Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
1
Nr 79.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för utförande
av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering
av vissa delar av Norrbottens län m. m.; given Stockholms
slott den 8 februari 1929.
Kungl. Maj .t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlatande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
TJtdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 8 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:
I innevarande års statsverksproposition (Utgifter för kapitalökning, bilaga 2,
punkt 28) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att avlatas i ämnet, för utförande av en kraftledning
från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för budget
Bihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 62 häft. (Nr 79.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 79-
året 1929/1930 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att utgå av
andra statsinkomster än lånemedel.
Då utredningen i detta ärende numera slutförts, anhåller jag att få upptaga
detsamma till behandling. Därvid torde jag till en början få erinra om följande.
Med skrivelse den 9 februari 1928 överlämnade länsstyrelsen i Norrbottens
län en genom dess försorg verkställd utredning angående elektrifiering av Gällivare,
Tärendö, Korpilombolo, Junosuando och Pajala socknar av Norrbottens
län.
Utredningen utgick ifrån att genom statens försorg och på dess bekostnad
skulle framdragas en kraftledning från Gällivare till en punkt omkring. 11 kilometer
söder om TäTendö samt att kraft från Porjus kraftverk skulle tillhandahållas
till samma pris som i Norrbottens kustland. För utförande av distributionsanläggningar
och handhavande av distributionen av elektrisk energi skulle
bildas två ekonomiska föreningar u. p. a., den ena för Gällivare socken och den
andra för de övriga socknarna tillsammans. Utredningen utgick vidare ifrån att
intressenterna i dessa företag skulle i största möjliga utsträckning bidraga med
naturaprestationer, varigenom lånebehovet skulle begränsas till det minsta möjliga.
I den mån anläggningskostnaden ändock komme att överskrida den summa,
som med lämpliga årsavgifter kunde förräntas och amorteras, skulle överskjutande
belopp genom kontanta insatser avbetalas vid företagets igångsättande.
Länsstyrelsen meddelade, att vid sammanträde inför länsstyrelsen den 14 januari
1928 med ombud från de av elektrifieringen berörda socknarna enighet vunnits
om vissa ekonomiska grundlinjer, som syntes kunna möjliggöra företagets
genomförande. Då emellertid denna fråga motionsvis förts inför 1928 ars riksdag
samt motionärerna med begagnande av en del av den genom länsstyrelsens
försorg verkställda utredningen utan samråd med länsstyrelsen framlagt ett
eget förslag till frågans lösning, ansåge länsstyrelsen det icke vara lämpligt att
samtidigt därmed framlägga ett annat förslag, varför länsstyrelsen endast överlämnade
berörda utredning för den åtgärd, som kunde finnas lämplig.
I den av länsstyrelsen omnämnda motionen (II: 12) hemställdes, att riksdagen
måtte dels i skrivelse till regeringen i enlighet med i motionen angivna riktlinjer
begära utredning och förslag angaende åtgärder för en planmässig och
allmän elektrifiering inom Norrbotten, dels anslå erforderliga medel för byggandet
av en överföringsledning från Gällivare till Tärendö, dels ock ansla 350,000
kronor som bidrag för byggandet av distributionsledningar i Gällivare, Junosuando,
Tärendö, Pajala och Korpilombolo socknar.
Statsutskottet (utlåtande nr 39) ansåg med hänsyn till den av länsstyrelsen
igångsatta, pågående utredningen något riksdagens standpunktstagande i iragan
icke då påkallat eller lämpligt. .
I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av riksdagen avslagen.
Med anledning härav har länsstyrelsen i Nonbottens län slutligen utformat
ett förslag i ämnet samt i skrivelse den 26 maj 1928 framlagt detta förslag.
Utlåtanden i ärendet hava avgivits av vattenfallsstyrelsen den 29 augusti
1928, av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt den 10 januari
1929 samt av statskontoret den 23 januari 1929.
Beträffande den allmänna gången av elektrifieringsfrågornas utveckling inom
länet anförde länsstyrelsen i Norrbottens län i sin skrivelse den 9 februari 1928
till en början följande:
Under trycket av kristidens svårigheter i fråga om belysning och tillhanda -
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
3
hallande av kraft igångsattes även i Norrbottens län en hd del kraftverksbyggen
ungefar samtidigt med motsvarande rörelse i landets sydligare delar Men
det skedde ganska planlöst och utan sammanhang. Strax efter landshövdingen
Malms tillträde till ämbetet under år 1917 föranstaltades därför av länsstyrelsen
om bildande av Norrbottens läns elektricitetsförening och uppgörande av
eu plan för elektrifiering ay alla sådana delar av länet, där en dylik kundo
anses ekonomiskt genomförbar under överskådlig tid. Arbetet uppdrogs åt
aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm i samråd med driftchefen vid
irorjus kraftverk, civilingenjören G. Dahlbäck, och i september 1918 förelåg
planen färdig. Den var naturligtvis ej avsedd att slaviskt följas men väl att
angiva den lämpliga stommen till elektrifiering av länets mera bebyggda delar,
lack vare densamma hade också åtskilliga olämpliga projekt avstyrts och en
någorlunda nöjaktig koncentration av kraftnätet erhållits.
Emellertid visade det sig, att en del av de från början byggda mindre kraftstationerna.
icke ägde tillräcklig vattentillgång under vintern för att motsvara
det successivt okade kraftbehovet. Länsstyrelsen vände sig därför under hand
till vattenfallsstyrelsen för att söka genom, dess försorg få den befarade kraftbnsten
avhjälpt. Det visade sig också möjligt och ekonomiskt lämpligt att till
109%
f0rrb0tte^Sik^St an^ klaft ?enom Järnvägens kraftledning, och allt sedan
1923 tunnes pa detta satt en anknytning mellan statens kraftverk i Porius
samt de elektriska ledningsnäten i Norrbottens läns kustbygd, så att vederbörande
distributörer där kunde få sitt behov av kraft fyllt.
Fristående härifrån vore elektrifieringen av Tornedalens nedre delar verkställd
genom Ekfors kraftaktiebolag, vilket ej hade någon anknytning till Porjus
men som torde hava sin kapacitet i full utsträckning tagen i anspråk. Dessbetydeise1168
^ °C * annat enstaka likaledes fristående företag, dock utan större
Även elektrifieringskommittén, som tillsattes år 1917 för att uppgöra förslag
till en planmässig elektrifiering av Sveriges landsbygd, hade ägnat uppmärksamhet
och arbete åt problemet att elektrifiera Norrbottens läns landsbygd.
Nedan 1918 gjordes en preliminär utredning och i elektrifieringskommittens
tryckta meddelande nr 16, till vilket i övrigt hänvisades, funnes i sams%pn
följts anglVDa de nktlmJ''er för länets elektrifiering, vilka sedan i liuvud
Länsstyrelsen
anförde vidare, att under utredningens gång en särställning
lommit att intagas av Gallivare, Tärendö, Korpilombolo, Junosuando och Pajala
socknar. Härom yttrade länsstyrelsen:
Även inom dessa socknar hade man tidigt sökt att finna en lösning av belysmngs-
och Irraftfragan narmast med tillhjälp av lokala vattenkraftkällor, och
bade lansstyrelsen samt länets elektricitetsförening lämnade sitt bistånd för
undersolrmng av en del olika projekt. Till sist blev det emellertid klart, att
det icke vore möjligt att med nagon lokal kraftkälla finna en lösning, som tillfredsställde
det nuvarande behovet och mnebure möjligheter till utveckling och
eft?-1^? Tv? -dvn 1ekonriTa rnT,ghct,ens gräns- De, som ivrigast längtade
lnlTl d? elektnska ljasets välsignelser, slogo sig då tillsammans i mycket små
nvS f°reTg’ T"1 erf° T kraf- en fot°genmotor eller dylikt (två sådana
lokala företag funnes). De Övriga fmgo tills vidare resignera.
Emellertid ville icke länsstyrelsen uppgiva tanken. Det vore, enligt länsstyrelsens
mening, knappast nagon annan bygd i Sverige, där den elektriska kraftens
spridning over bygden vore av så stor ekonomisk och folkpsykologisk be
svSJS
V I111?™ m®d Sm 1kyIa och Sltt, mörker utgjorde ju i dessa trakter ett
svart hinder for manga slag av mänsklig verksamhet, och den nödtvungna
4
Kungl. Maj.-tS proposition nr 79.
overksamheten födde lätt dådlöshet och lojhet. Kylan kunde ju besegras inom
huset, men en verklig seger över mörkret hade vunnits först genom det elektriska
ljuset. I detta hade man en energisprid are av den största betydelse, och
det torde ej lida något tvivel om att den elektriska kraften skulle bliva av stor
välsignelse både för den andliga och materiella utvecklingen i denna bygd. Och
å andra sidan vore det påtagligt, att skulle denna bygd, kanske den nationellt
ömtåligaste, som rymdes inom landets gränser, på grund av omständigheternas
makt bliva utan den källa till andlig och materiell livaktighet, som lage i tillgången
till elektrisk kraft för befolkningen, så skulle därav uppstå och vidmakthållas
ett missnöje och missmod, som skulle verka nedslående och skadligt
i många avseenden. „
Under åren 1923—1924 inträffade en händelse, som gav planerna pa den
övre finnbygdens elektrifiering en kraftig stöt framåt. Då togo nämligen funderingarna
på att lösa elektrifieringsfrågan för den stora Jukkasjärvi församlings
landsbygd fast form. Initiativkraftiga män inom denna församling
lyckades då i samarbete med länets elektricitetsförening förena ett stort antal
byar inom församlingen och bilda Jukkasjärvi sockens belysningsförening
u. p. a. och med denna förenings stadgar som grund hade sedermera detta foretag
lyckligen genomförts och allt sedan dess drivits.
Det återstod nu att lösa elektrifieringsproblemet för socknarna Gällivare,
Korpilombolo, Tärendö, Junosuando och Pajala. De förut omnämnda förundersökningarna
och kompletterande dylika i samråd med vattenfallsstyrelsen gavo
vid handen, att den lämpligaste lösningen av detta problem vunnes genom att
basera anläggningen på kraft från Porjus och framdraga en huvudledning genom
Gällivare socken till lämplig punkt i Tärendö socken samt organisera elektrifieringen
i två av varandra oberoende andelsföretag, ett omfattande Gallivare
socken samt ett annat omslutande övriga fyra socknar.
Med ekonomiskt stöd av länsstyrelsen utarbetades nu av Norrbottens lans
elektricitetsförening ett förslag till elektrifiering av ifragayarande fem socknar,
organiserade i två företag, på den grundvalen dels att staten skulle bekosta
ovannämnda huvudledning, dels att de bada föreningarna skulle var för
sig ekonomiskt grundläggas efter i huvudsak samma regler, som gällde i stadgarna
för Jukkasjärvi sockens belysningsförening. ...
Utredningen, vars tekniska del ombesörjts av Norrbottens elektncitetsforenings
ombudsman, ingenjören Z. Gerdin, vore bifogad länsstyrelsens skrivelse
Länsstyrelsen lämnade härefter en kort redogörelse för utredningen och dess
resultat I enlighet härmed skulle medlemmar i distributionsföremngarna for
varje andel svara för dels ett belopp av 100 kronor, varav 25 kronor skulle inbetalas
kontant och på återstående 75 kronor lämnas förbindelse, och dels na turaprestationer
till ett värde av 75 kionor i Gällivare socken och 60 kronor i Övriga
socknar. Fullgjordes dessa förpliktelser, kunde medlemmarna beräknas erhalla
elektrisk energi enligt en taxa med en fast årlig avgift av 10 kronor per andel och
en förbrukningsavgift av 15 öre för kilowattimme. För en medelstor gård medi en
normal anslutning av fem andelar beräknades totala årskostnaden bliva 65 a
75 kronor.
Slutligen anförde länsstyrelsen i berörda skrivelse den 9 februari 1928:
Förslaget blev färdigt i november 1925 samt remitterades därefter till de
kommunala myndigheterna i de berörda kommunerna De i anledning harav
avgivna yttrandena, av vilka det sista inkom i april 1927, bekräftade befolkningens
livliga önskan att få elektrifiering genomford i respektive bygder, men
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
5
av alla yttranden framginge, att man icke ansåge bygden mäkta med genomförandet
på de grunder, varpå förslaget byggts.
Såsom mycket belysande för den kostnad, som skulle komma att drabba föreningens
olika medlemmar, bifogades en av Gällivare kommuns kommitté utarbetad
sammanställning.
I föreliggande skick kunde sålunda ej länsstyrelsen framlägga förslaget för
Kungl. Maj:t med hopp om framgång, utan måste man söka få den ekonomiska
grunden så ändrad, att bygdens befolkning själv trodde på förslagets genomförbarhet.
Det kunde erinras, att de ekonomiska förhållandena i dessa bygder,
som alla hade karaktär av skogsbygd, under de senast gångna åren varit dåliga
på grund av trävarumarknadens läge. Härav hade följt en pessimistisk
syn på de ekonomiska möjligheterna. En viss ljusning torde dock numera kunna
skönjas.
För att kunna föra frågan framåt var det emellertid nödvändigt att söka
forma ut nya linjer i samråd med befolkningen i alla dessa socknar. Därför utsändes
under sensommaren och hösten 1927 ingenjören Gerdin i alla de berörda
socknarna för att hålla upplysningsföredrag samt för att uppmana socknarna
att utse ombud för att gemensamt föra frågan framåt. Det var nämligen uppenbart,
att den tilltänkta lösningen endast kunde möjliggöras genom ett samarbete
mellan de ifrågavarande socknarna.
Sedan detta förberedande arbete undangjorts, sammanträdde ombud från de
berörda socknarna inför länsstyrelsen den 14 januari 1928.
I sin skrivelse den 26 maj 1928 anför länsstyrelsen, att man vid nämnda
sammanträde enats om vissa ändringar i de ekonomiska grundlinjerna och att
ombuden varit eniga därom, att frågan om visst skäligt bidrag av socknarnas
allmännings fonder till naturaprestationerna borde kunna lösas efter dessa linjer.
Dessa nya grundlinjer och därpå baserad finansplan vore i detalj utformade i en
upprättad »Förnyad ekonomisk utredning» av ingenjören Gerdin. Vidare anför
länsstyrelsen:
Med några ord torde beröras den i yttranden från en del socknar anförda tanken,
att vattenfallsstyrelsen även skulle bygga de högspända distributionsledningarna
till varje by. Den närmaste följden härav skulle ju bliva, att den anläggningskostnad,
som skulle förräntas, måste ökas med naturaprestationernas
värde samt den högre byggnadskostnad, som bleve en följd av vattenfallsstyrelsens
högre byggnadsstandard. Vattenfallsstyrelsen, som arbetade under
press av ett av statsmakterna fastställt krav på förräntning, måste givetvis
hava dessa räntekostnader täckta, vilket då endast kunde ske genom höjning
av kraftprisen. Då det redan vore vitsordat, att kraftprisen låge i överkant,
syntes denna väg sålunda icke framkomlig, med mindre staten lämnade
motsvarande högre anslag. Denna väg ville länsstyrelsen emellertid icke rekommendera.
Hela denna fråga torde icke kunna lösas utan att staten lämnade
en rätt så kraftig extra hjälp till dess genomförande, men å andra sidan måste
därvid krävas, att bygdens befolkning manifesterade sitt intresse och sin
starka vilja att lösa frågan genom en personlig insats, som då ej kunde givas
lämpligare form än naturaprestationer.
Länsstyrelsen hölle därför före, att det i utredningen förutsatta kravet på
naturaprestationer borde bibehållas i oförändrad utsträckning, men vore för sin
del beredd att tillstyrka, att de olika socknarnas allmänningsfonder finge bidraga
till täckande av viss skälig del av naturaprestationernas värde. Av de
ifrågasatta socknarna saknade Korpilombolo egen allmänningsfond, och Masugnsbyn
låge inom Jukkasjärvi socken, varför dessa områden borde på annat
sätt erhålla en motsvarande kompensation. Denna fråga torde emellertid kun
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Föreliggande
elektrifierings
förslag.
na ordnas i annat sammanhang och behövde ej nu inblandas i den framställning
om statsmakternas stöd, som härmed åsyftades.
Det av länsstyrelsen i enlighet härmed slutligt utformade förslaget innebär
i huvudsak följande:
Av de fem ifrågavarande socknarna bildas två av varandra oberoende distributionsområden,
det ena avseende Gällivare socken och det andra omfattande
Korpilombolo, Tärendö, Junosuando och Pajala socknar, nordöstra finnbygden.
En huvudledning för 20,000 volts spänning framdrages från Gällivare förbi
Leipojärvi till en å utredningen bifogad karta angiven punkt omkring 11 kilometer
söder om Tärendö kyrkoby. Från huvudledningen utgrenas distributionsledningar
för 20,000 volts spänning, nämligen i Gällivare socken från Leipojärvi
till byarna Sakajärvi, Liikavaara, Alavaara, Purnuvaara, Markitta, Nilivaara,
Vettasjärvi, Kääntöjärvi, Leipojärvi, Palohuornas, Purnu, Kilvo, Nattavaara,
Lillberget, Sammakko, Ullatti, Hakkas, Yrttivaara, Mäntyvaara, Storberget,
Saarvisvaara, Skroven, Torasjärvi och Torrivaara samt i ncrrdöstra finnbygden
från huvudledningens ändpunkt till Masugnsbyn samt till byarna Junosuando,
Kangos, Tomefors och Lovikka i Junosuando socken, Tärendö och Kainulasjärvi
i Tärendö socken, Anttis, Erkheikki, Juhonpieti, Sahavaara, Kaunisvaara,
Pajala, Kieksisvaara, Kengis och Sattajärvi i Pajala socken samt Narken,
Nuoksujärvi, Jerijärvi, Ohtanajärvi, Lahdenpää och Korpilombolo i Korpilombolo
socken.
Omfattningen av Och den beräknade kostnaden för anläggningarna skulle
bliva följande:
Lågspän- ningsled- |
K |
o s t n a |
d |
|||
Högspän- ningsled- |
Transfor- |
|||||
mator- |
Natura- |
|||||
ningar |
ningar |
stationer |
prestatio-ner (approx. |
Kontant |
Summa |
|
Km. |
Km. |
Antal |
värde) Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Huvudledningen..... |
85 |
340.000 |
340,000 |
|||
Gällivare socken..... |
210 |
94 |
26 |
175,000 |
275.000 |
450,000 |
Nordöstra finnbygden . . . |
215 |
139 |
24 |
175,000 |
330,000 |
505,000 |
Summa |
510 |
233 |
50 |
4 350,000 |
945,000 |
1,295,000 |
Naturaprestationerna utgöras i huvudsak av leverans och transport av stolpar
och strävor, stolpresning och strävning, brytning och transport av kilsten, transport
av isolatorer, krok och tråd till uppsättningsplatserna, skogsröjning, hantlangning
vid stakningen, tråddragning och isolatorskruvning, diverse andra
transporter samt logi och kost åt montörer.
Finansplanen bygges på följande grunder:
1. Huvudledningen bygges och bekostas helt av staten genom vattenfallsstyrelsens
försorg.
2. Vattenfallsstyrelsen tillhandahåller kraft för Gällivare socken vid Leipojärvi
och för nordöstra finnbygden vid huvudledningens ändpunkt för samma pris
som i Norrbottens kustland eller omkring 150 kronor för kilowatt och år inklusive
förbrukningsavgif ten.
3. För vartdera området bildas en ekcmomisk förening u. p. a., som skall
utföra distributionsanläggningarna inom området samt sedermera ombesörja
distributionen och driften. Varje medlem av föreningen tecknar andelar i visst
förhållande till anslutningen på följande sätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
7
För de fem första förbrukningsenheterna tecknas en andel per förbrukningsenhet.
Äro förbrukningsenheterna flera än fem, tecknas därutöver en andel
för två förbrukningsenheter. Såsom förbrukningsenhet räknas varje lampa upp
till 50 normalljus (40 watt) och varje ansluten motorhästkraft. För lampor
större än 50 normalljus (40 watt) räknas en förbrukningsenhet för varje påbörjat
50-tal normalljus (40 watt). För industriella anläggningar tecknas 1—3
andelar per förbrukningsenhet.
Anslutningen till föreningarna beräknas till följande antal andelar:
Gällivare socken |
Nordöstra finnbygden |
|
Byamännen...... |
.............2,900 |
3,300 |
Kommunerna..... |
............. 100 |
400 |
Allmänningsfonden för en |
planerad kvarnanläggning . 300 |
— |
Summa 3,300 |
3,700 |
Varje andel svarar för dels ett belopp av 100 kronor och dels naturaprestationer,
uppgående i Gällivare socken till 75 kronor och i nordöstra finnbygden
till 60 kronor per andel.
Av beloppet å 100 kronor skulle 25 kronor inbetalas kontant och å 75 kronor
avlämnas revers, betalbar vid anfordran. Reverserna skulle användas såsom
borgen för de för anläggningarnas utförande erforderliga lånen.
Det förutsättes, att statsbidrag erhålles till kontanta insatser å 25 kronor av
samtliga andelar utom Gällivare sockens allmänningsfonds andelar. Sagda
fond skall kontant inbetala denna insats å 25 kronor ävensom värdet av på dess
andelar belöpande naturaprestationer eller 75 kronor per andel, vadan denna
fond inbetalar kontant 100 kronor per andel. Vidare förutsättes, att kommunerna
kontant inbetala värdet av naturaprestationerna för deras respektive andelar.
Härigenom skulle följande kalkyler erhållas beträffande distributionsanläggningarnas
finansiering:
Gällivare socken |
• Nordöstra finnbygden |
Summa |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Kontant anläggnings- |
|||
kostnad för området |
275,000 |
330,000 |
605.000 |
Härav belöpa på |
|||
1) statsbidrag för kon- |
|||
tanta insatser å 25 |
|||
kr........ |
3,000 x 25 = 75,000 |
3,700 x 25 = 92,500 |
167,500 |
2) Kommunerna för na- |
|||
tnraprestationer . . |
100 x 75 = 7,500 |
400 x 60 = 24,000 |
31,500 |
3) Gällivare sockens |
|||
allmänningsfond . . |
300 x iUU = 30,000 112,500 |
116,500 |
30,000 229.000 |
Återstå alltså att npplåna |
162,500 |
213,500 |
376,000 |
Företagets genomförande enligt länsstyrelsens förslag innebär, att staten
skulle bidraga med
1) ett anslag å 340,000 kronor för utförande av huvudledningen;
2) ett anslag å 167,500 kronor för gäldande av samtliga andelars — utom de
på Gällivare allmänningsfond belöpande 300 andelarnas — kontanta insats å
25 kronor; samt
3) ett statslån å 376,000 kronor, motsvarande det belopp, som enligt ovanstående
behöver upplånas, att utgå mot 4.5 % ränta och amorteras på 20 år, mot
säkerhet av andelstecknarnas reverser.
Härmed skulle de kontanta utläggen vid anläggningens utförande för de olika
8
Kungl. May.ts proposition nr 79.
medlemmarna minskas och därjämte möjliggöras en sänkt energitaxa av dels en
fast årlig avgift av 9 kronor per andel och dels en förbrukningsavgift av 15 öre
per kilowattimme. Årskostnaden per medelstor bondgård skulle kunna minskas
med 5 kronor till 60 ä 70 kronor.
De årliga utgifterna och inkomsterna för distributionsföretagen skulle bliva
följande:
Gällivare socken |
Nordöstra finnbygden |
||
Utgifter. |
Kronor |
Utgifter. |
Kronor |
Ränta 4.5 % å 162,500 kronor . . . Kraftavgifter........... Allmänna omkostnader....... |
. 7,315 |
Ränta 4.5 % å 213,500 kronor . . . . Kraftavgifter............ Allmänna omkostnader........ |
9,610 10,675 9,900 9,700 3,165 |
Summa 36,000 |
Summa 43,050 |
||
Inkomster. |
Inkomster. |
||
3,000 andelar ä 9 kronor1..... 60,000 Kwh ä 15 öre....... |
. 27,000 |
3,700 andelar ä 9 kronor...... 65,000 Kwh ä 15 öre....... |
33,300 9,750 |
Summa 36,000 |
Summa 43,050 |
4. Installationerna skola bekostas av varje abonnent.
Beträffande det framlagda förslaget anför länsstyrelsen i sin skrivelse den
26 maj 1928 vidare:
I sin skrivelse den 9 februari 1928 hade länsstyrelsen framhållit, att de
ekonomiska förhållandena i berörda bygder under de senast gångna åren varit
dåliga på grund av trävarumarknadens läge. Tillgången på kontanter vore
därför knapp, och det vore på den grund angeläget att i möjligaste mån söka
nedbringa kontantutgifterna vid anläggningens utförande. Å andra sidan skapades
undan för 4mdan genom utvecklingen — och ej minst skulle det bliva
fallet genom den elektriska kraftens spridning över bygden —- möjligheter till
ekonomisk lyftning, som snart nog borde göra elektrifieringen ekonomiskt
lönande. Om man t. ex. tänkte på den kooperativa mejerirörelse, vars framväxande
över bygden mäktigt främjades av elektrifieringen, hade den i Norrbotten
visat sig kraftigt bidraga till höjande av välståndet och ökning av
tillgång på kontanter samt sålunda till ett allmänt höjande av levnadsstandarden.
Det förslag, som länsstyrelsen ville förorda till genomförande, grundade
sig sålunda på förutsättningarna för den nyss angivna finansplanen.
Beträffande detta förslags genomförbarhet i vad detsamma berodde på bygden
själv finge länsstyrelsen hänvisa till att de sockenombud, som voro inkallade
till konferens inför länsstyrelsen den 14 januari 1928, uttalat sig för
möjligheten av att genomföra ett förslag, som till sin reala innebörd överensstämde
med det härmed framlagda. Länsstyrelsen hade icke ansett lämpligt
att för närvarande ånyo inhämta yttranden från de kommunala myndigheterna,
enär det nu syntes bäst, att staten toge ställning till frågan, hur långt den ville
sträcka sig med hjälp till frågans lösning, för att bygden därefter kunde bedöma,
om den med detta stöd kunde genomföra en sådan lösning.
Efter att hava hänvisat till vad länsstyrelsen anfört i sin skrivelse den
9 februari 1928 i fråga om betydelsen av elektrifieringens utförande meddelar
länsstyrelsen, att länsstyrelsen för belysande av denna fråga infordrat yttrande
av jordbrukskonsulenten i Tornedalen W. L. Wanhainen, varav inhämtas, att
1 För allmänningsfondens 300 andelar har icke beräknats fast årlig avgift.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
9
elektrificringen skulle bliva av stor betydelse lör utvecklingen av jordbruket,
boskapsskötseln och hemslöjden och sålunda av folkförsörjningen överhuvud i
dessa bygder. Genom den sålunda möjliggjorda tillgången på elektrisk energi
skulle kraft kunna erhållas för drivande av kvarnar — i avsaknad av tjänlig
drivkraft rådde nu, till hinder för sädesodlingen, stor brist på sådana — samt
av tröskverk, vedsågar, vattenpumpar och mjölkningsmaskiner i ladugårdar
ävensom för drift av mejerier, husbehovssågverk och mindre snickeriverkstäder.
Slutligen anför länsstyrelsen såsom skäl för statens stödjande av ifrågavarande
elektrifieringsföretag följande:
_ Den största posten i statens utgifter skulle motsvara den högspänningsledning,
som måste framdragas från Giillivare till närheten av Tärendö. Kostnaden
för denna ledning, som borde tillhöra och skötas av vattenfallsstyrelsen,
vore beräknad till 340,000 kronor. Förhållandet syntes vara, att vattenfallsstyrelsen
med de direktiv, som gällde för dess verksamhet, icke kunde finansiera
denna ledning på samma sätt som andra verket tillhörande ledningar, enär
någon förräntning av däri nedlagt kapital icke vore påräknelig i överskådlig
tid. För att det skulle bliva något av, måste sålunda kostnaden täckas genom
särskilt anslag. Det syntes emellertid länsstyrelsen, som om det skulle föreligga
en parallell till den nu ifrågasatta hjälpen åt dessa bygder i statsmakternas
beslut år 1927 att bevilja 180.000 kronor för anläggning av en kabel mellan
fastlandet och Öland för att möjliggöra elektrifiering av denna ö. Även för
denna bygd gällde det, att den på grund av sitt läge i förhållande till lämplig
kraftkälla ej av egen kraft mäktade åstadkomma den erforderliga elektrifieringen,
men att en dylik elektrifiering ansågs erforderlig för att giva bygdens
näringsliv möjlighet till uppryckning och utveckling. Efter kabelns färdigställande
skulle densamma enligt föreliggande riksdagsbeslut med äganderätt
överlämnas till vederbörande landsting. Här vore ju skillnaden den, att huvudledningen
skulle förbliva i statens, vattenfallsstyrelsens, ägo, och vattenfallsstyrelsen
skulle få utnyttja densamma för den ökade konsumtion, som undan
för undan torde komma att utvecklas inom de av elektrifieringen berörda socknarna.
Det måste också anses riktigt, att denna ledning vore i statens hand,
ty den komme att vara en huvudnerv för kraftdistribution och genom densamma
reglerades distributionen över betydande områden.
Utöver anslag till ovannämnda huvudlinje förutsatte finansplanen, att staten
lämnade ett anslag av 167,500 kronor, motsvarande en kontantinsats av 25
kronor per andel. _ Vid det i utredningen berörda, år 1924 utförda elektrifieringsföretaget
i vissa delar av Jukkasjärvi socken hade andelstecknarna själva
inbetalat denna kontantinsats. För detta företags realiserande hade emellertid
den kapitalstarka Jukkasjärvi kommun gjort en rätt så betydande kontant
prestation, vilket berett en avsevärt lättnad. Även i övrigt hade förhållandena
vid sistnämnda företag varit åtskilligt gynnsammare än vid de
två företag, som avsåges i denna framställning, särskilt i fråga om att anskaffa
de kontanter, som erfordrades i samband med anläggningen.
Förhållandena syntes å andra sidan vara sådana, att dessa två företag icke
för närvarande kunde realiseras, utan att åtminstone det stöd lämnades, som
i den nya. finansieringsplanen förutsattes. Ville man nu genomföra saken,
torde det ej vara annat att göra än lämna även denna bisträckning. Det skulle
naturligtvis kunna sättas i fråga att skjuta på förverkligandet av dessa planer,
till dess att bygden vunnit en större ekonomisk styrka, så att den själv
kunde betala ifrågavarande kontantinsats, men det skulle betyda uppskjutande
av frågan på mycket oviss tid, under vilken åtskilligt skulle kunna hända, som
lade hinder i vägen för en enhetlig och rationell elektrifiering av dessa bygder
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Yttranden.
särskilt genom uppkomsten av flera lokala företag. Med hänsyn till vad som
förut anförts rörande betydelsen av elektrifieringen av dessa i många avseenden
efterblivna bygder bade länsstyrelsen ansett sig böra förorda, att även detta
anslag lämnades.
Det torde vara av intresse att i detta sammanhang omnämna, att den till
1928 års riksdag av vissa riksdagsmän ingivna motionen om elektrifiering av
här berörda socknar förutsatte anslag av staten dels till ovannämnda huvudlinje,
dels till föreningarnas distributionsnät av sammanlagt för båda företagen
350,000 kronor.
Då den tänkta förutsättningen, att staten skulle lämna ett amorteringslån
till de båda företagen av 376,000 kronor mot 4.5 % ränta och amortering på 20
år samt med andelstecknarnas reverser som borgen, torde kunna ske utan någon
pekuniär uppoffring från statens sida, torde denna förutsätteiing kunna uppfyllas.
På grund av det anförda hemställer länsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte
för elektrifiering av nu ifrågavarande socknar i Norrbottens län utverka dels
ett anslag av 340,000 kronor för anläggning genom vattenfallsstyrelsen av en
huvudledning för 20,000 volts spänning från Gällivare till förut angiven punkt
i närheten av Tärendö, dels ett anslag av 167,500 kronor såsom kontant bidrag
till de för elektrifieringens genomförande i de berörda socknarna bildade ekonomiska
föreningarna för utförande av de elektriska distributionsnäten inom socknarna,
dels ock ett statslån av 376,000 kronor åt de ovannämnda ekonomiska
föreningarna mot borgen av andelstecknarnas reverser samt löpande med 4.5 %
ränta och en amorteringstid av 20 år.
Vattenfallsstyrelsen bar anfört följande:
Av en inom vattenfallsstyrelsen utarbetad promemoria i detta ärende av den
28 juni 1928 framginge, att det i länsstyrelsens förslag antagna kraftpriset av
150 kronor per kilowatt och år för 125 kilowatt, levererade vid 20,000 volt vid
tvenne mätningspunkter, icke vore ur vattenfallsstyrelsens affärssynpunkt tillfredsställande
utan medförde en årlig förlust för styrelsen på något tusental
kronor. Med hänsyn till elektrifieringens stora betydelse för de orter, som
härigenom skulle få sin kraftfråga ordnad, vore emellertid vattenfallsstyrelsen
för sin del beredd att leverera den erforderliga kraften på de av länsstyrelsen
angivna villkoren, under förutsättning att till vattenfallsstyrelsens förfogande
ställdes ett anslag å 340,000 kronor för huvudledning från Gällivare samt mätningsstationer
och att detta anslag icke behövde belasta kraftverkets kapitalkonto
utan omedelbart avskreves, vadan anslaget sålunda borde utgå av andra
statsinkomster än lånemedel.
Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava anfört följande:
Ämbetsverken ansåge för sin del i likhet med länsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,
att särskilda skäl funnes för statens medverkan att förskaffa befolkningen
uti dessa glest bebyggda och i flera avseenden mindre val lottade
trakter tillgång till elektrisk energi för belysning och drivkraft Även om
härigenom vissa fördelar kunde antagas tillskyndas jordbruket inom dessa
nejder, syntes dock de väsentligaste skälen för statens ingripande härvidlag
ligga på det sociala och måhända jämväl nationella området. Utan bistånd
från det allmännas sida torde en rationell elektrifiering därstädes näppeligen
kunna komma till stånd. Härvid kunde även erinras om att tillgång till elektrisk
energi numera ofta vore av lika stor betydelse för befolkningen som allehanda
kommunikationsmedel, såsom telegraf och telefon, vägar, järnvägar och
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
11
automobillinjer, för vilkas anordnande sfaten vidkiindes stora uppoffringar.
Ämbetsverken finge i övrigt rörande det framlagda förslaget anföra följande.
Någon erinran mot företagets organisation eller anläggningarnas planläggning
i tekniskt avseende syntes ej vara att göra.
Kostnadsberäkningarna för föremngsnäten torde väl ock vara uppgjorda
med ledning av i dessa trakter gällande arbetspriser och med kännedom om
kostnaden för därstädes förut utförda liknande ledningsbyggnader. Högspänningsledningarna
vore avsedda att utföras med 3 X IG mm2 järntråd och syntes
hava beräknats till cirka 1,200 kr/km. Lågspänningsledningarna utfördes med
koppartråd.
För den matarledning, 85 km. 20,000 volt, som enligt förslaget skulle utföras
av vattenfallsstyrelsen, hade beräknats en kostnad av 340,000 kronor
eller 4,000 kronor per kilometer, motsvarande en väsentligt högre byggnadsstandard
än enskilda företagare plägade tillämpa. Därest denna ledning kunde
utföras efter en billigare standard utan att äventyra rimlig driftsäkerhet,
borde en avsevärd besparing ernås. I ändamål att så vitt möjligt nedbringa
statsanslaget vore denna sak synbarligen värd beaktande vid en eventuell utbyggnad.
Statsanslag av detta slag utan förräntnings- eller återbetalningsskyldighet
hade en gång tidigare beviljats i liknande syfte, i det 1927 års
riksdag anslog 180,000 kronor att av vederbörande landsting disponeras till en
numera utlagd sjökabel från fastlandet till Öland för underlättande av öns
elektrifiering.
Statsbidrag till byggande av andelsföreningars ledningsnät hade hittills
icke lämnats men hade bär föreslagits till ett belopp av 167,500 kronor, då utredningen
givit vid handen, att det ursprungligen förutsatta kontantbidraget
av 25 kronor per andel ej. kunde åvägabringas. Givetvis kunde man ifrågasätta
att upptaga en andelsinsats till lägre belopp och att öka lånens storlek
och på så sätt reducera det erforderliga statsbidraget. Inga säkra hållpunkter
förelåge dock i utredningen för uppgörande av dylika alternativa förslag. Då
länsstyrelsen efter omsorgsfull prövning kommit till den övertygelsen, att det
begärda statsbidraget vore nödvändigt för företagets realiserande och i detta
fall behjärtansvärda skäl härför anförts, ansåge sig ämbetsverken ej böra motsätta
sig detsamma. Härvid måste dock understrykas, att dylikt understöd
endast borde förekomma i särskilda undantagsfall. Vid elektrifieringen av
Jukkasjärvi socken, där föreningens ledning utginge från Kiruna, hade något
bidrag av detta slag icke sökts eller erfordrats, enär denna kommuns ekonomiska
ställning vore sådan, att den, enligt vad ämbetsverken erfarit, torde betalat
icke endast alla andelsinsatser å 25 kronor utan även naturaprestationerna
med 80,000 kronor.
Vad beträffade de föreslagna statslånen till föreningarna å sammanlagt
376,000 kronor pa 20 år efter 4 1/2 %, så syntes dessa lån lämpligen böra i vanlig
ordning sökas och lämnas från kraftledningslånefonden, vars kapitaltillgång
för närvarande medgåve en sådan utlåning utan att särskilt anslag därför
krävdes. Den för dylika lån fastställda räntefoten vore emellertid 5 %,
och avvikelse därifrån torde ej böra ifrågakomma. Årskostnaden för lånen
hade i förslaget upptagits till 4.5 % ränta och V20 amortering eller sammanlagt
9.5 %, vilken procentsats sedan efter hand sjönke. Till kraftledningslånefonden
skedde återbetalningen efter två amorteringsfria år under följande 18 till
högst ^28 år med lika annuitet, uppgående till 8.6 % respektive 6.7 % å ursprungliga
lånebeloppet. Detta torde vara en för låntagaren fördelaktigare form för
återbetalning, i det att lånekostnaden under den första tiden bleve väsentligt
reducerad. Dämpligt syntes vara, att kommunerna tecknade borgen för lånen
i proportion till antalet andelar inom var och en av dem och mot säkerhet av
anläggningar och andelsreverser.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Föreningens strömtaxor hade avpassats så, att något överskott ej skulle uppstå.
Under denna förutsättning hade årliga inkomster och utgifter enligt
utredning av den 24 maj 1928 beräknats för Gällivare socken till 36,000
kronor och för nordöstra finnbygden till 43,050 kronor.
Enligt dessa siffror skulle, med den påräknade förbrukningen, konsumenterna
betala i genomsnitt 79,050 kr. : 125,000 kwh= 63 öre per kilowatttimme
— alltså ett högt pris trots alla bidrag. Uppskattades värdet av de engångskostnader,
som ej skulle amorteras, till 5 % av deras kapitalvärde, tillkomme
för naturaprestationerna 14 öre och för statsbidraget 21 öre; tillsammans erhölles
då en totalkostnad av 98 öre per kilowattimme.
Enär utgifterna nästan uteslutande utgjordes av fasta kostnader och inkomsterna
till övervägande del av fasta andelsavgifter, vore kalkylens hallbaihet
väsentligen beroende av antalet andelar, från vilkaQ årsavgift erhölles.
I detta avseende syntes en betydande osäkerhet vidlåda förslaget. I skrivelse
den 18 juni 1928 hade sålunda elektricitetsföreningens ombudsman framhållit,
att anslutningen inom Gällivare blivit överskattad, och han uppgåve
2,500''andelar såsom en sannolikare siffra än kalkylens 3,000. Aven inom det
andra företaget syntes man tveksam om anslutningens omfattning. Nu kunde
man visserligen vänta, att åtskilliga konsumenter anmälde sig först när företaget
kommit i gång. För den händelse staten skulle bidraga med en avsevärd
del av kostnaden, torde dock höra krävas, att man på förhand genom bindande
andelsteckning försäkrat sig om sådan tillslutning, att en tillförlitlig
räntabilitetsberäkning kunde framläggas. Innan detta skett, torde intet
statsbidrag böra utbetalas och ej heller utbyggnaden igångsättas. I detta
sammanhang kunde anföras, att elektrifieringen på Ölands landsbygd hittills
fortskridit mycket obetydligt och att den ovan omnämnda, av staten bekostade
sjökabeln tills vidare utnyttjades huvudsakligen endast för en industriell an
läggning.
0
Huruvida den i förslaget angivna grunden för vad som skulle förstås med
»förbrukningsenhet» vore den mest lämpliga i och för ernående av andelsteckning
och rationell utnyttjning, därom kunde möjligen råda olika meningar.
Detta vore dock närmast en inre föreningsfråga, som borde tagas i övervägande
vid utarbetandet av föreningsstadgar och taxor. Härvid syntes lämpligen
ett samarbete böra äga rum med någon representant för ämbetsverken.
Av det anförda framginge, att ovanberörda elektrifieringsföretag inom Norrbottens
finnbygd krävde osedvanligt omfattande anläggningar och stora uppoffringar
från statens sida i och för distribution av ett helt ringa kraftbelopp.
Särskild hänsyn torde dock härvid böra fästas vid önskvärdheten av att bereda
möjlighet även för dessa avlägsna trakters befolkning att komma i åtnjutande
av några av de förmåner, som i stor utsträckning tillkomme landets övriga
invånare, och därigenom hos denna befolkning stärka känslan av samband
med landet i övrigt.
I sådant hänseende torde ett bidrag av statsmedel för nu ifragavarande
ändamål i viss mån kunna jämställas med de utgifter, statsverket ansetts böra
ikläda sig för anläggning och drift av de s. k. kulturbanorna i övre Norrland
liksom för större landsvägsbyggen och inrättande av postdiligenslinjer. Även
dessa senare anläggningar och kommunikationsleder måste ju betraktas, såsom
under överskådlig framtid i och för sig oräntabla eller t. o. m. direkt
förlustbringande företag. Att de ändock ansetts vara ur allmän synpunkt
försvarliga eller nödvändiga hade ju närmast berott dels på de möjligheter
för allmän materiell och kulturell utveckling, som därigenom beretts de berörda
trakterna, dels måhända även pa en känsla av rättvisan däri, att de
nordligaste delarna av vårt land, vilka i sin helhet tillförde staten och landet
betydande inkomster, även kunde anses berättigade till ett särskilt stöd för
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
13
främjande av en dylik utveckling. Härvid vore tillika att märka, att de
ifrågasatta anslagen för elektrifiering dock vore begränsade till en engångsutgift
och icke, såsom vissa av de förutnämnda järnvägsanläggningarna, torde
behöva befaras innebära någon årlig utgift för täckande av driftunderskott.
Ämbetsverken anföra slutligen, att det huvudsakligen vore av hänsyn till sålunda
angivna och liknande motiv, som ämbetsverken funne sig böra tillstyrka
länsstyrelsens i Norrbottens län framställning beträffande ifrågavarande elektrifieringsföretag,
varvid emellertid ämbetsverken föreslå, att anslaget till huvudledningen
bestämmes till högst 300,000 kronor samt att ingen del av de
ifrågasatta anslagen måtte utbetalas, förrän vederbörande distributionsföreningar
bildats och bindande teckning ägt rum för omkring 2,500 andelar i Gällivare
socken och omkring 3,000 andelar i nordöstra finnbygden.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
Behovet och nyttan av framledande av elektrisk energi till ifrågavarande,
avlägset liggande delar av Norrbottens län hade synnerligen starkt framhållits
i handlingarna i ärendet. Statskontoret hade därför intet att erinra mot att
staten bidroge till gäldande av kostnaderna för ett företag i sådan riktning.
Frågan huruvida den nu föreslagna kraftanläggningen kunde anses på
lämpligaste sätt planlagd ur teknisk och ekonomisk synpunkt undandroge sig
givetvis statskontorets bedömande, liksom ock de kostnadsberäkningar, som
låge till grund för det föreliggande förslaget.
Av nyss angivna skäl ansåge sig statskontoret icke kunna göra något uttalande
angående beloppet av det anslag, som erfordrades för byggande genom
vattenfallsstyrelsens försorg av huvudledningen Gällivare—Tärendö, men
finge statskontoret tillstyrka, att erforderligt anslag upptoges i riksstaten på
sätt vattenfallsstyrelsen föreslagit.
Framställningen om bidrag av statsmedel till de ifrågasatta distributionsledningarna
måste, då man vid bifall till framställningen skulle komma in på
ett helt nytt område för statsunderstöd, vålla tvekan med hänsyn till möjligen
uppstående konsekvenser. Då emellertid, såsom ovan framhållits, alldeles särskilda
omständigheter i detta fall förelåge, syntes berörda förhållande icke
böra utgöra hinder för beviljande av statsbidrag jämväl till distributionsledningarna.
Anslag till detta understöd torde böra uppföras under någon av riksstatens
huvudtitlar, förslagsvis den sjätte. Då arbetet med distributionsledningarna
väl borde igångsättas redan under år 1929 och då det torde dröja
avsevärd tid, innan det ifrågasatta låneunderstödet bleve beviljat och utbetalt,
syntes någon del av det för distributionsledningarnas anläggning begärda anslaget
böra upptagas redan i riksstaten för budgetåret 1929/1930.
Enligt vad kommerskollegium och lantbruksstyrelsen upplyst, kunde kraftledningslånefonden
disponeras för utlämnande av lån till så stort belopp, som
blivit ifrågasatt. Vid sådant förhållande syntes sagda fond också böra för ändamålet
disponeras, och vore särskilt anslag för detta ändamål sålunda icke erforderligt.
Anledning syntes heller icke föreligga att för det ifrågasatta lånet
utverka andra villkor än dem, som nu gällde för lån från kraftledningslånefonden.
Hinder för utbetalande av beviljat lån torde icke uppstå, därest, såsom
kommerskollegium och lantbruksstyrelsen förutsatt, vederbörande kommuner
tecknade borgen i proportion till antalet andelar inom var och en av dem.
Slutligen finge statskontoret instämma i det av nyss nämnda myndigheter
gjorda uttalandet, att föreskrift borde meddelas, att ingen del av de ifrågasatta
anslagen finge utbetalas, innan de planerade andelsföreningarna bildats och de
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Departements
chefen.
kunde uppvisa, att bindande andelsteckning erhållits till det antal, som av
myndigheterna angivits såsom minimum för säkerställande av företagens räntabilitet,
eller 2,500 för Gällivareföreningen och 3,000 för Finnbygdsföreningen.
Det har länge varit ett önskemål att kunna tillhandahålla kraft inom de
vidsträckta områden, som ligga inom Gällivare, Korpilombolo, Tärendö, Junosuando
och Pajala socknar av Norrbottens län. I sådant syfte framlades redan
tidigt olika förslag till elektrifiering av dessa delar av länet, varvid närmast
lokala vattenkraftkällor ifrågasattes till utbyggande. Det visade sig
emellertid, att man icke på detta sätt kunde vinna en lösning, som gav erforderliga
möjligheter till utveckling och som var ur ekonomisk synpunkt genomförbar.
Strävandena hava därför måst inriktas på att söka tillföra ifrågavarande
områden kraft från en större, men mera avlägsen kraftkälla. Den ingående utredning
i sådant syfte, som genom länsstyrelsens i Norrbottens län försorg
verkställts, har givit vid handen, att det lämpligaste sättet att genomföra elektrifieringen
är att medelst en huvudledning från Gällivare till lämplig punkt
i Tärendö överföra elektrisk energi från Porjus kraftverk och att distribuera
kraften genom särskilda andelsföretag, ett för Gällivare och ett för de övriga
socknarna. För att denna plan skall kunna förverkligas med överkomliga
kostnader för konsumenterna, har ifrågasatts, att staten skulle i avsevärd omfattning
ekonomiskt medverka till företagets genomförande.
Om elektrifiering av en bygd i allmänhet är av stor betydelse för dess
framåtskridande, så torde detta alldeles särskilt gälla beträffande de avlägsna
trakter, varom nu är fråga. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen lika med länsstyrelsen kraftigt
framhållit de välbehövliga möjligheter till allmän materiell och kulturell utveckling,
som genom den nu framförda planens förverkligande skulle öppnas
för dessa bygder, liksom de understrukit dess alldeles särskilda betydelse för
stärkande hos befolkningen därstädes av känslan av samband med landet i övrigt
— allt synpunkter, vilkas stora berättigande torde ligga i öppen dag och i
vilka jag vill på det livligaste instämma. Då nu utredningen visat, att en
elektrifiering av dessa trakter icke kan på ekonomiskt drägliga villkor komma
till stånd med anlitande endast av bygdens egna tillgångar, synas alltså mycket
goda skäl föreligga, att staten här liksom vid Ölands elektrifiering träder hjälpande
emellan. Jag anser mig därför böra förorda, att staten i större utsträckning
än eljest plägar vara fallet lämnar sin medverkan till företagets
genomförande.
Enligt föreliggande förslag skulle den erforderliga huvudledningen från
Gällivare, vilken beräknats draga en kostnad av 340,000 kronor, utbyggas
och underhållas genom vattenfallsstyrelsens försorg. Kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen hava ifrågasatt, huruvida icke för nedbringande av
statsverkets kostnader berörda huvudledning skulle kunna utföras på ett
mindre kostsamt sätt än som föreslagits, samt med hänsyn härtill tillstyrkt
ett anslag av högst 300,000 kronor för ändamålet. Detta spörsmål
synes förtjänt av övervägande, och torde irtredning därom böra verkställas,
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
15
innan medel till arbetets påbörjande ställas till vattenfallsstyrelsens förfogande.
Då för ledningens utförande för nästkommande budgetår endast skulle
äskas ett begynnelseanslag av 100,000 kronor, torde frågan om det ytterligare
anslag, som för ledningens färdigställande kan bliva erforderligt, få
underställas nästkommande års riksdag. Såsom redan i statsverkspropositionen
förutsatts, skulle de för huvudledningen erforderliga kapitalökningsanslagen
utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
Vad beträffar statens medverkan till utförande av distributionsföreningarnas
ledningsnät, har i sådant syfte hemställts om dels ett statsbidrag å 167,500
kronor utan återbetalningsskyldighet och dels ett lån å 376,000 kronor ur
kraftledningslånefonden. Något statsunderstöd utan återbetalningsskyldighet
har för sådant ändamål icke förut lämnats. Med hänsyn emellertid till de
särskilda omständigheter, som tala för ifrågavarande företags genomförande,
och då detta bliver möjligt endast under förutsättning att det föreslagna statsbidraget
lämnas, vill jag förorda att så sker. Med äskande av anslag
för detta ändamål torde emellertid böra anstå till ett kommande budgetår. Vidkommande
lånet från kraftledningslånefonden torde, såsom de i ärendet hörda
ämbetsverken anfört, detsamma icke böra utlämnas under andra villkor än de
för lån från nämnda fond föreskrivna. I fråga om avvägningen av beloppen av
statsbidrag och lån vill jag redan nu framhålla, att med hänsyn till elektrifieringsföretagets
räntabilitet någon minskning av understödsbeloppet och motsvarande
höjning av lånebeloppet icke lärer böra ifrågakomma.
Da staten i enlighet med vad nu förordats skulle så avsevärt bidraga till
ifrågavarande elektrifieringsföretags genomförande, synes man böra fordra
garanti för att företaget redan från början blir ekonomiskt säkerställt. Innan
någon del av anslagsmedlen utbetalas, torde det därför böra visas, att de ifrågasatta
föreningarna bildats och vederbörligen registrerats samt att bindande
teckning skett för tillräckligt antal andelar. Vid föreningarnas bildande och
taxors bestämmande torde, såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen påpekat,
samarbete med nämnda ämbetsverk böra äga rum.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för utförande av en kraftledning från Gällivare för
elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för budgetåret
1929/1930 under utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag
av ........................ kronor 100,000,
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.