Kungl. May.ts proposition Nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Majis proposition till riksdagen angående överlåtelse till
Härnösands stad av äganderätten till därvarande högre
allmänna läroverks byggnader; given Stockholms slott
den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Teygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Bobell, von Steyeen, Malmbeeg,
Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför:

Jag anhåller att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om överlåtelse till Överlåtelse
Härnösands stad av äganderätten till högre allmänna läroverkets i nämnda samWad
stad byggnader. av ägande Beträffande

den historiska utvecklingen av förevarande fråga får jag hän- därvarande
visa till en av advokatfiskalsämbetet hos kammarkollegiet lämnad redogörelse
av i huvudsak följande innehåll: verksbygg0

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 76 hä/t. (Nr 93.) 1 nader.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

Då drottning Kristina år 1650 inrättade Härnösands gymnasium, igångsatte
drottningen samtidigt uppförande av ett hus för gymnasiet, trivialskolan
och synodal- eller samlingsrum för stiftets prästerskap. Huset var
beläget å samma tomt som det ända in på 1880-talet använda läroverkshuset,
vilken tomt förmodligen ingick i den av kronan till staden donerade
jorden, samt bekostades av kronan, och till dess samt domkyrkans i Härnösand
underhåll anslog drottningen den 5 mars 1648 för all framtid 70 tunnor
spannmål av kronoräntan från Ångermanlands norra kontrakt. År 1710 nedbrann
skolbyggnaden men återuppfördes skyndsamt, därvid det allmänna
synes hava bestritt kostnaderna, bland annat genom en stiftets allmoge
ålagd särskild kontribution. Redan år 1713 nedbrann emellertid denna
byggnad, och först år 1725 stod en ny färdig att invigas. Även denna
byggnad synes hava bekostats av allmänna medel, däribland kollektmedel.

I medio av 1700-talet uppkom så fråga onp att i stället för det dåvarande
av trä uppföra ett läroverkshus av sten. År 1791 stod också en ny stenbyggnad
färdig. Medlen till densamma hade åstadkommits dels genom
direkta anslag från det allmännas sida, nämligen förberörda donation av år
1648 samt medgivande att vissa lediga lärar- och prästlöner ävensom räntemedel
från kyrkokassorna inom stiftet finge disponeras för ändamålet, dels
ock genom vissa insamlingar bland stiftets prästerskap och städer. Av huset
disponerades nedre våningen om nio rum för undervisningen, medan av
övre våningen tre rum disponerades av domkapitlet, ett rum för biblioteket
och ett rum var prästerskapets synodalsal men senare tillika använts som
läroverkets böne- och festivitetssal. På 1840-talet förvärvades därefter en
angränsande tomt, varå uppfördes ett hus, sedan kallat gymnastikhuset, inrymmande
gymnastiksal, musiksal och tre klassrum. Med vilka medel
kostnaderna för förvärvet av den nya tomten och det därå belägna husets
uppförande täcktes, finnes icke upplyst i förevarande ärende.

År 1879 meddelade Kungl. Maj:t därefter beslut om uppförande av ett
nytt läroverkshus och i samband därmed om de äldre läroverksfastigheternas
disponerande. Kungl. Maj:t medgav nämligen, att det gamla s. k. gymnasiehuset
jämte tillhörande tomt fick försäljas till Härnösands stad för 80,000
kronor »jämte av staden erbjuden och av domkapitlet gödkänd tomt till
uppförande av nytt läroverkshus», varjämte det s. k. gymnastikhuset skulle
överlåtas till domkapitlet »att vara dess egendom». I beslutet föreskrevs
därjämte, att stiftets prästerskap skulle äga att under ferierna eller eljest,
då undervisningen vid läroverket ej stördes därav, hålla sina sammankomster
i läroverkshuset.

Medlen till det nya läroverkshuset åstadkommos så, att för ändamålet
disponerades:

Köpesumman för gamla läroverksfastigheten . . kronor

Från stiftets byggnadskassa.............. »

» läroverkets byggnadsfond............ »

Uppburna räntor...................... *

Summa kronor 169,008: —

Samtidigt med läroverket uppfördes gymnastikhuset, vartill medel utanordnades
av domkapitlet, som härför upptog ett 35-årigt amorteringslån å
31,056 kronor. Annuiteterna å detta betalades med 900 kronor av läroverkets
byggnadsfond och med omkring 1,200 kronor av domkapitlet med
omhänderhavda medel.

80,000

53,526

25,882

9,600

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

I don köpehandling, varigenom staden förvärvade äganderätten till det
gamla läroverkshuset med tillhörande tomt, förklarade staden tillika: »Härjämte
åtager sig Härnösands stad att kostnadsfritt tillhandahålla styrelsen
för Härnösands högre allmänna elementarläroverk för uppförande av nytt
läroverkshus de i stadens 8:de kvarter belägna tomterna n:ris 368, 369, 370
och 371 enligt den av Kungl. Maj:t den 24 januari 1879 fastställda gatuoch
tomtindelning för staden, vilka tomter utgöras av delar utav vretarne
n:ris 124, 126 och 127, enligt 1859 års karta över stadsjorden; och äger
läroverksstyrelsen att nu genast tillträda de delar av nämnda tomter, som
utgöras av den staden tillhöriga vreten nr 127 och de övriga delarne av
sagda tomter, som utgöras av vretarne n:ris 124 och 126, så snart Kungl.
Maj:t bifallit den därom redan gjorda och på Kungl. Maj:ts nådiga prövning
beroende ansökan om vinnande av rätt för staden att för skolhustomt
få expropriera vretlotter under n:ris 124 och 126 och staden förklarats berättigad
att samma vretlotter tillträda».

Sedermera beslöto stadsfullmäktige den 27 februari 1882 i anledning av
framställning från domkapitlet »att till högre allmänna läroverket härstädes
kostnadsfritt överlämna de omsökta tomterna n:ris 394, 395, 396 och 397
med undantag av den delen av tomten nr 394, som Repslageribolaget äger».

För reparationer och tillbyggnad av läroverkshuset, för inledande av
värmeledning i detsamma samt för uppförande av en annexbyggnad, ävensom
för reparationer i gymnastikbyggnaden har Härnösands stad bidragit
med följande belopp:

År 1899............... 10,000 kronor

» 1911............... 12,000 »

Aren 1917—1922 ........222,100 »

År 1923......... 26,000 »

Summa 270,100 kronor

För enahanda ändamål har dels från stiftets byggnadskassa år 1911 lämnats
ett bidrag av 8,000 kronor, dels ock anslagits från en enskild fond 5,300
kronor.

Härnösands stad har år 1922 förskotterat för möblering av läroverkshusets
tredje våning 28,000 kronor att återbetalas av läroverkets byggnadsfond med
1,500 kronor årligen.

Stadsfullmäktige hava vidare den 14 juni 1918 beslutat att från och med
sistsagda år helt övertaga och bekosta skötseln av planteringar, gräsmattor,
grusplaner och gångar m. in. å läroverkets tomter.

På sammanträde den 8 december 1914 med anledning av en från läroverksöverstyrelsen
på uppdrag av Kungl. Maj:t framställd förfrågan hava
stadsfullmäktige beslutat »att med den hjälp, som kunde erhållas av läroverkets
byggnadsfond, stiftets byggnadskassa och länets landsting, bekosta
byggnad och underhåll av härvarande läroverkshus jämte bostad eller hyresersättning
åt rektor, allt under villkor att i den händelse ny läroverksbyggnad
komme att huvudsakligen av staden i en framtid uppföras, de
gamla byggnaderna med tomter skulle tillfalla staden; att läroverket för
framtiden tillförsäkrades tillräckligt antal ordinarie eller extra lärare, för att
klasserna måtte kunna delas i behöriga parallellavdelningar; att läroverkets
byggnadsfond, i den mån sådant kunde ske, i första hand anlitades för
byggnad och underhåll av läroverkshuset; samt att stadsfullmäktige i varje

4

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 93.

fall, då vid läroverket nybyggnad krävdes eller reparation överstigande en
kostnad av 5,000 kronor ifrågasattes, måtte bliva satta i tillfälle att pröva
det ifrågakomna behovet».

I skrivelse den 5 juli 1920 hava nu stadsfullmäktige, jämlikt beslut å
sammanträde den 30 mars 1920, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, därest
så funnes erforderligt efter riksdagens hörande, förklara, att högre allmänna
läroverkets i Härnösand byggnader skulle, efter genomförandet av vissa
arbeten, vartill stadsfullmäktige den 8 maj 1917 och den 30 mars 1920
anslagit medel, uteslutande tillhöra Härnösands stad.

Vid framställningen har i avskrift fogats en till stadsfullmäktige ställd,
den 14 april 1920 dagtecknad skrivelse från domkapitlet, som däri förklarat
sig icke hava några rättsanspråk att framställa beträffande läroverkets nuvarande
huvudbyggnad, med undantag för domkapitlets skyldighet att övervaka
vidmakthållandet av det i kungl. brevet den 30 maj 1879 nämnda
»servitutet» angående prästmötets sammankomster.

Över stadsfullmäktiges framställning hava yttranden till en början avgivits
av magistraten i Härnösand och den 26 augusti 1920 av länsstyrelsen
därstädes ävensom av vederbörande lärarkollegium, delegerade för förvaltning
av byggnadsfonden vid läroverket samt rektor.

Lärarkollegiet, med vilket omförmälda delegerade och rektor instämt, har
förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till framställningen, under
förutsättning att staden iklädde sig vissa åtaganden beträffande såväl den
för läroverket behövliga materiellen som byggnaderna och tomten in. m.

Stadsfullmäktige, som beretts tillfälle yttra sig med anledning av vad
sålunda förekommit, hava å sammanträde den 14 november 1922 funnit de
uppställda kraven alltför betungande och därför hemställt, att äganderätten
till byggnaderna måtte tillerkännas staden utan annan skyldighet än att
staden skulle vara förpliktad att upplåta byggnaderna med tomter till läroverkets
begagnande samt att respektera den enligt kungl. brevet den 30
maj 1879 prästmötet i Härnösands stift tillerkända rätten. För den händelse
detta ej kunde bifallas, hemställde stadsfullmäktige, att Kungl. Maj:t
måtte bestämma, dels att, därest läroverkets nuvarande byggnader helt eller
delvis härjades av eld, brandstodsersättningen skulle ställas till stadens förfogande
för nyuppförande av byggnader i de brunna byggnadernas ställe,
dels ock att, om staden i en framtid skulle uppföra ett nytt läroverkshus,
de nuvarande byggnaderna med tomter skulle utan lösen tillfalla
staden.

På anmodan hava byggmästarna P. Jonsson och O. Ward den 25 januari
1923 företagit värdering av läroverkets tomter och byggnader samt däröver
avgivit följande uttalande:

5

Kungl. Maj. ts proposition Nr 93.
1) Tomterna, vilka i areal utgöra tillsammans 22,781

kvadratmeter, anse vi hava ett värde av. . . . kronor 39,000: —

2) Läroverk sbyggnaden beräknas till ett värde av » 575,000: —

3) Gymnastikhuset........................ » 45,000: —

4) Annexbyggnaden med vaktmästarbostäder .... » 30,000: —

Summa värde kronor 689,000: —

Länsstyrelsen har i utlåtande den 23 mars 1923 förklarat sig icke hava
något att erinra mot den sålunda verkställda värderingen.

I ärendet hava sedermera utlåtanden avgivits den 30 januari 1924 av
domkapitlet, den 21 juni 1924 av skolöverstyrelsen, den 1 november 1924
av statskontoret, den 28 januari 1925 av justitiekanslersämbetet och den 12
augusti 1925 av kammarkollegiet, som därvid bifogat förut omförmälda, av
advokatfiskalsämbetet hos kollegiet verkställda utredning.

Domkapitlet har utgående från den uppfattningen, att läroverkets fastigheter
närmast vore att betrakta såsom en donationsegendom, vid vars tillkomst
jämväl domkapitlet medverkat — förklarat sig icke hava något att
erinra mot att äganderätten överlätes å Härnösands stad.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:

I likhet med läroverkskollegiet anser överstyrelsen, att det skulle vara till
gagn för läroverket, om läroverkets byggnader överginge i stadens ägo, då
helt naturligt staden skulle hava större intresse att underhålla byggnaderna
på ett fullt tillfredsställande sätt. I de ojämförligt flesta fall äro numera
vederbörande kommuner ägare till läroverksbyggnaderna i de städer, där
allmänna läroverk finnas. Enligt vad överstyrelsen vid inspektion av högre
allmänna läroverket i Härnösand genom en av sina ledamöter i september
1923 iakttagit, befinna sig läroverkets lokaler efter de under åren 1917—
1922 av Härnösands stad utförda påbyggnads-, omändrings- och reparationsarbetena
i det hela i fullt tillfredsställande skick.

Med stöd av det anförda får överstyrelsen meddela, att överstyrelsen för
sin del icke har något att erinra mot att äganderätten till högre allmänna
läroverkets i Härnösand nuvarande byggnader med tillhörande tomter överstes
till Härnösands stad, dels under förutsättning att staden förbinder sig
att, i den mån medel därtill icke kunna erhållas från läroverkets byggnadsfond,
för framtiden tillhandahålla högre allmänna läroverket erforderliga
lokaler på sätt, som i vederbörlig ordning godkännes, jämte lekplan ävensom
bostad eller i vederbörlig ordning bestämd hyresersättning åt läroverkets
rektor, dels ock under villkor att Härnösands stifts prästmöte, jämlikt bestämmelse
i kungl. brev den 30 maj 1879, äger hålla sina sammankomster
i läroverksbyggnaden under ferierna eller eljest, då undervisningen vid läroverket
ej därav störes.

Statskontoret har för sin del icke haft något att erinra mot att den Kungl.
Maj:t och kronan tillkommande rätt till läroverkets nuvarande byggnader
och tomter överlåtes på Härnösands stad på av skolöverstyrelsen föreslagna
villkor.

Justitiekanslersämbetet har instämt med statskontoret.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

Advokatfiskalsämhetet hos kammarkollegiet har — utöver sin i det föregående
återgivna redogörelse — vidare anfört:

Av berörda redogörelse torde till en början framgå, att de äldsta läroverkshusen
uppförts uteslutande för allmänna medel. Till det i slutet av
1700-talet uppförda läroverkshuset bidrog likaledes det allmänna, medan
återstoden av erforderliga medel åstadkoms genom insamlingar bland stiftets
prästerskap och städer. Att vid överlämnandet av dessa insamlade
medel skulle knutits samt Kungl. Maj:t och kronan godtagit förbehåll
om ägande- eller nyttjanderätt till hela eller del av läroverkshuset
med tillhörande tomt för stiftets prästerskap eller annan finnes intet
belägg för.

Lika litet som någon korporation eller annan kunde anses på grund av
nyssnämnda tillskott äga rätt till läroverkshuset med tillhörande tomt lär
emellertid domkapitlet kunna hava, i följd av disponerandet av vissa under
domkapitlets förvaltning ställda medel till synodallokals, läroverksbyggnadens
eller gamla gymnastikhusets uppförande, ägt viss rätt till byggnaderna gent
emot Kungl. Maj:t och kronan. Domkapitlet lär få anses såsom varande
en förvaltningsmyndighet icke utgöra eget rättssubjekt. Bestämmelsen i
1879 års kungl. brev om att den gamla gymnastikbyggnaden (men ej dess
tillhörande tomt) skulle överlämnas till domkapitlet »för att vara dess egendom»
måste förty så förstås, att genom det kungl. beslutet allenast utsädes,
att sagda Kungl. Maj:t och kronan alltjämt tillhöriga fastighet skulle tills
vidare få disponeras av domkapitlet. Icke heller kan bestämmelsen i det
kungl. brevet om rätt för stiftets prästerskap att sammanträda å läroverkshuset
innefatta någon emot Kungl. Maj:t och kronan gällande rätt för stiftets
prästerskap, utan allenast en förvaltningsföreskrift i avseende å kronans
ifrågavarande fastighet.

I överensstämmelse med vad som ovan gjorts gällande beträffande rätten
till de tidigare för läroverket disponerade byggnaderna med tillhörande tomt,
lär varken domkapitlet eller stiftets prästerskap äga någon slags rätt till de
nya läroverksfastigheterna gent emot Kungl. Maj:t och kronan. Med det
förestående må även jämföras vederbörande departementschefs yttrande till
statsrådsprotokollet den 14 januari 1913 beträffande rätten till Linköpings
läroverk (se proposition nr 1, åttonde huvudtiteln, sid. 411).

Icke heller de av Härnösands stad tid efter annan lämnade bidragen till
läroverksbyggnadernas underhåll eller utvidgning lära kunna grunda någon
rätt för staden till andel i byggnaderna, enär anslagen varken av stadsfullmäktige
beslutats eller av Kungl. Maj:t och kronan emottagits med dylikt
villkor om en stadens meddelägarrätt.

I avseende åter å de för läroverket disponerade tomterna är mera tveksamt,
huruvida ej staden har kvar äganderätten till desamma. I det köpebrev
av den 4 oktober 1879, varigenom staden förvärvade sig den gamla
egentliga läroverksfastigheten, förklarar sig staden icke å kronan överlåta
äganderätten till de nya läroverkstomterna utan endast förbinder sig att
»kostnadsfritt tillhandahålla» styrelsen för läroverket tomterna n:ris 368, 369,
370 och 371 i stadens 8:de kvarter. Rörande de av läroverket disponerade
delarna av tomterna n:ris 394, 395, 396 och 397 har staden varken beslutat
avhända sig äganderätten eller, såvitt för ämbetet känt är, utfärdat köpebrev
till Kungl. Maj:t och kronan. Lagfart har icke, såvitt av handlingarna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93. 7

i ärendet framgår, beviljats eller sökts för kronan å någon av de för läroverket
nu disponerade tomterna och tomtdelarna.

På grund av nu angivna omständigheter lär staden få anses hava kvar
äganderätten till berörda tomter och tomtdelar men till Kungl. Maj:t och
kronan hava upplåtit desamma att besittas, så länge de disponeras för det
avsedda ändamålet.

Föremålet för det ifrågavarande avtalet mellan kronan och staden lär
alltså böra anses vara allenast byggnaderna å berörda tomter och tomtdelar.
I den mån äganderätten till dessa byggnader överlåtes å staden, bör givetvis,
därest stiftets prästerskap alltjämt skall äga rätt att i samma omfattning
som förut nyttja läroverkets lokaler för möten, förbehåll härom göras
i avtalet.

Kammarkollegiet har anfört bland annat följande:

Kollegiet anser, att Härnösands stad icke avhänt sig äganderätten till de
tomter och tomtdelar, som för närvarande disponeras för läroverkets räkning.
I sin ansökning har staden icke heller anhållit att bliva tillerkänd
äganderätt till tomterna och tomtdelarna. Kollegiet har för sin del icke
något att erinra mot att frågan om byggnadsskyldigheten genom överenskommelse
med staden löses på det sätt, att staden tillerkännes äganderätt
till de nuvarande läroverksbyggnaderna mot det att staden under betryggande
former åtager sig att tillhandahålla läroverket erforderliga lokaler jämte lekplan
ävensom bostad eller vederbörlig hyresersättning åt läroverkets rektor,
med bibehållen rätt för Härnösands stifts prästmöte att, jämlikt kungl!
brevet den 30 maj 1879, hålla sina sammankomster i läroverksbyggnaden
under ferierna eller då undervisningen vid läroverket ej därav störes.

Sedan stadsfullmäktige härefter erhållit tillfälle att yttra sig i anledning
av vad kammarkollegiet i ärendet anfört, hava stadsfullmäktige den 9 november
1926 förklarat sig vidhålla sin framställning samt hemställt om bifall till
densamma utan att därvid fästes villkor av ett eller annat slag.

Denna hemställan har magistraten förklarat sig biträda.

Härefter har länsstyrelsen i ett den 11 december 1926 avgivet utlåtande
framhållit, att framställningens avgörande syntes böra anstå i avbidan på
överenskommelses träffande med staden rörande byggnadsskyldigheten å
läroverket, därom förnyade underhandlingar med staden borde inledas.

I detta läge befann sig frågan, då 1927 års riksdag fattade sitt beslut
angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. I samband med
denna omorganisation har emellertid numera spörsmålet om stadens byggnadsskyldighet
beträffande läroverket vunnit sin lösning. Jag ber att i avseende
härå få erinra om följande:

I skrivelse den 2 juni 1927, nr 262, anmälde riksdagen, bland annat, att
riksdagen beslutat, att det högre allmänna läroverket i en var av vissa angivna
städer, däribland Härnösand, skulle ombildas till högre samläroverk,
under villkor att vederbörande kommun åtoge sig att tillhandahålla erfon
derliga undervisningslokaler ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor.

8

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

Enligt cirkulär den 18 juni 1927 anbefallde Kungl. Maj:t vederbörande
länsstyrelser att från stadsfullmäktige i en var av ifrågavarande städer inhämta
och till Kungl. Maj:t överlämna yttranden, huruvida vederbörande
kommun åtoge sig de av riksdagen föreskrivna villkoren för ombildning av
de högre allmänna läroverken i samma städer till högre samläroverk. Tilllika
fastställde Kungl. Maj:t — under förutsättning att vederbörande kommuner
i de fall, som i riksdagens omförmälda skrivelse angivits, åtoge sig
där omnämnda förpliktelser — plan för organisationen av de allmänna läroverken.
Enligt denna plan skulle högre allmänna läroverket i Härnösand
ombildas till högre samläroverk.

Enligt cirkulär den 22 december 1927 meddelade Kungl. Maj:t — under
nyss angivna förutsättning — bestämmelser angående genomförande av den
nya organisationen av de allmänna läroverken.

Med skrivelse den 23 maj 1928 överlämnade sedermera länsstyrelsen till
Kungl. Maj:t utdrag av stadsfullmäktiges protokoll den 8 maj 1928, enligt
vilket fullmäktige gjort följande uttalande: »Härnösands stad åtager sig att
tillhandahålla erforderliga lokaler för högre samläroverk ävensom bostad
eller hyresersättning åt rektor under uttalande av det uttryckliga önskemål
och den säkra förhoppning, att staden, i enlighet med sin förut enligt
fullmäktiges beslut den 14 november 1922 gjorda underdåniga anhållan,
tillerkännes äganderätten till läroverkets byggnader och att lokaler inom
av staden nu ägda byggnader, exempelvis inom tekniska läroverket eller
inom flickskolan, må för samläroverket kunna få användas, därest så erfordras».

Sedan skolöverstyrelsen den 8 juni 1928 ånyo yttrat sig i ärendet, förklarade
Kungl. Maj:t den 22 juni 1928 stadsfullmäktiges beslut den 8 maj
1928 innefatta sådant åtagande, som enligt cirkuläret den 18 juni 1927 utgjorde
villkor för ombildning av högre allmänna läroverket till högre samläroverk.

Liknande överlåtelser som den i föreliggande ärende avsedda hava tidigare
upprepade gånger blivit av Kungl. Maj:t efter inhämtande av riksdagens
medgivande beviljade — så t. ex. beträffande läroverkshusen i
Kalmar (1910), Linköping (1913), Hudiksvall (1915) och Lund (1923). I nu
förevarande fall hava samtliga hörda myndigheter tillstyrkt den ifrågasatta
överlåtelsen, och icke heller jag har något att erinra mot densamma.

Såsom framgår av vad jag nyss anfört, har frågan om byggnadsskyldigheten
vid läroverket blivit löst genom Härnösands stads den 8 maj 1928
gjorda åtagande. Äganderätten till läroverkets byggnader torde därför böra
överlåtas till staden utan annat villkor än att stiftets prästerskap förbehålles
rätten att hålla sammankomster i läroverkshuset under ferierna eller då
undervisningen vid läroverket ej därav störes.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den Kungl. Maj:t och Kronan tillkommande rätten
till högre allmänna läroverkets i Härnösand byggnader må
överlåtas på Härnösands stad, under villkor att Härnösands
stifts prästerskap bibehålies vid sin rätt att, jämlikt kungl.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

brevet den 30 maj 1879, hålla sina sammankomster i läroverksbyggnaden
under ferierna eller då undervisningen vid
läroverket ej därav störes.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

H. B. Hammar.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand.

70 haft. (Nr 93.)

2