Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utläggande av
vissa statsgruvefält inom Norrbottens län; given Stockholms
slott den 1 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över liandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Vilhelm Lundvik.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 1 februari 1929.

N ä r varan d e:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lundvik, anför:

I skrivelse den 23 november 1928 har kommerskollegium gjort framställning
om åtgärders vidtagande för utläggande av vissa statsgruvefält
inom Norrbottens län. De områden, som enligt kollegii uppfattning böra avsättas
såsom statsgruvefält, utgöras av dels vissa utav de gruvor och fyndigheter
inom nämnda län, som jämlikt 1927 års malmfältsavtal överlämnats
till staten, dels ock ytterligare några andra kronan tillhöriga fyndigheter.

Som stöd för sina berörda förslag har kollegium anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 61 håft. (Nr 78.)

1

2

Kommers kollegium.

Gruvor och
inmutade fyndigheter,
överlämnade
till
kronan i enlighet
med 1927
års malmfältsavtal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

»Huvudanledningen härtill utgöres av 1927 års malmfältsavtal samt av
vissa därmed sammanhängande omständigheter, men kollegium anser sig
böra vid samma tillfälle föreslå även att vissa andra kronan tillhöriga fyndigheter
intagas i statsgruvefält.

I sådant avseende får kollegium till en början erinra därom, att i anledning
av Eders Kungl. Majits proposition med förslag till överenskommelse
med Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag, Trahkaktiebolaget Grängesberg
Oxelösund, aktiebolaget Gellivare malmfält och Norrbottens järnverks aktiebolag
1927 års riksdag i sin skrivelse nummer 312 uttalade, bland annat,
att riksdagen ansåge sig böra fordra, att Trahkaktiebolaget Giängesberg
Oxelösund, såsom ett skäligt vederlag för statens avstående till Luossavaara
—Kirunavaara aktiebolag av statens särskilda rätt till Luossavaara malmfält,
förbunde sig att den 1 oktober 1927 utan ersättning till staten med
äganderätt överlämna samtliga de gruvor och inmutade områden inom
Norrbottens län, vilka tillhörde aktiebolaget Nordsvenska malmfält eller
trafikbolaget, ävensom att de malmfyndigheter, som härigenom med full
äganderätt överlämnades till staten, borde, i den mån det läte sig göra,
omedelbart utläggas till statsgruvefält.

I det härefter mellan staten och ovan förstnämnda fyra bolag den 29
juni 1927 träffade avtalet förband sig trafikbolaget att den 1 oktober 1927
till staten utan ersättning med äganderätt överlämna samtliga aktiebolaget
Nordsvenska malmfält eller trafikbolaget den 22 mars 1927 tillhöriga gruvor
och inmutade områden inom Norrbottens län.

Den skyldighet, trafikbolaget härigenom åtagit sig, har detsamma uppfyllt,
och på grund av nådigt brev av den 17 september 1927 har kollegium
för statens räkning mottagit ifrågavarande egendom.

Enligt malmavtalet har vidare staten åtagit sig ansvar för att under tiden
till den 1 oktober 1947 den malm, som finnes i dessa till staten överlämnade
fyndigheter, icke brytes annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

Vare sig fyndigheterna ifråga med ekonomisk fördel kunna utnyttjas
eller icke är kronan alltså skyldig att under tiden till den 1 oktober 1947
behålla kontrollen över deras utnyttjande med hänsyn härtill. Visserligen
kan, så länge nu gällande provisoriska förbud mot inmutning å odisponerad
kronomark inom, bland andra, Norrbottens lån förblir i kraft, inmutning för
annans än kronans räkning å sådan mark icke ske utan Eders Kungl. Mapts
tillstånd, men redan den omständigheten att det, såvitt kollegium kan finna,
kan synas endast mindre sannolikt, att den provisoriska lagstiftningen skall
förbliva gällande över hela den avsedda tidrymden, utgör ett skäl för kollegium
att ansluta sig till riksdagens ståndpunkt i frågan om sättet för
fyndigheternas bevarande under kronans uteslutande förfoganderätt genom
utläggande däröver av statsgruvefält.

En ytterligare omständighet, som härvid bör tagas i betraktande, utgor
den förenkling av fyndigheternas förvaltning, som utläggande av statsgruvefält
å dem kan medföra. .....

Med nu gällande gruvlagstiftning äro emellertid möjligheterna att utlagga
statsgruvefält begränsade till de fall, då fyndigheterna ifråga ligga på kronojord.

Detta är fallet med följande fyndigheter, alla försedda med utmål, nämligen

i Pajala socken:

Pellivuoma nris 19 och 20,

i Jukkasjärvi socken: , • i o in

Vieto nris 22, 25, 26, 27, 28, 29, 30 och 33 samt Sautus nris 1, 8, 10,

11, 12 och 13 ävensom

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

i Vittangi kapellförsamling av samma socken:

Vathanvaara nr 6 samt de likaledes i Vathanvaarafältet belägna Sikku,

Sarri, Svonni, Simma och Nutti.

På grund av vad ovan anförts anser kollegium statsgruvefält böra utläggas
å dessa fyndigheter.

I samband med frågan härom torde böra till behandling upptagas jämväl
vissa andra spörsmål om utläggande av nya statsgruvefält, nämligen för
gralitfyndigheten i Nunasvaara och magnesitförekomsterna i Tarrckaise.

Rörande den förstnämnda får kollegium anfiira följande.

■ I augusti 1918 anvisades för direktören G. Thisell 15 utmål å grafit, benämnda
Nunas nris 3 13 och 15 —18 samt belägna inom Vittangi malm fält

i Vittangi kapellförsamling av Jukkasjärvi socken. Desamma äro dock
numera sönade.

Av 1917 års mineralfyndighetskommission har denna fyndighet och därav
erhållna brytningsprodukter gjorts till föremål för undersökningar i olika
avseenden. Därvid har kunnat fastslås, att fyndigheten är av den storleksordningen,
att densamma bör tillmätas framtida betydelse.

Då emellertid fyndigheten ej är av den beskaffenhet, att ett omedelbart
upptagande av gruvdrift därå jämte lösande av därmed sammanhängande
frågor rörande sättet för tillgodogörandet och anordnandet av kommunikationer
synes påkallat eller ens berättigat, anser kollegium, att densamma
bör avsättas för framtida behov genom utläggande av statsgruvefält därå.

Magnesitförekomsterna i berget Tarrekaise ett par mil ovanför Kvikkjokk
äro kända sedan längre tid tillbaka. Senast hava därå lagda utmål varit
av kronan på arrende upplåtna till magnesitaktiebolaget Tarrekaise. Fyndigheternas
svårtillgängliga och avlägsna läge hava emellertid nödgat bolaget
att undan för undan uppskjuta desammas bearbetande, och numera
har bolaget sett sig föranlåtet att uppgiva planerna på en omedelbar exploatering
och träda i likvidation. Att icke heller kronan för närvarande skulle
bliva i stånd att med ekonomiskt gynnsamt resultat här upptaga gruvdrift
torde vara visst, men även i detta fall synas fyndigheterna böra på grund
av sm beskaffenhet tillmätas framtida betydelse och avsättas till statsgruvefält,
vilket i sådant fall synes böra innesluta jämväl vissa andra i trakten
liggande fyndigheter, särskilt de kronan tillhöriga magnesitutmålen Kaskaivo
nr 1 och Rakaspakte nr 2, vilka likaledes ligga i en öde fjälltrakt, där
gruvdrift ej nu kan upptagas.»

Jämte anmälan att kollegium inhämtat yttrande från bergmästaren i norra
bergmästardistriktet över ett inom kollegium uppgjort förslag till gränser
för de ifrågasatta statsgruvefälten samt att denne jämväl tillstyrkt statsgruvefältens
utläggande, ingår kollegium härefter, under hänvisning till
vissa framställningen bilagda kartor, på en närmare beskrivning av de föreslagna
statsgruvefältens läge; och anför kollegium i dylikt hänseende följande:

»Fyndigheterna Pellivuoma nris 19 och 20 i Pajala socken äro belägna i pe föreslagna
ostligaste delen av block I i kronoparken Kengisskogen eller Kengis bruks statsgruvekolfångstskog.
Nämnda område utgör en mot sydost utskjutande del av mltens läsekronoparkens
nordligaste parti, och statsgruvefältet, som torde böra benämnas
Pellivuoma statsgruvefält, synes lämpligen böra erhålla följande gränser:

i nordost: av kronoparkens gräns mot Tornefors ägor i Junosuando socken

Grafitfyndighet
i Nunasvaara.

Magnesitförekomster
i
Tarrekaise
m. m.

4

Kungl. May.ts proposition Nr 78.

en sträcka av 2,000 meter räknade i nordvästlig riktning från östra hörnröset
vid denna del av kronoparken;

i sydost: den i sydvästlig riktning från detta hörnröse löpande ägogränsen
mellan kronoparken och Pajala häradsallmänning till hörnröset
mellan kronoparken, allmänningen och Anttis ägor;

i sydväst: av kronoparkens gräns mot Anttis ägor en sträcka av 2,000
meter räknade åt nordväst från sistnämnda hörnröse;

i nordväst: en rät linje, som tankes dragen mellan de båda på 2,000 meters
avstånd från vartdera av ovan nämnda hörnrösen belägna punkterna
å statsgruvefältets nordöstra och sydvästra gränser.

Enär utmålen Vieto nris 22, 25—30 och 33 i Jukkasjärvi socken äro
belägna endast några kilometer från nordöstra gränsen av det redan år
1910 utlagda Ekströmsbergs statsgruvefält, synes detta lämpligen kunna
utvidgas över nämnda fyndigheter.

Enligt kungörelsen den 2 december 1910 angående utläggande av vissa
statsgruvefält (Sv. förf.-saml. nr 137) utgöras Ekströmsbergs statsgruvefälts
nuvarande gränser av följande:

i nordväst: en linje, tänkt dragen mellan fjälltopparna Atjavardo (höjdsiffran
858) i sydväst och Niallåive (höjdsiffran 887) i nordost;

i nordost: en linje, tänkt dragen från sistnämnda bergstopp Niallåive mot
sydost, vinkelrätt mot nyssnämnda nordvästra gränslinje;

i sydost: en linje, tänkt dragen genom toppröset på fjället Pid jast jåkko
(avvägningssiffran 1,012.e) parallell med den nordvästra gränslinjen;

i sydväst: en linje, tänkt dragen från den ovannämnda bergstoppen
Atjavardo mot sydost, vinkelrät mot förstnämnda nordvästra gränslinje.

Utvidgningen skulle huvudsakligen komma att ske mot nordost, så att
berget Vietovares topp komme att utmärka statsgruvefältets östra hörn. I
samband därmed har bergmästaren föreslagit, att fältets nuvarande sydostgräns,
i stället för att förbliva parallell med nordvästgränsen, skulle utgöras
av en rät linje från Vietovares topp över Pidjastjåkkos toppröse och
vidare till sydvästra gränsen. Detta skulle föranleda, att denna sistnämnda
obetydligt förlängdes mot sydost samt att en smal strimma närmast nuvarande
gränsen mellan Pid jast jåkko och nuvarande östra hörnet av statsgruvefältet
bleve lämnat utanför detsamma.

Då alltså nordvästgränsen skulle lämnas helt orörd samt beskrivningen
av sydvästgränsen alltjämt skulle komma att passa, komme i beskrivningen
av statsgruvefältets gränser endast beträffande de nord- och sydöstra gränserna
ändringar att bliva erforderliga. I sådant avseende skulle, i stället
för nuvarande, följande beskrivningar av dessa böra givas:

i nordost: en linje, tänkt dragen från sistnämnda bergstopp Niallåive i
sydostlig riktning till fjälltoppen Vietovare (höjdsiffran 859);

i sydost: eu linje, tänkt dragen åt sydväst från. sistnämnda fjälltopp
Vietovare genom triangelpunkten å fjälltoppen Pidjastjåkko (höjdsiffran
1,012.6) samt vidare i samma riktning tills den träffar den sydvästra gränslinjen.

De ävenledes i Jukkasjärvi socken belägna utmålen Sautus nris 1, 8 och
10—13 ligga på berget Sautusvaara och inom Sevujoki kronopark vid den
nordost om Jukkasjärvi by belägna sjön Sautusjärvi.

Det över dessa utmål utlagda statsgruvefältet torde böra benämnas Sautusvaara
statsgruvefält och givas följande gränser:

i sydost: av ägogränsen mellan Jukkasjärvi häradsallmänning och Sevujoki

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

5

kronopark den raka sträckan från hörnröset sydväst om Avakkojärvi åt
sydväst till stranden av Sautusjärvi;

i sydväst: östra stranden av Sautusjärvi mellan de punkter, där densamma
träffas av kronoparkens gränslinjer mot å ena sidan allmänningen
och å andra sidan Jukkasjärvi bys område;

i nordväst: av sistnämnda ägogräns den raka sträckan från Sautusjärvis
strand till närmaste hörnröse nordost om triangelpunkten å Sautusvaara;

i nordost: en rät linje, tänkt dragen från sistnämnda hörnröse till det
först omnämnda hörnröset sydväst om Avakkojärvi.

Vatlianvaarafältet i Vittangi kapellförsamling utgör en del av Vittangifälten
och är beläget å kronoparken Parakka på ett avstånd av omkring 2
mil nordväst om Vittangi by. Nordostligaste delen av kronoparken skulle
här lämpligen avsättas till Vathanvaara statsgruvefält med följande gränser:

i nordväst: av ägogränsen mellan kronoparken och Jukkasjärvi häradsallmänning
en sträcka av 2,000 meter, räknade åt sydväst från hörnröset
mellan kronoparken, allmänningen och Vittangi bys mark;

i nordost: den från samma hörnröse till hörnröset sydost om gruvfältet i
sydostlig riktning löpande delen av gränsen mellan kronoparken och Vittangi
bys mark;

i sydost: av den från sistnämnda hörnröse i sydviistlig riktning löpande
fortsättningen av gränsen mellan kronoparken och byamarken en sträcka av
2,000 meter räknade från hörnröset;

i sydväst: en rät linje, som tänkes dragen mellan de båda på 2,000 meters
avstånd från vart och ett av ovan nämnda liörnrösen belägna punkterna
på statsgruvefältets nordvästra och sydöstra gränser.

Ungefär en mil sydost om Vathanvaarafyndigheten och strax norr om
Rovasuvanto i Torne älv ligga de sönade grafitfyndigheterna i Nunasvaara
å ett vid avvittringen till murstensbrott avsatt, kronan förbehållet område,
vilket i år 1921 upprättad beskrivning över laga skifte å alla ägor till Vittangi
by i Jukkasjärvi socken finnes under rubriken »Lägenheter, som vid avvittringen
avsatts för allmänt behov och som genom laga kraftvunnet avvittringsutslag
förklarats skola stå under kronans disposition» angivet vid
litt. p som »Plats för stenbrott med väg till Torne älv». Enligt meddelande
från överlantmätaren i Norrbottens län finnes området ej upptaget i jordregistret
men har anmälan därom den 29 maj 1925 överlämnats till kammarkollegium,
vars beslut i anledning därav dock ej ännu förelåge.

Området för stenbrott synes böra bilda Nunasvaara statsgruve fält, varemot
vägområdet ej bör ingå däri.

Tarrekaisefyndigheterna jämte utmålen Kaskaivo nr 1 och Rakaspakte
nr 2 synas lämpligen kunna inrymmas inom en utvidgning av det inom
Kvikkjokks kapellförsamling av Jokkmokks socken belägna, år 1910 beslutade
Ruotivare statsgruvefält. Det sålunda utvidgade statsgruvefältet
torde böra givas följande gränser, nämligen:

i norr och öster: en bruten linje, tänkt dragen österut från den sydligaste
toppen av fjället Kartevare på Tarrajokks västra sida till fjälltoppen Tjuolda
(höjdsiUran 1,443) och vidare utmed statsgruvefältets nuvarande norra och
östra gränser;

i söder: en bruten linje, tänkt dragen från statsgruvefältets nuvarande
sydligaste hörn utmed dess nuvarande sydgräns till en punkt, där denna
träffas av en från fjälltoppen Vuoka (höjdsiffran 1,142) över den sydostligaste
toppen av Vallevare, tenämnd Prinskullen (höjdsiffran 742), i nordostlig

6

Kungl. Majtts proposition Nr 78.

riktning framdragen rät linje, samt vidare utmed denna linje och från fjälltoppen
Vuoka i västnordvästlig riktning till fjälltoppen Staika (höjdsiffran
1,799) å gränsen till Arjepluogs socken;

i väster: en rät linje, tänkt dragen från sistnämnda fjälltopp till ovannämnda
topp å fjället Kartevare.»

Kommerskollegii skrivelse avslutas på följande sätt:

»Inom såväl Ekströmsbergs som Ruotivare statsgruvefält finnas vissa
enskilda tillhöriga ägor, utgörande inom de nytillkommande delarna av dessa
statsgruvefält, såvitt kollegium har sig bekant, dels, inom det förra, mark
tillhörande Saivorova hemman och dels, inom det senare, mark tillhörande
Njunjes by.

I likhet med den enskilda tillhöriga mark, som redan nu finnes inom
gränserna för dessa statsgruvefält men enligt 1910 års kungörelse icke är
statsgruvefält, komme givetvis de enskilda ägorna inom de områden, som
nu må utläggas till statsgruvefält, ej att ingå i statsgruvefälten.

Kollegium får hemställa, att, om statsgruvefält utläggas å förberörda
fyndigheter, gränserna för statsgruvefälten bestämmas i överensstämmelse
med vad kollegium sålunda förordat.»

Sveriges geo- I ett över berörda framställning den 14 januari 1929 avgivet utlåtande
l°9tsökninge>'' kar Sveriges geologiska undersökning förklarat sig dela kollegii uppfattning,
att de omhandlade fyndigheterna lämpligen borde avsättas såsom statsgruvefält.
Vid med ledning av kända malmgeologiska förhållanden företagen
granskning hade undersökningen icke funnit anledning framställa någon
erinran mot de föreslagna gränserna för statsgruvefälten.

Departements- Vad först angår de fyndigheter på kronojord, som jämlikt 1927 års malmehefen.
fältsavtal överlämnats till staten, har kommerskollegium — under erinran
om sagda års riksdags uttalande, att dessa fyndigheter borde bevaras under
kronans uteslutande förfoganderätt genom deras avsättning till statsgruvefält
— för egen del såsom stöd för sitt förslag i samma riktning framhållit,
förutom den förenkling av fyndigheternas förvaltning, som därigenom skulle
kunna åstadkommas, den kronan jämlikt berörda avtal åliggande skyldighet
att under tiden intill den 1 oktober 1947 utöva viss kontroll över samma
fyndigheters utnyttjande. Visserligen kan, såsom kollegium jämväl erinrat,
så länge nu gällande provisoriska förbud mot inmutning å odisponerad kronomark
inom Norrbottens län förbliver i kraft, inmutning å sådan mark för
annans än kronans räkning icke ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Då det
emellertid synes mindre sannolikt, att ifrågavarande provisoriska lagstiftning
skall förbliva gällande under hela den tidrymd, under vilken förenämnda
kontroll är avsedd att utövas, finner jag mig lika med kommerskollegium
redan av denna omständighet böra ansluta mig till 1927 års riksdags ståndpunkt
i fråga om sättet för fyndigheternas bevarande.

Att åtgärder även böra vidtagas för att åt kronan bevara övriga i kommerskollegii
skrivelse omförmälda fyndigheter, nämligen grafitfyndigheten i
Nunasvaara och magnesitförekomsterna i berget Tarrekaise ävensom vissa

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

andra i närheten av sistnämnda förekomster belägna magnesitfyndigheter,
synes mig, på grund av vad som i ärendet blivit upplyst rörande ifrågavarande
fyndigheters betydelse, påtagligt. Med hänsyn till att fyndigheterna
äro belägna alltför långt från förefintliga kommunikationsleder för att under
den närmaste framtiden kunna göras till föremål för bearbetning med gynnsamt
ekonomiskt resultat, anser jag, i likhet med de myndigheter, som uttalat
sig i ärendet, att frågan för närvarande bäst löses därigenom, att
även dessa fyndigheter förklaras skola utgöra statsgruvefält.

Lika med kommerskollegium anser jag, att vissa av nu omförmälda
fyndigheter icke böra utläggas såsom särskilda statsgruvefält utan sammanslås
med två redan utlagda fält, nämligen Ekströmsbergs och Ruotivare
statsgruvefält.

Fyra topografiska kartblad, varå de föreslagna statsgruvefältens sträckning
i huvudsak angives, torde i avtryck få bifogas detta protokoll.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att de områden, som omförmälas i kommerskollegii ovannämnda skrivelse
den 23 november 1928, med de gränser, som angivas i sagda skrivelse och
utmärkts å densamma bilagda kartor, må, i den mån marken därinom utgöres
av annan kronojord än sådan, som innehaves under ständig besittningsrätt
eller är till boställe anslagen, förklaras vara statsgruvefält och
alltså följande statsgruvefält utläggas, nämligen:

1. Pellivuoma statsgruvefält i Pajala socken;

2. Ekströmsbergs statsgruvefält i Gellivare och Jukkasjärvi socknar;

3. Sautusvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken;

4. Vathanvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken;

5. Nunasvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken; samt

6. Ruotivare statsgruvefält i Jokkmokks socken.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Einar Engelstedt.

[viMMVtrtmrcn

hilovmmui

] Område för statsgruvefält

Au»Vu)*\u>*V

hnma)aan\

L\uVnW\*Yn

r */ vminnnu

räjfrkj

trtjfltfiixmsui

Kokovuoma

AreraxkuisV''

Airm),

; Lwkkuviipin ;r.

r . tv-: - - tUtiKKUviiin

-r'' :

i-*-» Kojfortmma

Pv''-;

Tnpuliruoma

Xpä&dsvojjrCL

|r® m

»I

A f)

>mivaäfaitji

Wto

y^rkhéjAAJ,.

ittmmuC -

mm

»erm

Kimfiinkldi \

£f£3ä3U

/. fögf

IBM!

»Sill

»IPPÉI

'' : . • ■ . •»"tv • .„.

Cl t nys sfi

Plilp

SUst

jMal

ɮ8

K3É0I

'' >''

TiipffxHi

mm

■fuokuf

mm

mm

■Pnhtjanftirr

CKiv\\^ftwV

i/fttifirnt

-I JAM

vratfrAvmir,

LNERALSTABENS LlTOGR ANSTALT STHLM

inoo

imgp

su ... ■.-?.
■■:■ ''■■irV

OfniTä

“jutar

□ Område för statsgruvefält

•5-X!

ÖaT N X -

rx1

äSgft

mm

fJ,

GENERALSTABENS. UTOGR ANSTALT

5?* ii5

0jg.>jr>/7]

mm

1.....

xxxtL,

HitTsS

4;»E

A-C''-"- .

få&$0

Sp;p

H

^SkJi

PfUltavåi

Mipftis pdstvuoiria%>

!»35*8

■’■ 5i

3|

HB

. •.. •-... ■•

>yv*Voxu\1

uiämunw

Skola

>00000

GENERALSTABf

WlmAM

musm

Öl

eBtftiA ,4,%1

»ife

jllp®

KÉHi

fltföla

F >,

mmi

mfm

^v.

Ké

■*v

SFä&r1?

a»**''*

wpMij

>!»2g4a:

>$*£

ik!

Bjä»

»a

,T?T

JfSffSS

□ Område för statsgruvefält

□ Område för statsgruvefält

tfaissekpteyjxjA

l TALAL

rfjokre

r. 239

\hvSS -

''< ttåM

9 o, t

SJctila 1.200000

GENERALSTABENS LfTOGR. ANSTALT STHLM

* ''fii

■Qi‘-

wm

iHfålsfa

M1IÉ

kV''""

''å|f

P^S

SfåF

Rf*

Vliv

gP®s

laHH

|£t§

^P£5

i/Si

HK$

i;> 1

Sfi®

wSai

* •

ÉÉS ^OiV

!«<SSS

säl®

IlteÉå

il

muSm,

WM

igg

liflSw*

Ibm**S

.hit"

Kvij.Sotara^i

WMfllSM

±