Kun yl. Maj: tv proposition Nr 6S.

1

Nr 68.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående garanti för ett lån,
avsett att upptagas av By ske och Åby älvars flottningsf örening;
given Stockholms slott den 1 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 1 februari 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Johansson:

Sedan intressenterna i Byske och Åbys älvars flottningsförening vid
ordinarie llottningsstämma den 9 april 1927 bemyndigat styrelsen för föreningen
att upptaga ett tjuguårigt amorteringslån å högst 450,000 kronor
mot lägsta möjliga ränta, har domänstyrelsen med skrivelse den 13 juli
1928 jämte yttrande i ärendet av statens flottledsingenjör P. Silfverbrand
överlämnat eu till styrelsen inkommen framställning från överjägmästaren
i Nedre Norrbottens distrikt Gerhard Rosenlund, däri denne efter föreningsBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 54 häft. (Nr 68.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

styrelsens uppdrag hemställt, att domänstyrelsen måtte, eventuellt efter därtill
erhållet bemyndigande av Kungl. Maj:t, teckna garanti för nämnda
amorteringslån, som föreningen hade för avsikt att söka erhålla från pensionsförsäkringsfonden.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, vill jag erinra, att
Byske och Åby älvar äro allmänna flottleder och sålunda underkastade
lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om (lottning i allmän flottled. Enligt 30
§ i sagda lag har länsstyrelsen att — där kostnader, som hänföras till
flottledsutgifter, och i viss mån andra kostnader finnas vara så betydande
att, om de lades å endast ett års (lottning, denna skulle därigenom oskäligt
betungas — i den ordning, som i 14 och 15 §§ i nämnda lag sägs, förordna,
att sådana kostnader skola gäldas genom amortering under flera,
högst tjugu år, medelst vissa avgifter å flottgodset (flottledsavgifter), så avvägda,
att beloppet jämte ränta å vad oguldet innestår skäligen kan antagas
bliva därmed under den beräknade tiden till fullo guldet. Enligt 25 § i
lagen må, med undantag för kontors- och verkstadslokaler samt bostäder
för personalen, allmän flottled tillhörig egendom ej för gäld intecknas eller
pantsättas. I 40 § stadgas, att länsstyrelsen må utse en ledamot i styrelsen
för flottningsföreningen, och i 50 § att en av de revisorer, som skola hava
att granska styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper, likaledes
skall förordnas av länsstyrelsen. Vidare skall enligt 70 § länsstyrelsen utöva
tillsyn å allmän flottleds skötsel och underhåll samt föreningens verksamhet,
varjämte teknisk tillsyn å flottledsanläggningarnas underhåll och
nyttjande under länsstyrelsens överinseende åligger tjänstemännen å väg- och
vattenbyggnadsdistrikten.

Reglemente för Byske och Äby älvars flottningsförening bär av länsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län fastställts den 26 oktober
1922.

Till stöd för omförmälda framställning har överjag mästaren Rosenlund
åberopat bland annat eu ansökning av mars 1928 till fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
rörande beviljande av ifrågavarande amorteringslån.

I sagda ansökning anföres, att flottningsföreningens skulder, vilka den 31
oktober 1927 uppgingo till i runt tal 586,000 kronor, åsamkats av byggnadsarbeten
in. in., som utförts för flottningens underlättande. Av 1927 års
berättelse över föreningens verksamhet framginge, att under redogörelseåret
influtna amorteringsavgifter uppgått till omkring 103,000 kronor, vilket belopp
vore ungefär normalt årligen återkommande.

Hittills hade flottningsföreningen varit hänvisad till enskilda banker för
tillgodoseende av sitt kreditbehov. Den ränta, som dessa betingade sig, uppgående
till 6 å 7 procent, vore mycket betungande. Om föreningen kunde
erhålla lån mot billigare ränta, skulle detta möjliggöra avsevärt lägre amorteringsavgifter,
vilket i sin tur skulle medföra, att avsevärda mängder virke,
som för närvarande saknade rotvärde, skulle vinna avsättning till fromma
för en bättre skogsvård, varjämte ökade arbetstillfällen komme att uppstå
och därmed minskad arbetslöshet.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 68.

:t

Enligt 1926 års fastighetstaxering fördelades värdena i kronor förde skogar,
från vilka virket f ram flottades genom ifrågavarande) älvar med biflöden,
sålunda:

Kronor Procent

kronoparker och övrig kronan tillhörig skogsmark .... 9,228,800 eller 53.7

ecklesiastika skogar .......................................................... 34,000 » 0.2

allmänningsskogar............................................................... 632,500 » 3.7

bolagsskogar ...................................................................... 1,375,300 » 8. o

övriga skogar ..................................................................... 5,909,100 » 34.4

Summa 17,179,700 eller 100.o

Härav framginge, att staten såsom störste skogsägaren efter ifrågavarande
vattendrag ägde ett mycket stort intresse av att flottningsförhållandena och
därmed även finansieringen av flottledernas utbyggande bleve ordnat på mest
ekonomiska sätt och att trävarubolagens intressen i jämförelse härmed vore
relativt obetydliga. Visserligen köpte bolagen mestadels virket å rot från
statsskogarna, men vore härvid att märka, att rotvärdena minskades med
samma belopp, vartill flottnings- och amorteringskostnaderna uppginge.

Då älvarna i fråga utgjorde enda transportleden för virke från de skogar,
som vore belägna utefter desamma, skulle skogsvärdena bliva tämligen illusoriska,
om icke flottlederna möjliggjorde deras tillgodogörande. Man kunde
sålunda med full visshet påstå, att den bästa säkerheten för en flottningsförenings
skulder utgjorde de skogstillgångar, som funnes utefter flottleden
och som måste utflottas genom densamma. Då, såsom ovan framhållits,
staten hade det ojämförligt största intresset av flottningsförhållandenas ändamålsenliga
ordnande i dessa vattendrag, syntes det även med rättvisa och
billighet överensstämmande, att staten på bästa ekonomiska sätt stödde
företaget.

Rent principiellt hade statsmakterna redan erkänt det berättigade häri dels
genom den garanti 1927 års riksdag medgivit, att staten finge iklädas för
ett lån avsett att upptagas av Kalix älvs flottningsförening, dels ock genom
Kungl. Maj:ts till 1928 års riksdag avlåtna proposition rörande garanti för
särskilda lån av Lule älvs och Piteå flottningsföreningar.

I sill nu förevarande framställning har Rosenlund ytterligare framhållit
bland annat följande.

Den ränta, som de enskilda bankerna för närvarande betingade sig av
föreningen, syntes vara allt för hög med hänsyn till att i verkligheten ingen
risk förefunnes vid dylik kapitalplacering. Någon annan säkerhet än stämmoeller
styrelsebeslut rörande upptagande av lån hade icke heller ifrågasatts
av de långivande bankerna. Vidkommande den låneansökan, som gjorts
hos fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, hade erhållits meddelande,
att de i princip icke hade något att erinra mot att bevilja ifrågavarande
lån mot garanti av svenska staten och på de villkor, som av fullmäktige
kunde komma att framdeles bestämmas. Då staten vore den ojämförligt
störste virkesägaren efter flottlederna i fråga och större än efter Lule älv
samt mer än någon annan intressent betungades av de höga räntorna, syntes
det ligga närmast till hands, att staten iklädde sig de största förpliktelserna
i fråga om företagets finansiering på bästa sätt. Det torde få anses uteslutet,
att flottningsföreningen skulle kunna anskaffa erforderlig garanti för lånet
från annan än staten.

4

Kungl. Muj:ts proposition Nr 68,

Flottled singenjören Silfverbrand har i sitt yttrande lämnat eu redogörelse
för flottningsföreningens ekonomi m. in. och därvid anfört i huvudsak följande.

De skulder, som belastade Byske och Äby älvars allmänna tlottleder, utgjordes
huvudsakligen av oamorterade kostnader för byggnader i vattendragen.
Dessa kostnader samt bokförda nybyggnadskostnader och flottgodsmängder
under åren 1923—1927 framginge av följande tablå:

År

Nedlagda nya
kostnader

Vid årets slut oamor-terade kostnader

Flottgodsmängd

kronor

kronor

kbft

1923 .................

............... 368,208: 9 8

503.769: 6 2

3,265,192

1924 ................

................... 99,172: 02

513,864: os

4,319,563

1925 ...............

........... 63,622: 6 2

546,245: 8 5

2,411,148

1926 ................

............. 39,629: 44

530,856: 2 6

3,413,259

1927 ..............

................ 44,454: 09

518,648: 19

5,577,479

Summa 615,087: is

Förutom angivna byggnadskostnader hade under samma 5-årsperiod vid
nödhjälpsarbeten i flottlederna såsom bidrag från staten influtit 136,997
kronor 49 öre, vilket belopp icke behövde återbetalas. Sålunda hade under
angivna tid ny- eller ombyggnadsarbeten utförts för inalles 752,084 kronor
64 öre, medan totala oamorterade kostnader vid 1927 års utgång uppginge
till endast 518,648 kronor 19 öre. Då därtill åtskilliga ännu lång tid användbara
flottledsanordningar byggts före år 1923, vore det tydligt, att värdet
av befintliga flottledsbyggnader högst väsentligt överstege det bokförda.

Huvudsakliga delen av de oamorterade kostnaderna hänförde sig till de
två nedre flottledsdistrikten, där amorteringen fortskrede säkrast och jämnast.

Flottningskostnaderna hade under 1927 utgjort i Byske älv i medeltal
8.0 6 öre per kubikfot och i Åby älv i medeltal 9.2 8 öre per kubikfot.

Flottledernas ekonomi vore sålunda god och oamorterade kostnader kunde
väntas kunna bliva ersatta utan svårigheter.

Räntekostnaderna å för flottlederna upplånat kapital utgjorde en betydande
utgift, uppgående för åren 1925—1927 till respektive 35,947, 35,257 och
34,445 kronor, och någon avsevärdare nedsättning däri kunde icke väntas
utan skogsägarnas bistånd. Den ifrågasatta medverkan från staten, såsom
den störste skogsägaren, i form av statsgaranti för ett amorteringslån från
pensionsförsäkringsfonden, vilket lån komme att löpa med en ränta av allenast
cirka 4.8 procent, vore värd allt tillmötesgående. Därigenom kunde beräknas
en nedgång av flottningsföreningens omkostnader med cirka 8,000
kronor.

Domänstyrelsen har i sin förberörda skrivelse, med vitsordande av vad
Rosenlund och Silfverbrand anfört, för sin del yttrat bland annat följande.

Styrelsen ville särskilt framhålla och understryka den på grund av dessa
flottleders virkesrikedom och betydelse praktiskt sett fullkomliga tryggheten
uti ifrågavarande penningplacering. Det planerade billigare lånet kunde
väntas tillföra kronan avsevärd vinst genom en av räntesänkningen åstadkommen
stegring av skogsvärdena och detta utan någon som helst risk.
Den nyligen genomförda distriktssammanslagningen i Byske och Åby älvar,
varigenom antalet flottledsdistrikt i vartdera vattendraget nedbragts till
endast två, komme likaledes otvivelaktigt att tillföra särskilt kronan stora
fördelar genom ökade rotvärden å dess huvudsakligen till det inre av landet
förlagda skogsfastigheter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr (i8. 5

Domänstyrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t ville bemyndiga styrelsen
teckna sådan garanti, som av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
kunde fordras såsom säkerhet för ett lån till flottningsföreningen å 450,000
kronor och av sådan typ, som i den föreliggande framställningen avsåges.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 21 augusti 1928 av
statskontoret, den 17 oktober 1928 av länsstyrelserna i Västerbottens och
Norrbottens län gemensamt samt den 9 november 1928 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Statskontoret anser, med hänsyn till vad i handlingarna framhållits om
det betydliga statliga och allmänna intresse, som ifrågavarande flottleder
måste anses hava, och då någon risk förmenats icke vara förbunden med
den ifrågasatta garantiförbindelsen, intet vara att erinra mot att framställning
göres till riksdagen om utverkande av bemyndigande för domänstyrelsen
att teckna den ifrågasatta garantien för lånet.

Länsstyrelserna hava förklarat, att de, då någon risk icke kunde vara
förbunden med den ifrågasatta garantiförbindelsen, icke hade något att
erinra mot bifall till framställningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ej heller något att erinra mot
bifall till densamma.

Såsom i ärendet berörts hava av såväl 1927 som 1928 års riksdagar Departemrnfs(1927:
prop. nr 55, R. skr. nr 32; 1928: prop. nr 44, R. skr. nr 172) chefenlämnats
medgivanden åt Kungl. Maj:t att förbinda svenska staten att
ikläda sig garanti för lån av motsvarande beskaffenhet som det nu omhandlade.
Då det jämväl i förevarande fall måste anses vara av stort intresse
för statsverket såsom ägare till större delen av de skogar, som äro
belägna utefter ifrågavarande vattendrag, att flottningsföreningens upplåning
sker på sådant sätt, att den för föreningen må bliva så litet betungande
som möjligt, tillstyrker jag framställning till riksdagen om medgivande till
tecknande av den ifrågasatta garantien. Åt Kungl. Maj:t torde få överlämnas
att bestämma de villkor och former, varunder garantien skall ställas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må förbinda svenska staten att ikläda sig
garanti för ett amorteringslån å högst 450,000 kronor, avsett att upptagas
av Byske och Åby älvars flottningsförening,

b) bemyndiga riksgäldskontoret att i fall av behov infria nämnda förbindelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 54 hd fl. (Nr 08.)

Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.