Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

1

Nr 4(>.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den l februari 1929.

„ ''K''llrig1, MaJ:t Vl11 härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bitalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—9:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 1 februari 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern
Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts provning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av
pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda
personer samt anför därvid följande:

l.o.

Uh en tiU Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdeparte- Ang. pension
ment overlamnad skrivelse den 26 november 1927 har befälhavaren för Svea skomakararttllenregemente
gjort framställning om beredande av pension åt skomakar- “reni-4;
mästaren vid nämnda regementes intendenturverkstäder Lars August T Ånd- sömmerskan
strom och sömmerskan därstädes Clara Cecilia Tolfström Clara Cecilia

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 36 häft. (Nr 46.) 3405 28 T°lf‘trSm''

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Lindström, att han, som är född den 16 december 1860, alltsedan
den 1 juli 1904 varit anställd som skomakarmästare vid Svea artilleriregementes
intendenturverkstäder, vilken anställning han fortfarande innehar,
och alltså varit anställd i statens tjänst i över 24 år; att lian under de senare
åren vid regementet uppburit en avlöning, som frånsett dyrtidstillägg
— uppgått till i medeltal omkring 3,000 kronor för år; att hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom är för framtiden minskad; samt att han
alltid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina tjänsteåligganden;
samt

beträffande Tolfström, att hon, som är född den 29 juni 1858, alltsedan den
3 april 1903 varit anställd såsom linnesömmerska vid Svea artilleriregemente,
vilken anställning hon fortfarande innehar, och alltså varit anställd i statens
tjänst i över 25 år; att hon under de senare åren vid regementet uppburit
eu avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal
omkring 2,100 kronor för år; att hon lider av något försvagad syn och på
grund av sin ålder anses vara mindre arbetsför; samt att hon städse på ett
synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina tjänsteåligganden.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 februari 1928 anfört,
att departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att såväl Lindström som Tolfström efter erhållet avsked från anställningen
vid regementet komme i åtnjutande av årligt understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av understödet
åt Lindström finge departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen
under de senare åren i allmänhet plägat bevilja pensioner å 800 ä
1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans
ställning Med hänsyn till att Lindströms anställningstid såsom förman i
statens tjänst icke uppginge till fullt 24 år, ansåge departementet, att en
årlig pension av 800 kronor borde honom tillerkännas. Beträffande storleken
av understödet åt Tolfström hölle departementet före, att detsamma, eftersom
Tolfströms anställningstid i statens tjänst omfattade eu tid av omkring
25 år, skäligen borde bestämmas till 400 kronor för år. Till de sålunda åt
Lindström och Tolfström föreslagna årliga pensionsbelopp torde böra läggas
det pensionstillägg, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922, angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer, ävensom de förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte
å ifrågavarande pensioner och pensionstillägg. På grund av vad sålunda
anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte foresla riks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 46. 3

dagen medgiva, att Lindström och Tolfström finge från och med månaden
nast efter den, under vilken de erhölle avsked från regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner
av nyss angivna storlek.

Statskontoret har den 24 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att det av arméförvaltningens intendentsdepartement framlagda
förslaget innebure, att pensionerna, såsom nyreglerade, skulle bliva för Lindström
1,224 kronor och för Tolfström 792 kronor; och mot detta förslag
hade statskontoret icke annat att erinra, än att pensionen för Lindström
torde med hänsyn till hans jämförelsevis korta tjänstetid av 24 år icke böra
överstiga 1,200 kronor. I övrigt tillstyrkte statskontoret föreliggande förslag.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra
beredas ifrågavarande anställningshavare. I fråga om pensionsbeloppens
storlek ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.

Jag far således hemställa, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av skomakarmästaren vid Svea artilleriregementes
intendenturverkstäder Lars August Lindström och sömmerskan
vid samma verkstäder Clara Cecilia Tolfström må från och
med manaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension, Lindström med 1,200 kronor och
Tolfström med 792 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement
överlämnad skrivelse den 28 december 1927 har chefen för Skånska husarregementet
gjort framställning om beredande av pension åt kocken vid regementet
Nils Holm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Holm, som är född den 10 juni

1868, varit anställd vid Skånska husarregementet under tiden 14 maj 1894_

31 december 1927 samt därefter vid Skånska kavalleriregementet och alltså
tjänat staten under sammanlagt inemot 35 år; att han åtnjuter en årlig lön
av 1,290 kronor jämte dyrtidstillägg härå enligt reducerade grunder, fri bostad,
lyse och bränsle, vilka naturaförmåner uppskattats till ett värde av 420
kronor för år, samt portion in natura, värderad till 365 kronor för år, vadan
Holms sammanlagda avlönings- och naturaförmåner — oavsett dyrtidstill1^88
uPPga till 2,075 kronor för år; att han, enär han icke är yrkesutbildad
i annan befattning än som kock, torde på sin ålderdom bliva i
huvudsak beroende av de pensionsförmåner, som kunna komma att beviljas
honom; att han är änkling och försörjningspliktig för fyra barn, i åldern 17,
15, 12 och U/2 år; att han företer ett systoliskt biåsljud å hjärtat och i övrigt
visat sig rätt klen; att vederbörande regementsläkare, ehuru Holm icke före -

Ang. pension
åt kocken
N. Holm.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

tett något direkt patologiskt å lungorna, likväl sedan många år hört honom
hosta mycket ofta, vilket enligt nämnde läkares förmenande ej kunde anses
lämpligt'' för en kock; samt att Holm är blind på vänster öga till följd av
olyckshändelse.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila
departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 februari 1928 anfört, att departementet
med hänsyn till Holms svaga hälsa och i betraktande av, att
han den 1 juli 1928 kunde åberopa en anställningstid i statens tjänst av
omkring 34 år och en levnadsålder av 60 år, ansåge det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att Holm vid avgång ur tjänst bereddes
något årligt understöd av statsmedel för sin återstående levnad.
Yad anginge beloppet av ett dylikt understöd, finge departementet, under
hänvisning till vad departementet anfört i sitt utlåtande den 29 november
1927 angående pension åt eldaren vid Hälsinge regemente Karl Eriksson föreslå,
att detsamma måtte bestämmas till omkring två tredjedelar av de avlönings-
och naturaförmåner, Holm åtnjutit under de senaste åren. Då dessa
förmåner uppginge till 2,075 kronor för år, torde följaktligen den Holm tillkommande
pensionen böra bestämmas till 1,383 kronor. Med hänsyn till
att några avgifter icke blivit erlagda såsom bidrag till beredande av pension,
syntes^emellertid pensionsbeloppet knappast kunna sättas till högre belopp
än 1,200 kronor. Å ifrågavarande belopp torde, enär Holms avlöning vore
att betrakta såsom nyreglerad, icke böra utgå annan tiUäggsförmån än dyrtidstillägg
enligt de grunder, som nu vore eller framdeles bleve gällande. I
detta sammanhang ansåge sig departementet böra omnämna, att Holm, därest
bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och
marinen varit å honom tillämpliga, skulle i förtidspension ägt utbekomma
1,152 kronor för år (980 + 177 = 1,157 efter avrundning 1,152), alltså ungefärligen
samma belopp, vartill Holms pension enligt ovan föreslagits böra
fastställas. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Holm finge från och med
månaden näst efter den, varunder han komme att entledigas från sin anställning
vid Skånska kavalleriregementet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Statskontoret har den 15 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då statskontoret ansåge skäl föreligga att utverka pension åt
Holm, när han vid framskriden ålder och efter långvarig tjänstgöring inom
kort nödgades lämna sin anställning, samt icke hade något att erinra beträffande
vad arméförvaltningens civila departement i sådant avseende föreslagit,
tillstyrkte statskontoret, att framställning till riksdagen måtte avlåtas i
enlighet med nämnda departements hemställan.

Liksom myndigheterna anser även jag mig böra tillstyrka, att pension a\
statsmedel beviljas Holm. Arméförvaltningens civila departement har för sm

Kungl. MajUs proposition nr 46. 5

del föreslagit, att pensionen måtte utgå med 1,200 kronor för år, vilket förslag
biträtts av statskontoret. Vid bestämmande av pensionsbeloppets storlek
bär departementet — under hänvisning till vad departementet anfört beträffande
pension åt eldaren vid Hälsinge regemente K. Eriksson — tilllämpat
samma beräkningsgrund som i berörda fall och sålunda ställt pensionen
i viss relation till vederbörandes avlöning. Såsom föredragande departementschefen
vid anmälan av frågan om pension åt Eriksson anförde till
statsrådsprotokollet den 24 februari 1928 (prop. nr 138 p. 5), bär emellertid
riksdagen icke plägat tillämpa ifrågavarande beräkningsgrund vid beviljande av
pensioner åt arbetarpersonal. Såväl 1927 som 1928 års riksdagar hava tillerkänt
arbetare med en tjänstetid av 30—35 år pension av 996 kronor för år i
och synes det mig därför lämpligt, att jämväl Holm, som varit i försvarsväsendets
tjänst i ej fullt 35 år, kommer i åtnjutande av en pension å nämnda
belopp, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid Skånska kavalleriregementet.

•lag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kocken vid Skånska kavalleriregementet Nils Holm må
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 996 kronor.

3:o.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 21 mars 1928 har varvschefen Ang. pension
vid flottans station i StocJcholm gjort framställning om beredande av pension &t förmannen
åt färjskepparen vid flottans varv i Stockholm, förmannen Hans Johan Jo- H'' J\J0°*ans''
hansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 21
februari 1861, är anställd såsom färjskeppare å färjan Skeppsholmen—Galärvarvet;
att han den 1 mars 1926 befordrats till förman; att han den 21 februari
1929, då han uppnår 68 levnadsår, kommer att avgå ur tjänst; att
han vid nämnda tidpunkt varit anställd i statens tjänst i något över 15 år;
samt att han fullgjort sina åligganden plikttroget och ordentligt ävensom
städse iakttagit ett hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti
skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 juli 1928 — under åberopande av att daglönare
vid marinen med 15 års anställningstid genom tidigare riksdagens
beslut, exempelvis enligt 1927 års riksdags skrivelse nr 214, punkt 25, i anledning
av proposition nr 128, beviljats pensioner å allmänna indragningsstaten
till belopp av 350 kronor, eller omräknade till s. k. nya pensioner,

624 kronor — anfört, att ämbetsverket i likhet med varvschefen ansåge, att
pension borde utverkas åt Johansson. Med avseende å pensionsbeloppet
syntes det marinförvaltningen skäligt, att Johansson, vilken såsom färjskeppare
innehade förmansbefattning, ställdes något bättre än daglönare, som ej

6

Ang.

pension åt
viss personal
vid Karlskrona
fästnings
fortifikationsförvaltning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

vore förman. En lämplig avvägning syntes ämbetsverket komma till stånd,
om pensionen för Johansson beräknades enligt förut tillämpade grunder till
400 kronor, motsvarande, enligt verkställd uträkning, ny pension å 696
kronor. Marinförvaltningen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Johansson finge efter avgången från sin anställning
vid flottans varv i Stockholm under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret, som den 10 augusti 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har
förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till förevarande framställning.

Även jag fiuner mig böra tillstyrka, att Johansson beredes pension av
statsmedel. Emot det föreslagna pensionsbeloppet, 696 kronor för år, har
jag intet att erinra.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att färj skepparen vid flottans varv i Stockholm, förmannen
Hans Johan Johansson må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid varvet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.

4:o.

Uti särskilda skrivelser till marinförvaltningen den 23 november 1927 har
befälhavande amiralen i Karlskrona gjort framställning om beredande av
pension åt förmännen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Alexius
Konstantin Svensson, Johan Alfred Lindahl, Frans Oskar Svensson och
Anders Johan Göransson samt arbetaren vid nämnda fortifikationsförvaltning
Peter Mårtensson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Alexius Konstantin Svensson, att han, som är född den 23
februari 1864, tjänstgjort dels såsom timmerman vid flottan under tiden
1 februari 1886—28 februari 1895, dels ock vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning
sedan den 7 mars 1895, vilken anställning han fortfarande
innehar, och sålunda varit anställd i statens tjänst i sammanlagt omkring
43 år;

beträffande Lindahl, att han, som är född den 4 september 1867, tjänstgjort
dels såsom soldat vid Kalmar regemente under tiden 13 februari 1888—
8 september 1902, dels ock vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning
under tiden 1 april 1902—31 december 1910 samt sedan den 7 januari 1912,
vilken anställning han fortfarande innehar, och sålunda varit anställd i statens
tjänst i sammanlagt närmare 40 år;

beträffande Frans Oskar Svensson, att han, som är född den 3 oktober
1860, tjänstgjort vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning alltsedan
år 1901 och sålunda varit anställd i statens tjänst i omkring 28 år;

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 46''.

beträffande Göransson, att han, som är född den 30 april 1863, tjänstgjort
vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning från och med år 1901 till
och med den 30 juni 1928 och sålunda varit anställd i statens tjänst i omkring
27 år; samt

beträffande Mårtensson, att han, som är född den 28 januari 1857, tjänstgjort
vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning sedan den 7 januari
1903, vilken anställning han fortfarande innehar, och sålunda varit anställd
i statens tjänst i omkring 26 år.

Yidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande anställningshavare
på grund av sjukdom eller hög ålder numera hava nedsatt arbetsförmåga
samt att ingen av dem torde äga nämnvärda tillgångar.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltning en uti
skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 januari 1928 anfört, bland annat, att förmän
och arbetare vid fortifikationsförvaltningarna icke ansåges vara berättigade
till pensioner såsom daglönare vid marinen. De hade emellertid i särskilda
fall av riksdagen beviljats pensioner. Dessas belopp hade därvid under
senare år plägat avpassas efter de grunder, som angåves i kungörelsen den
8 november 1918, nr 859, angående pensionering av förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.
För att komma i åtnjutande av pension enligt dessa bestämmelser erfordrades
en tjänstetid av 25 år samt 55 års ålder. På grund av ändrade bestämmelser
om pensions- och dyrtidstillägg måste pensioner, som beviljades efter särskilda
framställningar, numera till beloppen utmätas med härav påkallad
förhöjning. Beträffande ifrågavarande förmän och arbetare förordade marinförvaltningen,
att pensioner utverkades. Enligt vad ovan sagts, borde pensionsbeloppen
bestämmas enligt de grunder, som angåves i förberörda kungörelse
den 8 november 1918. Med tillämpning av dessa grunder och under
förutsättning, att all anställning i statens tjänst finge tillgodoräknas vederbörande,
skulle Alexius Konstantin Svensson i pension erhålla 600 kronor,
Lindahl 550 kronor, Frans Oskar Svensson 450 kronor samt Göransson och
Mårtensson likaledes 450 kronor vardera. Till de föreslagna pensionsbeloppen
skulle komma pensionstillägg, varjämte förhöjning jämlikt kungörelsen den
18 juni 1925, nr 280, torde böra medgivas, såsom tidigare skett. Under
åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl.
Maj:t, sedan statskontoret yttrat sig angående pensionernas belopp, måtte
föreslå riksdagen medgiva, att envar av Alexius Konstantin Svensson, Johan
Alfred Lindahl, Frans Oskar Svensson, Anders Johan Göransson och Peter
Mårtensson finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades
från sin anställning i statens tjänst, under sin återstående livstid
uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten med på ovan angivet
sätt bestämt belopp.

Statskontoret har den 10 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, bland annat, att statskontoret ansåge det vara med billighet
överensstämmande, att pension utverkades åt i förevarande framställning

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

omnämnda förmän och arbetare. Mot de ifrågasatta pensionsbeloppen hade
statskontoret intet annat att erinra än att de syntes böra omräknas med
hänsyn till att pensionstillägg och pensionsförhöjning ej utginge å efter år
1925 av riksdagen beviljade pensioner. Pensionsbeloppen torde därför böra
bestämmas till för Alexius Konstantin Svensson 996 kronor, för Lindahl
948 kronor samt för envar av Prans Oskar Svensson, Göransson och Mårtensson
852 kronor.

Genom brev den 14 juni 1928 medgav Kungl Maj:t, att till Göransson
finge tills vidare, räknat från och med den 1 juli 1928, från sjöförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid varje månads
utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt
prövad, med skyldighet för honom att, i den mån pension kunde bliva honom
tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,
till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna
pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Aven jag anser, att ifrågavarande förmän och arbetare vid Karlskrona fästnings
fortifikationsförvaltning böra erhålla pension av statsmedel. Jagvill
emellertid erinra om att Kungl. Maj:t i proposition nr 138, punkt 8, till
1928 års riksdag angående pension åt vissa förmän och arbetare vid fästnings-
och kasernbyggnadsarbetena i Boden, i enlighet med statskontorets
hemställan, föreslog något högre pensionsbelopp åt förmännen än åt övriga
arbetare med motsvarande tjänstetid. Nämnda förslag vann riksdagens
bifall. Med hänsyn härtill anser jag det rättvist att i nu förevarande
fall följa samma grunder, som tillämpades beträffande pensionering av berörda
vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden anställda personal. I
enlighet härmed torde pensionsbeloppen böra fastställas till för Alexius
Konstantin Svensson 1,044 kronor, Frans Oskar Svensson 924 kronor,
Göransson 924 kronor och Mårtensson 852 kronor. Beträffande Lindahl,
som under en avsevärd del av tjänstetiden varit indelt soldat, anser jag någon
förhöjning av pensionsbeloppet på grund av hans förmansställning icke vara
påkallad, varför jag i likhet med statskontoret i detta fall förordar, att pensionen
bestämmes till 948 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av nedan angivna förmän och arbetare vid Karlskrona
fästnings fortifikationsförvaltning må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgått eller avgår från sin anställning
vid nämnda förvaltning, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med följande
belopp, nämligen Alexius Konstantin Svensson 1,044 kronor,
Johan Alfred Lindahl 948 kronor, Frans Oskar Svensson 924
kronor, Anders Johan Göransson 924 kronor och Peter Mårtensson
852 kronor.

Kungl. Majds proposition nr 46.

9

o:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 15 juni
1928 liar chefen för armens intendenturförråd i Stockholm gjort framställning
om beredande av pension åt sadelmakeriarbetaren vid forrådet Per Herman
Wesström och sömmerskan därstädes Maria Fredrika Hildegard Larsson
född Sydow.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Wesström, att han, som är född den 22 oktober 1862, varit
anställd vid Stockholms tygstation under tiden 18 mars 1885—16 maj 1888
samt vid arméns intendenturförråd i Stockholm sedan den 24 januari 1901,
vilken anställning han fortfarande innehar, och sålunda tjänat kronan i omkring
31 år; att lian under de senare åren vid intendenturförrådet uppburit
eu avlöning, som - frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring
1,800 kronor för år; att han lider av åderförkalkning samt på grund
därav är mindre arbetsför; samt att han fullgjort sina tjänsteåligganden på
ett plikttroget och samvetsgrant sätt och fört eu hedrande vandel; samt
beträffande Larsson, att hon, som är född den 12 november 1857, sedan
den 1 oktober 189i varit anställd såsom sömmerska och städerska vid arméns
intendenturförråd i Stockholm, vilken anställning hon fortfarande innehar,
och alltså tjänat kronan i omkring 31 år; att hon under de senare åren vid
intendenturförrådet uppburit eu avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg —
uppgått till i medeltal omkring 1,700 kronor för år; att hon lider av åderförkalkning
samt på grund därav anses vara fullständigt oförmögen till arbete
; samt att hon fullgjort sina åligganden på ett plikttroget och samvetsgrant
sätt och fört en hedrande vandel.

Ang. pension
åt arbetaren
P. 11. Wessström
och
sömmerskan
Maria
Fredrika
Hildegard
Larsson, född
Sydow.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 juli 1928 anfört,
att departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet förenligt, att
såväl Mesström som Larsson efter erhållet avsked från anställningen vid
intendenturförrådet komme i åtnjutande av årligt understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av understödet åt
Wesström ansåge departementet, att detsamma, då Wesströms verksamhet
i statens tjänst omfattade en tid av något mera än 30 år, skäligen
borde bestämmas till 700 kronor för år. Beträffande storleken av understödet
åt Larsson hölle departementet före, att nämnda understöd, eftersom
Larssons anställningstid i statens tjänst uppginge till något mera
än 30 år, borde fastställas till 450 kronor för år. Till de sålunda åt
Wesström och Larsson föreslagna årliga pensionsbelopp torde böra läggas
det pensionstillägg, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922, angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer, ävensom de förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer,
belöpte å ifrågavarande pensioner och pensionstillägg. På grund av vad så -

JO Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

lunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Wesström och Larsson finge från och med månaden näst
efter den, under vilken de erhölle avsked från arméns intendenturförråd i
Stockholm, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga pensioner av angivna storlek.

Statskontoret har den 17 september 1928 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningen funne billighetsskäl
tala för att någon pension utverkades åt ifrågavarande två befattningshavare,
när de nu på grund av alder och tilltagande arbetsoförmåga
befunnes ej längre kunna bibehållas i statens tjänst. Arméförvaltningen
hade för Wesström föreslagit en pension å oreglerat belopp av 700 kronor.
Efter verkställd reglering skulle denna pension utgöra 1,116 kronor. Emellertid
hade arbetare, som i likhet med Wesström kunnat räkna 30 tjänstår,
av de två senaste årens riksdagar tillerkänts pensioner å 996 kronor (jfr
prop. 138/28 p. 5). Wesströms pension syntes därför böra bestämmas tdl
sagda belopp. För Larsson hade föreslagits en pension å 450 kronor, vilket
motsvarade reglerad pension å 852 kronor. Då pensioner till sistnämnda
belopp under de senaste åren beviljats åt arbeterskor med en tjänstetid av
omkring 30 år (jfr prop. nr 138/28 p. 9), hade statskontoret intet att erinra
mot att den för Larsson ifrågasatta pensionen bestämdes till 852 kronor.
Bägge pensionerna torde böra få utgå från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten ägde ram.

(Jnder åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag icke
har något att erinra emot de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen,
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av sadelmakeriarbetaren vid arméns intendenturförråd
i Stockholm Per Herman Wesström och sömmerskan
vid samma förråd Maria Fredrika Hildegard Larsson, född
Sydow, må från och med manaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, Wesström
med 996 kronor och Larsson med 852 kronor.

6:o.

Ang. pension Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 22 juni 1928
åt arbeter skon par ^ y styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om beAndersson!
redande av pension åt arbeterskan vid fabrikens avdelning å Marieberg
Kers Anna Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som äi född den 12
oktober 1876, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 31 januari
1893 eller i omkring 36 år; att hennes inkomst därifrån under de senare åren
uppgått till i medeltal 1,731 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att hon
på grund av kronisk lever- och mjältsjukdom är oförmögen till fortsatt ar -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

bete vid fabriken och att hennes arbetsförmåga sannolikt för all framtid
kommer att förbliva i mycket hög grad nedsatt; samt att hon nnder sin anställning
ådagalagt mycket god arbetstid och iakttagit ett hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i iirendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 juli 1928 anfört, att
departementet ansåge billigt, att Andersson genom pension bereddes någon
hjälp till livsuppehället under hennes återstående livstid, och syntes pensionsbeloppet
i anseende till anställningstidens längd böra sättas till 876
kronor för år räknat. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson
en årlig pension under hennes återstående livstid av 876 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, då hon avginge från sin anställning
vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet den 10 augusti 1928 anfört,
att framställningen icke föranledde någon statskontorets erinran.

Genom brev den 19 oktober 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Andersson
finge tills vidare, räknat från och med månaden näst efter den, varunder
hon erliölle entledigande från anställningen vid ammunitionsfabriken,
från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 70
kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension
åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån
pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit
nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid
uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring
av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
I

I likhet med myndigheterna anser jag, att Andersson bör beredas pension
av statsmedel. Emot det föreslagna pensionsbeloppet — 876 kronor för år
— har jag intet att erinra,

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabriken Kers Anna Andersson
må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 876
kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendents- och civila departement
den 11 april 1928 har tf. chefen för arméns intcndenturförråd å Karlshorg
gjort framställning om beredande av pension åt förra kokerskan vid intendenturkompaniet
å Karlsborg Hilma Charlotta Katarina Björling.

Ang. pension
åt förra
kokerskan
Hilma Charlotta
Katarina
Björling.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Björling, som är född den 13
maj 1864, varit anställd vid volontärskolans å Karlsborg manskapskök under
tiden 2 mars 1908—30 april 1913 samt vid intendenturkompaniets å Karlsborg
kokinrättning från och med den 1 maj 1913 till och med den 31 maj 1928
och sålunda tjänat kronan under eu tid av sammanlagt omkring 20 år; att hon
under de senare åren, förutom henne tillkommande naturaförmåner, vilka
uppskattats till ett värde av 650 kronor för år, åtnjutit kontant lön med 660
kronor för år jämte därå belöpande dyrtidstillägg; att hon dels på grund av
allmän åderförkalkning, dels på grund av genom ålder nedsatta kroppskrafter
är för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig; att hon städse
fullgjort sina åligganden med omsorg och flit; samt att hon icke äger någon
som helst förmögenhet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arm''1 förvaltningens civila
departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 maj 1928 anfört, att
departementet med hänsyn till Björlings långa och val vitsordade verksamhet
i statens tjänst och i betraktande av att hon på grund av sjukdom nödgades
lämna sin anställning vid intendenturkompaniet å Karlsborg, ansåge det vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon vid sin förestående
avgång ur tjänst bereddes något årligt understöd av statsmedel för sin återstående
levnad. Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, ansåge
departementet för sin del, att detsamma borde bestämmas i enlighet med de
grunder, enligt vilka pension vid 1927 års riksdag tillerkänts förra kokerskan
vid Norrlands artilleriregemente Anna Juliana Nilsson (riksdagens skrivelse
den 25 maj 1927 nr 214 p. 48), d. v. s. enligt grunderna för förtidspensionering
av vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Visserligen hade
riksdagen, såsom framginge av nämnda skrivelse (sid. 15), ansett det mindre
lämpligt att vid bestämmandet av pensioner åt arbetarpersonal såsom regel
taga till utgångspunkt de i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående
förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid
armén och marinen angivna grunderna, men då här ifrågavarande kokerska
i pensionshänseende icke borde bliva sämre ställd än kokerskan Nilsson,
syntes ifrågavarande pensioneringsgrunder i här föreliggande fall böra komma
till användning. Utmätt enligt dessa grunder skulle den Björling tillkommande
pensionen uppgå till 720 kronor (530 + 70 + 127 — 727, efter avrundning
720). Pensionen torde, i enlighet med vad i allmänhet plägat ske, böra
tillkomma sökanden från och med månaden näst efter den, varunder hon
entledigades från sin anställning vid intendenturkompaniet å Karlsborg. På
grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Björling tinge från och med månaden
näst efter den, under vilken hon entledigades från sin anställning vid intendenturkompaniet
å Karlsborg, under sin återstående livstid a allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Statskontoret, som den 6 juni 1928 avgivit utlåtande i ärendet, liar därvid
anfört, att, då statskontoret ansåge goda skäl föreligga att bereda pension

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 13

åt Björling samt icke hade något att erinra varken beträffande det av arméförvaltningens
civila departement föreslagna pensionsbeloppet 720 kronor
eller i fråga om vad departementet i övrigt föreslagit, tillstyrkte statskontoret
bifall till förevarande framställning.

Genom brev den 14 juni 1928 bar Kungl. Maj:t medgivit, att till Björling
finge tills vidare, räknat från och med månaden näst efter den, varunder
hon entledigats eller entledigades från anställningen vid intendenturkompaniet,
från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 60
kronor vid varje månads vitgång, intill dess frågan om beredande av pension
åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån
pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit
nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid
uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring
av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt Björling.
Även i fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad myndigheterna
därutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra kokerskan vid intendenturkompaniet å Karlsborg
Hilma Charlotta Katarina Björling må från och med den 1 juni
1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 720 kronor.

8:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrift, dagtecknad den 14 februari 1928, har sömmerskan vid
Norrlands trängkårs intendenturverkstäder Bebecka Elisabet Ågren anhållit
att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ågren, som är född den 4 september
1881, alltsedan den 1 oktober 1898 varit anställd såsom sömmerska
vid Norrlands trängkårs intendenturverkstäder, vilken anställning hon fortfarande
innehar; att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning,
som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 885
kronor för år; att hon lider av lungtuberkulos, på grund varav hennes
arbetsförmåga är i hög grad nedsatt, och att denna nedsättning av arbetsförmågan
sannolikt är för framtiden bestående; att hon vid fullgörandet av
sina tjänståligganden visat stor yrkesskicklighet och noggrannhet samt såväl
i som utom tjänsten iakttagit ett i allo hedrande leverne; samt att hon är
medellös.

Chefen för Norrlands trängk&r och chefen för norra arméfördelningen hava
tillstyrkt den gjorda framställningen.

Ang.

pension åt
sömmerskan
Rebecka
Elisabet
Ågren.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 februari 1928 anfört,
att departementet i betraktande av Agrens nära trettioåriga, väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst och då hon enligt läkarbetyg på grund av sjukdom
ej syntes böra fortsätta med sitt arbete vid kåren, funne det vara med
rättvisa och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet avsked komme
i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående levnad.
I fråga om storleken av dylikt understöd ansåge departementet, att detsamma,
enär Ågren icke vore fullständigt oförmögen till arbete och det sålunda
ej torde vara uteslutet, att hon kunde i någon mån bidraga till sitt
uppehälle, skäligen borde bestämmas till 300 kronor för år med därå enligt
kungörelsen den 15 juni 1922 utgående pensionstillägg samt å pensionen
och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande
förhöjningar. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ågren finge från och
med månaden näst efter den, under vilken hon avginge från sin anställning
vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av angivna storlek.

Statskontoret har den 10 mars 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då sökanden under en tid av inemot 30 år arbetat i statens tjänst
och nu nödgades lämna sin anställning på grund av sjukdom, som i väsentlig
grad nedsatte hennes arbetsförmåga, syntes goda skäl föreligga att genom
pension bereda henne hjälp till uppehället; och då statskontoret icke funne
något att erinra mot det av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna
pensionsbeloppet 300 kronor, som i nyreglerad pension motsvarade
696 kronor, eller mot vad av departementet i övrigt föreslagits, tillstyrkte
statskontoret, att framställning avlätes till riksdagen i överensstämmelse med
departementets hemställan, dock att pensionsbeloppet borde utgöra 696
kronor.

Ehuru det föreslagna pensionsbeloppet, med hänsyn till Ågrens låga avlöning,
kan synas val högt, anser jag mig dock, på grund av hennes långa
anställningstid och de ömmande omständigheter, som i detta fall äro för
handen, böra tillstyrka en årlig pension åt henne av 696 kronor.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sömmerskan vid Norrlands trängkårs intendenturverkstäder
Rebecka Elisabet Ågren må från och med månaden näst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 696 kronor.

Kungl. Maj:tti proposition nr 46.

15

9:o.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 27 januari 1928 bär tjf. stationsbefälhavaren
vid flottans station i Karlshona gjort framställning om beredande
av pension åt förra skurförestånderskan vid sjömanskårens i Karlskrona
kaserner och koklius Emelie Sofie Johansson, född Andersdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 13
januari 1863, innehaft befattning som skurförestånderska vid sjömanskårens
i Karlskrona kaserner och koklius från och med den 1 maj 1911 till och
med den 29 februari 1928, då hon på grund av nedsatt arbetsförmåga blivit
entledigad; att hon före sin anställning som skurförestånderska under 18 år
biträtt vid skurningen; att hon under de senare åren uppburit en avlöning,
som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 80 kronor i månaden; att hon
är gift, men att makarnas uppehälle under senare år huvudsakligen bestritts
av hustruns arbetsförtjänst, enär mannen är arbetsoförmögen och makarnas
barn — av vilka två bo i hemmet — endast i ringa mån kunna bidraga till
föräldrarnas uppehälle; att något sparat kapital ej finnes; samt att familjen
under åren 1901 -1918 under olika tider och former erhållit fattigvård, varvid
mannen jämväl varit intagen å fattigvårdsanstalt till full försörjning.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti
skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 mars 1928 anfört, att det syntes marinförvaltningen
vara skäligt, att Johansson komme i åtnjutande av pension. Vid
bestämmandet av dennas storlek ansåge ämbetsverket i likhet med stationsbefälhavaren
vid flottans station i Karlskrona, att endast hennes 16-åriga tjänst
såsom förestånderska, men ej hennes arbete såsom biträde, borde medräknas.
Då pensioner för kvinnliga arbetare plägat avpassas efter de genom kungörelsen
den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda grunder för pensionsförbättring åt
vid marinen anställda daglönare och beräknades till 400 kronor efter 25
tjänstår med avdrag av 10 kronor för varje år därunder, skulle ifrågavarande
pension böra bestämmas till 310 kronor eller, nyreglerad, 576 kronor. Under
åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johansson finge från och med
den 1 mars 1928 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 576 kronor.

Statskontoret, som den 19 mars 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har därvid
anfört, att ämbetsverket, med hänsyn till föreliggande omständigheter
ansåge goda skäl förefiunas att söka i detta fall bereda pension av statsmedel;
och då från ämbetsverkets sida intet vore att erinra mot vad marinförvaltningen
föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att framställning till riksdagen
avlätes i överensstämmelse med marinförvaltningens hemställan.

Genom brev den 4 maj 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Johansson
finge tills vidare, räknat från och med den 1 mars 1928, från sjöförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 45 kronor vid varje må -

Ant), pensio
åt pirra skurförestånderskan
Emelie
Sofie Johans
son, född
Andersdotter.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

nads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit
slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension kunde
bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna
understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning
förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Liksom myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för att Johansson
beredes pension av statsmedel. Yad angår pensionsbeloppets storlek, har
jag funnit det av marinförvaltningen föreslagna pensionsbeloppet lämpligt
avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra skurförestånderskan vid sjömanskårens i Karlskrona
kaserner och kokhus Emelie Sofie Johansson, född Andersdotter,
må från och med den 1 mars 1928 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 576 kronor.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—
9:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kr o n pri nsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.