Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
1
Nr 59.
Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående pension
åt förra städerskan Thilda Skjöld ra. fl.; given
Stockholms slott den 1 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—6:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Lubeck.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 1 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borell, von Steyeen, Malmberg
Lindskog, Bissmaek, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:
l:o.
I skrivelse den 1 december 1928 har riksförsäkringsanstalten gjort framställ- Angående
ning om beredande av pension åt förra städerskan hos anstalten Thilda Skjöld. pension åt
Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande. '' derskan
Thilda Skjöld, som är född den 14 november 1862, har utfört städningsarbete h°säfringsför
riksförsäkringsanstaltens räkning från och med den 1 november 1913 till anstalten
och med den 19 januari 1927. Under tiden 20 januari 1927—31 oktober 1928 T,nldaSkjöld.
har hon på grund av hälsoskäl icke tjänstgjort hos anstalten. Från och med den
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 47 haft. (Nr 59■—60.) 2:11 29 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 50.
1 november 1928 blev hon av anstalten entledigad från sin syssla. Thilda
Skjölds arbetstid hos anstalten har omfattat i medeltal cirka 100 timmar per
månad, huvudsakligen förlagda till de tidiga morgontimmarna. Ersättningen
för städningsarbetet har utgått med växlande belopp. Från och med den 1 september
1923 har den fasta lönen utgjort 1,056 kronor för år. Å detta belopp,
som innefattat ersättning jämväl för materialier för städningsarbetet, exklusive
såpa, har icke utgått dyrtidstillägg.
Thilda Skjöld är sedan den 13 april 1896 gift med förre snickaren August
Herman Skjöld, född den 3 oktober 1860. Mannen åtnjuter enligt lagen om
allmän pensionsförsäkring en årlig pension å 8 kronor 40 öre. Makarna hava
tre barn, nämligen en dotter, folkskollärarinna i Tureberg, samt två söner, av
vilka den ene är e. o. tjänsteman i 14:e lönegraden hos riksförsäkringsanstalten,
medan den andre är kontorist men ännu icke kunnat vinna stadigvarande anställning.
Enligt vad den hos anstalten anställde sonen meddelat, sakna föräldrarna
helt och hållet egna medel och bestridas kostnaderna för det gemensamma
hemmet av dottern och den förstnämnde sonen.
I sin berörda skrivelse har riksförsäkringsanstalten till en början meddelat,
att fru Skjöld hos anstalten anhållit om entledigande från sin syssla som städerska
från och med den 1 november 1928. Hon hade därvid aberopat ett den
19 oktober 1928 utfärdat läkarintyg, enligt vilket hon på grund av ledgångsreumatism
i händerna sedan den 22 april 1927 varit och framgent vore
ur stånd att utföra städningsarbete. Därjämte hade fru Skjöld hemställt, att
anstalten måtte vidtaga åtgärder för beredande av pension åt henne. Till stöd
härför hade hon åberopat, att hon vid sitt städningsarbete hos anstalten med
undantag för en kort tid varit tvungen att använda kallt vatten, vilken omständighet
enligt ingivet läkarintyg måste anses åtminstone i mycket hög grad
hava bidragit till uppkomsten av den ledgångsreumatism i händerna, varav fru
Skjöld lede.
Efter anmälan att riksförsäkringsanstalten beviljat fru Skjöld det begärda
entledigandet har anstalten härefter anfört bland annat följande.
Under år 1920—1926 hade samtliga varmvattenledningar i riksförsäkringsanstaltens
arbetslokaler på grund av vissa meningsskiljaktigheter mellan
fastighetsägaren och byggnadsstyrelsen hållits stängda. Under hela denna tid
hade varmvatten därstädes endast kunnat erhållas medelst ett med tva lågor
försett gaskök, som varit placerat i en städskrubb i första vaningen. Detta gaskök
hade givetvis icke kunnat räcka till att förse de vid anstalten anställda 15
till 16 städerskorna med varmt vatten. Yad särskilt fru Skjöld anginge, hade
hon hela ifrågavarande tid haft sitt arbete förlagt till annan våning än den, där
gasanordningen varit placerad. Till följd härav hade hon, liksom riksförsäkringsanstaltens
övriga under enahanda förhållanden arbetande städerskor, helt
naturligt allenast i ringa omfattning kunnat bereda sig tillgång till varmvatten
genom utnyttjande av nämnda anordning.
Fru Skjöld hade under sin anställning hos anstalten städse fullgjort sina
åligganden med stor plikttrohet och ordentlighet.
På grund av det anförda och särskilt med hänsyn till det samband, som syntes
föreligga mellan fru Skjölds nuvarande sjukdom och hennes arbete hos riksförsäkringsanstalten,
funne anstalten fru Skjölds anhållan om pension synnerligen
behjärtansvärd.
Kuugl. Maj:ts proposition nr f)!J.
3
Med avseende å frågan om pensionens storlek ansåge anstalten pensionsunderlaget
böra beräknas till två tredjedelar av den till iru Skjöld under senare åt
utgående fasta lönen, 1,056 kronor. Pensionsunderlaget skulle således bliva
704 kronor. Då fru Skjöld icke fullgjort arbete för riksförsäkringsanstaltens
räkning mer än något över 13 år, skulle det kunna ifrågasättas, att pensionen
borde utgå med ett i förhållande till det mindre antalet tjänstår avkortat belopp.
T betraktande av bland annat de omständigheter, under vilka fru Skjöld ådragit
sig sin sjukdom, funne riksförsäkringsanstalten det emellertid billigt, att pensionen
utmättes efter motsvarande grunder som de, vilka gällde beträffande sjukpension
åt ordinarie befattningshavare och enligt vilka dylik befattningshavare,
som på grund av sjukdom måste avgå före uppnådd pensionsålder, oberoende av
tjänstårens antal erhölle viss minimipension. Pensionen skulle i så fall bestämmas
till 75 procent av pensionsunderlaget eller alltså till 528 kronor för år.
Under åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för beredande av
pension åt Thilda Skjöld.
I infordrat, den 12 december 1928 avgivet utlåtande har statskontoret anfört
följande.
Goda skäl syntes föreligga för beredande av någon pension av statsmedel
åt Thilda Skjöld, sedan hon vid framskriden ålder och iråkad sjuklighet nödgats
lämna sin syssla. Allenast beträffande det föreslagna pensionsbeloppet
syntes någon erinran kunna göras. Då i den avlöning, efter vilken det föreslagna
beloppet avpassats, inginge ej mindre ersättning för vissa materialier för
städningsarbetet än även dyrtidstillägg, syntes beloppet böra i någon mån
sänkas. Vissa städerskor hos riksbanken, vilka åtnjutit ungefär lika stor avlöning
som Thilda Skjöld men bestritt sina befattningar under omkring 20 år,
hade enligt 1928 års riksdags beslut erhållit pensioner å 696 kronor (se bankoutskottets
utlåtande nr 20). Med erinran därom ville statskontoret föreslå, att
pensionsbeloppet för Thilda Skjöld, vilken tjänstgjort såsom städerska allenast
något mer än 13 år, finge bestämmas till omkring 13/2n av nämnda belopp eller
alltså till 456 kronor.
Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Thilda Skjöld finge från och med den 1 november 1928 under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp
av 456 kronor årligen.
I likhet med myndigheterna finner jag billigheten bjuda, att förra städer- Departementsskan
Skjöld av statsmedel beredes pension under sin återstående livstid. Visser- chefen,
ligen har hennes anställning hos riksförsäkringsanstalten varit av jämförelsevis
kort varaktighet, men detta förhållande synes mig med hänsyn därtill att hennes
numera bristande arbetsförmåga åtminstone delvis torde vara en direkt följd
av de ogynnsamma förhållanden, varunder hon under en avsevärd del av tjänstetiden
nödgats fullgöra sitt arbete hos anstalten, icke böra tillmätas avgörande
betydelse. Vad angår pensionsbeloppet lärer detsamma, på sätt statskontoret
föreslagit, lämpligen böra bestämmas till 456 kronor för år.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan hos riksförsäkringsanstalten Thilda Skjöld
må, räknat från och med den 1 november 1928, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 456 kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
Angående
understöd åt
trädgårdsarbetareyi
vid
Lunds hospital
och asyl
P. Nilsson.
2:o.
Med skrivelse, den 21 november 1928 har direktionen för Lunds hospital och
asyl till medicinalstyrelsen överlämnat en till direktionen ingiven skrift, däri
trädgårdsarbetaren vid hospitalet Per Nilsson anhållit att få komma i åtnjutande
av pension med skäligt belopp.
I sin skrivelse har direktionen hemställt, att medicinalstyrelsen måtte söka
utverka pension åt Nilsson till ett årligt belopp av 1,345 kronor, motsvarande
två tredjedelar av hans nuvarande årsinkomst.
I anledning härav har medicinalstyrelsen med skrivelse den 28 december
1928 till Kungl. Maj:t överlämnat berörda handlingar.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
Nilsson, som är född den 30 november 1863, har — utan att hava innehaft
anställning såsom befattningshavare — alltsedan den 1 september 1892 med
kortare avbrott mot timpenning arbetat vid Lunds hospital och asyl såsom trädgårdsarbetare.
Sammanlagt har han arbetat vid hospitalet under mer än 35 år.
Under de sista fem åren har han i medeltal uppburit en avlöning av 2,018 kronor
per år.
I sin berörda skrivelse har medicinalstyrelsen erinrat, att Kungl. Maj:t och
riksdagen vid flera föregående tillfällen beviljat personer i liknande ställning
som Nilsson understöd från allmänna indragningsstaten. Härom har styrelsen
yttrat följande.
I en vid 1923 års riksdag väckt motion hade hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att snickaren N. Nelin vid Malmö asyl måtte tilldelas ett årligt understöd,
räknat från den 1 januari 1923, till belopp lika med vad han skulle häva
uppburit, om han varit berättigad till pension efter 25 § i stadgan angående
sinnessjukvården i riket. I sin skrivelse nr 322 anförde riksdagen, att Nelin, såsom
av verkställd utredning framginge, visserligen icke i egentlig mening varit
anställd vid Malmö asyl, varför han ej heller vore berättigad till pension enligt
25 § i sinnessjukstadgan, men då han emellertid under 32 år utfört snickeriarbeten
samt liknande göromål vid anstalten och ifrågavarande arbeten syntes
hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning, hade riksdagen funnit det vara
billigt, att något understöd av allmänna medel tillerkändes honom under hans
återstående livstid. Detta understöd hade med hänsyn till storleken av de pensionsbelopp,
som i allmänhet plägade efter lika lång tjänstgöring tilldelas i
statens tjänst anställda arbetare i liknande ställning, ansetts skäligen böra bestämmas
till 600 kronor årligen, att från och med den 1 januari 1923 utgå å
allmänna indragningsstaten.
Vidare hade i en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1925 dagtecknad proposition
(nr 83) Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att extra målaren
vid Uppsala hospital och asyl August Amadeus Heinriei måtte från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning vid
nämnda anstalt, dock tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 500
kronor, vilken framställning riksdagen enligt sin skrivelse nr 114 bifallit.
Medicinalstyrelsen, som funnit det billigt, att jämväl Nilsson för sin återstående
livstid tillerkändes något understöd av allmänna medel, har härefter
beträffande storleken av det belopp, som borde beviljas honom, anfört följande.
Enligt av Kungl. Maj:t i brev den 9 mars 1923 till medicinalstyrelsen meddelade
bestämmelser skulle frågor om årligt understöd till sådana icke-ordinarie
Kanyl. Maj:ts proposition nr Öl).
f>
befattningshavare vid statens hospital och asyler, vilka på grund av i tjänsten
ådragen kroppsskada eller efter att under längre tid med nit och trohet hava
fullgjort sina åligganden till följd av ålder eller sjukdom nödgades lämna
tjänsten, i varje särskilt fall prövas av Kungl. Maj:t.
Med hänsyn till den långa tid, varunder Nilsson arbetat vid hospitalet, syntes
det styrelsen överensstämmande med billighetens krav, att beloppet av det
årliga understöd, som ansåges böra tilldelas honom, beräknades efter samma
grunder, som om han tillhört de icke-ordinarie befattningshavarna vid hospitalet.
Det belopp av 2,018 kronor per år, som Nilsson senast uppburit, syntes styrelsen
närmast motsvara den avlöning, som tillkomme en extra ordinarie tjänsteman
i lönegrad 1 enligt den löneplan, som funnes intagen i kungörelsen den
26 juni 1925 (nr .356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
För sagda lönegrad uppginge slutavlöningen i dyrortsgrupp D,
till vilken grupp befattningshavare med tjänstgöring i Lund blivit hänförda, till
2,112 kronor. Därest i förevarande fall understödsbeloppet skulle beräknas
enligt samma grunder, som gällde för fastställande av pensionsunderlag för
ordinarie tjänstemän, syntes detsamma böra bestämmas till två tredjedelar av
slutavlöningen i lägsta dyrortsgruppen för berörda lönegrad eller till 1,240
kronor. Vid beviljande av årliga understöd åt e. o. hospitalspersonal hade
Kungl. Maj:t med hänsyn till att dylik personal icke erlade avgifter för sin
pensionering plägat minska de på sålunda angivet sätt erhållna beloppen med
en tredjedel. Nyssnämnda belopp, 1,240 kronor, skulle i överensstämmelse härmed
nedsättas till 826 kronor 67 öre eller, avrundat till närmast högre med 12
delbara tal, 828 kronor.
På grund av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen, att Nilsson måtte, räknat från och med månaden näst
efter den, varunder hans arbete vid hospitalet upphör, från allmänna indragningsstaten
erhålla ett årligt understöd av 828 kronor.
Statskontoret, som till följd av remiss utlåtit sig i ärendet den 14 januari
1929, har därvid anfört följande.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit meddelat och anfört ansåge statskontoret
goda skäl föreligga för utverkande åt Nilsson av någon pension av statsmedel,
att utgå när han säkerligen inom kort icke längre kunde bibehållas vid sitt
arbete. Vad beträffade pensionsbeloppet ville statskontoret erinra, att pension
till belopp av 792 kronor av 1926 års riksdag tilldelats arbetaren vid Ultuna
egendom L. E. Lundberg, som räknade 27 tjänstår. Det syntes därför icke vara
något att anmärka mot det av medicinalstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet
av 828 kronor för Nilsson, som räknade 35 år i statstjänst. Statskontoret tillstyrkte
alltså, att framställning avlätes till riksdagen i överensstämmelse med
medicinalstyrelsens hemställan.
Jag delar den av myndigheterna uttalade uppfattningen, att Nilsson skäli- Departements
gen bör komma i åtnjutande av något understöd från statens sida. Beträffande chefenstorleken
av detta understöd ansluter jag mig till medicinalstyrelsens, av statskontoret
tillstyrkta förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen,
att trädgårdsarbetaren vid Lunds hospital och asyl Per Nilsson
må från och med månaden näst efter den, varunder hans
anställning vid hospitalet upphör, under sin återstående livstid
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
Angående
pension åt
extra expeditionsvakten
T. E. Nybom.
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
828 kronor.
3:o.
I skrivelse den 16 augusti 1928 bär länsstyrelsen i Uppsala län gjort framställning
om beredande av pension åt extra expeditionsvakten hos länsstyrelsen
Johan Erik Nybom.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Nybom, som är född den 22 juni 1862, har varit anställd hos länsstyrelsen
såsom extra expeditionsvakt sedan den 20 november 1911 och har under denna
anställning haft en daglig tjänstgöring av samma omfattning som den, vilken
ålegat den ordinarie vaktpersonalen. Nybom, som tidigare innehaft privat
tjänst, har numera icke annan anställning än vid länsstyrelsen och åtnjuter icke
någon pension eller något understöd. Nyboms avlöning vid länsstyrelsen har
under de senaste åren utgått med 1,300 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg.
I förenämnda skrivelse har länsstyrelsen anfört huvudsakligen följande.
Nybom, som den 22 juni 1929 uppnådde den för ordinarie expeditionsvakter
fastställda pensionsåldern av 67 år, syntes lämpligen böra vid nämnda ålder
upphöra med sin anställning vid länsstyrelsen.
Vid uppnådda 67 år komme Nybom att kunna räkna sig till godo en nära
18-årig tjänstgöring, som dittills avbrutits blott vid enstaka tillfällen under
mycket kort tid och som alltid fullgjorts synnerligen plikttroget och förtjänstfullt.
På grund härav och då Nybom, som under åtskilliga år från länsstyrelsen
uppburit en, till följd av bristande medel, mycket låg avlöning, icke ägde för
sitt uppehälle tillräckliga besparingar och icke nu kunde påräkna någon annan
arbetsförtjänst, syntes det billigt, att Nybom vid sin avgång från anställningen
hos länsstyrelsen komme i åtnjutande av pension av statsmedel.
Statskontoret har i utlåtande den 10 oktober 1928 anfört huvudsakligen
följande.
Med hänsyn till föreliggande förhållanden finge det anses billigt, att någon
pension av statsmedel bereddes Nybom, när han inom kort nödgades lämna den
anställning, varav han alltsedan år 1911 haft sin utkomst. Yad beträffade det
belopp, som i detta fall skäligen borde beviljas i pension, ville statskontoret erinra
att, därest de vanliga grunderna för pensions avpassande efter avlöningens
storlek —- i detta fall endast 1,300 kronor — och antalet tjänstår skulle tilllämpas,
pensionsbeloppet skulle bliva allenast 420 kronor. En i viss mån likartad
pensionsfråga hade varit föremål för prövning av 1928 års riksdag, i det
att nattvakten vid nationalmuseum C. L. Wedin, som åtnjutit ungefär samma
avlöning som Nybom, erhållit pension å 720 kronor. Wedin hade emellertid
kunnat räkna 26 år i statens tjänst, medan Nybom vid avgången komme att
innehava allenast inemot 18 tjänstår. Skulle Nyboms pension avpassas efter
samma grunder som Wedins, bleve därför pensionsbeloppet endast 504 kronor.
Sistnämnda belopp syntes i förevarande fall oskäligt lågt, då man betänkte, att
pensionsförmånen enligt kungörelsen den 15 januari 1926 angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och
marinen kunde för manlig arbetare, som tillhörde lägsta personalgruppen (grovarbetare)
och räknade 18 tjänstår, uppgå till 876 kronor. För sin del ansåge
statskontoret, att pensionsbeloppet i förevarande fall icke skäligen borde sättas
lägre än till 600 kronor.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Nybom finge från och med dagen näst efter den, då han efter
uppnådd levnadsålder av 67 år entledigades från sin anställning, under återstående
livstiden åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 600
kronor årligen.
Den i ärendet förebragta utredningen synes mig väl motivera, att pension
tillerkännes Nybom. I fråga om pensionsbeloppet anser jag mig likväl under
framhållande av att omförmälda kungörelse den 15 januari 1926 givetvis icke
är i något avseende tillämplig a förevarande fall — kunna biträda statskontorets
förslag.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extra expeditionsvakten hos länsstyrelsen i Uppsala län
Johan Erik Nybom må från och med dagen näst efter den, då han
efter uppnådd ålder av 67 år entledigas från sin anställning hos
länsstyrelsen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
4:o.
X skrivelse den 14 november 1928 har länsstyrelsen i Jämtlands län dels hemställt,
att frågan om lappfogdarnas uppförande på ordinarie stat måtte föreläggas
1929 års riksdag, dels ock, för den händelse hinder skulle möta mot
bifall till nämnda hemställan, anhållit om beredande av tilläggspension åt
lappfogden i Jämtlands län Abraham Staaff. På sätt närmare framgår av statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag (femte huvudtiteln sid. 373), har
Kungl. Maj :t icke ansett sig för närvarande kunna tillmötesgå förstberörda
hemställan. Med anledning härav får jag här till behandling upptaga frågan
om tilläggspension till lappfogden Staaff.
Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.
Staaff, som är född den 20 april 1864, erhöll den 15 juli 1904 sitt första
förordnande såsom lappfogde och har från och med den 5 januari 1905 i oavbruten
följd innehaft förordnande såsom lappfogde i Jämtlands län. Sådant
förordnande har meddelats för ett år i sänder. Då lappfogdetjänsterna icke äro
uppförda å ordinarie stat, är Staaff icke i denna egenskap berättigad till pension.
Staaff är emellertid jämväl ordinarie innehavare av landsfiskalstjänsten
i Ströms distrikt av Jämtlands län. I sistnämnda egenskap är han underkastad
bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänsteinnehavares
rätt till pension. På grund härav blir han skyldig att avgå från landsfiskalstjänsten
den 20 april 1929, vilken dag han uppnår en levnadsålder av 65 år.
I sin omförmälda skrivelse har länsstyrelsen i Jämtlnnds län — under förmälan
att Staaff under hela den långa tid han innehaft befattningen såsom
lappfogde skött densamma på ett synnerligen förtjänstfullt sätt, att han haft
förmåga att tillvinna sig lapparnas förtroende samt att han genom sin noggranna
tillsyn, sin erfarenhet och sin praktiska läggning i många fall förstått
Dopartaments
chefen.
Angående tillläggspension
åt lappfogden
A. Staaff.
8
Kungl. Majds proposition nr 5f).
Departements
chefen.
att i avsevärd mån nedbringa. statens'' utgifter för lappväsendet — framhållit,
att det vore i hög grad önskligt, om Staaff ännu någon tid kunde kvarstå såsom
lappfogde och i nämnda egenskap övergå å ordinarie stat. Länsstyrelsen har
vidare anfört, att det emellertid under alla omständigheter borde sörjas för att
Staaff bleve delaktig av den pension, som komme att tillförsäkras innehavare
av de blivande ordinarie lappfogdetjänsterna. På grund därav har länsstyrelsen
under förut angivna förutsättning hemställt om vidtagande av åtgärder för att
Staaff måtte berättigas att vid avgången från sin befattning såsom lappfogde,
utöver honom i egenskap av landsfiskal tillkommande pension, åtnjuta tilläggspension
med sådant belopp, att den sammanlagda pensionen komme att uppgå
till det pensionsbelopp, som tillkomme befattningshavare i lönegraden B 26 i
det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet.
Till följd av remiss har statskontoret den 11 januari 1929 avgivit utlåtande,
däri anförts bland annat följande.
Då Staaff såsom landsfiskal innehade mer än 35 för pension beräkneliga
tjänstår samt det för honom gällande pensionsunderlaget vore 2,800 kronor,
syntes han kunna i egenskap av landsfiskal förklaras berättigad att från och
med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten efter den 20 april 1929
uppnådd levnadsålder av 65 år komme att äga rum, under återstående livstiden
åtnjuta hel pension till belopp av 2,800 kronor årligen. Härtill komme, enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,
förhöjningar å tillhopa 500 kronor, så att pensionsförmånen i sin helhet ■— bortsett
från dyrtidstillägg — komme att utgöra 3,300 kronor.
Emellertid hade Staaff alltsedan den 5 januari 1905 eller alltså under en
tid av 24 år med befrielse från tjänstutövning såsom landsfiskal (länsman)
varit lappfogde i Jämtlands län. Med hänsyn till detta långvariga och maktpåliggande
arbete syntes det billigt, att någon förbättring av pensionsförmånen
bereddes Staaff. Hans arvode såsom lappfogde utgjorde 6,000 kronor. På grund
därav skulle ett pensionsbelopp av 4,000 kronor kunna ifrågasättas. Då denna
pension skulle vara att anse såsom oreglerad, borde densamma regleras till 4,800
kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva-, att Staaff finge från och med
månaden näst efter den, då hans förordnande såsom lappfogde upphörde, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension
till sådant belopp, att detsamma jämte honom i egenskap av landsfiskal tillkommande
pension med därtill hörande förhöjningar enligt förenämnda kungörelse
den 18 juni 1925 uppginge till 4,800 kronor för år räknat.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, kommer lappfogden Staaff att
vid sin avgång bliva berättigad till en pension från landsfiskalstjänsten av
3,300 kronor. Däremot äger han icke enligt gällande bestämmelser rätt att i
egenskap av lappfogde uppbära någon pension. Frågan om lönereglering för
lappfogdarna är för närvarande hänskjuten till prövning av 1928 års lönekommitté.
Såvitt nu kan bedömas, lärer det därför ännu komma att dröja någon tid,
innan lappfogdetjänsterna kunna komma att överföras på ordinarie stat och
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 50.
bliva förenade med pensionsrätt. På grund härav och med hänsyn till Stauffs
ålder måste det betraktas såsom ovisst, huruvida han vid nyregleringen av lappfogdetjänsterna
kommer att kvarstå i tjänsten samt kunna övergå å ordinarie
lappfogdetjänst och därmed komma i åtnjutande av pension såsom lappfogde.
Då det emellertid — särskilt med hänsyn till det erkänt framstående sätt, varpå
Staaff under en lång tid skött sin lappfogdetjänst — icke kan anses rimligt,
att Staaff vid lämnande av lappfogdetjänsten allenast skulle erhålla pension
såsom landsfiskal, anser jag i likhet med myndigheterna, att framställning bör
göras om beredande av viss tilläggspension åt Staaff från och med den tidpunkt,
då hans förordnande såsom lappfogde upphör.
Beträffande storleken av den tilläggspension, som skäligen bör tillerkännas
Staaff, vill jag framhålla följande. I skrivelse den 20 november 1924 föreslogo
1924 års landsstatslönesakkunniga, att lappfogdarna skulle placeras i dåvarande
14 :e, d. v. s. nuvarande 24:e lönegraden i omförmälda avlöningsreglemente
avdelning B. I särskilda över detta förslag avgivna utlåtanden hava länsstyrelserna
i Jämtlands, Västerbottens och "Norrbottens län uttalat, att enligt deras
förmenande lappfogdetjänsterna borde placeras i lönegraden B 26. Då enligt
vad nyss anfördes frågan om lönereglering för lappfogdarna för närvarande är
föremål för utredning, synes det mig icke kunna ifrågakomma att bestämma
Staaffs tilläggspension på det sätt, som i länsstyrelsens i Jämtlands län förevarande
framställning ifrågasatts. Ett dylikt beslut skulle nämligen kunna
innebära ett föregripande av den pågående löneutredningen. Att, såsom
statskontoret föreslagit, fixera tilläggspensionen med utgångspunkt från det
lappfogde för närvarande tillkommande arvodet, utan att reduktion sker på
grund av att pensionsavgifter icke erlagts synes mig emellertid, bland annat
med hänsyn till allmänt tillämpad praxis i sistnämnda hänseende, icke heller vara
lämpligt. Vid bedömande av pensionsbeloppets storlek torde man i stället böra
utgå från nyssnämnda sakkunnigförslag; den där föreslagna lönegradsplaceringen
lärer vara den lägsta, som kan ifrågakomma vid en lönereglering. För min del
anser jag alltså, att Staaffs pension bör bestämmas på sådant sätt, att han i
pensionsavseende jämställes med innehavare av befattning i lönegraden B 24.
Pensionsunderlaget för befattningshavare i sistnämnda lönegrad utgör 5,076
kronor eller alltså 1,776 kronor mer än det pensionsbelopp, som tillkommer
Staaff såsom landsfiskal. Härvid torde likväl böra uppmärksammas, att pensioneringen
enligt den civila pensionslagen vilar på ett system med avgifter av
befattningshavarna själva, vilka avgifter i genomsnitt beräknas motsvara en
tredjedel av pensionsbeloppet. Med hänsyn härtill torde den tilläggspension,
som i detta fallet kan ifrågasättas, böra motsvara allenast den del av förenämnda
belopp å 1,776 kronor, som beräknas bliva bekostad av statsmedel eller (2/3 X
1,776) 1,184 kronor. Detta belopp torde för erhållande av ett med 12 jämnt
delbart belopp böra höjas till 1,188 kronor. Staaffs tilläggspension synes alltså
lämpligen kunna bestämmas till sistnämnda belopp. Pensionen lärer böra få utgå
från och med månaden näst efter den, varunder, efter avsked från landsfiskalsbefattningen,
förordnandet för Staaff å lappfogdetjänsten upphör. Därest Staaff
Angående
pension åt
polis- och
fjärdingsmannen
Al P. Skarin.
10 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 59.
skulle bliva berättigad till pension i egenskap av ordinarie lappfogde, kommer
det beslut angående tilläggspension, som här ifrågasättes, givetvis icke att
träda i tillämpning.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att lappfogden i Jämtlands län, landsfiskalen i Ströms distrikt
av samma län Abraham Staaff må från och med månaden näst
efter den, varunder, efter avsked från landsfiskalstjänsten, förordnandet
för honom å lappfogdetjänsten upphör, under sin återstående
livstid åtnjuta, utöver honom såsom landsfiskal författningsenligt
tillkommande pension, en årlig tilläggspension å allmänna
indragningsstaten till belopp av 1,188 kronor.
5:o.
Med skrivelse den 29 oktober 1928 har länsstyrelsen i Östergötlands län till
Kungl. Maj:t överlämnat en till länsstyrelsen ställd skrift, däri polis- och fjärdingsmannen
i Kvillinge Anders Petter Skarin gjort framställning om pension
av statsmedel. <-
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Skarin, som är född den 13 maj 1859, har alltsedan den 1 juni 1905 på grund
av länsstyrelsens förordnande varit anställd såsom polisman i Kvillinge kommun
och har från och med den 9 november 1919 tillika varit fjärdingsman därstädes.
Under de senaste åren har Skarin i egenskap av polisman uppburit ett
årsarvode av 2,400 kronor, därav den ena hälften -— bostadsförmån inräknad
— utbetalats av kommunen och den andra hälften guldits av statsmedel. Såsom
fjärdingsman har Skarin därutöver av kommunen uppburit ett särskilt arvode
av 600 kronor för år. Kvillinge kommun har enligt beslut av kommunalfullmäktige
den 3 augusti 1928 beviljat Skarin en årlig pension av 1,200 kronor
att utgå från den 1 juli 1929, vilken dag Skarin ämnar frånträda sina befattningar.
I sin framställning har sökanden hemställt om en årlig pension av statsmedel
å 1,200 kronor.
Länsstyrelsen har i sin berörda skrivelse anfört, att länsstyrelsen funne den
gjorda framställningen behj ärtans värd, samt hemställt om utverkande av tillläggspension
åt Skarin av statsmedel med förslagsvis 800 kronor för år.
Till följd av remiss har statskontoret den 5 november 1928 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört bland annat följande.
Vid flera tillfällen hade riksdagen under ungefär samma omständigheter,
som i detta fall förelåge, beviljat pension åt polisman, till vilkens avlönande
bidrag utgått av statsmedel; och därvid hade det villkor plägat fästas, att bidrag
till vederbörandes pensionering skulle lämnas även från annat håll. Så till
exempel hade 1928 års riksdag i anledning av propositionen nr 78, punkt 8, beslutat,
att polismannen i Forsbacka V. E. Lindberg skulle av statsmedel åtnjuta
en pension av 756 kronor årligen under villkor att pension till lika stort belopp
utginge från landsting, kommuner eller enskilda.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr -r)9.
Med tillämpning av vanliga grunder för avpassande av pensionsbelopp för
befattningshavare i statens tjänst skulle man i detta fall räkna med ett pensionsunderlag,
motsvarande 2/a av avlöningen, eller alltså — om däri inräknades
även fjärdingsmansarvodet — 2,000 kronor, och för hel pension skulle erfordras
minst 30 tjänstår. Skarin komme vid tidpunkten för avgången att räkna allenast
24 tjänstår, och pensionsbeloppet för honom skulle därför utgöra ( 24/no X 2,000)
1,600 kronor. Då Kvillinge kommun tillerkänt honom en pension av 1,200 kronor,
syntes pensionen av statsmedel böra utgöra högst 400 kronor eller — med
jämkning till närmast högre i fullt krontal med 12 jämnt delbara belopp
408 kronor.
Såsom framginge av riksdagens skrivelse nr 352 år 1928, punkt 45, rörande
pension åt polismannen Lindberg, uppställde riksdagen för utbetalande av dyrtidstillägg
å det pensionsbelopp, som skulle utgå av statsmedel, såsom villkor att
sådan förmån skulle utgå jämväl å det pensionsbelopp, som skulle tillkomma
Lindberg från annat håll. Med hänsyn därtill skulle det kunna ifragasättas att
även i nu förevarande fall upptaga ett dylikt villkor. Emellertid vore den av
kommunen åt Skarin beviljade pensionen sa pass stor i förhallande till beloppet
av kommunens bidrag till hans avlöning, att det icke syntes skäligt att därutöver
påtvinga kommunen att utgiva särskild tilläggsförmån; Skarin syntes ända
om han av statsmedel erhölle förenämnda pension jämte dyrtidstillägg därå
bliva ganska väl tillgodosedd.
Statskontoret har i anslutning härtill hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, dels att Skarin finge å allmänna mdragningsstaten atnjuta
en årlig pension å 408 kronor att utga för tid, varunder han åtnjöte pension
enligt kommunalfullmäktiges i Kvillinge beslut den 3 augusti 1928, dels
ock att å ifrågavarande av statsmedel utgående pension finge utgå dyrtidstilllägg
enligt de grunder, som vore eller kunde varda fastställda att gälla för pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande att dyrtidstillägget
skulle beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel
bestridas allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget
belöpte å det från allmänna indragningsstaten utgående pensionsbeloppet.
Med hänsyn till i ärendet åberopade omständigheter tillstyrker jag, att, på
sätt tidigare skett för åtskilliga andra polismän, framställning göres till riksdagen
om beredande av bidrag av statsmedel till Skarins pensionering.
Beträffande pensionens storlek samt grunderna för beräkning och utbetalning
av dyrtidstillägg å densamma biträder jag till alla delar statskontorets
förslag.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
dels att polis- och fjärdingsmannen Anders Petter Skarin må
för den tid, varunder han enligt kommunalfullmäktiges i Kvillinge
kommun beslut den 3 augusti 1928 åtnjuter pension, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av statsmedel
å 408 kronor;
dels ock att å ifrågavarande av statsmedel utgående pension må
utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som äro eller kunna varda
Departements
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
fastställda att gälla för pensionerade f. d. befattningshavare i statens
tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas
å det sammanlagda pensionsbeloppet men utgå allenast till
vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den
från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.
6:o.
Angående
pension åt
polisuppsyningsmannen
C. Ullbcrg.
Med skrivelse den 28 augusti 1928 har länsstyrelsen i Västmanlands län till
Kungl. Maj:t överlämnat ansökning av polisuppsyningsmannen Carl Ullberg i
Kolbäck om erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Ullberg, som är född den 15 december 1868, har sedan den 1 oktober 1896
varit anställd såsom polisman och har från och med den 1 januari 1909 tjänstgjort
såsom polisuppsyningsman vid Kolbäcks järnvägsstation och närmaste området
därintill. I sistnämnda befattning har han under de senaste åren uppburit
en årlig avlöning av 2,090 kronor, varav 1,582 kronor 50 öre utgått av
statsmedel, 275 kronor gäldats av kommunala medel samt 232 kronor 50 öre
bestritts av enskilda medel. Å det av staten guldna beloppet liar dessutom
utgått dyrtidstillägg. Enligt ett ingivet läkarbetyg lider Ullberg numera av
kronisk hjärtinflammation och kronisk muskelreumatism och synes på den grund
icke vara i stånd att försörja sig.
Sökanden har — under förmälan att han till följd av sjukdom icke mera
kunde på ett tillfredsställande sätt uppehålla sin befattning — hemställt, att
haii måtte från och med den 1 januari 1929 för sin återstående livstid tillerkännas
en årlig pension, beräknad efter två tredjedelar av hans sammanlagda avlöningsförmåner.
Länsstyrelsen har i sin berörda skrivelse anfört, att ansökningen — därest
ej principiella betänkligheter lade hinder i vägen för utverkande av skälig statspension
åt polisman i sökandens ställning — syntes vara väl värd beaktande
samt att det ville synas länsstyrelsen, som om beloppet av en eventuell pension
näppeligen borde sättas lägre än till 1.000 kronor.
Över ansökningen har statskontoret den 2 oktober 1928 avgivit utlåtande och
därvid anfört följande.
Riksdagen hade vid flera tillfällen under omständigheter liknande dem, som
i detta fall förelåge, beviljat bidrag av statsmedel till pension åt polisman, till
vilkens avlönande bidrag utgått av statsmedel. Därvid hade emellertid plägat
fästas det villkoret, att bidrag till vederbörandes pensionering skulle lämnas
även från annat hall. Sa till exempel hade 1928 års riksdag i anledning av
propositionen nr 78, punkt 8, beslutat, att polismannen i Forsbacka Y. E. Lindberg
skulle av statsmedel åtnjuta en pension å visst belopp årligen, under villkor
att pension till lika stort belopp utginge från landsting, kommuner eller enskilda.
Någon anledning att frångå denna princip syntes, icke i detta fall föreligga;
men då statens andel i avlöningen åt polisuppsyningsmannen Ullberg vore
väsentligen större än bidragen från annat håll, syntes staten också få påtaga sig
större del av pensionen. Mot ett totalt pensionsbelopp av 1,000 kronor syntes
Kungl. Maj:ts proposition nr f)[t.
IS
icke vara något att erinra. Därav syntes 750 kronor böra bestridas av staten.
Med avseende å rätt till dyrtidstillägg syntes samma bestämmelse kunna meddelas,
som blivit gällande beträffande Lindbergs pension.
På grund härav har statskontoret hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, dels att Ullberg finge från och med månaden näst efter den,
varunder han avginge från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension å 750 kronor, under villkor
att pension till belopp av minst 250 kronor utgiilge till Ullberg från landsting,
kommuner eller enskilda, dels ock att å ifrågavarande pension finge, under villkor
att sådan förmån bereddes jämväl å den pension, som utginge från annat
håll än från staten, utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som vore eller kunde
varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, med
iakttagande likväl att dyrtidstillägget skulle beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet
men av statsmedel bestridas allenast till vad som av det sålunda
beräknade dyrtidstillägget belöpte å den från allmänna indragningsstaten utgående
delen av pensionsbeloppet.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att pension bör Depurtementsberedas
åt polisuppsyningsmannen Ullberg. Därvid synes mig skäligt, att Ull- chcfonberg
erhåller ett sammanlagt pensionsbelopp av 1,000 kronor. På sätt tidigare
skett i liknande fall, bör dock endast en del av detta belopp utgå av statsmedel,
och bör pension av statsmedel dessutom över huvud endast utgå under förutsättning
att pension tillskjutes även från annat håll. Med hänsyn till att staten
bekostat mer än tre fjärdedelar av Ullbergs lön synes det mig riktigt, att en
liknande proportion iakttages vid bestämmande av det sätt, varpå Ullbergs pension
bör fördelas. Jag kan därför beträffande denna fördelning i huvudsak
ansluta mig till statskontorets förslag. Enär emellertid det årliga pensionsbelopp,
som år 1928 av statsmedel tillerkändes den förenämnde polismannen Lindberg,
för erhållande av ett med tolv jämnt delbart belopp av riksdagen höjdes från det
av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 750 kronor till 756 kronor, synes även
det till Ullberg av statsmedel utgående beloppet böra fixeras till 756 kronor.
Såsom följd härav bör det pensionsbelopp, som från annat håll måste tillskjutas,
bestämmas till minst 244 kronor.
Statskontorets förslag beträffande grunderna för beräkning och utbetalning
av dyrtidstillägg å pensionen vill jag biträda.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att polisuppsyningsmannen Carl Ullberg må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
såsom polisman, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av statsmedel å 756 kronor,
under villkor att pension till belopp av minst 244 kronor årligen
utgår från landsting, kommuner eller enskilda;
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under
villkor att sådan förmån beredes jämväl å den pension, som utgår
från landsting, kommuner eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg
enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande
likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet
men av statsmedel bestridas allenast till vad som
av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den från allmänna
indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.
Till vad föredragande departementschefen i de under
l:o—6:o antecknade ärendena hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Swartling.