Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

19

Nr 96.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inredande av familjebostäder
åt ytterligare två laboratorer vid veterinärhögskolan;
given Stockholms slott den 8 februari 1929.

^ Kiingl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

I skrivelse den 3 oktober 1928 har styrelsen för veterinärhögskolan gjort
fiamställning om beredande av medel för inredande i byggnaderna för vetei
inärhögskolans medicinska och kirurgiska kliniker av familjebostäder om
3 rum och kök åt en var av de två laboratorerna vid nämnda kliniker.
Enligt framställningen bifogade, av ingenjören hos byggnadsstyrelsen R.
Ericsson upprättade ritningar och beskrivningar skulle kostnaderna för bo -

Tidigare
framställning.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

städernas inrättande uppgå till 11,000 kronor för bostaden i den medicinska
klinikbyggnaden och till 17,500 kronor för bostaden i den kirurgiska
klinikbyggnaden eller sålunda tillhopa till 28,500 kronor.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 6 december 1928 av
byggnadsstyrelsen och den 22 i samma månad av statskontoret.

Innan jag närmare redogör för framställningen, torde jag få erinra, att
motsvarande förslag av veterinärhögskolans styrelse framfördes redan i
skrivelse den 25 maj 1926. Sagda förslag avsåg emellertid omändring av
laboratorsbostaden jämväl vid ambulatoriska kliniken, i vilken del förslaget
vann Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.

Styrelsen för veterinärhögskolan anförde i sistberörda skrivelse i huvudsak
följande. , .. , . . , , .

Vid veterinärhögskolan vore som biträden vid undervisningen och det
praktiska arbetet anställda två kategorier av lärare: laboratorer och assistenter.
På grund av det i förhållande till antalet ordinarie lärare —
professorerna samt läraren i hovbeslag m. m. — stora antalet läroämnen
samt omfattningen av dessa och av såväl det kliniska arbetet samt laboratoriearbetet
hade det blivit nödvändigt att överlämna en betydande del avundervisningen
och det praktiska arbetet till de mera stabilt anstallda av
de biträdande lärarna, nämligen laboratorerna, som självständigt eller i det
närmaste självständigt arbetade under institutionschefens överinseende Sålunda
meddelade laboratorn i medicin undervisning i farmakologi och klinisk
propedeutik och vore biträdande klinikchef vid den medicinska kliniken och
hundkliniken. Laboratorn i kirurgi undervisade i allmän kirurgi och allmän
operationslära och vore biträdande klinikchef vid den kirurgiska kliniken.
Laboratorn vid den ambulatoriska kliniken lämnade visserligen icke nagon
teoretisk undervisning men hade som biträdande klinikchef vid den ambulatoriska
kliniken ett mycket krävande och ansvarsfullt arbete bestående i
sjukresor med klinikanterna vid ifrågavarande klinik. Det torde icke behova
närmare motiveras, att det vore av största vikt för högskolan, saval med
hänsyn till undervisningen som för befästande och bibehållande av den djurägande
allmänhetens förtroende för högskolans kliniker, att laboratorstjansterna
besattes med så dugande krafter som möjligt och att dessa kvarhölles
där under så lång tid som omständigheterna påkallade. Det vore
sålunda i hög grad önskvärt, att veterinärer med särdeles goda kunskaper
och helst även större praktisk erfarenhet kunde förvärvas for dessa befattningar
Härvid kunde man icke enbart räkna med, att de stora möjligheter
till vetenskapligt arbete, som laboratorstjänsterna erbjöde, skulle verka
tillräckligt lockande på kvalificerade personer, ty de ekonomiska iordelar,
som lantpraxis i allmänhet gåve, motsvarades icke alls av avlöningsförmånerna
för en laboratorstjänst vid veterinärliögskolan. Styrelsen liade visserligen
senast 1925 gjort hemställan om överförande av åtminstone ett par
av laboratorsbefattningarna på ordinarie stat för att därigenom bereda dem
en säkrare ställning med något högre lön och möjlighet till pension, men
denna framställning ledde icke till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Laboratorstjänsterna
vore alltså fortfarande arvodesbefattningar, som tillsattes tor
en tid av tre år åt gången. Laboratorerna vid klinikerna åtnjöte dessutom
fri bostad, bestående av två rum utan kök. För tvenne av dem, nämligen
laboratorerna vid medicinska och ambulatoriska klinikerna, som hade familj,

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr .96''.

Iiade det varit nödvändigt att inreda »kokvrå» med gaskök, eu anordning
av provisorisk art och föga tillfredsställande.

Av vad ovan sagts framginge, att det ieke vore lämpligt att laboratorstjänsterna
besattes med unga, ny examinerade veterinärer, utan borde om
möjligt mera erfarna och beträffande duglighet prövade män placeras på
dessa befattningar. Som känt gjorde sig den tendensen numera alltmer
gällande även bland företrädarna för de s. k. lärda yrkena att ingå äktenskap
vid relativt unga år, en företeelse som det icke syntes styrelsen vara
något skäl att motverka. Då det nu vore ett obestridligt intresse för högskolan
att, i konkurrens med lantpraktiken, förvärva de bästa veterinärkrafterna
till ifrågavarande befattningar och söka bibehålla kontinuitet beträffande
innehavet av desamma, så syntes det också styrelsen nödvändigt
att, då icke löneförmånerna för närvarande kunde göras bättre, åtminstone
bereda lämpliga bostäder åt laboratorerna, vilka tilläte familjebildning under
drägliga förhållanden. Såsom förhållandena nu vore, hade högskolans gifta
laboratorer väsentligt mindervärdigare bostäder än vaktmästarna och övrig
personal i lägre tjänsteställning.

På grund av vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att hos riksdagen
måtte begäras ett anslag för inredande av ifrågavarande bostäder i enlighet
med av ingenjören i byggnadsstyrelsen Eeinhold Ericsson uppgjorda förslag
avseende inredande å respektive klinikbyggnaders vindar av tre familjebostäder,
var och en om tre rum och kök, för en kostnad av tillhopa 38,000
kronor, fördelande sig å de olika klinikerna med 11,000 kronor å den medicinska,
17,500 kronor å den kirurgiska och 9,500 kronor å den ambulatoriska
kliniken. Förslaget i sistnämnda del innebar en utvidgning av den
förutvarande laboratorsbostaden samt beträffande den medicinska och den
kirurgiska kliniken anordnande av helt nya bostäder.

Byggnadsstyrelsen, som den 1 juli 1926 avgav utlåtande i ärendet, förklarade
sig icke hava något att erinra mot högskolestyrelsens förslag till inrättande
av laboratorsbostäder, men ansåg sig böra framhålla, att det kunde
framställas principiella betänkligheter mot att i så stor utsträckning, som
föreslagits, för bostadsändamål utnyttja vindsvåningarna i berörda klinikbyggnader,
vilket, bland annat, måste medföra, att förbindelselederna inom
byggnaderna komme att i avsevärd grad tagas i anspråk för annat än institutionernas
egna behov. Då emellertid uppförande av en särskild bostadsbyggnad,
även under förutsättning att det för en sådan byggnad anvisades
plats inom högskolans område, skulle betinga en avsevärt högre kostnad,
enligt inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning 60,000 kronor, hade styrelsen
icke funnit sig böra ifrågasätta en sådan lösning av förevarande
lokalfråga.

Statskontoret anförde i remissutlåtande den 5 augusti 1926, bland annat,
att av en från t. f. rektorn för högskolan införskaffad uppgift rörande den
vid högskolan anställda personalen samt av densamma innehavda tjänstebostäder
framginge, att bostadsförmån i betydande utsträckning åtnjötes av
ifrågavarande personal, i vissa fall ersättningsfritt och i återstående fall mot
synnerligen lågt vederlag.

En sådan anordning hade givetvis medfört och medförde alltjämt för
statsverket avsevärda kostnader, och dessa kostnader skulle genom ett bifall
till föreliggande framställning komma att ytterligare ökas. Att märka vore
dessutom, att, såsom ock av byggnadsstyrelsen i dess utlåtande i ärendet
antytts, vissa principiella betänkligheter måste göra sig gällande mot att,
såsom här skulle bliva fallet, för bostadsändamål så förfoga över det för en

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Veterinärhögskolans
nu
ifrågavarande
framställning.

vetenskaplig institution disponibla lokalutrymmet, att därigenom olägenhet
för institutionsverksamlieten eller i framtiden måhända till och med brist
å för densamma erforderligt lokalutrymme kunde uppstå.

Med hänsyn härtill kunde statskontoret, med allt beaktande av de skäl,
som anförts till stöd för förevarande framställning, icke finna annat än att,
innan densamma av Kungl. Maj:t upptoges till slutlig behandling, en ingående
och allsidig utredning borde göras rörande tjänstebostadsförhållandena
vid veterinärhögskolan i syfte att utröna, i vilken utsträckning det med
hänsyn till nämnda högskolas verksamhet kunde anses nödigt eller lämpligt
att anvisa tjänstebostäder åt befattningshavare vid högskolan.

Föredragande departementschefen fann det väl riktigt, att bostäder i nödig
utsträckning bereddes de befattningshavare vid högskolan, för vilkas tjänstgöring
det vore av vikt, att de vore lätt tillgängliga vid högskolan. Till
sagda befattningshavare syntes nämnda laboratorer vara att räkna. För
önskvärdheten av, att någorlunda rymliga bostäder anordnades för dem,
talade den betydelse för tjänsternas besättande med dugliga innehavare som,
enligt vad högskolestyrelsen åberopat, tillgången på sådana bostäder torde
äga. Med hänsyn till de av byggnadsstyrelsen och statskontoret anförda
principiella betänkligheterna ansåg han sig emellertid icke kunna förorda
inrättande enligt den av högskolestyrelsen föreslagna planen av tre familjebostäder
för laboratorer. För att i någon mån tillmötesgå det behov, som
förelåge, ville han emellertid föreslå, att bostaden för laboratorn å den ambulatoriska
kliniken ombildades på föreslaget sätt till bostad om tre rum
och kök. Några större betänkligheter mot en sådan utvidgning av en redan
befintlig lägenhet att bättre motsvara sitt ändamål torde knappast förefinnas.
De för ändamålet erforderliga medlen borde, såsom av statskontoret
föreslagits beredas från kvarstående behållning å försäljningsmedlen för veterinärinstitutets
forna tomter invid Karlaplan.

Kungl. Mai ds framställning till riksdagen avfattades i enlighet med vad
departementschefen sålunda förordat, och vann densamma riksdagens bifall
(se 1927: IX H. T. p. 52; B. skr. nr. 9 A p. 32).

I sin nu föreliggande framställning anför styrelsen för veterinärhögskolan
i huvudsak följande.

De skäl för beredande av familjebostäder åt högskolans kliniska laboratorer,
som styrelsen i 1926 års skrivelse åberopade och till vilka Kungl. Maj:t
och riksdagen genom beslutet att inreda familjebostad åt laboratorn vid
ambulatoriska kliniken givit sin principiella anslutning, gjorde sig alltfort
och i oförminskad grad gällande. Till stöd för det föreliggande behovet i
detta avseende ville styrelsen åberopa sin förberörda skrivelse den 25 maj
1926. Härutöver ville styrelsen till bemötande av de betänkligheter mot
förslaget, som 1926 anfördes av statskontoret och byggnadsstyrelsen framhålla,
att den påpekade olägenheten, att förbindelselederna inom institutionsbyggnaderna,
d. v. s. trappor och korridorer, skulle komma att nyttjas för
annat än institutionernas eget behov, vore obestridlig men finge enligt styrelsens
mening icke tillmätas någon väsentlig betydelse. I högskolans institutionsbyggnader
hade allt sedan högskolan byggdes funnits ett ganska
stort antal bostadslägenheter med samma uppgångar som till institutionslokalerna,
och någon avsevärdare olägenhet hade icke visat sig uppstå härav.
Ej heller kunde styrelsen finna, att genom de ifrågavarande vindsutrymmenas
på medicinska och kirurgiska institutionernas vindar användande för
inredning av bostäder någon risk skulle uppstå för brist på utrymme till

23

Kanyl. Maj:ts proposition Nr Hd.

nödvändiga, framtida utvidgningar av institutionslokaler för dessa eller
andra av högskolans institutioner. Institutionerna hade nämligen redan
från början, visserligen utan något sorn helst slöseri med utrymmen, blivit
sä tillgodosedda med lokaler för undervisning och vetenskapligt arbete, att
de i allmänhet icke torde behöva inom överskådlig framtid utvidgas, ej
heller i väsentligare mån omändras. Undantag i det senare hänseendet utgjorde
dock den kirurgiska kliniken för större husdjur och hundkliniken.
Beträffande den förra hade styrelsen i skrivelse av den 21 maj 1928 (jmf.
IX H. T. 1929 p. 44) gjort framställning om partiell ombyggnad i och för inredande
i densamma av avdelning för kirurgiska hundfall. Vad hundkliniken
anginge vore det ett ganska trängande önskemål, att densamma så till vida
finge genomgå en omändring, att en bättre isolering av smittsamma sjukdomsfall
från icke smittsamma än som nu vore möjlig möjliggjordes såväl i
avseende på polikliniken som den stationära kliniken. De förslag, som för
ernående av detta syftemål hittills utarbetats, hade emellertid icke visat sig sä
tillfredsställande, att styrelsen ansett sig kunna för Kung]. Maj:t framlägga dem
till prövning. Någon som helst användning av vindsutrymmen för nämnda
ändamål kunde under inga omständigheter ifrågakomma, och sålunda kunde
inredandet av bostäder å kirurgiska och medicinska institutionernas vindar
icke på nagot sätt komma att inverka på dessa lokalfrågors lösande. Vidare
förelåge som önskemål dels att assistenten vid kirurgiska kliniken, som
f. n. disponerade ett (ursprungligen för inlogering av främmande gäster avsett)
enkelrum, i likhet med övriga assistenter erhölle dublett, dels att
tvenne amanuenser, nämligen de i bakteriologi och hovbeslag, som i olikhet
med övriga amanuenser ej hade bostad (»stipendierum»), för framtiden
erhölle sådan. Genom att de f. n. till laboratorerna vid medicinska och
kirurgiska klinikerna upplåtna dubletterna, förutsatt att dessa befattningshavare
erhölle familjebostäder på annan plats inom högskolan, bleve lediga,
skulle detta önskemål utan någon extra kostnad för statsverket kunna fyllas.
En lokalutvidgning, som doek icke torde bliva behövlig inom de närmaste
åren, avsåge bibliotekets bokmagasin. För denna utrymmesökning
vore meningen att reservera det hittillsvarande ångpannerummet med tillhörande
kölrum i administrationsbyggnaden, vilka rum blivit obehövliga
för sitt ursprungliga ändamål genom centraliseringen av högskolans uppvärmningsanläggning.
Nyssnämnda utrymmen vore belägna i souterrängvåningen
under bokmagasinet och kunde lätt genom en trappa sättas i förbindelse
med detta. Det ändamål, vartill vindarna på högskolan, i den
mån de icke redan utnyttjats för bostäder med tillhörande vindskontor och
andra reservutrymmen, användes, nämligen till förvaring av icke för tillfället
brukade möbler och andra inventarier, kunde lämpligen fyllas genom
aptering av en del av de efter värmecentralens anläggande ledigblivna
pannrummen till förrådsrum för de olika institutionernas behov. Såväl ur
bekvämlighets- som ur brandsäkerhetssynpunkt bleve dessa bättre lämpade
härför än vindarna. Några andra ombyggnads- eller utvidgningsbehov än
de nämnda hade högskolan enligt styrelsens uppfattning icke för en längre
följd av år framåt.

Med avseende på statskontorets i ovan nämnda yttrande gjorda påpekande,
att bostadsförmån i betydande utsträckning åtnjötes av högskolans
personal, i vissa fall ersättningsfritt, i återstående fall mot synnerligen lågt
vederlag, samt till uppfyllande av statskontorets krav på utredning av i vilken
utsträckning det med hänsyn till högskolans verksamhet kunde anses

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

nödigt eller lämpligt att anvisa tjänstebostäder åt högskolans befattningshavare
fmge styrelsen anföra följande. Vilka av högskolans befattningshavare,
som tilldelats tjänstebostad, och av vilken storlek denna i de olika
fallen vore, framginge av skrivelsen vidlagd tablå. Veterinär högskolans
uppgifter inskränkte sig icke till att vara allenast en undervisningsanstalt
för veterinäradepter; den vore även en sjukvårdsanstalt av rätt betydande
omfattning till den djurägande allmänhetens tjänst och en anstalt, dit allmänheten
och landets veterinärer i stor utsträckning insände material för
undersökning, och slutligen vore den även avsedd att vara och vore en institution
för vetenskaplig forskning på det veterinära området. För att
kunna fylla dessa uppgifter kunde de vid högskolans institutioner anställda
i allmänhet icke lägga sitt arbete så, att de kunde utföra detta under en
viss bestämd tid av dagen, några timmar i följd, utan måste fördela det
under större delen av dagen och ofta nog även för ändamålet tillgripa
nattimmar. De arbetsförhållanden, som vore rådande vid högskolan, berodde
icke enbart på högskolans vittomfattande och även inom varje dess
institution olikartade arbetsuppgifter, utan även på den i jämförelse med
förhållandena vid andra institutioner med likartade arbetsuppgifter begränsade
lärar- och övriga personalen ävensom på bristen ä tränade tekniska
biträden på de olika institutionerna. Som högskolan vore belägen utanför
det egentliga stadsområdet, där lämpliga bostäder kunde erhållas, och kommunikationerna
mellan staden och högskolan icke vore sådana, att de tillstadde
en snabb och samtidigt tillräckligt billig förflyttning till och från densamma
alla tider på dygnet, vore det för bästa möjliga utnyttjande av lärarnas
arbetskraft och för beredande av förmånligaste arbetsförhållanden för dem
önskvärt, att samtliga lärare åtnjöte förmånen av bostad vid högskolan.
Som detta emellertid icke vid den nya veterinärhögskolans planläggande
beaktats, torde det nu svårligen låta sig göra. De bland högskolans lärare
och övriga personal, som hade sådan tjänstgöring, att deras närvaro på högskolan
kunde påfordras vilken tid på dygnet som helst, eller som måste
åläggas en mycket utsträckt tjänstgöringstid för utövande av tillsyn på institutioner
och kliniker, måste i första rummet beredas bostäder vid högskolan.
Det vore efter denna princip högskolans styrelse gått vid tilldelande
av tjänstebostäder, vilket eu granskning av den medföljande tablån
över dem, som innehade dylik bostad utvisade. Däri angivna befattningshavare
vore sådana, vilka måste finnas tillgängliga i och för omedelbart
ingripande alla tider på dygnet vid inkommande olycks- eller hastigt påkommande
sjukdomsfall samt för ständigt övervakande av de på klinikerna
befintliga patienterna eller för att stå till tjänst vid påkallade sjukresor
utanför högskolan. Hit hörde professorer, laboratorer och assistenter vid
klinikerna samt övrig personal, som hade sin tjänstgöring förlagd till dessa
(fodermarskar, sjukvårdare, bilförare). Vidare utgjordes bostadsinnehavarna
av sådan personal, som konstant hade eu mycket lång daglig tjänstgöringstid
eller behövde ständigt finnas tillstädes för övervakande av institutionerna,
nämligen rektor, prosektor och assistenten vid patologiska institutionen,
institutionsvaktmästarna, maskinisten och eldarna, portvakten och ladugårdspersonalen
samt nattvakten. Slutligen åtnjöte även förmannen för
hovslagarna och tvenne av dessa senare bostad på grund av att deras arbete
började tidigt på morgonen och vore betydligt ansträngande. Det torde
icke med fog kunna påstås annat än att det vore både lämpligt och nödvändigt
för högskolans drift, att nämnda befattningshavare erhölle bostad

Kanyl. Maj:in proposition Nr .96''.

25

därstädes. Vad beträffade de laboratorer, för vilka familjebostad nu begärts,
vore de anställda vid klinikerna och tillhörde alltså den kategori befattningshavare,
som ovillkorligen borde vara boende vid högskolan och som
även nu åtnjöte bostad därstädes, ehuru endast dubblett.

Med avseende på statskontorets påstående, att bostadsförmånen i vissa fall
vore ersättningsfri, i övriga erhölles mot synnerligen lågt vederlag, finge
styrelsen anföra följande. Vid genomförande av den av 1926 års riksdag
för veterinärhögskolan beslutade löneregleringen, reglerades även i författningsenlig
ordning liyresersättningsbeloppen för de tjänstebostäder, för vilka
tidigare löneavdrag gjorts. Sättet för beräkningen framginge av skrivelsen
vidlagd promemoria från sysslomannen, efter vars principer styrelsen beslöt
att den skulle verkställas. Utgångspunkt för beräkningen utgjorde, såsom
av nämnda promemoria även framginge, de av riksdagen i 1914 års
stat för högskolan fastställda hyresavdragen, vilka av riksdagen då ansåges
så avvägda, att bostadsförmånen ej skulle utgöra någon löneförbättring.
I avvaktan på de särskilda direktiv för arvodesbefattningshavare, som enligt
§ 1 i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) angående avlöningsbestämmelser
för icke ordinarie befattningshavare vid statsdepartement m. m. ställts i
utsikt, bestämdes för dessa befattningshavare vid högskolan d. v. s. laboratorer
och assistenter, i vilkas löneförmåner fri bostad dittills ingått, i samband
med 1926 års lönereglerings genomförande icke några bostadshyror,
utan gjordes i stället framställning till Kungl. Maj:t att de fortfarande
måtte, så länge deras bostäder utgjordes endast av dubbletter eller enkelrum,
få åtnjuta hyresfri bostad. Detta ärende hade ännu icke av Kungl. Maj:t
blivit avgjort. Styrelsen ansåge, att den sålunda vid genomförandet av 1926
års lönereglering vid högskolan förfarit i full överensstämmelse med
gällande författningar och att den verkställt en skälig och rättvis uppskattning
av liyresersättningsbeloppen för tjänstebostäderna vid högskolan.
Statskontorets påstående att bostadsförmånen, där den icke vore ersättningsfri,
erhölles mot ett synnerligen lågt vederlag, kunde därför icke sägas vara
befogat.

Enligt från högskolan lämnad uppgift skulle, i händelse av bifall till
föreliggande framställning, samtliga befattningshavare vid högskolan erhålla
bostad med undantag av professorerna i husdjurslära, i bakteriologi och
hygien, i patologisk anatomi och i anatomi, läraren i hovbeslag, laboratorn
i kemi, sysslomannen, styrelsens sekreterare, kanslibiträdet, två extra vaktmästare,
en hundskötare, en hästskötare, en gårdskarl och en hovslagare.

Byggnadsstyrelsen hänvisar till sitt förut omförmälda utlåtande den 1
juli 1926 samt förklarar sig icke hava något att erinra mot styrelsens för
veterinärhögskolan kostnadsberäkningar, vilka sluta å samma belopp som
de år 1926 framlagda.

Statskontoret anför följande.

I sitt den 5 augusti 1926 avgivna utlåtande i förevarande fråga anförde
statskontoret, bland annat, att bostadsförmån i betydande utsträckning åtnjötes
av veterinärhögskolans personal, i vissa fall ersättningsfritt och i
återstående fall mot synnerligen lågt vederlag.

Efter vad statskontoret kunnat finna hade den av styrelsen för nämnda
högskola nu förebragta utredningen icke jävat riktigheten av detta statskontorets
uttalande. Icke heller torde kunna bestridas, att en sådan an -

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Departements chefen.

ordning medfört och alltjämt medförde avsevärda kostnader för statsverket,
ävensom att genom ett bifall till föreliggande framställning dessa kostnader
skulle komma att ytterligare ökas.

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna sig böra tillmötesgå sagda
framställning, torde det erforderliga medelsbeloppet icke behöva äskas å
riksstaten, utan syntes detsamma, i likhet med vad förut skett i dylika fall,
lämpligen kunna anvisas att utgå av de utav statskontoret omhänderhavda
försäljningsmedel för veterinärinstitutets forna tomter invid Karlaplan i
Stockholm, av vilka medel enligt en inom statskontoret verkställd beräkning
för närvarande torde finnas disponibelt ett belopp av i runt tal
450,000 kronor. För en sådan medelsdisposition torde det dock bliva nödvändigt
att inhämta medgivande av riksdagen.

Vid den förnyade utredning, som av styrelsen för veterinärhögskolan
verkställts rörande det behov av byggnadsarbeten bland annat för tjänstebostäder,
som kunde beräknas bliva behövliga vid högskolan, har styrelsen
ytterligare framlagt de skäl, som enligt styrelsens uppfattning
nödvändiggöra, att åtminstone vissa av högskolans befattningshavare äro
boende vid högskolan eller i dess omedelbara närhet. I sådant avseende
har framhållits, att en del av befattningshavarna hava sådant arbete,
att deras närvaro på högskolan kan vara erforderlig alla tider på dygnet
för omedelbart ingripande vid inkommande olycksfall eller hastigt påkommande
sjukdomsfall samt för ständigt övervakande av de på klinikerna
befintliga sjuka djuren ävensom för sjukresor. Andra befattningshavares
tjänstegöromål påkalla en mycket lång daglig tjänstgöringstid eller ock behöva
de ständigt finnas tillstädes för övervakande av institutionerna. Därigenom
att ifrågavarande befattningshavare äro boende vid högskolan kan i
övrigt deras arbetskraft bättre tillvaratagas än annars skulle bliva fallet.
Bland de befattningshavare, som vid varje tid på dygnet borde vara tillgängliga,
har upptagits laboratorerna vid mediciniska, kirurgiska och ambulatoriska
klinikerna. Envar av dessa har jämväl vid högskolan innehaft
bostad, bestående av dublett. Enär dessa laboratorer ofta utgjorts av gifta
personer, har emellertid sedan länge varit ett önskemål, att de skulle kunna
tilldelas lägenheter ägnade till familjebostäder. Såsom ett särskilt skäl härför
har åberopats de svårigheter, som visat sig föreligga att med de löneförmåner,
som kunde erbjudas, förvärva och vid högskolan kvarhålla lämpliga
personer å laboratorstjänsterna. Med hänsyn till de fordringar, som
måste ställas å innehavarna av dessa tjänster, vore det av stor vikt att
kunna för dem förvärva särskilt erfarna och dugande personer. En ej betydelselös
åtgärd för möjliggörandet härav vore, att laboratorerna kunde
erbjudas någorlunda tillfredsställande familjebostäder, så att icke den omständigheten,
att dylika ej förefunnes, skulle avhålla från anställning såsom
laborator.

De skäl, som sålunda anförts, synas mig ådagalägga önskvärdheten av ej
allenast att laboratorerna äro boende vid högskolan utan även att familjebostäder
där anskaffas åt dem. Av vikt synes fördenskull vara, att de

27

Kanyl. Maj.ts proposition Nr Uti.

dubletter, som stulits till deras förfogande, utbytas mot bostäder ägnade1
att användas för familj och sålunda utrustade med kök och nödiga om än
anspråkslösa utrymmen. Ett första steg att tillmötesgå detta behov togs,
när 1927 års riksdag beviljade medel för utvidgning till hostad om tre rum
och kök av den av laboratorn vid ambulatoriska kliniken innehavda dubletten.

Enligt styrelsens utredning skulle det behov av ytterligare bostäder, som,
såvitt för närvarande kan bedömas, erfordras vid högskolan, inskränka sig
till de ifrågasatta två familjelägenheterna för laboratorerna å medicinska
och kirurgiska klinikerna ävensom dublett i stället för nuvarande enkelrum
åt assistenten vid kirurgiska kliniken samt enkelrum åt envar av amanuenserna
i hakteriologi och hovbeslag. Genom familjelägenheternas inredande
skulle tillgodoses jämväl behovet av bostäder åt nämnda assistent och amanuenser.
Det sätt, som föreslagits för sagda lägenheters anskaffande,
nämligen genom deras inredande å vinden till respektive den medicinska
och kirurgiska kliniken, torde vara ur praktisk synpunkt lämpligt samt
det för statsverket minst kostsamma. Någon större olägenhet torde därigenom
knappast behöva uppkomma. Styrelsens redogörelse rörande det
väntade byggnadsbehovet synes giva vid handen, att de vindsutrymmen, som
skulle tagas i anspråk, i varje fall inom avsevärd tid framåt näppeligen
tarvas för högskolans drift liksom att med de övriga såsom önskvärda framhållna
byggnadsarbetena vid högskolan icke lämpligen kan förbindas inredande
av bostadslägenheter av ifrågavarande slag. För de inventarier med
mera, som för närvarande äro upplagda på vindarna, synas lämpligare förvaringsrum
hava blivit tillgängliga i samband med ombyggnaden av värmesystemet
vid högskolan. Vidkommande den i ärendet framkomna invändningen,
att förbindelsegångarna i omförmälda institutionsbyggnader skulle brukas jämväl
av bostädernas innehavare må erinras, att gemensam användning av
dylika förbindelsegångar inom högskolans byggnader förekommer redan nu,
utan att större olägenheter därav torde hava uppkommit. Inflyttandet av
en familj i var och en av nu omhandlade två institutionsbyggnader synes
icke behöva bliva synnerligen besvärande.

Den ersättning, som befattningshavare med arvoden skola hava att utgiva
för sitt innehav av bostäderna, bör regleras att utgå i huvudsaklig anslutning
till de i sådant hänseende enligt avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare
bestämda grunder. Den ekonomiska uppoffring staten gör
torde härigenom bliva föga betydande.

Emot den beräknade kostnaden, 28,500 kronor, för arbetenas utförande
torde intet vara att erinra. Arbetena böra omhänderhavas av byggnadsstyrelsen
i samråd med styrelsen för veterinärhögskolan. Såsom statskontoret
framhållit, kunna för ändamålet erforderliga medel erhållas från kvarstående
behållning å försäljniugsmedlen för veterinärinstitutets forna tomter
invid Karlaplan. Uppförande å riksstaten av särskilt anslag erfordras sålunda
icke. Ärendet torde dock vara av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens prövning.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av »försäljningsmedlen för veterinärinstitutets forna tomter invid Karlaplan»
må användas ett belopp av intill 28,500 kronor för inredande i en
var av de för medicinska och kirurgiska klinikerna avsedda byggnaderna
vid veterinärhögskolan av familjebostad för den vid vederbörande klinik
anställda laboratorn.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.