Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till överståthållarämbetet in. in.; given Stockholms
slott den 25 januari 192,9.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggee, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Stetern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

Då jag i 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 81) anmälde
frågan om regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna under
riksstatens femte huvudtitel, anförde jag bland annat, att jag senare komme
att föreslå Kungl. Maj:t att till 1929 års riksdag avlåta proposition medförslag
angående omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning
mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet.

I avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,
har i statsverkspropositionen till överståthållarämbetet beräknats ett ordinarie
förslagsanslag av 129,000 kronor, varjämte beloppet av vissa andra, under
femte huvudtiteln begärda anslag beräknats med avseende fästat å det blivande
förslaget i sagda ämne.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 44 häft. (Nr 56.)

101 29

2

Inledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Jag anhåller nu att få återkomma till detta ärende.

Då man liar att taga ställning till frågan om en omorganisation av överståthållarämbetet
och ett av sådant förslag föranledd lönereglering för ämbetets
befattningshavare, mötes man av åtskilliga säregna problem, vartill
motsvarighet näppeligen finnes inom andra ämbetsverk. Överståthållarämbetet
fungerar ju såsom länsstyrelse i Stockholms stad och fullgör de å
sådan myndighet annorstädes ankommande uppgifterna. Samtidigt har emellertid
överståthållarämbetet under årens lopp kommit att alltmera övertaga
en magistrats arbetsuppgifter och kan således numera sägas fungera både
såsom länsstyrelse och magistrat i huvudstaden. Denna av historiska skäl
föranledda utveckling har icke kunnat undgå att i avsevärd grad påverka överståthållarämbetets
organisation och arbetsformer och har därjämte medfört,
att kostnaderna för ämbetets verksamhet kommit att i vissa fall åvila staten,
i andra fall Stockholms stad och stundom både staten och staden i förening.
Detta förhållande har givetvis i sin tur påverkat befattningshavarnas ställning.
Därav har nämligen blivit en följd, att vissa befattningshavare vid
överståthållarämbetet uppbära lön från staten, andra från Stockholms stad
och en tredje grupp från båda dessa håll.

Det ordinarie statsanslaget till överståthållarämbetet blev i samband med
år 1926 beslutad lönereglering för befattningshavare vid överståthållarämbetets
kansli bestämt till 137,422 kronor. Med detta belopp har anslaget
därefter varit uppfört i riksstaten.

Anslaget i fråga har emellertid, såsom av det nyss anförda framgår,
ingalunda avsett kostnaderna för överståthållarämbetet i dess helhet. Av
detsamma har bestritts större delen av överståthållarens och underståthållarens
avlöningar, samtliga lönekostnader för överståthållarämbetets kansli,
hyresersättning för kansliets ämbetslokal, en del utav lönekostnaderna för
exekutionsbetjäningen i Stockholm, visst bidrag till kronouppbördsverket i
Stockholm samt gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte
vid poliskammaren i Stockholm. Övriga kostnader för ämbetet — frånsett
i viss utsträckning utgifter för skrivmaterialier och expenser samt för dyrtidstillägg
ävensom för tillfällig löneförbättring åt överståthållaren och underståthållaren,
vilka utgifter bestridas av andra riksstatsanslag — hava
däremot bestritts utav Stockholms stad.

Denna uppdelning mellan statsverket och Stockholms stad av kostnaderna
för överståthållarämbetets verksamhet har vid upprepade tillfällen föranlett
erinringar från Stockholms stad. Stadens kommunala organ hava därvid
visserligen icke ifrågasatt skyldigheten att utgiva bidrag till ifrågavarande
kostnader men så mycket starkare påtalat, att ingen grund funnes angiven,
enligt vilken fördelningen av kostnaderna skulle ske. Dessa framställningar
från staden föranledde emellertid icke någon Kungl. Mai:ts åtgärd, förrän frågan
upptogs av de enligt bemyndigande den 31 december 1923 tillkallade s. k.
1924 års landsstatslönesakkunniga. Nämnda sakkunniga — åt vilka bland
annat uppdragits att biträda med utarbetande av förslag till definitiv lönereglering
och pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare hos över -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

ståthållarämbetet — hemställde i skrivelse den 16 november 1925, att deras
uppdrag måtto utsträckas att omfatta jämväl utredning angående förändringar
i överståthållarämbetets organisation samt förhandling med Stockholms stad
angående i samband därmed stående mellanliavanden mellan staten och staden.
I enlighet med av Kungl. Maj:t den 21 november 1925 lämnat bemyndigande
meddelades samma dag åt de sakkunniga utvidgat uppdrag på
sätt dessa i nyssnämnda skrivelse hemställt.

Sedan de sakkunniga därefter i berörda frågor förhandlat med av Stockholms
stad utsedda särskilda delegerade, hava de sakkunniga med skrivelse
den 15 maj 1928 överlämnat ett av dem upprättat betänkande med förslag
angående omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning
mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet
(Statens offentliga utredningar 1928: 12). Förslaget avser omorganisation av
nuvarande överståthållarämbetets kansli och överståthållarämbetets avdelning
för polisärenden ävensom viss ändring beträffande stadsfogdarna i Stockholm.
Däremot hava de sakkunniga ansett sig icke böra ingå på frågan
om ändrad organisation av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden
eller om ändrad fördelning av kostnaderna för denna avdelnings
verksamhet. Spörsmålet om åtgärder till åvägabringande av en rationell
skatteuppbörd är för närvarande inom finansdepartementet föremål för utredning
genom särskilt tillkallade sakkunniga, och innan resultatet av denna
utredning föreligger har det synts de sakkunniga, att något förslag angående
omorganisation utav denna avdelning av verket icke rimligen kunde
framläggas.

Över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket,
statskontoret, styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, Stockholms stadsfullmäktige
och överståthållarämbetet, sistnämnda utlåtande avgivet den 30 oktober 1928.

Vid Stockholms stadsfullmäktiges utlåtande har fogats ett av stadskollegiet
i Stockholm avgivet utlåtande med däri återgivna yttranden av stadens
drätselnämnd, tjänstenämnd och polisnämnd, varjämte överståthållarämbetet
vid sitt utlåtande närslutit särskilda yttranden av polismästaren i Stockholm,
förste, andre och tredje polisintendenterna därstädes, polismästarens sekreterare
samt kamreraren vid ämbetets avdelning för polisärenden.

Huvuddragen av den föreslagna omorganisationen.

Till en början hava landsstatslönesakkunniga i sitt betänkande lämnat en
översikt av överståthållarämbetets historiska utveckling och därvid ägnat
särskild uppmärksamhet åt de olika anslag, som staten och Stockholms stad
beviljat verket. Härefter hava de sakkunniga i detalj granskat de olika arbetsuppgifter,
som för närvarande åvila nu ifrågavarande delar utav ämbetet,
samt närmare redogjort för nuvarande tjänstebefattningar vid ämbetsverket.
I anslutning härtill hava de sakkunniga upprättat en schematisk översikt av
överståthållarämbetets nuvarande, organisation, vilken översikt har följande utseende.

Överståthållarämbetets nuvarande organisation.

Chef: Överståthållaren.

Overståthållarämbetets
kansli.

Chef: Underståthållaren.

sekreterare,

notarier,

kanslister,

kanslibiträde,

kontorsbiträden, j

förste expeditions vakt,

expeditionsvakt.

Överståthållarämbetet för polisärenden.

Chef : Polismästaren.
Underavdelningar.

1) Polissekreterarens
expedition:
1 polissekreterare,
1 kanslist,

1 kontorsskrivare,
1 skrivbiträde,

1 vaktmästare,

(P a s 8 b y r å n):

1 kanslist,

1 konstapel,

7) Polisskolan :
1 fjärde polisintendent,

1 biträdande föreståndare,

ämneslämre.

2) Biträdande
polissekreterarens
expedition:
1 biträdande
polissekreterare,
1 kanslist.

8) Ordningspolisen: 1

andre polisintendent,

12 kommissarier,

56 överkonstaplar,

24 biträdande
Överkonstaplar,

652 konstaplar.

3) Polismästarens
expedition:

1 sekreterare, 1
1 notarie,

1 kanslist, 1

1 skrivbiträde, 1

1 ordonnans, 1

2 överkonstaplar, 1

4 konstaplar.

9) Kriminalavdelningen
:

1 tredje polisintendent,

2 polisassessorer,

6 kriminalkommissarier,

22 kriminalöverkonstaplar,

1 fotograf,

87 kriminalkonstaplar,

2 polissystrar.

4) Poliskammaren
:
förste polisintendent,

notarie,
kanslist,
kontorsskrivare,
skrivbiträde.

5) Kamrer ar -kontoret:

1 kamrerare,

3 bokhållare,

1 kontorsskrivare,
1 skrivbiträde,

1 förste vaktmästare.

6) Polisdomstolen: 1

polisdomare,

2 notarier,

1 kanslist,

1 kontorsskrivare,
1 skrivbiträde.

10) Ordonnansavdelningen: (1

förste polisintendent),

1 kommissarie,

2 överkonstaplar,

37 konstaplar.

11) Stadsfiskalskontoret: 2

stadsfiskaler,

(2 polisassessorer).

Ö ver st åthållar ämbetet
för uppbördsärenden.

Chef: Kamreraren.

1 assessor,

1 revisor,

1 registrator,
kamm arskrivare,
kontorsskrivare,
kontorsbiträden,
vaktmästare,
taxeri ngskomm issarier,

taxeringsassistenter,
skri vpersonal,
uppbördskommissarier,

uppbördsassistenter,
skri vper sonal,
uppbördsmän.

Stadsfogdarna-

Rannsakningsfängelset.

1 förste stadsfogde, 1 andre stadsfogde,

Chef: 1 direktör.

1 assistent, 1 assistent,

1 sissistent,

2 kontorsskrivare, 1 kontorsskrivare,

1 bokhållare.

5 dom8verk8tällaro, 1 kontorsbiträde,

1 kontorsskrivare.

8 utmätningsmän,

vaktpersonal.

2 vaktmästare.

maskinister,

reparatörer.

kökspersonal.

4^

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

De sakkunniga hava vidare verkställt beräkningar angående nuvarande
kostnader för de avdelningar inom överståthållarämbetet, vilka beröras av
omorganisationsförslaget, samt upprättat eu sammanfattning härav. Denna
sammanfattning, av vilken jämväl framgå nuvarande personalstater å de av
förslaget berörda avdelningarna utav överståthållarämbetet, må här återgivas:

1. Överståthållaren och underståthållaren.

Kostnaderna bestridas delvis av statsverket, delvis av Stockholms stad.

a) Överståthållaren ................................................................. kronor 49,223: —

Av detta belopp utgör tillhopa 20,000 kronor beräknat

värde av fri bostad och värme; återstoden utgör kontant
lön jämte dyrtidstillägg.

b) Underståthållaren ............................................................ » 19,341: —

Häri är beloppet av nuvarande dyrtidstillägg inberäknat.

Summa kostnader kronor 68,564: —

2. Överståthållarämbetets kansli.

Samtliga kostnader bestridas av staten. Lönerna reglerades, såsom förut
framhållits, senast år 1926, därvid befattningshavarna erhöllo motsvarande
löneplacering som tjänstemännen vid länsstyrelserna; notarierna jämställdes
därvid med länsnotarier av l:a klass.

a) Löner m. m. (här upptagas de nuvarande verkliga lönekostnaderna).

1 sekreterare, B 30, ...............

1 notarie, B 24,.......................

1 notarie, B 24, .....................

1 kanslist, B 15,.....................

1 kanslist, B 15, .....................

1 kanslist, B 15, ....................

1 kanslist, B 15, ....................

1 kanslibiträde, B 7,...............

1 förste expeditionsvakt, B 7,

1 expeditionsvakt, B 5, ........

1 kontorsbiträde, B 4,............

1 kontorsbiträde, B 4,............

. kronor 11,940

—

»

9,060

—

»

9,060

—

5,676

—

»

5,676

—

»

5,676

—

»

4,350

—

. »

3,300

—

»

3,144

—

»

2,988

—

»

2,832

—

»

2,364

—

Härtill kommer dyrtidstillägg1) enligt för statens befattningshavare
gällande grunder, för närvarande utgående med
18 % å lön, som ej överstiger 800 kronor i månaden;
det belopp, varå dyrtidstillägg utgår, utgör sålunda
63,726 kronor och dyrtidstilläggets belopp bliver .........

kronor

»

Summa kronor

66,066: —

11,470: 68
77,536: 68

1 Statligt dyrtidstillägg och kommunalt rörligt lönetillägg hava av de sakkunniga beräknats
enligt de procenttal, som i dessa hänseenden varit gällande under fjärde kvartalet
1927 och vilka även gällt under fjärde kvartalet 1928. Härvid har beträffande statens
dyrtidstillägg hänsyn icke tagits till eventuell ökning därav på grund av försörjningsplikt
mot barn under 16 år samt ej heller till eventuell minskning av dyrtidstillägget på grund
av att befattningshavare ej uppnått 25 års ålder. I övrigt må hänvisas beträffande dyrtidstilläggens
beräknande till kungörelsen den 15 juni 1923 med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt beträffande det rörliga lönetilläggets
beräknande till de av Stockholms stadsfullmäktige den 16 juni 1921 härom antagna
bestämmelserna.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

b) Arvoden åt extra personal m. m.

Tillhopa..................................................

Dyrtidstillägg.......................................

kronor 7,600: —

_1_1’36gl^ kronor 8,968:

c) Övriga kostnader.

Hyresersättning och värmekostnad........

Lyse, renhållning och städning ............

Renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden.
.....................................................

Skrivmaterialier och papper ..................

Telegram- och telefonkostnader samt

annonskostnad.......................................

Inköp och underhåll av möbler ...........

Bokinköp, bindning av böcker och tidningsprenumeration
m. m...................

Pensioner med dyrtidstillägg därå (approximativt)
.............................................

kronor 15,600: —

» 2,500: —

» 4,000: —

2,000: —

» 5,000: —

1,000: —

» 3,000: —

10,000: —

43,100:

Summa kostnader kronor 129,604: 68

3. Överståthitllarämbetets avdelning för polisärenden.

A och B. Polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

a) Löner, ålder stillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 polissekreterare .....................

1 amanuens ...............................

1 kanslist (4,800 + 1,080) .........

1 kontorsskrivare (2,640 +- 600)

1 skrivbiträde (1,920 + 540)......

1 extra skrivbiträde .................

1 vaktmästare (2,400 -f 600)......

1 extra vaktmästare ..................

Extra hjälp (»konstapel») .........

1 föreståndare för passbyrån,

kronor

kanslist

11,100

2,220

5,880

3,240

2,460

1,920

3,000

1,740

3,120

(4,800 + 360) ..........................................

» 5,160

—

1 poliskonstapel .....................................

» 3,120

—

Extra biträden (ackordsarbete) ...............

1 biträdande polissekreterare (8,400 +

13,260

600)........................................................

» 9,000

—

1 kanslist (4,800 + 360) ..........................

5,160

—

1 extra kvinnligt skrivbiträde..................

» 1,860

—

Semesteranslag.........................................

1,500

—

Vikariatsersättning....................................

» 375

—

Summa kronor 74,115

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter
för Stockholms stads befattningshavare
gällande grunder eller för närvarande
21 % =................................................

Jjyg* L5 kronor 89,679: 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

7

c) Övriga kostnader.

Inventarier ..................................

......... kronor

400: —

Hyra och bränsle samt lyse .......

.......... »

5,000: -

Renhållning....................................

.......... »

1,709: —

Skrivmaterialier ............................

.......... »

2,500:

Renskrivning, tryckning m. m.....

.......... »

3,750: -

Tidningsprenumeration ...............

.......... »

250: -

Böcker, tidskrifter och kartor......

300: —

Bokbinderiarbeten ........................

.......... t

1,250: —

Post- och telegrafporto ................

.......... »

187: 50

Tryckning av pass .......................

.......... »

4,000: -

Telefoner ........................................

.......... »

1,836: —

Pension .........................................

.......... »

4,472: 16

kronor

25,654: 66

Siimma kostnader kronor 115,333:81

C. Polismästarens expedition.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad; dock utgår från statsverket
särskilt arvode åt polismästaren för hans befattning med polisskolan
med 1,000 kronor jämte rörligt lönetillägg därå enligt för stadens befattningshavare
gällande grunder.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal ra. m.

1 polismästare (15,600 + 1,500) .............. kronor 17,100: —

1 sekreterare ............................................ » 9,300: —

1 notarie .................................................. » 6,600: —

1 amanuens.............................................. » 2,220: —

1 kanslist (4,800 + 1,080) ....................... » 5,880: —

1 skrivbiträde, förordnat såsom extra

kontorsskrivare (2,250 + 540) ............... » 2,790: —

1 extra skrivbiträde .............................. » 2,160: —

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —-

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —

1 extra vaktmästare ................................ » 1,600: —

1 ordonnans (poliskonstapel) ......... » 3,120: —

1 överkonstapel.......................................... » 4,200: —

1 överkonstapel......................................... » 4,200: —

4 konstaplar ............................................. » 12,480: —

Semesteranslag.......................................... » 1,500: —

Vikariatsersättning ................................... » 375: —

Särskilt arvode åt polismästaren såsom
ordförande i polisskolans styrelse (från
statsverket)............................. » 1,000: —

Summa kronor 80,105: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21''*= ..................••_» 16,822:05 96j927: 05

c) Övriga kostnader.

Inventarier ................................................ kronor 400: —

Bränsle och lyse (gemensam kostnad
för samtliga ifrågavarande lokaler
inom polishuset å Kungsholmen) » 4,800: —

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Hyresersättning (gemensam kostnad för
samtliga ifrågavarande lokaler inom

polishuset å Kungsholmen)............... kronor 28,000: —

Renhållning (även beträffande körkorts -

avdelningen) .......................................

»

2,153:05

Skrivmaterialier ......................................

»

2,500

—

Renskrivning, tryckning m. m................

»

3,750

—

Tidningsprenumeration ..........................

»

250

—

Böcker, tidskrifter m. m........................

»

300

—

Bokbinderiarbeten ..................................

»

1,250

—

Post- och telegrafporto ...........................

»

187

50

Telefoner (även beträffande körkortsav-delningen).............................................

2.550: -

kronor

40.140: 55

Summa kostnader kronor 143,067:60

D. Poliskammaren.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad; dock utgår av statsverket
bidrag för uppvärmning av lokalerna med 1,470 kronor och anslag
till gratifikationer med 150 kronor.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 förste polisintendent (11,100 + 1,500)-.

kronor 12,600:

1 notarie (7,200 + 480).......... ...............

» 7,680:

1 kanslist (4,800 + 720) ..........................

5,520:

1 kontorsskrivare (2,640 + 900)..............

» 3,540:

1 skrivbiträde (1,920 + 540)....................

» 2,460:

1 extra vaktmästare ................................

1,860:

Semesteranslag.........................................

1,500:

Vikariatsersättning.................................

37o:

Summa kronor 35,535: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21 % =....................■ > 7,462: 35 kronor 4^997. 35

c) Övriga kostnader.

Inventarier ............................................. kronor 400: —

Bränsle och lyse (se under polismästarens
expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens
expedition)

Renhållning ............................................. > 1,943:50

Skrivmaterialier ....................................... » 2,500: —

Renskrivning, tryckning m. m................ » 3,750: —

Tidningsprenumeration ........................... » 250: —

Böcker, tidskrifter m. m......................... » 300: —

Bokbinderiarbeten .................................... 1,250: —

Post- och telegrafporto ........................... > 187:50

Telefoner ................................................... » 1,700: —

kronor

12,281: —

Summa kostnader kronor 55,278: 35

Kungl. Maj:t* proposition nr .56". 9

F. Kumrernrekontoret.

Samtliga löner m. in. utgå av Stoclcholms stad, som jämväl bestrider övriga
kostnader. Härjämte utgå emellertid av statsmedel två arvoden till kamreraren,
det ena om 850 kronor såsom ersättning för förandet av »Polisunderrättelsers»
räkenskaper, det andra om 300 kronor, såsom gottgörelse
för uppbörd och redovisning av registreringsavgifter för motorfordon. A
intetdera av dessa arvoden utgår något dyrtidstillägg.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. ni.

1 kamrerare (7,200 + 1,440) ..................... kronor 8,640: —

1 bokhållare (5,400 + 780)........................ » 6,180: --

1 bokhållare (4,200 + 990) ...................... 5,190: —

1 bokhållare (4,200 + 990)........................ » 5,190: —

1 kontorsskrivare (3,600 + 300)............... » 3.900: —

1 skrivbiträde (1,920 + 540).................... 2.460: —

1 extra skrivbiträde ................................ » 1,980: —

1 förste vaktmästare (2,640 + 900) ......... » 3,540: —

Semesteranslag........................................ » 1,500: —

Yikariatsersättning .................................. » 375: —

Ersättning för kontroll å uppbörden...... »_750: —

Summa kronor 39,705

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21 % - ....................

Extra arvoden åt kamreraren (från statsverket)
..................................................

8,338:05

1i15Q: ~ kronor 49,193:05

c) Övriga kostnader.

Inventarier ................................................ kronor 200: —

Bränsle och lyse (se under polismästarens
expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens
expedition)

Renhållning............................................... » 477:01

Skrivmaterialier ..................................... » 1,250: —

Renskrivning, tryckning m. m................ » 1,875: —

Tidningsprenumeration ........................... » 125: —

Böcker, tidskrifter m. m......................... » 150: —

Bokbinderiarbeten ................................... » 625: —

Post- och telegrafporto ......................... » 93:75

Telefoner .................................................. » 850: —

Pensioner................................................. » 1,387:87 kronor

7,033:63

Summa kostnader kronor 56,226: 68

F. Polisdomstolen.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

Polisdomstolen beröres icke av de sakkunnigas förslag i vidare mån än
att en tjänst såsom extra biträde för handläggning av värnpliktsärenden
föreslagits till indragning. I uppställningen hava förty endast medtagits
följande poster.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

b) Arvode åt extra personal m. m.

1 extra biträde för handläggning av värn pliktsärenden.

.......................................... kronor 2,400: —

Rörligt lönetillägg efter 21 % =............ » 504: — kronQr 2,904: —

c) Övriga kostnader för det extra biträdet.

Bränsle och lyse (se under polismästarens
expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens
expedition)

Renhållning.................................................. kronor 60: 50

Skrivmaterialier (approximativt).................. » 50:— kronor 110-50

Summa kostnader för det extra biträdet kronor 3,014: 50

G. Centralavdelningens trafikbyrå.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

Av ordningspolisen skulle den s. k. centralavdelningens trafikbyrå ekonomiskt
beröras av förslaget, i det att vissa tjänster föreslås till indragning.
Rörande dessa medtagas följande poster:

a) Löner, ålderstillägg och dylikt.

1 överkonstapel......................................... kronor 4,200: —

4 konstaplar............................................:_*_12>480: ~ kronor 16,680: -

Rörligt lönetillägg efter 21 % = ..................................... » 3,502: 80

Summa kronor 20,182: 80

c) Övriga kostnader för trafikbyrån:

Bränsle och lyse (se under polismästarens
expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens
expedition)

Renhållning .................................................. kronor 155:58

Skrivmaterialier (approximativt) .................. » 50: —

Telefoner.....................................................in_» 425: - kronor

630: 58

Summa kostnader för centralavdelningens trafikbyrå kronor 20,813: 38

4. Andre stadsfogdens expedition.

Kostnaderna bestridas av Stockholms stad, dock att från statsverket utgår
ett anslag å 12,200 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg, vilket nyttjas
såsom bidrag till avlöning åt åtta utmätningsmän.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 andre stadsfogde (8,400 + 1,800) ......... kronor 10,200: —

1 assistent (5,400 + 390)...................... » 5,790:-—

1 kontorsskrivare (2,640 + 900)............... » 3,540: ■—

1 kontorsbiträde (2,160 + 900) ............... » 3,060: —

1 extra kontorsbiträde.............................. » 1,920: —

8 utmätningsmän ä 3,360 ........................ » 26,880: —

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

2 extra utmätningsmän .........

................. kronor

5,730:

1 vaktmästare (2,400 + 900)

................. »

3,300: —

Semesteranslag........................

................. »

4,200: —

Vikariatsersättningar m. m.

............... >>

2,500: —

Summa kronor

67,120: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter
för stadens befattningshavare gällande

grunder eller (för närvarande) 21 % — » 14,095: 20 kronor 81,215: 20

c) Övriga kostnader:

Hyror och arrenden...................

Inventarier ................................

Bränsle och lyse........................

Benhållning m. m.......................

Skriv- och tryckkostnader m. m

Forselkostnader ........................

Telefoner ...................................

Pensioner och understöd ..........

Summa kostnader kronor 108,975: 27

kronor

6,000

800

750

1,100

6,000

1,850

712

10,547

50

57 Vvrmnr 97 760-07

Med ledning av de sålunda återgivna ekonomiska beräkningarna hava de
sakkunniga uppställt följande

Sammanfattning

av beräknade kostnader för de nuvarande avdelningar och delar därav inom
överståthållarämbetet, som beröras av ifrågavarande utredning:

1. Överståthållaren och underståthållaren........................... kronor 68,564: —

2. Överståthållarämbetets kansli ........................................ » 129,604: 68

3. Överståthållarämbetets avdelning för polisärenden:

A och B. Polissekreterarens och biträdande polissekreterarens
expeditioner ............ » 115,333:81

C. Polismästarens expedition ....................................■ » 143,067:60

D. Poliskammaren .......................................................... » 55,278:35

E. Kamrerarekontoret ..................................................... » 56,226:68

F. Polisdomstolen ............................................................ » 3,014:50

G. Centralavdelningens trafikbyrå................................... » 20,813: 38

4. Andre stadsfogdens expedition ..................... » 108,975: 27

Summa kronor 700,878: 27

Härav bestrider för närvarande statsverket

1. a) av överståthållarens avlöning....................................... kronor 15,808: —

b) av underståthållarens avlöning.................................... » 13,408: —

2. samtliga kostnader för överståthållarämbetets kansli ... » 129,604:68

3. vissa arvoden till polismästaren och kamreraren......... » 2,360: —

4. bidrag till exekutionsbetjäningens avlöning jämte dyr tidstillägg

därå.............................................................. » 16,592: —

5. gratifikationer åt e. o. befattningshavare vid polis kammaren.

................................................. » 150: —

6. bidrag för uppvärmning av poliskammarens ämbets lokaler.

............................................................................ » 1.470: —

Summa kronor 179,392: 68
Stockholms stad bestrider övriga kostnader, tillhopa...... » 521,485: 59

12

Kung t. Maj:ts proposition nr 36‘.

Sedan landsstatslönesakkunniga sålunda redogjort för överståtkållarämbetets
nuvarande organisation, arbetsuppgifter och förvaltningskostnader, anföra de
följande:

På sätt av den lämnade redogörelsen torde framgå, är övers tåthållarämbetet
vid handläggningen av därtill hörande göromål för närvarande uppdelat
å ett flertal i stort sett självständiga avdelningar, förenade allenast
genom ett mer eller mindre direkt subordinationsförhållande till överståthållaren.
Denna organisation har i huvudsak uppkommit därigenom, att,
med den ständigt växande arbetsbördan, nya tjänster eller avdelningar efter
hand tillskapats för varje särskild större arbetsuppgift. Härvid har man
emellertid som oftast försummat att fastare anknyta den nya befattningen
eller underavdelningen till verkets äldre organisationsformer. Sålunda intager
överståthållarämbetets kansli, arvtagaren till det gamla slottskansliet,
en fullkomligt självständig och avskild ställning i förhållande till överståthållarämbetet
för polisärenden och överståthållarämbetet för uppbördsärenden,
en avskildhet, som ytterligare skärpts genom att kansliets personal är
statsavlönad, medan övriga tjänstemän avlönas av Stockholms stad. Polisdomstolen
är en självständig domstol inom verket; biträdande polissekreteraren
är uteslutande sysselsatt med handläggningen av fattigvårdsmål utan
beröring med verket i övrigt, o. s. v.

Det är givet, att denna verkets klyvning medför mångahanda olägenheter.
Sålunda kunna ärenden av likartad beskaffenhet ofta komma att handläggas
å olika avdelningar, vilka icke inbördes stå i nödig kontakt. Möjligheten
att överblicka och sammanhålla verket i dess helhet försvåras i avsevärd
grad; för allmänheten framstår ämbetet stundom som eu labyrint, där man
endast med svårighet kan finna vägen till den sökta expeditionen. Slutligen
— och detta är en synpunkt, som de sakkunniga icke kunnat undgå att särskilt
beakta — måste den nuvarande organisationen medföra eu avsevärd
svårighet att rätt bedöma och fördela behovet av såväl personal som lokaler
samt därigenom inverka å omkostnaderna för verket.

För de sakkunniga har redan tidigt stätt klart, att eu omorganisation av
överståthållarämbetet borde kunna medföra icke obetydliga kostnadsbesparingar,
varförutom därmed borde kunna vinnas ökad möjlighet till samarbete
mellan avdelningarna och enhetligare behandling av ärendena. Det syntes
vid sådant förhållande lämpligt att först undersöka möjligheterna för eu
dylik omorganisation, innan man inginge på den del av de sakkunnigas uppdrag,
som avsåge frågan om fördelning av kostnaderna mellan statsverket
och Stockholms stad.

Vid härefter förda förhandlingar mellan de sakkunniga samt delegerade
för Stockholms stad visade sig från början råda enighet om behovet utav
omorganisation av överståthållarämbetet.

För de sakkunniga framstod, i enlighet med vad förut framhållits, såsom
ett viktigt önskemål, att omorganisationen skulle så läggas, att förefintliga
möjligheter till besparingar iakttoges. Vidare framträdde emellertid även
det önskemålet, att omorganisationen om möjligt måtte ordnas på sådant
sätt, att den blivande kostnadsfördelningen mellan statsverket och Stockholms
stad därigenom underlättades. Ett sådant önskemål kunde tillgodoses
genom att i vissa avdelningar sammanföra uteslutande länsstyrelseärenden —
cl. v. s. ärenden, som i länen ankomma på länsstyrelse — vilkas handläggning
borde bekostas av statsverket, samt å andra avdelningar sammanföra
magistratsärenden — d. v. s. ärenden, som i länen handläggas av magistraterna
i resp. städer — vilka ärenden med avseende å handläggningen borde
bekostas av Stockholms stad. För att undersöka framkomligheten av en

13

Kungl. Afajits proposition nr f)t>.

sådan linje hava de sakkunniga jämväl försöksvis låtit utarbeta förslag till
eu dylik uppdelning av ärendena; man tänkte sig därvid en fördelning å i
stort sett tre huvudavdelningar: överståthållarens kansliavdelning med uteslutande
länsstyrelseärenden, underståthållarens kansliavdelning med uteslutande
magistratsiirenden och polismästarens kansliavdelning med uteslutande
länsstyrelseärenden. Härtill skulle givetvis komma avdelningen för
uppbördsärenden.

Det visade sig emellertid snart nog, att en dylik arbetsfördelning ej blott
bibehöll de allvarligaste olägenheterna av nuvarande organisation utan jämväl
ytterligare accentuerade desamma. Sålunda skulle ärenden av likartad
beskaffenhet alltjämt, och kanske i större omfattning än förut, komma att
handläggas a olika avdelningar; omfattande dubbelarbete nödvändiggjordes
och någon personalindragning bleve näppeligen möjlig. Med hänsyn såväl
härtill som till de uppenbara olägenheterna för allmänheten av ett dylikt
system funno sig de sakkunniga böra avstå från tanken att helt genomföra
en ärendesfördelning av antydd art.

De sakkunniga hava i stället i nu föreliggande förslag sökt i första
hand vinna en koncentration av verkets arbetsformer. För detta ändamål
hava de sakkunniga sökt sammanföra avdelningar med likartade arbetsuppgifter
och framför allt ärenden av samma slag till en och samma avdelning.
Härigenom hava icke obetydliga möjligheter till personalminskning uppkommit.

Samtidigt härmed hava emellertid de sakkunniga, där en sammanblandning
av magistratsärenden och länsstyrelseärenden kunnat utan olägenhet
undvikas, ansett sig böra medverka därtill.

Slutligen hava de sakkunniga funnit önskvärt att vid en blivande omorganisation
i görlig mån anknyta till den historiska utveckling, varå den
nuvarande organisationen bygger.

Förslaget bär utarbetats i samförstånd med Stockholms stads för ändamålet
utsedda delegerade.

De sakkunniga övergå härefter till en redogörelse för huvuddragen i den
föreslagna omorganisationen samt anföra därvid följande:

Yad först angår de delar utav verket, över vilka överståthållaren utövar
det omedelbara chefskapet, d. v. s. där överståthållaren i regel själv efter
föredragning meddelar beslut i förekommande ärenden, har det synts de
sakkunniga anmärkningsvärt, att man där för närvarande har att räkna med
tre särskilda kansliavdelningar med var sin chef. Sålunda handläggas vissa
av dessa ärenden å överståthållarämbetets kansli samt föredragas av en där
tjänstgörande särskild sekreterare, andra ärenden handläggas å polissekreterarens
expedition och föredragas av polissekreteraren, medan slutligen en
tredje grupp ärenden handläggas och föredragas av biträdande polissekreteraren.
Något samarbete mellan dessa tre sekreterare förekommer ej, men
stundom synes ovisshet råda, huruvida den ene eller andre av dem skall
upptaga ett visst ärende.

Särskilt vid en jämförelse med arbetsformerna inom länsstyrelsernas landskanslier
framstår detta arbetssätt såsom onödigt splittrat. Den markerade
gräns, som uppehälles mellan överståthållarämbetets kansli och övriga avdelningar,
synes vidare — ehuru historiskt lätt förklarlig — numera sakna
rimlig grund.

De sakkunniga hava för sin del ansett önskvärt och närmast till hands
liggande, att nu ifrågavarande tre avdelningar sammanföras till en, förslagsvis
benämnd kansliavdelningen. Kansliavdelningen skulle omfatta tre underavdelningar,
nämligen kanslibyrån (i huvudsak motsvarande polissekreterarens

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

expedition), exekutionsroteln (delvis motsvarande överstatkällarämbetets kansli)
och fattigvårdsroteln (i huvudsak motsvarande biträdande polissekreterarens
expedition).

Såsom kansliavdelningens chef skulle fungera en ämbetsman närmast
motsvarande landssekreteraren vid en länsstyrelse och förslagsvis benämnd
kanslidirektör. Denne kanslidirektör skulle, givetvis med biträde av underlydande
tjänstemän, hava ledningen över samtliga till kansliavdelningen
hörande ärenden.

Under kansliavdelningen skulle exekutionsverket lyda. Exekutionsverket
skulle närmast motsvara nuvarande stadsfogdarna med underlydande personal.
Beträffande stadsfogdarna, vilkas ställning varit föremål för olika
uppfattningar hos statsverkets och stadens myndigheter, föreslå de sakkunniga,
att andre stadsfogdens expedition indrages samt att hit hörande
göromål fördelas mellan polisens ordonnansavdelning och nuvarande förste
stadsfogdens expedition. Benämningen förste stadsfogde skulle därmed försvinna
och i stället endast finnas en stadsfogde såsom chef för exekutionsverket.

Genom kansliavdelningens nu föreslagna organisation skulle från överståthållarämbetets
avdelning för polisärenden skiljas två utav dess nuvarande
avdelningar, nämligen polissekreterarens expedition och biträdande polissekreterarens
expedition. Beträffande övriga därvarande underavdelningar
anse de sakkunniga i hög grad önskvärt, att en bestämd skillnad göres
mellan sådana, vilka uteslutande handlägga rena polisuppgifter, och sådana,
vilka handlägga andra ärenden (länsstyrelse- och magistratsärenden). Sistberörda
avdelningar synas böra alltjämt utgöra en del utav överståthållarämbetet
och såsom sådana kunna sammanfattas under benämningen polisavdelningen.
De avdelningar åter, vilka handhava rena polisuppgifter, torde
för sin del kunna sammanföras till ett särskilt verk, vilket lämpligen kunde
upptaga den gamla benämningen polisverket. Polisverket skulle således därefter
utgöra ett under överståthållarämbetet lydande särskilt verk, på sätt jämväl
föreslagits beträffande exekutionsverket.

Polismästaren skulle vara chef såväl för överståthållarämbetets polisavdelning
som för polisverket.

Polisavdelningen skulle omfatta nuvarande polismästarens expedition, vilken
föreslås skola erhålla den ändrade benämningen polisavdelningens kanslibyrå,
samt poliskammaren och kamrerarexpeditionen. Till denna avdelning torde
jämväl böra föras polisdomstolen, då ju polisdomaren beslutar å överståthållarämbetets
vägnar.

Kamreraren torde böra erhålla förordnande såsom stadsfogde med avseende
å de till polisavdelningen hörande bötesärenden.

Polisdomstolen synes böra befrias från det inslag av länsstyrelseärenden,
som nu åvilar polisdomaren utan samband med hans egentliga domarverksamhet.
I övrigt hava de sakkunniga så mycket mindre haft anledning att
befatta sig med polisdomstolens organisation, som denna domstol torde inbegripas
i den blivande processreformen.

Polisverket, vilket icke skulle utgöra en del utav överståthållarämbetet,
synes böra omfatta ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret,
ordonnansavdelningen och polisskolan.

Polisskolan har nyligen så till vida varit föremål för reglering som staten
helt övertagit kostnaderna för dess verksamhet. Polisskolan har numera
intet egentligt samband med överståthållarämbetet, och de sakkunniga hava
icke funnit skäl att i detta sammanhang ingå på formerna för dess verksamhet.

15

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 56.

Vidkommande ordningspolisen ocli kriminalavdelningen med stadsfiskulskontoret,
hava dessa institutioner ansetts falla utom området för de sakkunnigas
uppdrag. Till den del statliga intressen funnits att bevaka beträffande polispersonalen,
har kostnadsfördelningen mellan statsverket och Stockholms stad
reglerats i samband med nya polislagens införande. Beträffande ordningspolisen
kvarstå dock eu del fall, som de sakkunniga funnit böra av dem
uppmärksammas. Detta gäller särskilt handläggningen av motorfordonsärenden
å centralavdelningens trafikbyrå samt bötesindrivniug och delgivninesärenden
inom Brännkyrka församling.

Ej heller stadsjiskalskontoret hava de sakkunniga ansett omfattas av dem
lämnade uppdrag. De sakkunniga hava så mycket mera funnit anledning
till en sådan uppfattning, som jämväl frågan om åklagarväsendets gestaltning
sammanhänger med den blivande processreformens genomförande.

Ordonnansavdelningens verksamhet har av de sakkunniga ansetts böra utvidgas
till att omfatta jämväl huvudparten av de göromål, som för närvarande
åvila andre stadsfogdens utmätningsmän.

Vidkommande dispositionen av rannsakningsfängelset föreligga av ålder
olika uppfattningar mellan statsverket och Stockholms stad. Å skäl, som i
fortsättningen närmare angivas, hava emellertid de sakkunniga ansett sig
icke böra till behandling upptaga detta spörsmål. Dock föreslå de sakkunniga
så till vida en ändring beträffande rannsakningsfängelsets ställning,
att — i samband med omorganisationen av överståthållarämbetets
kansli ärenden angående fängelset föreslås skola handläggas å polisavdelningen.

Beträffande överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden hava de
sakkunniga, såsom tidigare framhållits, ansett sig icke böra ingå å frågan
om dess eventuella omorganisation eller om fördelningen mellan statsverket
och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet. Dock synes det
de sakkunniga önskvärt, att för likformighets vinnande överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden måtte erhålla den officiella benämningen
uppbördsavdelningen. I samband därmed torde kunna ifrågasättas, huruvida
icke uppbördsavdelningens chef borde erhålla eu titel, som bättre än den
nuvarande (»kamrerare») angåve hans ställning; i analogi med vad beträffande
kansliavdelningen föreslagits skulle han då kunna benämnas uppbär ds direktör.
Härjämte torde måhända i detta eller annat sammanhang böra lämpligen
ske en fördelning av ärendena mellan å ena sidan uppbördsavdelningen, såsom
utgörande en del utav överståtliållarämbetet, samt å andra sidan ett
därunder lydande särskilt uppbördsverk.

Vad slutligen angår vissa under överståtliållarämbetet lydande särskilda institutioner,
varom i det föregående icke varit tal, såsom ångslupsinspektionen,
hissinspektionen, besiktningsmän av olika slag o. s. v., föreligger enligt de
sakkunniga icke någon meningsskiljaktighet angående kostnadsfördelningen
mellan statsverket och Stockholms stad samt ur denna synpunkt ej heller
anledning att framlägga särskilt förslag.

För åskådliggörande av sitt förslag rörande omorganisationen hava de
sakkunniga lämnat följande schematiska översikt av detsamma:

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet.

Chef: Överståthållaren.

Rannsakningsfängelset.

Chef: Fängelsedirektören.

Uppbördsverket.

Chef: Uppbördsdirektören.

Uppbördsavdel ningen.

Chef: Uppbördsdirek
tören.

Kansliavdelningen.

Chef: Kanslidirektören.

Kanslibyrån.
Exekutionsroteln.
Fattigvårdsroteln.

Exekutions verket.

Chef : Stadsfogden.

Polisavdelningen.

Chef: Polismästaren.
Kanslilyrån. Poliskammaren.

Kamrerarexpeditionen. Polisdomstolen.

Pollsverket.

Chef: Polismästaren.

Ordningspolisen. Kriminalavdelningen med

Chef: Polisintendent. stadsfiskalskontoret.

Chef: Polisintendent.

Ordonnans av delning en. Polisskolan.

Chef: Polisintendent. Chef: Polisintendent.

Yttranden. Mot de sålunda framlagda grundlinjerna för en omorganisation av överståthållarämbetet
hava i de avgivna yttrandena icke någon erinran i huvudsak
framställts.

Överståthållarämbetet upptager dock till bemötande vad landsstatslönesakkunniga
anfört därom, att ämbetet för närvarande vore uppdelat å ett flertal
i stort sett självständiga avdelningar, förenade allenast genom ett mer eller
mindre direkt subordinationsförhållande till överståthållaren. Enligt överståthållarämbetets
mening vore det självklart, att så måste vara förhållandet,
då överståthållaren icke rimligen kunde vara den beslutande i alla
ärenden. Eu uppdelning av ärendena å olika avdelningar med var sin chef,
snbordinerad överståthållaren, syntes vara ofrånkomlig. De sakkunniga hade,
enligt överståthållarämbetets mening, i sitt betänkande ej heller föreslagit
något annat. Den ifrågasatta sammanslagningen av överståthållarämbetets
kansli med polissekreterarens och biträdande polissekreterarens avdelningar
till kansliavdelningen med dennas uppdelning å kanslibyrån, exekutionsroteln
och fattigvårdsroteln innebure i själva verket endast en namnförändring
å de avdelningar, som förut existerat, förutom en kraftig nedskärning
såväl i kvantitativt som kvalitativt hänseende av de arbetskrafter, som
nu funnes anställda å dessa avdelningar.

Stockholms stads drätselnämnd framhåller däremot, att vid förslagets genomförande
ämbetets organisation skulle vinna i klarhet och reda, stadens tjänster

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

nämnd finner förslaget kunna hälsas med tillfredsställelse och Stockholms
stadskollegium har hiträtt detsamma; dock har stadskollegiet framhållit vikten
av att ämbetets olika avdelningar bliva försedda med den personalutrustning,
som kan visa sig erforderlig för ärendenas behöriga handläggning,
ävensom att de viktigaste befattningarna så avlönas, att det blir möjligt att
under alla förhållanden å dem erhålla de för respektive befattningar lämpligaste
personerna.

Stockholms stadsfullmäktige hava därefter den 15 oktober 1928 förklarat
sig vilja godtaga det i betänkandet framlagda förslaget såsom grund för
blivande överenskommelse mellan staten och Stockholms stad i fråga om
överståthållarämbetets organisation samt fördelningen av kostnaderna för
ämbetets verksamhet mellan staten och staden.

Av vad de sakkunniga anfört torde uppenbarligen framgå, att överståt- Departementshållarämbetets
nuvarande organisation icke är tillfredsställande. Grundorsa- chefen,
ken härtill synes, på sätt de sakkunniga framhållit, vara att söka däri, att
man under verkets utveckling icke i tillräcklig omfattning sammanknutit de
olika delarna och skapat nödig kommunikation dem emellan. Man har sålunda
kommit till icke ett utan flera i sak väsentligen självständiga ämbetsverk,
ofta handläggande enahanda eller likartade frågor. Härav bär följt
överorganisation med därmed förenade särskilda kostnader och andra olägenheter.
Ej minst ur synpunkten av att överståthållarämbetet till största delen
handhar statliga arbetsuppgifter synes det mig vara ett ofrånkomligt statens
intresse, att sålunda rådande organisatoriska missförhållanden snarast
avhjälpas; berättigade hänsyn till Stockholms stad samt allmänhetens krav
tala jämväl i samma riktning. Het av de sakkunniga framlagda förslaget
synes mig därvidlag väl tillgodose de önskemål, vilka i angivna hänseenden
äro att framställa. Ett genomförande av förslaget skulle med säkerhet bereda
vederbörande chef väsentligt ökade möjligheter att överblicka och leda
ärendenas behöriga gång och samtidigt medföra betydande förenkling och ökad
reda ävensom lättnad för allmänheten Jag kan således icke dela den uppfattning,
för vilken överståthållarämbetet gjort sig till tolk, nämligen att den
föreslagna omorganisationen endast skulle i stort sett innebära namnförändringar.
Tvärtom synes densamma medföra ändringar, ägnade att leda
till en lämplig och effektiv organisation. Samtidigt är förslaget otvivelaktigt
ägnat att nedbringa kostnaderna för överståthållarämbetet.

Även om i enlighet med vad nyss anfördes en allmän uppfattning råder
därom, att verket bör bliva föremål för omorganisation, är det naturligt, att olika
meningar gjort sig gällande angående den lämpliga tidpunkten för framläggande
av förslag i detta ämne. Särskilt förekomsten av andra, ännu olösta
frågor av beskaffenhet att beröra överståthållarämbetet kunde ju tänkas föranleda
därtill, att jämväl den föreslagna omorganisationen uppskötes, intill
dess samtliga de frågor, som berörde ämbetet, på en gång nådde sin lösning.

Dylika frågor av större räckvidd äro uppbörds^ äsendets omorganisation,
rättegångsreformen samt frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ
enhet och om utökning i samband därmed av överståthållarämbeBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 hä/t. (Nr 56.) 101 a9 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tets förvaltningsområde. Jag anhåller att få något uppehålla mig vid dessa
frågor i deras sammanhang med förenämnda spörsmål.

Ett förslag om åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd
torde visserligen vara att förvänta från vederbörande sakkunniga redan under
innevarande år, men uppenbarligen kan för närvarande icke överblickas, om
och i vilken utsträckning ett dylikt förslag kan komma att leda till ändring
av nuvarande uppbördsväsende beträffande Stockholm. I varje fall är denna
fråga så omfattande, att dess lösning lärer kräva åtskillig tid. Eedan häri
ligger ett skäl att icke låta spörsmålet om överståthållarämbetets omorganisation
anstå i avbidan därå. Härtill kommer, att nu föreliggande förslag till
omorganisation icke avser överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden.
Sistberörda avdelning skulle alltså i avbidan på uppbördsreformen
alltjämt utgöra en helt självständig del av ämbetet utan egentlig förbindelse
med avdelningen för polisärenden eller kansliet. Eu ändrad organisation av
sistnämnda två avdelningar kan således icke föregripa de eventuella åtgärder
beträffande uppbördsavdelningen, som kunna bliva en följd av det blivande
förslaget angående omläggning av skatteuppbörden. Under sådana förhållanden
har jag icke funnit anledning att avbida uppbördssakkunnigas
förslag.

Genomförandet av eu rättegång sr ef orm skulle framför allt kunna påverka
överståthållarämbetet i så måtto, att polisdomstolen eventuellt skildes från
överståthållarämbetet samt att de exekutiva ärendena överflyttades från
ämbetet till de allmänna domstolarna. Polisdomstolens nuvarande ställningröner
av de sakkunnigas förslag ingen annan inverkan, än att vissa ärenden,
som annorstädes icke ankomma å domstols handläggning, flyttas därifrån.
En sammanslagning av polisdomstolen med allmän domstol vållar därefter
mindre olägenhet än för närvarande skulle vara fallet. Överflyttning av
utsökningsärendena till de allmänna domstolarna måste under angiven
förutsättning ske, vare sig verket nu omorganiseras eller icke. Under
nuvarande förhållanden skulle därjämte en dylik överflyttning förorsaka
väsentligt större svårigheter, än vad fallet bleve enligt den föreslagna omorganisationen.
För närvarande är nämligen med dessa ärenden sysselsatt
en icke ringa personal, vilken genom omorganisationen skulle avsevärt nedbringas.
Yidare bliva enligt förslaget exekutionsärendena koncentrerade till
en enda avdelning, den s. k. exekutionsroteln, vars eventuella indragning
icke skulle utöva avsevärt inflytande å ämbetsverket i övrigt. Jag finner således,
att ett fullföljande av landsstatslönesakkunnigas nu föreliggande förslag,
långt ifrån att försvåra eu eventuell reform av rättegångsväsendet, fastmera
lärer underlätta densammas genomförande beträffande Stockholm.

Frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ enhet är av gammalt
datum. Tanken att i samband därmed utvidga Stockholms stads
administrativa område framlades vid 1904 års riksdag i ett utlåtande av
andra kammarens tillfälliga utskott nr 4 i anledning av väckt motion om
uppdelning av Stockholms län. Utskottet förklarade bland annat, att, därest
en omreglering av länsindelningen inom ifrågavarande del av riket skulle
ske, man borde taga under övervägande, huruvida icke de delar av Uppland

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. 19

och Södermanland, som lågo närmast huvudstaden, lämpligen kunde sammanslås
med Stockholms överståthållarskap. Då emellertid förslag i sådant
syfte icke förelåge, saknade utskottet anledning att närmare sysselsätta sig
med nämnda fråga: utskottet hemställde förty om avslag å motionen. Kam
rama stannade i olika beslut, varför frågan förföll.

I anledning av väckt motion och på hemställan av statsutskottet beslöt
1908 års riksdag, i samband med antagande av stat för länsstyrelserna för
år 1909, att ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms län därefter
tills vidare endast skulle tillsättas medelst förordnande. Därjämte anhöll
riksdagen om utredning angående möjligheten av Stockholms läns upphörande
såsom administrativ enhet. Den 17 juni 1908 förordnade Kungl.
Maj:t i enlighet med riksdagens beslut samt uppdrog åt länsstyrelsen i Stockholms
län att inkomma med utlåtande i ärendet. Sådant utlåtande avgavs
den 31 oktober 1914. Yid anmälan av ärendet den 8 december 1914 fann
Kungl. Maj:t frågan om länets upphörande icke för det dåvarande böra avgöras.
Beträffande det av riksdagen uppställda villkoret rörande tillsättande
av ledigblivande tjänster biföll 1915 års riksdag ett av Kungl. Maj.t i proposition
nr 60 framlagt förslag, att de å avlöningsstaten för Stockholms
länsstyrelse uppförda befattningarna finge besättas med ordinarie befattningshavare
under förbehåll att dessa bleve skyldiga att underkasta sig förflyttning
till vissa andra befattningar. Riksdagens beslut meddelades i brev
den 18 juni 1915.

Sedan i frågan om Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet
utlåtanden inhämtats från överståtliållarämbetet samt länsstyrelserna i
Uppsala och Södermanlands län, vilka myndigheter samtliga avstyrkt den
föreslagna ändringen i länsindelningen, hemställde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till 1919 års riksdag, att det i brevet den 18 juni 1915 stadgade
förbehållet vid återbesättande av tjänster måtte upphöra. Riksdagen
biföll detta förslag samt anförde därvid, bland annat, att ett bifall till Kungl.
Maj:ts framställning innebure, att den sedan år 1908 under utredning varande
frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ enhet avskiuvits.

Yid 1928 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion angående utredning
och förslag om en särskild kommunalförfattning för vad som kallats
för »Stor-Stockholm». I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 24) framhöll
konstitutionsutskottet, att den föreliggande, synnerligen invecklade frågan
icke då vore i sådant läge, att en utredning, för vilken utskottet icke funne
sig kunna giva några riktlinjer, borde på initiativ av riksdagen företagas,
samt hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Yisserligen torde kunna förväntas, att frågan om bildandet av ett Storstockholm
såsom administrativ enhet tid efter annan skall ånyo framföras.
Den ståndpunkt, som riksdagen hittills intagit gent emot dylika förslag,
torde dock giva vid handen, att detta spörsmål näppeligen kan antagas för
närvarande hava större aktualitet. Det lärer vid sådant förhållande ej heller
böra ifrågakomma att låta omorganisationen av överståthållarämbetet anstå

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

i avbidan på en lösning av detta spörsmål. Det må tilläggas, att det förevarande
förslagets läggning är sådan, att en eventuell utbyggnad av ämbetet
av nyss antydd anledning torde kunna gå för sig utan väsentliga organisatoriska
omvandlingar. Bland annat för att underlätta en dylik åtgärd ärnar
jag föreslå, att befattningshavarna vid överståthållarämbetet skola förklaras
skyldiga att underkasta sig förflyttning till motsvarande befattningar inom
landsstaten.

Intet av här angivna förhållanden är alltså enligt min mening av beskaffenhet
att böra resa hinder mot att nu genomföra en omorganisation av
överståthållarämbetet. Såvitt jag kunnat finna, föreligga icke heller andra
spörsmål av den art eller betydelse, att de böra utesluta åtgärder i sådan
riktning.

Med hänsyn härtill och under åberopande av vad jag här förut anfört får
jag tillstyrka, att Kungl. Maj:t nu ingår till riksdagen med förslag till omorganisation
av överståthållarämbetet i huvudsaklig överensstämmelse med
landsstatslönesakkunnigas framlagda förslag. De ändringar i berörda förslag,
som jag funnit påkallade, anhåller jag att i det följande få närmare angiva.
Bedan nu må dock framhållas, att vissa delar av förslaget, t. ex. frågan om
ändrad titel för kamreraren vid uppbördsavdelningen, lära vara av beskaffenhet
att ankomma å Kungl. Maj:ts avgörande och förty icke torde i
detta sammanhang böra underställas riksdagen.

Yad härefter angår tidpunkten, från vilken en ändrad organisation bör
begynna tillämpas, synas de sakkunniga hava förutsatt, att så borde ske
från och med början av budgetperioden 1929/1930, d. v. s. från och med
den 1 juli 1929. Obestridligen vore det ur vissa synpunkter önskvärt, att
en dylik omfattande ändring kunde genomföras vid ingången .av ett budgetår.
Emellertid torde med fog kunna ifrågasättas möjligheten och lämpligheten
av att fixera tiden för förslagets trädande i tillämpning till ingången av nästa
budgetår. För att så skulle kunna ske förutsättes ej blott att erforderliga
anslag beviljats utan även att nya instruktioner för överståthållarämbetet
och dess olika befattningshavare därförut blivit utarbetade samt att innehavare
av de nyinrättade befattningarna blivit utnämnda eller förordnade.
Arbetet med avfattande av de nya instruktionerna, vilka i väsentliga delar
torde komma att avvika från motsvarande, nu gällande författningar, lärer i
och för sig kräva en betydande tid, och därefter måste åtskilliga myndigheter
höras över instruktionsförslagen. Frågan om de nya tjänsternas uppehållande
kan icke bliva föremål för avgörande, innan riksdagen meddelat beslut angående
personalstaten, och dylikt beslut lärer icke kunna förväntas förrän
under senare delen av riksdagstiden. Tidrymden härefter och intill budgetperiodens
början torde förtj7 bliva synnerligen knapp och näppeligen möjliggöra
erforderlig ingående prövning av de viktiga frågorna om tjänstetillsättningar
inom ämbetet. Slutligen kan ifrågasättas lämpligheten av att till
sommarmånaderna, då ett flertal ordinarie tjänstemän pläga åtnjuta semesterledighet,
förlägga genomförandet av en så genomgripande omläggning av
överståthållarämbetets verksamhet.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Med hänsyn till här anförda omständigheter torde omorganisationens
genomförande böra ske först under loppet av nästa budgetår. Den lämpligaste
tidpunkten inom denna period lärer vara ingången av kalenderåret
1930. Vid bifall härtill torde erforderlig tid vinnas såväl för utarbetande
av instruktioner som för fattande av beslut angående tjänsternas uppehållande,
och jämväl ur övriga förberörda synpunkter lärer sagda tidpunkt vara att
föredraga framför den av de sakkunniga förutsatta.

Jag förordar alltså, att den föreslagna omorganisationen träder i tillämpning
från och med den 1 januari 1930, och i den följande framställningen
tillåter jag mig att vid anslagens beräknande utgå från denna förutsättning.

Jag övergår härefter till att lämna en närmare redogörelse för förslagets
innehåll och min ställning till de särskilda delarna av detsamma.

Till en början torde jag därvid få uppehålla mig vid frågan om överståthållarens
ställning och löneförmåner.

Överståthållaren.

Med avseende å överståthållaren hava de sakkunniga, såsom av förut
lämnad översikt torde framgå, utgått från att överståthållaren alltjämt skulle
vara högste chef för hela ämbetsverket. Han skall alltså fortfarande liksom
hittills utöva chefskapet över såväl polispersonalen som övriga tjänstemän
samt äga att själv avgöra alla ärenden, varmed han aktar nödigt att taga
befattning. De något ändrade former, varunder han eventuellt skulle utöva
sin verksamhet, sammanhänga med den föreslagna omorganisationen av
underavdelningarna och torde lämpligast behandlas i samband därmed.

Ett spörsmål, som emellertid särskilt påkallar en lösning, är frågan om
överståthållarens avlöningsförmåner och pensionsrätt. Frågan om pension
till överståthållaren torde jag emellertid senare i dag komma att i annat
sammanhang beröra, varefter densamma lärer komma att i visst hänseende
av chefen för finansdepartementet göras till föremål för hemställan om avlåtande
av särskild proposition. Jag förbigår därför här denna fråga.

Beträffande överståthållarens nuvarande avlöningsförmåner hava de sakkunniga
erinrat, att han för närvarande uppbär följande årliga belopp:

från statsverket: lön................................................

ki-onor 4,681

45

taffelpenningar..............................

» 2,001

—

lönetillökning................................

» 2,317

55

tillfällig löneförbättring...............

» 4,000

—

13,000: —

från Stockholms stad: till extra utgifter................

kronor 8,550

—

anslag till ordonnans ........

» 1,700

—

10,250: —

Summa kronor

23,250: —

Härjämte utgår dgrtidstillägg, beräknat enligt bestämmelserna
för oreglerade tjänster, respektive rörligt lönetillägg,

från statsverket med ...............................................

kronor 2,808

—

» Stockholms stad med .......................................

» 2,808

—

» » » (å anslag till ordonnans) med

» 357

—

5.973: —

Slutsumma kronor

29,223: —

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Dessutom åtnjuter överståthållaren fri bostad i det s. k. Tessinska palatset
vid Slottsbacken, vilken fastighet staden år 1773 förvärvat av Gustaf III
under villkor att densamma skulle brukas till överståthållarboställe; fastigheten
med tillhörande planterat område underhålles av Stockholms stad.
Staden tillhandahåller vidare fri värme i överståthållarbostället och har bekostat
möbleringen av fyra till representation avsedda rum, den s. k. paradvåningen,
enligt stadsfullmäktiges beslut den 30 juni 1913.

Sedan de sakkunniga erinrat om dessa förhållanden, anföra de i huvudsak
följande:

Det torde vara uppenbart, att det sätt, varpå överståthållarens kontanta
löneförmåner för närvarande utgå, icke är tillfredsställande. Rent principiellt
synes det mindre lämpligt, att den ämbetsman, som å statens vägnar har
överinseendet över huvudstaden, skall för en betydande del av sin avlöning
vara beroende av Stockholms stads beslutande oi''gan. Vidare vållar denna
lönens uppdelning på två eller, om man så vill, än flera olika anslag åtskilliga
rent lönetekniska svårigheter och utgör därjämte en särskilt allvarlig
olägenhet med avseende å pensionsunderlagets beräknande. Med hänsyn
till anförda omständigheter anse de sakkunniga i hög grad påkallat, att överståthållarens
lön efter omorganisationen endast utgår från ett anslagsbeviljande
organ. Då överståthållaren är en statens förtroendeämbetsman, hava de sakkunniga
för sin del ansett lämpligast, att överståthållarens blivande lön helt
utgår av statsmedel.

Vid bestämmande av avlöningens belopp efter verkställd omreglering torde
enligt de sakkunniga en jämförelse med närmast motsvarande ämbetsmannagrupp,
nämligen landshövdingarna, ligga nära till hands. Enligt statsmakternas
år 1925 fattade beslut uppbär landshövding kontant lön med 21,000 kronor,
dock med undantag för landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs
och Bohus län, vilka vardera uppbära 23,500 kronor. Å lönen utgår dyrtidstillägg
med för närvarande 18 %, dock att sådant tillägg ej beräknas å större
del av lönen än 9,600 kronor; dyrtidstillägget är förty begränsat till 1,728
kronor. Därjämte är landshövding berättigad till fri bostad i kronans hus,
och denna bostad skall genom statens försorg vara försedd med möblering
för högst fyra till representation avsedda rum; underhållet av denna möblering
bekostas av statsverket. Kostnaderna för uppvärmning av bostadslägenheten
samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas
till tre fjärdedelar av statsverket; återstående värmekostnad bestrides av
vederbörande landshövding.

Då överståthållaren, såsom förut framhållits, uppbär ett årligt belopp av
23,250 kronor (anslaget till ordonnans inberäknat), understiga hans nuvarande
löneförmåner med 250 kronor den högsta landshövdingelönen. Verkställes
jämförelsen mellan den högsta landshövdingelönen med därå för närvarande
utgående d}7rtidstillägg, tillhopa 25,228 kronor, samt överståthållarens löneförmåner,
inberäknat dyrtidstillägg och rörligt lönetillägg, utgörande tillhopa
29,223 kronor, befinnes, att överståthållarens sålunda beräknade årliga avlöningsförmåner
för närvarande med 3,995 kronor överstiga den högsta landshövdingelönen.

Härutöver åtnjuter överståthållaren den förmånen jämfört med landshövding,
att han icke behöver bidraga till värmekostnaden för bostaden; denna kostnad
bestrides lielt av Stockholms stad enligt stadsfullmäktiges beslut den 21
december 1920.

Överståthållarens egentliga lön är sålunda högre än flertalet landshövdingars
och endast obetydligt understigande den högsta landshövdingelönen. Till
honom utgående dyrtidstillägg och rörligt lönetillägg överstiger med avseende

Jiuntjl. MajUs proposition nr .06’. 23

å beloppet väsentligt motsvarande förmån för landshövdingarna. Slutligen
är överståthållaren med avseende ii kostnad för bostadsvärme gynnsammare
ställd än rikets landshövdingar. Icke desto mindre hava vid upprepade tillfällen
framställningar gjorts om förhöjning av överståthållarens avlöningsförmåner.
Man bär därvid såsom huvudskäl framhållit den omfattande
representationsskyldighet, som ansetts åvila överståthållaren och som för
honom skulle medföra utgifter, väsentligen överstigande dem, som i enahanda
avseende åvila rikets landshövdingar. Givet är, att en viss representationsskyldighet
med nödvändighet är förknippad med överståthållarens ämbete.
Det torde dock med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke denna skyldighet
numera väsentligen minskat i omfattning. Sedan överståthållaren upphört att
vara självskriven ordförande i stadsfullmäktige, företräder han ej mera pa
samma sätt som förut Stockholms kommun. Beträffande den representation,
som staden finner nödig mot främmande gäster, ankommer å stadsfullmäktige
att därom närmare besluta i varje särskilt fall. Från stadens delegerades
sida har jämväl framhållits, att inga som helst anspråk i detta hänseende
av staden ställas å överståthållaren. Den statliga representationsskyldigheten
i huvudstaden utövas därjämte, och kanske i större omfattning, av ett flertal
andra statens representanter. Ehuru de sakkunniga icke vilja bestrida, att
en omfattande skyldighet till representation alltjämt åvilar överståthållaren,
kunna de därför icke medgiva, att densamma nämnvärt överstiger motsvarande
skyldighet för t. ex. landshövdingen i Malmöhus län eller i Göteborgs
och Bohus län. Med denna uppfattning hava de sakkunniga icke ansett
nu berörda skyldighet kunna motivera en sådan reglering av överståthållarens
egentliga lön, att densamma skulle komma att i högre grad överstiga nu
utgående belopp.

Emellertid har överståthållaren av ålder varit placerad i högre lönegrad
än landshövdingarna. Om man bortser från tillfälliga löneförbättringar, utgjorde
landshövdingelönen närmast före 1925 års riksdagsbeslut i allmänhet
13,000 kronor, varjämte statsverket enligt beslut av 1920 års riksdag bestred 3/4
av värmekostnadén i bostaden. Överståthållarens avlöningsförmåner utgjorde
enligt samma grunder 16,000 kronor. Landshövdingelönerna höjdes 1925 till
i allmänhet 21,000 kronor. Därest överståthållarens dåvarande avlöning
höjts i samma proportion, skulle densamma hava bestämts till 25,846 kronor.
Emellertid är härvid att bemärka, att landshövdingarna i Göteborgs och
Bohus län samt Malmöhus län, vilkas kontanta lön under ifrågavarande tid
uppgick till 17,000 respektive 15,500 kronor, ingalunda fingo åtnjuta proportionsvis
samma löneförhöjning som övriga landshövdingar; densamma begränsades
så, att deras löner fastställdes till 23,500 kronor årligen. Om
motsvarande förfaringssätt tillämpats beträffande förhöjningen av överståthållarens
tidigare avlöning, skulle jämväl denna hava begränsats till ett
belopp av 23,500 kronor.

De sakkunniga hava för sin del ansett skäligt, att överståthållarens särställning
gentemot landshövdingarna fortfarande markeras därigenom, att hans
löneförmåner bestämmas något högre än den högsta landshövdingelönen.
För de sakkunniga skulle därvidlag varit mest tilltalande att stanna vid. ett
belopp, så beräknat, att den reglerade lönen jämte därå belöpande dyrtidstillägg
icke skulle understiga summan av nuvarande kontanta _ förmåner.
Då dyrtidstillägget efter regleringen skulle, med nuvarande beräkningsgrund,
uppgå till 1,728 kronor, borde i så fall lönen utgöra skillnaden mellan
nuvarande kontanta förmåner, tillhopa 29,223 kronor, å ena, samt det blivande
dyrtidstillägget, 1,728 kronor, å andra sidan. Med denna beräkningsgrund
kommer man fram till en årlig avlöning utav 27,495 kronor, möjligen
avrundad till 28,000 kronor.

Tillräckliga skäl för att motivera en så väsentlig skillnad i lönen för över -

Yttranden.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

stathallaren jämförd med lönerna till rikets landshövdingar hava emellertid
icke synts de sakkunniga föreligga. De sakkunniga hava fördenskull, efter
övervägande av anförda omständigheter, icke ansett sig kunna föreslå högre
lön åt överståthållaren än ett belopp av 25,000 kronor årligen. Därjämte
bör emellertid överståthållaren givetvis fortfarande åtnjuta fri bostad och
underhåll därav samt erhålla möblering till fyra rum. Denna möblering bör
jämväl underhållas utan att överståthållaren därmed betungas. Den nuvarande
förmånen för överståthållaren att erhålla fri värme anse de sakkunniga
böra bibehållas och ej begränsas till den andel av värmekostnaden, som gäller
beträffande landshövdingeboställena. Denna befrielse från hela värmekostnaden
torde alldeles siirskilt vara motiverad av överståthållarboställets ålderdomliga
byggnadssätt, vilket nödvändiggör en avsevärd bränsleförbrukning.
Härutöver hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att överståthållaren
jämväl kommer i åtnjutande av fritt lyse. Till stöd härför har åberopats dels
vad nyss anförts rörande bränslekostnaden dels ock önskvärdheten av att i
någon män uppväga minskningen i överståthållarens nuvarande löneförmåner.
Lysekostnaden beräknas till omkring 500 kronor per år.

För åtnjutande av de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna anse
de sakkunniga böra i tillämpliga delar fastställas samma villkor och bestämmelser,
som enligt kungl. brev den 26 juni 1925 gälla för rikets landshövdingar.

De sakkunniga föreslå alltså, att överståthållarens lön bestämmes till 25,000
kronor, att överståthållaren beriittigas till fri bostad i det s. k. Tessinska
palatset med rätt till underhåll såväl av byggnaden som därtill hörande
planterat område, att överståthållaren tillerkännes förmånen av fri värme
och fritt lyse inom nämnda fastighet, samt att inom fastigheten fyra rum skola
vara försedda med möblering, vilken underhålles utan överståthållarens betungande.

Statskontoret har anslutit sig till de sakkunnigas förslag i fråga om överståthållarens
avlöningsförmåner.

Riksräkenskapsverket har beträffande förslaget i denna del allenast dragit
i tvivelsmål lämpligheten av att låta överståthållaren komma i åtnjutande av
fritt lyse. Riksräkenskapsverket ansåge överståthållarämbetets ålderdomliga
fryggnadssätt icke spela samma roll rörande lysekostnaden som rörande
värmekostnaden, från vilken överståthållaren enligt förslaget ävenledes skulle
helt befrias, och funne därjiimte det beräknade kostnadsbeloppet, 500
kronor, icke vara så betydande, att förslaget, som i denna del innebure ett
avsteg från den för landshövdingarna tillämpade principen i detta hänseende,
borde genomföras.

Avvikande mening har emellertid anmälts av generaldirektören och chefen
för riksräkenskapsverket, som ansett tillräckliga skäl icke föreligga att beträffande
den av de sakkunniga förordade ersättningen för lyse till överståthållaren
ifrågasätta ändring i förslaget, helst som motsvarande förmån skulle
in natura tillkomma polismästaren.

Från Stockholms stads sida har ingen erinran gjorts emot förslaget i denna
del.

Overståthållar ämbetet instämmer i de sakkunnigas mening, att överståthållarens
lön icke bör vara uppdelad å flera olika anslag samt att densamma

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

bör helt utgå av statsmedel, men finner den föreslagna kontanta lönen otill
räcklig. Härom yttrar ämbetet i huvudsak följande:

Det torde vara ett faktum, att åtminstone under de senare 40 åren ingen
överståthållare kunnat med sin avlöning bestrida sina utgifter. Därav följer,
att de personer, som kunna komma i fråga vid utnämning av överståthållare,
måste äga personlig förmögenhet, en omständighet som enligt ämbetets
mening på ett mindre önskvärt sätt inskränker utrymmet för Kungl. Maj:ts
personval vid befattningens tillsättande. Med fullt erkännande av att den
storartade representation, staden själv utövar mot främmande gäster, helt befriar
överståthållaren från att i sin bostad mottaga dessa, vill ämbetet betona,
att en vidsträckt skyldighet dock kvarstår för överståthållaren att i sitt hem
mottaga gäster av de mest skilda kategorier. Om stadens delegerades uttalande
får anses befria överståthållaren även från värdskap gent emot stadsfullmäktiges
ledamöter, kvarstår dock, att överståthållaren är chef för ett
stort ämbetsverk samt att han är preses i magistraten och ordförande i
prövningsnämnden-, inskrivningsrevisionen och mantalsnämnden ävensom i
så många officiella eller med Kungl. Maj:ts instruktion försedda direktioner
och styrelser, att han nödgats på grund av bristande tid till sin suppleant
underståthållaren överlämna ordförandeskapet i prövningsnämnden samt i
direktionerna för sjukhuset Eira, Stockholms hospital och Danviks hospital.
Det torde jämväl böra bemärkas, att med den ställning, överståthållaren
innehar, han måste umgås med främmande staters sändebud, högre statsoch
hovämbetsmän samt framstående personer inom handels- och industrivärlden
för att icke nämna medlemmar av den kungl. familjen. Det torde
alltså icke kunna förnekas, att en vidsträckt representationsskyldighet åligger
överståthållaren. Förtigas böra ej heller de talrika och kraftiga anspråk,
som ställas på överståthållaren för tecknande av bidrag till alla möjliga
välgörande ändamål. Det vore icke ämbetets avsikt att föreslå något belopp
för överståthållarens kontanta avlöning, men ämbetet ansåge sig böra nämna,
att överståthållarens årliga utgifter icke lära understiga 50,000 kronor.

De kontanta avlöningsförmåner av statsmedel, som för närvarande tillkomma
överståthållaren, hava senast reglerats vid 1926 års riksdag. Efter
framställning av landsstatslönesakkunniga föreslog Kungl. Maj.t riksdagen
att höja den tillfälliga löneförbättringen till överståthållaren från förutvarande
2,000 kronor till 4,000 kronor. Till grund för detta förslag låg en
jämförelse med de avlöningsförmåner, som enligt 1925 års lönereglering tillkomma
landshövdingarna (proposition 1925:183). Kungl. Maj:t såväl som riksdagen
förutsatte emellertid därvid, att Stockholms stad skulle i anslutning
härtill höja sitt anslag till överståthållarens extra utgifter med 1,550 kronor
eller från 8,550 kronor till 10,100 kronor. En av överståthållarämbetet härom
gjord framställning till stadsfullmäktige föranledde dock icke någon
åtgärd.

Därest emellertid stadens ifrågavarande anslag undergått en sådan ökning,
som av statsmakterna förutsattes, skulle överståthållaren efter år 1926 hava i
kontanta avlöningsförmåner uppburit tillhopa 24,800 kronor. Å detta belopp
hade vidare utgått dyrtidstillägg, respektive rörligt lönetillägg med förut
angivet belopp, 5,973 kronor. Överståthållaren hade sålunda ägt uppbära
ett årligt belopp av tillhopa 30,773 kronor.

Enligt de sakkunnigas nu förevarande förslag skulle överståthållaren åtnjuta
en årlig lön av 25,000 kronor: därå belöpande dyrtidstillägg skuile

Departement

chefen.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr ,56’.

utgå enligt för reglerade befattningar gällande grunder och alltså för närvarande
utgöra 1,728 kronor.

De sakkunnigas förslag innefattar visserligen någon höjning av överståthållarens
egentliga fasta lön, ej blott i jämförelse med nu utgående belopp
utan även i förhållande till det belopp, man år 1926 ansåg böra tillkomma
överståthållaren. Då emellertid å överståthållarens lön för närvarande utgår
dyrtidstillägg efter de högre beräkningsgrunder, som tillämpas beträffande
lön å oreglerad tjänst, medan dyrtidstillägget efter omorganisationen, såsom
nyss antytts, skulle utgå enligt den väsentligt lägre grund, som gäller för
nyreglerade tjänster, kommer de sakkunnigas förslag att i sak innebära eu
icke obetydlig minskning av överståthållarens nuvarande löneförmåner. Denna
minskning uppgår till omkring 2,500 kronor; göres en jämförelse med det
avlöningsbelopp, som man år 1926 ansåg böra tillkomma överståthållaren,
uppgår minskningen till omkring 4,050 kronor.

Det synes mig icke rimligt att, då i syfte att ernå förbättrad organisation
en lönereglering verkställes beträffande överståthållarämbetet, densamma
skall resultera i en minskning av överståthållarens nuvarande avlöningsförmåner.
Vid den reglering av landshövdingarnas löner, som genomfördes
vid 1925 års riksdag, framhölls bland annat vikten av att dessa befattningshavares
löner bestämdes så, att vid befattningarnas tillsättande kunde
bortses från andra synpunkter än sådana, som enligt gällande grundlagsstadganden
borde vara ensamt avgörande därvidlag. Bland annat med hänsyn
härtill verkställdes vid löneregleringens genomförande en höjning av
förut utgående avlöningsförmåner. Denna synpunkt synes mig, på sätt
jämväl överståthållarämbetet uttalat, i lika grad göra sig gällande beträffande
överståthållarens tjänst. Även om överståthållarens representationsskyldighet
under åren i viss män nedgått, kan dock icke bestridas, att
det ännu åvilar honom en omfattande och kostsam sådan skyldighet. Den till
hans förfogande ställda bostaden orsakar därjämte genom sitt byggnadssätt
väsentligt större omkostnader, än vad fallet i allmänhet torde vara beträffande
landshövdingbostäderna; särskilt torde utgifterna för betjäning och
möblering bliva avsevärda. Överståthållarämbetet har framhållit, att under
lång tid överståthållarna icke på långt när kunnat med sin avlöning bestrida
alla av tjänsten föranledda utgifter. Att nedsätta eu sålunda otillräcklig befunnen
avlöning synes mig icke böra ifrågakomma.

Vid bestämmande av beloppet av överståthållarens kontanta avlöningsförmåner
torde fastmera hänsyn böra tagas till den uppfattning härutinnan,
varåt riksdagen genom sitt nyss berörda, år 1926 fattade beslut givit uttryck.
Riksdagen ansåg uppenbarligen vid detta tillfälle, att överståthållarens lön
—- i avbidan å nyreglering därav — borde tills vidare bestämmas så att den.
dyrtidstillägg inberäknat, icke understege 30,000 kronor. Det lärer vara
tydligt, att man vid en sådan tillfällig löneförbättring icke avsett att fastställa
löneförmånerna till högre belopp, än som man antagit skola framgå
vid en blivande slutlig lönereglering. Fastmera lärer väl uppfattningen
hava varit, att vid en slutlig lönereglering avlöningsförmånerna skulle komma

Kungl. Mnj:ts proposition nr 56, 27

att bestämmas till ett högre belopp un det, varmed man vid den tillfälliga
löneregleringen räknat.

Å andra sidan, och särskilt med hänsyn till den av de sakkunniga gjorda
jämförelsen med landshövdingarnas avlöningsförmåner, anser jag mig emellertid
icke kunna föreslå någon avsevärdare ökning av de för närvarande
till överståthållaren utgående kontanta löneförmånerna. Desamma synas
mig således lämpligen kunna bestämmas till ungefärligen det belopp, varmed
man vid 1926 års tillfälliga lönereglering torde hava räknat, eller till
30,000 kronor, vartill skulle komma dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade
verk gällande, mindre fördelaktiga grunderna.

Yad riksräkenskapsverket anfört emot förslaget om rätt för överståthållaren
till fritt lyse, kan jag icke biträda; de sakkunniga synas mig härvidlag hava
tillfyllest ådagalagt lämpligheten av en sådan förmån för överståthållarens
vidkommande.

För åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna torde, på sätt de
sakkunniga hemställt, böra fastställas motsvarande villkor och bestämmelser
som för rikets landshövdingar. Dessa villkor och bestämmelser torde jag
icke behöva här fullständigt återgiva, utan vill jag därutinnan hänvisa till
Kungl. Maj:ts brev i ämnet den 26 juni 1925 (statsliggaren för budgetåret
1928/1929, sid. 208). Här må endast nämnas att, på sätt i nämnda brev
skett, bör med avseende å överståthållaren föreskrivas, att han skall vara
underkastad den jämkning i åligganden och reglering av tjänstgöringsområde,
som kan varda föreskriven. För honom bör vidare meddelas förbud att
med befattningen förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt
bolag; med avseende härå torde dock böra stadgas rätt för överståthållaren
att under eu motsvarande tidrymd, som på sin tid blev landshövdingarna
medgiven, räknat från omorganisationen, fortfarande bibehålla av honom
innehavda sådana uppdrag. Ytterligare skulle i enlighet med nämnda brev
stadgas förbud att med överståthållarbefattningen förena annan tjänstbefattning
av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t lämnade särskilt
medgivande härtill. Bestämmelser skulle meddelas angående lönens utbetalande
samt angående skyldigheten att avgå från tjänsten och rätten till
pension. Slutligen skulle föreskrifter utfärdas angående överståthållarens
rättigheter och skyldigheter med avseende å bostadslägenhet. Allenast i
sistnämnda hänseende torde riksdagens beslut böra inhämtas; övriga nu
ifrågavarande föreskrifter lära böra utfärdas i samband med fastställande
av instruktion för överståthållarämbetet.

Jag får alltså förorda de sakkunnigas förslag i denna del med den ändring,
att överståthållarens kontanta lön bestämmes till ett belopp av 30,000 kronor.

Befattningshavare och arbetsuppgifter.

I sitt ifrågavarande betänkande hava landsstatslönesakkunniga ingående
redogjort för det sätt, varå enligt förslaget de olika ärendena borde fördelas
mellan ämbetsverkets föreslagna nya avdelningar. Yad betänkandet i denna

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

del innehåller torde emellertid närmast vara avsett att ligga till grund vid
utarbetandet av ny instruktion för överståthållarämbetet och lärer i detta
sammanhang vara av intresse allenast i den mån ärendesfördelningen inverkar
å personalens antal och löneplacering eller å förvaltningskostnaderna
i övrigt. I den följande framställningen torde därför endast behöva lämnas
eu kort översikt av vad förslaget i förevarande hänseende innebär beträffande
ämbetets olika avdelningar; en utförlig redogörelse återfinnes i betänkandet
(sid. 188—207).

Sedan de sakkunniga redogjort för den föreslagna fördelningen av ärendena,
övergå de att behandla frågan om den personal, som efter omorganisationen
skulle erfordras för handläggningen av verkets arbetsuppgifter.

Härvidlag uppkommer enligt de sakkunniga i första hand spörsmålet,
huruvida överståthållarämbetets personal bör placeras å statsverkets eller
Stockholms stads lönestat eller eventuellt placeras delvis å den ena och delvis
å den andra lönestaten.

Jag anhåller att jämväl få först upptaga detta spörsmål till behandling.

Personalens placering å statlig eller kommunal lönestat.

De sakkunniga erinra härvid till en början, att, såsom framgått av den
nyss återgivna redogörelsen, personalen för närvarande är delvis statsavlönad
och delvis avlönad av Stockholms stad. Här må endast tilläggas, att
alla högre befattningshavare, oberoende av varifrån lönen utgår, utnämnas
av Kungl. Maj:t.

Att efter omorganisationen fortfarande uppföra vissa befattningshavare å
statsverkets och vissa andra å kommunens lönestat, skulle enligt de sakkunnigas
uppfattning onekligen medföra vissa fördelar vid fördelningen av kostnaderna
mellan statsverket och Stockholms stad.

De sakkunniga framhålla, att man då kunde låta staten anställa och avlöna
de tjänstemän, vilka voro sysselsatta med länsstyrelseärenden (något
motsvarande är ju för närvarande redan fallet beträffande överståthållarämbetets
kansli), medan Stockholms stad finge avlöna sådana tjänstemän,
som handlade magistratsärenden. Statsverket skulle med en sådan fördelning
avlöna personalen å kansliavdelningens kanslibyrå och fattigvårdsrotel,
medan Stockholms stad avlönade exekutionsrotelns personal. I fråga om
polisavdelningens tre förevarande underavdelningar (kanslibyrån, poliskammaren
och kamrerarexpeditionen) kunde emellertid en motsvarande uppdelning
icke ske, enär samtliga dessa tre underavdelningar handlägga såväl
länsstyrelseärenden som magistratsärenden. Dock kunde ju här, framhålla
de sakkunniga, personalen å eu underavdelning, t. ex. kanslibyrån, göras
statsanställd och statsavlönad, samt personalen vid övriga underavdelningar
göras kornmunalavlönad; därefter finge naturligen avräkning ske mellan
statsverket och Stockholms stad, så att lönekostnaderna bleve rättvist fördelade.

Med en dylik utgångspunkt skulle alltså såväl vid kansliavdelningen som
vid polisavdelningen vissa befattningshavare bliva statstjänstemän och vissa
bliva kommunaltjänstemän.

Sedan de sakkunniga framhållit dessa synpunkter, anföra de emellertid
vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr hd.

29

Även om eu dylik uppdelning inom överståthållarämbetet givetvis är
tänkbar och möjlig, synes densamma vara behäftad med avsevärda olägenheter.
Man skulle sålunda nödgas att inom ett och samma verk — ja,
inom samma avdelning av ett verk — i avsevärd utsträckning laborera med
olika lönesystem, olika grunder för utbetalande av dyrtidstillägg och rörligt
lönetillägg samt olika reglementariska föreskrifter i övrigt. Då därjämte ett
flertal av ifrågavarande befattningshavare från Stockholms stad uppbära avlöning
med belopp, som icke obetydligt överstiga löneförmånerna för motsvarande
statliga tjänstemän, kunde detta vidare medföra, att en lägre tjänsteman
med lön från Stockholms stad bleve i ekonomiskt hänseende bättre
ställd än eu högre tjänsteman med lön från statsverket, åtminstone om
dyrtidstillägg och rörligt tillägg medräknas. Dessa svårigheter skulle alldeles
särskilt göra sig gällande med avseende å förordnanden under semestrar
och andra ledigheter, då det gällde att låta statliga tjänstemän vikariera
för kommunala eller tvärt om.

Ett undvikande av eu del utav dessa olägenheter kunde till synes endast
ske därigenom, att de statliga befattningshavarna helt skildes från de kommunala
i så måtto, att statstjänstemännen endast vikarierade för varandra
och kommunala tjänstemän allenast vikarierade för andra kommunala befattningshavare.
Denna princip har ju för närvarande kommit till tillämpning
i förhållandet mellan överståthållarämbetets kansli, å ena, samt övriga delar
utav överståthållarämbetet, å andra sidan, men härav har också blivit en
följd, att överståthållarämbetets kansli helt isolerats från verket i övrigt.
Ett dylikt system synes vara i hög grad olämpligt, i det att tjänstemännen
därigenom berövas möjligheten till allsidig utbildning inom verket, samtidigt
som deras befordringsmöjligheter begränsas.

Yill man emellertid, trots anmärkta olägenheter, gå in för ett system
med såväl statstjänstemän som kommunalanställda, torde det i allt fall vara
önskvärt att i görligaste mån undvika en sammanblandning av dessa olika
grupper befattningshavare. Så skulle enklast ske genom att låta statsverket
helt övertaga kansliavdelningens personal, under det att polisavdelningens
personal i dess helhet gjordes kommunalanställd. Härvid förutsättes naturligen
en avräkning mellan kronan och staden, så att de verkliga kostnaderna
dem emellan fördelas utan hänsyn till vem som i första hand förskjuter
lönebeloppen.

Eu annan möjlighet vore, framhålla de sakkunniga, att samtliga befattningshavare
gjordes till kommunalavlönade. En dylik åtgärd synes emellertid
de sakkunniga av följande skäl mindre lämplig:

Åtskilliga av dessa befattningshavare handhava rena länsstyrelseuppgifter
och deras statliga karaktär är särskilt betonad dels genom föreskriften, att
högre befattningshavare utnämnas av Kungl. Maj:t, dels ock genom avfattningen
av kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för
anställning i statens civila tjänstebefattningar. Härtill kommer det förhållandet,
att Stockholms stads löneskala, liksom dess rörliga lönetillägg, liggerhögre,
än vad inom statsverket är fallet. Lönekostnaderna skulle alltså
bliva väsentligt högre, i den mån befattningshavarna gjordes kommunalavlönade,
mot vad förhållandet bleve, om alla befattningshavare avlönades
enligt statliga grunder.

Den tredje möjligheten är, enligt de sakkunniga, att samtliga nu ifrågavarande
befattningshavare, d. v. s. befattningshavarna vid kansliavdelningen och
vid polisavdelningens kanslibyrå, poliskammaren och kamrer ar expeditionen, göras
till statstjänstemän. Härigenom vinnes, framhålla de sakkunniga, full enhet -

Yttranden.

30 Kungl. Maj:t$ proposition nr 56.

lighet beträffande anställnings- och vikariatförhållanden, varjämte lönekostnaderna
bliva lägre, än om samtliga befattningshavare bleve kommunalanställda.
A andra sidan kan häremot anföras, att man genom en dylik åtgärd
så att säga utvidgar statsverkets administration gentemot Stockholms
stad till ett område, som hittills icke beträtts.

Den ene av de sakkunniga, landshövdingen Malmroth, har utan tvekan
förordat, att samtliga ifrågavarande befattningshavare göras till i första hand
statsavlönade (alternativ I). Till denna uppfattning hava jämväl anslutit
sig de för Stockholms stad utsedda delegerade. Den andre sakkunnige,
general tulldirektören Ericsson, har för sin del vitsordat de praktiska fördelarna
av en dylik åtgärd men funnit vissa betänkligheter mot att i så hög
grad, som sålunda ifrågasatts, utöka antalet statsanställda befattningshavare
samt förty närmast förordat, att allenast kansliavdelningens personal göres
•statsavlönad, medan polisavdelningens personal, dock med undantag för
polismästaren, skulle uppföras å Stockholms stads lönestat (alternativ II).

Statskontoret framhåller beträffande förevarande spörsmål i sitt utlåtande
följande:

Då en fördelning av kostnaderna för överståthållarämbetet i allt fall vore
avsedd att äga rum, måste det ur ekonomisk synpunkt anses vara av mindre
vikt, på vilken av nämnda båda lönestater överståthållarämbetets befattningshavare
uppfördes. Eftersom enligt båda de sakkunnigas uppfattning
en del av personalen vid överståthållarämbetet under alla förhållanden borde
upptagas såsom statsavlönad, syntes enligt statskontorets mening mycket
starka praktiska skäl kunna anföras för att jämväl personalen i övrigt i avlöningshänseende
jämställdes med motsvarande statsavlönade befattningshavare.
Detta syntes emellertid icke låta sig göra på annat sätt än att
även denna del av personalen bleve statsavlönad. Särskilt med hänsyn till
personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden syntes för övrigt
mycket tala för den av landshövdingen Malmroth uttalade uppfattningen
{alternativ I i betänkandet). Något hinder för ett genomförande av detta förslag
syntes så mycket mindre föreligga, som de delegerade från Stockholms
stad, med vilka de sakkunniga samrått, uttalat sig för eu sådan anordning.
Statskontoret förbisåge emellertid icke i detta sammanhang, att vid personalens
övergång från Stockholms stads förmånligare lönestat till statens
lönesystem åtskilliga svårigheter kunde komma att uppstå. Med hänsyn
till önskvärdheten av att för framtiden erhålla enhetlighet på detta område,
syntes dock dessa svårigheter böra träda i bakgrunden. Statskontoret delade
alltså den mening i berörda fråga, vilken omfattats såväl av landshövdingen
Malmroth som Stockholms stads delegerade.

Itiksräkenskapsverket finner fördelarna av landshövdingen Malmroths förslag
(alternativ I) vara synnerligen framträdande. Såsom skäl härför har
från verkets sida yttrats följande:

Full enhetlighet vunnes beträffande befattningshavarnas anställnings-, vikariats-
och avlöningsförhållanden. Statsanställning av samtliga tjänstemän
medförde ej ökade kostnader för staten utan tvärtom, detta enär vid tillämpning
av statens lönesystem befattningshavarna komme att uppbära avlöningar,
som icke obetydligt understege löneförmånerna för motsvarande kommunalt
anställda tjänstemän. Med det av generaldirektören Ericsson framställda

31

Kungl. Maj:U proposition nr :ib‘.

förslaget — delvis statsavlönad och delvis kommunalt avlönad tjänstepersonal
— vore däremot förenade tydliga olägenheter. Man skulle, såsom jämväl
av de sakkunniga framhållits, nödgas att inom ett och samma verk i
avsevärd utsträckning laborera med olika lönesystem, olika grunder för utbetalande
av dyrtidstillägg m. m. samt olika reglementariska föreskrifter i
övrigt. Svårigheterna skulie särskilt komma att framträda vid förordnanden
under semestrar och andra ledigheter, då det gällde att låta statliga tjänstemän
vikariera för kommunala eller tvärtom. Att undvika svårigheterna
genom att skilja de statliga befattningshavarna från de kommunala i så
måtto, att statstjänstemän endast vikarierade för varandra och kommunala
tjänstemän allenast vikarierade för andra kommunala befattningshavare, syntes
även riksräkenskapsverket icke vara lämpligt, enär genom ett dylikt
system tillfälle till urval vid förordnanden begränsades och tjänstemännen
berövades möjlighet till allsidig utbildning inom verket, samtidigt som deras
befordringsmöjligheter inskränktes. Riksräkenskapsverket hade därför för
sin del obetingat anslutit sig till landshövdingen Malmroths förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har jämväl funnit de fördelar, som
skulle vara att vinna vid ett framgående på den av landshövdingen Malnv
roth angivna linjen, vara så stora, att nämnden ansett sig böra förorda
nämnda alternativ.

Av lönenämndens ledamöter hava dock herrar N. Aug. Nilsson och P.
Nilsson anmält avvikande mening samt åberopat ett i hithörande del så
lydande yttrande:

»1924 års landsstatslönesakkunniga hava på angivna grunder icke till behandling
upptagit frågan om ändrad organisation av överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden. Andra spörsmål, som beröra förhållandet
mellan staten och Stockholms stad och vilka kunna antagas inom en närmare
eller fjärmare framtid komma under omprövning, äro frågorna om
domstolsorganisationen, åklagareväsendet m. fl. I detta sakläge synes det
knappast lämpligt att nu vidtaga eu ur principiell synpunkt så betydelsefull
åtgärd som att, såsom enligt alternativ I skulle ske, å statsverkets lönestat
uppföra ett större antal tjänstemän, avsedda för sådana göromål, vilkas
ombesörjande bör bekostas av kommunen. Vi hava under dessa förhållanden
velat närmast ansluta oss till alternativ II, enligt vilket allenast kansliavdelningens
personal skulle göras statsavlönad, medan polisavdelningens
personal, med undantag av polismästaren, skulle uppföras å Stockholms
stads lönestat.»

Utav Stockholms stads nämnder hava drätselnämnden, tjänstenämnden
och polisnämnden yttrat sig över förslaget i denna del.

Drätselnämnden förklarar sig icke kunna ansluta sig till den tanken, att
polisintendenterna skulle avlönas av staten, emedan en dylik ordning innebure
en utveckling till att ytterligare befästa överståthållarämbetets och
polismyndighetens oberoende av staden och därför strede mot den kommunala
självstyrelsens princip, vars förverkligande i ökat mått i stället på
allt sätt borde främjas. Drätselnämnden förkastade därför alternativ I i
detta hänseende. Beträffande alternativ II ansåge nämnden, att icke heller
polismästaren borde vara statsavlönad, då han vore att betrakta som kommunal
tjänsteman och kommunens kontroll- och bestämmanderätt över de
lokala polisorganen måste hävdas av stadens representanter.

32

Kungl, Maj:ts proposition nr 56.

Drätselnämndens förslag utmynnar därför i att allenast kansliavdelningens
personal skulle vara statsavlönad medan övrig personal, och då jämväl polismästaren,
skulle vara uppförd å kommunens lönestat.

Mot nämndens beslut har reservation anmälts av ordföranden och ytterligare
en ledamot, vilka förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag.

Tjänstenämnden biträder bestämt det av landshövdingen Malmroth framlagda
förslaget.

Olägenheterna av det nu tillämpade systemet med både statlig och, åtminstone
till namnet, kommunal lönestat äro — framhåller nämnden — i
de sakkunnigas betänkande påvisade och framträda enligt tjänstenämndens
mening i påfallande grad i samband med de sakkunnigas utredning och
förslag beträffande personalfrågornas ordnande i samband med den föreslagna
nya organisationens genomförande. I sådant sammanhang hava de sakkunniga
för sin del utan egentlig tvekan betecknat hithörande under överståthållarämbetet
hörande personal såsom statliga befattningshavare, oberoende
av huruvida utnämningen verkställts av Kungl. Maj:t eller ämbetet.
Den omständigheten att befattningarna eller tjänsterna tillhöra stadens lönestat,
avlönas med i regel uteslutande kommunala medel, i vissa fall till och
med odelat utföra arbetsuppgifter, vilka i detta sammanhang betecknats såsom
magistratsärenden, samt att befattningshavarnas tjänste- och avlöningsförhållanden
äro i huvudsak reglerade genom kommunala författningar har
av de sakkunniga sålunda ansetts härutinnan sakna varje betydelse. Därest
denna de sakkunnigas uppfattning skall godtagas såsom till alla delar eller
beträffande samtliga hithörande befattningshavare eller tjänstemän riktig —
därom åtminstone hittills en viss tvekan varit rådande — synes detta nämnden
alldeles bestämt tala för, att befattningarna i fortsättningen uppföras
på statsverkets lönestat med skyldighet för staden att enligt grunder, som
med hänsyn till av befattningshavarna utförda arbetsuppgifter av magistratsnatur
kunna överenskommas, lämna bidrag till lönekostnadernas bestridande.
De betänkligheter emot en dylik anordning, vilka med hänsyn till nyssberörda
arbetsåligganden från stadens sida skulle kunna resas, måste enligt
nämndens mening förfalla, enär varje inflytande på befattningarnas eller
tjänsternas tillsättande ju alltfort skulle vara undandraget de kommunala
myndigheterna. Dessa betänkligheter kunna utan tvivel i vissa fall synas
vara av framträdande betydelse. Så är exempelvis fallet med den till polisavdelningen
hörande kamrerarexpeditionen, vars personal ju bland sina mera
väsentliga åligganden har att ombesörja eu omfattande kommunal medelsförvaltning.
Då staden emellertid, såsom nyss antytts, redan nu i samband
med befattningarnas avlönande på den kommunala lönestaten är i saknad
av inflytande på hithörande tjänsters tillsättande och då det knappast torde
låta sig göra att åvägabringa något i förhållande till både stat och kommun
uppdelat tjänsteansvar, bör denna nu berörda synpunkt enligt tjänstenämndens
mening icke utgöra något skäl emot, att befattningarna även i formellt
hänseende givas en fullt tydlig statlig karaktär. A andra sidan bör härvid
förutsättas skyldighet för befattningshavarna att vid fullgörandet av sådana
nyss berörda arbetsuppgifter, med vilka är förenat ett direkt kommunalt
intresse, ställa sig stadens föreskrifter eller av dess vederbörande myndigheter
givna direktiv till efterrättelse.

Tjänstenämnden vill emellertid på anförda skäl för sin del bestämt förorda,
att nu ifrågavarande delar av överståthållarämbetet i förevarande sammanhang
må, i den mån så ej redan är fallet, överföras till den statliga
budgeten.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 56. 33

Polisnämnd en har för sin del ansett sig kunna biträda alternativ T i de
sakkunnigas förslag. Mot detta nämndens beslut bär emellertid reservation
anmälts utav två av nämndens ledamöter, vilka velat biträda drätselnämndens
förut återgivna uttalande.

Stockholms stadskollegium anför i nu berörda fråga följande:

I fråga om den mera formella ställning, som överståtliållarämbetet framdeles
bör intaga till staden, hava vid ärendets behandling, delade meningar
gjort sig gällande. Stadens delegerade hava med styrka framhållit önskvärdheten
av att ämbetet erhölle ställning av »länsstyrelse med magistratsuppgifter»
på det sättet, att ämbetet bleve i sin helhet uppfört på statsverkets
stat men med skyldighet för staden att deltaga i kostnaderna för
ämbetets verksamhet efter föreslagen grund, d. v. s. i den mån verket fullgör
magistratsuppgifter. Denna mening har omfattats av en av de sakkunniga
och biträtts av tjänstenämnden, polisnämndens majoritet samt
tre ledamöter i drätselnämnden. A andra sidan har gjorts gällande, att
överståthållarämbetets polisavdelning borde uppföras på stadens lönestat.
Denna uppfattning har uttalats av den ene sakkunnige, som emellertid
därvid ansett polismästaren böra vara uppförd å statsverkets lönestat, och
omfattats av drätselnämndens majoritet samt två reservanter i polisnämnden,
därvid yrkande framställts om att jämväl befattningen såsom polismästare
skulle vara uppförd på stadens stat.

För egen del kan stadskollegiet icke finna, att denna fråga är av sådan
vikt och beskaffenhet, att dess besvarande i ena eller andra riktningen bör
bliva avgörande för förslagets antagande eller förkastande ifrån stadens
sida, De praktiska och ekonomiska företräden, som måste anses vara förenade
med det såsom I betecknade alternativet för polisavdelningens stattekniska
behandling, synas emellertid kollegiet böra föranleda ett tillstyrkande
av detta alternativ, dock att därvid enligt kollegiets mening befattningarna
såsom polisintendenter böra »såsom hittills» vara uppförda å stadens
lönestat. Kollegiet kan icke finna, att polisavdelningens överflyttande i
övrigt till statsverkets lönestat eller överhuvudtaget den nu ifrågavarande
omorganisationens genomförande kan på något sätt tillerkännas prejudicerande
inflytande å behandlingen av de väckta frågorna om överståthållarämbetets
ställning till den kommunala självstyrelsen.

Reservation har anmälts av sex av de vid sammanträdet i stadskollegiet
närvarande fjorton ledamöterna, vilka reservanter ansett jämväl polisintendenterna
lämpligen böra vara uppförda å statsverkets lönestat.

Vid ärendets behandling i Stockholms stadsfullmäktige den 15 oktober 1928
beslöto fullmäktige med 45 röster mot 42, som avgåvos för bifall till reservationen,
att biträda stadskollegiets uttalande.

Överståthållarämbetet förordar alternativ I i det framlagda förslaget men
framhåller önskvärdheten av att polisavdelningens kamrerare bibeliålles å
Stockholms stads lönestat, på det att tjänsten måtte bliva tillräckligt högt
avlönad. Beträffande polisintendenternas placering i förevarande hänseende
har polismästaren ävensom vissa av intendenterna avgivit yttranden, vari
de i huvudsak framhålla vikten av att tjänsterna icke bliva i lönehänseende
för lågt placerade; överståtliållarämbetet, som åberopat dessa yttranden,
förklarar frågan om polisintendenternas överflyttning till statens lönestat
sakna större betydelse utom i vad angår lönernas belopp, som enligt ämbetets
åsikt icke borde förminskas.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 liäft. (Nr 56.)

101 29 3

34

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56‘.

Av i ärendet hörda myndigheter och institutioner har det övervägande
flertalet i huvudsak förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag. Två reservanter
i allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom majoriteten av
Stockholms stads drätselnämnd samt två reservanter i stadens polisnämnd
hava dock anslutit sig till alternativ II; därjämte hava olika meningar gjort
sig gällande framför allt beträffande polisintendenternas placering.

De två reservanterna i allmänna civilförvaltningens lönenämnd åberopa
såsom skäl för sitt ståndpunktstagande, att vissa andra frågor, som beröra
förhållandet mellan staten och Stockholms stad, ännu äro svävande. Vad
reservanterna sålunda anfört kan givetvis med visst fog åberopas mot att man
över huvud taget omorganiserar överståthållarämbetet och verkställer ny fördelning
av kostnaderna därför, innan alla dessa andra spörsmål vunnit sin
lösning. Ur sistberörda synpunkt har jag också tidigare upptagit dessa
frågor till behandling. Har man emellertid en gång intagit den ståndpunkten,
vilken uppenbarligen även är reservanternas, att överståthållarämbetet
nu bör omorganiseras, synas mig de åberopade skälen icke böra utgöra
hinder för genomförande av den organisation, som ur allmänna synpunkter
är lämpligast. Det avgörande därutinnan bör tydligen vara, att den nya
organisationen blir så praktisk och ekonomiskt fördelaktig som möjligt. Ur
denna synpunkt hava synnerligen starka skäl anförts till stöd för alternativ
I, såväl av de sakkunniga själva som av åtskilliga hörda myndigheter.
På sätt de sakkunniga framhållit, torde åtskilliga av de fel, vilka vidlåda
överståthållarämbetets nuvarande organisation, hava sitt ursprung och sin förklaring
däri, att verkets personal består av dels kommunala och dels statliga
tjänstemän. Enligt alternativ II skulle emellertid sammanblandningen av statlig
och kommunal verksamhet i viss mån ytterligare ökas. Av vad i ärendet
förekommit finner jag vidare tydligt, att verklig enhetlighet och reda i ämbetets
organisation icke kan vinnas, med mindre statsverket helt övertager de
delar därav, vilka helt eller delvis syssla med länsstyrelseärenden. Härtill
kommer, att en sådan reglering ställer sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigare
än ett system, enligt vilket polisavdelningens personal skulle bliva kommunalavlönad.
Slutligen må även erinras därom, att statsverket, därest
samtliga ifrågavarande befattningshavare uppföras å dess lönestat, har i sin
hand att avgöra, när behov av eventuell ny tjänst kan anses föreligga; att
nya befattningar tillkomma annat än efter noggrann prövning och övervägande
ur statsnyttans synpunkt torde därmed vara uteslutet. Motsvarande
garantier skulle däremot saknas, om Stockholms stad ägde inrätta kommunala
tjänster, i vilkas lönekostnader statsverket skulle vara delaktigt men
rörande vilkas tillkomst statsmyndigheterna saknade egentlig bestämmanderätt.
— Givetvis bör återigen, därest alternativ I följes, Stockholms stad
erhålla tillfälle att yttra sig, innan organisatoriska åtgärder vidtagas, vilka
kunna medföra anslagsökning.

Av anförda skäl har jag funnit övervägande skäl tala för alternativ I i de
sakkunnigas förslag, enligt vilket personalen å såväl kansliavdelningen som
polisavdelningen — med undantag av polisdomstolen — göres statsavlönad.

Kungl. Maj ds proposition nr Öb. 35

Att härvid göra någon ändring beträffande den nuvarande kamreraren ä
polisavdelningen, vilken av överståthållariimbetet föreslagita till placering å
kommunens lönestat, lärer icke kunna ifrågakomma. De skäl, som anförts
mot eu sammanblandning av kommunala och statliga tjänstemän, göra sig
med samma styrka gällande mot ett dylikt förslag; något egentligt skäl till
stöd för detsamma har däremot icke anförts. Frågan om storleken av kamrerarens
avlöning kan och bör bedömas oberoende av det nu behandlade
spörsmålet. Yad Stockholms stads tjänstenämnd anfört angående kamrerarens
ställning Jill stadens myndigheter anhåller jag få återkomma till i annat
sammanhang.

Vidkommande härefter frågan huru vid bifall i allmänhet till alternativ I
polisintendenterna böra placeras, må till en början erinras, att polisintendenten
i poliskammaren — nuvarande förste polisintendenten — jämväl
efter omorganisationen skulle tillhöra överståthållarämbetet samt tjänstgöra
vid den enligt mitt förslag helt statliga polisavdelningen. På sätt jag nyss
framhållit, måste det då framstå såsom orimligt, att denne tjänsteman —
vilken därtill innehar en chefsbefattning inom ämbetsverket — ensam skulle
göras kommunalavlönad, medan samtliga övriga nu ifrågavarande befattningshavare
vid polis- och kansliavdelningarna åtnjöte lön av statsverket. Jag
kan således icke biträda ett dylikt förslag.

Beträffande övriga polisintendenter, vilka icke skulle tillhöra överståthållarämbetet
utan det kommunalavlönade polisverket, är förhållandet i viss män
annorlunda. Vare sig de placeras å den ena eller andra lönestaten, skulle
enhetligheten i överståthållarämbetets organisation icke sönderbrytas, och ur
sådan synpunkt vore det, såsom även överståthållarämbetet framhållit, måhända
likgiltigt, vilkendera vägen som väljes. Med avseende å fjärde polisintendenten
(föreståndare för statens polisskola) gäller emellertid, att statsverket
redan nu bestrider samtliga kostnader för hans avlöning, oaktat han uppbär
lön enligt grupp 25 i Stockholms stads lönestat; så har varit fallet alltsedan
1925 års omorganisation av polisväsendet i riket, då medel länder anslaget
till polisväsendet i riket beräknades att utgå till Stockholms stad för bestridande
av kostnaderna för polisskolan. Staden har emellertid ansett sig icke
böra uppföra denne intendent å stadens lönestat, och beträffande fjärde polisintendenten
råder sålunda det egendomliga förhållandet, att statsverket till
Stockholms stad utbetalar medel, bland annat avsedda att täcka polisintendentens
lön enligt stadens lönestat, men att staden icke uppfört intendenten å
nämnda lönestat utan oförändrat utanordnar medlen till överståthållarämbetet,
som verkställer utbetalning av lönen. Stockholms stadsfullmäktige hava
nu uttalat den uppfattningen, att denne intendent ej heller bör uppföras å
statsverkets lönestat. Fjärde polisintendenten skulle således icke bliva placerad
vare sig å statens eller kommunens lönestat. Med hänsyn till kommunens
tidigare ståndpunkt beträffande fjärde intendentens avlöning, och
då kostnaderna härför redan nu bestridas av statsverket, anser jag vid nu
angivna förhållanden, att denna fråga bör lösas så, att ifrågavarande befattningshavares
tjänst helt uppföres å statsverkets lönestat.

36

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 56.

Beträffande nuvarande andre och tredje polisintendenterna — närmast
under polismästaren chefer för respektive ordningspolisen och kriminalavdelningen
— tala icke lika starka skäl för deras överflyttande till statliga avlöningsförhållanden.
Emellertid synes det föga lämpligt, att huvudstadens fyra
polisintendenter erhålla olika placering i nu förevarande hänseende. De
sakkunniga framhålla jämväl såsom ett ofrånkomligt krav, att dessa fyra befattningshavare,
vilka närmast under polismästaren föra befälet över den
egentliga polispersonalen, icke underkastas sins emellan olika bestämmelser
angående anställningens art, pensionsålder och dylikt. Av hänsyn till arbetets
behöriga gång inom verket lärer det fastmera enligt de sakkunnigas åsikt vara
erforderligt, att samtliga polisintendenter erhålla enahanda anställningsformer.
Vad de sakkunniga sålunda anfört — och varutöver må åberopas svårigheten
att för polisintendenterna erhålla lämpliga vikarier, därest intendentstjänsterna
uppföras å annan lönestat än överståthållarämbetets befattningshavare —■
synes mig övertygande. Då befattningen såsom polisintendent i poliskammaren
enligt nu framlagt förslag skall uppföras å statens lönestat samt befattningen
såsom polisintendent och föreståndare för polisskolan å anförda
skäl torde böra erhålla samma placering, anser jag därför, att jämväl övriga
intendentstjänster böra därstädes uppföras.

En sådan åtgärd torde emellertid böra föranleda, att för nuvarande andre,
tredje och fjärde polisintendenterna, vilka ju icke skulle tillhöra överståthållarämbetet,
upprättas särskild avlöningsstat med avlöning från det blivande
anslaget under rubriken »Överståthållarämbetet m. in.».

Personalens indelning och åligganden.

I anslutning till den ståndpunkt, jag intagit till frågan om personalens
placering å statlig eller kommunal lönestat, kommer jag i det följande
att endast framlägga förslag till statsavlönade tjänster. Beträffande tjänsternas
benämning samt placering i lönehänseende anser jag liksom de
sakkunniga, att man bör så långt som möjligt ansluta sig till de principer,
vilka tillämpats vid löneregleringen inom landsstaten. Då överståthållarämbetet
och länsstyrelserna handhava så likartade och närstående arbetsuppgifter,
lärer nämligen i allmänhet anledning saknas att i berörda hänseenden
framgå å olika linjer. Enhetlighet i tjänsteställning och löneförhållanden
inom överståthållarämbetet och landsstaten kommer därjämte att väsentligt
underlätta förflyttningar av tjänstemän mellan dessa verk, något som uppenbarligen
måste framstå såsom önskvärt. Dock torde i stället för benämningarna
län sassessor, län snotarie och landskanslist böra i enlighet med de sakkunnigas
förslag användas beteckningarna assessor, notarie och kanslist.

Då jag sålunda anser önskvärt, att likhet vinnes beträffande förhållandena
vid överståthållarämbetet och vid landsstaten, torde de bestämmelser angående
befattningshavarna vid länsstyrelserna, vilka vid den för dem genomförda
löneregleringen meddelades, i tillämpliga delar böra gälla även beträffande
överståthållarämbetets nu ifrågavarande personal. Sålunda torde jämväl
beträffande överståthållarämbetets tjänstemän böra medgivas, att med lägre

Kungl. Majits proposition nr 56. 37

tjänst än assessorsbefattning må, under den i 3 § 2 mom. av gällande avlöningsreglemente
angivna förutsättningen, kunna förenas tjänst å kommuns
stat. Vidare torde med avseende å tjänstemännens skyldighet att underkasta
sig föl-flyttning till annan tjänst böra föreskrivas, att med uttrycket
»det verk, han tillhör eller varunder han lyder» i 13 § 3 mom. 1 punkten
i nyssnämnda avlöningsreglemente skall förstås ej blott överståthållarämbetet
utan jämväl landsstaten. Sistberörda föreskrift lärer dock icke kunna bliva
tillämplig å nuvarande ordinarie befattningshavare vid överståthållarämbetets
kansli, vilka enligt bestämmelserna i brevet den 21 maj 1926 i stället äro
skyldiga att låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen
i Stockholm.

I den följande framställningen komma att var för sig upptagas de föreslagna
nya avdelningarna med angivande för varje särskild avdelning av den
personal, som där anses erforderlig. Härefter kommer att, i den män anledning
föreligger, behandlas de under överståthållarämbetet lydande särskilda
institutionerna.

1) Kansliavdelningen.

A) Chefskapet över Jcansliavdélningen.

På sätt förut framhållits hava de sakkunniga ansett erforderligt, att de
tre särskilda avdelningar, vilkas närmaste chefer äro självständiga föredragande
hos överståthållaren, sammanföras till en avdelning, förslagsvis benämnd
Icansliavdelningen och närmast motsvarande landskansliet vid en länsstyrelse.
Kansliavdelningens chef skulle således motsvara landssekreterarna i länen.
Hå emellertid benämningen »landssekreterare» av de sakkunniga ansetts
mindre lämplig för en befattningshavare, vars verksamhetsområde är begränsat
till Stockholms stad, har i stället föreslagits titeln Icanslidirelctör. Kanslidirektören
skulle enligt de sakkunniga vara föredragande inför överståthållaren
i sådana ärenden, som icke överlämnats åt honom att handlägga »på
tjänstens vägnar» utan föregående föredragning och som ej heller uppdragits
åt annan befattningshavare att föredraga.

Inom kansliavdelningen hava de sakkunniga, i nära anslutning till nuvarande
indelning, tänkt sig tre underavdelningar, nämligen en kanslibyrå under
kanslidirektörens omedelbara chefskap, en exekutionsrotel och en fattigvårdsrotel.
Med avseende å fördelningen av ärenden å dessa underavdelningar
hava de sakkunniga icke funnit alltför stora ändringar erforderliga, jämfört
med nuvarande förhållanden. A kanslibyrån och fattigvårdsroteln skulle
upptagas länsstyrelseärenden. Kanslibyrån skulle handlägga flertalet av de
ärenden, som nu skötas å polissekreterarens expedition, dock med tillägg
av vissa länsstyrelseärenden från nuvarande överståthållarämbetets kansli
och polismästarens expedition. Exekutionsroteln skulle upptaga de nu å
överståthållarämbetets kansli handlagda magistratsärendena jämte ett antal
andra dylika ärenden. Fattigvårdsroteln slutligen skulle, förutom fattigvårdsärenden,
taga befattning med vissa andra i det följande angivna ärendesgrupper,

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Beträffande kanslidirektörens löneförmåner föreslå de sakkunniga, att tjänsten
uppföres i lönegraden A 2. De sakkunniga hava till stöd härför anfört i
huvudsak följande:

Kanslidirektören skall vara chef för kansliavdelningen i dess helhet. Han
skall emellertid närmast taga befattning med kanslibyråns ärenden, under
det att man å exekutionsroteln och fattigvårdsroteln tänkt sig i viss mån
självständiga föredragande hos överståthållaren; härom torde i blivande instruktion
för överståthållarämbetet böra meddelas motsvarande bestämmelser,
som enligt gällande landshövdinginstruktion, §§ 44 och 45, lämnats beträffande
länsassessorer och länsnotarier. Kanslidirektören torde i stor utsträckning
bliva tagen i anspråk för avfattande av utlåtanden i anledning av kungl.
remisser å lagförslag och dylikt, och å befattningens innehavare måste följaktligen
icke ringa krav ställas. Han torde vidare, i likhet med nuvarande
polissekreteraren, böra ensam underskriva passen samt eventuellt förrätta
de exekutiva auktionerna.

Med avseende å kanslidirektörens avlöning hava de sakkunniga till eu
början övervägt att för honom föreslå samma löneförmåner som för landssekreteraren
i Stockholms län, d. v. s. en placering i lönegraden B 30 men
med årlig avlöningsförstärkning av 3,500 kronor. Då det emellertid synts
önskvärt att i görlig mån organisera kansliavdelningen och polisavdelningen
efter likartade grunder, och då polismästaren i Stockholm icke rimligen kan
jämställas med en landssekreterare, har man jämväl beträffande kanslidirektören
uppgivit denna tanke.

De sakkunniga föreslå i stället, att kanslidirektören — i likhet med vad
i fråga om polismästaren föreslås — placeras i lönegraden A 2, vilken närmast
motsvarar nyssberörda avlöningsförmåner. Kanslidirektörens begynnelselön
bliver visserligen härigenom högre än vad fallet är beträffande landssekreteraren
i Stockholms län, men densamma undergår ingen förhöjning; efter
intjänta löneförhöjningar kommer därför landssekreterarens lön att överstiga
den för kanslidirektören föreslagna.

Inom den sålunda föreslagna organisationen skulle uppenbarligen intet
utrymme finnas för den nuvarande befattningen såsom underståthållare i
Stockholm. De sakkunniga hava förty, såsom tidigare framhållits, föreslagit
indragning av underståthållarhefattningen. Ur de sakkunnigas betänkande
torde här få lämnas eu kortfattad redogörelse för befattningens tillkomst
och tidigare förslag om dess indragning.

Befattningen såsom underståthållare i Stockholm inrättades, framhålla de
sakkunniga, år 1634 samtidigt med överståtliållartjänstens tillkomst. Underståthållarens
viktigaste uppgift vid denna tid var att tjänstgöra såsom överståthållarens
vikarie; överståthållaren, vilken tillika var riksråd, var ju såväl
av detta som utav mångahanda andra uppdrag förhindrad att i större utsträckning
ägna sig åt sitt ämbete såsom överståthållare. Sedan överståthållaren
år 1789 definitivt upphört att vara riksråd, bortföll emellertid nu
anförda skäl för underståthållartjänstens bibehållande. År 1828 upptog också
Kungl. Maj:t frågan om indragning av underståthållartjänsten; frågan vilade
emellertid olöst till år 1847, då den slutligen avfördes utan åtgärd. Spörsmålet
var dock icke därmed bragt ur världen. Då överståthållarämbetets
kansli år 1880 undergick en genomgripande omorganisation, torde nog detta
bland annat hava föranletts av en önskan att giva mera innehåll åt underståthållarens
tjänst. Fördenskull uppdrogos åt honom personligen vissa
ämbetsuppdrag inom överståthållarämbetets kansli. Härav blev emellertid

Kungl. Maj:ts proposition ur 66.

31*

den naturliga följden, att underståthållarens primära uppgift därefter blev
att vara kansliets chef, under det att hans åligganden såsom överståthållarens
ställföreträdare mera trädde i bakgrunden.

Vid upprepade tillfällen hava representanter för Stockholms stad framställt
förslag om indragning av befattningen såsom underståthållare. De av
Stockholms stad utsedda delegerade, med vilka landsstatslönesakkunniga
förhandlat i hithörande ämnen, hava jämväl uttalat önskemål i nämnda riktning.

Med avseende å underståthållarens avlöningsförmåner framhålla de sakkunniga,
att underståthållaren för närvarande uppbär följande årliga belopp:

från statsverket: lön .........................................

tjänstgöringspenningar..........

tillfällig löneförbättring ......

anslag till ordonnans.

kronor

5,000: —

2,000: —

3,600: —

kronor

2,850: —

»

1,700: —

10,600:

4,550: —

Summa kronor 15,150:

Härjämte utgår dyrtidstillägg, beräknat enligt bestämmelserna
för oreglerade tjänster, respektive rörligt lönetillägg,

från statsverket med............................................... kronor 2,808: —

» Stockholms stad med...................................... » 1,026: —

» » (å anslag till ordonnans) med »_357: —

, Slutsumma kronor 10,341: —

Efter erinran härom anföra de sakkunniga till stöd för sin framställning
om indragning av underståthållartjänsten i huvudsak följande:

De sakkunniga hava för sin del icke kunnat undgå att finna, det befattningen
såsom chef för överståthållarämbetets nuvarande kansli icke i och
för sig kräver att beklädas med en ämbetsman i så hög ställning som underståthållaren.
Då därjämte de sakkunniga föreslå en sammanslagning av
samtliga nuvarande kansliavdelningar under en gemensam chef, vilken de
sakkunniga tänkt sig närmast motsvara landssekreterama i länen, kunna de
sakkunniga icke undgå att finna föga skäl ur nu angiven synpunkt föreligga
för underståthållartjänstens bibehållande. Visserligen vore tänkbart att placera
underståthållaren såsom chef för det blivande nya kansliet, men här genom

skulle likheten med länsstyrelsernas landskanslier komma att brytas.

ärjämte skulle befordringsmöjligheterna för ämbetets personal komma att
onödigtvis begränsas, då ju underståthållaren, såsom förtroendeämbetsman,
icke kan inrangeras bland verkets övriga ämbets- och tjänstemän.

Det starkaste skäl, som skulle tala för tjänstens bibehållande, vore behovet
av en ställföreträdare för överståthållaren under ledighet för denne. Ej
heller denna synpunkt kunna emellertid de sakkunniga tillmäta någon avgörande
betydelse. Frågan om ställföreträdareskap för ett verks högste chef
bär inom andra grenar av statsförvaltningen ordnats utan dylika exceptionella
åtgärder. Inom övriga länsstyrelser handla, vid förfall för landshövding,
landssekreterare och landskamrerare å länsstyrelsens vägnar. Inom vissa
centrala verk är det någon av de närmast underlydande tjänstemännen, som
på grund av vare sig särskilt förordnande eller allmän bestämmelse i den
för verket gällande instruktion tjänstgör såsom chefens ställföreträdare. Ett

Yttranden.

40 Kungl. Majits proposition nr 56.

förfaringssätt, motsvarande det vid övriga länsstyrelser tillämpade, har synts
de sakkunniga mindre lämpligt beträffande överståthållarämbetet, bland annat
med hänsyn till att verket även efter en eventuell omorganisation kommer
att omfatta flera avdelningar än övriga länsstyrelser. Däremot har frågan
om överståthållarens ställföreträdare synts de sakkunniga, på sätt gäller inom
vissa centrala ämbetsverk, kunna så ordnas, att Kungl. Maj:t för viss tid,
exempelvis tre år, förordnar tjänsteman inom verket, väl närmast någon utav
avdelningscheferna, att vid förfall för överståthållaren vara dennes ställföreträdare.
Därmed skulle emellertid, enligt de sakkunnigas förmenande, behov
utav en särskild underståthållarbefattning icke längre föreligga. Regeringsformens
föreskrifter angående underståthållaren lära icke lägga något hinder
i vägen för underståthållartjänstens indragning, då regeringsformen icke
föreskriver, att en dylik befattningshavare skall linnas, utan endast lämnar
bestämmelser angående ämbetets karaktär.

Statskontoret har i fråga om underståthållartjänstens indragning och utseende
av ställföreträdare för överståthållaren anslutit sig till de sakkunnigas
förslag. Ämbetsverket, som ej heller haft något att erinra mot den föreslagna
titeln å kansliavdelningens chef, har emellertid icke ansett sig kunna
tillstyrka den beträffande kanslidirektören i förslaget angivna löneplaceringen.
I detta hänseende har statskontoret yttrat i huvudsak följande:

Statskontoret kunde för sin del icke finna annat än att de arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma denne befattningshavare, ingalunda kunde anses vara
av så kvalificerad art som dem, vilka åvilade landssekreterare i ett större
län. Att under sådana förhållanden giva kanslidirektören eu ställning motsvarande
överdirektör kunde statskontoret icke finna av omständigheterna
påkallat. Statskontoret, som icke förbisett, att slutavlöningen för landssekreterare
å G-ort med avlöningsförstärkning av 3,500 kronor efter viss tids
tjänstgöring kunde komma att något överstiga avlöningen till befattningshavare
i lönegraden A 2, ansåge för sin del, att kanslidirektören i varje fall
icke borde i tjänste- och avlöningshänseende placeras högre än landssekreteraren
i Stockholms liin. Enligt statskontorets mening skulle tvärtom
ganska starka skäl, framförallt med hänsyn till arbetsuppgifternas art och
omfattning, kunna anses tala för en något lägre placering av kanslidirektören.
Ämbetsverket funne sig dock böra stanna vid att föreslå dennes
placering i lönegraden B 30 med en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor.

llilcsräkens/capsverket har icke haft något att erinra beträffande de sakkunnigas
nu ifrågavarande förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har helt anslutit sig till de sakkunnigas
förslag med en utförlig motivering av i huvudsak följande innehåll: I

betraktande av de ämbetsåligganden, som skulle tillkomma chefen för
kansliavdelningen, torde väl denne närmast vara att i tjänsteställning likställa
med landssekreterare, och det skulle följaktligen kunna ifrågasättas,
om ej kanslidirektören borde inordnas i samma lönegrad som landssekreterare
eller alltså i 30:e graden. Såsom de sakkunniga påpekat, skulle det
emellertid härvid bliva nödvändigt att bestämma särskild avlöningsförstärkning
jämväl för kanslidirektören för att denne ej skulle komma i ogynnsammare
ställning i löneliänseende än en avdelningschef inom länsstyrelserna.
Enligt nämndens mening måste en sådan anordning betraktas såsom
föga lämplig.

41

Kuntjl. Maj tis proposition nr f)H.

Da alltså fråga uppstode att bereda kanslidirektören eu högre löneplacering
än som följde av ett inordnande utan vidare i nyssnämnda lönegrad,
syntes böra beaktas, att kanslidirektören i vissa hänseenden skulle komma
att intaga eu mera ansvarsfull ställning än länsstyrelsernas avdelningschefer.
Enligt förslaget skulle nämligen chef för avdelning inom överstäthållarämbetet
vid länder för överståthållaren att utöva sitt ämbete kunna förordnas
såsom dennes vikarie.

Härtill komme, att kanslidirektörens lönefråga torde böra ses ur synpunkten
av den löneställning, som kunde anses böra tillkomma chefen ;i
den andra av de utav omorganisationen berörda avdelningarna inom överståthållarämbetet,
polisavdelningen. Beträffande polismästaren hade de sakkunniga
föreslagit en placering i lönegrad A 2, vartill skulle komma fri bostad
samt värme och lyse. Med hänsyn till önskvärdheten av att denne
tjänstemans löneförmåner så tillmättes, att han i sin maktpåliggande tjänsteutövning
kunde stå ekonomiskt fullt oberoende och fri från bisyssleväsende,
funne nämnden det befogat, att polismästarens löneförmåner icke bestämdes
lägre iin vad sålunda föreslagits, i all synnerhet som vid en sådan
lönegradsplacering någon förhöjning icke skulle inträda i de till polismästaren
i Stockholm för närvarande utgående löneförmånerna. Och då tillräcklig
anledning icke syntes nämnden föreligga för skillnad i lönegradshänseende
mellan cheferna å här ifrågavarande båda huvudavdelningar inom
ämbetsverket, syntes jämväl kanslidirektören böra placeras i nyssnämnda
lönegrad.

Förslaget har biträtts av Stoc/cliolnts stad.

Överståthållarämbetet har däremot ansett sig icke kunna biträda förslaget
i nu angiven del samt till stöd härför anfört följande:

Den ställning, underståthållaren innehar, beror därav, att han är vikarie
för överståthållaren, och detta skall enligt förslaget upphöra. De båda ämbetsmän,
som utom un der ståthållar en eller dennes efterträdare kanslidirektören
kunna ifrågakomma såsom vikarie, äro polismästaren och uppbördsdirektören
eller, såsom han rättare bör benämnas, skattedirektören. Det
vore till en bestämd olägenhet för polismästarbefattningens utövande, om
polismästaren skulle utom under egen nödvändig semestertid jämväl under
överståthållarens semester övergiva sin befattning. De fordringar, som uppställas
å den person, som skall bekläda skattedirektörsbefattningen, äro så
speciella, att man i regel icke kan förutsätta hans lämplighet såsom vikarie
för överståthållaren. Det är därför ämbetets mening, att Kungl. Maj:t städse
komme att till vikarie för överståthållaren förordna kanslidirektören. Det
måste alltså å denna befattningshavare ställas sådana fordringar å rutin och
vana vid ämbetsgöromål, att han skall kunna fungera såsom överståthållarens
ställföreträdare. Anledning finnes då icke att förändra befattningens namn.

De sakkunnigas åsikt i fråga om regeringsformens betydelse för underståthållarbefattningens
indragning kan ämbetet icke dela. Regeringsformen
har tydligen utgått ifrån att den högsta polisledningen i huvudstaden skall
kunna omedelbart utan dom och rannsakning avskedas, och har därför föreskrivit,
att överståthållaren, underståthållaren och polismästaren skola vara
förtroendeämbetsmän. Underståthållarens övriga tjänsteåligganden liava omöjligen
kunnat föranleda dennes ställning såsom förtroendeämbetsman, utan
detta har nödvändiggjorts därav att han är ställföreträdare för huvudstadens
högste polischef. Kungl. Maj:t har sedermera utsträckt sin befogenhet med
avseende å möjligheten att snabbt avskeda den högsta polisledningen därigenom
att polisintendenterna aldrig erhålla fullmakt å sina befattningar
utan förordnas endast tillsvidare, eu omständighet, som torde giva stöd för

42 Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

riktigheten av ämbetets nyss uttalade tolkning. Det synes därför ämbetet
nödvändigt att för underståthållarbefattningens indragning kräva ändring av
regeringsformen i denna punkt.

I fråga om ställföreträdarskapet för överståthållaren är vidare att märka,
att detta kan påkallas och ofta påkallas även å andra tider än då överståthållaren
åtnjuter semester eller eljest är tjänstledig, nämligen i brådskande
fall då överståthållaren är upptagen av stadsfullmäktigeärenden, av ordförandeskap
i direktioner eller för utövande av sina mångahanda representativa
plikter. Med ställföreträdarskapet följa jämväl olägenheter av sådan betydelse,
att de enligt ämbetets mening borde föranleda höjning av den lön, som
eljest lämpligen bör anslås till den befattningshavare, som ställföreträdarskapet
tillkommer. Vikarien kan nämligen aldrig räkna på att utfå semester
under den för semester lämpligaste sommartiden, enär på grund av stadsfullmäktiges
arbetstidsindelning överståthållaren måste till denna tid förlägga
sin semester. Erfarenheten har dessutom visat, att vikarien så gott
som aldrig under helgerna har möjlighet att lämna staden, enär antingen
överståthållaren eller hans vikarie städse måste såsom högste polischef finnas
i staden tillstädes. Såsom lämpligt belopp i fråga om ersättning för ställföreträdarskapet
vill överståthållarämbetet ifrågasätta 1,800 kronor. Underståthållarens
eller kanslidirektörens avlöning skulle därmed höjas från föreslagna
15,000 kronor till 16,800 kronor.

En annan lösning av ifrågavarande problem har emellertid framlagts av
polismästaren, som föreslår, att denne ämbetsman bör vid ledighet för överståthållaren
fungera såsom den senares ställföreträdare i fråga om polisavdelningen.
Om denna utväg anses framkomlig, skulle under överståthållarens
ledighet i övrigt erfordras ställföreträdare endast för kansliavdelningen
och uppbörds- eller skatteavdelningen, och ställföreträdarskapet skulle under
sådana förhållanden kunna uppehållas av underståthållaren eller kanslidirektören
och skattedirektören gemensamt på samma sätt som sker i länsstyrelserna
av landssekreterare och landskamrerare. Överståthållarämbetet
anser emellertid, att detta skulle innebära en försämring genom det personliga
ledarskapets upphörande, vilket särskilt i huvudstaden spelar en icke
underordnad roll.

Såsom ett ytterligare skäl för underståthållarbefattningens bibehållande
vill ämbetet slutligen framhålla svårigheten för överståthållaren att övertaga
ordförandeskapet i prövningsnämnden samt i direktionen för Danviks hospital,
Stockholms hospital och sjukhuset Eira, vilka uppdrag äro mer tidskrävande
än överståthållarens övriga ordförandeskap. En tjänsteman med
titeln kanslidirektör torde näppeligen kunna fungera såsom ordförande för
prövningsnämnden och bemälda direktioner.

Polismästaren i Stockholm, om vars yttrande överståthållarämbetet erinrat,
har beträffande ställföreträdarskapet för överståthållaren anfört följande:

Då polismästaren på sin avdelning ständigt komme att fungera såsom
överståthållarens ställföreträdare, torde härav böra följa, att han där bör
helt företräda överståthållaren under dennes ledighet. Med hänsyn till
vikten av stadga och enhetlighet i högsta ledningen av ordningsmakten
måste det anses angeläget att ansvaret för denna ledning finge ligga hos överståthållaren
eller polismästaren men icke hos någon överståthållarens ställföreträdare,
som eljes icke har befattning med polisväsendet. Organisationen
komme eljes i denna viktiga punkt att innebära en svaghet, som under
vissa förhållanden skulle kunna vara ganska betänklig. I polisförfattningarna
funnes icke något hinder för ett särskilt ordnande av ställföreträdarskapet,
vad polisavdelningen angår, på sätt sålunda förordats. Ärenden angående

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. -to

tillsättning av ordinarie polispersonal skulle ju enligt förslaget handläggas
å kansliavdelningen.

De sakkunnigas förslag innebär, att befattningen såsom underståthållare
och chef för övorståtliållarämbetets kansli indrages samt att i stället inrättas
en ny tjänst såsom kanslidirektör och chef för den nya kansliavdelningen
eller sålunda för väsentligt större del av verket, än som nu närmast sorterar
under under ståthållaren.

Det lärer vara uppenbart, att för den föreslagna nya kansliavdelningen
måste finnas eu särskild chef. Däremot torde kunna ifrågasättas, huruvida
det är nödvändigt att härför tillskapa eu helt ny tjänst. Eu annan möjlighet
är givetvis -— såsom de sakkunniga också antytt — att fullfölja den omläggning
av underståthållarens tjänst, som av statsmakterna inleddes vid
1880 års omorganisation av överståthållarämbetets kansli, och ytterligare utvidga
underståthållarens nuvarande verksamhetsområde att avse hela den
nya kansliavdelningen. De skäl, som de sakkunniga anfört mot en sådan
anordning, synas mig icke avgörande.

Denna fråga lärer böra ses i nära sammanhang med spörsmålet om ställ
företrädarskapet för överståthållaren. Beträffande detta spörsmål finner jag
vägande skäl vara anförda mot en sådan ordning, att överståtliållarbefattningen
skulle kunna utövas utav två av ämbetsverkets tre avdelningschefer i förening.
Ej heller lärer böra ifrågakomma att vid ledighet för överståthållaren så att
säga klyva överståthållarämbetet i två självständiga verk, av vilket det ena
skulle hava polismästaren såsom självständig chef och det andra förvaltas
av kansliavdelningens och uppbördsavdelningens chefer i förening. Den enda
till synes acceptabla möjligheten lärer vara den, som av de sakkunniga även
framförts, nämligen att en avdelningschef blir överståthållarens ställföreträdare.
På sätt överståthållarämbetet erinrat torde emellertid härtill endast
kunna ifrågakomma kansliavdelningens chef. Det synes då närmast vara ett
förslag utan praktisk innebörd, då man yrkar, att ställföreträdare för överståthållaren
skall förordnas bland de tre avdelningscheferna. Det förefaller
mera följdriktigt att bestämma, att kansliavdelningens chef städse skall vara
ställföreträdare för överståthållaren. Härigenom kommer man att nära ansluta
sig till nu gällande bestämmelser, enligt vilka chefen för överståthållarämbetets
kansli tillika är vikarie för överståthållaren. Såväl detta förhållande
som ock hänsyn till lämpligheten av att berörda ställföreträdarskap
kommer till uttryck i befattningshavarens titel synes mig utgöra ytterligare
skäl för att kansliavdelningens chef behåller den gamla benämningen underståthållare.

Ehuru jag icke kan biträda överståthållarämbetets uppfattning, att eu indragning
av underståthållartjänsten skulle nödvändiggöra ändring av regeringsformen,
vill jag emellertid på 113-ss anförda skäl hemställa, att innehavaren
av den föreslagna befattningen såsom chef för kansliavdelningen måtte
erhålla titeln underståthållare i stället för kanslidirektör. Jag har jämväl
för avsikt att i blivande förslag till instruktion för överståthållarämbetet

DcpArtemontn chefeu.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

upptaga föreskrift därom, att underståthållaren vid förfall för överståthållaren
skall tjänstgöra såsom dennes ställföreträdare.

Vidkommande avlöningsförmånerna för kansliavdelningens chef har erinran
mot de sakkunnigas förslag angående tjänstens placering i lönegrad
framställts allenast av statskontoret. Skillnaden mellan statskontorets förut
återgivna förslag och den ståndpunkt, som härutinnan intages av de sakkunniga
och övriga hörda myndigheter eller institutioner, är emellertid ekonomiskt
föga betydande. Under vissa förhållanden kommer statskontorets
förslag till och med att innebära en för statsverket ur ekonomisk synpunkt
mindre fördelaktig lösning. Vad de sakkunniga uttalat till stöd för sitt
förslag angående löneplaceringen synes mig väl grundat och vinner ytterligare
stöd i vad som anförts från allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
Jag vill härutöver framhålla, att, om kansliavdelningens chef erhåller benämningen
underståthållare, denne befattningshavare blir innehavare av eu
förtroendesyssla samt att icke någon dylik befattningshavare för närvarande
är placerad i grad under avdelningen B inom det allmänna civila avlöningsreglementets
löneplan.

Med den nu föreslagna anordningen uppkommer emellertid fråga, i vad
män den befattningshavare, som utses till överståthållarens ställföreträdare,
bör med hänsyn därtill tillerkännas särskilt arvode. Inom en del andra
ämbetsverk utgår för närvarande dylikt extra arvode till chefens ställföreträdare;
beloppet härav växlar från 1,000 kronor om året, varmed arvodet
utgår vid medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen, till 2,000 kronor om
året, vilket sistnämnda belopp utgår vid generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen.
De skäl, som föranlett bestämmelserna om dessa särskilda arvoden
och som äro att söka i den genom ställföreträdarskapet ökade arbetsbördan
och ansvaret, torde ej mindre starkt göra sig gällande beträffande ställföreträdaren
för överståthållaren. På sätt överståthållarämbetet erinrat torde
nämligen sistberörda ställföreträdare komma att i väsentligt större utsträckning,
än inom andra ämbetsverk är fallet, nödgas uppehålla chefens ämbete,
antingen helt och hållet eller i särskilda hänseenden. Härtill kommer, att
han kommer att bliva särskilt betungad genom den påpekade bundenheten
under sommarmånaderna samt vid helger. Det synes mig vid sådant förhållande
väl befogat, att jämväl överståthållarens ställföreträdare tillerkännes
särskilt arvode för den ökade arbetsbörda och bundenhet, som av anförda
förhållande lärer bliva en ofrånkomlig följd. Beträffande beloppet av dylikt
arvode kan jag dock icke helt biträda överståthållarämbetets förslag utan
föreslår, att arvodet bestämmes till 1,500 kronor.

Ii) Kanslibyrån.

A kanslibyrån skulle enligt de sakkunniga handläggas i stort sett följande
ärenden: ärenden angående utskänkning såväl av alkoholfria drycker som av
pilsnerdricka och rusdrycker, passärenden, lotteriärenden, ärenden angående
förvärvande och förlust av svensk medborgarrätt, ärenden angående antagande
av nytt släktnamn samt vissa byggnads- och handelsärenden. Därjämte

Kungi. MajUs proposition nr HG. 45

skulle å denna byrå handläggas alla ärenden angående vid kansliavdelningen
anställd personal; ärenden angående polisavdelningens personal skulle däremot
handläggas å sistnämnda avdelning, dock med undantag för frågor
rörande utnämning av polispersonal o. dy]., vilka frågor enligt polisförfattningarna
icke få handläggas av polismästaren. Ärendenas antal skulle med
denna indelning hava utgjort i runt tal 24,000 år 1925 och 21,500 år 1920
Härav utgjorde dock passärendena, likaledes i avrundade tal, 17,500 år 1925
och 15,000 år 1926. Återstående ärenden utgjorde 6,581 år 1925 och 6,441
år 1926; ärendena äro enligt de sakkunnigas uppfattning icke av svårare beskafffenhet.

Med avseende å personalbehovet vid kanslibyrån anföra de sakkunniga
i huvudsak följande:

För handläggning av andra ärenden än passärenden hava de sakkunniga
icke ansett annan personal erforderlig än

1 notarie av andra klass, B 21, för ärendenas förberedande behandling

och expediering,

1 kanslist, B 15, för diarieföring, och

1 kanslibiträde, B 7, såsom biträde åt kanslisten.

Till kanslibyrån skulle fortfarande höra den nuvarande passbyrån, vilken
emellertid, då densamma icke utgör en självständig byrå, föreslås skola erhålla
den ändrade benämningen passexpeditionen. Vidkommande personalen
å passexpeditionen hava de sakkunniga icke kunnat undgå att finna anmärkningsvärt,
att så stora anslag, som hittills varit fallet, kunnat erfordras för
avlöningen av denna personal. Grunderna för avlöningens beräknande —
med ökad ersättning i förhållande till antalet vid passens utskrivande ifrågakommande
främmande språk — synas väl högt bestämda, särskilt som någon
högre grad av språkkunskap icke lärer vara erforderlig för ifyllande av passblanketterna.

Även om man tager hänsyn till den tidsförlust, som expedieringen av
allmänheten medför, synes arbetet med passens utskrivande icke vara mera
betungande, än att detsamma väl kan skötas av tre personer; dock bör
möjlighet finnas att vid anhopningen under sommarmånaderna erhålla extra
biträde i mindre omfattning.

De sakkunniga föreslå, att å passexpeditionen fortfarande placeras 1
kanslist, B 15, såsom föreståndare, och de sakkunniga förutsätta härvid, att
denne kanslist, på sätt författningarna angående kanslister vid överståthållarämbetet
föreskriva (se kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade
villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, punkt 10), avlagt
studentexamen och följaktligen kan antagas besitta för arbetet erforderlig
språkkunskap.

Såsom kanslistens biträden skulle placeras 2 skrivbiträden med avlöning
enligt lönegraden B 2.

Personalen å kanslibyrån skulle alltså sammanlagt utgöras av 1 notarie
av andra klass (B 21), 2 kanslister (B 15), 1 kanslibiträde (B 7) och 2 skrivbiträden
(B 2).

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas
förslag.

Ej heller riksräkenskapsverket har framställt någon invändning däremot.

Yttranden.

4

46

Rungl. Majds proposition nr 50.

Däremot har de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag föranlett allmänna
civilförvaltningens lönenämnd till den erinran, att den för kanslisten å passexpeditionen
föreslagna löneställningen med hänsyn till utbildning och arbetsuppgifter
finge anses väl låg. Det syntes nämnden, att samma erinran
i viss mån även kunde göras beträffande övriga befattningshavare i kanslistgraden
å kansli- och polisavdelningarna.

Till stöd för detta uttalande har lönenämnden anfört i huvudsak följande:

De sakkunnigas förslag rörande kanslisternas hos överståthållarämbetet
placering i 15:de graden torde vara grundat på det förhållandet, att de
kanslister hos överståthållarämbetet, som på grund av 1926 års lönereglering
redan äro överförda till det nya lönesystemet, tillhöra 15:e lönegraden ävensom
att landskanslister och landskontorister inom länsstyrelserna tillhöra
nämnda lönegrad. Att märka vore emellertid, att landskontorist- och landskanslistbefattningarna
i stor utsträckning vore rekryteringstjänster till högre
befattningar inom fögderiförvaltningarna. För innehavare av kanslistbefattning
inom överståthållarämbetet, vilken icke ägde juridisk kompetens, torde, däremot
befattningen i icke ringa omfattning bliva en sluttjänst utan möjlighet
till vidare löneuppryckning inom verket. I detta hänseende torde kanslisterna
inom överståthållarämbetet också vara avsevärt ogynnsammare ställda
än exempelvis befattningshavare inom motsvarande tjänstegrader vid kommunikationsverken.

En annan omständighet, som i detta sammanhang syntes nämnden förtjäna
beaktande, vore, att kanslisterna inom de avdelningar av överståthållarämbetet,
som för närvarande vore statsavlönade och även efter omorganisationen
komme att avlönas å statsverkets lönestat, skulle i lönehänseende
bliva sämre ställda än de av staden avlönade befattningshavarna inom kanslistgraden
eller inom annan motsvarande tjänstegrad.

De sålunda anförda omständigheterna talade enligt lönenämndens uppfattning
för en förbättring i en eller annan form av de utav de sakkunniga
för kanslisterna föreslagna löneförmånerna. I sådant hänseende syntes det
lönenämnden kunna sättas i fråga, om icke de mest kvalificerade av kanslisttjänsterna
borde, under benämning förste kanslister, hänföras till 16:e lönegraden.

Mot lönenämndens uttalande i denna del har emellertid reservation anmälts
utav två av nämndens ledamöter, herrar N. Aug. Nilsson och I\
Nilsson, vilka ej kunnat godtaga lönenämndens uttalande beträffande kanslisttjänsterna,
så mycket mindre som detta uttalande hänvisade till jämförelse
med löneförhållandena i huvudstaden, en jämförelse, inför vilken statsmakterna
eljest ställt sig avvisande.

Stockholms stads tjänstenämnd framhåller för sin del på anförda skäl, att
en undersökning syntes påkallad, huruvida icke till äventyrs en lägre lönegrupp
kunde anses motiverad beträffande kanslisttjänsterna å stadens stat
eller vissa av dem. De redogörelser rörande kanslisternas arbetsåligganden,
vilka återfunnes i betänkandet, syntes nämnden giva vid handen, att en
viss lönereduktion vid dessa befattningar numera eventuellt vore tänkbar.

I övrigt hava stadens myndigheter icke framställt erinran beträffande förslaget
i denna del.

Överståthållarämbetet uttalar den uppfattningen, att kansliavdelningens chef
med hänsyn till den honom anförtrodda arbetsbördan icke torde medhinna

Kanyl. Maj:ts proposition nr 5fi. 47

att inför överståthållaren föredraga alla å kanslibyrån förekommande ärenden.

Åt annan tjänsteman å kanslibyrån borde därför enligt ämbetets mening
överlämnas att för överståthållaren föredraga de ärenden, som icke vore
förbehållna kanslidirektören. Enligt de sakkunnigas förslag skulle emellertid
å kanslibyrån finnas endast eu notarie av 2:a klass för fullgörande av detta
åliggande. Det syntes ämbetet såsom en oriktig tolkning av landshövdinginstruktionen
att ålägga en tjänsteman i notaries ställning en så vidsträckt
föredragningsskyldighet, som härav bleve följden. Hans arbetsbörda med
uppsättning av resolutioner och skrivelser icke blott i de mål och ärenden,
han själv hade att föredraga, utan även i flertalet ärenden, som ankomme
på föredragning av kanslidirektören, bleve dessutom så stor, att densamma
i och för sig krävde högre lön än den, som tillkomme notarie. Ämbetet
föreslår därför, att denne tjänsteman tillerkännes assessors ställning och
löneförmåner.

Enligt de sakkunnigas nyss återgivna förslag skulle å kanslibyrån hand- Dcpartemontsläggas
i huvudsak de ärenden, som nu upptagas å polissekreterarens expe- chefen,
dition. Dessa ilrenden skulle enligt förslaget beredas och föredragas inför
överståthållaren av kansliavdelningens chef, för vilken jag tidigare föreslagit
benämningen underståthållare och ställningen såsom ställföreträdare. Härutöver
skulle kansliavdelningens chef i viss omfattning förrätta exekutiva
auktioner under troligen en dag i veckan. Vidare skulle det åligga honom
att i större omfattning, än nu åvilar polissekreteraren, uppsätta förslag till
utlåtanden över lagförslag och dylikt. Den nuvarande polissekreteraren härtill
sitt biträde endast eu amanuens med halvtidstjänstgöring; underståthållaren
skulle i stället såsom biträde erhålla en notarie av 2:a klass. I och för
sig torde denna förstärkning av arbetskraften i huvudsak uppväga den ökning
i arbetsbördan, som förslaget innebär för underståthållaren i jämförelse
med polissekreteraren.

Därest man oförändrat godtoge de sakkunnigas förslag angående fördelningen
av ärendena å kansliavdelningen, anser jag därför tillräcklig anledning
icke föreligga till ökning av arbetskraften å dess kanslibyrå. Emellertid synas
mig vissa betänkligheter kunna anföras gent emot fördelningen av ärenden
mellan exekutionsroteln och kanslibyrån. De sakkunniga hava härvid gått
in för principen att sammanföra magistratsärenden till exekutionsroteln och
länsstyrelseärenden till kanslibyrån. Eu dylik fördelning av ärendena å olika
underavdelningar, allt efter deras beskaffenhet att annorstädes ankomma å
magistrat eller länsstyrelse, har emellertid icke kunnat genomföras å polisavdelningen.
Huruvida magistrats- och länsstyrelseärenden handläggas å
skilda underavdelningar eller gemensamt å flera dylika har ej heller, på sätt
jag senare torde få närmare utveckla, någon betydelse för kostnadsfördelningen
mellan staten och Stockholms stad. Det är ytterligare att märka, att
kansliavdelningens indelning på underavdelningar väsentligen är avsedd såsom
eu stomme för en lämplig arbetsfördelning och såsom ett underlag för beräkningen
av personalbehovet. Det är sålunda tänkt, att personalen skall
kunna utan vidare förflyttas mellan de särskilda underavdelningarna. Vid

48

Kungt. Maj:ts proposition nr 56.

nu angivna förhållanden torde hinder icke möta för att i förevarande sammanhang
räkna med en överflyttning av vissa ärenden från den föreslagna
exekutionsroteln och till kanslibyrån. För en dylik överflyttning tala åtskilliga
omständigheter. Till en början synes önskvärt, att exekutionsroteln
helt begränsas till de arbetsuppgifter, som dess namn angiver, detta särskilt
med hänsyn till den förut berörda möjligheten av bortflyttning av dessa
ärenden vid en blivande processreform. Vidare lärer denna rotel enligt de
sakkunnigas förslag bliva synnerligen arbetstyngd, och överståthållarämbetet
har, på sätt jag senare torde få närmare angiva, ifrågasatt, huruvida
exekutionsroteln med där föreslagen personal skulle kunna tillfredsställande
fullgöra dit hänförda arbetsuppgifter. Härjämte skulle den av de sakkunniga
föreslagna uppdelningen av ärendena komma att medföra, att exempelvis
vissa handels- och byggnadsärenden handlades å kanslibyrån men vissa andra
ärenden av samma art upptoges på exekutionsroteln; detta synes mig i någon
mån strida mot den av de sakkunniga eljest i regel genomförda principen
att ärenden av samma slag skulle handläggas på ett och samma håll. Av
sålunda anförda skäl räknar jag med att från exekutionsroteln och till kanslibyrån
böra överflyttas alla ärenden, som icke avse utsökningsväsendet. Härigenom
skulle antalet ärenden å kanslibyrån, förut beräknade till 21,000—
24,000, komma att ökas med i runt tal 3,000 ärenden. Frånser man passärendena,
för vilka ju eu särskild expedition skulle finnas, ökas antalet övriga
ärenden å kanslibyrån från i runt tal 6,500 till i runt tal 9,500.

Med en sådan ökning av arbetsbördan lärer dock uppenbarligen underståthållaren
icke ensam kunna ombesörja föredragningen av ärendena, särskilt
som han, såsom förut erinrats, därutöver skulle erhålla åtskilliga krävande
uppgifter. Det torde då vara nödvändigt att i stället för befattningen såsom
notarie av 2:a klass å kanslibyrån där inrätta en högre tjänst, vars innehavare
skulle hava till uppgift att biträda vid föredragningen och därjämte
vara närmast att vikariera för underståthållaren. Behovet av eu dylik
högre tjänst framträder särskilt, då man tager hänsyn till att underståthållaren
skall hava ställning som ställföreträdare för överståthållaren och
därjämte icke sällan torde bliva nödsakad att helt ägna sig åt någon särskilt
krävande arbetsuppgift, såsom avgivandet av yttranden över lagförslag o. s. v.
Det lärer vara synnerligen önskvärt, att underståthållaren icke vid sådana
tillfällen nödgas taga tjänstledighet, utan att han då kan på annan befattningshavare
tillfälligtvis överflytta åtminstone en väsentlig del av sin övriga
föredragningsskyldigliet. Skall man emellertid kunna å kanslibyrån erhålla eu
befattningshavare, lämpad för dessa krävande uppgifter, torde annat icke kunna
ifrågakomma än att därstädes inrätta en assessorstjänst i stället för befattningen
såsom notarie av 2:a klass. Jag vill därför förorda eu sådan åtgärd.
Därigenom vinnes också den fördelen, att fattigvårdsmål av så invecklad eller
svår beskaffenhet, att de icke lämpligen böra föredragas, såsom enligt förslaget,
av en notarie av l:a klass, skulle kunna överlämnas från fattigvårdsroteln
till handläggning å kanslibyrån av den föreslagna assessorn.

Någon ökning av den för diarieföring avsedda personalen å kanslibyrån

4!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

torde icke behöva föranledas av den föreslagna överflyttningen av ärenden.
Kedan förut har ju för diarieföringen räknats med två befattningshavare. I
den mån ytterligare arbetskraft tillfälligtvis skulle för ändamålet erfordras,
torde sådan kunna erhållas utan anlitande av extra personal; härtill anhåller
jag att få återkomma i annat sammanhang.

Vad majoriteten inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört rörande
kanslisttjänsterna inom överståtliållarämbetet och särskilt beträffande kanslisten
å passexpeditionen synes mig icke böra föranleda avvikelse från de sakkunnigas
förslag. I likhet med reservanterna inom lönenämnden finner jag
nämligen en jämförelse med motsvarande befattningshavare å den kommunala
lönestaten icke bärande.'' Ett dylikt hänsynstagande skulle kunna
medföra långt gående konsekvenser jämväl beträffande andra statliga befattningar.
Härtill kommer att, på sätt nyss meddelats, ej heller stadens egna
institutioner synas övertygade om lämpligheten av den nuvarande höga
placeringen av kanslisttjänsterna å stadens lönestat. A andra sidan synes
mig i hög grad önskvärt — och jag har tidigare understrukit detta — att
befattningshavarna inom överståthållarämbetet i görlig mån erhålla samma
avlöningsförmåner som motsvarande tjänstinnehavare vid länsstyrelserna.
Landskanslisterna äro placerade i 15:e lönegraden, och enligt min uppfattning
böra kanslisterna inom överståthållarämbetet erhålla samma placering; i
denna lönegrad hava för övrigt tidigare placerats kanslisterna vid överståthållarämbetets
kansli. Vad särskilt angår kanslisten å passexpeditionen,
torde denne äga möjlighet till viss extra inkomst genom stämpelprovision,
och för hans vidkommande lärer förty ännu mindre än beträffande övriga
kanslisttjänster böra ifrågakomma någon uppflyttning i högre lönegrad.

Jag förordar sålunda de sakkunnigas förslag beträffande personalen å
kanslibyrån med den ändring, att i stället för en befattning såsom notarie
av 2:a klass inrättas en assessorstjänst.

C) Exekutionsroteln.

Å denna rotel skulle enligt de sakkunniga upptagas alla utsökningsärenden,
vilkas handläggning ankommer å överexekutor. Vidare skulle där handläggas
sådana byggnads- och handelsärenden, vilka eljest ankomma å magistrat.

Med avseende å personalbehovet å exekutionsroteln anföra de sakkunniga
följande:

Exekutionsroteln skulle efter omorganisationen huvudsakligen vara sysselsatt
med exekutionsärenden; övriga dit hänförda ärenden äro av synnerligen
enkel natur. Med hänsyn tagen till antalet handlagda ärenden åren 1925
och 1926 skulle å exekutionsroteln hava belöpt 6,962 ärenden år 1925 och
7,216 ärenden år 1926. Av dessa utgjorde exekutionsärendena till antalet
3,763 år 1925 och 4,181 år 1926.

Även med erkännande av utsökningsärendenas ofta besvärliga natur synes
en rätt begränsad personal kunna förslå för dessa uppgifter. Vid övervägande
härav och efter jämförelse med övriga länsstyrelser hava de sakkunniga
ansett sig böra föreslå, att å exekutionsroteln placeras

1 assessor, B 27,

1 notarie av andra klass, B 21, och

1 kanslist, B 15.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 44 Imf t. (Nr 56.)

101 29 4

Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

Yttranden.

50

Varken statskontoret eller riksräkensJeapsverket har funnit anledning till
erinran emot detta förslag.

Från allmänna civilförvaltningens lönenämnd har förslaget i denna del icke
föranlett yttrande utöver vad lönenämnden uttalat rörande kanslisttjänsternainom
verket. För detta uttalande är förut redogjort.

Stadens myndigheter hava icke framställt anmärkning mot förslaget i denna
del.

Överståthållarämbetet finner däremot den föreslagna personaltilldelningen
alltför knapp och föreslår väsentlig utökning därav. Till stöd härför har
ämbetet anfört i huvudsak följande:

Jämförde man de ärenden, som från överståthållarämbetets kansli överginge
å exekutionsroteln, och de ärenden, som överflyttades å andra avdelningar,
funne man, att de ärenden, som nu sysselsatte notarierna, komnie
å exekutionsroteln med undantag av svårare strafförvandlingar, som till ett
hundratal per år för uppsättande av förslag till beslut tilldelades notarierna.

Till exekutionsroteln skulle dessutom komma att höra ett stort antal
andra ärenden av skiftande natur. Dessa torde, i den mån de krävde handläggning
och beslut* liksom utsökningsdiariernas ärenden tilldelas assessorn
för föredragning och deltagande i beslutet. På honom torde vidare läggas
skyldighet att hålla om ej alla så åtminstone det övervägande antalet exekutiva
auktioner. Slutligen torde han få själv uppsätta åtminstone en del av utslagen
i exekutionsmål. Det bleve alltså eu avsevärt stor och kvalificerad
arbetsuppgift. Det huvudsakligaste av sekreterarens nuvarande arbete med
tillägg av hållandet av auktioner tilldelades honom. Att då placera honom
i lönegrad B 27, när sekreteraren hade avlöning efter lönegrad B 30, syntes
knappast billigt.

Det kunde väl invändas, att till överståthållarämbetets kansli hörde avgivandet
av yttranden över lagförslag, vilket ej skulle åläggas exekutionsroteln,
men sekreteraren hade i allmänhet icke att uppsätta sådana yttranden,
åtminstone hade han under de senaste tio åren ansetts ej kunna åläggas detta
tidskrävande arbete.

Notariens arbetsbörda bleve kvalitativt densamma, som nu ålåge notarie,
och bleve, därest endast en notariebefattning inrättades, kvantitativt betydligt
ökad. För att notarie skulle kunna tillfredsställande sköta sina åligganden
hade det alltid inom överståthållarämbetets kansli befunnits erforderligt, att
han förvärvat domaremeriter. Att tumma på detta villkor skulle medföra
risk för arbetets behöriga fullgörande. En nedflyttning torde ovillkorligen
komma att äventyra rekryteringen. Med hänsyn till nämnda omständigheter
måste ämbetet bestämt avråda från att nedflytta notariebefattningen från
lönegrad B 24 till B 21.

Utan tillgång till ytterligare arbetskrafter komme assessorn och notarien
icke att kunna fullgöra sina åligganden. Minst ytterligare en persons hela
arbetskraft komme att erfordras. De sakkunniga förutsatte tillgång till extra
personal för arbetet. Det syntes dock föga rimligt, att, då verket omorganiserades,
man inrättade allenast två högre ordinarie befattningar, med öppen
blick för att allt framgent dessa för medhinnande av arbetet måste åtnjuta
biträde av åtminstone ytterligare en person med full tjänstgöring.

Allt tydde på arbetsbördans ökning. Ärendena i utsökningsdiarium 1 utgjorde
i antal åren 1925, 1926 och 1927 respektive 3,072, 3,573 och 4.212,
därav exekutiva auktioner respektive 73, 88 och 103. Motsvarande siffror
för första halvåret 1928 vore 2,439 respektive 87. Auktionerna nämnda
halvår vore sålunda flera än auktionerna under hela år 1925 och nästan

Kumjl. Maj.ts proposition nr ■''ib''.

Öl

lika mänga som under vartdera av åren 1U26 och 11)27. Tilläggas borde,
att någon minskning i antalet auktioner ej senare inträtt. Det förhölle sig
snarare tvärtom.

Det förtjänade understrykas, att de tjänstemän, som sysslade med exekutionsärendena,
sedan gammalt liaft att meddela råd och anvisningar till rättssökande
och deras ombud såväl vid deras personliga besök å tjänsterummet
som per telefon. Det förhållandet att myndigheten vore lokalt sett så att
säga inom räckhåll för hela befolkningen inom administrationsområdet gjorde,
att berörda skyldighet vore synnerligen tyngande. Personliga besök och telefonsamtal
i tjänsteärenden upptoge tjänstemännen eu stor del av den tid på
»lagen, då överståthållarämbetets expedition hölles öppen. Berörda åliggande
hade i sin mån bidragit till att i sin tjänstgöring i andra verk väl vitsordade
personer visat sig vid tillfälliga förordnanden hos överståthållarämbetet ej
mäkta fullgöra till deras befattning inom kansliet hörande arbete. Uppenbart
vore. att genom omorganisationen någon lättnad i tjänstemännens arbetsbörda
ej heller i detta hänseende kunde förväntas.

Den kanslist, som nu hade att sköta det med utsökningsdiarierna förenade
arbetet och som vore synnerligen rask i sina göromål, kunde medhinna
dessa allenast genom regelbundet övertidsarbete. Att då, såsom i
betänkandet föresloges, å en enda person lägga förutom nämnda arbete jämväl
skyldigheten att sköta handelsregistret med dess — efter avskiljandet
av ärendena angående ekonomiska föreningar — omkring 2,000 ärenden, dagboken
över handelsidkare ävensom övriga diarier, vore otänkbart. För arbetets
jämna gång fordrades ovillkorligen två kanslister.

Vidare anför ämbetet, att, om exekutionsroteln genom för fåtalig eller
undermålig personal icke kunde rätt och i tid fullgöra sin arbetsuppgift,
målens avgörande och expediering fördröjdes, varigenom den fördel, som
vore avsedd med lagsökningsförfarandet i jämförelse med stämning till domstol,
nämligens målens snabba avgörande, ginge om intet.

Överståthållarämbetet har slutligen framställt vissa erinringar rörande
förslaget om räkenskapernas överflyttning till den blivande kamrerarexpeditionen.
Ämbetet framhåller att, därest icke en smidig organisatorisk lösning
ernåddes, ändringen kunde för auktionsärendenas vidkommande medföra
en omgång, som måste verka fördröjande i arbetet och betungande såväl
för exekutionsrotelns tjänstemän som för allmänheten. I hithörande delar
är överståthållarämbetets yttrande av följande innehåll:

I nu ifrågavarande slags ärenden behövde medel finnas tillgängliga för
tjänstemännen för gäldande av olika slags kostnader för auktioner, såsom
för värdering till värderingsmannen, för gravationsbevis till rådhusrätten, för
annonser till tidningarna, för lagakraftbevis till hovrätten. Av köpeskillingsmedel
skulle insättas auktionsprovision och ofta även belopp, som förklarats
tvistiga eller tilldelats rättsägare, vilka icke vid likvid sammanträdet infunnit
sig. Besvär uppstode i dessa och liknande fall, därest kamrerarexpeditionen,
såsom nu vore fallet, hade lokaler på annat håll än där exekutionsärendena
behandlades. Man kunde tänka sig ett vidräkningsförfarande mellan exekutionsroteln
och kamrerarexpeditionen. Men därigenom bringades man ju till
att inom exekutionsroteln föra besvärliga anteckningar. Exekutionsroteln
bleve i själva verket räkenskapsförande. Då en person, som av någon orsak
icke vid likvidsammanträdet lyft tillgodohavandet, senare inkomme med ansökan
om utbekommande av medlen, skulle ansökan inges till och behandlas

52

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr ÖB.

av exekutionsroteln, varefter antingen denna skulle rekvirera medlen från
kamrerarexpeditionen eller borgenären själv liade att med utskrift av beslutet
hos nämnda expedition lyfta medlen. Eller man tänke sig det fallet,
att ansökning om auktion återkallades. Sökanden finge då inlämna återkallelseskriften
till exekutionsroteln, där beloppet av uppkomna kostnaderna
uträknades. Skillnaden mellan dessa och det inbetalia förskottet skulle
sedan av sökanden lyftas. Men om medlen då ej funnes tillgängliga inom
exekutionsroteln, bleve det dröjsmål och besvär. Ifrågavarande spörsmål
krävde en praktisk lösning. Eljest hotade här en avsevärd försämring av
nu rådande förhållanden.

Jag har tidigare i annat sammanhang erinrat om det föreliggande förslaget
till rättegångsreform, vilket för Stockholms vidkommande bland annat innebär,
att exekutionsärendena skulle från överståthållarämbetet överflyttas till domstolarna.
"Visserligen har jag icke funnit anledning att i avbidan på denna
frågas lösning låta anstå med framförande av förslaget till omorganisation av
överståthållarämbetet. Emellertid kan givetvis sättas ifråga, huruvida icke
den föreslagna överflyttningen av exekutionsärendena borde föranleda till att
de tjänster, som i första hand äro avsedda för å exekutionsroteln belöpande
göromål, icke nu uppfördes å ordinarie stat. I det ovissa läge, vari frågan
om rättegångsreformen alltjämt befinner sig, har jag emellertid icke funnit
anledning att framlägga förslag om att exekutionsrotelns personal uppföres
å allenast extra stat, särskilt som ju de sakkunniga icke föreslå någon ökning,
jämfört med nuvarande förhållanden, av antalet med exekutionsärenden
sysselsatta tjänstemän.

Vidkommande den arbetsbörda, som skulle ankomma på exekutionsroteln,
erinrar jag om min tidigare uttalade uppfattning, att överflyttning bör
ske från exekutionsroteln till kanslibyrån av alla ärenden, som icke röra
exekutionsväsendet. Skälen härför har jag tidigare angivit vid behandling
av frågan om kanslibyrån. Därest en dylik överflyttning verkställes, torde
därmed jämväl hava beaktats de av överståthållarämbetet uttalade önskemålen
med avseende å exekutionsroteln. Efter en sådan väsentlig minskning
av dennas arbetsbörda lärer icke kunna ifrågasättas annat, än att den
av de sakkunniga föreslagna personalen i regel skall vara tillräcklig för arbetets
behöriga utförande därstädes. I den mån den ordinarie arbetskraften
tillfälligtvis icke förslår, måste givetvis liksom hittills extra personal anlitas;
något fördröjande av målens avgörande och expediering får naturligen icke
ifrågakomma.

Överståthållarämbetet har uttalat, att ifrågavarande personal sedan gammalt
haft att meddela råd och anvisningar till rättssökande och deras ombud
samt att tjänstemännen därför under stor del av dagen bliva upptagna av
annat än sitt egentliga arbete. Givetvis framstår det såsom ett obestridligt
önskemål, att allmänheten städse bör av vederbörande tjänstemän kunna
erhålla erforderliga upplysningar. Då inom verket nu finnes anställd särskild
kommissionär och så jämväl i framtiden lärer — åtminstone tills vidare
— bliva fallet, synes dock i första hand böra ankomma å denne att
till allmänheten på begäran lämna nödigt biträde; övrig personal skulle då

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 53

få niora helt ägna sig åt sina egentliga arbetsuppgifter, och mindre behov
av extra arbetskraft skulle behöva uppkomma.

Vad härefter angår kanslisten å exekntionsroteln må erinras, att denne
kanslist, även om man räknar enligt de sakkunnigas förslag, icke synes
erhålla anmärkningsvärt stor arbetsbörda jämfört med övriga kanslister
inom verket. Med den av mig föreslagna överflyttningen av omkring 3,000
ärenden från exekutions roteln till kanslibyrån lärer icke kunna ifrågasättas
behov av särskilt biträde åt denne kanslist.

På sålunda anförda skäl finner jag icke anledning att framlägga förslag
om placering av ytterligare personal å exekutionsroteln.

De sakkunnigas förslag, att en av de nuvarande notarietjänsterna av l:a
klass skulle förvandlas till assessorstjänst, är ägnat att framkalla viss tvekan,
särskilt som ju endast tre år förflutit sedan de nuvarande notarietjänsterna
reglerades i lönehänseende. Då emellertid det arbete, som skulle bliva ifrågavarande
befattningshavare anförtrott, torde vara särskilt krävande och självständigt,
har jag ansett mig böra förorda förslaget i denna del. Däremot
kan givetvis icke ifrågakomma att — såsom överståthållarämbetet ifrågasatt
— placera denna assessorstjänst i annan lönegrad än den länsassessorerna
innehava och övriga assessorer vid ämbetet enligt förslaget skulle erhålla,
eller B 27.

Mot de sakkunnigas förslag att notarietjänsten å exekutionsroteln skulle
vara av 2:a klass har överståthållarämbetet anfört, att detta ovillkorligen
skulle komma att äventyra rekryteringen och därjämte kanske medföra, att
till befattningen icke kunde vinnas innehavare, som förvärvat domarmeriter.
Jag kan icke biträda denna uppfattning. Pör närvarande äro befordringsmöjligheterna
för de två notarierna i överståthållarämbetets kansli synnerligen
begränsade, i det de endast kunna förvänta befordran i sinom tid till
sekreterare i kansliet. Efter omorganisationen skulle dessa befattningshavare
hava samma möjlighet som övriga tjänstemän i verket att vinna befordran till
ledigblivande tjänster inom överståthållarämbetet i dess helhet. Detta förhållande
synes mig närmast böra föranleda till att möjligheten till nyrekrytering
å de för handläggning av utsökningsärenden avsedda befattningarna
blir större än tidigare. De ärenden, som skulle ankomma å notarien,
synas mig ej heller vara av sådan krävande beskaffenhet, att denne befattningshavare
behöver uppföras i högre lönegrad än de sakkunniga föreslagit.

Beträffande konsekvenserna av att alla räkenskaper sammanföras hos
kamreraren har överståthållarämbetet med fog erinrat om att detta skulle
kunna orsaka viss omgång vid handläggningen av auktionsärenden. Det är
givet, att detta med nödvändighet måste förebyggas. Då emellertid detta
spörsmål sammanhänger med ordnandet av den ekonomiska förvaltningen
inom verket i dess helhet, vill jag återkomma därtill vid behandling av förslaget
beträffande kamrerarexpeditionen.

D) Fattigvårdsrotéln.

A fattigvårdsrotéln skulle enligt de sakkunniga handläggas alla fattigvårdsmål
ävensom mål angående mantalsskrivning, vilken sistnämnda grupp av mål

54

Kungl. Maj:ts proposition )tr 56.

Yttranden.

hittills handlagts dels i poliskammaren och dels i polisdomstolen. Vidare
skulle till fattigvårdsroteln överflyttas de för närvarande å polissekreterarens
expedition handlagda målen angående understöd åt värnpliktigas familjer
samt målen angående böter för försummad mönstring och dylikt, vilka för
närvarande prövas av polisdomstolen.

Beträffande personalbehovet å fattigvårdsroteln anföra de sakkunniga följande: År

1925 skulle med de föreslagna överflyttningarna antalet mål hava utgjort
12,720 och år 1926 13,298. Av detta antal mål utgjorde dock bötespåföringarna
i värnpliktsärenden 8,180 år 1925 och 8,676 år 1926; antalet
fattigvårds- och mantalsskrivningsmål m. m. utgjorde alltså 4,540 år 1925
och 4,622 år 1926.

Bötespåföringen i värnpliktsmål fordrar givetvis viss noggrannhet vid
handläggningen, men dessa ärenden kunna säkerligen skötas av en kanslist
likaväl som av det nuvarande extra biträdet (pensionerad överkonstapel) hos
polisdomaren. För närvarande lärer kanslisten å biträdande polissekreterarens
expedition icke på långt när erhålla full sysselsättning genom den
knapphändiga diarieföringen av fattigvårdsmålen.

Beträffande fattigvårds- och mantalsskrivningsmålen voro dessa redan
åren 1925 och 1926 rätt så få till antalet, och åtminstone de förstnämnda
torde alltjämt minskas efter de senaste ändringarna i fattigvårdslagen. Antalet
avgjorda fattigvårdsmål utgjorde för övrigt allenast 1,202 år 1925 och
1,031 år 1926. För handläggningen av dessa mål — även om därtill lägges
kontroll å bötespåföringen i värnpliktsärenden — synes näppeligen erfordras
en i lönehänseende så högt placerad tjänsteman som nuvarande biträdande
polissekreteraren.

De sakkunniga föreslå för den skull, att befattningen såsom biträdande
polissekreterare indrages samt att å fattigvårdsroteln placeras

1 notarie av första klass, B 24, för handläggning av dithörande mål och

ärenden, samt

1 kanslist, B 15, för diarieföring och för handläggning av

värnpliktsärenden.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida fattigvårdsroteln bör organiseras såsom
en självständig underavdelning. Det förefölle nämligen statskontoret
som om åtskilliga skäl, framförallt ur organisationssynpunkt, samt hänsyn
till lämpligheten av att vid olika tillfällen kunna överskicka arbetskraft för
vinnande av en rationell handläggning av förekommande ärenden talade för
den förändringen i de sakkunnigas förslag, att fattigvårdsroteln inordnades
under kanslibyrån. Statskontoret erinrar jämväl om att den arbetsbörda i
fråga om handläggningen av fattigvårdsärenden, som åvilar överståthållarämbetet,
är av väsentligt mindre omfattning än motsvarande uppgifter vid
åtskilliga länsstyrelser, och att de sakkunniga i sitt förslag nödgats till
roteln överflytta vissa arbetsuppgifter för ernående av lämplig arbetsfördelning.
Därest roteln inordnades under kanslibyrån, anser statskontoret, att
en kanslistbefattning kunde indragas. I varje fall borde de arbetsuppgifter,
som vore avsedda att fyllas av den å fattigvårdsroteln anställde kanslisten
med åliggande att handhava rotelns diarieföring m. in., kunna i allt väsent -

liunyl. MajUs proposition nr bil.

ligt utföras av ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Yad som ej lämpligen
kunde åläggas detta biträde syntes kunna överflyttas å någon av byråns
andra befattningshavare (eventuellt notarien av l:a klass å fattigvårdsroteln).

liiksräkenskapsverket har intet att erinra i denna del, ej heller allmänna
civilförvaltningens lönenämnd utöver vad som framgår av dess förut återgivna
yttrande angående kanslisttjänsterna inom överståthållarämbetet.

Stadens myndigheter hava icke haft något att invända mot nu ifrågavarande
förslag.

Överståthållarämbetet framhåller till en början, att antalet fattigvårdsmål
under senare åren ökats, beroende på att kravmål emot enskilda i allt större
utsträckning börjat anställas av fattigvårds- och barnavårdsmyndigheterna.
Ämbetet finner därjämte, att de s. k. statsmedelsmålen äro av svårare be
skaffenhet än de sakkunniga ansett. Yidare framliålles den ökning av arbetsuppgifterna,
som de sakkunniga föreslagit, därvid ämbetet särskilt erinrar
om bötespåföringarna i värnpliktsmål. Enligt överståtkållarämbetets mening
vore det orimligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, endast två tjänstemän
skulle beräknas för fattigvårdsrotelns ärenden. Överståthållarämbetet anför
härutinnan närmare följande:

Enbart fattigvårdsmålen, vilka år 1927 uppgått till 3,580 stycken, hade
hittills givit fullt arbete åt eu föredragande, en kanslist och en biträdande
kanslist, vilken sistnämnde skrivit ut de talrikt förekommande remisserna
samt jämväl verkställt all annan utskrift. Till jämförelse kunde nämnas,
att fattigvårdsmålen hos länsstyrelsen i Stockholms län under år 1927 uppgått
till 3,653 stycken samt att en föredragande, ett kontorsbiträde och en
extra tjänsteman varit sysselsatta med dessa mål, därvid dock utskriften av
andra expeditioner än löpande remisser verkställts av en fjärde tjänsteman.

Arbetet med värnpliktsmålen vore av den beskaffenhet, att enbart dessa
mål krävde en kanslist. Ihågkommas måste nämligen, att minst en fjärdedel
av de bötespåföringar, vilka verkställts av vederbörande inskrivningsnämnd,
plägade vara obehöriga. De oriktiga bötespåföringarna skulle emellertid
mången gång kunna avföras, därest vederbörande tjänsteman finge arbeta
under sådana förhållanden, att han kunde ägna särskild uppmärksamhet
åt dessa mål, där den tilltalade icke alltid ägde förmåga att framhålla
den eller de omständigheter, vilka vore av beskaffenhet att böra föranleda
frikallelse från bötesansvar. Dittills hade för diarieföring i överståthållarämbetet
samt den övriga förberedande handläggningen av dessa mål varit
förordnad en tjänsteman av överkonstapels grad, vilken hade full daglig
sysselsättning därmed. Någon minskning i den med dessa mål förenade
arbetsbördan hade icke inträtt.

För diarieföringen, föredragningen och expeditionen av de ärenden, vilka
enligt förslaget skulle komma å fattigvårdsroteln, erfordrades en föredragande,
två kanslister och ett kanslibiträde, det sistnämnda med uppdrag
att utskriva de talrika, med stöd av anteckningar i diarierna ofta föranledda
remisserna ävensom att biträda med diarieföringen.

Överståthållarämbetet framställer vidare erinran mot förslaget att som
föredragande å fattigvårdsroteln placera en notarie av l:a klass. En dylik
föredragningsskyldighet skulle enligt överståthållarämbetets mening icke med
stöd av gällande instruktion för överståthållarämbetet och landshövdinginstruktionen
kunna åläggas notarie. Med hänsyn till för handen varande

Departements chefen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

förhållanden syntes det ämbetet, att rättvisa och billighet talade för att
denne föredragande erhölle assessors tjänsteställning.

Såsom av de återgivna yttrandena framgår, råda olika uppfattningar angående
fattigvårdsrotelns blivande arbetsbörda och det därav föranledda
personalbehovet. De sakkunniga, som uppenbarligen anse, att fattigvårdsmålen
och mantalsskrivningsmålen icke utgöra tillräckliga arbetsuppgifter
för den föreslagna personalen, hava därutöver velat till roteln överflytta
vissa värnpliktsärenden, av vilka särskilt bötespåföringarna i värnpliktsmål
äro till antalet betydande. Statskontoret anser för sin del, att ej heller med
denna ökning i arbetet full sysselsättning skulle beredas åt personalen eller
ens påfordras så högt kvalificerad sådan, som av de sakkunniga föreslagits.
Häremot står överståthållarämbetets krav på två nya befattningshavare -— 1
kanslist och 1 kanslibiträde — för ärendenas behöriga handläggning.

Beträffande frågan om svårighetsgraden av de ärenden, som skulle hänföras
till fattigvårdsroteln, vill jag ansluta mig till de sakkunnigas, av
statskontoret ytterligare understrukna uppfattning; dessa ärenden torde endast
mera sällan kunna betecknas såsom särskilt svåra. Jag vill för övrigt
erinra om vad jag i annat sammanhang anfört därom att med mitt
förslag om inrättande av en assessorstjänst å kanslibyrån de svåraste fattigvårdsmålen
kunna överlämnas till handläggning därstädes. Om man bortser
från bötespåföringarna, torde — särskilt med hänsyn till det sist anförda —
den föreslagna personalen kunna anses fullt tillräcklig för att handlägga
övriga ärenden å roteln. Däremot synes mig, på sätt överståthållarämbetet
erinrat, kunna ifrågasättas, om icke arbetsbördan bleve för stor, därest man
utan personalökning till fattigvårdsroteln överflyttade jämväl ärendena angående
bötespåföring. För närvarande handläggas dessa ärenden av en pensionerad
överkonstapel med extra arvode härför av 2,400 kronor om året.
Med hänsyn till vad rörande dessa ärenden anförts vill jag föreslå, att en
motsvarande åtgärd vidtages jämväl inom det nyorganiserade verket och att
sålunda ett extra biträde med årligt arvode anställes för dessa ärendens
förberedande handläggning. Berörda arvode synes böra beräknas enligt
samma grunder, som eljest tillämpats beträffande pensionerade överkonstaplar
med extra tjänstgöring, eller till 1,860 kronor årligen.

Då härigenom kanslisten å fattigvårdsroteln skulle befrias från befattning
med bötespåföringarna, lärer emellertid denne befattningshavare, på sätt de
sakkunniga förklarat redan nu vara fallet, icke komma att erhålla full sysselsättning.
Det bör därför åläggas denne kanslist att biträda med diarieföringen
jämväl å kanslibyrån. Härigenom skulle tillgodoses det av mig
tidigare uttalade önskemålet om något ökad personal för diarieföringen å
sistnämnda byrå.

Överståthållarämbetet har anfört, att föredragningsskyldighet inför överståthållaren
icke skulle kunna åläggas en notarie av l:a klass, enär detta
saknade stöd i gällande instruktion för överståthållarämbetet ävensom i
landshövdinginstruktionen. Jag vill häremot erinra, dels att en extra tjänste -

57

Kungl. Maj:ts proposition nr .56’.

man under åren 1917—1921 varit föredragande i just dessa ärenden införöverståthållaren,
dels ock att vid ett flertal länsstyrelser länsnotarie av
l:a klass ålagts föredragningen av nu ifrågavarande ärenden. I det förslag
till ny instruktion för överståthållarämbetet, vartill jag senare kommer att
inför Kungl. Maj:t framlägga förslag, är givetvis avsett att intagas bestämmelser
liärom.

Med hänsyn till de allvarliga farhågor, som överståthållarämbetet uttalat
beträffande arbetskraftens tillräcklighet å fattigvårdsroteln — farhågor, vilka
förut föranlett mig att föreslå viss ökning av arbetskraften därstädes — anser
jag mig icke kunna biträda statskontorets förslag att ersätta kanslisttjänsten
med en befattning såsom kanslibiträde. Innehavaren av den föreslagna
kanslisttjänsten skulle ju därjämte enligt nu framlagt förslag biträda
å kanslibyrån.

Jag anser sålunda, att för nu ifrågavarande arbetsuppgifter böra beräknas
en notarie av l:a klass, en kanslist och ett extra biträde med årligt
arvode. Huruvida fattigvårdsroteln bör bibehållas såsom en självständig
underavdelning eller icke, vilket spörsmål upptagits i statskontorets yttrande,
synes mig vara en fråga, som närmast bör avgöras i samband med utfärdandet
av ny instruktion för ämbetet. A personalbehovet inverkar denna fråga
icke, och torde den därför icke behöva i detta sammanhang närmare beröras.

E) Gemensam personal.

De sakkunniga hava i sitt betänkande förutsatt, att utöver de befattningshavare,
som skulle indelas å de särskilda underavdelningarna inom kansliavdelningen,
även skulle finnas viss för kansliavdelningen gemensam personal.
Härutinnan hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:

Med avseende å den för renskrivnings arbete erforderliga personalen erinras,
att å motsvarande avdelningar av överståthållarämbetet för närvarande äro
anställda 1 kanslibiträde, B 7, och 2 kontor sbiträden, B 4, avlönade av statsmedel,
samt 1 kontorsskrivare och 4 skrivbiträden, avlönade av Stockholms
stad. Av dessa synes 1 kanslibiträde, på sätt förut upptagits, fortfarande
erforderligt å kanslibyrån. Å passexpeditionen hava därjämte förslagsvis
placerats 2 skrivbiträden.

Övrig med renskrivning sarbete sysselsatt personal — nu 1 kontorsskrivare, 2
kontor sbiträden och 2 skrivbiträden — har synts de sakkunniga böra göras
gemensam för hela kansliavdelningen, särskilt med hänsyn till önskvärdheten
att mera jämnt kunna utnyttja personalens arbetskraft. Med hänsyn tagen
till den efter omorganisationen beräknade arbetsbördan hava de sakkunniga
därjämte ansett sig böra föreslå, att befattningen såsom kontorsskrivare indrages
samt att de två kontorsbiträdestjänsterna förvandlas till skrivbiträdesbefattningar.
För nu ifrågavarande arbetsuppgifter skulle alltså inrättas
4 tjänster såsom skrivbiträde (B 2).

För vaktmästarg öromål hava hittills funnits anställda 1 förste expeditionsvakt,
1 expeditionsvakt, 1 vaktmästare och 1 extra vaktmästare, alltså tillhopa
4 personer. De sakkunniga hava icke kunnat undgå att finna denna
personal väl talrik redan under nuvarande förhållanden. Efter föreslagen
omorganisation och sammanslagning av underavdelningarna lärer behovet
av vaktmästarpersonal ytterligare minskas. I anledning härav hava de sakkunniga
närmast ansett två personer tillräckliga för dessa göromåls uppe -

Yttranden.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

hållande. Med hänsyn till lokalernas beskaffenhet och då i anledning av
överståthållarens omfattande mottagning en vaktmästare måste vara fast
placerad invid överståthållarens ämbetsrum, hava emellertid de sakkunniga
ansett sig kunna föreslå inrättandet av tillhopa tre tjänster för nu ifrågavarande
göromål. Befattningarnas innehavare skulle samtliga, i överensstämmelse
med inom statsförvaltningen bruklig terminologi, benämnas expeditionsvakter.

I detta sammanhang torde jämväl böra till behandling upptagas frågan,
huruvida expeditionsvakttjänsterna böra uppföras d ordinarie stat eller eventuellt
uppehållas emot arvode. De sakkunniga hava härvidlag erinrat, hurusom
å det militära förvaltningsområdet pensionerad personal i icke ringa
utsträckning nyttjas för fortsatt tjänstgöring emot arvode. Skälet härtill
har ju närmast varit den låga pensionsåldern för militära befattningshavare
av lägre grad, men därjämte hava givetvis vissa besparingshänsyn även inverkat.
Motsvarande synpunkter göra sig med liknande styrka gällande beträffande
huvudstadens polispersonal, av vilken ju konstaplar och överkonstaplar
avgå med pension vid uppnådda 55 års ålder. Yad särskilt angår
expeditionsvaktsgöromålens bestridande, hava de sakkunniga icke kunnat
undgå att finna, att denna pensionerade polispersonal skulle därtill vara i
synnerlig grad skickad och lämplig. Ett dylikt system har för övrigt redan
i viss utsträckning vunnit tillämpning inom överståthållarämbetet. Befattningen
såsom extra vaktmästare vid polissekreterarens expedition uppehälles
sålunda av en pensionerad konstapel, likaså befattningen såsom extra vaktmästare
vid polismästarens expedition; den extra vaktmästarbefattningen
i poliskammaren uppehälles av en pensionerad överkonstapel, likaså portvaktstjänsten
vid polishuset å Kungsholmen. Dessa pensionerade polismän
uppbära arvode med så stort belopp, att detsamma, sammanlagt med pensionens
summa, ungefärligen motsvarar vad de före avgången ur polistjänsten
uppburit. — Detta system har enligt inhämtade upplysningar visat
sig fungera synnerligen väl, ej minst med hänsyn Itill den nyttjade personalens
förut förvärvade ingående kännedom om överståthållarämbetet och
dess organisation.

Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter hava de sakkunniga ansett
sig böra föreslå, att samtliga befattningar såsom expeditionsvakter vid
kansliavdelningen göras till arvodestjänster, avsedda att bestridas av med
pension avgången polispersonal. Av dessa befattningar synes en, närmast
motsvarande förste expeditionsvakt, böra bestridas av eu pensionerad överkonstapel
mot arvode, som enligt förut angiven beräkningsgrund skulle
uppgå till 1,860 kronor. De övriga två befattningarna skulle bestridas av
pensionerade konstaplar mot arvode enligt samma grund med 1,600 kronor
vardera.

Statskontoret och riksräkenskapsverket hava icke framställt någon erinran
mot förslaget i denna del.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat, att det övervägande
flertalet av de närmast för kvinnor avsedda befattningarna inom överståthållarämbetet
hänförts till lönegraden B 2. Det ville förefalla lönenämnden,
som om vid ett bifall till de sakkunnigas förslag i denna del den kvinnliga kanslipersonalen
hos överståthållarämbetet skulle i lönehänseende komma att intaga
en mindre gynnsam ställning i jämförelse med motsvarande personalgrupper
vid andra statens verk. Lönenämnden erinrade, hurusom vid läns -

Kutujl. Maj ts proposition nr till. 51*

styrelserna, där arbetsuppgifterna för (ten kvinnliga kanslipersonalen i stort
sett torde vara av enahanda art som inom överståtliållarämbetet, ordinarie
befattningshavare i skrivbiträdes lönegrad endast i ett enda undantagsfall
funnes anställd. Enligt nämndens mening borde det tagas under förnyat
övervägande, huruvida det icke läte sig göra att uppdela de arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma innehavarna av de föreslagna skrivbiträdesbefattningarna
inom de nya kansli- och polisavdelningarna, på olika slag av befattningar,
detta i ändamål att bereda befattningshavare med mera kvalificerade
göromål en något gynnsammare placering å löneskalan, än som av de
sakkunniga nu avsetts.

Från Stockholms starls sida har ingen erinran gjorts mot föreliggande del
av förslaget.

Överståtliållarämbetet förklarar, att någon minskning av det antal skrivbiträden,
som för närvarande vore sysselsatta å överståtliållarämbetets kansli samt
polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner, icke kunde
genomföras, om arbetet åtminstone till huvudsaklig del skulle utföras inom
ämbetet. För närvarande funnes inom kansliet anställda två ordinarie koutorsbiträden
och en extra kvinnlig befattningshavare, vilka helt ägnade sin
tid åt utskrifter av handlingar och kollationering, och likväl måste utskrifter
till ej ringa del ske med anlitande av arbetskrafter utom verket. Den minskning
i arbetet för skriverskorna, som inträdde enligt omorganisationsförslaget,
vore tämligen obetydlig. För exekutionsrotelns del komme med all
säkerhet att helt sysselsättas tre skriverskor, varförutom erfordrades två för
kanslibyrån och en för fattigvårdsroteln.

Beträffande expeditionsvakterna syntes det ämbetet olämpligt och obilligt
att låta innehavarna av de nuvarande befattningarna avgå och ersättas med
pensionerade arvodesavlönade polismän. Fördelaktigare såväl för staten och
Stockholms stad som för tjänstinnehavarna vore väl, framhåller överståthållarämbetet,
att låta tjänstinnehavarna kvarstå i sin tjänst till uppnådd
pensionsålder och då, därest så läte sig göra, ersätta dem med pensionerade
polismän.

Vad angår de kvinnliga befattningshavarnas placering å löneskalan, ställer
sig densamma enligt sakkunnigförslaget obestridligen mindre gynnsam vid överståtkållarämbetet
än vid åtskilliga andra ämbetsverk. Därest de sakkunnigas
förslag liärutinnan oförändrat genomföres, skulle i personalstaten för överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar tillsammans uppföras ej mindre
än 18 befattningar såsom skrivbiträden men endast 3 kanslibiträdestjänster
och 1 kontorsbiträdestjänst. A motsvarande avdelningar av överståtliållarämbetet
finnas för närvarande 3 befattningar såsom kanslibiträde (kontorsskrivare),
2 befattningar såsom kontorsbiträde och 4 skrivbiträdestjänster. Härutöver
finnas emellertid vid överståtliållarämbetet för närvarande ett flertal befattningar
såsom extra skrivbiträden, vilka tjänster sedan lång tid tillbaka visat
sig påkallade av ett stadigvarande behov men som dock icke uppförts å ordinarie
stat. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sistnämnda grupp skriv -

-Departements chefen.

(JO Kiingl. Maj:ts proposition nr 36.

biträdesbefattningar nu göras till ordinarie; därjämte skulle emellertid eu av
de båda förutvarande kontorsbiträdestjänsterna bliva överflödig. Förslaget
innebär följaktligen såtillvida en förbättring i ett flertal kvinnliga tjänsteinnehavares
ställning, att desamma erhålla tryggare anställningsformer. Det
vore emellertid härutöver önskvärt, att proportionen mellan tjänster i lägre
och tjänster i högre grad kunde göras mera gynnsam för de kvinnliga befattningshavarna.
I sådant syfte anser jag mig böra föreslå den avvikelsen
från de sakkunnigas förslag, att den nuvarande befattningen såsom kontorsbiträde,
vilken de sakkunniga ansett böra indragas, bibehålies och i stället
antalet skrivbiträdesbefattningar minskas med en. Med den koncentrering
av renskrivningsarbetet å kansliavdelningen, som av de sakkunniga föreslagits,
synes nämligen erforderligt, att någon av den därmed sysselsatta
personalen utövar ledningen av sagda arbete. Detta ökade ansvar bör
emellertid kompenseras genom något högre avlöningsförmåner, vadan ifrågavarande
befattningshavare lämpligen synes böra placeras såsom kontorsbiträde
i lönegraden B 4.

Beträffande antalet med renskrivningsarbete sysselsatta befattningshavare
å kansliavdelningen innebär de sakkunnigas förslag, att detta skulle minskas
med en. Behov av ytterligare sådan arbetskraft synes mig icke föreligga i
sådan omfattning, att härav bör föranledas uppförande å ordinarie stat
av ytterligare något skrivbiträde. Yisserligen torde för närvarande beträffande
exekution sroteln ytterligare skrivlijälp vara erforderlig, men då behovet
icke kan anses stadigvarande, bör enligt mitt förmenande sådan hjälp
beredas genom anlitande av extra arbetskraft.

Yad överståthållarämbetet anfört angående expeditionsvaktema beror uppenbarligen
på en missuppfattning av de sakkunnigas förslag. De sakkunniga
hava icke avsett annat än att de nuvarande expeditionsvaktema, respektive
vaktmästarna, skulle kvarstå i sin tjänst till uppnådd pensionsålder; först
därefter skulle desamma ersättas med pensionerad personal. Vad de sakkunniga
anfört till stöd för detta förslag synes mig övertygande; systemet
har ju även tidigare prövats inom polisverket och befunnits fungera val.
Dock torde i så måtto en avvikelse böra ske från vad de sakkunniga föreslagit,
att ifrågavarande befattningar icke reserveras enbart för pensionerad
polispersonal. Yissa grupper av förutvarande befattningshavare i statens
tjänst, vilka relativt tidigt avgått med pension och befinnas därtill lämpade,
böra givetvis jämväl vara berättigade att ifrågakomma till dessa arvodestjänster.

Av skäl, vilka jag sålunda anfört, ansluter jag mig beträffande den gemensamma
personalen å kansliavdelningen till de sakkunnigas förslag med den
ändring, att jag i stället för fyra befattningar såsom skrivbiträde föreslår eu
befattning såsom kontorsbiträde och tre såsom skrivbiträde.

2) Polisavdelningen.

Tidigare har atergivits vad de sakkunniga framhållit om önskvärdheten
av att de olika avdelningarna inom överståthållarämbetet erhölle en fastare

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 56. fil

organisation i förhållande till varandra med därmed följande ökad möjlighet
till samarbete. Denna synpunkt, vilken legat till grund för förslaget rörande
kansliavdelningen, gör sig enligt de sakkunniga jämväl och med lika styrka
gällande beträffande de kring polismästaren grupperade avdelningarna.

Av de olika underavdelningar, vilka tillhopa utgöra överståthållarämbetets
avdelning för polisärenden, hava två föreslagits överförda till kansliavdelningen,
nämligen polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner.
Återstående underavdelningar låta sig, framhålla de sakkunniga,
enklast sammanföras i följande tre grupper:

polismästarens expedition, poliskammaren samt kamrerarkontoret;

ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen
och polisskolan; samt

polisdomstolen.

De sakkunniga förklara sig närmast hava haft att taga befattning med
den förstnämnda gruppen. Till denna grupp hänförda avdelningar ombesörja
egentliga kansliuppgifter och skilja sig redan därigenom väsentligt
från följande grupper. Dessa förstnämnda avdelningar handhava därjämte
i större eller mindre utsträckning länsstyrelseärenden.

Den andra gruppen omfattar avdelningar med rena polisuppgifter. Visserligen
handhar andre polisintendenten samt viss personal å den till ordningspolisen
hörande centralavdelningen även länsstyrelseärenden, men dessa
uppgifter synas de sakkunniga med större fog böra åvila andra avdelningar
inom verket.

Den tredje gruppen omfattar allenast den till överståthållarämbetet hänförliga
polisdomstolen. Denna domstol handlägger dit hänvisade mål å
överståthållarämbetets vägnar.

Nuvarande polismästarens expedition, poliskammaren och kamrerarkontoret,
vilka sålunda sammanfattats under första gruppen, anse de sakkunniga
fortfarande böra utgöra delar av överståthållarämbetet och såsom sådana
sammanfattas under den gemensamma benämningen polisavdelningen. Såsom
polisavdelningens chef skulle polismästaren tjänstgöra. Till denna polisavdelning
måste tills vidare jämväl hänföras polisdomstolen, vilken, såsom
förut erinrats, beslutar å överståthållarämbetets vägnar. Vid en blivande
processreform torde emellertid enligt de sakkunniga få förutsättas, att polisdomstolen
i en eller annan form skiljes från överståthållarämbetet.

Ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen
och polisskolan synas de sakkunniga böra sammanföras under eu
gemensam benämning, förslagsvis polisverket. De länsstyrelseuppgifter, som nu
handhavas av ordningspolisen, böra därvid överflyttas å överståthållarämbetets
polisavdelning. Polisverket skulle därefter utgöra ett under överståthållarämbetets
polisavdelning lydande särskilt verk med polismästaren såsom chef.

Beträffande arbetsfördelningen mellan nuvarande polismästarens expedition,
poliskammaren och kamrerarkontoret föreslå de sakkunniga vissa
ändringar, varjämte benämningen »polismästarens expedition» föreslås ändrad
till polisavdelningens kanslibyrå; för denna byrå skulle polismästaren närmast

62 Ktmgl. Maj:ts proposition nr Ö6.

utöva chefskapet. Med avseende å kamrerarkontoret torde, framhålla desakkunniga,
särskilt gälla, att dess ställning inom överståthållarämbetet
icke kan sägas vara tillfredsställande ordnad. A ena sidan hava ett flertal
ärenden av rent ekonomisk natur uppdragits åt andra avdelningar eller
särskilda tjänstemän utom kamrerarkontoret. A andra sidan har kamreraren
för närvarande icke ställning såsom ansvarig föredragande i de på honom
ankommande ärendena, utan ansvaret därför drabbar polismästaren ensam.
De sakkunniga föreslå för den skull, att hela den ekonomiska förvaltningen
sammanföres till kamrerarkontoret samt att kamrerarens ställning i samband
därmed ändras, så att denne befattningshavare blir likställd med nuvarande
sekreteraren hos polismästaren. I samband därmed föreslås, att
kamrerarens expedition erhåller den närmare liggande benämningen kamrerarexpeditionen.

A) Polismästaren.

Såsom polisavdelningens chef skulle enligt förslaget polismästaren fortfarande
fungera. Polismästaren i Stockholm är — i motsats till vad förhållandet
är i övriga städer — en utav Kungl. Maj:t utnämnd förtroendeämbetsman.
Hans avlöning utgår emellertid av stadens medel enligt 29:e
lönegruppen i stadens lönestat med en begynnelselön av 15,600 kronor och
en slutlön efter sex års tjänstgöring av 17,100 kronor. Härtill kommer
rörligt lönetillägg enligt för stadens befattningshavare gällande grunder, för
närvarande 21 %. I sin egenskap av ordförande i polisskolans styrelse uppbär
polismästaren därjämte årligt arvode med 1,000 kronor jämte rörligt
lönetillägg därå enligt nyss angiven grund. Detta arvode jämte lönetillägget
därå ersättes dock av statsverket från anslaget till polisväsendet i riket under
riksstatens femte huvudtitel. Polismästaren åtnjuter vidare i polishuset
bostad, värme och lyse men erlägger för dessa förmåner ett årligt belopp av
8,900 kronor medelst avdrag å lönen.

De båda sakkunniga, vilka i övrigt haft olika uppfattning om lämpligheten
av att polisavdelningens personal uppfördes å statsverkets lönestat,
äro emellertid ense därom, att befattningen såsom polismästare i varje fall
bör erhålla dylik placering. Då polismästaren innehar ett i grundlag reglerat
förtroendeämbete, hava nämligen de sakkunniga funnit mindre lämpligt,, att
hans avlöning helt utgår av stadens medel och att han därför lyder under
tjänstereglementet för Stockholms stads befattningshavare. De sakkunniga
framhålla dock, att en dylik ändring av polismästarens löneställning medför
en väsentlig olägenhet. Denna befattning kan givetvis icke placeras i eu
lönegrad, som i större mån avviker från vad eljest är fallet beträffande jämförliga
tjänster inom statsförvaltningen. De sakkunniga hava därför icke
ansett sig kunna föreslå polismästaren till placering i högre lönegrad än A 2.
Härigenom skulle emellertid polismästarens avlöningsförmåner komma att
väsentligt understiga de för närvarande utgående. Till förebyggande härav
föreslå de sakkunniga, att polismästaren berättigas åtnjuta fri bostad, värme
och lyse samt därjämte förut omförmälda särskilda arvode å 1,000 kronor
för befattningen med polisskolan. De sakkunniga hava liärutinnan anfört
följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr Öb''. (J3

Eu niirmaro jämförelse mellan polismästarens nuvarande och föreslagna
avlöningsförmåner giver vid handen följande. Polismästarens nuvarande
avlöningsförmåner, arvodesbeloppet inberäknat, utgöra lägst 16,600 kronor,
högst 18,100 kronor. Avlöningen enligt lönegraden A 2 utgör 15,000 kronor,
och härå utgå inga löneförhöjningar. Vid förslagets genomförande skulle
sålunda för polismästaren inträda en löneminskning å lägst 1,600 och högst
3,100 kronor. — Minskningen i avlöningsförmåner blir än avsevärdare, om
hänsyn tages till nu utgående rörligt lönetillägg. Medräknas detta, utgöra
de nuvarande avlöningsförmånerna lägst (15,600 + 3,276 + 1,000 + 210)
20,086 kronor och högst (17,100 + 3,501 + 1,000 + 210) 21,901 kronor. Den
föreslagna nya lönen, dyrtidstillägget inberäknat, skulle bliva 16,728 kronor,
oberoende av tjänstetidens längd. Med denna utgångspunkt blir alltså löneminskningen
lägst 3,358 och högst 5,173 kronor.

Nu anmärkta förhållande är särskilt vägande med hänsyn till polismästartjänstens
krävande och utsatta beskaffenhet, vilken med nödvändighet gör
densamma synnerligen svårbesatt. Eu så avsevärd minskning i avlöningsförmånerna,
soin nyss angivits, skulle givetvis än ytterligare försvåra och
kanske omöjliggöra platsens besättande med lämplig person.

Då emellertid de sakkunniga å förut anförda skäl icke kunnat föreslå
polismästarbefattningens uppförande i högre lönegrad än A 2, hava de sakkunniga
ansett sig böra undersöka, huruvida icke därav föranledd löneminskning
skulle kunna på annat sätt utjämnas. De sakkunniga hava härvidlag
funnit den åtgärden ligga närmast till hands, att polismästaren utan
ersättning finge tillgodonjuta den förmån av bostad, värme och lyse i polishuset,
för vilken han för närvarande vidkännes avdrag å lön med 3,900
kronor. _ Genom en sådan åtgärd, vilken givetvis i sak betyder en årlig
löneökning med sistnämnda belopp, skulle polismästarens avlöningsförmåner
efter omorganisationen komma att uppgå till 18,900 kronor, eller — med
för närvarande utgående dyrtids tillägg — 20,628 kronor, vilket belopp de
sakkunniga anse skäligt såväl med hänsyn till tjänstens beskaffenhet och
vikt som till nuvarande löneförhållanden. Härtill synes alltjämt böra läggas
det särskilda arvodet å 1,000 kronor för ordförandeskapet i polisskolans
styrelse, varå utgår rörligt lönetillägg enligt för stadens befattningshavare
gällande grunder.

Statskontoret anser sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag beträffande
avlöningen till polismästaren.

Riksräkenskapsverket, som avstyrkt förslaget om rätt till fritt lyse för
överståthållaren, har ingen erinran mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande
polismästarens avlöningsförmåner.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd finner det befogat, att polismästarens
löneförmåner icke bestämmas lägre än vad de sakkunniga föreslagit, i all
synnerhet som vid en sådan lönegradsplacering någon förhöjning icke skulle
inträda i de till polismästaren i Stockholm för närvarande utgående löneförmånerna.

Ehuru inom Stockholms stads nämnder viss meningsskiljaktighet gjort sig
gällande beträffande frågan om polismästarbefattningens uppförande å stadens
eller statens lönestat, har där icke från något håll framställts erinran mot
de för sistnämnda händelse föreslagna löneförmånerna. Ej heller stadsfullmäktige
hava framställt någon anmärkning däremot.

Även överståthållarämbetet har lämnat förslaget i denna del utan anmärkning.

Yttranden.

64

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att polismästarens tjänst bör placeras
i lönegraden A 2 med rätt för tjänstens innehavare att åtnjuta fri
bostad, värme och lyse. Härutöver bör han såsom hittills äga att uppbära
särskilt arvode å 1,000 kronor för befattningen såsom ordförande i polisskolans
styrelse.

B) Kanslibyrån.

I huvudsak följande ärenden skulle enligt de sakkunniga handläggas å polisavdelningens
kanslibyrå, nämligen: ärenden angående innehav av skjutvapen
och ammunition ävensom av eldfarliga oljor och explosiva ämnen, ärenden
angående motorfordon och spårvagnar, ärenden angående körkort, ärenden
angående upplag å gator, avstängning därav samt ledningars sträckning över
gata ävensom ärenden angående offentliga tillställningar med vad därmed
äger samband. Med denna fördelningsgrund skulle antalet ärenden under ett
vart av åren 1925 och 1926 hava utgjort omkring 31,000.

Med avseende å kanslibyråns personal framhålla de sakkunniga till en
en början, att några mera genomgripande ändringar icke synas vara nödvändiga,
utan att personalbeståndet i stort sett kan bliva detsamma som för
närvarande å polismästarens expedition. De ändringar, som funnits nödvändiga,
hänföra sig huvudsakligen till den med renskrivning sysselsatta personalen
ävensom till den polispersonal, vilken för närvarande är sysselsatt
med ärenden angående motorfordon.

Med hänsyn till antalet ärenden efter omorganisationen och vid jämförelse
med nuvarande förhållanden anse de sakkunniga, att å denna byrå fortfarande
erfordras en självständig föredragande. Denne, vilken liksom föredraganden
å exekutionsroteln borde vara jämställd med länsassessorerna, skulle
sålunda benämnas assessor och placeras i lönegraden B 27. Såsom hans
biträde skulle placeras 1 notarie av 2:a klass, B 21, samt 1 kanslist, B 15,
för diarieföring ävensom till kanslistens biträde 1 kanslibiträde, B 7.

I avseende å personal för renskrivning samt expeditionsvaktpersonal
hava de sakkunniga, med hänsyn till de lokala förhållandena inom polishuset,
ansett sig icke kunna föreslå en sammanslagning av denna personal
för de olika därvarande avdelningarna. För den skull föreslås, att å kanslibyrån
ytterligare placeras 2 skrivbiträden, B 2, och 1 expeditionsvakt med
arvode av 1,600 kronor, vilken sistnämnda befattning förutsattes skola uppehållas
av en pensionerad konstapel. Minskningen av antalet skrivbiträden
å kanslibyrån jämfört med nuvarande förhållanden beror enligt de sakkunniga
uteslutande därå, att vissa av de nu å polismästarens avdelning placerade
skrivbiträdena jämväl tjänstgöra för poliskammarens räkning och för den
skull ansetts böra nu upptagas å poliskammarens stat. Givetvis förutsätta
de sakkunniga, att skrivbiträdena vid de olika avdelningarna detta oaktat
skola i mån av behov tillhandagå varandra.

Beträffande handläggningen av ärenden rörande motorfordon föreslå de
sakkunniga en mera omfattande ändring. Av dessa ärenden handläggas för
närvarande sådana, som avse utfärdande av körkort, å polismästarens expedition,
medan ärenden angående indragning av körkort behandlas i poliskam -

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

maren, ärenden angående automobilregister m. m. av andre polisintendenten
och vissa ärenden angående automobilomnibusar av polissekreteraren. De
ärenden, vilka sålunda ankomma å andre polisintendenten eller polismästarens
sekreterare, förberedas å den till ordningspolisen hörande s. k. centralavdelningen,
varest för ändamålet finnes en särskild trafikbyrå. Med ifrågavarande
ärenden sysselsättas å trafikbyrån, meddela de sakkunniga, dels
två överkonstaplar och fyra konstaplar, vilka föra de i personaldiariet och
vissa yrkesdiarier upptagna ärendena samt förbereda dessa till föredragning
ävensom verkställa vissa utredningar, dels och eu överkonstapel och fyra
konstaplar, vilka handlägga ärenden angående registrering av motorfordon
samt uppbörd av automobilskatt i vissa närmare angivna fall. Först omförmälda
två överkonstaplar och fyra konstaplar äro således, framhålla de sakkunniga,
i huvudsak sysselsatta med de ärenden, vilka sedan föredragas av
polismästarens sekreterare och avgöras av polismästaren. Sistnämnda överkonstapel
och fyra konstaplar äro däremot sysselsatta med sådana ärenden,
som av överkonstapeln i mån av behov föredragas inför och avgöras av
andre polisintendenten å överståthållarämbetets vägnar.

De sakkunniga anse i hög grad önskvärt, att samtliga ärenden angående
motorfordon handläggas å eu och samma avdelning, och hava i sådant hänseende
föreslagit deras hänförande till polisavdelningens kanslibyrå, I samband
därmed föreslå de sakkunniga, att centralavdelningens trafikbyrå befrias
från dessa ärenden samt att i stiillet inrättas en särskild motorfordonsexpedition
vid polisavdelningens kanslibyrå. Detta innebure i sak en utbrytning ur nuvarande
centralavdelningens trafikbyrå, av vilken därefter i stort sett skulle kvarstå
endast kommissarien, vilken biträder andre polisintendenten vid yttrandens
avgivande i trafikärenden, samt den personal, som sysselsättes med polisutredningar
i mål angående försummade anmälningar till automobilregistret
och dylikt. De sakkunniga framhålla emellertid, att en dylik utbrytning
näppeligen skulle i sak vålla någon större svårighet, särskilt som trafikbyråns
organisation syntes något löslig. En avgjord vinst av en sådan utbrytning
av motorfordonsärenden vore enligt de sakkunnigas förmenande
däremot, att därigenom länsstyrelseärendena å centralavdelningen skildes
från denna avdelnings rent kommunala arbetsuppgifter samt att därigenom
överensstämmelse vunnes mellan överståthållarämbetet och övriga länsstyrelser.

Med avseende å motorfordonsexpeditionens personal föreslå de sakkunniga
betydande förändringar. De anföra härutinnan följande:

.Med ärenden angående motorfordon äro för närvarande, såsom förut
erinrats,, sysselsatta tillhopa tre överkonstaplar och åtta konstaplar. De
sakkunniga kunna härvidlag icke underlåta att ifrågasätta lämpligheten av
att så relativt högt kvalificerad och avlönad personal sysselsättes med vad
som i huvudsak utgör rena skrivarbeten. De sakkunniga hava ej heller
kunnat undgå att finna, att det nuvarande personalbeståndet är väl stort,
och anse det ligga nära till hands, att en användning av för skrivarbete
särskilt utbildad personal skulle möjliggöra en minskning härutinnan.

Närmast skulle de sakkunniga önskat utbyta samtliga nu tjänstgörande
polismän mot kanslipersonal. Emellertid erfordras för vissa automobilbe Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 44 haft. (Nr 56.)

101 29 o

Yttranden,

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

siktningar och utredningar biträde av personal med de högre kvalifikationer,
som polisutbildningen giver. I den mån mortorfordonsexpeditionen eventuellt
skulle kvarstå å stadens lönestat, vilja de sakkunniga därför föreslå
bibehållandet av 1 överkonstapel och 2 konstaplar; följaktligen skulle indragas
två överkonstapelstjänster och 6 konstapelsbefattningar, vilka sistnämnda
dock skulle ersättas med annan personal, nämligen 4 skrivbiträden och 2
extra biträden, vartill även här ansetts kunna nyttjas med pension avgångna
konstaplar. Därest personalen å motorfordonsexpeditionen i stället göres
statsavlönad, måste även de till bibehållande föreslagna tjänsterna såsom
överkonstapel och konstaplar erhålla ändrade benämningar. I deras ställe
föreslås inrättandet av en kanslisttjänst och 2 befattningar såsom kansliskrivare;
härvid förutsättes dock, att till denna kanslisttjänst utses en överkonstapel
och till kansliskrivare två konstaplar.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, under
förutsättning att personalen göres statsavlönad, följande personalstat för
motorfordonsexpeditionen:

1 kanslist ................................................................. B 15,

2 kansliskrivare ........................................................ B 11,

4 skrivbiträden ...................................................... B 2, samt

2 extra biträden med arvode av 1,600 kronor vardera, vilka sist nämnda

befattningar lämpligen ansetts kunna besättas med pensionerade
konstaplar.

Ifrågavarande personal skulle i dess helhet lyda under polisavdelningens
kanslibyrå, och kanslisten skulle åligga att inför assessorn å kanslibyrån
föredraga ärenden angående registrering av motorfordon samt angående
automobilskatt.

Statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
hava icke framställt någon erinran mot förslaget rörande polisavdelningens
kanslibyrå.

Stockholms stads tjänstenämnd har icke funnit anledning till anmärkning
mot vad de sakkunniga därutinnan föreslagit, och vad särskilt angår personalen
å motorfordonsexpeditionen förklarar sig nämnden bestämt biträda
förslaget, vare sig expeditionens personal göres statsavlönad eller icke.

Polisnämnden bär ansett sig kunna biträda tjänstenämndens uttalande.

Övriga hörda kommunala myndigheter och institutioner hava icke anfört
något mot förslaget i denna del.

Inom överståthåll ar ämbetet hava beträffande ifrågavarande förslag yttranden
avgivits av polismästaren, andre polisintendenten och polismästarens sekreterare.

Polismästarens sekreterare framställer vissa erinringar angående den föreslagna
ärendesfördelningen; särskilt framhåller han, att de rapporter, som
nu ingivas å polismästarens expedition för beslut om åtals anställande eller
ej, lämpligen borde i stället upptagas i poliskammaren, där alla övriga
spörsmål om åtal för brott skulle handläggas. Sekreteraren framhåller
vidare, att den nya polisavdelningens kanslibyrå enligt förslaget erhåller åtskilliga
nya arbetsuppgifter. Härav skulle, uttalar sekreteraren, bliva en
följd, att arbetsbördan därstädes i hög grad ökades, särskilt som åtskilliga
överflyttade ärenden enligt sekreterarens mening vore av mera besvärlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

67

natur. Sekreteraren framhåller, att å dessa grunder icke ringa krav måste
ställas å föredraganden av ifrågavarande ärenden, samt ifrågasätter, huruvida
de sakkunniga vid befattningens uppförande å lönestaten tagit behörig hänsyn
härtill. Han understryker särskilt föredragandens medansvarighet i
sådana av polismästaren fattade beslut, varemot han icke anmält avvikande
mening. Polismästarens sekreterare anser å sålunda i korthet återgivna
skäl, att eu uppflyttning i lönehänseende av ifrågavarande befattning vore
väl motiverad. Han anser vidare skäl tala för att uppflytta den föreslagna
notarietjänsten i högre lönegrad och anser icke uteslutet, att en ökning av
den föreslagna kanslipersonalen kommer att visa sig erforderlig. Slutligen
anser han tre befattningar såsom skrivbiträden böra placeras å kanslibyråns
stat samt en amanuenstjänst böra där uppföras.

Polismästarens sekreterare lämnar härefter en ingående redogörelse för
det arbete, som för närvarande ombestyres av centralavdelningens trafikbyrå.
Sekreteraren uttalar den uppfattningen, att den å trafikbyrån sysselsatta
personalen ingalunda, såsom de sakkunniga gjort gällande, vore sysselsatt
med i huvudsak rena skrivarbeten. Han anser vidare knappast kunna ifrågakomma
att använda kvinnlig personal å motorfordonsexpeditionen i den
omfattning, som de sakkunniga tänkt sig, ehuru skrivbiträden dock möjligen
kunde anlitas för utskrivande av körkort och en del andra kort. Den
föreslagna personalen å motorfordonsexpeditionen anser sekreteraren alltför
ringa, och det vore enligt hans uppfattning ej tänkbart, att denna personal
skulle kunna på ett för allmänheten tillfredsställande sätt sköta sina åligganden.

Polismästaren framställer jämväl vissa erinringar mot ärendesfördelningen
och understryker därvidlag vad hans sekreterare anfört om lämpligheten av
att samtliga rapporter behandlades i poliskammaren.

Beträffande personalen å den egentliga kanslibyrån föreslår polismästaren
uppflyttning av den föreslagna assessorsbefattningen till en sekreterartjänst
i lönegraden B 30 samt biträder vad hans sekreterare anfört angående behovet
av skrivbiträden och en amanuenstjänst å kanslibyrån.

Med avseende å förslaget angående en särskild motorfordonsexpedition
åberopar polismästaren till en början den av hans sekreterare lämnade redogörelsen
angående göromålen å polisens centralavdelnings trafikbyrå. Polismästaren
förklarar sig dela sekreterarens mening om omöjligheten att kunna
bestrida trafikbyråns göromål med mindre arbetskrafter än de nuvarande.
Om man emellertid frånräknade sådant arbete, som kunde anses under alla
förhållanden böra fullgöras av stadens polispersonal, torde enligt polismästarens
uppfattning den personal, som upptoges i den av de sakkunniga beräknade
staten för motorfordonsexpeditionen, möjligen kunna anses till antalet
tillräcklig för det nuvarande behovet. Med hänsyn till arbetets art
kunde polismästaren dock icke tillstyrka, att kvinnlig arbetskraft komme till
användning i sådan omfattning, att fyra kvinnliga skrivbiträden skulle anställas.
Vid automobilregistret vore nog möjligt att använda två sådana
biträden, men för de övriga göromålen, där det vore fråga om arbete av
mera krävande slag och där det även med hänsyn till den expeditionen besökande
allmänheten syntes vara av en viss betydelse att manlig personal
anställdes, ville polismästaren förorda ersättande av två kvinnliga skrivbiträden
med två kansliskrivare. Vidare ansåge polismästaren det vara be -

Departements chefen.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

hövligt, att anslag för extra arbetskrafter beräknades även för motorfordonsexpeditionens
behov.

Andre polisintendenten har huvudsakligen framhållit, att trafikbyrån icke
borde berövas samtliga tre nu ifrågavarande överkonstaplar utan att åtminstone
en överkonstapel borde kvarbliva därstädes.

Den av polismästaren föreslagna uppflyttningen i löneställning av den å
kanslibyråns stat upptagna assessorstjänsten skulle innebära, att denne befattningshavare
i princip jämställdes med landssekreterarna i länsstyrelserna
och sattes framför motsvarande befattningar å kansliavdelningens kanslibyrå
och exekutionsrotel. Aven med beaktande av att befattningens innehavare i
viss grad skulle bliva föredragande jämväl inför överståthållaren och i övrigt
intaga en ansvarsfull ställning kan jag icke finna en dylik placering riktig.
Det är givet, att efter omorganisationen den blivande assessorn å kanslibyrån
skulle erhålla större arbetsbörda än polismästarens nuvarande sekreterare.
Jag ifrågasätter dock, om denna ökning är så avsevärd, som sistnämnde
befattningshavare synes befara. Ett bifall till vad sekreteraren föreslagit
angående överflyttning av samtliga rapporter till handläggning i poliskammaren
— vilket synes mig välgrundat och vartill jag i blivande instruktion
för överståthållarämbetet ärnar framlägga förslag — kommer därjämte att
minska ärendenas antal med omkring 14,000 och därmed även nedbringa
arbetsbördan för kanslibyråns personal. Jag finner alltså icke anledning att
placera ifrågavarande tjänst annorledes än i paritet med assessorerna å
kansliavdelningen, vilka jämväl skulle hava föredragningsskyldighet, samt
med länsassessorer, det vill säga i lönegraden B 27. Än mindre finner jagtillräckliga
skäl anförda för uppfiyttning i lönegrad av den föreslagna notarietjänsten.

Huruvida det föreslagna antalet skrivbiträden skall förslå för kanslibyråns
behov kan naturligtvis vara föremål för tvekan. Emellertid märkes dels
att, såsom de sakkunniga förutsatt, skrivbiträdena å polisavdelningens olika
underavdelningar givetvis böra i män av behov tillhandagå varandra, dels
ock att kanslibyrån i samband med övertagandet av motorfordonsexpeditionen
erhåller ytterligare vissa skrivbiträden. Skulle härutöver vid särskilda
tillfällen erfordras ytterligare arbetskraft, synes, intill dess ett stadigvarande
behov därav blivit ådagalagt, härför böra nyttjas extra personal. Vid beräknande
av anslag för sistnämnda ändamål bör givetvis hänsyn tagas såväl
härtill som till eventuellt behov av eu amanuenstjänst å kanslibyrån.

1 fråga om personalen å den egentliga kanslibyrån vill jag således förorda
de sakkunnigas förslag.

För vinnande av erforderlig enhetlighet i behandlingen av ärenden angående
motorfordon synes mig i hög grad önskvärt, att dessa ärenden sammanföras
till en och samma avdelning inom verket. I likhet med de sakkunniga
anser jag därvid, att dessa ärenden samtliga böra handläggas å polisavdelningens
kanslibyrå under polismästarens personliga överinseende. Dit
böra således även överföras de ärenden av angivet slag, som nu upptagas å

Kungl. Maj ds proposition nr fifi. g<)

polisens centralavdolnings trafikbyrå. Med den ståndpunkt, jag i det föregående
intagit till frågan om polisavdelningens uppförande å statsverkets
eller stadens stat, blir det emellertid nödvändigt att ersätta den kommunal
avlönade polispersonal, vilken för närvarande handlägger dessa ärenden, med
statsavlönad personal. Sistnämnda personal bör lämpligen, såsom de sakkunniga
föreslagit, sammanföras till en särskild motorfordonsexpedition.
Till denna expedition skulle naturligen endast överflyttas de länsstyrelseärenden,
som centralavdelningen för närvarande upptager; de rena polisgöromålen,
såsom utredningar angående olika förseelser o. dyl., skulle kvarbliva
vid det egentliga polisverket. Med denna utgångspunkt, vilken intagits
även av de sakkunniga, finner jag i likhet med polismästaren, att den
av de sakkunniga beräknade personalen för motorfordonsexpeditionen bör
kunna anses tillräcklig för nuvarande behov. Vad polismästaren anfört angående
det mindre lämpliga i att vid denna expedition använda kvinnlig
arbetskraft i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit, anser jag emellertid
böra föranleda till att å expeditionens stat uppföras endast två skrivbiträden
men därutöver fyra extra biträden med arvode av 1,600 kronor åt var och eu av
dem; dessa biträdesbefattningar anser jag i likhet med de sakkunniga lämpligen
kunna besättas med pensionerade konstaplar. Eventuellt behov av ytterligare
extra arbetskraft bör givetvis tillgodoses, och på sätt polismästaren
erinrat bör hänsyn härtill tagas vid beräknande av medel till icke-ordinarie
befattningshavare.

Personalbeståndet å motorfordonsexpeditionen skulle alltså enligt mitt
förslag bliva följande:

1 kanslist ................................................................. B 15,

2 kansliskrivare ...................................................... B 11,

2 skrivbiträden .................................................. B 2 samt

4 extra biträden med arvode av 1,600 kronor till var och en.

C. Poliskammaren.

Poliskammaren, vilken benämning ursprungligen avsåg stadens hela polisverk,
har så småningom kommit att utgöra namnet å allenast en del därav.
Poliskammaren skulle efter genomförandet av de sakkunnigas omorganisationsförslag
upptaga alla ärenden angående verkställighet av straff, tvångsarbete,
utvisning eller avvisning, alla ärenden angående handräckning för inställande
av personer vid domstolar, å arbetsliem eller dylikt, all delgivning av stämningar
och andra handlingar, indrivning av stämpelmedel och vittnesersättningar,
frågor rörande åtal i brottmål, ärenden angående uppsikt å offentliga
samlingslokaler, anmälningar om olycksfall i arbete m. m. Till poliskammaren
skulle härigenom komma att överflyttas dels åtskilliga av de ärenden,
som för närvarande handläggas av överståthållarämbetets kansli, och dels
huvudparten av andre stadsfogdens arbetsuppgifter; beträffande nuvarande
andre stadsfogdens expedition tillåter jag mig återkomma i samband med
frågan om inrättandet av ett särskilt exekutionsverk. Med iakttagande av
nu angiven fördelningsgrund skulle antalet ärenden hava utgjort omkring
31,000 år 1925 och omkring 33,000 år 1926.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Såsom poliskammarens chef tjänstgör för närvarande förste polisintendenten,
vilken tillika är polismästarens ställföreträdare. Denne polisintendent
avgör självständigt å överståthållarämbetets vägnar i poliskammaren
förekommande mål och ärenden. Med avseende å poliskammaren hava de
sakkunniga, med hänsyn till dess avsevärda arbetsbörda och till de viktiga
ärenden, vilka redan nu där handläggas och vilkas antal efter omorganisationen
skulle ytterligare ökas, funnit föreligga tydligt behov utav eu chefstjänsteman
i relativt hög löneställning. De sakkunniga föreslå därför bibehållandet
av en befattning såsom polisintendent med tjänstgöring i poliskammaren.
Denne polisintendent skulle alltjämt självständigt å överstäthållarämbetets
vägnar avgöra i poliskammaren förekommande ärenden,
enär någon möjlighet icke funnes för polismästaren — vars tid är tagen
strängt i anspråk för andra göromål — att taga befattning därmed. De
sakkunniga föreslå, att befattningen placeras i lönegraden B 30; till motvägande
av härigenom inträdd minskning i avlöningsförmånerna — vilken
minskning, om man bortser från dyrtidstillägg men medräknar den för statliga
befattningshavare föreskrivna avgiften till egen pensionering, utgör
1,020 kronor — ifrågasätta de sakkunniga, att polisintendenten, därest så
tinnes möjligt, bör erhålla fri bostad.

I anslutning härtill hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå viss ändring
beträffande beteckningen å polisintendentstjänsterna ävensom upphävande
av den nu gällande bestämmelsen, att polisintendenten i poliskammaren
skall vara självskriven ställföreträdare för polismästaren. De
sakkunniga hava i dessa sistberörda frågor uttalat sig sålunda:

För närvarande finnas anställda eu förste polisintendent såsom chef för
poliskammaren, eu andre polisintendent såsom chef för ordningspolisen, en
tredje polisintendent såsom chef för kriminalpolisen och en fjärde polisintendent
såsom chef för polisskolan. Av dessa äro första och andra polisintendenterna
placerade i 25:e lönegruppen å Stockholms stads lönestat,
och fjärde polisintendenten rrppbär motsvarande lön; tredje polisintendenten
är däremot placerad i 26:e lönegruppen, detta motiverat av den honom
åvilande, särskilt krävande arbetsbördan. De fyra polisintendenterna äro
emellertid med avseende å tjänsteställning fullständigt sidoordnade, och
någon annan skillnad dem emellan finnes därvidlag ej. än att förste polisintendenten
enligt instruktionen ä.r polismästarens ställföreträdare. Då
polisintendenternas inbördes tjänsteställning icke på något sätt motsvarar
tjänsternas nummerbeteckning, synes denna beteckning redan nu böra till
undvikande av missförstånd borttagas.

I detta sammanhang torde ett nära liggande spörsmål böra upptagas till
behandling, nämligen ställföreträd ar skåpet för polismästaren. Enligt gällande
instruktion för förste polisintendenten har denne, såsom nämnt, att vid förfall
eller ledighet för polismästaren förestå ämbetet, när annan person icke
är därtill förordnad; förste polisintendenten är med andra ord polismästarens
ställföreträdare. Detta är givetvis ett minne av tjänstens historiska utveckling;
det var befattningen såsom biträdande polismästare, vilken så småningom
omvandlades till förste polisintendentstjänsten. Lämpligheten av
en dylik bestämmelse torde emellertid under nuvarande ändrade förhållanden
kunna ifrågasättas. Vid en eventuell ledighet å förste polisintendentsbefattningen
synes den möjligheten vara nära till hands liggande, att densamma

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 56''.

kunde komma att beklädas av en tjänsteman med väsentligt mindre erfarenhet
och därjämte till levnadsåren yngre än övriga intendenter. Någon anledning
antaga, att dessa skulle söka transport till befattningen såsom förste
intendent, föreligger ej; vad särskilt tredje intendenten vidkommer är han ju
i lönehänseende bättre placerad. Det synes under dessa förhållanden mindre
lämpligt, att innehavaren av befattningen såsom förste polisintendent skall
vara självskriven att tid efter annan såsom t. f. polismästare taga befäl över
övriga intendenter.

De sakkunniga anse därför, att envar av nu ifrågavarande fyra befattningshavare
bör benämnas allenast polisintendent samt att bestämmelsen
därom, att den i poliskammaren tjänstgörande polisintendenten skall vara
polismästarens ställföreträdare, bör upphävas. Vikarie för polismästaren
bör då i stället förordnas, antingen av Kungl. Maj:t att automatiskt inträda
vid varje tillfälle under eu viss längre tidsperiod, eller av överståthållarämbetet
för varje särskilt fall.

Vid behandlingen av frågan om övrig personal i poliskammaren hava
de sakkunniga erinrat om att därstädes såsom polisintendentens närmaste
man för närvarande endast finnes en notarie. Med hänsyn till den föreslagna
starka ökningen av poliskammarens arbetsbörda hava de sakkunniga
funnit nödvändigt föreslå en förändring av notarietjänsten till en befattning
såsom sekreterare i lönegraden B 26. De sakkunnigas motivering är beträffande
denna fråga i huvudsak av följande innehåll:

Såsom biträde åt polisintendenten tjänstgör för närvarande eu notarie i
20:e lönegruppen å Stockholms stads lönestat. Denna notarietjänst är sålunda
placerad något högre än övriga dylika tjänster inom polisavdelningen,
och skälet härtill är naturligen att söka i den med tjänsten förenade arbetsbördan,
vilken sedan tjänstens tillkomst alltmera ökats. Eu olägenhet, som
i samband härmed jämväl gjort sig allt starkare gällande, är den, att notarien,
vilken icke är ansvarig föredragande, ej heller kunnat få på eget ansvar
handlägga mindre viktiga ärenden. I följd härav har polisintendenten nödgats
personligen taga befattning med samtliga i poliskammaren förekommande
ärenden, vilkas antal utgjorde 21,913 år 1925 och 22,962 år 1926.
De redan nu stora olägenheterna härav ökas naturligen, i den man antalet
ärenden i poliskammaren tillväxer.

Enligt föreliggande förslag till ändrad arbetsfördelning skulle antalet
ärenden i poliskammaren hava utgjort 31,348 år 1925 och 33,438 år 1926.
Det är givet, att de sakkunniga, då de ansett sig kunna gå in för en sådan
omplacering av ärenden, härvid utgått från den förutsättningen, att eu omläggning
skulle ske jämväl av arbetet inom poliskammaren. Eu sådan omläggning
skulle enklast kunna ske därigenom, att den nuvarande notarietjänsten
förändrades till eu befattning såsom sekreterare eller assessor, varmed
skulle följa niedansvarigliet för de i poliskammaren fattade besluten men
jämväl möjlighet för denne befattningshavare att ensam och på eget ansvar
handlägga de ärenden, som av polisintendenten åt honom uppdroges. Enligt
vad de sakkunniga av vederbörande inhämtat, anser man sig med eu
dylik ändrad organisation kunna utan svårighet handlägga den föreslagna
ökade arbetsbördan, enär därigenom flertalet ärenden skulle komma att behandlas
av endast en tjänsteman i stället för nuvarande två. Härför talar
jämväl eu jämförelse med nuvarande polismästarens kansli, där eu anordning
av föreslagen art redan är genomförd.

Ehuru de sakkunniga för sin del anse föga önskvärt att i högre löneklass
uppflytta nuvarande tjänster, hava de sakkunniga icke kunnat undgå att

Yttranden,

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

finna de anförda skälen så tungt vägande, att de sakkunniga för sin del
föreslagit, att notarietjänsten i poliskammaren omvandlas till en befattning
såsom självständig föredragande och i samband därmed uppflyttas i
lönehänseende. De sakkunniga hava så mycket hellre kunnat framlägga
detta förslag, som detsamma närmast är föranlett av indragningen av andre
stadsfogdens tjänst och den därav beroende ökningen i poliskammarens
arbetsbörda. Den tämligen obetydliga kostnadsökningen genom notarietjänstens
uppflyttning uppväges mer än väl genom den inbesparing, som
nyssberörda tjänsteindragning medför.

Med avseende å placeringen av den föreslagna nya tjänsten såsom föredragande
i poliskammaren torde det hava legat närmast till hands att uppföra
densamma i samma löneklass som länsassessorerna och sålunda göra
den till en assessorstjänst i lönegraden B 27. Därigenom vunnes jämväl
likställighet med motsvarande tjänster å exekutionsroteln, å kamrerarexpeditionen
och vid polisavdelningens kanslibyrå. De sakkunniga vilja icke
bestrida, att starka skäl synas tala för en sådan åtgärd. Å andra sidan är
det givetvis önskvärt att icke för hårt belasta verkets lönestat. Ej minst ur
sistnämnda synpunkt hava de sakkunniga föreslagit eu något lägre placering
samt för den skull hemställt, att notarietjänsten i poliskammaren om^Qdlas
till en befattning såsom sekreterare med placering i lönegraden

Beträffande övrig personal framhålla de sakkunniga, att den ökade arbetsbördan
givetvis måste medföra visst behov av ökad arbetskraft. De sakkunniga
anse i detta hänseende i hög grad påkallat, att en amanuens indelas
till ständig tjänstgöring i poliskammaren samt att ett kontorsbiträde
där placeras. Därjämte har ansetts önskvärt, att å poliskammarens stat
uppföras de skrivbiträden, som redan nu äro sysselsatta för dess räkning,
men vilka hittills upptagits å polismästarens expedition; med hänsyn till
lokalförhållandena har någon sammanslagning av skrivpersonalen ansetts
icke kunna äga rum, liksom ej heller beträffande vaktpersonal. Under förutsättning
att personalen göres statsavlönad, föreslå alltså de sakkunniga, att 1

vid poliskammaren ytterligare placeras

1 kanslist................................................................... B 15,

1 kanslibiträde.......................................................... B 7,

1 kontorsbiträde ....................................................... B 4,

3 skrivbiträden...................................................... B 2, och

1 expeditionsvakt med arvode av 1,860 kronor årligen.

Sistnämnda befattning skulle liksom hittills uppehållas av eu pensionerad
överkonstapel.

Förslaget tillstyrkes av statskontoret, och någon erinran däremot har icke
framställts av riksräkenskapsverket eller allmänna civilförvaltningens lönenämnd;
beträffande lönenämnden erinras dock om dess tidigare återgivna allmänna
önskemål rörande kanslisttjänsternas placering i lönehänseende samt i fråga
om ändrad proportion mellan de för kvinnliga befattningshavare avsedda
tjänsterna av högre och lägre grad.

Från stadens myndigheter har förslaget icke gjorts till föremål för erinran.

Overståthållarämbetet har åberopat de yttranden, som i ärendet avgivits
av förste polisintendenten och polismästaren.

Kungl. i\faj:ts proposition nr 5h\ 73

Förste polisintendenten framhåller till en början, att ärenden rörande indrivning
av stämpelmedel, vittnesersättningar och dylikt, vilka, ärenden föreslagits
skola ankomma å poliskammaren, i stället rätteligen borde på grund
av sin natur hänföras till kamrerarexpeditionen. Han biträder vidare jmlismästarens
förslag att samtliga rapporter borde ingivas till och behandlas i
poliskammaren. Mot de sakkunnigas förslag om avskaffande av nuvarande nummerbeteckning
å tjänsterna såsom polisintendenter samt om upphävande av
bestämmelsen om skyldighet för den i poliskammaren tjänstgörande polisintendenten
att vara polismästarens ställföreträdare finner förste polisintendenten
icke anledning till invändning.

Vidkommande de föreslagna avlöningsförmånerna för polisintendenten i
poliskammaren ifrågasätter denne viss avlöningsförstärkning i stället för den
av de sakkunniga ifrågasatta förmånen av fri bostad. Förste polisintendenten
har härutinuan anfört följande:

Ostridigt vore att tillämpningen av alternativ I i sakkunnigförslaget skulle
för blivande polisintendenter medföra betydligt försämrade avlöningsförhållanden.
Ej blott lönen skulle bliva lägre utan även lönetilläggen och pensionsbeloppen
skulle minskas, varjämte polisintendenterna skulle hava att
vidkännas den inkomstminskning, som de årliga avgifterna för egen pensionering
komme att medföra. Detta förhållande syntes mycket betänkligt.
Ifrågavarande befattningshavare avlönades nu enligt lönegrupp 25 å stadens
lönestat, vilket varit fallet allt ifrån år 1921. Sedan dess hade de polisintendenterna
åliggande bestyren emellertid stadigt ökats, varför det icke
kunde anses obilligt, att polisintendenterna såsom statsavlönade åtminstone
i huvudsak bibehölles vid den avlöning, som nu vore bestämd för de olika
befattningarna.

Den ifrågasatta omorganisationen skulle medföra en mycket betydlig stegring
av de arbetsuppgifter, som ankomme på polisintendenten i poliskammaren.
Aven om beslut komme att fattas om fri bostad för polisintendent
i enlighet med de sakkunnigas förslag, funnes knappast anledning antaga,
att sådan bostad skulle upplåtas åt sistbemälde polisintendent. Endast för
de båda polisintendenter, som sysslade med kriminalpolisen och ordningspolisen,
torde möjlighet komma att yppa sig att genom åtnjutande av fri
bostad erhålla kompensation för minskad kontant avlöning. Det kunde dock
svårligen anses rättvist, att polisintendenten i poliskammaren sålunda skulle
tillbakasättas i avlöningsliänseende, oaktat han enligt de sakkunnigas uttalade
mening hade att syssla med synnerligen viktiga ärenden och hade en
avsevärd arbetsbörda.

Något principiellt hinder att placera polisintendenterna i lönegraden B 30
samt att, på sätt som skett beträffande landssekreterarna, tilldela en var av
dem lämplig löneförstärkning syntes icke föreligga. Även om denna löneförstärkning
icke kunde bestämmas så att den till fullo gottgjorde minskningen
i avlöningen, skulle den dock vara eu avgjord och säker förbättring
av polisintendenternas lönevillkor, något som den ovissa bostadsförmånen
icke kunde anses vara.

De sakkunnigas förslag angående personalen i poliskammaren biträdes avförste
polisintendenten, vilken särskilt påpekar dels behovet därstädes av
en amanuens, något som redan av de sakkunniga framhållits, och dels att
extra biträde tillfälligtvis kan komma att erfordras. Beträffande den föreslagna
tjänsten såsom sekreterare i poliskammaren hemställer emellertid förste

Departements chefen.

74 '' Kungl. Maj:t$ proposition nr 56.

polisintendenten, att densamma måtte ändras till en befattning såsom assessor
i lönegraden B 27. Härutinnan har förste polisintendenten anfört i huvudsak
följande:

Även om samtliga rapporter överflyttades till poliskammaren för handläggning,
torde nog denna avdelning av verket kunna ombesörja de mål och
ärenden, som efter omorganisationen bleve densamma tilldelade. Men enligt
polisintendentens uppfattning vore eu nödvändig förutsättning härför, att,
såsom de sakkunniga föreslagit, en föredragandetjänst där inrättades. Då
polisintendenten och föredraganden åtminstone beträffande ett stort antal
ärenden icke skulle behöva båda ingå uti detaljgranskningen utan var och
en av dem kunde taga sin anpart av bestyren, skulle arbetet kunna fortgå
raskt nog och de många arbetsuppgifterna förty medhinnas.

Den nya föredragandetjänsten i poliskammaren skulle emellertid enligt
förslaget i löneavseende bliva sämre ställd än flertalet övriga föredragandebefattningar
inom överståthållarämbetet. De sakkunniga hade i betänkandet
vid fråga härom förklarat, att starka skäl syntes tala för en placering av
ifrågakomna befattning i lönegraden B 27. Tjänsten skulle alltså likställas
med motsvarande befattningar å exekutionsroteln, å polisavdelningens kanslibyrå
och å dess kamrerarexpedition ävensom med polisassessorstjänsterna.
Det syntes med fog kunna ifrågasättas, om icke i detta fall sålunda föreliggande
skäl borde väga över besparingssynpunkten och föredraganden i
poliskammaren för den skull placeras i lönegraden B 27.

Polismästaren delar den meningen, att en övergång till statsavlöning för
polisintendenterna icke bör för någon av dessa befattningar medföra försämring
av nuvarande löneförmåner. Ett förebyggande härav skulle jämväl enligt
polismästarens mening enklast ske genom kontant avlöningsförstärkning.
Polismästaren förordar jämväl, att den befattningshavare i poliskammaren,
för vilken de sakkunniga föreslagit benämningen sekreterare, i stället benämnes
assessor, vilken beteckning, framhåller polismästaren, skulle väl överensstämma
med hans arbetsuppgifter. Lika med förste polisintendenten
anser polismästaren vidare, att ifrågavarande tjänsteman vid bifall härtill
borde placeras i lönegraden B 27, och polismästaren erinrar i detta sammanhang,
att denne befattningshavare då även beträffande avlöningen bleve
likställd med de assessorer, som å kriminalavdelningen hava att biträda
tredje polisintendenten.

Befattningen såsom chef för poliskammaren måste redan under nuvarande
förhållanden betraktas såsom en av de ansvarsfullaste inom överståthållarämbetet.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle så i ännu högre grad bliva
fallet, dä ju arbetsbördan där skulle ökas mera än vid kanske någon annan
avdelning inom verket och då dit skulle sammanföras alla ärenden angående
frihetsberövande och strafförvandling. Då befattningens innehavare vidare
skulle äga att fortfarande besluta å överståthållarämbetets vägnar, skulle lian
komma att intaga ej blott en byråchefs ställning utan en väsentligt självständigare
sådan. Eftersom å tjänstinnehavaren följaktligen måste ställas
särskilt stora krav, böra givetvis löneförmånerna avvägas i förhållande härtill.
Jag anser förty till en början, att denne polisintendent, på sätt
de sakkunniga föreslagit, bör placeras i samma lönegrad som byråchefer
eller lönegraden B SO. Jag delar även de sakkunnigas uppfattning, att åt

Kttngl. Maj:ts proposition nr 56. 75

denne befattningshavare, liksom ät övriga polisintendenter, med hänsyn till
tjänstens särskilt krävande och ansvarsfulla natur böra beredas vissa förmäner
därutöver. Den av de sakkunniga ifrågasatta förmånen av fri bostad
kan emellertid icke för närvarande åt honom beredas och — såsom nuvarande
förste polisintendenten påpekat — lärer näppeligen kunna tänkas i
framtiden ifrågakomma. Vid sådant förhållande synes ersättning böra tillerkännas
honom i annan ordning. Härvidlag lärer näppeligen kunna tänkas
annan anordning än att polisintendent, i likhet med landssekreterare, beredes
viss avlöningsförstärkning. Jag ansluter mig därför till vad från överståthållarämbetets
sida härutinnan anförts.

Vid bestämmande av avlöningsförstärkningens belopp må till eu början
erinras, att förste polisintendenten nu å stadens lönestat uppbär eu begynnelselön
av 11,100 kronor; hans begynnelselön i lönegraden B 30 bliver 10,500
kronor. Löneskillnaden utgör således 600 kronor. Härtill kommer ock,
att de kommunalavlönade befattningshavarna icke erlägga avgifter för egen
pensionering, vilket däremot åligger statsavlönade tjänstinnehavare. Efter
överförande till lönegraden B 30 skulle innehavaren av ifrågavarande befattning
hava att i sådant hänseende erlägga ett årligt belopp av 420 kronor.
Detta innebär alltså, att verkliga skillnaden mellan nuvarande och blivande
löneförmåner skulle utgöra 1,020 kronor; tages därjämte hänsyn till skillnaden
i beräkning av nuvarande statliga dyrtidstillägg och kommunala rörliga
lönetilllägg, ökas beloppet med 603 kronor. Vid befattningens omvandling till
statstjänst skulle alltså polisintendenten i poliskammaren få vidkännas en
inkomstminskning å tjänsten med för närvarande tillhopa 1,623 kronor. Med
hänsyn till de stora krav, vilka, såsom nyss erinrats, måste ställas å denna
befattnings innehavare, anser jag erforderligt, att nu berörda inkomstminskning
till huvudsaklig del varder befattningshavaren gottgjord. Det synes
fördenskull lämpligt, att polisintendenten i poliskammaren tillerkännes avlöningsförstärkning
till belopp, som ungefärligen motsvarar minskningen
i nuvarande löneförmåner med tillägg av avgiften för egen pensionering. Jag
föreslår alltså, att denne polisintendent tillerkännes en avlöningsförstärkning
av 1,500 kronor årligen. — Beträffande övriga polisintendenter kommer jag
att i annat sammanhang framlägga förslag i motsvarande hänseenden.

Vad de sakkunniga anfört angående lämpligheten av att avskaffa nuvarande
nummerbeteckning å polisintendentstjänsterna synes mig välgrundat,
och i de uppgjorda förslagen till personalstater hava tjänstebeteckningarna
ändrats i överensstämmelse härmed. Jag har jämväl för avsikt att i blivande
instruktion för överståthållarämbetet föreslå ändring angående bestämmelserna
om ställföreträdarskapet för polismästaren av i huvudsak den innebörd,
som av de sakkunniga ifrågasatts.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att den nuvarande notarietjänsten i
poliskammaren skulle förvandlas till en befattning såsom sekreterare. Denna
nya befattning skulle placeras i lönegraden B 26, och dess innehavare skulle
vara föredragande inför polisintendenten samt medansvarig i besluten, varförutom
han skulle äga självständigt handlägga vissa ärenden. Sekreterarens

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 56.

ställning skulle alltså i huvudsak bliva likartad med en länsassessors; de
ärenden, varmed han skulle taga befattning, bliva jämväl i huvudsak desamma,
som enligt den 31 december 1918 fastställd fördelningsplan närmast
ankomma å hinsassessor å landskansli. Ifrågavarande befattningshavare är
emellertid enligt förslaget placerad i lönegraden under länsassessor; de sakkunniga,
vilkas motivering närmast talar för en högre placering, framhålla
som skäl till förslaget allenast önskvärdheten av att icke alltför hårt belasta
verkets lönestat.

I och för sig kunde det synas likgiltigt, om befattningen placerades i lönegraden
B 26 eller B 27; skillnaden i avlöningsförmåner utgör ju allenast
480 kronor för år räknat. Emellertid har jag tidigare framhållit lämpligheten
av att överståthållarämbetets befattningshavare placeras i motsvarande
lönegrader som tjänstemännen inom landsstaten, därest så är möjligt. Jag
anser en avvikelse från denna princip icke böra utan alldeles särskilda skäl
äga rum. Sådana skäl torde emellertid här icke föreligga; snarare synas de
anförda skälen, av överståthållarämbetet ytterligare understrukna, tala för
befattningens uppförande i lönegraden B 27. Härtill kommer, att den i avgivna
yttranden föreslagna överflyttningen från kanslibyrån till poliskam
maren jämväl av samtliga de rapporter, som icke enligt sakkunnigförslaget
skulle handläggas därstädes -- vilken överflyttning jag tidigare förklarat mig
finna välgrundad och varom jag ärnar framlägga förslag i blivande instruktion
för överståthållarämbetet — skulle avsevärt öka antalet i poliskammaren
handlagda ärenden, detta även om vissa andra ärenden, såsom jämväl föreslagits,
överflyttas från poliskammaren till avdelningens kamrerare. Med
iakttagande av en sådan ändring i ärendesfördelningen skulle antalet ärenden
i poliskammaren under ettvart av åren 1925 och 1926 hava utgjort i runt
tal 41,000 i stället för av de sakkunniga beräknade omkring 31,000 och
33,000 respektive. Aven denna arbetsökning torde motivera någon uppflyttning
i lönehänseende av den föreslagna sekreterartjänsten. Jag förordar
därför tjänstens placering i lönegraden B 27. Vid bifall härtill bör befattningen
givas benämningen assessor i överensstämmelse med vad förhållandet
är beträffande motsvarande tjänster å exekutionsroteln och polisavdelningens
kanslibyrå ävensom i fråga om den av mig föreslagna befattningen å kansliavdelningens
kanslibyrå.

Ben av de sakkunniga föreslagna ökningen av kanslipersonalen vid poliskammaren
finner jag fullt motiverad av den förutsatta stegringen i kammarens
arbetsbörda. Vid beräknande av medel till icke-ordinarie personal bör
jämväl, såsom från överståthållarämbetets sida erinrats, hänsyn tagas till
eventuellt behov av tillfällig extra arbetskraft i poliskammaren.

Jag biträder alltså de sakkunnigas nu förevarande förslag med nyss angivna
avvikelser beträffande polisintendentens löneförmåner samt i fråga om
föredragandetjänsten i poliskammaren.

D) Ekonomiförvaltningen.

Kamreraren hos överståthållarämbetet för polisärenden är nu, framhålla de
sakkunniga, den befattningshavare, som handhar huvudparten av den eko -

77

Kungl. Mnj:ts proposition nr 5(1.

nomiska förvaltningen inom överståthållarämbetet. Vissa grenar därav äro
emellertid utbrutna och överlämnade till andra befattningshavare. Sålunda
handläggas å överståthållarämbetets kansli ett flertal ekonomiska ärenden,
nämligen sådana som angå dispositionen av åtskilliga statliga anslag, och
andre polisintendenten handhar upprättandet av avlöningslistorna för polispersonalen.

De sakkunniga förklara sig hava under utredningens gång erhållit eu
bestämd uppfattning, att alla bokförings- och kassaärenden inom överståthållarämbetet
böra överflyttas till eu och samma avdelning, och då närmast
till kamrerarens avdelning, vilken föreslås skola erhålla den ändrade benämningen
kamrerarexpeditzonen. Eu dylik åtgärd skulle enligt de sakkunniga
komma att påverka arbetsförhållandena vid överståthållarämbetets kansli,
hos andre stadsfogden och hos andre polisintendenten i följande hänseenden.

De räkenskaper, som för närvarande föras å överståthållarämbetets kansli,
skulle i sin helhet överflyttas till kamrerarexpeditionen. Även nedsättning
av fullföljdsavgifter och utbetalning av vittnesersättningar och dylikt skulle
ske vid kamrerarexpeditionen i stället för i kansliet, som har sin lokal vid
Slottsbacken. Denna ändring måste jämväl ur allmänhetens synpunkt anses
önskvärd; härigenom kunde till vittnen åberopade personer få lyfta vittnesersättningen
i omedelbar närhet av domstolen i stället för att, såsom nu
är fallet, nödgas begiva sig till Slottsbacken för beloppets utfående.

Vidare skulle all bötesredovisning från överståthållarämbetets kansli övergå
å kamrerarexpeditionen. Polisdomstolsböterna redovisas redan nu av kamreraren,
och varje anledning synes saknas att beträffande rådhusrättsböterna
tillämpa ett annat förfaringssätt. Sistberörda överflyttning av bötesredovisning
sammanhänger i övrigt därmed, att de sakkunniga föreslå bötesindrivningens
överförande till ordonnansavdelningen från andre stadsfogden.

I samband härmed bör emellertid kamreraren erhålla förordnande såsom
stadsfogde med avseende å de åt honom uppdragna bötesärendena.

Eu ändrad ordning synes de sakkunniga erforderlig jämväl beträffande
polispersonalens avlöningslistor. Kamreraren har för närvarande icke att
med dessa avlöningslistor taga annan befattning, än att han utbetalar däri
angivna belopp. Ansvarigheten för listornas riktighet åvilar icke kamreraren
utan andre polisintendenten. De sakkunniga föreslå nu, att kamreraren skall
övertaga granskningen av och ansvaret för även dessa avlöningslistor.

Slutligen anse de sakkunniga, att till kamrerarens förfogande böra ställas
de anslag, vilka i Stockholms stads inkomst- och utgiftsstat uppföras under
rubriken »Överståthållarämbetet, 1. Överståthållaren och underståthållaren
m. m.» och som för närvarande disponeras av drätselnämnden.

På sätt av denna framställning lärer framgå, skulle den s. k. kamrerarexpeditionens
verksamhetsområde komma att efter omorganisationen väsentligen
ökas. Här skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag koncentreras
hela den ekonomiska förvaltningen inom överståthållarämbetet. Detta förslag
förutsätter emellertid enligt de sakkunniga för sitt genomförande viss
ändring beträffande expeditionens personal.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

De sakkunniga framhålla med styrka vikten av att kamreraren — i motsats
till vad nu är fallet — göres till ansvarig föredragande i på honom
ankommande mål och ärenden. De framhålla vidare, att kamrerartjänsten
efter den föreslagna ändringen ej blott skulle fullt motsvara eu länsassessorstjänst
utan jämväl, med avseende å ämbetets betydelse och storleken av
omhänderhavda belopp, snarast ligga däröver.

Med hänsyn tagen till anförda omständigheter hava de sakkunniga föreslagit,
att kamreraren göres till ansvarig föredragande hos polismästaren
samt att hans tjänst placeras i lönegraden B 27. De sakkunniga hava
såsom motivering för lönegradsplaceringen i fråga anfört i huvudsak följande: Till

jämförelse med nuvarande avlöningsförhållanden må erinras, att kamreraren
för närvarande visserligen endast är placerad i lönegrupp 20 å
Stockholms stads lönestat med begynnelselön av 7,200 kronor och slutlön
av 8,640 kronor, men att han därjämte uppbär särskilda arvoden från statsverket
å tillhopa 1,150 kronor. Den faktiska löneökningen vid tjänstens
placering i B 27 eller stadens lönegrupp 23 blir alltså tämligen obetydlig,
därest man, såsom de sakkunniga förutsätta, samtidigt borttager de särskilda
arvodena från statsverket; särskilt obetydlig blir ökningen, om kamreraren
placeras å statsverkets lönestat, enär då ökningen av lönebeloppet motväges
av det lägre dyrtidstillägget.

För placeringen i B 27 talar jämväl den omständigheten, att därigenom
full jämställdhet vinnes med assessorn vid polisavdelningens kanslibyrå.

Beträffande övrig personal å kamrerarexpeditionen föreslå de sakkunniga,
att dit måtte överflyttas en kanslisttjänst från nuvarande överståthållarämbetets
kansli, dock med den ändrade titeln bokhållare, samt att där måtte
inrättas ytterligare en befattning såsom skrivbiträde. Därjämte föreslås viss
ändrad benämning å en redan befintlig bokhållartjänst. De sakkunnigas
yttrande är i hithörande delar av följande innehåll:

Vidkommande personalen i övrigt synes viss ökning därav vara ofrånkomlig.
Då de räkenskaper, vilka för närvarande handhavas å överståthållarämbetets
kansli av en därstädes anställd kanslist, skola överflyttas till
kamrerarexpeditionen, erfordras jämväl, att en motsvarande tjänst inrättas
å sistnämnda expedition. Denna befattning bör dock av lämplighetsskäl
betecknas såsom en bokhållartjänst. Överflyttningen till kamrerarexpeditionen
utav redovisningen av rådhusrättsböter ävensom utav upprättandet
av polispersonalens avlöningslistor nödvändiggör, att ytterligare ett skrivbiträde
anställes. — Dessa personalökningar motsvaras givetvis av indragningar
å nuvarande överståthållarämbetets kansli och andre stadsfogdens
expedition.

Den förutvarande personalen å kamrerarens avdelning skulle bibehållas,
dock med de förändringar i benämningen, som en eventuell överföring till
statsverket medföra. Beträffande dessa nuvarande befattningshavare hava
emellertid de sakkunniga funnit anmärkningsvärt, att två bokhållare å kamrerarens
avdelning äro placerade i lägre lönegrupp å stadens lönestat, än
vad förhållandet är beträffande kanslisttjänsterna. Bokliållarbefattningarna
kunna emellertid icke anses mindre krävande eller betydelsefulla än kanslisttjänsterna
— snarare är måhända fallet det motsatta — och en jämförelse
med förhållandena vid länsstyrelserna i övrigt giver ej heller något
stöd för en dylik olika gradering i lönehänseende. De sakkunniga hava

7!l

Kanyl. Maj:ts proposition nr 56.

därför ansett sig böra föreslå, att dessa bokhållarbefattningar placeras i
samma lönegrad som kanslisttjänsterna, d. v. s. lönegrad B 15. Den nuvarande
bokhållare, som är placerad i stadens lönegrupp 17, synes böra behållas
vid motsvarande löneställning enligt statsverkets löneplan. Dock
synes hans titel böra angiva, att tjänsten är högre än övriga bokhållartjänster
å kamrerarexpeditionen. De sakkunniga föreslå förty, att innehavaren
av denna befattning måtte benämnas »förste bokhållare», vilken titel förut
förekommer vid vissa kommunikation sverk. Den nuvarande befattningen
såsom förste vaktmästare bör, på förut beträffande motsvarande befattningar
anförda skäl och i likhet med vad tidigare varit fallet, kunna uppehållas av
pensionerad polisman.

Under förutsättning, att kamrerarexpeditionen uppföres å statsverkets
lönestat, föreslå de sakkunniga härefter följande personalstat för expedi -

tionen :

1 kamrerare, tillika föredragande inför polismästaren........................... B 27,

1 förste bokhållare ..................................................................................... B 18,

3 bokhållare ................................................................................................ B 15,

1 kansliskrivare .......................................................................................... Bil,

3 skrivbiträden ........................................................................................... B 2,

1 expeditionsvakt, med arvode av 1,860 kronor, vilken tjänst är avsedd att
uppehållas av en pensionerad överkonstapel.

I avgivet yttrande framhåller statskontoret, att det ville synas, som om de
arbetsuppgifter, vilka tillkomme kamreraren, icke skulle kunna motivera
placering i högre lönegrad än B 26, till vilken lönegrad för närvarande hänförts
endast sådana kamrerare inom ämbetsverken, som hava särskilt kvalificerade
självständiga arbetsuppgifter. Då härtill komme, att sekreteraren i poliskammaren
av de sakkunniga icke ansetts böra erhålla högre placering än i
lönegraden B 26, syntes ej heller kamreraren böra hänföras till högre lönegrad.
I övrigt föranledde förslaget ingen erinran från statskontorets sida.

Riksräkenskapsverket anmärker till en början, att av förslaget ej fullt tyd.
ligt framginge, om kamreraren skulle vara ansvarig föredragande av till hans
verksamhetsområde hörande ärenden ej blott hos polismästaren utan även
hos kanslidirektören, såsom chef för kansliavdelningen, och överståthållaren.
En dylik självständig föredragningsskyldighet borde enligt riksräkenskapsverkets
mening åläggas kamreraren, om över huvud taget all medelsförvaltning
skulle koncentreras till kamrerarexpeditionen. Riksräkenskapsverket
delade visserligen i princip de sakkunnigas uppfattning om fördelarna av
denna koncentration men ställde sig i viss mån tvivlande till den praktiska
lämpligheten av kamrerarexpeditionens handhavande av medelsförvaltningen
och räkenskapsföringen m. m. för kansliavdelningen, som skulle komma att
inrymmas i de från polishuset avlägset liggande lokalerna vid Slottsbacken.
Det kunde sålunda sättas i fråga, om ej såsom redogörare vid kansliavdelningen
borde placeras en kansliskrivare och motsvarande minskning göras
å kamrerarexpeditionens personalstat. Lämpligheten av organisationsplanen
i hithörande hänseende kunde emellertid, framhåller riksräkenskapsverket,
icke klart bedömas, förrän fullständigt förslag till instruktion för ämbets -

Yttrandon.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

verket och därmed föreskrifter beträffande kamrerarens ämbetsåligganden
förelåge. Beträffande den föreslagna lönegradsplaceringen har riksräkenskapsverket
icke haft någon erinran att framställa.

I fråga om överståthållarämbetets yttrande må till en början erinras om
vad ämbetet beträffande exekutionsroteln anfört rörande vikten av att räkenskapernas
koncentration till kamrerarexpeditionen icke måtte verka fördröjande
å arbetet vid exekutionsroteln. Det vore nämligen erforderligt, att kontanta
medel städse funnes tillgängliga å nämnda rotel.

Härutöver har överståthållarämbetet hänfört sig till särskilda yttranden,
som i ämnet avgivits av polismästaren, förste polisintendenten och kamreraren
i överståthållarämbetet för polisärenden.

Kamreraren i överståthållarämbetet för polisärenden har icke något att
erinra mot den föreslagna ökningen av arbetsuppgifterna. Han framhåller
emellertid, att för desammas handläggning synes erfordras ytterligare ett
skrivbiträde utöver vad de sakkunniga föreslagit. Vidare framhåller han, att
efter föreslagen omorganisation en vidlyftig skriftväxling skulle ankomma å
kamreraren, och han anser för ändamålet erforderligt, att å kamrerarexpeditionen
placeras en särskild amanuens. Kamreraren uttalar därjämte önskvärdheten
av att de nuvarande två bokhållarna i lönegruppen 13 å Stockholms
stads lönestat måtte i lönehänseende jämställas med kanslister i stadens
tjänst och således även uppflyttas högre än de sakkunniga föreslagit.

Efter vissa erinringar angående ärendesfördelningen framhåller kamreraren
slutligen, att, därest kamrerartjänsten placerades i lönegraden B 27, han
skulle erhålla eu årlig löneökning av allenast 143 kronor 60 öre, detta beroende
därå, att han för närvarande utöver sin avlöning enligt lönegruppen 20
å stadens stat jämväl uppbure särskilda arvoden från statsverket å tillhopa
1,150 kronor; dessa arvoden skulle enligt de sakkunnigas förslag bortfalla.
Kamreraren hemställer under hänvisning härtill, att han under sin återstående
tjänstetid måtte få fortfai’ande uppbära berörda arvoden utöver lönen.
Alternativt hemställer han att bliva uppförd å övergångsstat på Stockholms
stads lönestat i lönegruppen 23.

Förste polisintendenten uttalar sig jämväl för inrättandet av en amanuenstjänst
vid kamrerarexpeditionen samt framställer i övrigt vissa erinringar
angående ärendesfördelningen, varom tidigare talats.

Polismästaren ansluter sig till vad kamreraren och förste polisintendenten
anfört och förordar särskilt kamrerarens framställning om vissa förmåner
för honom personligen.

Av de kommunala institutionerna har endast Stockholms stads tjänstenämnd
framställt erinran mot föreliggande förslag. Nämnden anser de sakkunnigas
förslag innebära en för hög placering i lönehänseende såväl av kamreraren
som av de två bokhållarna i nuvarande lönegruppen 13 och kan ej heller
biträda förslaget om ändrad benämning å den för närvarande i lönegruppen IT
placerade bokhållaren; sistnämnda anmärkning avser dock allenast det fall
att befattningen skulle kvarstå å stadens lönestat och torde förty ej behöva
här närmare upptagas.

Knngl. Maj:In proposition nr 56. 81

Beträffande kamrerartjiinsten är nämndens yttrande av i huvudsak följande
innehåll:

Aven om det icke kan förnekas, att genom de nya arbetsuppgifter, vilka
enligt förslaget skulle komma att tillföras kamrerarexpeditionen — i samband
varmed kamreraren därjämte skulle erhålla stadsfogdes befogenhet — skärpta
krav på befattningens innehavare komma att göra sig gällande, har tjänste
nämnden icke kunnat undgå att finna den i detta fall föreslagna avlöningen
hög. Detta gäller såväl vid en jämförelse med liknande befattningar på
stadens lönestat som vid eu motsvarande jämförelse med den statliga förvaltningen.
De högst avlönade kamrerarbefattningarna å stadens lönestat
tillhöra sålunda för närvarande lönegruppen 22, och till närmast lägre lönegrupp
äro hänförda, förutom vissa med stor självständighet förenade kamrerarbefattningar,
de jämväl såsom stadsfogdar tjänstgörande uppbördskommissarierna.
Befattningen såsom andre stadsfogde, vilken enligt tjänstenämndens
tidigare tillkännagivna uppfattning bör anses uti avlöningshänseende för
högt placerad, tillhör den 22:a lönegruppen. Så vitt tjänstenämnden har
sig bekant, äro de högst avlönade kamrerarbefattningarna inom den centrala
statsförvaltningen (exempelvis statskontoret och utrikesdepartementet) hänförda
till lönegraden B 2G (8,580—10,020 kronor). Att vid sådant förhållande
åt den här ifrågavarande kamrerarbefattningen vid polisavdelningen giva den
placering uti lönehänseende, som av de sakkunniga föreslagits, kan tjänstenämnden
icke finna påkallat.

Härjämte har tjänstenämnden, såsom tidigare erinrats, särskilt beträffande
kamrerarexpeditionen uttalat sig för att vederbörande befattningshavare vid
fullgörandet av sådana arbetsuppgifter, med vilka vore förenat ett direkt
kommunalt intresse, skulle vara skyldiga att ställa sig stadens föreskrifter eller
av dess vederbörande myndigheter givna direktiv till efterrättelse.

Den föreslagna koncentrationen av överståthållarämbetets ekonomiska för- Departements -valtning till en expedition synes mig riktig och lämplig. Biksräkenskaps- cliefenverket
har visserligen ställt sig i viss män tvivlande till den praktiska lämpligheten
av att denna expedition skulle handhava medelsförvaltning och
räkenskapsföring även för kansliavdelningen; såsom grund för denna tvekan
åberopar verket, att kansliavdelningen och den föreslagna kamrerarexpeditionen
skulle i lokalt hänseende vara förlagda relativt långt ifrån varandra.

Jag vill häremot erinra, att redan nu kamreraren omhänderhar alla ekonomiska
frågor rörande två av de vid Slottsbacken inrymda expeditionerna,
nämligen polissekreterarens expedition och biträdande polissekreterarens
expedition. Denna sedan gammalt rådande ordning har visat sig fungera
tillfredsställande och utan några slitningar. De sakkunnigas förslag innebär
allenast, att kamrerarexpeditionen skulle övertaga ekonomiförvaltningen
även för den tredje nuvarande avdelningen vid Slottsbacken, nämligen överståthållarämbetets
kansli. Det torde icke finnas anledning antaga, att den
sålunda föreslagna åtgärden skulle medföra olägenheter, som hittills icke
förekommit i fråga om ekonomiförvaltningen vid övriga expeditioner å Slottsbacken.
Jag kan således icke biträda riksräkenskapsverkets alternativt framställda
förslag att såsom självständig redogörare vid kansliavdelningen placera
eu kansliskrivare; för övrigt skulle en dylik åtgärd medföra betydande svårigheter
för kamreraren, då det gällde att övervaka räkenskapernas förande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 101 29 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr få.

Å andra sidan delar jag till fullo överståthållarämbetets uppfattning, att
utbetalningar i utsökningsärenden böra ske vid exekutionsroteln; det vore i
hög grad olämpligt, att allmänheten skulle hava att ingiva handlingar i lokal
vid Slottsbacken men lyfta medlen i polishuset å Kungsholmen. Frågan
synes mig enklast kunna lösas på sätt överståthållarämbetet själv antytt,
nämligen genom ett vidräkningsförfarande mellan exekutionsroteln och kamrerarexpeditionen.
Visserligen bliva exekutionsrotelns tjänstemän härigenom
nödgade att föra vissa preliminära räkenskaper, men dessa lära icke behöva
bliva av alltför omfattande natur, och med den lindring i dessa tjänstemäns
arbetsbörda i förhållande till sakkunnigförslaget, som jag tidigare förordat,
torde denna räkenskapsföring kunna medhinnas. Förslag i nu angiven riktning
har jag för avsikt att förelägga Kungl. Maj:t i samband med frågan
om utfärdande av ny instruktion för överståthållarämbetet.

Vidkommande den föreslagne kamrerarens ställning delar jag helt riksräkenskapsverkets
mening, att befattningshavaren i fråga bör vara föredragande
ej blott inför polismästaren utan även, där ärendenas art så påkallar, inför
överståthållaren eller kansliavdelningens chef. I den mån kamreraren förvaltar
kommunens medel har han givetvis att ställa sig till efterrättelse
gällande föreskrifter angående stadens medelsförvaltning. Någon allmän
befogenhet för Stockholms stad att beträffande kamrerartjänsten meddela
särskilda föreskrifter eller direktiv lärer däremot icke kunna ifrågasättas.

Beträffande den föreslagna löneplaceringen för kamreraren hava erinringar
framställts av statskontoret och Stockholms stads tjänstenämnd, vilka ansett
kamreraren icke böra placeras högre än i lönegraden B 26. Såsom skäl för
en sådan placering av befattningen har i huvudsak åberopats, att inga kamrerarbefattningar
å statsverkets lönestat äro placerade i högre lönegrad. Statskontoret
har därjämte uttalat, att kamreraren icke borde placeras i högre
lönegrad än den av de sakkunniga föreslagna sekreteraren i poliskammaren.
Det är riktigt, att kamrerarbefattningarna inom statsförvaltningen icke i
något fall placerats i högre lönegrad än B 26. Emellertid skulle å chefen
för kamrerarexpeditionen icke ankomma blott kamrerargöromål; i ännu
större utsträckning bör han hava att handlägga uppgifter, motsvarande
länsassessors, och i vissa fall, t. ex. beträffande bötesredovisningen, samma
uppgifter som landskamrerare. Jag erinrar vidare därom att, såsom förut
framhållits, honom bör åligga föredragningsskyldighet jämväl inför överståthållaren.
Då befattningen således, vilket redan de sakkunniga framhållit,
närmast blir jämställd med länsassessorstjänst, synes det mig icke riktigt
att placera densamma i lägre lönegrad iin sistberörda befattningar. På
åtskilliga punkter har jag redan hävdat önskemålet att tjänsterna vid överståthållarämbetet
måtte erhålla motsvarande löneplacering som befattningarna
vid landsstaten; bland annat av detta skäl bär jag förordat, att den föreslagna
sekre terar tjänsten i poliskammaren måtte ändras till eu assessorstjänst
i lönegraden B 27. Jag föreslår i enlighet härmed, att chefen för
kamrerarexpeditionen, såsom de sakkunniga föreslagit, placeras i lönegraden
B 27. Därjämte anser jag, att titeln »kamrerare» bör utbytas mot den mera

Kungl, Maj:ts proposition nr .>6'', SS

adekvata benämningen »assessor». I samband härmed läror emellertid expeditionens
benämning böra ändras; då ingen kamrerar tjänst skulle finnas där
inrättad, synes nämligen beteckningen »kamrerarexpeditionen» mindre lämplig.
Jag föreslår, att denna avdelning av verket i stället benämnes »kameralexpeditionen».

Vad Stockholms stads tjänstenämnd anfört angående bokliällartjänsternu
kan jag icke godtaga. Dessa tjänster kunna enligt mitt förmenande icke i
lönehänseende uppskattas lägre än kanslistbefattningarna och följaktligen ej
heller placeras i lägre lönegrad. Att åt dessa bokhållartjänster, såsom
kamreraren förordat, bereda högre löneplacering än enligt de sakkunnigas
förslag torde å andra sidan icke kunna ifrågakomma. Behovet av en förste
bokhållare såsom assessorns närmaste man synes mig uppenbart. Vad åter
angår frågan om inrättandet av en amanuenstjänst eller ytterligare eu skrivbiträdesbefattning
å ifrågavarande avdelning, torde därmed böra anstå, till
dess erfarenheten ådagalagt behovet därav.

De personliga önskemål, som uttalats av nuvarande kamreraren, torde
icke böra föranleda till någon statsmakternas åtgärd. Det gäller ju hälen
befattningshavare i kommunens tjänst, vilken genom den föreslagna
ändringen icke skulle erhålla sämre utan fastmera något förbättrad löneställning.
Den gottgörelse, vartill han av andra skäl kan vara berättigad,
lärer det ankomma å Stockholms stad att i den män så prövas skäligt bereda
honom.

E) Polisdomstolen.

Polisdomstolen handlägger för närvarande ej blott ärenden angående s. k.
polisförseelser utan därjämte vissa mantalsärenden samt ärenden rörande
böter i värnpliktsmål. Beträffande denna avdelning av ämbetsverket föreslå
de sakkunniga — såsom av det föregående framgår — allenast, att mantalsärenden
och värnpliktsärenden skola från polisdomstolen överflyttas till kansliavdelningens
fattigvårdsrotel. Polisdomstolen skulle därefter endast hava att
utöva den åt densamma anförtrodda dömande myndigheten. Med hänsyn till
förestående rättegångsreform hava de sakkunniga ansett sig sakna anledning
att framlägga ytterligare förslag beträffande polisdomstolens arbetsuppgifter.

I personal hänseende innebär förslaget till omorganisation i enlighet härmed
ingen annan ändring beträffande polisdomstolen, än att anslaget till
extra biträde för värnpliktsärenden skulle indragas och denna arvodestjänst
sålunda upphöra.

1 övrigt anse de sakkunniga, att befattningshavarna vid polisdomstolen
böra kvarstå såsom kommunalavlönade, och detta sålunda även, därest övriga
tjänstemän vid överståthållarämbetet göras statsavlönade. Denna domstol
synes enligt de sakkunnigas mening i och för sig äga föga gemenskap med
överståthållarämbetets egentliga arbetsuppgifter utan fastmera hava en naturlig
samhörighet med rådhusrätten. Därest polisdomstolen sammansloges med
rådhusrätten eller på annat sätt överflyttades dit, finge enligt de sakkunniga
förutsättas, att polisdomaren och hans två notarier bereddes arbete därstädes.
Då emellertid rådhusrättens personal i dess helhet är kommunalavlönad, så

Depnrtemontschefen.

Yttranden.

84 Kungl. MajUs proposition in• j6.

skulle vid eu dylik överflyttning endast vållas onödiga svårigheter, om polisdomstolens
personal nu gjordes statsavlönad. Någon ändring härutinnan
föreslås alltså icke av de sakkunniga.

Yad de sakkunniga sålunda anfört vill jag biträda, och jag saknar därför
anledning att framlägga förslag till ändring av polisdomstolens organisation.

Ö) Under överståthållarämbetet lydande särskilda verk och

inrättningar.

A) Exekutionsverket.

Såsom utmätningsman i Stockholm tjänstgöra för närvarande förste och
andre stadsfogden med biträde av dem underställd personal. I fråga om
avlöningen till stadsfogdarna samt, framför allt, exekutionsbetjäningen har,
yttra de sakkunniga, sedan gammalt tvist rått mellan statsverket och Stockholms
stad. Så småningom hava emellertid dessa stridigheter kommit att
avse allenast andre stadsfogdens utmätningsmän. Beträffande vad härutinnan
förekommit torde få hänvisas till betänkandet sid. 128—137.

Vid övervägande av de arbetsuppgifter, vilka särskilt åvila andre stadsfogden,
hava de sakkunniga funnit dessa kunna uppdelas å följande grupper,
nämligen: 1) införselärenden, 2) indrivning av böter, som ej ådömts av polisdomstolen
i Stockholm, 3) befordrande till verkställighet av urbota straff,
4) handräckningsärenden (delgivning av stämningar etc.), 5) indrivning av
stämpelmedel m. fl. avgifter.

Av dessa ärenden skulle enligt de sakkunnigas förslag till polisens ordonnansavdelning
—- som redan handhar indrivningen av böter, ådömda i polisdomstolen,
samt åtskilliga handräckningsärenden — överflyttas grupperna
2)—5), d. v. s. indrivning av övriga böter, befordrande till verkställighet av
urbota straff, samtliga handräckningsärenden och indrivning av stämpelmedel
m. m. Därefter skulle å andre stadsfogdens expedition handläggas allenast
ärenden angående införsel i avlöning.

För detta fåtal ärenden kan enligt de sakkunnigas mening uppenbarligen
icke erfordras en särskild tjänsteman i andre stadsfogdens höga löneställning.
Då införselärendena därjämte till och med år 1921 handlagts av förste stadsfogden,
hava de sakkunniga ansett lämpligt, att sistberörda ärenden ånyo
överflyttas till nuvarande förste stadsfogdens expedition. Härigenom skulle
emellertid andre stadsfogdens expedition hava berövats samtliga där nu handlagda
ärenden, och de sakkunniga föreslå förty indragning av andre stadsfogdens
tjänst ävensom av viss hos honom tjänstgörande personal.

Härefter skulle i Stockholm finnas endast en stadsfogde. Dennes verksamhetsområde
anse de sakkunniga lämpligen kunna sammanfattas under
benämningen exekutionsvericet. Till dettas handläggning skulle sålunda höra
de mål, i vilka utmätning eller annan stadsfogdes åtgärd påkallas enligt
utsökningslagen eller fråga är om handräckning enligt lagen om avbetalningsköp,
ävensom införselärenden.

Överståthållarämbetet åberopar i fråga om indragningen av befattningen
såsom andre stadsfogde i Stockholm en av befattningens nuvarande inne -

Kuntjl. Mnj.-ts proposition nr Öb''. 85

havare aviåten skrivelse, vari denne föreslår, att tjänsten skall bibehållas för
handläggning av införselärenden och vissa andra ärenden. Övriga arbetsuppgifter
anser emellertid även stadsfogden böra överflyttas till polismyndigheten.
Överståthållarämbetet understryker ytterligare vad andre stadsfogden
sålunda uttalat och tillstyrker helt vad denne föreslagit.

Förslaget har i övrigt uti denna del icke föranlett någon erinran i avgivna
yttranden, alltså icke heller från stadens myndigheters sida.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit avser områden, som i huvudsak falla
inom den kommunala förvaltningen. Jag saknar därför anledning att här närmare
ingå på dessa frågor; dock vill jag framhålla, att den av de sakkunniga
föreslagna åtgärden, såsom ägnad att medföra ökad effektivitet ej minst genom
koncentrationen av bötesindrivningen, enligt min mening bör komma till
stånd. Då stadens myndigheter icke haft någon erinran mot förslaget i
denna del, utgår jag ifrån, att så kommer att ske. Efter förslagets genomförande
kommer det för närvarande inom anslaget till överståthållarämbetet
ingående beloppet å 12,200 kronor till avlöning åt exekutionsbetjäningen att
bortfalla. Detta förhållande kommer att beaktas i det följande vid beräkningen
av beloppet för anslaget till överståthållarämbetet för nästa budgetår.

B) Polisverket.

Under denna benämning skulle enligt de sakkunniga sammanfattas ordningspolisen,
kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen
och polisskolan.

Beträffande arbetsuppgifterna vid kriminalavdelningen och polisskolan
förklara sig de sakkunniga, såsom i det föregående antytts, icke hava haft
anledning att framlägga något förslag.

Med avseende å ordningspolisen föreslå de däremot vissa smärre ändringar,
i huvudsak avseende att befria denna avdelning från handläggningen
av länsstyrelseärenden samt att erhålla eu mera enhetlig handläggning av
likartade slag av ärenden. Nuvarande andre polisintendenten, d. v. s. chefen
för ordningspolisen, skulle sålunda befrias från all befattning med ärenden
angående inregistrering av motorfordon, vilka ärenden skulle överflyttas till
polisavdelningens kanslibyrå, samt ärenden angående polispersonalens avlöningsväsende,
vilka ärenden skulle övertagas av polisavdelningens kamrerar -expedition. Ärendena angående bötesindrivning och delgivningar inom Brännkyrka
församling skulle vidare flyttas från därvarande polisvaktdistrikt till
ordonnansavdelningen, som redan förut handlägger dylika ärenden beträffande
huvudstaden i övrigt.

Beträffande ordonnansavdelningen har, såsom förut anförts, av de sakkunniga
föreslagits, att å denna avdelning skulle överlåtas åtskilliga av de
arbetsuppgifter, vilka för närvarande handhavas av andre stadsfogdens utmätningsmän.
Sålunda skulle åt ordonnansavdelningen uppdragas all bötesindrivning,
befordrande till verkställighet av urbota straff, all delgivning av
stämningar, handlingar och dylikt, ävensom indrivningen av stämpelmedel,
vittnesersättningar och vissa ersättningar för efterspaningar m. m. Dessa

Departements chefen.

Yttranden.

Dopartements chefen.

8H Kungl. Maj:ts proposition nr öb\

nytillkommande ärenden skulle handhavas av ordonnansavdelningens andra
bjrå (bötesavdelningen), vilken redan förut handlägger liknande ärenden.
Vidare skulle åt nämnda byrå uppdragas nyssberörda bestyr med bötesindrivning
och delgivning inom Brännkyrka församling.

Då enligt förslaget ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadstiskalskontoret,
ordonnansavdelningen och polisskolan skulle sammanföras till ett
polisverk, komme därigenom att till polisverket räknas även nuvarande
andre polisintendenten såsom chef för ordningspolisen, nuvarande tredje
polisintendenten såsom chef för kriminalavdelningen och nuvarande fjärde
polisintendenten såsom chef för polisskolan. Polisintendenten i poliskammaren
skulle däremot, såsom av tidigare redogörelse framgår, komma att tillhöra
överståthållarämbetet, ehuru han formellt även är chef för ordonnanspolisen.
De sakkunniga framhålla emellertid beträffande polisintendenterna,
att dessa fyra befattningshavare, i trots av att de tillhöra i viss mån olika
verk, böra erhålla enahanda anställningsformer. I den mån befattningarna
uppföras å statlig lönestat, anse de sakkunniga följaktligen, att de samtliga,
böra placeras i lönegraden B 30 samt att befattningarnas innehavare böra
därutöver beredas vissa förmåner, så att överflyttningen till statstjänst icke
måtte medföra alltför stor inkomstminskning. De sakkunniga ifrågasätta,
såsom förut anförts, i sistnämnda hänseende, att polisintendenterna borde i
görlig mån erhålla fri bostad.

Polismästaren har icke haft något att erinra mot att samtliga polisintendenter
göras statsavlönade men framhåller särskilt vikten av att dessa befattningshavares
nuvarande avlöningsförmåner icke därigenom försämras.

Andre och tredje polisintendenterna hava i avgivna yttranden likaledes
framhållit, att polisintendenternas nuvarande avlöningsförmåner icke böra
undergå minskning.

Då jag tidigare uttalat mig för att samtliga polisintendenter böra uppföras
å statlig lönestat, saknar jag anledning att här ånyo uppehålla mig
vid denna fråga. Vid behandlingen av förslaget angående avlöningsförmånerna
för polisintendenten i poliskammaren har jag även såsom min uppfattning
uttalat, att polisintendenterna böra beredas löneförmåner, som motsvara
de särskilt stora krav, vilka med nödvändighet måste ställas å dessa
befattningars innehavare. I likhet med de sakkunniga har jag funnit polisintendenterna
böra uppföras i lönegraden B 30 ävensom därjämte erhålla
sådana förmåner, att överflyttningen till statlig tjänst icke medför väsentlig
minskning i löneförmånerna. Vidkommande den av de sakkunniga ifrågasatta
förmånen av fri bostad har redan framhållits, att en dylik anordning troligen
icke vore möjlig att genomföra, i allt fall icke för samtliga intendenter. I
anslutning till vad jag föreslagit beträffande polisintendenten i poliskammaren
vill jag därför i stället hemställa, att även övriga polisintendenter måtte
utöver dem tillkommande avlöning enligt lönegraden B 30 tillerkännas viss
kontant avlöningsförstärkning.

Vad angår avlöningsförstärkningens storlek lärer densamma beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 56''. 8 <

polisintendenten och chefen för ordningspolisen samt polisintendenten och
föreståndaren för polisskolan böra bestämmas till samma belopp, som för
polisintendenten i poli skammare u föreslagits, eller 1,500 kronor om året,
dessa tre befattningshavare åtnjuta redan nu lika hög avlöning. Nuvarande
tredje polisintendenten är däremot å Stockholms stads lönestat placerad i
lönegruppen 26 med eu avlöning, vilken med 900 kronor årligen överstigei
övriga polisintendenters. Honom tillkommande avlöningsförstärkning synes
förty lämpligen böra bestämmas till 2,500 kronor om året.

Det må tilläggas, att enligt de allmänna regler, som jag ämnar föreslå.
de nuvarande polisintendenterna komma att erhålla gottgörelse för den obetydliga
avlöningsminskning, som enligt det nu framlagda förslaget skulle
inträda.

Då nu ifrågavarande tre polisintendenter icke tillhöra överståthållarämbetet,
bör, såsom tidigare framhållits, för dem upprättas särskild lönestat.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit angående polisverket lärer icke på
kalla något Kungl. Maj:ts eller riksdagens yttrande.

C) Övriga institutioner.

Vad först angår rannsakningsfängelset har detsamma föranlett åtskillig
meningsskiljaktighet mellan statsverket och Stockholms stad. Det spörsmål,
varom åsikterna brutit sig, har gällt skyldigheten för Stockholms stad att i
rannsakningsfängelset förvara de s. k. bötesfangarna. Härom ma hän\ isas
till betänkandet (sid. 124—128). De sakkunniga hava för sin del funnit denna
tvistefråga icke innefattas av dem lämnat uppdrag och därför icke framställt
något förslag därutinnan. Endast så till vida hava de sakkunniga nu ingått
på frågan om rannsakningsfängelsets ställning, att de föreslå, att ärenden
rörande rannsakningsfängelset skola efter omorganisationen handläggas a
polisavdelningens kanslibyrå i stället för å nuvarande överståthållarämbetets
kansli. Denna föreslagna överflyttning sammanhänger därmed, att enligt
förslaget all straffverkställighet skall koncentreras å polisavdelningen.

Beträffande övriga under överståthållarämbetet lydande särskilda institutioner
hava de sakkunniga icke funnit anledning att framlägga förslag.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande rannsakningsfängelset i Stockholm
vill jag biträda, och jag kommer att vid behandlingen av förslaget till ny
instruktion för överståthållarämbetet föreslå införandet av erforderliga bestämmelser
i anledning härav. Enligt vad jag inhämtat lärer vidare ornförmälda
fråga rörande de s. k. bötesfångarnas förvaring i rannsakningsfängelset
komma att göras till föremål för förnyade förhandlingar mellan vederbörande
myndigheter.

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet in. in.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit i fråga om personal vid
överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar skulle antalet av stats -

Oepartements chefen.

88

Kungl, Majits proposition nr 56,

medel avlönade, å stat uppförda ordinarie befattningshavare därstädes komma
att bestämmas på följande sätt:

Befattning.

Lönegrad.

underståthållare.............................

-...................... A 2

polismästare....................................

........................ A 2

polisintendent..............................

........................ B 30

assessorer.....................................

B 27

notarie av l:a klass .....................

....................... B 24

notarier av 2:a klass.....................

........................ B 21

förste bokhållare ..........................

....................... B 18

bokhållare.......................................

B 15

kanslister ......................................

B 15

kansliskrivare................................

...................... B 11

kanslibiträden................................

........................ B 7

kontorsbiträden..............................

........................ B 4

skrivbiträden ................................

...................... B 2.

Vidare skulle vid polisverket i Stockholm å särskild stat uppföras ö med
statsmedel avlönade tjänstebefattningar såsom polisintendent i lönegraden
B 30.

Personalen vid polisdomstolen skulle däremot fortfarande vara kommunalavlönad
och har därför icke medtagits i den återgivna uppställningen; enligt
vad de sakkunniga framhållit lärer det kunna förväntas, att denna domstol
eventuellt sammanslås med Stockholms rådhusrätt, och vid sådant förhållande
har man, såsom jag tidigare erinrat, ej funnit skäl att nu ändra därvarande
personals ställning.

En schematisk översikt av vad jag föreslagit med avseende å personalens
placering och indelning erhåller följande utseende:

Kungl; Maj:t:s proposition nr nf).

Ht»

CheJ: Överståthållaren.

Kansliavdelningen.

Chef: Unxlerstathållaren.
Kanslibyrån:

l assessor.

1 kanslist.

1 kanslibitriide.

(Passexpcditioncn):

1 kanslist.

2 skrivbiträden.

Exckutionsrotelv:

1 assessor.

1 notarie av 2:a klass.

1 kanslist.

Fattiguårdsroteln:

1 notarie av l:a klass.

1 kanslist.

1 bitjjjdé.

Gemensam personal:

3 expcditionsvakter.

1 kontorsbiträde.

3 skrivbiträden.

Polisavdelningen.

| Uppböidsavdelningen.

'' 1

Chef: Polismästaren.

Chef: Uppbördskam-

Kanslibyrån:

roraren.

Exekutionsverket.

Chef: Stad sfogden.

1 assessor.

1 notario av 2:u klass.
I kanslist.

1 kanslibiträde.

2 skrivbiträden.

Motorfordonsexpeditioncn

1 kanslist.

2 kansliskrivare.

2 Bkrivbiträden.

4 biträden.

Poliskammaren:

1 polisintendent.

1 assessor.

1 kanslist.

I kanslibiträde.

1 kontorsbiträde.

L expeditionsvakt.

3 skrivbiträden.

Kameralexpeditionen:

1 assessor.

I förste bokhållare.

3 bokhållare.

1 kansliskrivare.

1 expeditionsvakt.

3 skrivbiträden.

Polisdomstolen:

1 polisdomare.

2 notarier.

1 kanslist.

1 kontorsskrivare.

1 skrivbiträde.

(Beröros oj av omorganisationen.
)

Polisverket.

Chef:

Polismästaren..

Ordningspolisen.

Kriminalavdelningen med

Chef: Polisintendent.

stads fiskals kontoret.

Chef: Polisintendent.

Ordonnansav delning e

t. Polisskolan.

Chef: (Polisintendent).

Chef: Polisintendent.

Rannsakningsfängelset.

Chef: Fängelsedirektören.

Kungl. Majas proposition nr 56.

90

Kostnadsberäkning och utgiftsstater.

Då jag här förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag, innebär detta,
att samtliga kostnader för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar
skulle — med undantag för polisdomstolen — i första hand bestridas av
statsverket. Härav följer emellertid icke, att statsverkets utgifter för överståthållarämbetet
skulle ökas i motsvarande grad. En förutsättning för om
organisationens genomförande är ju, att kostnaderna för det nyreglerade
ämbetsverket bliva i görlig mån rättvist fördelade mellan staten och Stockholms
stad; till de grunder, enligt vilka dylik fördelning bör ske, tillåter jag
mig att i annat sammanhang återkomma. Då kostnaderna nu i första hand
påföras statsverket, kommer fördelningsprincipen att i tillämpningen innebära,
att stadens andel får täckas genom bidrag till statsverket med ett
belopp, uträknat i enlighet med nämnda princip. Då jag i det följande söker
beräkna blivande kostnader för överståthållarämbetet samt med ledning
därav uppställa utgiftsstater för verket, har jag dock uppenbarligen att räkna
med verkliga förstahandskostnader. Beloppet för det erforderliga ordinarie
anslaget till överståthållarämbetet m. in. skulle sedan utgöra skillnaden
mellan dessa kostnaders slutsumma och beloppet av Stockholms stads bidrag;
detta skulle nämligen såsom inkomst tillgodoföras nämnda anslag.

Till eu början erinrar jag därom, att i nu gällande riksstat är under femte
huvudtiteln uppfört ett förslagsanslag på 137,422 kronor till överståthållar -

ämbetet. Av detta anslag bestridas följaude utgiftsposter:

Kronor.

stat för överståthållaren .......................................................................... 9,000

stat för underståthållaren......................................................................... 7,000

stat för överståthållarämbetets kansli..................................................... 82,000

övriga utgifter ........................................................................................... 39,422

Staten för överståthållarämbetets kansli upptager följande poster:

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 64,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag..................................................... 2,000

Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier, förslagsanslag 10,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m. ........................ 5,600

Summa kronor 82.000

Under rubriken övriga utgifter återfinnas följande poster:

Kronor.

Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbetslokal ......... 15,600

Avlöning åt exekutionsbetjäningen i Stockholm.................................... 12,200

Kronouppbördsverket i Stockholm ........................................................ 11,472

Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte vid poliskammaren
i Stockholm .............................................................................. 150

Summa kronor 39,422

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr ,56’.

Nyss angivna, till kronoappbörd* verket i Stockholm utgående belopp röner
icke inflytande av den föreslagna omorganisationen, vilken ju icke avser upp
bördsverket. Ifrågavarande utgiftspost kommer således att kvarstå med
oförändrat belopp, 11,472 kronor.

Beträffande övriga bär upptagna poster erinrar jag därom att, vid bifall
till förut framlagt förslag rörande omorganisationens ikraftträdande först
från och med den 1 januari 1930, medel jämväl under övriga angivna rubriker
måste beräknas för förra delen av budgetåret 1929/1930. Dessa
medel torde i regel böra upptagas till hälften av nu utgående belopp. Emellertid
hava de sakkunniga framhållit, att de under posten till personliga
lönetillägg till sekreteraren och notarier beräknade beloppen om tillhopa 10,000
kronor aldrig utgått i enlighet med den härför uppgjorda kalkylen. Endast
en notarie har sålunda varit berättigad till dylikt lönetillägg, och denne befattningshavare
har numera avlidit. Såvitt sekreteraren angår kommer, enligt
inhämtad upplysning, lönetillägget att för budgetåret 1929/1930 hava nedgått
till 3,600 kronor. Av detta belopp lärer hälften, 1,800 kronor, böra
beräknas för första delen av budgetåret; i samband därmed torde rubriken
för denna anslagspost böra undergå vederbörlig ändring. Då det förutsättes,
att sekreteraren i samband med omorganisationen skall överföras å
indragningsstat, synes det personliga lönetillägget för andra hälften av
budgetåret böra utgå icke från femte utan från elfte huvudtiteln.

Med hänsyn tagen till nu anförda omständigheter erhålles följande

Stat för överståthållaren, underståtli&llaren och överståthällurilm betets kansli in. ni.

för tiden 1 juli—31 december 1029.

Kronor.

Överståthållaren......................................................................................... 4,500

Underståthållaren ................................................................................... 3,500

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 32,200

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................................ 1,000

Personligt lönetillägg till sekreteraren, förslagsanslag.......................... 1,800

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in......................... 2,800

Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbetslokal ......... 7,800

Avlöning åt exekution sbetjäningen i Stockholm............................... 6,100

Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte And poliskammaren
i Stockholm .................................................................................. 75

Summa kronor 59,775

Jag övergår härefter till behandling av frågan om stat för överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar för tiden 1 januari—SO juni 1930.

De av de sakkunniga under alternativ I föreslagna beloppen för avlöningar
till ordinarie tjänstemän vid överståthållarämbetets ifrågavarande avdelningar
sluta å eu summa av 300,688 kronor för år. I överensstämmelse
med allmänt tillämpade principer hava de sakkunniga därvid beräknat lönerna
enligt näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrader i fråga om
befattning, som i regel har manlig innehavare, men eljest enligt löneklassen

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

närmast därunder. Med hänsyn till dessa beräkningsgrunder iära å denna
utgiftspost uppkomma ej oväsentliga besparingar, och de sakkunniga förutsätta
därför att — såsom inom vissa nyreglerade verk sker — kostnaderna
för vikariatsersättningar skola bestridas från anslagsposten för avlönande
av ordinarie tjänstemän.

Uti de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende har jag emellertid i
det föregående ifrågasatt vissa ändringar. Dessa innebära, att överståthållarens
kontanta lön skulle ökas med 5,000 kronor till 30,000 kronor, att den
föreslagna befattningen såsom notarie av andra klass å kansliavdelningens
kanslibyrå skulle utbytas mot eu assessorstjänst i lönegraden B 27, att till
underståthållaren skulle såsom ställföreträdare för överståthållaren utgå ett
årligt arvode av 1,500 kronor, att eu biträdesbefattning med arvode av 1,860
kronor skulle inrättas för handläggning av vissa värnpliktsärenden å fattigvårdsroteln,
att en befattning såsom skrivbiträde å kansliavdelningen skulle
utbytas mot en kontorsbiträdesbefattning, att å motorfordonsexpeditionen två
befattningar såsom skrivbiträden i lönegraden B 2 skulle utbytas mot två biträdestjänster
med arvode av 1,600 kronor vardera, att den i poliskammaren föreslagna
befattningen såsom sekreterare i lönegraden B 26 skulle utbytas mot
eu tjänst såsom assessor i lönegraden B 27 samt att avlöningsförstärkning
skulle utgå till polisintendenten i poliskammaren efter 1,500 kronor om året.
Vid bifall härtill skulle, med nyss angivna beräkningsgrunder, eu kostnadsökning
i förhållande till det av de sakkunniga föreslagna beloppet inträda
med 11,932 kronor till 312,620 kronor.

Emellertid synas mig härutöver vissa ändringar, huvudsakligen av formell
natur, böra vidtagas i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hava sålunda
i beloppet för avlöningar till ordinarie tjänstemän inräknat överståthållarens
avlöningsförmåner, såväl den kontanta lönen som det till 19,500 kronor uppskattade
värdet av förmånen utav fri bostad, värme och lyse. På motsvarande
sätt har beträffande polismästaren under denna anslagspost inräknats
det till 3,900 kronor uppskattade värdet av den för honom föreslagna enahanda
förmånen.

Vad först angår överståthållarens kontanta avlöning synes mig densamma
böra upptagas såsom särskild, bestämd anslagspost.

Vidkommande härefter den föreslagna förmånen av fri bostad, värme
och lyse för överståthållaren och polismästaren gäller, att båda dessa befattningshavare
skulle erhålla bostad i Stockholms stad tillhöriga fastigheter.
Härav följer med den nu föreslagna organisationen, att i blivande avtal
med Stockholms stad måste inryckas bestämmelser angående förhyrande
därav, varefter hyressummorna gå i fördelning enligt samma grunder som
lönekostnaderna. Härvid få givetvis hyresbeloppen fastställas efter verkställd
värdering, under det att ersättning för bränsle och lyse utgår
med verkliga kostnaden. Nyss angivna belopp utgöra, såsom förut erinrats,
endast beräknade kostnader. Vid anmärkta förhållanden kunde ifrågasättas,
att detta medelsbehov skulle täckas genom uppförande av särskilda anslag för
ändamålet under sjätte huvudtiteln, avdelningen Byggnadsväsendet, Kronans

Knngl. Maj:ts proposition nr 5ii. 93

publika hus. Med hänsyn till den blivande kostnadsfördelningen torde det
emellertid av praktiska skäl vara lämpligast att uppföra medel till bestridande
av dessa kostnader å staten för överståthållarämbetets kansli- och
polisavdelningar. Dock lära dessa medel icke böra inräknas i anslagsposten
för avlöningar till ordinarie tjänstemän utan uppföras såsom särskilda poster
i form av förslagsanslag.

Uti sina här berörda kalkyler hava de sakkunniga beträffande polismästaren
vidare räknat med honom tillkommande arvode såsom ordförande i
polisskolans styrelse, 1,000 kronor. Detta belopp utgår emellertid för närvarande
av anslaget till polisväsendet i riket, och jag finner icke anledning
att nu överföra detsamma till överståthållarämbetets lönestat.

Vidare hava de sakkunniga bland ordinarie tjänstemän medräknat även
den pensionerade personal, som skulle mot arvode uppehåll a vissa förut omförmälda
tjänster; denna personal skulle, om hänsyn tages till de ändringar,
som av mig föreslagits, uppgå till elva personer, därav sex expeditionsvakter
och fem biträden. Arvodena till denna pensionerade personal lära emellertid
böra utgå från en blivande anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. in. Från dessa arvodesbelopp, uppgående till sammanlagt
18,640 kronor, bör alltså bortses i förevarande sammanhang.

De av mig föreslagna beloppen av 1,500 kronor till arvode till överståthållarens
ställföreträdare samt till avlöningsförstärkning till polisintendenten i
poliskammaren torde slutligen böra upptagas såsom särskilda poster i nyssnämnda
stat.

I anslutning till det anförda torde i staten för överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar böra upptagas en post — förslagsvis beräknad
till avlöningar till ordinarie tjänstemän med belopp av (312,620 — 30,000 —
— 19,500 - 3,900 — 1,000 — 18,640 — 1,500 — 1,500) 236,580 kronor.

Vid beräknandet av erforderliga medel till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. inom av nyregleringen berörda delar av överståthållarämbetet
torde såsom utgångspunkt kunna tagas de anslag, vilka för närvarande
utgå till motsvarande avdelningar av ämbetsverket. De sakkunniga hava
verkställt eu ingående granskning och uppdelning av sistberörda anslag; härntinnan
må hänvisas till betänkandet (sid. 151 — 154, 156—157 och 231—234).
Med ledning av de resultat, som denna granskning givit, föreslå de sakkunniga,
att kostnaderna för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare måtte
beräknas till ett belopp av 16,000 kronor. Härutöver har emellertid av de
sakkunniga under beräknade kostnader för skrivmaterialier och expenser,
ved m. m. upptagits visst belopp för bestridande av kostnader för renskrivning
och tillfälliga arbetsbiträden. Sistnämnda belopp synes med ledningav
inhämtade upplysningar kunna uppskattas till 14,000 kronor.

Fn dylik uppdelning på två anslag av de för ifrågavarande ändamål erforderliga
medlen har tidigare förekommit såväl vid överståthållarämbetets
kansli som vid länsstyrelserna. Uti statsverkspropositionen till 1928 års
riksdag föreslogs emellertid beträffande länsstyrelserna, att denna fördelning
av kostnaderna å två poster skulle upphöra och att för ändamålet erforderliga
medel i stället i sin helhet skulle beräknas inom anslaget till befattningshavare

94

Kungl. MajUs proposition nr 56.

vid länsstyrelserna. Detta förslag blev av riksdagen bifallet, och från och med
ingången av budgetåret 1928/1929 har därför femte huvudtitelns allmänna
expensanslag icke kommit till användning för avlönande av icke-ordinarie personal
vid länsstyrelserna. Denna ändring i avseende å sättet för bestridande av
avlöning till icke-ordinarie personal utsträcktes emellertid icke då att tillämpas
beträffande motsvarande personal vid överståthållarämbetets kansli. Jag har ej
heller funnit skäl att för första hälften av budgetåret 1929/1930 göra ändring
härutinnan, men föreslår, att efter nyregleringen samtliga medel för avlöning
av icke-ordinarie befattningshavare må utgå endast från vederbörande post å
överståthållarämbetets stat. Medelsbehovet ifråga skulle då i anslutning till
de sakkunnigas beräkningar uppskattas till (16,000 + 14,000) 30,000 kronor.

Vid beräknande av storleken utav detta medelsbehov anhåller jag emellertid
att få bringa i åtanke de av överståthållarämbetet uttalade farhågorna,
att den ifrågasatta ordinarie personalen icke sktrlle förslå för å densamma
ankommande arbetsuppgifter samt att förty extra personal skulle behöva
utnyttjas i större omfattning, än de sakkunniga förutsatt. Jag anser visserligen
icke, att dylika åtgärder skola behöva tillgripas i den omfattning, som
överståthållarämbetet gjort gällande. Emellertid torde försiktigheten bjuda,
att vid beräkningen av nu förevarande medelsbehov — vilken beräkning bör
ske med tanke på att densamma skall kunna bliva bestående ett antal år
framåt — viss hänsyn tages till möjligheten av ökat behov utav extra arbetskraft
utöver vad de sakkunniga beräknat. Jag föreslår därför, att de medel,
vilka beräknats erforderliga för avlöning av icke-ordinarie personal, måtte
(»kas med förslagsvis 7,000 kronor.

Härutöver lärer, pa sätt jag tidigare framhållit, till posten avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. böra överföras det belopp av 18,640
kronor, varmed de sakkunniga räknat under posten avlöningar till ordinarie
tjänstemän men varav skulle utgå arvoden till viss pensionerad personal.

Vid bifall till vad jag sålunda hemställt skulle posten för avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. beräknas till (30.000 + 7,000 + 18,640)
55,640 kronor.

Jag bär tidigare hemställt, att samtliga polisintendenter måtte uppföras a
statsverkets lönestat. Polisintendenten i poliskammaren skulle ju tillhöra överståthållarämbetet,
och honom tillkommande löneförmåner hava medräknats i
kostnaderna för avlöningar till ordinarie tjänstemän vid överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar. För övriga tre polisintendenter har särskild lönestat
ansetts böra upprättas, förslagsvis under rubrik »Stat för polisintendenter
vid polisverket i Stockholm . Härå skulle uppföras dem tillkommande avlöningsbelopp
i lönegraden B 30, på sedvanligt sätt beräknat enligt näst
högsta löneklassen, ävensom de avlöningsförstärkningar, rörande vilka jag i
det föregående framlagt förslag. Yikariatsersättningar — enligt bestämmelser,
som det torde ankomma på Kungl., Maj:t att meddela — torde även härböra
utgå av ordinarie avlöningsposten.

Med iakttagande av vad jag sålunda anfört skulle de nya staterna för överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar samt för polisintendenter vid
polisverket i Stockholm erhålla följande utseende:

Knngl, Aluj:ts proposition ur öfi. 95

Stat för tiverstÅthAUarUmbetets kansli* och polisavdelningar. Kronor.

Överståthållaren.................................................................. iJ0,00t)

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................ 230,580

Arvode till överståthållarens ställföreträdare ..................................... 1,500

Avlöningsförstärkning till eu polisintendent .................................... 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in......................... 55,640

Bostad, värme och lyse för överståthållaren, förslagsanslag............... 19,500

Bostad, värme och lyse för polismästaren, förslagsanslag.................. 3,900

Summa kronor 348,620

Stat för polisintendenter vid polisverket 1 Stockholm. Kronor.

Avlöningar till tre polisintendenter, förslagsanslag ............................. 34,380

Avlöningsförstärkningar till polisintendenten och chefen för kriminal avdelningen

............................................................................................ 2,500

Avlöningsförstärkning till två polisintendenter k 1.500 kronor vardera.
......................................................................... 3,000

Summa kronor 39,880

Nu återgivna stater äro beräknade för helt år. Då omorganisationen
emellertid skulle träda i tillämpning först från och med den 1 januari 1930.
komma tydligen att å senare delen av budgetåret 1929/1930 belöpa allenast
hälften av de belopp, varå staterna sluta, eller respektive kronor 174,310
och 19,940.

Härutöver torde emellertid för denna budgetperiod böra räknas med
ytterligare en utgiftspost, varom i det föregående icke varit tal. Den föreslagna
omorganisationen av överståthållarämbetet kommer bland annat att
medföra, att ett flertal befattningshavare, vilka för närvarande uppbära lön
från Stockholms stad, i stället bliva statsavlönade. I den man detta för
vissa befattningshavare medför minskade avlöningsförmåner, kunna särskilda
åtgärder till motverkande härav finnas erforderliga; till detta spörsmål anhåller
jag få återkomma i samband med frågan om särskilda övergångsbestämmelser.
Överflyttningen av tjänster från kommunens till statsverkets lönestat
påkallar emellertid särskilda föreskrifter även i annat hänseende. Inom
kommunalförvaltningen skiljer man beträffande avlöningsförmånerna fortfarande
mellan lön och tjänstgöringspenningar, och lönen utbetalas i förskott,
medan tjänstgöringspenningarna utgå i efterskott. Vid övergång till statsavlönad
tjänst komma däremot vederbörande befattningshavare att få upp
bära samtliga avlöningsförmåner i efterskott. Då man vid lönereglering för
statliga ämbetsverk övergått från systemet med förskottsbetalning av lönen
till efterskottsutbetalning därav, hava vederbörande befattningshavare tillerkänts
s. k. övergångslön i samband med omläggningen. Det lärer vara
tydligt, att motsvarande princip bör tillämpas beträffande de kommunalavlönade
befattningshavare, vilkas tjänster överflyttas till statsverkets lönestat.
Detsamma bör förhållandet bliva beträffande överståthållaren, vilkens befattning
hittills icke varit föremål för reglering och som förty uppbär avlöningen

96

Kungl. Maj-.ts proposition nr 56.

i förskott. För ändamålet erforderliga medel beräknas enligt inhämtade upplysningar
till ett sammanlagt belopp av förslagsvis 15,000 kronor, vilket torde
böra ntgå av det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet m. m.; däremot
torde beloppet, såsom avseende en engångskostnad, icke böra uppföras
i staten. — Även kostnader av nu ifrågavarande slag böra givetvis
sedermera i vederbörlig ordning fördelas mellan staten och Stockholms stad.

Samtliga utgifter till nu förevarande ändamål skulle sålunda för hudgetåret
1929jl930 komma att uppgå till ett beräknat belopp av 280,247 kronor,
på sätt framgår av följande tablå:

Kronor.

Kronouppbördsverket i Stockholm......................... ............ .............. 11,472

Stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbe tets

kansli m. m. för tiden 1 juli—31 december 1929..................... 59,775

Stat för överståtkållarämbetets kansli- och polisavdelningar för tiden

1 januari—30 juni 1930....................................................................... 174,310

Stat för polisintendenter vid polisverket i Stockholm för tiden 1

januari—30 juni 1930.......................................................................... 19,940

Övergångslöner under budgetåret 1929/1930, förslagsvis..................... 15,000

Summa ki’onor 280,497

Emellertid kommer anslaget, med hänsyn till den av mig förut antydda
fördelningen av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad, såsom nyss
antytts icke att behöva upptagas till nyssnämnda totalsumma. Anslagets
storlek torde i stället böra beräknas till skillnaden mellan nyssberörda belopp
och det bidrag, som bör utgå från Stockholms stad. Till grunderna för
beräkning av detta bidrag anhåller jag nu att få övergå, sedan jag dock först
redogjort för löneregleringens inverkan på vissa andra anslag under femte
huvudtiteln.

Löneregleringens inverkan å andra anslag under femte huvudtiteln.

Uti årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 92), framhöll
jag, att ett genomförande av löneregleringen för överståthållarämbetet skulle
medföra ökning av belastningen å huvudtitelns anslag till skrivmaterialier
och expenser, ved m. rn. Anslaget röner inflytande härav i följande avseenden.

För första hälften av budgetåret 1929/1930 inträder ingen annan ändring,
än att nu beräknade expensbelopp till överståthållarämbetets kansli, tillhopa
17,500 kronor, böra nedsättas till hälften eller till 8,750 kronor, samt
att det belopp av 1,470 kronor, som likaledes av detta anslag utgår såsom
ersättning till Stockholms stad för uppvärmning av poliskammarens ämbetslokaler,
jämväl nedsättes till hälften eller till 735 kronor.

Under andra hälften av budgetperioden måste däremot räknas med en
avsevärd ökning av utgifterna under ifrågavarande anslag, eftersom statsverket
under denna del av budgetperioden skulle i första hand bestrida kostnaderna
såväl för överståthållarämbetets kansliavdelning som för dess polisavdelning.
Yid beräknande av de för detta ändamål erforderliga medlen

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

97

måste uppenbarligen till utgångspunkt tagas de kostnadsbelopp, som för
närvarande i berörda hänseende föranledas av motsvarande avdelningar utav
överståthållarämbetet. De sakkunniga hava i betänkandet lämnat eu ingående
redogörelse härför (sid. 152, 154—159, 235—238); jag tillåter mig att i
huvudsak hänvisa till dessa de sakkunnigas beräkningar. Den största utgiftsposten
avser beräknade kostnader för hyror, bränsle och lyse, för vilka
ändamål räknats med ett belopp av 58,000 kronor. Överståthållarämbetet
är ju för närvarande och skulle även efter omorganisationen förbliva inrymt
i Stockholms stad tillhöriga lokaler dels vid Slottsbacken och dels i
polishuset å Kungsholmen. Vid beräknande av kostnaderna för hyror,
bränsle och lyse hava de sakkunniga anlitat biträde av en arkitekt i byggnadsstyrelsen,
varjämte Stockholms stads delegerade biträtts av hyresintendenten
i Stockholm; de två sålunda anlitade, å förevarande område särskilt
sakkunniga hava utan meningsskiljaktighet fastställt det beräknade kostnadsbelopp,
som jag nyss angivit.

De sakkunniga hava beräknat hela det för överståthållarämbetet erforderliga
beloppet under detta anslag till 122,400 kronor. Häri ingå emellertid
även beräknade utgifter för renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden
med 14,000 kronor. Dessa kostnader har jag emellertid — såsom framgår
av det föregående — ansett böra i stället belasta det ordinarie anslaget till
överståthållarämbetet m. in., och i överensstämmelse härmed böra de beräknade
kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål nedsättas till 108,400 kronor.
Då detta belopp skulle motsvara kostnaderna under ett budgetår, bör för
senare hälften av instundande budgetperiod beräknas halva beloppet eller
54,200 kronor. Kostnaderna under första hälften av budgetperioden hava
tidigare beräknats till sammanlagt (8,750 + 735) 9,485 kronor. Samtliga
expenskostnader för överståthållarämbetet under budgetperioden 1929/1930
böra sålunda kunna uppskattas till 63,685 kronor, motsvarande en ökning
jämfört med föregående års stat med i runt tal 45,000 kronor.

Då, såsom jag i det följande får tillfälle att utveckla, några Indrag från
Stockholms stad icke komma att tillgodoföras ifrågavarande anslag, kommer
belastningen därå att för nästa budgetperiod ökas med sistnämnda summa.
Hänsyn till denna ökning har tagits vid anslagets beräknande i statsverkspropositionen.
På grund av övriga å belastningen inverkande omständigheter
har anslaget dock ansetts behöva höjas med allenast 25,000 kronor.

Härjämte kommer ett bifall till föreliggande förslag att medföra viss kostnadsökning
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Denna kostnadsökning
är dock, relativt sett, så obetydlig, att hänsyn därtill icke behövt
tagas vid bestämmande av anslaget för berörda ändamål under femte huvudtiteln.

Förevaran de förslag till omorganisation av överståthållarämbetet kommer
å andra sidan att medföra vissa kostnadsminskningar, vilka dock icke ansetts
böra medföra nedsättning av därav berörda anslag. Då befattningen såsom
polisintendent och föreståndare för polisskolan upptagits under avdelningen
överståthållarämbetet m. m., inträder viss minskning av beräknade kostna Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 101 29 7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

der för polisskolan, vilka kostnader bestridas av det under femte liuvud
titeln uppförda anslaget till polisväsendet i riket. Denna kostnadsminskning,
beräknad till 6,700 kronor för nästa budgetperiod, är emellertid så linga
i förhållande till anslagets slutsumma, att jag, på sätt jag framhållit vid
anmälan av sistnämnda anslag uti årets statsverksproposition, funnit densamma
icke böra inverka på anslagets totalbelopp. Givetvis bör emellertid
den av Kungl. Maj:t fastställda staten för polisskolan minskas med ifrågavarande
belopp.

Av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till tillfällig löneförbättring
för viss personal inom den civila statsförvaltningen utgår tillhopa
7,600 kronor till överståthållarämbetet för bestridande av kostnaderna för
tillfällig löneförbättring för överståthållaren och underståthållaren. Efter
regleringen av dessa befattningshavares löner behöva medel för ändamålet
icke längre beräknas, vadan nu ifrågavarande kostnader för budgetperioden
1929/1930 nedgå till det belopp, som belöper å tiden före löneregleringens
ikraftträdande, eller 3,800 kronor. Härtill har hänsyn tagits vid den i 1928
års statsverksproposition gjorda preliminära beräkningen av förevarande anslag
för budgetåret 1929/1930.

Fördelning av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad.

Ett genomförande av det förslag till omorganisation av överståthållarämbetet,
som jag nu framlagt, medför, såsom redan antytts, att samtliga
kostnader för ämbetets verksamhet i första hand bestridas av statsmedel.
I den mån staten härigenom kommer att vidkännas utgifter för förvaltningen
av rent kommunala arbetsuppgifter, bör emellertid Stockholms stad lämna
gottgörelse härför. Härom har även full enighet rått mellan de sakkunniga
och Stockholms stads representanter.

Då det gällt att verkställa den följaktligen erforderliga fördelningen mellan
staten och Stockholms stad av kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet,
hava de sakkunniga såsom utgångspunkt tagit arten av de vid ämbetet
handlagda ärendena. Dessa hava, såsom jag i annat sammanhang redan
meddelat, av de sakkunniga uppdelats i två stora grupj>er, nämligen dels
s. k. länsstyrelseärenden och dels s. k. magistratsärenden. Med länsstyrelseärenden
förstå de sakkunniga sådana ärenden, vilka annorstädes ankomma
å länsstyrelse, och med magistratsärenden sådana, som i andra städer handhavas
av magistrat; överståthållarämbetet fungerar ju både som länsstyrelse
och som magistrat i huvudstaden. Efter att hava genomfört en dylik uppdelning
av ärendena framhålla de sakkunniga, att annorstädes inom riket
statsverket bestrider kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet, medan
städerna själva svara för magistraternas avlöning och för övriga utav dessas
arbete orsakade utgifter. Det har då synts de sakkunniga skäligt, att en
motsvarande uppdelning göres beträffande kostnaderna för överståthållarämbetets
verksamhet. Principen för kostnadsfördelningen borde i enlighet
härmed vara, att statsverket finge bestrida kostnaderna för handläggningen

9»

Kungl. MajUa proposition nr .56''.

av länsstyrelseärenden och Stockholms stad kostnaderna för behandlingen
av magistratsärenden. Man vunne härigenom, framhålla de sakkunniga, likformighet
mellan förhållandena i Stockholm och i landets (Övriga kommuner,
och man föregrepe ej heller en blivande reglering av statens och städernas
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

De sakkunniga, vilka därjämte funnit en dylik uppdelning väl ägnad att
tillgodose såväl kronans som stadens intressen, hava fördenskull ansett sig
böra föreslå, att densamma lägges till grund för fördelningen av kostnaderna
för överståthållarämbetets verksamhet. De av Stockholms stad utsedda
delegerade hava i denna fråga helt biträtt de sakkunnigas uppfattning.

Genomförandet av denna huvudgrund för kostnadsfördelningen erbjuder
emellertid, framhålla de sakkunniga, icke ringa svårighet, och olika tillvägagångssätt
äro enligt deras mening tänkbara vid fördelningsgrundens tillämpande.
I förevarande ämne yttra de sig närmare på i huvudsak följande
sätt:

Till en början hava de sakkunniga undersökt möjligheten att för varje
särskild befattningshavare bestämma, i vilken omfattning denne vore sysselsatt
med det ena eller andra slaget ärenden, samt att därefter i motsvarande
proportion fördela å honom belöpande lönekostnader. En dylik uppdelning
erbjuder icke någon svårighet, så länge fråga är om tjänstemän,
vilka uteslutande syssla med antingen magistratsärenden eller länsstyrelseärenden.
Annorlunda ställer sig saken beträffande sådana befattningshavare,
vilka handhava båda slagen utav ärenden; till denna avsevärda grupp torde
få räknas överståthållaren, underståthållaren, kansliavdelningens gemensamma
personal samt all personal vid ifrågavarande delar utav polisavdelningen,
dock med undantag för motorfordonsexpeditionen. Vad först angår överståthållaren,
polismästaren och underståthållaren kan näppeligen någon dylik
bestämd uppdelning överhuvudtaget ifrågakomma. Den ene innehavaren utav
en dylik befattning ägnar sig måhända i huvudsak åt länsstyrelseärenden,
medan den andre mera intresserar sig för magistratsärenden; vilketdera slaget
ärenden, som mest tager hans tid i anspråk, lärer närmast bero på vederbörandes
personliga läggning och intressen.

Med avseende å övriga nu ifrågavarande befattningshavare föreligger visserligen
större möjlighet att beräkna, i vad mån deras tid tages i anspråk för
kommunala eller statliga uppgifter. Här blir det dock i sista hand en rent
subjektiv omdömesfråga, i vilken omfattning man skall anse en viss befattningshavare,
t. ex. en expeditionsvakt eller ett skrivbiträde, sysselsatt
för statens eller kommunens räkning.

Utan att underskatta nu anmärkta svårigheter hava de sakkunniga dock
till en början sökt att på angiven väg beräkna kostnadernas fördelning. En
fördelning av föwekostnaderna för varje särskild befattningshavare efter nu
angiven grund och eu därefter gjord jämförelse mellan samtliga av länsstyrelse-
eller magistratsärenden föranledda lönekostnader gav till resultat,
att berörda kostnader syntes fördelade med 55.5 % å länsstyrelseärenden
och 44.5 % å magistratsärenden.

Att på motsvarande sätt med något anspråk å tillförlitlighet beräkna, huru
stor del av anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. som erfordras
för handläggning av länsstyrelse- eller magistratsärenden, lärer emellertid
näppeligen kunna ske. Ej heller torde någon sådan beräkning kunna i förväg
ske utav fördelningen av de kostnader, som belasta expensanslaget.

Skall man trots detta söka genomföra nu relaterade fördelningsmetod,

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

torde för den skull enda möjligheten vara att först beräkna, huru lönekostnaderna
fördela sig å de olika grupperna ärenden samt därefter utan vidare
tillämpa denna fördelningsgrund jämväl på övriga hithörande kostnader. Med
tillämpning av denna princip skulle man alltså komma fram till, att samtliga
kostnader efter verkets omorganisation borde fördelas med 55.5 % å
statsverket och 44.5 % å Stockholms stad.

Det sålunda vunna resultatet måste emellertid betecknas såsom tämligen
lösligt grundat. Från stadens delegerade, vilka erhållit del av beräkningarna,
hava jämväl erinringar framställts däremot, i det man ansett, att åtskilliga
befattningshavare varit sysselsatta med länsstyrelseärenden i större omfattning
än vad de sakkunniga beräknat. Man önskade därför från stadens sida
vissa jämkningar i fördelningsprocenten till stadens förmån.

De meningsskiljaktigheter, vilka härvidlag förelågo, voro emellertid icke
av större omfattning, än att en gemensam ståndpunkt, efter vissa ömsesidiga
jämkningar, lätt borde kunnat ernås. Ett dylikt förlikningsvis vunnet resultat
syntes emellertid de sakkunniga mindre tilltalande. Man vunne därigenom
icke någon eu gång för alla bestämd formel för kostnadsfördelningen,
och man lämnade fältet öppet för framtida tvister vid varje ny kostnadsreglering.
Med hänsyn till dessa tungt vägande olägenheter hava de sakkunniga
ansett sig icke kunna förorda nu angivna fördelningsmetod.

Då man i stället vill söka ernå en enklare och mera allmängiltig grund för
kostnadernas fördelning, finnes ju alltid en nära till hands liggande väg;
den nämligen att sammanräkna alla inom verket handlagda ärenden och
beräkna procenten utav länsstyrelse- och magistratsärenden samt att därefter
fördela alla kostnader i samma proportion.

En av de sakkunniga enligt sistnämnda grund verkställd dylik beräkning
av antalet ärenden under ettvart av åren 1925 och 1926 har, anföra de sakkunniga,
givit följande resultat:

år 1925: 48.6 % länsstyrelseärenden och 51.4 % magistratsärenden,

år 1926: 48.5 % länsstyrelseärenden och 51.5 % magistratsärenden.

Enligt de sakkunnigas mening borde vid tillämpningen av denna metod
samtliga kostnader fördelas med, i avrundade tal, 49 % å statsverket och
51 % å Stockholms stad.

Gent emot en sådan fördelningsgrund, som sålunda föreslagits, kan emellertid,
yttra de sakkunniga vidare, med fog den anmärkningen riktas, att man
vid kostnadsfördelningen bör taga hänsyn, ej blott till ärendenas antal utan
jämväl till deras svårighetsgrad. Från Stockholms stads delegerade har
också gjorts denna erinran, och dessa delegerade hava föreslagit, att man,
i anslutning till tidigare gjord uppdelning av ärendena i olika svårighetsgrupper,
skulle fastställa viss koefficient för varje sådan grupp och därmed
multiplicera antalet ärenden i varje grupp, innan proportionen mellan länsstyrelse-
och magistratsärenden uträknades. Delegerade hava jämväl föreslagit
följande koefficienter:

Grupp 1=1. Grupp II a = 5. Grupp II b = 20. Grupp II c = 100.

Häremot svarar enligt de sakkunniga följande gruppindelning av ärendena: Grupp

I, innefattande löpande ärenden, vilka av överståtliållarämbetet
endast vidaresändas till annan myndighet, med eller utan verkställd utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr .56''. 101

ning (t. ex. anmälningar om (olycksfall i arbete), eller vari inkomna anmälningar
endast läggas ad acta (t. ex. anmälningar om idkande av handel).

Grupp II, innefattande ärenden, vari överståthållarämbetet meddelar sakligt
beslut eller avgiver utlåtande. Inom denna grupp hava ärendena uppdelats
å tre avdelningar:

Grupp II a, vartill föras enklare ärenden,

Grupp II It, vartill föras mera besvärliga ärenden, och
Grupp IIc, vartill föras synnerligen besvärliga ärenden.

De sakkunniga förklara sig för sin del hava varit ense med stadens delegerade
därom, att vid jämförelse mellan länsstyrelseärenden och magistratsärenden
hänsyn bör tagas till ärendenas svårighetsgrad. Yilka koefficienter,
man därvid skall tillämpa, kan givetvis, framhålla de, vara föremål för något
olika meningar. Det har emellertid synts de sakkunniga, som om de av
stadens delegerade föreslagna koefficienterna skulle i huvudsak utgöra en
riktig värdering av de olika grupperna av ärenden, och de sakkunniga hava
i anledning därav ansett sig böra tillstyrka, att en dylik siffervärdering kommer
till användning.

Med tillämpning av dessa koefficienter hava de sakkunniga verkställt siffervärdering
av ärenden å olika avdelningar inom överståthållarämbetet och
därvid erhållit följande procentfördelning:

år 1925: 53.2 % länsstyrelseärenden och 46.8 % inagistratsärenden,
år 1926: 53.3 % länsstyrelseärenden och 46.7 % inagistratsärenden.

A statsverket skulle alltså med denna fördelningsmetod belöpa, i runt tal,
53 % av samtliga kostnader och å Stockholms stad 47 %.

Den senast omförmälda metoden för fastställande av den procent, enligt
vilken kostnaderna böra mellan statsverket och Stockholms stad fördelas,
är, framhålla de sakkunniga, i tillämpningen relativt enkel. Den avlägsnar
därjämte åtskilliga tvistefrågor, vilka eljest måste förlikningsvis lösas. Yad
som mot denna metod kan anmärkas är, enligt de sakkunniga, att densamma
förutsätter ett noggrant beräknande av de olika ärendenas svårighetsgrad och
därmed alltjämt i viss mån lämnar fältet öppet för olika meningar. Denna
olägenhet, vilken synts oundviklig, hava de sakkunniga dock ej funnit alltför
betydande. Med ledning av uppgifter från verkets tjänstemän borde
enligt de sakkunniga en dylik gradering jämväl i framtiden kunna äga rum
utan att föranleda större meningsskiljaktighet.

Av sålunda anförda skäl föreslå de sakkunniga följande förfarande vid
fördelning av kostnaderna mellan statsverket och Stockholms stad:

För varje avdelning av verket (med undantag för kameralexpeditionen) ’)
beräknas antalet där handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden,
och dessa ärenden fördelas med hänsyn till svårighetsgraden var för sig å
grupperna I, II a, II b och II c.

!) Då kameralexpeditioneu skall handlägga verkets hela ekonomiförvaltning, synes nämligen,
framhålla de sakkunniga, rimligt att antaga, att procenten av länsstyrelseärenden
och magistratsärenden blir densamma som å övriga avdelningar tillhopa.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Inom varje grupp multipliceras antalet där handlagda länsstyrelseärenden
och magistratsärenden med ett tal, som utgör 1 beträffande grupp I,
5 beträffande grupp II a, 20 beträffande grupp II b och 100 beträffande
grupp II c.

Yar för sig sammanläggas de värdesiffror, vilka härigenom erhållits å länsstyrelseärenden
och å magistratsärenden.

Kostnaderna för verksamheten vid ifrågavarande delar av överståthållarämbetet
fördelas mellan statsverket och Stockholms stad sålunda, att proportionen
mellan kostnaderna blir densamma som mellan värdesiffrorna å länsstyrelseärenden
och å magistratsärenden.

Vid uträknandet av fördelningsprocenten anse de sakkunniga decimalbråk
lämpligen böra undvikas och summorna i stället avrundas till närmaste
hela tal.

Den procentuella kostnadsfördelning, som legat till grund för nu återgivna
beräkningar, hänför sig till antalet handlagda ärenden åren 1925 och 1926.
Denna procent kan vid sådant förhållande tydligtvis icke, framhålla de sakkunniga,
utan vidare tänkas tillämplig vid fördelning av kostnaderna t. ex.
för budgetåret 1929/1930, och de finna tydligt, att den procent, som eventuellt
kan framdeles fastställas med avseende å berörda budgetår, icke kan tänkas
komma till oförändrad tillämpning därefter.

För vinnande av eu rättvis tillämpning av det framlagda förslaget till fördelning
av kostnaderna synes därför enligt de sakkunniga lämpligen böra
bestämmas, att de beräknade kostnaderna för första budgetåret efter omorganisationen
preliminärt fördelas i enlighet med vad nyss angivits, eller med 53 %
å statsverket och 47 % å Stockholms stad. Sedan detta år gått tillända,
borde en kontrollräkning äga rum för utrönande, huruvida denna fördelnings
grund varit riktig eller icke; eventuellt oriktiga uppdelningar borde därvid
justeras. Den procentsats, som efter detta första år erhållits, skulle därefter
kunna oförändrat tillämpas under exempelvis eu period av fem år.
Efter dessa fem års förlopp borde ny reglering ske av kostnadsfördelningen.
Därvid syntes för vart och ett av de närmast förflutna fem åren
böra uträknas förhållandet mellan länsstyrelse- och magistratsärenden. I den
mån man erliölle olika procenttal för dessa år, skulle medelprocenten för de
fem åren tagas. Sedan denna enligt förut angiven grund avrundats till helt
tal, borde den sålunda erhållna procentsiffran läggas till grund för kostnadsfördelningen
under följande femårsperiod.

För tillämpningen av denna fördelningsprincip kunde möjligen ifrågasättas,
yttra de sakkunniga slutligen, att staten och Stockholms stad tillsatte särskilda
delegerade att vid förefallande behov framlägga förslag till eller eventuellt
besluta angående fördelning utav kostnaderna. Vill man emellertid
undvika en dylik måhända väl stor apparat, torde enligt de sakkunniga kunna
uppdragas åt överståthållaren, å statens vägnar, samt exempelvis borgarrådet
å drätselroteln, såsom representant för Stockholms stad, att verkställa fördelningen.

Kungl. Maj it* proposition nr fifj. 1 OJ!

Statskontoret finner för sin del den av de sakkunniga föreslagna fördelningsgrunden
vara ganska omständlig och besvärlig vid tillämpningen. Det
syntes även böra uppmärksammas, framhåller statskontoret, att avsevärda
svårigheter måste vara förenade med graderingen av de olika ärendena
samt i vissa fall även med att fastställa vad som rätteligen borde hänföras
till länsstyrelseärenden eller till magistratsärenden. Med hänsyn till
de rätt avsevärda belopp, det här gällde att fördela, ville statskontoret dock
icke motsätta sig tillämpning av den utav de sakkunniga föreslagna principen,
vilken finge anses ägnad att medföra ett i stort sett rättvist resultat.
Dock förefölle det statskontoret, som om, sedan ett år förflutit efter omorganisationen
och en kontrollräkning ägt rum, denna borde kunna tillämpas
under en tidrymd av 10 år. Därefter borde enligt statskontorets meningnågon
ny kontrollräkning icke behöva verkställas, med mindre detta påfordrades
från någondera av de intresserade parterna. Den kontrollräkning,
som avsåges att äga rum ett år efter omorganisationens genomförande, syntes
under sådana förhållanden böra göras så fullständig och tillförlitlig som
möjligt samt lämpligen uppdragas åt särskilda för ändamålet tillsatta delegerade.

Två ledamöter av statskontoret hava emellertid anmält avvikande mening
samt föreslagit en annan ordning för kostnadsfördelningen. Enligt detta
förslag skulle alla inom överståthållarämbetet under viss tidsperiod handlagda
ärenden sammanräknas, varefter procenten av länsstyrelse- och magistratsärenden
borde uträknas. Därefter borde, då länsstyrelseärenden i allmänhet
ansetts vara mera betungande än s. k. magistratsärenden, det tal,
som angåve procenten av länsstyrelseärenden, höjas med vissa enheter, förslagsvis
fem, och procenttalet för magistratsärenden minskas med samma
antal enheter. Kostnaderna skulle därefter fördelas i proportion till de sålunda
erhållna talen och ny beräkning verkställas vart femte år.

Eiksräkenskapsverket anser, att olägenheten med det av de sakkunniga
föreslagna förfarandet är alltför stor i förhållande till den ringa fördel, det
invecklade och tidsödande samt likväl godtyckliga förfarandet skulle medföra.
Av den utredning, som för åren 1925 och 1926 verkställts beträffande
antalet länsstyrelse- och magistratsärenden och deras svårighetsgrad, framginge,
att för närvarande i stort sett hälften av verksamheten inom överståthållarämbetets
nu ifrågavarande avdelningar kunde hänföras till Stockholms
stads arbetsområde. Förhållandet mellan värdesiffrorna å länsstyrelse-
och magistratsärenden syntes riksräkenskapsverket kunna antagas
komma att hålla sig i det närmaste konstant. Den enda praktiska lösningen
av problemet vore då, anför ämbetsverket, att kostnaderna fördelades lika
mellan staten och Stockholms stad.

Stockholms stads drätselnämnd uttalar, att den föreslagna grunden för kostnadsfördelningen
syntes vara principiellt riktig, men framhåller, att mot
densamma möjligen kunde invändas, att den i tillämpningen kunde möta
svårigheter och föranleda meningsskiljaktigheter. Ur denna synpunkt hade
det måhända varit önskvärt, förklarar nämnden, att parterna kunnat enas om
en fix fördelningsgrund.

Vttru nden

Departements chefen.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Stockholms stadskollegium har icke haft något att erinra mot förslaget i
denna del, och stadsfullmäktige i Stockholm hava godtagit detsamma såsom
grand för blivande överenskommelse mellan staten och Stockholms stad.

Från överståthållarämbetets sida har förslaget icke föranlett någon erinran.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit anser jag, att en
fördelning av det utförda arbetet å länsstyrelseärenden och magistratsärenden
bör ligga till grund för kostnadsfördelningen mellan staten och
Stockholms stad. En dylik uppdelning av ärendena i två grupper synes
ej kunna erbjuda större svårighet vid genomförandet. Emellertid kunna
tydligtvis betänkligheter resas mot vad de sakkunniga — närmast på föranledande
av Stockholms stads delegerade — föreslagit därom, att kostnadsfördelningen
därutöver skulle bliva beroende å en jämförande uppskattning
av de olika ärendenas svårighetsgrad. En dylik gradering förutsätter uppenbarligen
en ingående kännedom om alla inom överståthållarämbetet förekommande
slag av ärenden och lärer ändock kunna lämna utrymme för olika
meningar. Vidare är det tydligt, att ärendenas svårighetsgrad varierar mycket
mer än som kommit till uttryck genom deras uppdelning i fyra grader,
ävensom att de antagna koefficienttalen för vissa grader kunna ge anledning till
tvekan och olika åsikter. Det föreslagna förfarandet blir dessutom obestridligen,
såsom i avgivet yttrande framhållits, omständligt och besvärligt. Även
om förfarandet icke direkt kan betecknas såsom godtyckligt, kan det av nyss
anförda skäl, hur noggrant det än genomföres, dock icke förväntas leda till ett
resultat, som med absolut säkerhet anger en rättvis kostnadsfördelning. Snarare
torde de procentsiffror, som''kunna erhållas med denna metod, allenast
utgöra ett ungefärligt uttryck för den omfattning, vari länsstyrelseärenden,
respektive magistratsärenden taga överståtkållarämbetets personal i anspråk.

Då någon annan metod icke kan förväntas giva säkrare resultat, lärer det
följaktligen överhuvud näppeligen vara möjligt att vid eu dylik kostnadsfördelning
nå annat än ett i stort sett rättvist resultat. Såsom sådant anser
jag även, i likhet med statskontoret, att man kan beteckna det resultat,
vartill de sakkunniga med den av dem antagna metoden kommit. Med hänsyn
till nyss påpekade förhållanden synes det emellertid mindre befogat att
vid fördelningsmetodens tillämpning fastställa fördelningsprocenten i enheter;
då ju fördelningen i varje fall blir ganska approximativ, synes det riktigare
att på lämpligt sätt avrunda de vunna procentsiffrorna. Härigenom blir man
också mindre beroende av de smärre variationer, som alltid måste inträffa.

Då det alltså gäller att avgöra, å vad sätt procentsiffrorna å länsstyrelseärenden
och magistratsärenden böra avrundas, äro givetvis olika möjligheter
tänkbara. Sålunda kan man exempelvis fastslå den principen, att dessa siffror
alltid avrundas till närmaste tiotal. Härav blir emellertid följden att, då en
kanske mycket obetydlig ändring äger rum beträffande procentsiffrorna,
denna kommer att medföra en rätt så betydande kostnadsförskjutning; om
man från början fördelat kostnaderna exempelvis med 50 % å vardera av staten
och Stockholms stad, skulle nästa steg bliva 40 % å ena samt 60 % å andra

Kungl. Maj:ts proposition Nr Öb''. 105

parten. Eu dylik stark förskjutning med ett slag synes icke önskvärd. Vill
man undvika detta, lärer annan möjlighet icke finnas, än att avrunda procent
talens enlietssiffror till hela fem- dier tiotal. Med utgångspunkt från de
sakkunnigas förut återgivna beräkningar torde man kunna antaga, att arbetsbördan
under den första tidsperioden kommer att fördela sig med 53 % å
länsstyrelseärenden och 47 % å magistratsärenden. Denna skillnad är ju
i sig obetydlig, och jag vill i likhet med riksräkenskapsverket föreslå, att
man med hänsyn härtill till en början fördelar kostnaderna lika mellan
staten och Stockholms stad. Emellertid lärer det icke vara möjligt att,
såsom riksräkenskapsverket synes förutsätta, för all framtid fastställa denna
fördelningsgrund, ty det fordras ju icke alltför stora ändringar i den inbördes
fördelningen av länsstyrelseärenden och magistratsärenden för att
en dylik lika fördelning skulle bliva orättvis. Det synes mig därför nödvändigt,
att med vissa tidsmellanrum en kontrollräkning av ärendena äger
rum och att med ledning därav erforderlig ändring sker i fördelningsprocenten.
Såsom jag nyss antytt, böra emellertid mindre förskjutningar
i arbetsbördans fördelning å länsstyrelse- och magistratsärenden icke föranleda
ändring av kostnadsfördelningen. Det torde för såväl staten som Stockholms
stad vara ett önskemål, att fördelningsgrunden icke alltför ofta växlar. Med
hänsyn härtill vill jag föreslå, att kostnaderna fortfarande fördelas lika, intill
dessvid kontrollräkning konstaterats en sådan förskjutning av ärendenas antal
och svårighetsgrad, att differensen mellan procentsiffrorna å de båda slagen
av ärenden med angivna beräkningssätt uppgår till 10. Därefter blir fördelningsprocenten
respektive 45 och 55, intill dess differensen ökats med
ytterligare 10, varefter fördelningsprocenten blir respektive 40 och 60, o. s. v.

Med andra ord, för erhållande av fördelnings- eller bidragsprocenten skulle
procentsiffrorna å ärendena avrundas på så sätt, att procentsiffra under 50
höjes men procentsiffra över 50 sänkes till närmaste fem- eller tiotal.

Vid tillämpningen av detta förslag till grund för kostnadsfördelningen
måste emellertid beaktas, att omorganisationen skulle träda i kraft mitt
under löpande budgetår; sådana föreskrifter böra då om möjligt meddelas,
att beräkningen av handlagda ärenden samt av stadens bidrag trots detta
kommer att i fortsättningen hänföra sig till budgetår.

Med hänsyn härtill vill jag till en början föreslå, att man för första halvåret,
d. v. s. tiden 1 januari—30 juni 1930, godtager en definitiv fördelningsgrund
beträffande kostnaderna av 50 % å vardera av staten och Stockholms
stad. Enligt denna grund skulle alltså stadens bidrag utgöra hälften av
kostnadsbeloppet. Detta bidrag bör beräknas å de i stat eller eljest uppskattade
utgifternas slutsumma samt erläggas i förskott under första kvartalet
1930. Efter den 30 juni 1930 böra med ledning av vederbörligt bokslut fastställas
de verkliga kostnaderna för det gångna halvåret, och med ledning
därav bör jämkning ske av det förskotterade bidragsbeloppet.

För det följande budgetåret beräknas kostnadsfördelningen fortfarande preliminärt
till 50 % å vardera av staten och Stockholms stad, och stadens bidrag

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utgår förskottsvis under första kvartalet av budgetåret med 50 % av utgifternas
slutsumma. Efter utgången av detta budgetår skall dels verkställas kontrollräkning
till utrönande av fördelningsprocenten med ledning av antalet av
och värdet å de olika ärendena, och dels med ledning av vederbörligt bokslut
fastställas de verkliga, i fördelningen ingående kostnaderna under det gångna
budgetåret. Det i förskott erlagda bidragsbeloppet jämkas till överensstämmelse
med verkliga kostnadsbeloppet; denna jämkning torde böra ske i sam
band med förskottsbetalningen för nästa budgetår. Skulle sådan förskjutning
hava ägt rum beträffande länsstyrelse- och magistratsärenden, att kostnaderna
böra fördelas annorledes än med 50 % å vardera av staten och Stockholms
stad, bör även härutinnan ändring ske med avseende å det gångna budgetåret,
d. v. s. tiden 1 juli 1930—30 juni 1931. Det procenttal, som enligt
denna kontrollräkning skall ligga till grund för kostnadsfördelningen, bör
därefter oförändrat tillämpas under närmast följande tid. Ny kontrollräk
ning verkställes vart tionde år eller tidigare, därest så — t. ex. i anledning
av att större ärendesgrupper tillagts eller fråntagits överståthållarämbetet -—
påfordras av någondera parten. Vid sådan kontrollräkning erhållen procentsiffra
gäller för kostnadsfördelningen under en ny tioårsperiod från och med
budgetåret närmast efter det, som kontrollräkningen avser.

Stadens bidrag utgår städse förskottsvis under första kvartalet av varje
budgetår med fastställd procent av de i fördelningen ingående utgifternas
slutbelopp, men vid varje budgetårs slut jämkas ersättningen efter verkliga
kostnadsbeloppet i samband med förskottsbetalningen för det nya budgetåret.

Jag anhåller emellertid att i detta sammanhang få erinra om att nu berörda
kostnadsfördelning endast avser kostnaderna för överståthållarämbetet efter omorganisationen.
Yissa ersättningar åt tvångsförfiyttade tjänstemän, vilka ersättningar
under kortare övergångstid torde böra utgå, böra alltså ej ingå i
de till fördelning avsedda kostnadsbeloppen. Till sålunda ifrågakommande
ersättningsbelopp anhåller jag att i det följande få återkomma.

Vidare vill jag framhålla, att avlöningsförmånerna för de tre polisintendenterna
vid polisverket i Stockholm icke beröras av den föreslagna kostnadsfördelningen
vid överståthållarämbetet, detta enär ju polisverket skulle
helt avskiljas därifrån. För närvarande bestrider Stockholms stad avlöningskostnaderna
för ifrågavarande tre polisintendentsbefattningar men erhåller
av statsverket ersättning för vad av dessa kostnader belöper å fjärde polisintendenten
(föreståndaren för polisskolan). Motsvarande kostnadsfördelning
synes alltjämt böra gälla, enär nuvarande andre och tredje polisintendenterna
helt äro tagna i anspråk för kommunala arbetsuppgifter; annat har ej
heller ifrågasatts vare sig av de sakkunniga eller av Stockholms stads delegerade.
Då emellertid polisintendenterna enligt mitt nu framlagda förslag
skulle uppföras å statsverkets lönestat, inträder den omkastning i avseende
å för närvarande rådande förhållanden, att Stockholms stad bör till statsverket
utgiva ersättning för kostnaderna för avlöningar med därå belöpande
dyrtidstillägg samt för avlöningsförstärkningar beträffande nuvarande andre

107

Kungl. Afaj:ts proposition nr .56''.

och tredje polisintendentsbefattningarna, medan statsverket får självt vidkännas
motsvarande kostnader beträffande nuvarande fjärde polisintendentstjänsten.
Det redigaste torde vara, att denna ersättning från staden utbetalas
enligt samma grunder, som nyss förordats, och att alltså ersättning
utgår för budgetår i förskott efter det beräknade beloppet och sedermera
årsvis regleras efter de verkliga kostnaderna.

Yad i det föregående yttrats angående fördelning av kostnader för avlöningar
och dylikt bör givetvis äga motsvarande tillämpning med avseende
å pensioner, till vilka rätt inträder efter omorganisationen; de sakkunniga
hava ej heller förutsatt annat.

I anslutning till vad jag sålunda anfört får jag förorda följande förfarande
vid fördelning av ifrågavarande kostnader mellan staten och Stockholms stad:

Staten bestrider i första hand samtliga kostnader för överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar — med undantag av polisdomstolen —
ävensom för avlöningar och eventuella pensioner till polisintendenter vid
polisverket i Stockholm.

Stockholms stad bidrager till dessa kostnader med belopp, som beräknas
enligt följande grunder:

I. För nämnda avdelningar av överståthållarämbetet, med undantag för
kameralexpeditionen och polisdomstolen, fastställes sammanlagda antalet där
handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden, och dessa ärenden fördelas
med hänsyn till svårighetsgraden var för sig å de förut angivna grupperna
I, II a, II b och II c.

Inom varje grupp multipliceras antalet där handlagda länsstyrelseärenden,
respektive magistratsärenden, med ett tal, som utgör 1 beträffande grupp
I, 5 beträffande grupp II a, 20 beträffande grupp II b och 100 beträffande
grupp II c.

Var för sig sammanläggas de värdesiffror, vilka härigenom erhållits å
länsstyrelseärenden och å magistratsärenden. Härefter fastställes beträffande
vardera slaget av ärenden, huru stor procent värdesiffran därå utgör utav
summan av båda de sammanlagda värdesiffrorna. Den erhållna procentsiffran
avrundas till närmaste fem- eller tiotal, med iakttagande av att procentsiffra
under 50 liöjes, men procentsiffra över 50 sänkes.

Stockholms stads bidrag till de kostnader för verksamheten vid ifrågavarande
båda avdelningar av överståthållarämbetet, som skola ingå i kostnadsfördelningen,
utgår med så stor del av dessa kostnader, som motsvarar
den å angivet sätt vunna procentsiffran å magistratsärenden (bidragsprocenten).

För tiden 1 januari—30 juni 1930 utgår stadens bidrag med 50 % av
kostnaderna. Under första kvartalet 1930 erlägger staden förskottsvis 50 %
av de i stat eller eljest uppskattade utgifternas slutsumma. Med ledning
av bokslutet per den 30 juni 1930 fastställes sedermera verkliga kostnaden
för det gångna halvåret, och det förskotterade beloppet jämkas till överensstämmelse
därmed.

För budgetåret 1930/1931 erlägger Stockholms stad i förskott under budgetårets
första kvartal 50 % av de uppskattade utgifternas slutsumma. Efter

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utgången av detta budgetår skola dels med ledning av bokslutet fastställas
de verkliga kostnaderna för nämnda budgetår, och dels enligt förut angiven
grund kontrollräknas bidragsprocenten för budgetåret 1930/1931. Det förskotterade
bidragsbeloppet jämkas — i samband med förskottsbetalning för
det nya budgetåret — till överensstämmelse med enligt bokslutet havda kostnader,
varjämte — därest bidragsprocenten visar sig hava bort vara annan än
50 — jämväl härutinnan rättelse sker beträffande stadens bidrag.

Den bidragsprocent, som vid nu berörda kontrollräkning erhålles, tillämpas
därefter oförändrad under de följande budgetåren. Stadens bidrag utgår förskottsvis
under första kvartalet av varje budgetår och beräknas med hänsyn
till beräknade slutsumman av de utgifter, som skola ingå i fördelningen;
efter varje budgetårs utgång jämkas det förskotterade beloppet till överensstämmelse
med motsvarande del av de verkliga kostnaderna. Denna jämkning
sker i samband med förskottsbetalningen för det nya budgetåret.

Ny kontrollräkning verkställes enligt samma grunder vart tionde år eller
tidigare, därest så påfordras av någondera parten. Vid sådan kontrollräkning
erhållen procentsiffra gäller för kostnadsfördelningen under en ny tioårsperiod
från och med budgetåret närmast efter det, som kontrollräkningen
avser.

Storleken av stadens bidrag enligt den på nu angivet sätt erhållna bidragsprocenten
fastställes av Kungl. Maj:t efter förslag från överståthållarämbetet
sedan vederbörande kommunala myndighet blivit i ärendet hörd.

II. Kostnader för avlöningar med därå belöpande dyrtidstillägg ävensom
för avlöningsförstärkningar till polisintendenten och chefen för ordningspolisen
samt till polisintendenten och chefen för kriminalpolisen ävensom
vikariatsersättningar å ifrågavarande tjänster gottgöras statsverket till fulla
beloppet av Stockholms stad. Angående förskottsbetalning och jämkning
därav skall vad ovan sagts under I äga motsvarande tillämpning.

Angående de sålunda angivna principerna för kostnadsfördelningen bör
tydligtvis avtal träffas med Stockholms stad, och bemyndigande härtill för
Kungl. Maj:t torde böra utverkas av riksdagen. I ett sådant avtal bör måhända
inryckas bestämmelse om att större ändringar i fråga om ämbetets
organisation och arbetsuppgifter samt befattningshavarnas löneförmåner icke
böra verkställas, innan staden haft tillfälle att yttra sig i saken.

Sedan jag sålunda angivit min ståndpunkt i fråga om fördelningen av kostnaderna
i här förevarande avseenden, övergår jag till att verkställa den definitiva
beräkningen av anslaget till överståthållarämbetet m. m. i avseende
å nästa budgetår. Såsom tidigare framhållits, lärer det ordinarie anslaget
till överståthållarämbetet m. m. böra beräknas till det belopp, som återstår,
sedan från samtliga hithörande kostnader fråndragits Stockholms stads
bidrag.

Enligt det av mig förordade förslaget till stat för överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar skulle för tiden 1 januari—30 juni 1930 erfordras
ett belopp av 174,310 kronor. Härav skulle enligt nyss angivna grunder
å Stockholms stad belöpa hälften eller 87,155 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. 109

Av kostnaderna för övergångslöner skulle likaledes hälften eller 7,ött)
kronor ersättas av staden.

Utav expensmedlen, tidigare uppskattade till 54,200 kronor för denna del
av budgetperioden, komma 27,100 kronor å Stockholms stad. Rätteligen
borde kanske detta stadens bidrag medtagas såsom inkomst vid beräknande
av expensanslagets storlek. Detta skulle emellertid innebära, att
stadens bidrag till överståthållarämbetet in. m. i riksstaten bleve uppdelat
å olika anslag, vilket synes mindre lämpligt. Av praktiska hänsyn torde i
stiillet stadens bidrag böra i dess helhet — och alltså även till den del bidraget
hänför sig till annat riksstatsanslag — upptagas såsom inkomst vid
beräknande av anslaget till överståthållarämbetet m. m.

Kostnaderna för dyrtidstillägg å ordinarie befattningshavares löner torde,
därest man räknar med en procentsats av 18 samt tager hänsyn till de jämkningar,
som av mig föreslagits i de sakkunnigas förslag, kunna uppskattas
till i runt tal 45,000 kronor för helt år eller 22,500 kronor för nu ifrågavarande
tid. Härav skulle sålunda å Stockholms stad belöpa 11,250 ki*onor.
Kostnaderna för dyrtidstillägg åt icke-ordinarie befattningshavare skulle
enligt motsvarande beräkningsgrund uppgå till 3,300 kronor för halva budgetåret,
och därav skulle 1,650 kronor belöpa å Stockholms stad. Dessa
stadens beräknade bidrag till kostnaderna för dyrtidstillägg synas lämpligen
böra i enlighet med det nyss anförda här medräknas och sålunda icke inverka
å anslaget under femte huvudtiteln till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, därav följaktligen skulle utgå hela kostnaden för
dyrtidstillägg till ifrågavarande befattningshavare.

Den beräknade summan av stadens bidrag till överståthållarämbetet för
nästa budgetår bliver alltså (87,155 + 7,500 + 27,100 4- 11,250 + 1,650) 134,655
kronor.

Beträffande polisintendenterna vid polisverket i Stockholm skulle staden
ersätta hela kostnaden för lön, dyrtidstillägg därå samt avlöningsförstärkningar
till cheferna för ordningspolisen och kriminalpolisen. Deras löner
för ifrågavarande halva budgetperiod beräknas till 11,460 kronor. Härå belöpande
dyrtidstillägg utgör enligt ett procenttal av 18 och med hänsyn till
maximigränsen tillhopa 1,728 kronor. Avlöningsförstärkningen utgör, räknat
för halvt år, 1,250 kronor för polisintendenten och chefen för kriminalpolisen
samt 750 kronor för polisintendenten och chefen för ordningspolisen.

Summan av stadens bidrag till polisintendenternas avlöning m. m. bliver
således (11,460 + 1,728 + 1,250 + 750) 15,188 kronor.

Slutsumman av Stockholms stads beräknade bidrag för sista hälften av
budgetperioden 1929/1930 skulle alltså bliva (134,655 + 15,188) 149,843 kronor.
Samtliga kostnader för samma period under anslaget till »Överståthållarämbetet
m. m.» hava tidigare beräknats till 280,497 kronor. För täckande av
kostnaderna utöver bidraget från Stockholms stad erfordras således ett belopp
av 130,654 kronor eller i avrundat tal 130,500 kronor. Till sistnämnda
belopp lärer alltså anslaget böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1929/1930.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Anslaget i fråga har, såsom förut erinrats, preliminärt beräknats till 129,000
kronor i 1929 års statsverksproposition.

Till en jämförelse beträffande statens och stadens kostnader vid genomförd
omorganisation återkommer jag i annat sammanhang (sid. 113—114).

Inkomst av indragna sportler samt fördelning av dessa medel
mellan staten och Stockholms stad.

De sportler, vilka tidigare tillkommit vissa befattningshavare vid överståthållarämbetet,
hava numera i huvudsak indragits. I samband med 1926
års lönereglering för befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli
indrogos sålunda till kronan de sportler, som förut uppburits av sekreteraren
och notarierna därstädes. Vissa befattningshavare tillerkändes i stället
personliga lönetillägg såsom ersättning för mistandet av sportelinkomsten;
dylikt lönetillägg utgår för närvarande endast till sekreteraren. Stämpelprovisionen
blev emellertid i motsats till övriga sportelinkomster icke indragen
till kronan utan uppbäres för närvarande av den kanslist, vilken förordnats
till kommissionär vid överståthållarämbetets kansli.

Även åtskilliga av de utav Stockholms stad avlönade befattningshavarna
hava tidigare uppburit sportler, i huvudsak bestående av expeditionslösen
och stämpelprovision. Då år 1921 allmän lönereglering verkställdes för
Stockholms stads befattningshavare, beslöt man emellertid att till staden
indraga sportelmedlen. För närvarande är också all expeditionslösen vid
överståthållarämbetet för polisärenden indragen till stadens kassa. Beträffande
stämpelprovisionen råder däremot enligt vad de sakkunniga framhållit
ett egendomligt dubbelförhållande. Kanslisten å nuvarande passbyrån, vilken
tidigare ägt uppbära dylik provision, har nämligen ålagts inleverera densamma
till Stockholms stad. Den tjänsteman, som utlämnar övriga expeditioner
vid överståthållarämbetet för polisärenden, uppbär däremot fortfarande
provision å försålda stämplar.

Av vad här anförts framgår, att statsverket för närvarande uppbär de
indragna sportlerna å sådana tjänster, vilkas innehavare avlönas av statsmedel,
d. v. s. tjänster i överståthållarämbetets kansli, medan Stockholms
stad uppbär sportlerna å befattningar vid överståthållarämbetet för polisärenden,
vilka befattningars innehavare avlönas av kommunens medel. Börande
beloppen av sportelmedlen hava de sakkunniga upprättat följande

tablå:

1925 1926

Överståthållarämbetets kansli ............ 20,500 15,000

Överståthållarämbetet för polisärenden:

polissekreteraren................................ 54,968 49,007

sekreteraren hos polismästaren ...... 36,271 35,962

notarien i poliskammaren ............... 14,189,50 105,428,50 17,214,50 102,183,50

Stockholms stad har alltså för närvarande en icke obetydlig inkomst av
indragna sportler, under det att statsverkets inkomst härav är relativt obetydlig.

in

Kungl. Maj.ts proposition nr <56.

Sedan de sakkunniga erinrat om nu angivna förhållanden, framhålla de,
att i samband med ämbetets omorganisation en ändring bör ske även beträffande
fördelningen av indragna sportler. Skulle den hittillsvarande principen
oförändrad tillämpas, innebure detta att, då samtliga tjänster enligt
nu framlagt förslag bliva statsavlönade, alla sportler skulle indragas till kronan.
Detta skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening medföra ett till
synes obehörigt gynnande av statsverket å Stockholms stads bekostnad. En
annan möjlighet är givetvis, framhålla de sakkunniga, att fördela samtliga
sportelmedel efter samma grund, som tidigare tillämpats vid uppdelning av
omkostnaderna. Detta kunde då enklast ske därigenom, att man från det
sammanlagda kostnadsbeloppet droge summan av samtliga influtna sportler
samt sedan enligt fastställt procenttal fördelade återstående kostnader. Även
en dylik uppdelning av sportlerna skulle emellertid enligt de sakkunnigas
mening utfalla orättvist, och i detta fall till förfång för statsverket. Vad
särskilt angår expeditionslösen, finnas ju, yttra de sakkunniga, en mångfald
ärenden, vilkas handläggning fordrar relativt talrik personal men varå
ingen eller blott obetydlig lösen utgår; sålunda äro ärendena å fattigvårdsroteln
av sådan art, att därav föranledda expeditioner icke lösenbeläggas.
Ä andra sidan kunna ett fåtal befattningshavare av lägre grad handlägga
ärenden, vari expeditionerna inbringa väsentliga lösenbelopp, t. ex. passexpeditionens
personal. Det har då synts de sakkunniga icke vara rimligt
att fördela sportelmedlen efter antalet länsstyrelseärenden och magistratsärenden
inom verket utan hänsyn till, i vad mån dessa olika ärenden verkligen
föranleda sportelinkomster eller icke.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunniga, i samförstånd
med de av Stockholms stad utsedda delegerade, funnit fördelningen av
indragna sportler lämpligast böra ske efter dessas ursprung. Sportler, härflytande
av länsstyrelseärenden, böra i överensstämmelse härmed tillfalla
kronan; sportler, härflytande av magistratsärenden, böra tillfalla Stockholms
stad.

De sakkunniga hava härefter sökt fördela de under åren 1925 och 1926
influtna sportlerna efter denna princip och då erhållit följande uppställning
(hänsyn har därvid icke tagits till stämpelprovisionen):

Statsverket Stockholms stad,

1925

1926

1925

1926

Över.ståthållarämbetets kansli .......

. 8,500

7,000

12,000

8,000

Överståthållarämbetet för polis-ärenden:

polissekreteraren ..........................

sekreteraren hos polismästaren ..
notarien i poliskammaren ..........

. 54,842
. 20,314
374

48,887

20,206

27

126

15,957

13,815,50

120

15,756

17,187,50

84,030

76,120

41,898,5 0

41,063,60

En jämförelse mellan fördelningen av indragna sportler under nuvarande
organisationsförhållanden och enligt de sakkunnigas förslag giver beträffande
åren 1925 och 1926 följande resultat:

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

År 1925.

redovisade

belopp enligt

ökning eller

belopp

förslaget

minskning

Kronans andel ...............

.......................... 20,500

84,030

+ 63,530

Stadens andel ................

......................... 105,428,5 0

41,898,5 0

— 63,530

År 1926.

redovisade

belopp enligt

ökning eller

belopp

förslaget

minskning

Kronans andel ................

.......................... 15,000

76,120

+ 61,120

Stadens andel ................

.......................... 102,183,50

41,063,5 0

— 61,120

Med ledning av dessa siffror synes man, framhålla de sakkunniga, kunna
med tämlig säkerhet antaga, att eu sportelfördelning i enlighet med de sakkunnigas
förslag skulle medföra, för statsverket en ökning av inkomsterna
från överståthållarämbetet med i runt tal 60,000 kronor och för Stockholms
stad en minskning av samma inkomster med motsvarande belopp.

Vid uppgörandet av dessa beräkningar angående sportelinkomsten hava
de sakkunniga icke tagit i betraktande de belopp, tillhopa omkring 2,500
kronor, varmed stämpelprovisionen kan beräknas utgå. I enlighet med den
ståndpunkt, som statsmakterna härvidlag intagit beträffande landsstaten,
anse de sakkunniga, att ej heller vid överståthållarämbetet någon indragning
bör ske av stämpelprovisionen. Denna borde därför uppbäras av
den eller de befattningshavare, som ansvaret för stämpelredovisningen åvilar.
Därvid har det synts de sakkunniga önskvärt, att alla från kansliavdelningen
utgående expeditioner, såväl pass som övriga handlingar, utlämnas av en
och samme befattningshavare vid kansliavdelningen å Slottsbacken. Expeditionerna
från polisavdelningen böra däremot, anse de sakkunniga, liksom
hittills varit fallet utlämnas vid polishuset å Kungsholmen.

De sakkunniga övergå härefter till att beröra frågan om den form, vari
statsverket och Stockholms stad skola gottgöras ifrågavarande inkomster,
eller med andra ord medlens redovisande. De sakkunniga framhålla härvid
till en början, att det icke synes lämpligt att redan vid utlämnandet av
olika expeditioner skilja mellan sådana, beträffande vilka lösenbeloppet skall
tillfalla den ena eller andra myndigheten, exempelvis genom att expeditionen
åsättes Stockholms stads lösenmärke, då beloppet skall tillfalla staden, men
statens stämplar i övriga fall. Dels skulle härigenom, framhålla de sakkunniga,
ett icke obetydligt ansvar komma att åvila vederbörande tjänsteman
vid bedömande av ärendenas natur, dels torde det enligt de sakkunnigas
mening icke vara önskvärt att å sådana avdelningar, vilkas tjänstemän helt
avlönas av statsmedel, laborera med såväl statliga som kommunala stämplar.
Därest alternativ I följes vid en eventuell omorganisation och staten sålunda
i första hand bestrider samtliga lönekostnader, torde i stället, uttala de
sakkunniga, i enlighet med bestämmelserna i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften, sista stycket av tabellen under 3 §, även
expeditionslösen böra redovisas genom att expeditionerna åsättas statens

Kungl. Maj ds proposition nr 56. 113

stämplar till belopp, motsvarande lösensumman; så sker redan nu å över
ståthållarämbetets kansli. Därjämte borde emellertid noga förtecknas sådana
lösenbelopp, som vid uppgörelsen med Stockholms stad borde gottskrivas
staden; detta borde icke vålla större olägenhet, enär dylika förteckningar
tidigare visat sig kunna föras beträffande de tjänstemän, vilka själva uppburit
sportelmedlen.

De sakkunnigas förslag i nu berörda hänseende bär icke föranlett någon
erinran från statskontorets sida.

liiksräkenskapsverket bär för sin del förordat, att vid fördelning av sportelinkomsterna
samma princip skulle tillämpas, som verket föreslagit beträffande
kostnaderna, det vill säga att sportelinkomsterna skulle fördelas lika
mellan staten och Stockholms stad. En dylik uppdelning av sportlerna
skulle visserligen, framhåller verket, medföra minskning av statsverkets andel,
men förlusten uppvägdes i det närmaste av statsverkets gynnsammare
ställning vid fördelningen av kostnaderna. Dessutom vunnes den avsevärda
fördelen, att de av de sakkunniga föreslagna förteckningarna i och för fördelning
av lösenbeloppen mellan statsverket och Stockholms stad icke behövde
föras och kontrolleras. Fördelningen kunde vid lösenbeläggningen
av expeditionerna lätt ske genom påsättande av statens stämplar till halva
lösenbeloppet och stadens lösenmärken till återstående beloppet.

Från Stockholms stads sida har ingen erinran framställts mot de sakkunnigas
förslag.

Ej heller överståthållarämbetet har funnit skäl till erinran däremot.

Yad riksräkenskapsverket föreslagit angående fördelning av sportelinkomsterna
kan jag icke biträda. Något skäl till en liälftendelning av dessa inkomster
mellan staten och staden finner jag icke vara anfört. En tillämpning
av riksräkenskapsverkets förslag skulle för närvarande innebära en minskning
med i runt tal 20,000 kronor om året av de sportelinkomster, som
enligt statens och stadens representanters sammanstämmande mening borde
tillkomma kronan. Jag vill i stället för min del förorda vad de sakkunniga
i detta ämne föreslagit. Ett genomförande härav torde ej heller behöva
medföra alltför stora praktiska olägenheter, även om man, på sätt de sakkunniga
ifrågasatt, måhända nödgas föra särskild förteckning över staden tillkommande
lösenbelopp. Jämsides därmed torde emellertid böra tillämpas det förfaringssättet,
att expeditionerna från början åsättas Stockholms stads lösenmärken.
i de fall, då expeditionslösen skall tillkomma staden, men eljest
statens stämplar. De skäl häremot, som av de sakkunniga anförts, kan jag
icke tillmäta avgörande betydelse. I de sakkunnigas betänkande är i detalj
angivet, vilka ärenden, som äro hänförliga till gruppen länsstyrelseärenden,
och vilka, som äro att anse såsom magistratsärenden. En sådan, än noggrannare
uppdelning skall i och för kostnadsfördelningen verkställas under senare
delen av år 1930. Någon större svårighet lärer då icke uppkomma att med
ledning härav avgöra, till vilkendera gruppen ett ärende hör, och att åsätta
expeditionen motsvarande stämplar eller märken. Misstag lära därför icke

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 10129 8

Yttranden.

Departements chefen.

Departements chefen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

behöva befaras i nämnvärd omfattning, och nödig kontroll skulle kunna
vinnas genom nyssberörda förteckning. Erforderlig ändring torde emellertid
i sådant fall böra vidtagas i förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften, och chefen för finansdepartementet lärer senare komma att
hemställa om avlåtande av proposition till riksdagen angående bland annat
sådan ändring i nyssnämnda förordning.

Jag vill alltså förorda de sakkunnigas förslag angående fördelning av inkomsten
å indragna sportler. Rörande formen för fördelningens verkställande
torde närmare föreskrifter böra lämnas i samband med utfärdande av
ny instruktion för överståthållarämbetet.

Jämförelse mellan beräknade utgifter och inkomster före samt efter

eventuell omorganisation.

De sakkunniga hava i betänkandet framlagt en ekonomisk översikt i avseende
å verkningarna av ett genomförande av deras omox-ganisationsförslag.

Därest alternativ I i de sakkunnigas förslag oförändrat skulle lända till
efterrättelse, skulle detta, sedan förslaget blivit fullt genomfört, för staden
respektive staten medföra ändringar beträffande kostnaderna för överståthållarämbetet
på sätt framgår av följande tablå:

I

Kronan ____

Staden ____

Utgifter

Inkomster

Netto-

ökning

eller

minskning
av utgifterna

.Nu-

varande

kostnader

Blivande

kostnader

Ökning eller
minskning

Nu-

varande

inkomster

Blivande

inkomster

Ökning eller
minskning

179,392

521,485

68

59

264,227

289,708

39

65

+ 84,834
— 231,776

71

94

15,000

100,000

75.000 —

40.000 —

+ 60,000
— 60,000

+ 24,834
- 171,776

71

94

700,878

27

553,936

04

— 146,942 23 115,000 —

115,000 -1

—

- 146,942

23

Ett bifall till sakkunnigförslaget med den ändring beträffande kostnadernas
och sportelmedlens fördelning, som riksräkenskapsverket föreslagit, skulle hava
följande verkningar uti ifrågavarande hänseende:

Kronan ____

Staden ____

Utgifter

Inkomster

Netto- |

ökning
eller

minskning
av utgifterna

Nu-

varande

kostnader

Blivande

kostnader

Ökning eller
minskning

Nu-

varande

inkomster

Blivande

inkomster

Ökning eller
minskning

179,392:68

521,48559

249,271 12
304,664(92

+ 69,878 44

— 216,820 67

15,000

100.000

—

57,500

57,500

+ 42,500

— 42,500

—

+ 27,378
- 174,320

44

67

700,878(27

553,936:04

- 146,942 23

115,000

—| 115,000 —

— —

- 146,942

23

Vid bifall till det av mig förordade förslaget såväl beträffande organisationen
och de särskilda tjänsterna som ifråga om kostnadsfördelningen erhålles
följande jämförelse mellan nuvarande samt blivande inkomster och
utgifter. Därvid har, liksom i nyss återgivna uppställningar, hänsyn icke

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tagits till kostnader för övergångslön eller för avlöningar till polisintendenter
vid polisverket men räknats med en åfdig kostnad för pensioner å 15,000
kronor. Tablån avser budgetår, då den nja organisationen hela tiden varit
gällande.

Kronan ____

Staden ____

Utgifter

Inkomster

Netto-

ökning

eller

minskning
av utgifterna

, Blivande

varande , , ,

, , , kostnader

kostnader

Ökning eller
minskning

Nu-

varande

inkomster

Blivande

inkomster

Ökning eller
minskning

179.392

521.485

I

68 261,810
59 317,203

80

+ 82,417
— 204,281

32

79

15,000

100,000

—

75.000

40.000

—

+ 60,000
— 60,000

+ 22,41732
- 144,281179

700,878!27| 579,013 80

— 121,864

47

115,000

_

115,000

_j _ j_

- 121,864|47

Statsverkets kostnader för överståthållarämbetet skulle i anslutning till
sist återgivna sammanställning för helt budgetår fördela sig ungefärligen
sålunda:

Ordinarie anslag till överståthållarämbetet m. m. (kost -

nader efter avdrag av stadens bidrag).............................. kronor 95,000: —

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m............................ » 105,000: —

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... » 46,810: -—

Pensioner................................................................................ » 15,000: —

Summa kronor 261,810

På sätt av dessa tablåer framgår, kommer ett bifall till föreliggande förslag
att medföra viss ökning av statsverkets nuvarande utgifter för överståthållarämbetet
med underlydande institutioner. Denna utgiftsökning är dock
föga betydande och torde väl uppvägas av de praktiska fördelar, som omorganisationen
skulle medföra. Härtill kommer, att en uppgörelse mellan
staten och Stockholms stad angående kostnaderna för överståthållarämbetet
—- varom staden upprepade gånger gjort framställning — i varje fall måste
förr eller senare äga rum. Det torde vara ofrånkomligt, att en sådan uppgörelse
måste resultera i att statsverkets andel i kostnaderna blir procentuellt
större, än vad för närvarande är fallet. Därest eu sådan uppgörelse
skedde med avseende fästat å överståthållarämbetets nuvarande organisation,
skulle densamma därför tvivelsutan medföra högst väsentliga kostnadsökningar
för statsverket. Att i det nu framlagda förslaget kostnadsökningen
kunnat begränsas till ett så ringa belopp, som omkring 20,000 kronor, är
alltså helt beroende på att man i samband med den ekonomiska uppgörelsen
med staden föreslagit en omorganisation av överståthållarämbetet.

Förslagets genomförande.

Vid behandlingen av frågan om genomförande av det framlagda förslaget
till omorganisation av överståthållarämbetet m. m. hava de sakkunniga
bringat i erinran vad dåvarande chefen för finansdepartementet anfört

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

till statsrådsprotokollet vid avlåtande till 1926 års riksdag av förslag om
personalindragningar i statsdepartementen. Departementschefen framhöll
därvid, att vid omorganisation av ett ämbetsverk två huvudalternativ vore
tänkbara beträffande övergången till den nya ordningen. Man kunde inskränka
sig till ett principbeslut om den framtida organisationen samt låta
genomförandet bero på inträffande ledigheter bland den nuvarande personalen,
eller man kunde omedelbart försätta all övertalig personal på indragningsstat.
Dessutom kunde mellan dessa båda ytterliglietslösningar tänkas
olika mellanstadier. Departementschefen fann för sin del övervägande skäl
tala för att man sökte genomföra den då föreslagna omläggningen omedelbart
och i ett sammanhang, dock att därvid vissa modifikationer vore att
förorda vid överförande av befattningshavare å allmänna indragningsstaten;
sålunda skulle vissa av dessa åläggas tjänstgöringsskyldighet. Riksdagen
ansåg sig emellertid, erinra de sakkunniga vidare, icke kunna bifalla
Kungl. Maj:ts förslag, att samtliga övertaliga befattningshavare skulle uppföras
å indragningsstat, därvid vissa befattningshavare fortfarande skulle äga
tjänstgöringsskyldighet, andra däremot vara tjänstefria. Placering på indragningsstat
med tjänstgöringsskyldighet finge anses vara en principiellt
oegentlig anordning, som, om den än i något enstaka fall förekommit, icke
borde vinna ökad tillämpning. Riksdagen ansåg i stiillet, att övergången
lämpligen borde ordnas på sådant sätt, att samtliga befattningshavare, som
genom av riksdagen beslutade indragningar bleve övertaliga, uppfördes antingen
på övergångsstater för respektive departement eller å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet.

Samma skäl, som då anfördes, hava synts de sakkunniga nu tala för att
eu eventuell omorganisation av överståthållariimbetet omedelbart i sin helhet
genomföres. Ett överförande till indragningsstat eller övergångsstat av vissa
befattningshavare blir därvid visserligen ofrånkomligt. Med hänsyn såväl
till vederbörande befattningshavare själva som till statsverkets och Stockholms
stads berättigade ekonomiska intressen hava emellertid de sakkunniga
ansett önskvärt, att denna överföring i görligaste mån begränsas samt att
förty nuvarande befattningshavare i största möjliga utsträckning placeras
å de föreslagna nya tjänsterna. Denna synpunkt har jämväl, framhålla de
sakkunniga, med styrka hävdats av Stockholms stads delegerade. Ett omedelbart
genomförande av den föreslagna omorganisationen måste därjämte
givetvis förutsätta, att ett flertal ordinarie befattningshavare vid överståthållarämbetet
flyttas från innehavda befattningar till nyinrättade sådana eller
åtminstone erhålla ändrade arbetsuppgifter.

De sakkunniga hava till en början upptagit frågan om nuvarande befattningshavares
skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänst;
denna frågas avgörande anse de sakkunniga i första hand vara beroende på
om de av förslaget berörda befattningshavarna för närvarande äro att anse
såsom statliga eller kommunala tjänstemän. I detta ämne hava de sakkunniga
anfört i huvudsak följande:

Beträffande dem, som utnämnts eller förordnats av Ivungl. Maj:t, lärer
vara uppenbart, att de äro statliga ämbetsmän. Så måste förty anses vara

117

Kungl. Maj:ts proposition nr Öb''.

förhållandet med överståthållaren, underståthållaren, polismästaren, förste
polisintendenten, polissekreteraren, biträdande polissekreteraren, sekreteraren
lios polismästaren och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.

Såsom statliga tjänstemän måste vidare betraktas samtliga övriga befattningshavare
vid överståthållarämbetets kansli. Dessa tillsättas av överståthållaren
samt avlönas av statsverket och äro underkastade dess avlöuingsreglemente.
De hava därjämte alltsedan överståthållarämbetets tillkomst
ansetts innehava statstjänster.

Däremot kan i nu förevarande hänseende enligt de sakkunnigas mening
viss tvekan uppstå rörande de befattningshavare vid överståthållarämbetets
avdelning för polisärenden, vilka icke utnämnas av Kungl. Maj:t. Den uppfattningen
har stundom gjorts gällande, att dessa befattningshavare, såsom
kommunalavlönade och med tjänsteförhållandena i huvudsak reglerade i
Stockholms stads tjänstereglemente, borde anses vara kommunala tjänstemän.
En dylik uppfattning måste emellertid enligt de sakkunniga betecknas såsom
oriktig. Denna personal utnämnes ju av överståthållaren i dennes egenskap
av en statens ämbetsman, och den har sin tjänstgöring förlagd till ett statens
ämbetsverk; redan å dessa grander torde befattningshavarna böra betecknas
såsom statstjänstemän. Den omständigheten, att deras lön numera utgår
av stadens medel, kan näppeligen ändra berörda förhållande. Att vederbörande
myndigheter betrakta dessa tjänstemän såsom statsanställda, torde
för övrigt framgå av innehållet i kungörelsen den 12 maj 1865 angående
förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar; punkt
10 i nämnda kungörelse lyder sålunda:

»Ofwer-Ståthållare-Embetet eger att till tjänstgöring inom sina afdelningar
för Kansli-, Polis- och Kronouppbörds-ärenden antaga personer, som aflagt
examen till Rättegångsverken; dock inom sistnämnda afdelning iifwen dem,
som undergått Kansli-examen, samt i de afdelningen underlydande tjenstebefattningar
vid Kronouppbördsverket, likasom i Kanslist- och Kammarskrifvare-befattningar,
dem, som endast blifvit från högre Elementarläroverk
vederbörligen utexaminerade.»

Enligt nu åberopade författning betecknas alltså såsom statliga befattningshavare
all vid överståthållarämbetet för polisärenden anställd personal
med juridisk examen, ävensom kanslisterna. Någon anledning att betrakta
skriv- och vaktpersonal på annat sätt anse de sakkunniga icke föreligga. Då
även denna personal enligt gällande instruktion tillsättes av överståthållaren,
d. v. s. utav statlig ämbetsmyndighet, borde densamma anses innehava statlig
tjänst. Man skulle enligt de sakkunnigas åsikt måhända kunna uttrycka
förhållandet sålunda, att all kanslipersonal vid överståthållarämbetet måste
betraktas såsom statsanställd.

Vad andre stadsfogden angår, torde visserligen denne få anses i huvudsak
utöva uppgifter, som kommunerna hava att själva besörja. Emellertid tillsättes
han i Stockholm av överståthållaren, och hans lön fastställes av
Kungl. Maj:t. Vid dessa förhållanden och med den uppfattning angående
begreppet statstjänst, som numera torde vara rådande, synes det de sakkunniga,
att jämväl andre stadsfogden får anses vara en statsverkets befattningshavare.
Motsvarande måste då anses vara förhållandet beträffande
honom närmast underställd kanslipersonal.

De sakkunniga hava sålunda kommit till den uppfattningen, att nu ifrågavarande
personal i dess helhet utgöres av statliga befattningshavare. Ett
genomförande av förslaget till omorganisation skulle sålunda enligt de sakkunnigas
mening icke innebära, att förutvarande kommunala befattningshavare
överflyttades till statstjänst, utan endast leda till att deras egenskap
av statstjänstemän tydligare markerades. Förflyttningen från kommunal -

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

avlönad tjänst till statsavlönad sådan medför ej heller jämlikt samma uppfattning
någon ändring med avseende å anställningsformens art; beträffande
sättet för anställningen, befordrans vinnande och möjligheterna till skiljande
från tjänsten äro överståthållarämbetets ifrågavarande befattningshavare redan
nu underkastade samma villkor som Övriga statliga tjänstemän. Punkterna
1—3 i Stockholms stads tjänstereglemente, vilka i nu angivna avseenden
giva regler för de kommunala befattningshavarna, äro nämligen, erinra de
sakkunniga, enligt särskild föreskrift i reglementet, icke tillämpliga å överståthållarämbetets
befattningshavare.

Det återstår då närmast att avgöra i vad mån och under vilka förutsättningar
dessa tjänstemän äro skyldiga att finna sig i en förflyttning till
annan tjänst inom den statliga förvaltningen. Yid besvarandet av denna
fråga torde enligt de sakkunniga hänsyn böra tagas dels till i ämnet gällande
särskilda föreskrifter, dels ock till avfattningen av de handlingar, vari besluten
om tjänsternas tillsättande funnit uttryck (fullmakt, konstitutorjal,
förordnande o. s. v.).

Yad först angår överståthållaren, underståthållaren och polismästaren
gäller, att de innehava förtroendesysslor enligt § 35 regeringsformen. Beträffande
överståthållaren torde få förutsättas, att denne — även om han
utniimnes innan en eventuell omorganisation blir genomförd — likväl ålägges
skyldighet att underkasta sig därmed följande ändringar beträffande överståthållarens
ställning. Med avseende å polismästarens befattning äro de
föreslagna ändringarna av så föga genomgripande natur, att den nuvarande
innehavaren bör kunna förutsättas vara villig övergå å den nya avlöningsstaten.
Beträffande underståthållaren, vars befattning av de sakkunniga
föreslagits till indragning, hava de sakkunniga icke tänkt sig, att han — annat
än efter därom eventuellt uttryckt önskan — skulle förflyttas till annan
tjänst; frågan om möjligheten av en dylik förflyttning har därför synts de
sakkunniga av mindre betydelse.

Med avseende å övriga nu ifrågavarande befattningshavare hava, erinra
de sakkunniga, olika föreskrifter lämnats angående rätten att förflytta dem
till annan tjänst.

Beträffande befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli lämnades
bestämmelser härom redan i ett Kungl. Maj:b brev den 9 juli 1920. Däri
stadgades bland annat, att befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli
skulle, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehade,
vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt, låta sig
förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm. I stället
för dessa bestämmelser gälla emellertid numera föreskrifterna i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, dock att beträffande
befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli vissa särskilda
föreskrifter därutöver meddelats i Kungl. Maj:ts brev den 21 maj 1926.
Enligt nu berörda föreskrifter gäller, att befattningshavare i överståthållarämbetets
kansli skall vara skyldig att låta sig förflyttas till annan befattning
inom statsförvaltningen i Stockholm. Yarder sådan tjänsteman utan
något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han
likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttning tillhörde. Förflyttas
sekreteraren eller notarie utan egen ansökan och utan något sitt
förvållande till tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas
vid den rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt
åtnjuta.

Vidkommande befattningshavarna vid överståthållarämbetets avdelning för
polisärenden (dock ej den egentliga polispersonalen) ävensom stadsfogdarna,

Kanyl. i\1aj:ts proposition nr 5(j. 1.19

gälla bestämmelserna i punkt 4 av tjänstereglementet för Stockholms stad,
vilket reglemente, såvitt det avser nu berörda befattningshavare, blivit av
Kungl. Maj:t fastställt den 7 oktober 1921. Nämnda punkt av reglementet
föreskriver, att »befattningshavare skall vara underkastad den förändring
i tjänstgöringsskyldighet, som i samband med i vederbörlig ordning beslutad
ändring i organisationen kan varda stadgad, varjämte befattningshavare
skall vara skyldig att efter av tjänstenämnden, på grund av framställning
från vederbörande myndighet, fattat beslut underkasta sig. förflyttning
till annan befattning; allt likväl utan minskning av de befattningshavaren
i innehavande befattning enligt stat tillförsäkrade avlöningsförmåner».
Vid avfattningen av denna bestämmelse har man, framhålla de sakkunniga,
givetvis närmast tänkt på de rent kommunala tjänstemännen. Enligt uttrycklig
föreskrift är emellertid, såsom nyss erinrats, bestämmelsen tillämplig
även å de statliga befattningshavare vid överståtliållarämbetet, vilka avlönas
av Stockholms stad. Man kan måhända ställa sig tveksam till huru omfattande
den förflyttningsskyldighet, som sålunda ålagts befattningshavarna
vid överståtliållarämbetet, skall anses vara. I varje fall lärer dock, enligt
vad de sakkunniga anse, vara klart, att dessa befattningshavare äro skyldiga
att finna sig i förflyttning till annan tjänst inom samma verk.

Redan av vad sålunda anförts torde enligt de sakkunnigas mening framgå,
att hinder ej möter att vid eventuell omorganisation av överståtliållarämbetet
förflytta nuvarande befattningshavare till annan tjänst. Däremot torde genom
åberopade författningar icke vara uttömmande angivna de förutsättningar,
under vilka en dylik förflyttning kan äga rum. Yisserligen föreskriva angivna
bestämmelser helt allmänt, att tvångsförflyttad befattningshavare icke
skall vidkännas minskning i innehavda avlöningsförmåner; dock måste tilllämpligheten
av denna föreskrift, enligt de sakkunnigas uppfattning, i viss
mån vara beroende å formen för befattningshavarens anställning. År nämligen
en befattning tillsatt på sådant sätt, att innehavaren när som helst kan entledigas,
bör befattningshavaren givetvis även när som helst kunna utan gottgörelse
förflyttas, även om detta skulle ske till tjänst med lägre lön. I varje
fall har det synts de sakkunniga önskvärt att före definitivt ståndpunktstagande
i denna fråga vinna klarhet om avfattningen av de handlingar, vari
besluten om olika tjänsters tillsättande funnit uttryck.

De sakkunniga ingå härefter å en detaljgranskning av sistberörda handlingar;
beträffande denna granskning må hänvisas till betänkandet (sid. 261—
264). Såsom resultat av granskningen framhålla de sakkunniga, att följande
befattningshavare synas vara skyldiga att underkasta sig ej blott förflyttning
till annan tjänst utan även minskning i avlöningsförmånerna, nämligen förste
polisintendenten, kamreraren vid överståtliållarämbetet för polisärenden,
andre stadsfogden och dennes assistent, kanslisten vid polismästarens expedition,
samtliga bokhållare ävensom kontorsskrivaren vid kamrerarkontoret
samt all skriv- och vaktpersonal, dock med undantag för kanslibiträdet och
de två kontorsbiträdena vid överståtliållarämbetets kansli. De sakkunniga
uttala emellertid såsom sin uppfattning, att varje befattningshavare, som
vid eventuell omorganisation förflyttas till tjänst i lägre lönegrad, bör erhålla
personligt lönetillägg med belopp, motsvarande inkomstminskningen; de
billiglietsskäl, som tala för ett dylikt ståndpunktstagande, anse de sakkunniga
icke behöva närmare utvecklas. Samma skäl tala emellertid enligt de
sakkunniga icke för att vid förflyttning till lägre tjänst befattningshavaren
jämväl skall bibehållas vid de föreskrifter angående pensionsålder, rätt till

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

semester och dylikt, som voro gällande för den högre tjänsten. Med avseende
å sistberörda förmåner äro visserligen enligt de sakkunnigas mening
de, vilka å sina tjänster innehava fullmakt eller konstitutorial, alltjämt berättigade
att icke underkasta sig någon ändring. Beträffande övriga nyss
angivna tjänstemän anse däremot de sakkunniga hinder icke möta att ålägga
dem de föreskrifter därutinnan, som äro bestämda för den nya tjänsten.

De sakkunniga övergå härpå till behandling av de utav förslagets genomförande
betingade ändringar i nuvarande befattningshavares ställning. I detta
ämne yttra de sakkunniga till en början i huvudsak följande:

Härvid uppkomma tydligtvis två särskilda spörsmål: Dels måste avgöras,
om och i vilken omfattning nuvarande befattningshavare böra överföras å
indragnings- eller övergångsstat samt vem som skall bestrida kostnaderna
härför. Dels måste bestämmelser träffas angående eventuella personliga lönetillägg
m. m. åt befattningshavare, som förflyttas till tjänst i lägre lönegrad.

Då de sakkunnigas förslag bland annat avser en minskning i antalet nuvarande
ordinarie befattningshavare, dock med undantag för skrivpersonalen,
kan, såsom tidigare framhållits, vid dess genomförande icke undvikas att å
indragnings- eller övergångsstat överföra vissa befattningshavare. Härvid
framhålla emellertid de sakkunniga till en början, att dylik överföring givetvis
icke kan ifrågasättas i fråga om tjänster, beträffande vilka omorganisationen
endast innebär en ändring i arbetsuppgifterna eller en förändring av
titeln eller löneförmånerna. Bortser man från dylika befattningar, skulle
enligt det framlagda förslaget följande tjänster i och med omorganisationen
upphöra: underståthållar tjänst en, befattningarna såsom sekreterare i överståthållarämbetets
kansli och såsom polissekreterare och biträdande polissekreterare,
två kanslisttjänster, befattningen såsom andre stadsfogde och tjänsterna vid
dennes expedition samt tre överkonstapels- och åtta konstapels tjänster vid centralavdelningen,
vilkas innehavare för närvarande äro sysselsatta med handläggning
av motorfordonsärenden.

Biträdande polissekreteraren bör. framhålla de sakkunniga, kunna placeras
å tjänst med motsvarande arbetsuppgifter i det nyorganiserade verket. Av
nuvarande kanslisttjänster uppehälles en allenast å förordnande och bör kunna
indragas, varjämte eu av de nuvarande kanslisterna vid överståthållarämbetets
kansli skulle överflyttas till en bokhållartjänst vid kamrerarexpeditionen.
Någon överföring till indragnings- eller övergångsstat av nuvarande
innehavare utav kanslisttjänster symes därför enligt de sakkunnigas mening
icke påkallad. Indragningen av andre stadsfogdens expedition skulle enligt
de sakkunniga icke heller behöva föranleda dylik överföring annat än beträffande
andre stadsfogden, vilken eventuellt skulle uppföras å Stockholms
stads övergångsstat. Innehavarna av de till indragning föreslagna överkonstapels-
och konstapels tjänster na lära enligt de sakkunnigas mening jämväl kunna
placeras å andra motsvarande befattningar. Beträffande nu omförmälda personal
av lägre grad synes alltså, framhålla de sakkunniga, förslaget icke vid
sitt genomförande behöva orsaka extra kostnader genom befattningshavares
överförande till indragnings- eller övergångsstat. Annorlunda ställer sig
emellertid saken beträffande de tre högre tjänstemän, vilkas befattningar
enligt de sakkunnigas förslag skulle indragas, nämligen underståthållaren,
sekreteraren i överståthållarämbetets kansli och polissekreteraren. Beträffande
en av dessa befattningshavare anse dock de sakkunniga möjlighet föreligga
till placering å i viss mån motsvarande tjänst i det nyorganiserade
verket. Två av tjänstemännen torde däremot enligt de sakkunniga icke kunna
på sådant sätt placeras, vadan beträffande dessa lärer vara erforderligt att
överföra tjänsterna å indragningsstat.

Kungi. Maj:ta proposition nr 56.

121

Vilken princip, som skall läggas till grund för överföringen till indragningsstat,
kan, säga de sakkunniga, givetvis bliva föremål för olika meningar.
De sakkunniga anse sig emellertid härvidlag böra erinra om vad föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört i detta ämne beträffande
indragningarna i statsdepartementen; lian framhöll därvid följande:
»Till indragningsstaten böra i första band hänföras de till levnads åren

äldsta befattningshavarna. Ur praktisk synpunkt och för att överföringen
ej skall kunna i någon män uppfattas såsom ett konstaterande av
olämplighet för fortsatt tjänstgöring torde man härvid böra utgå från eu
viss åldersgräns. Med hänsyn bland annat till att överföring på indragningsstat
bör erhålla eu sådan omfattning, att i anslutning till vad förut
framhållits ej alltför stor stagnation i befordrings- och rekryteringshänseende
inträder, synes härvid eu ålder av 60 år utgöra eu lämplig gräns för manliga
tjänstemän. —- — — —- Emellertid bör möjlighet förefinnas att på grund av
särskilda förhållanden även med bibehållande i tjänst av befattningshavare,
som uppnått angivna levnadsålder, till indragningsstat överföra en eller
annan befattningshavare vid lägre ålder, särskilt i fäll där svårighet eljest
skulle uppstå att genomföra de åsyftade organisatoriska omläggningarna.»
— Vad sålunda anförts gav icke riksdagen anledning till annan erinran, än
att, då en levnadsålder av 60 år för manliga tjänstemän uppställts såsom
den gräns, vid vilken överflyttning i allmänhet borde ske, det ville synas
riksdagen, som om denna regel näppeligen kunde tillerkännas någon större
allmängiltighet, utan att man fastmera kunde tänka sig många fall, där densamma
icke borde komma i tillämpning.

Skulle man vid genomförande av förslaget till överståthållarämbetets omorganisation
vilja ansluta sig till den sålunda uttalade uppfattningen, att
överförande å indragningsstat som regel bör i första hand drabba befattningshavare,
vilka överskridit 60 års ålder, så skulle, anföra de sakkunniga,
för detta åldersstreck falla underståthållaren och sekreteraren i överståthållarämbetets
kansli. Den nuvarande underståthållaren vore född år 1867, och
innehavaren av sekreterarbefattningen i överståthållarämbetets kansli vore
född år 1865. De sakkunniga hava för sin del ansett sig sakna anledning
att uttala sig angående lämpligheten av att i förevarande fall nu berörda
princip komme till användning. De framhålla emellertid i detta sammanhang,
att kostnaderna efter eventuell överföring till indragnings- eller övergångsstat
fortfarande böra belasta den utgiftsstat, varå avlöningen därförut
varit uppförd. I dessa fall skulle sålunda ingen fördelning av kostnaderna
ske mellan staten och Stockholms stad, då ju här icke är fråga om kostnader
för det nyorganiserade verket. Yad särskilt angår sekreteraren i överståthållarämbetets
kansli skulle detta innebära, att han, som för närvarande
avlönas av statsverket, skulle därifrån uppbära lön å indragningsstaten enligt
gällande avlöningsreglemente intill uppnådd pensionsålder ävensom det
förut berörda personliga lönetillägg, vilket utgår såsom ersättning för indragna
sportler. Härtill komme procentuellt dyrtidstillägg, som emellertid
enligt gällande grunder skulle utgå endast med hälften av eljest fastställt
belopp. Efter uppnådd pensionsålder skulle sekreteraren uppbära pension
från statsverket efter vanlig beräkningsgrund.

Vidkommande de ekonomiska konsekvenserna av en tvångsförflyttning hävda

122

Kungl. Maj ds proposition nr 56.

de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, den uppfattningen, att en på dylikt
sätt förflyttad tjänsteman icke bör vidkännas minskning i förutvarande
ekonomiska förmåner. Vid övervägande av sättet, varå gottgörelse härutinnan
bör beredas tjänstemännen, hava de sakkunniga samt delegerade för
Stockholms stad enats om ett förslag till övergångsbestämmelser, vari emellertid
även intagits föreskrifter angående befattningshavarnas tjänste- och familjepensionsförhållanden
efter omorganisationen. De i sistnämnda hänseende
ifrågasatta föreskrifterna lära emellertid, i den mån desamma innebära nya
åtaganden från statens sida, lämpligen till behandling upptagas i sammanhang
med övriga med omorganisationen sammanhängande pensionsfrågor.
Vid sådant förhållande torde vad förslaget till övergångsbestämmelser
härom innehåller kunna tills vidare lämnas åsido. Däremot tilllåter
jag mig här upjutaga till granskning sådana i förslaget ingående bestämmelser
rörande pensionsförhållanden, vilka äro avsedda att bliva föremål
för avtal med Stockholms stad men som icke medföra ökade förpliktelser
för staten. Med beaktande av det nu anförda samt under iakttagande
av den ändring, som betingas av omorganisationens föreslagna ikraftträdande
den 1 januari 1930, äro ifrågavarande övergångsbestämmelser av följande
innebörd:

1. Förutvarande grundlön.

Befattningshavare, vilken förut uppburit avlöning från Stockholms stad
men nu överflyttas till tjänst med lägre lön å statsverkets avlöningsstat,
erhåller från Stockholms stad personligt lönetillägg till belopp, motsvarande
skillnaden i grundlön.

Befattningshavare, som förut uppburit lön från antingen statsverket eller
Stockholms stad och som nu förflyttas till tjänst med lägre avlöning å
samma lönestat, uppbär samma grundlön som å den förutvarande högre
tjänsten.

2. Tidigare intjänta löneförhöjningar.

Befattningshavare, vilken flyttas från Stockholms stads till statsverkets
lönestat, uppbär från Stockholms stad ersättning för minskning i de löneförhöjningar,
som av befattningshavaren tillträtts den 31 december 1929.
För löneförhöjningar, som eventuellt kunde hava ytterligare intjänats, därest
befattningshavaren kvarstått å stadens lönestat, utgår däremot icke ersättning.

vid överförande till statsverkets lönestat bör emellertid befattningshavaren
vara berättigad att tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet,
såsom om han därunder varit statsavlönad. I den mån
han under sin anställning vid överståthållarämbetet fått tillgodoräkna sig
tidigare tjänstgöring utom verket i och för uppflyttning i högre löneklass,
bör dylikt förut meddelat beslut fortfarande gälla; särskilda bestämmelser
härom böra förty utfärdas.

Befattningshavare, som förut uppburit lön från antingen statsverket eller
Stockholms stad och som nu förflyttas till annan tjänst å samma lönestat,
bibehåller förutvarande placering i löneklass (förut tillträdda löneförhöjningar)
och äger i vanlig ordning uppbära ytterligare sådana i enlighet med
bestämmelserna för av honom förut innehavd tjänst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1)6''.

123

H. Skillnaden mellan .stadens rörliga lönetillägg och statens dyrtidstillägg.

Kommunalavlönad befattningshavare, vilken överflyttas till statens löuestat,
uppbär ersättning från Stockholms stad för eventuell minskning i dyrtidstillägg.
Härvid böra med varandra jämföras det kommunala rörliga
lönetillägget å en avlöning, till beloppet lika med den, som uppburs den
31 december 1929, samt statens dyrtidstillägg å den vid jämförelsetillfället
utgående avlöningen.

För andra tvångsförflyttade befattningshavare erfordras i detta hänseende
inga särskilda föreskrifter.

4. Skillnaden med avseende ä avgifter för egen pensionering.

Till en början må anmärkas, att de av Stockholms stad avlönade befattningshavarna
visserligen äro berättigade till pension men icke erlägga några
avgifter för egen pensionering. Detta kan praktiskt taget sägas innebära,
att deras löneförmåner överstiga de faktiskt utgående beloppen med eu
summa, motsvarande beloppet av eventuell pensionsavgift. Statens befattningshavare
måste däremot erlägga avgifter för egen pensionering, och de
från kommunal till statlig tjänst förflyttade tjänstemännen få alltså härutinnan
vidkännas eu utgift, som de tidigare icke varit underkastade.

Med hänsyn härtill böra dessa befattningshavare av Stockholms stad
uppbära ersättning för den inkomstminskning, som vid överflyttningen till
statstjänst kan komma att åsamkas dem genom pensionsavgifters utgörande.

Befattningshavare, som tvångsförflyttas till lägre tjänst å samma löneplan
(lönestat) men som uppbär den med förutvarande tjänst förbundna lönen,
erlägger fortfarande de pensionsavgifter, som eventuellt utgå å denna förutvarande
lön.

5. Skillnaden i pensionsbeloppets storlek.

Befattningshavare, som tvångsvis flyttats från kommunalavlönad till statsavlönad
tjänst, uppbär pension enligt de för den nya befattningen gällande
grunder; denna pension utgår av statsverket, men pensionskostnaden fördelas
mellan statsverket och Stockholms stad enligt samma fördelningsgrund
(bidragsprocent) som övriga kostnader för det nyorganiserade verket. Skillnaden
mellan den pension, som utgår från statsverket, och den pension, som
skulle hava utgått från Stockholms stad, därest vederbörande kvarstått å
dess lönestat i samma tjänst som den 31 december 1929, erlägges till befattningshavaren
av Stockholms stad.

Den, som förflyttas till lägre tjänst å samma löneplan (lönestat) men som
uppbär förutvarande lön, erhåller pension i enlighet med bestämmelserna
för den tidigare innehavda tjänsten.

Har befattningshavare före den 31 december 1929 avgått med pension,
betalas pensionskostnaderna fortfarande av den, som därförut guldit lönekostnaden.

I övrigt gäller beträffande pensionsbeloppen, såsom förut erinrats, att de
skola fördelas mellan staten och Stockholms stad efter enahanda grunder
som övriga kostnader.

Vid beräknandet av det ersättningsbelopp, som från Stockholms stad
skall utgå till förutvarande kommunalavlönad befattningshavare, vilken
tvångsvis överförts till tjänst å statens löneplan, synes de sakkunniga, med
tillämpning av nyss angivna regler, enklast kunna förfaras å följande sätt:

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Med varandra jämföras, å ena sidan, den lön jämte de löneförhöjningar,
som befattningshavaren ägde åtnjuta från staden å den 31 december 1929
innehavd tjänst, jämte rörligt tillägg därå efter vid jämförelsetillfället för
stadens befattningshavare gällande grunder, samt, å andra sidan, befattningshavarens
lön i vederbörande lönegrad och löneklass vid jämförelsetillfället
jämte därå då belöpande dyrtidstillägg, dock med avdrag för avgifterna för
egen pensionering. Skillnaden mellan de två sålunda erhållna beloppen
gäldas av Stockholms stad.

De sakkunniga övergå härefter att behandla frågan om tvångsförfiyttningens
inverkan i övrigt å befattningshavarnas ställning. Därvid erinra de sakkunniga
om sin förut uttalade uppfattning, att tvångsförflyttningen av ordinarie
befattningshavare icke bör få medföra försämring av honom förut tillkommande
kontanta ekonomiska förmåner, även om anställningsformen kunde
anses medföra skyldighet för befattningshavaren att underkasta sig försämrade
ekonomiska villkor. Något annorlunda ställer sig, yttra de sakkunniga,
frågan om skyldighet för befattningshavare, vilken från kommunalavlönad
tjänst förflyttas till statsavlönad sådan, att underkasta sig bestämmelserna
i statens avlöningsreglemente angående tjänstgöringsskyldighet, ledighet och
dylikt i stället för de något fördelaktigare bestämmelserna i tjänstereglementet
för Stockholms stad.

Vad först angår befattningshavare, vilka innehava fullmakt eller konstitutorial
å kommunalavlönad tjänst, synes det de sakkunniga, att åläggande
icke kan meddelas dem att i förevarande hänseenden underkasta sig bestämmelserna
i statens avlöningsreglemente. Dessa tjänstemän måste förty enligt
de sakkunnigas mening anses berättigade att fortfarande åtnjuta dem i
tjänstereglementet för Stockholms stad tillförsäkrade förmåner. Övriga av
kommunen avlönade befattningshavare, vilka endast förordnats att uppehålla
viss tjänst, kunna däremot enligt de sakkunnigas uppfattning icke göra
gällande någon rättighet att efter förflyttning till statsavlönad tjänst fortfarande
lyda under tjänstreglementet för Stockholms stad. Då de sakkunniga
föreslagit, att dessa tjänstinnehavare skulle erhålla gottgörelse för av
förflyttningen föranledd minskning i löneinkomster, har detta, betona de,
skett allenast av billighetshänsyn. Någon befrielse från skyldigheten att
underkasta sig bestämmelserna i statens avlöningsreglemente har därmed
icke åsyftats. De sakkunniga hava ej heller funnit någon anledning föreligga
att i nu förevarande hänseende föreslå dylik befrielse. Enligt de sakkunnigas
mening böra förty dessa tjänstinnehavare efter förflyttningen till statsavlönad
tjänst vara i allo underkastade samma bestämmelser i dessa hänseenden
som övriga statstjänstemän; det personliga lönetillägg från Stockholms
stad, som enligt förut återgivna övergångsbestämmelser kan tillkomma dylik
befattningshavare, finna de sakkunniga utan betydelse i berörda hänseende.

Slutligen upptaga de sakkunniga i detta sammanhang spörsmålet i vad
mån tvångsförflyttning av tjänsteman från kommunalavlönad anställning till
statsavlönad kan inverka å bestämmandet av den ålder, vid vilken pensionsrätt
inträder. Då detta spörsmål kommer att behandlas i den särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 12!”)

proposition rörande pensionsfrågorna, som jag senare torde fä anmäla för
Kungl. Maj:t, torde detsamma icke behöva här beröras.

Vad de sakkunniga sålunda anfört angående nuvarande befattningshavares
skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänst och rörande
ändring i nuvarande befattningshavares ställning ävensom vad de uttalat i
förut omförmälda förslag till övergångsbestämmelser har i allmänhet icke
givit anledning till erinran i de avgivna yttrandena.

Stockholms stads tjänstenämnd ställer sig dock tveksam gentemot de sakkunnigas
uppfattning, att liela den j>ersonal, varom här iir fråga, redan nu
borde vara att anse såsom anställd i statens tjänst. Det synes tjänstenämnden,
som om det från stadens sida ur vissa synpunkter skulle vara förenat
med svårighet att utan vidare godtaga denna uppfattning, även om den finge
anses vara grundad på formellt hållbara skäl. Särskilt vänder sig tjänstenämnden
mot de sakkunnigas uttalande, att vissa nu ifrågavarande befattningshavare
skulle vara skyldiga att utan vidare underkasta sig tillämpningen
av de statliga löneförfattningarna. Nämnden har i detta avseende anfört i
huvudsak följande:

Aven om jämväl denna de sakkunnigas uppfattning får anses ur formell
och juridisk synpunkt riktig, kan tjänstenämnden med hänsyn till stadens
hittillsvarande ställning till denna personal ej heller här underlåta att giva
uttryck åt vissa betänkligheter mot att av personalen i full omfattning utkräva
en sådan skyldighet, som nyss nämnts, detta så mycket hellre som möjligheterna
härutinnan i flera fall ytterst bliva beroende av den i betänkandet
direkt framhållna omständigheten, att det ofta nog varit rena tillfälligheter,
som varit avgörande för, huruvida den ena eller den andra tillsättningsformen
kommit till tillämpning.

Då tjänstetillsättningarna icke ankommit på någon stadens myndighet,
saknar staden givetvis möjlighet att i detta sammanhang hävda någon rättslig
ställning för personalen. Ehuru staden jämväl av enahanda skäl måste
anses uti här berört hänseende fritagen från förpliktelser gent emot personalen,
har tjänstenämnden likväl med hänsyn till dennas nuvarande ställning
på stadens lönestat, på sätt redan nämnts, icke velat underlåta att framhålla
här angivna synpunkter. Såsom i det föregående anförts hava de sakkunniga,
trots sin här ifrågavarande uppfattning, av billiglietsskäl ansett personalen
böra säkerställas mot en försämring av nu gällande ekonomiska förmåner.
Vid sådant förhållande lärer den meningsskiljaktighet, som i här
berörda hänseenden kan vara rådande, knappast kunna tillerkännas någon
större betydelse för förslagets genomförande.

Jag ansluter mig helt till den av de sakkunniga uttalade uppfattningen,
att omorganisationen av överståthållarämbetet bör i sin helhet på en gång
genomföras. Beträffande tidpunkten härför har jag tidigare förordat den 1
januari 1930; skälen för detta mitt ståndpunktstagande har jag därvid angivit,
och desamma torde icke nu behöva upprepas.

Ett omedelbart genomförande av den nya ordningen kommer emellertid,
såsom de sakkunniga framhålla, att nödvändiggöra överförandet av viss personal
å övergångs- eller indragningsstat. Beträffande bestridandet av de
härav föranledda kostnaderna biträder jag vad de sakkunniga därutinnan
föreslagit. Då en förut statsavlönaä tjänst överföres å indragnings- eller

Yttrande:».

Departements chefen.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

övergångsstat, anser jag alltså staten böra fortfarande bestrida kostnaderna
för lön o. s. v. till den tvångsöverförde tjänstemannen; då kommunalavlönad
tjänst tvångsöverföres, böra motsvarande kostnader belasta kommunens utgiftsstat.
Med denna utgångspunkt, vilken jämväl godtagits av Stockholms
stads representanter, vill jag bär inskränka mig till spörsmålet, i vad mån
tvångsöverföring av statsanställd personal nödvändiggöres genom omorganisationen.
Av de sakkunnigas förut återgivna framställning lärer framgå,
att dylik tvångsöverföring i fråga om statsavlönad personal icke torde behöva
ifrågasättas annat än beträffande underståthållaren och sekreteraren i
överståthållarämbetets kansli. Polissekreteraren, vilken av de sakkunniga
omnämnes i berörda sammanhang, innehar kommunalavlönad tjänst, och
möjlighet lärer därjämte föreligga att placera denne tjänsteman å annan
befattning i det omorganiserade verket. De sakkunniga, vilka föreslagit
förstnämnda båda tjänster till indragning, hava i anledning därav ifrågasatt,
att befattningarnas två nuvarande innehavare skulle överföras å indragningsstat.
I det föregående har jag emellertid förordat, att befattningen såsom
underståthållare skulle bibehållas samt ersätta den av de sakkunniga föreslagna
tjänsten såsom kanslidirektör och chef för överståthållarämbetets
kansliavdelning. Vid bifall till denna framställning lärer icke böra ifrågasättas,
att den nuvarande underståthållaren skulle vare sig tvångsöverföras
å indragningsstat eller beredas tillfälle till frivillig sådan övergång, utan
synes han i dylikt fall böra kvarstå i tjänst ehuru med de ändrade arbetsuppgifter,
som förut omförmälts, samt med personligt lönetillägg, motsvarande
minskningen i avlöningsförmånerna. Detta personliga lönetilllägg
skulle uppgå till i runt tal 1,100 kronor och synes böra fördelas
mellan staten och Stockholms stad enligt enahanda grunder som nuvarande
löneförmåner, d. v. s. med omkring 2/3 å staten och 1/3 å Stockholms stad.
Särskilda bestämmelser härom torde böra upptagas i avtalet med Stockholms
stad. Beträffande nuvarande sekreteraren i överståthållarämbetets leansli
torde däremot placering icke kunna beredas inom det nyorganiserade verket.
I likhet med de sakkunniga och på av dem i övrigt anförda skäl förordar
jag därför, att denne befattningshavare i samband med omorganisationen
överföres å statsverkets indragningsstat.

Omorganisationen medför vidare en icke obetydlig omflyttning av nuvarande
ordinarie befattningshavare samt ändring av dessas hittillsvarande
ställning och arbetsuppgifter.

Mot vad de sakkunniga anfört angående befattningshavarnas skyldighet
att underkasta sig dylika ändrade tjänsteförhållanden har jag icke funnit
anledning till erinran. Jag ansluter mig emellertid även till de sakkunnigas
uppfattning, att tvångs förflyttade tjänstemän icke böra få vidkännas minskning
i dem å förut innehavd tjänst tillkommande ekonomiska förmåner. Det
förslag till övergångsbestämmelser, som de sakkunniga och stadens delegerade
utarbetat, vill jag förty förorda till godkännande, i den mån detsamma
vidkommer statsverket och i detta sammanhang behandlas. Med avseende å
dessa bestämmelser bör givetvis iakttagas, att vederbörande befattningshavare

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tillförsäkrade förmåner, värdet av naturaförmåner inräknat, icke överstiga
vad som skulle tillkommit honom, därest nuvarande föreskrifter alltjämt
varit gällande. Förslaget — i sin helhet — torde böra göras till föremål
för avtal med Stockholms stad, och bemyndigande att ingå avtal i sådant
hänseende lärer böra av riksdagen utverkas.

Yad av de sakkunniga anförts därom, att vid utseendet av ny överståt
hållare föreskrifter borde meddelas angående skyldighet för denne att underkasta
sig av omorganisationen påkallade ändringar i ställning och löneföi
mån er, har iakttagits vid ämbetets besättande med nuvarande innehavare.

Jag finner vidare lämpligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, befattningshavare,
vilken tvångsförflyttas till statsverkets avlöningsstat, därefter
blir underkastad bestämmelserna i statens avlöningsreglemente. I vissa
fall lärer emellertid detta, på av de sakkunniga anförda skäl, icke vara
görligt, nämligen beträffande sådana befattningshavare, vilka innehava fullmakt
eller konstitutorial å kommunalavlönad tjänst. Med avseende å
dessa befattningshavare torde särskilda föreskrifter böra utfärdas därom,
att de, så länge de kvarstå i den tjänst, dit tvångsförflyttning skett, skola
åtnjuta dem enligt tjänstereglementet för Stockholms stad tillförsäkrade förmåner
med det undantag, att avlöningen från statsverket skall beräknas
på sätt och till belopp, som i det statliga avlöningsreglementet angives.
Dylik undantagsställning lärer kunna ifrågakomma för högst nio befattningshavare.

Extra kostnader under övergångsperioden.

De beräkningar angående kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet
efter omorganisationen, vilka av de sakkunniga framlagts, äro givetvis
upprättade under förutsättning, att den nya personalstaten blivit i dess helhet
genomförd samt att andra kostnader för personalen icke ifrågakomma,
än som framgå av denna nya stat. Innan detta förhållande inträder, föreligger
emellertid, framhålla de sakkunniga, en övergångsperiod, varunder
viss förutvarande personal antingen är uppförd å indragnings- eller övergångsstat
eller äger uppbära personliga lönetillägg. Ett rätt bedömande av förslagets
ekonomiska konsekvenser förutsätter därför, att jämväl dessa temporära
kostnader beräknas.

Ett fullt riktigt överslag av sistberörda kostnader förutsätter återigen,
enligt de sakkunniga, att man äger säker kännedom om dels vilka nuvarande
befattningshavare, som komma att överföras å indragnings-, eventuellt övergångsstat,
och dels å vilka nyinrättade tjänster förutvarande befattningshavare
komma att placeras. Dessa omständigheter hava emellertid de
sakkunniga funnit undandraga sig deras bedömande. Ehuru vid sådant
förhållande en exakt beräkning av kostnaderna under övergångsperioden
synts dem omöjlig att åstadkomma, hava de sakkunniga likväl ansett sig
böra söka approximativt bedöma dessa kostnader. De sakkunniga hava
härvid — utan att därmed hava på något sätt velat uttala sig angående
lämpligheten av den ena eller andra åtgärden — utgått från att underståthållaren
och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli skulle överföras å
indragningsstat, samt att envar av övriga nuvarande befattningshavare borde

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

placeras å den nyinrättade tjänst, som med avseende å arbetsuppgifter och
blivande lön närmast motsvarar den av honom förut innehavda; beträffande
skrivpersonalen har det dock ansetts nödvändigt att räkna med viss förskjutning
i avseende å placeringen. Vid uppgörandet av dessa beräkningar
hava de sakkunniga tagit hänsyn till de olika situationer, som uppkomma,
allt eftersom alternativ I eller alternativ II kommer till utförande.

Med hänsyn till den ståndpunkt, jag i det föregående intagit, saknar jaganledning
att nu uppehålla mig vid de sakkunnigas beräkningar, i den mån
dessa hänföra sig till alternativ II.

Under förutsättning att alternativ 1 komme att tillämpas, liava de sakkunniga
verkställt beräkningar angående de personliga lönetillägg, vilka
enligt nyss återgivna övergångsbestämmelser skulle utgå till befattningshavare,
som förflyttas till tjänst, varå avlöningen är lägre än å den förutvarande
tjänsten. Beträffande förutvarande befattningshavares placering å
de nya tjänsterna hava de sakkunniga tänkt sig det förfaringssättet tillämpat,
som de i sitt nyss återgivna uttalande angivit. Summan av de med ledning
härav beräknade personliga lönetilläggen hava de sakkunniga uppskattat till
25,546 kronor 68 öre årligen; av detta belopp skulle emellertid allenast 3,521
kronor 12 öre belöpa å statsverket. Därest underståthållaren kvarstår i
tjänst, ökas beloppet av de personliga lönetilläggen med i runt tal 1,100
kronor, varav omkring 735 kronor enligt förut angiven fördelningsgrund
skulle belöpa å staten.

Utöver de kostnader, som förorsakas av personliga lönetillägg till den
till överståthållarämbetet hörande personalen, tillkomma dock, framhålla
de sakkunniga, vissa ersättningar till nuvarande utmätningsmän, vilka förflyttas
till andra tjänster. Enligt framlagt förslag skulle eu av dessa
tjänster omedelbart indragas, två befattningshavare skulle överföras till
exekutionsverket och fem befattningshavare skulle uppehålla nyinrättade
konstapelstjänster å polisens ordonnansavdelning. Dessa sistnämnda utmätningsmän,
vilka sålunda förflyttas till tjänster med lägre avlöningsförmåner,
böra, yttra de sakkunniga, erhålla ersättning härför. Enligt av de sakkunniga
verkställda beräkningar skulle dessa ersättningsbelopp uppgå till sammanlagt
1,200 kronor årligen. Å ifrågavarande 1,200 kronor beräknas rörligt
lönetillägg enligt för Stockholms stads befattningshavare gällande grunder
eller för närvarande efter 21 %, utgörande 252 kronor. Sammanlagda beloppet
blir alltså 1,452 kronor.

Staten bidrager till nuvarande utmätningsmäns avlöning med 12,200 kronor
årligen, motsvarande i runt tal 37 % därav. Det synes de sakkunniga rimligt,
att staten under övergångsperioden jämväl erlägger 37 % av ersättningsbeloppen
åt de tvångsöverförda utmätningsmännen, i den mån sådana belopp
utgå. Med denna fördelningsgrund skulle statsverket tillskjuta kronor 537: 24
av ifrågavarande kostnader och Stockholms stad kronor 914: 76.

En sammanfattning av samtliga de sakkunnigas nu omförmälda beräkningar,
avseende det ny organiserade verkets personal i dess helhet, ävensom
av vad tidigare utav dem anförts angående kostnaderna vid eventuell överföring
av viss personal å indragningsstat, ger följande resultat:

Kungl. May.ts proposition nr 56.

129

Statsverket: Stockholms

stad:

kronor kronor

Lön å indragningsstat åt underståthållaren .............

Dito åt sekreteraren i överståthållarämbetets kansli .

Personliga lönetillägg...................................................

Ersättning åt vissa utmätningsman .............................

12,004: — 5,420: —
12,804:— —: —

3,521:12 22,025:50

537: 24 914: 70

28,800: 30 28,360: 32

Härtill kommer personligt lönetillägg åt sekreteraren i överståthållarämbetets
kansli såsom ersättning för indragna sportler med belopp, vilket,
enligt vad i det föregående anförts, för budgetåret 1929/1930 utgör 3,600
kronor.

Nyss angivna beräkningar angående extra kostnader avse förhållandena
omedelbart efter omorganisationens genomförande. Dessa kostnader komma
uppenbarligen, uttala de sakkunniga, att så småningom nedgå, vissa utav
dem till och med ganska snart. Sålunda inträda enligt de sakkunniga de
å indragningsstat överförda tjänstinnehavarna inom en jämförelsevis kort tidrymd
i pensionsåldern, likaså vissa utav dem, som erhålla personliga lönetillägg.
Dels i samband härmed och dels på grund av andra omständigheter
lära enligt de sakkunniga vissa av övriga befattningshavare, Arilka tillerkänts
personliga lönetillägg, kunna påräkna befordran till högre tjänst; de personliga
lönetilläggen komma då att försvinna. I övrigt äro lönetilläggens storlek
naturligen beroende av eventuell höjning eller sänkning såväl av det statliga
dyrtidstillägget som av det från Stockholms stad utgående rörliga tillägget
å kommunala befattningshavares löner.

Mot de sålunda framlagda beräkningarna hava i de avgivna yttrandena Yttranden,
icke gjorts någon erinran.

De beräknade kostnaderna i anledning av tjänstindragning eller tvångs- Departements*
förflyttning av tjänstemän äro ju föranledda av de förslag i sådant hänseende, chefen,
som i det föregående berörts och vartill jag i huvudsak uttalat min anslutning.
Endast den ändring synes böra vidtagas i de gjorda beräkningarna
att, då jag i det föregående förutsatt, att nuvarande underståthållaren icke
skulle överföras till indragningsstat, beräknade kostnader för lön å dylik stat
åt underståthållaren böra utgå, varemot i stället erforderliga medel böra beräknas
för personligt lönetillägg åt nuvarande underståthållaren. Beträffande
polisintendenterna vid polisverket, vilka för närvarande äro kommunalavlönade,
lärer personliga lönetillägg från statsverket icke kunna ifrågasättas.

Vad de sakkunniga föreslagit angående bidrag till vissa ersättningar åt
tvångsförflyttade utmätningsmän vill jag biträda.

De extra kostnader, vilka under en kortare övergångsperiod skulle belöpa
å statsverket, kunna alltså uppskattas till följande belopp för helt år räknat:

Riliang till riksdagens protokoll 1929. I sand. 44 käft. (Nr 56.)

101 29 9

130

Kuntjh Majds proposition nr 5fj.

Kronor.

Lön å indragningsstat åt sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli............................................................................................... 12,804: —

Personligt lönetillägg åt underståthållaren....................................... 735: —

Personligt lönetillägg åt sekreteraren ............................................. 3,600: —

Personliga lönetillägg till tvångsförflyttade tjänstemän................ 3,521: 12

Bidrag till ersättningar åt vissa utmätningsman ........................... 537: 24

Summa kronor 21,197: 36

Pör senare hälften av budgetperioden 1929/1930 torde medelsbehovet för
nu ifrågavarande ändamål kunna beräknas till ett belopp av 10,000 kronor
i avrundat tal.

I statsverkspropositionen har chefen för finansdepartementet under elfte
huvudtiteln, avdelningen allmänna indragningsstaten, för ändamålet beräknat
sistnämnda belopp till gäldande av berörda kostnader. Särskild framställning
angående förevarande medelsbehov lärer förty icke vara erforderlig.

Blivande avtal med Stockholms stad.

På sätt jag i det föregående framhållit lärer i händelse av bifall till nu
framlagda förslag särskilt avtal böra träffas med Stockholms stad i fråga om
vissa i det föregående anmärkta frågor. Detta avtal synes i huvudsak böra
avse följande förhållanden:

Disposition och underhåll av ämbetslokaler (sid. 97).

Disposition och underhåll av överståthållarbostaden med tillhörande område
och möbler (sid. 24 och 92—93) ävensom av bostad för polismästaren
(sid. 63—64 och 92—93).

Grunderna för fördelning av kostnaderna för överståthållarämbetet m. m.
mellan staten och Stockholms stad (sid. 107—108).

Grunderna för fördelning av inkomsten å indragna sportler (sid. 111—114).

Yissa bestämmelser angående tvångsförflyttade befattningshavare, avseende
deras eventuella rätt till personliga löne- och pensionstillägg (sid. 122—124).

Personligt lönetillägg till underståthållaren (sid. 126).

Ersättningsbelopp åt vissa utmätningsmän och fördelning av kostnaderna
härför (sid. 128—129).

Såsom av det föregående framgår, har jag på några punkter föreslagit
vissa avvikelser från det förslag, som godkänts från Stockholms stads sida.
De förändringar, som sålunda vidtagits, torde dock icke vara av den omfattning,
att staden kan befaras med anledning därav frånträda förslaget.
Därest så ändock skulle bliva händelsen, förfaller givetvis hela det nu
framlagda förslaget. I stället bör då även under senare hälften av nästkommande
budgetår gälla den stat för överståthållaren, underståthållaren
och överståthållarämbetets kansli, som enligt mitt förslag skulle tillämpas
under budgetårets förra hälft. Beslut i sådant hänseende torde böra fattas
av riksdagen. Beträffande vissa med den tilltänkta omorganisationen sammanhängande
förhållanden, vilka icke avhandlas i den hemställan, som jag
kommer att göra, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att under angiven förutsättning
träffa erforderliga förfoganden.

Kungi. Maj-.ts proposition nr 50.

131

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. beträffande överståthållaren,

dds från och med den 1 januari 1930 bestämma överståthållarens
lön till ett belopp av 30,000 kronor om året;

dels besluta, att i fråga om överståthållaren skola, likaledes
från och med den 1 januari 1930, gälla följande bestämmelser:

1. a) Överståthållaren är berättigad till fri bostad i för ändamålet
anvisat hus med därtill hörande planterat område. Där
särskilda förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t
tilldela överståthållaren antingen annan, förhyrd bostadslägenhet,
eller ock, i stället för bostad in natura, kontant liyresersättning
till belopp, som bestämmes med hänsyn till förekommande
omständigheter.

Vid överståthållarens tillträde till tjänsten skall för honom
avsedd bostad vara försedd med möblering för högst fyra till
representation avsedda rum. Underhåll av deuna möblering
bestrides genom statsverkets försorg.

b) Överståthållaren skall bebo honom anvisad bostadslägenhet,
såframt icke Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter
annorlunda förordnar.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt
lända till efterrättelse de särskilda bestämmelser, som äro eller
varda meddelade.

c) Har överståthållaren på grund av ändrad disposition av
den honom anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall
skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande gottgöras
honom genom statsverkets försorg.

Har genom sådan flyttning eller i följd av eu mera väsentlig,
vid överståthållarens tillträde av befattningen icke påräknad
rubbning i bostadsförhållandena skada eller förlust åsamkats
honom, skall skälig skadeersättning efter Kungl. Maj:ts bestämmande
beredas honom genom statsverkets försorg.

d) Överståthållaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall
avträda bostadslägenheten å den fardag, som infaller näst efter
tre månader från det överståthållaren från tjänsten avgått eller
avlidit, dock att avflyttning skall ske, där överståthållaren beviljas
avsked på tid, som av honom begärts, å den fardag, som
infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest överståthållaren
från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Maj:t
bestämmes.

e) Överståthållaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall
i den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i bostadslägenheten
för överståthållarens efterträdare. Motsvarande skyldighet skall,
där Kungl. Maj:t så finner erforderligt, åligga överståthållaren
gent emot särskilt förordnad vikarie.

2. Kostnaderna för uppvärmning och belysning av överståthållaren
anvisad bostadslägenhet samt för bränsle, som i lägenheten
använts för hushållsändamål, bestridas genom statsverkets
försorg i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Kungl.
Maj:t utfärdas;

dels besluta, att vid ingången av januari månad 1930 till
överståthållaren skall genom statsverkets försorg utbetalas ett
belopp, motsvarande vad han vid utgången av december månad
1929 skulle hava i nämnda befattning uppburit i förskott för
januari månad 1930, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande;

II, beträffande överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar,
med undantag av polisdomstolen, samt polisverket
i Stockholm,

dels besluta, att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och
med den 1 januari 1930 med i det följande angivna undantag
äga tillämpning å befattningshavare vid överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar samt å polisintendenter vid polisverket
i Stockholm;

dels från och med sistnämnda dag bestämma antalet ordinarie
befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli- och

polisavdelningar på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 underståthållare ......................................................... A 2

1 polismästare ......................................................... A 2

1 polisintendent ........................................................... B 30

5 assessorer ................................................................ B 27

1 notarie av första klass ............................................ B 24

2 notarier av andra klass ............................................. B 21

1 förste bokhållare........................................................ B 18

7 kanslister..................................................................... B 15

3 bokhållare ................................................................ B 15

3 kan sb skrivare ............................................................ B 11

3 kanslibiträden ................................................. B 7

2 kontorsbiträden ......................................................... B 4

15 skrivbiträden............................................................... B 2

dels från och med samma dag bestämma antalet polisintendenter
vid polisverket i Stockholm på följande sätt:

Befattning Lönegrad

3 polisintendenter ....................................................... B 30

Kungl. Majtit proposition nr 3tJ. 133

dels besluta, att nuvarande sekreteraren i överståthållarämbetets
kansli skall överföras till allmänna indragningsstaten
från och med den 1 januari 1930, med rätt för honom att åtnjuta
lön enligt nyssnämnda avlöningsreglemente men med
skyldighet att, i den händelse han efter förflyttning till indragningsstaten
erhåller annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna
å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med
de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna
å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner,
vidkännas mot de senare svarande avdrag;

dels besluta, att utöver vad i 3 § i avlöningsreglementet
stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum tinnes
däremot stridande skall gälla, att med annan tjänst än underståthållar-,
polismästar-, polisintendents- och assessorsbefattning
må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet
angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns stat;

dels föreskriva, att vid tillämpning i fråga om befattningshavare
vid överståthållarämbetet av de i 13 § 3 mom. 1 punkten
i förenämnda avlöningsreglemente givna bestämmelserna om
tjänstemans förfiyttningsskyldighet skall — i den mån icke med
avseende å befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli
är annorlunda förordnat — med uttrycket »det verk, han tillhör
eller varunder han lyder» förstås ej blott överståthållarämbetet
utan jämväl polisverket i Stockholm samt landsstaten;

dels besluta, att polismästaren i Stockholm skall, utan hinder
av föreskrifterna i 22 § a) och b) i avlöningsreglementet, åtnjuta
fri boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk belysning,
där sådan anordnats, med skyldighet emellertid att själv bekosta
armatur och lampor;

dels bestämma, att polisintendenterna vid överståthållarämbetet
och polisverket i Stockholm skola utöver dem enligt avlöningsreglementet
tillkommande lön äga uppbära avlöningsförstärkning
med följande belopp för år räknat:
polisintendenten och chefen för kriminalpolisen .. 2,500 kronor
eu var av övriga polisintendenter.......................... 1,500 »

dels godkänna följande bestämmelser att gälla beträffande
befattningshavare, vilka på grund av omorganisationen flyttas
från kommunalavlönad tjänst till statsavlönad sådan:

a) dylik befattningshavare må — ändå "att avlöningen helt
eller delvis icke utgått av statsmedel — äga att i avlöningshänseende
tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet
;

b) befattningshavare, vilken under sin anställning vid överståthållarämbetet
fått tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utom ämbetsverket i och för uppflyttning i högre löneklass, må
alltjämt i enahanda hänseende äga tillgodonjuta denna tjänstetidsberäkning; c)

å befattningshavare, vilken erhållit fullmakt eller koustitutorial
å kommunalavlönad tjänst, skola bestämmelserna i tjänstereglementet
för Stockholms stad tillämpas jämväl efter förflyttningen,
så länge befattningshavaren kvarstår i den tjänst, dit
förflyttning skett; befattningshavaren dock obetaget att i stället
underkasta sig föreskrifterna i statens avlöningsreglemente;

dels besluta, att, där ordinarie tjänsteman vid överståthållarämbetet
eller polisverket, å vilken förenämnda avlöningsreglemente
kommer att från och med den 1 januari 1930 äga tilllämpning,
enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära
någon del av avlöningen i förskott, skall vid ingången av
januari månad 1930 genom statsverkets försorg till honom utbetalas
ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den
befattning, han vid utgången av december månad 1929 innehar,
i förskott uppburit för januari månad 1930, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

dels förklara, att i övrigt av riksdagen med avseende å den
definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement
med flera verk lämnade medgivanden må i tillämpliga
delar gälla även beträffande ifrågavarande befattningshavare;

III. godkänna de av mig framlagda förslagen till stater ej
mindre för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets
kansli m. m. att lända till efterrättelse för tiden
1 juli—31 december 1929, än även för överståthållarämbetets
kansli- och polisavdelningar samt för polisintendenter vid polisverket
i Stockholm att gälla från och med den 1 januari 1930;

IV. dels godkänna av mig förordade huvudgrunder för
fördelning mellan staten och Stockholms stad ej mindre av
kostnaderna för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar
samt för avlöning till polisintendenter vid polisverket
i Stockholm, än även av inkomster å indragna sportler vid
nämnda avdelningar av överståthållarämbetet;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
sålunda och eljest i det föregående angivna huvudgrunder med
Stockholms stad ingå avtal ej mindre härom än även beträffande
sådana särskilda bestämmelser, som må påkallas av den
föreslagna omorganisationen och kostnadsfördelningen;

V. förklara att, därest dylikt avtal icke skulle komma till
stånd, i stället för vad under I—IV föreslagits skall gälla, att
nyssnämnda stat för överståthållaren, underståthållaren och
överståthållarämbetets kansli in. in. skall lända till efterrättelse
såväl för tiden 1 juli—31 december 1929 som även för tiden 1
januari—30 juni 1930; samt

Kiingl. Maj-.ts proposition nr 56. 135

VI. under femte huvudtiteln — med uteslutande av det under
avdelningen överståthallarämbetet och landsstaten uppförda
ordinarie förslagsanslaget till överståthallarämbetet — under
samma avdelning med rubriken »Överståthållarämbetet m.m.
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av.............. kronor 130,500.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Conr. Falkenberg.

136

Rungl. Maj:ts proposition nr 66.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Propositionen.......................................................................................

Inledning..................-...............................................................

Huvuddragen av den föreslagna omorganisationen........... ................

Överståthållaren ..................................................................................

Befattningshavare och arbetsuppgifter ..............................................

Personalens placering å statlig eller kommunal lönestat .............

Personalens indelning och åligganden .........................................

1) Kansliavdelningen ..................................................................

A) Chefskapet över kansliavdelningen (underståthållaren) ....

B) Kanslibyrån.........................................................................

C) Exekutionsroteln ................................................................

D) Fattigvårdsroteln...............................................................

E) Gemensam personal ..........................................................

2) Polisavdelningen......................................................................

A) Polismästaren............................

B) Kanslibyrån...............................

C) Poliskammaren .........................

D) Ekonomiförvaltningen ............

E) Polisdomstolen ........................

3) Under överståthållarämbetet lydande särskilda verk och inrättningar

A) Exekutionsverket .............................................................................

B) Polisverket .......................................................................................

C) Övriga institutioner ........................................................................

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet.............................................

Kostnadsberäkningar och utgiftsstater ..............................................-...........

Stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets

kansli m. m. för tiden 1 juli—31 december 1929....................................

Stat för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar fr. o.m. Vi 1930

Stat för polisintendenter vid polisverket i Stockholm fr. o. in. Vi 1930......

Löneregleringens inverkan å andra anslag under femte huvudtiteln .........

Fördelning av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad.....................

Inkomst av indragna sportler samt fördelning av dessa medel mellan staten

och Stockholms stad ...................................................................................

Jämförelse mellan beräknade utgifter och inkomster före samt efter eventuell

omorganisation................................................................................................

Förslagets genomförande...................................................................................

Extra kostnader under övergångsperioden ......................................................

Blivande avtal med Stockholms stad.............................................................

Hemställan........................................................................................................

Sid.

1

2

3

21

27

28

36

37
37
44
49
53
57
60
62
64
69
76

83

84

84

85
87
87

90

91
95

95

96
98

no

114

115
127

130

131

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1929.