Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
I
STr 76.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anläggande
av kraftstation vid Sillre för beredande av
krafttillskott till Norrforsens kraftverk; given Stockholms
slott den 8 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 8 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmaek, Johansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:
I skrivelse den 10 oktober 1928 hemställde vattenfallsstyrelsen, att för utförande
av anläggning, som kunde erfordras för krafttillskott till Norrforsens
kraftverk, måtte för budgetåret 1929/1930 anvisas 500,000 kronor. Då ytterligare
utredning i saken ansågs erforderlig, hemställde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till årets riksdag (Utgifter för kapitalökning, bilaga 2, punkt
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 60 haft. (Nr 76 — 77.) 346 *9 1
2
Kuntjl. Maj:ts proposition nr 76.
27), att riksdagen måtte i avbidan på den proposition, som kunde komma att
avlåtas i ämnet, för ändamålet beräkna ett reservationsanslag å 500,000 kronor.
Sedan vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 31 januari 1929 framlagt slutligt
förslag i frågan, anhåller jag att få ånyo anmäla densamma.
Jag tillåter mig därvid inledningsvis erinra, att beslut om anläggande av
Norrforsens kraftverk fattades av 1924 års riksdag. Verket tillkom i främsta
rummet för att fylla de ökade kraftbehoven i Västerbottens kustland —
särskilt Umeå — vilka icke kunde tillgodoses från befintliga enskilda eller
kommunala vattenkraftanläggningar. Den kraftavsättning, som med säkerhet
kunde påräknas, uppskattades vid de förberedande undersökningarna till ett
effektbelopp av 6,350 kW. Vid frågans framläggande för riksdagen år 1924
förelågo alternativa förslag till kraftverk vid Norrforsen, avseende ett mindre
för en effekt av 10,000 kW och ett större för 12,000 kW, vilka kraftbelopp vore
de minsta, som ur praktisk-ekonomisk synpunkt kunde ifrågakomma vid fallets
utbyggnad. Med hänsyn till vissa företräden av teknisk art och då avsättningsmöjligheterna
för energi förefölle betryggande, valdes det större alternativet.
Inom kort tid efter det beslut om kraftstationens påbörjande fattats, säkerställdes
emellertid genom träffade leveranskontrakt en kraftavsättning av omkring
12.000 kW, varav huvuddelen avsåg Umeåtrakten och en mindre del trakterna
kring Ångermanälven, dit en överföringsledning för 4,000 kW planerades. År
1925 beslöts därför — då så genom tämligen obetydliga förändringar i den föreslagna
anläggningen lät sig göra — att utföra kraftstationen för en produktionsförmåga
av normalt 15,000 kW och maximalt 18,000 kW. Ivraftverket vid
Norrforsen fullbordades under år 1927 och hade då dragit en anläggningskostnad
av 7,740,000 kronor.
I sin förenämnda skrivelse den 31 januari 1929 meddelar vattenfallsstyrelsen,
att numera så gott som all kraft från Norrfors verket tagits i anspråk. Utöver
vad som hittills disponerats funnes nämligen ännu att tillgå ytterligare energi
endast under vissa tider av året och varierande till storleken mellan 500 och
3.000 kW med ett medeltal av omkring 1,500 kW. Den normala tillväxten av
kraftkonsumtionen inom Norrforsområdet vore emellertid av sadan storleksordning,
att ett krafttillskott av omkring 1.000 kW om året erfordrades. Rörande
sättet för fyllande av detta behov anför styrelsen följande:
För att kunna tillgodose närmast liggande nya kraftbehov förhandlade styrelsen
med en av de större Norrforsabonnenterna om rätt till avkoppling
under lågvattentid av visst kraftbelopp mot skälig reduktion i kraftpriset.
Med hänsyn till nuvarande överproduktion av slipmassa vore detta tillvägagångssätt
tillsvidare lämpligt. Men i längden borde man helst undvika
dylik begränsning av krafttillförseln till industrien även vad träsliperierna beträffade.
o 1J0 ,-„n j
Styrelsen vore av den uppfattningen, att, i den man man kunde pa tiiitredsställande
villkor erhålla kompletter i ngskraft från enskilda
kraftföretag, denna möjlighet borde tillgodogöras. Det förefölle icke
uteslutet, att dylik uppgörelse kunde träffas för några år framåt. Hittills förda
underhandlingar utvisade emellertid, att det icke vore möjligt att med tillfredsställande
pris erhålla prima kraft för längre tid framåt eller i större mängd.
Detta sammanhängde därmed, att vart och ett av de enskilda kraftföretagen
Kungi. Alaj.ts proposition ur 7b\
3
hade eu relativt begränsad tillgång på prima kraft, som i främsta rummet reserverades
för den egna industrien eller för det egna avsättningsområdet.
Eftersom styrelsen måste hava möjlighet att uppgöra normala kraftkoutrakt
med sina abonnenter med varaktighet av något tiotal år, måste krafttillgåugen
för Norrforsnätet tryggas genom beslut om ny ulbyyytutd, som emellertid ieke
borde fullföljas snabbare än som visade sig vara erforderligt.
Krafttillskottet borde inmatas i södra ändan av Norrforsnätet, varigenom förstärkning
av detta bleve överflödig och ökad trygghet mot driftavbrott åstadkommes.
Med hänsyn därtill vore fortsatt u t bygg n ad i U m e ä 1 v nu
mindre lämplig. Krafttillskottet borde framför allt vara tillgängligt under lågvattentid,
alltså då krafttillgången vid Norrfors minskades. Detta talade för användning
av ångkraft eller också av sådan vattenkraft, som vore så väl reglerad,
att kraftuttagningen kunde i väsentlig grad koncentreras till vintertiden. Dylik
regleriugsmöjlighet torefunnes icke beträffande statens vattenfall i
Anger manälv en och Indalsälven. Det behövliga krafttillskottet
vore dessutom icke av sådan storleksordning, att en större utbyggnad för närvarande
skulle löna sig. Nämnda vattenfall lämpade sig därför icke för utbyggnad
i föreliggande fall.
Att tillskapa en ångreser v central vid t. ex. Ångermanälven kunde
visserligen ur en del synpunkter vara tillsvidare lämpligt. Men det vore svårt
att inpassa eu sådan ångreservcentral i det framtida kraftnätet, i vilket de norrländska
kraftverken tänktes sammanbundna med statens kraftverk i mellersta
Sverige. I detta framtidsnät vore Västerås en avgjort bättre inmatningspunkt
för ångkraften än någon som helst förläggningsort i Norrland. Kolet kunde
ju transporteras till Västerås billigare än till den norrländska förläggningsorten.
Ångmaskineriet i Västerås vore dessutom reserv även i händelse av
störning vid kraftöverföringen från Norrland till mellersta Sverige.
Dessa omständigheter hade lett vattenfallsstyrelsen till den slutsatsen, afl
det vore önskvärt att i södra ändpunkten av Norrforsnätet skaffa sig en mindre
vattenkraftcentral med väl reglerbar avrinning. En sådan möjlighet erbjöde sig
i Sillreån, i vilken vattenfallsstyrelsen inköpt vissa vattenkraftandelar redan
för ett 10-tal år sedan och numera skaffat staten majoriteten av vattenkraften.
Beträffande denna kraftkälla och det planerade sättet för dess utnyttjande
meddelar styrelsen:
Sillreån utfölle i Indalsälven omkring 5 mil från älvens mynning och 2 mil
nedanför statens stora krafttillgångar därstädes, Stadsforsen och österåsforsarna.
I Sillreån funnes från utloppet ur Oxsjön ned till Indalsälven en total fallhöjd
av icke mindre än 190 meter. Genom utförda undersökningar hade konstaterats,
att denna fallhöjd kunde uttagas i en enda anläggning genom utförandet
av en 2 kilometer lång, i berget utsprängd tilloppstunnel med en tvärsektion av
omkring 5 kvadratmeter och en trycktub av 1.75 meters diameter, ävenledes förlagd
inne i berget och med en längd av omkring 900 meter, varigenom driftvattnet
kunde föras ned till en vid Indalsälvens strand förlagd kraftstation. I
denna borde lämpligen till en början installeras endast ett turbinaggregat, bestående
av en turbin och därtill hörande direktkopplad generator med eu effekt
av omkring 5,000 kW. På detta sätt utförd kunde kraftanläggningen leverera
omkring 20 miljoner kilowattimmar om året.
Enligt uppgjort förslag skulle kraftstationen utföras så, att till samma axel
framdeles kunde kopplas eu pump, med vars hjälp och med generatorn arbetande
såsom motor vatten kunde under den tid, då kraftöverskott funnes vid Norrfors
kraftstation, uppfordras från Indalsälven till Oxsjön för att där magasineras till
4
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76.
annan tid, då samma vatten kunde utnyttjas för fyllande av då uppstående
behov av ökad kraftleverans.
I mån av behov kunde maskininstallationen framdeles utan ändring av vattenvägarna
ökas upp till en effekt av omkring 12,000 kW. Anläggningen komme
då att användas för reserv- och toppdrift.
Kostnaderna för Sillreåns utbyggande för 5,000 kW har vattenfallsstyrelsen
beräknat till 2,250,000 kronor. Årskostnaden, inbegripet ränta å fallvärdet,
bleve omkring 50 kronor per installerad kW. Vid utvidgning av kraftstationen
till 12,000 kW kunde effektökningen åstadkommas för en kostnad, som vore
mindre än hälften härav.
Vattenfallsstyrelsen meddelar vidare, att Sillrestationen krävde en anläggningstid
av minst 3 år, vadan densamma icke kunde bliva färdig förrän till
hösten 1932. Skulle betryggande uppgörelser om krafttillskott kunna träffas
med enskilda kraftföretag och alltså behov av Sillrestationen icke föreligga till
denna tid, kunde byggnadstiden utan olägenhet förlängas med ett eller två år;
de dyrbarare arbetena kunde sparas till den senare delen av byggnadstiden och
ränteförlusterna bleve därför icke stora, vartill komme, att de torde uppvägas
av att tunnlarna vid lång byggnadstid kunde utföras något billigare. Då det
emellertid kunde bereda svårigheter att dröja med krafttillskottet längre tid än
till år 1932, borde beslut redan nu fattas om stationens utbyggande och medel
ställas till förfogande för arbetets påbörjande. Enär viss tid åtginge för frågans
domstolsbehandling och de första arbetena icke droge någon större kostnad,
kunde det för utbyggnaden erforderliga anslaget för budgetåret 1929/1930 inskränkas
till ett belopp av 300,000 kronor.
Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, hava möjligheterna
att finna avsättning för den elektriska energien från Norrforsens kraftverk
överträffat de härutinnan från början ställda förväntningarna. Jämlikt
beslut av 1925 års riksdag skulle kraftstationen utvidgas till att avse en normal
effekt av 15,000 kW. I själva verket har dock leveransförmågan kommit att ej
oväsentligt överstiga detta belopp och når nu i genomsnitt 20,000 kW samt
under gynnsamma förhållanden upp till 23,000 kW. Kraftverkets kontrakterade
leveransskyldighet uppgår emellertid för närvarande till 17,665 kW;
läggas härtill kraftförbrukningen för verkets egen räkning, vissa gratisleveranser
och, framför allt, förlusterna i överföringsnätet, uppgår den redan disponerade
effekten till 19,385 kW. Trots att man kunnat utvinna betydligt större
effekt än beräknat, är leveransförmågan sålunda redan i stort sett utnyttjad,
åtminstone vad beträffar den regelbundet tillgängliga kraften.
Vattenfallsstyrelsen har ansett ett årligt krafttillskott av omkring 1,000 kW
erforderligt. Härvid har styrelsen likväl endast räknat med den normala årliga
tillväxten av energibehov inom de nuvarande avnämargrupperna — huvudsakligen
ortens standardindustrier, trämasse- och sågverksföretagen — samt uppskattat
ökningen till allenast 5 procent av den nuvarande avsättningen. För att
möjliggöra ett utnyttjande av de oregelmässiga kraftöverskotten och för att
kraftverket skall kunna tillmötesgå rimliga anspråk på ökat kraftuttag under
Kungl. Maj:ts proposition nr 76’. 5
de närmaste åren, måste tydligen åtgärder vidtagas för åstadkommande av
kompletteringskraft.
I första hand torde man, såsom oek vattenfallsstyrelsen anser, böra söka
bereda det erforderliga krafttillskottet genom avtal om leverans av tillgänglig
överskottsenergi från de enskilda kraftverken i trakten. Enligt vad styrelsen
meddelat hava emellertid de hittills förda underhandlingarna härom givit vid
handen, att svårigheter föreligga att på denna väg till godtagbart pris försäkra
sig om större mängder prima kraft för längre tid framåt. Det torde därför
omsider bliva ofrånkomligt att tillgodose kraftbehovet genom en nyanläggning.
Det av vattenfallsstyrelsen framförda förslaget att för sådant ändamål utbygga
Sillreån förefaller ur flera synpunkter lämpligt. Genom den vid Sillreån
förekommande kombinationen av sällsynt goda dämnings- och inagasinsmöjligheter
med eu osedvanligt stor fallhöjd på kort sträcka, kan här för rimlig
kostnad erhållas en anläggning, som dels medgiver uttagande —- under visserligen
tämligen korta tidsperioder — av betydande och lätt reglerbara kraftbelopp
för mötande av toppbelastningarna, dels kan användas som reservstation
för tillgodoseende av de viktigaste kraftbehoven under tider, då vattentillgången
i de övriga älvarna är ringa. En dylik anläggning lämpar sig givetvis
särskilt väl såsom komplement till en större kraftstation. Anläggningens
möjligheter i förevarande avseenden komma att ytterligare ökas genom den av
vattenfallsstyrelsen planerade anordningen med ett av tillfällig överskottskraft
från huvudstationen drivet pumpverk för återfyllning av vattenmagasinet.
Aven med hänsyn till sin belägenhet är Sillrefallet lämpligt som komplement
till Norrforsverket. Krafttillskottet kommer nämligen att sättas in i den
del av distributionsnätet från Norrforsen — Ådalslinjen — som förmedlar den
övervägande delen av kraftavsättningen (9,920 kW), och där samtidigt energiförlusterna
på grund av det långa överföringsavståndet äro förhållandevis
störst (omkring 1,360 kW).
En utbyggnad av Sillrefallet kan på intet sätt anses föregripa frågan om
utnyttjande av de närbelägna stora fallen i Indalsälven, Stadsforsen och österåsforsen;
Sillrestationen kommer icke heller att vid ett framtida utbyggande av
dessa fall bliva överflödig utan kommer då snarare att vinna i värde såsom
reservkraftverk.
Vad angår rättsförhållandena beträffande Sillreån, så har staten redan år
1919 förvärvat vissa andelar i vattenrätten. Genom tidigare denna dag fattat
beslut har Kungl. Maj:t på av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 21 nästlidna
januari gjord framställning lämnat ett före den 14 innevarande månad erforderligt
godkännande av köpeavtal, varigenom ytterligare vattenrättsandelar
förvärvats åt kronan. Staten är härigenom numera ägare till den vattenrätt i
Sillreån samt därmed sammanhängande vattendrag, som belöper å 55 217/320 av
Sillre bys 116 a/4 mål och 33 e0/64 av Dacke bys 36 mål, samt har därmed erhållit
önskvärd majoritet i fallet. Avtal om inköp av ytterligare några andelar äro
under förberedelse.
Kostnaderna för den föreslagna kraftanläggningen hava av vattenfallsstyrelsen
beräknats till 2,250,000 kronor, motsvarande, om därtill lägges fallvärdet,
en årskostnad av 50 kronor per kW, vilket pris synes förhållandevis lågt.
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 76.
Om än det erforderliga krafttillskottet till Norrforsens station kan komma
att för den närmaste tiden tillgodoses genom leveransavtal med andra kraftverksanläggningar,
varom underhandlingar för närvarande pågå. synes emellertid
förtänksam heten bjuda, att man, såsom vattenfallsstyrelsen föreslagit,
redan nu igångsätter arbetet å en reservstation i Sillreån för att därmed bereda
möjlighet att på ett mera bestående sätt tillgodose det växande kraftbehovet i
Norrforsområdet. Härigenom kan också byggnadsperioden utsti’äckas över eu
längre tid, än eljest bleve fallet, och det erforderliga anslaget pa samma sätt
fördelas å flera budgetår. Medel torde alltså böra för nästkommande budgetår
ställas till förfogande för påbörjande av vissa tidsödande förberedande arbeten.
Med hänsyn till den tidsutdräkt, som domstolsbehandlingen medför, och då de
första arbetena icke draga någon större kostnad, har vattenfallsstyrelsen numera
ansett anslagsbehovet kunna nedsättas från i riksstatsförslaget beräknade
500,000 kronor till 300,000 kronor. Detta minskade anslagsbehov torde böra
föranleda motsvarande jämkning å riksstatsförslagets inkomstsida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Ivungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att, för beredande av krafttillskott till Norrforsens
kraftverk, en statens kraftstation skall anläggas vid Sillre för eu
beräknad kostnad av 2,250,000 kronor;
dels för påbörjande av nämnda kraftstation för budgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,
av ...................................... kronor 300,000;
dels ock minska den i statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln
»Övriga lånemedel» med 200,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.