Kungl. Maj:ts proposition Nr (>9.
I
Nr 69.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension för direktören
vid det med musikaliska akademien förenade musikkonservatoriet,
professorn B. Beckman; given Stockholms
slott den 8 februari 1929.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cl. Lindskog.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tbyggeb, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Bokell, von Stetebn, Malmbeeg,
Lindskog, Bissmabk, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Lindskog anför:
Befattningen som direktör för det med musikaliska akademien förenade Pension för
musikkonservatoriet är, enligt den för akademien och konservatoriet gäl- ^det* med
lande, den 28 maj 1926 fastställda stat, upptagen bland sadana icke-ordi- musikaliska
narie befattningar, för vilka avlöningen utgår med visst årligt arvode. Med
befattningen är sålunda icke förenad rätt till pension. mnsikkonser
I
fråga om pension för innehavaren av direktörsbefattningen hava emel- ^°‘
lertid under de utredningar, som föregingo fastställandet av nämnda stat, Beckman.’
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 55 höft. (Nr 69.) 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
och även efter dess tillkomst framställts åtskilliga förslag, men på grund
av särskilda omständigheter hava dessa hittills icke lett till definitivt resultat.
Nu har musikaliska akademien i skrivelse den 29 oktober 1928 åter upptagit
spörsmålet om pension åt direktören och anhållit, att Kungl. Maj:t
ville genom avlåtande av proposition till 1929 års riksdag framföra frågan
till lösning.
För bedömande av spörsmålet torde vara nödvändigt lämna en redogörelse
för vad som tidigare huvudsakligen förekommit i fråga om konservatoriedirektörens
tjänsteställning och pensionsrätt.
Inspektorn vid musikaliska akademiens konservatorium uppbar vid 1870-talets början en avlöning av 1,000 kronor, vartill under åren 1875 till och
med 1877 kom dyrtidstillägg med 200 kronor. Sammanlagt uppgick sålunda
hans avlöning vid tiden i fråga till 1,200 kronor. Vid 1877 års lönereglering
höjdes avlöningen till 3,000 kronor. Av beloppet skulle 2,250
kronor utgå i form av lön och 750 kronor utgöra tjänstgöringspenningar.
Enligt de för musikaliska akademien den 12 november 1880 utfärdade
stadgar skulle direktören, vars befattning motsvarade den i akademiens stat
upptagna inspektorsbefattningen, väljas för en tid av tre år.
I den stat, som enligt beslut av 1908 års riksdag fastställdes den 13 juni
samma år, upptogs direktören för musikkonservatoriet bland de ordinarie
befattningshavarna; och bestämdes hans avlöning till 3,600 kronor lön, 2,000
kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg. Därtill kom tillfällig
löneförbättring med 1,000 kronor, varav 700 kronor lön och 300 kronor
tjänstgöringspenningar.
I de samtidigt med staten fastställda villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i staten upptagna avlöningsförmåner stadgades, att i fråga om
befattningshavares rätt till pension skulle gälla vad i särskild lag angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid tiden för lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt anginge innehavare av befattning, som därefter tillträddes,
vid tillträdet till befattningen stadgat.
Högskolornas löneregleringskommitté — tillsatt den 3 december 1920 —
framlade den 6 juni 1921 ett betänkande, som bland annat innefattade förslag
till lönereglering för befattningshavare vid musikaliska akademien och
musikkonservatoriet. Detta förslag gick ut pa att innehavaren av direktörsbefattningen,
vilken då alltjämt tillsattes genom förordnande på en tid av
tre år, skulle med placering i lönegraden B 24 berättigas såväl att efter hand
erhålla avlöningsförhöjning genom uppflyttning i högre löneklass som pension,
varför i förslaget till tjänsteförteckuing anmärktes, att avlöningen till
befattningshavaren utgick enligt ett av kommittén föreslaget 3 mom. av 5 §
i avlöningsreglementet, varjämte föreslogs, att den tid, som förordnandet
borde omfatta, måtte bestämmas till högst sex år, och att samma pensionsålder
bleve gällande för konservatoriets direktör som för dess lärare, nämligen
65 levnads- och 25 tjänstår.
3
Kungl. Maj. ts proposition Nr (i!).
Kommittén anförde till stöd härför bland annat:
Enligt 41 § i de för musikaliska akademien den 19 maj 1911 fastställda,
nu gällande stadgar väljes direktören för läroverket för en tid av tre år.
Den avgående kan återväl jas. Valet förrättas av akademien enligt särskilda
i 39 och 40 §§ givna föreskrifter. I 42 § stadgas därjämte, att, om till
direktör för läroverket väljes eu person, som innehar befattning såsom annan
ämbetsman hos akademien eller ordinarie lärare vid läroverket, denna befattning
skall uppehållas på förordnande under den tid, innehavaren tjänstgör
som direktör.
Direktörsbefattningen torde få anses bliva tillsatt genom förordnande och
bör således ej hänföras till avlöningsreglementets tredje utan till dess andra
kapitel. Fråga uppstår då, huruvida direktören bör komma i åtnjutande av
avlöningsförhöjning genom uppflyttning i löneklass och pension, med andra
ord, huruvida diiektörsbefattningen bör inordnas under en av kommittén
i annat sammanhang föreslagen ny tredje punkt i 5 § eller under samma
paragrafs andra punkt (»3. För vissa i den vid detta reglemente fogade
tjänsteförteckning angivna befattningar, vilkas innehavare tillsättas genom
förordnande på viss tid, skola vad i detta reglemente eller eljest är stadgat
angående de i 3 kap. avsedda tjänstemän i tillämpliga delar iända till efterrättelse»).
Kommittén vill erinra om att det under senare tid varit regel, att en direktör
genom omval kvarstått i sin befattning under flera perioder. Sålunda
har den nuvarande direktören beklätt tjänsten oavbrutet sedan år 1910.
Hans företrädare tillträdde år 1905 direktörsskapet. År 1901 avgick en direktör
efter 29 års tjänstgöring. Under sådana förhållanden synes det skäl,
som vid 1908 års lönereglering anfördes emot systemet med ålderstillägg—
nämligen att direktörsförordnandet för varje gång meddelades allenast för
3 år i sänder — knappast äga fog. Den omständighet, att befattningshavaren
genom ett omval vinner en bekräftelse på sin lämplighet för befattningen,
synes nämligen ej motivera, att han skulle gå miste om en avlöningsförmån,
som han vid eu fastare anställningsform skulle kommit i åtnjutande
av. Kommittén anser på anförda grunder direktörsavlöningen
böra förses med avlöningsförhöjningar.
Vad därnäst pensionsfrågan angår vill kommittén för sin del kraftigt
understryka önskvärdheten av att direktören erhåller pensionsrätt. Det förefaller
obilligt, om direktören, vars arbetskraft i full utsträckning tages i anspråk
av tjänsten, och vilken därför också måste erhålla eu avlöning beräknad
efter eu annan norm, icke skulle för sitt pensionsunderlag få°fullt
ut tillgodoräkna sig den arbetsinsats, han i egenskap av direktör nedlagt i
läroverket.
Då således befattningen bör förses såväl med avlöningsförhöjning genom
uppflyttning i löneklass som med pension, föreslår kommittén, att i tjänsteförteckningen
må anmärkas, att avlöningen till befattningshavaren utgår
enligt 5 § 3. i reglementet. Den tid, som förordnandet bör omfatta, torde
lämpligen böra bestämmas till högst 6 år.
Vidkommande den lönegrad, som för direktörens del skulle komma till
användning, vill kommittén först anmärka, att kommittén funnit missvisande
den jämförelse, som vid 1908 års lönereglering gjordes mellan läroverkens
rektorer och direktören. Rektorernas verksamhet är nämligen av
en helt annan art än direktörens. De förra ha ett omfattande ekonomiskt
ansvar, vartill för den senares del saknas motsvarighet. Det är med hänsyn
4
Kungl. May.ts proposition Nr 69.
härtill också rimligt, att avlöningen till direktören sättes lägre än för läroverksrektorerna.
Enligt akademiens stadgar har direktören att utöva närmaste
ledningen över läroverket, vaka över undervisningen därstädes och
allt vad med densamma äger gemenskap, föra matrikel över eleverna samt
i läroverksstyrelsen föredragna ärenden, som angå läroverket. Han synes
alltså närmast kunna karakteriseras som en studierektor, varvid dock e.j
bör förbises, att den individuella undervisningsform, som vid konservatoriet
tillämpas, gör direktörens arbete vid undervisningens övervakande synnerligen
tidskrävande. Det har också för kommittén upplysts, att direktörsgöromålen
taga befattningshavarens hela arbetstid i anspråk.
Med hänsyn till direktörsbefattningens nuvarande placering i eu lönegrad
närmast motsvarande den så kallade andra normalgraden och då en jämställdhet
mellan direktören och akademiens sekreterare synes motiverad, får
kommittén föreslå, att direktören placeras i lönegraden B 24. Slutligen vill
kommittén påpeka, att på grund av bestämmelserna i 5 § av lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension för rätt till
hel pension för direktören torde krävas samma ålder som för de manliga
statstjänstemännen i gemen eller 67 levnads- och 35 tjänstår. Däremot är
pensionsåldern för lärarna vid musikaliska akademien bestämd lägre, nämligen
till 65 levnads- och 25 tjänstår. Då ingen anledning torde förefiunas
att för konservatoriets direktör uppehålla en annan princip än för konservatoriets
lärare, får kommittén föreslå, att i den civila pensionslagen 5 § g)
en ändring sker, varigenom den för lärarna stadgade särskilda pensionsåldern
blir gällande jämväl för direktören.
I sitt yttrande över kommitténs förslag rörande direktörsbefattningen hade
musikaliska akademien icke någon annan erinran än i fråga om den lönegrad,
till vilken befattningens innehavare skulle hänföras. Akademien föreslog
lönegraden B 30.
Mot kommittéförslaget rörande direktörsbefattningens allmänna ställning
i lönesystemet inlade emellertid statskontoret en bestämd gensaga.
Statskontoret påpekade, hurusom införandet av den utav kommittén föreslagna
anställnings- och lönetypen — ordinarie tjänsteman, tillsatt genom
förordnande tills vidare, men med rätt till ålderstillägg och pension — skulle
ytterligare komplicera avlöningsbestämmelserna, varför lämpligheten av eu
sådan åtgärd torde starkt kunna ifrågasättas, och den föreslagna lösliga anställningsformen
ansåg statskontoret näppeligen passa ihop med begreppet
ordinarie såsom detta hittills uppfattats. Behövligheten av anordningen torde
i varje fall icke framgå i fråga om de befattningshavare, kommittén velat
hänföra till denna kategori. Direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet
syntes med hänsyn till innehavarens ställning böra tillsättas allenast genom
förordnande, men torde hinder icke möta att låta ålderstillägg utgå å ett
arvode. Vad pensionsfrågan anginge torde densamma komma att lösas i
samband med avgörandet av frågan om pensionering av övrig icke-ordinarie
personal. Det kunde även erinras, att det väl knappast kunde påfordras,
att tjänstemän, som innehade sina befattningar allenast på förordnande tills
vidare, skulle erlägga pensionsavgifter till civila pensionsfonden, man att
dem bereddes möjlighet att återfå eller på annat sätt få gagn av de erlagda
avgifterna, för den händelse deras förordnande icke förnyades, utan att detta
berott på att de avskedats på grund av tjänstefel eller övergått till annan
5
Kungl. Maj.ts proposition Nr (i!).
statstjänst. Ett tillägg till civila pensionslagen i sådant syfte torde därför
vara erforderligt, om kommitténs förslag genomföres.
Vid behandling i statsrådet av den till 1926 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
yttrade dåvarande departementschefen i nu ifrågavarande
ämne följande:
Vad angår själva anställningsformen, förordnande på viss tid, saknar jag
anledning föreslå någon ändring. Kommittén föreslår, att tiden för förordnandet
bestämmes till högst sex år, och akademien har icke haft något att
erinra häremot; för egen del finner jag skäl förefinnas för en dylik anordning.
och torde det ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera vidtaga i anledning
härav föranledd ändring i akademiens stadgar.
Vad därefter beträffar den lönetyp, som ifrågasatts av kommittén, har jag
icke kunnat undgå att taga intryck av de betänkligheter, statskontoret i
detta hänseende framfört. Den anordningen synes mig vara den enklaste
—- vilken därtill undviker ett onödigt komplicerande av avlöningsreglementets
bestämmelser — att i akademiens stat ett arvode uppföres för direktörsbefattningen
och tillika angives, att ålderstillägg utgår å detta arvode.
Pensionsfrågan bliver visserligen icke härigenom omedelbart ordnad, men
såsom statskontoret erinrat, torde detta spörsmål snart komma att lösas i
ett större sammanhang.
Vid bedömande av storleken av det arvode, som bör tillmätas innehavaren
av ifrågavarande befattning, torde man hava att utgå från den nuvarande
lönen, 7,000 kronor, inclusive tillfällig löneförbättring. Kommittén
har föreslagit lönegraden B 24, d. v. s. en lönestandard av 7,668 kronor—
9,060 kronor, medan akademien ifrågasätter lönegraden B 30, d. v. s. en
avlöning av 10,500 kronor—11,940 kronor. Jag vill för min del föreslå ett
arvode av 8,000 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 480
kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.
I statsverkspropositionen upptogs i anslutning härtill direktörsbefattningen
såsom eu icke-ordinarie befattning, avlönad med ett arvode av 8,000 kronor
jämte tre arvodesförhöjningar att utgå efter 3, 6 och 9 år, varemot i anslutning
till departementschefens nyssnämnda uttalande något förslag om
pensionsrätt för direktören icke samtidigt framlades. I anledning av detta
Kungl. Maj:ts förslag och ett i samband därmed motionsvis framlagt yrkande
beslöt emellertid riksdagen för direktörsbefattningen fastställa ett arvode
av 8,600 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 480
kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.
I annat sammanhang blev frågan om direktörens pensionsrätt föremål för
prövning av samma års riksdag.
I en med anledning av propositionen inom riksdagen väckt motion
(I: 86) föreslogs, att riksdagen måtte besluta, att för direktörsbefattningen
skulle gälla ett pensionsunderlag av 6,000 kronor samt att pension till
direktören skulle utgå enligt grunder överensstämmande med dem, som
vore fastställda för de i 2 § av kungörelsen den 20 juni 1921 (nr 456) avsedda
befattningshavare.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
Till stöd härför anfördes i motionen huvudsakligen följande:
De ekonomiska villkor, som propositionen avser att bereda konservatoriedirektören,
äro icke av natur att främja utsikten att för den synnerligen
maktpåliggande befattningen förvärva personer med de framstående egenskaper,
som äro av nöden för befattningens behöriga upprätthållande.
Skall undervisningen vid konservatoriet kunna hållas uppe på en hög
nivå och, såsom sig bör, följa tonkonstens och musikpedagogikens utveckling,
är det oundgängligt, att den befattningshavare, åt vilken konservatoriets
närmaste ledning skall anförtros, icke allenast fyller vittgående krav
i fråga om musikalisk bildning och uppfattning utan även i andra avseenden
besitter framstående egenskaper. Är han icke utrustad med förmåga av
initiativ och med ledaregenskaper, löper undervisningen fara att stelna och
slappas.
Direktörens befattning är ingalunda, såsom i propositionen synes framskymta,
mindre betydelsefull än sekreterarbefattningen vid akademien. Båda
befattningarna äro av största betydelse för musikkulturen i landet, men de
ligga, så att säga, på olika plan. Medan sekreteraren mera verkar under
den stora allmänhetens ögon, har direktören såsom ledare av konservatoriet
— vilket skall utbilda såväl konstidkare som musiklärare, kyrkomusiker och
andra befattningshavare inom det musikaliska området — en uppgift, som,
om än ej lika framträdande i det offentliga, dock är fullt lika viktig.
Om det således ur det allmännas synpunkt måste erkännas vara av största
betydelse, att direktörsbefattningen besättes med eu i förutnämnda avseenden
väl kvalificerad person, lärer det ock få anses oundgängligt att med
befattningen förknippa sådana villkor, att den rätte mannen kan stå att
vinna.
Härvid måste tagas i betraktande, att direktören —- i motsats till akademiens
sekreterare — ansetts icke lämpligen kunna anställas på livstid. Han
väljes av akademien för en period, som för närvarande utgör tre år, men
i propositionen antages komma att förlängas till sex år. Att hans anställning
sålunda begränsas till en jämförelsevis kort tid innebär onekligen för
det allmänna en fördel, så till vida som däri ligger möjlighet att avhjälpa
tänkbara misstag vid tillsättningen och att, i händelse av en befattningshavares
avtagande energi och spänstighet, ersätta honom med en bättre
kraft. Men den fördel staten sålunda vinner måste tydligen, om man vill
påräkna lämpliga aspiranter till befattningen, kompenseras genom att avlöningsförmånerna
sättas ej oväsentligt högre än som kunnat ifrågakomma,
om anställningen haft en mera fast karaktär, varförutom måste sörjas för
att, när anställningen ägt bestånd eu viss tid, väsentligen understigande den
i allmänhet för pensionsrätt stadgade tjänstetiden, pension kommer att utgå
vid befattningshavarens entledigande. Synpunkter av denna art hava vunnit
behörigt beaktande på andra områden av statsförvaltningen. Beträffande
vissa administrativa befattningar av mera maktpåliggande art har
som bekant sedan åtskilliga år tillbaka genomförts den anordningen, att
vederbörande befattning tillsättes genom förordnande på sex år, under vilken
tid avlöning utgår i form av ett arvode å avsevärt högre belopp än
avlöningen för jämförliga befattningar, vilka tillsättas genom fullmakt, varjämte
i avseende å pensionering gälla sådana särskilda regler, som nyss
antytts.
Den nuvarande grundavlöningen för konservatoriedirektören utgör 7,000
kronor. Den ökning av 1,000 kronor jämte ålderstillägg, som föreslås i
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr (ii).
propositionen, kan ur här förut angivna synpunkter icke betraktas såsom
tillräcklig. Anser man dessa synpunkter böra vinna avseende, lärer begynnelsearvodet
ej kunna sättas lägre än till 10,000 kronor, varjämte i fråga
om pensionsrätt bör fastställas ett pensionsunderlag av 6,000 kronor och i
övrigt meddelas bestämmelser byggda på grunder, motsvarande dem, som i
2 § av kungörelserna den 29 juni 1921 (nr 456), den 1 juni 1923 (nr 168)
och den 12 juni 1925 (nr 277) fastställts i fråga om pension för där nämnda
befattningshavare, som tillsättas genom förordnande på viss tid.
Motionen hänvisades till bankoutskottet, som däröver inhämtade utlåtande
av statskontoret. Statskontoret anförde:
Enligt gällande stat för musikaliska akademien är befattningen såsom
direktör för musikkonservatorium upptagen såsom ordinarie tjänst och alltså
förenad med rätt till pension enligt bestämmelserna i den civila pensionslagen;
men befattningen har sedan länge icke tillsatts med fullmakt utan
medelst förordnande för en tid av tre år i sänder; och på grund härav
lärer nuvarande direktören icke hava annan rätt till pension än som tillkommer
honom i egenskap av ordinarie innehavare av kamrerartjänsten
vid akademien. Såväl sistnämnda tjänst som även direktörsbefattningen
skulle hädanefter enligt Kungl. Maj:ts för 1926 års riksdag framlagda förslag
till stat för akademien förändras till arvodesbefattningar, dock med den
skillnad dem emellan, att direktörsbefattningen skulle komma att tillsättas
på förordnande under sex år i sänder, medan däremot kamrerarbefattningen
skulle, liksom icke-ordinarie befattningar i allmänhet, tillsättas medelst förordnande
tills vidare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag ansågs frågan om pension
böra lösas i samband med spörsmålet om pensionsrätt för icke-ordinarie
personal i allmänhet vid civilförvaltningen, varom förslag nyligen framlagts
av 1921 års pensionskommitté.
Härav skulle bliva följden, att nuvarande innehavaren av förordnandet
å direktörsbefattningen skulle för att bibehålla någon pensionsrätt nödgas
att under fortsatt förordnande å nämnda befattning kvarstå å gammal stat
såsom ordinarie innehavare av kamrerartjänsten. Förutom denna olägenhet
är att märka, hurusom pensionsrätten för icke-ordinarie personal vid allmänna
civilförvaltningen skulle enligt föreliggande förslag anordnas på
samma sätt, som nu gäller beträffande ordinarie befattningshavare, som tillsättas
medelst fullmakt eller konstitutorial, d. v. s. för rätt att komma i
åtnjutande av pension skulle i regel fordras uppnåendet av viss högre levnadsålder.
För en befattning, vars innehavare tillsättes endast på vissa år,
för att tillfälle må finnas att göra ombyte, där så befinnes önskvärt, lämpar
sig givetvis icke ett så beskaffat pensioneringssystem. Såsom i motionen
framhållits, ligger det därför närmast till hands att söka ordna pensionsförhållandena
för ifrågavarande direktörsbefattning på samma sätt som skett
beträffande ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på viss
tid, enligt vad därom stadgas i kungl. kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
456) jämte däri sedermera gjorda ändringar och tillägg (nr 388/1922, 168/
1923 och 277/1925).
Vill man redan nu i sammanhang med den nya staten för musikaliska
akademien, såsom synes önskvärt, ordna pensionsförhållandena för direktörsbefattningen
vid musikkonservatorium, vilken i förevarande avseende
torde intaga en särställning bland icke-ordinarie befattningar inom allmänna
civilförvaltningen, synas ungefär följande föreskrifter lämpligen kunna meddelas
:
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
För innehavare av befattningen såsom direktör för musikkonservatorium
skall ifråga om rätt till pension m. m. i tillämpliga delar gälla vad som i
kungl. kungörelsen den 29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om pension med däri sedermera vidtagna ändringar och tillägg
finnes stadgat för byggnadschef hos byggnadsstyrelsen, med iakttagande
dock att för direktör för musikkonservatorium det högre pensionsbeloppet
skall utgöra 6,000 kronor och det lägre 5,000 kronor samt pensionsavgiften
360 kronor för år räknat.
Bankoutskottet yttrade i anledning av motionen:
Beträffande pensionering av ifrågavarande befattnings innehavare har
Kungl. Maj:t ansett ordnandet av denna fråga böra anstå i avvaktan på en
lösning av pensionsfrågan för icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet
i statstjänst.
Till den ståndpunkt, som Kungl. Maj:t sålunda intagit, vill utskottet för
sin del ansluta sig. Utskottet förbiser härvid icke att, såsom statskontoret
framhållit, detta ställningstagande medför vissa olägenheter beträffande pensionsförhållandena
för nuvarande innehavaren av direktörsbefattningen.
Dessa olägenheter äro emellertid enligt utskottets mening icke av den art,
att de böra föranleda ett omedelbart beslut i frågan, detta så mycket mindre
som utskottet icke känt sig övertygat om lämpligheten av att, såsom statskontoret
ifrågasatt, med avseende å direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet
tillämpa samma grunder, som i pensionshänseende gälla för vissa
huvudsakligen chefsbefattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss
tid. Därest pensionsförhållandena för icke-ordinarie personal inom statsförvaltningen
i allmänhet icke skulle bliva ordnade före den nuvarande direktörens
avgång, lärer för övrigt möjlighet icke saknas att på annat sätt sörja
för beredande åt honom av skälig pension såsom innehavare av direktörsbefattningen.
Utskottet hemställde alltså, att motionen icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls av båda kamrarna.
Genom brev den 28 maj 1926 fastställdes därefter stat för musikaliska
akademien och musikkonservatoriet in. in., varvid direktörens tjänsteställning
och arvodet för honom bestämdes i enlighet med riksdagens beslut.
Den i 1926 års statsverksproposition ävensom bankoutskottets nyssnämnda
utlåtande åsyftade utredningen om pension för icke-ordinarie befattningshavare
i allmänhet blev, sedan ett betänkande i ämnet avgivits av 1921
års pensionskommitté, under år 1926 uppdragen åt särskilda sakkunniga.
I det betänkande, som av dessa avgavs den 29 mars 1927, upptogs till särskilt
övervägande frågan om konservatoriedirektörens pensionsförhållanden.
De sakkunniga yttrade härom:
Direktören vid musikkonservatorium var tidigare ordinarie tjänsteman.
Från och med den 1 juli 1926 har emellertid tjänsten förändrats till ickeordinarie
befattning med arvode av 8,600 kronor, vartill kunna komma tre
arvodesförhöjningar, vardera å 480 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.
9
Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 69.
Slutavlöningen uppgår sålunda till 10,040 kronor, motsvarande ungefär
slutlönen för ordinarie tjänsteman å G ort i lönegraden 13 26 eller för »befattningshavare
å extra stat» i lönegraden 27.
Enligt vad de sakkunniga förutsatt, skulle en dylik icke-ordinarie befattningshavare
kunna tillerkännas pensionsrätt enligt den civila tjänstepensionslagen.
Därest så skulle bliva fallet, synes för befattningen kunna bestämmas
det pensionsunderlag, som skulle gälla för icke-ordinarie befattningshavare
i 27:e lönegraden. Härigenom skulle för direktören komma att gälla
samma pensionsunderlag, som för innehavaren av den till lönegraden 13 26
hänförda ordinarie tjänsten såsom sekreterare hos musikaliska akademien,
med vilken senare tjänsteman direktören vid löneregleringen ansetts böra i
avlöningshänseende ungefärligen likställas.
Då direktören lärer böra tillsättas allenast på viss tid, skulle det kunna
ifrågasättas, huruvida ej pensionsförbållandena för denne lämpligare borde
ordnas efter de grunder, som skulle tillämpas beträffande innehavare av
sådana ordinarie tjänster, som avses i 2 kapitlet i avlöningsreglementet för
befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen, något som emellertid
skulle förutsätta, att direktörsbefattningen även i avlöningshänseende ombildades
till en dylik tjänst. Men då direktörens löneställning så nyligen
varit under omprövning, hava de sakkunniga icke tilltrott sig att framlägga
något direkt förslag i berörda syfte.
I ett den 29 september 1927 avgivet yttrande över nyssnämnda betänkande
anförde musikaliska akademien, bland annat, följande:
Akademien finner sig böra på det kraftigaste understryka angelägenheten
av att frågan om konservatoriedirektörens pensionering med snaraste vinner
en tillfredsställande lösning.
Skall undervisningen vid konservatoriet kunna hållas uppe på en hög nivå
och, såsom sig bör, följa tonkonstens och musikpedagogikens utveckling,
är det oundgängligt, att den befattningshavare, åt vilken konservatoriets
närmaste ledning skall anförtros, icke allenast fyller vittgående krav i fråga
om musikalisk bildning och uppfattning utan även i andra avseenden besitter
framstående egenskaper. Är han icke utrustad med förmåga av initiativ
och med ledaregenskaper, löper undervisningen fara att stelna och
slappas.
Om det således ur det allmännas synpunkt måste erkännas vara av största
betydelse, att direktörsbefattningen besättes med en i förutnämnda avseende
väl kvalificerad person, lärer det ock få anses oundgängligt, att med
befattningen förknippas sådana villkor, att den rätte mannen kan stå att
vinna. Härvid måste tagas i betraktande att direktören ansetts icke lämpligen
kunna anställas på livstid utan varje gång för en jämförelsevis kort
tid. Detta förhållande innebär onekligen för det allmänna en fördel såtillvida
som däri ligger möjlighet att avhjälpa tänkbara misstag vid tillsättningen
och att, i händelse av en befattningshavares avtagande i energi och
spänstighet, ersätta honom med en bättre kraft. Men den fördel staten
sålunda vinner måste för staten medföra förpliktelse att, när anställningen
ägt bestånd en viss tid, väsentligen understigande den i allmänhet för pensionsrätt
stadgade tjänstetiden, sörja för att pension kommer att utgå vid
befattningshavarens entledigande. Det pensioneringssystem, som gäller för
befattningshavare med fullmakt eller konstitutorial och som för rätt till
pension kräver uppnåendet av viss högre levnadsålder och visst antal år,
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
varunder pensionsavgift erlagts, passar tydligen icke för en befattning av
här ifrågavarande art, något som med rätta framhållits av statskontoret i
dess ovanberörda till 1926 års riksdag avgivna utlåtande i anledning av en
inom riksdagen väckt motion. Då härtill kommer, att en konservatoriedirektör
mången gång torde komma att vid jämförelsevis framskriden ålder tillträda
sin befattning utan att förut hava haft anställning i statens tjänst
och han av sådan anledning ofta nog icke torde uppnå i förslaget förutsatta
avgifts- och tjänstår, synes allt tala för att de särskilda bestämmelser,
som i förslagets 2 kap. föreslås i fråga om andra på vissa år tillsatta befattningshavare
i chefsställning, göras tillämpliga även i fråga om direktören.
Vad de sakkunniga må åsyfta med sitt uttalande om att eu sådan
anordning skulle förutsätta, att direktörsbefattningen i avlöningshänseende
ombildades till en tjänst av den art som avses i 2 kap., står icke för akademien
fullt klart. Skulle därmed avses att de för direktörsbefattningen
fastställda ålderstillägg utgjorde hinder för tillämpning av principerna i 2
kap., så kan akademien icke finna en sådan uppfattning äga fog.
Då alltså den i det föreliggande betänkandet företrädesvis förordade lösningen
av frågan om direktörens pensionering ur här angivna synpunkter
icke kan anses tillfredsställande, anser akademien sig böra hemställa att i
fråga om rätt till pension för direktören för konservatoriet må få i tillämpliga
delar gälla vad som för närvarande finnes stadgat för byggnadschef
hos byggnadsstyrelsen, med iakttagande dock att för direktören det högre
pensionsbeloppet skall utgöra 6,000 kronor och det lägre 5,000 kronor samt
pensionsavgiften 360 kronor för år räknat.
Nu har akademien i sin förut berörda skrivelse av den 29 oktober 1928
anfört, bland annat, följande:
Akademien har sig icke bekant, huruvida de av 1926 års sakkunniga
avgivna förslag kunna väntas i det hela komma under statsmakternas behandling
i en snar framtid. Då emellertid vissa omständigheter synas
tyda på ett icke alltför kortvarigt uppskov med frågans vidare behandling,
har akademien ansett sig icke kunna underlåta att hemställa, det spörsmålet
om konservatoriedirektörens pensionsförhållanden omedelbart göres
till föremål för särskilt övervägande. Den tid, för vilken den nuvarande
direktören professor Beckman är genom val tillsatt, går till ända den 10
februari 1931, då han uppnår 65 levnadsår. Enligt gällande bestämmelser
kan något återval då icke ifrågakomma. Professor Beckman har under år
1926 anmält sig vilja övergå å den sagda år fastställda staten för akademien
och samtidigt avgått från den av honom innehavda men alltifrån
hans tillträdande av direktörsbefattningen ej av honom förvaltade kamrerartjänsten
vid akademien, en åtgärd som möjliggjort den nya statens omedelbara
tillämpande även å sistnämnda befattning. Professor Beckman och
en eventuell efterträdare till honom äro således tills vidare helt och hållet
i saknad av pensionsrätt. Att frågan om den med befattningen förenade
pensiousrätten i god tid före nuvarande innehavarens avgång avgöres synes
påkallat, icke allenast av hänsyn till denne befattningshavare, vilken med
fog kan kräva att någon tid före avgången erhålla besked rörande en omständighet,
som är av största betydelse för hans framtida levnadsförhållanden,
utan även ur det allmännas synpunkt. Skulle av någon anledningbefattningen
bliva ledig tidigare än nu kan förutses — något som ju när
det gäller en befattningshavare vid mera framskriden ålder ej kan helt läm
-
11
Kungl. Maj.ts proposition Nr (10.
nas ur räkningen — måste don i och för sig avsevärda svårigheten att på
de i gällande stat fastställda avlöningsvillkor finna en lämplig efterträdare
till den nuvarande direktören väsentligen ökas. Det torde vara överflödigt
att vidlyftigt framhålla de olägenheter, som därvid skulle bliva följden av
den synnerligen maktpåliggande befattningens besättande med en mindre
kvalificerad person.
Akademien föreställer sig ock, att någon avsevärd betänklighet icke kan
göras gällande mot att frågan om konservatoriedirektörens pensionsrätt lösgöres
från det omfattande och svårlösta spörsmålet om pensionsrätt för befattningshavare
i allmänhet. Den föregående framställningen torde giva
vid handen, att, såsom framhålles i statskontorets förenämnda utlåtande,
konservatoriedirektören i pensionshänseende intager en särställning, som medför
att de allmänna principer, vilka kunna finnas lämpliga i fråga om pensionering
av icke ordinarie befattningshavare i allmänhet, icke kunna äga
tillämpning å denne befattningshavare.
I betraktande av vad sålunda anförts och med hänvisning till sitt den
29 september 1927 avgivna yttrande har akademien hemställt, att i proposition
till riksdagen måtte, i överensstämmelse med statskontorets förutnämnda
utlåtande till bankoutskottet vid 1926 års riksdag, framläggas förslag,
att för innehavare av befattningen såsom direktör för musikkonservatorium
skall i fråga om rätt till pension m. m. i tillämpliga delar gälla
vad som i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för
vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk i fråga om pension med däri sedermera vidtagna ändringar
och tillägg finnes stadgat för byggnadschef hos byggnadsstyrelsen,
med iakttagande dock att för direktör för musikkonservatoriet det högre
pensionsbeloppet skall utgöra 6,000 kronor och det lägre 5,000 kronor samt
pensionsavgiften 360 kronor för år räknat.
Vidare har akademien anfört:
Skulle, mot akademiens förmodan och förhoppning, hinder möta för eu
omedelbar lösning av spörsmålet om den pension, som bör åtfölja direktörsbefattningen,
anser akademien önskvärt, att ett beslut om personlig pension
för den nuvarande direktören, som avgår redan i början av år 1931, snarast
möjligt kommer till stånd. Starka billighetsskäl synas tala härför. Den
nuvarande direktören har vid sitt tillträdande av befattningen haft giltig
anledning att anse densamma förenad med pensionsrätt. Det av Kungl.
Maj:t på statskontorets tillstyrkan träffade förfogande i fråga om företrädarens
pensionsförhållanden måste för honom hava tett sig såsom ett fullt
avgörande faktum, och den omständigheten att från sådan utgångspunkt
pensionsavgifter till såväl staten som civilstatens änke- och pupillkassa under
en lång följd av år erlagts och mottagits, äro ägnade att kraftigt stärka
hans anspråk på pensionsfrågans ordnande.
Att den nuvarande direktören genom sin övergång på den år 1926 fastställda
nya staten och sin avgång från kamrerarbefattningen frånträtt de
rättsanspråk på pension, som tidigare må hava varit för handen, är ovedersägligt,
men lärer ej kunna göras gällande emot det billighetskrav, varom
här är fråga. I det sakläge, som härvidlag var för handen, kunde det ej
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
rimligen ifrågasättas, att han för sin återstående tjänstetid av ungefär fem
år skulle avstå från den väsentliga löneförhöjning, som den nya staten medförde,
och hans avgång från kamrerarbefattningen måste, ur statsfinansiell
synpunkt sett, snarast betraktas såsom en fördel.
I avseende å storleken av den personliga pension, som under här antydd
förutsättning skulle kunna ifrågakomma för professor Beckman, finner akademien
sig böra föreslå, att beloppet sättes till 6,000 kronor, eller således
det belopp, som enligt akademiens i första rummet framlagda förslag skulle
tillkomma en direktör efter minst 12 års tjänstgöring. Professor Beckman
har under den tid av mera än 18 år, varunder hau hittills uppehållit direktörsbefattningen,
med aldrig svikande nit och utmärkt skicklighet fyllt sitt
maktpåliggande kall, likasom han under den tid av omkring 2 år han förvaltat
kamrerarbefattningen, även på denna visat nit och skicklighet.
Akademien hemställer alltså alternativt, för den händelse en proposition
om ordnande av de med direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet förknippade
pensionsförhållanden icke skulle kunna framläggas för 1929 års
riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition föreslå sagda riksdag att
bevilja nuvarande direktören, professorn Beckman en årlig pension av 6,000
kronor, att utgå från och med månaden efter den, då han vid fyllda 65
år avgår från befattningen.
Over akademiens sistnämnda framställning har statskontoret den 17 november
1928 yttrat sig och därvid anfört:
Före den lönereglering, som från och med den 1 juli 1926 blev gällande
för befattningshavarna vid musikaliska akademien med det därunder lydaude
musikkonservatoriet, var direktörsbefattningen vid musikkonservatoriet i staten
uppförd såsom ordinarie befattning med lön. Direktören var därför — oaktat
den ovanliga formen för befattningens tillsättande — att anse såsom »ordinarie
innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd av
Konungen och riksdagen». Han var alltså på den tiden jämlikt 1 § av
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
berättigad till sådan förmån enligt de grunder, som i nämnda lag stadgats,
såsom också framgår av Kungl. Maj:ts beslut den 8 juli 1910 ifråga om
pension åt dåvarande direktören professorn O. Bolander.
I den nya staten däremot är konservatoriedirektören icke upptagen bland
de ordinarie befattningshavarna, utan för honom är där fastställt allenast
ett visst arvode, nämligen 8,600 kronor med rätt till förhöjning efter 3, 6
och 9 år med 480 kronor för varje gång. Vid sådant förhållande är befattningens
innehavare icke längre berättigad till pension enligt den civila
pensionslagen; och då någon pensionering för icke-ordinarie befattningshavare,
tillhörande allmänna civilförvaltningen, ännu icke blivit ordnad, har
den nuvarande direktören, vilken icke kvarstår å den äldre staten, numera
icke någon författningsenlig rätt till pension.
När statskontoret den 24 april 1926 avgav yttrande till riksdagens banko:
utskott över en i sammanhang med frågan om lönereglering för musikaliska
akademien och musikkonservatoriet väckt motion om beredande av pensionsrätt
för konservatoriedirektören, framhöll statskontoret önskvärdheten av att
pensionsförhållandena bleve ordnade för denne befattningshavare, vilken
skulle komma att intaga eu särställning bland icke-ordinarie befattningar
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr <19.
inom allmänna civilförvaltningen. Ifrågavarande befattning synes vara när
mast att jämföra med de — visserligen såsom ordinarie betecknade —
befattningar, som tillsättas genom förordnande på viss tid och om vilkas
rätt till pension är stadgat i 1 och 2 §§ av kungörelsen den 29 juni 1921
(nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och
andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till
pension jämte i samma paragrafer sedermera gjorda ändringar och tillägg
(jfr kungörelserna nr 388/1922, 168/1923 och 277/1925). Då statskontoret
fortfarande är av den uppfattning, att pensionsförhållandena för konservatoriedirektören
lämpligen böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som sålunda ägt rum genom nämnda bestämmelser, anser sig statskontoret
böra hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att
direktören vid det under musikaliska akademien ställda musikkonservatoriet
må äga rätt att från och med dagen näst efter den, då han efter avgång
från befattningen upphör att åtnjuta därför anvisat arvode, under sin återstående
livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten enligt följande
grunder, nämligen:
Har konservatoriedirektör, som tillsatts genom förordnande på viss tid,
under minst tolv år innehaft befattning i sådan egenskap eller har han,
oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen
till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad att vid avgång
från befattningen åtnjuta pension till ett belopp av 6,000 kronor för år
räknat.
Därest sådan direktör, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen,
avgår från densamma antingen på grund av att förordnandet upphör utan
att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att han till följd
av sjukdom, som ej förauletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen
till nöjaktig vidare tjänstgöring, äger han, om han innehaft befattningen
minst sex år, uppbära pension till belopp av 5,000 kronor för år räknat.
Pension må dock ej åtnjutas av den, som blivit avsatt från befattningen,
eller den, som vid avgång från densamma icke är svensk medborgare.
Såsom pensionsavgift skall å det för konservatoriedirektören bestämda
arvodet eller den honom intill dess han uppnått 65 års ålder tillkommande
pensionen avdragas ett belopp av 360 kronor för år räknat.
Avgår han under sådana förhållanden, att han icke är berättigad till
pension, eller avlider han före uppnådda 65 år, skall pensionsavgift icke
avdragas för längre tid än den, varunder arvode eller pension åtnjutits.
Befinnes direktör, om vilken nu är fråga, före utgången av den tid, erhållet
förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten eller av
sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller har förordnandet
av annan anledning förklarats skola upphöra, skall direktören vara skyldig
avgå från sin befattning; och skall i sammanhang med beslut om förordnandets
upphörande fråga om hans rätt till pension avgöras.
Därest det emellertid icke skulle befinnas lämpligt att nu utverka riksdagens
beslut om pensionsrätt för konservatoriedirektören, vill det dock
synas statskontoret, att synnerligen starka skäl föreligga för utverkande av
rätt till pension för nuvarande innehavaren av direktörsbefattningen, professorn
B. Beckman, vilken gått miste om honom förut tillkommande pensionsrätt
och som numera uppnått sådan levnadsålder, att förnyat förordnande
såsom direktör icke torde ifrågakomtna.
Om därför statskontorets hemställan här ovan befinnes icke böra föranleda
Departe
mentschefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
någon åtgärd, skulle statskontoret med erinran, att professorn Beckman,
som den 10 februari 1931 uppnår 65 års ålder, räknar tjänstår vid musikkonservatoriet
sedan år 1909 och sedan år 1910 varit direktör därstädes,
vilja förorda, att för riksdagen framlägges förslag därom, att professorn
Beckman må från och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd
levnadsålder av 65 år avgår från befattningen såsom direktör vid musikkonservatoriet,
under sin återstående livstid uppbära pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor årligen.
Befattningen som direktör för musikkonservatoriet är av den största betydelse
för verksamheten vid konservatoriet, där innehavaren av denna
befattning har att planlägga och leda arbetet med utbildande av såväl konstidkare
som musiklärare, kyrkomusiker och andra tjänstinnehavare på det
musikaliska området. Härmed kan också sägas, att befattningen är av
stor vikt jämväl för musikkulturen i övrigt i landet, och det måste ur det
allmännas synpunkt betraktas såsom mycket betydelsefullt, att till denna
befattning erhålles en i alla avseenden fullt kvalificerad person. Med hänsyn
till den speciella uppgift, som ansetts böra tillkomma konservatoriedirektören,
har det befunnits lämpligt, att han icke utnämnes genom fullmakt
utan väljes av akademien för viss tid. Häri ligger onekligen en fördel för
det allmänna, då möjlighet förefinnes att efter utgången av en period ersätta
en ej i allo fullt lämplig befattningshavare. Har akademien åter till befattningen
lyckats förvärva en person, som väl fyller de erforderliga anspråken
och vars bibehållande å tjänsten är av vikt för konservatoriets verksamhet,
synes det vara ett fullt berättigat krav, att pensionsförhållandena för denne
befattningshavare varda på ett tillfredsställande sätt ordnade. Det vore därför
synnerligen önskvärt, om frågan om pension för musikkonservatoriets
direktör nu kunnat i princip vinna sin lösning. Erinras må emellertid, att
riksdagen så sent som 1926 uttalade sin anslutning till den ståndpunkt,
som intagits i statsverkspropositionen till nämnda års riksdag, att med ordnandet
av denna fråga borde anstå i avvaktan på en lösning av pensionsfrågan
för icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet. Med hänsyn härtill
anser jag mig nu böra förorda det av musikaliska akademien och statskontoret
alternativt framförda förslaget om eu pension å 6,000 kronor åt
den nuvarande direktören, professorn B. Beckman, då han efter uppnådd
levnadsålder av 65 år avgår från direktörsbefattningen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att direktören vid det under musikaliska akademien ställda
musikkonservatoriet, professorn B. Beckman må från och
med dagen näst efter den, då han efter uppnådd levnadsålder
av 65 år avgår från befattningen såsom direktör vid
musikkonservatoriet, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 6,000
kronor.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen
Ur protokollet:
Enar Sahlin.