,
närmare redogöra för det lokalbehov, som kan anses föreligga för
nämnda organ, samt beträffande möjligheten att tillgodose detta lokalbehov
inom den befintliga kasernbyggnaden.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 9 februari 1927 anhöllo de sakkunniga
för verkställande av utredning rörande omorganisation av den centrala
förvaltningen inom försvarsväsendet, att styrelsen måtte verkställa förberedande
utredning, huruvida marinförvaltningen, marinstaben, chefen för kustartilleriet
och högste befälhavaren över kustfiottan lämpligen skulle kunna
beredas tjänstelokaler inom en och samma byggnad i Stockholm, varvid de
sakkunniga föreslogo, att i första hand undersökning skulle verkställas beträffande
positionsartilleriregementets kasern. Därjämte uttalade de sakkunniga
som ett önskemål, att sjökrigshögskolan, vilken för närvarande är inrymd
i ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten, såvitt möjligt kunde erhålla
lokaler i samma byggnad som marinens överstyrelseorgan.

Med anledning härav överlämnade byggnadsstyrelsen till de sakkunniga
med skrivelse den 28 maj 1927 en inom styrelsen verkställd utredning i
frågan. De staten tillhöriga fastigheter, som enligt berörda utredning varit
föremål för undersökning i här berörda avseende, vore, utom positionsartilleriregementets
kasern, livregementets dragoners kasern, artillerigården
samt Fredrikshovsområdet.

Vad positionsartilleriregementets kasernetablissement beträffar, framhöll
byggnadsstyrelsen i utredningen, att huvudbyggnaden skulle efter ombyggnad
och genomförande av korridorsystem komma att innehålla omkring

3,000 kvadratmeter nyttig golvyta, lämpligen fördelad på omkring 150 rum,
varjämte en del överbelysta rum eventuellt skulle kunna inredas å vinden.
Kostnaderna för kasernbyggnadens iordningställande skulle enligt en approximativ
beräkning uppgå till 650,000 kronor. Vid en användning av kasernbyggnaden
för de marina myndigheterna skulle de nuvarande stallflyglarna
eventuellt kunna tagas i bruk för statens sjökrigshistoriska samlingars räkning.
Däremot skulle sjökrigshögskolan näppeligen kunna beredas lokaler
i samband med marinstyrelsen med mindre eu särskild nybyggnad uppfördes
å kasernområdet.

Av kasernkommitténs föreliggande utlåtande inhämtas, att sistnämnda sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att positionsartilleriregementets
kasernbyggnad på ett fördelaktigt sätt skulle kunna utnyttjas för de marina
myndigheternas räkning samt att de sakkunniga i anslutning härtill föreslagit,
att den tilltänkta marinstyrelsen och högste befälhavaren över kustflottan
skulle beredas lokaler i nämnda kasernbyggnad, som för ändamålet
skulle ombyggas och inredas.

Kasernkommittén har funnit det uppslag, som sålunda framkommit i fråga
om det framtida utnyttjandet av positionsartilleriregementets kasernbyggnad
med stallflyglar vara värt synnerligt beaktande, och har kommittén, såsom
ovan framhållits, tillstyrkt det av sistnämnda sakkunniga framlagda förslaget
till kasernbyggnadens användning.

Marinförvaltningen, som den 29 november 1927 i ärendet avgivit anbefallt
utlåtande, varav byggnadsstyrelsen under hand fått del, har därvid
erinrat, att de efter en ombyggnad av kasernbyggnaden erhållna tjänstelokalerna
skulle bliva otillräckliga och att kasernbyggnaden icke utan tillbyggnad
skulle kunna bliva användbar för den eventuella marinstyrelsen.
Det har emellertid synts marinförvaltningen med avseende å byggnadens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98. 17

lämpliga läge för ändamålet och det i eu snar framtid icke avvisliga behovet
av en gemensam, tillräckligt std- byggnad för ifrågavarande marinmyndigheter
vara i högsta grad önskligt, att densamma reserverades för marinmyndigheterna.
Härjämte har marin förvaltningen framhållit önskvärdheten
av att stallflyglarna varda avsedda för de sjökrigshistoriska samlingarna,
vilka därstädes skulle kunna erhålla eu passande och behovet motsvarande
uppställningsplats.

Vad beträffar det för de marin:; myndigheterna erforderliga lokalutrymmet,
hava ovan omförmälda sakkunniga för verkställande av utredning
rörande omorganisation av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet
i sin skrivelse till byggnadsstyrelseu den 9 februari 1927 angivit detta utrymme
till sammanlagt 4,330 k v; atmeter golvyta, fördelad på 156 rum.
Av denna golvyta^skulle 3,920 k\ Mratmeter motsvara nuvarande lokalutrymme
(varav 2,835 kvadratmeter skulle falla på marinförvaltningens lokaler)
samt 410 kvadratmeter utgöra erforderlig utökning av de nuvarande lokalutrymmena.
Byggnadsstyrelsen har emellertid i sin ovanberörda utredningframhållit,
att de av de sakkunnig,i lämnade uppgifterna rörande de nuvarande
lokalutrymmena torde åsyfta bruttoytor (alltså med korridorer och
diverse småutrymmen inräknade) oeh bär styrelsen meddelat, att enligt inom
styrelsen verkställda beräkningar de av marinförvaltningen, marinstaben,
chefen för kustartilleriet och högsta befälhavaren över kustflottan disponerade
utrymmena upptaga en nyttig golvyta av 3,050 kvadratmeter, fördelade
på 125 rum, samt att av denna golvyta 1,940 kvadratmeter helöpte på marinförvaltningens
lokaler. Härjämte bär styrelsen framhållit, att med de av
de sakkunniga angivna utrymmessiffrorna skulle erhållas ett genomsnittligt
rumsutrymme av 27,7 kvadratmeter, vilket, även om hänsyn tages till att
en del av de av dessa myndighe: er disponerade rum utnyttjas såsom ritsalar,
är betydligt större än vad byggnadsstyrelsen i allmänhet brukar räkna
som normal golvyta per rum eller omkring 20 kvadratmeter. Detsamma
vore emellertid även förhållandet, därest man utginge ifrån det av byggnadsstyrelsen
beräknade nuvarande lokalutrymmet, vilket motsvarade ett
genomsnittligt rumsutrymme av 24. kvadratmeter. Med hänsyn härtill har
byggnadsstyrelsen i berörda utredning i och för beräknande av det sammanlagda
utrymme, som för de marina myndigheterna skulle vara erforderligt,
bortsett ifrån det nuvarande golvutrymmet och uteslutande tagit i betraktande
det av de sakkunniga såsom erforderligt angivna antalet'' rum. Med
den av styrelsen angivna normala genomsnittliga rumsytan av 20 kvadratmeter,
som även i detta fall torde f i anses tillräcklig, har sålunda erhållits
eu sammanlagd golvyta, som ungefär motsvarar det utrymme av omkring

3,000 kvadratmeter nyttig golvyta, som enligt vad ovan framhållits skulle
kunna beredas inom den gamla kasernbyggnaden. De sakkunniga synas
hava godtagit denna beräkning, då de föreslagit, att kasernbyggnaden skulle
användas för marinstyrelsen och därvid förutsatt att endast ombyggnadsoch
inredningsarbeten behövde utföras.

Marinförvaltningen har emellertid i sitt ovannämnda utlåtande gjort gällande,
att betydligt större utrymmen erfordras. Beträffande sitt eget lokalbehov
framhåller marinförvaltningen, att den av ämbetsverket nu disponerade
golvytan torde böra räknas till minst 2,500 kvadratmeter, fördelade på
omkring 90 ram. Vidare vore, såsom marinförvaltningen och byggnadsstyrelsen
vid flera tillfällen för Kungl. Maj:t framhållit, marinförvaltningens
lokalbehov för närvarande ingalunda till fullo tillgodosett. Särskilt för bereBihcing
till riksdagens protokoll 1929. 1 snml. 79 häft. (Nr 98)

2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

dande av utrymme för ämbetsverkets arkiv vore ett betydande ytterligare
golvutrymme behövligt. Vid eu eventuell förflyttning torde givetvis för
ämbetsverkets hela arkiv böra beredas plats inom ämbetsverket. Lokalbehovet
för ämbetsverket vid en förflyttning torde med hänsyn till dessa förhållanden
icke kunna upptagas till mindre än 3,500 kvadratmeter, vilket
alltså skulle utgöra en ökning, utöver det av marinförvaltningen angivna
nuvarande utrymmet, av 1,000 kvadratmeter. Vidare framhåller marinförvaltningen,
att chefen för marinstaben meddelat, att marinstabens nuvarande
utrymme, vilket utgjorde en nyttig golvyta av 637 kvadratmeter, vore väl
knappt tilltaget, varför vid en förflyttning fordrades eu ökning av utrymmet
med 240 kvadratmeter golvyta jämte eu lägenhet för expeditionsvakt om 2
rum och kök samt eventuellt en lägenhet för portvakt. Vidare hade chefen
för kustartilleriet meddelat, att vid en eventuell förflyttning fordrades, utöver
det för närvarande disponerade utrymmet med en golvyta av 226,94 kvadratmeter,
en utökning av den nyttiga golvytan med omkring 150 kvadratmeter’.
För högste befälhavarens över kustflottan expedition skulle erfordras
vid eventuell förflyttning enahanda nyttiga golvyta, som expeditionen för
närvarande innehade eller 249 kvadratmeter. Utöver de sålunda angivna
utrymmena skulle vid organisation av marinstyrelsen enligt beredningens
förslag erfordras ett ytterligare utrymme, förslagsvis beräknat till 250 kvadratmeter,
och skulle sålunda summan av den nyttiga golvyta, som skulle bliva
erforderlig, uppgå till 5,250 kvadratmeter.

Beträffande den av marinförvaltningen till 2,500 kvadratmeter beräknade
golvytan inom de av ämbetsverket för närvarande disponerade lokalerna,
vilken yta, fördelad på det av marinförvaltningen angivna antalet rum, motsvarar
en genomsnittlig rumsstorlek av omkring 28 kvadratmeter, får byggnadsstyrelsen
framhålla, att vid denna beräkning uppenbarligen medtagits i
viss utsträckning korridorer och garderobsutrymmen.

Vad beträffar de av marinförvaltningen angivna erforderliga utökningarna
av de marina myndigheternas nuvarande lokalutrymmen utgöra dessa sammanlagt
1,640 kvadratmeter, och överstiga alltså väsentligt de av de sakkunniga
angivna lokalbehoven.

Därest man utgår från att marinmyndigheterna för närvarande tillsammans
disponera omkring 125 rum samt att varje rum bör hava en genomsnittlig
golvyta av 20 kvadratmeter, skulle utöver nämnda antal rum, som
alltså motsvara en sammanlagd golvyta av 2,500 kvadratmeter, inom kasernbyggnaden
kunna beredas utrymme för dels den utökning å 150 kvadratmeter,
som av marinförvaltningen angivits såsom erforderlig för chefens för
kustartilleriet expedition, dels det vid organisationen av marinstyrelsen erforderliga
utrymmet av 250 kvadratmeter eller sammanlagt 400 kvadratmeter.
Däremot skulle i byggnaden icke kunna beredas plats för den enligt
marinförvaltningens uppgift erforderliga ökningen av detta ämbetsverks samt
marinstabens lokaler, sammanlagt 1,240 kvadratmeter eller i runt tal 1,200
kvadratmeter. Visserligen skulle för detta ändamål kunna tagas i anspråk
vissa lokaler inom byggnadens vindsvåning, men då lokalbehovet icke i sin
helhet där skulle kunna tillgodoses, finner byggnadsstyrelsen, att det skulle
vara fördelaktigare att till en början icke inreda några utrymmen å vinden
utan reservera denna i sin helhet för framtida utvidgmngsbehov. I stället
skulle en tillbyggnad på tomtområdet mellan denna byggnad och den i de
byggnadssakkunnigas stadsplaneförslag angivna, parallellt med Linnégatan
gående gatan, uppföras. Denna tillbyggnad torde enligt inom byggnadssty -

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

relsen verkställda beräkningar komma att draga eu kostnad av omkring

475,000 kronor. Då, såsom tidigare framhållits, de för ändamålet erforderliga
ändringsarbetena inom den gamla kasernbyggnaden skulle draga eu
kostnad av omkring 650,000 kronor, skulle en förläggning av marinens
överstyrelseorgan till ifrågavarande kasernområde betinga eu sammanlagd
kostnad av omkring 1,125,000 kronor. Till jämförelse får byggnadsstyrelsen
härvid framhålla, att en inom byggnadsstyrelsen verkställd undersökning
givit vid handen, att kostnaderna för uppförande för ändamålet av eu helt
!>y byggnad torde komma att uppgå till 1,815,000 kronor. Byggnadsstyrelsen
har därvid tänkt sig en dylik byggnad förlagd exempelvis till kvarteret
Fältöversten mellan Valhallavägen och Stora Bältgatan, där eu tomt
av för ändamålet erforderlig storlek, eller 3,300 kvadratmeter, torde vara
att påräkna.

Med hänsyn till vad ovan framhållits, kan byggnadsstyrelsen icke finna
det ur ekonomisk synpunkt lämpligt, att marinens överstyrelseorgan, vilka
kräva ett lokalutrymme, som skulle kunna tillgodoses inom ett tomtområde
kvadratmeter, taga i anspråk det av kasernkommittén för ändamålet
föreslagna området, vilket, såsom ovan angivits, omfattar en areal av
16,474^ kvadratmeter. Härtill kommer emellertid, att det, såsom tidigare
framhållits, enligt styrelsens mening vore mindre välbetänkt, om statsverket
i den utsträckning, som kasernkommittén föreslagit, avhänder sig positionsartilleriregementets
kasernområde. Detta område är nämligen det största,
staten tillhöriga tomtområde med förhållandevis centralt läge, som för närvarande
är disponibelt i Stockholm, och är det sålunda angeläget, att åtminstone
huvudparten av området i fråga bibehålies i statens ägo för att
utnyttjas för något statsändamål, som just kräver en så stor, centralt och
fritt belägen tomtplats.

Redan de byggnadssakkunniga hava ifrågasatt kasernetablissementets användande
för museiändamål, varvid de sakkunniga dock förutsatte, att
huvudbyggnaden och stallflyglarna skulle på sådant sätt kunna utnyttjas för
detta ändamål, att endast det i de sakkunnigas stadsplaneförslag med C
betecknade kvarteret härvid skulle behöva tagas i anspråk.

Genom beslut den 14 maj 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt byggnadsstyrelsen
att i samråd med riksantikvarien verkställa utredning rörande njr förläggning
av statens historiska museum och därmed förenade samlingar och
institutioner samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning, och har byggnadsstyrelsen på grund härav
med skrivelse innevarande dag framlagt förslag till förläggning av nämnda
museum till ifrågavarande kasernområde.

En förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar
och institutioner till positionsartilleriregementets kasernområde i enlighet
med de i det av styrelsen framlagda förslaget angivna riktlinjer måste
anses innebära en synnerligen tillfredsställande lösning av museets lokalfråga
Sålunda skulle museet härigenom beredas fullt tillräckliga, ljusa och ändamålsenligt
fördelade lokaler med möjlighet för framtida utvidgningar, på
samma gång som museet genom att den nuvarande monumentala, kulturhistoriskt
märkliga kasernen inkomponerats i museianläggningen skulle erhålla
eu yttre utformning, som är ändamålet fullt värdig. Härjämte bör
framhållas, att ifrågavarande tomt synes vara den enda nu tillgängliga tomt,
som med lämpligt läge förenar tillräcklig storlek för eu i utveckling stadd
museiinstitution.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Vad beträffar frågan om beredande av lämpliga lokaler för en eventuell
marinstyrelse torde denna fråga, enligt byggnadsstyrelsens mening, böra
lösas genom uppförande av eu nybyggnad för ifrågavarande ändamål eller
genom förhyrning, eventuellt genom eu förläggning till någon mindre, staten
tillhörig fastighet, exempelvis Fredrikshovsområdet, i vilket senare avseende
styrelsen tillåter sig hänvisa till ovan omförmälda, av styrelsen tidigare
verkställda preliminära utredning. En närmare utredning i denna lokalfråga
torde emellertid icke vara påkallad, innan statsmakterna fattat beslut rörande
den ifrågasatta omorganisationen av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet.

Byggnad sstyrelsen slutar med att hemställa, att vad kasernkommittén föreslagit
beträffande användningen av positionsartilleriregementets kasernområde
icke måtte vinna Kungl. Majds bifall utan att den därå befintliga kasernbyggnaden
jämte huvuddelen av kasernområdet måtte reserveras för statens
historiska museum samt att användningen av området i övrigt måtte bliva
föremål för närmare utredning.

Vad slutligen beträffar tillsynen och vården av positionsartilleriregementets
kasernetablissement förklarar byggnadsstyrelsen sig icke hava något att
erinra mo< att förvaltningen av desamma i enlighet med vad kasernkommittén
föreslagit från och med den 1 juli 1928 överflyttas från arméförvaltningens
fortifikationsdepartement till byggnadsstyrelsen. Styrelsen framhåller,
att styrelsen givetvis icke kunnat taga hänsyn till en sådan utvidgning
av det under styrelsens förvaltning ställda fastighetsbeståndet i sin
framställning den 24 augusti 1927 rörande anslaget till byggnader och reparationer
för budgetåret 1928/1929. Emellertid förutsätter byggnadsstyrelsen,
att inflytande hyresinkomster från till kasernetablissementen hörande byggnader
få i mån av behov användas för täckande av underhållskostnaderna
för byggnaderna i fråga.

Riksantikva- Med skrivelse den 19 januari 1928 inkom vidare riksantikvarien med förriens
skri- gj t;p statens historiska museums förflyttning till f. d. positionsartilleriets

vplca Hpn 1 M ^

januari 1928. kasernområde och anförde därvid huvudsakligen följande:

Frågan om nya och utvidgade lokaler för statens historiska museum och
därmed förenade samlingar och institutioner har stått på dagordningen i nu
jämnt 30 år. De förhållanden, som gjort och göra denna lokalfrågas lösning
till eu tvingande nödvändighet, äro alltför väl kända och dokumenterade
för att här behöva återupprepas. Akademien har haft anledning att
i ett flertal skrivelser till Kungl. Maj:t framlägga de verkligt stora svårigheter,
varunder de under akademiens inseende ställda statssamlingarna arbeta
på grund av de redan sedan mycket länge tillbaka alltför trånga lokalerna.
Det må i detta sammanhang blott erinras därom, att det icke endast är
statens historiska museums egen trångboddhet, som gör en ny förläggning
av detta museum nödvändig, utan att denna även är i allra högsta grad
nödvändig för att nationalmuseum skall kunna erhålla den lokalutökning,
som sedan lika lång tid tillbaka verkat hindrande på detta museums utveck -

21

Kungl. Maj. ts proposition Nr 98.

ling. Genom statens historiska museums förflyttning från nationalmuseihyggnaden
skulle en naturlig lösning vinnas för nationalmuseets närmaste
lokalfraga, i det att nämnda byggnad i dess helhet kunde disponeras för
nationalmusei samlingar.

Vid valet av plats för ny förläggning av statens historiska museum synes
det riksantikvarien vara nödvändigt att man beaktar tvenne krav, som äro
av avgörande betydelse för denna fråga, nämligen dels att läget bör vara så
centralt som möjligt, på det att allmänheten iätt och i största möjliga utsträckning
må ledas till museets ur bildnings- och uppfostringssynpunkt så
betydelsefulla samlingar ävensom för att underlätta allmänhetens kontakt
med det med museet förenade riksantikvarieämbetet, dels att det för museet
avsedda tomtområdet bör vara tillräckligt stort icke blott för det nu närmast
beräknade utrymmesbehovet utan även för de framtida utvidgningar, som
utan tvivel bliva nödvändiga ej endast genom de nuvarande museiinstitutionernas
egen tillväxt, utan även genom uppkomsten av nya sådana samlingar,
vilka äro med de nuvarande närbesläktade.

Av allt att döma befinner sig vårt land för närvarande i eu kraftig expansionsperiod
med avseende på de arkeologiska och kulturhistoriska vetenskaperna,
en expansion, åt vilken vi enbart hava anledning att glädja oss
och vilken statsmakterna i allt större utsträckning torde komma att ägna
sitt stöd. Den plats, Sverige intager på den vetenskapliga forskningens
vädjobana i den civiliserade världen, har i allmänhet varit god. På få
områden torde emellertid våra möjligheter att verkligen spela en ledande
roll och utföra ett grundläggande arbete vara större än just på arkeologiens
och kulturhistoriens områden, där en rad av forskare utbildat systematiska
arbetsmetoder, som blivit grundläggande för dessa vetenskapers bedrivande,
och där män sådana som Montelius och Hazelius skaffat oss en ställning i
världen, som icke blott för oss bör kännas smickrande utan också allvarligt
förpliktande. Tack vare en i Europa enastående tidig, av framsynta förfäder
genomförd lagstiftning rörande hem budsskyldighet till staten'' av fornfynd,
äga vi ett svenskt arkeologiskt museum, vartill få andra land i världen
kunna uppvisa ett motstycke i rikedom, mångsidighet och vetenskaplig
noggrannhet med avseende å materialets behandling. Och våra kyrkliga
medeltidssamlingar äga i vissa betydelsefulla avseenden både eu kvalitet
och en kvantitet, som äro sällsynta att finna även i de stora kulturländernas
främsta museer.

Därtill kommer, att vi under de senaste åren tack vare särskilda, gynnsamma
omständigheter kommit i tillfälle att på ett flertal olika platser utanför
vårt lands gränser utföra arkeologiska undersöknings- och insamlingsarbeten,
vilkas resultat helt eller delvis kommit våra arkeologiska statssamlingar
tillgodo och som satt svenska vetenskapsmän i stånd att göra betydelsefulla
insatser i den internationella forskningens tjänst. Därvid behöver
blott erinras om de östasiatiska samlingarna — i närvarande stund i sitt
slag de viktigaste i världen utanför Kina — om de svenska arkeologiska
expeditionerna till Asine i Grekland, om den pågående Gypernexpeditionen
ni. fl. Och många tecken tyda på, att svensk arkeologisk vetenskap ännu
icke uttömt sina krafter på dessa avlägsnare nejders forskningsfält. Tvärtom
synas mycket stora utsikter föreligga, för att vårt arkeologiska museums
komparativa samlingar skola kunna växa ut till verkligt stor betydenhet,
därigenom skapande ökade möjligheter för svenska insatser på den arkeologiska
vetenskapens område jorden runt. Dessa fakta äro värda att hållas

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

tydligt för ögonen, då det gäller att bestämma den synvinkel, ur vilken
statens historiska museums byggnadsfråga bör ses.

Vidare torde böra framhållas den förändrade ställning, som museerna,
icke minst de kulturhistoriska, intaga till den stora bildningssökande allmänheten.
Utvecklingen från furstligt kuriositetskabinett, avsett för ett
fåtals »divertissement», till ett vetenskapligt forskningsinstitut har gått vidare
fram och gjort museerna till folkliga bildningsanstalter, avsedda att i vidsträcktaste
grad tjäna alla samhällslagers strävan efter vidgade kunskaper
om människosläktets och fäderneslandets utvecklingshistoria på skilda områden.
Och med den alltmera framträdande tendensen att konkreticera
skolundervisningen torde museerna komma att spela en högst betydelsefull
roll i den allmänna undervisningens tjänst, om blott de nödvändiga betingelserna
härför inom museerna själva skapas. Av dessa betingelser äro
museilokalernas rymlighet och ändamålsenlighet givetvis bland de viktigaste.
Det är sålunda icke enbart museiinstitutionernas egna inre, vetenskapligtmuseala
krav, som måste tillgodoses vid planerande av ett stort centralmuseums
byggnadsfråga. Det finnes också allmänna sociala synpunkter,
som hava berättigade krav på beaktande, krav, som helt visst under framtiden
komma att ställa allt större anspråk på museiinstitutionerna. Det
vore därför i hög grad kortsynt, om man nu vid planerande av ny förläggning
av statens historiska museum och därmed samhörande institutioner
enbart skulle inrikta sig på att tillfredsställa stundens krav, och ännu oriktigare,
om man skulle fatta frågan så, att det egentligen blott gäller att
skaffa en viss procentuell utökning av de lokalutrymmen, som museet hittills
haft till förfogande.

I själva verket gäller det här möjliggörande av en betydelsefull omläggning,
avseende att med utnyttjande av våra redan befintliga, men för flertalet
ganska okända arkeologiska och kulturhistoriska skatter, dels skapa
förbättrade och utvidgade förutsättningar för den svenska vetenskapen att
på kulturhistoriens skilda områden fullfölja sina även i den internationella
världen uppskattade arbeten, dels dessutom att på ett helt annat sätt än
hittills varit möjligt med museisamlingarnas tillhjälp skapa ett kulturellt
bildningsinstitut för den stora allmänheten, siktande på att göra allt större
delar av statens museisamlingar verkligt tillgängliga, förståeliga och njutbara
för det svenska folket, därmed fyllande en viktig, men hittills alltför
förbisedd social funktion för museerna.

Väl uppställt och utrustat med erforderliga pedagogiska hjälpmedel bör
statens historiska museum nämligen kunna giva en klarare och påtagligare
bild av vårt folks äldre utvecklingshistoria än något annat och lära oss
förstå den ganska märkliga särställning vårt svenska folksamhälle intager
i världen. Tidrymder, som ännu för en mansålder sedan voro höljda i det
fullständigaste dunkel, framstå numera för oss, tack vare vetenskapens
geniala utnyttjande av våra fornminnen och fornfynd, såsom fullt tydliga
och klara utvecklingsskeden av vårt lands och folks historia, skeden, om
vilka vi stundom till och med kunna göra oss en mera detaljerad föreställning.

Vi veta sålunda numera, att förfäderna till den svenska stam, som i jämförelsevis
ringa grad uppblandad med främmande folkelement nu utgör
Sveriges befolkning, voro de första som för mer än 10,000 år sedan togo
denna mark i besittning, nyss frigjord ur inlandsisens fjättrar. Vidsträckta
delar av mellersta och norra Sveriges bästa odlingsmarker ha till och med

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

först inför denna befolknings ögon höjt sig över de kringliggande havens
yta. Få, om ens något av do övriga europeiska folken torde varit bofasta
inom sina nuvarande landområden under så lång tid som det svenska folket.
Allt tyder också på att detta folk under de gångna årtusendena alltid varit
fritt och självständigt och utvecklat en kultur, som väl kunnat mäta sig
med sydligare, klimatiskt lyckligare lottade länders.

Allt detta hör i ett nytt, rymligt och välordnat museum kunna på ett
klart och instruktivt sätt åskådliggöras, varigenom kunskapen om dessa förhållanden
blir en allmän egendom, klart fattad just därför att den är åskådliggjord
för ögat. Och det måste utan tvivel anses vara av största betydelse
ur många synpunkter, att alla samhällsklasser få klarhet om huvuddragen
av vår utvecklingshistoria, om sambandet mellan forntid, nutid och framtid,
om utvecklingens lagar och betydelsen av de svunna generationernas arbete
och möda. Sådan kunskap utgör måhända den säkraste grundvalen för en
sund fosterlandskärlek och en vederhäftig medborgaranda.

Tillgodoseende av sådana synpunkter på den museala verksamheten kräva
helt andra lokalutrymmen än dem, som hittills stått statens historiska museum
och de flesta andra svenska kulturhistoriska museer till huds.

Det är framför allt här ovan anförda synpunkter, som för riksantikvarien
varit ledande, då det gällt att bedöma de olika möjligheter, som förefinnas
för ny förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar
samt vid upprättande av ett preliminärt program till de för dessa
samlingar erforderliga byggnaderna. Hänsyn har också tagits till läget i
förhållande till andra likartade museiinstitutioner. Det är givetvis önskvärt,
att likartade museiinstitutioner förläggas i varandras närhet, på det att såväl
de inom institutionerna arbetande vetenskapsmännen som den besökande
allmänheten må hava ökade möjligheter till jämförande studier och till till
godogörande av de inom de olika institutionerna förefintliga specialkunskaperna.
Men det torde icke vara nödvändigt, ja, knappast ens önskvärt
att de stora huvudmuseerna äro belägna i omedelbar lokal anslutning till
varandra, ehuru onekligen vissa fördelar skulle kunna vinnas genom gemensam
biblioteks- och arkivförvaltning och dylikt. Men dels verka alltför
stora museikomplex tröttande och avskräckande på den besökande allmänheten,
dels torde en alltför stark koncentration av museiadministrationen
verka hämmande och hindrande genom att alltför många olika intressen
kombineras. Det torde därför icke vara nödvändigt att t. ex. statens historiska
museum och nordiska museet lokalt kombineras, men väl är det
önskvärt, att de ligga i varandras närhet. Däremot torde det vara mycket
lämpligt, om kring de stora huvudmuseerna kunde grupperas sådana mindre
omfattande specialmuseer, vilka äga ett naturligt samband med dessa. De
stora, med vetenskapligt och museitekniskt skolade arbetskrafter försedda
huvudmuseerna kunna nämligen därigenom på ett naturligt sätt tjäna som
ett slags »moderfartyg» för de mindre, oftast svagare utrustade specialmuseerna.
Även ur denna synpunkt är det riktigt att ett huvudmuseum
förlägges på eu plats, som medgiver framtida utvidgningar och tillbyggnader.

Grundläggande för den här ifrågavarande utredningen rörande ny förläggning
av statens historiska museum måste givetvis vara ett program för
museets och de därmed förenade institutionernas utrymmesbehov. Ett sådant
program upprättades redan år 1913 av dåvarande riksantikvarien B. Salin.
Detta åskådliggjordes av schematiska planskisser, utarbetade av arkitekten

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Ax. Bergman. En av grundprinciperna för detta program var uppdelningen
av museisamlingarna i en skådesamling för allmänheten och en studiesamling
för forskare. Skådesamlingen, i vilken föremålen skulle utställas spatiöst
och lättöverskådligt, är avsedd att för den stora allmänheten på ett
vackert och tydligt sätt åskådliggöra kulturutvecklingens stora huvuddrag
samt att uppvisa de mest karaktäristiska och utställningsvärda föremålen,
under det att huvudmassan av föremål, åtminstone från förhistorisk tid,
tillföres studiesamlingen, för att där, systematiskt ordnad, och förvarad på
ett mera sammanträngt sätt, kunna tjäna forskningen. Detta program har
sedermera av Saliu reviderats och ånyo framlagts i juni 1922, varvid samma
princip för samlingarnas uppdelning än ytterligare utbildats, i det att han
tänkt sig studiesamlingens läge sådant, att den i möjligaste mån, avdelning
efter avdelning, löper jämsides med skådesamlingen i stället för att såsom
tidigare tänkts förläggas i en särskild våning. Det sålunda av Salin år
1922 framlagda programmet har varit utgångspunkten för det program för
statens historiska museums ombyggnad, vilket nu inom museet upprättats
och som finnes här bilagt. Det har emellertid vid detta programs utarbetande
visat sig nödvändigt att på vissa punkter rätt avsevärt revidera det
Salinska programmets utrymmesuppgifter. Och detta av mycket naturliga
skäl. Då Salin uppgjorde sitt program fanns nämligen ingen som helst
möjlighet att överskåda det verkliga föremålsbeståndet i museet. Den olidligaste
trångboddhet hindrade nämligen varje försök till systematisk uppordning
ens av de packlådor, i vilka föremålen -— stundom sedan mera än
50 år tillbaka — lågo instuvade. Sedan Kungl. Maj:t 1924 medgivit, att
vissa delar av det förutvarande länsfängelset vid östermalmsgatan finge
apteras till studiemagasin för statens historiska museum har det blivit möjligt
att på ett helt annat sätt uppordna och överskåda vissa delar av museets
magasinerade samlingar. Vidare har vindsvåningen i det gamla riksbankshuset
vid Skeppsbron upplåtits till förvaring av museets stora samlingar
av förhistoriskt skelettmaterial och slutligen hava väsentligt utvidgade
och praktiskt inredda magasinslokaler tack vare av riksdagen beviljade anslag
blivit utförda inom nationalmuseibyggnaden under åren 1926—1927. Detta
har än ytterligare underlättat möjligheten att med någorlunda säkerhet beräkna
det nödvändiga utrymmet för samlingarnas utställande och förvaring
i en ny byggnad.

Av utomordentlig betydelse för planläggningen av den nya museibyggnaden
hava de omordningsarbeten varit, vilka under åren 1926 och 1927
utförts i museet i samband med de inre ombyggnadsarbetena därstädes.
Under ledning av dåvarande amanuensen vid statens historiska museum,
numera professorn vid Uppsala universitet Sune Lindqvist hava stora delar
av de förhistoriska utställningssalarnas innehåll blivit omordnat. Detta omordningsarbete
har utförts i syfte att utröna möjligheterna att på ett vackert
och instruktivt sätt montera eu arkeologisk skådesamling. Man har därvid
måst helt använda sig av befintliga skåp och montrer, men i dessa experimenterat
med olika beklädnadsstoffer och nya monteringsmetoder och därvid
vunnit synnerligen vackra resultat, vilka äro av det allra största värde just
för planerandet av en ny museib37ggnad. Dessa experiment utgöra en fortsättning
i större skala av de monteringsexperiment, som tidigare påbörjats
av förutvarande riksantikvarien Salin. Det säger sig ju självt, vilken fördel
dylika omfattande praktiska provuppställningar skola hava framför blotta
»laboratorieförsök» i liten skala. Vi stå numera verkligen på fast mark

Kun yl. Maj.ts proposition Nr 98. 05

vid vara beräkningar, nåväl då det gäller utrymme för skådesamling som
för studiesamling. De nyssnämnda praktiska utställningsförsöken hava
emellertid visat, att även det förhistoriska materialet i allra högsta grad
vinner i intresse och attraherande kraft, om man vid dess utställande söker
tillgodose konstnärliga synpunkter. Detta kräver emellertid väsentligt ökat
utställningsutrymme även för den arkeologiska skådesamlingen. Vilken
vinst en dylik uppställningsmetod medför, framgår bland annat av det anmärkningsvärda
faktum, att liera av våra flitiga museibesökare förklarat sig
hava trott de nyuppställda montrerna innehålla idel nyförvärv, då de i verkligheten
nästan uteslutande innehållit föremål, vilka sedan decennier funnits
i museet utställda, men dåligt och trångt utställda.

Studiesamlingarna har man tänkt sig uppdelade i tvenne grupper, dels
sådana^ som böra vara lätt tillgängliga för forskare och andra intresserade,
dels sådana som endast undantagsvis behöva visas och därför lämpligen
kunna magasineras i mindre lätt tillgängliga lokaler, såsom huvudmassan
av skelettmaterialet, oornerade krukskärvor, llintmaterial från stenåldersboplatser
m. m. De förra studiesamlingarna hava under beteckningen »ilsalar»
tänkts förlagda jämsides med respektive skådesamlingssalar, vilka
betecknas såsom »A-salar», under det att de rena magasinssamlingarna betecknats
såsom »C-salar».

Vid beräkningen av utrymmet i det blivande museet har man i programmet
använt sig av en annan enhet än kvadratmetertalet. En viss kvadratyta
kan nämligen för museala ändamål vara ofantligt olika utnyttjbar allt
efter sin form och fördelningen av belysningen å densamma. Man har
därför med ledning av våra praktiska erfarenheter från utställningsförsöken
i den nuvarande museibyggnadens norra galleri antagit såsom enhet »fönsteravdelningen»,
som härvid antages hava ungefär samma storlek, form
och belysningsförhållande som den normala traven i det norra galleriet.
Detta angivande av utrymmet lämnar arkitekten klarare anvisningar om
det ^ nödiga utrymmets beskaffenhet än en enkel ytuppgift i kvadratmeter.

Vidare har man vid programmets uppställande utgått ifrån, att den nya
byggnaden efter sitt uppförande bör vara tillräcklig icke blott för det nuvarande
föremålsbeståndet i museet, utan även för en rimlig tillväxt under
de närmaste 50 åren. Att man vid uppställande av det nu föreliggande
programmet kommit till andra resultat än Salin i hans program av år 1922,
torde icke få anses särskilt anmärkningsvärt; det har sin huvudsakliga grund
i nyss omnämnda förhållanden. Att utrymmesbehovet enligt programmet
visar en högst väsentlig utökning utöver dem, som nu stå institutionen till
buds, må icke verka förvånande, ty dessa utrymmen äro ju som bekant
trots anvisade utökningar fullständigt otillräckliga ur alla synpunkter. För
riksantikvarien har det statt klart, att, da en ny byggnad nu planeras för
statens historiska museum och därmed sammanhörande institutioner man
måste se sanningen rörande de verkliga utrymmesbehoven fullt klart i
ögonen och icke rygga tillbaka för de relativt stora mått man därvid kommer
till. Det vore helt visst en ytterligt dålig ekonomi både med pengar
och med ideella vetenskapliga värden att nu knappa in på programmet, så
att framtidsutveckling inom den nya museibyggnaden omöjliggöres.

Det nu upprättade programmet är i så måtto preliminärt, att det icke
avser angivande av den nya institutionsbyggnadens detaljauordningar utan
endast utrymmesbehoven och den huvudsakliga dispositionen av de olika
utr37mmena i förhållande till varandra. Vid programmets upprättande har

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

även framhållits önskvärdheten, att en ny museibyggnad utföres på ett sådant
sätt, att dess inre uppdelning i salar må kunna utan alltför stora svårigheter
i framtiden modifieras. Erfarenheten har ju visat, att tid efter
annan nya krav framkomma på museilokalernas gestaltning. Lämpligast
torde därför vara, att en modern museibyggnad uppföres med enda.st yttermurarna
fasta och massiva, under det att hjärtmurarna upplösas i smala,
armerade betougpelare, mellan vilka de rumsindelande skiljeväggarna kunna
uppföras såsom lätt nedrivbara plattväggar eller på annat likartat sätt.
Museet bör byggas ungefär såsom ett stort modernt varuhus, där anordningen
för varornas utställande och magasinerande måste vara lätt att ändra
och modifiera efter olika krav.

Med utgångspunkt från det sålunda utarbetade programmet hava byggnadsstyrelsen
och riksantikvarien gemensamt undersökt de olika tomtplatser
i Stockholm, som närmast kunna tänkas komma ifråga. Den ovan anförda
önskvärdheten, att statens historiska museum och därmed sammanhörande
institutioner måtte ligga i möjligaste mån centralt och invid allmänt trafikerade
stråkvägar och därjämte om möjligt i nordiska museets närhet har
redan från början visat hän på de tre tomtområden, som redan tidigare
framhållits såsom möjliga och lämpliga nämligen 1) norra delen av galärvarvets
område på Djurgården, 2) statens tomt i den s. k. Nobelparken
och slutligen 3) positionsartilleriets kaserntomt mellan Storgatan och Linnégatan.

Summariska skissritningar hava visat att båda de under 1) och 3) angivna
områdena erbjuda tillräckligt utrymme för de erforderliga byggnaderna,
under det att tomten i Nobelparken är tillräcklig för det nuvarande behovet
endast under förutsättning att den bebygges med en minst 4 våningar
hög byggnad. Då detta icke kan anses särskilt lämpligt för en museibyggnad
och då möjlighet till framtida utvidgningar på denna tomt fullständigt
saknas och då slutligen allvarliga estetiska skäl tala emot att Nobelparkens
vackra parkområde belastas med b}rggnader av så stora dimensioner, hai
man icke ansett sig kunna ifrågasätta museets förläggning till denna eljest
mycket vackra och välbelägna tomt.

Norra delen av galärvarvets område, beläget invid nordiska museet, skulle
utan tvivel erbjuda en mycket välbelägen och vacker plats för den nya
museibyggnaden, ävensom möjligheter till framtida utvidgningar, under förutsättning
att tillräckligt stor del av galärvarvet finge för ändamålet disponeras.
Sakkunniga för ordnande av statens byggnadsverksamhet mom
Stockholm hava i sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande hänvisat på
denna plats såsom särskilt lämplig i synnerhet med hänsyn till dess nära
grannskap till nordiska museet. Förutsättningen för att denna tomt skall
kunna för här ifrågavarande ändamål begagnas är ju emellertid, att flottans
varv inom den allra närmaste tiden skall kunna avstå från nämnda, område.
Ja, det torde enligt riksantikvariens förmenande knappast vara riktigt
lämpligt att till ifrågavarande tomtområde förlägga en stor och dyrbar
museisamling, om man icke har säkerhet för att holci den väster och non
om varvskyrkogården belägna varvsanläggningen inom en snar framtid bortflyttas.
Grannskapet till varvets verkstäder innebär, såsom erfarenheten ju
nyligen visat, redan under fredstid stora risker för eldsolyckor och skulle
under krigstid medföra än mera ökade faror. Redan dessa förhållanden
äro ägnade att ingiva betänkligheter om ett förslag att förlägga statens

27

Kungl. May.ts proposition Nr .08.

historiska museums nybyggnad på galärvarvets område. Men därtill kommer
ännu ett skäl, som enligt riksantikvariens förmenande är av avgörande
betydelse. Ingen som helst säkerhet finnes för att varvets område kan frigöras
från nuvarande användning under de närmaste åren, och frågan om
dess frigörande måste bliva beroende av ersättningsbyggnader för varvet på
andra områden, allt frågor, vilkas lösning kan bliva komplicerad och draga
ut på tiden. Men frågan om anskaffande av nya byggnader för statens hk
storiska museum tål under inga omständigheter något längre uppskov. Varje
utsikt till dröjsmål måste därför undvikas. Detta har åtminstone för riksantikvarien
varit det avgörande skälet för att avstå från tanken på förläggande
av statens historiska museum till galärvarvets område.

Den tredje av de ovannämnda tomterna, positionsartilleriets kasernområde,
blir däremot ledig från nuvarande användning från och med ingången av
år 1928, då positionsartilleriregementet avflyttar. Detta område skulle sålunda
omedelbart tagas i bruk för annat ändamål. Sakkunniga för ordnande
av statens byggnadsverksamhet i Stockholm hava också i sitt nyssnämnda
betänkande framhållit lämpligheten att använda de gamla kasernbyggnaderna,
på behövligt sätt tillbyggda, till museiändamål. Denna tanke
bär också av byggnadsstyrelsen och riksantikvarien upptagits och undersökts
med avseende på här föreliggande museibyggnadsbehov. Den första och
närmast till hands liggande tanken var givetvis att söka inrymma museilokalerna
i kasernanläggningens huvudbyggnad och stallflyglar. Denna lösning
av frågan visade sig dock snart ur flera synpunkter olämplig. Huvudbyggnadens
små våningshöjder och mindre goda belysningsförhållanden
göra det nämligen omöjligt att utan mycket avsevärda och för dess arkitektur
ödeläggande förändringar aptera densamma till museilokaler. Däremot
kan denna byggnad utan några mera ingripande åtgärder användas till
administrationsbiblioteks- och arkivlokaler m. m., för vilka dess våningshöjder
och fönsterstorlekar äro väl avpassade.

Stallflyglarna kunna helt visst, utan att deras arkitektoniska karaktär
förvanskas, apteras till lämpliga museilokaler, om takfönster anbringas å
desamma, varvid stora, höga överljussalar skulle erhållas, utmärkta till utställning
av stora och skrymmande föremål, lämpliga att utställas i överljus.
Då huvudmassan av föremål i statens historiska museum äro av
mycket små dimensioner och avgjort kräva sidobelysning, kunna stallflyglarna
icke med fördel användas till utställningslokaler för annat än
en mindre del av museets samlingar. Däremot skulle dylika utställningsutrymmen
passa utmärkt exempelvis för marinmuseets samlingar, vilka
huvudsakligen bestå av stora fartygsmodeller och andra skrymmande föremål.

Just dessa förhållanden hava givit uppslaget till den lösning av museibyggnadsfrågan,
vid vilken byggnadsstyrelsen och riksantikvarien stannat på grund
av dess stora fördelar för den nu närmast föreliggande byggnadsfrågan och
de rika möjligheter till framtida utveckling, som den medgiver, ävensom
de möjligheter den erbjuder till successivt lösande även av andra viktiga
museibyggnadsfrågor i samband därmed.

Förslaget, som åskådliggöres av inom byggnadsstyrelsen utarbetade planskisser,
går i korthet ut på följande. I kasernens huvudbyggnad inrymmas
biblioteks- och arkivlokaler, de för statens historiska museum och riksantikvarieämbetet
nödvändiga tjänsterumslokalerna ävensom sessionssal för
vitterhets-, historie- och antikvitets-akademien. Dessutom lokaler för foto -

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

grafering, textilkonservering m. m. Dessa lokaler upptaga fullständigt bottenvåningen
och våningen 1 tr. upp samt en del av våningen 2 tr. upp,
där i övrigt ett antal reservlokaler uppstå, vilket måste anses såsom synnerligen
förmånligt med hänsyn till institutionens framtida utveckling.

För museisamlingarna utföres en helt ny byggnad å tomtområdet bakom
kasernhuset. Denna del av tomten ligger väsentligt lägre, varför den därpå
förlagda museibyggnaden, som tänkes uppförd i 3 våningar, kan få tillräckliga
våningshöjder utan att höja sig över den gamla kasernbyggnadens
taklinje. Genom tvenne flygelbyggnader förbindes den nya museibyggnaden
med administrationsbyggnaden, från vilken den sålunda med lätthet kan
brandfritt avstängas. Skisserna utvisa, att eu programmets utrymmesfordringar
fyllande museibyggnad på ett synnerligen lämpligt sätt kan inpassas
på tomtområdet mellan kasernhuset och Linnégatan. Goda helysningsförhållauden
erhållas tack vare den omständigheten, att gårdarna kunna göras
stora och rymliga.

Om, såsom byggnadsstyrelsen tänkt sig, Grevmagnigatan framdrages genom
den nuvarande kaserntomten, skulle ett kvarter mellan Styrmans- och
Grevmagnigatan bildas, vilket skulle avskiljas från huvudtomten. Utredningen
visar emellertid, att goda utrymmen finnas för framtida utvidgningar
och tillbyggnader, om den återstående delen av tomten helt anslås till
inuseiändamål. Å planskisserna finnas utvidgningsmöjligheterna antydda
med streckade linjer. Den i tomtens nordvästra hörn antydda byggnaden
har man tänkt sig bland annat skola i framtiden inrymma museets komparativa
arkeologiska samlingar, då dessa så småningom vuxit ut, så att de
ej längre lämpligen rymmas i huvudbyggnaden, ävensom de östasiatiska
samlingarna, då dessa ej längre få behålla sina nuvarande lokaler i handelshögskolebyggnaden.
Ytterligare tillbyggnader kunna utföras utmed den
förlängda Grevmagnigatan fram till den västra stallflygeln.

I stallflyglarna kunna lämpliga lokaler inredas för statens sjökrigshistoriska
samlingar eventuellt också för sjöfartsmuseet. Enligt uppgift av marinmuseets
nuvarande föreståndare skulle de ifrågavarande flyglarna såväl till
form som storlek vara synnerligen väl ägnade att efter inre ombyggnad
hysa de ifrågavarande samlingarna. Men då denna omgestaltning av flyglarnas
inre väl näppeligen kan tänkas bliva omedelbart utförd, har man
tänkt sig, att stallflyglarna till en början skulle efter nödtorftig reparation
kunna användas såsom provisoriska magasinslokaler dels för marinmuseet,
dels för nordiska museet, som har stort behov av dylikt magasinsutrymme,
eller också eventuellt av riksarkivet, som nu nödgas hava provisoriska arkivdepåer
på ett flertal platser i staden, men som i eu av dessa flyglar skulle

kunna samla dem till cn helhet. På sådant sätt skulle dessa stallflyglar

redan från början komma till en synnerligen värdefull och lämplig användning
för med statens historiska museums verksamhet närbesläktade

ändamål.

Det vill synas riksantikvarien, som om förläggningen av statens historiska
museum och därmed samhörande institutioner till positionsartilleriets tomt
i huvudsaklig överensstämmelse med det nu av byggnadsstyrelsen utarbetade
förslaget skulle innebära en nära nog idealisk lösning av denna byggnadsfråga.
" Läget invid Narvavägen och i närmaste grannskap av Strandvägen
måste anses gott och lämpligt. Nordiska museet ligger endast några minuters
väg därifrån. Tomtens storlek medgiver ett för eu stor museianläggning
nödvändigt, spatiöst byggnadssätt samt goda möjligheter till framtida

29

Kungl. Maj.ts proposition Nr 98.

utvidgningar. Den gamla kasernanläggningens byggnader hava en på
summa gång ståtlig och monumental som enkel och osmyckad arkitektur,
vilken utgör eu utmärkt utgångspunkt och regulator för de erforderliga
nybyggnadernas yttre gestaltning. Genom det gamla kasernhusets apterande
till administrations-, biblioteks- och arkivlokaler, kan detta till sitt yttre bibehållas
fullständigt oförändrat, och i det inre behöva ändringsarbetena icke
nämnvärt ingripa i byggnadsstommen. Det måste vidare anses såsom en
stor fordel att kunna skilja administrationslokalerna från själva museilokalerna
i särskilda byggnader. I administrationslokalerna behöva tjänstemännen
ofta arbeta på kvällurna och i övrigt på tider, då museilokalerna äro
stängda. Det är då ur eldfare- och bevakningssynpunkt S}mnerligen fördelaktigt
om museibyggnaden ej behöver öppnas för att möjliggöra arbete i
tjänstelokalerna.

Att vissa, reservlokaler till en början finnas i administrationsbyggnadens
översta våning måste anses synnerligen lyckligt. Intill dess lokalerna ifråga
behöva användas för med administrationen samhörande ändamål, kunna de
finna lämplig användning på flera olika sätt. Dels kunna de tänkas använda,
om ock med någon svårighet, till provisoriska lokaler för de östasiatiska
samlingarna, för den händelse dessa samlingar icke skulle kunna
kvarstanna i sina nuvarande lokaler i handelshögskolebyggnaden, dels kunna
do även tänkas få en utmärkt lämplig användning genom att upplåtas till
med museiverksamheten närbesläktade ändamal, sasom t. ex. till ortnamnsforskningens
och folklivsundersökningens centraler ävensom till Stockholms
högskolas arkeologiska seminarium, som givetvis har sitt naturliga övningsfält
just i museets samlingar, varjämte där skulle kunna fyllas ett ofta
känt behov av arbetsrum för enskilda specialforskare, vilka för en längre
tid arbeta^ med museets samlingar. Att själva museibyggnaden åter blir
uppförd såsom en modernt konstruerad nybyggnad, innebär en stor fördel.
Därigenom vinnes först och främst största möjliga brandsäkerhet, vilket är
något för en museibyggnad synnerligen viktigt. Vidare kan den ovan omtalade
rörligheten i rumsindelningen ernås, genom att endast yttermurarna
byggas massiva, under det att hjärtmurarna upplösas i tunna armerade
betongpelare, mellan vilka lätt nedtagbara plattväggar skilja de olika salarna
från varandra.

Att slutligen å tomten finnes möjlighet att bereda goda lokaler för andra
staten tillhöriga historiska samlingar, såsom marinmuseet, måste ur allmän
museal synpunkt anses såsom en fördel. Det mindre och organisatoriskt
ännu outvecklade museet kan därvid draga väsentlig fördel av det större
museets resurser ifråga om bibliotek, arkiv, konserveringsanstalt samt museal
rutin. Bevakning, uppvärmning och dylikt kan ordnas gemensamt och därigenom
mera ekonomiskt.

Det nu framlagda förslaget att använda huvuddelen av positionsartilleriets
tomtområde till förläggning av statens historiska museum och därmed samhörande
samlingar och institutioner måste sålunda enligt riksantikvariens
förmenande anses innebära så osedvanligt stora fördelar ur alla synpunkter,
att ingen som helst tvekan bör hysas om lämpligheten av dess genomförande.
Den skulle icke, såsom dessvärre så ofta är fallet, bliva en nödtorftig
nödfallslösning, utan eu lösning efter stora linjer och med stora
framtidsmöjligheter, en lösning icke blott av en av de mest trängande nuvarande
museifrågorna utan även av några av dem, som i eu icke alltför
avlägsen framtid torde komma att kräva en lösning.

30

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 98.

Riksantikvarien anser sig även böra framhålla, att den föreslagna tomten
synes vara den enda för museibyggnaden tillräckligt stora tomt, som staten
äger inom Stockholms centralare delar. Det är visserligen riksantikvarien
bekant, att förslag föreligga för tomtens begagnande till andra ändamål,
vilka icke skulle kräva hela tomtområdets användande, utan medgiva avstyckning
av vissa delar därav till försäljning. I betraktande emellertid
av att positionsartilleriets tomt för närvarande är den enda nu tillgängliga.
tomt, som med lämpligt läge förenar tillräcklig storlek för en i utveckling
stadd museiinstitutionsbyggnad, att undersökningar visat denna tomts utomordentliga
lämplighet för museiändamål, att därvid de befintliga monumentala
byggnaderna komma till en lämplig användning, att slutligen icke blott
statens historiska museum utan även andra därmed likartade museer på denna
tomt successivt kunna få sina byggnadsfrågor tillfredsställande lösta, anser
riksantikvarien klokhet och framsynthet bjuda, att det ifrågavarande tomtområdet
helt reserveras för museiändamål. Statens historiska museum har
alltför länge väntat på möjligheten att på ett värdigt sätt få visa det svenska
folket, vilka utomordentliga, för många okända skatter, som det äger i
det museum, vilket jämte nordiska museet måste sägas vara Sveriges verkliga
nationalmuseum i ordets egentliga betydelse. Det synes vara rimligt
och i nationens samfällda intresse att åt detta museum beredes en värdig
plats och möjligheter till framtida utveckling. Därmed skulle museet sättas
i stånd att med kraft utföra sin gärning till stärkande av vårt nationalmedvetande,
till fördjupande och vidgande av vårt folks kunskap om sin
egen forntid och utvecklingshistoria och därmed skulle också åt svensk
vetenskap lämnas ett starkt och behövligt stöd i dess arbete på utforskandet
av den mänskliga odlingens ursprung och utveckling icke blott i fäderneslandet
utan även långt utanför dess gränser. Vårt folk bör icke försitta
sin förstfödslorätt på detta område.

Riksantikvarien slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte anvisa
den ovan angivna huvuddelen av förra positionsartilleriregementets kaserntomt
till statens historiska museums förläggning i huvudsaklig överensstämmelse
med byggnadsstyrelsens förslag.

Vid riksantikvariens ifrågavarande skrivelse är, såsom i skrivelsen angivits,
fogat ett summariskt program till byggnad för statens historiska
museum och därmed samhörande statsinstitutioner och samlingar (utom de
ostasiatiska samlingarna), och anhåller jag att beträffande nämnda program
få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Byggnads- Med skrivelse samma den 19 januari 1928 inkom vidare byggnadsstyrelmln!ngn8den
S0n mecl den utredning, som genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den
19 januari 14 maj 1926 anbefallts styrelsen att i samråd med riksantikvarien företaga
1!’28'' beträffande förläggningen av statens historiska museum m. m. Denna utredning
är av i huvudsak följande lydelse:

Innan byggnadsstyrelsen närmare ingår på själva förläggningsfrågan, får
styrelsen emellertid redogöra för omfattningen av det lokalbehov, som föreligger
beträffande statens historiska museum, och därmed förenade sam -

Kuncjl. Maj:ts ''proposition Nr i)8. 31

lingar och institutioner, samt i anslutning härtill storleken av det tomtområde,
som är för ifrågavarande ändamål erforderligt.

Statens historiska museum jämte myntkabinettet, antikvariskt-topografiska
arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket ävensom vitterhetsakademien
och riksantikvarieämbetet äro inrymda i nationalmuseibyggnaden, där
för ändamålet upplåtits hela bottenvåningen och en del utrymmen i källaren.
Härjämte disponerar museet provisoriska förrådslokaler i det södra av de
gamla riksbankshusen och i förutvarande länscellfängelset å Östermalm. De
av museet och övriga här angivna samlingar och institutioner nu innehavda
lokalutrymmena representera en golvyta av sammanlagt 4,516 kvadratmeter,
varav 1,107 kvadratmeter utgöra utställningsrum, 2,088 kvadratmeter magasinsutrymmen
samt 1,321 kvadratmeter tjänsterum.

Redan år 1913 upprättade dåvarande riksantikvarien B. Salin ett program
rörande museets och därmed förenade institutioners utrymmesbehov, vilket
program sedermera av Salin reviderades och ånyo framlades år 1922. Detta
program har varit utgångspunkten för ett av riksantikvarien S. Curman nu
utarbetat program rörande museets byggnadsfråga. Såsom av riksantikvarien
Curmans skrivelse, vartill fogats det av honom upprättade programmet,
framgår, har det emellertid vid programmets utarbetande visat sig nödvändigt
att på vissa punkter rätt avsevärt revidera det Salinska programmets
utrymmesuppgifter.

De enligt riksantikvarien Curmans program erforderliga lokalutrymmena
omfatta med tillägg för en allmän lokalreserv om 5 procent eller 500
kvadratmeter en golvyta av sammanlagt omkring 10,000 kvadratmeter.

Vid det föreliggande programmets upprättande har man utgått ifrån, att
de nya lokalerna böra vara tillräckliga icke endast för det nuvarande föremålsbeståndet
inom museet utan även för en rimlig tillväxt under de närmaste
50 åren. Från riksantikvarien Curmans sida har emellertid jämväl
framhållits angelägenheten av att vid bestämmandet av storleken av det för
här ifrågakomna ändamål erforderliga tomtutrymmet hänsyn även tages till,
att nämnda utrymme bör tilltagas så, att utvidgningsmöjligheter finnas utöver
det i det upprättade programmet angivna lokalbehovet. Härvid torde
särskilt böra beaktas, att de komparativa arkeologiska samlingarna ävensom
Kinasamlingarna, för vilka för närvarande förhyras lokaler i handelshögskolans
hus, Asinefynden in. fl. samlingar i en framtid kunna tänkas
sammanförda i en för dem särskilt avsedd nybyggnad, som lämpligen bör
förläggas i omedelbar närhet av statens historiska museum. Huru stor
denna byggnad bör vara kan emellertid för närvarande icke närmare angivas.

Vidare bör vid tomtfrågans avgörande särskild hänsyn tagas till att det inom
en museibyggnad är av största betydelse, att de olika lokalerna bliva väl
belysta och att tomtutrymmet därför icke bör tilltagas alltför knappt. Man
bör sålunda icke göra sig skyldig till samma fel, som gjordes vid planerandet
av nationalmuseum, där gårdarna gjorts alltför trånga, vilket menligt
inverkar på belysningsförhållandena inom de mot dessa gårdar förlagda
rum, ett förhållande, som särskilt är framträdande inom historiska museets
nuvarande lokal i byggnadens bottenvåning. Slutligen bör i detta sammanhang
beaktas, att en museibyggnad helst icke bör uppföras i för stort antal
våningar.

Med stöd av en enligt ovan angivna riktlinjer verkställd utredning i frågan
anser byggnadsstyrelsen, att det för här ifrågakomna ändamål erfor -

32

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

derliga tomtutrymmet bör, om man bortser från framdeles erforderliga tillbyggnader,
hava en storlek av minst 10,000 kvadratmeter, varvid dock förutsattes,
att tomten i fråga är någorlunda fritt belägen. Skola däremot
framtida utvidgningsbebov tillgodoses, bör tomtområdet icke vara mindre
än omkring 15,000 kvadratmeter.

Byggnadsstyrelsen får härefter övergå till själva förläggningsfrågan, och
får styrelsen därvid närmare uttala sig rörande de av statens byggnadssakkunniga
enligt ovan alternativt ifrågasatta platserna, nämligen norra delen
av galär varvet, statens tomt i Nobelparken samt positionsartilleriets nuvarande
kasernområde.

Norra delen av galärvarvets område.

Såsom av statens byggnadssakkunnigas betänkande närmare inhämtas, var
det förre riksantikvarien Oscar Montelius, som först framförde tanken att förlägga
statens historiska museum till en plats i nordiska museets och Skansens
omedelbara närhet. Genom de olika samlingarnas sammanförande på detta
sätt skulle skapas ett verkligt nationalmuseum, belysande vårt folks kulturutveckling
från äldsta tider till våra dagar.

Ur denna synpunkt skulle en förläggning av statens historiska museum
till galärvarvets område vara synnerligen lämplig och har förslaget härom
också omfattats med intresse från olika håll.

Även byggnadsstyrelsen och riksantikvarien finna flera skäl tala för den sålunda
föreslagna förläggningen av museet till galärvarvets område, där tillräckligt utrymme
finnes för uppförande för ändamålet av en i förhållande till nordiska
museet helt fristående byggnad. Denna förläggning torde över huvud taget
få anses utgöra den enda möjligheten att förverkliga Montelius’ ovan angivna
tanke, då tidigare framlagda förslag att förlägga museet till Djurgårdsentréns
fond, eventuellt till området öster om nordiska museet, av olika skäl
icke befunnits böra ifrågakomma. Såsom vitterhetsakademien framhåller i
sin ovannämnda skrivelse den 13 april 1926, förutsätter emellertid museets
förläggning till galärvarvets område, att de delar av detsamma, som nu
disponeras av flottans varv, inom den närmaste framtiden bliva i deras
helhet tillgängliga för nu ifrågakomna ändamål. Skulle däremot området
först efter en längre tids förlopp kunna tänkas bliva tillgängligt, anser sig
akademien böra avstå från att förorda förslagets förverkligande på denna
plats, i vad det avser de under akademiens vård ställda samlingarna, då
det enligt akademiens mening är viktigare att tillräckliga och lämpliga lokaler
för de ifrågavarande samlingarna erhållas så snart som möjligt, än
att denna fråga uppskjutes i förhoppning om förverkligande av ovannämnda
plan angående dessa samlingars förläggande i närheten av nordiska museet.
Akademien framhåller även, att vissa svagheter vidlåda denna plan. Sålunda
skulle den ifrågasatta koncentrationen av hela det kulturhistoriska
museimaterialet till ett enda museikomplex medföra en stor fara vid en
uppkommen eldsvåda eller vid ett luftangrepp i krigstid, ty därvid skulle
ju riskeras, att allt på eu gång skulle förstöras. Och vidare måste, enligt
akademiens mening, erkännas, att så stora och omfångsrika museikomplex,
som det här skulle bliva frågan om, onekligen verka avskräckande och
tröttande på den stora, museibesökande allmänheten. Ur dessa synpunkter
vore sålunda av viss fördel, att de olika museerna låge på något avstånd
från varandra.

33

Kungl. Maj. ts proposition Nr 98.

Vad beträffar förflyttningen av flottans varv från galärvarvets område
får byggnadsstyrelsen erinra, att Kungl. Maj:t genom brev den 30 september
1921 anbefallde marinförvaltningen att uppgöra förslag till närmare angivna
åtgärder, varigenom varvsverksamheten kunde samlas mot dockanläggningen
å Beckholmen samt galärvarvets nordligaste delar frigöras till
försäljning eller till upplåtande till parkområde. Enligt vad byggnadsstyrelsen
erfarit finnes emellertid ingen säkerhet för att varvets område kan
frigöras från nuvarande användning under de närmaste åren, och frågan
om dess frigörande måste bliva beroende av ersättningsbyggnader för varvet
på andra områden, allt frågor, vilkas lösning kan bliva komplicerad och
draga ut på tiden. Med hänsyn härtill finner sig byggnadsstyrelsen, som
i likhet med riksantikvarien biträder de av vitterhetsakademien i frågan
framhållna synpunkter, icke böra förorda museets förläggning till Galärvarvets
område.

Statens tomt i Nobelparken.

Redan i en den 7 oktober 1919 dagtecknad skrivelse hemställde vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,
huruvida icke å den staten tillhöriga tomten i Nobelparken en nybyggnad
kunde uppföras för statens historiska museum. Denna framställning
har den 14 i samma månad remitterats till byggnadsstyrelsen, som
emellertid hittills icke kunnat taga någon definitiv ställning i frågan i avvaktan
på de andra möjligheter till museifrågans lösning, som skulle kunna
yppa sig i samband med genomförandet av den nya försvarsorganisationen.

Såsom av byggnadssakkunniga framhållits, är ifrågavarande tomts belägenhet
och gränser ännu icke fixerade. Emellertid torde det tomtutrymme,
som här skulle vara att påräkna, icke uppgå till mer än högst 6,500 kvadratmeter.
Det nuvarande lokalbehovet för museets och därmed sammanhängande
institutioner skulle inom detta utrymme kunna tillgodoses allenast
under förutsättning att museibyggnaden uppfördes i fyra våningar, och förefinnas
inga möjligheter till framtida utvidgningar på denna plats. Härtill
kommer, att byggnaden med hänsyn till de förefintliga terrängförhållandena
måste förläggas till krönet å den inom parken belägna kullen. Såväl
på grund härav och till följd av sin höjd och sina dimensioner i övrigt
skulle byggnaden komma att verka alltför dominerande inom det omgivande
parkområdet.

Meningarna rörande lämpligheten att förlägga museibyggnaden till denna
plats hava också tidigare varit delade. Byggnadssakkunniga hava sålunda
i detta avseende ställt sig mycket tveksamma och kraftigt betonat önskvärdheten
av att Nobelparken icke reduceras och belastas av byggnader av
stora dimensioner och att trädvegetationen vid Djurgårdsbrunnsvikens stränder
över huvud snarare ökades än minskades ävensom att Djurgårdsbrunnsvikens
karaktär av parksjö med all makt bevarades.

Med hänsyn till vad ovan framhållits finner sig byggnadsstyrelsen liksom
riksantikvarien icke kunna förorda statens historiska museums förläggning
till Nobelparken.

Positionsartilleriets kasern.

Byggnadssakkunniga hava i sitt betänkande framhållit, att, då vitterhetsakademien
själv föreslagit en plats på andra sidan vattnet (Nobelparken) i
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 79 häft. (Nr 98.) 3

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

förhållande till nordiska museet, de sakkunniga velat påpeka, att statsverket
i positionsartilleriets kasern hade en byggnad, som utan tvivel skulle kunna
göras användbar för statens historiska museum och som icke låge så avsevärt
mycket längre från nordiska museet än Nobelparken.

Efter genomförandet av 1925 års försvarsorganisation kommer kasernetablissementet
i fråga icke längre att behöva tagas i anspråk för sistnämnda
ändamål, och kan anläggningen till följd härav väntas bliva ledig under
loppet av år 1928.

Byggnadsstyrelsen hänvisar till sitt ovanberörda yttrande den 19 januari
1928 över kasernkommitténs förslag samt lämnar därefter en redogörelse
rörande de å kasernområdet befintliga byggnaderna. Dessa byggnader utgöras,
utom av kasernbyggnaden och de två stallflyglarna utefter Storgatan,
av ett exercishus, ett ridhus, en matsalsbyggnad och en sjuk vårdsbyggnad
samt en del mindre byggnader och skjul. Eu ur byggnadsteknisk synpunkt
verkställd undersökning av de olika byggnaderna har givit vid handen, att
kasernbyggnaden och de båda stallflyglarna, som äro uppförda på berggrund,
befinna sig vad murverk och takkonstruktioner beträffar i gott stånd, men
att kasernbyggnadens bjälklag äro angripna av röta samt flygelbyggnaderna
besvärade av stallukt. Såsom ett allmänt omdöme beträffande dessa byggnader
torde kunna sägas, att desamma utan alltför omfattande ändringsoch
iståndsättningsarbeten alltjämt kunna utnyttjas för statens behov. Däremot
torde övriga byggnader på området icke kunna anses vara av den beskaffenhet,
att det med hänsyn till den dyrbara tomtmarken kan vara motiverat
att för framtiden bibehålla dessa byggnader, utan böra desamma
rivas.

Utom sitt rent byggnadstekniska värde måste huvudbyggnaden med tillhörande
stallflyglar anses representera ett stort kulturhistoriskt värde. Med
de enkelt och "klart utbildade byggnadskropparna och med huvudbyggnaden
lyckligt placerad i fonden av den senare anlagda Torstenssonsgatan, utgör
anläggningen ett gott exempel på byggnadskonsten i vårt land i början av
det nittonde århundradet. Det vore med hänsyn härtill, enligt byggnadsstyrelsens
mening, mycket beklagligt, om byggnaderna skulle i enlighet med
statsmakternas tidigare fattade beslut rivas, allra helst som denna del av
staden är förhållandevis fattig på byggnadsminnesmärken från gångna
tider.

Vid uppgörandet av den år 1892 fastställda stadsplanen över området har
ingen hänsyn tagits till byggnaderna i fråga. Detta förhållande var givetvis
beroende på den vid denna tid rådande uppfattningen i hithörande frågor,
i det att en allmännare insikt om betydelsen av att söka bevara våra kulturhistoriska
byggnadsminnen väckts först under de senaste årtiondena. Man
måste därför med stor tillfredsställelse konstatera, att 1892 års stadsplan
till följd av lyckliga omständigheter icke blivit genomförd och samtidigt
hoppas, att statsmakterna beakta angelägenheten av att här ifrågakomna
byggnader såvitt möjligt bibehållas för framtiden.

De bvggnadssakkunniga hava även starkt betonat detta önskemål och
tagit detsamma till utgångspunkt vid uppgörandet av ett av dem framlagt
förslag till ny stadsplan för kasernområdet, i vilket förslag nämligen förutsättesr
att de Blomska kasernbyggnaderna skola kvarstå. Enligt nämnda
förslag skulle kasernområdet uppdelas i tre kvarter, av vilka det västligaste
skulle bildas genom Grevmagnigatans framdragande genom området och således
komma att ligga mellan denna gata och Styrmansgatan, som skulle

35

Kung}. Mnj:ts proposition Nr !)8.

breddas i enlighet med 1892 års stadsplan. Detta kvarter skulle uppdelas i
tomter, vilka voro avsedda till försäljning, dock med undantag för eu utmed
Linnégatan belägen tomt, som reserverats för telegrafverkets räkning.
Enligt vad byggnadsstyrelsen under hand erfarit, är telegrafverket emellertid
numera icke i behov av denna tomt. Den östliga delen av det nuvarande
kasernområdet skulle delas av eu parallellt med Linnégatan lagd gata i två
kvarter, varav det nordliga, utmed Linnégatan belägna kvarteret var avsett
att uppdelas i tomter till försäljning. Det södra kvarteret skulle däremot
bilda tomt för kasernbyggnaden och de båda stallflyglarna med utrymme
för eventuella tillbyggnader. Sistnämnda tomtområde, som alltså enligt de
sakkunnigas mening skulle behållas i statens ägo och utnyttjas för museiändamål,
upptager en areal av 16,474 kvadratmeter, och hava de sakkunniga
beräknat, att inom kasernbyggnaden och de båda flygelbyggnaderna skulle
för sagda ändamål erhållas utrymmen med en sammanlagd golvyta av omkring
5,000 kvadratmeter. Genom de å det av de sakkunniga framlagda
stadsplaneförslaget angivna tillbyggnader bakom kasernbyggnaden och mellan
densamma och flyglarna skulle utrymmet kunna ökas med ytterligare 4,500
kvadratmeters golvyta.

Vid den utredning, som byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien
nu företagit rörande lämpligheten av att förlägga statens historiska museum
och därmed förenade samlingar och institutioner till här ifrågakomna kasernområde,
har i första hand närmare undersökts möjligheten att utnyttja kasernbyggnaden
och stallflyglarna för museiändamål. Härvid har befunnits,
att kasernbyggnaden visserligen har en planutbildning, som icke utesluter
en sådan användning av byggnaden, men att dess våningshöjder, omkring
3 meter, äro alltför knappa samt att de 6 meter djupa rummen äro på
grund av de relativt små fönstren så otillräckligt belysta, att byggnaden i
sitt nuvarande skick icke lämpar sig för museiändamål. Byggnadens apterande
till museilokal förutsätter alltså en fullständig ombyggnad beträffande
det inre av byggnaden ävensom en avsevärd förändring av byggnadens fasader.
Däremot torde kasernbyggnaden utan några betydande förändringar
lämpligen kunna tagas i anspråk såsom administrations-, biblioteks- samt
arkivlokaler o. d.

Vad de båda stallflyglarna beträffar har byggnadsstyrelsen å i flera alternativ
upprättade skissförslag närmare studerat möjligheten av att inom desamma
bereda plats för såväl museets skåde- som studiesamlingar. Enligt
dessa skissförslag skulle i flyglarna inläggas ett bjälklag som skulle dela
byggnaderna i två våningar. I en 4 meter hög bottenvåning skulle mot
gården anordnas en rad 9 meter djupa utställningssalar, som skulle erhålla
sidoljus genom upphuggning av de här befintliga fönstren, och skulle jämsides
med dessa salar mot Storgatan anordnas en följd av 5 meter djupa
magasinsrum. I våningen 1 trappa upp skulle likaledes åt gården anordnas
en serie 9 meter djupa och 4 meter höga utställningssalar, som skulle belysas
genom i taket anbringade fönster, varjämte mot Storgatan skulle erhållas
liknande magasinsutrymmen som i bottenvåningen. Inom den del
av den östra flygelbyggnaden, som ligger utmed Banérgatan, skulle däremot
icke inläggas något bjälklag, utan utrymmet här användas för anordnande
av en genom hela byggnaden gående hall, avsedd för utställning av kyrkliga
föremål. I och för erhållande av förbindelse mellan museiutrymmena i de
båda skilda flyglarna förutsättes i berörda skissförslag, att även huvudbygg -

3(5

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

nådens bottenvåning skulle tagas i anspråk för museiändamål, i vilket syfte
golvet i denna våning jämväl skulle sänkas, varigenom en högre rumshöjd
skulle erhållas, varjämte förbindelsegångar skulle byggas mellan huvudbyggnaden
och de båda flyglarna. Huvudbyggnadens båda övre våningar skulle
användas till arkiv och bibliotekslokaler ävensom till administrationslokaler
för museet, riksantikvarieämbetet samt vitterhetsakademien m. m.

Kostnaderna för genomförandet av ifrågavarande skissförslag hava beräknats
till 2,500,000 kronor, av vilket belopp 770,000 kronor belöpa på
ändringsarbetena i huvudbyggnaden, 1,510,000 kronor på iordningställandet
av stallflyglarna samt återstoden, 220,000 kronor, på anordnandet av förbindelsegångarna
samt kulvertar ävensom på utvändiga arbeten.

Ehuru sålunda en ombyggnad av kasernbyggnaderna för här avsett ändamål
skulle betinga kostnader, som äro synnerligen betydande och icke väsentligt
understiga kostnaderna för en nybyggnad, kunna de lokaler, som
skulle erhållas genom ombyggnaden ingalunda anses för sitt ändamål fullt
tillfredsställande. Sålunda må särskilt framhållas den stora splittringen
mellan museets olika delar och de obekväma förbindelserna mellan dessa
ävensom de rätt otillfredsställande belysningsförhållandena inom de till flygelbyggnaderna
förlagda utställningslokalerna, där takbelysning skulle förekomma
i långt större utsträckning än vad som kan anses lämpligt med
hänsyn till storleken och arten beträffande huvudparten av historiska museets
niställningsföremål. På grund härav har byggnadsstyrelsen i likhet med
riksantikvarien icke ansett sig kunna förorda, att åtgärder vidtagas för ifrågavarande
gamla kasernbyggnaders iordningställande såsom lokal för nämnda
museums samlingar.

Byggnadsstyrelsen har därför måst taga under övervägande andra möjligheter
för en lösning av statens historiska museums lokalfråga inom här
avsedda kasernområde, och har styrelsen i anslutning härtill låtit uppgöra
ett å utlåtandet bilagda 7 st. ritningar åskådliggjort skissförslag.

Enligt detta förslag skulle den befintliga huvudbyggnaden, givetvis efter
vissa nödiga ändrings- och iståndsättningsarbeten tagas i anspråk för biblioteks-
och arkivlokaler, tjänstelokaler för statens historiska museum och riksantikvarieämbetet
ävensom sessionssal för vitterhetsakademien, lokaler för
fotografering, textilkonservering m. in. Dessa lokaler skulle upptaga hela
byggnadens bottenvåning och våningen 1 trappa upp samt en del av våningen
2 trappor upp, där dessutom vissa reservlokaler skulle erhållas, vilka
tillsvidare skulle kunna utnyttjas för Kinasamlingen eller eventuellt för
kommittéer, ortnamnsberedningen m. m. För museisamlingarnas utställning
och magasinering skulle däremot uppföras en nybyggnad bakom den
sålunda avsedda administrationsbyggnaden, för vilket ändamål hela tomtutrymmet
mellan sistnämnda byggnad och Linnégatan skulle tagas i anspråk.
Denna nybyggnad skulle enligt förslaget, som emellertid ingalunda
kan betraktas såsom en slutlig lösning av byggnadsproblemet, utgöras av
en parallellt med administrationsbyggnaden gående rektangulär byggnad
ävensom ett därtill anslutet bågformigt byggnadsparti mot hörnet av Linnégatan
och Narvavägen. Genom två flygelbyggnader skulle den nya museibyggnaden
förbindas med administrationsbyggnaden men skulle i övrigt vara
helt skild ifrån densamma. På grund av nivåförhållandena inom den del
av tomten, som skulle upptagas av den nya museibyggnaden, skulle denna
byggnad, ehuru den icke komme att höja sig över administrationsbyggnadens
täklinje, kunna till sin huvuddel uppföras i tre våningar med för ända -

37

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

målet erforderliga rumshöjder. Huvudentrén till museibyggnaden skulle
anordnas från den gård, som bildas mellan denna byggnad och administrationsbyggnaden,
och skulle tillträde till gården förmedlas genom en i anslutning
till sistnämnda byggnads loggiaparti anordnad, tvärs genom byggnaden
gående portik, varifrån jämväl uppgångarna till administrationslokalerna
m. m. skulle anordnas.

Inom den sålunda skisserade nybyggnaden skulle statens historiska museum
för sina samlingar erhålla välbclysta lokaler med ett utrymme, inom
vilket det i ovan omförmälda, av riksantikvarien Curman uppgjorda programmet
angivna utrymmesbehov helt skulle tillgodoses.

Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda approximativa kostnadsberäkningar
skulle kostnaderna för uppförandet av den ifrågasatta nybyggnaden
jämte kostnaderna för utförande av erforderliga ändrings- och iståndsättningsarbeten
inom den gamla kasernbyggnaden uppgå till 3,500,000 kronor.

Beträffande byggnadsföretagets genomförande får byggnadsstyrelsen framhålla,
att, då det föreliggande skissförslaget endast avser att visa möjligheterna
för en lämplig lösning av statens historiska museums lokalfråga inom
här avsedda kasernområde, styrelsen icke nu ansett sig böra ingå på en
omprövning, huruvida byggnadsföretaget skulle kunna uppdelas i olika
etapper, utan förutsätter styrelsen, att detta tages under närmare övervägande
i samband med ett vidare utarbetande av förslag i frågan.

Den tomtyta, som på sätt som ovan angivits enligt det föreliggande skissförslaget
skulle tagas i anspråk för statens historiska museum och därmed
förenade samlingar och institutioner, utgör omkring 10,000 kvadratmeter.
Emellertid är det, enligt vad tidigare framhållits, erforderligt att härutöver
reservera plats för framtida utvidgning. Sådan utvidgning skulle enligt
byggnadsstyrelsens mening lämpligen kunna förläggas till det i hörnet mellan
Linnégatan och den i enlighet med det av byggnadssakkunniga framlagda
stadsplaneförslaget angivna förlängningen av Grevmagnigatan belägna tomtutrymmet.
Genom en dylik förläggning skulle byggnaden bliva lätt tillgänglig
från de övriga museilokalerna, och är tomtplatsen ur utrymmessynpunkt
tillräcklig. Såsom en i eu avlägsen framtid eventuellt erforderlig
lokalutvidgning skulle man emellertid kunna tänka sig, att de båda stallflyglarna
skulle tagas i anspråk för sagda ändamål.

Vad beträffar frågan, huru stallflyglarna tillsvidare skola utnyttjas, har
byggnadsstyrelsen icke funnit sig hava anledning att nu i detta sammanhang
taga någon definitiv ställning härutinnan. Emellertid torde två möjligheter
föreligga, nämligen antingen att de skola användas uteslutande såsom
magasinslokaler, för vilket ändamål några kostnader för större ombyggnadsarbeten
icke skulle behöva ifrågakomma, utan byggnaderna endast iståndsättas,
eller också att byggnaderna genom vidtagande av en del mera omfattande
ändringsarbeten, anbringande av takfönster och dylikt skola iordningställas
såsom utställningslokaler för sådana museisamlingar, vilka med
hänsyn till föremålsbeståndets beskaffenhet lämpligen skulle kunna inrymmas
i de lokaler, som här skulle erhållas.

Med avseende å stallflyglarnas utnyttjande för magasinsändamål får byggnadsstyrelsen
framhålla, att riksarkivet i en den 23 september 1927 dagtecknad
skrivelse till byggnadsstyrelsen gjort framställning om beredande
av ett magasinsutrymme om 15,000 hyllmeter för förvaring av arkivalier,
som nu äro inrymda på olika platser utom riksarkivets lokaler vid Birgerjarlstorg.
I detta sammanhang torde även böra beaktas, att det kan visa

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 08.

sig önskvärt att utom de sålunda avsedda arkivbestånden jämväl riksarkivets
i det gamla länscellfängelset å Östermalm nu deponerade arkivalier, omfattande
omkring 6,000 hyllmeter, överflyttas till eu av stallflyglarna, varefter
och sedan även statens historiska museum utrymt sina inom fängelsefastigheten
disponerade lokaler denna värdefulla fastighet skulle kunna försäljas.
Därest en av flygelbyggnaderna i sin helhet skulle tagas i anspråk
för arkivändamål, skulle erhållas ett för samtliga här ifrågakomna arkivalier
fullt tillräckligt utrymme, i det att här skulle kunna beredas plats för inemot
25,000 hyllmeter. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida
icke vid en sådan användning av den ena flygelbyggnaden, denna bör förses
med brandbotten till skydd mot eldfara.

Vidare får byggnadsstyrelsen meddela, att nordiska museets nämnd i skrivelse
till styrelsen den 1 december 1927 framhållit, att nordiska museet vore
i största behov av betydligt ökade utrymmen för magasinering för museiändamål,
och har nämnden ifrågasatt, huruvida icke för sagda ändamål
lämpliga lokaler med en golvyta av minst 500 kvadratmeter skulle kunna
upplåtas inom något av de i närheten av nordiska museet belägna kasernetablissementen,
nämligen positionsartilleriregementets eller livregementets dragoners
kaserner.

Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras, att en hel del till huvudstaden
förlagda museer, såsom etnografiska museet, sjökrigshistoriska
samlingarna (marinmuseet), sjöfartsmuseet in. fl., vilkas lokalfrågor ännu
icke blivit definitivt lösta, i mycket stor utsträckning hava sina föremålsbestånd
magasinerade men att det givetvis ofta inöter stora svårigheter att för
detta ändamål erhålla fullt lämpliga och riskfria lokaler. En magasinering
tillsvidare av nämnda föremål inom här berörda stallflyglar skulle sålunda
vara till stor fördel för ifrågavarande museer. Då stallflyglarna äro uppförda
på berggrund, skulle desamma med lätthet kunna uppdelas i brandfria
sektioner, varigenom och därest eventuellt en för de olika magasinslokalerna
gemensam brandvakt anställdes, dessa lokaler skulle bliva ur brandsäkerhetssynpunkt
relativt tillfredsställande.

Såsom ovan framhållits, torde det emellertid även kunna ifrågasättas, huruvida
icke stallflyglarna lämpligen skulle i större eller mindre utsträckning
iordningställas till utställningslokaler för museiändamål. Styrelsen vill i
detta avseende erinra, att marinförvaltningen i skrivelse den 29 november
1927, i samband med att marinförvaltningen uttalat sig rörande kasernkommitténs
framställning om positionsartilleriets gamla kasernbyggnads upplåtande
såsom lokal för marinens överstyrelse, föreslagit, att de båda stallflyglarna
skulle iordningställas såsom lokaler för de sjökrigshistoriska samlingarna.
Alldeles oavsett huruvida marinens överstyrelse skulle komma
att förläggas till berörda kasernbyggnad torde stallflyglarna lämpligen kunna
utnyttjas för ifrågavarande museala ändamål. Från sjöfartsmuseet har även
under hand framhållits lämpligheten av att, därest marinmuseet skulle inrymmas
i sistnämnda byggnader, även sjöfartsmuseets samlingar dit borde
förläggas. Fn preliminär undersökning har givit vid handen, att båda dessa
samlingar skulle kunna rymmas inom sagda flygelbyggnader, där för ändamålet
lämpliga utställningslokaler skulle kunna erhållas intill en sammanlagd
golvyta av omkring 6,000 kvadratmeter. För administration och dylikt
erforderliga lokaler torde eventuellt kunna beredas utrymme inom ovan
omförmälda reservlokaler i den översta våningen av den gamla kasernbyggnaden.

39

Kungl. Muj:ts proposition Nr !)8.

Byggnadsstyrelsen liar velat här beröra dessa olika möjligheter att utnyttja
de båda stalldyglarna, men anser sig styrelsen, såsom styrelsen redan
framhållit, icke för det närvarande böra taga någon definitiv ställning i denna
fråga, vilken styrelsen förutsätter senare bliva föremål för en närmare utredning.

»Såsom framgår av vad ovan anförts, förutsätter en förläggning av statens
historiska museum jämte därmed förenade samlingar och institutioner till
ifrågavarande kasernområde i enlighet med det framlagda skissförslaget avsevärda
ändringar i den år 1892 fastställda stadsplanen för samma område,
vilka ändringar närmare åskådliggjorts å den förslaget bilagda situationsplanen
över området. Under det att enligt den fastställda stadsplanen såväl
Torstenssonsgatan som Grevmagnigatan skola framdragas över området,
delande detsamma i tre kvarter, skulle nu endast sistnämnda gata förlängas
och området alltså komma att bestå av blott två kvarter. Grevmagnigatans
förlängning har å berörda plan givits ett något modifierat läge, i det att
den förflyttats så mycket åt väster som den västra stallflygeln skjuter fram
över Grevmagnigatans nuvarande östra gatulinje, varigenom alltså nämnda
stallflygel skulle komma att lämnas oberörd av gatans framdragande. Gatan
skulle i sin förlängning erhålla en bredd av 15 meter, dock att genom inläggning
av förgårdsmark av 3 meters bredd å kvartersmarken utmed gatans
östra sida å sträckningen mellan omförmälda stallflygel och Linnégatan avståndet
mellan byggnadslinjerna å denna sträcka skulle bliva 18 meter.
Styrmansgatan skulle i enlighet med den fastställda stadsplanen breddas till
18 meter, under det att utmed Storgatans norra sida å sträckningen mellan
Styrmansgatan och Grevmagnigatan skulle inläggas ett 7 meter brett bälte
av förgårdsmark. Det kvarter, som skulle bildas mellan nämnda gator och
Linnégatan, kommer att omfatta en areal av 8,812 kvadratmeter, och skulle
detta kvarter kunna försäljas, givetvis under förutsättning att en närmare
undersökning giver vid handen, att detsamma icke behöver tagas i anspråk
för statsverkets eget behov. Den återstående, öster om Grevmagnigatans
förlängning belägna delen av det nuvarande kasernområdet skulle utgöra
ett enda kvarter, omfattande en yta av sammanlagt 26,707 kvadratmeter,
varav 17,729 kvadratmeter belöpa på det tomtutrymme, som skulle tagas i
anspråk för statens historiska museum och därmed förenade samlingar och
institutioner, inberäknat framtida utvidgningar, under det att återstoden eller
8,978 kvadratmeter skulle disponeras för det ändamål, vartill stallflyglarna
kunna komma att utnyttjas.

I anförande till statsrådsprotokollet den 10 juli 1914 meddelade dåvarande
chefen för lantförsvarsdepartementet, att han ansåge sig kunna påräkna, att
ifrågavarande kasernområde inom en nära liggande tidpunkt skulle genom
försäljning av tomtmarken tillföra statsverket en inkomst av 3,520,000 kronor.
De byggnadssakkunniga hava för sin del beräknat, att den ekonomiska behållningen
efter en försäljning av de i nu gällande stadsplan över kasernområdet
upptagna 40 tomter, sedan alla med försäljningen och färdigställandet
av gatorna förenade kostnader avdragits, uppgå till omkring 3,846,400
kronor, och hava de sakkunniga vid denna beräkning utgått från ett ä-pris
av omkring 100 kronor per kvadratmeter bruttoyta, vilket motsvarar det
ungefärliga medelpris, som betingats vid de genom djurgårdskommissionen
verkställda tomtförsäljningarna inom det närbelägna Fredrikshovsområdet.
Jämlikt den av byggnadsstyrelsen ovan föreslagna dispositionen av kasernområdet
skulle emellertid endast ovannämnda, mellan Grevmagnigatans för -

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

langning och Styrmansgatan belägna kvartersområde kunna ifrågakomma
till försäljning. En inom byggnadsstyrelsen verkställd värdering har givit
vid handen, att detta område skulle vid en försäljning för bostadsändamål
inbringa ett belopp av 1,800,000 kronor, vilket motsvarar ett ä-pris av 200
kronor per kvadratmeter tomtmark. Emellertid torde i detta sammanhang
böra beaktas, att, sedan de i gamla länscellfängelset å Östermalm deponerade,
statens historiska museum tillhöriga samlingar överflyttats till den
föreslagna nybyggnaden å kasernområdet och därest riksarkivets i förstnämnda
fastighet nu magasinerade arkivalier, på sätt som ovan ifrågasatts,
bereddes plats inom en av de båda stallflyglarna, fängelsefastigheten skulle
kunna försäljas, varvid den ekonomiska behållningen enligt av byggnadsstyrelsen
jämväl verkställda beräkningar torde kunna väntas uppgå till
1,100,000 kronor.

Den av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien i förevarande
ärende sålunda verkställda utredningen har givit vid handen, att en förläggning
av statens historiska museum och därmed förenade samlingar och
institutioner till positionsartilleriets kasernområde i huvudsaklig enlighet
med de i det av styrelsen framlagda skissförslaget angivna riktlinjer måste
anses innebära en synnerligen tillfredsställande lösning av museets lokalfråga.
Sålunda skulle museet härigenom beredas fullt tillräckliga, ljusa och
ändamålsenligt fördelade lokaler med möjlighet för framtida utvidgningar
på samma gång som museet, genom att de nuvarande monumentala, kulturhistoriskt
märkliga kasernerna inkomponerats i museianläggningen, skulle
erhålla en yttre utformning, som är ändamålet fullt värdig. Över huvudtaget
kan den sålunda ifrågasatta förläggningen anses vara den under för
handen varande förhållanden bästa möjliga, i det att statsverket för närvarande
icke disponerar över några andra stora tomtområden, så centralt belägna
som här ifrågakomna, vilka lämpligen skulle kunna tagas i anspråk
för här avsedda ändamål. Den enda tomtmark, som i detta sammanhang
skulle kunna nämnas, är garnisonssjukhusets tomt på Kungsholmen, vilken
emellertid av flera skäl icke torde kunna här ifrågakomma, samt de kronan
tillhöriga kvarteren Fältväbeln och Fältöversten i fonden av Karlaplan.
Därest dessa båda kvarter sammansloges till ett, skulle visserligen här kunna
erhållas ett för ifrågavarande ändamål tillräckligt tomtutrymme, men lämpar
sig detta utrymme på grund av sitt läge mellan de omgivande höga bostadshusen
och den korta fasadlinjen mot Karlaplan icke för uppförande
av en museibyggnad, vilken enligt vad ovan framhållits helst bör uppföras
med ett mera begränsat antal våningar.

Vad slutligen beträffar den framtida användningen av de lokaler inom
nationalmuseibyggnaden, som skulle bliva disponibla efter genomförandet
av en förändrad förläggning av statens historiska museum, får byggnadsstyrelsen
framhålla, att dessa lokaler böra tagas i anspråk för nationalmuseum,
som därigenom skulle beredas eu sedan länge påkallad utvidgning
av sitt lokalbestånd.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen sålunda i ärendet anfört och
under åberopande av vad riksantikvarien Curman i ovan omförmälda yttrande
uttalat slutar byggnadsstyrelsen med att hemställa, dels om godkännandet
av en förläggning av statens historiska museum jämte därmed för -

41

KungJ. Maj.ts proposition Nr 98.

enade samlingar och institutioner till positionsartilleriregementets kasernområde
i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer, dels ock under
nämnda förutsättning, vidtagande av erforderliga åtgärder i syfte att åvägabringa
eu härav betingad ändring av den år 1892 fastställda stadsplanen
för området i fråga.

I skrivelse den 7 februari 192H avgav vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
utlåtande över det av byggnadsstyrelsen och riksantikvarien den
19 januari 1928 avgivna förslaget och anförde därvid följande:

Förslaget att använda huvuddelen av positionsartilleriets kaserntomt till
ny förläggning av statens historiska museum och därmed samhörande samlingar
och institutioner måste helt visst anses innebära så osedvanligt stora fördelar
ur alla synpunkter, att någon tvekan om lämpligheten av dess genomförande
icke kan hysas. Akademien anser sig helt kunna instämma i riksantikvariens
uttalande, att det nu av byggnadsstyrelsen utarbetade förslaget
skulle innebära en nära nog idealisk lösning av här ifrågavarande byggnadsfråga.
Läget invid Narvavägen och i närmaste grannskap till nordiska museet
måste anses synnerligen gott. Tomtens storlek medgiver ett för eu stor
museianläggning nödvändigt, spatiöst byggnadssätt samt goda möjligheter
till framtida utvidgningar. Särskiljandet av administrations-, arkiv- och bibliotekslokaler
från de egentliga museilokalerna genom dessas förläggande till
skilda byggnader måste anses synnerligen lämpligt.

Det synes akademien, som om det nu framlagda förslaget vore av alldeles
särskild betydelse därför att det utgör en lösning efter stora linjer, som i
sig innesluter icke blott möjligheten att för överskådlig tid lösa statens historiska
museums byggnadsfråga utan även möjligheten att i samband därmed
och dock oberoende därav vinna lösningen för några av de andra
museibyggnadsfrågor, som inom eu ej alltför avlägsen framtid torde komma
att kräva lösning.

Akademien, som sålunda finner det framlagda förläggningsförslaget innebära
en verkligt god och för överskådlig framtid tillfyllestgörande lösning
av den föreliggande museibyggnadsfrågan, har icke utan stor oro förnummit,
att förslag även föreligga för tomtens begagnande till andra ändamål,
vilka icke skulle kräva hela tomtområdets användande, utan medgiva avstyckning
av vissa delar därav till försäljning. Huru lockande detta än
måhända kan synas ur ekonomisk synpunkt, måste akademien på det allra
allvarligaste framhålla vådorna av en sådan eventuell behandling av positionsartilleriets
tomt. Denna är nämligen den enda nu tillgängliga tomt i
statens ägo, som med ett centralt läge förenar tillräcklig storlek för en i
utveckling stadd museiinstitutionsbyggnad, under det att tomter tillräckliga
för institutioner, som kunna rymmas å det genom avstyckningen decimerade
kasernområdet, torde finnas på ett flertal välbelägna platser i staden.

Skulle den nu föreslagna lösningen av statens historiska museums byggnadsfråga
icke kunna genomföras, ser akademien ingen möjlighet att inom
överskådlig tid komma ut ur det nuvarande olidliga tillståndet med avseende
på statens historiska museums lokalförhållanden. Situationen blir under
sådana förhållanden enligt akademiens mening verkligt katastrofal, icke blott
för statens historiska museum utan för våra centrala museers lokalfrågor
över huvud taget. Att huvudstadens museibyggnadsfrågor allt fortfarande

Yttranden
över riksantikvariens

och byggnadsstyrelsens
utredningar
av den
19 januari
1928.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

skulle förbliva i det otillfredsställande skick de för närvarande befinna sig,
måste anses fullkomligt orimligt och för vårt land ovärdigt. En snar lösning
av statens historiska museums byggnadsfråga utgör emellertid den
enda sunda och rationella begynnelsen till de övriga museibyggnadsfrågornas
successiva avveckling. Det är sålunda enligt akademiens mening en
verJclig livsfråga icke blott för statens historiska museum utan för hela vårt
kulturhistoriska museumsväsende i vidaste bemärkelse, att det nu av byggnadsstyrelsen
framlagda förslaget till ny förläggning av statens historiska
museum blir genomfört inom den allra närmaste framtiden.

Under hänvisning till riksantikvariens och byggnadsstyrelsens i ärendet
framlagda synnerligen beaktansvärda motiveringar tillstyrker vitterhetsakamien
på det allra livligaste det nu framlagda förslaget till ny förläggning
av statens historiska museum och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte anvisa
den i föreliggande förslag angivna huvuddelen av förra positionsartilleriregementets
kaserntomt till förläggning av statens historiska museum i
huvudsaklig överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag; samt att
Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt byggnadsstyrelsen att i samråd med riksantikvarien
vidtaga lämpliga åtgärder för utarbetande av slutliga ritningar och
kostnadsförslag till de nybyggnads- och ändringsarbeten, som äro nödvändiga
för förläggning av statens historiska museum och därmed samhörande
samlingar och institutioner till det föreslagna tomtområdet.

Marinförvaltningen erinrar i utlåtande den 9 mars 1928 därom, att ämbetsverket
i upprepade framställningar eller utlåtanden till Kungl. Maj:t
eller i yttranden till chefen för sjöförsvarsdepartementet samt skrivelser eller
yttranden till byggnadsstyrelsen — med anslutning jämväl till de vid 1916
års riksdag gjorda uttalandena i ämnet — framhållit behovet av att lokalfrågan
för ämbetsverket och övriga myndigheter, tillhörande marinens överstyrelse,
snarast måtte vinna sin lösning. Härefter fortsätter marinförvaltningen
:

Detta vore erforderligt alldeles oberoende av huruvida en omorganisation
av marinens nuvarande överstyrelse kommer till stånd eller icke. Härvid
är från marinens sida att tillse endast, att med avseende å såväl utrymme
som läge fullt lämpliga lokaler varda beredda överstyrelsen. I 1925 års
försvarsbeslut är ock förutsatt, att erforderliga lokaler för överstyrelsen skola
beredas i kronans egna byggnader.

Därest nu för marinens överstyrelse dylika lokaler kunna beredas på sätt
byggnadsstyrelsen ifrågasatt, antingen i kvarteret Fältöversten eller å Fredrikshovsområdet,
vilka områdens belägenhet var för sig synes vara för ändamålet
fullt lämplig, är från marinförvaltningens sida ej något att erinra
mot det förslag till användning av positionsartilleriets kasern m. m., som i
remissen avses.

Vidare har arméförvaltningens fortif Jcationsdepartement i utlåtande den 10
mars 1928 — under hänvisning till innehållet i arméförvaltningens utlåtande
den 28 november 1927 — anmält, att departementet under förutsättning
att förra positionsartilleriregementets kasernetablissement ej behövde

4:5

Kunt/l. Majits ''proposition Nr 98.

disponeras för förläggning av arméns underofficersskola, ej hade något att
erinra mot att samma etablissement eller del därav toges i anspråk för nu
ifrågavarande ändamål, därest så skulle befinnas lämpligare än vad förut
ifrågasatts angående den framtida användningen av etablissementet.

Slutligen har chefen för marinstaben i utlåtande den 12 mars 1928 anfört
huvudsakligen följande:

Behovet av en gemensam lokal för marinens överstyrelseorgan, främst
marinstaben och marinförvaltningen, har sedan lång tid gjort sig gällande
och med skärpa framhållits i avgivna yttranden eller förslag. Detta behov
står både i förbindelse med och vid sidan av frågan om tillkomsten av en
chef för marinen och andra eventuella jämkningar eller omläggningar av
överstyrelsen. Det gör sig till den grad gällande redan nu, att åtskilliga
föreslagna organisationsändringar skulle till fördel för det hela kunna undvikas,
om blott marinmyndigheterna komme under ett och samma tak.
Detta är sålunda ett behov, som icke kan undanskjutas. Och skulle en
ifrågasatt omorganisation av marinens centrala förvaltning fastställas, så kan
den överhuvudtaget icke förverkligas förrän först den gemensamma byggnaden
förefinnes.

De av marinmyndigheterna för närvarande disponerade lokalerna äro be
lägna i husen Birgerjarisgatan 7 (marinstaben, högste befälhavaren över kust
flottan, chefen för kungl. kustartilleriet och fartygsuttagningskommissionen
och Mästersamuelsgatan 6 (marinförvaltningen jämte marinöverdirektören,
marinöverintendenten och marinöverläkaren samt inspektören för undervattensbåtvapnet).
Byggnaderna hava den fördelen att de äro belägna jämförelsevis
nära varandra. Men de äro ingalunda avsedda för expeditionsändamål
och inhysa ett avsevärt antal butiker. Någon verklig bevakning eller
kontroll, åtminstone av marinstabens hus är utesluten. Marinstabens hus
förvaltas av byggnadsstyrelsen, medan för marinförvaltningen m. fl. lokaler förhyras
i nyssnämnda byggnad, som utgör enskild egendom. Båda byggnaderna
hava ett centralt läge, ett läge, som marinmyndigheterna i och för
sig icke behöva påfordra. De hyresbelopp, som utbetalas för Mästersamuelsgatan
6 och som skulle kunna inflyta för Birgerj arisgatan 7, motsvara tillsammans
kapital, för vilket om- och tillbyggnad av f. d. positionsartilleriregementets
kasern mer än väl skulle kunna verkställas.

Sagda kasern har ett för marinmyndigheternas behov utmärkt gott läge.
Närheten till generalitetshuset, Östermalmsgatan 8, med därvarande generalstab,
flygstyrelse, sjökrigshögskola m. m. är utomordentligt fördelaktigt, Å
andra sidan underlättar närheten (över galärvarvet) till Skeppsholmen såväl
skrivbiträdes- som ordonnans- och vakttjänst. Komplexet vetter mot den
breda, mot vatten sluttande Torstenssonsgatan och flyglarna kunna väl
lämpa sig för inrymmande av de sjökrigshistoriska samlingarna, möjligen
även av sjöfartsmusei samlingar.

Det torde icke tillkomma mig här att hedöma i vad mån f. d. positionsartilleriets
kasernområde är ändamålsenligt för statens historiska museum.
Det är dock att märka, att själva huvudkasernen med sina flyglar överhuvudtaget
icke förutsättes skola användas omedelbart för museiändamål utan att härför
skall uppföras en helt och hållet ny modernt konstruerad byggnad bakom
kasernen och brandfritt skild från denna.

Jag tror gärna, att statens historiska museum m. fl. behöva nya tjänstelokaler,
men jag vet bestämt att dylika äro nödvändiga för marinens över -

Skrivelse
från överintendenten

och chefen
för nationalmuseum
den
3 februari
1928.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

styrelseorgan. F. d. positionsartilleriregementets kasernbyggnad tillhör försvarsväsendet,
och det synes då rimligt att densamma icke avhändes försvarsväsendet,
om den bevisligen alltjämt erfordras för försvarsväsendet, om
också för annat ändamål än som kasern.

Chefen för marinstaben slutar med att avstyrka byggnadsstyrelsens förslag
till förläggning av statens historiska museum till f. d. positionsartilleriets
kasernområde i vad förslaget berör det område, varå kasernbyggnaden och
stallflyglarna mot Storgatan äro belägna, och hemställer att, efter om- och
tillbyggnad, måtte till sagda kasern förläggas marinens överstyrelseorgan
och till flyglarna statens sjökrigshistoriska samlingar eventuellt även sjöfartsmusei
samlingar. Beträffande kasernområdet i övrigt torde detsamma
kunna utnyttjas för annat välbehövligt ändamål, eventuellt för nybyggnad
åt statens historiska museum, eller ock reserveras.

I anslutning härtill hemställer chefen för marinstaben vidare om uppdrag
till byggnadsstyrelsen att i samråd med de marina myndigheterna verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående omoch
tillbyggnad av f. d. positionsartilleriets kasern för marinmyndigheternas
behov, ävensom om de till kasernen hörande stallflyglarnas omdanande för
de sjökrigshistoriska samlingarna, eventuellt jämväl för sjöfartsmusei samlingar.

I detta sammanhang anhåller jag vidare att få anmäla vissa framställningar,
som inkommit till Kungl. Maj:t rörande beredande av utrymmen för
andra samlingar än dem, om vilka särskilda uttalanden gjorts företrädesvis
i byggnadsstyrelsens ovanberörda utredning av den 19 januari 1928.

I skrivelse den 3 februari 1928 har sålunda överintendenten och chefen
för nationalmuseum anfört bland annat följande:

Då det kommit till min kännedom, att riksantikvarien tillsammans med
byggnadsstyrelsen inför Kungl. Maj:t framlagt förslag om användningen
av de nu av positionsartilleriet disponerade kasernerna vid Storgatan för
museiändamål, i främsta rummet för statens historiska museum, och att
det i nämnda förslag ifrågasättes, att även andra offentliga samlingar än
de under vitterhetsakademiens inseende ställda skulle få disponera delar av
de förevarande lokalerna, får jag härmed inför Kungl. Maj:t framhålla,
att en av de till nationalmuseum hörande samlingarna, nämligen samlingen
av avgjutningar efter skulpturverk från äldre och nyare tid, nu är helt och
hållet hemlös. En beräkning av de utrymmen, som nationalmusei konstavdelning
skulle komma att få disponera inom den nuvarande museibyggnaden,
därest en gång statens historiska museum kommer att flyttas bort
därifrån, ger även vid handen, att för avgjutningssamlingen ej heller då
lämpligt eller tillräckligt utrymme där skulle finnas disponibelt.

Med den nuvarande placeringen av de till avgjutningssamlingen hörande
föremålen kan densamma icke på något sätt fylla de uppgifter, som avsetts
med densamma. Såväl ur den allmänna bildningens synpunkt som med
hänsyn till konstnärernas och andra konststuderandes behov av plastiskt

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr !)8.

studiematerial måste återupprättandet och utställandet av avgjutningssamlingen
betecknas som eu kulturell nödvändighet, vars tillgodoseende i längden
icke kan uppskjutas utan allvarliga olägenheter.

I någon av de till positionsartilleriet hörande stallängorna finnas utrymmen,
soin säkerligen äro tillräckliga för en samling av detta slag. De fordringar,
som man har att uppställa i fråga om inredningen av samlingar av avgjutningar
äro icke så stora som annars när det gäller museibyggnader.
Det väsentliga är att salarna äro rymliga och vid belysta från högt placerade
ljuskällor. Dessa villkor torde jämförelsevis lätt kunna åstadkommas inom
de berörda stallbyggnaderna. Därför förefaller det mig som om de ovan
nämnda lokalerna skulle få en synnerligen lämplig användning som förvaringsort
för nationalmusei samling av gipsavgjutningar.

Nationalmuseichefen slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vid
de utredningar beträffande den framtida användningen av positionsartilleriets
kaserner, som kunde komma ifråga, även låta undersöka möjligheterna för
att bereda rum för nationalmusei samling av gipsavgjutningar i någon av
de på kasernområdet befintliga byggnaderna.

I en till vetenskapsakademien den 6 februari 1928 ingiven framställning
har vidare professor V. Carlheim-Gyllensköld anfört bland annat
följande:

Sedan akademien den 10 november 1926 beslutat att omedelbart eller,
om detta synes lämpligare, framdeles ingå till Kungl. Maj:t med framställning,
att lämplig lokal av staten ställdes till förfogande för museet för de
exakta vetenskapernas historia, så får jag härmed, då en möjlighet nu
yppar sig att få denna lokalfråga löst, anhålla att akademien ville göra
framställning i ärendet.

För det närvarande är akademien hänvisad för förvaring av dessa för
svenska vetenskapens historia ovärderliga föremål till flera olika lokaler av
delvis olämplig beskaffenhet, där de löpa fara att skadas och fördärvas genom
fukt och kyla — bland dem även föremål som överlåtits till akademien
ifrån flera av statens ämbetsverk, såsom generallantmäterikontoret och statskontoret,
eller skänkts till svenska staten av franska regeringen, av engelska
regeringen m. fl. Lämpligare lokaler för föremålens förvaring äro
därför en trängande nödvändighet.

Den möjlighet, som nu föreligger att av staten erhålla erforderligt utrymme
för samlingarnas förvaring och vård sammanhänger med statens
historiska museums byggnadsfråga. För det närvarande ligger under regeringens
behandling ett på dess uppdrag av byggnadsstyrelsen i samråd med
riksantikvarien utarbetat förslag till ordnande av statens historiska museums
byggnadsfråga, och synes en möjlighet yppa sig att i sammanhang härmed
få akademiens museums lokalfråga löst. I ifrågavarande förslag av byggnadsstyrelsen
och riksantikvarien hemställes, att regeringen ville för statens
historiska museums räkning anvisa huvuddelen av förra positionsartilleriregementets
kasernområde vid Narvavägen, varvid den gamla kasernbyggnaden
skulle innehålla bibliotek, arkiv och tjänstelokaler. Med tanke på
framtiden och denna institutions ständiga tillväxt måste reservutrvmmen
beräknas, och efter vad som meddelats av vederbörande, skulle, så vitt man

Framställning
från
vetenskaps
akademien
den 22
februari 1928.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

nu kan se, till eu början ett relativt stort parti av rummen i översta
våningen på kasernbyggnaden bliva disponibla för att användas för övriga
kulturminuesmärken, som kunna förlikas med historiska museets samlingar.

Då de hithörande föremål som akademien äger, ehuru kvalitativt av
största värde för den svenska vetenskapens historia, dock kvantitativt äro
av föga skrymmande beskaffenhet, låter det sig gott göra att samordna dem
med ett större kulturhistoriskt museums samlingar, och icke minst statens
historiska museums. Sådant har även flerestädes i utlandet skett, såsom i
London, där de vetenskapliga samlingarna i Science Museum till för kort
tid sedan varit förenade med statens konstsamlingar i South Kensingtonmuseet
(dekorativa konster, orientaliska samlingar, tavelgalleri); eller i Paris,
där de till stor del från franska vetenskapsakademien härstammande samlingarna
i Conservatoire des Arts et Métiers äro inrymda i samma byggnad
som samlingarna av vävnadskonst, keramik, porsliner, emaljer, etc.; i
Nurnberg, där dess enastående dyrbara samlingar av vetenskapliga instrument,
glober och ur utgöra en del av nationalmuseets skatter (Germanisches
Museum) bredvid tavelgalleriet, skulpturerna och de arkeologiska samlingarna.
Detsamma är förhållandet i Dresden, där den från de gamla sachsiska
kurfurstarne härstammande Matematisch-Physikalischer Salon är inrymd i
västra flygeln av kurfurst August den starkes slott Zwinger, som även inrymmer
Dresdens berömda målningsgalleri, och därjämte bland annat statens
förhistoriska samlingar.

Vetenskapsakademiens museum skulle även vara den naturliga platsen för
att samla och bevara äldre vetenskapliga föremål från sådana institutioner
som mynt- och justeringsverket, rikets allmänna kartverk, nordiska museet,
och statens historiska museum, under förutsättning att en betryggande plats
kunde beredas för dem genom statens försorg. Ifrågavarande institutioner
hava även samtliga uttalat sig för önskvärdheten att så kunde ske.

Under hänvisning till ovanstående får jag härmed hemställa att akademien
behagade ingå till Kungl. Maj:t med hemställan att, därest byggnadsstyrelsens
och riksantikvariens förslag till upplåtande av f. d. positionsartilleriets
kasernområde åt statens historiska museum skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall,
lämplig lokal för vetenskapsakademiens museum för de exakta vetenskapernas
historia måtte beredas i något av de reservutrymmen, som i den
gamla kasernbyggnaden till en början komma att bliva disponibla.

Med överlämnande av ifrågavarande framställning hemställer därefter
vetenskapsakademien i skrivelse den 22 februari 1928 dels att, därest av
byggnadsstyrelsen och riksantikvarien väckt förslag till upplåtande av före
detta positionsartilleriets kasernområde åt statens historiska museum skulle
vinna Kungl. Maj:ts bifall, lämplig lokal för museet för de exakta vetenskapernas
historia måtte beredas i något av de reservutrymmen, som i den
gamla kasernbyggnaden till en början komme att bliva disponibla, dels att,
för den händelse nyssnämnda ansökan av någon anledning ej skulle kunna
bifallas, det vid avgörande av eu ännu på Kungl. Maj:ts prövning beroende
ansökan om upplåtelse för ett tekniskt museum av lokal i livregementets
dragoners f. d. kasern å Ladugårdsgärdet måtte tagas under övervägande,
huruvida provisorisk lokal i sistbemälda kasern kunde beredas museet för
de exakta vetenskapernas historia.

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Emot detta akademiens beslut anmäldes reservation av professor CarlheimGyllensköld,
som framhöll, att de föreslagna lokalerna på före detta livregementets
dragoners kasernområde i sitt nuvarande skick voro fullkomligt
odugliga för förvaring och utställande av vetenskapsakademiens samlingar
och först kunde bliva lämpliga härtill efter en grundlig och kostsam ombyggnad,
varom frågan befunne sig i ett outrett skick. Vetenskapsakademiens
hemställan om eventuell upplåtelse av plats för sina samlingar i dessa
lokaler syntes hava föga fog för sig.

Det ärende, jag nu går att underställa Kungl. Maj ds prövning, åsyftar
närmast att vinna de erforderliga förutsättningarna för lösande av en byggnadsfråga,
som torde kunna betraktas såsom en av de mest angelägna och
trängande av de större nybyggnadsfrågor, som för närvarande ligga under
ecklesiastikdepartementets prövning. Om de svårigheter, med vilka statens
historiska museum under förhandenvarande förhållanden har att kämpa, och
om betydelsen av en snar ändring härutinnan genom beredande av gynnsammare
betiugelser för museets verksamhet, torde de av myndigheterna
avgivna yttrandena bära fullgott vittnesbörd.

Jag vill för egen del allenast erinra om den utomordentligt starka utveckling,
som under de senaste årtiondena ägt rum inom fornforskningens och
över huvud inom kulturminnesforskningens vidsträckta områden, en utveckling,
som staten i rikt mått befordrat och alltjämt verksamt understöder.

Den ledande ställning inom hithörande områden, som vårt land genom
geniala forskare såsom Montelius vunnit, intager landet alltjämt, och det
syne3 mig vara eu förpliktelse för vår generation att söka bibehålla densamma.
Det vetenskapliga materialet är hos oss osedvanligt rikt, det ökas
alltjämt genom nya fynd, nya rön och iakttagelser göras ständigt, den
vetenskapliga problemställningen ändras och förnyas och alla folklagers intressen
hava mer och mer väckts för hithörande frågor. Det förefaller självfallet
att den yttre ram, man för omkring 70 år sedan tänkte sig för historiska
museets och dithörande institutioners samlingar, ej kan motsvara det
behov, som den senare tidens utveckling skapat.

Härtill kommer vidare en omständighet, som jag anser mig böra med
styrka framhålla. Den tid är längesedan förbi, då museerna, såväl de naturvetenskapliga
som de humanistiska, voro naturalie- och konstkabinett, avsedda
för ett fåtal invigda och för allmänheten tjänande allenast behovet
av att tillfredsställa ett tillfälligt kuriositetsintresse. De moderna museerna
hava i alla länder utvecklats till självständiga vetenskapliga forskningsinstitut
med det dubbla ändamålet att utgöra såväl centralhärdar för vetenskapliga
undersökningar som folkliga bildningsanstalter. I särskilt denna sistnämnda
egenskap hava museerna en utomordentligt betydelsefull uppgift att fylla,
en uppgift, som synes mig böra på allt sätt stödjas och befrämjas från stats -

Departe mentschefen.

48

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

makternas sida. Nationalmuseum har sedan åtskilliga år med framgång
bedrivit en dylik verksamhet, och uppgiften är ej heller främmande för naturhistoriska
riksmuseet. Beträffande historiska museet med dess enastående samlingar
har allaredan en början gjorts, och detta museum äger också i sitt
rika åskådningsmateriel de mest gynnsamma förutsättningar att kunna bliva
en folklig bildningsanstalt med uppgift att för alla sprida kunskap och
vetande om vårt lands utvecklingshistoria inom olika områden. Men dessa
krav kan museet givetvis icke på ett tillfredsställande sätt fylla med de
lokala förhållanden, som för närvarande råda.

Jag finner därför eu snar lösning av historiska museets byggnadsfråga
vara eu synnerligen viktig angelägenhet, som icke längre tål uppskov. Det
må jämväl erinras därom, att härmed även möjligheter skulle beredas att
erhålla en välbehövlig utökning av nationalmuseums lokaler.

Den frågan uppställer sig därefter, hur denna byggnadsfråga lämpligen
bör lösas, eller med andra ord, var en nybyggnad för historiska museet
lämpligen bör förläggas. Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse,
hava under årens lopp ett flertal områden varit föremål för prövning och
diskussion. På sistone och då möjligheten uppkommit att kunna för ändamålet
förvärva förutvarande positionsartilleriregementets kasern med tillhörande
tomt, har en till synes enhällig opinion från fackmyndigheternas
sida uttalat sig till förmån för sistnämnda område. I betraktande av de av
byggnadsstyrelsen anförda skälen har jag också funnit detta område vara
det, som skulle erbjuda den bästa lösningen av museets byggnadsfråga.

Från de militära myndigheternas sida hava visserligen vissa gensagor
yppats mot den ifrågasatta tomtdispositionen. Jag har dock, efter samråd
med chefen för försvarsdepartementet, funnit, att försvarsväsendets lokalbehov
torde kunna tillgodoses på för statsverket betydligt fördelaktigare
villkor och därför icke böra stå hindrande i vägen, då det gäller det slutliga
lösandet av en kulturell fråga av de mått som den nu föreliggande.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse, representerar positionsartilleriregementets
tomt onekligen ett högt betydande värde. Man har räknat
med att en försäljning av tomtområdet i dess helhet skulle inbringa
3,846,400 kronor. Detta framkallar tanken, huruvida det vore ekonomiskt
klokt att nu för musei- och andra statsändamål reservera hela detta område
eller man borde, såsom byggnadsstyrelsen tänkt sig, avsöndra och försälja
den del av tomten, som icke skulle behöva disponeras för historiska museets
räkning, d. v. s. det område, som begränsas av Storgatan, Styrmansgatan,
Linnégatan och en tänkt förlängning av Grevmagnigatan. Detta område
skulle enligt byggnadsstyrelsens beräkning vid en försäljning för bostadsändamål
inbringa ett belopp av 1,800,000 kronor. Emellertid anser jag det
vara tveksamt, huruvida det är med statens fördel förenligt att nu avsöndra
och avhända sig någon del av detta område.

Statsverkets behov av byggnader för de till huvudstaden förlagda stats -

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 08.

institutionerna har, såsom torde vara nogsamt bekant, ökats år från år.
För statsverkets räkning hava i stadens centralare delar måst under de senaste
årtiondena förvärvas fastigheter i synnerligen stor omfattning. Även för
framtiden bör man räkna med, att tid efter annan behov uppstå av ytterligare
tomtområden inom stadens centralare delar för statliga ändamål. Det
sj nes därför förtänksamt att städse hålla eu tillräckligt stor reserv av mark,
lämpad för tillgodoseende av framtida byggnadsbehov. Just på grund av att
detta föihållande icke i tillräcklig grad beaktats under eu tidigare period, har
det blivit nödvändigt att under senare tid i så stor utsträckning, som skett,
anskaffa nya fastigheter till alltjämt stigande priser. Ett klokt förutseende
tarvar därför, att man åtminstone ej numera upprepar tidigare felgrepp att
försälja välbelägna statens tomter eller med andra ord, att man tillser, att
statsverket icke avhändes den markreserv, som ännu finnes kvar inom
stadens centralare delar. Därvid bör också hållas i minnet, att ju större
det reserverade tomtkomplexet är, desto mer värdefullt är det i kronans
hand. Förutom att ett större tomtkomplex oftast kan antagas lämna
bättre möjligheter än ett mindre till en ekonomisk och ur andra synpunkter
rationell bebyggelse, så representerar det större komplexet just som reserv
ett större värde, därigenom att till förläggning å detsamma kan ifrågakomma
ett vida större antal olika institutioner, än vad fallet skulle vara
beträffande ett mindre tomtkomplex. Byggnadssakkunniga hava också upprepade
gånger i sitt betänkande framhållit angelägenheten av, att staten i
sin hand behåller sådana markkomplex, som omfatta hela kvarter av större
omfattning, samt att man om möjligt söker förvärva sådana enskilda tillhöriga
fastigheter, som äro belägna inom kvarter, där kronan redan äger
en eller flera tomter. För en rationell statens fastighetsförvaltning i allmänhet
framstår det alltså såsom ganska betänkligt att avhända sig någon
del av positionsartilleriregementets kasernområde.

Jag vill emellertid icke underlåta att i detta sammanhang erinra om två
större och redan aktuella byggnadsfrågor, som vila på detta departements
handläggning, nämligen nybyggnader för etnografiska museet och riksarkivet,
vilka frågor icke kunna undanskjutas alltför länge. Dessutom
torde förtjäna att påpekas, att livrustkammaren arbetar under synnerligen
svåra lokala förhallanden. Förslag hava vidare dels i mgivna framställningar,
dels i den allmänna diskussionen framkommit om skapandet av
ett skulpturgalleri, ett konstindustrimuseum, ett museum för levande modern
konst, ett museum för de tekniska vetenskapernas historia m. m. Även om
eu lösning av alla dessa frågor givetvis i mångt och mycket hör framtiden
till, kunna dock förhållanden inträffa, som aktualisera ett eller annat av
dessa spörsmål, och det synes mig därför oklokt att nu genom avstående
av för dylika ändamal lämplig tomtmark försvåra en ändamålsenlig förläggning
av en framdeles måhända önsklig institution eller museibyggnad. När
staten äger mark, lämplig att användas för befrämjande av kulturföretag

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 79 häft. (Nr 98). 4

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

av den vikt det här gäller, torde för övrigt synpunkten av markens värde
ej få tillerkännas avgörande betydelse. Denna uppfattning har vid flera
tillfällen förut av staten gjorts gällande liksom även av Stockholms stad i
avseende å staden tillhörig mark, och jag kan ej finna annat, än att denna
grundsats även i det föreliggande fallet bör hava sin fulla tillämpning.

Ett särskilt skäl att åtminstone icke för närvarande skrida till försäljning
av någon del av positionsartilleriregementets kasernområde torde dessutom
ligga däri, att i följd av det mellan kronan och Stockholms stad under fjolåret
träffade Ladugårdsgärdesavtalet ävensom stadens egna exploateringsplaner,
utbudet av tomter i Stockholm måste förväntas bliva synnerligen
stort under de närmaste årtiondena. För kronan torde det därför vara angeläget
att icke belasta tomtraarknaden genom utbud av tomter även i andra
delar av staden än Ladugårdsgärdet.

På grund av vad ovan anförts, anser jag starka skäl föreligga för ett
utverkande av riksdagens medgivande till att det av förutvarande positionsartilleriregementet
disponerade markkomplexet må i sin helhet frånsett
vad som oundgängligen erfordras till gatumark — reserveras dels för statens
historiska museum, övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda
institutioner samt akademien själv, dels ock för andra statliga museer och
kulturella institutioner eller ock statsinstitutioner i övrigt, vilka enligt stats
makternas beslut må komma att framdeles förläggas till byggnader å nu
ifrågavarande tomtkomplex.

På sätt här ovan (sid. 7) erinrats förelåg i början av 1890-talet fråga
om försäljning av nu ifrågavarande utav hästgardet dittills disponerade
kasernområde. Efter förhandlingar mellan kronans och stadens vederbörande
myndigheter upprättades år 1890 ett förslag till ändrad stadsplan för området,
som därvid förutsattes skola uppdelas i flera kvarter med mellanliggande
gator. Genom beslut den 26 januari 1891 godkände Stockholms
stadsfullmäktige för sin del nämnda stadsplaneförslag ävensom förslag till
överenskommelse mellan kronan och staden rörande villkor för samma stadsplans
genomförande. Efter det 1892 års riksdag därtill lämnat sitt bifall,
fastställde Kungl. Maj:t den 27 maj 1892 berörda stadsplaneförslag samt
uppdrog åt arméförvaltningen att med staden sluta avtal om stadsplanens
genomförande på de villkor, vilka stadsfullmäktige härför uppställt och riksdagen
samt Kungl. Maj:t godkänt.

Dylikt avtal träffades den 11 april—24 oktober 1894 mellan arméförvaltningen,
å Kungl. Maj:ts och kronans, samt Stockholms stads drätselnämnd,
å stadens vägnar. Avtalet innefattade bland annat, att kronan åt staden
överlät äganderätten till de delar av kasernområdet, som enligt stadsplanen
skulle utläggas till gata, ävensom viss annan utanför sagda kasernområde
belägen, men kronan tillhörig mark, som skulle utläggas till Storgatan,
varemot staden å sin sida till kronan avstod äganderätten till viss stadens
mark, som skulle med kronans mark ingå i de nybildade kvarteren. Arealen

Öl

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

mark, som kronan alltså avstod till staden, var 10,067,3 kvadratmeter och
arealen av den mark staden avstod (ill kronan 440 kvadratmeter. Iordningställandet
av gatumarkon skulle åligga kronan. I avtalet stadgades
vidare, att de av kronan till staden överlåtna områdena skulle »till staden
överlämnas i den mån kungl. Livgardets till häst nuvarande kasernetablissement
varder utrymt och de å ifrågavarande platser uppförda byggnader
bliva för kronan obehövliga och nedrivna».

Till staden har alltså genom sagda avtal överlåtits de delar av kasern
området, vilka enligt nu gällande stadsplan skola utläggas till Grevmagni
och Torstenssonsgatornas förlängning genom kasernområdet ävensom till
breddning av Styrmans- och Storgatorna. I Grevmagnigatans berörda förlängning
ingår därjämte eu »gatudessein», vilken ansetts tillhöra staden
sedan gammalt men är intagen till kasernområdet.

Staden, som förvärvat lagfart å de sålunda överlåtna gatuoinrådena, äger
emellertid i enlighet med det ovan anförda icke rätt att tillträda gatumarken
torr än »kasernetablissementet varder utrymt» och å området »uppförda
byggnader bliva för kronan obehövliga och nedrivna».

Av byggnaderna är huvudbyggnaden uppförd tvärs över den mark, som
enligt stadsplanen skulle utläggas till Torstenssonsgatan samt de båda stallflyglarna
delvis å mark, som enligt stadsplanen skulle utläggas till Storoch
Grevmagnigatorna. Även en del andra byggnader äro delvis belägna
å sådan mark, som enligt nu gällande stadsplan skulle utläggas till gata.

I detta sammanhang torde böra erinras om att, enligt 7 § i lagen den
12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, nybyggnad icke må företagas å
mark, som enligt gällande stadsplan ingår i gata.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 mars 1928 hava Stockholms stads
dåvarande delegerade för underhandlingar med kronans fastighetskommission
av år 1925 anfört bland annat följande.

Rörande dispositionen av här ifrågavarande kasernområde, vilket senast
använts av positionsartilleriregementet, har numera förekommit följande. I
skrivelse den 28 oktober 1927 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
har den s. k. kasernkommittén föreslagit, att — då området ifråga
icke längre vore för positionsartilleriet behövligt — den del av området,
varå kasernen och stallflyglarna mot Storgatan äro belägna, skulle avskiljas
såsom ett särskilt kvarter och utnyttjas såsom lokaler för marinens
överstyrelse. I övrigt skulle kasernområdet bliva föremål för försäljning.
Denna kasernbyggnadskommitténs framställning har jämlikt remiss den 3
november 1927 överlämnats till överståthållarämbetet, som lämnat stadsfullmäktige
tillfälle att i den ordning, som stadgas i kungörelsen den 31
augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling av förslag till
stadsplan och tomtindelning, yttra sig i vad ärendet avser ändring i den
fastställda stadsplanen.

Därefter har byggnadsstyrelsen i framställning den 19 januari 1928 hemställt,
att vad kasernkommittén föreslagit beträffande kasernområdet icke

52

Kungl. Maj ds proposition Nr 98.

måtte vinna bifall, att kasernbyggnaden jämte huvuddelen av kasernområdet
måtte reserveras för statens historiska museum, samt att användningen av
området i övrigt måtte bliva föremål för närmare utredning.

I samråd mellan stadens stadsplanekontor och byggnadsstyrelsen har förslag
uppgjorts till ändrad stadsplan för området, i huvudsak innefattande
en igenläggning av Torstenssonsgatans förlängning genom kvarteret samt
sådan jämkning av läget för den förlängda Grevmagnigatan, att den västra
stallbyggnaden icke kommer att, såsom enligt 1892 års stadsplan är fallet,
delvis vara belägen å gatumark. Stadsplaneförslaget har i stadgad ordning
hållits för allmänheten för granskning tillgängligt. Härvid har advokatfiskalsämbetet
vid kammarkollegium i framställning till byggnadsnämnden
yrkat, att stadsplaneförslaget måtte förklaras vilande i avbidan på lösningen
av frågan om kasernområdets blivande disposition, i vilken fråga, såsom av
ovanstående redogörelse framgår, olika förslag föreligga, och som alltså
måste anses oavgjord.

I anledning av vad sålunda förekommit och då det under alla förhållanden
torde kunna förutsättas, att av de år 1892 genom kvarteret framdragna
gatorna Torstenssonsgatan i sin helhet och Grevmagnigatan till viss del
komina att igenläggas och återgå till kvartersmark, få stadens förhandlingsdelegerade
— till vilka detta ärende numera överlämnats — härmed förklara
sig villiga att hos stadsfullmäktige tillstyrka, att staden å kronan överlåter
äganderätten till marken i Torstenssonsgatans förlängning samt den
staden tillhöriga gatumark i övrigt, som kan komma att ingå i byggnadskvarter
enligt ny stadsplan, ävensom att staden lämnar sin medverkan till
den stadsplanereglering av kasernområdet i dess helhet, som med hänsyn
till kronans behov och andra omständigheter kan befinnas lämplig. Delegerade
förutsätta därvid givetvis, att denna stadsplanereglering genomföres
enligt enahanda grunder, som år 1892 godkändes.

I avgivna yttranden hava kronans fastighetskommission och byggnadsstyrelsen
tillstyrkt godtagande av det från stadens sida sålunda gjorda erbjudandet.

I enlighet med fastighetskommissionens och byggnadsstyrelsens förslag
har Kungl. Maj:t därefter med hänsyn till det nuvarande läget av spörsmålet
om ovanberörda kasernområdes användning anbefallt överståthållarämbetet
bringa till stadsfullmäktiges kännedom, att yttrande från stadsfullmäktige
i anledning av förenämnda remiss den 3 november 1927 å kasernkommitténs
förslag rörande kasernbyggnadernas och kasernområdets disposition
icke för närvarande är erforderligt.

Därest riksdagen nu godtager föreliggande förslag rörande dispositionen
av positionsartilleriregementets kasernetablissement, lära underhandlingar böra
inledas med Stockholms stad om härav betingade, av stadens representanter
i deras ovanberörda skrivelse den 19 mars 1928 i princip redan medgivna
ändringar av 1892 års stadsplan för området jämte överförande å kronan
av äganderätten till den gatumark, som enligt blivande stadsplan för området
må komma att ingå i byggnadskvarter. I den mån delar av det
nuvarande kasernområdet emellertid enligt den förutsatta nya stadsplanen

53

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 98.

skullo komma att utläggas till gata eller allmän plats, lär beträffande dessa
gatudelars iordningställande m. m. böra gälla, vad som i sådant hänseende
linnes stadgat i 1894 års avtal, detta alldeles oavsett huruvida ifrågavarande
mark jämväl enligt 1892 års stadsplan skulle utläggas till gata eller ej.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, skulle, därest ifrågavarande
tomtområde bleve disponerat för historiska museets räkning, den nuvarande
kasernbyggnaden efter vissa omändringsarbeten vara väl lämpade för ändamål,
om vilka nu är fråga. Huvudbyggnadens kulturhistoriska värde talar ock
för ett pietetsfullt bevarande av densamma. Vidare skulle för själva museisamlingarnas
utställande uppföras en nybyggnad bakom den nuvarande
kasernbyggnaden. Dessa omfattande ändrings- och ny byggnadsarbeten tarva
uppenbarligen noggranna förberedelser, och i händelse av riksdagens bifall
till förslaget i tomtfrågan synes mig Kungl. Maj:t sedermera böra uppdraga
åt byggnadsstyrelsen att anordna en arkitekttävlan om förslagsritniDgar till
ifrågavarande ändrings- och nybyggnadsarbeten för statens historiska museum,
vitterhetsakademien och övriga under akademien ställda statssamlingar. För
detta ändamål jämte uppgörande av detaljritningar m. m. erfordras emellertid
anslagsmedel, beräknade till 40,000 kronor. Vad beträffar själva byggnadsarbetena,
betinga dessa ett betydande belopp, av b}’ggnadsstyrelsen
approximativt beräknat till 3,500,000 kronor. Frågan härom tarvar givetvis en
ingående prövning, ej minst ur synpunkten att kunna begränsa kostnaderna,
och jag vill redan nu framhålla, att en lösning av museets förläggningsfråga
icke är bindande för tidpunkten för ett eventuellt beslut av Kungl.
Maj:t och riksdagen angående byggnadsarbetenas igångsättande,

Beträffande dispositionen av stallflyglarna kunna givetvis olika förslag
tänkas. Det synes mig lämpligt att byggnadsstyrelsen även härutinnan
beredes tillfälle att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag. Jag vill nu
endast erinra därom, att för den händelse de nu i f. d. Östermalmsfängelsets
lokaler befintliga delarna av såväl historiska museets som riksarkivets samlingar
varda överförda till byggnader på nu ifrågavarande tomtområde,
nämnda fängelsebyggnad jämte tillhörande tomt blir disponibel för andra
statsändamål. Frågan om en försäljning av detta sistnämnda område, vilket
bör representera ett ej oväsentligt värde, lärer då framdeles kunna upptagas
till omprövning.

\idare
f. d. positionsartilleriregementets kaserner med tillhörande område synas
böra från och med den 1 juli 1929 överflyttas från de militära myndigheterna
och ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning.

Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj.t täcktes föreslå riksdagen att

dels medgiva, att det av förutvarande positionsartilleriregementet
hittills disponerade kasernområdet jämte den
därå befintliga kasernbyggnaden samt tillhörande stallflyglar

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 79 häft. (Nr 98.) 5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

må — under förutsättning av sådana ändringar i den för
området nu gällande stadsplanen, som jag ovan angivit —
reserveras för statens historiska museum, vitterhetsakademien
och andra under nämnda akademi ställda statssamlingar
ävensom för andra statliga museer och kulturella institutioner
eller ock statsinstitutioner i övrigt, vilka enligt Kungl.
Maj:ts och riksdagens beslut må komma att framdeles förläggas
till byggnader å ifrågavarande tomtkomplex;

dels ock för utlysande av arkitekttävlan om förslagsritningar
till sådana ändrings- och nybyggnadsarbeten, som äro
erforderliga för en förflyttning av statens historiska museum
och övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar
till ifrågavarande område, ävensom för uppgörande
av detalj ritningar i samma hänseende m. m. för budgetåret
1929/1930 under riksstatens åttonde huvudtitel anvisa ett
extra reservationsanslag av...........kronor 40,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kuugl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Vid protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1929, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.